Motion till riksdagen
1987/88:Jo34

av Mats O Karlsson (s)

med anledning av prop. 1987/88:85

om miljöpolitiken inför 1990-talet

I propositionen behandlas bl. a. frågan om säkerställande av naturvårdsobjekt.
Den upptogs till behandling i en fyrpartimotion, 1980/81:1358, med
bl. a. Nils Hjorth (s) i Österbybruk som undertecknare, där inledningsvis
anfördes följande:

Vårt land utsätts för en alltmer genomgripande och oåterkallelig naturexploatering.
Säkerställandet av natur- och landskapsvärden - kulturella,
vetenskapliga och friluftsbetonade - är därför av central betydelse. Hastigheten
i den omvandling som sker ger problemet en alldeles speciell karaktär:
behövliga skyddsåtgärder kan ej uppskjutas utan att definitiva förluster
riskeras; dagens ställningstaganden får mycket långsiktiga effekter, ibland
för all överskådlig framtid. Detta komprimerar i tiden behovet av såväl arbetskraft
för uppgifterna som en lösning av frågan om markägarersättningar.

Denna beskrivning är lika relevant i dag som för sju år sedan. I motionen
underströks särskilt problemet med markägarersättningar. De skall enligt
gällande lag vid bildande av bl. a. naturreservat normalt utbetalas som engångsbelopp.
Finansiellt är svårigheten således att avgörandet i bevarandefrågor
måste koncentreras till de närmaste åren. Om markägarersättningar
helt skall betalas ut under samma korta tid är risken stor att bevarandemålet
sätts lägre än eljest skulle bli fallet. Visserligen har anslaget för
inköp av mark fördubblats sedan 1980, men även 40 milj. kr. per år är otillräckligt
med hänsyn till de stora arealer av bl. a. urskog som behöver skyddas.

En omedelbar kostnadstäckning är också ur saklig synvinkel i många fall
obefogad. Markägarersättningar har ofta karaktären av investeringskostnader
för objekt med i princip obegränsad livslängd, t. ex. ett urskogsartat
område. Det vore därför befogat om objekten ”amorterades” under relativt
lång tid.

I fråga om intrångsersättning borde lösningen vara relativt enkel: det borde
bli möjligt att i normala reservatsärenden ersätta markägaren med ett årligt
belopp, vilket binds till fastigheten och utgår under mycket lång tid.
Därigenom periodiseras samhällets kostnader på ett korrekt sätt samtidigt
som ersättningen får samma karaktär som intrånget. Även i fråga om inlösen
borde ersättningen kunna periodiseras, vilket kan vara till fördel även
för markägaren. Dock måste denne vid inlösen ha kvar rätten att alternativt
begära engångsersättning.

Jordbruksutskottet framhöll i sitt betänkande 1981/82:15 att det i första Mot. 1987/88

hand borde ankomma på naturvårdsverket att ta initiativ till förändringar i Jo34

ersättningssystemet.

Något sådant har dock såvitt känt inte tagits. Med hänsyn till det stora behovet
att säkerställa mark för naturvård och det begränsade statsfinansiella
utrymmet vore det mycket angeläget att kunna sprida ut kostnaderna på
även de framtida generationer skattebetalare som får nytta av marken i fråga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av formerna för säkerställande av naturvårdsobjekt.

Stockholm den 4 april 1988

Mats O Karlsson (s)

8