Motion till riksdagen
1987/88:Jo51

av Rosa Östh och Anna Wohlin-Andersson (c)
med anledning av prop. 1987/88:93
om djurskyddslag, m. m.

Sedan urminnes tider har människan haft djur i fångenskap. Det är en företeelse
som vi kommit att betrakta som naturlig och självklar. Det kan dock
vara värt att notera att all djurhållning i högre eller lägre grad innebär ett ingrepp
i djurens ursprungliga och naturliga beteendemönster. I all huvudsak
har emellertid djurägarna hanterat sina djur väl och känt ett stort ansvar för
djurens välbefinnande. Det förhållandet att en god djurhållning i allmänhet
varit väl förenlig med ägarens intresse av god ekonomi har givetvis stärkt
djurskyddet. Vi vill för vår del slå fast att ansvaret för att djur behandlas väl
åvilar de människor som har djur i sin vård men i hög grad också samhällets
organ, som har att svara för normgivning m. m.

Den nu framlagda propositionen Djurskyddslag, m. m. sägs bl. a. syfta till
en förändring av vissa produktionsformer som, numera, anses skadliga för
husdjuren. De metoder som avses har tillkommit som ett resultat av en ytterst
medveten politik som inleddes under 1960-talet och som varit inriktad
mot en extrem storskalighet. Förutvarande jordbruksministern Erik Holmqvist
framhöll exempelvis ”äggfabrikerna” som en produktionsform värd att
sträva efter på fler områden inom jordbruket.

Vi vill i det här sammanhanget ge vårt erkännande till regeringen som genom
den nu aktuella propositionen markerar ett visst avståndstagande till
tidigare socialdemokratiska misstag. Vi vill också betona att propositionen i
övrigt måste anses riktad mot det fåtal djurhållare som missköter djuren.

Enligt vår uppfattning har propositionen avsevärda brister. Den är i stora
delar dåligt genomtänkt, saknar konsekvens och markerar inte samhällets
ansvar för att en bättre och annorlunda djurhållning skall bli genomförbar.

Propositionen är också nästan uteslutande inriktad på animalieproduktionen,
medan exempelvis sällskapsdjurens situation så gott som helt utelämnas.
Det är svårt att frigöra sig från misstanken att propositionen tillkommit
i hast för att tillgodose en opinion som bildats på till stor del osakliga
uppgifter och med hjälp av särskilt folkkära personer.

Vi vill varmt förespråka en lag som ger bästa tänkbara skydd för djuren
och som är grundad på sakkunskap. Vi anser därför att ett nytt och bättre
genomarbetat förslag bör tas fram och att analogt med detta nuvarande förslag
avvisas. Detta är således vårt huvudkrav.

Vi vill i det följande ge några exempel på vad vi avser med brister i föreliggande
proposition:

De krav på förändringar inom animalieproduktionen som föreslås medför
för berörda djurägare högst avsevärda kostnader. Av propositionen framgår 1

Mot.

1987/88

Jo51-54

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo51-54

att regeringen tar avstånd från ett statligt kostnadsansvar i egentlig mening. Mot. 1987/88

Som tidigare påpekats har de produktionsformer som nu kritiseras till- Jo51

kommit som en följd av en medveten politisk satsning och centrala propåer.

Det måste därför vara följdriktigt att särskilda statliga medel anslås som
stöd till nödvändig produktionsomställning. Propositionen föreslår att frågan
om kompensation för uppkommande merkostnader för jordbrukarna
skall lösas inom ramen för jordbruksprisöverläggningarna. Detta är enligt
vår uppfattning inte acceptabelt. Varje ny utgiftspost som görs aktuell i samband
med överläggningarna mellan jordbruket och konsumentdelegationen
begränsar ytterligare det minimala utrymme som tycks finnas för att möta
jordbrukarnas berättigade krav på inkomstökning.

Äggproduktion. Föredraganden anför bl. a.: ”Höns för äggproduktion
hålls i burar. För närvarande hålls fyra hönor inhysta tillsammans i en bur
där varje höna har tillgång till ett utrymme av ungefär en A4-sidas storlek”.

Av beskrivningen ges läsaren intrycket att detta är den enda förekommande
formen av äggproduktion. Så är det emellertid inte. Även om den största
kvantiteten ägg produceras i ”fabriker” förekommer fortfarande många
mindre äggproducenter, som tillämpar mer traditionella metoder där hönsen
ges möjlighet att ”flaxa, sprätta och sandbada”. Med all rätt har många
upprörts över den generalisering som således också ansvarig minister gör sig
skyldig till.

Enligt propositionen skall burhönssystemet avvecklas, och som ett steg
för en sådan förändring framhålls pågående projekt vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Det arbete som pågår vid lantbruksuniversitetet går emellertid
enligt uppgift ut på att ta fram ett bättre bursystem än det nuvarande, inte
på att ersätta burarna. Det är således knappast fråga om utveckling av alternativ
i egentlig mening.

Enligt vår uppfattning måste en medveten satsning nu göras på forskning
som syftar till alternativ till buruppfödning. Självfallet skall lantbruksuniversitetet
gå i spetsen för en sådan utveckling. Som en konsekvens av ett beslut
om avveckling av bursystemet i Sverige bör import av ägg från länder
som tillämpar buruppfödning förbjudas.

Användning av köttmjöl i foder. Sedan den 1 januari 1986 råder förbud
för användande av köttmjöl från självdöda djur i foder. Enligt propositionen
skall förbudet införas i lagen om foder. Det anges att förbudet är motiverat
av etiska och estetiska skäl. Det sägs vidare att förbudet också skall
gälla importerat foder och att det skall ankomma på lantbruksstyrelsen att
bestämma hur importkontrollen skall ske.

Med kännedom om statliga organs bristande resurser, aktivitet och förmåga
när det gäller att kontrollera importerade produkter avsedda för människors
föda, hyser vi vissa tvivel beträffande kontrollmöjligheterna av djurföda.
Vi anser därför att ett generellt importförbud för foder innehållande
köttmjöl bör införas.

Beträffande problemet med omhändertagande av självdöda djur som blivit
en följd av det införda förbudet anser föredraganden att en uppsamling
skall kunna ske på frivillig väg genom slakteriernas försorg. De kostnader

2

det blir fråga om, för närvarande 600-700 kr. per djur, skall, framhålls det, Mot. 1987/88
inte belasta den enskilda lantbrukaren. Jo51

Även i detta fall föreslås emellertid att kostnaden skall tas upp i samband
med jordbruksprisöverläggningarna. Som vi tidigare påpekat måste ett sådant
förslag avvisas och särskilda medel anslås för ändamålet.

Operativa ingrepp på djur. Det skall enligt propositionen i fortsättningen
vara förbjudet att företa operativa ingrepp på djur som inte är befogat av
veterinärmedicinska skäl. Av motiveringarna framgår att förslaget är bristfälligt
genomtänkt. Den vanligt förekommande metoden att avhorna nötkreatur
omnämns t. ex. inte. Oklarhet har därför uppstått om förfarandet
skall förbjudas eller ej. Angående kastrering av djur konstateras bl. a. att
”kastrering förekommer även av sällskapsdjur, främst katter”. Föredraganden
anför: ”Om det finns vägande skäl bör sådan kastrering tillåtas även i
framtiden”. En osökt fråga blir: vilken byråkrati skall byggas upp för att avgöra
när sådana ”vägande skäl” föreligger för befintliga hankatter?

Avslutningsvis vill vi framhålla att vi varmt förespråkar en lag som ger
bästa tänkbara skydd för djuren och som är grundad på sakkunskap. I lagen
skall fastslås samhällets ansvar för forskning samt för rådgivning och stöd till
enskilda djurägare. Särskilda statliga medel skall anslås till kostnader som
uppkommer som direkt följd av lagen. Beslut om förbud för produktionsformer
måste, för att inte skapa oacceptabla konkurrensförhållanden, följas
upp med importförbud för i sammanhanget aktuella produkter. Olika sakkunniga
instanser bör ges tid till remissbehandling.

Hemställan

1. Med stöd av vad som i motionen anförts hemställs att riksdagen
beslutar att avslå propositionen samt att hos regeringen begära ett
nytt förslag i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar - därest yrkande 1 faller

a) som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om forskning om alternativ animalieproduktion,

b) som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om importförbud av ägg,

c) som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om importförbud av foder innehållande köttmjöl,

d) hos regeringen begära förslag om särskilda medel för ekonomiskt
stöd till djurägare, vilka som en följd av lagen åsamkas merkostnader.

Stockholm den 5 april 1988

Rosa Östh (c) Anna Wohlin-Andersson (c)

3