Motion till riksdagen
1987/88:Kr7

av Stig Bertilsson (m)

med anledning av prop. 1987/88:104 om
kulturmiljövård

I propositionen föreslår regeringen en formulering av mål för den statliga
kulturmiljövården och en samlad reglering i lag av kulturminnesvården vad
gäller fornminnen, byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen och utförsel
av kulturföremål. Propositionen innehåller också vissa utökade insatser,
framför allt vad gäller luftföroreningarnas skadeverkningar på kulturmiljön
samt vård av kulturlandskapet och fornlämningar.

Regeringen lägger i propositionen fram förslag som avser att skydda och
bevara värdefulla kulturmiljöer. Man vill också öka möjligheten att hejda
den fortsatta förstörelsen som många av våra gamla kulturminnen utsätts
för.

1 vissa avseenden har dock inte propositionens förslag givits en tillfredsställande
utformning. Detta gäller i fråga om byggnadsvården. Trots att
propositionen vältaligt beskriver behovet av vård av den kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelsen, föreslås inte en medelstilldelning som medger ett
statligt stöd ens i närheten av de intentioner som propositionen speglar i sin
text.

Byggnadsvården är i dag i stort behov av insatser i vårt land. Sverige intar
för närvarande en bottenposition jämfört med andra europeiska länder när
det gäller byggnadsvård. Behovet av ekonomiska insatser är därför mycket
stort såväl i fråga om bidrag som lån. Om situationen inte förbättras kan
Sverige inte leva upp till sitt ansvar att bevara och vidmakthålla sitt kulturarv
även i ett europeiskt perspektiv. Detta gäller exempelvis i fråga om den
nordiska trästaden och den träbebyggelse som utvecklats i Skandinavien.
Exempelvis finns i Älvsborgs län ett stort antal objekt av denna karaktär för
vars bevarande medel i dag saknas.

Årligen måste de allra flesta som är intresserade av ”förhöjda lån” ges
negativa besked på grund av brist på medel. Fastighetsägare som ansöker
om bidrag för att kunna bevara äldre byggnader kan heller inte påräkna
någon ekonomisk hjälp till följd av brist på medel.

Behovet av medel för både lån och bidrag är i dag mångdubbelt större än
tillgången. Sammantaget finns endast i exempelvis Älvsborgs län behov
som förmodligen är större än summan av de lån och bidrag som beviljas för
hela landet. Summan av kulturhistoriska lån som beviljades under 1987
torde ha uppgått till ca två miljoner kronor. Vad gäller bidrag finns i dag
inneliggande ansökningar som beräknas belöpa sig till ca tre miljoner kro

nor. Behovet är för båda kategorierna mångdubbelt större. Som ett enda Mot 1987/88

exempel kan nämnas att det årliga behovet bara för Nääs slott i Älvsborgs Kr7

län beräknas till cirka en miljon kronor.

Om Sverige skall kunna leva upp till sitt förvaltaransvar inför kommande
generationer när det gäller att skydda och bevara kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse så bör anslaget härför ökas. 1 propositionen föreslås för budgetåret
1988/89 ett anslag på 21 384 000 kr. till vård av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse. Anslaget bör ökas om möjligt med minst 5 milj. kr. En
sådan medelsökning borde i första hand användas så att utrymmet för ”förhöjda
lån” och bidrag till bevarande av äldre byggnader ökas. Utskottet bör
vid sin behandling av propositionen pröva möjligheterna till omfördelning
av föreslagna anslag så att detta blir möjligt.

För kommande budgetår bör ambitionsnivån sättas än högre.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande behovet av statliga medel till stöd åt
bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Stockholm den 5 april 1988
Stig Bertilsson (m)

15