Motion till riksdagen

1987/88:Jo8

av Bengt Silfverstrand m. fl. (s)

med anledning av prop. 1987/88:128 om

miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m.

Dagens intensiva jordbruksdrift börjar nu ifrågasättas från allt fler håll. Förvisso
uppfylls de jordbrukspolitiska målen om hög avkastning och effektivitet
med bred marginal, men konsekvenserna i form av en alltmer utarmad
miljö synes vara orimliga.

Landskapet förmörkas, hagmarker växer igen, yt- och grundvatten förorenas.
Lantbrukarna själva klagar över dålig ekonomi och en växande social
isolering på en alltmer öde landsbygd.

Jordbrukets rovdrift med miljön får en mycket uttrycksfull beskrivning i
den av Forskningsrådsnämnden utgivna Källa/29 - Lantbruk utan läckor:
”Nu när korna är borta från slättjordbruken och grisarna kommit i stället,
har vallen fått lämna plats åt vårsått havre och korn. Det betyder att marken
ligger naken och svart från tidig höst till vår. Och med svart jord är det som
med kaffet i melitta-påsen. När hösten och vinterns regn och vårens smältvatten
rinner genom jorden tar den med sig allt lättlösligt kväve ut i vattendragen.
Den öppna jorden är miljöfarlig jord."

Undersökningar vid lantbruksuniversitetet, utförda i Skåne, visar att man
under andra halvåret 1987 mätt upp praktiskt taget lika höga halter av kväve
i vattnet som under samma period året innan. Men avrinningen, dvs. det
vatten som rinner ut i haven, har samtidigt ökat med 50%. Till den ökade
kväveutlakningen som klimatet har orsakat får sedan läggas det extra kväve
som läcker ur all den öppna trädan i landet.

Just denna vinter har varit den från klimatsynpunkt sämsta tänkbara att
låta jord ligga obeväxt och naken i träda. Men under just detta år har
130000 hektar åker lagts i träda.

Kvävegödseln är förvisso själva livsnerven i dagens odlingssystem men
samtidigt dess akilleshäl på grund av utlakningsproblematiken. En stor del
av jordbrukets externa miljöpåverkan kan återföras till den ensidiga spannmålsodlingen
och den inte arealbundna djurhållningen. En övergång till
från biologisk-ekologisk synpunkt balanserade växtföljder, innebärande att
djurproduktion och växtodling integreras på den enskilda gården, skulle
medföra miljövinster i form av minskat växtnäringsläckage och minskad användning
av kemiska bekämpningsmedel.

I proposition 1987/88:128 görs en förtjänstfull problemanalys. Jordbruksministern
konstaterar sålunda bl. a. att strukturomvandlingen och de moderna
produktionsmetoderna lett till en betydande ökning av jordbrukets
miljöpåverkan.

Ändå måste ifrågasättas om föreslagna åtgärder och angivna tidsramar

för dessas genomförande är tillräckliga för att åstadkomma den nödvändiga Mot. 1987/88

omställningen till ett mera miljöanpassat och uthålligt jordbruk. Jo8

Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall enligt 5 §

ML vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och
iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga
eller avhjälpa olägenhet.

I proposition 1987/88:85 Miljöpolitiken inför 90-talet slås också fast att
den som bedriver miljöfarlig verksamhet skall svara för kostnaderna för sådana
miljöskyddsåtgärder som föreskrivs av miljöskyddsmyndigheterna.

Denna princip, Polluter Pays-Principle, ppp (förorenaren betalar), lades ursprungligen
fast vid OECD:s rådsmöte år 1972. Principen bör i högre grad
också tillämpas på jordbruksföretag.

Propositionens förslag om minskad kväveanvändning, förbättrad stallgödselhantering,
arealanpassad djurhållning och större andel bevuxen åkermark
under höst- och vintertid m. m. är väl motiverade. Våra invändningar
berör närmast åtgärdernas omfattning och den föreslagna omställningstiden.

Eftersom mark i öppen träda förorsakar ett stort och oacceptabelt växtnäringsläckage
till vattenmiljön måste övergången till bevuxen åkerareal under
höst och vintertid ske i snabbare takt. Vi föreslår att detta krav skall
vara uppfyllt redan 1990, vilket också förordats i ett remissyttrande från
Svenska Naturskyddsföreningen.

I propositionen föreslås ett generellt spridningsförbud av stallgödsel i hela
landet under perioden 1 december-28 februari samt att spridning av stallgödsel
i södra Sverige endast skall få ske i växande gröda eller före höstsådd
under perioden 1 augusti-30 november. Vi föreslår att det generella spridningsförbudet
utsträcks ytterligare i tiden med regional anpassning efter klimatförhållanden.
Det är i snösmältningen vi har det största läckaget. Tjälen
måste ha gått ur jorden annars rinner en del av näringsämnena bort med ytvattnet.
Det gäller både fosfor och kväve.

Det är tveksamt om målsättningen att uppnå en minskning av handelsgödselanvändningen
med 10% till 1992 kan förverkligas med nu föreslagna
åtgärder. En ytterligare höjning av avgiften på handelsgödsel bör därför
övervägas.

Det vore bra om större resurser avsattes för s. k. alternativ odling, dvs.
jordbruksdrift med mindre insatser av gödselmedel och kemiska bekämpningsmedel.

En sådan satsning bör kunna ske genom att man i stället för att betala ersättning
till trädesbruk, dvs. ersätta bönder som avstår från att odla spannmål,
använder åtminstone en del av detta stöd för ersättning till lantbrukare
som satsar på alternativa odlingsmetoder. Ytterligare medel för en mera
målinriktad övergång till alternativ odling bör också övervägas genom en ytterligare
höjning av miljöavgifterna på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Regeringen föreslår i propositionen att också bidrag skall lämnas till utbyggnad
av lagringskapaciteten för stallgödsel. Det finns uppenbara risker
för att det föreslagna bidraget leder till högre priser på t. ex. flytgödselbe- 6

hållare och att vinsterna således hamnar hos betongindustrin. Mot. 1987/88

Farhågor för en sådan utveckling har redan uttryckts från LRF-håll, sam- Jo8
tidigt som betongindustrin bekräftar en närmast dramatisk kapacitetsökning
och efterfrågerusch.

Vi vill understryka vikten av att regeringen uppmärksamt följer denna utveckling
och sätter in nödvändiga åtgärder för att dämpa prisutvecklingen
och tillse att föreslagna bidrag för gödselvårdsanläggningar får avsedd effekt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för ett mera miljöanpassat
jordbruk.

Stockholm den 24 mars 1988

Bengt Silfverstrand (s)

Johnny Ahlqvist (s)

Hans Pettersson (s)
i Helsingborg

Birthe Sörestedt (s)
Maja Bäckström (s)

7