Motion till riksdagen
1987/88:Jo20

av Per-Ola Eriksson (c)

med anledning av prop. 1987/88:85

om miljöpolitiken inför 1990-talet

Miljöfarliga utsläpp från industrier får ofta konsekvenser för andra områden
än enbart industrins närområde. Luftföroreningarna sprids med luftströmmarna
över stora områden och påverkar miljön, inte bara i utsläppens
närhet utan också i omkringliggande länder. Föroreningar tillförs också haven,
både från Sverige och andra länder. De direkta utsläppen är också omfattande.

Bottenviken tillhör ett av de svårast drabbade havsområdena. Det finska
bolaget Outukumpu Oy:s anläggning i Torneå i Finland står för en väsentlig
del av de många miljöfarliga utsläppen. Det leder till allvarliga miljöproblem
även för Sverige.

Outukumpus anläggning i Torneå omfattar ferrokromverk och stålverk.
Till ferrokromfabriken hör sinterverk och två smältverk, och till stålverket
hör ett smältverk, ett varmvalsverk samt ett kallvalsverk. Anläggningen ligger
endast ca 2 km från svenska gränsen.

Bolaget kommer att väsentligt öka sin produktion. I ansökan till olika
myndigheter om tillstånd till utsläpp av avloppsvatten har produktionen angetts
enligt följande:

	1987	1992
ferrokrom	140000	200000 t/år
gjutna stålämnen	193000	300000 t/år
varmvalsade stålprodukter		295000 t/år
kallvalsade stålprodukter	172 400	184000 t/år

De dominerande utsläppen från Torneåverken är metallhaltigt stoft i form
av framför allt krom, men även zink, nickel och molybden. Enligt uppgift
beräknas enbart kromutsläppen till ca 250 ton per år. Flera av ämnena har
allvarliga effekter på hälsan.

Naturvårdsverket konstaterade år 1986 i ett yttrande till miljöministeriet i
Finland ”att emissionerna av metallhaltigt stoft är så stora att en påtaglig
risk finns att föroreningarna av luften från bolagets anläggning i Torneå
medför men för hälsa och avsevärda men för den levande naturens funktioner”.

I sitt yttrande till den finsk-svenska gränsälvskommissionen i december
1987 anförde statens naturvårdsverk bl. a. följande:

Undersökningarna visar att bolagets utsläpp påverkar vattenområdet utanför
fabriken. Naturvårdsverket vill påpeka att det allvarligaste med så stora
metallutsläpp som det här är fråga om är den långsiktiga effekten. Ett fort

satt stort utsläpp leder till en ackumulation av metaller i sedimenten och i Mot. 1987/88

vattenlevande organismer. Effekterna kan vara svåra att mäta, de kan yttra Jo20

sig som reproduktionsstörningar, vilket konstateras i närområdet, ökad
dödlighet och minskad tillväxt.

Vidare anförde naturvårdsverket att de miljöeffekter som konstaterats är
tillräckligt allvarliga för att åtgärder skall vidtas för att minska metallbelastningen.

Bolagets utsläpp till vatten regleras i den finsk-svenska gränsälvskommissionen.
Kommissionen skall pröva tillåtligheten av utsläpp till vatten och föreskriva
de villkor som behövs.

Utsläppen till luften, som är det från hälsosynpunkt dominerande problemet
vid Torneåverken, regleras av de finska myndigheterna. Statens naturvårdsverk
i Sverige har dock yttranderätt i dessa frågor.

Eftersom utsläppen från Torneåverken upplevs som mycket allvarliga i
östra Norrbotten behöver åtgärder vidtas snarast. Utsläppen är tre gånger
så omfattande som de totala motsvarande svenska utsläppen.

Kommunerna i östra Norrbotten, främst Haparanda kommun, drabbas
hårt och har därför sökt driva fram åtgärder, men förgäves. Naturvårdsverket
har emellertid konstaterat att de nödvändiga åtgärderna är tekniskt
okomplicerade och ekonomiskt rimliga att utföra.

Det är ett vitalt intresse för Norrbotten och miljön i den östra länsdelen
att den svenska regeringen upptar direkta överläggningar med den finska i
syfte att påskynda miljöåtgärderna för att minimera utsläppen från Torneåverken.

Miljökontroll i gränsområdet

Gränsälvskommissionen har till uppgift att pröva utsläpp i vatten i gränsområdet
mellan Sverige och Finland. Den saknar dock mandat att pröva utsläpp
i luften. Därför bör kravet på underlag vid prövningen förtydligas så
att verksamhet med olika påverkanssätt - både utsläppen i luft och vatten redovisar
hela miljöpåverkan.

I dag prövar kommissionen utsläppen av några få ton krom per år via avloppen
trots att hundratals ton årligen tillförs området via utsläpp i luften.

Detta är mycket otillfredsställande. Därför behövs det en lagändring i lagen
om gränsälvsöverenskommelsen, som också gör det möjligt för gränsälvskommissionen
att pröva utsläpp i luften.

Dessutom bör konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar förändras
så att industrier i ett grannland inte kan åsamka annat lands kommun
högre störningsnivå och därmed lägre miljökvalitet än vad kommunen
bestämt genom detaljplanebestämmelse (PBL och naturresurslagen).

7

Hemställan

Mot. 1987/88
Jo20

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om överläggningar med den finska regeringen
i syfte att minimera utsläppen från Torneåverken,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om ändring i lagen om gränsälvsöverenskommelsen
så att även utsläpp i luften kan prövas av gränsälvskommissionen,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om konventionen om gränsöverskridande
luftföroreningar.

Stockholm den 5 april 1988

Per-Ola Eriksson (c)

8