Motion till riksdagen
1987/88:Jo24

av Bengt Westerberg m. fl. (fp)
med anledning av prop. 1987/88:85
om miljöpolitiken inför 1990-talet

Sammanfattning

Regeringens miljöpolitik lider av avsevärda brister.

Värdefull tid har gått förlorad genom att avgörande beslut under en följd
av år skjutits på framtiden. Miljöpropositionen har luckor framför allt när
det gäller naturvården och avfallsproblemen. Viktiga förslag till konkreta
åtgärder saknas.

I denna motion redovisas folkpartiets syn på framtidens miljöpolitik. Den
bör läsas parallellt med partiets motion från den allmänna motionstiden i januari.
Dess principresonemang och krav utvecklas här ytterligare.

Internationella åtgärder är nödvändiga för att komma till rätta med miljöproblemen.
Sverige måste öka sin aktivitet när det gäller att få till stånd
överenskommelser mot exempelvis kväveutsläppen och freonanvändningen.
Riskerna för klimatförändringar måste uppmärksammas genom att
Sverige upprättar ett långsiktigt handläggningsprogram mot utsläppen av
koldioxid.

Brundtlandkommissionens rekommendationer måste bli vägledande det
gäller bl. a. slopandet av handelsrestriktionerna på tekoområdet och ett
ökat miljöbistånd.

Det nordiska samarbetet måste intensifieras - det gäller t. ex. kusthavens
situation. Den svenska regeringen bör kräva konsultationer när beslut skall
fattas i våra grannländer om verksamhet som har miljöstörande inverkan på
svenskt territorium.

Regelsystem och miljövårdens organisation måste bli än effektivare.
Miljölagstiftningen bör därför ses över i syfte att skapa samordning och
åstadkomma en paraplylag för både naturvård och miljöskydd. Samma utredning
bör se över möjligheterna att i miljöskyddsområden genom lagändring
ge miljökraven större tyngd i förhållande till den ekonomiska hänsynen
vid tillståndsprövning.

Miljöskyddsavgift bör utgå automatiskt vid överträdelse av de tillåtna utsläppen.

Ideella och vetenskapliga organisationer måste få överklaga beslut i
miljöfrågor.

Kommunerna bör ha rätt att helt eller delvis överta tillsynen från länsstyrelserna.
Däremot avstyrks regeringens förslag att kommunerna skall ta
över tillsynen över ett ökat antal anmälningspliktiga anläggningar.

En svavelavgift bör redan nu införas. För industriprocesser bör den relateras
till utsläppets storlek och uppgå till 4000 kr. per ton svaveldioxid. När

Mot.

1987/88

Jo24

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo24

det gäller förbränningsanläggningar bör miljöavgifter utgå i form av en av- Mot. 1987/88
gift på svavel i olja. Den bör motsvara storleken på utsläppsavgiften, vilket Jo24
blir 8000 kr. per ton svavel.

Långtgående åtgärder mot försurning och kemiska ämnen måste vidtas

Målet måste vara att de inhemska utsläppen av svaveldioxid minskas med
75% och kväveoxider med 50% räknat från 1980 fram till slutet av 1990talet.

Högsta tillåtna svavelhalt i tjock eldningsolja måste sänkas till 0,5%, i
tunn eldningsolja till 0,1%.

Skärpta avgaskrav bör införas på lätta fordon fr. o. m. 1990, på tunga fordon
från 1992 års modeller. Det innebär en tidigareläggning i förhållande
till regeringens förslag.

Ett statligt stöd på 1000 kr. bör utgå till bilägare som kompletterar sin begagnade
bil med katalytisk avgasrening. Skrotningspremien bör höjas till
1500 kr. för att stimulera att gamla bilar tas ur trafik.

Kemikalieinspektionen bör få fyra nya tjänster - de nuvarande resurserna
är otillräckliga.

Naturvården mäste fä ökat stöd. Det kräver en fördubbling från 40 till 80
milj. kr. för mark för naturvård. Vidare måste domänverksmark utan ersättning
kunna överföras till Naturvårdsfonden.

Länsstyrelsernas naturvårdsenheter bör tillföras 7 milj. kr. för att förstärka
den gröna naturvården.

Havs föroreningarna måste bekämpas, bl. a. genom ett totalförbud mot
användning av miljögiftet PCB. Kraven på massaindustrin måste skärpas utsläppen
måste vara i det närmaste helt eliminerade kring sekelskiftet.

Freonanvändningen måste upphöra. Regeringens förslag måste kompletteras,
dels med ett uttryckligt förbud mot användning av freon på nya områden,
dels med krav på effektiv återvinning.

De växande avfallsproblemen mäste bemästras. Lagstiftningen måste
kompletteras med ett generellt krav på återvinning. Pantsystem på miljöfarliga
batterier och bilbatterier måste införas.

1. Inledning

Under de senaste åren har larmrapporterna om miljöförstöringen blivit allt
vanligare. Allt oftare handlar de om direkta hot mot människors hälsa: luftföroreningar
ger andningsbesvär, dricksvatten förgiftas genom försurningen,
de höga radonhalterna i många hus utsätter människor för höga stråldoser.
För att komma till rätta med problemen krävs effektiva åtgärder på en
lång rad områden och framför allt: Tiden hastar, vi måste handla nu!

Det är mot den bakgrunden regeringens miljöpolitik skall bedömas. Den
har i flera år varit inriktad på att genomföra utredningar på olika områden.

Det har resulterat i värdefullt bakgrundsmaterial och ett stort antal förslag
till åtgärder t. ex. för att bekämpa havsföroreningarna.

Men samtidigt har regeringens strategi inneburit stora förseningar. 2

Redan 1985 begärde riksdagen ett handlingsprogram mot användningen Mot. 1987/88
av freoner. Jo24

Ett år senare begärde riksdagen en rabatt för dem som installerar katalytisk
avgasrening på sin begagnade bil.

Vid samma tidpunkt begärdes ett pantsystem på miljöfarliga batterier.

Nu efter flera års väntan kommer beskeden i miljöpropositionen.

Det blir ett ambitiöst program mot freonerna till priset av flera års onödig
försening. Däremot presenteras inga åtgärder för att komma till rätta med
utsläppen från den äldre bilparken, ej heller några åtgärder för att skynda
på insamlingen av miljöfarliga batterier.

Propositionen innehåller en lång rad historiska tillbakablickar. De bekräftar
att miljöproblemen långt ifrån har negligerats under 1960- och 70talen.
För att göra bilden än mer fullständig vill vi peka på några exempel på
åtgärder som genomfördes under åren 1976-1982 på förslag av borgerliga
regeringar.

Dit hör förbuden mot kadmium och mot freoner i sprayförpackningar. De
återstående älvarna fick ett förstärkt skydd.

Från folkpartiregeringens tid vill vi bl. a. peka på förstärkningen av oljeskadeskyddet
och kraven på säkrare sjötransporter. Naturvården fick en
starkare ställning genom en kraftig ökning av resurserna för bildande av naturreservat.
Två nya nationalparker, Tiveden och Skuleskogen, inrättades.

Miljöpropositionen har presenterats som en heltäckande genomgång av
den svenska miljösituationen. Det motivet har varit regeringens alibi för att
avsevärd tid har gått förlorad i miljöarbetet.

Men propositionen svarar dess värre inte mot förväntningarna. Den innehåller
många ambitiösa mål, men långt färre konkreta åtgärder. Även nu
väljer regeringen att skjuta viktiga åtgärder på framtiden.

Det gäller t. ex. frågan om införandet av miljöavgifter och miljörevisorer
för att effektivisera miljöarbetet. Avsnittet om naturvård är torftigt. Det
växande avfallsberget ägnas ett förstrött intresse.

I vår partimotion från den allmänna motionstiden har vi på olika områden
lagt fram konkreta förslag till åtgärder. Vi vill påminna om utgångspunkterna:

- Sverige måste spela en mer offensiv roll i den internationella miljöpolitiken.

- En effektiv miljöorganisation och effektiva styrmedel måste utvecklas.

- Offensiva åtgärder måste utan tidsspillan genomföras för att stoppa miljöförstöringen.

Flera av våra krav har tillgodosetts. Andra tvingas vi upprepa i denna motion.

2. Internationella åtgärder

De flesta miljöproblem är internationella. Även om problemen måste angripas
nationellt är internationella överenskommelser mycket viktiga i miljövårdsarbetet.

3

I vår partimotion om miljöpolitiken lyfte vi särskilt fram vikten av att Sve- Mot. 1987/88

rige spelar en mer offensiv roll i den internationella miljöpolitiken. Bland Jo24

våra krav märks:

o ökad aktivitet från svensk sida inom ramen för ECE:s konvention om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar för att få till stånd dels en
konvention om begränsning av kväveoxidutsläpp, dels ytterligare begränsningar
av svaveldioxidutsläpp,
o krav på en internationell luftvårdsfond finansierad genom avgifter på fossila
bränslen för att underlätta investeringar i reningsanläggningar,
o skyddet för Nordsjön måste förbättras genom att en Nordsjökommission
liknande den som finns för Östersjön inrättas,
o förbättrat samarbete, såväl med strandstaterna kring Östersjön som länderna
kring Västerhavet-Nordsjön,
o krav på att Sverige vid Internationella domstolen i Haag skall väcka talan
mot Storbritanniens och Polens utsläpp av svaveldioxider,
o ett närmare tekniskt och ekonomiskt samarbete med Polen på miljöskyddsområdet
bör övervägas,
o totalförbud mot PCB-användning i Sverige och kraftfullt agerande för att
motsvarande åtgärder snarast möjligt införs i övriga Östersjöstater,
o initiativ genom FN:s miljöorgan UNEP för att få Antarktis förklarat som
internationell nationalpark.

Miljöfrågorna kommer att stå högt upp på agendan för den internationella
politiska debatten. Utsläpp av föroreningar drabbar inte bara det egna landet
utan också kringliggande länder. Alla länder är offer för andra länders
miljöpåverkan. Alla länder drabbas av hotet mot det skyddande ozonskiktet
och risken för en klimatförändring.

Men det internationella miljöarbetet går trots det alltför trögt. Engagemanget
är mindre än tidigare, byråkratin har ökat. I och för sig välformulerade
konventioner träder sällan i kraft, eftersom för få länder ratificerar
dem. De som träder i kraft är oftast tandlösa.

När det gäller konventioner mot föroreningar av haven är den internationella
miljörätten relativt väl utvecklad. Dock är det av miljöskäl olyckligt
att havsrättskonventionen (Convention on the Law of the Sea) inte synes
ha förutsättningar att träda i kraft.

På luftföroreningsområdet är det sämre. Protokollet om svavelreduktion
till ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
var ett viktigt steg. Men kraven är inte tillräckliga i förhållande till vad naturen
tål.

Förhandlingarna om begränsningar av kväveoxidutsläpp har ännu inte
nått resultat. Det är därför viktigt att Sverige ökar aktiviteten för att snabbt
nå resultat om långtgående nedtrappningar av utsläppen inom rimlig tid.

Sedan 1985 finns Wienkonventionen, vari de halogenerade kolvätena erkänns
som ett problem som måste åtgärdas. I Montreal slöts 1987 en överenskommelse
mellan 24 industriländer om globala begränsningar av freonanvändningen.

Dess värre leder Montrealprotokollet endast till en halvering av freonan- 4

vändningen - och detta först vid sekelskiftet. Mot bakgrund av att ut- Mot. 1987/88

tunningen av ozonskiktet över det norra halvklotet sannolikt är värre än be- Jo24

räknat framstår det som än angelägnare att Sverige också internationellt
verkar mycket aktivt för ett totalt stopp för freonanvändningen.

Rubbningar i jordens klimat på grund av drivhuseffekt förorsakad av
bl. a. ökad koldioxidhalt i atmosfären framstår som ett av de stora framtida
miljöproblemen. En utveckling mot varmare klimat skulle främst drabba de
människor som bor i de länder som redan i dag lider av torka. Det är viktigt
att Sverige redan nu går före genom att upprätta ett långsiktigt handlingsprogram
mot koldioxidutsläppen. Förslag om detta lades fram i vår partimotion
i januari. Regeringens passivitet på denna punkt är anmärkningsvärd.

Regeringen redogör i propositionen för redan vidtagna och kommande
åtgärder i anslutning till Brundtlandkommissionens rapport och den enhälliga
resolution som FN:s generalförsamling med anledning av denna antagit.
Vi vill understryka vikten av att rekommendationerna blir vägledande
för Sverige. Det gäller också underlättandet av u-ländernas ekonomiska utveckling
genom att slopa tekorestriktionerna samt ett ökat miljöbistånd.

Folkpartiet har i partimotionen om biståndspolitiken föreslagit ett anslag
för miljö, markvård och energi på 150 milj. kr.

Regeringens ambitioner på det internationella miljöområdet är, som de
framstår i propositionens redovisning, otillräckliga.

Vi har från folkpartiets sida föreslagit att Sverige skall aktualisera en rad
åtgärder på internationell nivå. Det gäller bl. a. att förstärka den icke konventionsbundna
folkrätten genom att hävda grundläggande internationella
sedvanor som t. ex. sic utere-principen (sic utere tuo ut alienum non laedas ungefär
använd ditt territorium så att du inte skadar dina grannars). Vi upprepar
kravet att Sverige bör väcka talan mot Storbritannien och Polen vid
Internationella domstolen i Haag på grund av deras ovilja att skriva under
internationella åtaganden om att begränsa svavelutsläppen.

Det internationella samarbetet kring våra kusthav måste förbättras. En
rad hot mot kusthaven kan nämnas: dit hör finska utsläpp från pappersmassaindustrin,
Sovjets planer på mycket omfattande fosforitbrytning och
norska utsläpp från industrier efter Glommaälven. Vi vill understryka vikten
av att Sverige agerar mycket kraftfullt bl. a. inom ramen för Helsingforskonventionen
för att minska hotet mot Östersjön.

Vi har också krävt att initiativ tas till bildande av en Nordsjökommission,
liknande den som redan finns för Östersjön. Även i Nordsjön är föroreningssituationen
mycket allvarlig. Regionala konventioner har visat sig
vara ett relativt effektivt sätt att komma till rätta med problemen.

Nordiska miljöskyddskonventionen från 1974 med Danmark, Finland,

Norge och Sverige, introducerade ett nytt element i miljötraktaträtten. De
nationella gränserna och den nationella suveräniteten mellan staterna i miljörättslig
bemärkelse upphörde mer eller mindre.

För första gången i internationell miljörätt uttalades explicit att en stat
som överväger att ge tillstånd för miljöstörande verksamhet har skyldighet
att också beakta den störning som kan drabba grannstaterna.

1* Riksdagen 1987/88. 3 samt. Nr Jo24

Regeringen kan, med stöd av konventionen, kräva konsultationer med Mot. 1987/88
den regering som står i begrepp att ge tillstånd till miljöstörande verksam- Jo24
het. Den svenska regeringen bör därför kräva konsultationer när beslut
skall fattas i våra grannländer om verksamhet som bedöms ha en betydande
miljöstörande inverkan på svenskt territorium. Även krav om åtgärder mot
redan tillåtna utsläpp som påverkar miljön i Sverige bör övervägas. Sverige
bör i motsvarande mån vara lyhört för krav från grannländerna.

3. Miljöskador, regelsystem och organisation

I vår partimotion från den allmänna motionstiden lade vi fram en rad förslag
på detta område, bl. a.:

o en obligatorisk miljöskadeförsäkring,

o införandet av ett särskilt miljö- och naturresursdepartement, skilt från
exploateringsfrågor som energipolitiken,
o överföring av uppgiften att övervaka och samordna hushållningen med
naturresurser från plan- och bostadsverket till naturvårdsverket,
o rätt för kommunerna att ta över tillsynsansvaret enligt miljöskyddslagen,
o en bättre samordning mellan centrala miljömyndigheter som naturvårdsverket
och kemikalieinspektionen,
o obligatoriska miljökonsekvensanalyser
o en utredning om bättre samordning av miljölagstiftningen,
o avskaffande av kravet att en förorenare skall ha haft ekonomisk vinning
av ett otillåtet utsläpp för att miljöskyddsavgift skall kunna utdömas,
o ett system med miljörevisorer utsedda av bolagsstämman,
o rätt för ideella och vetenskapliga organisationer att överklaga beslut enligt
miljöskyddslagen,
o möjlighet till rättshjälp i miljömål.

Regeringen behandlar i denna del främst förslagen från miljöskadefondsutredningen
och utredningen om miljövårdens organisation.

Vi konstaterar med tillfredsställelse att regeringen avvisat tanken på en
miljöskadefond och i stället föreslår en miljöskadeförsäkring enligt den modell
som näringslivet utarbetat. För återställningsåtgärder anvisas särskilda
budgetmedel, 50 milj. kr. Även om det är sannolikt att detta i längden inte
är tillräckligt är medelsbehovet svårbedömt. Vi har därför valt att tillstyrka
den föreslagna summan i ett inledande skede - för nästa budgetår.

I den del av propositionen som gäller miljöskyddslagen och kraven på industrin
är propositionen otillräcklig.

I vår partimotion i januari föreslog vi en samlad översyn av miljölagstiftningen
- inkl. bl. a. naturvårdslagen, miljöskyddslagen och lagen om kemiska
produkter - i syfte att åstadkomma en ökad samordning och effektivisering.
Ett viktigt underlag för en sådan utredning borde svenska naturskyddsföreningens
förslag till ny naturskyddslag vara.

Detta förslag avvisas nu av regeringen. Inte ens den av utredningen föreslagna
översynen av miljöstraffrätten kommer till stånd. Regeringen väljer
att begränsa sig till en översyn av naturvårdslagen. Det är i och för sig väl

kommet. Det snäva uppdraget innebär dock att en viktig tanke bakom Mot. 1987/88

SNF:s förslag - att åstadkomma en paraplylag för både naturvård och mil- Jo24

jöskydd - förfuskas.

En ytterligare svaghet med propositionen i denna del är att den saknar resonemang
om möjligheterna att i framtiden i högre grad utgå från vad naturen
tål när utsläppskrav fastställs. Man skulle t. ex. kunna tänka sig att sådana
miljökvalitetsnormer skall vara utgångspunkten när miljökraven för ett
miljöskyddsområde beslutas. Därmed skulle en annan och för naturen förmånligare
avvägning mellan miljökrav och ekonomiska hänsyn kunna göras
vid tillståndsprövning i dessa områden. Denna fråga bör prövas av den utredning
om framtidens miljölagar som vi tidigare föreslagit.

I vår partimotion i januari föreslog vi att miljöskyddsavgift vid överträdelse
av miljöskyddslagen skall utgå så fort en utsläppsgräns överskridits.

Något krav på att förorenaren haft ekonomisk vinning av utsläppet skulle
inte ställas. Precis som vid fortkörning skulle påföljden komma automatiskt.

Vi beklagar att regeringen inte tagit tillfället i akt och lagt fram detta förslag.
Vi beklagar i lika hög grad att regeringen avvisar utredningens förslag
- tillstyrkt bl. a. av koncessionsnämnden - att låta ideella och vetenskapliga
organisationer överklaga beslut i miljöfrågor.

Utredningen om den framtida miljövårdsorganisationen föreslog att
straffriheten vid miljöbrott i ringa fall skulle avskaffas. Det vore en viktig
markering av hur allvarligt samhället ser på dessa brott. Regeringen avvisar
detta förslag med en enda mening. Vi anser att det bör genomföras.

Den allvarligaste bristen i den nuvarande miljövårdsorganisationen har
tveklöst varit de otillräckliga resurserna för tillsynen. Folkpartiet har länge
begärt ökade anslag till länsstyrelsernas naturvårdsenheter. Vi välkomnar
därför den förstärkning av resurserna för tillsynen som nu aviseras i propositionen.

Enligt vår uppfattning bör kommunerna ges rätt, inte bara möjlighet, att
ta över hela eller delar av tillsynen från länsstyrelserna. Samtidigt skall dessa
följa miljö- och hälsoskyddsnämndernas verksamhet och vid uppenbara
försummelser från en kommuns sida kunna ingripa med initiativ till ett
rättsligt förfarande mot kommunen. I en sådan organisation utnyttjar man
det miljöintresse och kunnande som finns i många kommuner utan att för
den skull tvinga på kommuner med otillräckliga förutsättningar ett tillsynsansvar.

Regeringen föreslår nu att antalet anmälningspliktiga anläggningar skall
öka och att kommunerna skall ta över tillsynen över dessa. Detta ansvar blir
sannolikt en övermäktig börda för många små kommuner som i dag bara
har någon enstaka tjänsteman som sysslar med miljövård. Vi avvisar därför
förslaget om en obligatorisk kommunal tillsyn över dessa anläggningar.

Folkpartiet har länge hävdat att ett system med obligatoriska miljökonsekvensanalyser
bör införas i Sverige. Innan viktiga beslut fattas bör konsekvenserna
för miljön vara klarlagda. Ett litet steg i denna riktning togs 1987
när ett sådant krav fördes in i väglagen. Det är en betydande svaghet i propositionen
att regeringen nöjer sig med att uttala ett allmänt önskemål om
den här typen av bedömningar utan att vidta några konkreta åtgärder.

♦

Regeringen redovisar i propositionen en relativt skeptisk attityd till tan- Mot. 1987/88
ken på miljörevisorer. Jo24

Folkpartiet avvisade i januari den modell för miljörevisorer som föreslagits
av utredningen om miljövårdens organisation bl. a. eftersom den
skulle ge revisorn en dubbelroll med lojaliteter både mot företaget och mot
det allmänna. Den oklara rollfördelningen var också ett viktigt skäl för flera
remissinstanser att avvisa utredningens förslag.

I vår januarimotion föreslog vi i stället ett system där miljörevisorerna har
aktieägarna som uppdragsgivare och sålunda utses av bolagsstämman. Det
skulle i så fall byggas upp i analogi med de ekonomiska revisorerna. Fördelen
vore att det skulle kunna ge företagens egenkontroll ökad trovärdighet
och kunna förstärka främst de mindre företagens miljöskyddsarbete.

Med tanke på behovet av kvalificerad personal bör ett system med miljörevisorer
byggas upp successivt. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag i denna riktning.

Ekonomiska styrmedel

I vår partimotion från den allmänna motionstiden pekar vi på behovet av att
ekonomiska styrmedel införs som ett komplement till de administrativa regleringar,
vilka hittills dominerat den svenska miljöpolitiken. Genom avgifter
på företagens redan tillåtna utsläpp skulle företagen stimuleras att
med olika åtgärder öka reningen av sina utsläpp. Även forskning kring miljövänlig
teknik skulle stimuleras.

Motionen utmynnar i krav på miljöavgifter på följande typer av utsläpp:

o utsläpp av svaveldioxid,

o utsläpp av kväveoxider från förbränningsanläggningar och industriprocesser
och organiska lösningsmedel,
o utsläpp av kväveföreningar och klorerade ligninrester i vatten.

Vi konstaterar att regeringen i sin proposition givit upp det principiella motståndet
mot att använda marknadsekonomiska inslag i miljöpolitiken. Tyvärr
har värdefull tid gått förlorad genom att man först nu föreslår en utredning.
Den borde ha tillsatts för mer än ett år sedan.

För att skynda på åtgärderna mot försurningen bör redan nu en miljöavgift
på svavel införas. Som ett första steg bör följande villkor gälla:

Utsläpp från industriprocesser bör beläggas med en avgift på 4000 kr./ton
svaveldioxid. Det innebär att avgiften relateras till utsläppets storlek.

När det gäller förbränningsanläggningar bör en miljöavgift i form av en
avgift på svavel i olja införas. Avgiften bör sättas per kilogram svavel i den
olja som förbränns och motsvara storleken på utsläppsavgiften. Den blir då
8 kr./kg svavel, vilket motsvarar 8000 kr./ton svavel.

Avgiften bör kombineras med att företaget får restitution för den mängd
svavel som renas.

Svavelavgiften får därmed i praktiken samma effekt som en avgift på utsläppen.
Forskning kring och övergång till mer miljövänlig teknik stimuleras
genom att varje minskning av utsläppen också minskar företagets oljekostnader.

«

4. Åtgärder mot försurningen och kemiska ämnen Mot. 1987/88

Luftföroreningar skapar försurning av mark, skog och vatten - det har blivit
ett av den industrialiserade världens svåraste miljöhot. Långtgående åtgärder
är nödvändiga för att avvärja detta hot. I vår miljöpolitiska partimotion
från den allmänna motionstiden har vi redovisat krav på sådana åtgärder.

Ett handlingsprogram mot försurningen bör upprättas med utgångspunkt
i vad naturen tål på lång sikt. Målet bör vara att nedbringa utsläppen till
denna nivå. För att nå målet erfordras skärpta krav på minskade utsläpp
från industri, energiproduktion och trafik etc.

Bland de ståndpunkter som framförs i motionen från den allmänna motionstiden
märks bl. a.:

- skärpta miljökrav vid kolförbränning där bl. a. gränsvärdet för svavelutsläpp
sänks till 0,05 gram svavel per MJ bränsle,

- sänkning av högsta tillåtna svavelhalt i tjock eldningsolja till 0,5 % och i
tunn eldningsolja till 0,1 %,

- ekonomiska stimulanser för att stödja en övergång till avgasrening i befintlig
bilpark,

- ekonomiska styrmedel för att påskynda övergången till en modernare bilpark,

- bättre kontroll av att gällande hastighetsbestämmelser efterlevs och möjlighet
att införa regionala hastighetsbegränsningar i områden med stora
luftföroreningsproblem,

- möjlighet för kommuner att få använda ekonomiska styrmedel för att stimulera
övergång från färd med egen bil till allmänna kommunikationsmedel,

- skärpta avgasregler för dieselfordon genom övergång till de s. k. Kalifornienkraven,

- ett regionalt handlingsprogram mot luftföroreningarna i Skåne,

- åtgärder i jord- och skogsbruk för att öka motståndskraften mot försurning
och minska tillförseln av försurande ämnen,

- åtgärder mot försurningens skadeverkningar på kulturminnen.

Målsättning

Propositionens mål för utsläppsminskningar är otillräckliga när det gäller att
anpassa belastningen till vad naturen tål. Därför måste målsättningen skärpas
genom att riksdagen uttalar sig för en minskning av de inhemska utsläppen
av svaveldioxid med 75% och av kväveoxider med 50%, räknat
från 1980, fram till slutet av 1990-talet.

En minskning av mängden ozon och andra fotokemiska oxidanter med
75 % måste också ingå i denna målsättning. På sikt kan krävas ytterligare
minskningar om utsläppen skall kunna begränsas till vad naturen tål också i
känsliga områden.

För att nå vår högre ambitionsnivå i kampen mot luftföroreningar och
försurning krävs ytterligare eller mer långtgående åtgärder i förhållande till 9

vad regeringen föreslår på en rad områden. Dessa redovisas i det följande. I Mot. 1987/88
övrigt ansluter vi oss till propositionens problembeskrivningar och förslag. Jo24

Utsläpp vid förbränning

Begränsning av högsta tillåtna svavelhalt i eldningsolja och av svavelutsläpp
vid förbränning av fasta bränslen har genomförts i flera etapper under lång
tid. Det har verksamt bidragit till minskningen av försurande utsläpp. Ytterligare
steg i denna riktning måste nu tas.

Högsta tillåtna svavelhalt måste sänkas till 0,5 % i tjock eldningsolja och
till 0,1 % i tunn eldningsolja. Därutöver måste vid förbränning av svavelhaltiga
bränslen gälla ett gränsvärde för utsläpp av 0,05 g svavel per MJ
bränsle. Dessa nya gränsvärden bör träda i kraft senast 1992.

Skärpta avgaskrav för fordon

Vägtrafiken är en stor föroreningskälla med avgörande betydelse för lokal
luftmiljö, försurning och skogsskador i stora delar av vårt land. En rad åtgärder
på både kort och lång sikt ter sig helt nödvändiga. De åtgärder som
regeringen föreslår räcker inte för att nå det i sig otillräckliga målet om en
utsläppsreduktion med 30% från 1980 till 1995.

Åtgärderna bör inriktas på såväl lägre hastigheter, genom bl. a. skärpt
övervakning, som bättre avgasrening.

Enligt vår mening är regeringens förslag till skärpta avgaskrav på dieselfordon
otillräckliga mot bakgrund av dels den svåra föroreningssituationen,
dels de tekniska och andra förutsättningar som nu finns när det gäller
att genomföra snabba åtgärder.

Vi föreslår att regeringens förslag till skärpta avgaskrav motsvarande de
federala USA-kraven för såväl lätta som tunga lastbilar och bussar tidigareläggs.
Detta innebär att de införs obligatoriskt fr. o. m. 1990 resp. 1992 års
modeller. Det ringa antal importerade fordon som inte kan uppfylla dessa
krav bör beviljas dispens. En miljöavgift motsvarande minst skillnaden i tillverkningskostnad
mellan fordon som uppfyller och inte uppfyller kraven
bör därvid övervägas.

Genom detta förslag bortfaller behovet av medel (450 milj. kr. enligt propositionen)
för att ekonomiskt stödja frivilliga inköp av fordon som uppfyller
de skärpta avgaskraven innan dessa blir obligatoriska. Merparten av
dessa medel bör i stället användas för att stimulera frivillig avgasrening i den
befintliga bilparken under en treårsperiod.

Enligt propositionens underlag kan 600 000 bilar förses med katalytisk avgasrening.
Vi föreslår att ett statligt stöd av 1000 kr. utgår till de bilägare
som kompletterar sin bil med sådan rening. Därigenom kan snabbt en betydelsefull
utsläppsreduktion erhållas.

Naturvårdsverket bör vidare få i uppdrag att lägga fram förslag till skärpta
avgasnormer för bensinbilar fr. o. m. 1995 års modell. Utsläppsminskningen
kan ske genom förbättrad katalytisk rening i enlighet med vad som
genomförts i Kalifornien - varvid riskerna för skador på ozonskiktet genom
utsläpp av dikväveoxid måste beaktas - eller genom annan teknik.

Regeringen bör också ta initiativ till intensifierad forskning för att ytter- Mot. 1987/88

ligare reducera utsläppen från motorfordon, t. ex. genom nya motorkon- Jo24

struktioner och/eller drivmedel. Insatser bör ske såväl nationellt i samarbete
mellan staten och de svenska biltillverkarna som internationellt.

Vidare måste andra transportslag uppmärksammas. Naturvårdsverket
bör ges i uppdrag att komma med förslag till avsevärt skärpta miljökrav på
flygtrafik och sjöfart. I vår trafikpolitiska motion har vi förslagit en miljöavgift
på flyget utformad så att den stimulerar övergången till mer miljövänliga
maskiner. Beslut i en första etapp bör tas redan nu om sänkt svavelhalt i
bunkerolja till 1% fr. o. m. 1990 alternativt skärpta krav på rökgasrening
med motsvarande effekt.

Övriga åtgärder för att minska försurningen

Från miljösynpunkt är det angeläget att påskynda skrotningen av de äldsta
och mest förorenande bilarna. Därför bör skrotningspremien omedelbart
höjas till 1500 kr. för att stimulera att dessa bilar tas ur trafik. Motsvarande
höjning av bilskrotningsavgiften bör ske. Vidare bör en informationskampanj
om vikten av att påskynda förnyelsen av bilparken genomföras.

Det är viktigt att kalkningsverksamheten fortsätter men fortfarande finns
vissa frågetecken kring denna. En intensifierad forsknings- och utredningsverksamhet
är angelägen. Särskilt gäller detta skogsmarkskalkning där utökade
fältförsök bör genomföras. Det är också angeläget i detta sammanhang
att i större skala undersöka möjligheterna att genom selentillförsel begränsa
skadeverkningarna av kvicksilver i miljön. Kalk bör användas som
fällningskemikalie i kommunala avloppsreningsverk.

Brukningsmetoderna i jord- och skogsbruk har en betydelse i försurningssammanhang
som inte tillräckligt uppmärksammas i propositionen. Särskilt
gäller detta skogsbruket där det nu får anses belagt att en ökad lövskogsandel
kan påverka situationen positivt. Skogsstyrelsen bör därför få i uppdrag
att i samråd med naturvårdsverket utarbeta ett förslag till hur lövskogsandelen
skall kunna ökas i särskilt drabbade områden.

Regeringens övriga förslag till åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider
och kolväten ter sig otillräckliga. Liksom i fråga om trafiken anser vi
en högre ambitionsnivå vara nödvändig. Emellertid saknas tillräckligt underlag
för att bedöma vad som realistiskt kan göras utöver propositionens
förslag. Därför bör naturvårdsverket få i uppdrag att snarast möjligt redovisa
hur ytterligare - och snabbare - utsläppsbegränsningar skall kunna ske.

Åtgärder mot kemikalieanvändningen

I vår partimotion om miljöpolitiken som lades fram under allmänna motionstiden
i januari föreslog vi bl. a. följande:

o materialbalanser upprättas för de farligaste och mest använda ämnena så
att kemikalieflödet kan följas,
o fyra nya tjänster till kemikalieinspektionen så att arbetet med förhandsgranskning
och granskning av befintliga bekämpningsmedel kan forceras
och även utökas till andra kemikalier,

o inom tio år bör alla högfrekvent använda ämnen och produkter vara till- Mot. 1987/88
fredsställande undersökta, Jo24

0 ytterligare 7 milj. kr. bör anslås för åtgärder rörande bekämpningsmedel.

Som framhölls i vår partimotion råder i dag stora brister i den kunskap vi
har om de kemiska ämnena. Många av de kemikalier som används dagligen

1 Sverige har okända hälso- och miljöeffekter. Sverige måste bidra till och
dra erfarenhet av det omfattande internationella arbete som pågår på kemikalieområdet.
Regeringen delar uppenbarligen denna syn men föreslår tyvärr
inga förstärkningar av kemikalieinspektionen utöver vad som föreslogs
i budgetpropositionen.

Regeringen redovisar i propositionen de omfattande utredningsarbeten
som pågår inom kemikalieinspektionen, bl. a. materialbalanser för farliga
kemikalier. Folkpartiet uppfattar kemikaliesituationen som så allvarlig att
önskemålet i kemikalieinspektionens anslagsframställan om personalförstärkningar
redan nu bör uppfyllas. Även om inspektionens verksamhet för
närvarande utvärderas kan redan nu konstateras att de nuvarande resurserna
är otillräckliga. Riksdagen bör därför bevilja inspektionen fyra nya tjänster.

Vidare bör ytterligare 7 milj. kr. - som föreslogs i vår partimotion i januari
- anslås för åtgärder rörande bekämpningsmedel.

5. Naturvård

I våra partimotioner i januari lade vi fram en lång rad förslag på detta område,
bl. a.:

o fördubblade resurser från 40 till 80 milj. kr. för mark för naturvård,
o en höjning av anslaget för vård av naturreservat med 12,7 milj. kr. från ca
47 milj. kr. till 60 milj. kr,
o en höjning av anslaget för flora- och faunavård med 1 milj. kr. till 3. milj.
kr.,

o 10 milj. kr. mer för utredningar och inventeringar på miljöområdet,
o ett skydd för fler älvar och älvsträckor i naturresurslagen,
o fler nationalparker, bl. a. i Sjaunja,
o en plan för skydd av fjällvärlden,

o en naturvårdsgräns för skydd av de fjällnära skogarna kombinerad med
ersättning till berörda markägare,
o ett program för bevarande av återstående urskogar,

0 förändringar av skogsvårdslagen som skulle uppmuntra lövskogsplantering.

1 denna del är regeringens proposition utomordentligt torftig. Hoten mot
värdefull natur som urskogar, våtmarker och ängs- och hagmarker beskrivs
utförligt men verkningsfulla åtgärder saknas helt. Detta är en avgörande
svaghet med regeringens miljöpolitik.

Regeringen väljer t. ex. att låta anslaget för mark för naturvård ligga på
en oförändrad nominell nivå för tredje året i rad. Detta innebär givetvis en
real sänkning, särskilt mot bakgrund av de stigande fastighetspriserna.

Dessutom har de nya ersättningsbestämmelserna, som till följd av en upp- Mot. 1987/88

görelse mellan centern och socialdemokraterna förts in i naturvårdslagen, Jo24

ytterligare ökat behovet av medel. Enligt naturvårdsverket har ”en drastisk
försämring” inträtt i och med dessa bestämmelser.

Sverige kan enligt uppgift förlora hälften av de återstående hotade urskogarna
klass 1 inom kort tid om inte anslagen höjs. Folkpartiet har mot
den bakgrunden lagt fram två förslag. För det första en fördubbling av anslaget
för mark för naturvård. För det andra nya regler så att domänverksmark
kan överföras till naturvårdsfonden utan ersättning. Staten skall
inte betala staten för skydd av orörd natur.

Vidare avhandlas naturvårdsverkets omfattande fjällutredning mycket
summariskt och utan något förslag till en naturvårdsplan för fjällvärlden.

Naturvårdsverket har nyligen gjort en inventering av riksobjekt enligt naturresurslagen.
Länsstyrelserna bör utarbeta säkerställandeplaner med utgångspunkt
i detta material. En samlad inventering av lämpliga framtida naturreservat
bör nu göras.

Den gröna naturvården lider av uppenbart otillräckliga personalresurser.

Bildande av naturreservat är t. ex. en tidskrävande uppgift. Mycket kraft
måste ägnas åt brandkårsutryckningar för att avvärja akuta hot mot värdefull
natur. Andra uppgifter blir eftersatta. Enligt vår uppfattning bör länsstyrelsernas
naturvårdsenheter tillföras 7 milj. kr. för att förstärka den gröna
naturvården. Därmed bör varje länsstyrelse kunna tillföras minst en
tjänst på detta område.

Vidare bör - som föreslogs i vår partimotion i januari - ytterligare 10 milj.
kr. anvisas för utredningar och inventeringar på miljövårdsområdet.

6. Åtgärder mot havsföroreningarna

Situationen i de svenska kusthaven är utomordentligt alarmerande. Övergödningen
leder till omfattande fiskdöd. Förgiftningen, bl. a. till följd av utsläppen
från massaindustrin samt förekomsten av miljögifter som DDT och
PCB, medför att sälstammen i Östersjön i det närmaste är helt utrotad. Miljögifterna
uppträder allt högre upp i näringskedjorna.

I vår partimotion från den allmänna motionstiden pekar vi på en lång rad
åtgärder, som skulle hejda förstörelsen:

o ökat internationellt samarbete för att stoppa spridningen av svårnedbrytbara
miljöfrämmande ämnen,
o totalförbud mot användningen av miljögiftet PCB,
o påskyndande av utvecklingen mot helt slutna massaindustrier,
o upprättande av genbanker för att förhindra utarmning av i första hand
fiskbestånden,

o naturskydd av marina områden genom inrättande av marina reservat,
o insatser för att återskapa en livskraftig sälstam,

o åtgärder för att minska kväveläckaget från jordbruk, kommuner och industrier.
Bland åtgärderna märks t. ex. en höjning av gödselmedelavgiften
och ökade krav på en mer långtgående reduktion vid reningsverken.
13

Regeringens förslag när det gäller att minska miljögifter och utsläpp av när- Mot. 1987/88

salter bygger på naturvårdsverkets utmärkta förslag till aktionsplan. Vi de- Jo24

lar dess mål och ambitioner.

1 propositionen nämns miljögiftet PCB som ett av de svåraste hoten. Trots
förbud mot användning av PCB i nya installationer är giftet i omlopp och
riskerar att även i framtiden ställa till svåra skador. Problemet kommer sannolikt
att förvärras, när olika typer av teknisk utrustning skall fasas ur användningen.

All användning av PCB måste därför totalförbjudas. Det skulle tvinga användarna
att snabbt byta ut gamla PCB-installationer. Ett farligt miljöhot
skulle därmed kunna undanröjas.

Regeringen föreslår att massaindustrins utsläpp skall begränsas till 1,5 kilogram
bundet klor per ton massa. Det är ett uttryck för hårdare krav på
massaindustrin - något som vi länge har efterlyst.

Men målet måste sättas högre än vad regeringen gör.

Massaindustrins utsläpp måste i det närmaste helt elimineras - målet bör
vara att klara detta kring sekelskiftet. Avgifter på de resterande utsläppen
skulle sannolikt skynda på forskningen kring helt slutna processer. Även här
tvingas vi dock konstatera att värdefull tid har gått förlorad genom att regeringen
dröjt med konkreta förslag till utformning av en avgift på utsläppen
av organiska klorföreningar.

Vidare bör 5 milj. kr. avsättas för åtgärder i hotade områden såsom
Kattegatt enligt vad som föreslogs i vår partimotion i januari.

7. Åtgärder mot freonanvändningen

Nedbrytningen av det skyddande ozonskiktet framstår som ett av framtidens
stora miljöhot. Nya uppgifter tyder på att situationen är än allvarligare
än forskare tidigare trott. En färsk rapport från NASA visar att uttunningen
också sker över det norra halvklotet. Om uppgifterna stämmer,
vilket det inte finns anledning att betvivla, befinner sig också de skandinaviska
länderna i en utsatt situation.

Utsläppen av freoner måste hejdas. Mot den bakgrunden krävde riksdagen
redan 1985 en nationell handlingsplan mot freonutsläppen. Den har
dröjt oacceptabelt länge.

I folkpartiets motion från i januari upprepas de sedan flera år föreslagna
huvuddragen i ett sådant program:

o en 85-procentig minskning av freonanvändningen på fem år och ett totalstopp
inom tio år,
o förbud mot användning av freon inom nya områden,
o krav på effektiv återvinning,
o miljöavgift,

o ytterligare internationella initiativ för mer kraftfulla åtgärder.

Regeringen föreslår i sin proposition en avvecklingsplan, som innebär att
freonanvändningen i huvudsak är avvecklad senast vid utgången av 1994.

Inom industrin finns en stark medvetenhet om problemen och man har vid

upprepade tillfällen förklarat sig vara beredd att medverka till en avveckling Mot. 1987/88

genom frivilliga åtgärder. Mot den bakgrunden ter sig regeringens tidsplan Jo24

trots förseningen realistisk - vi delar dess ambitioner.

Vikten av skyndsamma åtgärder måste understrykas. Regeringens förslag
bör därför kompletteras med två åtgärder, som nu saknas. Det första är ett
uttryckligt förbud mot användning av freon på nya områden. Det andra är
krav på att industrin måste anvisa metoder för en effektiv återvinning av
freon.

Andra farliga ämnen

Även andra gaser kan sannolikt innebära hot mot ozonskiktet. Dit hör t. ex.
metan och dikväveoxider, liksom andra i dag okända ämnen. Intensifierad
forskning är nödvändig för att kartlägga hotbilden.

8. Åtgärder mot avfallsberget

I miljömotionen från den allmänna motionstiden föreslog vi bl. a. följande
för att begränsa avfallsproblemen:

o För att påskynda utvecklingen mot slutna system och återvinning bör den
svenska lagstiftningen kompletteras med generellt krav på återvinning,
o staten bör stimulera industrin till ett förnyat försök med en s. k. avfallsbörs
som förmedlar kontakter mellan industrier, där den enes avfall blir
den andres råvara,

o miljömärkning med UNEP:s ”blå ängel” av särskilt miljövänliga produkter,
likt det system som redan finns i Västtyskland, samt märkning om
hur produkten bäst återvinns bör införas för att förbättra konsumentupplysningen,

o den pågående inventeringen av nedlagda deponier måste följas av konkreta
skyddsåtgärder. Ansvaret för detta bör ligga på den tidigare huvudmannen,

o ett säkerställandeprogram måste upprättas för den omfattande deponeringen
av miljöfarligt avfall vid SAKAB:s anläggning i Kumla,

0 pant för miljöfarliga batterier och bilbatterier bör införas.

Regeringen avstår från att lämna några förslag för att minska avfallsberget.

1 stället redovisas kortfattat regeringens allmänna syn och det utredningsuppdrag
som givits naturvårdsverket.

Regeringens principiella syn att mängden avfall och avfallets farlighet bör
minskas genom åtgärder vid tillverkningen och konsumtionsledet delas av
folkpartiet. Men det är också angeläget att åtgärder vidtas vid det slutliga
omhändertagandet. Lagstiftningen måste kompletteras med ett generellt
krav på återvinning. I en sådan lag måste ansvarsfördelningen mellan stat,
kommuner och företag klarläggas.

Det är viktigt att slå fast att staten har det övergripande ansvaret för miljövården.
Företagen agerar inom de ramar som staten ställer upp. För att ge
industrin incitament att agera miljövänligt föreslår folkpartiet att admini- 15

strativa och ekonomiska styrmedel skall kombineras så att företagen över- Mot. 1987/88

går till slutna processystem eller investerar i modern teknik. Riktigt ut- Jo24

formade styrmedel innebär att miljöhänsyn kommer att löna sig för såväl företag
som enskilda.

Utan att föreslå några som helst konkreta åtgärder vill regeringen
” stryka under betydelsen av ett mer aktivt arbete vad gäller det miljöfarliga
avfallet ”. Vi delar uppfattningen att större aktivitet krävs och då

främst från regeringens sida.

Folkpartiet har redan under allmänna motionstiden uppmärksammat
problemen med den omfattande deponeringen av miljöfarligt avfall hos
SAK AB. Ett säkerställandeprogram för deponering och hantering av miljöfarligt
avfall bör tas fram.

Det bör undersökas om det är rimligt att endast en anläggning i landet
skall ha huvudansvaret för hantering och deponering av miljöfarligt avfall.

Frågan är aktuell i samband med diskuterad utbyggnad av SAKAB. Det
förslag vi tidigare redovisat om säkerställandeprogram bör vara övergripande
och inte bara avse verksamheten vid SAKAB. I detta sammanhang menar
vi också att staten genom bidrag och lån bör stimulera utveckling och
tillämpning av ny teknik för återvinning och återanvändning och att arbetet
med att få fram en fungerande återvinningsteknik påskyndas.

Miljöfarliga batterier med kadmium- och kvicksilverhaltigt innehåll ger
betydande störningar i miljön. De årliga utsläppen från batterierna uppskattas
till 6 ton kvicksilver och 16-20 ton kadmium.

Det är utomordentligt viktigt att ge människor incitament att lämna batterierna
för återvinning. Vi har därför tidigare föreslagit att miljöfarliga batterier
beläggs med pant. Detta bör gälla även bilbatterier.

Mot socialdemokraternas vilja beslutade riksdagen 1986 att hos regeringen
begära ett förslag till pantsystem för miljöfarliga batterier. Det är mycket
anmärkningsvärt att regeringen inte heller i denna proposition framlägger
ett förslag i enlighet med riksdagens begäran.

Det är också anmärkningsvärt att regeringen inte ägnat frågan om återvinning
av batterier någon större uppmärksamhet. Det finns ingen fungerande
återvinningsteknik i landet för miljöfarliga batterier. Arbetet med
framtagande av sådan teknik måste prioriteras.

Naturvårdsverket bör få använda en större del av bränslemiljöfondens resurser
för utveckling av miljövänlig teknik. Riksdagen bör uttala att verket
bör disponera 40 milj. kr. av fondens medel.

I propositionen redovisas förslag att minska användningen av freoner.

Det är också nödvändigt att vid sidan om detta prioritera återvinning av
freoner. Mängder av kylskåp och hushållsmaskiner hamnar nu på soptipparna
och förbränns eller deponeras. Förr eller senare når freoninnehållet i
dessa vitvaror det skyddande ozonskiktet.

Flera kommuner har frivilligt påbörjat projekt med återvinning av freoner.
Generella regler för återvinning kan uppnås genom våra förslag om
återvinningslag. Freonerna i avfallet är emellertid en så angelägen fråga att
vi upprepar vårt krav om utvidgning av bilskrotningslagen till att också omfatta
kylskåp och andra kylmaskiner. Kommunerna bör i samband med sitt 16

ansvar för det miljöfarliga avfallet också ha ansvaret för att de freonhaltiga Mot. 1987/88
delarna i materialet återvinns. Jo24

9. Övriga frågor

1 avsnittet Vissa övriga miljöfrågor behandlar regeringen bl. a. radonproblemet
i våra bostäder. Det är mycket angeläget att åtgärder nu vidtas för att
skynda på inventering av och åtgärder i hus med höga radonhalter. Folkpartiet
har i en annan motion till detta riksmöte föreslagit att ytterligare 10
milj. kr. skall avsättas för åtgärder på detta område, bl. a. för att möjliggöra
åtgärder även i hus med lägre halter än 400 Bq.

På senare tid har även andra problem som gäller den inre miljön i våra
bostäder tagits upp till debatt. Det gäller t. ex. ventilationsproblem och dålig
luft som kan bidra till olika sjukdomar, allergiska reaktioner och andra
besvär. Det är angeläget att dessa frågor ägnas ökad uppmärksamhet inom
ramen för statlig och kommunal miljöpolitik.

Buller anses vara den miljöstörning som berör flest människor. Enligt en
uppgift som refereras i utredningen Framtidens miljövård bor ca 3-3,5 miljoner
människor i Sverige i områden som utsätts för ljud från vägtrafik på
en nivå över WHO:s riktvärden. Även andra - mindre allvarliga - bullerstörningar
är vanliga, inte minst i våra bostäder där de ljudisolerande åtgärderna
alltför ofta är otillräckliga.

Buller är inte bara irriterande utan anses också i allvarligare fall ha negativa
medicinska effekter. Mot denna bakgrund har bullret hittills fått en alltför
undanskymd plats i svensk miljöpolitik.

Det framgår av propositionen att ett förslag till skärpta bullernormer för
motorfordon för närvarande remissbehandlas. Ytterligare åtgärder bör
dock vidtas. Utredningen om miljövårdens organisation föreslog att ansvariga
myndigheter inom området skall utarbeta en enhetlig policy och ett
samlat handlingsprogram där miljömålen inom bullerområdet tydligare anges.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

10. Anslagsfrågor

Vi föreslår i denna motion följande anslagshöjningar:

-t- 10 milj. kr. för utredningar och inventeringar
+ 7 milj. kr. för åtgärder rörande bekämpningsmedel
+ 7 milj. kr. för förstärkning av länsstyrelsernas naturvårdsenheter, den
gröna naturvården
+ 5 milj. kr. för åtgärder i hotade områden som Kattegatt

1 yrkanden från vår partimotion i januari som ännu inte är behandlade föreslås
följande anslagshöjningar:

-t- 40 milj. kr. för mark för naturvård 17

+ 10,8 milj. kr. för vård av naturreservat (i förhållande till det anslag som Mot. 1987/88

nu föreslås i miljöpropositionen; i förhållande till budgeten är det en höj- Jo24

ning med 12,7 milj. kr.)

-I- 1 milj. kr. för flora- och faunavård.

Vi föreslår vidare en ekonomisk stimulans på 1000 kr. för bilägare som utrustar
sina äldre bilar med katalytisk avgasrening. Vi avstyrker samtidigt
förslaget att använda 450 milj. kr. för bidrag till bättre avgasrening på dieselfordon
(eftersom vi vill tidigarelägga den obligatoriska avgasreningen).

Vi bedömer att de 450 milj. kr. som regeringen tänkt använda för detta ändamål
räcker för stimulanserna till den befintliga personbilsparken.

Till detta kommer att de svavelavgifter vi föreslår givetvis till en början
kommer att inbringa vissa intäkter. Om de har avsedd effekt kommer intäkterna
dock att successivt reduceras - förhoppningsvis i snabb takt.

11. Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad aktivitet för att åstadkomma internationella
överenskommelser om begränsningar av kväveoxidutsläppen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella åtgärder för att åstadkomma ett totalt
stopp för användningen av CFC och andra ämnen som skadar
ozonskiktet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsultationer m. fl. åtgärder inom ramen för den
nordiska miljöskyddskonventionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökvalitetsnormer,

5. att riksdagen beslutar avskaffa straffriheten vid miljöbrott i
ringa fall,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag om obligatorisk kommunal
tillsyn över de anmälningspliktiga anläggningarna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppbyggnad av ett system med miljörevisorer,

8. att riksdagen beslutar belägga utsläpp av svaveldioxid från industriprocesser
med en miljöavgift på 4000 kr./ton svaveldioxid i enlighet
med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar belägga svavel i olja med en miljöavgift
på 8 kr./kg svavel i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en minskning av mängden ozon och andra fotokemiska
oxidanter med 75%,

11. att riksdagen beslutar om ett gränsvärde på 0,05 g svavel per

MJ bränsle som skall träda i kraft senast 1992, 18

12. att riksdagen beslutar att de skärpta avgaskraven för lätta for- Mot. 1987/88
don skall träda i kraft fr. o.m. 1990 års modeller, Jo24

13. att riksdagen beslutar att de skärpta avgaskraven för tunga fordon
skall träda i kraft fr.o.m. 1992 års modeller,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en miljöavgift på importerade fordon som
inte uppfyller kraven bör övervägas,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag om ekonomiskt stöd
till frivilliga inköp av dieselfordon som uppfyller avgaskraven,

16. att riksdagen beslutar införa ett statligt stöd på 1 000 kr. per bil
till bilägare som kompletterar äldre bilar med katalytisk avgasrening,

17. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppdrag att lägga fram förslag till skärpta avgasnormer för bensinbilar
fr. o. m. 1995 års modell,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intensifierad forskning för att ytterligare reducera
utsläppen från motorfordon,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta miljökrav på flygtrafik och sjöfart,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkt svavelhalt i bunkerolja till 1% fr. o.m.

1990 alternativt skärpta krav på rökgasrening med motsvarande effekt,

21. att riksdagen beslutar om en höjning av bilskrotningspremien
till 1500 kr. och motsvarande höjning av bilskrotningsavgiften,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kalkningsverksamheten och selentillförsel,

23. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppdrag att snarast möjligt redovisa hur ytterligare och snabbare begränsningar
av kväveoxid- och kolväteutsläppen skall kunna ske,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förslag till hur lövskogsandelen skall kunna
ökas i särskilt drabbade områden,

25. att riksdagen beslutar bevilja kemikalieinspektionen fyra nya
tjänster,

26. att riksdagen hos regeringen begär att avgifterna för kemikalieinspektionens
verksamhet höjs i den utsträckning som behövs
för att finansiera fyra nya tjänster,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om säkerställandeplaner för riksobjekt och en samlad
inventering av lämpliga framtida naturreservat,

28. att riksdagen beslutar tilldela länsstyrelsernas naturvårdsenheter
ytterligare 7 milj. kr. för att förstärka den gröna naturvården,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mål för reduktion av massaindustrins utsläpp,

30. att riksdagen för budgetåret 1988/89 anslår 5 milj. kr. för åtgärder
i hotade områden som Kattegatt, 19

31. att riksdagen för budgetåret 1988/89 anslår 7 milj. kr. utöver
vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen för insatser rörande
bekämpningsmedel,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvidgning av bilskrotningslagen,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intensifierad forskning för att klarlägga hoten
mot ozonskiktet,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pant på miljöfarliga batterier,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om säkerställandeprogram för miljöfarligt avfall,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återvinning av miljöfarliga batterier,

37. att riksdagen beslutar att naturvårdsverket skall disponera 40
milj. kr. ur bränslemiljöfonden för stöd till ny miljöskyddsteknik,

38. att riksdagen för utredningar och inventeringar inom miljövårdsområdet
för budgetåret 1988/89 anslår 10 milj. kr. mer än regeringen
föreslagit,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett samlat handlingsprogram mot
buller.

Stockholm den 5 april 1988

Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)
Karin Ahrland (fp)
Anne Wibble (fp)

Lars Ernestam (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)

Mot. 1987/88

Jo24

20

Innehållsförteckning Mot. 1987/88

Jo24

s.

Sammanfattning 1

1. Inledning 2

2. Internationella åtgärder 3

3. Miljöskador, regelsystem och organisation 6

Ekonomiska styrmedel 8

4. Åtgärder mot försurningen och kemiska ämnen 9

Målsättning 9

Utsläpp vid förbränning 10

Skärpta avgaskrav för fordon 10

Övriga åtgärder för att minska försurningen 11

Åtgärder mot kemikalieanvändningen 11

5. Naturvård 12

6. Åtgärder mot havsföroreningarna 13

7. Åtgärder mot freonanvändningen 14

Andra farliga ämnen 15

8. Åtgärder mot avfallsberget 15

9. Övriga frågor 17

10. Anslagsfrågor 17

11. Hemställan : 18

21

Graphic Systems AB, Göteborg 1988