Motion till riksdagen
1987/88 :FÖ9

av Ulla Orring och Rune Ångström (fp)

med anledning av prop. 1987/88:142 om
lokalisering av kustbevakningens centrala och
regionala ledning och om lagändringar med
anledning av att kustbevakningen blir en egen
myndighet

I proposition 1987/88:142 presenteras förslaget om den framtida lokaliseringen
av kustbevakningens centrala och regionala ledning.

Enligt riksdagsbeslut skall kustbevakningen fr. o. m. den 1 juli 1988 avskiljas
från tullverket och bilda en egen myndighet inom försvarsdepartementet.

Den av regeringen tillsatta kommittén vars uppgift var att utarbeta förslag
rörande den nya myndighetens organisation och lokalisering m. m.
överlämnade i februari delbetänkandet om organisation och lokalisering
för kustbevakningens centrala och regionala ledning. Ett arbete som utförts
i största skyndsamhet och utan möjligheter till remissförfarande.

Det framgår av kustbevakningskommitténs betänkande att ett antal alternativa
lokaliseringar har aktualiserats beträffande den centrala ledningen.
Vad gäller den regionala ledningen synes märkligare och speciellt vad gäller
den norra regionen att olika alternativa lokaliseringar mer sporadiskt
övervägts.

Underlaget för regeringens proposition grundar sig därmed på en otillfredsställande
utredning.

Att begränsa utvärderingen, som kommmittén gjort, till att enbart studera
samlokalisering med militär marinmyndighet synes ytterst märkligt.

Vi kan ej anse det förenligt med uppdraget att så helt bortse från andra
alternativ till lokalisering och för själva verksamheten betydligt väsentligare
samordningsfaktorer för kustbevakningen i egenskap av en egen civil
myndighet.

Förmodligen kommer även allmänheten att ha stora svårigheter att klassificera
kustbevakningen som en civil myndighet med uppgifter även för
naturskyddet, jakt och fiske, regler för sjötrafik och sjösäkerhet osv., när
samlokalisering sker med en marin militär myndighet.

Inom den norra regionen är behovet av en väl fungerande och effektiv
kustbevakningsorganisation av största vikt. Tyvärr synes allsidiga förutsättningar
och hänsynstagande till strategiskt viktiga faktorer ej tillräckligt ha
beaktats vid propositionens förslag om lokalisering av kustbevakningens
regionala ledning i den norra regionen.

Vi föreslår därför Umeå som lokaliseringsort för den regionala ledningen
i norr.

1 * Riksdagen 1987/88. 3 sam!. Nr Fö8-15

Skälen sorn talar för Umeå är flera. Nämnas kan att Umeå är centralt Mot. 1987/88

belägen i den norra regionen. Hamnen är modern och expansiv med öppen FÖ9

trafik året runt med hjälp av effektiv isbrytning. Färjeförbindelserna mellan
Umeå och Vasa är goda med en passagerartrafik på 600 000 personer och
80 000 bilar, varav 5 000 långtradare, vissa med farligt gods. Godstrafiken
har en volym på 1 331 883 ton, varav en del utgörs av oljeprodukter. Sammanlagt
uppgick fartygstonnaget 1985 till 9 453 160 bruttoton.

Kustbevakningen har moderna lokaler på Hillskär, dvs. i yttersta havsbandet,
där sambandscentralen och oljeskyddsförrådet är inrymda, strategiskt
belägna mellan de båda farlederna in till Umeå hamn — godshamn
och färjehamn. Från sambandscentralen är fri sikt över farlederna ut till
havs. Därtill kan också nämnas närheten till Holmöarna med landets största
ö-naturreservat och till det akvatiska forskningscentrat i Norrbyn, sjöräddningsstation
med räddningsfartyg och närheten till regionsjukhuset i
Umeå.

Det är också angeläget att påpeka att före 1974 var kustbevakningens
distriktsledning placerad i Umeå men flyttades till Sundsvall i samband
med organisationsförändringen 1974 och samlokaliseringen med tullverkets
regionkontor.

Hemställan

Med anledning av vad som anförts hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om lokalisering av kustbevakningens regionala
ledning till Umeå.

Stockholm den 18 april 1988

Ulla Orring (fp) Rune Angström (fp)

4