Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Ju7

gg

av Inga Lantz (vpk)

V. J

med anledning av prop. 1987/88:71 om ändringar i
narkotikastrafflagen (1968:64)

Mot.
1987/88
Ju7—10

I proposition 1987/88:71 om ändringar i narkotikastrafflagen föreslås att all
befattning med narkotika nu skall kriminaliseras. Frågan om en kriminalisering
av narkotikakonsumtion har diskuterats intensivt i fem år och en stor
opinion har krävt en kriminalisering. Det är därför bra att regeringen nu
kommer med förslag i denna fråga.

Att kriminalisera all befattning med narkotika innebär att samhället klart
markerar sin negativa attityd mot narkotikan. Kriminaliseringen i denna
fråga kan få en stor psykologisk betydelse i arbetet med att förebygga
droganvändning. 11, ex. skolornas ANT-undervisning kan lärarna nu klart
säga att det är förbjudet att använda alla sorters narkotika vid alla sorters
tillfällen.

Man skall varken överdriva eller förneka betydelsen av denna kriminalisering,
men i kampen mot narkotika krävs en mycket mer restriktiv och
konsekvent narkotikapolitik på många olika plan. Enligt min mening bör
tyngdpunkten ligga på det förebyggande arbetet och inriktas på att bekämpa
en ”kommande” konsumtion. Kriminaliseringen kan således bara ses som ett
led i en aktiv narkotikapolitik. Det måste finnas en social behandlingsplikt
som skall gälla både för missbrukarna och för samhället.

Ett missbruk måste stoppas tidigt och kompetent. Enligt min mening
måste missbrukarna förmås till någon form av vård. Samhället å sin sida - i
detta fall kommunerna - skall ha skyldighet att erbjuda goda behandlingsmöjligheter.
Som behandling kan räknas allt från kamratstöd till omhändertagande
på institution.

Skyddsnätet kring ungdomar, och speciellt ungdomar i riskzoner, har blivit
allt tunnare och svagare. Ungdomar som hamnat i ett drogberoende blir inte
stoppade i sin självförstörelse förrän många år gått. Först när missbruket lett
till kriminalitet av tillräckligt uppseendeväckande slag, brukar det leda till ett
polisingripande och då ofta med rättsliga åtgärder.

I propositionen föreslås att i straffskalan för eget bruk av narkotika skall
böter eller fängelse utgå.

Jag har tidigare anfört betydelsen av att, inför just ungdomar, kunna säga
att bruk av narkotika är i lag förbjudet. Men jag kan aldrig godkänna att
ungdomar eller äldre som missbrukar narkotika skall utsättas för bestraffningar
eller repressalier i form av böter eller fängelse. Det är ju vård och

rehabilitering som missbrukarna behöver. Propositionens förslag i detta 1

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. NrJu7-10

Mot. 1987/88
Ju7

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att böter eller
fängelse skall utgöra påföljd vid konsumtion av narkotika,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till påföljd,
exempelvis skyddstillsyn eller vård, enligt vad i motionen anförts.

Stockholm i januari 1988
Inga Lantz (vpk)

avseende kan bara ses som meningslösa trakasserier mot redan hårt utsatta
människor.

Påföljden vid kriminalisering av all befattning med narkotika som jag vill
föreslå är att missbrukarna då dömes till någon form av vård. Man kan t. ex.
döma till skyddstillsyn eller kontraktsvård. Detta innebär att det nuvarande
straffskalesystemet inte kan användas i fall av konsumtion av narkotika utan
att ett nytt påföljdssystem måste utarbetas.

2