Motion till riksdagen
1987/88:Jo25
av Carl Bildt m. fl. (m)
med anledning av prop. 1987/88:85 ^987/88
om miljöpolitiken inför 1990-talet jo25
Innehållsförteckning
Sida
1 Sammanfattning 1
2 Naturresurser och naturvård 3
3 Skydd och vård av hotade arter 3
4 Friluftsliv 4
5 Utvidgning av vissa nationalparker 4
6 Skötselplanefrågor och översyn av naturvårdsobjekt 4
7 Mark för naturvård 5
8 Luftföroreningar och försurning 5
8.1 Koldioxidutsläpp 5
8.2 Svavelutsläpp 7
8.3 Kväveoxidutsläpp 8
9 Ett miljövänligt transportsystem 10
10 Teknisk utveckling viktig 11
11 Havsföroreningar 11
12 Skydd för ozonskiktet 13
13 Miljöskador m. m 14
14 Radon i bostäder 14
15 Internationellt miljösamarbete 15
16 Miljömärkning 16
17 Miljökonsekvensbedömningar 16
18 Ekonomiska styrmedel 16
19 Resurser 17
20 Åtgärder för att rena Dalälven 18
21 Hemställan 18
1 Sammanfattning
Regeringen har presenterat sin miljöpolitik i en proposition med rubriken
Miljöpolitiken inför 90-talet. En allvarlig brist i denna miljöpolitik är att regeringens
perspektiv inte tycks sträcka sig längre än till 1990-talets mitt.
I många avseenden är regeringens föreslagna åtgärder otillräckliga. Regeringens
förslag för att begränsa svavelutsläppen genom att sänka svavelhalten
i tjock eldningsolja från 1,0% till 0,8% och vissa ytterligare skärpningar
fr. o. m. 1993 räcker inte för att kompensera ökningen av svavel- 1
1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr Jo25
utsläppen i samband med den förtida kärnkraftsavvecklingen. För att Mot. 1987/88
åtgärda de ökade koldioxidutsläppen föreslår regeringen ingenting. Rege- Jo25
ringen har här ett särskilt stort ansvar för miljöåtgärder, eftersom dessa
ökade utsläpp är en följd av regeringens förslag att inleda avvecklingen av
kärnkraften redan under åren 1995-1996.
I andra avseenden ger regeringens förslag intryck av en handlingskraft
som inte finns. Regeringen föreslår således att ett visst föroreningsdrabbat
område skall kunna förklaras som miljöskyddsområde. Regeringen har
dock inte föreslagit sådana ändringar i miljöskyddslagen att begreppet
miljöskyddsområde får en konkret innebörd.
Moderata samlingspartiet har i en omfattande partimotion om miljöpolitiken
avlämnad i januari i år redovisat sin syn på miljöfrågorna. Vi framhåller
där att tekniska framsteg är nödvändiga för att ge oss en bättre miljö
och att det är vi människor som väljer teknikens inriktning. Den enskilda
människans ansvar får enligt vår uppfattning en särskild tyngd i miljöfrågorna.
Det kollektiva beslutsfattandet riskerar att successivt urholka detta ansvar.
Det enskilda ägandet är viktigt för vården av vår natur och en garanti
för mångfald.
I denna motion föreslår vi ytterligare åtgärder för att förbättra miljön.
Bl. a. föreslås att den ideella naturvårdens köp av mark för naturvård
skall stödjas med anslagsmedel. Begreppet naturskydd måste renodlas och
staten ta ett strikt ansvar för våra nationalparker. Exploaterade delar av nationalparkerna
bör avstyckas och ges en annan skyddsform.
Moderata samlingspartiet anser att riksdagen som nationellt delmål beslutar
att koldioxidutsläppen inte får öka från dagens nivå fram till år 2000.
Vi vill åtgärda svavelutsläppen genom att införa en miljöavgift om 10000
kr./ton svavel på tjock eldningsolja fr. o. m. den 1 juli 1988.
När det gäller luftföroreningarna tycks regeringens ambitioner inte
sträcka sig längre än till 1995. Perioden därefter skall studeras. Moderata
samlingspartiet föreslår, mot bakgrund av de kunskaper vi i dag har om vad
naturen tål, att riksdagen redan nu bör fastslå att svavelutsläppen skall
minskas med 80% och kväveoxiderna med 50% till sekelskiftet jämfört med
1980 års nivå.
För att stimulera minskade avgasutsläpp från bilar föreslås ett bidrag på
3 000 kr. till de bilägare som på äldre bilar monterar avgasreningsutrustning
som minskar utsläppen med minst 45%. Den nuvarande accisrabatten på
taxibilar bör kvarstå ytterligare ett år.
Det internationella miljösamarbetets betydelse understryks. Den granskningskonferens
om utsläpp av freon som är planerad till 1990 bör tidigareläggas.
Sverige bör verka för en mer ambitiös målsättning till 1999 än Montrealprotokollet
föreskriver. Ett årtal för totalavveckling av freonanvändningen
bör fastställas.
Staten måste ta sitt ansvar för spårande och åtgärdande av radonhus. Moderata
samlingspartiet anser att åtgärdsgränsen på sikt skall sänkas till 200
Bq/m3 mot nuvarande 400.
Ekonomiska styrmedel bör i ökad utsträckning användas i miljövårdens
tjänst. I motionen ges exempel på hur detta kan ske.
2 Naturresurser och naturvård
Den socialdemokratiska miljöpolitikens misslyckande är mest uppenbart
när det gäller mark- och naturvården. Genom att socialdemokraterna avstått
från att utnyttja de fördelar som det enskilda ägandet ger, har mark
och annan natur skötts sämre och till högre kostnader än vad som varit möjligt.
Propositionen andas emellertid i detta avseende en begynnande realism.
Erfarenheten har visat att staten ofta misslyckas vid vård av naturobjekt.
Områden har köpts in utan att hänsyn har tagits till framtida kostnader för
förvärvet. Att skötselåtagandets form därför förutsättningslöst måste diskuteras
är självklart. I denna diskussion är ägarbilden en viktig del. Det
räcker inte med att säga att ideella organisationers möjligheter att engagera
sig i vården av naturvårdsobjekt bör tas till vara. De ideella föreningarnas
förutsättningar att äga och förvalta dessa områden måste stärkas.
Det stöd som lämnas för vård av värdefulla naturtyper i odlingslandskapet
(NOLA) är värdefullt för att bevara ett odlingslandskap som var på
väg att försvinna. Bidragen bör utgå med en arealrelaterad ersättning. De
får inte vara så låga att brukaren inte upplever sina insatser som fullt värdesatta.
'
3 Skydd och vård av hotade arter
Antalet hotade svenska djur- och växtarter ökar. Orsakerna är flera, men
den vanligaste är förändrad markanvändning. Främst förefaller det som om
igenväxtningen av ängar, strandängar och hagar utgör ett hot. Fauna- och
floravården är en försummad del av naturvården och bör ges en större
tyngd. En utökad forskning inom området är angelägen.
Bland de högre växterna finns omkring 30 arter som enbart förekommer i
Sverige. Att skydda dessa s. k. endemiska arter är en särskilt viktig svensk
angelägenhet.
I propositionen diskuteras inte den nordiska genbankens verksamhet. Inom
ramen för denna bör, enligt vår mening, även skyddet av genetiska resurser
hos vilda växter och djur övervägas. Även de botaniska trädgårdarna
kan ge en värdefull hjälp genom att t. ex. föröka hotade arter för att senare
utplantera dessa på lämpliga platser.
Fauna- och floravårdskommittéerna vid Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU) bör ges resurser så att deras samlade data om hotade djur och växter
når en god spridning. Informationen om denna verksamhet behöver utökas.
Kommittéerna är viktiga remissinstanser och bör utnyttjas vid t. ex. en revidering
av hänsynsreglerna inom jord- och skogsbrukslagstiftningen. Här
bör också påpekas att Världsnaturfonden tillfört betydande belopp, över 4
milj. kr., för verksamheten.
Regeringens föreslagna anslag till vård av hotade arter på 2 milj. kr. anser
vi vara otillräckligt. Vi föreslår därför att anslaget höjs till 3 milj. kr. 3
Mot. 1987/88
Jo25
1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo25
4 Friluftsliv Mot. 1987/88
Jo25
Moderata samlingspartiet anser att naturreservat skall vara reservat för naturen.
Regeringens alltför fria tolkning av begreppet skapar osäkerhet om
vad naturreservaten är ämnade till.
Begreppet naturskydd bör därför renodlas. Områden skall inte avsättas
som naturreservat av friluftslivs- eller rekreationsskäl. Naturreservaten skall
vara tillgängliga för människor endast i sådan utsträckning att reservatets
skyddssyfte inte motverkas.
Naturvårdsverkets bidrag till olika friluftsanläggningar bör på sikt avvecklas
och ansvaret helt överföras på kommunerna. På så vis frigörs resurser
för naturvårdsverkets mera naturliga arbetsuppgifter. Enligt vår uppfattning
bör mark för friluftsändamål i största möjliga utsträckning bibehållas
i enskild ägo och tillgänglighet garanteras genom långsiktiga avtal.
5 Utvidgning av vissa nationalparker
Nationalparker skall, enligt vår mening, omfatta områden där naturen i huvudsak
får utvecklas fri^t. Marken bör ägas av staten. Naturen i nationalparker
skall normalt inte behöva någon skötsel. Nationalparker skall därför i
princip inte ha några driftskostnader utom för viss övervakning. Ett par
sydsvenska nationalparker utgörs emellertid av kulturparker av skilda slag,
vilka kräver särskild vård.
Moderata samlingspartiet ställer sig positivt till föreslagna utvidgningar
av nationalparkerna Ängsö, Blå Jungfrun och Gotska Sandön. Vi är också
positiva till den föreslagna utvidgningen av Sånfjällets nationalpark.
I de nordliga nationalparkerna, Stora Sjöfallet och Abisko, har vid flera
tillfällen olika ingrepp gjorts, bl. a. vägbyggen och vattenfallsutbyggnad. De
exploaterade områdena urholkar respekten för nationalparksbegreppet.
I propositionen föreslås nya ingrepp i Stora Sjöfallets nationalpark. Denna
gång skall en turistanläggning medges. Enligt vår mening bör turistanläggningen,
liksom övriga exploaterade delar, avstyckas och erhålla en annan
skyddsform, t. ex. naturvårdsområde.
6 Skötselplanefrågor och översyn av naturvårdsobjekt
Moderata samlingspartiet har tidigare föreslagit att vid avsättning av naturreservat
en vårdplan också skall upprättas. Denna skall innehålla en bedömning
av driftskostnaderna på lång och kort sikt. Vi stöder därför propositionens
förslag om skötseiplaner för naturreservaten.
I vår under allmänna motionstiden i år framlagda partimotion om miljöpolitiken
framhölls att många av dagens naturreservat inte är av den typ
som enligt vår mening bör inrymmas i begreppet naturreservat. Dessa bör
därför få annan status och om så behövs annat skydd. Regeringen bör ges i
uppdrag att utvärdera syftet med nuvarande naturreservat. Vid utvärderingen
bör utomstående bedömare anlitas. Vi stöder därför regeringens förslag
om en översyn av naturvårdsobjekten. 4
7 Mark för naturvård Mot. 1987/88
Moderata samlingspartiet anser att det i två fall finns skäl till annat än privat
ägande av mark för naturvård. Det ena är nationalparkerna, som staten bör
äga och förvalta. Det andra är värdefull mark av annan karaktär, där ägarbilden
är för splittrad eller osäker för att skötselkontrakt skall kunna användas.
Här skulle de ideella föreningarna på miljövårdens område kunna
ta ett ansvar för ägandet och förvaltningen.
Mark för naturvård ägs redan i dag i icke obetydlig utsträckning av den
ideella naturvården. Svenska naturskyddsföreningen äger t. ex. Lilla Karlsö
med rikt fågelliv, Aktse hemman nära Sareks nationalpark, Ko mosse (ett
myrkomplex i södra Älvsborgs län) och Osaby säteri i Småland. En privat
stiftelse äger och förvaltar Kullaberg.
Det engagemang som i dag visas av ideella organisationer vid skötsel av
värdefulla naturområden i Sverige visar vilka som har den största kunskapen,
den högsta motivationen och den största ansvarskänslan för den
framtida förvaltningen av den svenska naturen. Vi anser därför att anslaget
Mark för naturvård inte enbart bör användas till statens förvärv av värdefulla
naturområden. Vi föreslår att det av oss anslagna beloppet på 15 milj. kr.
även skall kunna gå till den ideella naturvården för inköp av mark för naturvård.
I villkoren för erhållande av medel skall klargöras att ansvar för skötseln
av naturobjekten ingår i åtagandet.
8 Luftföroreningar och försurning
8.1 Koldioxidutsläpp
I FN-rapporten Vår gemensamma framtid uttrycks stark oro för miljöeffekterna
av en ökad fossilförbränning. Oron gäller förbränning av såväl kol
som olja och naturgas.
Utsläpp från förbränning kan i betydande grad renas, ofta till lägre kostnader
än kostnaden för att åtgärda de skador som förorsakas av utsläppen.
Koldioxiden är emellertid ett undantag.
Koldioxidkoncentrationen i atmosfären kommer successivt att öka. Koncentrationen
låg före industrialiseringen på ca 280 delar koldioxid per en
miljondel luft. En fördubbling till 560 beräknas ske till mitten eller slutet av
nästa århundrade. Detta kommer sannolikt att medföra en global temperaturhöjning
på mellan 1,5 och 4,5°C via den s. k. växthuseffekten med stora
klimateffekter som följd. Havens vattenmassor kommer att öka i volym och
polarisarna börja smälta. En höjning av havsytans nivå på 25-140 cm kan bli
följden. Detta kan förorsaka katastrofala effekter för stora områden, t. ex. i
Bangladesh.
I november 1987 fattade FN:s miljöorgan UNEP beslut om att utforma
ett globalt program för studium av hur havets förutsedda höjning kommer
att påverka världen. Forskningsprogrammet, som sker i holländska statens
och ett holländskt konsultföretags regi, har redan startat med en inventering
av de kustområden som kan komma att drabbas. 5
Vid världskommissionens offentliga utfrågning i Oslo 1985 framförde Mot. 1987/88
Irving Mintzer från World Resources Institute följande: Jo25
Det är svårt att tänka sig en fråga med större globala återverkningar på
människornas samhällen och på naturmiljön än växthuseffekten. Signalen
är oklar, men vi kanske redan bevittnar förebud, om inte verkliga växthuseffekter,
i Afrika.
Växthuseffektens slutliga potentiella följdverkningar kan bli katastrofala.
Det är vår bestämda uppfattning att det redan är i senaste laget att starta
den process som leder till en bestämd politik. Att höja det allmänna medvetandet,
att bygga upp stöd för en nationell politik och slutligen att sätta in
olika ansträngningar för att minska hastigheten på utsläppsökningarna,
kommer att ta tid.
Växthuseffekten är en fråga som utgör både en möjlighet och en utmaning;
inte överraskande utgör den ytterligare ett viktigt skäl att sätta
lämpliga strategier i verket.
En ersättning av avvecklad svensk kärnkraft med kolkondenskraft skulle
öka de svenska koldioxidutsläppen med 65 miljoner ton koldioxid per år.
En sådan utveckling skulle dessutom gå stick i stäv med det uttalande som
stod på baksidan av linje 2-valsedeln i folkomröstningen år 1980 att ”elproduktion
genom olje- och kolkondenskraftverk undviks”.
Även en övergång till gaskondenskraft ger betydande koldioxidutsläpp,
ca 32 miljoner ton.
I sitt remissvar på energiverkets utredning om avveckling av två reaktorer
anknyter naturvårdsverket till en slutsats från världskommissionens rapport
Vår gemensamma framtid.
Förutsättningen för en bärkraftig utveckling, sustainable development, är
att den globala energianvändningen, särskilt användningen av fossila bränslen,
inte tillåts öka väsentligt över nuvarande nivå.
Och vidare:
Dagens elproduktion i kärnkraftverk med motsvarande produktion i kolkondensverk
skulle öka de svenska koldioxidutsläppen från fossila bränslen
med ca 50%. Denna utveckling är inte acceptabel.
Rapporten slår dessutom fast att även med naturgas i stället för kol är ”en
sådan ökning oförenlig med en i ett globalt perspektiv ansvarsfull nationell
energipolitik för 2000-talet”.
Enligt vår mening skall alla möjligheter att minska vår användning av fossila
bränslen tillvaratas. Denna process underlättas av att kärnkraftverken
behålls i drift så länge detta är möjligt från säkerhetsmässiga och ekonomiska
utgångspunkter.
På samma sätt som Sverige kan ta på sig en ledarroll i freonavvecklingen
bör Sverige göra detsamma vad gäller koldioxidutsläppen. Riksdagen bör
därför, enligt vår mening, besluta att som nationellt delmål uppsätta att koldioxidutsläppen
från förbränning av fossila bränslen inte får öka från dagens
nivå. Detta delmål bör omspänna tiden fram till sekelskiftet.
Detta kan bara åstadkommas genom en minskad fossilförbränning, vilket Mot. 1987/88
också överensstämmer med texten på röstsedlarna till linje 1 och 2: ”För att Jo25
bl. a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir
tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag ”
Sverige måste därutöver arbeta internationellt för en minskning av fossilförbränningen.
Globalt måste Sverige också verka för en storskalig skogsplantering
som återskapar de stora mängder biomassa som försvinner vid
skogsavverkningarna i främst tropikerna. Detta är också nödvändigt för att
trygga brännvedstillgången i de länder som är helt beroende av brännved
för sin energiförsörjning. Trycket mot världens fossila energitillgångar kan
härigenom minska.
8.2 Svavelutsläpp
Moderat miljöpolitik har de senaste åren varit starkt inriktad på åtgärder
mot luftföroreningar. Våra krav på skärpning av utsläpp för t. ex. kolförbränning
har dock inte accepterats av riksdagens socialistiska majoritet.
Enligt den bedömning som görs i naturvårdsverkets utredning Aktionsplan
-87 väntas svaveldioxidutsläppen minska med 65% från 1980 till 1995,
vilket överensstämmer med riksdagens målsättning.
Naturvårdsverket har även gjort en bedömning av perioden efter 1995:
När vi uppskattat de framtida svaveldioxidutsläppen i Sverige har vi utgått
från nuvarande bestämmelser om svavelhalt i olja och nuvarande riktlinjer
för utsläppen från koleldning. Vi har tagit hänsyn till att den högsta tillåtna
svavelhalten i lätt eldningsolja sänkts från 0,3% till 0,2% från den 1 juli
1987. Vi har antagit att svavelutsläppen från industrins processer kommer
att halveras jämfört med 1983 års nivå i enlighet med programmet mot luftföroreningar
och försurning. Vi har vidare antagit att de kondenskraftverk
som enligt energiprognosen ersätter kärnkraften förses med avsvavlingsanläggningar.
Utsläppen har därvid, liksom i utredningen om förtida avveckling
av kärnkraften i Sverige, antagits bli 0,03 gram svavel per megajoule
tillfört bränsle som årsmedelvärde.
Tabell I
Svaveldioxidutsläpp i Sverige. Nuvarande utsläpp samt förväntade utsläpp vid oförändrade
miljökrav (1000 ton)
1980 |
1985 |
1995 |
2010 |
|
Förbränning av olja och gas |
324 |
144 |
84 |
116 |
Förbränning av kol |
5 |
30 |
21 |
38 |
Förbränning av övriga fasta bränslen |
4 |
8 |
9 |
13 |
Industriprocesser |
150 |
90 |
50 |
50 |
Totalt |
483 |
272 |
164 |
217 |
Källa: Naturvårdsverket
Under angivna förutsättningar ökar alltså svaveldioxidutsläppen med ca
30% mellan åren 1995 och 2010.
En sådan utveckling vore ett allvarligt miljöbakslag. Den totala minskningen
från 1980 skulle endast uppgå till drygt 50% i stället för de 70-80% 7
som borde vara en naturlig målsättning med hänsyn till vad naturen tål. Mot. 1987/88
Regeringen föreslår nu skärpningar på vissa punkter, t. ex. för den tyngre Jo25
eldningsoljan. I ett första steg förordas en minskning av svavelhalten från
1% till 0,8%. Det är, enligt vår mening, en helt otillräcklig åtgärd.
Om denna olja används vid framställning av el vid kondenskraftverken i
Karlshamn och Stenungsund kommer vid full drift svaveldioxidutsläppen i
Sverige att öka med ca 40 000 ton, motsvarande den svavelmängd som skulle
fylla 1000 lastbilar. Det vore ett stort miljöbakslag. Svavelutsläppen skulle
öka med ca 15%.
Regeringen föreslår inte de hårda utsläppskrav på 0,03 gram svavel per
megajoule som är grunden för ovanstående prognos utan nöjer sig med
0,05, dvs. en 70% högre nivå i större anläggningar. En översiktlig bedömning
av effekten av regeringens förslag visar att svavelutsläppen kommer
att öka i takt med kärnkraftsavvecklingen om än något långsammare än
vad som framgår av ovanstående tabell.
En bibehållen drift av de svenska kärnkraftverken även efter år 2010 ger
däremot, tillsammans med hårda utsläppskrav för svavel vid förbränning,
goda möjligheter att uppnå och överträffa målet att minska svavelutsläppen
med 70-80%. Tyvärr innebär gränsöverskridande svavelföroreningar att belastningen
i södra och mellersta Sverige trots detta kommer att vara för hög.
Regeringen vill utöver den föreslagna sänkningen av svavelhalten i tjock
eldningsolja från 1,0% till 0,8% från 1993 ytterligare skärpa kraven till
0,2% för större, 0,4% för mindre anläggningar med början i de mest försurade
områdena. Dessutom bör frågan om en miljöavgift utredas.
Enligt vår mening är dessa åtgärder otillräckliga för att minska svavelutsläppen.
En miljöavgift bör redan nu införas. Man bör därvid utgå från de
utsläpp som förorsakas av den lätta eldningsoljan med 0,2% svavel. Den
tjocka eldningsoljan bör beläggas med en miljöavgift som motsvarar 10000
kr. per ton svavel överstigande denna nivå. Miljöavgiften skall utgå även på
eldproducerande anläggningar. Om förbränningsanläggningar är utrustade
med avsvavlingsutrustning för rening av rökgaser skall en restitution utgå
som motsvarar mängden borttaget svavel. Den föreslagna miljöavgiften bör
införas den 1 juli 1988. Som ett nästa steg bör en utsläppsavgift för industrins
processanläggningar införas med samma värdering av utsläppen som
ovan.
Enligt naturvårdsverkets bedömning är kostnaden per ton avskilt svavel
för den industri som står för merparten av utsläppen mellan 10000 och
13 000 kr. (Aktionsplan -87). Utsläppsavgifterna bör alltså få en betydande
styreffekt mot lägre utsläpp och kommer att avlasta miljöskyddsprövningen
i detta avseende. Enligt vår mening bör riksdagen nu fastställa som mål att
svavelutsläppen till år 2000 skall minska med 80% räknat från 1980 års nivå.
Sverige bör i europeiska förhandlingar verka för en minskning av svavelutsläppen
med 60% till år 1993.
8.3 Kväveoxidutsläpp
Enligt naturvårdsverkets prognos väntas kväveoxidutsläppen öka från mitten
av 1990-talet om inga ytterligare åtgärder vidtas.
Tabell 2 Mot. 1987/88
Förväntad utveckling av kväveoxidutsläppen i Sverige vid nuvarande miljökrav (1 000 “
ton, mätt som kvävedioxid)
1980 |
1985 |
1995 |
2010 |
|
Vägtrafik |
150 |
167 |
126 |
115 |
Flyg (start o landning) |
2 |
2,5 |
3,5 |
4 |
Traktorer, arbetsredskap, fartyg, |
38 |
37 |
42 |
42* |
Energiproduktion |
95 |
77 |
71 |
112 |
Industriprocesser |
34 |
19 |
19 |
19 |
Summa |
319 |
303 |
262 |
292 |
Flygtrafik (hög höjd) |
8 |
9 |
13 |
15 |
Totalt inkl. flygtrafik |
327 |
312 |
275 |
307 |
* Vi har inte kunnat göra någon prognos för utvecklingen till år 2010 utan antagit
samma utsläppsvärden som för år 1995.
Källa: Statens naturvårdsverk
Ökningen till år 2010 beräknas till drygt 10%. Minskningen från år 1980
skulle i så fall uppgå till ca 7%.
Kvävedepositionen behöver enligt aktionsplanen minska med 30-50% i
de södra delarna av landet. Större krav kan gälla tätorter.
Regeringens förslag om gränser för kväveoxidutsläpp stämmer i stort med
de krav vi framfört i vår i januari 1988 väckta partimotion om miljön, varför
vi kan acceptera dem.
Inriktningen bör liksom när det gäller svavelutsläppen vara att detta skall
kunna uppnås senast år 2000.
Det kan dock vara nödvändigt att även i de nordliga länen, som enligt regeringens
förslag är undantagna, i t. ex. tätorter av hälsoskäl föreskriva låga
gränsvärden för kväveoxidutsläpp.
Vi måste emellertid konstatera att kväveoxidutsläppen, även med dessa
krav, vid en avveckling av kärnkraften enligt regeringens planer kommer att
ligga långt över vad som är godtagbart från miljösynpunkt.
En övergång från elvärme till individuell förbränning i de ca 800 000 småhus
som nu enbart har elvärme, vilken kan tvingas fram vid en förtida kärnkraftsavveckling,
skulle drastiskt öka utsläppen av bl. a. kväveoxider. Om
dessa hus går över till eldningsolja ökar kväveoxidutsläppen med ca 35 000
ton. Det bör också framhållas att elvärmesystem är den mest miljövänliga
metod i tätorter som inte klarar att ekonomisera fjärrvärme. En övergång
till individuell förbränning i sådana områden kommer med nödvändighet att
öka hälsoriskerna och belastningen på miljön. Regeringen bör därför snarast
återkomma till riksdagen med förslag om hur kväveutsläppen i Sverige
skall minskas till en nivå, som naturen tål.
Av det sagda torde framgå att kärnkraften har en avgörande roll i kampen
mot luftföroreningarna. Vid en förtida avveckling kommer belastningen på
vår miljö att öka. Sverige behöver därför all den tid som står att vinna i ett
användande av kärnkraften till dess förnybara energikällor blir tillgängliga.
Alla framsteg som kan göras med energisparande bör utnyttjas till att mins- Mot. 1987/88
ka förbränningen av framför allt fossila bränslen, som är ett långt större mil- Jo25
jöhot än kärnkraften.
9 Ett miljövänligt transportsystem
Inom samtliga samhällsområden måste värnandet om miljön prioriteras.
Detta gäller inte minst inom kommunikationsområdet. Ett väl fungerande
transportsystem är viktigt för samhällets funktion och utveckling. Detta går
mycket väl att kombinera med en framsynt miljöpolitik.
Moderata samlingspartiet har i en partimotion angående miljöpolitiken i
januari 1988 lagt fram flera konkreta förslag till åtgärder inom detta område.
Vi har i riksdagen varit pådrivande för en snabb frivillig övergång till avgasrenade
bilar, med stimulans i form av skatterabatter vid bilinköp eller på
fordonsskatten.
Det förslag som efter valet hösten 1985 lades fram av den socialdemokratiska
regeringen var i stort sett en kopia av de krav vi moderater tidigare
framfört och som socialdemokraterna motsatt sig ett halvår tidigare.
Detta riksdagsbeslut var ett stort steg mot renare luft. Luftföroreningarna
från bilar kommer i mitten av 1990-talet att ha minskat kraftigt.
Diagram 1
Bilbeståndet och avgasutsläppen 1950-2010
Index: 1950=100
1500
Bilbestånd
1000 -
Koloxid
Kväveoxider
500 -
Kolväten \
V
100
1950
60
2010
70
2000
80
90
Källa: Naturvårdsverket
Diagrammet ovan visar att utsläppsvolymerna för personbilarna redan år
2000 är tillbaka till nivån under senare delen av 1950-talet, trots att bilbeståndet
mer än tredubblats.
10
Regeringen konstaterar att det vore värdefullt om åtgärder kunde vid- Mot. 1987/88
tagas för att minska utsläppen från de äldre bilarna men föreslår inga kon- Jo25
kreta åtgärder. Det är en allvarlig brist. Riksdagen har beslutat att möjligheterna
att minska utsläppen från dessa fordon bör tillvaratagas.
Det är viktigt att ta till vara det aktiva miljöintresse människor visar och
som bl. a. lett till att 77% av nybilsförsäljningen av personbilar i januari
1988 var försedd med avancerad avgasrening. Enligt vår uppfattning bör
riksdagen därför besluta om ett stimulansbidrag om 3 000 kr. till de bilägare
som på äldre bilar monterar avgasreningsutrustning som minskar utsläppen
med minst 45%.
För att erhålla ytterligare utsläppsminskningar bör den nuvarande accisrabatten
för taxibilar kvarstå under ett år. Taxibilarna svarar för en stor del
av persontransporterna. Miljöeffekterna av denna åtgärd blir därför stora.
Regeringens förslag till skärpta avgaskrav för fordon följer i stort de krav
vi framfört i partimotionen i januari 1988. Dock bör, enligt vår uppfattning,
frivilligperioden för tyngre lastbilar och bussar kunna inledas ett år tidigare.
Stimulansen för inköp av avgasrenade fordon bör också kunna differentieras
med hänsyn till den tekniska utvecklingen, så att även utsläppsminskningar
under de framtida obligatoriska kraven premieras.
Med en fortsatt övergång till en miljövänlig bilism kan, enligt beräkningar
utförda av statens väg- och trafikinstitut, utsläppen minskas till år 2000 så
att kväveoxidutsläppen då uppgår till 66000 ton mot 160000 ton år 1980 en
minskning med 60%. Kolväteutsläppen skulle minska från 210000 ton år
1980 till 55000 ton år 2000 - en minskning med 75%. Koloxidutsläppen
skulle minska under samma period från 1,4 miljoner ton till 330 000 ton, eller
med 75%. Om så sker har ett stort steg tagits mot en miljövänlig bilism.
10 Teknisk utveckling viktig
Erfarenheter visar att teknisk utveckling genererar energisnålare och mer
miljövänliga lösningar. Det gäller inte minst inom transportområdet.
För att uppmuntra och påskynda den tekniska utvecklingen skall politiker
fastställa gränsvärden i stället för att i detalj binda upp besluten i olika tekniska
lösningar. Via rabatter, skattenedsättningar och avgifter kan processen
påskyndas.
11 Havsföroreningar
Regeringen anser föroreningssituationen i Östersjön, Kattegatt och Skagerrak
så allvarlig att utläppen snarast bör begränsas.
Regeringen tycks anse att miljörisken från stabila organiska ämnen och
från närsalter är likvärdiga. Detta är inte en korrekt analys.
De utsläpp som sker av stabila organiska ämnen till havet innebär miljörisker
av en helt annan dimension än kväve och fosfor, som alltid funnits i
havet om än i mindre mängder än för närvarande. Torsklever från Östersjön
innehåller ofta så höga halter organiska miljögifter att saluförbud råder. 11
Organiska klorföreningar, inkl. det starka miljögiftet dioxin, släpps ut Mot. 1987/88
från massaindustrin. Regeringen föreslår att utsläppen av organiskt bunden Jo25
klor från massaindustrin skall minskas till 1,5 kg TOCL per ton massa. Åtgärder
för detta bör ha påbörjats vid samtliga fabriker före utgången av år
1992.
När det gäller de utsläpp av kemikalier från industrin till kommunernas
reningsverk som påverkar slammets kvalitet och möjligheten att använda
det som gödselmedel föreslår regeringen att naturvårdsverket skall få i uppdrag
att utreda miljöriskerna och före den 1 juli 1989 föreslå komplettering
av råden om slamanvändningen. Enligt vår mening är en rening vid källan
av speciellt miljöfarliga utsläpp nödvändig. Vid deponering av slam uppstår
annars lätt ett successivt läckage av dessa farliga ämnen till naturen. Ett sätt
att öka säkerheten i den svenska slamhanteringen kan vara att som kontroll
göra odlingsförsök, innan användning i livsmedelsproduktionen tillåts. Sådana
kontroller förekommer t. ex. i Västtyskland.
När det gäller närsalter påpekas i propositionen att syrebrist förekommer
naturligt, t. ex. i egentliga Östersjöns djupvatten, men att utbredningen
ökat och att detta inte enbart förklaras av naturliga variationer i vattenutbytet.
Samtidigt konstateras också att den ökade näringstillgången kraftigt ökat
fiskfångsten i Östersjön från 1960-talets början. En fortsatt utbredning av
syrefria djupområden kan komma att störa reproduktionen av fisk.
Regeringens förslag att minska kväveutsläppen till hälften kommer att
minska kvävebelastningen i Östersjön med högst 2-3%. Det är viktigt att
kostnaden för insatserna för denna marginella förändring är rimlig. Kostnaden
för kväveminskning i utsläppen borde också ställas mot kostnaden för
att på konstlad väg syresätta känsliga bottenområden.
Vi har i vår partimotion från januari efterlyst forskning som klarlägger vid
vilka nivåer näringsutsläppen övergår från att ha en positiv verkan till en negativ.
Med hänsyn till de stora kostnader som är förknippade med regeringens
förslag är en sådan kartläggning nödvändig och bör prioriteras.
Vi konstaterar dock med tillfredsställelse att regeringen lyft blicken från
Laholmsbuktens miljöproblem och att den försöker angripa miljöproblemen
mer generellt. Som jordbruksutskottet påpekat i sitt betänkande om
havsföroreningar är Laholmsproblemen direkt sammankopplade med
Östersjöutloppen och det näringsrika vatten som kommer söderifrån.
Många av våra insjöar är dricksvattenreservoarer för betydande områden.
Rapporter om dioxinförekomst i Vättern, som förser ett stort område
med dricksvatten, är oroande. Enligt vår mening bör regeringen därför
uppdra åt naturvårdsverket att utarbeta en aktionsplan mot föroreningarna
till våra sjöar och vattendrag. Miljötillståndet i dem kan vi i Sverige till
största delen själva påverka. En aktionsplan för att rätta till miljöproblemen
kan därför ge mycket god utdelning.
12
12 Skydd för ozonskiktet
Stratosfären innehåller ett ozonlager som skyddar jordytan mot ultraviolett
strålning. Redan 1974 uttrycktes oro över att freonet (halogenerade kolväten)
kunde skada detta ozonlager. Freonerna kan ha en livslängd i atmosfären
på upp till 120 år. Det skulle kunna ta ett par årtionden till ett sekel
för ozonlagret att återställas.
Två omfattande studier av risken för dessa skador, gjorda av WMO 1985
och EPA 1987, har fördjupat kunskapen och utgör underlag för de globala
förhandlingar som den 16 september 1987 resulterade i en glädjande överenskommelse
i Montreal om minskning av freonerna. Protokollet, som undertecknades
av 24 länder, föreskriver kraftiga minskningar av ozonförstörande
kemikalier och representerar en gemensam ansträngning att minska
riskerna av fortsatt användning av dessa kemikalier.
Det är en historisk överenskommelse mellan nationer för gemensamma
åtgärder för att förhindra en framtida skada. Under hösten 1987 har FN:s
generalförsamling enhälligt antagit en resolution, som uppmanar alla medlemsländer
att ansluta sig till Montrealprotokollet. Sverige agerade i FN för
att resolutionen skulle komma till stånd.
Montrealprotokollet föreskriver en sänkning av freonanvändningen med
20% till år 1994 och med 50% till år 1999 räknat från 1986 års nivå. En annan
viktig del av protokollet är bestämmelsen att föreskrivna minskningar
av freoner och haloner skall kunna revideras om sammanställningar av vetenskapliga
och andra data talar i den riktningen.
En utvärdering av effekterna av åtgärder enligt Montrealprotokollet utförd
enligt de beräkningsmodeller som ligger bakom överenskommelsen visar
att ozonlagret skulle minska med 1,3% fram till år 2075 om den helt
övervägande delen av världens länder var solidarisk med överenskommelsen.
En okontrollerad utveckling av den ökningstakt i användningen av freoner
och haloner som vi hittills haft skulle på motsvarande sätt minska ozonlagret
med ca 40% och ge omfattande skador på växt- och djurliv. Hudcancerfallen
skulle öka mycket kraftigt.
1 den gemensamma marknaden och i USA kommer avvecklingsplaner för
freonanvändningen, såvitt nu kan bedömas, att strikt följa Montrealprotokollets
krav och tidsplan. I dagarna har emellertid nya data om ozonskiktet
presenterats som visar att hittills använda beräkningsmodeller varit för optimistiska.
Det finns därför starka skäl som talar för att Sverige bör verka för
att den granskningskonferens som är planerad att äga rum 1990 tidigareläggs
och att Sverige inom denna konferens verkar för en mer ambitiös målsättning
till år 1999 och även försöker fastställa ett årtal för totalavvecklingen
av freonanvändningen.
I vår partimotion om miljön från januari i år uttrycktes uppfattningen att
”Sverige bör visa sin solidaritet med världssamfundet genom att kraftfullt
och bestämt visa sin vilja att med råge uppfylla Montrealprotokollets krav”,
även om detta i praktiken inte får annat än marginell betydelse, eftersom
Sveriges förbrukning av freon är ca fem tusendelar av världens totala förbrukning.
Regeringen föreslår i sin miljöproposition en nationell avvecklingsplan Mot. 1987/88
med målet att den svenska användningen av freoner i huvudsak helt av- Jo25
vecklas till utgången av år 1994. Vi tillstyrker förslaget.
I propositionen framhålls därutöver följande:
För att inte svenska produkter, framställda med hjälp av CFC, skall ersättas
med motsvarande importerade produkter bör i princip importen av sådana
produkter regleras parallellt med den svenska produktionen i de fall importen
kan konkurrera och en reglering är möjlig. Jag avser därför att senare
föreslå regeringen att ge kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk
i uppdrag att - i samråd med kommerskollegium - klarlägga behovet av och
möjligheterna till en sådan reglering av importen inom ramen för Montrealprotokollets
bestämmelser.
Svårigheter att reglera importen kan onekligen uppkomma. Ingenting vore
heller vunnet, om resultatet blir att svensk tillverkning som använder freon
flyttas utomlands i stället för att produktionsmetoderna förändras. Mot detta
skall ställas de konkurrensfördelar svensk industri kan uppnå genom en
snabb övergång till ny miljövänlig teknik utan freonanvändning.
Regeringen bör återkomma till riksdagen om svårigheter att följa planen
av något skäl uppstår.
13 Miljöskador m. m.
Regeringen föreslår att statliga medel skall ställas till förfogande för vissa
återställnings- och saneringsåtgärder avseende miljöfarliga kvarlämningar
från verksamhet i gången tid med andra miljökrav än dem vi har i dag.
Vi konstaterar med tillfredsställelse att regeringen valt den linje som moderata
samlingspartiets representant i utredningen föreslog i en reservation
till betänkandet Miljöskadefond (SOU 1987:15).
Majoritetsförslaget om utsläppsavgifter, som skulle tillföras en miljöskadefond,
hade medfört onödig byråkrati och ett felaktigt finansieringssätt.
Ersättning till skadelidande enligt miljöskadelagen i de fall den som är
ansvarig för skadan inte kan betala skadestånd, skadeståndsrätten är preskriberad
eller det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan föreslås
utgå från en kollektiv miljöskadeförsäkring.
Detta system erbjuder enligt vår uppfattning den smidigaste lösningen på
detta problem.
Att för dessa ersättningar skapa en miljöskadefond hade inneburit tungrodd
administration och sannolikt långa handläggningstider till förfång för
enskilda skadelidande.
14 Radon i bostäder
Propositionen innehåller en beskrivning över radonproblemet i våra bostäder
och bedömningen att radonfrågan är en av de mest allvarliga hälsooch
miljöfrågor vi har i Sverige.
I förhållande till dessa uttalanden i propositionen, som vi instämmer i, är
de föreslagna åtgärderna för att rätta till problemen obetydliga. Mot. 1987/88
I Sverige finns 40000 bostäder som har radonhalter över åtgärdsgränsen Jo25
400 Bq/m3. Endast ca 1800 av dem är åtgärdade, trots att risknivån i bostäderna
ligger långt över de risknivåer som uppmättes i samband med radioaktivt
nedfall från Tjernobylkatastrofen. Den beräknas medföra en ökning
av antalet dödsfall i cancer på ca 3 per år under den närmaste 40årsperioden
framöver. Cancerkommittén har bedömt att radonet ger upphov
till ca 300 cancerfall per år. SSI:s bedömning ligger på 1100 fall per år.
Regeringens agerande med anledning av händelserna i Tjernobyl står
därför i bjärt kontrast till de åtgärder som föreslås för att motverka radonfaran.
Insatser på hundratals miljoner kronor i samband med Tjernobylolyckan
skall jämföras med ca 17 milj. kr. för åtgärder i radonhusen, trots
att riskerna här enligt expertbedömningar är 50-300 gånger högre. Om en
del av Tjernobylmedlen hade använts för att komma till rätta med radonfaran
skulle många liv ha räddats för framtiden.
Insatserna för att spåra och åtgärda samtliga 40000 bostäder över 400
Bq/m3 måste, enligt vår mening, effektiviseras och intensifieras. Kostnaden
för kartläggningsarbetet bör helt ligga på staten. Åtgärdsgränsen bör på sikt
sänkas till en nivå på ca 200 Bq/m3, vilket överensstämmer bättre med andra
länders gränsvärden.
15 Internationellt miljösamarbete
I vår januarimotion hävdade vi nödvändigheten av att Sverige tillhör en
grupp med tillräcklig tyngd för att vår stämma skall höras i det internationella
miljösamarbetet. Vi föreslog ett fördjupat samarbete med den
gemensamma marknaden, EG, för att uppnå detta.
Miljöfrågorna inom EG har fått successivt ökad tyngd. EG:s strävan till
ökat samarbete visades bl. a. vid mötet mellan EFTA:s och EG:s miljöministrar
i Noordwijk i Holland i oktober 1987, då en deklaration om närmare
samarbete i miljöfrågor antogs.
Sverige är på många områden starkt beroende av EG:s beslut på miljöområdet.
Detta gäller t. ex. avgasreningskrav på tunga fordon och utsläppskrav
på flygtrafik. Det är därför viktigt att sträva mot ett så nära samarbete
med EG att vi kan påverka EG:s beslut i dessa frågor.
Ett vidgat västeuropeiskt samarbete är troligen också en förutsättning för
ett fördjupat samarbete med öststaterna, vilka har svåra miljöproblem. För
västeuropeiska länder med en ambitiös miljöpolitik kan i mitten av 1990talet
investeringar i luftvård i det egna landet ge lägre utbyte än motsvarande
investeringar i angränsande öststater. Lösningen på dessa problem
kan, enligt vår mening, underlättas av samordnade västeuropeiska insatser i
form av tekniköverföring, kreditöverenskommelser m. m. Sverige bör i aktuella
internationella fora verka för att sådana samordnade insatser kommer
till stånd.
15
16 Miljömärkning
I vår miljömotion i januari 1988 förde vi fram tanken på att införa en miljömärkning
efter västtysk förebild.
Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen nu kommer att utreda ett
sådant system. En sådan utredning bör kunna arbeta snabbt.
17 Miljökonsekvensbedömningar
Regeringen tar mycket summariskt upp miljökonsekvensbedömningar som
ett instrument i miljövårdens tjänst. Det finns starka skäl att fördjupa och
konkretisera denna analys.
Enligt vår i januarimotionen framförda mening bör instrumentet inarbetas
i nu gällande miljölagstiftning.
18 Ekonomiska styrmedel
Ett grundläggande fel i socialdemokratisk miljöpolitik har varit oviljan att
använda ekonomiska styrmedel. Om man, som regeringen, säger sig sätta
värnet om miljön högt, är det oförlåtligt att under en sexårsperiod underlåta
att ta ett enda initiativ vad gäller sådana styrmedel. Regeringen har t. o. m.
konsekvent motarbetat de konstruktiva förslag som bl. a. moderata samlingspartiet
har lagt i riksdagen.
När regeringen använt ekonomiska styrmedel har detta gjorts av finansieringsskäl.
Tanken med ekonomiska styrmedel är emellertid inte att de skall
finansiera statens miljövårdande åtgärder. Styrmedlen bör i stället ha en
kraftig styreffekt på företagen att minska sina miljöförorenande utsläpp.
När influtna avgiftsmedel bestämmer den offentliga sektorns finansiering av
åtgärder på miljövårdens område riskeras ett sämre miljöskydd. Åtgärdernas
omfattning blir alltför mycket beroende av de medel som inflyter. Målet
att minska de miljöförstörande utsläppen motverkas av målet att få in så
stora miljöavgifter som möjligt, eftersom det senare i princip förutsätter att
utsläppen kvarstår som finansieringskälla. Denna felsyn har varit vanlig i
den nuvarande regeringens åtgärder på miljövårdens område. De ekonomiska
styrmedlen har därigenom inte fått den styrande effekt de borde ha.
Våren 1985 motsatte sig socialdemokraterna t. ex. skatterabatter till avgasrenade
bilar för att stimulera en frivillig övergång under åren före obligatoriet.
Socialdemokraterna förlorade voteringen om detta i riksdagen, till
gagn för miljön. Skatterabatten har nämligen visat sig vara ett effektivt
verktyg i miljövårdens tjänst. Nära 80% av nybilsförsäljningen i januari i år
var avgasrenad.
Socialdemokraternas förkärlek för att använda regleringar kan också
bottna i att sådana är lättare att använda i politiska utspel. Den socialdemokratiska
metoden att förklara delar av vårt land som särskilt föroreningskänsliga
har förvisso givit rubriker men inga konkreta resultat. Enligt vår
mening skulle en större dynamik kunna införas i miljövården med användandet
av ekonomiska styrmedel.
Mot. 1987/88
Jo25
Regeringen föreslår i propositionen att visst område får förklaras som Mot. 1987/88
miljöskyddsområde. För ett sådant område får särskilda föreskrifter om Jo25
skyddsåtgärder meddelas. Utan djupgående ändringar i miljöskyddslagen
får detta emellertid ingen verkan, eftersom koncessionsvillkoren kommer
att beviljas i vanlig ordning. Ekonomiska styrmedel erbjuder, enligt vår mening,
en bättre metod att lösa problem även av denna typ.
En skada på miljön innebär en uppoffring av någonting av värde och är
alltså en kostnad. Denna kostnad har hittills normalt inte täckts av den som
förorsakat skadan. Några ekonomiska stimulanser för att minska skadorna
har inte funnits. I vissa fall har politiskt satta gränsvärden för t. ex. utsläpp
eller regler enligt miljöskyddslagen bidragit till en minskning av skadorna.
Detta är emellertid inte tillräckligt.
Enligt vår mening måste uppoffringar av miljövärden vara så små som
över huvud taget är möjligt. Förorenare måste förmås att minimera skadliga
effekter på miljön. Detta kan ske på olika sätt, t. ex. genom miljöavgifter
som är relaterade till uppoffringen av miljövärden. De kan t. ex. sättas med
utgångspunkt från kostnaderna för att återställa miljön och korrigera skadorna.
Ofta måste miljöavgifter emellertid sättas på ett schablonartat sätt,
eftersom kunskaperna om vilka skador ett visst utsläpp åstadkommer är
ofullständiga. I andra fall kan miljöstimulanser, t. ex. i form av skatterabatter,
vara att föredraga för att åstadkomma miljöförbättringar.
För ett företag kan stimulansen att åstadkomma utsläppsminskningar
vara oberoende av om ett system med miljöavgifter eller miljörabatter används.
Dock kan miljöavgifter i vissa fall allvarligt äventyra svenska företags
konkurrenskraft och tvinga svensk produktion utomlands. Om miljökraven
där är lägre kan de totala utsläppen därigenom öka, eventuellt till samma
recipient som tidigare. Ett flexibelt utnyttjande av ekonomiska styrmedel är
därför nödvändigt.
Användandet av ekonomiska styrmedel främjar också i hög grad utvecklandet
av ny miljövänlig teknik. Även regleringar kan föranleda val av
alternativ teknik. Denna process sker dock inte med samma dynamik som i
ett system med miljöavgifter.
Vi konstaterar med beklagande att regeringens proposition endast innehåller
ett förslag om utredning av ekonomiska styrmedel. Riksdagen bör
därför som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av ekonomiska styrmedel för att åstadkomma en bättre miljö.
19 Resurser
I propositionen anges ett behov av ytterligare 100 handläggartjänster att tillföras
de statliga myndigheterna för deras arbete med miljöskyddets prövning
och tillsyn. Anslag för denna förstärkning kommer regeringen att begära
inför budgetåret 1989/90.
Med hänsyn till förslaget om att företagens egenkontroll skall skärpas och
att en miljörapport årligen skall ges in till tillsynsmyndigheten är det av yt- 17
tersta vikt från effektivitetssynpunkt att den offentliga kontrollen är upp- Mot. 1987/88
byggd på ett ändamålsenligt sätt. Enligt vår mening bör myndigheterna i Jo25
ökad utsträckning kunna köpa tillsyns- och kontrolltjänster av fristående
specialiserade konsultföretag, som kan uppnå hög kompetens och god effektivitet
i sitt arbete och därmed göra verksamheten kostnadseffektiv. En
viss kapacitet bör dock självfallet även finnas hos myndigheterna av kompetens-
och kontrollskäl.
Med det av oss skisserade systemet torde det antal handläggare som regeringen
föreslagit kunna avsevärt reduceras och friställda resurser till lämplig
del anslås för inköp av tjänster från utomstående företag.
20 Åtgärder för att rena Dalälven
Regeringen föreslår ett reservationsanslag på 100 milj. kr. för detta ändamål.
Enligt vår mening bör anslaget samordnas med anslaget Åtgärder mot
miljöskador, vilket sålunda kommer att uppgå till 150 milj. kr.
En sedvanlig prioritering mellan olika saneringsobjekt och miljöförbättrande
åtgärder bör vidtagas. Det är då sannolikt att en betydande del av anslaget
kommer att utgå för åtgärder i Dalälven. Denna prioritering bör
emellertid inte vara politiskt styrd genom anslagsposternas rubriker utan
grundas på sakliga miljöskäl.
21 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till Värd av hotade arter m.m. för budgetåret
1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 3000000 kr.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statligt ägande och statlig förvaltning av mark
för naturvård,
3. att riksdagen beslutar att anslaget Mark för naturvård får användas
även till den ideella naturvården för inköp av mark för naturvård
i enlighet med vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en renodling av begreppet naturskydd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om syftet med nationalparkerna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att exploaterade
delar av våra nationalparker bör avstyckas och ges en annan
skyddsform,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om naturvårdsverkets bidrag till friluftsanläggning
8. att riksdagen som nationellt delmål fastställer vad som i mo- Mot. 1987/88
tionen anförts om att koldioxidutsläppen inte får öka från dagens Jo25
nivå,
9. att riksdagen som mål fastställer att svavelutsläppen till år 2000
skall minska med 80% räknat från 1980 års nivå,
10. att riksdagen begär att regeringen i internationella fora skall
verka för en minskning av svavelutsläppen i enlighet med vad som i
motionen anförts,
11. att riksdagen begär att regeringen skall fastställa en miljöavgift
för tjock eldningsolja på 10000 kr. per ton svavel i enlighet med vad
som i motionen anförts,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att minska
kväveutsläppen till en nivå naturen i Sverige tål,
13. att riksdagen beslutar om ett stimulansbidrag på 3000 kr. för
avgasrening av äldre bilar i enlighet med vad som i motionen anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om den tekniska utvecklingens betydelse för en
god miljö,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om hantering av slam från kommunala reningsverk,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
aktionsplan mot föroreningarna i våra sjöar och vattendrag bör utarbetas,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om det internationella miljösamarbetets betydelse,
18. att riksdagen begär att regeringen skall verka för att granskningskonferensen
om ozonskiktet tidigareläggs, att ett mer ambitiöst
mål än Montrealprotokollet anger skall fastställas av konferensen
samt att ett slutmål för avveckling av freonanvändningen fastställs,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om regeringens freonavvecklingsplan,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om statens ansvar för spårande och åtgärdande av
radonhus,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om sänkning av åtgärdsgränsen för radonhus till
200 Bq/m\
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om ekonomiska styrmedel,
19
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om nya handläggartjänster för miljöskyddets
prövning och tillsyn,
24. att riksdagen beslutar sammanföra det föreslagna anslaget för
rening av Dalälven med anslaget Åtgärder för miljöskador.
Mot.
Jo25
Stockholm den 5 april 1988
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Nils Carls hamre (m)
Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)
Arne Andersson (m)
i Ljung
Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)
Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)
Per-Olof Strindberg (m)
1987/88
Graphic Systems AB, Göteborg 1988