Motion till riksdagen
1987/88:Sfl8

av Lars Werner m. fl. (vpk)

med anledning av prop. 1987/88:99 om förbättrat
bilstöd till handikappade

Krav på förändring av bilstödet till handikappade har ställts under många år.
Frågan har utretts och debatterats i snart tio år. Det är därför bra att
regeringen äntligen lägger ett förslag. Det är också bra att det nu liggande
förslaget innebär ett förstärkt ekonomiskt stöd och att fler personer blir
berättigade till bilstöd.

Det är emellertid otillfredsställande att förslaget innehåller åldersgränser
som ställer vissa handikappade över 49 års ålder och samtliga över 65 år utan
möjlighet till bilstöd. Skälet som anförs för denna åldersbegränsning är
alltför stora kostnader för statsbudgeten.

Vpk förordar att handikappade som inte kan använda kollektiva färdmedel
skall få bil som tekniskt hjälpmedel. Samhällets kostnader för en sådan
reform har aldrig belysts av de utredningar som under åren arbetat med
förslag till bilstöd. Därför vet vi inte vilka kostnaderna blir. Det är inte
osannolikt att samhällets kostnader minskar.

Med ett utbyggt bilstöd minskar behovet av färdtjänst. Det finns starka
skäl att förmoda att färdtjänsten många gånger är en dyrare lösning än en
egen bil för handikappade. Dessutom är det naturligtvis så att den möjlighet
till självständigt liv som en egen bil innebär för många handikappade aldrig
kan redovisas i kronor och ören.

Vpk står fast vid kravet att bilen skall göras till tekniskt hjälpmedel.
Regeringen bör snarast göra en samhällsekonomisk beräkning av vad det
skulle kosta att genomföra en sådan reform och lägga fram en plan till
riksdagen över hur bilstödet skall byggas ut så att bil kan erhållas som
tekniskt hjälpmedel.

Det av regeringen föreslagna grundbeloppet och anskaffningsbidraget
förbättrar möjligheterna för många handikappade att anskaffa bil. Men med
den prisutveckling som råder i samhället kommer nu föreslaget stöd att
urholkas för varje år som går. Det är därför nödvändigt att grundbeloppet
och anskaffningsbidraget görs värdebeständiga. Om detta skall ske genom
anknytning till basbeloppet eller genom årlig uppräkning på annat sätt kan
diskuteras.

Vi förutsätter också att inkomstgränserna för anskaffningsbidraget justeras
i takt med löneutvecklingen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en plan för den fortsatta
utbyggnaden av bilstödet med slutmål att bil skall kunna tillhandahållas
som tekniskt hjälpmedel,

2. att riksdagen beslutar att grundbidraget och anskaffningsbidraget
skall värdesäkras.

Stockholm i mars 1988

Mot. 1987/88
Sfl8

Lars Werner (vpk)
Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Jörn Svensson (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)

5