Motion till riksdagen
1987/88:Krl3

av Marianne Karlsson (c)

med anledning av prop. 1987/88:104 om
kulturmiljövård

I proposition 1987/88:104 om kulturmiljövård föreslås en samlad lagstiftning
för kulturmiljövården, samt vissa utökade insatser inom delar av verksamheten.
Satsningarna rör framför allt luftföroreningarnas skadeverkningar
på kulturmiljön samt insatser för vård av kulturlandskap och fornlämningar.

Jag finner det beklagligt att man inte också föreslår ökade medel för
byggnadsvården. Svensk byggnadsvård är skrämmande obetydlig jämfört
med den i andra europeiska länder, såväl vad gäller antalet lagskyddade
byggnader som vad gäller de ekonomiska insatserna. Samtidigt finns mycket
stora behov. Inte minst gäller detta vårt nationella bidrag till den europeiska
byggnadstraditionen, timmerbebyggelsen.

1 Östergötland finns en utomordentligt värdefull bebyggelse, som medeltida
stadskärnor, de väl kända 1600—1700-talsslotten och en betydande
agrar bebyggelse med byar och gårdsbildningar. Mindre omtalad är den
omfattande industri- och arbetarbebyggelsen, som belyser vårt eget århundrades
historia.

Den bristande prioriteringen av byggnadsminnesvården markeras i lagförslaget
genom bibehållandet av epitetet ”synnerligen” framför ”märklig”
i 3 kapitlets inledningsparagraf. Den onödiga språkliga dubbleringen ”synnerligen
märklig” bibringar läsaren uppfattningen att byggnader endast i
rena undantagsfall skall kunna skyddas. Av kommentaren framgår dock att
detta inte är meningen.

En fråga som inte diskuteras i propositionen är handläggningen av byggnadsvårdsfrågorna.
Huvuddelen av de begränsade medel som i dag står till
riksantikvarieämbetets förfogande fördelas centralt. Enligt min mening bör
i stället större delen av byggnadsvårdsanslaget ställas till länsstyrelsernas
förfogande för beslut i länen, där man bäst känner behoven.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att ordet ”synnerligen” i lagförslagets 3
kap. 1 § skall utgå,

2. att riksdagen beslutar höja anslaget Kulturminnesvård, för

vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, till ett rimligare belopp Mot. 1987/88

i enlighet med vad som anförts i motionen, Kr 13

3. att riksdagen som sin mening uttalar att handläggningen av
byggnadsvårdsärendena i ökad utsträckning bör decentraliseras.

Stockholm den 5 april 1988
Marianne Karlsson (c)

14