Motion till riksdagen
1987/88:Krl2

av Görel Bohlin (m)

med anledning av prop. 1987/88:104 om
kulturmiljövård

I propositionen sägs att det är en nationell angelägenhet att vårda och
skydda den del av vårt kulturarv som utgörs av vår kulturmiljö. Det sägs
också att ansvaret för kulturmiljövården ytterst vilar på staten.

Jag delar uppfattningen att det är en gemensam angelägenhet att slå vakt
om och att vårda vårt kulturarv. När det emellertid gäller arkeologiska
utgrävningar i samband med fornfynd som görs vid en byggarbetsplats, är
den kostnadsbörda som åsamkas byggherren — ofta en kommun — så
oerhörd och så ensidig att frågan är om staten tar något ansvar alls.

Några exempel: 1 Skara kostade år 1987 en arkeologiskt utgrävd kubikmeter
2 200 kronor exklusive arbetsbodar, transporter etc. En utgrävningsyta
på 15 x 25 meter och två meters kulturjordslager kostade därmed 1,65
miljoner kronor. I Sigtuna har en utgrävning av kvarteret Trädgårdsmästaren
på 1 000 m2 och 3 m djup kostnadsberäknats till 5 miljoner kronor.

För att lindra kostnaderna men ändå för framtiden bevara kulturlagren
medgavs kommunen att lägga lock på fornlämningarna i form av en betongplatta
på pålar, den s. k. Bjerking-metoden. Metoden har emellertid
kritiserats av många, i synnerhet vad gäller stora ytor. Kulturlagren torkar
och förstörs snabbt. Försurningen påskyndar därvid förstörelseprocessen.

Över huvud innebär luftföroreningarna att förstörelseprocessen av våra
kulturminnen accelererar. De vackra kyrkoruinerna i Sigtuna hotar att
snabbt vittra sönder, liksom exempelvis slottsruinen i Mörby i Norrtälje.

Kvarteret Trädgårdsmästaren i Sigtuna skall bebyggas. Kvarteret är centralt
beläget, och forskare räknar med att det just på denna plats kan finnas
synnerligen intressanta fynd att göra. Trots detta kan ovannämnda plattläggningsmetod
komma att användas — något som i sammanhanget väckt
starka protester från forskare och allmänhet, eftersom det kan innebära att
allt organisatoriskt material snabbt förstörs.

1 medvetande om att allt mindre respit finns för oss att upptäcka och
uppleva hur människor i Sverige levde och bodde på 1000-talet och tidigare
har nu startats en insamling för att med skänkta medel bekosta en utgrävning.
Detta initiativ har väckt stor uppslutning och entusiasm från forskare,
allmänhet och massmedier. Det är emellertid en gigantisk uppgift och alls
inte lätt att skaffa fram tillräckligt med pengar, som framgår av nämnda
kostnadsberäkning. Det är inte heller särskilt rättvist att en så stor uppgift
skall åvila en enskild kommun eller ett enskilt objekt. Även om också staten

har ont om pengar borde den ändringen i lagstiftningen kunna övervägas, Mot. 1987/88

nämligen att givare av stora summor i sådana här sammanhang kunde få en Kr 12

skattelättnad. Härigenom kunde vi i Sverige, liksom i många andra länder, i
större utsträckning rädda vårt kulturarv.

S. k. sponsring från näringslivet har blivit allt vanligare. Även om företag
och enskilda är mycket engagerade i kulturevenemang och kulturräddning,
så innebär gåvor ofta en stor uppoffring. En reducering av skatten mot
uppvisande av intyg eller kvitto kan därför underlätta för olika givare att
hjälpa till och för oss i samhället att klara att rädda kulturarvet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär utredning om reducerad skatt
vid gåvor för att rädda kulturarvet i enlighet med vad som i motionen
anförts.

Stockholm den 5 april 1988
Görel Bohlin (m)

12