Motion till riksdagen
1987/88 :A44

av Carl Bildt m. fl. (m)
med anledning av prop. 1987/88:114 med
förslag till ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring, m. m.

Innehållsförteckning

1	SAMMANFATTNING
2	REGERINGENS FÖRSLAG
2.1	Arbetslöshetsförsäkringen
2.2	Kontant arbetsmarknadsstöd
2.3	Finansiering
3	SLUTSATSER
3.1	Utgångspunkter
3.2	Skiftande skydd
3.3	Försäkringens knytning till fackförbund
3.4	Arbetslöshetskassornas fonder
4	ALLMAN OBLIGATORISK ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRING
4.1	Omfattning
4.2	Administration
4.3	Ersättningsnivåer
4.4	Permitteringslönesystemet
4.5	Aldreavgångar
4.6	Utbildningsbidragen
4.7	Tilläggsförsäkringar
4.8	Finansiering
4.9	Tidsplan
4.10	Övergångsregler
5	HEMSTÄLLAN

1 Sammanfattning

Regeringens förslag innebär att skyddet vid arbetslöshet allt mindre får karaktar
av försäkring. De nuvarande arbetslöshetskassorna får bara en administrativ
roll. Därigenom kan kassornas nuvarande fonder överföras direkt
till de fackliga organisationerna. Fackförbunden får ett direkt medelstillskott
på ca 2 1/2 miljarder kronor.

Trots att alla förvärvsarbetande kan drabbas av arbetslöshet kommer det
offentliga stödet till arbetslösa i framtiden, liksom för närvarande, att dela
in dessa i två kategorier: dels de som kan få arbetslöshetsersättning, dels de
som bara får KAS (kontant arbetsmarknadsstöd). Det är inte rimligt att för

säkringsskyddet för de arbetslösa, trots att det i stort sett i sin helhet betalas
med skattemedel, inte kommer alla till del på lika viliK.

Statsmakterna har en viktig uppgift att ge enskilda individer ett grundskydd
i vissa mycket besvärliga situationer. På samma sätt som pensionssystem
och sjukförsäkring täcker samtliga förvärvsarbetande bör även arbetslöshetsförsäkringen
vara allmän och obligatorisk. Denna bör kunna administreras
av försäkringskassorna.

Som ett tillägg till den grundtrygghet en sådan allmän och obligatorisk arbetslöshetsersättning
ger bör tilläggsförsäkringar kunna skapas. Regler och
villkor för dessa kan utformas utifrån skiftande förutsättningar och behov
inom olika delar av arbetsmarknaden.

Riksdagen bör avvisa regeringens förslag och begära att den av oss föreslagna
modellen för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skyndsamt
utreds.

2 Regeringens förslag

2.1 Arbetslöshetsförsäkringen

Enligt propositionens förslag skall de till de fackliga organisationerna knutna
arbetslöshetskassorna bibehållas men skillnaderna i dagpenning utjämnas
helt. Medlemsavgiften blir också ungefär lika i alla kassor. Kassorna får
lagstadgad rätt att ta ut särskilda avgifter av de kassamedlemmar som inte är
med i den fackliga organisationen.

Ersättningsreglerna föreslås också i viss utsträckning ändrade. Ersättningsnivån
sänks från 91,7% av tidigare lön till 90%.

Den maximala dagpenningens storlek föreslås i fortsättningen bli indexerad
till löneutvecklingen under det föregående året för industriarbetare
inom LO-SAF:s avtalsområde. Det är, enligt vår mening, anmärkningsvärt
att regeringen vill utnyttja en statistik som står helt utanför statens egen
kontroll. Vad skulle hända om LO och SAF något år inte kan komma överens
om hur denna lönestatistik skall framställas?

Karenstiden avskaffas. Det innebär att en arbetslös, som utan egen förskyllan
blivit utan arbete, skall erhålla ersättning från första arbetslöshetsdagen.
Den som själv lämnat en anställning måste vänta i 25 dagar på ersättning.

Medlemmar i arbetslöshetskassa skall enligt regeringens förslag betala en
avgift. Huvuddelen av denna inbetalas till staten. Dessa medel utnyttjas för
att utjämna administrationskostnaderna mellan olika kassor.

Staten skall enligt regeringens förslag betala kassornas hela kostnad för
dagpenningen. Detta statsbidrag utbetalas löpande, vilket innebär att det
inte kommer att finnas något behov för de fonder som under årens lopp
byggts upp inom kassorna.

2.2 Kontant arbetsmarknadsstöd

Regeringen föreslår inga omfattande förändringar beträffande kontant arbetsmarknadsstöd.
Dagpenningens storlek skall indexeras. Motsvarande

Mot. 1987/88
A44

regler som i arbetslöshetsförsäkringen beträffande slopade karensdagar och Mot. 1987/88

förlängda avstängningstider skall enligt regeringens förslag gälla KAS. A44

2.3 Finansiering

Hittills har statsbidraget till arbetslöshetsförsäkringen, det kontanta arbetsmarknadsstödet,
statsbidragen till permitteringslönesystemet och de utbildningsbidrag
som utgår till deltagarna i arbetsmarknadsutbildning till
35% bekostats över budgetanslag och till 65% med den s. k. arbetsmarknadsavgiften.
Nu föreslår regeringen att statsbidraget till arbetslöshetsförsäkringen,
med undantag av den lilla del som utgörs av de till staten inbetalda
medlemsavgifterna, liksom statsbidraget till permitteringslönesystemet
skall betalas av arbetsmarknadsavgiften. Kostnaderna för KAS och
utbildningsbidrag skall bestridas över statsbudgeten.

3 Slutsatser

3.1 Utgångspunkter

En arbetslöshetsförsäkring är ett väsentligt element i en väl fungerande arbetsmarknadspolitik
genom att ge ett ekonomiskt skydd åt den enskilde vid
arbetslöshet. I en marknadsekonomi måste arbetsmarknaden vara flexibel,
vilket betyder att nya företag skall kunna startas, medan olönsamma företag
måste avvecklas. Följden kan bli tillfällig arbetslöshet. I dagens samhälle,
där de flesta familjer består av två förvärvsarbetande, uppstår vidare problem
för den medflyttande mannen eller kvinnan, när en i familjen av arbetsmarknadsskäl
flyttar till en annan ort. Under en tid kan den medflyttande
bli utan arbete.

Inte ens med omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser kan arbetslöshet
helt undvikas vid nödvändiga strukturförändringar. Arbetslöshet är
någonting som alla kan drabbas av - ingen sektor i samhället kan vara fullständigt
oförändrad eller enbart expandera. Däremot är sannolikheten för
arbetslöshet i stor utsträckning beroende av dels individens personliga kvalifikationer
och egenskaper, dels var hon eller han bor. Det innebär att individuella
försäkringslösningar på detta område är svåra att genomföra. I
det nuvarande systemet lockas en del personer, som anser att de har en
stark ställning på arbetsmarknaden, att stå utanför arbetslöshetsförsäkringen.
Därför är det rimligt att arbetslöshetsförsäkringen är allmän, på samma
sätt som t. ex. sjukförsäkringen.

I de flesta västliga länder finns arbetslöshetsförsäkringar. De är i allmänhet
obligatoriska och omfattar alla förvärvsarbetande.

3.2 Skiftande skydd

Det skydd som kan tillfalla alla arbetslösa, KAS (kontant arbetsmarknadsstöd),
ger ersättning på en mycket låg nivå. Det utgör inte en rimlig ersättning
för en person med familjeansvar eller andra större omkostnader.

De som inte är med i en arbetslöshetskassa tvingas om de blir arbetslösa att 7

leva på eventuella besparingar och på socialhjälp.

Arbetslöshetskassorna byggde ursprungligen på att medlemmarna själva Mot. 1987/88

betalade försäkringens kostnader i form av premier till kassan. Redan tidigt A44

kom arbetslöshetsförsäkringen att knytas till olika fackliga organisationer.

På den tiden var regler och ersättningsnivåer utformade efter de särskilda
förhållanden som rådde inom deras sektorer av arbetsmarknaden. Sedan
1935 har det utgått statsbidrag till arbetslöshetskassorna. Successivt har
statsbidragets andel av kassornas kostnader ökat. Under 1980-talet har
statsbidraget uppgått till inte mindre än 95 % av kassornas utbetalda ersättningar.

Trots att både KAS och arbetslöshetsförsäkringen bekostas på samma sätt
skiljer sig ersättningsreglerna betydligt. I dag uppgår den maximala dagpenningen
inom arbetslöshetsförsäkringen till 400 kr. och dagpenningen inom
KAS till 140 kr.

I dag står 22% av de arbetslösa helt utan skydd, medan 7% enbart har
KAS. Det betyder att för närvarande finns ca 27000 arbetslösa som är hänvisade
till 140 kr./dag eller mindre.

Alla som har arbete och de som för ögonblicket är arbetslösa har genom
skatter bidragit till att betala stödet till arbetslösa, men vissa, huvudsakligen
de som är fackligt anslutna, får ca tre gånger högre ersättning än de som bara
har rätt till KAS.

Det nuvarande systemet innebär en orimlig uppdelning av de arbetslösa.

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen uppfyller inte moderna krav på
socialt skydd.

3.3 Försäkringens knytning till fackförbund

Lagen om arbetslöshetsförsäkring möjliggör för en person att vara medlem i
en arbetslöshetskassa utan att vara medlem i den fackliga organisationen.

Få personer utnyttjar denna möjlighet, till väsentlig del beroende på de
praktiska svårigheter som möter personer som enbart önskar medlemskap i
arbetslöshetskassa. De flesta kassorna har en administration som är integrerad
med den fackliga organisationen. Kassornas personal har därför ofta
svårt att förstå och respektera önskemål om att stå utanför den fackliga organisationen
men tillhöra arbetslöshetskassan.

Moderata samlingspartiet har i flera år understrukit nödvändigheten av
att de personer som av olika skäl inte önskar vara medlemmar i en facklig
organisation utan svårigheter skall kunna vinna medlemskap i en arbetslöshetskassa.
I dag finns det rent praktiska problem med att ens få kontakt
med kassorna. Arbetsmarknadsverkets information till allmänheten om arbetslöshetsförsäkringens
utformning och organisation har dessutom varit
bristfällig.

Regeringen föreslår en lagändring som gör att kassorna kan ta ut högre
avgifter av den som är enskilt ansluten till kassan. Detta permanentar diskrimineringen
av dem som inte är medlemmar i facklig organisation. Som
lagrådet anför talar den allmänt accepterade likabehandlingsprincipen
starkt för att alla medlemmar i kassorna bör behandlas på samma sätt.

Det är orimligt att en väsentlig del av skyddet för den enskildes välfärd,

som finansieras med skattemedel, skall vara knuten till medlemskap i en or- Mot. 1987/88
ganisation. Vi föreslår därför att en allmän obligatorisk arbetslöshetsför- A44
säkring införs.

3.4 Arbetslöshetskassornas fonder

Den mest uppseendeväckande delen av regeringens förslag innebär att kassorna
inte behöver hålla några egna fonder. Kassornas samlade fondtillgångar
uppgår till sammanlagt ca 2 1/2 miljarder kronor och skall enligt förslaget
inte längre nyttjas för sitt ursprungliga syfte att understödja arbetslösa.
De skall i stället tillfalla resp. facklig organisation. Regeringens förslag
är i denna del ett otillbörligt försök att gynna vad socialdemokraterna brukar
kalla ”den andra grenen av arbetarrörelsen.”

På juridiska grunder finns det skäl för allvarliga invändningar mot regeringens
förslag. Den lydelse i kassornas stadgar som regeringen hänvisar till
gäller om kassorna upplöses. Regeringens förslag innebär dock att kassorna
skall finnas kvar, men att de inte längre nödvändigtvis måste ha egna fonder.
Enligt vår mening har de medel som inbetalats av kassornas medlemmar,
såväl medlemmar i den fackliga organisationen som individuellt
kassaanslutna, till syfte att garantera arbetslösa kassamedlemmar ekonomiskt
skydd. Det finns anledning att anta att dessa fondmedel av fackförbunden
kommer att utnyttjas för helt andra ändamål än de som de ursprungligen
var avsedda för.

Det bör därför i det av oss nedan föreslagna utredningsarbetet klarläggas
på vilket sätt kassornas fondmedel kan användas för sitt ursprungliga syfte
inom ett framtida reformerat arbetslöshetsförsäkringssystem, exempelvis
genom att de får utgöra en grundplåt för tilläggsförsäkringar.

Riksdagen bör avvisa regeringens förslag.

4 Allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

Vi föreslår att en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs. Regeringen
bör få i uppdrag att skyndsamt utreda och framlägga förslag med detta
syfte. Frågan om ett utvidgat försäkringsskydd bör anstå tills detta arbete
är genomfört. Några möjliga tekniska lösningar presenteras nedan.

Våra förslag i dessa avseenden står i nära anslutning till de förslag vi framförde
i motion 1984/85:2663.

4.1 Omfattning

Försäkringen bör omfatta samtliga förvärvsarbetande. I dagens system saknas
skydd för de personer som utan att tidigare ha förvärvsarbetat under någon
längre period övergår från utbildning till arbetsmarknaden. Utredningen
bör därför också överväga vilka kvalifikationsregler som bör gälla
för personer som just avslutat en utbildning. 9

4.2 Administration

Den allmänna obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen bör administreras av
ett offentligt organ. Utredningen bör i första hand undersöka förutsättningarna
för att försäkringskassorna skall kunna överta administrationen av
arbetslöshetsförsäkringen. På så sätt erhålls en decentraliserad administration.

I vissa sammanhang är erfarenheter från viss bransch särskilt värdefulla.
Försäkringskassorna kan nu, bl. a. för bedömning av arbetsskadeärenden,
knyta utomstående experter till sig. På samma sätt kan arbetsmarknadens
parter och arbetsmarknadsverket tillföra försäkringskassan kompetens när
det gäller ersättning till arbetslösa.

4.3 Ersättningsnivåer

Ersättning bör vara relaterad till tidigare lön. Liksom nu bör det finnas en
maximal dagpenning. Utredningen bör analysera effekterna av olika kompensationsnivåer
och den maximala dagpenningens storlek. Ersättningen
skall ge en ekonomisk grundtrygghet.

Utredningen bör ange lämpliga regler för karenstid, liksom för avstängningstid
när någon självmant avbryter en anställning, respektive vägrar att
acceptera anvisat lämpligt arbete.

4.4 Permitteringslönesystemet

Det nuvarande permitteringslönesystemet är delvis byggt på samma principer
som arbetslöshetsförsäkringen. Den av oss föreslagna reformeringen
kommer därför också att få konsekvenser för detta system. I motion
1987/88:A731 har vi givit synpunkter på utformningen av permitteringslönesystemet.
Det baseras på en avtalsbunden försäkring vars konstruktion
sedan medfört förändringar av såväl de arbetsrättsliga lagreglerna som
statsbidragsreglerna. Trots de uppenbara svårigheter som det nya permitteringslönesystemet
medfört för främst vissa mindre, specialiserade företag
inom byggnadsbranschen drar regeringen slutsatsen att någon genomgripande
förändring av systemet inte krävs. RRV:s utredning påvisade flera
problem med det nuvarande systemet. Utredningen bör därför även analysera
och ta ställning till statens roll i permitteringslönesystemet.

4.5 Äldreavgångar

Antalet förtidspensionärer har ökat dramatiskt sedan 1970. Långtidsarbetslösheten
bland äldre är hög. Antalet utförsäkrade i åldersgruppen 60-64 år
är fortsatt mycket stort.

En speciell grupp långtidsarbetslösa är personer som gått i pension före
65 års ålder till följd av pensionsavtal. I den mån deras tjänstetidsfaktor för
att få tilläggspension inte överstiger 0,8 får de uppbära arbetslöshetsersättning
fram till 65 års ålder, även om de inte är i egentlig mening arbetslösa.
Den trygghet som lagen om anställningsskydd avsågs ge framför allt äldre

arbetstagare har i stor utsträckning kringgåtts genom att avtal har träffats Mot. 1987/88
om äldreavgångar, där möjligheterna till arbetslöshetsersättning och för- A44
tidspensionering av arbetsmarknadsskäl utnyttjas utöver vad som kan anses
tillåtligt, s. k. svartpensioneringar. Detta har föranlett en riksdagsmajoritet
att skärpa tillämpningen av reglerna i avvaktan på utredning i pensionsberedningen.
Moderata samlingspartiet har tagit avstånd från de skärpta reglerna
med hänvisning till att problemet måste lösas med andra medel.

Förtidspensionering ställer stora krav på pensionssystemet dels i form av
direkta pensionsutbetalningar, dels i form av uteblivna avgiftsinbetalningar.

Det är av värde att möjligheterna till förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl
finns, men det förutsätter att systemet inte utnyttjas mer än vad
som är absolut oundgängligt.

För de enskilda människornas skull är det nödvändigt att utforma ett system
som gör det möjligt att trots längre arbetslöshet vara kvar i arbetskraften,
samtidigt som den ekonomiska försörjningen tryggas.

Vi anser att äldreavgångarna bäst kompenseras över arbetslöshetsförsäkringen.
Då kan de berörda arbetstagarna fortfarande tillhöra arbetskraften,
samtidigt som de behåller kontakten med sin fackliga organisation
och tillförsäkras en betryggande ekonomisk standard.

Detta förutsätter emellertid att arbetslöshetsförsäkringen tillförs regler
som är särskilt avpassade för den äldre arbetskraften.

Den utredning vi föreslår bör särskilt beakta möjligheterna att finna former
för att lösa den ekonomiska grundtryggheten för äldre arbetslösa enligt
de riktlinjer vi angivit.

4.6 Utbildningsbidragen

Det bör finnas en nära koppling mellan ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen
och utbildningsbidraget. Den arbetslöse bör ges ett ekonomiskt
incitament att genomgå arbetsmarknadsutbildning. Detta kan ordnas genom
ett mindre tillägg till dagpenningen. För detta talar också de något ökade
kostnaderna för den arbetslöse i samband med frånvaro från hemmet.

Redan i dag är det utbildningsbidrag som utgår till den som har rätt till enbart
KAS högre än dagpenningen inom KAS. Utredningen bör närmare utvärdera
olika alternativ och lägga fram förslag som tillfredsställer de ovan
ställda kraven.

4.7 Tilläggsförsäkringar

I dag får de som tjänar över 9600 kr. i månaden en lägre kompensation än
91,7% av den tidigare inkomsten, eftersom dagpenningen är maximerad.

Detta kan innebära problem för inkomsttagare med högre lön.

Nedanstående tabell visar effekterna av de nuvarande försäkringsreglerna.

11

Tabell I

Lön		Högsta	ersättningsbelopp	Ersättningen i % av lön
År	Månad	Per dag	Per månad
50000	4167	173	3806	91,7
100000	8333	347	7634	91,7
120000	10000	400	8800	88,0
150000	12500	400	8800	70,4
180000	15000	400	8800	58,7

Detta problem kommer att kvarstå vid en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
som erbjuder en grundtrygghet. Det bör därför finnas frivilliga
tilläggsförsäkringar. Dessa kan vara avtalsbundna eller baseras på frivilliga
enskilda överenskommelser. Även försäkringskassorna skulle kunna erbjuda
individuella tilläggsförsäkringar.

Ett ökat utrymme för att finansiera dessa tilläggsförsäkringar bör öppnas
genom att uttaget av arbetsmarknadsavgiften begränsas till den del av lönesumman
som motsvarar den maximala dagpenningens nivå.

4.8 Finansiering

Utredningen bör närmare belysa olika finansieringsalternativ. Några medlemsavgifter
blir inte aktuella och skall inte utgå. Försäkringen bör huvudsakligen
finansieras genom budgetmedel och arbetsmarknadsavgiften. Frågan
om en övergång till individen knutna avgifter bör även utredas.

4.9 Tidsplan

En parlamentarisk utredning bör omgående tillsättas för att utreda formerna
för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad
som anförts i denna motion. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

4.10 Övergångsregler

Vi har under flera år, senast i partimotionen 1987/88:Fi223, framhållit att
statsbidraget till arbetslöshetskassorna i avvaktan på en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring bör sänkas till 80%. När en sådan allmän obligatorisk
försäkring genomförs kommer fonderna inte att behövas som säkerhet.
Eftersom avvecklingen av det nuvarande systemet med kassor förutsätts äga
rum inom en snar framtid bör dessa redan nu kunna minska sina fonder. Det
minskade statsbidraget behöver då inte kompenseras genom högre egenavgifter.
Riksdagen bör bemyndiga regeringen att lämna erforderliga dispenser
för att möjliggöra detta.

I avvaktan på detta bör inga förändringar göras i nuvarande system. Regeringens
proposition bör därför avvisas.

Ett undantag gäller dock förslaget om ökat antal dagar för väderpermittering.
Erfarenheterna visar att vintrarna kan vara så stränga att 20 ersättningsberättigade
väderpermitteringsdagar inte är tillräckliga. Därför bör
förslaget att utöka antalet tillåtna dagar till 45 bifallas.

Hemställan

Mot. 1987/88
A44

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår vad regeringen föreslagit i propositionen
med undantag av förslaget att öka antalet statsbidragsberättigade ersättningsdagar
vid väderpermittering från 20 till högst 45 dagar
fr. o. m. den 1 juli 1988,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående den framtida användningen av arbetslöshetskassornas
fonder,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att lämna dispenser från
fonderingskraven i 56 § lagen om arbetslöshetsförsäkring i enlighet
med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som i motionen
anförts.

Stockholm den 11 april 1988

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)

Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)

Per-Olof Strindberg (m)

Nils Carls hamre (m)

Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

13