Motion till riksdagen

1987/88:Ju801

av Marianne Karlsson (c)
om språkliga ändringar i viss lagstiftning

Mot.

1987/88

Ju801-802

Det finns en klåfingrighet inom lagstiftningen, vilken gör att man, förmodligen
i syfte att sysselsätta yngre jurister med något de kan tänkas gå i land
med, har gjort helt onödiga ändringar i språkbruket. Allt för ofta får man
höra motiveringar av typ att det gäller att förenkla språket, så att medborgarna
skall bättre förstå.

Problemet är emellertid att det inte blir lättare att förstå svåra saker bara
för att man skriver enkla ord och enbart huvudsatser i rak ordföljd.
Dessutom medför många ändringar att den som äntligen lärt sig något får lära
om, bara för att man uppifrån byter ord, något som är ägnat att göra
”överheten” mindre älskad än den kanske förtjänat. Nog var det väl ganska
onödigt att införa begreppet pantbrev i jordabalken, när alla vant sig vid
ordet inteckning?

Emellertid finns i brottsbalken resp. rättegångsbalken ett par nya termer
som aldrig slagit igenom.

Så sent som den 11 januari 1988 hördes i TV en reporter förklara att två
barn hörts av Uppsala tingsrätt inför ”lyckta dörrar”. Det har det inte hetat
sedan 1948, ty numera heter det faktiskt ”stängda dörrar”, något som kan
verka ganska konstigt eftersom rättens dörrar normalt inte står alldeles
öppna ens vid alldeles helt offentliga rättegångsförhandlingar. - För några år
sedan kunde man till och med i Expressen läsa ett rättegångsreferat, där det
angavs att rätten beslöt att det skulle vara ”stängda dörrar, dvs. lyckta
dörrar”. - Alla vet alltså vad ”lyckta dörrar” är, men ”stängda dörrar” måste
förklaras för icke-jurister.

Ett annat missfoster i lagboken är ”lyftande av livsfarligt vapen” för vad vi
mera fåkunniga kallar ”resande av livsfarligt vapen” (brottsbalken 4 kap.
5 §). Från gamla strafflagens tid uttryckes i Nordisk Familjebok beträffande
”Resande af lifsfarligt vapen” följande:

”Under detta uttryck plägar man hos oss samanfatta stadgandet i Straffl.
14-15: 'Har någon, i uppsåt att skada göra eller eljest i vredesmod, emot
annan dragit knif eller svärd, spänt bössa eller rest annat lifsfarligt vapen’

_ 19

Endast jurister, härtill utbildade och tyranniserade, finner rimligt att byta
"lyfta” mot "resa”, i det att intetdera verbet är att förstå i en konkret
bokstavlig betydelse. Den som sträcker sig upp på väggen för att ta ner den
laddade hagelbössan lyfter den förstås inte utan sänker den. Att den som

1 Riksdagen 1987188.3 sami. NrJu801-802

Mot. 1987/88
Ju801

Hemställan

Med stöd av det anförda yrkar jag

1. att riksdagen beslutar att i 4 kap. 5 § brottsbalken ordet ”lyfter”
skall utbytas mot ”reser”,

2. att riksdagen beslutar att i 5 kap. rättegångsbalken, i förvaltningslagen
och i lagen om hyresnämnder och arrendenämnder uttrycket
”stängda dörrar” överallt skall utbytas mot ”lyckta dörrar”.

Stockholm den 14 januari 1988

Marianne Karlsson (c)

hämtar förskäraren ur kökslådan ”lyfter” densamma är förstås alldeles
ointressant, men om ”lyftaren” hötter med den mot sin vedersakares mage,
så torde vanligt och av allmänheten använt och förstått uttryckssätt vara att
det är ”resande av livsfarligt vapen”.

Mitt förslag är så enkelt att det inte behöver utredas. Det innebär nämligen
inte någon saklig ändring. Ett bifall till motionen skulle däremot vara en läxa,
som våra lagskrivare skulle förstå och för framtiden kanske rent av rätta sig
efter, när de skall framlägga sina förslag inför riksdagen.

2