Motion till riksdagen
1987/88 :FilO
av Olof Johansson m. fl. (c)
med anledning av prop. 1987/88:60 om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.
Sammanfattning
De stora rasen på aktiemarknaderna har skapat stor osäkerhet om världsekonomins
utveckling. Förutsägelser försvåras av osäkerheten kring
USA:s, Japans och Västtysklands hantering av obalanserna i utrikeshandeln
mellan länderna. Det kan dock anses som troligt att konsumtionstillväxten
och investeringsviljan dämpas i hela OECD-området. Dollarfallet
innebär dessutom att exportmarknadstillväxten avtar ytterligare för samtliga
länder, USA undantaget. Eftersom kronan i praktiken fortsätter att devalveras
till följd av den starka knytningen till dollarn begränsas konsekvenserna
i Sverige. Sveriges ekonomi kännetecknas av tendenser till överhettning
inom storstadsområdena med åtföljande köproblem och regleringsbehov.
Konsumtionstillväxten är för stark och sparandet för lågt.
Utvecklingen ställer krav på den ekonomiska politiken i Sverige. 1 motionen
sammanfattas de i fyra punkter:
1. Stimulera sparandet — begränsa den inhemska efterfrågan!\ motionen
föreslås kraftiga sparstimulanser till hushållen genom införande av personliga
investeringskonton och dämpning av efterfrågan på sällanköpsvaror
med högt importinnehåll genom införandet av en differentierad moms. Det
krävs för att upprätthålla extern balans.
2. Kyl ned de överhettade sektorerna i ekonomin! Koncentrationsorterna
uppvisar starka överhettningstendenser. Centern föreslår att den allmänna
löneavgiften slopas helt utanför storstadsregionerna och säger nej till den
föreslagna sänkningen i överhettade delar av storstadsområdena. Avgiften
bör kallas regional överhettningsavgift.
3. Stimulera investeringarna!För att inte påverka sysselsättningen negativt
bör utbudssidan stimuleras. I motionen föreslås sänkning av arbetsgivaravgifterna
med regional differentiering kombinerat med viss åtstramning
med miljöavgifter. På detta sätt stimuleras en balanserad utveckling
som främjar sysselsättning, investeringar, regional balans och som tar hänsyn
till miljövärden.
4. Bekämpa inflationen! För att få ned löne- och kostnadsökningstakten
måste incitament för låga löneökningar skapas. Detta bör ske genom trovärdiga
deklarationer om att för höga löneökningar inte kommer att pareras
genom devalveringar, genom konstanta eller minskade arbetsgivaravgifter
och marginalskattesänkningar, genom begränsad offentlig konsum
tion som ger utrymme för ökad privat konsumtion, genom samordning av Mot. 1987/88
avtalsperioder samt genom införande av kassabegränsningar inom den of- Fi 10
fentliga sektorn.
5. Utveckla den svenska modellen! I motionen kritiseras regeringens s. k.
lönetak. Centern anser att avtalsförhandlingarna skall ske mellan likaberättigade,
jämställda parter. Enligt centern förutsätter kassabegränsningar
förändrade anslagssystem, decentralisering av löneförhandlingarna till
myndighetsnivå och fastställande av statens minimikrav på verksamheten
för att de skall ha någon möjlighet att åstadkomma önskvärt resultat.
1. Internationell utveckling
I den skrivelse till riksdagen, som presenterades i oktober före de stora
rasen på världens aktiemarknader, bedömdes tillväxten i OECD till 2,5 %
per år 1987 —1989. Under senare hälften av oktober föll aktiekurserna med
mellan 20 och 30 %.
Börsrasets orsaker finns framför allt att söka i de dåvarande uppblåsta
aktiekurserna. En annan orsak var också brist på förtroende för hanterandet
av de stora obalanserna i utrikeshandeln mellan USA, Japan och Västtyskland.
Den ekonomiska utvecklingen i västvärlden inför nästa år kan härledas
ur hanterandet av obalanserna mellan de ekonomiska stormakterna. Om
börs- och valutakurserna stabiliseras på nuvarande nivåer innebär de minskade
privata förmögenheterna sannolikt ett ökat sparande i hushållssektorn
och därmed en minskad privat konsumtion.
Till detta skall läggas effekter på investeringarna. Nedgången på börsen
har gjort kapitalanskaffningen via riskkapitalmarknaden dyrare, vilket
medför minskad investeringsbenägenhet. Detta är dock bara en initial effekt.
En nedgång i konsumtionsnivån minskar i sin tur aktiviteterna i ekonomin
ytterligare. Genom den s. k. multiplikatoreffekten reduceras efterfrågan
i ekonomin ytterligare.
Dämpningen av den privata konsumtionen gäller samtliga länder som
upplevt börsras men förutspås ske framför allt i USA, där en stor del av
hushållen äger aktier och dessutom har en hög belåning.
För att bedöma USA-ekonomins utveckling måste också hänsyn tas till
den väntade restriktiva finanspolitiken. USA:s kongress kommer sannolikt
att dra ned budgetunderskottet med 75 miljarder under två år för att strama
åt ekonomin och därmed minska importen. De negativa effekterna av minskad
inhemsk efterfrågan i USA kommer sannolikt att kompenseras till en
del av lättare penningspolitik samt en positiv utveckling för exportindustrin
— orsakad av dollarfallet. Börsfall och Finanspolitik kommer dock tillsammans
att medföra en ganska kraftig åtstramning i USA, vilket ger återverkningar
i hela världsekonomin. Det som nu händer i USA är enligt vår uppfattning
ett tydligt misslyckande för utbudsekonomerna och reaganomics.
De fortsatt stora handelsunderskotten har undergrävt förtroendet för
dollarn, som sjunkit ned mot 6-kronorsstrecket. Det är troligare att kursen
stabiliseras på denna nivå än att den återgår till den gamla nivån runt
6:40 kr./dollar. Detta bromsar den inhemska efterfrågan i USA ytterligare.
Dollarfallet påverkar därmed den amerikanska exportindustrin positivt Mot. 1987/88
medan övriga länders export till USA bromsas. Dollarfallet kommer ytterli- FilO
gare att dämpa konjunkturen i Europa. Man kan på goda grunder anta att
tillväxten dämpas mer i övriga OECD än i USA till följd av dollarfallet.
I regeringens proposition 1987/88:60 bedöms nu att tillväxten i OECD
under 1988 kommer att påverkas i negativ riktning med i storleksordningen
0,5 %. I Handelsbankens konjunkturrapport antas tillväxten i OECD, USA
undantaget, sjunka till under 1 %.
Nedgångens djup avgörs av hanteringen av de stora obalanserna. Om
t. ex. den kontraktiva finanspolitiken som väntas i USA inte motsvaras av
en expansiv politik i Västtyskland och Japan finns risken för en recession i
världsekonomin under 1988 och 1989.
Sammanfattningsvis kan den internationella utvecklingen sägas vara
mycket osäker. En psykologisk osäkerhetsfaktor har nått in framför allt på
de finansiella marknaderna. Dessutom finns osäkerhet om vilka ekonomisk-politiska
åtgärder USA, Japan och Västtyskland kommer att genomföra.
Generellt kan sägas att tillväxttakten i samtliga länder kommer att
dämpas och sannolikt mer i Europa än i USA.
2. Utvecklingen i Sverige
Den svenska ekonomin befann sig innan börsraset i ett skede som närmast
kan betecknas som överhettat. I regeringens skrivelse till riksdagen under
oktober beräknades den privata konsumtionen öka med 4 % under året.
Hela tillväxten i den svenska ekonomin var hänförlig till en ökad privat
efterfrågan. Kapacitetsutnyttjandet var högt och arbetslösheten låg. Den
svenska ekonomin var i vissa branscher och områden på gränsen till överhettad.
Timlönerna ökade för snabbt i förhållande till omvärlden och bytesbalansen
försvagades till följd av försämrad konkurrenskraft och snabb
konsumtionsökning.
Det stora fallet på Stockholmsbörsen innebär isolerat en minskad förmögenhet
i hushållen och därmed en nödvändig dämpning av konsumtionstillväxten.
Fallet kommer förmodligen också att medföra ett ökat finansiellt
nettosparande i hushållen. Sparkvoten kan förväntas förbättras med 0,5 till
1,0% jämfört med tidigare prognoser. En negativ effekt kommer däremot
att slå igenom på investeringssidan. Börsfallet har medfört ökade kapitalkostnader.
Dessutom har utsikterna på exportmarknaden försämrats.
Den minskade produktionstillväxten internationellt innebär en avtagande
svensk exporttillväxt, framför allt på USA-marknaden. Den svenska biloch
skogsindustrin kommer att få försämrade exportmöjligheter. Denna
effekt skall läggas till de vikande exportmarknaderna i Norge och Danmark,
där den inhemska efterfrågan nu sannolikt stramas åt ytterligare.
Exportmarknadstillväxtens försvagning kompenseras dock till en del av
dollarkursfallet. Genom den dubbla vikt dollarn har i den svenska valutakorgen
medför ett dollarfall automatiskt en devalvering av den svenska
valutan gentemot övriga valutor. Fallet under 1987 kan beräknas motsvara
en 2-procentig devalvering att lägga till de 24 % som kronan devalverades
7
med 1981 —1982 och de ytterligare smygdevalveringarna i storleksordning- Mot. 1987/88
en 5 % som skett sedan dess. Sverige klarar med andra ord att bibehålla FilO
konkurrenskraften gentemot omvärlden bara tack vare upprepade nedjusteringar
av valutan. Detta kan inte fortsätta i all evighet. Det senaste dollarfallet
innebär också att devalveringseffekten nu är helt uppäten i förhållande
till USA.
Dollarfallet innebär ökad möjlighet för Sverige att behålla marknadsandelar
på exportmarknaderna, exkl. USA. Isolerat betyder de senaste veckornas
dollarfall möjlighet att stärka marknadsandelarna med en dryg procent,
vilket medför en förbättrad bytesbalans med över 3 miljarder 1988 och
upp emot det dubbla 1989. Vidare minskar den svenska oljenotan dels på
grund av sjunkande råvarupriser, dels också till följd av sänkt dollarkurs.
Effekten på bytesbalansen till följd av detta kan beräknas till en förbättring
med över 1 miljard. Dessutom medför dollar- och räntefallet minskade
statliga räntebetalningar med i storleksordningen en halv miljard. De positiva
effekterna på bytesbalansen av dollarfall och minskad konsumtionstillväxt
kommer sannolikt att överstiga de negativa effekter den minskade
exporttillväxten medför. Bytesbalansunderskottet bör därigenom utan ekonomisk-politiska
åtgärder kunna begränsas till 0,5% av BNP eller ca 5
miljarder kronor under 1988.
Sannolikt kommer konjunkturavmattningen att hålla tillbaka inflationen
i Sverige, åtminstone initialt. Världsmarknadspriserna på råvaror
väntas sjunka till följd av den minskade produktionstillväxten i världsekonomin.
Det påverkar prisökningstakten även i Sverige. Tendenser till världsinflation
orsakade av den väntade lättnaden i penningpolitiken kommer
först på längre sikt. En nedpressad räntenivå internationellt bidrar också
till en minskad inflation i Sverige.
Sammanfattningsvis kan alltså tillväxten i den svenska ekonomin väntas
avta liksom den privata konsumtionen, industriinvesteringarna och inflationen.
Bytesbalansen väntas försämras under 1988, dock inte lika mycket
som förutspåddes i oktober. Dämpningen av konjunkturen ställer större
krav på anpassning av löne- och prisutvecklingen i förhållande till omvärlden,
detta om sysselsättning och extern balans skall klaras.
3. Behovet av ekonomisk-politiska åtgärder på kort sikt
I centerns motion om den ekonomiska politiken på medellång sikt (mot.
1987/88:Fi6) skisseras partiets strategi för den ekonomiska politiken. Där
betonas att miljöhänsynen måste byggas in i marknadsekonomin genom
ekonomiska styrmedel, att konkurrenskraften måste bibehållas, att investeringar
i infrastruktur och utbildning ger konkurrenskraft också på sikt, att
regionalpolitiken måste ta fasta på att skapa långsiktiga förutsättningar för
utveckling, att den ekonomiska politiken skall styra mot ett småskaligt samhälle,
att välståndet måste fördelas rättvist samt att mindre regleringar skall
ge en ökad flexibilitet i ekonomin. Denna motion behandlar den ekonomiska
politiken i ett kortare perspektiv.
Det grundläggande problemet i svensk ekonomisk politik är att bibehålla
konkurrenskraften. En nyckelvariabel är löne- och kostnadsökningstakten
jämfört med omvärlden. Detta fokuseras också i långtidsutredningen. Den Mot. 1987/88
förutspår att en för hög löneökningstakt kommer att leda till en mycket låg Fi 10
tillväxttakt och till en oacceptabelt hög arbetslöshet. Orsaken är att en fortsatt
hög kostnadsstegring skulle urholka konkurrenskraften i näringslivet.
Redan nästa år kan symptom visa sig. Den prognos som regeringen gav i
oktober visar på ett bytesbalansunderskott redan nästa år. Regeringens oktoberprognos
tecknade också en bild av en svensk ekonomi nära överhettning.
Överhettningstendenser fanns framför allt i koncentrationsområden
och i vissa branscher, framför allt inom byggsektorn.
Börskursernas nedgång har inte radikalt förändrat bilden. Konsumtionen
väntas fortfarande växa för snabbt. Krisen på finansmarknaderna har
inte heller påverkat möjligheten att uppnå måttliga löneökningar. Det finns
dock klara tendenser till minskad efterfrågan på exportmarknaden. För att
klara den externa balansen och sysselsättningen i en kommande lågkonjunktur
måste löne- och prisstegringarna pressas tillbaka och konsumtionstillväxten
avsevärt bromsas. Den väntade svaga internationella utvecklingen
ställer ytterligare krav på låga pris- och löneökningar.
Regeringen anger i propositionen fyra uppgifter för den ekonomiska
politiken på kort sikt:
1. Begränsa den inhemska efterfrågan mer än vad som sker automatiskt
av börsnedgången,
2. bromsa efterfrågetillväxten inom de överhettade sektorerna i ekonomin,
3. stimulera utbudssidan för att upprätthålla full sysselsättning, samt
4. dämpa den nominella lönestegringen.
Centern kan ställa upp på dessa målsättningar men de åtgärder som föreslås
i propositionen är svaga och motverkar till viss del sitt syfte.
3.1 Begränsning av den inhemska efterfrågan
Regeringen föreslår åtgärder för att gynna hushållssparande!. Bonusränta
skall införas för dem som börjar spara i allemanssparande! under 1988. Det
föreslås även att möjligheten till ett ideellt sparande skall införas. Vidare
aviseras ett ungdomssparande. Dessa åtgärder kommer enligt centerns mening
att ha endast marginell effekt för att begränsa efterfrågetillväxten.
Centerpartiet vill emellertid inte motsätta sig de föreslagna åtgärderna.
Däremot går vi emot den ytterligare koncentration som föreslås till varje
fond genom ökning av tillåtet antal sparare.
Målet om begränsning av den inhemska efterfrågan motverkas av regeringens
förslag om att den beslutade arbetsgivaravgiftshöjningen skall neutraliseras.
Det innebär att timsjukpenningreformen som införs per den 1
december är helt ofinansierad och betalas via statskassan. Detta späder på
ekonomin med 7 miljarder. Till detta skall läggas frisläppandet av investeringsfonderna
för miljöinvesteringar i storstadsregionerna, de 7 miljarder
som släpps fria ur skattefonderna i januari samt en högst osäker avtalsrörelse.
Regeringens paket har en klart riskabel expansiv inriktning i ett läge där
efterfrågan i ekonomin bör dämpas.
9
Centern anser det nödvändigt att neutralisera arbetsgivaravgiftshöjningen
för att underlätta avtalsrörelsen. Men det måste kombineras med samtidiga
insatser för att neutralisera den expansiva effekten. Vi föreslår nedan
en rad åtgärder för att strama åt ekonomin:
— Stimulera sparandet genom privata investeringskonton
— Inför miljöavgifter bl. a. på svaveldioxid och kväveoxidutsläpp
— Differentiera matmomsen.
3.1.1 Personliga investeringskonton
Hushållssparande har minskat kraftigt de senaste åren. Konjunkturinstitutets
höstrapport och regeringens skrivelse om den ekonomiska politiken
tecknade båda en mörk bild av hushållssparandets utveckling inför framtiden.
Båda prognoserna förutspår att sparkvoten för första gången kommer
att bli negativ under 1987. Konsumtionen förutspås överstiga hushållens
disponibla inkomster med 2,9 % under 1988 och med hela 4,0 % 1989. Hushållen
i Sverige skulle därmed under 1987 för första gången ha ett negativt
sparande. Detta skulle vara unikt i OECD.
Hushållens låga sparande har utan tvekan bidragit till en försvagad bytesbalans
och till de överhettningstendenser som kännetecknat den svenska
ekonomin under senare tid. En del av denna minskade sparkvot kan säkerligen
hänföras till de under 1980-talet stigande förmögenhetsvärdena på
aktie- och fastighetsmarknaden som minskat behovet av sparande. Börsraset
kommer sannolikt att dämpa konsumtionstillväxten något och hushållssparande!
i motsvarande mån förbättras.
Det normala för att begränsa konsumtionen vid överhettning är att höja
momsen. Detta anser inte centern som aktuellt med tanke på Sveriges höga
skattetryck och de negativa effekter på ekonomin som skatterna redan har.
Även sänkningar av skatten kan dock minska konsumtionstrycket om sänkningarna
inriktas på att gynna hushållssparande!.
Centern har tidigare vid en rad tillfällen föreslagit att sparande och investeringar
i hushållssektorn skulle behandlas lika förmånligt som i företagssektorn,
bl. a. för att underlätta uppbyggandet av eget kapital vid start av
företag. Förslaget har benämnts personliga investeringskonton. Till dessa
skulle ett maximalt belopp årligen få avsättas. Avkastningen skulle vara
skattefri och avsättningen avdragsgill i deklarationen. Huvudkritiken mot
förslaget har dels varit kostnaden vid införandet, dels en överdriven tro på
att investeringskonton skulle öppna möjligheten till skatteplanering. Vi vill
här lägga fram ett modifierat förslag mot vilket inte denna kritik kan riktas.
Förslaget bör snabbt kunna införas och bör ses som ett första steg mot
införandet av personliga investeringskonton. Reformen bör ha följande
inriktning:
— Berättigade att öppna ett personligt investeringskonto är desamma som
för allemanssparande!. Den sparande skall fylla 16 år senast samma år
sparandet börjar samt vara kyrkobokförd i Sverige.
— Insättning får ske på kontot med upp till ett halvt basbelopp per person
och år. Detta innebär att insättningen skulle maximeras till 12 250 kr.
under 1987. 10
Mot. 1987/88
FilO
— På kontot får sparande ske på räntebärande sparkonto, i aktiefond, Mot. 1987/88
aktier, obligationer, konvertibler eller motsvarande. Investeringar även Fi 10
i delar av aktiebrev eller delar av andra värdepapper bör administreras
av kontoförvaltaren: Courtaget för samtliga transaktioner inom kontot
knyts till transaktionernas storlek.
— Kontoinnehavaren innehar rösträtten för ”hela” aktiebrev inom kontot.
— Förvaltare av sparsystemet blir banker, fondkommisionärer, försäkringsbolag
och andra organisationer som uppfyller vissa väl definierade
krav på säkerhet, kontroll, information och service.
— All avkastning, ränta, reavinst, utdelning eller sparpremier inom kontot
blir skattefri. Förmögenhetsskatt utgår.
— Belåning av kontot tillåts inte.
— Uttag får ske före 55 års ålder för investering i egen permanentbostad
eller som eget kapital vid start av företag. Avyttras företaget eller bostaden
inom fem år förs hela beloppet tillbaka till kontot.
— I övrigt råder uttagsförbud i princip för alla medel på kontot fram till
dess kontoinnehavaren fyller 55 år. Därefter medges uttag med 20 % av
kontots värde per år. Medlen får med andra ord tas ut under en femårsperiod.
Uttagen justeras för kontots värdeförändring under perioden.
Efter femårsperioden är uttagen helt fria.
Ett system med personliga investeringskonton skulle aktivt kunna bidra till
ett ökat enskilt sparande både i bank och i aktier. Det skulle också kunna
bidra till ett ökat intresse för att starta eget företag samt att äga sin egen
bostad. Detta målsparande riktar sig framför allt till yngre människor. Systemet
lämpar sig också utmärkt för pensionssparande.
Detta sparsystem skulle till skillnad från allemanssparande! ge ett system
för långsiktigt sparande. Reformen tar bl. a. sikte på att vara ett komplement
till institutionaliserat pensionssparande. Personliga investeringskonton
kan vara ett sådant komplement. Systemet kan också fylla ett behov för
dem som vill trappa ned på arbetstiden tidigare än vid 65 års ålder.
Systemet skulle också kunna bidra till en sundare aktiemarknad med fler
aktörer och en större andel aktier ägda av enskilda och färre via institutioner.
Långsiktigheten i placeringarna minimerar risken för skattearbitrage.
Slutligen borde en reform av denna omfattning kraftigt stimulera hushållssparande
och därmed minska konsumtionstillväxten.
3.1.2 Differentierad moms
Centern förespråkar en differentierad moms med lägre skatt på obearbetade
baslivsmedel och högre skattesatser för umbärliga varor. Detta är en
modell som de flesta europeiska länder redan tillämpar och som också den
europeiska gemenskapen väntas införa då harmoniseringen av momssystemen
inom EG fortgår.
Centern förespråkar denna omläggning framför allt av fördelningspolitiska
skäl. Den fördelningspolitiska effekten i skatteskalan kommer att avta
då marginalskatterna sänks. Den bör enligt vår uppfattning upprätthållas
genom en differentierad moms.
11
En differentierad moms med tre skattesatser innebär — förutom den Mot. 1987/88
fördelningspolitiska effekten — att en stor del av de importerade sällan- FilO
köpsvarorna skulle få en prishöjning, medan inhemskt producerade varor
skulle få en bibehållen eller t. o. m. sänkt momssats. Detta skulle utan tvekan
få en betydande effekt på möjligheten att upprätthålla en extern balans.
Centern begär nu förslag från regeringen om en differentierad moms i fördelnings-
och stabiliseringspolitiskt syfte i samband med budgetpropositionen.
3.1.3 Införande av miljöavgifter
Regeringens förslag om neutralisering av arbetsgivaravgiftshöjningen innebär
ett olyckligt prejudikat. Avtalsparterna beställde av regeringen en
reformering av sjukförsäkringen och avstod löneutrymme för att ge plats åt
en finansiering av reformen genom höjda arbetsgivaravgifter. Därefter
återtas höjningen medan reformen bibehålls. Regeringen väljer att finansiera
reformen via statsbudgeten.
Det kan enligt centerns mening finnas motiv att inte inteckna en så stor
del av det totala löneutrymmet med löneskatter. Det är emellertid oacceptabelt
att lägga hela reformen ofinansierad. 1 stället bör en del av finansieringen
kunna läggas på företagen i form av införande av miljöavgifter på svaveldioxid-
och kväveoxidutsläpp. Eftersom miljöföroreningarna medverkar
till en betydande del av kostnaderna för sjukvården är det rimligt att
förorenarna också får bära en del av denna kostnad.
Miljöavgifternas främsta motiv är framför allt miljöpolitiska. Miljöhänsyn
måste byggas in i den ekonomiska politiken. 1 dag kan miljöskadorna i
Sverige beräknas till 6 % av BNP eller 60 miljarder kronor. I detta perspektiv
är det tveksamt om vissa industrier med otillräcklig rening är lönsamma
ur samhällsekonomiskt perspektiv. De kostnader som utsläppen från industrin
för med sig i form av korrosion på byggnader, minskad avkastning i
jord-, skogsbruk och fiske, ökade sjukvårdskostnader, minskat rekreationsvärde
m. m. kan därmed överstiga det skapade produktionsvärdet.
Miljöhänsynen kan byggas in i ekonomin genom utsläppsavgifter. Företagets
kalkyl blir på detta sätt en samhällsekonomisk kalkyl. Avgifterna kan
bli ett effektivt instrument för att stimulera utnyttjandet av miljövänligare
produktionsmetoder.
3.2 Åtstramning i överhettade sektorer
Börsraset kommer att föra med sig en avmattad konsumtionstillväxt, sannolikt
också en minskning av efterfrågan på bostäder. Det skisserade förslaget
om personliga investeringskonton kan också påverka överhettningstendenserna
på bostadsmarknaden positivt. Enligt centerns uppfattning är regeringens
åtgärder på detta område tillräckliga. För att få verklig effekt
måste de dock kombineras med åtgärder för ökad regional balans. Det
skulle minska trycket på bostadsmarknaden i koncentrationsområdena.
12
3.2.1 Regional överhettningsavgift
Regeringen föreslår i propositionen att ATP-avgiften höjs med 0,4 %. Samtidigt
föreslås en neutralisering av denna höjning och den redan beslutade
arbetsgivaravgiftshöjningen (1,26%), som skulle skett vid årsskiftet. Detta
sker genom förslag om sänkning av den allmänna löneavgiften från 2,0 till
0,34 %.
Centern anser att sänkningen av arbetsgivaravgiften borde ha en annan
regional profil än den regeringen föreslagit.
Koncentrationsorterna uppvisar klara överhettningstendenser med löneglidning
och accelererande inflyttning som följd, medan andra delar av
landet upplever betydande problem med arbetslöshet. Dessa olikheter över
landet medför minskade möjligheter att föra en enhetlig stabiliseringspolitik.
Koncentrationstendenserna medför också ökade samhällsekonomiska
kostnader då nya bostäder, service och infrastruktur måste byggas upp för
inflyttande till koncentrationsorterna, trots att dessa behov — totalt sett —
redan finns tillfredsställda på andra håll i landet.
Centern anser det orimligt att ge ytterligare stimulans till sänkta arbetsgivaravgifter
av redan överhettade regioner. 1 stället föreslår vi att sänkningen
av den allmänna löneavgiften inte sker i storstadsområdenas överhettade
delar. 1 övriga landet bör den i stället avskaffas helt. Avgiften på 2
procentenheter i koncentrationsområdena bör enligt centerns uppfattning
betecknas ”regional överhettningsavgift”. Den bör även i framtiden kunna
utnyttjas i stabiliseringspolitiskt syfte.
Intäkterna från avgifterna bör användas till att täcka de merkostnader
som överhettningen för med sig för samhället.
Genom sänkta avgifter utanför koncentrationsområdena uppstår en stimulans
att ta hänsyn till de extra kostnaderna som följer av överhettningen.
På detta sätt kan en ökad reglering, varav byggnadsregleringen är ett exempel,
undvikas i storstadsområdena.
Eftersom arbetsgivaravgiftssänkningen ingått i uppgörelsen med landstingen
för nästa år bör landstingen i de överhettade delarna i storstadsområdena
kompenseras i motsvarande mån.
Vi vill också i detta sammanhang påminna om de förslag centern har lagt
vad gäller en nedsatt sjukförsäkringsavgift för 15 anställda i varje företag.
Det gynnar främst mindre företag, vilket är motiverat bl. a. då sjukfrånvaron
vid mindre företag är avsevärt lägre.
3.3 Stimulans av investeringar
För att upprätthålla sysselsättningen bör utbudssidan (produktionen) stimuleras
då den övriga ekonomin stramas åt. Detta sker bl. a. genom den
expansiva effekt sänkningen av arbetsgivaravgiften ger. Genom att sänkningen
enligt vårt förslag differentieras mellan olika regioner och till en del
tas tillbaka genom införandet av miljöavgifter fås den största positiva effekten
i tjänstesektorn utanför koncentrationsorterna. Det är också vårt syfte
då den absoluta huvuddelen av tillväxten i denna sektor nu sker i Stockholmsområdet.
En utjämning är nödvändig för en balanserad utveckling.
Dessutom avvisar centern förslaget om ökning av inbetalningskvoten till Mot. 1987/88
riksbanken vid avsättning till investeringsfonderna från 75 till 100 %. Detta FilO
skulle ha en negativ effekt på företagens avsättningar och därmed på investeringsviljan
vid frisläpp i lågkonjunktur. Dessutom skulle denna ändring
innebära en skattehöjning och en kursomkastning utan förvarning på ett
område som är beroende av långsiktighet.
Räntorna måste enligt centerns uppfattning pressas ned till en rimlig nivå
för att få i gång kapitalbildningen. En viktig komponent i en räntepressande
politik är en restriktiv finanspolitik. Centern har i sina budgetalternativ
pekat på vägen att minska statens utgifter för bl. a. arbetslöshetsförsäkring
och bostadssubventioner.
Ett annat sätt att pressa ned räntorna är försäljningar av vissa statliga
företag. Centern har föreslagit utförsäljningar i en takt motsvarande 4 miljarder
kronor per år. En sådan omfattande utförsäljning kommer att få en
rad effekter på kreditmarknaden:
Ett minskat statligt upplåningsbehov minskar trycket på penningmarknaden
vilket verkar nedpressande på räntan. Detta i sin tur stimulerar produktiva
investeringar vilket ger en produktionstillväxt på sikt.
Centern anser att den resterande delen av Procordia skall säljas ut till
allmänheten med start våren 1988. Detta bör ske med folkaktier där ägarandelen
i företaget maximeras. En tredje komponent för räntepressande politik
är att avskaffa valutaregleringen. Riksbanken har nu beslutat att lätta
något på möjligheten för svenskar att köpa aktier och fastigheter i utlandet.
Man uttalar dock att vissa centrala delar av valutaregleringen bör finnas
kvar av stabiliseringspolitiska skäl. Centern anser att det finns goda skäl att
gå vidare i avregleringssträvandena.
Valutautlänningar bör t. ex. få rätt att förvärva svenska kronobligationer.
Ett frisläppande av kronobligationshandeln skulle föra med sig en stark
nedåtpressning av den svenska räntenivån ned mot den internationella.
Genom den regionala differentieringen av arbetsgivaravgiften, miljöavgifterna,
bibehållna regler för investeringsfonder samt en räntenedpressande
politik bör en balanserad utveckling kunna ske i näringslivet, vilket
främjar sysselsättning och investeringar samt tar hänsyn till miljön.
3.4 Bromsa den nominella löneökningstakten
Konjunkturinstitutet har studerat kostnadsutvecklingen och förutspår förlorade
marknadsandelar även med konstanta relativpriser. Långtidsutredningen
visar på att relativpriserna måste sjunka med 0,8 % årligen fram till
1995 för att den svenska exportindustrins marknadsandelar skall bibehållas.
Detta förutsätter en årlig lönekostnadsökningstakt på högst
3 % om året. Den förväntade minskningen av tillväxten på exportmarknaden
till följd av börsrasen understryker detta krav.
De flesta är eniga om att kostnadsökningstakten måste pressas ned. Varken
långtidsutredningen eller regeringen har dock angett hur nedpressningen
till 3 % per år skall gå till. Alternativen till en lägre kostnadsutveckling är
dock inte speciellt attraktiva. En fortsatt hög kostnadsutveckling kan för det
första tvinga regeringen till en kraftig åtstramning av ekonomin för att via 14
att via en högre arbetslöshet pressa ned inflationen. Detta är den strategi Mot. 1987/88
man valt i Europa i övrigt. Inflationen har visserligen pressats tillbaka men FilO
det har skett till priset av en långvarigt hög arbetslöshet med stora samhällsekonomiska
och sociala kostnader som följd.
Det andra alternativet är att förstärka konkurrenskraften genom upprepade
devalveringar. Detta alternativ kommer med stor sannolikhet att innebära
accelererande kostnadsökningar. Detta är i praktiken vad som nu händer.
Genom den starka knytningen till dollarn har kronan devalverats i takt
med dollarfallet och konkurrenskraften klarats bara tack vare valutaförändringarna.
Ett tredje alternativ är att helt ge upp prisstabilitetsmålet och låta växelkurserna
fluktuera fritt. Centern delar regeringens bedömning att detta är
en klar ambitionsnivåsänkning i den ekonomiska politiken som med kraft
måste avvisas. Slutsatsen är att kostnadsökningarna måste begränsas på
annat sätt.
Prisstopp har varit regeringens huvudmedicin mot kostnadsökningarna
de senaste åren. Rörliga priser är dock nödvändiga i ett dynamiskt ekonomiskt
system. Prissystemet reflekterar produktionskostnadsförändringar,
ändringar i konsumenternas smak m. m. Långvariga prisstopp orsakar därför
stora samhällsekonomiska förluster. Forskningsresultat visar också på
att prisstopp snarare haft en pådrivande effekt på inflationen. Företagen
har efter stoppets slut höjt priserna för att säkra marginaler även inför nästa
prisstopp. Centern avvisar därför prisstoppet som ett medel i den ekonomiska
politiken, dock med undantag för exceptionella förhållanden.
En form av statliga ingrepp är att genom politiska beslut på förhand göra
allmänna inkomstpolitiska utfästelser som t. ex. omläggningar av skatteskalor
och införande av löntagarfonder. Detta kan t. ex. ske genom att regeringen
inträder som avtalsslutande part och sluter ”sociala kontrakt” s. k.
förhandlad inkomstpolitik. Den generella slutsatsen man kan dra från andra
länder är att man där inte lyckats uppnå den återhållsamhet i lönebildningen
som eftersträvats. Lönebildningen skall enligt centerns mening ske i
förhandling mellan fria parter.
En annan form av statlig inblandning är lagstiftning mot löneökningar.
Detta skjuter dock bara upp löneökningarna i tiden och ger ingen långsiktig
lösning. Om den sortens ingrepp skulle utnyttjas under en längre period blir
konsekvenserna orimliga och arbetsmarknadsparterna fråntas både frihet
och ansvar. Lönesystemets förmåga att styra arbetskraft till olika sektorer
urholkas med välfärdsförluster som följd. Centern avvisar även denna form
av statlig inkomstpolitik.
Centern har uppfattningen att alltför svaga incitament för att uppnå samhällsekonomiskt
acceptabla löneökningar är orsaken till problemen. En
rad åtgärder är nödvändiga för att få ned kostnads- och löneökningstakten:
1. Regeringen måste trovärdigt deklarera att för höga löneökningar inte
kommer att pareras genom devalveringar. En fast växelkurs måste vara en
norm för den ekonomiska politiken. Finans- och penningpolitiken måste
syfta till att understödja den fasta växelkursen. Arbetsmarknadens parter
får därmed ta ett större ansvar för den försämrade konkurrenskraft som
uppstår vid för höga löneökningar. 15
2. Arbetsgivaravgifterna får inte höjas utan skall helst sänkas. Den sam- Mot. 1987/88
hällsekonomiska ramen för lönekostnadsökningarna får inte intecknas av FilO
staten utan måste oavkortat ges till avtalsparterna.
3. En sänkt skatt på maten genom en differentiering av momsen är en
reform som har brett stöd i löntagarorganisationerna. En sådan reform kan
skapa förutsättningarna för lägre löneökningar.
4. En framtida skattereform måste innebära marginalskattesänkningar
men också en minskning av de marginaleffekter som skatteskalan och inkomstprövade
bidrag tillsammans ger. Grundavdraget bör bibehållas. Detta
skulle medföra att ett lägre lönepåslag ger samma köpkraftsökning och
underlättar för låga nominella löneökningar.
5. Tillväxttakten i den offentliga konsumtionen måste begränsas för att
ge utrymme för reallöneökningar. Skattetrycket får inte öka utan bör på sikt
minska.
6. En samordning av olika avtalsperioder bör ske också fortsättningsvis.
Konkurrensen mellan arbetstagarorganisationerna ökar kraftigt när avtal
som sluts påverkar avtal längre fram. Överlappande avtalsperioder förhindrar
också att en effektiv antiinflationspolitik kan föras.
7. En politik för regional balans måste föras som minskar den överhettning
som finns i vissa regioner, medan andra regioner har problem med
arbetslöshet. Överhettningssymptom och löneglidning är i dag störst inom
storstadsområdena. En politik för regional balans är ett effektivt medel mot
löneglidning och kostnadsökningar.
8. Arbetslöshetsförsäkringen bör bli obligatorisk. Utformningen bör ske
så att löntagarorganisationerna via arbetslöshetskassorna stimuleras att ta
hänsyn till de kostnader för arbetslöshet som för närvarande inte påverkar
organisationens medlemmar men ändå uppkommer bl. a. genom deras agerande.
Obligatoriskt medlemskap i arbetslöshetskassorna medför att dessa
också belastas av kostnader för arbetslös ungdom. Finansieringen av kassorna
skall i större utsträckning än i dag ske genom egna avgifter. Statens
andel av a-kassornas finansiering bör nu minska från 95 till 90 % med utjämning
mellan kassorna. Detta skulle förstärka incitamenten för återhållsamhet
i lönerörelsen. Arbetstagarna får själva via högre egna avgifter bära
kostnader för den högre arbetslösheten som för höga avtal orsakar.
De ovan nämnda åtgärderna skulle enligt vår uppfattning kunna skapa
förutsättningar för kostnads- och löneökningar på en rimlig nivå i framtiden.
Problemet är dock att växla nerf löneökningar och kostnader till denna
rimliga nivå. Snabb löneglidning för vissa grupper på arbetsmarknaden
underlättar inte uppgiften.
För att åstadkomma en nedväxling inom den offentliga sektorn kan kassabegränsningar
(s. k. cash limits) vara ett medel. De av regeringen föreslagna
åtgärderna har emellertid små utsikter att lyckas av bl. a. följande skäl.
— Regeringen har valt att enbart ange ramen för löneökningar, ett s. k.
lönetak. Därmed får förslaget innebörd av statlig inkomstpolitik för
statligt anställda under etiketten kassabegränsning. Genom särbehandling
av statligt anställda ökar dessutom spänningarna mellan olika löntagargrupper.
En fungerande kassabegränsning förutsätter enligt vår
mening bl. a. följande:
— För det andra innehåller regeringens löneram på 4 % inte den förhand- Mot. 1987/88
lingsbara kompensationen för löneglidningen i den privata sektorn un- Fi 10
der 1987. Dessutom skall statlig löneglidning för attraktiva grupper läggas
ovanpå. Taket blir därmed ett golv.
— För det tredje måste kassabegränsningarna följas av en decentralisering
av förhandlingarna till myndighetsnivå där eventuella besparingar i
verksamheten kan vägas mot ökade löner. Regeringen har endast gett en
ram för centrala förhandlingar. Att väga lönekostnader emot andra utgifter
är ogörligt att genomföra på central nivå.
— För det fjärde måste förhandlingarna utgå från strikta regler för verksamhetens
miniminivå. Annars blir innebörden att parterna genom avtal
kan förändra även den politiskt beslutade omfattningen och inriktningen
av den statliga verksamheten.
— Systemet måste vidare kunna garantera statens personalrekrytering genom
att skillnader i löneökningar inom totalramen tillåts.
Hemställan
Med stöd av ovanstående hemställer vi
1. att riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjerna för
den ekonomiska politiken i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om införande
av personliga investeringskonton i enlighet med vad som i
motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om differentiering
av mervärdeskatten i enlighet med vad som i motionen
anförts,
4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om miljöavgifter
på bl. a. svaveldioxid- och kväveoxidutsläpp i enlighet
med vad som i motionen framförts,
5. att riksdagen beslutar avskaffa den allmänna löneavgiften
utanför de överhettade delarna av storstadsområdena i enlighet med
vad som i motionen anförts,
6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om sänkning av
den allmänna löneavgiften i de överhettade delarna av storstadsområdena
samt ändrar namn på denna avgift till regional överhettningsavgift,
7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om försäljning
av Procordiakoncernen till allmänheten under sommaren
1988,
8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om valutautlänningars
rätt att köpa svenska kronobligationer,
9. att riksdagen beslutar godkänna de i motionen angivna riktlinjerna
för bromsning av den nominella lönekostnadsutvecklingen,
10. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen sagts om
regeringens uppdrag till SAV vad gäller det s. k. lönetaket i 1988 års
avtal,
17
11. att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motionen anförts
om regional balans, ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken
samt skattesystemets fördelningspolitiska uppgifter,
12. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om ökat antal
tillåtna sparare i allemansfond.
Stockholm den 25 november 1987
Mot. 1987/88
FilO
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Gunnel Jonäng (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunilla André (c)
P O Eriksson (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Karin Söder (c)
Nils G Åsling (c j
Gunnar Björk (c)
Britta Hammarbacken (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
18
Innehållsförteckning Mot. 1987/88
FilO
Sida
Sammanfattning 5
1 Internationell utveckling 6
2 Utvecklingen i Sverige 7
3 Behovet av ekonomisk-politiska åtgärder på kort sikt ... 8
3.1 Begränsning av den inhemska efterfrågan 9
3.1.1 Personliga investeringskonton 10
3.1.2 Differentierad moms 11
3.1.3 Införande av miljöavgifter 12
3.2 Åtstramning i överhettade sektorer 12
3.2.1 Regional överhettningsavgift 13
3.3 Stimulans av investeringar 13
3.4 Bromsa den nominella löneökningstakten 14
Hemställan 17
19