Motion till riksdagen
1987/88 :Jo52

av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m)
med anledning av prop. 1987/88:93 om
djurskyddslag, m. m.

Det finns en tradition för god djurhållning bland Sveriges djurhållare. Djurhållningens
ekonomiska betydelse för Sveriges bönder innebär dessutom i
sig en garanti för god omvårdnad.

Bakom fall av djurplågeri skymtar ofta personliga problem hos den skyldige.
Dessa problem kan ta sig uttryck i bristande förståelse för djuren och
leda till oförmåga att handha dessa. På denna punkt, när behovet av ett
snabbt ingripande är viktigt, är den föreslagna djurskyddslagen otillräcklig.
Moderata samlingspartiet anser att lagstiftningen måste kunna användas
som ett effektivt medel mot alla former av djurplågeri.

1982 lämnade lantbruksstyrelsen ett förslag till regeringen om en ny
djurskyddslag. Förslaget remissbehandlades men lämnades aldrig till lagrådet
för granskning. Regeringens proposition 1987/88:93 om den nya djurskyddslagen
har i stället tillkommit under stor brådska.

Vissa delar av lantbruksstyrelsens ursprungliga förslag finns med i regeringens
proposition. De mest kontroversiella delarna har dock aldrig remissbehandlats,
som exempelvis förbud mot burhöns och betesgång för kor. Arbetet
har pågått inom regeringskansliets väggar. Det är djupt beklagligt att
så har skett och det har inte gagnat djuren.

I vårt land finns ett stort kunnande inom olika yrkeskårer, organisationer
och bland människor som sysslar med djur och djurvård. Dessa kunskaper
har inte tagits till vara vid utarbetandet av förslaget.

Delar av lagförslaget har stor påverkan på olika näringar inom animalieproduktionen.
De påverkar näringarnas framtid - deras överlevnad och utvecklingsmöjligheter.
Det hade därför varit rimligt om förslaget i sin nuvarande
form hade remissbehandlats.

Det behövs en ny djurskyddslag som är genomarbetad och förankrad hos
dem som den mest berör och hos dem där kunskaperna finns. Grundprincipen
för en ny lagtext och dess tillämpningsföreskrifter måste givetvis
vara att de bygger på kunskap och beprövad erfarenhet.

Det förslag som riksdagen skall ta ställning till utgörs av en ramlag. Lantbruksstyrelsen
skall därefter skriva anvisningar och tillämpningsföreskrifter.
Det är dessa som kommer att avgöra hur lagstiftningen kommer att fungera
i praktiken. Därför är det ytterst svårt för riksdagens ledamöter att förutse
och överblicka vad den nya lagen kan komma att innebära när den skall tilllämpas.

Detta framkommer med önskvärd tydlighet i lagrådets yttrande över lagrådsremissen:
”Vad som kommer att stadgas i en kommande djurskyddsför

ordning kan endast i vissa delar anas genom i lagmotiven givna antydningar. Mot. 1987/88

Om innebörden av kommande föreskrifter, utfärdade på lägre plan, vet lag- Jo52

rådet föga.” Lagrådet säger vidare att möjligheterna är begränsade att överblicka
en sådan utpräglad ramlag som grovt kan karakteriseras dels som
program- eller målsättningsstadganden, ”dels som gränsdragningsstadganden
vilka i princip anger vad som får resp. icke får företagas i förhållande till
djuren: bestämmelserna i sistnämnda del är i ej ringa mån försedda med
förbehåll att de kan sättas åsido genom i administrativ ordning meddelade
undantagsföreskrifter”.

Vi delar lagrådets synpunkter. Vi förutsätter därför att lantbruksstyrelsen
samråder med berörda organisationer m.fl. vid utformningen av tillämpningsföreskrifter
till denna lag.

Burhöns

I lagförslaget anges att djur som används för produktion av livsmedel, ull,
skinn eller pälsar skall hållas i en god djurmiljö som främjar deras hälsa och
ger möjlighet till för djuren naturligt beteende. I de allmänna motiveringarna
i propositionen beskrivs innebörden av denna lagparagraf.

Uttrycket ”naturligt beteende”, som ofta förekommer i propositionen, är
inte ett entydigt begrepp, eftersom forskare och andra inte är överens om
vad det innebär för olika djurslag. I de allmänna motiveringarna anförs att
bursystemet för höns skall avvecklas under en tioårsperiod. Antalet höns
bör minskas från fyra till tre i varje bur under övergångstiden.

Det vore olyckligt om en tidsgräns infördes för avveckling av burar, eftersom
det i dag inte finns alternativ som är bättre. Burarna har från början
tillkommit för djurens speciella behov och inte enbart av ekonomiska skäl,
vilket ofta påstås. Höns i stort antal på golvet medför en betydligt sämre
djurhälsa. Det skulle också bli svårt att stoppa sjukdomsspridning utan att
använda antibiotika i fodret. På 1940- och 1950-talen var dödligheten 50 % i
medeltal per år. Höns i stora flockar utsätts nämligen för ett socialt tryck.

Följden blir att en del utestängs från foder och vatten, andra får hackskador
och kannibalism uppstår.

Det finns risk för att ett system utan burar fordrar avnäbbning och antibiotika
i fodret för att en något så när acceptabel djurmiljö skall kunna uppnås.
En avveckling av burhönshållningen innan acceptabla alternativ är tillgängliga
är till men för hönsen. Vi kan inte medverka till detta.

Om förbud mot burar införs efter en avvecklingsperiod kommer ingen utveckling
att ske. Den forskning som nu sker för att förbättra burkonstruktionen
avstannar. De gamla burarna kommer att användas perioden ut till
men för djuren.

I dag utvecklas en teknik som förbättrar miljön för burhönsen. Det är
snart möjligt att förbättra burarna genom att sätta in sittpinnar, klovässare
och reden. Fortsatt utveckling av ny teknik kommer inte till stånd om alla
vet att burarna kommer att förbjudas om tio år.

I propositionen föreslås även att antalet hönor minskas från fyra till tre i
varje bur. Från hönsens synpunkt utgör det ingen skillnad. Följden kan där

emot bli att gamla burar kommer till användning för att hålla uppe pro- Mot. 1987/88
duktionen. Jo52

Ett förbud mot burhöns kan leda till importberoende av ägg. Sådana ägg
kan ha producerats under betydligt sämre förhållanden än i vårt land och i
länder där stora mängder antibiotika har använts. Vi kan inte acceptera
denna typ av import, eftersom den snedvrider konkurrensen.

Ett märkningssystem som talar om hur äggen är producerade ger konsumenten
möjlighet att genom sina inköp påverka producenten. Till viss del
finns ett sådant system redan i dag. Detta ger ett konsumentinflytande över
produktionsmetoderna i äggproduktionen. Dagens märkningssystem av ägg
borde därför kunna utvecklas.

Enligt vår mening måste ett nytt system för hönshållning uppfylla vissa
villkor. Systemet får inte försämra miljön för hönsen, t. ex. genom att antibiotika
generellt måste användas i fodret, eller att avnäbbning måste ske.

Äggens hygieniska kvalitet får inte heller försämras och arbetsmiljön bli lidande
vid en påbjuden ändring av system för hönshållning.

Krav på betesgång för kor

I propositionen föreslås krav på betesgång för kor. En övergångstid på tio år
föreslås även här.

Vi anser att det är felaktigt att införa ett obligatoriskt krav på utevistelse.

Det innebär inte alltid att djuren får det bättre. Förhållandena växlar mellan
skilda delar av landet och mellan olika besättningar. Den enskilde djuruppfödaren
har den bästa möjligheten och ansvaret för att avgöra vilket
som är bäst för djuren.

Ingen lagstiftning eller reglering kan ersätta det personliga ansvar som
djurskötaren har för djurens välbefinnande. Det är den kompetens, det intresse
och det engagemang som finns hos den som sköter djuren som avgör
hur djuren mår. Det i sin tur är av största vikt för produktionen och en förutsättning
för näringens överlevnad. Detta är lantbrukarna medvetna om,
och de strävar därför efter att åstadkomma en god miljö och friska djur, som
åstadkommer en hög och jämn produktion.

Utevistelse kan under vissa förhållanden t. o. m. vara till nackdel för djuren,
om inte utevistelsen blir regelbunden och om de klimatologiska förhållandena
är dåliga. I propositionen medges också att undantag i det enskilda
fallet kan behöva göras. Det utgör ännu ett argument för att utevistelse
för kor inte bör bli ett obligatorium utan måste avgöras av den
enskilde djurägaren.

Pälsdjur

På de få rader i propositionen som skrivs om pälsdjur bibringas läsaren den
uppfattningen att pälsdjur är utpräglade rovdjur med speciellt stort rörelsebehov.
För att tillgodose djurens naturliga behov krävs här en översyn av
förvaringsutrymmenas storlek. 6

Det bör påpekas att djur, som uppfötts i bur under 80-100 generationer, Mot. 1987/88

inte längre är ”utpräglade” rovdjur. Inom pälsdjursuppfödningen i Norden Jo52

pågår ett ständigt arbete med forskning och försök. Det krävs goda kunskaper
hos pälsdjursuppfödare för att nå ett gott resultat. Det är därför
knappast någon näring där skötseln av djuren är så noggrant utprövad och
där näringen fortgående anpassar sig till nödvändiga förändringar. Pälsens
kvalitet och därmed näringens lönsamhet är direkt beroende av djurens välbefinnande.
En översyn av förvaringsutrymmenas storlek bör därför ske i
nära kontakt med pälsdjursnäringen.

Operativa ingrepp på djur

Den föreslagna huvudregeln är att det i fortsättningen skall vara förbjudet
att företa operativa ingrepp på djur i annat fall än när det är befogat av veterinärmedicinska
skäl. Av propositionen framgår att kastrering av djur även i
fortsättningen skall tillåtas under de förutsättningar som gäller i dag. Vi förutsätter
emellertid att sådana ingrepp som kastrering av exempelvis grisar
även i fortsättningen får utföras av djurägaren eller den person som har
hand om djuren.

Inget av de nordiska länderna har i dag något förbud mot svanskupering
som också tillämpas i praktiken. I propositionen föreslås att frågan löses efter
överläggningar med Norge och Finland. Det är givetvis önskvärt att samma
regler gäller i de nordiska länderna, och så långt möjligt i hela Europa.

Enligt propositionen bör inriktningen på arbetet vara att svanskupering
inte bör tillåtas av kosmetiska skäl. Moderata samlingspartiet stöder propositionen
i detta avseende. Dock är tveksamheten om vad som kan anses
vara kosmetiska skäl stor. Lantbruksstyrelsen bör därför samråda med berörda
parter innan föreskrifter fastställs.

Omhändertagande av djur

Trots att djurhållare i allmänhet besitter goda kunskaper och har ett stort intresse
för sin verksamhet finns det människor som av olika anledningar
missköter sina djur. Lagstiftningen måste därför vara tydlig enligt vår mening,
så att ingripanden kan ske och den skyldige inte utnyttja kryphål i lagen.

Den nuvarande lagstiftningen är t. ex. ofta verkningslös i och med att
skenöverlåtelse av djuren inte kan sätta lagen ur spel. En överlåtelse till annan
familjemedlem, vilken innebär att den djurägare som har misskött djuren
fortfarande har hand om den praktiska skötseln, bör enligt vår mening
inte anses som djurskyddsmässigt godtagbar. I 29 § i den nya djurskyddslagen
bör därför ett tillägg göras av följande lydelse:

29 § Om den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen
dessutom ålägga honom att göra sig av med det på sättsom länsstyrelsen
kan godkänna och förbjuda honom att skaffa djur över huvud taget eller
ett visst slag av djur.

Tillståndsplikt för viss djurhållning

Mot. 1987/88
Jo52

I dag krävs tillstånd för hunduppfödning i större skala. Det krävs endast en
anmälan när det gäller ridskoleverksamhet. I den nya djurskyddslagen
krävs tillstånd både för verksamhet som rör hundar, för ridskolor samt för
pälsdjursuppfödning.

Vi anser denna utvidgning onödig. Den medför endast onödig byråkrati.
Särbehandlingen av dessa branscher är inte sakligt grundad. Vi utgår från
att flertalet djuruppfödare är kunniga och intresserade samt att de känner
ett stort ansvar för sin verksamhet. En god skötsel och djurmiljö är en förutsättning
för ett gott ekonomiskt utbyte.

De som missköter sina djur är ett fåtal. Det är viktigt att dessa människor
på ett effektivt sätt hindras från att fortsätta med djurhållning. Detta sker
inte genom att tillstånd krävs för verksamheten. I stället handlar det om den
tillsyn som sker från länsveterinär, länsstyrelsen och miljö- och hälsovårdsnämnden.
Tillståndet gör inte att behovet av tillsyn minskas.

Djurförsök

I kommentaren till den föreslagna djurskyddslagen diskuteras djurförsök
som avser kosmetika. De svåra gränsdragningsproblemen påpekas. Vi anser
att testning på djur av renodlat kosmetiska preparat inte är acceptabel.
Sådan testning bör därför förbjudas.

LD 50-metoden är en undersökning där preparatets giftighet bestäms av
vid vilken dos 50 % av försöksdjuren avlider. Vi uppfattar denna testmetod
som stötande. Riksdagen bör därför förbjuda denna testmetod.

Djurmiljö

4 § i föreslagen djurskyddslag handlar om krav på god djurmiljö men omfattar
enbart djur för animalieproduktion. Vi anser dock att paragrafen är av
den betydelsen att den bör gälla alla husdjur. Något skäl till att särbehandla
vissa husdjur finns enligt vår mening inte. Vi föreslår därför att meningen
”Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller
pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det
främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt” skall ersättas
med följande mening: ”Husdjur skall hållas och skötas i en god djurmiljö
och pä ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete
sig naturligt. ”

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samråd vid utformningen av tillämpningsföreskrifter
till den nya djurskyddslagstiftningen.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1987/88
motionen anförts om burhöns, Jo52

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om krav på betesgång för kor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om pälsdjur,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om svanskupering,

6. att riksdagen beslutar ändra 29 § i föreslagen djurskyddslag på
sätt som anges i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att testning på djur av renodlat kosmetiska preparat
ej är acceptabelt och bör förbjudas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
LD 50-metoden bör avskaffas,

9. att riksdagen beslutar ändra 4§ i föreslagen djurskyddslag på
sätt som anges i motionen.

Stockholm den 5 april 1988
Sven Eric Lorentzon (m)

Jens Eriksson (m) Ingvar Eriksson (m)

Ivar Virgin (m) Ingrid Hemmingsson (m)

Mona Saint Cyr (m) Arne Svensson (m)

Bertil Danielsson (m) Hans Dau (m)

Göthe Knutson (m) Sven Munke (m)

Arne Andersson (m) Karl-Gösta Svenson (m)

i Ljung

9