Motion till riksdagen
1987/88:A42

av Jens Eriksson (m)

med anledning av prop. 1987/88:114 med förslag

till ändring i lagen (1973:370) om A42-44

arbetslöshetsförsäkring, m. m.

De i propositionen 1987/88:114 framlagda förslagen angående ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring medför avsevärda förbättringar
beträffande arbetslöshetskassornas möjlighet att klara av ersättningskravet
från medlemmarna under hög arbetsbelastning men har en viss svaghet när
det gäller administrationskostnaderna för de minsta kassorna, som av olika
anledningar har höga sådana kostnader.

Sveriges Fiskares erkända arbetslöshetskassa med endast 3100 medlemmar
har på grund av fiskets speciella struktur, exempelvis att funktionärer i
lokalavdelningarna själva ligger ute på fiske, ingen hjälp med administrationen
av a-kasseersättningarna, utan allt arbete måste göras centralt av
kassans kanslipersonal.

För att fiskare skall kunna få ersättning vid arbetslöshet vid storm, isläggning,
dimma, motorhaveri m. m. måste en s. k. intygsgivare finnas i varje
område. Intygsgivarén utfärdar de intyg som styrker fiskares arbetslöshetsperioder.
Dessa intyg avgör om fiskaren skall få någon ersättning eller inte.
För att få bedömningar så rättvisa som möjligt måste arbetslöshetskassan
med jämna mellanrum ordna utbildning och information angående nya bestämmelser
inom arbetslöshetsförsäkringen. Utbildnings- och informationsarbetet
riktat till denna värdefulla grupp nyckelpersoner inom kassan (sammanlagt
90 intygsgivare i de svenska hamnarna) är ekonomiskt ganska betungande
för kassan.

För närvarande fungerar kassan mycket bra, eftersom räntan på fonden
täcker en stor del av administrationskostnaderna. Om fonden skall upplösas
och kassornas eget fria kapital ej får överstiga ett belopp motsvarande 50 kr.
per medlem kommer denna kassa inte att klara sina administrationskostnader,
utjämningsbidragen inräknade, utan måste ha bidrag från annat håll,
om verksamheten skall kunna fungera lika bra som i dag.

Detta förhållande är troligen likartat vid flera små arbetslöshetskassor.

För att regeringen på ett enkelt sätt skall kunna justera dessa belopp bör
utöver den text som återfinns i den nu föreslagna lydelsen av 56 § i lagen om
arbetslöshetsförsäkring ett tredje stycke införas, som innebär att regeringen,
eller den myndighet regeringen därtill bemyndigar, får medge undantag
från beloppsregeln.

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr A42-44

1

Hemställan

Mot. 1987/88
A42

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att 56 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
skall ha följande lydelse:

En erkänd arbetslöshetskassas inkomster som inte har använts för löpande
utgifter under verksamhetsåret skall användas för sådana utgifter följande
verksamhetsår.

En erkänd arbetslöshetskassas eget fria kapital får inte överstiga ett belopp
motsvarande 50 kr. per medlem.

Regeringen, eller myndighet som regeringen därtill bemyndigar, får medge
undantag från andra stycket.

Stockholm den 30 mars 1988

Jens Eriksson (m)

2