Motion till riksdagen
1987/88:Jo6

av Roland Sundgren m. fl. (s)

med anledning av prop. 1987/88:128 om

miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m.

Riksdagen beslutade år 1985 om nya riktlinjer för livsmedelspolitiken. Huvudmålet
för livsmedelspolitiken är att trygga landets livsmedelsförsörjning
såväl i fred som under avspärrning och krig. Som likställda mål angavs också
konsumenternas tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser och
att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard.
Dessutom skall verksamheten i livsmedelskedjans alla led bedrivas så effektivt
och rationellt som möjligt samtidigt som hänsyn tas till kravet på en god
miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra
naturresurser.

Livsmedlens kvalitet och betydelse för människors hälsa har kommit i förgrunden
under de senaste åren. Livsmedelspolitiska program har utarbetats
av såväl konsumentkooperationen som fackförbund på LO-sidan och TCO.
Som en viktig kvalitetsaspekt har framhållits närheten såväl till producent
som till förädling av vissa produkter. Det är viktigt att förkorta transporterna
på produkter som grönsaker, bröd och även animalieprodukter.
Då det gäller animalieprodukter framhålls lokal uppfödning, produktionsmetoder
och distributionsformer som betydelsefulla.

Om vi skall nå huvudmålen med vår livsmedelspolitik, dvs. att på ett bra
sätt trygga livsmedelsförsörjningen i hela landet och skapa bästa möjliga
miljö för framställandet av våra livsmedel, måste vi få till stånd en bättre regional
spridning av livsmedelsproduktionen. Animalieproduktionen måste
spridas jämnare över landet. Därmed kan man minska främst kväveläckaget
genom en förbättrad gödselhantering och åstadkomma att större andelar
åkermark kan vara bevuxna under såväl höst som vår genom ett annat utnyttjande
av arealen särskilt i mycket spannmålsintensiva jordbrukstrakter.
Det innebär mindre transportsträckor med bil, vilket också är av betydelse
för miljön.

Västmanland och Mälarområdet har ett kraftigt rationaliserat jordbruk
med stora spannmålsöverskott. Det innebär en miljöbelastning samtidigt
som det hotar kulturlandskapets utveckling. För att bibehålla attraktionskraften
hos Mälarlandskapet krävs att hagar och betesmarker hålls i hävd.
För detta behövs betesdjur. Även i de västmanländska slättbygderna måste
vi ha fler djur för att förhindra kväveutlakningen. Västmanland är det län
som vid sidan av Värmland har den lägsta andelen nötkreatur i landet. Västmanland
är också det län som i dag har den högsta procenten spannmålsproducerade
arealer i träda.

Åtgärder måste vidtas för att minska den kraftiga obalansen i djurupp

Mot.

1987/88

Jo6-13

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr Jo6-13

födning mellan södra Sverige och bl. a. områden som Mälarområdet. Dessa Mot. 1987/88

områden i Mellansverige är också befolkningsmässigt expansiva, vilket in- Jo6

nebär en ökad närhet till konsumenterna.

I denna obalanssituation beslutar Farmek att avveckla sin anläggning i
Västerås. Anledningen är bl. a. den minskade tillgången på slaktdjur. Detta
är med tanke på miljö och livsmedelskvalitet alldeles fel väg. Det grundläggande
problemet är att det västmanländska jordbruket har för litet nötkreatur
och svin. Det är detta som skall åtgärdas. Producentkooperationens
åtgärder att lägga ned slakteri- och charkuterianläggningarna i Västerås,
och även den planerade nedläggningen av mejeriet i Västerås, syftar till att
ytterligare reducera den redan nu låga djuruppfödningen i länet. Detta
stämmer inte med de livsmedelspolitiska målen.

Dessutom innebär det längre transporter med djur. Centraliseringen av
slakterier, charkuterifabriker och mejerier blir en konsekvens av den obalans
som råder i landet mellan södra Sverige och övriga landet då det gäller
djuruppfödning.

Åtgärder bör därför inte minst ur miljösynpunkt vidtas för att få en bättre
spridning av djuruppfödningen i landet. De stora djurbesättningarna i södra
Sverige bidrar till övergödning av vattendrag och havsvikar. De för små
djurbesättningarna i Mälarområdet ökar kväveutlakningen från åkermarken
och förstör kulturlandskapet genom att exempelvis naturliga betes- och
slåttermarker hotar att försvinna. Gödselhanteringen försvåras. Denna obalans
i kreatursuppfödningen medför i slakteri- och förädlingsleden ökade
transporter, vilket i sin tur bidrar till luftföroreningar och trängsel på våra
vägar.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet, från miljö- och livsmedelskvalitetssynpunkter,
av en mer balanserad spridning av vegetabilie- och animalieproduktionen
inom landet.

Stockholm den 23 mars 1988

Roland Sundgren (s)

Olle Göransson (s) Yngve Wernersson (s)

Berit Oscarsson (s) Margareta Hemmingsson (s)

Göran Magnusson (s)

2