Motion till riksdagen
1987/88 :Sf23

av Lars Werner m. fl. (vpk)

med anledning av prop. 1987/88:116 om studiemedel

Det råder inga delade meningar om utbildningens betydelse för vårt lands
framtid. Det finns också en fullständig enighet kring samhällets fastlagda
utbildningspolitiska mål: att alla skall ha rätt och möjlighet att bedriva högre
studier oavsett kön, kulturell, ekonomisk och social bakgrund. Det studiemedelssystem
som infördes 1965 skulle vara ett instrument för att styra
den utvecklingen och motverka en social snedrekrytering.

Under de dryga tjugo år som gått sedan nuvarande studiemedelssystem
infördes har vissa förändringar skett. Totalbeloppet har höjts vid ett par
tillfällen, uppräkningstalet för återbetalning har också höjts. Ett flertal
utredningar har tillsatts för att försöka föreslå ett nytt system, då bristerna i
1965 års system har blivit allt påtagligare.

Och bristerna i nuvarande system är allvarliga, den statliga subventionen
är direkt avhängig av inflationen. Bidragsdelen har krympt så pass att den
inte längre påverkar skuldsättningen. Totalbeloppet räcker inte till den
nödvändigaste försörjningen, och de grupper som har svårt att klara
återbetalningen på grund av för stor skuld tenderar att växa. Den sociala
snedrekryteringen till högre studier, som en tid under 1970-talet såg ut att
vändas i positiv riktning, kvarstår och håller på att förvärras ytterligare.

Förhoppningarna på och direktiven till den studiemedelskommitté som
tillsattes 1985 var att den skulle utarbeta ett förslag som skulle stå i
överensstämmelse med samhällets utbildningspolitiska mål och ge en positiv
effekt på rekryteringen till högre utbildning. Det nya systemet borde också
uppfylla de nya krav som kan förväntas inom en snar framtid med hänsyn till
de förändringar som redan i dag är kända vad gäller minskade ungdomskullar,
ökande företagsutbildning och förändringar på arbetsmarknaden.

När förslaget presenterades hösten 1987 visade det sig att kommittén i
huvudsak arbetat utifrån det gällande studiemedelsförslaget. Den största
förändringen är att statens subventioner flyttats från återbetalningssidan till
bidragsdelen. Främsta motiveringen till denna förändring är att subventionen
på så sätt skall bli mer märkbar för den enskilde och förhoppningsvis ge
en positiv rekryteringseffekt.

I studiemedelskommitténs betänkande saknas dock en analys av de krav
som måste ställas på ett fungerande studiemedelssystem fram till år 2000.
Kommittén har inte heller behandlat de samhälleliga effekterna av att ersätta
nuvarande lånesystem med en studielön på vare sig kort eller lång sikt. Även

om direktiven haft en begränsande effekt, förslagen fick inte leda till Mot. 1987/88

kostnadsökningar för staten eller kommunerna, så borde studielönalternati- Sf23

vet noga analyseras. Samhällets utgifter för utbildning kan inte enbart ses
som kostnader då det inte finns metoder att mäta den samhälleliga inkomsten
av investeringar i utbildning.

Propositionens förslag

Regeringens förslag till nytt studiemedelssystem bygger i stort på studiemedelskommitténs
förslag. Regeringen föreslår dock en höjning i förhållande
till kommitténs förslag, av totalbeloppet till 170 % av basbeloppet och en
höjning av bidragsdelen till 50 % av basbeloppet per läsår. Därutöver är
regeringens förslag till förändringar, i förhållande till studiemedelskommitténs
förslag, marginella.

Därmed löser inte heller regeringens förslag de grundläggande problemen
för de studerande, och den sociala snedrekryteringen kommer knappast att
påverkas i positiv riktning.

Det föreslagna totalbeloppet är för lågt. En undersökning från Stockholms
universitets studentkår om studenternas levnadsförhållanden, publicerad i
mars 1988, visar att av de heltidsstuderande med studiemedel är det bara
20 % som uppger att de klarar sig på studiemedlen under terminerna. Över
60 % måste arbeta under terminerna. 4 % tar lån utöver studielånet. Ju äldre
studenterna är desto mer otillräckliga blir studiemedlen. Hälften av studenterna
vid Stockholms universitet är mellan 23 och 36 år. 25 % är över 36 år.

Studenter från hem utan studietradition är i genomsnitt 4 år äldre än
studenter från hem där någon förälder har eftergymnasial utbildning. Ett lågt
totalbelopp bidrar därmed till snedrekryteringen.

Avskaffande av barntillägget kommer helt klart att medföra att barn blir
ett påtagligare studiehinder än i dag. Visserligen är det inte förenligt med
samhällets familjepolitik att studenter skall låna pengar till sina barns
försörjning, kostnaderna för barn måste lösas på annat sätt. Men innan
denna nya kostnadsprincip finns kan inte barntillägget avskaffas utan att det
medför konsekvenser för studerande med barn.

Återbetalningen av det av regeringen nu föreslagna studiemedelssystemet
skall ske med ett årligt belopp om 4 % av inkomsten, och påbörjas sex
månader efter det att studierna avslutats. Att återbetalningen bestäms i
förhållande till inkomsten är en riktig princip men procentsatsen bör
differentieras. Det är stor skillnad i att betala 4 % på inkomster mellan
150 000 och 200 000 kr. och att betala samma procent på en inkomst som är
precis över gränsen för att årsbeloppet för återbetalning skall bli 5 % av
basbeloppet. I dag motsvarar det en inkomst på ca 32 000 kr. under ett år.

Avskaffandet av de hittills två återbetalningsfria åren efter studiernas
avslutande motiveras med att avgiften under de första åren blir låg då den
kommer att baseras på inkomster intjänade under utbildningstiden. Vidare
anförs att även den subvention som de två betalningsfria åren utgjort bör
överföras till bidragsdelen i studiemedelssystemet. Enligt vpk:s uppfattning
så innebär inte en uppskjuten återbetalning med två år en direkt utgiftsökning
för statskassan utan leder enbart till att skuldåterbetalningen skjuts upp

motsvarande tid. Och med hänsyn till att de studerande under flera års Mot. 1987/88

studietid tvingats leva under knappa omständigheter behövs de ”fria” åren. Sf23

En betalningsfri period om sex månader skapar också problem vid
bedömning när studierna är avslutade. Främst för den grupp som inte
uppfyller kraven på rätt till studiemedel då de inte klarat av fastställda
poängkrav under ett år. Om de trots detta fortsätter studierna och finansierar
dem genom arbete så tvingas de dessutom att börja återbetalningen av
studieskulden. Det behövs klarare regler för när studierna skall anses
avslutade.

I förslaget till lag om ändring i studiestödslagen anges att årsbelopp och
andra avgifter enligt studiestödslagen som inte har betalats inom föreskriven
tid får tas ut genom utmätning utan föregående dom eller utslag. Bestämmelsen
har funnits tidigare och grundar sig på att studielåntagarna har ingått ett
avtal med CSN. Den kommitté som nu gjort en översyn av studiemedelssystemet
borde i detta sammanhang diskuterat och övervägt huruvida bestämmelsen
om utmätning står i överensstämmelse med den sociala inriktning
som studiestödssystemet bör ha och om det står i överensstämmelse med
rättssäkerheten.

Hittills har det funnits vissa möjligheter för ungdomar under 20 år att få
studiemedel vid gymnasiestudier. Den möjligheten föreslås försvinna helt
med det nya förslaget enligt vilket all utbildning i gymnasieskolan för
ungdomar under 20 år hänförs till studiehjälpssystemet. Principen om att
ingen skall behöva låna pengar till gymnasiestudier är riktig, men för att
ingen skall behöva avstå från tillräckliga gymnasiestudier måste stödet till
ungdomar mellan 18 och 20 år förstärkas ytterligare. En kommande
förlängning av de nu tvååriga gymnasielinjerna kommer annars att medföra
betydande ekonomiska påfrestningar för många familjer och ungdomar.

Vpk:s förslag för framtiden är studielön

Det nu föreliggande förslaget löser inte de grundläggande problemen i
dagens studiemedelssystem och motsvarar inte kommande behov. Totalbeloppet
är för lågt, bidragsdelen för liten och skyddsnätet på återbetalningssidan
otillräckligt.

Målen med ett studiemedelssystem måste vara att ge acceptabla ekonomiska
förhållanden för alla såväl under som efter studietiden. Den sociala
snedrekryteringen måste brytas och vändas.

Vpk anser att det enda sättet att uppnå dessa mål är statlig studielön för
alla. Genom en studielön uppnås bl. a.:

* Fastställd och garanterad ekonomisk standard under utbildningstiden.

Härigenom ges trygga ekonomiska möjligheter att studera för alla, och
ingen behöver arbeta extra för att kunna försörja sig under studietiden,
vilket ger en direkt effekt på utbildningens kvalitet.

* Inga skulder efter avslutad utbildning minskar tveksamheten inför att välja
en akademisk utbildning. Detta är speciellt viktigt för de grupper som i dag
är underrepresenterade på högskolan och innebär verkliga möjligheter för
allas tillträde till högskolan. Många undersökningar har visat att rädslan
för skuldsättning är en direkt avgörande faktor när människor väljer om de
skall påbörja högskoleutbildning eller ej.

* Social trygghet under utbildningstiden. Genom att studierna får lön på Mot. 1987/88

samma sätt som andra medborgare hamnar de också inom det sociala Sf23

skyddsnät som för övrigt gäller i samhället.

* Ökad löneutjämning. Studielön utan återbetalning innebär att de vanliga
argumenten om stora studieskulder och förlorade inkomstår för akademiker
försvinner, varför denna grupp får betydligt svårare att hävda krav på
högre löner än vad arbetet motiverar.

* Möjligheter till återkommande utbildning. Det är viktigt att efter en tid i
arbetslivet få möjlighet att vidareutbilda sig inom eller utom sitt fack.

* Rekrytering till alla utbildningar. Genom att inga utbildningar favoriseras
ekonomiskt framför andra, blir valet av utbildningsväg inte styrt av
ekonomiska intressen.

* Den företagsanknutna högskoleutbildningen, som på sikt kan hota
samhällets inflytande över högskolan, kommer inte att framstå som ett
attraktivare alternativ från ekonomisk synpunkt.

Begreppet studielön har funnits med i debatten om studenternas villkor
ända sedan den första studiesociala utredningen tillsattes. Men hittills har
begreppet haft olika innebörd, och inga konkreta förslag har presenterats.

Vpk anser att följande principer bör ligga till grund för ett system med
studielön:

* Lika lön för alla högskolestudier. Från vissa håll hävdas att studielön bör
ges till dem som väljer ekonomiskt lönsamma utbildningar, t. ex. inom
naturvetenskapliga ämnen.

* Rimlig ekonomisk standard. Nivån på lönen bör sättas så att den
disponibla inkomsten efter skatt motsvarar 210 % av basbeloppet. I dag
(mars 1988) innebär detta ca 5 200 kr. i månaden under tio månader. Detta
medför möjlighet till en månads semester. Den framtida löneutvecklingen
kan ”förhandlas” på samma sätt som t. ex. pensionärerna gör i dag. Det är
viktigt att lönen sätts på en sådan nivå att ingen avstår från att studera för
pengarnas skull, men samtidigt så att ingen väljer studier för pengarnas
skull.

* Prestationsprövad rätt till fortsatt lön. Ungefär samma villkor som i dag
(15 poäng per termin med vissa möjligheter till dispenser) bör också gälla i
framtiden.

* Maximerad tid. Rätten till betalda högskolestudier bör maximeras till åtta
terminer med undantag för linjeutbildningar som varar mer än fyra år och
för forskarutbildning.

* Rätt att läsa utöver den maximerade tiden. Den som vill läsa mer än åtta
terminer skall kunna låna pengar som i dag, och viss tid i arbetslivet, t. ex.
fem år, medför rätt till en termin med studielön. Dessa extraterminer skall
i viss utsträckning kunna sparas för att sedan tas ut sammanhängande.

Även fortsatt rätt till studieterminer skall vara prestationsprövad.

Finansiering av ett studielönssystem är en fråga om samhällets syn på

utbildning. I dag ses högre utbildning som en privat investering i första hand.

Men för individen är det inte längre självklart att en högskoleutbildning alltid
ger ekonomisk utdelning. Särskilt kvinnor som utbildar sig inom vård- och
omsorgsyrken får inte en lön som kompenserar skuldsättning och utebliven
inkomst under studietiden.

En samhälleligt finansierad studielön motsvarar i dag i kostnader en Mot. 1987/88
höjning av arbetsgivaravgiften på 1 %. Sf23

Vpk:s förslag med anledning av propositionen
Totalbeloppet

Även med regeringens förslag till höjning av totalbeloppet till 170 % av
basbeloppet blir den ekonomiska situationen ohållbar för studerande med
barn och för dem som trots kännbara bostadskostnader inte uppfyller
villkoren för bostadsbidrag. Totalbeloppet täcker inte heller kostnaderna för
dem som studerar på annan ort. De behöver pengar till hemresor och har ofta
kostnader för bostad på studieorten även under sommaruppehållet. Då
studiemedel endast utgår under terminerna är det nödvändigt för de
studerande att arbeta under ferierna. Undersökningen från Stockholms
universitet visar att medelstudenten bara hade råd att vara ledig tre veckor
under sommaren 1987. 11 % hade inte råd med någon ledighet alls. Enligt
semesterlagen har alla förvärvsarbetande rätt till fem veckors betald ledighet
om året. Enligt vpk:s mening bör totalbeloppet även ge utrymme för viss
ledighet under terminsuppehåll. Vi föreslår att totalbeloppet höjs till 185 %
av basbeloppet.

Barntillägget

Barntillägget bör finnas kvar men göras om till bidrag och fastställas till 25 %
av basbeloppet. Om detta förslag inte vinner politisk majoritet föreslår vi att
barntillägget skall finnas kvar med nuvarande utformning. De övergångsregler
som föreslås i propositionen för barntilläggets avskaffande utestänger
studerande som är underhållsskyldiga för barn.

Bidragsdelen

Bidragsdelen i studiemedelssystemet är betydelsefull ur rekryteringssynpunkt
då den är en direkt överblickbar förmån.

Successiv höjning av bidragsdelen är också ett steg mot studielön. Vpk
föreslår därför att bidragsdelen höjs till 92,5 % av basbeloppet, vilket
värdesäkrar bidragsdelen som då kommer att utgöra 50 % av totalbeloppet.

Återbetalningen

Vpk delar kommitténs och regeringens uppfattning att återbetalningen skall
inkomstrelateras. Men enligt vår mening finns det starka skäl som talar för att
procentsatserna bör differentieras. Under viss inkomst vid heltidsarbete skall
befrielse ske för det året och motsvarande skuld avskrivas. Vi föreslår att
gränsen för avgiftsbefrielse och skuldavskrivning fastställs till 3,5 basbelopp.

Vid inkomster mellan 3,5 och 5 basbelopp skall den årliga avgiften vara 3 %
av årsinkomsten och över 5 basbelopp 4 % av årsinkomsten.

Vid deltidsarbete bör årsbeloppet fastställas till 0 kr. om årsbeloppet 12

understiger 5 % av basbeloppet. Vid inkomster från deltidsarbeten som
grundar årsbelopp upp till 10 % av basbeloppet skall återbetalningen ske
med 3 % av årsinkomsten på den del av inkomsten som överstiger den
lönenivå som ger ett årsbelopp på 5 % av basbeloppet. Inkomster från
deltidsarbete som medför årsbelopp med högre belopp än 10 % av basbeloppet
skall medföra en återbetalning på 3 % på hela årsinkomsten, och vid
inkomster över 5 basbelopp betalas 4 % av årsinkomsten.

Återbetalningen skall påbörjas först under det tredje året efter det att
studiestöd senast uppburits.

Utmätning

Samma regler som gäller för utmätning vid andra obetalda skulder skall
tillämpas vad gäller studiemedlen. Utmätning skall föregås av dom eller
utslag.

Gränsdragning mot studiehjälpssystemet

I propositionen föreslås att all utbildning i gymnasieskolan för ungdomar
under 20 år hänförs till studiehjälpssystemet. Som tidigare anförts instämmer
vpk i den principiella uppfattningen att ingen skall behöva skuldsätta sig för
gymnasiestudier. Men trots höjning av studiebidraget och inackorderingstillläggen
så måste de ekonomiska villkoren för ungdomar mellan 18 och 20 år
förbättras. Den sociala snedrekrytering som kan mätas vid universitet och
högskolor grundas redan vid gymnasiestudierna. Det finns undersökningar
som visar att det finns ett klart samband mellan valet till gymnasieskolan och
föräldraekonomin. De nu tvååriga gymnasielinjerna skall förlängas till tre år,
bl. a. med motiveringen att minska snedrekryteringen genom att alla
gymnasielinjer skall ge kompetens för högskolan.

Om man vid en förlängning av de nu tvååriga linjerna inte tar hänsyn till att
gymnasieval även sker efter familjens ekonomiska situation, så kan en
förlängning få helt oönskade effekter. Dels ökar risken för avhopp, dels ökar
riskerna för att ungdomar helt avstår från gymnasiestudier om det i stället
finns möjligheter att få arbete direkt. Anders Nilsson redovisar i en rapport
(Det omöjliga systemet, en studiemedelsantologi utgiven av Sveriges Förenade
Studentkårer) några tendenser som troligen får genomslagskraft på
1990-talet. Då kommer det att råda en konkurrens om ungdomarna mellan
företagen och mellan näringslivet och utbildningsväsendet. Konkurrensen
kommer att driva upp ungdomslönerna vilket i sin tur minskar intresset för
utbildning hos ungdomarna, eftersom näringslivet kommer att efterfråga
arbetskraft under alla förhållanden. Nilsson hänvisar också till undersökningar
som visar att ungdomar från ”lägre” socialgrupper är mer känsliga för
ekonomiska incitament än andra ungdomar. På så sätt kan utvecklingen leda
till att den sociala snedrekryteringen till högre utbildning skärps ytterligare.

Vpk menar att detta är en utveckling som måste förhindras. Enligt vår
mening kan det bara ske genom att förbättra den ekonomiska situationen för
gymnasieeleverna. Regeringen bör därför snarast utreda förutsättningarna
för att ge gymnasieelever över 18 år, som påbörjat sina gymnasiestudier före

Mot. 1987/88
Sf23

18 års ålder, ett förstärkt ekonomiskt stöd. Förslagsvis skall detta komple- Mot. 1987/88

ment till studiehjälpen motsvara bidragsdelen i studiemedelssystemet eller Sf23

viss del därav.

Vuxenstuderande under högskolenivå

Cirka en tredjedel av studiemedelstagarna, omkring 50 000 studerande
genomgår utbildning i gymnasieskolan, kommunala vuxenutbildningen och
folkhögskolan. Även för dessa elever bör principen att ingen skall behöva
skuldsätta sig för studier under högskolenivå gälla. Om denna grupp frigörs
från studiemedelssystemet skapas ett stort resursutrymme för förbättringar
för dem som läser vid universitet och högskolor. Vi föreslår därför att
vuxenstuderande som studerar under högskolenivån skall få sina studier
finansierade genom det särskilda vuxenstudiestödet.

Övergångsbestämmelser

Det nya studiemedelssystemet träder i kraft den 1 januari 1989. Enligt
förslaget skall de som har studielån enligt nu gällande regler efter ansökan få
en återbetalning enligt de nya bestämmelserna. Deras återbetalning skall då
inte få överstiga 5 % av avgiftsunderlaget årligen. De som får återbetalningsskyldighet
enligt både de gamla och nya reglerna skall inte behöva erlägga
högre årsbelopp än vad som motsvaras av 5 % av den egna årsinkomsten.

Det bör ligga i samhällets intresse att så många som möjligt väljer att betala
igen de gamla studielånen efter de nya reglerna. Men de som erhållit
studiemedel hittills har inte fått del av den subvention som bidragsdelen i det
nya systemet utgör. Om subventionen nu som regeringen anger, flyttas från
återbetalningssidan till tilldelningssidan, så förlorar de ”gamla” studiemedelstagarna
ytterligare i förhållande till dem som omfattas av det nya
systemet. Därför bör de som har skulder i nuvarande studiemedelssystem få
en avskrivning av skulden med 10 % om de väljer att betala skulden efter de
nya reglerna.

Finansiering

I propositionens förslag till nytt studiemedelssystem beräknas kostnaderna
för staten öka med ca 300 milj. kr. Men med hänsyn till att studielånen enligt
förslaget skall finansieras utanför statsbudgeten kommer statens utgifter för
studiemedlen till en början att minska väsentligt. Regeringen lägger i detta
sammanhang inget förslag till finansiering av de ökande kostnaderna, utan
aviserar endast kommande förslag till finansiering.

Vpk:s förslag till omedelbara förbättringar i studiemedelssystemet, medför
ökade kostnader om ca 2,6 miljarder kronor.

Den av oss föreslagna förändringen av finansieringen av studiestödet till
vuxenstuderande under högskolenivå motsvarar en höjning av arbetsgivaravgiften
med 0,25 %. Det kan knappast anses orimligt att arbetsgivarna får
ett ökat ansvar för utbildning av människor som redan finns i arbetslivet och
som inte tidigare haft möjligheter att få gymnasiekompetens. Eftersom de

vuxenstuderande under högskolenivå utgör ca en tredjedel av studiemedels- Mot. 1987/88
tagarna kommer betydande resurser att frigöras för högskolestudier. Sf23

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om studielön
efter de principer som föreslås i motionen,

2. att riksdagen beslutar att totalbeloppet skall utgöra 185 % av
basbeloppet,

3. att riksdagen beslutar att barntillägg skall utgå som bidrag och
fastställas till 25 % av basbeloppet per barn och år,

4. att riksdagen beslutar, i händelse av att yrkande 3 ej bifalls, att
barntillägget skall kvarstå enligt nu gällande bestämmelser,

5. att riksdagen beslutar att bidragsdelen skall utgöra 50 % av
totalbeloppet och fastställas i procent av basbeloppet,

6. att riksdagen beslutar att återbetalning skall påbörjas tidigast
under tredje året efter det att studiestöd senast uppburits,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till regler
för återbetalningen vilken skall vara inkomstrelaterad med differentierade
procentsatser enligt förslaget i motionen,

8. att riksdagen beslutar att inkomster från heltidsarbete under 3,5
basbelopp skall medföra avgiftsbefrielse för det året samt avskrivning
på skulden med belopp motsvarande årsavgiften,

9. att riksdagen beslutar att inkomster från deltidsarbete som skulle
ge ett årsbelopp på mindre än 5 % av basbeloppet beräknat på 4 % av
årsinkomsten medför avgiftsbefrielse och avskrivning på skulden med
belopp motsvarande årsavgiften,

10. att riksdagen beslutar att utmätning av obetalda studieskulder
skall föregås av dom eller utslag,

11. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning
om ekonomiskt stöd till gymnasieelever i åldrarna 18-20 år som
påbörjat sina gymnasiestudier före 18 års ålder,

12. att riksdagen beslutar att vuxenstuderande under högskolenivå
skall överföras från studiemedelssystemet till det särskilda vuxenstudiestödet,

13. att riksdagen beslutar att de som har skulder enligt nuvarande
studiemedelssystem får en avskrivning av skulden med 10 % då de
väljer återbetalning enligt de nya reglerna.

Stockholm den 30 mars 1988
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

15