Motion till riksdagen
1987/88:A47

av Rune Rydén (m)

med anledning av prop. 1987/88:114 med
förslag till ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring, m.m.

Arbetslösheten är ett allvarligt socialt och ekonomiskt problem. Den öppna
arbetslösheten i Europa uppgår till över 10 miljoner personer. Mest besvärlig
är situationen i Storbritannien, men även länder som Frankrike och
Italien har stora problem.

Internationellt sett är arbetslösheten i Sverige låg. Länder som USA,
Storbritannien, Frankrike, Västtyskland, Österrike, Finland, Holland och
Belgien har samtliga högre arbetslöshet än Sverige. Om inte den ekonomiska
obalansen rättas till står Sverige emellertid inför en uppgång i arbetslösheten.

Jag tycker därför det är rimligt att frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring
åter prövas. Tanken är inte ny, utan det är snarare märkligt att Sverige
till skillnad från många länder inte har infört en sådan försäkring.
Framför allt två skäl torde vara anledning till detta: den relativt sett mycket
låga arbetslösheten i Sverige och den höga fackliga anslutningen, som har
gjort att relativt sett få människor har hamnat utanför den grupp som vid arbetslöshet
har fått ersättning från de av de fackliga organisationerna administrerade
arbetslöshetskassorna. Dessutom har vi i Sverige ett i övrigt väl utbyggt
trygghetssystem.

Jag anser att en allmän arbetslöshetsförsäkring bör införas i Sverige. Försäkringen
bör administreras av riksförsäkringsverket/försäkringskassorna.
Försäkringskassorna har erfarenhet av försäkringssystem, och genom ändrade
utbetalningsrutiner m. m. bör resurser finnas för nya arbetsuppgifter
som en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Försäkringsanställdas förbund avdelning 43 i Malmö framförde 1986 följande
tankegångar om en arbetslöshetsförsäkring i yttrandet över sjukpenningskommitténs
betänkande:

Det är en rättighet i vårt land att ha ett arbete. Samhället bör därför ta ansvar
för den arbetslöshet vi har. Den som är arbetslös bör erhålla arbetslöshetsunderstöd.
Ersättningen utges i dag från arbetslöshetskassa (A-kassa)
eller i form av KAS. Nuvarande maxbelopp på KAS är 120 kr. per dag.
Det innebär att i de flesta fallen understiger ersättningen existensminimum.
Detta i sin tur innebär att stödtagaren ofta tvingas söka socialhjälp. Härigenom
belastas kommunernas ekonomi väldigt ofta beroende på storleken
av arbetslösheten i kommunerna. Kostnaden för arbetslösheten bör åläggas
staten. Den som inte är berättigad till understöd vid arbetslöshet men har en
SGI registrerad får sjukpenning vid sjukdom. Detta gör att personer ”uppmanas”
att sjukskriva sig för att få pengar till sin försörjning. Samhället har
i dag ett dåligt grepp om vad arbetslösheten kostar i utgiven ersättning, ef

tersom kostnaderna döljs i olika förmånsslag (KAS, A-kassa, sjukpenning, Mot. 1987/88
socialhjälp m. m.). A47

Vid arbetslöshet i dagsläget erhåller vederbörande ersättning från erkända
arbetslöshetskassor. Dessa står under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen.
Rätt till ersättning regleras i 6 och 7 §§ arbetslöshetsförsäkring (lag 1973:370
om arbetslöshetsförsäkring). Ett krav är att vara medlem i kassa. Alla de
människor som inte varit medlem i kassan står utanför. Så gör även de som
inte varit medlem i minst tolv månader samt många egna företagare. I 14§
regleras ersättningstiden, vilken är 300 dagar maximum. Har en försäkrad
uppnått 55 år är maxtiden 450 dagar. När maxtiden är uppnådd inträder en
otrygghet för människan. Antalet oförsäkrade ökar nu i oroväckande grad.
I 17§ regleras dagpenningens storlek, vilken har ett flertal klasser. Minimum
158 kr. och maximum 450 kr. per dag fr. o. m. den 2 januari 1989. Hur
verksamheten finansieras regleras i 54 §. Fasta avgifter av medlemmarna tas
ut.

En annan arbetslöshetsersättning är KAS [lag (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd],
Den som inte är försäkrad enligt (1973:370) kan erhålla
KAS. Villkoren finns reglerade i 1, 4 och 6§§. 118§ regleras storleken på ersättningen,
som i dagsläget är 158 kr. per dag. I 13§ regleras ersättningstiden,
som är 150 dagar. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder är perioden
300 dagar och efter 60 års ålder är ersättningen 450 dagar.

Orättvisan mellan de båda lagarna kan alla se. Ersättningen som KAS ger
kan ingen leva på, varför andra sociala transfereringar måste tillgripas (socialhjälp,
bostadstillägg, sjukskrivning, i extrema fall bidragsförskott, utbildningsbidrag,
timstudiestöd, dagstudiestöd, särskilt vuxenstöd). Eftersom
KAS-ersättningen är så låg försöker många människor att finna andra
vägar för att klara sin försörjning, och en väg är att sjukskriva sig.

Införs en arbetslöshetsförsäkring administrerad av försäkringskassan kan
man lösa detta problem. Eftersom ersättningen skall utgå för arbetslöshet,
så skall också den arbetslöse aktivt söka arbete. Kraven i RFFS 1981:5 skall
vara grundläggande för den arbetslöse. Vidare skall tjänstepensionärer inte
vara berättigade till ersättning från arbetslöshetskassan, i och med att en allmän
arbetslöshetsförsäkring införs, så att KAS skall upphöra, och kommunernas
socialhjälp skulle minska liksom sjukersättningen. Administrativa
funktioner skulle minska, bl. a. vid försäkringskassorna, och resurser skulle
frigöras som kan användas till arbetslöshetsförsäkringen.

I och med denna samordning kan administrationen ske rationellare och
ändamålsenligare liksom kontrollen av verksamheten.

Eftersom varje lokalkontor inom försäkringskassan har en lokal rehabiliteringsgrupp
(RFFS 1979:1, 4§) där alla rehabiliterande myndigheter är representerade
bör detta forum vara det centrala för att häva en arbetslöshet.
Arbetsförmedlingen skall givetvis svara för sitt område.

Regler bör finnas för avstängning. Den enskilde skall ha ett eget ansvar
som i andra försäkringssammanhang (karenstid - avstängningstid). Ersättningen
bör kunna utbetalas till kommunal myndighet (socialtjänsten) eller
den försäkrades make eller annan person för att användas till den för

säkrades och hans familjs nytta [AFL 3:18 och lag (1964:143) om bidrags- Mot. 1987/88
förskott 9 § andra stycket], A47

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att frågan om en
allmän arbetslöshetsersättning utreds.

Stockholm den 11 april 1988

Rune Rydén (m)

6