Motion till riksdagen
1987/88:A50
av Börje Hörnlund m. fl. (c)
med anledning av prop. 1987/88:114 med
förslag till ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring, m. m.
Arbetslöshetsförsäkringens grundläggande syfte skall vara att garantera en
ekonomisk grundtrygghet för den som trots önskan om arbete inte kan få
sin försörjning genom eget arbete. Härvidlag skiljer sig inte behovet från
den som har haft arbete till den som träder ut på arbetsmarknaden för första
gången efter t. ex. studier eller längre avbrott.
Enligt centerpartiets mening borde arbetslöshetsförsäkringen utformas
som en allmän trygghetsförsäkring. Propositionens förslag uppfyller inte
detta mål. Enligt vår mening bör därför den föreslagna förändringen av arbetslöshetsförsäkringens
uppbyggnad avvisas och riksdagen begära nytt förslag,
vilket tillgodoser de allmängiltiga grundtrygghetskrav centerpartiet
förordar.
Cirka en tredjedel av de arbetslösa kan inte komma i fråga för vare sig ersättning
från arbetslöshetskassa eller KAS. Detta innebär enligt vår uppfattning
att gällande system för arbetslöshetsunderstöd inte fyller rimliga
trygghetskrav. Den som drabbats av arbetslöshet måste få en rimlig ekonomisk
trygghet. Arbetslöshetsförsäkringen har dessutom alltmer förlorat sin
karaktär av försäkring. Den offentliga andelen av stödet har successivt ökat
till ca 95% av kostnaderna.
Enligt vår uppfattning bör en allmän arbetslöshetsförsäkring för alla införas.
När den s.k. ALF-utredningen fick i uppdrag att utforma en sådan
försäkring rådde för övrigt bred politisk enighet om behovet av en sådan reform.
Även om reformen hittills inte kunnat genomföras, kvarstår enligt vår
mening behovet av reformen. Det är många som helt saknar skydd vid arbetslöshet.
Dessa förhållanden gäller särskilt kvinnor och ungdomar. Vid
arbetslöshet är de i många fall hänvisade till att söka socialhjälp. Efter viss
karenstid kan de komma i åtnjutande av det begränsade skydd som KAS
kan ge.
Från centerpartiets sida har vi i flera motioner framhållit att allmän arbetslöshetsförsäkring
borde ha aktualiserats i samband med det nu genomförda
utredningsarbetet. Vi har vidare bl. a. understrukit att en allmän arbetslöshetsförsäkring
skulle ge ett grundskydd på en rimlig nivå med möjlighet
att bygga på med avtalsenliga eller enskilt tecknade försäkringar. Vi har
också erinrat om den möjlighet till frivillig påbyggnad av den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen
som temporärt gällde under 1982.
En allmän arbetslöshetsförsäkring skulle bl. a. lösa några av de frågor
som aktualiserats från centerhåll.
Socialdemokraternas uppfattning är att en allmän arbetslöshetsförsäkring
skulle bli betungande för samhällsekonomin. Centerpartiet anser emellertid Mot. 1987/88
att den s. k. arbetslinjen - dvs. att arbete skall erbjudas framför kontant- A50
stöd, vilket minskar kostnaderna för samhället - skall gälla.
En sådan politik skulle bryta den passivisering som den socialdemokratiska
politiken riskerar att leda till och stimulera människor till mer aktiva
insatser och större ekonomiskt utbyte. Vinster skulle uppstå såväl för
samhället som för den enskilde. Detta frigör resurser för en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Vi kvarstår därför vid vårt krav på att en parlamentarisk
kommitté skall tillkallas med direktiv att lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Vi kan inte se något sakligt eller principiellt hinder att kombinera en sådan
allmän försäkring med en möjlighet till tilläggsförsäkring enligt den modell
som förordats av SACO/SR. Ett sådant system bör prövas när en allmän
trygghetsförsäkring införes.
Centerpartiet har begärt att en parlamentarisk utredning skall pröva frågan
om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det finns därför skäl att såväl beklaga
som kritisera att föreliggande förslag föregåtts av en enmansutredning
utan insyn eller medverkan från riksdagens partier. I januari 1988 begärde
vi ånyo en parlamentarisk utredning. Detta yrkande har ännu inte behandlats
av riksdagen.
I avvaktan på en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med centerpartiets
förslag bör en viss reformering av arbetslöshetsförsäkringen ske.
Ersättningsnivån
I propositionen föreslås stegvisa höjningar av dagpenningnivån i arbetslöshetsförsäkringen.
Den högsta ersättningen skall vara 425 kr. den 4 juli
1988 och 450 kr. den 2 januari 1989. Vid samma tidpunkter föreslås att stödbeloppet
i KAS höjs till 149 resp. 158 kr. och att nivåerna på utbildningsbidragen
höjs till 425, 255 och 181 kr. resp. 450, 270 och 191 kr.
Också enligt vår mening bör den högsta dagpenningnivån höjas. Detta
bör dock inte ske på sådant sätt att det upplevs som ett hinder för de mera
offensivt inriktade arbetsmarknadspolitiska insatserna, vilket en kraftig höjning
skulle kunna komma att innebära i vissa fall. En bättre avvägning är
enligt vår mening att ersättningen höjs fr. o. m. den 2 januari 1989 och att
det högsta ersättningsbeloppet för arbetslöshetsförsäkring och utbildningsbidrag
blir 425 kr. Övriga ersättningar bör utgå enligt propositionens förslag,
men med höjning den 2 januari 1989.
I avvaktan på en allmän arbetslöshetsförsäkring bör något bemyndigande
avseende dagpenningens storlek för åren 1990 och framöver inte ges. Förslagen
om samordning mellan arbetslöshetsersättning och pension kan genomföras
enligt propositionens förslag.
14
Mot. 1987/88
A50
Statsbidrag, medlemsavgifter och fonder
I avvaktan på en allmän arbetslöshetsförsäkring bör inga principiella förändringar
ske beträffande statsbidragen. Dock bör redan nu sådana förändringar
genomföras att medlemsavgiften till de olika kassorna utjämnas
vilket centerpartiet tidigare förordat. Enligt vår mening bör därför en del av
medlemsavgiften tas ut som utjämningsavgift vilken inlevereras av kassorna
till staten och bildar en grund för statsbidrag som möjliggör en utjämning av
avgiften mellan de olika kassorna.
Utredningens förslag att hälften av den genomsnittliga dagpenningen i
kassan skulle kunna utgöra grund för en sådan utjämningsavgift finner vi väl
avvägt.
Enligt vår mening bör statsbidragen begränsas till att omfatta 90% av de
utbetalade ersättningarna. Medlemsavgifterna bör justeras i motsvarande
mån. Med propositionens förslag uppkommer ett principiellt dilemma beträffande
hur arbetslöshetskassornas fonder skall disponeras i framtiden. Vi
vill för vår del erinra om att när motsvarande situation gällt sjukförsäkringsfonden
har dessa fondmedel ansetts kunna tillföras statskassan. Vi vill också
erinra om att fonderna till den allt övervägande delen byggt upp stöd av den
omfattande statsbidragsgivning som skett till arbetslöshetsförsäkringen.
Statsbidraget motsvarar nu 95%.
Enligt vår mening bör fonderna utnyttjas inom ramen för det trygghetssystem
för vilka de byggts upp. En överföring av de ca 2 miljarder kronor som
är aktuella till de organisationer som står bakom kassorna finns det knappast
vare sig några sakliga eller historiska motiv för. Särskilt gäller detta de
medel som kan anses motsvara statsbidragen.
Våra förslag härvidlag överensstämmer med vad lagrådet för sin del antytt
men ej uttryckt som sin åsikt, eftersom det inte ankommer på lagrådet
att uttrycka åsikter.
KAS och permitteringslön
Karensdagar m. m.
Propositionen föreslår att karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen och
KAS tas bort. Samtidigt föreslås skärpta regler vid avstängning och för att
erhålla ersättning vid studier.
Vad gäller karensdagarna erinras i propositionen dels om den historiska
bakgrunden, dels om de förändringar i sjukförsäkringen som genomförts.
Centerpartiet delar uppfattningen att karensdagarna bör tas bort. Detta kan
ske inom ramen för nuvarande system. Likaså finner vi förslagen om skärpta
regler vid avstängning samt för ersättning vid studier väl avvägda.
Det är rimligt att de förändringar som i dessa avseenden nu genomförs
snarast utvärderas.
Centerpartiet har inte funnit något att invända mot vad som i övrigt föreslagits
beträffande KAS och permitteringslön.
15
Kostnader
Mot. 1987/88
A50
Kostnaderna budgetåret 1988/89 för höjningarna av dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen,
KAS och utbildningsbidragen kan beräknas till ca 200
milj. kr. (ca 280 milj. kr. mindre än regeringen).
Kostnaderna för slopade karensdagar blir ca 270 milj. kr. på helår och 235
på nästa budgetår. (Samma som regeringen.)
Några statliga ränteförluster till följd av ändrade utbetalningsrutiner uppstår
inte med vårt förslag. (Besparing i förhållande till regeringen 40 milj.
kr.)
Förslagen vad gäller avstängningstider och skärpta regler vid studier innebär
besparingar på budgetåret 1988/89 om ca 160 milj. kr. (samma som regeringen).
I förhållande till regeringens förslag innebär vårt förslag en besparing
budgetåret 1988/89 om ca 320 milj. kr. Härtill kommer att våra förslag beträffande
de egna avgifterna och minskade statsbidrag därav minskar statens
utgifter med ca 400 milj. kr.
Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma nödvändiga justeringar
i aktuell lagstiftning.
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1987/88:114 vad avser
kompensationsnivån och fastställa högsta ersättningsnivå till 425 kr.
per dag fr. o. m. den 2 januari 1989 enligt det anförda samt att i övrigt
fastställa ersättningsbeloppen i KAS och utbildningsbidrag enligt det
anförda,
2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1987/88:114 vad avser
ändrade regler för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna
enligt det anförda,
3. att riksdagen beslutar avslå förslaget att riksförsäkringsverket
får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om 1000 milj. kr.,
4. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer beträffande utjämningsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor som angivits i motionen,
5. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts beträffande framtida utnyttjande av arbetslöshetskassornas
fonder för ersättning enligt deras ursprungliga syfte,
6. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts beträffande införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring,
16
7. att riksdagen beslutar att till Bidrag till arbetslöshetsersätt- Mot. 1987/88
ningen och utbildningsbidrag anvisa ett i förhållande till regeringens A50
förslag med 820 milj. kr. sänkt förslagsanslag om 3012152000 kr.
Stockholm den 11 april 1988
Börje Hörnlund (c)
Rosa Östh (c)
Elving Andersson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Jan Hyttring (c)
Kersti Johansson (c)
Görel Thurdin (c)
Ivar Franzén (c)
17