Motion till riksdagen
1987/88:A35

av Alf Wennerfors m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:105 om Mot.

jämställdhetspolitiken inför 90-talet 1987/88

A35

1 Ökad jämställdhet mellan könen

Regeringens proposition har rubriken ”Jämställdhetspolitiken under 1990talet".
I realiteten är den emellertid inte något annat än en snabbt hopsatt
katalog över områden som har ett mer eller mindre klart samband med
jämställdhet.

Vi har i den moderata motionen 1987/88:A811 om jämställdhet mellan
kvinnor och män, som väcktes i januari i år, utvecklat vår syn på förutsättningarna
för jämställdhet. Riksdagen har ännu inte behandlat denna motion.
Därför inskränker vi oss nu huvudsakligen till sådana aspekter på
jämställdhet som har direkt anknytning till regeringens proposition.

Regeringen skriver i propositionens inledning bl. a.:

Ett jämställt samhälle är ett samhälle där den sneda arbets- och maktfördelningen
mellan könen är upphävd och där det alltså praktiskt taget finns en
jämn könsfördelning inom alla samhällsområden.

Enligt vår mening är det väsentligt att understryka att jämställdhet inte bara
är en fråga om statistiskt mätbara fakta. Jämställdhet är också en fråga om
valfrihet dvs. enskilda individers möjlighet att utifrån personliga intressen,
prioriteringar och förutsättningar välja utbildning, yrke och verksamhet
utan att styras av fördomar eller schabloner.

En del av propositionens förslag är rimliga, men mycket av vad som
kallas åtgärder är inte mer än allmänna förhoppningar eller självklarheter.
Det finns även en del förslag som i själva verket kan försvaga jämställdhetsarbetet.

Regeringen skriver att det från jämställdhetssynpunkt är viktigt att det
finns god barn-, äldre och sjukomsorg. Det är givetvis riktigt. Regeringens
uppfattning om hur en god omsorg skall vara organiserad skiljer sig emellertid
från vår.

Regeringen anser att vård och omsorg skall skötas av den offentliga sektorn
och avvisar andra alternativ. Vi anser att man inte skall utesluta andra
från arbetet med att ge god vård och omsorg till behövande. Föräldrar,
handikappade, pensionärer och sjuka måste också själva få vara med och
besluta om vård och omsorg. Statsmakternas ansvar för finansieringen av

1 Riksdagen 1987/88. S sami. Nr A35

vård och omsorg innebär inte att vården och omsorgen måste vara organise- Mot. 1987/88

rad inom den offentliga sektorn. A35

Regeringen förmår inte inse att valfrihet är en av förutsättningarna för
jämställdhet. Ett exempel är familjepolitiken. Regeringens familjepolitik
har som grund att föräldrar inte själva skall få besluta om vilken form av
barntillsyn som de vill ha och som de anser passar deras barn bäst. Det
borgerliga förslaget till en familjepolitik för ökad valfrihet innebär att föräldrar
skall kunna välja det barnomsorgsalternativ som passar deras situation.
Detta skulle underlätta främst för kvinnor att ägna sig åt de arbetsuppgifter
de själva vill. Detta vore bra för barnen. Föräldrarna kan få den
trygghet som krävs för att kunna kombinera familjeansvar och yrkesliv.

Enskilda alternativ inom vård- och omsorgsområdet är också viktiga för
alla dem som i dag är anställda inom den offentliga sektorn. 56 % av de
förvärvsarbetande kvinnorna arbetar inom den offentliga sektorn, huvudsakligen
inom vård och omsorg. Undersökningar visar att hälften av alla
förvärvsarbetande vill ha ny arbetsgivare eller nya arbetsuppgifter. Det behövs
därför en rörlig och flexibel arbetsmarknad.

Skall detta vara möjligt måste den offentliga sektorns monopolställning
inom många viktiga områden brytas. Inom den offentliga sektorn är utrymmet
för individuella variationer mycket begränsat. Allt fler börjar därför
resa krav på alternativa lösningar och valfrihet. Många anställda inom de
offentliga förvaltningarna har en inneboende skaparkraft som i dag inte
kan utvecklas.

En SCB-undersökning visar att två tredjedelar av de tillfrågade vill underlätta
för de offntliganställda att starta eget inom den sektor som i dag
domineras av de offentliga monopolen.

Trots stort motstånd från socialdemokraterna sker en del privata etableringar
inom vård- och servicesektorn. Det är ofta viljestarka kvinnor som
genom sitt engagemang, sitt kunnande och sin vilja till förnyelse startar
privat verksamhet. Många efterfrågar deras tjänster. I Malmö startas landets
första privata företag inom hemtjänsten. 1 Norrköping och Göteborg
drivs privata mödravårdscentraler. Alternativa barnomsorgsformer har
ofta startats på initiativ av kvinnor som funnit att de inte längre kan utvecklas
inom den kommunala barnomsorgen.

På många andra håll i vårt land finns det liknande verksamheter som tar
till vara kvinnors kreativitet. Dessa initiativ, som utgör en stor framtida
resurs, möts av misstro från socialdemokratiskt håll. I stället för att underlätta
alternativ till offentlig service försöker socialdemokraterna förhindra
tillkomsten av sådan verksamhet genom hot om lagstiftning, nya hindrande
statsbidragsregler etc. De olika privata initiativen växer fram som ett resultat
av dels bristerna inom den offentliga sektorn, dels en önskan från enskilda
individer inom vårdsektorn om att på egen hand få förverkliga sina idéer
om god vård och omsorg. Nu blockeras denna utveckling i alltför hög grad
av främst socialdemokratiska politiker. Dessa måste anpassa sig till krav
från medborgarna och inte försöka anpassa medborgarna till sina villkor.

Jämställdhet handlar inte bara om att kvinnor skall tränga in på männens
arbetsområden. Den handlar i lika hög grad om att utveckla kreativitet i de
stora kvinnodominerade yrkesområdena.

De åtgärder för att bryta de offentliga monopolen som vi föreslår kom- Mot. 1987/88

mer att medföra en breddad arbetsmarknad inom bl. a. vård- och omsorgs- A35

sektorerna, liksom inom andra delar av den offentliga sektorn där det finns
många kvinnor, t. ex. skolväsendet. Det innebär att kvinnorna inom dessa
yrkesområden kan välja mellan många olika arbetsgivare och att de får
möjlighet att själva pröva sina egna idéer utan att därmed behöva byta yrke.

Konkurrens mellan olika arbetsgivare kan också leda till att t. ex. sjuksköterskornas
löner återspeglar utbud och efterfrågan och beaktar individuell
kompetens. Det skulle ge större genomslagskraft för enskild initiativkraft
och enskilt ansvarstagande.

2 Regeringens proposition

Regeringen har uppenbarligen haft ambition att visa handlingskraft men
har inte förmått annat än att sätta samman substanslösa förslag utan att i
tillräcklig grad först ha försökt att analysera orsakerna till den bristande
jämställdheten.

Ökad jämställdhet är i mycket begränsad utsträckning en fråga om lagstiftning
eller andra politiska åtgärder. Jämställdhet är en fråga om attityder
— i grunden enskilda individers attityder till andra individer. Att påverka
föråldrade synsätt tar tid. Samtidigt vet vi att synen på kvinnor och mäns
roller i samhället håller på att förändras. Politikernas främsta uppgift måste
vara att medverka till att denna process påskyndas genom att aktivt bidra
till sådana attitydförändringar.

2.1 Kvotering

På flera ställen i propositionen återfinns mer eller mindre tydliga hänvisningar
till att kvotering bör övervägas. Vi anser att kvotering är till nackdel
för det kön som avses att gynnas. Kvotering innebär att objektiva urvalskriteria
skjuts i bakgrunden till förmån för könstillhörighet. Kvoteringssystem
kan undergräva tilltron till individer i den grupp man avser att gynna — de
betraktas då inte utifrån sina egna förutsättningar och meriter.

Först om valet står mellan jämbördiga individer kan könstillhörighet
tillåtas fatta avgörandet. Det krävs då att urvalskriterierna vägs på ett fullt
rättvisande sätt.

2.2 Utbildning och yrkesval

Ett väl fungerande skolväsende kan lägga grunden för den framtida yrkesoch
samhällsrollen. Jämställdheten främjas av att så många som möjligt får
en god kunskapsgrund inför framtida studie- och yrkesval. Ett skolväsende
som är dåligt på att förmedla kunskaper- och färdigheter till eleverna resulterar
däremot i att eleverna saknar självförtroende att välja yrkesinriktning

efter egna ambitioner. 3

1 * Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr A35

2.2.1 Jämställdhet inom skolan

Mot. 1987/88

A35

Regeringen konstaterar i propositionen att könsfördelningen inom de olika
utbildningslinjer fortfarande är mycket ojämn. Utbildningsministern vill
därför lägga fast mål för att den ur könssynvinkel ojämna rekryteringen
skall motverkas inom några utbildingssektorer under de kommande fem
åren. Det anmärkningsvärda är att det saknas åtgärder som är kopplade till
de ambitiösa målen. Regeringen skriver att den i efterhand under femårsperioden
skall återkomma med förslag som främjar de uppsatta målen. Regeringen
har uppenbarligen ännu inte funit några lämpliga specifika åtgäder
för att främja mindre könsrollsbundna utbildningsval.

Bland möjliga åtgärder som senare kan bli aktuella är ändrade antagningsregler
till gymnasieskolans linjer som innebär att sökande från ett på
utbildningslinjen underrepresenterat kön skall gynnas. Sådana antagningsregler
tillämpas redan inom en del linjer. Den typen av fördelaktiga regler
kan i och för sig bidra till en meera jämn könsfördelning på en utbildningslinje
men kan samtidigt skapa andra jämställdhetsproblem. Det kan leda till
att kvinnliga och manliga elever betraktas och bemöts annorlunda både
under utbildningen och som arbetssökande.

Skall kvinnor kunna vinna inträde på traditionellt mansdominerade yrkesområden
måste de, enligt vår mening, göra det med en förvissning om
att de är lika duktiga som sina manliga studiekamrater. Därför är det viktigt
att skolan på olika sätt stimulerar och hjälper elever att göra val som inte
styrs av könsroller. Det åvilar lärare och skolledning att se till att flickor
som har intresse och fallenhet för utbildning på traditionellt pojkdominerade
utbildningslinjer och vice versa, får stöd och uppmuntran.

Regeringen föreslår kvantitativa mål för att höja andelen studerande av
det underrepresenterade könet. Sådana mål föreslås även för viss högre
utbildning. Det är i detta sammanhang viktigt att framhålla att sådana mål
inte får innebära en absolut styrning av utbildningen. Det vore enligt vår
mening inte rimligt att viss utbildning inte startades om för få deltagare av
det underrepresenterade könet anmält sig till den aktuella utbildningen.

Könsrollerna måste diskuteras och ifrågasättas i skolundervisningen. De
attityder och föredömen som lärare uppvisar är viktiga för elevernas utveckling
till vuxna individer. Kan lärare frigöra sig från eget könsrollstänkande
och behandla flickor och pojkar lika bidrar detta till att dagens elever
som vuxna individer blir mindre bundna till könsroller i både yrkes- och
familjeliv.

I propositionen betonas vikten av att fler kvinnliga skolledare rekryteras.
1 dag är 19% av studierektorerna kvinnor och enbart 9% av rektorerna.
Regeringen slår därför fast att 1992-1993 bör minst hälften av antalet lediga
skolledartjänster tillsättas med kvinnor.

Det är i sig en god ambition att öka antalet kvinnliga skolledare. Få
arbetsplatser är så dominerade av kvinnor som skolan. Kvinnor och män
inom de olika lärarkategorierna har samma utbildningsbakgrund — likväl
är det männen som dominerar på skolledarposterna. Det vore därför naturligt
om flera kvinnor blev skolledare.

Även om regeringens målsättning är god, vore det enligt vår mening

olyckligt om tillsättningen av skolledartjänster gjordes med hjälp av köns- Mot. 1987/88

kvotering. Könskvotering främjar inte verklig jämställdhet. De sökandes A35

kompetens och lämplighet bör vara det främsta urvalskriteriet. När meriterna
är likvärdiga bör emellertid kvinnor i första hand väljas.

Att få kvinnor söker skolledartjänster kan delvis bero på att de känner sig
osäkra i fråga om sin egen kompetens. Erfarenheterna från en del kommuner
visar att utbildning och introduktionsperioder är en bra metod för att
öka andelen kvinnliga sökande till skolledartjänster.

2.2.2 Yrkesval

Yrkesvalet styrs till stor del av valet av utbildning, men även av arbetsgivares
inställning till män och kvinnor vid anställning, befordran och fort- och
vidareutbildning. Erfarenheterna visar tydligt att det bästa sättet att stimulera
kvinnor att välje traditionellt mansdominerade yrken är att visa dem
exempel på kvinnor som redan är verksamma inom dessa yrken. Riktade
informationsinsatser är en viktig metod för att öka intresset bland kvinno
att söka sig till traditionellt mansdominerade yrken.

Det är viktigt både för de enskilda kvinnornas yrkesmöjligheter och för
Sveriges utvecklingsmöjligheter att kvinnors naturvetenskapliga och tekniska
intresse och anlag tas till vara. I dag finns det anledning att tro att
många unga kvinnor som skulle haft utomordentliga möjligheter att tillgodogöra
sig utbildning inom dessa områden i stället söker sig till utbildningslinjer
med traditionellt stort inslag av kvinnor.

Flickor kommer i hemmen i allmänhet i mindre utsträckning än pojkar i
kontakt med teknik. Förutom information och föredömen krävs därför en
med hänsyn till detta bättre teknisk och naturvetenskaplig undervisning i
grundskolans olika stadier.

2.2.3 Särskilda bidrag till arbetsmarknadsutbildning

Regeringen föreslår ett särskilt bidrag på 10 000 kr. för att hjälpa och stödja
personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning inom yrkesområden
som normalt är dominerade av personer av det motsatta könet.

Detta bidrag skall utgå för rekryteringsinsatser, undervisnig i särskilda
grupper och utökad praktik för det underrepresenterade könet på utbildningar
som till 80 % domineras av ett kön.

En jämnare könsfördelning inom arbetsmarknadsutbildning vore självfallet
positiv. Att söka sig till otraditionell utbildning kan underlätta för
arbetslösa att få ett permanent arbete.

Enligt vår mening kan det vara motiverat med särskilda insatser för att
rekrytera elever till könsmässigt icke-traditionella arbetsmarknadsutbildningar.
Huvuddelen av utbildningen kan dock ske inom ramen för den
normala arbetsmarknadsutbildningen. Många av de andra åtgärderna är av
sådan karaktär att det snarare är samarbetsvillighet bl. a. hos de praktikgivande
företagen än tillgången på bidrag som avgör om det skall vara möjligt
att framgångsrikt slussa in kvinnor respektive män på delar av arbetsmarknaden
där de för närvarande är underrepresenterade. Det av regeringen

föreslagna bidraget förefaller förhållandevis högt. Enligt vår mening bör Mot. 1987/88

bidraget på försök utgå under ett års tid. Därefter måste det utvärderas. A35

2.3 Samhällsservice och infrastruktur

Ett av de mest oklara förslagen i propositionen gäller vad som kallas samhällsservice
och infrastruktur. 1 propositionen står det att tre kommuner
efter ett ansökningsförfarande skall utväljas för ”pilotprojekt” som syftar
till att upprätta jämställda villkor för män och kvinnor genom att samordna
olika politikerområden inom ramen för gällande stöd och bidrag. Det kan
gälla arbetsmarknadsfrågor, kollektivtrafik, samhällsservice, öppethållande
m. m.

Det är anmärkningsvärt att regeringen tror sig kunna skapa jämställda
förhållanden genom att exempelvis ändra busstidtabeller, tider för bastubad
och socialhjälp. Så enkelt upstår inte jämställdhet. Projekten kommer
troligtvis bara att leda till att jämställdhetsansträngningar framstår som
oseriösa.

Vissa av de svar som regeringen önskar finna genom ”pilotprojekten”
finns redan. Bl. a. har länsstyrelserna i stor utsträckning försökt kartlägga
kvinnors förhållanden inom arbetslivet. Arbetstidskommitténs projektverksamhet
kan också ge värdefulla tillskott till jämstäldhetsarbetet.

2.4 Regionalpolitisk! stöd

1 dag finns det regler för att varje kön måste få del av minst 40 % av de
arbetsplatser som skapas med hjälp av lokaliseringsstöd. Dessa regler har
under senare år kritiserats från praktiska utgångspunkter. I vissa yrken går
det dåligt att rekrytera personer från minoritetskönet. På en del orter är
arbetslösheten också huvudsakligen koncentrerad till ett kön.

Regeringen skriver nu att åtgärder skall vidtas för att minimera antalet
dispenser från gällande regler. Moderata samlingspartiet har i partimotion
1987/88:A484 föreslagit att de nuvarande stödformerna skall slopas och
ersättas av en ny form för hjälp till främst nystartade företag — riskgarantilån.
Därvid bör kopplingen minska mellan antalet för ögonblicket inrättade
nya arbetsplatser och stödets storlek. Något genomgående krav på jämn
könsfördelning bör inte heller finnas. Jämställdhetsmålet får inte upplevas
som en hämsko för regional utveckling, vilket kan vara fallet om kraven på
könsmässigt jämn fördelning av de anställda leder till att vissa verksamheter
inte utvecklas. Det viktigaste är att starta en utvecklingsprocess i det
lokala näringslivet — det har både män och kvinnor nytta av.

2.5 Ökat uppgiftslämnande

Ett av de meningslösa förslagen i propositionen är att samtliga företag
årligen skall redovisa antalet manliga och kvinnliga anställda. Regeringen
hävdar att dessa upgifter kan ge värdefull kunskap. Det är knappast någon
intressant information om man får veta att ett visst företag har en större
andel kvinnor anställda än ett annat.

Mer intressanta frågor gäller i stället arbetsmarknaden i allmänhet: I

vilka yrken på arbetsmarknaden finns kvinnor? Hur många kvinnor har
arbetsledande funktioner? osv.

Det kan också vara intressant att studera hur ett enskilt företag behandlar
kvinnliga anställda: Vilka chefspositioner besätts av kvinnor? Hur befordras
de?

I båda fallen behövs uppgifter av mycket bättre kvalitet än vad bolagsberättelser
kan ge. Sådana uppgifter bör kunna erhållas genom enkätundersökningar.

Att obligatoriskt samla in uppgifter om könsfördelningen på det sätt
regeringen föreslår kan förefalla enkelt och billigt, men i själva verket kan
det vara förknippat med en del problem för ett företag att fastställa könsfördelningen
under ett år. Med hänsyn till det ringa värdet av dessa könsfördelningsuppgifter
bör regeringen inte lägga fram något förslag om ökade
skyldigheter för företag att lämna uppgifter inom detta område.

2.6 Utvärdering av jämställdhetslagen

Regeringen avser låta en särskild utredare utvärdera jämställdhetslagen.

Det finns goda skäl för att utvärdera vilken effekt jämställdehetslagen har
haft. Däremot är det anmärkningsvärt att utvärderingen av en så viktig lag
inte skall ske på ett öppet sätt. Enligt vår mening bör utvärderingen göras av
en parlamentarisk utredning. På så sätt får alla politiska partier insyn i
arbetet.

2.7 Våld mot kvinnor

Under avsnittet om våld mot kvinnor redovisar regeringen förslag som den
lagt fram i andra propositioner, t. ex. besöksförbud och eget biträde till
målsägare. Till stor del har dessa förslag tidigare lagts fram av moderater.

Det anmärkningsvärda är att regeringen inte tidigare har försökt att förbättra
kvinnornas ställning på detta område.

Regeringens ovilja att angripa den ökade brottsligheten gör dock att allt
fler kvinnor lever i rädsla för det anonyma våldet på gator och torg. Jämställdheten
kräver att både kvinnor och män under rädsla skall kunna delta
i alla delar av samhällslivet.

2.8 Ökad kvinnorepresentation

Regeringen avser att öka kvinnorepresentationen i statliga organ. Detta är
givetvis en riktig ambition. Regeringen föreslår att en slags kontrollstation
skall inrättas 1992. Om inte antalet kvinnor i statliga styrelser då uppgår till
minst 300% bör bl. a. lagstiftning övervägas. Även på detta område finns
det anledning att reagera mot tankar på kvotering. Kvotering skulle undergräva
kvinnornas position i dessa styrelser.

1 vissa statliga organ nomineras ledamöterna av olika intresseorganisationer.
Regeringen har redan utfärdat direktiv om att den nominerande
organisationen skall namnge två personer — en man och en kvinna. På
detta sätt skulle regeringen kunna styra utnämningarna i syfte att uppnå en
ökad jämlikhet. Hittills har systemet inte fungerat — få organisationer har 7

Mot. 1987/88

A35

följt regeringens uppmaning. Regeringen har uppenbarligen inte förstått Mot. 1987/88

den vikt organisationerna fäster vid att själva styra valet av ledamöter och A35

— oberoende av könstillhörighet — föreslå den person som anses bäst
kunna företräda organisationen.

Vi har i andra sammanhang understrukit att de korporativa inslagen i den
statliga beslutsprocessen bör minska. Således bör färre styrelser för statliga
organ utgöras av partsintressenter. Där organisationer och riksdagspartier
likväl har till uppgift att nominera ledamöter bör deras självständighet inte
trädas för när genom att regeringen genom sin utnämningsrätt försöker
påverka interna förhållanden inom organisationen.

När regeringen nu hotar med att organisationer och partier som inte
nominerar både en kvinna och en man till varje plats kan förlora sin representation
är detta inget annat än ett ohemult utpressningsförsök.

De enskilda organisationerna har ett självständigt ansvar för ökad jämställdhet
i samhället. Inget förhindrar dock regeringen att konsekvent framhålla
önskvärdheten av en jämn könsfördelning för organisationerna i samband
med nomineringar till statliga styrelser.

3 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående betydelsen för jämställdheten av förändringar
inom den offentliga sektorn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående kvotering vid antagning till utbildningslinjer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående urvalsregler vid tillsättning av skolledartjänster,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående att de särskilda stödinsatser för kursdeltagare
som genomgår för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning
skall vara av försökskaraktär under ett år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående försöksverksamhet med anpassning av
samhällsservice och infrastruktur,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående könsfördelningsregler vid regionalpolitisk!
stöd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående ändringar i aktiebolagslagen m. m.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs angående behovet av en parlamentarisk utvärdering
av jämställdhetslagen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

i motionen anförs angående nominering av ledamöter till statliga Mot. 1987/88
organ. A35

Stockholm den 5 april 1988
Alf Wennerförs (m)

Bengt Wittbom (m) Sonja Rembo (m)

Anders G Högmark (m) Ingrid Hemmingsson (m)

Erik Holmkvist (m) Hans Dau (m)

Sten Svensson (m) Gullan Lindblad (m)

9