Motion till riksdagen

1987/88:Jo35

av Hans Pettersson i Helsingborg m. fl. (s)
med anledning av prop. 1987/88:85
om miljöpolitiken inför 1990-talet

Västra Skåne sträcker sig från Laholmsbukten i norr till Skanör/Falsterbo i
söder. I öster utgör Klippans och Lunds kommuner den yttre gränsen, i väster
Öresund och Skälderviken. Med tre stora tätorter, Malmö, Helsingborg
och Lund, är regionen relativt tätbefolkad och har ca 650000 innevånare.

Det är ett vackert och öppet landskap som binds samman av mindre och
större skogspartier. I norr ligger Kullaberg och Hallandsåsen, i öster Söderåsen,
samtliga är fina och lätt tillgängliga rekreationsområden. I väster ligger
Öresund och Skälderviken med goda möjligheter till bad, fiske och segling.

Det är en attraktiv och naturskön del av Sverige med goda möjligheter för
människor att på ett bekvämt sätt förena arbete och bostad med ett aktivt
fritids- och friluftsliv. En övergripande målsättning för miljöpolitiken är att
dessa förutsättningar bevaras och utvecklas.

Det finns emellertid också en annan bild av västra Skåne - en bild som visar
på kraftiga utsläpp från industri och tätbebyggelse samt från trafik och
jordbruk, en bild som visar på begynnande skogsdöd och döda bottnar i våra
kustnära vatten. Därför måste konkreta åtgärder vidtagas, så att vi inom
de närmaste tio åren uppnår väsentliga förbättringar av miljön i området.
De områden som i första hand måste angripas är:

- Utsläpp till Öresund och Skälderviken från jordbruk, reningsverk och industri.

- Buller och luftföroreningar från trafiken.

- Utsläpp till luften från industri och kraft värmeverk.

- Jordbrukets övergödning samt användandet av kemiska bekämpningsmedel.

- Avfallshanteringen från 650000 invånare samt från industrin och jordbruket
(ca 4,0 miljoner m3 sopor/år).

- Danmarks förorenade utsläpp till luften och i Öresund.

Luften

Regionen har ett flertal stora industrier och stora transportleder med omfattande
biltrafik. En mycket stor del av trafiken från Sverige samt mycket av
trafiken från Norge och Finland, som skall till kontinenten, går på E4:an
och E6:an genom området. Därutöver förekommer en mycket stor regional
pendeltrafik främst mellan tätorterna Malmö, Lund och Helsingborg.

Läget i sydvästra Sverige innebär dessutom att området är särskilt utsatt
för föroreningar från kontinenten och Danmark.

Det släpps ut en mängd olika ämnen från kommunala värmeverk, hus- Mot. 1987/88
håll, industrier och från den omfattande trafiken. Industrierna bidrar med Jo35
både specifika processutsläpp och med utsläpp från sin energianvändning.

Under några årtionden har den skånska skogsmarken, landets mest högavkastande
och bäst producerande skogsjord, förlorat mer än hälften av sin
näringsreserv och i vissa fall så mycket näringsämnen att symptom på näringsbrist
redan uppkommit. Samtidigt har Skånes tidigare kalkhaltiga
skogsjordar omvandlats till landets suraste jordar.

Det är därför nödvändigt att starta ett offensivt och målinriktat arbete
som siktar till att bringa ned utsläppen från trafik och industri till vad naturen
tål.

Öresund och Skälderviken

Under senare år har miljösituationen i Öresund och Skälderviken förvärrats
kraftigt. Den ekologiska balansen är allvarligt rubbad. Främsta orsaken är
den successivt ökade tillförseln av växtnäringsämnen från i första hand jordbruket.
Längs Öresunds kuster bidrar emellertid såväl industrin som reningsverkens
utsläpp till att situationen kraftigt försämras.

I Öresund släpps årligen ut från den svenska kusten ca 7 500 ton kväve
samt 600 ton fosfor. Motsvarande utsläpp från den danska sidan är 6 500 ton
kväve och 1500 ton fosfor. Därutöver går det ut ett stort antal toxiska ämnen
från både svensk och dansk sida.

I Skälderviken släpps det ut, via Rönneå och Vegeå, 4200 ton kväve och
110 ton fosfor.

Färska rapporter visar att stora områden i Öresund utanför Helsingborg
tagit mycket allvarlig skada. Disken, en under många år viktig reproduktionsplats
för fisklivet i Öresund, är hårt angripen av svavelväte.

I Skälderviken har den lokala fiskarbefolkningen sedan länge rapporterat
om döda fiskar i fångsterna.

Arbetet med Öresund har sedan länge samordnats genom Öresundskommissionen.
Kommissionen har emellertid inga egna resurser utan utnyttjar
resp. myndigheter i Sverige och Danmark. Samtidigt initieras projekt med
mer eller mindre forskningskaraktär från en del olika håll, alla med målsättningen
att rädda Öresund.

Skall arbetet med att rädda Skånes kustområden ge avsedd effekt krävs
en samordning och förstärkning av de resurser med kompetens inom havsforskningsområdet
som finns på Lunds universitet. Öresundskommissionen
bör få ansvar för att konkreta åtgärdsprogram tas fram och genomförs.

Jordbruket

Skåne har Sveriges bördigaste jord. Här produceras en tredjedel av hela
vårt lands livsmedelsbehov. Av västra Skånes totala areal utgör ca 80%
åkermark. Stora delar av regionen har ett högintensivt jordbruk och en
mycket stor djurhållning. Enbart från stallgödselproduktionen tillförs jordarna
stora mängder kväve och fosfor. Därutöver tillkommer handels

gödsel. I Skåne är tillförseln över 200 kg per hektar. Det är väsentligt högre
än i övriga landet, trots att vi har ”den goda jorden”.

Samma förhållande gäller i fråga om kemiska bekämpningsmedel. Då
västra Skåne har stora odlingar av spannmål, sockerbetor, potatis och grönsaker,
är det en mycket stor andel av dessa kemiska medel som används i
vår region. De negativa effekterna på mark och vatten av gödsling och användning
av kemiska medel är många. Det är farligt för vår hälsa och kan på
sikt skada våra jordar och sätta ned deras naturliga förmåga att producera
livsmedel. Urlakning från åkrarna samt från urinbrunnar och gödselstäder
skadar våra vattendrag och kustnära havsområden.

Industrin

Västra Skåne är en industribygd. Den kemiska industrin, den grafiska industrin
samt livsmedelsindustrin är omfattande och påverkar alla miljön genom
utsläpp till luften och i havet.

Även transportindustrin är en stor näringsgren.

Regionen har en relativt stor andel små och medelstora företag som
många inte är tillståndspliktiga men vars sammanlagda utsläpp i luften samt
via avloppssystemet är betydande. Industrin svarar dessutom för två tredjedelar
av ”avfallsproduktionen” inom regionen.

Avfall

Hushållen, industrin och jordbruket producerar ca 4,0 miljoner m3 avfall
om året. Även om arbete med källsortering och ökad återvinning inleds på
många håll återstår mycket att göra om det skall vara möjligt att bringa ned
avfallsmängden. Framför allt gäller detta industriavfall, som utgör två tredjedelar
av den totala mängden.

Naturvårdsverket uppskattade vid riksinventeringen 1980 att årsmängden
miljöfarligt avfall var ca 23000 ton i Malmöhus län. Huvuddelen av detta
kommer från västra Skåne och de tre tätorterna Malmö, Helsingborg och
Lund. Allt skall tagas om hand av de två stora avfallsbolagen i regionen,

NSR och SYSAV. Enligt tillgängliga uppgifter från de bägge avfallsbolagen
och berörda kommuner togs endast ca 11 000 ton miljöfarligt avfall om hand
under 1986.

Skillnaden mellan SNV:s och avfallsrapporternas uppgifter är stora. De
visar att det, trots det kommunala monopolet, återstår mycket att göra om
man skall få grepp om det miljöfarliga avfallet.

Danmark

Genom Öresundskommissionen har Sverige och Danmark redan ett etablerat
samarbete vad avser miljöproblemen i Öresund. Arbetet har hittills
bestått i att kartlägga förekomsten av olika föroreningar, genomföra gemensamma
mätprogram samt ta fram kunskapsunderlag för resp. länders ställ- 11

Mot. 1987/88
Jo35

ningstagande vid prövning av olika miljötillstånd avseende utsläpp i sundet. Mot. 1987/88

Även utsläpp i luften från Själland påverkar emellertid västra Skåne. Jo35

Själland producerar över 100000 ton svaveldioxid och stora mängder kväveoxider,
som med de förhärskande sydvästliga vindarna föres in över västra
Skåne och Sydsverige. Det finns därför anledning att utveckla samarbetet
med Danmark att även gälla miljöfrågor och problem på Själland och i västra
Skåne.

Detta kan lämpligen ske genom att man utvidgar Öresundskommissionens
arbetsuppgifter och ger kommissionen en mer offensiv roll.

Förslag

Regeringen har i propositionen Miljöpolitiken inför 1990-talet föreslagit att
regioner som är särskilt belastade med föroreningar skall kunna förklaras
för miljöskyddsområde. I sina motiveringar anför miljöministern:

”Jag har tidigare (avsnitt 4) anfört att luftföroreningshalterna i stora tätorter
eller industriområden tidvis kan bli så höga att det uppstår risker för
människors hälsa och för miljön. Av detta skäl har jag i detta sammanhang
föreslagit att regeringen bör få möjlighet att med stöd av ML förklara ett
område som är särskilt utsatt för luftföroreningsutsläpp och buller som miljöskyddsområde.
I dag kan det endast ske när ett område är känsligt för
vattenförorening.

Jag har i många sammanhang kunnat notera att miljöengagemanget i landets
olika delar bara på några år har vuxit kraftigt i styrka. Både lokalt och
regionalt sker ett omfattande arbete med att kartlägga miljöproblem och att
föreslå lämpliga åtgärder. Jag ser det som mycket angeläget att ta till vara
detta engagemang. Som exempel på områden som bör uppmärksammas vill
jag nämna Skånes västra kust innefattande större tätorter som Malmö,
Landskrona och Helsingborg.”

Den sammanlagda belastningen på miljön från trafiken, industrin, jordbruket
och tätbebyggelsen inom västra Skåne samt ”importerade” föroreningar
från kontinenten och Danmark gör det nödvändigt att åtgärder
och förslag till förändringar bedöms utifrån en helhetssyn där samtliga föroreningar
vägs in.

Regeringen föreslås därför förklara västra Skåne som miljöskyddsområde.
En särskild delegation bör utses med uppgift att ta fram ett samlat åtgärdsprogram
för regionen. Delegationen skall i första hand behandla områdena
luft, trafik, jordbruk, avfall och industri. Åtgärdsprogrammet skall
vara offensivt och ha som målsättning att väsentliga förbättringar på miljön
skall vara uppnådda inom den närmaste tioårsperioden.

Regeringen beslutade i oktober 1987 genom förordningen (1987:941) om
frisläpp av investeringsfonder att företag för bl. a. miljöförbättrande åtgärder
får ta i anspråk sina allmänna investeringsfonder. Investeringsfonderna
är frisläppta för miljöförbättrande investeringar i hela landet. Detta
frisläpp gäller t. o. m. mars 1990.

Medel som har avsatts till investeringsfond får efter medgivande av sta

tens industriverk - eller i vissa fall av regeringen - tas i anspråk för åtgärder Mot. 1987/88

som väsentligt begränsar störningar i den yttre miljön i form av vatten- eller Jo35

luftföroreningar eller i form av buller, skakningar, ljus e.d.

Delegationen bör ges bemyndigande att, som ett led i ett offensivt miljöarbete
i regionen, få lämna företagen tillstånd att utnyttja sina allmänna investeringsfonder
för sådana miljöförbättrande investeringar.

Arbetet med att rädda Öresund och Skälderviken måste intensifieras.
Öresundskommissionen föreslås därför ombildas och ges en mera offensiv
roll. Den svenska avdelningen i Öresundskommissionen bör vara densamma
som ovannämnda delegation.

De resurser på havsforskningsområdet som finns på Lunds universitet
måste byggas ut och ges kapacitet att fungera som resurs för Öresundskommissionen.
De medel som länsstyrelsen i Malmöhus län begärt av regeringen
för ett långsiktigt vattenvårdsprogram för Öresund bör ställas till Öresundskommissionens
förfogande för detta ändamål.

Då stora delar av luftföroreningarna från industrin och tätorterna i Danmark
med vindarna föres in över västra Skåne, är det också ett svenskt intresse
att dessa föroreningar begränsas.

Regeringen föreslås därför ta kontakt med den danska regeringen i syfte
att uppnå en överenskommelse om hur ett utökat samarbete kring dessa frågor
skall organiseras. Möjligheterna att göra detta inom ramen för Öresundskommissionen
och enligt den skisserade ”svenska modellen” bör noggrant
studeras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förklara västra Skåne för miljöskyddsområde
m. m.

Stockholm den 5 april 1988

Hans Pettersson
i Helsingborg (s)

Lennart Pettersson (s)

Bo Nilsson (s)

Maja Bäckström (s)

Lars-Erik Lövdén (s)
Bengt Silfverstrand (s)

13