Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 5 februari 1987.

Pä regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1921 års konkurslag ersätts av en ny lag i ämnet. Denna innehåller i huvudsak följande sakliga nyheter.

De olika handläggningsformerna ordinär konkurs och mindre konkurs släs samman lill en enhetlig handiäggningsform. Institutionen konkursdomare avskaffas och ersätts med konkursdomstolen (tingsrätten) som sädan. Bevakningsförfarande skall äga rum först efter särskilt beslut av rätlen. Detta förutsätts normalt sett ske endast om de oprioriterade fordringarna kommer i fråga för utdelning.

1 fråga om själva konkursförvaltningen innebär förslaget bl.a. alt förvaltaren åläggs skyldighet atl höra tillsynsmyndigheten innan han vidtar viktigare förvallningsåtgärder. Förvaltaren ges möjlighet att beakta inte bara borgenärsintressena utan i viss utsträckning även intresset atl långsiktigt trygga sysselsättningen vid bedömningen av olika frågor som rör förvaltningen. Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial rörande hans ekonomiska förhållanden åläggs skyldighet alt lämna ut alla handlingar som rör boel till förvaltaren.

Förslaget innebär också atl utdelningsförfarandet avsevärt förenklas.

1 fråga om återvinning föreslås pä grundval av ett betänkande från kommissionen mot ekonomisk brottslighet vissa ändringar som är avsedda all utvidga ålervinningsmöjlighelerna. I fräga om rättshandlingar mellan gäldenären och närstående till honom föreslås sålunda bevislällnader för den som påkallar återvinning av otillbörliga rättshandlingar och vidare föriängning av vissa återvinningsfrister. Etl annat förslag går ut pä att bestämmelsen om återvinning av uppenbart oskälig lön utvidgas lill atl gälla generellt och inte enbart närslående till gäldenären. Ändringarna

1 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

1 Förslag till Prop. 1986/87:90

Konkurslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Genom konkurs lar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Under konkurs omhändertas tillgångarna för borgenärernas räkning av konkursboet.

2 § En gäldenär som är på obestånd skall efter egen eller en borgenärs ansökan försättas i konkurs, om inle annat är föreskrivet.

Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inle kan rätteligen betala sina skulder och atl denna oförmåga inte är endast tillfällig.

3 § Förvaltningen av etl konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.
Förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsynsmyndighet.

4 § Ett konkursbo som är på obestånd kan försättas i konkurs. Vad som är föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådana fall gälla konkursboet.

5 § Med panträtt i fast egendom jämställs vid tillämpningen av denna lag annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen och inle grundas pä utmätning eller betalningssäkring.

Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas ocksä i fräga om borgenär med rätt atl hälla kvar lös egendom till säkerhet för fordran (relentionsrätl).

6 § Om det i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse som
avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Angående tillämpligheten av rättegångsbalken ges bestämmelser i del följande.

2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m.m.

Konkursansökan m.m.

1 § Ansökan om konkurs görs skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären
bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Ansök
ningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller
sökandens ombud.

Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

En ansökan skall avvisas, om det inle av den framgår vilken tingsrätt som är behörig och sökanden inte följer etl föreläggande alt avhjälpa bristen.

2 § Har en konkursansökan gjorts hos en tingsrätt som inle är behörig,
skall rätten genast sända handlingarna i ärendet lill den tingsrätt som enligt

vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses Prop. 1986/87:90 gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten.

3 § Görs ansökningen av gäldenären, bör lill ansökningshandlingen bifo
gas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar och
skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de
böcker och andra handlingar som rör boet.

Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om atl boel skall försältas i konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. Har inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares namn och postadress lämnas.

4 § Görs ansökningen av en borgenär, skall han vid ansökningen lämna uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet. Han skall även i original eller kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa. Ansökningshandlingen och de handlingar som har bifogats denna skall ges in i två exemplar.

5 § En ansökan skall avvisas, om den i de avseenden som avses i 3 eller 4 § eller i övrigt är sä bristfällig att den inle kan läggas till grund för prövning i sak och sökanden inte följer ett föreläggande atl avhjälpa brislen.

6 § Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller har en domstol enligt lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis alt utmätning för en fordran fär äga rum, skall detta godtas som stöd för behörighet att begära gäldenären i konkurs, även om avgörandet inte har vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte, om en domstol har förordnal alt avgörandet inte fär verkställas.

En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § ulsökningsbalken och en domstol inle har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i samma kapitel.

1 andra fall än de som avses i första och andra styckena skall borgenären styrka sin behörighet alt begära gäldenären i konkurs.

Bevisning om obestånd

7 § En uppgift av gäldenären att han är insolvent skall godtas, om det inte finns särskilda skäl att inte göra det,

8 § Om inle annat visas, anses en gäldenär vara insolvent, när det vid verkställighet enligt 4 kap. ulsökningsbalken inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen har framgått atl han saknat tillgångar till full betalning av ulmätningsfordringen. Detsamma gäller, om gäldenären har förklarat sig ställa in sina betalningar,

9 § En gäldenär, som är eller senare än elt år före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125), skall om inle annat visas anses insolvent, om

1. gäldenären har uppmanats av en borgenär att betala klar och förfallen Prop. 1986/87:90
skuld men underiåiit att göra detta inom en vecka och

2. borgenären begär gäldenären i konkurs inom tre veckor därefter och
skulden då ännu inle är betald.

Borgenärens uppmaning skall innehålla en upplysning orh alt en konkursansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären. Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) fär ske endast om det finns anledning alt anta alt gäldenären har avvikit eller pä annat sätt häller sig undan.

Konkurshinder

10 § En borgenär har inte rätt all få gäldenären försatt i konkurs, om

1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i
egendom som tillhör gäldenären,

2. tredje man har ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran och konkursansökningen strider mot villkoren för säkerhetens ställande,

3. borgenärens fordran inte är förfallen till betalning och betryggande säkerhet erbjuds av tredje man.

Med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man avses även borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.

Säkerhetsåtgärder

11 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det
med skäl befaras att gäldenären skaffar undan egendom, får rätlen, om del
finns särskild anledning, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom i
avvaktan på att ansökningen prövas.

1 fråga om en sådan säkerhetsåtgärd tillämpas vad som gäller om kvarstad för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken, om inle något annat följer av denna lag. Detta gäller dock inte bestämmelsen i 16 kap. 15 § andra stycket ulsökningsbalken.

Rätten får medge undanlag från beviljad kvarstad.

12 § Finns det sannolika skäl för bifall lill en konkursansökan och kan det
med skäl befaras att gäldenären genom alt resa utomlands undandrar sig en
skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs,
fär rätlen, om det finns särskild anledning till det, förbjuda gäldenären alt
resa utomlands i avvaktan pä atl ansökningen prövas. Om elt sådant
reseförbud meddelas,får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas
alt lämna ifrån sig sitt pass till den kronofogdemyndighet som rätten
bestämmer. Om gäldenären inte har något pass, får förbud atl utfärda pass
för honom meddelas. Gäldenären får häktas, om det är uppenbart otillräck
ligt med etl reseförbud.

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första stycket även på den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidator som har avgått eller entledigats senare än elt år före den dag dä konkursansökningen kom in lill tingsrätten.

Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken, om inle något annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inte hindras av all säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten.

13 § Frågor om säkerhetsåtgärder enligt 11 eller 12 § tas upp pä begäran Prop. 1986/87:90
av en borgenär. Innan rätten meddelar beslut i frågan skall gäldenären ges

tillfälle all yttra sig, om det lämpligen kan ske.

Rätten får hälla förhandling för prövning av fräga om säkerhetsåtgärd. Till förhandlingen skall gäldenären och borgenären kallas. Kallelserna bör delges.

Beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6 kap, 10 § tredje stycket och 11 §.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

Prövning av konkursansökan m.m.

14 § Upptas en gäldenärs konkursansökan, skall rätlen genast pröva
ansökningen.

Gäldenärens konkursansökan skall dock prövas vid en förhandling, om

1. det med hänsyn lill tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finns särskilda skäl att inte godta uppgiften om gäldenärens insolvens eller

2. ansökningen avser ett dödsbo som inle står under förvaltning av boutredningsman och ansökningen inte har gjorts av samtliga delägare.

Förhandlingen skall hällas inom två veckor frän del att ansökningen kom in lill rätten. Om det finns särskilda skäl, fär den hållas senare, dock senast inom en månad. Till förhandlingen skall gäldenären kallas. 1 fall som avses i andra stycket 2 skall även de dödsbodelägare som inle har biträtt ansökningen kallas. Ansökningen kan prövas slutligt även om gäldenären uteblir från förhandlingen. 1 kallelsen skall han upplysas om detta.

En konkursansökan som avses i andra stycket 2 skall förklaras vilande, om del görs en framställning om att dödsboets egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Om dödsboets egendom avträds lill förvaltning av boutredningsman, förfaller konkursansökningen.

15 § En kallelse som avses i 14 § tredje stycket skall delges. Kallelsen fär
delges enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) endast om det finns anled
ning atl anta att gäldenären har avvikit eller pä annat sätt håller sig undan.
Delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen fär ske även när
gäldenären vistas på, känd ort utomlands, om delgivning annars inte kan
ske här i landet och rätten med hänsyn lill omständigheterna finner atl del
inte är skäligt att kräva atl delgivningen verkställs utomlands.

16 § Upptas en borgenärs konkursansökan, skall rätten sätta ut en för
handling för prövning av ansökningen.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det atl ansökningen kom in lill rätten. Om det finns särskilda skäl. får den hållas senare, dock senast inom sex veckor. Till förhandlingen skall parterna kallas. Parterna skall i kallelsen upplysas om den i 19 § föreskrivna påföljden av alt part uteblir.

1 kallelsen lill gäldenären skall denne föreläggas att svara på konkursansökningen vid förhandlingen. 1 kallelsen skall även anges atl gäldenären inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen skriftligen medger ansökningen och rätlen inle särskilt underrättar honom om att förhandlingen ända skall hällas.

17 § I fräga om kallelser enligt 16 § tillämpas 15 §. Gäldenären skall
samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna handlingarna.

Om delgivning med gäldenären sker enligt 15 § delgivningslagen Prop. 1986/87:90 (1970:428), får rätten förordna att gäldenärens egendom sätts under särskild värd. Kostnaden för värden skall betalas av borgenären.

18 § Om gäldenären före förhandlingen medger en borgenärs konkursan
sökan, skall rätten genast pröva ansökningen.

Om rätten med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finner alt det finns särskilda skäl mol antagandet atl gäldenären är insolvent, skall konkursansökningen dock prövas vid förhandlingen. Rätten skall genast underrätta gäldenären om detta.

Behöver frågan om alt försätta gäldenären i konkurs inte prövas vid förhandlingen, skall denna ställas in och borgenären genast underrättas om detta.

19 § Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om
inte gäldenären medger ansökningen.

Ansökningen får prövas slutligt även om gäldenären uteblir frän förhandlingen.

20 § En förhandling där frågan om att försätta gäldenären i konkurs skall prövas får skjutas upp på en parts begäran när det finns särskilda omständigheter. Uppskov får dock inle ulan synnerliga skäl meddelas, om sökanden motsätter sig det. Endast om det är nödvändigt får uppskovet göras längre än fyra veckor.

21 § Om flera konkursansökningar mol samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall del vad gäller frågor som är beroende av tiden för konkursansökan anses som om konkursbeslutet har grundals på den ansökan som kom in först.

22 § En konkursansökan får inle återkallas sedan beslut om konkurs har meddelats. Även om gäldenären själv har ansökt om konkursen eller medgett en borgenärs konkursansökan, skall dock högre rätt upphäva beslutet, om gäldenären efter alt ha överklagat visar alt han är solvenl.

23 § 1 fräga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. Bestämmelsen i 18 kap. 2 § skall dock inle tillämpas. Borgenären får utan hinder av 14 § samma kapitel i konkursen göra gällande fordran på ersättning för sådana kostnader i den ordning som gäller för andra fordringar.

Åtgärder vid konkursbeslui m.m.

24 § När ett beslut om konkurs meddelas, skall tingsrätten

1. genast bestämma tidpunkt för det sammanträde vid vilket gäldenären skall avlägga bouppteckningsed (edgångssammanträde),

2. snarast utse förvaltare,

3. kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borgenär som har gjort konkursansökningen till edgångssammanträdet.

Konkursbeslulel skall genast kungöras. Genom kungörelsen kallas övri- Prop. 1986/87:90 ga borgenärer till edgångssammanträdet.

Kallelsen till gäldenären enligt första stycket 3 skall delges.

25 § Om högre rätt upphäver elt beslut om konkurs, skall tingsrätten
genast kungöra den högre rättens beslut. Egendomen i boet skall återstäl
las till gäldenären i den mån den inte behövs för betalning av konkurskost
naderna och andra skulder som boet har ådragit sig.

Överflyttning av en konkurs

26 § Om det sedan elt beslut om konkurs har meddelats finns synnerliga
skäl för att handlägga konkursen på någon annan ort, kan rätten efter
samråd med tingsrätten på den andra orten bestämma atl konkursen skall
handläggas av den senare domstolen.

3 kap. Verkningar av konkurs

Gäldenärens förlust av sin rådighet

1 § Sedan ett beslut om konkurs har meddelats, får gäldenären inle råda över egendom som hör till konkursboet. Han får inte heller äta sig sädana förbindelser som kan göras gällande i konkursen.

2 § En rättshandling mellan gäldenären och någon annan som företas senast dagen efter den då kungörelsen om konkursbeslulel var införd i Post- och Inrikes Tidningar skall ulan hinder av vad som sägs i 1 § gälla, om del inte visas atl den andre kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav honom skälig anledning att anta att gäldenären var försatt i konkurs. Överiätelse av eller annat förfogande över egendom som på grund av delta skall gälla, skall likväl, om konkursboet utan oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter den andre vad han har ulgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.

Infriar någon en förpliktelse mot gäldenären efter den tidpunkt som anges i första stycket, skall del tillgodoräknas honom, om del av omständigheterna framgår atl han var i god tro. En uppsägning eller annan liknande rättshandling som företas mot eller av gäldenären efter sagda lidpunkt skall gälla, om del av omständigheterna framgår att den andre var i god tro och det är uppenbart oskäligt atl rättshandlingen blir ogiltig mot konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa andra jämförbara värdehandlingar.

Egendom som ingår i ell konkursbo

3 § Till ett konkursbo räknas, i den mån inle något annat följer av 2 §, all
egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller
tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.

Till konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras boel genom återvinning enligt 4 kap.

4 § Gäldenären får behålla lön och inkomst som vid utmätning jämställs
med lön, om beloppet inte betalts ut vid konkursens början, saml inkomst

av sådant slag som gäldenären förvärvar därefter. Delta gäller dock inte i Prop. 1986/87:90 den män inkomsten, efter skatteavdrag, uppenbart överstiger vad som behövs för gäldenärens och hans familjs underhäll samt för annan underhållsskyldighet som gäldenären har. Om rätten till pension eller livränta är sådan alt den kan utmätas, fär konkursboet förfoga över den.

Vad som sägs om lön tillämpas också i fråga om periodiskt utgående ersättning för utnyttjande av rätt lill litterärt eller konstnäriigt verk eller annat sådant.

Gäldenären är skyldig alt underrätta förvaltaren om sädan inkomst som avses i första och andra styckena. Vill förvaltaren göra anspråk på inkomsten, skall han undcrtätta arbetsgivare eller annan som skall utge förmånen. Innan sådan underrättelse har lämnats fär förfallet belopp betalas ut till gäldenären.

5 § Gäldenären har rätt att av konkursboet få ut sädan egendom som
enligt 5 kap. 1, 2 och 4 §§ ulsökningsbalken undantas från utmätning.

1 stället för 5 kap. 1 § 7 ulsökningsbalken gäller att, om någon annan utväg lill försörjning saknas, nödvändigt underhåll får betalas av konkursboet till gäldenären och hans familj eller annan underhållsberättigad under en månad från den dag då beslutet om konkurs meddelades eller, om det finns synnerliga skäl för del, under längre tid.

I ett dödsbos konkurs tillkommer en sådan förmån som avses i första stycket den dödes eflerievande familj. I stället för andra stycket gäller 18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken.

6 § Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som
avses i 4 och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av
förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. Myn
digheten skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för pröv
ningen. Myndighetens beslut gäller omedelbart, även om det överklagas.
Beslutet skall efter ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter
eller ändrade förhållanden motiverar det.

Tillsynsmyndighetens beslut i ett ärende som avses i första stycket fär överklagas av den vars rätt berörs av beslutet. I fråga om sådan besvärsla-lan tillämpas bestämmelserna i ulsökningsbalken om besvär över utmätning av lön.

Utmätning vid konkurs

7 § Sedan beslut om konkurs har meddelats, fär egendom som hör till
konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären. Om det ändå sker, är
åtgärden utan verkan.

Utan hinder av konkurs får ändå egendom, i vilken panträtt för viss fordran gäller, utmätas för fordringen.

8 § Har utmätning hos gäldenären skett innan beslut om konkurs medde
lats, skall verkställigheten fortgå ulan hinder av konkursen, om inte nägot
annat följer av andra eller tredje stycket. Om ulmätningssökanden inte
hade panträtt och om den förmånsrätt som han har vunnit genom utmät
ningen skall gå åter, skall belopp, som enligt ulsökningsbalken skulle ha
betalts till ulmätningssökanden eller annan borgenär som inte hade pant
rätt, i stället redovisas till förvaltaren.

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det Prop. 1986/87:90 behövs för att borgenärers rätt skall kunna tas till vara eller om del finns några andra synnerliga skäl för det. Uppskov får begäras även av en borgenär vars rätt kan bero därav. Om en auktion är utsatt, skall konkursboet betala den kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Hade ulmätningssökanden inte panträtt och skall den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen gä äter, skall även utmätningen gä åter om förvaltaren begär del innan egendomen har blivit såld.

Rättegång vid konkurs m.m.

9 § Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sådan
egendom som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens
talan. Om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar
gäldenärens talan, skall egendomen anses inle tillhöra konkursboet. Egen
domen får inte sä länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan
göras gällande i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan,
tillämpas beträffande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad
som i rättegångsbalken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum
enligt 13 kap. 7 § samma balk.

Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i konkursen, får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.

Gäldenären skall undertätla domstolen om konkursen i de fall som avses i första och andra styckena. Domstolen skall lämna konkursboet meddelande om rättegången.

10 § Anser förvaltaren alt elt förlikningsanbud angående en osäker eller
ivistig tillgång bör antas, får gäldenären själv med skyldighet alt lämna
redovisning till konkursboet utföra tvisten, om han ställer säkerhet för vad
som bjuds genom förlikningen.

4 kap. Återvinning till konkursbo

Inledande bestämmelser

1 § Återvinning till konkursbo fär pä begäran av boet ske i enlighet med
vad som anges i detta kapitel. Återvinning fär dock inte ske av

1. betalning av skatt eller avgift som avses i 1 § lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skattefordringar m.m., om fordringen var förfallen till betalning,

2. betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag enligt äktenskaps-eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet var förfallet till betalning och den underhållsberättigade inle har gynnats pä ell otillbörligt sätt.

2 § Med fristdag avses dagen dä ansökningen om gäldenärens försättande
i konkurs kom in till tingsrätten.

Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med frist-dag i stället dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från del alt verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes.

Har elt dödsbo avträtls till förvaltning av boutredningsman avses med
frisldag dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har 10

förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses Prop. 1986/87:90 som fristdag.

3 § Som närstående till gäldenären,anses den som är gift med gäldenären
eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till gäldenären
eller är besvägrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller sä atl
den ene är gift med den andres syskon samt den som på annat sätt står
gäldenären personligen särskilt nära.

Som närstående till en näringsidkare eller en juridisk person anses vidare

1. den som har en väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som är grundad på andelsrätl eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse,

2. den som inte ensam men tillsammans med en närstående lill honom har sädan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som sägs under I,

3. den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen bedriver,

4. den som är närstående till någon som enligt 1 -3 är närstående.

4 § Avhändelse av fast egendom anses inte ha ägt rum förrän lagfart har
sökts.

Förutsättningar för återvinning

5 § En rättshandling, varigenom på ell otillbörligt sätt en viss borgenär
har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits
borgenärerna eller hans skulder har ökats, går äter, om gäldenären var
eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet,
blev insolvent samt den andre kände lill eller borde ha känt till gäldenärens
insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Närslående till gäldenären skall anses ha sådan kännedom som anges i första stycket, om det inte görs sannolikt att han varken hade eller borde ha haft sådan kännedom.

Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före frisldagen, går den äter endast när den har gällt någon närstående till gäldenären.

6 § En gåva går åter, om den har fullbordats senare än sex månader före
frisldagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än ett år
eller, när den har skett till någon som är närstående lill gäldenären, tre år
före fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenären efter gåvan hade
kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om det med hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppenbart, all avtalet delvis har egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inle stod i missförhållande till gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från återvinning enligt denna paragraf.

7 § Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid

vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd män eller avstått från 11

egendom mot alt en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i Prop. 1986/87:90 motsvarande män åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätlen senare än tre år före fristdagen och det inle visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

8 § Betalning av lön, arvode eller pension, som har skett senare än sex
månader före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses
skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och
omständigheterna i övrigt, går äter lill belopp motsvarande överskottet.

Har betalningen skett dessförinnan men senare än etl år eller, när den skett till någon som är närstående till gäldenären, tre år före fristdagen, går den åter i motsvarande män, om del inte visas att gäldenären efter betalningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

9 § Överföring av medel till pensionsstiftelse, som har skett senare än
sex månader före fristdagen och som har medfört atl stiftelsen fått över
skott pä kapitalet, går äter till belopp motsvarande överskottet. Har över
föringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsent
ligen har gynnat gäldenären eller närslående till honom, tre år före fristda
gen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas atl gäldenären efter
överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvara
de hans skulder.

Överföring lill pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller närstående lill honom, går den också åter, om åtgärden har skett dessförinnan men senare än två är före frisldagen och del inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel lill personalstiftelse går äter, om överföringen har skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett är eller, när åtgärden väsentligen har gynnat gäldenären eller närstående lill honom, tre är före frisldagen, går den åter, om det inte visas atl gäldenären efter överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Om rätt atl i särskilda fall återkräva försäkringspremier m.m. finns det föreskrifter i 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

10 § Betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före
frisldagen och som har gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i
förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomis
ka ställning, går åter, om den inte med hänsyn lill omständigheterna ändå
kan anses som ordinär. Har betalningen skett till någon som är närslående
till gäldenären dessförinnan men senare än tvä är före fristdagen, går den
åter, om det inle visas atl gäldenären varken var eller genom åtgärden blev
insolvent.

Vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning tillämpas ocksä när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller 16 § inle hade varit berättigad att kvitta i konkursen.

11 § Betalning för en växel eller en check går åter i de fall som avses i

10 § endast i den mån den som mottog betalningen hade kunnat vägra atl '2

göra det utan att förlora växel- eller checkrätt mot någon annan hos vilken Prop. 1986/87:90 han kunde erhålla täckning.

Om återvinning av en betalning är utesluten till följd av vad som sägs i första stycket, är den som skulle ha burit den slutliga förlusten om betalningen hade uteblivit skyldig att utge ersättning under samma förutsättningar som hade gällt för återvinning, om betalningen hade skett lill honom som borgenär.

12 § Säkerhet som gäldenären har överlämnat senare än tre månader före
fristdagen går åter, om den inte var betingad vid skuldens tillkomst eller
inte har överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Har säkerhe
ten överlämnats till någon som är närslående lill gäldenären dessförinnan
men senare än två år före fristdagen, går den äter under angivna förutsätt
ningar, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden
blev insolvent.

Med överlämnande av säkerhet jämställs annan åtgärd av gäldenären eller borgenären som är avsedd atl trygga borgenärens rätt.

När säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål som sägs i första stycket anses föreligga om ansökan har gjorts senare än på den inskrivningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomst.

13 § Förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom ut
mätning går äter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före
fristdagen. Har utmätningen skett lill förmän för någon som är närstående
till gäldenären, går förmånsrätten eller betalningen också äter, om för
månsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två år före fristdagen
och det inte visas atl gäldenären varken var eller genom åtgärden blev
insolvent.

Förmånsrätt på grund av betalningssäkring går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före frisldagen.

Verkan av återvinning

14 § Vid återvinning skall den egendom som gäldenären har ulgett åler-
bäras till konkursboet.

Den som har lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rätt att återfå vad han har ulgett. Detta gäller dock inte ett sådant vederlag som inle har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade eller borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var alt undanhålla borgenärerna detta.

Finns den egendom som skall återbäras enligt första eller andra stycket inte i behåll, skall ersättning för dess värde utges. Är återbäring av viss egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, kan del medges honom alt utge ersättning i egendomens ställe.

15 § Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den avkast
ning som belöper på tiden efter det atl återvinning påkallades. Utgörs
egendomen av etl penningbelopp eller skall ersättning utges för egendo
mens värde, utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) till och med den
dag då skyldighet all återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Skall någon återbära egendom vid återvinning enligt 5 §, kan han förkla
ras skyldig atl utge även avkastning som belöper på liden från del att han 13

mottog egendomen till dess att återvinning påkallades. Ränta för sädan tid Prop. 1986/87:90 beräknas enligt 5 § räntelagen.

Den som har lagt ned nödvändig eller nyttig kostnad pä egendom som ålerbärs har rätt till ersättning för denna, om del inte finns särskilda skäl mol det.

Återvinns en säkerhet som grundas pä inteckning, skall intecknings-handlingen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen, tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det inle ske, skall ersättning utges.

16 § Har tredje man ställt egendom som säkerhet för en förpliktelse av
gäldenären och återfått säkerheten sedan gäldenären har fullgjort förplik
telsen, är den som har återställt säkerheten inte skyldig att vid återvinning
återbära mer än vad som överstiger säkerhetens värde, om han inte kan
återfå denna och inle heller, när han återställde säkerheten, kände till eller
borde ha känt till gäldenärens insolvens.

Tredje man är skyldig alt lill borgenären eller, om konkursboet begär det, direkt lill boel pä nytt utge säkerheten eller ersätta dess värde under samma förutsättningar som skulle ha gällt för återvinning av fullgörelsen, om den i stället hade skett lill honom.

Första och andra styckena tillämpas ocksä när tredje man har ingått borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort förpliktelsen.

17 § Skyldighet för någon annan än konkursboet all enligt 14, 15 eller 16 § utge egendom eller ersättning, återställa eller tillhandahålla en inteckningshandling eller pä nytt ställa säkerhet eller borgen kan jämkas, om det finns synnerliga skäl.

18 § Om egendom som kan återvinnas har överlåtits till annan, har konkursboet samma rätt lill återvinning mol denne, om han kände lill eller borde ha känt till de omständigheter som grundar denna rätt.

Talan om återvinning m.m.

19 § Förvaltaren får påkalla återvinning

1. genom atl väcka talan vid allmän domstol,

2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om belalnings-eller förmånsrätt i konkursen eller

3. genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång framställs mot konkursboet.

Om förvaltaren inle vill påkalla återvinning och inle heller ingår förlikning i saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän domstol.

För återgång av förmånsrätt som har vunnits genom utmätning eller genom betalningssäkring behövs inte någon särskild åtgärd.

20 § Talan vid allmän domstol om återvinning får väckas inom etl år frän
dagen för konkursbeslulel. Talan fär även väckas inom sex månader från
det all anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt

sig fast egendom eller är del fråga om återgång av en bodelning, fär talan 14

även väckas inom sex månader frän den dag då lagfart söktes eller bödel- Prop. 1986/87:90 ningshandlingen gavs in till rätten.

En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt att fä ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden läcks av vad som har kommit boet till godo genom rättegången.

21 § Den som med anledning av återvinning får en fordran i konkursen behöver inle bevaka fordringen. Om utdelning har ägt rum, är han vid återbäring lill boet berättigad att avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning enligt tidigare uldelningsförslag, om fordringen då hade varit känd. Vid senare utdelning skall utdelning beräknas för vad som kan återstå av en sådan fordran.

5 kap. Fordringar i konkurs

Fordringar som kan göras gällande

1 § I konkurs fär endast en fordran som har uppkommit innan konkurs
beslutet meddelades göras gällande, om inle nägot annat följer av 3 kap.
2§.

En fordran fär göras gällande i konkurs även om den är beroende av villkor eller inte är förfallen till betalning.

2 § I konkurs fär inte fordran pä lön, arvode eller pension göras gällande i
den mån fordringen uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med
hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständighe
terna i övrigt.

Den som enligt 4 kap. 3 § skall anses som närstående lill gäldenären får inte göra gällande sådan fordran i vidare män än som kan anses skäligt med hänsyn till vad som angetls i första stycket och inle i något fall för längre lid tillbaka än ell är innan konkursansökningen kom in lill tingsrätten.

3 § En fordran på pension fär i konkurs inle göras gällande lill den del
den betalas av en pensionsstiftelse.

Fordringar med solidariskt betalningsansvar

4 § Har flera utfäst eller på något annat sätt ådragit sig solidariskt betalningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning för borgenärens återstående fordran i en solidariskt ansvarig gäldenärs konkurs beräknas på fordringens belopp ulan avdrag för avbetalning som en medgäldenär har gjort,

1. om avbetalningen har skett genom ackord, konkurs eller annan fördel
ning av en insolvent medgäldenärs bo,

2. om den har skett senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna fristdagen eller

3. om och i den mån avbetalningen har medfört rätt för medgäldenären att söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).

Har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs regressfordran och äger återvinning därav inle rum, skall dock avdrag göras.

Om utdelningen överstiger borgenärens återstående fordran, skall över
skottet fördelas enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarig
het för fordringen. 15

Hur utdelning för en fordran hos etl handelsbolag beräknas i en bolags- Prop. 1986/87:90 mans konkurs är föreskrivet i 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

5 § När avbetalning har skett pä en fordran för vilken flera är solidariskt
ansvariga och utdelning till borgenären enligt 4 § skall beräknas pä etl
högre belopp än den återstående fordringen, skall utdelningen beräknas
gemensamt för borgenären och en medgäldenär som har en regressfordran.
Borgenären har företräde till betalning framför medgäldenären. Om flera
medgäldenärer har rätt till betalning av det som återstår sedan borgenären
har fått sitt, skall överskottet fördelas mellan dem enligt vad som följer av
gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även när en medgäldenär gör gällande en regressfordran med anledning av vad han senare kan komma att betala utöver vad som bör belöpa på honom.

6 § Om en borgenär uppbär utdelning i fall då konkursgäldenären har
ställt säkerhet i sin egendom för en regressfordran som en solidariskt
ansvarig medgäldenär kan få mot honom, minskas medgäldenärens rätt att
utnyttja säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen har
beräknats på belopp som svarar mot säkerhetens värde.

Första stycket tillämpas också när konkursgäldenären har en fordran hos medgäldenären som denne hade kunnat använda till kvittning.

7 § Om en solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt skulden senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna fristdagen, skall utdelning för den regressfordran som han därigenom har fäll beräknas pä samma belopp som skulle ha tillämpats i fräga om utdelning lill borgenären om skulden inte hade betalts. Har någon annan solidariskt ansvarig medgäldenär en regressfordran med anledning av en tidigare avbetalning, skall dock utdelningen fördelas mellan medgäldenärerna enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

8 § Om en solidariskt ansvarig gäldenär har försatts i konkurs och om den konkursen inte har avslutals innan en medgäldenär försätts i konkurs, har den förres konkursbo rätt till andel i överskott enligt 4 § tredje stycket även om regressfordringen inte har bevakats i medgäldenärens konkurs.

9 S Vad som sägs i 4-8 §§ om solidariskt betalningsansvar tillämpas ocksä i de fall där borgenären har fått pant eller annan säkerhet i tredje mans egendom.

Vissa fordringar som är beroende av villkor

10 § Är en fordran beroende av ett villkor som innebär alt borgenären
inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inle viss omständighet inträffar,
skall utdelning för fordringen inte beräknas i ett utdelningsförslag, om det
saknas anledning att anta att villkoret kommer all uppfyllas.

Beräkning av ränta på fordringar under konkurs m.m.

11 § För en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med
ränta skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas

eller, om medlen betalas ut i förskoll, dagen för utbetalningen. I

Om en fordran som är förenad med förmånsrätt men som inte löper med Prop. 1986/87:90 ränta hade kunnat göras räntebärande genom delgivning av stämning eller av ansökan om lagsökning eller belalningsföreläggande, skall ränta för den beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) frän dagen för konkursbeslutet, om fordringen då var förfallen till betalning och annars frän déri senare dag dä fordringen förfaller lill betalning. Räntan skall beräknas till dag som avses i första stycket.

För fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för konkursbeslulel ränta mellan borgenärerna endast om boel räcker till betalning av mer än beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmänsrätt, i förekommande fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan bestäms med tillämpning av första och andra styckena.

12 § För en fordran som inte löper med ränta före förfallodagen skall utdelning beräknas endast pä del belopp som efter fem procents ärlig ränta utgör fordringens värde nedan angiven dag, om fordringen dä inle var förfallen, nämligen

1. om fordringen utgår fullt eller med förmånsrätt, den dag dä utdelnings-
förslaget upprättas,

2. om fordringen inte är förenad med förmånsrätt och inte utgår fullt,
dagen för konkursbeslutet.

Betalas medel ut i förskott lill borgenären för en fordran som avses i första stycket I och var fordringen då inte förfallen, skall utdelningen i stället beräknas efter fordringens värde pä betalningsdagen.

Värdering av vissa fordringar

13 § En fordran avseende en förmån som inte utgår i pengar skall vid
utdelning uppskattas lill skäligt belopp.

En fordran på pension som inle är förfallen lill betalning den dag då utdelningsförslaget upprättas skall uppskattas lill det belopp som motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen sker med ledning av 2 och 3 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. En fordran på ränta eller annan förmån som skall utgå under någons livstid och som inte är förfallen till betalning den dag dä utdelnings-förslaget upprättades skall uppskattas med ledning av 3 § angivna lag.

En fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gäller den dag då utdelningsförslagel upprättas. Betalas medel ut i förskott tili borgenären, sker beräkningen efter kursen på betalningsdagen.

14 § Om en gäldenär som i en konkurs har fått ackord återigen blir försalt
i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär vars fordran har
satts ned genom ackordet rätt till utdelning för fordringens hela ursprungli
ga belopp med avdrag för vad han redan har uppburit. Han får dock inle
uppbära mer än vad han har rätt lill enligt ackordet.

Första stycket tillämpas också när gäldenären har fått ackord enligt ackordslagen (1970:847).

Kvittning i konkurs

15 § En fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslulel meddelades. Detta gäller dock inte om

2 Riksdagen /9S6!87. / saml Nr 90

kvittning var utesluten utom konkurs på grund av fordringarnas beskaffen- Prop. 1986/87:90 hel.

Är en fordran beroende av elt villkor som innebär att borgenären har rätt att få ut fordringsbeloppel endast om viss omständighet inträffar, skall borgenären fullgöra sin förpliktelse trots att han annars hade haft rätt all kvitta. Om han före den dag då utdelningsförslaget upprättas visar att villkoret har uppfyllts, har han emellertid rätt atl återfå motsvarande belopp i den mån del inte överstiger vad han har att fordra. Finns det anledning alt anta att villkoret kommer alt uppfyllas senare, skall elt för borgenären beräknat belopp avsättas när utdelningsförslaget upprättas.

16 § En fordran mot gäldenären som har förvärvats genom en överlåtelse
från tredje man senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna
frisldagen får inle användas lill kvittning mol en fordran som gäldenären
hade när borgenären förvärvade sin fordran. Detsamma gäller om en
fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sädan överiätelse
och borgenären då hade skälig anledning att anta alt gäldenären var insol
vent.

En borgenär som har satt sig i skuld lill gäldenären under sådana omständigheter att del är all jämställa med en betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel får inte kvitta i den män en sädan betalning hade kunnat bli föremål för återvinning.

17 § En fordran pä ersättning som tillkommer en borgensman eller någon
annan med anledning av en förpliktelse som han har infriat (regressford
ran) anses vid tillämpningen av 15 och 16 §§ ha förvärvats när hans
förpliktelse grundades.

Även om bevakningsförfarande äger rum i konkursen, behöver en borgenär som har rätt att kvitta inle bevaka sin fordran i den mån den läcks av gäldenärens fordran. När kvittning inle får ske, fär borgenären trots det på sin skuld avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning i konkursen, om hans fordran intill skuldbeloppet hade bevakats i rätt tid.

Överlåter boet en fordran sä att en borgenär därigenom förlorar rätten lill kvittning, skall boet gottgöra borgenären för detta.

6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.

Förbud mot näringsverksamhet under konkurs

1 § En gäldenär som är en fysisk person fär inle under konkursen driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125), Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i

2 kap. 1 § regeringsformen eller I kap. I §, 4 kap. 1 §, 6 kap. I § eller 13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av förbudet.

Om näringsförbud efter särskild prövning finns det bestämmelser i lagen (1986:436) om näringsförbud.

Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs

2 § Gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och granskningsmän de upplysningar om boet som de begär.

Gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boet och pä begäran av
förvaltaren närvara vid bouppleckningsförrällningen. Är gäldenären en
juridisk person och finns det flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet 18

dock inle för en sädan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser Prop. 1986/87:90 sakna betydelse för boutredningen.

Vid förlikningssammanträde och sammanträde för prövning av ackordsförslag skall gäldenären närvara, om han inle har laga förfall eller rätten medgeratt han uteblir. Att gäldenären uteblir frän ett sammanträde hindrar inle alt de ärenden som skall förekomma på sammanträdet handläggs.

Bouppieckningsed

3 § Gäldenären skall inför rätlen avlägga bouppieckningsed. Han skall
göra de tillägg till eller ändringar i bouppteckningen som han anser behövs
och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar
är riktig, sä all det inte enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller
upptagits någon tillgäng eller skuld.

Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen,

4 § Bouppteckningseden skall avläggas vid ett edgångssammanträde. Ed-
gångssammanträdel skall hållas tidigast en och senast tvä månader efter
konkursbeslulel. Sammanträdet fär dock hållas senare, om det är nödvän
digt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet. Om gäl
denären är förhindrad av laga förfall att avlägga eden vid edgångssamman-
trädet eller om bouppteckningen då ännu inte har kommit in till rätten,
skall rätten sä snart förfallet upphör eller bouppteckningen kommer in
genom delgivning kalla gäldenären att fullgöra edgången. Edgångssam-
manträdel skall trots det hållas på utsatt tid.

När det finns anledning till det får rätten besluta att gäldenären skall avlägga eden inför en annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk får eden avläggas där han vistas. Edgången får inte fullgöras före edgångssammanträdet.

5 § När del åligger en förmyndare atl avlägga bouppteckningsed är även
den omyndige, om han har fyllt femton är, skyldig atl pä yrkande av
förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Delta gäller dock inle om del
finns sädana särskilda omständigheter alt anledning till edgången saknas.

Annan än gäldenären är skyldig att på yrkande av förvaltaren eller en borgenär avlägga bouppteckningsed eller beediga viss uppgift i bouppteckningen, om det kan antas att sådan edgång är av betydelse för boutredningen.

När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yrkandet lill förhandling inför rätlen. Har yrkandet framställts av en borgenär, skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses med yrkandet skall delges.

Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen kan ske eller vid den senare lidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket.

Tvångsmedel m.m.

6 § Gäldenären får inte efter det alt konkursbeslulel har meddelats och
innan han har avlagt bouppieckningsed bege sig utomlands utan rättens
medgivande. Om det senare under konkursen finns skäl att befara att 19

gäldenären genom att lämna landet undandrar sig skyldighet som före- Prop. 1986/87:90 skrivs i denna lag, får förbud meddelas honom att resa utomlands. Byter gäldenären vistelseort, skall han meddela förvaltaren var han vistas.

Om del finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter elt förbud alt resa utomlands, fär gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till tillsynsmyndigheten. Om gäldenären inte har något pass, fär förbud att utfärda pass för honom meddelas.

Om det finns skäl att befara atl gäldenären genom alt lämna den ort där han är bosatt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, får förbud meddelas honom alt lämna orten.

7 § Etl beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären all lämna
ifrån sig sill pass eller om förbud atl utfärda pass meddelas av rätlen pä
begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. När det inte längre finns
skäl för ett sådant beslut, skall beslutet omedelbart hävas.

Innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätten ge gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig, om del lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse. Rätten fär också hålla förhandling i frågan. Till en sådan förhandling skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och gäldenären kallas. Kallelsen till gäldenären bör delges.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sill pass skall delges gäldenären.

8 § Har gäldenären med anledning av ett beslut enligt 2 kap. 12 § lämnat ifrån sig sitt pass, skall rätten omedelbart efter konkursbeslutet pröva om gäldenären skall återfå passet. Om det finns skäl att befara atl gäldenären åsidosätter etl förbud alt bege sig utomlands, har han inle rätt att återfå passet. En motsvarande omprövning skall ske, om förbud atl utfärda pass har meddelats.

9 § Om gäldenären undandrar sig att fullgöra vad som åligger honom enligt 2, 3, 5 eller 6 § eller överträder ett reseförbud enligt 6 §, kan han efter omständigheterna antingen hämtas eller häktas. Detsamma gäller om det finns skäl atl befara alt gäldenären kommer att undandra sig en skyldighet eller överträda elt förbud som här har angetls.

Om någon annan än gäldenären undandrar sig alt fullgöra edgång som har förelagts honom enligt 5 §, kan han efter omständigheterna föreläggas vite, hämtas eller häktas.

Häktning i de fall som avses i första och andra styckena får ske endast om det finns synnerliga skäl till det. Har gäldenären överträtt ett reseförbud enligt 6 §, skall han dock häktas om det inle är uppenbart att det är onödigt.

Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.

10 § Frågor om åtgärder enligt 9 § eller om utdömande av förelagt vite
prövas av rätten på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten.

Innan rätlen beslutar i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätlen ge den som avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle alt yttra sig, om det lämpligen kan ske och del inte är utan betydelse.

Begärs någon häktad, skall rätlen pä yrkande förordna biträde ät honom,
om del inle är uppenbart all sådant inte behövs. Biträdet har rätt till
ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten kan ålägga 20

den som häkiningsyrkandet riktas mot alt såsom förlorande part helt eller Prop. 1986/87:90 delvis ersätta statens kostnader för biträdet. Ogillas häkiningsyrkandet och beror detta på att sökanden inte har haft godtagbara skäl för yrkandet, skall sökanden ersätta statens kostnader för biträdet.

11 § Rätten får hålla förhandling för atl pröva en fråga som avses i 10 §.
Har häktning begärts, skall förhandling hållas, om det inte är fara i dröjs
mål.

Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om möjligt, den som avses med åtgärden kallas. Den sistnämndes kallelse skall delges. Han får hämtas till förhandlingen, om det finns skäl lill det. Har han kallats lill förhandlingen eller kan det antas att han har avvikit eller på annat sätt håller sig undan, hindrar hans utevaro inle alt yrkandet prövas.

Har rätten beslutat om häktning av någon som inle var närvarande vid rätten, skall, sä snart beslutet har verkställts, anmälan om detta göras hos rätten. När en sådan anmälan har gjorts, skall förhandling i häklningsfrå-gan hällas snarast och senast fyra dagar efter det all häktningsbeslutet verkställdes.

Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för alt pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Finns det inte längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än tre månader.

12 § Om någon är häktad med slöd av 2 kap. 12 §, skall rätten i samband med konkursbeslutet pröva om denne fortfarande skall vara häktad. Föreligger skäl till häktning enligt 9 §, skall häktningen bestå. Vid tillämpning av 11 § fjärde stycket inräknas även tid under vilken gäldenären hållits häktad med stöd av 2 kap. 12 §.

13 § Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas 2 § första stycket, 6-8 §§ samt 9 § första, tredje och ijärde styckena även på en styrelseledamot, en verkställande direktör, en bolagsman och en likvidator som har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansökningen kom in lill tingsrätten.

Ersättning för inställelse

14 § Om gäldenären är i behov av det, är han berättigad till skälig ersätt
ning av konkursboet för resa och uppehälle inom landet, när han till följd
av bestämmelserna i 2-5 §§ inställer sig hos rätlen eller någon annanslans.
Vad som har sagts nu gäller även för en sädan person som avses i 13 §.

Har ett yrkande enligt 5 § andra stycket riktats mot någon annan än den som avses i 13 §, är han berättigad till skälig ersättning av boet för inställelse enligt 5 § tredje eller fjärde stycket.

Beslut om ersättning meddelas av rätten.

7 kap. Förvaltning och tillsyn

Förvaltare

1 § En förvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdra
get kräver, ha borgenärernas och tillsynsmyndighetens förtroende saml
även i övrigt vara lämplig för uppdraget.
Den som är anställd vid en domstol får inle vara förvaltare. 21

2 § Förvaltare utses av rätten. Prop. 1986/87:90
Rätlen bestämmer ocksä antalet förvaltare. Flera än en förvaltare fär

utses endast om det med hänsyn lill boets omfattning och beskaffenhet är behövligt atl förvaltningen delas eller alt den handhas odelad av flera.

Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för varje del av förvaltningen. Rätten bestämmer efter vilka grunder delningen skall ske.

3 § Innan rätten utser förvaltare eller fattar beslut om atl flera förvaltare
skall finnas, skall tillsynsmyndigheten höras.

Frågor om att utse flera förvaltare eller atl dela förvaltningen mellan flera förvaltare tas upp pä begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltare, en granskningsman eller en borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren skall höras. Rätlen fär, om det behövs, pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas.

4 § Om flera förvaltare handhar förvaltningen odelad, får de endast ge
mensamt avhända boet någon rättighet eller vidta en åtgärd som kan
medföra en förpliktelse för boet.

Finns del tvä förvaltare och kan de inte enas beträffande en åtgärd eller etl beslut som enligt denna lag ankommer pä dem eller är förvallarna flera än två och finns del inle majoritet för en viss mening, skall den mening gälla som tillsynsmyndigheten biträder.

Entledigande av förvaltare m.m.

5 § Om en förvaltare begär all fä avgå och visar skäl till det, skall rätten
entlediga honom.

En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas frän uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande las upp på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en borgenär eller gäldenären.

En förvaltare fär inle entledigas ulan atl tillsynsmyndigheten har hörts. Om någon annan än förvaltaren själv har begärt alt förvaltaren skall entledigas, skall rätten, om det inte av särskilda skäl är onödigt, pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas. Om del är av särskilt intresse atl borgenärerna hörs, skall de kallas lill förhandlingen genom kungörelse.

Rätten får, om den finner skäl till det, i avvaktan på förhandlingen försälla en förvaltare ur tjänstgöring. Innan del sker skall tillsynsmyndigheten höras. Om en förvaltare försätts ur tjänstgöring, kan rätten utse någon annan atl under tiden fullgöra hans åligganden.

6 § Om en förvaltare entledigas, skall rätten genast utse en ny förvaltare.
Första stycket gäller inte om del finns flera förvaltare och någon av dem

entledigas samt rätten, efter att ha hört ttllsynsmyndighelen, finner alt del inte är nödvändigt att utse någon annan i den entledigades ställe.

Rådgivare och förlikningsman

7 § Om rätten av särskilda skäl finner det behövligt, fär den, efter alt ha

hört tillsynsmyndigheten, uppdra ät en lämplig person atl vara rådgivare åt 2

förvaltaren vid förvaltningen av boet eller atl som förlikningsman biträda Prop. 1986/87:90 rätten med utredning och förlikning i en tvistefråga som har uppkommit genom anmärkning mot en bevakning eller atl fullgöra båda dessa uppgifter.

Den som är anställd vid en domstol fär inte vara rådgivare eller förlikningsman.

När uppdraget är slutfört skall del genast anmälas till rätten. Samtidigt skall en redogörelse lämnas för det arbete som uppdraget har medfört.

Rätten skall återkalla uppdraget när anmälan har gjorts eller när det annars finns skäl till återkallelse.

Förvaltarens allmänna åligganden m.m.

8 § Del åligger förvaltaren att ta lill vara borgenärernas gemensamma rätt
och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb
avveckling av boet.

Första stycket hindrar inte att förvaltaren vid avvecklingen av boel beaktar vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, om del kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.

9 § Förvaltaren är skyldig alt pä begäran lämna upplysningar om boet
och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären
eller tillsynsmyndigheten.

10 § 1 viktigare frågor skall förvaltaren höra tillsynsmyndigheten och särskilt berörda borgenärer, om del inle föreligger hinder mot det. Förvaltaren skall i sådana frågor höra även gäldenären, om del lämpligen kan ske.

11 § Om förvaltaren finner det nödvändigt, fär han anlita ett sakkunnigt biträde för viss förvaltningsålgärd.

12 § Förvaltaren skall snarast ta hand om gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som rör boet. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, skall förvaltaren i det omhändertagna räkenskapsmaterialet på lämpligt sätt ange dagen för omhändertagandet.

Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial rörande gäldenärens bo är skyldig atl lämna ut materialet till förvaltaren i gäldenärens konkurs.

13 § Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets
tillgångar tas upp lill noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna
skall del anges i vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen skall
vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om
de böcker och handlingar som avses i 12 §.

Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgängssammanlrä-del.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till
rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren 23

anser atl denna är tillförlitlig. I sä fall skall han snarast anmäla det till Prop. 1986/87:90 rätten och tillsynsmyndigheten.

Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu inte getts in till rätlen, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka frän beslutet om bevakningsförfarandel skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I etl bankaktiebolags, en sparbanks eller en central föreningsbanks konkurs skall till bouppteckningen eller borgenärsförleck-ningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta.

14 § Förvaltaren får, om det behövs, begära handräckning av kronofog
demyndigheten för att kunna omhänderta eller annars få tillgång till gälde
närens bo med de böcker och andra handlingar som rör boel. Delsamma
gäller sådant räkenskapsmaterial som avses i 12 § andra stycket. Krono
fogdemyndigheten fär då genomsöka hus, rum eller förvaringssiällen och,
om tillträde behövs lill något utrymme som är tillslutet, låta öppna läs eller
ta sig in på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda
tvång i den män det behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses
befogal med hänsyn lill omständigheterna. Våld mot person får dock
brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den män
det med hänsyn till ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt.

I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i ulsökningsbalken om talan mot utmätning i allmänhet.

15 § Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets
tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat
utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha
inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla

1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2. en uppgift om huruvida det har förekommit nägot sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet,

3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar är skyldig atl återbära olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller all enligt dessa lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,

4. en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen alt upprätta särskild balansräkning kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas,

5. en uppgift i förekommande fall om atl misstanke om brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda näringsförbud enligt 2 § lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts till åklagaren,

6. en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller under del senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.

Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslulel
skickas lill rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det.
När det finns särskilda omständigheter fär rätten medge anstånd med
avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall
den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen, 24

16 § Om förvaltaren finner att gäldenären kan misslänkas för något brott Prop. 1986/87:90
som avses i II kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta alfmän

åklagare om det och ange grunden för misstanken. Delsamma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och del under konkursförvaltningen kommer fram all gäldenären kan misstänkas för något annat brott av inle ringa beskaffenhet som har samband med verksamheten.

Kan det misslänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsförbud har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan komma i fräga, skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grunden för misstanken.

17 § Förvaltaren skall till sin slutredovisning bifoga en redogörelse för de
åtgärder som han har vidtagit för alt efterforska sädan brottslig gärning
som avses i 16 § första stycket och sådant förfarande som avses i andra
stycket samma paragraf saml resultatet av dessa efterforskningar.

Förvaltarens medelsförvaltning m.m.

18 § Pengar som flyter in under förvaltningen av ett konkursbo skall
snarast göras räntebärande genom insättning på boets räkning i bank.
Detta behöver dock inle ske i den mån medlen behövs lill betalning av
löpande utgifter.

Även sedan konkursen har avslutals skall förvaltaren ha boets medel insatta i bank mot ränta till dess medlen betalas ut enligt 11 kap. Förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om i vilken bank medlen stär inne.

19 § Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fräga om bokföringsskyl
dighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god
redovisningssed kräver atl bokföringen sker pä något annat sätt.

Förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio år frän utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. 1 övrigt tillämpas 22 § bokföringslagen (1976:125).

Första stycket medför inte någon inskränkning i den bokföringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven för alt möjliggöra kontroll över viss verksamhet.

Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.

20 § Om konkursen inte är avslutad då sex månader har förflutit efter
edgängssammanträdet. skall förvaltaren inom en månad därefter til] till
synsmyndigheten avlämna en berättelse, i vilken alla de åtgärder som har
vidtagits för att avsluta konkursen skall anges noggrant. Berättelsen skall
innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna perioden
eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshän
delser. Har pengar under någon del av denna period stått inne i bank, skall
lill berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift på de insättningar och
uttag som har förekommit.

Senare under konkursen skall förvaltaren inom en månad frän utgången av varje sexmånadersperiod avge en sädan berättelse som sägs i första stycket för den senaste perioden. Denna skall även innehålla fullständiga upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats.

Förvaltaren skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rätten. 25

21 § Också sedan konkursen har avslutals skall förvaltaren, så länge Prop. 1986/87:90
boets medel är insatta i bank, inom en månad från utgången av varje

kalenderår till tillsynsmyndigheten lämna sådana uppgifter som sägs i 20 § första stycket andra och tredje meningarna. När några medel inte längre finns att lyfta, skall förvaltaren anmäla del till myndigheten.

22 § Om det vid konkursens avslutande finns några hinder mol att de
böcker och andra handlingar rörande boet som förvaltaren har tagit hand
om återställs lill gäldenären, skall de överlämnas lill tillsynsmyndigheten,
om inte förvaltaren anser att han bör bevara dem. Handlingarna skall
bevaras i enlighet med vad som i vaqe särskilt fall gäller om arkivering.

Redovisning av medel till tredje man

23 § Särskilda bestämmelser finns om en kommillents rätt att, när gäl
denären såsom kommissionär för kommillenlens räkning i eget namn har
ingått avtal, mot tredje man göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet.
Detsamma är fallet i fråga om en kommillents rätt lill redovisning för
sådana belopp som flutit in lill kommissionärens konkursbo för sålt gods.

Om gäldenären i något annat fall före konkursbeslutet har sålt nägon annans egendom, har den vars egendom sålts rätt atl, om betalningen helt eller delvis flutit in lill konkursboet efter konkursbeslutet, av förvaltaren få redovisning för vad som har flutit in. 1 den män betalningen inle har erlagts av köparen har han dessutom rätt att själv göra fordringsrätten gällande gentemot köparen, om inte köparens rätt därigenom skulle åsidosättas.

Vad som har sagts nu om rätt att få redovisning av förvaltaren skall ocksä gälla om del i något annat fall lill konkursboet flyter in medel för vilka gäldenären skulle haft skyldighet att redovisa till annan.

24 § Om gäldenären vid konkursbeslulel innehade redovisningsmedel
som skall vara förbehållna någon annan, skall förvaltaren ta hand om
medlen och sedan redovisa dem tillsammans med den ränta som har
upplupit frän dagen för konkursbeslulel. När del gäller att fastställa vad
som sålunda skall tillkomma en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt i
konkursen samt skyldigheten att svara för kostnad med anledning av
förfarandet, tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som lill
säkerhet för sin fordran har panträtt. Ansvaret för sådan kostnad skall
dock vila på redovisningsborgenären endast i den mån boet annars inte
lämnar tillgång till del betalning av kostnaden.

Tillsynen över förvaltningen

25 § Regeringen utser vissa kronofogdemyndigheter att vara tillsynsmyn
digheter.

En kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, förordna en annan kronofogdemyndighet att handlägga tillsynsuppgift i konkursen.

26 § 1 fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller
utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen (1986:223) att den som i
allmänt mäl har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs

gällande i konkursen inte fär fullgöra någon lillsynsuppgifl i konkursen, 26

27 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka alt förvaltningen bedrivs på ett Prop. 1986/87:90
ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra författ
ningar. Den skall då särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte

fördröjs i onödan. Myndigheten fär, när den finner del lämpligt, inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar saml begära redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter motiverar det, får myndigheten utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och förvaltningen i övrigt.

28 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillgäng lill de böcker och andra hand
lingar som rör boet.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till rätlen, borgenärer, granskningsmän eller gäldenären.

29 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får inte överklagas i
andra fall än de som avses i 3 kap. 6 §.

Granskningsman

30 § Om en borgenär begär det, skall rätlen förordna en granskningsman atl med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningsman skall utses den som borgenären föreslär, om han är lämplig.

Granskningsmannen skall ha tillgång lill de böcker och andra handlingar som rör boel.

Om borgenären begär det, skall även en ersättare för granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren.

Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör framställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.

Ersättningen til! granskningsmahnen skal) betalas av borgenären.

8 kap. Försäljning av egendom

Inledande bestämmelser

1 § Boets egendom skall säljas så snart det lämpligen kan ske, om inle något annat följer av bestämmelserna i 2-5 §§, 6 § andra stycket, 8 § andra stycket, 14 § saml 12 kap. 1 § tredje stycket.

2 § Har gäldenären drivit en rörelse, får förvaltaren, om det lagligen kan ske, fortsätta rörelsen för konkursboets räkning i den män det är ändamålsenligt. Detsamma gäller om förvaltaren sedan rörelsen har lagts ned vill återuppta denna. Rörelsen fär dock fortsättas längre lid än ett år frän edgängssammanträdet endast om det finns särskilda skäl för det.

3 § Har gäldenären överklagat konkursbeslulel, får inle mol hans vilja någon egendom i boet säljas förrän hovrätten har prövat besvären.

Första stycket utgör inte hinder mot

I. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och 8 §§
samt 2 och 10 §§ i detta kapitel, 27

2. försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning eller Prop. 1986/87:90 snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård,

3. försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån medel annars skulle saknas lill betalning av uigifter för boet.

4 § Om gäldenären ger in ell ackordsförslag, får egendomen i boel inte
säljas innan ackordsfrågan har avgjorts. Vad som nu har sagts utgör inle
hinder mol en försäljning om

1. den är förenlig med ackordsförslagel,

2. den föranleds av skäl som sägs i 3 § andra stycket 1 och 2,

3. den behövs för ändamål som anges i 12 kap. 24 § eller

4. det finns andra särskilda skäl,

5 § Om en inteckningshavare eller någon annan borgenär som för sin
fordran har förmånsrätt i viss egendom yrkar att den egendomen skall
säljas genom förvaltarens försorg och om hans rätt till betalning ur egendo
men har lämnats obestridd eller fastställts genom etl lagakraftvunnet avgö
rande, får försäljning av egendomen inte uppskjutas. Delta gäller dock inte
i fråga om egendom som behövs för en rörelse under tid dä denna fortsätts
med stöd av 2 § och inle heller om förvaltaren anser atl anstånd är nödvän
digt för all förhindra all konkursboet tillfogas avsevärd förlust eller atl
genomförandet av ett ackord väsentligt försväras saml anstånd inte är
oskäligt mot borgenären.

Försäljning av fast egendom

6 § Om fast egendom finns i boet, får förvaltaren begära all den säljs exekutivt. Egendomen får också säljas på annat sätt, om förvaltaren anser att det är fördelaktigare för boet.

Har en exekutiv auktion hållils pä fast egendom som hör till boet utan alt någon försäljning har kommit lill stånd, behöver förvaltaren inte vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har någon exekutiv auktion inle ägt rum men finns det anledning atl anta all en sådan auktion inte kommer alt leda till försäljning, behöver förvaltaren inle vidta nägon åtgärd för alt sälja egendomen, om samtycke lill det har lämnats av de borgenärer som i konkursen kan göra gällande fordringar som skall utgå med särskild förmånsrätt ur egendomen.

Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom, skall förvaltaren före bevakningssammanträdel avlämna den behållning som under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inle avlämnas före bevakningssammanträdet skall, om egendomen säljs, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan utdelning sker i konkursen.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdet anmäla arvode, andra kostnader och sådana fordringar som kan göras gällande i konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen. När förvaltaren gör en anmälan pä en borgenärs vägnar, skall han skriftligen underrätta denne om det.

Försäljning av lös egendom

7 § Försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av
gäldenärens rörelse skall ske på auktion eller på annat sätt efter vad
förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet, 28

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan sär- Prop. 1986/87:90 skild förmånsrätt får inle utan hans samtycke säljas på annat sätt än på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får egendomen säljas pä annat sätt än pä auktion, om det är sannolikt atl högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten medger det.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren genom fond-kommissionär säljer värdepapper, noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, till gällande börs- eller marknadspris eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

8 § När ett fartyg som inte är infört i skeppsregistret eller i motsvarande
utländska register, ett luftfartyg som inle är registrerat, gods i fartyg eller
gods i luftfartyg skall säljas, fär förvaltaren, om egendomen finns inom
landet, begära att den säljs exekutivt.

Uppkommer fråga om atl sälja ett registrerat skepp, ell registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finns egendomen inom landet, tillämpas 6 § första och andra styckena.

Skall gäldenärens rätt lill andel i inteckning som belastar hans luftfartyg eller reservdelar lill luftfartyg säljas, skall förvaltaren före försäljningen skaffa en särskild inteckningshandling på det belopp som tillkommer gäldenären, om det inte finns laga hinder mol det. Skall en inteckningshand-iing som innehas av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig säljas, är förvaltaren skyldig att, om inle gäldenären medger alt handlingen fär säljas med bibehållen ansvarighet, förse handlingen med en påskrift som befriar gäldenären från ansvarighet. Något medgivande av gäldenären krävs dock inle, om denne har avvikit eller pä något annat sätt håller sig undan.

Med fartyg likställs i denna lag ett fartyg under byggnad. Vad som sägs om skeppsregistret skall då i stället gälla skeppsbyggnadsregistret.

9 § Bestämmelserna i 6 § Ijärde stycket tillämpas även när lös egendom
som tillhör gäldenären skall säljas exekutivt under konkursen. I etl sådant
fall skall förvaltaren dessutom, i den mån del behövs, i ärendet föra talan
för de borgenärer som har förmänsrätt enligt 10 § förmånsrätlslagen
(1970:979) och skriftligen underrätta sådan borgenär om ett yrkande som
han framställer pä dennes vägnar.

10 § En borgenär som innehar lös egendom med handpanträtt får själv
ombesöria alt egendomen säljs på auktion eller, när det är fråga om
värdepapper som är noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses
i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, genom
fondkommissionär lill gällande börs- eller marknadspris. En sådan försälj
ning får dock inte utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter edgängssammanträdet. Borgenären skall minst en vecka in
nan han vidtar åtgärd för egendomens försäljning ge förvaltaren tillfälle att
lösa in egendomen. Om det är fråga om ett fartyg eller gods i fartyg eller i
luftfartyg eller intecknade reservdelar lill luftfartyg, skall egendomen säl
jas exekutivt.

Borgenären skall minst tre veckor i förväg underrätta förvaltaren om lid och plats för en auktion som inte hålls i exekutiv ordning.

Har egendomen sålts pä annat sätt än exekutivt, skall borgenären för .yg

förvaltaren redovisa vad som har flutit in.

Vill inte borgenären själv sälja egendomen, fär förvaltaren ombesörja Prop. 1986/87:90 försäljningen. En inteckning i luftfartyg eller i reservdelar till luftfartyg som har lämnats som pant av den inlecknade egendomens ägare får dock inte säljas av förvaltaren. Han får bara låta sälja den rätt till andel i inteckningen som enligt vad som är särskilt föreskrivet kan tillkomma gäldenären.

Kungörande av auktion i vissa fall

11 § Om konkursboets egendom skall säljas på auktion genom förvaltarens försorg, skall han låta kungöra auktionen på det sätt och inom den tid som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion på sådan egendom som del är fräga om. Kungörelsen behöver dock inle i något fall införas i Posi-och Inrikes Tidningar.

Första stycket tillämpas ocksä beträffande en auktion som enligt 10 § ombesöris av en borgenär.

12 § Förvaltaren får kungöra en av honom utsatt auktion i mindre ut
sträckning än som följer av II § första stycket, om han anser atl del är
tillräckligt. Detta gäller dock inte i fråga om kungörande av

1. auktion på fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller inlecknade reservdelar lill luftfartyg, om inte gäldenären samtycker till det,

2. auktion på någon annan lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan särskild förmånsrätt, om inte borgenären samtycker lill det.

Sådant samtycke av gäldenären som sägs i första stycket 1 krävs inte, om gäldenären har avvikit eller på något annat sätt håller sig undan.

13 § Förvaltaren bör i god tid före en av honom utsatt auktion pä lös
egendom särskilt underrätta varie känd borgenär som har panträtt eller
någon annan särskild förmänsrätt i egendomen om auktionen.

Indrivning av fordringar

14 § Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske vidta åtgärder för att driva in utestående fordringar. Kan en fordran inle drivas in inom rimlig tid, får den säljas som annan lös egendom.

9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet

Bevakning

1 § Rätten får efter framställning frän förvaltaren besluta alt bevakningsförfarande skall äga rum i konkursen. Bevakning bör äga rum, om fordringar ulan förmänsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen.

2 § Beslutar rätten att bevakningsförfarande skall äga rum, skall rätten bestämma inom vilken lid bevakning skall ske. Tiden för bevakning skall utgöra minst fyra och högst tio veckor från dagen för beslutet atl anordna bevakningsförfarandet. , 30

1 § Rätlen skall genast kungöra vad som har beslutats enligt 1 och 2 §§. Prop. 1986/87:90

2 § En borgenär skall inom den tid som har beslämts för bevakning av fordringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och den förmånsrätt han vill göra gällande. Undantag från denna skyldighet följer dock av

4 kap. 21 §, 5 kap. 8 § och 17 § andra stycket saml 5 § i detta kapitel.

Alt en fordran som omfattas av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs i vissa fall bevakas genom förvaltaren följer av den lagen.

5 § En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller
lös egendom behöver inle bevaka fordringen för all få rätt lill betalning ur
den pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank eller en central föreningsbank pä grund av en insättning pä räkning behöver inle bevaka sin fordran i kreditinstitutels konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 § ijärde stycket.

6 § 1 bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om del är möj
ligt. Grunden för fordringen skall framgå tydligt. Om förmånsrätt yrkas,
skall borgenären ocksä tydligt ange grunden för den. Inlagan skall vara
egenhändigt undertecknad av borgenären eller borgenärens ombud.

Vid bevakningsinlagan skall borgenären i original eller bestyrkt kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa till stöd för sitt anspråk.

Bevakningsinlagan och de handlingar som har bifogals denna skall ges in i tvä exemplar.

7 § Genast efter bevakningstidens utgång skall rätten överlämna del ena
exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.

Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar som har bevakats. För varje fordran anges dess belopp och, om förmånsrätt har yrkats, den åberopade grunden därför saml den plats i förmånsrällsordningen som fordringen får enligt borgenärens yrkande. Kopior av förteckningen skall skickas till rätten och tillsynsmyndigheten.

Anmärkning

8 § När rätten beslutar att bevakning skall äga rum, skall rätten samti
digt, efter samråd med förvaltaren, bestämma

1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningarna,

2. var de till förvaltaren överiämnade bevakningshandlingarna skall hållas tillgängliga för granskning,

3. lidpunkten för det förlikningssammanlräde som skall hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.

Om del visar sig vara lämpligare, får elt beslut enligt första stycket fattas senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst tvä och högst fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. Om det behövs med hänsyn lill förhållandena i konkursen, fär en längre anmärkningstid fastställas. Föriikningssammanträdet fär inle hällas tidigare än tvä eller senare än fyra veckor frän utgången av anmärkningsliden.

Underrättelser om vad rätten har bestämt enligt denna paragraf skal!
tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer
som har bevakat fordringar i konkursen. 31

9 § Förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och, om han fin- Prop. 1986/87:90 ner anledning till anmärkning mol något yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, skriftligen anmäla det till rätten inom den tid som har bestämts enligt 8 § första stycket 1. 1 anmärkningsskriften skall grunden för anmärkningen anges tydligt. Skriften skall vara egenhändigt undertecknad av förvaltaren eller dennes ombud.

Även en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och gäldenären får framställa anmärkning mot en bevakning. En sådan anmärkning skall framställas inom den lid och på det sätt som anges i första stycket.

Anmärkningsskriften och de handlingar som åberopas lill stöd för anmärkningen skall ges in i två exemplar.

10 § Om en anmärkning görs av någon av dem som har rätt till det, gäller den också för de andra, även om de inte har tagit del i anmärkningen.

11 § Den som har rätt all framställa anmärkning mot en bevakning får efter anmärkningslidens utgång lill stöd för en gjord anmärkning åberopa även en annan omständighet än sådan som har angetts i anmärkningsskrif-len. Efter förlikningssammanträdet får dock en ny omständighet som innebär att grunden för anmärkningen ändras åberopas endast om omständigheten varken var eller borde ha va.-it känd för den anmärkningsberättigade eller om del i övrigt finns särskilda skäl för att ändå lillåta alt omständigheten åberopas.

Om en ny omständighet åberopas i ett annat sammanhang än vid förlikningssammanträdet eller vid en förhandling, gäller i fråga om formen för åberopandet vad som föreskrivs om anmärkning i 9 § första stycket.

12 § En borgenär får den betalnings- och förmånsrätt som han har yrkat i
sin bevakning, om del inte på rätt sätt och i rätt tid har framställts någon
anmärkning mol den. Att anmärkning inle har framställts hindrar dock inte
att talan om återvinning väcks vid domstol.

Har ett yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, får det inte gå ut över dem som enligt lag har företräde lill betalning ur viss egendom. Etl yrkande om förmånsrätt som inte avser någon i lag föreskriven förmånsrätt är ulan verkan, även om någon anmärkning inte har framställts mot yrkandet.

7i'/.f/ angående en bevakad fordran

13 § Tvistefrågor som har uppkommit genom framställda anmärkningar och som inte har förlikts skall handläggas vid ett förlikningssammanlräde inför rätlen. Vid detta får förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan. Till sammanträdet skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningar riktats och de som framställt anmärkningarna kallas.

Förvaltaren skall närvara vid sammanträdet. Att han uteblir hindrar dock inte att sammanträdet genomförs. Tillsynsmyndigheten har rätt att delta vid sammanträdet.

Rätten skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkom
ma förlikning. De närvarande som har rätt att föra talan får med bindande
verkan för dem som har uteblivit medge alt en anmärkning förfaller eller
inskränks eller uppdra åt förvaltaren att ingå förlikning med en borgenär
mot vars bevakning en anmärkning har gjorts. Är både en borgenär och en
borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för bor- 32

genärens fordran närvarande och kan de inle enas. gäller borgenärens Prop. 1986/87:90 mening om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen,

14 § Beslut enligt 13 § tredje stycket får överklagas av deri som enligi 13 § första stycket är taleberättigad. om han anser att beslutet inte har tillkommit på lagligt sätt. Beslutet överklagas genom besvär lill hovrätten inom två veckor från dagen för beslutet. Om inte hovrätten förordnar annat, skall beslutet gälla omedelbart.

15 S Tvistefrågor som inte har blivit föriikta skall prövas av rätlen vid en förhandling. Rätten skall vid föriikningssammanträdet forbereda de återstående tvistefrågorna så atl de kan behandlas slutligt vid förhandlingen.

Förhandlingen skall om möjligt hällas i omedelbar anslutning till föriikningssammanträdet. Om det inte sker, skall rätten säua ut förhandlingen till en dag inom fyra veckor efter sammanträdet eller, om det finns särskilda skäl för det. senare dag. Till en sådan förhandling skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningarna rikiais och de som framställt anmärkningarna kallas.

16 S Tvistefrågor angående fordringar som har bevakats skull prövas
snarast och om möjligt avgöras på en gång. Kräver vissa fordringar längre
tid för atl utredas och prövas skall rätten besluta särskilt över de tvistefrå
gor som kan avgöras tidigare. Beror någon borgenärs anspråk på prövning
en i en särskild rättegång, fär det inle fördröja avgörandet. I sådant fall
skall ratten fastställa hans rätt i konkursen för de! belopp som kan bli
bestämt genom dom i den rättegången.

Har ell ackordsförslag tagits upp, får rättens prövning av en tvistefråga skjutas upp lill dess ackordsfrågan har avgjorts, om det är ändamålsenligt.

17 § Förlikning angående en anmärkning som har ft-amställts mot en fordran får inte ingås på något annat satt ån som sägs i 13 5. om inte alla vars rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.

18 § Om ett beslut varigenom en anmärkning mot en fordran har ogillats ändras av högre rätt. gäller det även för dem som inte har sökt ändring i beslutet.

19 § Genom eit beslut i en tvist angående en bevakad fordran avgörs endast vilken rätt som tillkommer fordringen i konkursen.

Ejlcrhcvakning

20 § Om bevakningsförtarande har ägt rum, får en borgenär som efter bevakningstidens utgång vill anmäla en fordriin eller yrka förmånsrätt skriftligen göra det på det säll som föreskrivs i 6 §.

Som ersättning för de kostnader för kungörelse, kallelser och underrät
telser som föranleds av efierbevakningen skall borgenären till staten i
förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent av basbeloppet enligi
lagen (1962:381) om allmän försäkring. !<}

} Riksdancn 1986187. I saml. Nr 90

21 § När en fordran har efierbevakats, skall rätten så snart som avgiften Prop. 1986/87:90
enligt 20 § andra stycket har betalts överlämna det ena exemplaret av
bevakningshandlingarna lill förvaltaren och. efter samråd med denne, be
stämma

1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningen.

2. var de lill förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall häl
las tillgängliga för granskning,

3. tidpunkten för del förlikningssammanträde som skall hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.

Anmärkningstiden skall bestämmas så all den utgör minst två och högst fem veckor räknat från den dag dä avgiften enligt 20 8 andra stycket betalades. Föriikningssammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra veckor frän anmärkningslidens utgång.

Underrättelser om att en fordran har efierbevakats och vad rätten har bestämt enligt första stycket skall tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen,

22 § Utöver bestämmelserna i 20 och 21 §S gäller beträffande efterbe-
vakning i tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevakning.

Om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt handläggas gemensamt.

10 kap. Avskrivning av konkurs

1 § Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner alt konkursboets tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boel har ådragit sig. skall rätlen besluta om avskrivning av konkursen.

2 § Konkursen får inte avskrivas enligt 1 S förrän bouppteckningen har beedigats och förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 7 kap. 15 §.

Om del finns något hinder mol all bouppieckningsed avläggs av gäldenären eller någon annan inom skälig lid och om del saknas anledning att anta atl del genom edgången skulle visa sig att tillgångar finns till betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, fär konkursen avskrivas trots au edgången inle har fullgjorts.

3 S Om någon fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma atl göras gällande, skall rätten efter anmälan av förvaltaren genast besluta om avskrivning av konkursen. Om rätlen har beslutat atl bevakningsförfa-rande skall äga rum. får konkursen avskrivas försi efter bevakningslidens utgång.

4 § Om det återstår tillgångar i boel när förvaltaren har betalt konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig. skall han

1. om det i fall som avses i I § står klart hur kvarvarande tillgångar skall
fördelas och om tillsynsmyndigheten medger det. tillställa berättigad bor
genär vad som tillkommer denne.

2, i övriga fall återställa egendomen till gäldenären. 34

5 § Om ny lillgång blir känd efter del att konkursen har avskriviis enligt Prop. 1986/87:90 I §. skall 11 kap. 19-21 SS gälla i tillämpliga delar.

11 kap. Utdelning

Inledande bcsiämmelser

\ § Om konkursen inle avskrivs, skall boets pengar, i den mån medlen inle går åt lill betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, delas ut till borgenärerna i den ordning som föreskrivs i detta kapitel. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt lill betalning som tillkommer borgenärerna.

2 § Utdelning skall ske så snart som all tillgänglig egendom har förvandlats lill pengar. Om egendom i sädana fall som avses i 8 kap. 6 § andra stycket eller 8 S andra stycket inle har blivit såld, utgör det inte hinder för utdelning. Har bevakningsförfarande ägt rum, får utdelning inte ske förrän den enligt 9 kap. 8 § bestämda anmärkningstiden har gått ut och, om anmärkning har framställts, föriikningssammanträde har hållits.

3 S När ett ackordsförslag är under prövning, får förvaltaren vänta med utdelning till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det motiveras av förslaget.

Utdelningsförfarandet

4 § När utdelning skal! ske, skall förvaltaren upprätta etl förslag lill
utdelning. Förvaltaren skal! dä beakta alla de fordringar och förmånsrätter
som dittills har bevakats eller efierbevakats i konkursen eller, när bevak
ning inte har behövts, de fordringar och förmånsrätter som dittills har
gjorts gällande eller annars är kända för förvaltaren.

Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange

1, beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen skall
beräknas,

2, den förmånsrätt som följer med fordringen och

3, den utdelning som belöper på fordringen.

I förslaget skall också anges om det föreligger någon sådan omständighet som enligt 10 S andra eller tredje stycket medför inskränkning i borgenärens rätt att lyfta den utdelning som belöper på fordringen eller om del har betalts ut medel i förskott,

Tili förslaget skall bifogas en redogörelse för förvaltningen av den egendom för vilken niedel avsedda lill utdelning har flutit in. .v redogörelsen skall framgå hur mycket som genom försäljning eller på annat sätt har flutit in för egendomen saml, om inte hela detta belopp enligt förslaget delas ut. för vilka andra ändamål återstoden har tagits i anspråk. Om medel som delas ut har flutit in för egendom vari särskild förmånsrätt har funnits, skall uppgifterna lämnas särskilt för den egendomen.

5 § När elt uldelningsförslag har upprättats, skall förvaltaren genast skic
ka förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse lill rätten och tillsyns
myndigheten. 5

6 S Rätten skall kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats, så snart Prop. 1986/87:90
det utlåtande som tillsynsmyndigheten enligt 13 kap. 5 § ska!! avge över

förvaltarens slutredovisning har kommit in til! rätlen.

Utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen skall hållas tillgängliga hos rätlen och tillsynsmyndigheten för den som vill ta del av handlingarna. En uppgift om delta skall las in i kungörelsen.

Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslagel skall göra del hos rätten senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas så all tre veckor förflyter från den lidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar.

7 S När tiden för invändning har gått ut, skall rätten fastställa utdelningen
i konkursen i enlighet med utdelningsförslagel, om det inte genom invänd
ning eller på något annat sätt framgår att fel eller brist som inverkar pä
någons rätt föreligger.

Om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats eller efierbevakats senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän bevakningsskyldighel har förelegat, är en invändning atl fordringen eller förmånsrätten borde ha tagils upp i utdelningsförslagel utan verkan.

Om rätten finner att utdelning inte bör fastställas enligt förslaget, skall rätten antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet till förvaltaren. All elt nytt uldelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om del finns skäl til! det. Om kungörelse inte utfärdas, skall de borgenärer som berörs av andringarna i utdelningsförslagel underrättas om del. 1 sådant fall skall invändning mot förslaget framställas inom tre veckor från dagen efter den då underrättelserna sändes ut. Slutdagen skall anges i underrättelsen.

8 § Om rätten anser all det finns anledning all inte fastställa utdelning
enligt förslaget, skal! den genom underrättelser bereda förvaltaren och den
för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara lill nackdel tillfälle atl yttra sig.
om det inle är uppenbart obehövligt. Den som har framställt invändning
mot utdelningsförslaget skall få tillfälle att la del av ett yttrande, om det
inle är obehövligt.

Rätlen får hålla förhandling för att pröva en fråga om atl fastställa utdelningsförslagel. Förhandling skall hållas, om del begärs av den som har framställt invändning mot förslaget, den för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel eller, i fråga om återvinning, förvaltaren. Till förhandlingen skall nu nämnda personer alltid kallas.

Uihfiulning av utdelningsmcdel

9 § När beslutet att fastställa utdelningen och beslut all bestämma ar
vode till förviiltareii har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast lill bor
genärerna skicka de medel som tillkommer dem, om inle hinder mol
utbetalning enligt 10 S andra eller tredje stycket föreligger.

Har förvaltaren skickat medlen till en borgenär under dennes senast kända adress, behöver förvaltaren inte vidta någon ytterligare åtgärd för att verkställa betalningen. När medlen har skickats till borgenärerna, skall förvaltaren anmäla det lill rätten och liilsynsmyndigheien.

10 § Innan besluten all fastställa utdelning och att bestämma arvode till

förvaltaren har vunnit laga kraft, får medel som tillagts en borgenär betalas 36

ut endast om borgenären ställer säkerhet. Har tiden för överklagande av Prop. 1986/87:90 besluten löpt ut, får dock, utan att säkerhet ställs, utbetalning ske till borgenär som inte lill sin nackdel berörs av besvär som anförts mot nägot av besluten.

Är en fordran beroende av något sådant villkor som avses i 5 kap. 10 S. får utdelningen för fordringen inle betalas ut förrän villkoret uppfyllts. Detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har fastställts av domstol. När fordringen har fastställts men innan faslställelsebesluiet har vunnit laga kraft, får medlen betalas ut endast om borgenären ställer säkerhet.

Om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för en fordran som har efierbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken anmärkningar fär framställas mot efierbevakningen.

Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig att till konkursboet betala tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta på beloppet. Räntan beräknas enligi 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då medlen betalades ut till och med den dag då skyldigheten atl återbära medlen inträder och enligt 6 § räntelagen för liden därefter.

11 § Säkerhet enligt 10 § skall beslå av pant eller borgen. Borgen skall
ställas såsom för egen skuld och. om den ingås av två eller flera personer
gemensamt, vara solidarisk.

Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut skall ställa säkerhet, fär förvaltaren godia en utfästelse av institutet att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver inle ställa säkerhet.

12 § En borgenär förlorar sin rätt til! utdelning, om han inte gör anspråk
på medlen inom två år räknat från

1. dagen då beslutet att fastställa utdelningen vann laga kraft, eller

2. den senare dag då borgenären blev berättigad att lyfta medlen ulan alt
ställa säkerhet.

De medel som borgenär har förioral sin rätt till skall fördelas mellan de borgenärer som har bevarat sin rätt och i andra hand överlämnas till gäldenären.

13 § När medel som har tillagts en borgenär i elt förslag till utdelning
betalas ut. har borgenären rätt också lill den ränta som har upplupit på
medlen från den dag då utdelningsförslagel upprättades.

Förskoftsbelalning

14 § Innan utdelning äger rum, får förvaltaren självmant eller på begäran
av en borgenär betala ut utdelningsmedel i förskott i enlighet med vad som
föreskrivs i 15 §.

Även om en borgenär har fått betalt i förskott för sin fordran, skall den tas upp i utdelningsförslagel.

15 § Förskottsbetalning skall utgå för en fordran med förmånsrätt, om
del lämpligen kan ske.

Förskottsbetalning skall utgå för en fordran utan förmånsråtl. om del är 37

uppenbart att tillgångarna räcker till betalning av tio procent av sådana Prop. 1986/87:90 fordringar och det inle finns särskilda skäl mol del.

Förskottsbetalning för en fordran utgår endast i den mån det kan antas att utdelning kommer atl belöpa på denna. Är fordringen beroende av villkor eller tvistig, får förskott inte betalas ut. När bevakningsskyldighet föreligger, får förskottsbetalning ske endast lill en borgenär som har bevakat sin fordran i konkursen,

16 § Har en borgenär begärt förskottsbetalning, kan förvaltaren kräva att
borgenären ställer säkerhet för att medlen återbetalas, om del visar sig att
borgenären saknar rätt att behälla vad som betalas till honom. 1 fråga om
sådan säkerhet gäller 11 §.

Vad som föreskrivs i 10 8 fjärde stycket om skyldighet all beiala ränta skall tillämpas även vid återbetalning av medel som har betalts ut i förskott.

17 !j Om förvaltaren vägrar förskottsbetalning med begärt belopp, fär
borgenåren hänskjuta frågan till rättens prövning.

När en konkurs anses avslutad m.m.

18 § En konkurs anses avslutad när tingsrätten har fastställt utdelning enligt 7 §. Detta gäller även om en tvist angående en fordran som har gjorts gällande i konkursen eller en fråga om underhäll åt gäldenären ännu inte är slutligt avgjord eller nägon ytterligare lillgång lill följd av rättegång eller pä något annat sätt senare kan komma atl tillföras konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, får elt ackordsförslag som har getts in tidigare prövas enligt 12 kap.

Eflenitdelning

19 § Blir medel tillgängliga för utdelning efter det alt uldelningsförslag enligt 4 § har uppråtlats, skall förvaltaren dela ut dem lill borgenärerna.

20 § Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall ett förslag till efterutdelning upprättas. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i detta kapitel om utdelning, utbetalning av utdelningsmedel och förskottsbetalning.

- I förslaget till efterutdelning kan utdelning beräknas även för en fordran som har blivit kand efter det att utdelningförslag enligt 4 8 upprättades. En fordran fär beaktas ulan bevakning trots all bevakningsförfarande förut har varit anordnat i konkursen. Har så inte varit fallet, får rätten emellertid besluta om bevakningsförfarande inför efleruidelningen.

Av nytillkomna medel skall en borgenär för en fordran som inle har tagits upp i utdelningsförslag enligt 4 8 först sä långt medlen räcker tilldelas så mycket som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats i utdelningsförslaget. Därefter får han tillsammans med övriga borgenärer la del i vad som kan återstå.

21 § Om förvaltaren anser att de nytillkomna medlen kan fördelas utan
all förslag lill efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten medger

det. får han dela ut medlen lill berättigade borgenärer ulan atl föreskrifter- 38

na i del föregående i detta kapitel iakttas. För utbetalningen gäller dock 9 § Prop. 1986/87:90 andra stycket. En borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om han inle gör anspråk på medlen inom två år räknat från det alt förvaltaren har anmält till rätlen alt han har skickat medlen till borgenären.

Första stycket tillämpas också för del fall att del finns skäl atl upprätta elt Uldelningsförslag men medlen inte förslår till betalning av de därmed förenade kostnaderna.

Viss anmälningsskyldighet m.m.

22 § Om utdelning eller efterutdelning har utfallit på etl företagshypo-leksbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla delta till inskrivningsmyndigheten. Anmälan skall göras sedan beslutet att fastställa utdelningen eller efleruidelningen har vunnit laga kraft eller, i fall som avses i 21 §. när utbetalningen har ägt rum. Tillsammmans med anmälningen skall förvaltaren sända in utdelningsförslaget eller någon annan handling som visar fördelningen.

När inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta antecknas på hypoteksbrevet.

12 kap. Ackord i konkurs m. m.

Frivillig uppgörelse

1 § Visar gäldenären alt han har kommit överens om betalningen av sina
skulder eller på annat sätt träffat uppgörelse med de borgenärer vars
fordringar har bevakats eller, när bevakning inle behövs, vars fordringar är
kända för förvaltaren, skall rätten på ansökan av gäldenären besluta om
nedläggning av konkursen. Innan beslut meddelas skall förvaltaren höras.

Om bevakningsförfarande äger rum. får beslut om atl lägga ned konkursen inte meddelas före bevakningslidens utgång.

Rätten kan förordna all boets egendom inte lår säljas innan ansökningen har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon sådan anledning som avses i 8 kap, 3 8 andra stycket 2 och 3.

2 § Ett beslut att lågga ned konkursen skall kungöras.

Innan egendomen i boet återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen.

År någon kostnad eller skuld tvistig. skall förvaltaren sätta in behövliga medel till betalning av kostnaden eller skulden i den bank som parterna enas om. Räntan skall tillkomma den som slutligen blir berättigad till medlen.

A(. kord.sförslrig iii. in.

3 8 Reglerna i 4-28 88 om ackord är tillämpliga endast i en konkurs i vilken det har beslutats att bevakningsförtarande skall äga rum.

4 8 Om gäldenären vill bjuda ackord, skall han tillställa rätten ett ack-oidsförslag. I förslaget skall anges

1. hur mycket gäldenären bjuder i betalning,

2. når betalningen skall ske.

3. ont säkerhet har ställts lor ackordet och vari säkerheten i så fall

består. 39

5 § Ett ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som Prop. 1986/87:90
enligt 11 8 har rätt att rösta om förslaget sätts ned och betalas på närmare

angivet sätt. Ackordet skall ge likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte en lågre ackords-procent godkänns av samtliga kända borgenärer som har bevakat fordran och skulle omfattas av ackordet eller om det finns synnerliga skål för lägre utdelning. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom etl år efter det all ackordet har fastställts, om inte samtliga nämnda borgenärer godkänner en längre betalningstid.

Elt ackord får innehålla villkor att borgenärer får full betalning intill etl vissi belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn lill omfattningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelser lill nackdel för en viss borgenär får också äga rum, om han medger del,

Elt ackord får även avse all gäldenären endast får anstånd med betalningen eller annan särskild eftergift. Forsla och andra styckena gäller i tillämplig utsträckning,

6 § Etl ackordsförslag får tas upp endast om det kommer in till rätten före
den dag då kungörelsen om utdelningsförslagel i konkursen är införd i
Post- och Inrikes Tidningar eller, när utbyte enligi 15 kap, 2 8 sker, före
den dag dä underrättelserna sändes ut.

Om ackordsförslagel har kommit in i rätt tid, skall rätten inhämta yttrande av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas borgenärerna. Avstyrker förvaltaren all del sker. får förslaget las upp endast om rätten finner synnerliga skål till det.

7 § Möter enligt 4-6 §8 hinder mot alt ackordsförslagel las upp, skall del
avvisas.

Sammanlräde för prövning av ackordsjörslag

8 § Om ackordsförslagel las upp. skal! borgenärerna genast kallas lill etl
sammanträde inför rätten för att pröva förslaget. Innan gäldenären har
avlagt ed enligt 6 kap. 3 8, får kallelse utfärdas endast om det finns
synnerliga skäl för del. Kallelsen lill sammanträdet skall kungöras.

Sammanträdet får inle hållas tidigare än tre veckor efter det att ackordsförslaget togs upp och inle heller innan tvistefrågor som har uppkommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts vid föriikningssammanträdet.

9 § Förvaltaren skall snarast till rätlen inkomma med yttrande huruvida
han anser att ackordsförslagel bör antas av borgenärerna. Yttrandet skall
hållas tillgängligt för borgenärerna vid sammanträdel för prövning av ack
ordsförslagel, om det inte har sänts till dem tidigare,

10 § Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslagel bör förvaltaren
närvara. Om gäldenären inte kan infinna sig personligen, bör han skicka ell
ombud.

Förvaltaren skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som
har rätt all rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för
vilka rösträtt fär utövas. Har del mot någon av dessa fordringar framställts
anmärkning som inle har prövats eller har. om efterbevakning har skett, 40

anmärkningsliden ännu inte gäll ut, skall det särskilt anges i förteckningen. Prop. 1986/87:90

Om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 kap. 3 8. skall anledningen till det uppges vid sammanträdet.

11 8 Vid omröstning i ackordstVågan får rösträtt utövas endast för beva
kade fordringar. En borgenar som kan få täckning för sin fordran genom
kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar dock inte i
omröstningen. Om borgenären helt eller delvis avslår från kvitiningsrätten
eller förmånsrätten, deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs
fordran endast till viss del tackas genom kvittning eller understiger värdet
av den egendom i vilken borgenären har särskild förmånsrätt hans fordran,
deltar han med återstående del av fordringen.

En svarande som med anledning av en ålervinningstalan har fått eller kan få en fordran mot gäldenären, får ulan bevakning delta med fordringen i omröstningen.

Innebär ackordsförslagel att borgenärer som inle har förmånsrätt skall få full betalning intill visst belopp, får rösträtt inle utövas för de fordringar som därigenom får full betalning.

Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som tili säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt,

12 § En anmärkning som har framställts mol en fordran uigör inte hinder
mot atl borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av
omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inle, skall
rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlik
ning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit
medge att en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt förval
taren att ingå förlikning med borgenären. Kan föriikning inte träffas, skall
frågan handläggas enligt vad som sägs i 17 8 första stycket för bestämman
de av omröstningens utgång. Har en anmärkning mot någon yrkad fordran
eller förmånsrätt prövats enligt 9 kap. 16 8, skall rättens avgörande dock
tillämpas vid omröstningen i ackordsfrågan, om del inle före omröstningen
visas atl avgörandet har ändrats av högre rätt.

Förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en fordran får inte ingås på något annat sätt än som har nämnts nu, om inte alla vars rätt år beroende av förliknineen samivcker lill det.

13 § Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna i ackordsfrågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inle enas, gäller borgenårens mening, om inle de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

14 § Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan rättens medgivande. Elt yrkande om detta skall framställas senast vid sammanträdet och innan omröstningen sker.

Om en ändring i ackordsförslaget medges, får prövningen av ackordsförslaget skjutas upp lill elt fortsatt sammanträde inom ire veckor. Om ändringen inle medför att förslaget blir sämre för borgenäierna. får prövningen skjutas upp endast om det finns särskilda skäl till 4et.

Om rätten i något annat fall än som avses i andra stycket, efter alt ha
hört förvaltaren och de närvarande borgenärerna, anser att det finns sär- 41

skilda skäl för att borgenareinas prövning av ackordsförslagel skjuts upp, Prop. 1986/87:90 får ratten besluta om uppskov till ett fortsatt sammanträde inom tre vec-koi.

Borgenursinujoritcl rid ackord m. m.

15 8 Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsförslaget anses antaget om tre fjärdedelar av de rostande har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.

16 § Anser en borgenär eller gäldenären att ett beslut genom vilket ett ackordsförslag har förkastats av borgenärerna inte har tillkommit på lagligt satt. (år han överklaga beslutet i hovrätten inom två veckor från beslutet. Gäldenären får dock överklaga beslutet endast om hans rätt kan vara beroende av det. Beslutet tillämpas omedelbart, om inte nägot annat förordnas.

Fuststcillelse nv ackord

17 § Har etl ackordsförslag antagils vid sammanträdet men finns det
enligt !9 8 anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prö
vas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträ
det inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenä
rerna.

Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall ratten fastställa ackordet.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inle längre rådrum år nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

18 S Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skal att fastställa ackordet, skall rätten vid förhandlingen först pröva anmärkningarna eller så många av dem alt utgången av omröstningen hlir densamma vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inte.

19 § Ett ackord fär inte fasiställas, om

1. ärendet inte har handlagts pa toreskrivet satt och ielel kan ha inverkat
på ackordsfrågans utgång.

2, ackordet inte uppfyller de villkor som anges i 5 8.

3, det finns skälig anledning ;itt anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenar i avsikt att inverka på ackordsfrågan eller att något annat svek har agl rum vid ackordet eller

4. ackordet uppenbart ar lill skada för bnrgenårerna.

Även om försUi stycket inte iir tillämpligt far rätten efter omständigheterna vägra att faslstulla ackordet, om en liorgenår eller en borgensman eller någon ;mnan som förutom gålJenären svarar for lorilringen har bestritt faststäilelse på grund ;iv att

I, betryggande säkerhet lor ackordets fullgörande inle (iiins. 42

2, ackordet är till skada för borgenärerna eller Prop. 1986/87:90

3, ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges. Vägras faststäilelse enligt första stycket 1 och är inte förslaget förkastat

av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackordsförslaget och ett sammanträde sättas ut för delta, Etl sådant sammanträde får hållas tidigast tio dagar efter beslutet om vägrad faststäilelse. Borgenärerna skall kallas till sammanträdet. Kallelsen skall kungöras.

20 8 En förhandling enligt 17 8 skall äga rum så snart som möjligt. Till förhandlingen skall förvaltaren, gäldenären och de borgenärer som var närvarande vid sammanträde som avses i 8 8 kallas.

Verkan av ackord

21 8 Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kånda och okända, som har haft rått all efter bevakning rösta om ackordsförslaget.

Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp som inte kan las ut ur egendomen.

En borgenär har. utan hinder av ackordet, den ratt lill kvittning som han kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 88.

22 8 En borgenär som har godkänt elt ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet sin ratt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.

23 § En anmärkning mot en bevakning skall, om förmånsrätt yrkas för den bevakade fordringen, prövas på det satt som föreskrivs i denna lag även om ackord har kommit till stånd.

24 8 Innan egendomen i boet lill följd av att elt ackord har fastställts
återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder som
boet har ådragit sig las ui ur egendomen. Förvaltaren skall dessutom se till
alt de borgenärer som har förmånsrätt för sina bevakade fordringar av
egendomen, sä långt den räcker, lår den betalning som tillkommer dem på
grund av förmånsråtlen.

Är någon kostnad eller skuld ivistig. lillampas 2 § iredje stycket.

25 § När ackord har fastställts, får talan om återvinning inte väckas av
någon borgenar som omfattas av ackordet. Talan som har väckts på
behörigt sätt får trots det prövas.

Vad som vinns genom återvinningstalan och inle behövs för något sådant ändamål som avses i 24 8 skall. sed;m kärandens kostnader har ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande som med anledning av kärandens talan får en fordr;in mot gäldenären har rått att pä vad han annars skulle ha fått betala avräkna den utdelning som tillkommer honom.

Till.syii över ackord

26 8 På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan

rätten, om det finns skäl till det, Ibrordna förv;iltaren eller nåcoii annan 43

lämplig person atl utöva tillsyn över alt gäldenären fullgör sina åtaganden Prop. 1986/87:90

enligt ackordet. Om del behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen

förordnas.

Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.

Tillsynsmannen skall entledigas av rätten, om det visar sig all han inle är lämplig eller atl han av någon annan sårskild orsak bör skiljas från uppdraget.

27 § Arvode lill tillsynsmannen och ersättning för de kostnader som uppdraget har medfört skall prövas av rätlen. om tillsynsmannen eller gäldenären begär det. Sä länge ackordet into har fullgjorts, får en sådan begäran framställas också av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

Förverkande av ackord

28 8 På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten förklara att den eftergift som genom ackordet har medgelis gäldenären förfaller, om gäldenären

1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har
gynnat någon borgenär i syfte alt inverka på ackordsfrågan.

2. åsidosätter vad som åligger honom enligt 26 8 andra stycket eller

3. pä något annat säll uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är inte tilläten i en fräga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som har medgelis gäldenären förklaras förfallen, får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som har gått i borgen för ackordet.

13 kap. Förvaltarens slutredovisning

Avgivande av slutredovisningen

1 § Förvaltaren skall avge slutredovisning för sin förvaltning i enlighet
med vad som föreskrivs i detta kapitel. En förvaltare som avgår innan
konkursen är avslutad skall avge slutredovisning, även om han har haft
hand om förvaltningen tillsammans med andra förvaltare. Har förvaltning
en varit delad, behöver redovisningen omfatta endast den del av förvalt
ningen som har ankommit på den avgående förvaltaren ensam.

Om förvaltarens skyldighet alt under konkursen redovisa medelsförvaltningen m.m. finns del bestämmelser i 7 kap. 18-21 §8.

2 § Slutredovisning skall avges

1. om konkursbeslutet hävs av högre rätt,

2. om förvaltaren avgår före konkursens slut,

3. om konkursen avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar,

4. om konkursen avskrivs därför att ingen fordran har gjorts gällande i konkursen,

5. vid utdelning och vid efterutdelning enligt 11 kap. 20 §,

6. vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 8.

7. om konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse,

8. om egendomen i boet återställs lill gäldenären till följd av alt ackord

har fastställts. 44

3 § Slutredovisningen skall avges till tillsynsmyndigheten. Till slutredo- Prop. 1986/87:90
visningen skall förvaltaren bifoga de handlingar som är av betydelse för

kontroll av redovisningen. Förvaltaren skall ge in en kopia av redovisningen lill rätlen. 1 fall som avses 12 8 1,4 och 7 skall en kopia samtidigt lämnas till gäldenären.

4 § I fall som avses 12 8 5 skall slutredovisningen avges samtidigt som
utdelningsförslagel ges in till rätlen. I övriga i 2 8 avsedda fall skall förval
taren avge redovisningen så snart som möjligt.

Granskning av slutredovisningen

5 § Tillsynsmyndigheten skall i de fall som avses i 2 8 2, 3. 5, 6 och 8 granska slutredovisningen samt i de fall som avses i 2 8 2, 5 och 8 avge utlåtande över densamma. Tillsynsmyndigheten skall skicka utlåtandet till rätten. Redovisningen och utlåtandet skall hållas tillgängliga hos rätlen och tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna.

6 § 1 fall som avses i 2 § 5 skall av den kungörelse som rätten utfärdar enligt 11 kap. 6 8 framgå att slutredovisningen och utlåtandet är tillgängliga för granskning och var handlingarna finns.

1 fall som avses 12 8 2 och 8 skall rätten, när tillsynsmyndigheten har lämnat sitt utlåtande, kungöra att slutredovisningen och utlåtandet har avgetls samt var handlingarna är tillgångliga för granskning.

I de kungörelser som nämns i första och andra styckena skall det anges vad den som vill klandra redovisningen måste göra.

Klander av slutredovisningen

7 § Förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten och
gäldenären. Även en borgenär får klandra redovisningen, om hans rätt kan
vara beroende av den.

Talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning vid den tingsrätt där konkuisen är eller har varit anhängig,

I fall som avses i 2 8 2. 5 och 8 skall talan väckas senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas så all tre månader förflyter från den lidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar. 1 övriga fall skall talan väckas inom tre månader från den dag då kopian av redovisningen kom in till rätten.

8 8 I högsta domstolen för riksskatteverkel del allmännas talan i mål som avses i 7 8.

9 8 En borgenär som har väckt klandertalan har rätt att av konkursboet få ersättning för sina rättegångskostnader i den mån de täcks av vad som genom rättegången har kommit boet till godo.

14 kap. Konkurskostnader

Allmänna hestämmcher

1 8 Med konkurskostnad avses

1. arvode och kostnadsersättninE lill förvaltare, 45

2. arvode och kostnadsersättning till en sådan rådgivare eller förliknings- Prop. 1986/87:90 man som har utsetts enligt 7 kap. 7 8.

3. ersättning till elt sakkunnigt biträde som förvaltare har anlitat med stöd av 7 kap. 1! 8,

4. ersättning lill staten för tillsynen över förvaltningen,

5. kostnad lör kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen,

6. kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna som utfärdas i konkursen,

7. ersättning enligt 6 kap. 14 8 lill gäldenären eller någon annan för
inställelse.

Som konkurskostnad anses inte de kostnader för kungörelsen, kallelser och underrättelser som föranleds av efterbevakning.

2 8 Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför andra skulder som boel har ådragit sig. 1 den mån konkurskostnaderna inte kan las ut ur boet, skall de betalas av staten, om inle något annat följer av 3 8.

3 § Om en konkurs har uppslätl på ansökan av någon annan borgenär ån staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 8. skall, i den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa, dock högst med ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är flera borgenärer betalningsskyldiga, svarar de solidariskt. 1 beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär åläggas att betala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Kan kostnaderna inle heller las ut av borgenåren, skall de betalas av staten.

Förvaltarens arvode

4 § .Arvodet lill förvaltaren bestäms av rätten. Om del har utsetts flera
förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för var och en av dem.

Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn lill del arbeie som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det har ulförts sam; boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall lillampas vid bestammande av arvode til) förvaltaren om konkursen a\'skrivs enligt 10 kap. 1 8.

5 8 .Arvodet skall bestämmas till etl visst belopp i etl för alli, om inle
enligt 18 § elt särskilt arvode behöver beräknas för egendom som avses
där. Ell sådant särskilt arvode får bestämmas innan arvodestVågan i övrigl
avgörs.

När elt särskilt arvode bestäms för viss egendom, tillämpas de grunder för arvodesberåkningen som anges i 4 8.

6 8 Arvodet besiåms efter framställning av förvaltaren. Har det utsetts
flera förvaltare, bör deras arvoden bestämmas på en gång. om del lämpli
gen kan ske.

I arvodesframställningen skall förvaltaren ange det belopp som han
begår och. om det kan komma i fråga att bestämma ett särskilt arvode för
viss egendom, även det beloppet. Till ftamställningen skall bifogas en 46

redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad Prop. 1986/87:90 räkning, som utvisar det begärda beloppels fördelning på de olika förvaltningsåtgärderna. Har förvaltaren anlitat elt sådant biträde som avses i 7 kap. 11 § och har biträdet erhållit gotlgörelse eller har förvaltaren lillgo-doförls ersättning för utgifter, skall det anges i redogörelsen.

Om det finns anledning att bestamma elt särskilt arvode för viss egendom, skal! förvaltaren tillhandahålla ratten en förteckning över de kånda rättsägare som har särskild förmånsrätt i egendomen,

7 8 Avser en arvodesframsiällning endast att ett särskilt arvode skall bestämmas för viss egendom, får räiien avgöra om det finns skäl att la upp yrkandet lill prövning innan arvode i övrigl bestäms,

8 § I andra fal! än de som avses i 9 8 iredje stycket och 10 8 skall rätten, innan arvodesframstäliningen prövas, inhämta yttrande i arvodesfrågan av tillsynsmyndigheten samt ge gäldenären och de borgenärer som hos rätten har begärt det tillfälle att yttra sig över framställningen inom viss tid. minst två och högst fyra veckor. I fall som sågs i 6 8 tredje stycket skall varie känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att yttra sig över framställningen.

Rätten får hålla förhandling i arvodesfrägan, om den finner skäl till det. Till förhandlingen skall förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gåldenåren samt de borgenärer som har begärt att få yttra sig över arvodesframstäliningen kallas. I fall som avses i 6 8 iredje stycket skall varje känd borgenär som har särskild förmånsräu i egendomen kallas.

9 8 1 fall då tingsrätten har atl fastställa utdelning eller efterutdelning i
konkursen skall beslut i arvodesfrågan meddelas samtidigt med beslutet
om faststäilelse, när inle något annat följer av 7 8.

Oberoende av om talan har förts mot ett beslut om att fastställa utdelning eller efterutdelning fär högre rätt som ändrar lägre ratts beslut i arvodesfrågan göra den ändring i beslutet om faststäilelse som föranleds därav eller, om del behövs, återförvisa utdelningsfrågan lill förvaltaren.

Den domstol som har atl pröva en fråga om utdelning eller efterutdelning får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren för arbeie i anledning av handläggningen av frågan vid domstolen.

10 8 Om konkursen avskrivs eller läggs ned eller om konkursbeslulel
upphävs eller om efterutdelning enligt 11 kap. 21 5 äger rum. skall rätten
höra tillsynsmyndigheten innan arvode lill förvaltaren bestäms.

118 En förvaltare får inte lyfta sitt arvode förrän han har avgett slutredovisningen för sin förvaltning.

Förskott på jörvnllurvns arvode

12 8 Rätten får tillerkänna förvaltaren skäligt belopp att utgå i torskoti innan slutligt arvode bestäms, om del ar rimligt med hånsyn till omfattningen av de*, arbete som uppdraget har medfört, den tid under vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden.

En framställning om förskott skall ange del beloppvsom begärs och de 47

skäl som åberopas för förskottsbetalningen. Till framställningen skall bifo- Prop, 1986/87:90 gas en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört och en uppgift om boets ekonomiska ställning. Rätlen skall inhämta yttrande i förskottsfrågan av tillsynsmyndigheten.

Förvaltarens ersättning jör kostnader

13 8 Förvaltaren får under förvaltningens gång ur konkursboet ta ut medel för all beiala de kostnader som uppdraget medför. Uttagen skall anges i förvaltarens slutredovisning.

14 8 Avskrivs konkursen enligt 10 kap. 1 8. skall rätten bestämma kostnadsersättningen lill förvaltaren samtidigt som arvodet bestäms. Tillsynsmyndigheten skall höras också över begäran om ersättning för kostnader.

Övriga konkurskostnader

15 8 Rånen bestämmer arvodel lill en sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap, 7 § efter alt ha hört tillsynsmyndigheten och förvaltaren. Härvid tillämpas 4 8 andra stycket och 5 8.

16 8 Ersättningen till ett sakkunnigt biträde som har anlitats med stöd av 7 kap. 11 8 bestäms av förvaltaren.

17 8 Ersättningen lill staten för tillsynen över förvaltningen utgår enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättningen lill staten tor sådana konkurskosinader som avses i 1 8 första stycket 6 utgår enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom

18 8 Av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 8 skall, om det i boet finns egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum och i den mån del inverkar på de borgenärers rätt som inte har sådan förmånsrätt i egendomen eller på statens ansvar för konkurskostnaderna, den del som avser egendomen i fråga fastställas all betalas ur egendomens avkastning och köpeskilling.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, får inle lill skada för någon med samma eller bättre förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling betalas nägon annan konkurskostnad än som har sagts i första stycket. Om den särskilda förmånsråtlen år sådan som anges i 5 8 förmånsråtlslagen (1970:979). får dock av egendomen betalas också övriga konkurskosinader. i den mån boet annars inte lämnar lillgång tilldel.

Med arvode som sägs i första styckel jämställs vid tillämpningen av
denna paragraf konkursboets kostnader för vård och försäljning av egen
domen i fråga. 48

15 kap. Information om beslut och åtgärder under konkurs Prop. 1986/87:90

Formen för kungörande

1 8 Kungörelsen om konkursbeslulel skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och, enligt vad som föreskrivs i 3 8 lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m,, i ortstidning.

När elt beslut eller en åtgärd i något annat fall än som sägs i första stycket eller i 8 kap, 11 8 skall kungöras enligt denna lag, skall kungörelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortsiidningar som rätten bestämmer.

Utbyte av kungörelse mot skriftliga underrättelser lill borgenärerna

2 § 1 en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt rum skall följande kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna, om del saknas anledning atl anta alt kostnaden för tillkännagivandet med kungörelse blir lägre eller att kungörelse i övrigt är lämpligare, nämligen

1. kungörelse med kallelse till förhandling angående entledigande av förvaltare,

2. kungörelse med information om all elt förslag lill utdelning eller efterutdelning har uppräiiais samt atl slutredovisningen och tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning,

3. kungörelse av beslut om att lågga ned konkursen pä grund av frivillig uppgörelse,

4. kungörelse med information om atl slutredovisningen och tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning i fall då förvaltare avgår före konkursens slut.

Om utbyte sker i de fall som anges i första stycket 2. 3 eller 4 skall tid som avses i 11 kap. 6 8 tredje stycket, 13 kap. 7 8 iredje stycket och 16 kap. 9 8 första stycket i stället räknas från dagen efter den då underrättelserna sändes ut.

Utbyte av underrättelser och kallelser till borgenärerna mol kungörelse

3 § Om antalet borgenärer med fordringar utan förmänsrätt är mycket stort, får underrättelser till dessa borgenärer och sådana kallelser lill dem som inle behöver delges ersättas av ett tillkännagivande genom kungörelse.

Formen för kallelser och underrättelser in. m.

4 8 Skriftliga kallelser och underrättelser enligt denna lag sands med posten i vanligt brev till mottagaren under hans senaste kända postadress, om inle något annat följer av särskilda föreskrifter om delgivning.

Skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle att yttra sig i en viss fråga, får delgivning äga rum.

16 kap. Bestämmelser om handläggning och besvär m.m.

Handläggning av konkursärenden

1 § Prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkursen
sker som ett konkursärende hos tingsrätten. Som konkursarende hand
läggs inle sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning. 49

4 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

2 § 1 konkuisärenden gäller rättegångsbalkens bestämmelser om Iviste- Prop. 1986/87:90
mäl i tillämpliga delar, om inle något annat sägs i denna lag. Sker handlägg
ningen vid förhandling, tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i

tvistemål, om inle sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån.

Om den som har kallats lill en förhandling uteblir, hindrar det inle all den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs.

Rättens avgörande sker genom beslut.

3 8

En tingsrätt skall vid handläggningen av etl konkursärende bestå av en lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätlen bestå av tre lagfarna domare.

Verkställighet av beslut i konkursärenden

4 § Elt beslut om konkurs och om upphävande av ell konkursbeslut går i verkställighet omedelbart. Detsamma gäller andra beslut av rätten under handläggningen av etl konkursärende i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätten, om inle något annat förordnas eller följer av andra stycket.

Beslut under handläggningen av etl konkursärende går i verkställighet först sedan del har vunnit laga kraft, om beslutet avser

1. arvode eller kostnadsersättning lill förvaltare,

2. arvode till en sädan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 8,

3. arvode eller kostnadsersättning lill en sådan tillsynsman som har utsetts enligt 12 kap. 26 8,

4. utdömande av förelagt vite.

Angående verkställighet av beslut att fastställa utdelning finns del bestämmelser i ) 1 kap. 9 och 10 §8.

Överklagande av rättens beslut i konkursärenden m.m.

5 § Varje tingsrättens beslut i ett konkursärende i en fråga som enligt
denna lag skall prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något annat
följer av 6 eller 7 8.

Har elt beslut meddelats utan all förhandling har hållils, skall de som beslutet har gått emot genast underrättas om tiden för beslutet, i den män det med hänsyn till omständigheterna är motiverat. När det är lämpligt, bör i underrättelsen ges besked om utgången av den prövade frågan,

6 § Elt beslut enligt 9 kap, 1 8 alt bevakning skall äga rum får inte
överklagas. Inle heller fär etl beslut av tingsrätten enligt 11 kap. 7 8 iredje
stycket som innefattar ålerförvisning av etl utdelningsförslag til! förval
taren överklagas.

Rättens beslut i fråga om utdelning får överklagas endast av den som i
rätt lid har framställt invändning mol utdelningsförslagel eller, om rätten
beslutar fastställa utdelning som avviker från förslaget, den vars rätt på
verkas av ändringen. Förvaltaren får fullfölja talan i en fråga som gäller
återvinning, 50

7 § Mot beslut enligt 12 kap. 18 8 med anledning av en framställd an- Prop. 1986/87:90
märkning får talan inte föras,

Mol följande beslut får talan inle föras särskilt, nämligen

1. beslut i fråga om vägrat återtagande eller om ändring i etl ackordsför
slag enligt 12 kap. 14 8,

2. beslut enligt 12 kap. 19 8 all borgenärerna på nytt skal! pröva ackords
frågan.

8 § Tillsynsmyndigheten fär överklaga tingsrättens beslut, om beslutet
rör

1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2. arvode, kostnadsersättning eller förskoll lill förvaltare,

3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sill pass, förbud atl utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite,

4. uppdrag som eller arvode lill rådgivare eller förlikningsman,

5. avslag pä en framställning om atl inleda bevakningsförfarande,

6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 8.

1 de frågor som avses i första stycket förs del allmännas talan i högsta domstolen av riksskatteverkel.

9 § Etl sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 8 får överklagas genom
besvär i hovrätten. Överklagandet skall ske inom två veckor frän den dag
dä beslutet meddelades. Är del fråga om ell konkursbeslut eller elt beslut
om nedläggning av en konkurs på grund av frivillig uppgörelse, räknas
dock tiden för överklagande från den dag dä kungörelsen om beslutet var
införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären all lämna ifrån sig sitt pass, om förbud all utfärda pass saml om någons häktande eller kvarhållande i häkte fär överklagas utan inskränkning lill viss tid. Detsamma gäller klagan mot elt beslut på den grunden alt förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet.

17 kap. Skadestånd och straff

Skadestånd

1 § En förvaltare skall ersätta de skador som han vid fullgörande av sill
uppdrag uppsätligen eller av oaklsamhei tillfogar boet, en konkursbor
genär eller gäldenären. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt
med hänsyn lill handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständig
heterna i övrigt.

Skall flera förvaltare ersatta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeslåndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligi första styckel. Vad nägon har betalt i skadestånd får sökas äter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn lill omständigheterna.

2 § Talan om skadestånd enligt 1 8 som inle grundas på brott skall föras genom klander av förvaltarens slutredovisning.

3 § Om en borgenärs konkursansökan inle bifalls och om borgenären när

han gav in sin ansökan saknade skälig anledning alt anta all gäldenären var 51

pä obestånd, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen Prop. 1986/87:90 kan anses ha orsakals denne genom ansökningen och dess handläggning.

Talan om skadestånd enligt första styckel skall väckas vid den tingsrätt där ärendet om gäldenärens försällande i konkurs är eller har varit an-hängigt. I detta ärende får sådan talan väckas ulan stämning.

Straff m.m.

4 § En gäldenär som i strid mol förbudet i 6 kap. 1 § första stycket driver näringsverksamhet under konkursen döms lill böter.

5 § En borgenär som för sin röst vid ell sammanlräde i samband med ackord i konkurs har betingat sig nägon särskild förmän av gäldenären döms till böter eller fängelse i högst ell år.

6 § Åtal mol en gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken och åtal mol en borgenär för brott som sägs i 5 8 fär väckas vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.

7 § Allmän åklagare och polismyndighet skall ha tillgäng till alla handlingar som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvida gäldenären har gjort sig skyldig lill brottsligt förfarande mol sina borgenärer.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen upphävs, med de begränsningar som anges under 2, 3, 5 och 6, konkurslagen (1921:225), lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttas saml lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslulel har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa föreskrifter sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdomaren beslår rätten av en lagfaren domare. Skall efter ikraftträdandet av den nya lagen en fråga hänskjuias lill rätten enligt 93 8 tredje styckel, 108 8 fjärde stycket eller 164 8 första styckel konkurslagen (1921:225), handläggs frågan i den ordning som är föreskriven i den nya lagen för motsvarande fall,

3. Är en konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet, tillämpas äldre föreskrifter vid prövningen av ansökningen,

4. Sådana underrättelser med anledning av en konkurs som enligt nägon föreskrift i lag eller annan författning ankommer pä konkursdomaren skall i stället lämnas av tingsrätten.

5. I fråga om återvinning av en rättshandling eller åtgärd som avses i 4 kap. 5-9 88 och som har ägt rum före lagens ikraftträdande gäller 30-34 88 konkurslagen (1921:225).

6. 1 fråga om rätlen all göra gällande fordran pä lön, arvode eller pension föniden före lagens ikraftträdande gäller 100 a § konkurslagen (1921:225).

7. Förekommer i lag eller annan författning någon föreskrift om atl en

åtgärd skall ha vidtagits viss lid efter första borgenårssammanirädet i 52

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) om behörig konkursdomare vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om förordnande av god man, ufriks2

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som betingar konkursdomarens behörighet, om de ej är kända.

Har ansökan gjorts hos konkursdomare som icke är behörig, skall lian genast sända ansökningshandlingen lill konkursdomare som enligt vad handlingarna visar är behörig och underrätta gäldenären. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen inkom lill den förra konkursdomaren.

Framgår ej av ansökningen vem som är behörig konkursdomare eller är den eljest bristfällig och efterkommer gäldenären ej föreläggande atl avhjälpa brislen, skall ansökningen avvisas.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 2 kap. 1 § konkurslagen (1987:000) om behörig tingsrätt vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fräga om ansökan om förordnande av god man.

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inle är kända.

Har ansökan gjorts hos en tingsrätt som inle är behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet lill den tingsrätt som enligt vad dessa visar är behörig och underrätta gäldenären. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten.

Framgår det inle av ansökningen vilken lingsräii som är behörig eller är den / något annat avseende så bristfällig all den inle kan läggas till grund för prövningen och följer gäldenären inte ell föreläggande all avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

Innehåller ackordsförslagel bestämmelse all borgenärer som ej har förmånsråtl skall få full betalning intill visst belopp, skall deras fordringar i ackordsförfarandei anses som förmänsberättigade i motsvarande mån.

Borgenär får dellaga i förhandlingen, även om hans fordran ej är förfallen lill betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

Bestämmelserna om borgenär Med borgenärer som har för-

som har förmånsrätt äger motsva- månsräll likställs en borgenär som

rande tillämpning, när borgenär till till säkerhet för sin fordran har

säkerhet för sin fordran har ägan- gjort förbehåll om återtaganderätt.
derätlsförbehåll.

22 8
Ansökan om förhandling om of- Ansökan om förhandling om of-

fentligt ackord göres hos den kon- fentligl ackord görs hos den lings-kursdomare som förordnal god ra/r som/lar förordnal god man. man.

Ansökningen skall åtföljas av

1. ackordsförslag som anger hur myckel gäldenären bjuder i betalning och när denna skall erläggas samt om säkerhet ställts för ackordet och vari den i så fall beslår,

2. förteckning över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 23 8 tidigast två månader innan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjordes,

3. den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller varit bokförings-skyldig under det sista året innan ansökan om förordnande av god man gjordes,

4. berättelse av gode mannen som anger boets tillstånd och orsakerna lill gäldenärens obestånd samt innehåller översikt över tillgångar och skulder, uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs och upplysning huruvida egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden all den kan bli föremål för återvinning, huruvida del finns skälig anledning antaga atl gäldenären gjort sig skyldig lill brott mol sina borgenärer och i så fall grunden därför saml vilka handelsböcker gäldenären hållit och hur de blivit förda,

5. yttrande av gode mannen, huruvida han anser atl ackordsförslagel bör antagas av borgenärerna,

6. intyg av gode mannen att borgenärer, som till antalet utgör minst två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av dessa fordringars sammanlagda belopp, förklarat sig anse ackordet anlagbart,

7. bevis alt ackordsförslagel samt gode mannens berättelse och yllra''de sänts lill alla borgenärer som upplages i bouppteckningen,

8. förskott, med belopp som Ko- 8. förskott, med belopp som renungen föreskrivit, på kostnaden geringen föreskriver, pk kostnaden för ackordsfrågans handläggning för ackordsfrägans handläggning hos konkursdomaren och rätten hos rätten saml av rätten godkänd samt av konkursdomaren godkänd säkerhet för vad som inle läcks av säkerhet för vad som ej täckes av förskottet.

förskottet.

Nuvarande lydelse

Upplages ansökningen, skall gäldenären inför konkursdomaren avlägga bouppieckningsed på lid som konkursdomaren bestämmer. Gäldenären skall därvid göra de tillägg eller ändringar som han finner påkallade och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är riklig, så att det ej honom veterligen har orikligt utelämnats eller upptagits nägon lillgång eller skuld.

När anledning förekommer, får konkursdomaren lillåta gäldenären all avlägga eden inför annan konkursdomare. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas där han vistas.

Föreslagen lydelse

Upptas ansökningen, skall gäldenären inför rätten avlägga bouppteckningsed på lid som rätten bestämmer. Gäldenären skall därvid göra de tillägg eller ändringar som han finner påkallade och med ed betyga all bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar år riklig, så alt del inte enligt hans vetskap har orikligt utelämnats eller upplagils någon lillgång eller skuld.

När del finns anledning till det. får rätten besluta att gäldenären skall avlägga eden inför någon annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, fär eden avläggas där han vistas.

Prop. 1986/87:90

31 § Vid borgenärssammanträdei skall borgenärerna rösta om ackordsförsla-

get.

Anmärkning som framställts mot fordran utgör ej hinder mot röstning. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller ej, skall konkursdomaren vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka/å föriikning //// stånd. Om alla närvarande medger alt anmärkningen förfaller eller inskränker den eller uppdrager ät gode mannen att sluta förlikning med borgenären, gäller del även för den som uiehlivii. Kan föriikning ej träffas, skall rätten pröva anmärkningen för bestämmande av omröstningens utgång.

En anmärkning som har fram ställts mol en fordran utgör inte hinder mot all borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaklas eller inte. skall rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning. De närvarande/år med bindande verkanför dem som har uteblivit medge all en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra ät gode mannen alt ingå förlikning med borgenären. Kan förlikning inte träffas, kz.\\ frågan handläggas enligt vad som sägs i 34 § första stycket för bestämmande av omröstningens utgång.

Förlikning angående framställd anmärkning får ej ingås i annan ordning än som anges i andra stycket utan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av förlikningen.

Vid omröstning äger 23 8 andra stycket motsvarande tillämpning.

34 8

Beträffande talan mol rättens avgörande i mål som avses i förslå slyckel äger bestämmelserna i rättegångsbalken om talan mot beslut i mål som väckts vid underrätt motsvarande lillämpning.

45 8
Konkursdomaren får meddela 1 fråga om tingsrättens hand-

heslut enligi 6 eller 24 § även om läggning enligt denna lag gäller
han är jävig. rällegångshalkens heslämmclser

om handläggningen av ivislemål i

Mål om ackord som av konkursdomaren hänskjutits lill rätlen skall ulan förberedelse förelagas lill huvudförhandling. Uisäiles målet lill forlsaii eller ny huvudförhandling. skall dock rätten, om del erfordras för all målcl vid denna skall kunna slulföras. förordna all förberedelse skall äga rum. Parts ulevaro ulgör ej hinder för målets avgörande.

En sådan förhandling som avses i 34 § första siyckei skall äga rum så snari som möjligl. Vid förhandlingen gäller i lillämpliga delar be-siämmelserna i rältegångsbalken om huvudförhandling i ivislemål, om inle någol annat sägs i denna lag. Om den gode mannen, gäldenären eller en borgenär uteblir från förhandlingen, hindrar del inle alt ackordsfrågan prövas och avgörs. Rällens avgörande sker genom beslut.

3 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge dels all i 2 8 ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mol "rätten", dels all 11 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

II §
Har i beslut om gäldenärens för- Har i beslut om gäldenärens för
sättande i konkurs angivils, all rät- sättande i konkurs angivits, atl rät
ten eller konkursdomaren grundat ten grundat sin behörighet på annan
sin behörighet på annan omsländig- omständighet än att gäldenären har
hel än att gäldenären har eller vid eller vid sin död hade sitt hemvist
sin död hade sitt hemvist här i riket, här i riket, äge denna lag ej lillämp-
äge denna lag ej lillämpning. ning.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses hava hemvist här i riket, om styrelsen där har sill säte.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988. Beträffande konkurser vari konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock 11 8 i sin äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer pä konkursdomaren beslår tingsrätten av en lagfaren domare.

5 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lagom ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land

dels atl i 2 8 ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mol "rätten", dels alt 13 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 8
Har i elt be.slut om konkurs eller Har i elt beslut om konkurs eller
om inledande av offentlig ackords- om inledande av offentlig ackords
förhandling utan konkurs angetts förhandling ulan konkurs angetls
all rätten eller konkursdomaren all rätten grundat sin behörighet pä
grundat sin behörighet på annan annan omständighet än alt gälde-
omsländighel än atl gäldenären har nären har eller vid sin död hade sill
eller vid sin död hade sill hemvist hemvist här i riket, tillämpas inte
här i riket, tillämpas inte denna lag. denna lag.

Bolag, förening eller stiftelse skall anses ha hemvist här i riket, om styrelsen har sitt säte där.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Beträffande konkurser vari konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller dock 13 8 i sin äldre lydelse. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare.

Begär konkursdomsiol eller konkursförvaltning i konkurslandet hos konkursdomare här i riket, inom vars ijänslgöringsområde gäldenären äger tillgångar, all den här befintliga egendomen skall upptecknas, skall konkursdomaren förordna en lämplig person alt upprätta bouppteckning över gäldenärens tillgångar och de skulder som särskilt belastar sådana tillgångar.

På begäran av konkursdomstol eller konkursförvallning i konkurs-landet skall konkursdomaren även förordna en lämplig person att ta hand om gäldenärens egendom här i riket lill dess den kan överläs av konkursförvallningen. Det åligger den som har förordnats att även försälja egendom som inte lämpligen kan bevaras.

Konkursdomsiol eller konkurs-förvaltning i konkurslandet kan här i riket påkalla sådan handräckning som avses i 54 § konkurslagen (1921:225).

En konkursdomstol eller en konkursförvallning i konkurslandel/år hos en lingsräii här i riket begära all gäldenärens här befintliga egendom skall upptecknas. Om en sådan begäran framställs skall rälien förordna en lämplig person alt upprätta bouppteckning över gäldenärens tillgångar och de skulder som särskilt belastar sådana tillgångar.

På begäran av en konkursdomstol eller en konkursförvallning i konkurslandet skall rälien även förordna en lämplig person att ta hand om gäldenärens egendom här i riket lill dess den kan överläs av konkursförvaltningen. Del åligger den som har förordnats att även försälja egendom som inle lämpligen kan bevaras.

En konkursdomstol eller en konkursförvallning i konkurslandei kan här i riket påkalla sädan handräckning som avses i 7 kap. 14 § konkurslagen (1987:000).

9 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 22 8 vallenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap. 22 §

Upptas ansökningen, skall vattendomstolen utfärda kungörelse om företagel. 1 kungörelsen skall lämnas en kortfattad redogörelse för ansökningen och på lämpligt sätt anges de fastigheter som kan beröras. Dessutom skall erinras om innehållet i 29 och 40 8§ och anges sista lidpunkt för erinringar enligt 29 8.

Vattendomstolen skall förordna en eller flera lämpliga personer all förvara etl exemplar av handlingarna i målet (aktförvarare). Namn och adress på aktförvarare skall anges i kungörelsen.

I kungörelsen skall vidare tillkän- I kungörelsen skall vidare tillkän-

nages atl kallelser och andra med- nages alt kallelser och andra med
delanden i målet lill parterna skall, delanden i målet till parterna skall,
om de inte särskilt tillställs part, in- om de inle särskilt tillställs part, in
föras i en viss eller vissa ortstid- föras i orisiidning saml hällas till-
ningar samt hållas tillgängliga hos gängliga hos aklförvararen. Om
aktförvararen. kallelser och andra meddelanden

inle införs i alla ortstidningar, skall av kungörelsen framgå alt de kommer all införas i etl begränsat antal orlsiidningar.

Kungörelsen skall snarast införas i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall vidare sändas lill varje sakägare som har angetts i ansökningen eller som på annat säll är känd för domstolen.

Om ansökningen berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter, behöver någon utskrift av kungörelsen inle sändas lill de särskilda delägarna i samfällighelen. Finns en känd styrelse för samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen sändas lill styrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

5 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

10 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs atl 2 kap. 2 8 rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. I

28
Hovrätt tillkommer all som förs- Hovrätt tillkommer all som förs
ta domstol upplaga mäl om ansvar     ta domstol uppta mäl om ansvar el-
eller enskilt anspråk på grund av ler enskilt anspråk på grund av
brott som i utövningen av tjänsten     brott som i utövningen av tjänsten
eller uppdraget begåtts av domare i   eller uppdraget har begåtts av do-
allmän underrätt eller av konkurs-      mare i allmän underrätt eller av
domare, inskrivningsdomare eller inskrivningsdomare eller annan
annan som vid inskrivningsmyn-    som vid inskrivningsmyndighet har
dighel har förordnals alt handlägga    förordnais atl handlägga inskriv-
inskrivningsärende,                   ningsärende.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mäl, beträffande vilka sä föreskrives i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om ansvar eller enskilt anspråk pä grund av brott som en konkursdomare har begått i utövningen av tjänsten.

Senaste lydelse 1986:649. 66

13 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i ulsökningsbalken

Härigenom föreskrivs all 8 kap. 15 § och 15 kap. 18 § ulsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.
15 8
Säljs egendom exekutivt under Säljs egendom exekutivt under
konkurs, skall betalning utgå för de konkurs, skall betalning utgå för de
konkursboets kostnader som en- konkursboels kostnader som en
ligt 81 § konkurslagen (1921:225) ligt 14 kap. 18 § konkurslagen
får tagas ut ur egendomen, om (79(S7.-000) får/ai ut ur egendomen,
kostnaderna anmäls enligt vad som om kostnaderna anmäls enligt vad
sägs i 10 8 första slyckel. som sägs i 10 8 första stycket.

När egendom säljs exekutivt under konkurs eller utmätt fordran drivs in under konkurs, har även borgenär, vars fordran är förenad med förmänsrätt enligt 10 8 förmänsrättslagen (1970:979), rätt all fä betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 13 8 första slyckel.

15 kap.
18 8
Införsel får äga rum ulan hinder Införsel fär äga rum ulan hinder

av att gäldenären är i konkurs, i den av att gäldenären är i konkurs, i den
mån ej lön eller annat som införseln mån ej lön eller annat som införseln
gäller skall ingå i konkursboet en- gäller skall ingå i konkursboet
hgt 27 § konkurslagen (1921:225). enligt 3 kap. 4§ konkurslagen

(1987:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Har etl luftfartyg, en lott däri eller inlecknade reservdelar ulmätts eller har enligt 71 § konkurslagen (1921:225) begärts all ett luftfartyg eller inlecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sädan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i inskrivningsboken. Anteckning alt egendomen har sålts utmätningsvis skall ske, när handling som visar köpeskillingens fördelning har inkommit. Har ell luftfartyg, en lott däri eller inlecknade reservdelar belagts med kvarstad eller lagils i anspråk genom betalningssäkring eller har en sädan åtgärd upphävts eller återgått, skall anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

Har etl luftfartyg, en lott däri eller inlecknade reservdelar utmätts eller har enligt 8 kap. 8 § konkurslagen (1987:000) begärts alt ell luftfartyg eller inlecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i inskrivningsboken. Anteckning alt egendomen har sålts uimälningsvis skall ske, när handling som visar köpeskillingens fördelning har inkommit. Har etl luftfartyg, en lott däri eller inlecknade reservdelar belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller har en sådan åtgärd upphävts eller återgått, skall anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

13 kap. 20 8

Om aktiebolag försattes i konkurs eller om förhandling om offentligt ackord inledes för bolaget, skall konkursdomaren sända underrättelse om beslutet för registrering.

Under konkurs företrädes bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer &om finnes vid konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt atl avgå, om entledigande och om nytillsätl-ning.

När konkurs avslutals eller förhandling om offentligt ackord avslutats på annat sätt än genom konkurs, skall konkursdomaren genast för registrering underrätta regislre-ringsmyndighelen saml i förra fallet ange om överskott finnes eller ej. Konkursdomaren skall även för registrering underrätta registrerings-myndigheten när överrätt genom beslut, som vunnit laga kraft, upphävt beslut all försälla bolaget i konkurs eller alt inleda förhandling om offentligt ackord.

Om ell aktiebolag/öriärM i konkurs eller om en förhandling om offentligt ackord inleds för bolaget, skall rälien sända undertätlelse om beslutet för registrering.

Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rätt atl avgå, om entledigande och om nytillsätl-ning.

När en konkurs har avslutats eller en förhandling om offentligt ackord har avslutals på annat säll än genom konkurs, skall lingsräiten genast för registrering underrätta regislreringsmyndighelen samt i del förta fallet ange om överskott//««.? eller ime. Tingsrällen skall även för registrering underrätta regislreringsmyndighelen när liögre rält genom beslut, som har vunnit laga kraft, har upphävt ell beslut atl försätta bolaget i konkurs eller att inleda förhandling om offentligt ackord.

16 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar

dels att i 11 kap. 20 8 ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mot "rätten",

dels att 13 kap. 6 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse

13 kap. 68 Sädan talan för föreningens räkning enligt 1-3 88 som inle grundas på brott kan ej väckas mol

1. styrelseledamot eller verkställande direktören sedan tre är har förflu
tit frän utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som
ligger till grund för talan fattades eller vidiogs,

2. revisor sedan tre år har förflutit från del atl revisionsberättelsen lades fram pä föreningsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,

3. föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte är föreningsmedlem, sedan tvä år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

Försätts föreningen i konkurs på Försätts föreningen i konkurs pä
en ansökan som gjorts innan den lid en ansökan som gjorts innan den tid
som anges i första stycket har gäll som anges i första styckel har gätt
ut, kan konkursboet föra talan en- ut, kan konkursboet föra talan en
ligt 1-3 88 trots all frihet från ska- ligt 1-3 88 trots atl frihet från ska
deståndsansvar har inträtt enligt deslåndsansvar har inträtt enligt
5 8. Efter utgången av den nämnda 5 8. Efter utgången av den nämnda
tiden kan en sådan talan dock inle liden kan en sädan talan dock inte
väckas senare än sex månader frän väckas senare än sex månader frän
förslå borgenärssammanirädei el- edgångssammanträdel.
ler, i mindre konkurs, från konkurs
beslulel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. 1 fräga om en konkurs, i vilken konkursbeslulel har meddelats före ikraftträdandet, räknas den i 13 kap. 6 8 andra styckel andra meningen angivna tiden från första edgångssammanträdet eller, i mindre konkurs, frän konkursbeslutet.

Lydelse enligt prop. 1986/87:7. 72

17 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs i fräga om bankrörelselagen (1987:000)

dels att i 5 kap, 8 8 orden "första borgenärssammanträdei" skall bytas ut mot "edgångssammanträdel",

dels att i 8 kap. 2 8 ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mol "tingsrätten",

dels att 7 kap, 13 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse

7 kap. 13 8

Har en bank försalts i konkurs, Har en bank försatts i konkurs,

skall bankinspektionen förordna ett skall bankinspektionen förordna etl
allmänt ombud. Det allmänna om- allmänt ombud. Det allmänna om
budet skall som konkursförvaltare budet skall som konkursförvaltare
delta i konkursboets förvaltning lill- delta i konkursboets förvaltning till
sammans med den eller de förval- samman med den eller de förvaltare
tare som utses enligt konkurslagen som utses enligt konkurslagen
(1921:225). (1987:000).

Det allmänna ombudet kan be- Del allmänna ombudet kan be-

träffande medförvaltare göra en sä- träffande medförvaltare göra en sä
dan framställning som avses i 80 § dan framställning som avses i
konkurslagen, 7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning har fattats, fär det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.

Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare gäller ocksä det allmänna ombudet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser i 5 kap. 8 § och 7 kap. 13 8 gäller fortfarande i fräga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

Lydelse enligt prop. 1986/87:12. 73

Är köpeavhandling sä upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen inför rätten företeddes, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda lid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda lid och konkurs följt pä ansökan, som gjorts inom tre veckor från del atl verkan av godmansförordnande förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävel görs vid utmäl-ningslillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. Gör han inte det, har han förioral sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall beslå, inom fjorton dagar efter utmätningsför-rätiningen hos kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd lill konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgal i 40 b §

Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen inför rätten företeddes, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas lill konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor frän del att verkan av godmansförordnande förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i första, punkten angivna tiden jäv mol köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävel görs vid ulmät-ningstillfälle, fordringsägaren skyldig atl, om han vill fullfölja jävel, inom en månad därefter väcka talan mol såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. Gör han inle det, har han föriorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill atl åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efter ulmälningsför-rällningen hos kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19

Försäiies försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som gjorts innan tio är förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare lill betalning av premie för försäkring, som enligt 116 8 ej kan göras lill föremål för utmätning, använt belopp, som vid den lid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhällande till hans villkor, äge konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda för mycket erlagts, i den mån tillgodohavandet hos denne därtill förslår. Har ej försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mol försäkringstagaren. Beträffande sådan talan äga bestämmelserna i 40 b § konkurslagen (1921:225) motsvarande lillämpning.

Har konkurs föregåtts av förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) eller förordnande av boutredningsman, skall vad som enligt första slyckel gäller om tiden för konkursansökningen avse den i 29 § konkurslagen för sådant fall angivna fristdagen.

Försålts försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som har gjorts innan tio är förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för försäkring, som enligt 116 8 inle kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den lid, dä betalningen skedde, ej stod i skäligt förhällande lill hans villkor, får konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har erlagls för myckel, i den män tillgodohavandet hos denne förslår lill del. Har inle försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke lill beloppets utkrävande, åligger del konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mol försäkringstagaren. Beträffande sådan talan lillampas bestämmelserna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:000).

Har konkursen föregåtts av förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) eller förordnande av boutredningsman, skall vad som enligt första stycket gäller om tiden för konkursansökningen avse den i 4 kap. 2 § konkurslagen för sådant fall angivna fristdagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena om konkurs äga motsvarande fillämpning om i stället offentligt ackord fastställts. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 88 ackordslagen (1970:847) motsvarande lillämpning.

Ej må krav. varom nu är sagt, göras gällande till förfång för förmånstagare vars insättande jämlikt 102 8 ej må återkallas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Senaste lydelse 1975:248.

26 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs i fråga om förmånsrätlslagen (1970:979)'

dels att i 10 8 orden "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot

"konkurslagen (1987:000)", dels alt del i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a 8, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a 8

Allmän förmånsräu följer däref-ler med fordran på ersättning för uppdrag atl fullgöra sådan revision som är föreskriven i lag eller annan författning och för uppdrag som avser upprättande av räkenskapsmaterial till fullgörande av bokfö-ringsskyldighel som är föreskriven i sådan ordning, i den mån ersäll-ningen avser arbeie som har ulföris de senaste sex månaderna innan konkursansökningen kom in till lingsräiten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Förmånsrätt enligt den nya 10 a 8 följer endast för arbete som har utförts efter ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1975:1248 84

Om avförande av firma ur registret, sedan dom om hävande av firmaregistrering vunnit laga kraft, finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).

Har i annal fall genom dom som vunnit laga kraft förklarats, all införing i registret ej bort ske eller atl beslut som registrerats är ogiltigt eller att i annat fall visst förhällande som regislerals ej föreligger, skall registreringen avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall genom domstolens försorg i avskrift sändas lill regislreringsmyndighelen.

Om bolagsman genom dom skilts från rätten atl teckna bolagels firma, skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.

Försattes näringsidkare i kon- Försäiis en näringsidkare i kon-

kurs, skall meddelande härom sam- kurs, skall meddelande om detta

samtidigt med kungörelsen om beslutet genom tingsrättens försorg översändas för registrering. Har högre rätt upphävt elt beslut om konkurs, skall registreringen avföras på anmälan av tingsrätten. När en konkurs liar avslutats, skall rätten genast sända meddelande om detta för registrering.

tidigt med kungörelsen om beslutet genom konkursdomarens försorg översändas för registrering. Har högre rätt upphävt beslut om konkurs, skall registreringen på anmälan av konkursdomaren avföras. När konkurs avslutats, skall konkursdomaren ofördröjligen översända meddelande härom för registrering.

30 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs all 7 8 passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§' Passansökan skall avslås, om

1. bestämmelserna i 6 8 ej har iakttagits och sökanden ej har efterkom
mit uppmaning all avhjälpa brislen,

2. ansökningen avser pass för barn under aderton är och barnels värd-nadshavare ej har lämnat medgivande samt synnerliga skäl ej föreligger all ändå utfärda pass,

3. sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt 24 kap. 3 8 första stycket rättegångsbalken eller reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. I § samma balk,

4. sökanden är efleriysl och skall omhändertagas omedelbart vid anträffandet,

5. sökanden genom lagakraflvunnen dom har dömts lill frihelsberövande påföljd, som ej har börjat verkställas, och det finns sannolika skäl all antaga, alt han ämnar undandraga sig verkställigheten,

6. sökanden enligt 2 kap. 12 § eller 6 kap. 6 § konkurslagen (1987:000) är ålagd alt lämna ifrån sig sill pass eller förbud atl utfärda pass för sökanden har meddelats enligt samma lagrum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. 1 fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet gäller hänvisningarna till den nya konkurslagen i stället motsvarande bestämmelser i konkurslagen (1921:225).

Senaste lydelse 1981:1304.

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:90

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ny konkurslag 1 Inledning

Konkurslagen (1921:225, KL) och den därmed sammanhängande lagstiftningen har sedan 1960-lalel reformerats i etapper. Pä grundval av förslag av lagberedningen beslutade riksdagen är 1970 om en ny ackordslag (1970:847) och en särskild förmänsrällslag (1970:979). Båda lagarna föranledde följdändringar i KL. Den s.k. materiella konkursrälten reformerades på grundval av lagberedningens betänkande (SOU 1970:75) Ulsöknings-rätl X år 1975, då bl.a. nya konkursgrunder och återvinningsregler infördes i KL. Även förfarandet i samband med prövningen av en konkursansökan sågs över i det sammanhanget.

År 1971 tillsattes konkurslagskommitlén (Ju 1971:06) med uppgift alt göra en allmän översyn av konkurslagsliflningen. I delbelänkandel (SOU 1977:29) Konkursförvallning föreslog konkurslagskommitlén nya regler för konkursförvallningen och tillsynen däröver. Förslaget föranledde år 1979 ändringar i KL, vilka ändringar i korthet innebar följande. Systemet med s.k. fatiigkonkurser slopades och ersattes med en ny ordning för handläggning av de mindre konkurserna. Institutionen rättens ombudsman upphävdes och tillsynen skulle framdeles ankomma på en särskild tillsynsmyndighet, som organisatoriskt knöts till vissa kronofogdemyndigheter. Samtidigt infördes nya regler om konkursgäldenärens skyldigheter under konkurs. Likaledes på förslag av konkurslagskommitlén (Konkurs och rälien alt idka näring, SOU 1979:13) infördes år 1980 särskilda regler om näringsförbud för konkursgäldenär i vissa fall. Sedan den 1 juli 1986 har dessa regler ersatts av en särskild lag i ämnet (1986:436).

Konkurslagskommitlén (Vid betänkandets avlämnande ingick i kommittén som ledamöter hovrätlslagmannen Trygve Hellners, ordförande, advokaten Björn Edgren, verkställande direktören i Ackordscentralen för Västra Sverige Per-Ivan Lundberg och rådmannen Arne Wilhelmsson.) avlämnade år 1983 slutbeiänkandel (SOU 1983:24) Ny konkurslag. Kommittén har sett över de bestämmelser i KL som inte tidigare har reviderats. Förslaget (KLförslagel) innefattar också en fullständig översyn av nuvarande regler i formellt hänseende.

Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör Prop. 1986/87:90 fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels kommitténs lagförslag som bUaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena, i del följande kallad remissammanställning I, har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 1976—83).

I november 1982 fillkallades en särskild kommission (Generaldirektören, numera landshövdingen Sven Heurgren, ordförande, regeringsrådet Gunnar Björne och riksdagsledamoten Arne Nygren.) mot ekonomisk brottslighet. Till kommissionen knöts tvä referensgrupper. I den första ingick företrädare för de politiska riksdagspartierna saml olika organisationer pä arbetsmarknaden. 1 den andra ingick personer yrkesverksamma främst inom polisen och tullväsendet saml skatte-, åklagar- och kronofogdemyndigheter.

Totalt har kommissionen lagt fram etl 30-lal förslag i form av betänkan-den, promemorior, rapporter och skrivelser inklusive elt i mars 1984 avlämnat slutbetänkande (SOU 1984:15) Ekonomisk brottslighet i Sverige.

Kommissionen - i det följande kallad Eko-kommissionen - avlämnade i oktober 1983 delbelänkandel (SOU 1983:60) Återvinning i konkurs. Betänkandet redovisades i korthet i propositionen (1984/85:32) om riktlinjer för del framlida arbetet mot ekonomisk brottslighet m.m.

Även delta betänkande har remissbehandlats. 1 enlighet med vad som aviserades i rikllinjepropositionen tar jag nu även upp frågan om ändring av bl.a. återvinningsreglerna på grundval av kommissionens betänkande. Till protokollet bör fogas dels en sammanfattning av belänkandet som bilaga 4, dels kommissionens lagförslag som bilaga 5, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena, i del följande kallad remissammanställning II, har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 3300— 83).

Regeringen beslutade den 30 april 1986 atl inhämta lagrådels yttrande över förslag lill ny konkurslag. Den 20 november samma år beslutade regeringen att inhämta yttrande över förslag fill bestämmelser om ikraftträdande av den nya konkurslagen och övergångsbestämmelser. Samtidigt beslutades atl inhämta lagrådets yttrande över förslag till ändringar i ackordslagen (1970:874), rättshjälpslagen (1972:429), förmånsrätlslagen (1970:979), passlagen (1978:302) och sekretesslagen (1980:100). Förslagen hade upprättats i justitiedepartementet på grundval av de båda betänkan-dena och remissyttrandena. De lagförslag som i skilda omgångar remitterades lill lagrådet bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslagen och om förslaget till ny
konkurslag fällt omdömet alt del är en vällyckad lagsliftningsprodukl
rätistekniskl sett. Lagrådets yttranden bör fogas till protokollet som bilaga
8 och 9. I samband med att jag behandlar de olika sakfrågorna och de
enskilda paragraferna i milt förslag kommer jag att gå in på lagrådets
synpunkter. Som kommer att framgå godtar jag i allt väsentligt lagrådels
förslag lill ändringar i de remitterade förslagen. Lagrådets granskning har
också lett lill vissa redaktionella ändringar i lagtexten. 92

Slutligen bör som bilaga 10 till protokollet fogas en sammanställning Prop. 1986/87:90 över de nu gällande bestämmelserna i KL och de närmast motsvarande bestämmelserna i propositionens förslag tili ny konkurslag.

1 propositionen föresläs fiera lagändringar som inte har granskats av lagrådet. Ändringarna får anses vara av sä enkel beskaffenhet alt lagrådets granskning inte behövs. Den övervägande delen av dessa är följdändringar med anledning av den nya konkurslagen. Dessutom föreslär jag ändringar i vattenlagen (1983:291) och lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till hell krontal, m.m. Nu berörda förslag har utarbetats inom jusfiliedeparlemenlel. Vissa av dem rör dock lagstiftning som hör lill andra departement. Jag har beträffande dessa ändringsförslag samrått med berörda statsråd.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Den nu gällande konkurslagen härrör frän är 1921. Sedan dess har lagen ändrats åtskilliga gånger. Som jag inledningsvis nämnde har, pä grundval av förslag av lagberedningen, den materiella konkursrätten med bl.a. ätervinningsreglerna reformerats är 1975. Etl huvudsyfte med denna reform var - vid sidan av en förenkling och modernisering av regelsystemet - all motverka otillbörliga förfaranden från gäldenärers och borgenärers sida i samband med förestående konkurs. Reglerna om konkursförvaltning och tillsyn ändrades är 1979. Dessa ändringar innebar atl förvaltarens ställning och kompetens förstärktes och alt vissa kronofogdemyndigheter utsågs att handha tillsynen över konkursförvallningen. Samtidigt beslöts en ny konkursförordning (1979:801, KF).

Trots atl sålunda omfattande och principiellt betydelsefulla ändringar genomförts har KL:s ursprungliga utformning och systematik behållits i huvudsak oförändrade. Detta har medfört att KL blivit alltmer svåröverskådlig. Det är därför angeläget att nu också se över KL i formellt hänseende.

Del förslag från konkurslagskommitlén som nu föreligger innebär all KL ersätts med en helt ny konkurslag. I denna har flertalet av KL:s bestämmelser lagils upp med i princip oförändrat innehåll men med en modernare och mer lättillgänglig utformning. En hel del av KL:s bestämmelser har emellertid ocksä setts över i sakligt hänseende.

KLförslagel har fått ell myckel positivt mottagande av remissinstanserna. 1 likhet med praktiskt tagel alla remissinstanserna anser jag all förslaget är väl ägnat att läggas lill grund för en ny konkursiag.

Vissa kronofogdemyndigheter anser alt en del frågor som inle har be
handlats av kommittén bör ges en tillfredsställande lösning innan etl för
slag lill en ny konkurslag läggs fram. Enligt dessa remissinstanser har
kommittén i alltför liten utsträckning tagit hänsyn till vissa problem som
kommit i blickpunklen under senare år. Kritiken riktar sammanfattnings
vis in sig pä all kommitténs förslag inle i tillräcklig utsträckning beaktar atl 93

samhällsutvecklingen ställer andra krav pä den konkursrätlsliga lagstift- Prop. 1986/87:90 ningen än vad som tradifionellt har skett. Borgenärsintressena är, sägs det, inte som tidigare i slorl sett enhetliga. Staten har sålunda utöver borge-närsintressel ocksä vikfiga samhällsintressen atl bevaka. Enligt kritikerna ger varken nu gällande KL eller kommitténs förslag nägon antydan om hur exempelvis sysselsätlningspoliliska aspekter skall beaktas i konkurssammanhang.

För egen del anser jag del viktigt att samhället ges möjlighet till inflytande på konkursförvaltningen. Här gäller det emellertid alt samordna samhällets olika insatser och del är inte en fråga som kan lösas inom konkurslagstiftningens ram. Trots del kan del inte heller enligt min mening anses hell tillfredsställande all lagstiftningen i princip inte ger utrymme för hänsynstagande till andra intressen än det rena borgenärsintressel. Jag återkommer lill denna fråga i del följande.

JO har i elt beslut den 30 december 1983 (1983:E I, jfr JO:s ämbelsbe-rätlelse 1984/85 s. 325) redovisat en undersökning av hur det nuvarande tillsynssystemet fungerar. JO har därvid föreslagit vissa delvis mycket genomgripande förändringar av detta syslem. Jag återkommer också till den frågan. Jag vill emellertid redan nu nämna att jag inle anser tiden vara mogen all vidta några genomgripande förändringar av lillsynssysiemel. När delta började fungera är 1980 var lillsynsuppgifien hell ny för kronofogdemyndigheterna. Man fär därför enligt min mening ha förståelse för alt det uppenbarligen har tagit viss tid innan tillsynsmyndigheterna och förvaltarna fullt ut funnit sina roller i det nya systemet. På mänga häll fungerar systemet numera myckel bra, vilket naturligtvis inle utesluter alt de vunna erfarenheterna kan ge underlag för förbättringar pä en del punkter.

Genom 1975 års reform av ätervinningsreglerna förbättrades borgenärernas möjligheter all komma till rätta med illojala dispositioner inför en förestående konkurs. Reformen utmärktes av en strävan atl göra reglerna mer objektiva, dvs. all i så slor utsträckning som möjligt göra återvinning oberoende av gäldenärens och medkontrahentens syfte med dispositionen ulan alt för den skull inkräkta pä omsättningens intresse. Även om sålunda möjligheterna lill återvinning förbättrades har del i tillämpningen visat sig alt det fortfarande är svårt atl föra en ålervinningstalan med framgång. Inte minst gäller detta i situationer när medkonlrahenten är en närstående lill gäldenären.

Eko-kommissionens förslag innebär en skärpning av regelsystemet i nu aktuellt hänseende. Förslaget har fåll ell blandat mottagande av remissinstanserna. Särskilt från näringslivet kritiseras förslaget varvid man gör gällande att del inte tar tillräcklig hänsyn lill omsättningens intresse, dvs. intresset av att ingångna avtal och vidtagna dispositioner slår fast. Åtskilliga remissinstanser är emellertid positiva till förslaget. Jag anser alt förslaget bör läggas till grund för en ändring av flera av älervinningsbeslämmel-serna.

Jag vill ytterligare redan här beröra en från systematisk synpunkt bety
delsefull fråga. KL anvisar sedan gammall två olika former för handlägg
ning av konkurser. Vid 1979 års reform ersattes de gamla s.k. fatligkon-
kurserna av en mer utvecklad form för handläggning av enklare konkurser. 94

De både handläggningsformerna kom atl betecknas ordinär konkurs och Prop. 1986/87:90 mindre konkurs. KL:s, liksom KLförslagels, reglering av de olika konkursformerna innebär all den ordinära konkursen - i KLförslagel betecknad stor konkurs - regleras fullstähdigt medan de mindre konkurserna regleras huvudsakligen genom hänvisningar till den förta konkursformens regelsystem. Detta medför att regleringen blir svåröverskådlig. Samtidigt Ulgör numera de mindre konkurserna den helt dominerande andelen av samtliga konkurser.

Del kan ifrågasättas om inle de motiv som ligger bakom förekomsten av två konkursformer, främst behovet av elt bevaknings- och anmärkningsförfarande, skulle kunna tillgodoses ulan all man har två olika förfaranden. Ell enhetligt konkursförfarande skulle onekligen medföra vinster inte bara frän systematisk och lagteknisk synpunkt utan ocksä innebära lättnader för de tillämpande organen. Jag kommer alt diskutera den frågan närmare i etl följande avsnitt.

Jag vill också erinra om den nya lagen om näringsförbud som trädde i kraft den I juli 1986 (SFS 1986:436). Mitt förslag till ny konkurslag innehåller därför inle några regler om näringsförbud, frånsett del allmänna förbudet för den som är i konkurstillstånd all driva näring.

Statens industriverk har på uppdrag av regeringen genomfört en undersökning av orsakerna lill del ökande antalet konkurser under senare år. Verket har i november 1985 lagt fram sin huvudrapport (SIND 1985:7). 1 den föresläs flera olika åtgärder. Tvä av förslagen har etl visst samband med konkurslagsliflningen, nämligen dels etl förslag om ändring av förmänsrättsordningen, dels ell förslag om ell nytt rekonstruklionsförfa-rande.

1 utredningen föresläs all förmånsrättslagen ändras på del sättet all löner hell eller delvis ges förmånsrätt före förelagsinleckningar. Denna fräga torde ligga inom lönegarantiutredningens (A 1982:04) uppdrag och enligt vad jag har erfarit pågår för närvarande överväganden inom utredningen i denna fräga. Utredningens belänkande torde komma atl läggas fram under är 1987. Efter sedvanlig remissbehandling får ställning tas lill om del finns anledning all göra några ändringar i förmånsrätlslagen i delta hänseende. Utformningen av själva konkurslagen påverkas emellertid inle av vad man slutligt kan komma fram till på den punkten. Jag avser däremot alt i del följande ta upp en bl.a. i industriverkets utredning aktualiserad fråga om förmånsrätt för revisorer m.fl,

I industriverkels utredning föreslås också all elt nytt rekonslruktionsför-farande utvecklas. Utredningen anser sig ha fält belägg för all del finns elt behov av alt komplettera konkurslagsliflningen på ett sätt som gör alt man ägnar mer lid ål all försöka lösa krissituationer ulan konkurs. Därigenom skulle de stora kapitalförluster som i dag uppstår i företag i kris kunna minskas.

Detta förslag ligger i linje med den utveckling av den konkursrätlsliga lagstiftning som för närvarande pågår internationellt. Bl. a. har i Norge och Danmark på senare lid beslutats om nya konkurslagar som inrymmer rekonslruktionsförfaranden.

Jag vill i detta sammanhang framhålla alt själva konkursförfarandet i sig 95

ofta ger goda möjligheter lill rekonstruktion av förelag som råkat på Prop. 1986/87:90 obestånd men som på sikt är livskraftiga. De rekonslrukfionsförfaranden som införts utomlands har i allmänhet inte kommit lill någon slörre användning. Detta utesluter naturligtvis inte att det kan finnas anledning atl överväga en liknande ordning för svensk del. Del finns också skäl som talar för alt ackordslagen bör ses över i syfte all göra ackordsförfarandet mer användbart.

Industriverkets utredning övervägs för närvarande inom induslridepar-temenlel. Något förslag om ett nytt rekonsiruklionsförfarande kommer dock inle att läggas fram i detta sammanhang. Som framgått anser jag all del finns skäl atl senare återkomma lill frågan.

Lagrådet har väckt frågan om den nya konkurslagens beteckning. Lagrådet anser atl del finns fiera skäl som talar för atl använda beteckningen balk och erinrar om alt den exekulionsrältsliga regleringen på ulsöknings-rältens område nyligen har tagils upp i en balk. För egen del kan jag instämma i att det finns skäl som talar för att använda beteckningen balk även i detta fall. Del fanns emellertid ingen självständig konkursbalk i 1734 års lag och beteckningen balk har inle heller därefter nägon gäng kommit all användas beträffande konkurslagen. Till delta kommer att det ämnesområde som lagverket omfattai visserligen är av central betydelse men ändå sä pass speciellt atl del ler sig tveksamt om del är motiverat alt låta lagverket få ställning av balk särskilt som en i viss mån näraliggande materia behandlas i ulsökningsbalken. Inte heller har nägon remissinstans föreslagit en ändrad beteckning. Av bl.a. dessa skäl har jag stannat för atl inle föreslå alt beteckningen balk används beträffande den rättsliga regleringen av konkurs.

Övriga nordiska länder har informerats om förslagen i den nya konkurslagen och fått tillfälle atl lämna synpunkter på dessa.

I den allmänna motiveringen kommer jag först att ta upp frågan om den systematiska utformningen av en ny konkurslag (avsnitt 2.2). Därefter behandlas frågan om en avveckling av konkursdomarinsiilutionen (avsnitt 2.3) saml vissa frågor om förvaltning och tillsyn (avsnitt 2.4), varvid jag tar upp bl. a. frågan om förvaltaren skall kunna ta hänsyn lill annat än del rena borgenärsintresset. Återvinning i konkurs behandlas därnäst (avsnitt 2.5). Därefter följer bevaknings- och anmärkningsförfarandet (avsnitt 2.6), utdelningsförfarandet (avsnitt 2.7), konkurskostnaderna (avsnitt 2.8), information om beslut och åtgärder under konkurs (avsnitt 2.9), förvaltarens bokföringsskyldighet (avsnitt 2.10), förvaltarens tillgäng till räkenskaps-material som rör konkursboet (avsnitt 2.11) och frågan om förmånsrätt för revisorer och vissa andra uppdragstagare (avsnitt 2.12). Frågan om att slopa öreial vid indrivning i enskilda mäl behandlar jag i avsnitt 2.13. Bestämmelser om den nya lagens ikraftträdande och övergångsbestämmelser behandlas därefter (avsnitt 2.14) och slufiigen berörs följdlagsfift-ningen (avsnitt 2.15).

Kommitténs förslag: Nuvarande skilda handläggningsformer för ordinära resp. mindre konkurser behälls.

Remissinstanserna har i princip godtagit kommilléförslaget. Några remissinstanser har dock framhållit atl regleringen i vissa fall blir svårtillgänglig.

Skalen för mitt förslag: Nu gällande KL är uppbyggd sä att lagen noga behandlar reglerna om ordinär konkurs medan bestämmelserna som rör de mindre konkurserna — vilka utgör del stora flertalet, för närvarande drygt 90 %, av alla konkurser - i stor utsträckning beslår av hänvisningar lill reglerna om ordinär konkurs.

Nuvarande form för handläggning av mindre konkurser tillkom genom 1979 års reform. Dessa mindre konkurser kan handläggas pä två principiellt skilda sätt. De konkurser vari tillgångarna inte räcker till betalning av konkurskostnaderna handläggs pä i princip samma säll som de gamla falligkonkurserna, dock med den skillnaden atl förvaltare alllid utses. Om däremot tillgångarna räcker till betalning av konkurskostnaderna skall ell i princip fullständigt konkursförfarande genomföras. En viktig skillnad i jämförelse med det ordinära förfarandet är all borgenärerna i en mindre konkurs inle behöver formligt bevaka sina fordringar.

I samband med 1979 års reform gjordes ingen översyn av KL: s systematik. Bestämmelserna om mindre konkurs logs upp i 9 kap., främst 185-185 h 88-1 lagen fördes in en generell hänvisning av innebörd att reglerna i vissa av KL: s kapitel gäller även för de mindre konkurserna endast om del sårskilt anges i 9 kap. Motsatsvis gäller således reglerna i övriga kapitel i KL generellt även för de mindre konkurserna.

Kommittén har vid utformningen av KLförslagel ulgätl frän i stort sett samma systematiska principer som KL vilar på. De ordinära konkurserna, som föreslås benämnda stora konkurser, regleras fullständigt medan de mindre konkurserna regleras på samma sätt som i dag, nämligen huvudsakligen genom hänvisningar lill reglerna om stor konkurs. Den nuvarande framställningsmetoden som utgår från kronologin i själva förfarandet har behållits både vad gäller kapillenas placering och i fräga om paragrafernas inbördes placering i de olika kapitlen. Antalet kapitel har utökats. Bestämmelserna om konkurskosinader, information om beslut och åtgärder i konkurs och rällens handläggning har samlats och förts in i särskilda kapitel. KLförslagel har delats in i fem avdelningar och av deras rubriker framgår huruvida reglerna i avdelningen är lillämpliga i både slor konkurs och mindre konkurs eller i endera av dessa båda konkursformer.

KLförslagel har på denna punkt inte utsatts för nägon avgörande kritik Prop. 1986/87:90 av remissinstanserna. Några remissinstanser har emellertid påtalat alt skilda regler för de olika konkursformerna i en del fall är omotiverade eller alt regleringen i vissa fall är onödigt krånglig och svårtillgänglig.

För egen del menar jag alt KLförslagel jämfört med nu gällande KL innebär klara förbättringar. Hänvisningarna har preciserats. Genom avdelningsindelningen görs del hell klart vilka bestämmelser som direkt gäller i båda konkursformerna eller i endera av dem. Den kronologiska framställningsmetoden är väl beprövad och underlättar för den oinilierade läsaren att la sig in i regelsystemet. Trots detta anser jag del angelägel atl man vid en reform av denna storleksordning noga överväger hur den nya lagen lämpligen bör vara utformad i systematiskt hänseende.

Del kan naturligtvis hävdas (se belänkandet s. 121) all en konkurslag i första hand vänder sig till specialister vid domstolar och tillsynsmyndigheter samt lill förvaltare och atl behovet att med laglekniska medel underlätta förståelsen får bedömas från denna utgångspunkt. Å andra sidan är konkurslagen en central lag där del sakliga innehållet är av stort allmänt intresse. Det ligger i sakens natur all regelsystemet pä området mäste få en viss komplexitet som kräver ett relativt stort mått av ansträngning för den oinitierade läsaren. Detta utgör dock naturligtvis inle nägot skäl atl avslå frän att försöka göra innehållet så fillgängligt som möjligl också för en bredare allmänhet. En utgångspunkt vid reformen bör alltså vara att lagen i systematiskt och lagtekniskt hänseende fär en uppbyggnad som gör den lätt att förstå och tillämpa.

Såväl KL:s som KLförslagels systemalik kan, något som kommittén själv konstaterar, kritiseras frän den synpunkten alt reglerna om mindre konkurser blir svårlästa i många fall. Kommittén har under sitt arbeie prövat olika alternativa lösningar (betänkandet s. 122). Etl av de båda alternativ som där berörs innebär atl lagen först fullständigt behandlar de mindre konkurserna och därefter med tillägg och hänvisningar till dessa bestämmelser reglerar de stora konkurserna. Alternativet har avvisats av kommittén och även jag anser atl detta alternativ i alltför stor utsträckning är behäftat med samma principiella brister som nu gällande KL.

Del andra alternativet innebär atl de båda konkursformerna regleras gemensamt i sä slor utsträckning som möjligl. Även detta alternativ har kommittén avvisat. Kommittén motiverar sill ställningstagande med bl.a. all olikheterna mellan de båda regelsystemen är så stora att en integrering av systemen inle kan åstadkommas ulan atl lagtexten blir än mer svåröverskådlig. En mer eller mindre fullständig reglering av de båda konkursformerna anser kommittén skulle komma all medföra en dubblering av många bestämmelser, vilket inte skulle göra lagtexten klarare.

Det finns i detta sammanhang anledning atl ytterligare något beröra de
mindre konkurserna. Före 1979 års reform innehöll KL bara etl alternativ
lill det ordinära förfarandet, nämligen de s.k. ursprungliga fattigkonkur
serna. Dessa fatiigkonkurser handlades så alt konkursdomaren vid gälde
närens bouppteckningsed konstaterade att boet saknade tillräckliga till
gångar och därefter avskrev konkursen. Någol konkursförfarande i egent
lig mening var del inte frågan om. 98

De mindre konkurserna däremot utgör en förenklad form för handlägg- Prop. 1986/87:90 ning av konkurs. Även i s.k. lillgängslösa mindre konkurser utses en förvaltare, som har alt bl.a. utreda om förutsättningar för atl väcka ålervinningstalan föreligger eller om det finns anledning atl anta atl gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förfarande. 1 de mindre konkurser som inte avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar sker en avveckling av boet i former som företer stora principiella likheter med avvecklingen av en ordinär konkurs. Parallellitelen mellan de båda konkursformerna ökade således markant efter 1979 års reform.

En grundläggande tanke vid 1979 års reform var atl de mindre konkurserna inle skulle regleras lika ingående som de ordinära konkurserna. Inle heller skulle vissa av de mer eller mindre svårhanterliga förfarandereglerna tillämpas i de mindre konkurserna. Handläggningsformen mindre konkurs har i de flesta avseenden befunnits vara praktisk och fullt ändamålsenlig. Som exempel pä del nu sagda kan nämnas formen för alt göra en fordran gällande i konkursen och utdelningsförfarandet, där en formlös prövning av utdelningsförslaget har ersatt det mer omständliga förfarandet i ordinär konkurs med klandertalan. I andra avseenden har däremot den förenklade regleringen inneburit atl del för de mindre konkurserna saknas regler som i och för sig måste anses behövliga.

Enligt de uppgifter som kommittén redovisar i sitt belänkande (s. 118) handlades under åren närmast efter reformen ungefär 20 % av samtliga konkurser som ordinär konkurs. Endast i drygt 10 % av dessa förekom utdelning lill de oprioriterade fordringsägarna. I mindre konkurser torde det endast i undantagsfall förekomma att oprioriterade fordringar erhåller någon utdelning. Detta tyder på alt del endast i drygt 2 % av alla konkurser förekommer atl andra än prioriterade fordringsägare erhåller utdelning. Del år i praktiken inle sällan sä all konkursdomarna i tveksamma fall föredrar alt välja handläggningsformen mindre konkurs för att senare, om del visar sig all konkursen rätteligen bör handläggas som ordinär konkurs, kunna övergå till den handläggningsformen. Över lag visar utvecklingen atl handläggningsformen mindre konkurs används i allt slörre utsträckning. Mellan åren 1983 och 1984 sjönk antalet ordinära konkurser frän ungefär 20% till drygt 10 % av alla konkurser. Frän konkursdomaren vid Stockholms tingsrätt har inhämtats atl handläggningsformen ordinär konkurs där används i princip endast när ell bevakningsförfarande av nägon anledning behövs.

En annan erfarenhet är att de mindre konkurser vari utdelning förekommer normalt sett inle är avslutade inom ell halvt år, något som man vid 1979 års reform trodde skulle kunna ske regelmässigt. Tillgängliga uppgifter lyder i stället på att del endast i undantagsfall förekommer all sådana konkurser avslutas inom den tiden. Del är vidare inle ovanligt all konkurser med omfattande tillgångar handläggs som mindre konkurser. Etl av skälen för all särreglera de mindre konkurserna har alltså kommit atl föriora i betydelse. För fall då en omfattande konkurs handläggs som mindre konkurs kan ju vidare nuvarande terminologi sägas vara rent språkligt sett missvisande Gfr LU 1984/85:26).

Elt intryck av såväl KL:s som KLförslagels systematiska uppbyggnad 99

är alt det inte finns någon egentlig samordning mellan de olika regelsysle- Prop. 1986/87:90 men. Trots att den sakliga skillnaden mellan de båda konkursformernas handläggningsregler - fränsett bevaknings- och anmärkningsförfarandel -borde vara liten uppvisar regelsystemen stora olikheter. Det måste anses vara en angelägen uppgift atl i samband med arbetet med en ny konkurslag undersöka i vad män del går alt komma lill rätta med denna bristande samordning. Det är därvid naturiigt atl pröva om inte skiljelinjen mellan ordinär och mindre konkurs skulle kunna slopas.

Vid 1979 års reform utgick man frän att en sädan skiljelinje borde upprätthällas mellan konkurser där bevakning av fordringarna är nödvändig och konkurser där utredningen av boet kan genomföras utan etl bevaknings- och anmärkningsförfarande. I de mindre konkurserna förekommer i dag inget bevakningsförfarande. Borgenärerna förutsätts i stället göra sina fordringar gällande formlöst. Kommittén har ansett atl det saknas bärande skäl för att i ordinär konkurs frångå den gällande ordningen. Kommittén har dock föreslagit vissa undantag från bevakningsskyldigheten och från skyldigheten för förvaltaren att framställa anmärkning mot en bevakad fordran.

Nuvarande bevaknings- och anmärkningsförfarande syftar till atl inom konkursens ram förhållandevis snabbi och säkert få klarlagt vilka fordringar som är berättigade till utdelning och i vilken inbördes ordning de skall ges rätt till betalning. Snabbheten befordras främst av kravel på aktivitet från borgenärernas sida genom bevakning av fordringarna. De uppställda tidsfristerna för olika led i förfarandet verkar i samma riktning. Genom bevakningskravet underlättas förvaltarens utredning av konkursgäldenärens skulder, vilket ger elt säkrare förfarande. Genom anmärkningsförfarandet och möjligheten att i direkt anslutning lill delta få en tvistig fordran prövad av konkursdomslolen ges ytterligare garantier för all blivande Uldelningsförslag bygger på tillförlitliga grunder. Sammantagna ger de olika momenten i bevaknings- och anmärkningsförfarandet en viss stadga åt denna del av konkursutredningen.

Enligt min mening är del uppenbart att möjligheten att anordna etl bevakningsförfarande måste finnas kvar i vissa fall om de opriorilerade fordringarna kan förväntas erhålla utdelning i konkursen. De opriorilerade fordringsägarna kan inte på samma sätt som de förmänsberättigade antas bli kända utan bevakning.

Den omständigheten all etl bevakningsförfarande kan behövas i en del konkurser innebär emellertid inte all man ocksä mäste ha skilda syslem för sädana konkurser där bevakning skall äga rum och övriga konkurser. Enligt min mening bör behovet av ett bevakningsförfarande kunna tillgodoses inom ramen för ell enhetligt konkursförfarande. Delta förutsätter dock i åtskilliga fall där regleringen nu är olika för ordinära och mindre konkurser atl de nuvarande reglerna ändras sä alt de passar i etl enhetligt förfarande. I andra fall kan en särreglering fortfarande behövas. Dessa är dock inle sä mänga all de ensamma motiverar all man behäller systemet med tvä skilda förfaranden.

En enhetlig handläggningsform skulle föra med sig all den nya konkurs
lagen blir mer lättillgänglig än både KL och KLförslagel. Relativt omfat- 100

lande förfallningsmässiga förenklingar skulle vidare vinnas ulan all regle- Prop. 1986/87:90 ringen behöver föriora i klarhet och exakthet. En enhetlig handläggnings-form skulle ocksä förenkla fillämpningen av konkurslagen samfidigl som terminologin pä området skulle bli mer rättvisande.

Under departemenlsbehandlingen av KLförslagel har frågan om en samordning av de nuvarande konkursformerna i olika sammanhang diskuterats mellan företrädare för justitiedepartementet och företrädare för konkurs-förvallarna och tillsynsmyndigheterna. Tanken på en sådan sammanslagning har därvid över lag mött ett positivt gensvar.

Etl enhetligt förfarande bör med utgångspunkt i det sagda kunna utformas på följande sätt. 1 samband med konkursbeslulel utses en förvaltare och tidpunkten för etl edgångssammanlräde fastslälls. Vid detta sammanträde skall del föreligga en bouppteckning som anger boets tillgångar och skulder med angivande av borgenärerna.

I normalfallet beslutas om den fortsatta handläggningen först efter det att gäldenären har beedigat bouppteckningen. Är tillgångarna otillräckliga, bör konkursen avskrivas snarast möjligt. Om del däremot finns tillgångar av den omfattningen att konkurskostnaderna och boets skulder kan betalas, skall handläggningen av konkursen fortsättas, tillgångarna avvecklas och utdelningsförslag upprättas. Normalt sett bör det i ett enhetligt konkursförfarande ocksä vid detta tillfälle beslutas om huruvida bevakningsförfarande skall äga rum. Om ett sådant förfarande bedöms vara onödigt, kan konkursen i fortsättningen handläggas på i huvudsak samma sätt som en mindre lillgängskonkurs handläggs i dag. Om däremot bevakningsförfarande behövs, beslutas om detta och om den tid inom vilken bevakning skall göras. 1 del fallet beslutas dä ocksä om den tid inom vilken anmärkning mot en inkommen bevakning måste framställas samt tidpunkten för föriikningssammanträdet. I allt väsentligt bör i övrigl gälla de regler om bevakning och anmärkning som i dag gäller för ordinär konkurs.

Del bör inte uppställas nägot hinder mot att del redan vid konkursuibrot-lel fallas beslut om all bevakning skal! äga rum, om det slår klart att bevakningsförfarande behövs, Inle heller bör det uppställas något hinder mol alt del senare under konkursen beslutas atl bevakningsförfarande skall inledas, om det exempelvis visar sig atl nya tillgångar blivit tillgängliga för utdelning. Om nya tillgångar uppenbaras efter det alt konkursen har avslutats, skall efterutdelning normalt äga rum. Situationen kan då vara den all de opriorilerade fordringarna kan antas komma i fräga för utdelning. Även om denna situation kan länkas uppkomma endast i rena undantagsfall, bör del inle uppställas något hinder mot all elt bevakningsförfarande då genomförs. Institutet efterbevakning förutsätter däremot atl bevakningsförfarande tidigare har ägt rum.

I fråga om valet av handläggningsform uttalade den dåvarande departementschefen i den av riksdagen senare avslagna prop. 1975/76:210 (s. 145) bl.a. följande.

Generellt kan sägas alt det är betydligt lättare för den som utreder boet all fä fram uppgifter om sädana fordringar som är förenade med förmånsrätt än om opriorilerade fordringar. Förmänsrätten är nämligen nästan alltid anknuten till ell utåt markerat förhällande mellan gäldenär och borgenär.

Genom att ta hand om gäldenärens bokföring och affärskorrespondens kan Prop. 1986/87:90 förvaltaren få en ganska god bild av vilka fordringar som finns mot gäldenären. Man kan emellertid inte bortse frän att det finns fall där gäldenären inle är samarbetsvillig och där en förvaltare kan stöta på svårigheter alt få fram uppgifter om opriorilerade fordringar. Del kan ocksä vara sä att borgenärens fordran ännu inte är förfallen lill betalning och all borgenären inle hör av sig. Om den enklare handläggningsformen används även när opriorilerade fordringar kan ge utdelning, kan därför fördelarna med etl slopat bevakningssystem uppvägas av atl förvaltaren får ett alltför betydande merarbete. De utredningstekniska svårigheter som kan vara förenade med de oprioriterade fordringarna bör enligt min mening beaktas på del viset att den enklare handläggningsformen i princip begränsas lill fall där utdelning kan beräknas ske endast för prioriterade fordringar eller där någon utdelning över huvud taget inle är aktuell. Undantag från denna princip bör göras endast om del är helt klart att borgenärskreisen är ytterst begränsad och några andra komplikattoner inte finns.

I prop. 1978/79:105 uttalade den dåvarande departementschefen alt han anslöt sig lill vad som hade anförts i den tidigare propositionen när del gällde grunderna för valet av handläggningsform.

Även om man överger den nuvarande formella uppdelningen på tvä handläggningsformer, torde de nyss redovisade uttalandena ändå ha sin aktualitet. I det system som jag tänker mig kommer de därvid att utgöra riktlinjer vid bedömningen av om ell bevakningsförfarande bör anordnas eller inle.

Sammanfattningsvis förordar jag alltså alt den nya konkurslagen utformas med utgångspunkt i atl de båda nuvarande handläggningsformerna slås samman lill en enda och att de skillnader i fråga om handläggningen av olika konkurser som bör gälla i stället beaktas inom ramen för etl sådant enhetligt förfarande.

Lagrådet har i sitt yttrande diskuterat förslaget om elt enhetligt förfarande och påpekat bl.a. atl nägon formlig remissbehandling inle har skett. Enligt lagrådet motvägs emellertid detta av all diskussioner i olika sammanhang förts mellan företrädare för justitiedepartementet och för konkursförvaltare och tillsynsmyndigheter och att tanken på en sammanslagning därvid mött etl positivt gensvar. Lagrådet har vid sin granskning funnit förslaget hållbart och godtagit konstruktionen med ell enhetligt konkursförfarande.

Jag övergår nu till att redogöra för vad ett enhetligt förfarande kommer att innebära pä ytterligare några viktiga punkter.

2.2.2 Förordnande av förvaltare

Enligt 45 8 KL skall då konkurs uppstått konkursdomaren, sedan han hört
tillsynsmyndigheten, ulan dröjsmål utse en inlerimsförvaltare för liden
fram till första borgenärssammanträdei eller till dess en annan förvaltare
som utsetts har tillträtt. Vid del första borgenärssammanträdet skall kon
kursdomaren enligt 46 8 KL utse en slutlig förvaltare efter hörande av
tillsynsmyndigheten och närvarande borgenärer.
Om konkursen skall handläggas som mindre konkurs, gäller enligt 102

185 a 8 KL att konkursdomaren efter hörande av ttllsynsmyndighelen Prop. 1986/87:90 genast skal) utse en förvaltare. Inlerimsförvaltare förekommer alltså inle i mindre konkurser.

Kommittén föreslär inle någon ändring i dessa hänseenden (2 kap. 24 och 25 8§ samt 7 kap. 3 § KLförslagel).

Bestämmelserna om utseende av förvaltare i ordinär konkurs härrör från den tiden då borgenärskollektivel utsåg förvaltare. I dag är del konkursdomaren som utser även den sluilige förvaltaren, låt vara all borgenärerna har tillfälle att framföra sina synpunkter på förvaliarvaiel. Eftersom förvaltarens insatser i konkursens inledningtskede är särskilt omfattande och betydelsefulla torde normalt gälla atl endast myckel tungt vägande skäl kan föranleda att konkursdomaren utser annan än interimsförvaltaren till slutlig förvaltare (jfr prop. 1978/79:105 s. 160). Borgenärernas möjligheter atl vid första borgenärssammanirädei få en annan förvaltare utsedd torde alltså vara begränsade. Man kan utgå frän alt i praktiken endast sällan andra skäl än sådana som enligt 80 § KL (7 kap. 8 8 KLförslagel) motiverar att förvaltare entledigas kan föranleda att konkursdomaren utser annan än interimsförvaltaren lill slutlig förvaltare. En borgenär är berättigad att när som helst under konkursen framföra begäran om byte av förvaltare. Del torde därför inle innebära någon större saklig förändring om del nuvarande systemet för utseende av förvaltare i ordinär konkurs slopas och ersätts med den ordning som i dag gäller för mindre konkurs, nämligen att konkursdomaren/rätten så snart som möjligl efter konkursbeslulel utser slutlig förvaltare efter atl ha hört tillsynsmyndigheten.

Efter 1979 års reform utses förvaltaren ur en begränsad krets av personer. Del måste med fog kunna antas atl de personer som kan komma i fräga är sä förtrogna med regelsystemet all de självmant upplyser för rätten om del finns något förhållande som medför att de senare kan diskvalificeras från förvallaruppdragel. Enligt vad jag har inhämtat händer del inle sällan att tillfrågade personer avböjer atl åta sig uppdrag som förvaltare med hänvisning till bl.a. jävsförhällanden. Risken för atl en borgenär senare kan ha några avgörande invändningar mot förvaliarvaiel torde därför vara liten.

Jag förordar sålunda att institutet inlerimsförvaltare utmönstras ur KL och att förvaltare utses i alla konkurser på det sätt som i dag sker i mindre konkurser.

2.2.3 Borgenärssammanträde m.m.

1 samband med 1979 års reform avskaffades borgenärernas rätt att besluta i frågor med anknytning lill konkursförvallningen nästan hell. Samtidigt upphävdes 8 kap. KL, som handlade om borgenårssammanlräden. Några allmänna regler om borgenärssammanträden finns därefter inte i KL.

Uttrycket borgenärssammanlräde förekommer emellertid fortfarande på
en del ställen i KL. I ordinär konkurs skall gäldenären vid del första borge
närssammanträdei beediga bouppteckningen. Vid samma sammanlräde
skall den sluilige förvaltaren utses. Kvarvarande tvistefrågor som har
uppkommit genom anmärkning mot bevakning handläggs vid ett borge- 103

närssammanlräde. varvid konkursdomaren skall försöka förlika parterna. Prop. 1986/87:90 Slutligen skall borgenärerna vid ackord i konkurs rösta om gäldenärens ackordsförslag vid etl borgenärssammanlräde.

I bestämmelserna om mindre konkurs används inte benämningen borgenärssammanlräde. Edgången fullgörs i mindre konkurs vid ell s.k. edgångssammanlräde .

Vid en samordning av reglerna för ordinär och mindre konkurs bör begreppet borgenärssammanträde utmönstras ur KL. Beteckningen "första borgenärssammanträde" bör därvid lämpligen ersättas med "edgångssammanträde". Del sammanträde som konkursdomaren leder för all söka förlika parterna efter det atl anmärkning har framställts mot en bevakad fordran bör betecknas "förlikningssammanlräde". Redan i dag används denna beteckning allmänt för delta sammanträde. Borgenärssammanirädei för prövning av ackordsförlag bör lämpligen betecknas "sammanlräde för prövning av ackordsförslag".

2.2.4 Utsättande av edgångssammanträde

I ordinär konkurs skall konkursdomaren enligt 19 8 KL genast vid konkursbeslulel bestämma när del första borgenärssammanträdei skall äga rum. Uppgift om tidpunkten skall tas in i kungörelsen om konkursbeslulel. Sammanträdet skall äga rum tidigast tre och senast fem veckor frän dagen för konkursbeslutet, men kan också hällas senare om del är nödvändigt med hänsyn lill boets omfattning och beskaffenhet. Förvaltaren skall enligt 53 8 andra stycket ge in bouppteckningen lill konkursdomaren inom en vecka från dagen för konkursbeslulel. Konkursdomaren skall utfärda kallelser till sammanträdet och särskilt kalla bl.a. alla kända borgenärer i konkursen (18 § KF). Gäldenärens edgångsskyldighet skall enligt 92 § KL fullgöras vid första borgenärssammanträdei. Vid del sammanträdet skall vidare slutlig förvaltare utses.

I mindre konkurs skall enligt 185 d 8 första slyckel KL gäldenären kallas till etl särskilt edgångssammanlräde så snart bouppteckningen har kommit in. Denna skall inges i princip senast en månad frän konkursbeslulel (185 b 8 Qärde slyckel). Vid sammanträdet skall gäldenären beediga bouppteckningen. Av borgenärerna är del endast den som har ansökt om konkursen som kallas till sammanträdel (25 8 KF).

Kommittén föreslår inle några sakliga ändringar i nu angivna hänseenden (2 kap. 24 8 och 6 kap. 4 8 KLförslagel).

I etl enhetligt konkursförfarande måste de nu berörda reglerna samordnas. I och med atl interimsförvallarinslitutel föreslås slopat ligger det närmast fill hands att anknyta lill del förfarande som i dag tillämpas i mindre konkurs. För detta talar ocksä atl förfarandet i de lillgängslösa konkurserna inle bör göras mer omständligt än nödvändigt.

I enlighet härmed bör följande gälla. Rätten bestämmer i samband med konkursbeslutet tidpunkten för edgängssammanträdet. Den sålunda bestämda tidpunkten skall tas in i kungörelsen om konkursbeslutet.

Under remissbehandlingen har från flera håll anmärkts atl bouppteck
ningarna i dag till följd av all liden befunnits vara för snålt tilltagen kan 104

komma in så sent som i samband med all borgenärssammanirädei äger Prop. 1986/87:90 rum. Del är angelägel atl förvaltaren ges lid alt utreda boel bl.a. för all få fram underiag för bedömningen av om ell bevakningsförfarande skall äga rum eller inte. Enligt min mening bör därför sammanträdet äga rum tidigast en och senast två månader efter konkursbeslulel.

I likhet med vad som i dag gäller om första borgenärssammanträdet i ordinär konkurs bör rälien, om del är nödvändigt med hänsyn till konkursboels omfattning och beskaffenhet, kunna besluta alt edgångssammanträdel skall hällas senare än tvä månader efter konkursbeslulel.

Till edgångssammanträdel behöver enligt min mening i förekommande fall endast den borgenär som har ansökt om konkursen kallas särskilt. Övriga borgenärer kallas genom alt uppgift om tidpunkten för edgängssammanträdet förs in i kungörelsen om konkursbeslulel med en erinran om all kungörelsen i detta avseende gäller som kallelse lill sammanträdet. Eftersom del vid edgångssammanträdel inle kan fatlas några andra beslut av avgörande betydelse än eventuellt beslut om avskrivning av konkursen, bör den föreslagna ordningen inle medföra all borgenärernas intressen åsidosätts.

2.2.5 Avskrivning av konkurs

Reglerna om avskrivning av ordinär konkurs pä grund av otillräckliga tillgångar finns i 186 § KL. Om förvaltaren upptäcker att boets tillgångar inte räcker till för betalning av konkurskostnaderna och konkursboets skulder (massaskulder), skall han anmäla del till konkursdomaren. Han skall samtidigt avge redovisning för sin förvaltning. Konkursdomaren skall, efter alt ha hört tillsynsmyndigheten, bedöma om del föreligger grund för anlagande atl tillgångarna är så otillräckliga som förvaltaren har anmält. Befinnes det vara fallet, skall konkursdomaren utfärda en kungörelse och uppmana borgenärerna och gäldenären alt inom en månad visa all ytteriigare tillgångar finns. Om ingen ny tillgäng blir känd inom den angivna liden, skall konkursdomaren besluta om avskrivning av konkursen. Del saknas bestämmelser om hur del skall förfaras med boets egendom efter avskrivningsbeslutei. Del anses emellertid att uppkomna konkurskostnader och skulder skall betalas av boets egendom och all eventuellt överskott skall återställas lill gäldenären.

Bestämmelserna om avskrivning av mindre konkurs finns i 185 d 8 KL. Om konkursdomaren efter hörande av förvaltaren finner atl tillgångarna inle förslår lill betalning av konkurskostnaderna och boets skulder, skall konkursdomaren besluta om avskrivning av konkursen. Beslut härom fär i princip inle meddelas förrän bouppteckningen har beedigats och inle förrån förvallarberällelse har upprättats. Konkursen får dock avskrivas ulan all edgång ägt rum om del möter hinder mol all bouppieckningsed avläggs och det saknas anledning all anta all del vid edgången skulle komma fram ytterligare tillgångar. Redovisning avges lill tillsynsmyndigheten. Om del finns kvar egendom sedan kostnaderna har betalts, skall den återställas till gäldenären.

I KLförslagel har bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med 105

del sagda tagits upp i 10 kap. 20 8 (stor konkurs) och 14 kap. 8 8 (mindre Prop. 1986/87:90 konkurs).

Allmänt sett utgör reglerna om avskrivning av konkurs några av konkurslagens mest tillämpade bestämmelser. Ett beslut om avskrivning av konkurs aktualiserar typiskt sett likartade frågor oavsett grunden för avskrivningsbeslutet. Frågor som hur de uppkomna konkurskostnaderna och skulderna skall betalas och hur del skall förfaras med eventuellt resterande egendom ulgör exempel pä detta.

Det enhetliga förfarandet påkallar vissa sakliga ändringar av avskrivningsreglerna. Reglerna om avskrivning av ordinär konkurs mäste vidare anpassas till atl institutet inlerimsförvaltare föreslås slopat. Dessutom måste en eventuell skiljelinje mellan de båda avskrivningsförfarandena dras på etl nytt sätt, eftersom uppdelningen i ordinär och mindre konkurs inte kvarstår.

1 186 8 KL (10 kap. 20 § KLförslagel) finns för närvarande bestämmelser om hur man skall förfara om konkursförvaltaren i en ordinär konkurs bedömer alt boets tillgångar inte räcker lill betalning av konkurskostnaderna och massaskulderna. Reglerna innebär bl.a. atl förvaltarens anmälan om detta skall kungöras och borgenärerna beredas tillfälle all påvisa ytterligare egendom. Del praktiska behovet av dessa regler minskade i samband med att den tidigare möjligheten för en borgenär all hindra avskrivning genom att ställa säkerhet för konkurskostnaderna slopades vid 1979 års konkursreform. En förfrågan hos konkursdomarna vid de tre största tingsrätterna i landet visar alt det där inle vid något tillfälle efter reformens ikraftträdande har förekommit all en borgenär eller någon annan har påvisat ytteriigare egendom. Del synes därför som om detta speciella förfarande bör kunna slopas. Visar del sig senare all ytterligare egendom finns får antingen efterutdelning äga rum eller evenluelll en ny konkurs inledas.

Jag föreslär därför alt det utbyggda avskrivningsförfarandet enligt 186 8 KL slopas och atl del förfarande som i dag tillämpas i mindre konkurser skall gälla för alla konkurser. Som en följd härav kommer möjligheten att avskriva en konkurs trots atl gäldenären eller annan inte har beedigat bouppteckningen atl finnas i alla konkurser. Vidare kommer reglerna om betalning av konkurskosinader och massaskulder att gälla i alla konkurser, liksom reglerna om hur det skall förfaras med eventuellt återstående egendom. Enligt mitt förslag bör återstående egendom noimalt sett formlöst överlämnas lill bäst prioriterad borgenär. Jag får angående denna fråga hänvisa lill vad som anförs i det följande (avsnitt 2.7.1).

2.2.6 Utdelningsförfarandet

I KL är uldelningsförfarandena i de båda olika konkursformerna utfor
made på skilda sätt. I ordinär konkurs upprättar förvaltaren etl uldelnings
förslag. I förslaget skall las upp de fordringar som har bevakats och som
kommer i fråga för utdelning i konkursen. Förvaltaren kungör all förslaget
har upprättats och anger den tidpunkt från vilken förslaget finns tillgängligt
för granskning. Den som vill klandra utdelningsförslaget skall anmäla detta 106

hos konkursdomaren inom trettio dagar från del förslaget först var tillgäng- Prop. 1986/87:90 ligt för granskning enligt kungörelsen. Del finns särskilda bestämmelser om handläggningen av dessa klandermål. Bifalls klandertalan, brukar utdelningsförslagel återförvisas lill förvaltaren. Om klander inte väcks eller om väckt klandertalan har ogillats genom ett lagakraftvunnet beslut, anses utdelningsförslagel fastställt.

I mäl om klander av uldelningsförslag kan del i princip aldrig bli fråga om alt pröva en fordran som har bevakats i konkursen. Frågan huruvida en fordran skall läggas lill grund för utdelning är då normall redan avgjord. Vid efterbevakning kan emellertid inträffa all frågan inte är avgjord när utdelningsförslagel upprättas. Medel får då tills vidare avsättas för fordringen. Sker efterbevakning sedan utdelningsförslagel kungjorts, har fordringen inle rätt lill utdelning ur de medel som fördelas genom det kungjorda förslaget. Borgenären har emellertid visst företräde till medel som fördelas i ell senare uldelningsförslag, l.ex. lill följd av atl nya tillgångar påträffats.

Också i en mindre konkurs skall förvaltaren upprätta etl uldelningsförslag. Förslaget skall ges in till konkursdomaren. Konkursdomaren skall kungöra att förslaget har upprättats. Den som anser att utdelningsförslagel innehåller någon felaktighet har all hos konkursdomaren framföra invändning mot förslaget. Konkursdomaren prövar en sådan invändning, men prövar också att förslaget inte på nägot annal sätt innehåller fel eller brister som inverkar på någons rält. Konkursdomaren kan sedan välja mellan alt själv ändra förslaget och atl återförvisa det lill förvaltaren. Konkursdomarens prövning av invändningen kan ocksä leda till att han beslutar all fastställa förslaget. Invändning mäste framställas inom två veckor räknat från del att kungörelsen utfärdades. Normall är del först i samband med prövningen av utdelningsförslagel som det blir aktuellt för konkursdomaren all materiellt pröva en fordran eller förmånsrätt som har gjorts gällande i konkursen. Konkursdomarens beslut kan överklagas.

Det fär anses något oklart om i mindre konkurs en borgenär vars fordran inte har tagits upp i utdelningsförslaget därför att den var okänd för förvaltaren när förslaget upprättades kan göra den gällande genom invändning mol förslaget med yrkande atl fordringen skall tas upp i detta. Frågan är inte reglerad i KL, som ju när del gäller förfarandet i mindre konkurser bygger på atl de fordringar som kan komma i fråga för utdelning är kända för förvaltaren, antingen genom dennes egna efterforskningar eller pä grund av en anmälan av borgenären. I avsaknad av särskild reglering torde man få utgå från atl en borgenär kan göra gällande en ny fordran genom invändning mol ett utdelningsförslag.

Av del sagda framgår atl skillnaderna mellan de båda uldelningsförfarandena främst hänför sig lill frågan vad faslslällelseprövningen skall omfatta. I övrigt är skillnaderna inte särskilt stora sakligt sett.

Det enklare utdelningsförfarandet i mindre konkurs har fungerat väl. En
svaghet får sägas vara att man riskerar att underiaget för konkursdomarens
prövning kan vara bristfälligt, eftersom del saknas formell möjlighet all
hålla förhandling. Om förfarandet kompletteras med en sådan möjlighet,
bör enligt min mening förfarandet i mindre konkurser med fördel kunna
läggas lill grund för ett enhetligt uldelningsförfarande. Jag förordar alt så 107

2.3 Konkursdomaren

Mitt förslag: Konkursdomarinsiilutionen slopas och ersätts med konkursdomslolen, dvs. tingsrätten, som sädan.

Kommittéförslaget överensstämmer med mitt förslag (betänkandet SOU 1983:24 s. 136-139).

Remissinstanserna tillstyrker allmänt förslaget (remissammanställning I s. 25-28).

Skälen för mitt förslag: Det har sedan lång tid i olika sammanhang framförts förslag om atl konkursdomarinsiilutionen bör avskaffas och ersättas av konkursdomstolen som sädan. Kommittén har föreslagit en sädan ordning och förslaget har utan undanlag tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna.

Konkurslagskommitlén har i betänkandet utförligt redogjort för konkursdomarens nuvarande uppgifter och de effekter som den föreslagna förändringen kan tänkas medföra. Jag får i den delen i huvudsak hänvisa till betänkandet. Jag vill dock här sårskilt nämna att den föreslagna ordningen möjliggör att gäldenären omedelbart kan kallas till en förhandling för prövning av en borgenärs konkursansökan. Gäldenären behöver därmed inte som i dag delges först ansökningshandlingen och sedan, om han inle medger ansökningen, kallelse lill förhandlingen. Ell slopande av konkursdomarinsiilutionen öppnar ocksä möjlighet till förenkling av reglerna för handläggningen av sädana särskilda frågor som i dag hänskjuls till rätlens prövning.

Mot bakgrund av det anförda ansluter jag mig till förslaget om avskaffande av konkursdomarinsiilutionen.

Jag vill i detta sammanhang vidare framhålla atl ell avskaffande av konkursdomarinsttlutionen inte bör medföra någon egentlig ändring av fingsrätlernas befattning med konkursärenden. Rällens uppgifter i kon-kursförfarandel gör atl en särskild uppsikt över konkursernas handläggning fortfarande är önskvärd. Den nu gällande förordningen (1979:802) om dagbok och akter i konkurs- och ackordsärenden bör behällas i huvudsak oförändrad.

108

Kommittén föreslär inle några ändringar av gällande ordning för förvaltning och tillsyn.

Remissinstanserna: Frågorna har berörts av riksskatteverkel (RSV) och flera kronofogdemyndigheter, vilka kritiserar nuvarande former för tillsyn över konkursförvallningen (remissammanställning I s. 84-94).

Skälen för mitt förslag: Vid 1979 års reform infördes vikliga nyheter rörande konkursförvaltningen och tillsynen därav. Dessa nyheter innebar i korthet följande. Förvaltarens ställning i konkursförvaltningen stärktes avsevärt. Till konkursförvaltare fär numera utses endast personer som uppfyller myckel högt ställda krav på kunskap och erfarenhet. I praktiken blir del oftast fräga om all utse en advokat med speciell inriktning på konkursförvallning. Rättens ombudsman, som tidigare utövade tillsynen över konkursförvallningen, avskaffades och ersattes av en särskild tillsynsmyndighet, som organisatoriskt knöts till vissa kronofogdemyndigheter. Borgenärskollektivel fränlogs befogenheten all utöva något bestämmande inflytande pä förvaliarvaiel och konkursförvallningen. Förvaltaren fattar numera självständigt alla beslut, låt vara all han är skyldig all höra berörda borgenärer innan vissa för dem betydelsefulla förvallningsåtgärder vidtas.

Inle heller tillsynsmyndigheten har normall nägon befogenhet att påverka konkursförvaltningen. Tillsynsmyndigheten skall visserligen under förvaltningen tillse all avvecklingen av konkursboet inle onödigt fördröjs och all konkursen avslutas snarast möjligt. Tillsynen avses emellertid främst vara en efierhandsgranskning av de av förvaltaren utförda förvaliningsål-gärderna. Det antogs vid tillkomsten av 1979 års ändringar atl tillsynsmyndighetens rätt all yttra sig över förvaltarens arvodesräkning skulle bli ett viktigt inslag i tillsynsfunktionen.

Kommittén har inte sett det som sin uppgift atl i sak ompröva de reformer som föranlells av kommitténs tidigare arbeie och har inle gäll in på de grundläggande principerna för regleringen av förvaltningen och fillsynen. Kommittén har dock (betänkandet SOU 1983:24 s. 289-291) -ulan att föreslå någon lagändring - redovisat sin syn på några av de frågor som förvaltarna numera allt oftare ställs inför, exempelvis frågor med anknytning lill sysselsättning, regionalpolitik och bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.

De flesta remissinstanserna har inle heller berört frågor med anknytning lill förvaltningen och tillsynen. Emellertid har RSV och nästan alla de

109

kronofogdemyndigheter som yttrat sig över kommitténs förslag framfört Prop. 1986/87:90 kritik av den nu gällande ordningen. Kritiken tar främst sikte på tillsynsfunktionen. Såväl tillsynens innehåll som formerna för tillsynsarbetet kritiseras.

Kritiken kan kort sammanfallas så all tillsynen, som ju är avsedd alt vara en efterhandskonlroll, inle kan fä etl meningsfullt innehåll om inte tillsynsmyndigheterna ges slörre möjligheter till insyn i förvaltningen redan under konkursen. De kritiska remissinstanserna menar vidare atl tillsynsmyndigheten har svårt all bedöma skälighelen av konkursförvalla-rens arvodesanspråk om myndigheten inle redan under konkursen får erforderlig inblick i förvaltningen. Kritikerna anser också all myndigheterna i vissa fall inle kan agera pä elt tillräckligt kraftfullt sätt och pekar bl.a. pä de bristande resurserna. Elt typfall är när förvaltaren avser atl vidta en åtgärd som enligt tillsynsmyndighetens uppfattning endast tillgodoser de rena borgenärsintressena, exempelvis försäljning av boets tillgångar lill en konkursgäldenären närstående person eller företag eller beslut om atl lägga ner en av konkursgäldenären driven rörelse. En del kronofogdemyndigheter efterlyser grundläggande förändringar av det nu gällande systemet för förvaltning och tillsyn.

Som jag nämnde inledningsvis har JO i etl beslut den 30 december 1983 (I983:E I, jfr JO:s ämbelsberättelse 1984/85 s. 325), rubricerat "Kronofogdemyndigheterna och konkurstillsynen - några iakttagelser och förslag", redovisat synpunkter på den nu gällande ordningen. Beslutet grundas pä iakttagelser vid inspektioner som JO har företagit vid flera av tillsynsmyndigheterna. 1 beslutet har JO behandlat de flesta av de frågor rörande förvaltningen och tillsynen som RSV och kronofogdemyndigheterna tagit upp i sina remissyttranden. Sammanfattningsvis anser JO alt regleringen av fillsynen är behäftad med fundamentala brister. Genom att tillsynen har formen av efierhandsgranskning berövas tillsynsmyndigheterna möjligheten atl utöva nägon reell tillsyn. Därtill kommer, enligt JO, all tillsynsmyndigheterna inte har organiserats pä etl tillfredsställande sätt och de har inte heller fåll tillräckliga resurser för sina uppgifter.

För egen del vill jag anföra följande. Förvaltaren har numera en nyckelroll i konkursförvallningen. Han är ålagd alt utföra en mängd olika uppgifter av både formell och materiell natur. Många av uppgifterna framgår av olika författningar, däribland naturligtvis främst KL. Det är emellertid ofrånkomligt alt förvaltningen inrymmer en mängd frågor av sådan karaktär atl de svårligen låter sig regleras i lag eller annan författning. Ell exempel på delta är frågan hur förvaltaren skall förfara när olika borgenärers eller borgenårsgruppers intressen hamnar i konflikt med varandra. Etl annal exempel är frågan huruvida förvaltaren bör låta borgenärernas intressen av att få betalt fä stå tillbaka för arbetslagarnas intressen atl få behålla sina arbeten och samhällets intresse av att upprätthålla sysselsättningen pä en viss ort. Härtill kommer rent affärsmässiga bedömningar som lämpar sig dåligt för reglering i författning eftersom förhållandena är så olika i snart sagt varje konkurs.

Konkurslagskommitlén och remissinstanserna har beskrivit några av de
situationer dä förvallarna hamnar i sädana intressekonflikter som nyss 11

beskrivits. Flera remissinstanser menar att del i den nya konkurslagen bör Prop. 1986/87:90 införas regler som kan tjäna förvallarna till vägledning i dessa situationer.

Som jag nyss nämnde är det knappast möjligt alt i författning reglera hur förvaltaren skall förfara i alla de olika situationer som aktualiseras under konkursen och hur uppkommande intressekonflikter skall lösas. Etl betydande utrymme måste med nödvändighet alltid lämnas åt förvaltarens eget omdöme.

När del gäller synen pä förvaltarens uppgifter i konkursen menar jag emellertid all del finns anledning till en viss omprövning. Gällande rätt (51 8 KL) utgår från all förvaltarens uppgift är all tillvarata borgenärernas intressen. Han skall verka för en snabb och för borgenärerna förmånlig avveckling av boel. Hänsynen lill det rena borgenärsintressel kan vara inskränkt t.ex. genom lagstiftning lill skydd för de anställda i ell företag. Vid en företagskonkurs är del sålunda förvaltaren som skall fullgöra de funktioner i sädana hänseenden som annars åvilar företagsledningen. KL ger emellertid inle förvaltaren formell möjlighet atl la hänsyn till andra intressen än borgenärsintressel.

Frågan om förvaltaren skall kunna ta hänsyn även tili andra intressen, t.ex. vikliga samhällsintressen, har diskuterats i samband med tidigare ■ ändringar i KL (se prop. 1975:6 s. 114 och 1978/79:105 s. 154), dock ulan att några uttryckliga ändringar av hittillsvarande ordning med borgenärsintresset som riktmärke satts i fräga. Jag vill emellertid erinra om att etl av skälen lill all vissa kronofogdemyndigheter fick uppgiften att vara tillsynsorgan var just atl bl.a. de speciella samhällsintressena skulle kunna beaklas inom ramen för konkursförfarandel (prop. 1978/79:105 s. 191).

Jag har för min del uppfattningen att konkursförvaltningen även i fortsättningen måste drivas med utgångspunkt i borgenärernas intresse av en snabb avveckling av boet med elt så bra ekonomiskt resultat som möjligt. Delta bör emellertid inle hindra alt förvaltaren också måste kunna låta andra hänsyn än del rena borgenärsintressel spela in. Förvaltaren bör sålunda enligt min mening kunna väga in hänsynen lill arbetslagarna i ell konkursdrabbat förelag även om detta inte följer av annan lagstiftning. Förvaltaren bör också kunna beakta intresset av atl sysselsättningen på en viss ort upprätthälls. Del förekommer inle sällan atl förvaltaren vid försäljningen av en rörelse erhåller det högsta budet frän någon som förvaltaren misstänker inte kommer atl driva verksamheten pä ell seriöst säll. Ibland kan det vara fråga om någon närstående till konkursgäldenären. KL:s ensidiga inriktning pä all tillgodose borgenärsintressel lämnar, som jag nyss antydde, formellt sett inte någol utrymme för förvaltaren all vägra acceptera detta bud. Mol del rena borgenärsintressel slår emellertid ofta de anställdas och ortens intresse av att få behålla en tryggad sysselsättning. Från del allmännas sida finns intresset av atl verksamheten i framliden sköts på ett seriöst sätt.

Kommittén har uttalat atl förvaltaren i den nyss beskrivna situationen
bör kunna överlåta rörelsen till någon som inle avgett det högsta budet, om
han har mycket starka skäl lill detta. 1 sak delar jag den uppfattningen.
Med nuvarande bestämmelser riskerar emellertid förvaltaren all drabbas
av skadeståndsskyldighel om han vägrar atl godta det högsta budet. Detta 111

är enligt min mening inte tillfredsställande. Jag föreslår därför atl den Prop. 1986/87:90 grundläggande bestämmelsen om förvaltarens allmänna åligganden (7 kap. 8 8 i mitt förslag) modifieras så atl förvaltaren ges befogenhet att ta hänsyn till annal än del rena borgenärsintressel. Förvaltaren bör sålunda få vidta åtgärder som är ägnade all långsiktigt främja sysselsättningen. Jag får angående denna fräga ocksä hänvisa till specialmotiveringen i anslutning lill 7 kap. 8 8. Lagrådet har i sitt yttrande berört förslaget men lämnat del ulan erinran.

När del sä gäller tillsynsfunktionen vill jag erinra om att 1979 års reform innebar en genomgripande omläggning av denna. De nya tillsynsmyndigheterna saknade erfarenhet av denna typ av uppgift. Del är därför naturligt atl det kan ha tagit tid för såväl förvaltare som tillsynsmyndigheter atl finna sina roller i den nya organisationen och atl hitta lämpliga former för samarbetet. Enligt vad jag har inhämtat visar den senare utvecklingen också all förvaltare och tillsynsmyndigheter i allt slörre utsträckning gemensamt utarbetat ändamålsenliga former för samarbetet.

Den nya ordningen har varit i kraft sedan den 1 januari 1980. Jag anser atl del är alltför tidigt all nu överväga att pröva nya former för tillsynen. Skulle man nu genomföra mer genomgripande förändringar kan i stället befaras all de samarbelsformer som nu håller pä att byggas upp raseras. Dessutom mäste påpekas att en allmän förstärkning av tillsynsmyndigheternas ställning inle kan ske annal än på bekostnad av förvallarnas självständighet. Jag är därför inle beredd all föreslå några mer ingripande förändringar av regelsystemet. Jag vill dock samtidigt betona att den kritik av den nuvarande tillsynsfunktionen som framförts av JO, RSV och kronofogdemyndigheterna bör föranleda atl man med slor uppmärksamhet följer utvecklingen på delta område. Jag är inle främmande för tanken atl senare besluta om en bredare utvärdering av erfarenheterna av 1979 års reform och i del sammanhanget förutsättningslöst överväga nya former för tillsynen.

JO har i sill tidigare nämnda beslut lämnat en del olika förslag till förändringar. JO anser sålunda atl tillsynen bör koncentreras till ell färre antal myndigheter än i dag och uppgiften all vara tillsynsfogde anförtros en specialist. Vidare bör ekonomljänsler inrättas enbart för tillsynen eller i vart fall i första hand för denna. Taxesystemel bör ändras så atl inte konkursförvaltaren i mindre konkurser av kostnadsskäl tvingas avslå från att i tillräcklig omfattning undersöka huruvida brott mot borgenärerna har förekommit. Tillsynsmyndigheterna bör vidare åläggas skyldighet atl vara aktiva också i konkurs- och brottsutredningar. Förvaltaren bör åläggas skyldighet att i viktigare frågor rörande konkursförvallningen samräda med tillsynsmyndigheten.

Enligt JO bör tillsynsmyndigheten dessutom befrias frän skyldigheten alt yttra sig över alla arvodesräkningar från konkursförvaltarna och i stället ges rätt all yttra sig över av myndigheten själv utvalda räkningar. Slutligen bör sekretesslagen (1980:100) ändras så atl inte alla sådana handlingar som berör exempelvis enskildas affärsförhållanden blir offentliga när de ges in till tillsynsmyndigheten.

Vissa av JO:s förslag hör inle i första hand samman med regleringen i 112

KL utan skulle kunna genomföras ulan lagändring. Jag vill också nämna Prop. 1986/87:90 alt alla tillsynsmyndigheter redan nu har lillgång till minst en egen ekonom. Som framgått av vad jag tidigare har anfört är jag emellertid inte beredd atl nu medverka lill några grundläggande förändringar av lillsynssysiemel eller organisationen. Däremot anser jag atl förslaget all förvallarna åläggs skyldigheten all i viktigare frågor rörande konkursförvallningen inhämta tillsynsmyndighetens synpunkter är ändamålsenligt. Del är dessutom en sädan förändring som låter sig göras ulan all grundvalarna för systemet rubbas i nägon nämnvärd omfattning. I den frågan vill jag framhålla följande.

Konkurstillsynen brukar delas upp i en formell och en materiell kontroll. Den formella kontrollen inskränker sig lill bevakning av alt förvaltaren avger föreskrivna redovisningar och en granskning av dessa. Den materiella kontrollen består i en övervakning av atl konkursförvaltningen bedrivs i enlighet med gällande författningar och i övrigt på elt lämpligt sätt. Enligt JO krävs det för alt tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra den materiella tillsynen att myndigheten är aktiv och häller sig noga underrättad om de åtgärder som förvaltaren vidtar. JO menar ocksä atl en eflerhandskontroll inte blir meningsfull om inle myndigheten är aktiv under konkursen. I samband med 1979 års reform uttalade den dåvarande justitieministern (prop. 1978/79:105 s. 168) atl den förvaltare som ansåg sig vara i behov av slöd vid bedömningen av särskilda förvallningsbeslui skulle kunna ges etl sådant stöd. Delta slöd skulle han kunna fä genom alt anlita ett sakkunnigt biträde. Tillsynsmyndigheten skulle däremot i delta hänseende inle fylla någon rådgivande funktion. Därför ålades inte förvaltaren nägon skyldighet alt i viktigare frågor samråda med tillsynsmyndigheten.

Av JO:s beslut och de tidigare omnämnda remissyttrandena framgår atl del av tillsynsmyndigheterna upplevs som särskilt besvärande all förvaltarna inte inhämtar tillsynsmyndighetens synpunkter innan beslut fattas i sådana viktiga frågor som t. ex. när del gäller atl lägga ner en av gäldenären bedriven rörelse eller att sälja tillgångarna i boel till en person eller etl förelag som slår konkursgäldenären nära. 1 sådana och liknande fall har tillsynsmyndigheten ibland inte ens fått tillfälle atl framföra sina synpunkter. Jag har fåll intrycket att man frän tillsynsmyndigheterna skulle se det som betydelsefullt om förvaltaren ålades skyldighet all höra tillsynsmyndigheten innan viktigare förvallningsåtgärder vidtas. Jag anser atl en sådan förändring skulle vara av värde inle bara för all göra tillsynsfunktionen effektivare utan också för alt förvaltaren skall fä stöd i sitt arbete. En skyldighet av nu angivet slag fär naturiigtvis särskild betydelse i sådana fall då fråga uppkommer för förvaltaren all la hänsyn lill andra intressen än borgenärsintressel.

Jag vill emellertid betona all delta inle fär uppfattas som nägon egentlig begränsning av förvaltarens självständighet. Principen bör fortfarande vara att del är förvaltaren som fattar besluten och lar ansvaret för dem.

JO anser bl.a. att tillsynsmyndigheterna bör åläggas skyldighet alt vara
aktiva i konkurs- och brottsutredningar. Jag delar denna uppfattning till
viss del. Det ligger i tillsynsmyndigheternas kontrolluppgift att se till atl
förvaltarna utför erforderliga undersökningar om brottsliga handlingar, 113

8 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 90

älervinningsbara transaktioner och förfaranden som kan medföra närings- Prop. 1986/87:90 förbud. Jag vill redan här förulskicka alt jag i följande avsnitt kommer all behandla frågan om en viss utvidgning av förvaltarens utrednings- och uppgiflsskyldighet (avsnitt 2.4.2).

Del primära ansvaret för de olika utredningar som det här gäller bör fortfarande ligga på förvaltaren. Det är emellertid viktigt att tillsynsmyndigheterna kontrollerar all förvaltarna vidtagit de åtgärder vartill dessa utredningar föranleder. Sålunda bör tillsynsmyndigheten i sitt yttrande över förvaltarens slutredovisning framföra sin kritik om förvaltaren har underiåfil atl anmäla t.ex. befogade brottsmisstankar fill åklagare.

Enligt JO bör konkursförvallariaxan ändras så att konkursförvallarna i mindre konkurser inte av kostnadsskäl tvingas atl avslå från all undersöka om gäldenären har begått nägon brottslig handling före konkursulbroltet. I en skrivelse lill domstolsverket, som fastställer taxa för förvallararvode i mindre konkurser som avskrivs pä grund av otillräckliga fillgängar, har Eko-kommissionen begärt samma ändring. I taxan anges numera atl etl skäl för att överskrida laxebeloppel kan vara all förvaltaren gjort undersökning av misstänkt ekonomisk brottslighet (se DVFS 1986:15). Som jag uppfattar saken är den framförda kritiken därmed tillgodosedd.

Av JO:s beslut framgår all skyldigheten för tillsynsmyndigheten atl yttra sig över förvaltarens arvodesräkningar ger upphov till viss irritation mellan myndigheterna och förvaltarna. Avsaknaden av vägledande lagregler, uttalanden i förarbeten och klargörande motiveringar av rättsliga instanser medför att tillsynsmyndigheterna har svårt all genomföra nägon meningsfull granskning av räkningarna och all nä enhetlighet i gransk-ningsarbelet. JO föreslår all reglerna ändras sä att myndigheterna bara behöver yttra sig över de räkningar som de själva begär alt fä yttra sig över.

Jag vill i denna fråga först framhålla atl del naturligtvis alltid är en vansklig uppgift all granska arvodesräkningar. Det går aldrig all genom generella normer helt komma bort från en slutlig allmän skälighetsbedömning från den granskandes sida. De faktorer som allmänt brukar tillerkännas betydelse vid denna bedömning är uppdragels svårighetsgrad, den tid som uppdraget krävi och den skicklighet varmed uppdraget har ulföris. Pä rältshjälpsomrädei har man sökt komma lill rätta med detta problem genom att fastställa taxor för vissa typer av uppdrag. Systemet med taxor tillämpas ocksä i viss utsträckning för förvaltararvoden i de mindre konkurser som avskrivs enligt 185 d 8 KL.

En förutsättning för alt ett laxesystem skall kunna lilllämpas för vissa typer av uppdrag är emellertid att uppdragen sinsemellan är i stort sett likartade. Jag anser del därför närmast uteslutet all för konkurser med utdelning kunna nå fram lill en taxa för förvaltararvodel.

Jag kommer i det följande (avsnitt 2.8.3) atl beröra frågan om arvodes
taxa närmare. Jag vill emellertid redan nu nämna atl jag ämnar föreslå att
det nuvarande förbudet all räkna förvaltarens arvode efter lid slopas
(avsnitt 2.8.2). Detta medför enligt min mening alt förutsåttningarna för
tillsynsmyndighetens - och även rätlens - prövning av förvaltarens arvo
desanspråk förbättras pä ett påtagligt sätt. 114

Jag är emellertid inte beredd all biträda JÖ:s förslag till lösning av Prop. 1986/87:90 problemet med granskningen av förvaltarnas arvodesräkningar. Som jag ocksä återkommer lill i del följande (avsnitt 2.8.2.) menar jag alt tillsynsmyndighetens granskning inle kan avvaras i de fall dä arvodet inle fastställs enligt taxa.

Jag lar avslutningsvis i detta avsnitt upp frågan om sekretess hos tillsynsmyndigheten. Frågan uppmärksammades ursprungligen av lagrådet i samband med granskningen av de lagförslag som låg till grund för 1979 års reform. 1 samband med sekretesslagens tillkomst uttalades i denna fråga all del kunde förmodas att behov av sekretess hos tillsynsmyndigheten skulle uppkomma endast undanlagsvis och nägon regel om delta fördes därför inte in i lagen. Konstilulionsulskottet uttalade i ell belänkande (KU 1982/83:12) med anledning av en motion atl frågan om sekretess hos tillsynsmyndigheterna kunde förväntas komma upp i samband med kon-kurslagskommiiléns slutbetänkande och riksdagen avslog motionärens hemställan all införa regler om sekretess hos tillsynsmyndigheten. RSV har ocksä i en framställning till jusliiiedeparlementet hemställt om all reglerom sekretess hos tillsynsmyndigheten införs.

Kommitténs belänkande behandlar emellertid inle denna fräga. Enligt JO föranleder frånvaron av sekretess hos tillsynsmyndigheterna betydande olägenheter. Handlingar som innehåller uppgifter om företagshemligheter av ekonomisk eller leknisk natur kan inle lämnas till tillsynsmyndigheten eftersom handlingarna där blir offentliga och åtkomliga för envar. I likhet med JO och RSV anser jag all del finns starka skäl som talar för atl det bör införas möjligheter all belägga handlingar som ges in lill tillsynsmyndigheten med sekretess. Del skall naturligtvis endast vara fråga om sädana handlingar som berör enskildas ekonomiska förhållanden eller företags-hemligheter. Sekretessregeln bör utformas så all offentlighet skall gälla i alla de fall som det inle kan antas all utlämnandet av handlingen medför skada. Bestämmelsen bör alltså förses med etl s.k. rakt skaderekvisit.

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: Jag anser inte all den grundläggande kompetensfördelningen mellan förvaltare och tillsynsmyndighet för närvarande bör ändras. I fråga om förvaltarens befogenheter anser jag alt det i lagen bör öppnas möjlighet för förvaltaren atl ta hånsyn till andra intressen än det rena borgenärsintresset. Förvaltaren bör vara skyldig att i viktigare förvaltningsfrågor höra tillsynsmyndigheten. Denna skyldighet motiveras bl.a. även önskan alt ge tillsynsmyndigheten ett bättre underlag för sin efterhandskonlroll och för granskningen av förvaltarens arvodes-anspråk. Jag föreslår ocksä atl regler om sekretess i tillsynsmyndighetens verksamhet införs för atl förbättra dessa myndigheters tillgäng till handlingar av betydelse för gransknings- och kontrollarbetet.

115

Kommissionens förslag överensstämmer med mitt förslag (betänkandet SOU 1983:60 s. 70-71,86).

Remissinstanserna: Förslaget har biträtts av de fiesta remissinstanserna. En remissinstans anser all förvaltaren därigenom åläggs arbetsuppgifter som faller utanför konkursinslilulets ram och som medför fördyringar som drabbar alla borgenärer men som endast gagnar staten (remissammanställning 11 s. 49-51).

Skälen för mitt förslag: Frågan om vid vilken tidpunkt gäldenären blev insolvent har betydelse i älervinningssammanhang och är vidare av intresse för vissa straffrättsliga bedömningar. För atl understryka viklen av all frågan utreds av förvaltaren bör del uttryckligen anges all förvallarberällelsen, om del är möjligt, skall innehålla uppgift därom.

I 12 kap. aktiebolagslagen finns bestämmelser om vinstutdelning och annan användning av bolagets egendom. Om utbetalning skett lill aktieägare i strid mol lagen är mottagaren under vissa förutsättningar skyldig atl återbära vad han uppburit. Ålerbäringsskyldighelen föreligger oavsett om medlen behövs för att tillfredsställa bolagets borgenärer men görs i praktiken gällande främst i de fall då bolaget gått i konkurs. Talan om återbäring förs för bolaget av dess ställföreträdare. I förekommande fall kan således konkursförvallaren föra sädan talan.

För brist som uppkommer vid återbäringen är de som medverkat till beslutet om utbetalningen eller verkställde denna ansvariga. Bestämmelser om denna och annan skadeståndsskyldighel meddelas i 15 kap. aktiebolagslagen. Skadeslåndsskyldigheten gäller för stiftare, styrelseledamot och verkställande direktör som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaklsamhei skadar bolaget (1 §). Även revisorer och aktieägare kan bli skadeständsskyldiga (2 och 3 88). Särskilda bestämmelser finns om lid för anställande av talan av konkursboet om bolaget försätts i konkurs (6 8).

Av intresse är vidare de regier i aktiebolagslagen som ger möjlighet för en borgenär alt framställa anspråk mol styrelseledamöter m.fl., särskilt bestämmelserna i 13 kap. 2 8- De föreskriver i sin lydelse frän och med den 1 januari 1984 atl en särskild balansräkning skall upprättas så snart det finns skäl att anta atl bolagets eget kapital understiger hälften av del registrerade aktiekapitalet. Upprättas en sädan balansräkning, en s.k. konirollbalansräkning, inleds ell förfarande som under vissa förulsättning-

116

ar kan leda lill skyldighet för styrelsen atl ansöka om likvidation. Vid Prop. 1986/87:90 underlåtenhet från styrelsens sida alt fullgöra vad som åligger den kan styrelseledamöterna bli personligen ansvariga för bolagets därefter uppkommande förbindelser. Bestämmelserna om skadestånd i 15 kap. ger också möjlighet för den enskilde borgenåren atl kräva skadestånd av styrelseledamöter m.fl. när dessa vållat borgenären skada genom överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordningen.

De nämnda bestämmelserna har som framgått ell nära samband med konkurslagens regler. Återbäring kan således ses som ell alternativ till återvinning. Det är enligt min mening befogal atl uttryckligen ålägga förvaltaren skyldighet att utreda och lämna uppgift även om dessa möjligheter atl återföra medel lill bolaget. Även frågor om likvidalionsplikl enligt 13 kap. 2 8 aktiebolagslagen bör förvaltaren vara skyldig atl utreda. Av praktiska skäl bör ulredningsplikien begränsas lill frågan om vid vilken lidpunkt skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning uppslätl. Utredningen härom är av värde för de borgenärer som vill aktualisera del personliga betalningsansvaret; konkursförvallaren har själv inle rält atl föra talan därom.

Lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar innehåller bestämmelser om olovlig vinstutdelning m. m. och skadestånd som är närbesläktade med reglerna i aktiebolagslagen. Motsvarande bestämmelser finns i förslaget lill ny lag om ekonomiska föreningar (prop. 1986/87:7). Vidare innehåller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag bestämmelser om skadeståndsskyldighel för bolagsman gentemot handelsbolaget. Förvaltarens uppgiftsskyldighet bör därför avse även frågan hur dessa bestämmelser har iakttagits. Såsom lagrådet har påpekat finns del inle någol behov av all ålägga förvaltaren uppgiflsskyldighet beträffande sådana juridiska personer som står under bankinspektionens eller försäkringsinspeklionens tillsyn.

2.5 Återvinning till konkursbo

2.5.1 Gällande rätt

Återvinningsinstitutet infördes i svensk rätt genom 1862 års konkurslag. Regelsystemet har därefter byggts ut allteftersom reformbehov uppställ. Bestämmelserna fick sin nuvarande utformning är 1975, dä reglerna ändrades i åtskilliga avseenden.

Återvinning innebär all egendom som före konkursutbrollel frångått gäldenären genom i och för sig giltiga rättshandlingar kan återföras till konkursboet under särskilda förutsättningar. Reglerna om återvinning brukar sägas ha två syften. För det första avses möjligheten lill återvinning motverka att borgenärer för atl få en bättre ställning i händelse av konkurs företar brådstörlade åtgärder gentemot en gäldenär som har kommit i ekonomiskt trångmål. För del andra vill man förhindra alt gäldenären på ell illojalt sätt gör sina tillgångar oåtkomliga för borgenärerna.

Reglerna om återvinning är i huvuddrag utformade på så sätt att det i
varje paragraf anges en typ av ätervinningsgrundande transaktion och etl 117

lidsrekvisil, innebärande all transaktionen måste ha skett inom viss tid Prop. 1986/87:90

före en särskild frisldag. Med fristdag avses i allmänhet dagen dä ansökan

om gäldenärens försällande i konkurs kom in till konkursdomaren. Vid

1975 års reform gjordes återvinningsreglerna, med ett undanlag, objektiva

genom att utformas så atl återvinning inte längre skulle vara beroende av

all gäldenärens medkonlrahent haft insikt om gäldenärens ekonomiska

ställning eller om att han gynnats framför andra.

De ätervinningsgrundande transaktionerna enligt de objektiva reglerna är gåva och vissa gåvoliknande transaktioner, bodelning som innefattar eftergift lill förmän för make eller makes dödsbo, utbetalning av uppenbart oskälig lön, arvode eller pension lill närstående, avsättningar lill pensions-och personalstiftelse, betalning av skuld som gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i förlid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning och som inle kan anses som ordinär, kvittning under motsvarande förhållanden, pantsällning eller liknande sä-kerställelse i efterhand samt utmätning.

Dessa objektivt bestämda regler kompletteras av en på subjektiva rekvi-sil grundad generell regel som avser fall då gäldenären förfarit otillbörligt och medkonlrahenten var i ond tro.

Från återvinning undantas genom en särskild bestämmelse betalning av skatt eller allmän avgift om fordringen var förfallen till betalning samt, under vissa förutsättningar, betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag.

Ålervinningsfrislerna förlängdes betydligt vid 1975 års reform. Frånsett bodelningsfallet föreskrivs i paragraferna en kortare frist dä återvinning skall äga rum utan reservation. Denna automatiska frist är sex månader för rättshandlingar av benefik natur och tre månader för övriga fall. I fräga om gåva och överföring lill pensionsstiftelse av benefik natur liksom överföring lill personalstiftelse gäller härutöver en föriängd ålervinningsfrisl om ett år, med möjlighet för svaranden att freda sig från återvinning om han visar atl gäldenären varken var eller genom transaktionen blev insolvent. Vidare gäller genomgående en på samma sätt konstruerad förlängd frist pä tvä är gentemot närstående till gäldenären. För återgång av bodelning gäller enbart en sådan ivåärsfrisl. För återvinning enligt den allmänna otillbörlighetsregeln gäller en frist om fem är i normalfallet medan talan mot närstående kan väckas utan lidsbegränsning.

Begreppet närstående i konkurslagen tillkom vid reformen är 1975 och
har bestämts oberoende av liknande regleringar i andra sammanhang, t.ex.
skatlerätlsliga regler. Till den krets som vid återvinning skall räknas som
närslående hänförs först vissa personligen närstående, nämligen make,
bröstarvinge, förälder, far-och morförälder, syskon och den som annars
står gäldenären personligen särskilt nära. Som närslående lill näringsidka
re eller juridisk person räknas den som själv eller jämte honom närstående
har väsentlig gemenskap med den andre, grundad på andelsrätt eller där
med jämförligt ekonomiskt intresse och vidare den som genom en ledande
ställning har ett bestämmande inflytande över verksamheten. Slutligen
räknas som närstående den som är närstående till någon som enligt vad
förut sagts är närslående. 118

Skyldigheten all återbära egendom vid återvinning kan jämkas om syn- Prop. 1986/87:90 nerliga skäl föreligger.

Som en generell förutsättning för all återvinning skall kunna komma i fräga gäller alt transaktionen har varit till nackdel för borgenärerna eller någon av dem. Avgörande är härvid förhållandena vid tidpunkten för själva transaktionen. Någon uttrycklig bestämmelse härom finns dock inte ulan detta rekvisit är underförstått.

2.5.2 Reformbehov m.m.

1 KLförslagel har konkurslagskommitlén tagit upp KL:s regler om återvinning i sak oförändrade utom på en punkl, lill vilken jag återkommer i specialmotiveringen (4 kap. 5 8).

Eko-kommissionen har som utgångspunkt för sina överväganden haft vissa reformönskemäl som framförts i brottsförebyggande rådets (BRÅ) promemoria (PM 1982:5) Åiervinningsregler vid konkurs, vilken i sin lur baserats på undersökningar av ålervinningsreglernas praktiska tillämpning, bl.a. intervjuer med konkursförvaltare och kronofogdar.

Kommissionen framhåller all konkursinstilulet har slor betydelse i kampen mot den ekonomiska brottsligheten genom atl del vid konkursulred-ningen ges tillfälle att undersöka i vad mån brottslighet eller andra illojala förfaranden förekommit. Enligt kommissionen visar gjorda undersökningar att del i en slor del av konkurserna, i synnerhet i dem där tillgångar saknas, finns anledning alt misstänka all brott begåtts före konkursen. Vidare visar undersökningsmaterialet och kommissionens egen utredning att illojala transaktioner till skada för borgenärerna är vanligt förekommande. Enligt kommissionen har ätervinningsreglerna och deras lillämpning central betydelse för bekämpandet av ekonomisk brottslighet vid sidan om övriga sanklionsregler. Dessa är i huvudsak reglerna om straffansvar för gäldenärsbroll, bestämmelserna om näringsförbud i samband med konkurs, de bestämmelser som gör ställföreträdare för juridisk person personligen ansva.-ig för dennes skulder och aktiebolagslagens bestämmelser om återbäring och skadeståndsskyldighel för styrelseledamöter m.fl. gentemot bolaget vid överträdelse av reglerna om utdelning m.m.

Kommissionen konstaterar att de illojala transaktionerna är svära att komma ät med nuvarande åiervinningsregler. Kommissionen föreslär därför reviderade regler i avsikt atl förstärka återvinningsinstitutet. En huvudlinje som kommissionen valt i sina överväganden är all ätervinningsreglerna bör förslärkas i första hand när det gäller transaktioner mellan kontrahenter som är närslående, l.ex. bolag i en koncern eller bolag som ägs av en och samma person eller grupp av personer. Kommissionen föreslår emellertid också utvidgade återvinningsmöjligheler i fråga om transaktioner mellan kontrahenter som inle är närslående. De föreslagna ändringarna berör både grunderna för återvinning och det processuella förfarandet. Därutöver föreslås att konkursförvaltarens utrednings- och uppgiftsskyldighet skall utvidgas.

För egen del vill jag inledningsvis framhålla följande. Som jag redan har
berört är en av ålervinningsinsliluieis viktigaste funktioner all motverka 119

kapplöpning mellan borgenärerna gentemot en gäldenär i ekonomiskt Prop. 1986/87:90

trångmål. Härigenom skyddas både gäldenären och borgenärskretsen som

sädan. Borgenärerna blir mer jämspelia, de slipper att kontinuerligt följa

gäldenärens ekonomiska ställning för att ta lill vara sin rätt och transakfio-

ner som rubbar förmånsrällsordningen neutraliseras. En annan viktig

funktion hos återvinningsinslilulel är att borgenärerna skyddas mol att

gäldenären på ett illojalt säll placerar sina tillgångar sä att borgenärerna

inle kan komma ät dem. Ålervinningsreglernas betydelse ligger inte minst

på del preventiva planet.

Återvinning är en civilrältslig sanktion men reglerna i ämnet har till slor del samma grundläggande syfte som reglerna om brott mot borgenärer (tidigare benämnda gäldenärsbroll). Det är av stor vikt att såväl de civil-rätlsliga som de straffrättsliga sanktionerna fungerar effektivt. Straffsanktionen riktar sig emellertid mot gäldenären medan återvinningsreglerna har gäldenärens medkonlrahent som adressat. Återvinningsreglerna måste därför utformas från delvis andra utgångspunkter än reglerna om straffansvar. Intresset av säkerhet i den allmänna omsättningen mäste således beaktas. Det är av stor vikt all man i affärslivet i möjligaste mån skall kunna lita pä alt giltiga transaktioner också blir bestående. Hur långt ätervinningsreglerna skall sträcka sig är alltså beroende av en avvägning mellan borgenärsintressena och den allmänna omsättningens intressen. Det bör emellertid framhållas att delta intresse främst är aktuellt i fräga om transaktioner mellan parter som inte är närstående. I närstäendefallen har den allmänna omsättningens intresse mindre tyngd. Återvinningsreglerna är neutrala i den meningen alt vad som kan återvinnas kommer borgenärskollektivet som helhet lill godo. Genom all fordringar på skatter och allmänna avgifter i praktiken har den bästa allmänna förmånsrätten, har dock staten ell särskilt intresse av ell väl fungerande äiervinningsinstilul.

Ålervinningsmöjlighelerna vidgades avsevärt genom 1975 års reform. De undersökningar som redovisats i kommissionens betänkande visar emellertid alt reglerna fortfarande är behäftade med brister i en del avseenden. Del är angeläget all komma till rätta med dessa och del är enligt min mening myckel tillfredsställande atl ett underlag för detta har presenterats genom kommissionens arbete. En slor del av remissinstanserna, däribland flera som ställer sig avvisande lill kommissionens förslag i övrigl, har också instämt i kommissionens uppfattning att reglerna inle fungerar helt tillfredsställande.

I del följande kommer jag atl översiktligt gå igenom de reformförslag kommissionen lämnat och därvid ange i vad mån jag anser förslagen bör genomföras.

Kommissionen har föreslagit alt undantaget från återvinning av betalda
skatter och allmänna avgifter skall utvidgas lill atl omfatta även förmåns
rätt på grund av utmätning härför. Enligt kommissionen finns inte nägot
sakligt skäl för att förmånsrätt pä grund av utmätning för skatter och
avgifter inte skall åtnjuta samma skydd som betalning. Ålervinningsfrihe-
len blir enligt kommissionen beroende av tillfälligheter med den nuvarande
ordningen. Om undantaget utvidgas kan kronofogdemyndigheten dessut
om pröva frågan om uppskov med försäljning av utmätt gods ulan alt 120

behöva la risken för återvinning med i bedömningen. När det gäller för- Prop. 1986/87:90 månsräll som vunnits pä grund av betalningssäkring finns del enligt kommissionen inte någon anledning att ändra pä nuvarande ordning, nämligen all förmånsrätten kan återvinnas. Betalningssäkringen fungerar nämligen prakfiskt sett som etl säkerställande av inle förfallna skatte- och avgiftsfordringar.

Två remissinstanser, riksskatteverkel och en kronofogdemyndighet, har tillstyrkt förslaget medan övriga remissinstanser som yttrat sig i denna fräga ansett atl del inte bör genomföras (remissammanställning II s. 18-20).

För egen del får jag anföra följande. All betalda skaller och därmed jämställda skulder vid reformen är 1975 uteslöts från återvinning hade sin grund i all tillämpningsproblem kunde förväntas uppstå med den nya bestämmelsen om återvinning av skuldbetalning (35 8). Undantaget bedömdes dock inte få nägon slörre praktisk betydelse eftersom återvinning som avsett betalda skallebelopp var utomordentligt sällsynt.

Skatter och avgifter har numera förmånsrätt enligt 11 8 förmånsrätlslagen (1970:979). Av de allmänna förmänsrätterna - som gäller endast i konkurs - är det bara vissa kostnader som har samband med en konkursansökan m.m. som har företräde framför skaller och avgifter (10 8). Utmätning ger enligt 8 8 förmånsrätlslagen särskild förmånsrätt i den utmätta egendomen. Regleringen innebär i övrigl alt särskilda förmånsrätter har företräde framför allmänna men all de konkurskosinader som avses i 10 8 som regel skall las ut före fordringar med förmånsrätt pä grund av utmätning (15 8). 1 praktiken följer alltså förmånsrätten för skatter och avgifter omedelbart efter förmånsrätten på grund av utmätning.

Det sagda innebär att frågan huruvida den förmånsrätt som vunnits genom utmätning för skatter och avgifter bör vara älervinningsbar eller inte normalt har betydelse endast i det fallet atl konkursboels egendom ocksä är utmätt för andra fordringar och att den utmätningen skett samtidigt eller senare. Dessutom krävs att den förmånsrätt som vunnits genom den senare utmätningen inte återvinns eller atl utmätningen inte faller av något annat skäl. i andra fall är skatte- eller avgiftsuimälningen inle till nackdel för nägon annan borgenär och återvinning på den grunden utesluten.

Den praktiska betydelsen av en regel som hindrar återvinning av förmånsrätt på grund av utmätning för skatte- eller avgiftsfordringar är alltså utomordentligt liten. Några remissinstanser, bl.a. från kronofogdesidan, har vidare påpekat alt del i den situationen all egendom samtidigt utmätts för en skattefordran och en enskild fordran skulle le sig stötande om den enskilde borgenären förlorar sin förmånsrätt medan staten på grund av en särskild undantagsbeståmmelse får behålla sin.

Även om jag har förståelse för de skäl som har legat till grund för kommissionens förslag anser jag med hänsyn lill vad som nyss anförts inte all del lämpligen bör genomföras.

Kommissionen har föreslagit en bestämmelse enligt vilken s.k. latenta
skulder fär beaklas vid bedömningen av om en rättshandling fär återvin
nas. Kommissionen har i detta hänseende hänvisat till etl förslag som den 121

har lagt fram för slraffrättsligl ändamål i promemorian (Ds Ju 1983:17) Prop. 1986/87:90 Gäldenärsbroll. Kommissionens förslag innebär att när gäldenärens skuldförhållanden är av betydelse för prövning av en fräga om återvinning, hänsyn skall las även lill sådana skulder som uppkom först efter rättshandlingen, om skulden grundar sig på en omständighet som förelåg vid denna tidpunkt.

Bakgrunden lill kommissionens förslag är i första hand de problem som kan föreligga när man i älervinningssammanhang skall avgöra frågan vid vilken lidpunkt en skuld avseende skaller eller avgifter skall anses ha uppkommit. När del gäller inkomstskatt har det sålunda hävdats all skulden inte uppkommer förrän vid beskattningsårets utgång. Inkomslskalle-effekten av vissa transaktioner som äger rum under löpande beskattningsår kan neutraliseras genom andra transaktioner, och det har brukat hävdas att någon säker bedömning av skattekravets storlek därför inte kan göras förrän beskatlningsäret gäll lill ända.

Den bestämmelse som kommissionen föreslagit i ämnet lar emellertid sikte inle bara på skulder avseende skatter och avgifter ulan på skulder över lag och är främst avsedd atl ha betydelse i fråga om del s.k. nackdels-rekvisitei, dvs. kravel på att rättshandlingen på etl eller annat säll skall ha varit till nackdel för borgenärerna eller nägon av dem för atl återvinning skall kunna komma i fråga. En förutsättning för bestämmelsens tillämplighet är att fordringen sedermera verkligen uppkommer och görs gällande i konkursen.

Förslaget har kommenterats från åtskilliga häll under remissbehandlingen. Flera remissinstanser tillstyrker i princip förslaget ulan några närmare kommentarer, men drygt hälften av instanserna avstyrker del och framför kritiska synpunkter. Bl.a. har jämförelsen mellan återvinning och brott mol borgenärer kritiserats. Flera remissinstanser menar all kommissionens förslag medför alltför slor osäkerhet i omsättningen och inle tillgodoser kravel pä förutsebarhel. Del anses sålunda ohållbart alt en medkonlrahent inför en lillämnad affär med gäldenären skall behöva sälla sig in i vad denne har för latenta skulder. Den föreslagna bestämmelsen har ansetts oklar till sin innebörd och dess förutsatta tillämplighet på skulder avseende skadestånd har kritiserats av mänga. Vidare har man efleriysl ell klarläggande av hur bestämmelsen skall tillämpas pä vanlig inkomstskatt, exempelvis hur den verksamhet som grundar en skalleskuld skall avgränsas och eventuella förlusters inverkan pä inkomster som uppkommit dessförinnan eller samtidigt. Del har även påpekats atl regeln kräver komplicerade beräkningar på skatte- och avgiflsdebileringens område (remissammanställning 11 s. 20-25).

Enligt min uppfattning är den kritik som sålunda har anförts mot försla
get till vissa delar starkt överdriven och grundad på missförstånd i fräga
om förslagels innebörd. Jag vill emellertid framhålla atl jag delar den
uppfattningen som kommit till uttryck i en del remissvar all man i detta
sammanhang inle ulan vidare kan göra jämförelser mellan återvinning och
brott mol borgenärer. Bestämmelsernas adressater är således olika. Inom
straffrätten begränsas vidare bestämmelsens betydelse väsentligt genom
del subjektiva rekvisitet; ansvar kan endast komma i fräga om förekoms- 122

ten av s.k. latenta skulder var täckta av gäldenärens uppsåt eller, i vissa Prop. 1986/87:90 fall, oaklsamhei. Någon sädan naturiig begränsning av tillämpningsområdet finns inte i älervinningssammanhang. Skillnaden mellan de straffrättsliga reglerna och ätervinningsreglerna har emellertid också en annan sida. De straffrättsliga reglerna har ansetts kräva en restriktiv tillämpning av rekvisitet gäldenär och detta har varit utgångspunkten när man i doktrin och praxis har haft att ta ställning lill frågan om vid vilken tidpunkt etl sådant skuldförhållande som kan föranleda straffansvar uppkommer. Den praxis som har utbildats här behöver dock inte ulan vidare anses tillämplig pä andra rättsområden. Jag vill vidare erinra om all den straffrättsliga regleringen av motsvarande fråga numera har fält en annan utformning än den som kommissionen föreslagit (prop. 1985/86:30, JuU 12, rskr. 66, SFS 1986:43).

Som jag redan varit inne på skulle den av kommissionen föreslagna bestämmelsen framför allt ha betydelse i fråga om nackdelsrekvisiiet. Detta innebär ett krav på alt transaktionen pä etl eller annal sätt skall ha varit lill nackdel för borgenärerna eller någon av dem för all återvinning skall kunna komma i fråga. Betalning av en skuld som är förenad med betryggande och oangriplig pant i gäldenärens egendom kan således inle återvinnas. Transaktionen skall vidare ha varit lill nackdel för borgenärerna vid den tidpunkt när den företogs. Återvinning kommer alltså inle i fråga om l.ex. aktier säljs till dagskurs och de sedan stiger i värde under liden fram lill dess att säljaren försätts i konkurs, sä atl avtalet hade varit oförmånligt om del skett omedelbart före konkursen. Vid återvinning enligt olillböriighelsregeln, 30 8 KL, år del emellertid tillräckligt all rättshandlingen i förening med senare åtgärd, l.ex. alt gäldenären undanhåller valuta som han fått, var lill nackdel för borgenärerna eller vissa av dem. Nackdelsrekvisiiet framgår inle av någon uttrycklig bestämmelse utan är underförstått och del har överlämnats lill rättstillämpningen att frän fall lill fall avgöra om nackdel uppstått för någon borgenär.

Vid nackdelsbedömningen kan man komma in på frågan om tidpunkten för olika skulders uppkomst. Den frågan är också avgörande för bedömningen om en fordran får göras gällande i konkurs.

Bestämmelser om vilka fordringar som får göras gällande i konkurs finns för närvarande i 100 8 KL. Den paragrafen motsvaras i mitt förslag av 5 kap. I 8. Enligt 100 8 första styckel KL får i princip endast fordringar som uppkommit innan konkursbeslulel meddelades göras gällande. Detta innebär dock inle att samtliga de omständigheter som utgör grunden för fordringen måste ha inträffat före konkursbeslulel. Enligt paragrafens andra stycke fär nämligen en fordran göras gällande även om den är beroende av villkor eller inle förfallen till betalning. I doktrinen har en allmän princip formulerats enligt vilken den väsentliga grunden för fordringsanspråkel måste föreligga vid lidpunkten för konkursbeslulel för alt fordringen skall fä göras gällande.

Huvudprincipen mäste vara all den som vid tidpunkten för en rättshand
ling som är i fråga för återvinning har en fordran som får göras gällande i
konkurs är att anse som borgenär redan vid den tidpunkten. En sädan
fordran bör således komma i beaktande vid nackdelsprövningen. 123

Vad kommissionen har velat uppnå med den föreslagna bestämmelsen Prop. 1986/87:90 får alltså, såvitt gäller skulder i allmänhet, i princip anses motsvara gällande rätt genom den innebörd begreppet borgenär måste ges vid nackdelsbedömningen. En skuld avseende böter, där domen ännu inle vunnit laga kraft vid tidpunkten för rättshandlingen, för att nämna ett av kommissionens exempel, kan således beaklas vid nackdelsbedömningen. Ocksä skulder avseende skadestånd torde kunna beaktas när den skadegrundande händelsen har ägt rum före rättshandlingen, även om skadan då ännu inle inträffat.

När del gäller skulder avseende skatter och avgifter är problemen delvis annorlunda. Jag vill här först framhålla atl man i skatlerätlsliga sammanhang brukar använda uttrycket latent skatteskuld för all ange en skattebelastning som kan bli aktuell nägon gäng i framtiden. Man avser då det förhållandel alt en framlida försäljning av en tillgäng kommer all utlösa en inkomstbeskattning. Sä länge en försäljning inle har skett utgör den framfida skatten en latent (dold) skuld som åvilar tillgångarna i fråga. Den latenta skulden kan aldrig anges till elt exakt belopp eftersom den är beroende av ell antal okända faktorer såsom om och när försäljning sker, vinslens storlek och den skattskyldiges övriga inkomster (jämför arvs- och gåvo-skatlekommitléns delbetänkande, DsFi 1986:4, Latent skatteskuld vid arvs- och gävobeskattning s. 5). Enligt min mening bör man därför undvika atl tala om latenta skatteskulder för fall där den transaktion som ger upphov till skattebelastningen redan har företagits.

Som framgår av vad jag tidigare har anfört har del brukat hävdas atl skulder avseende inkomstskatt i konkursrätlsliga sammanhang skall anses uppkomma först i och med beskattningsårels utgång. Staten skulle följaktligen, vid lillämpning av 100 8 KL, i princip inle vara berättigad till utdelning för en fordran på slutlig skall med mindre än alt beskattningsåret har gäll till ända före konkursutbrollel.

Frågan om vid vilken tidpunkt skalle- och avgiflsskulder uppkommer är emellertid i viss män oklar. Detta har föranlett en uttrycklig reglering såvitt gäller förutsättningarna för förmånsrätt i konkurs.

I 3 8 lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skattefordringar m.m. finns sålunda en särskild bestämmelse som föreskriver atl den tidrymd lill vilken en skatt eller avgift är all hänföra skall ha gäll lill ända när beslutet om konkurs meddelades för all förmånsrätt för en fordran på slutlig skatt enligt uppbördslagen (1953:272) eller slutlig avgift enligt vissa författningar skall föreligga. I förarbetena till denna bestämmelse påpekades all det härmed kan uppkomma en skillnad mellan möjligheten alt bevaka fordringen över huvud tagel och alt bevaka denna med förmånsrätt men alt frågan i praktiken fär mindre betydelse. En fullständig lösning pä problemen med att avgöra när en skatte- eller avgiftsfordran skall kunna bevakas ansågs böra göras i annal sammanhang (prop. 1971:142 s. 40).

Dessa uttalanden ger underlag för den slutsatsen att en skattefordran i
vissa fall kan berättiga till utdelning även om den lidrymd lill vilken skatten
är all hänföra inle gått till ända när beslutet om konkurs meddelades.
Vidare bör framhållas all de nyss nämnda bestämmelserna inle är avsedda
alt begränsa förmånsrätten för preliminär skall eller avgift. Del uttalas 124

således i förarbetena atl en fordran på l.ex. preliminär B-skatl bör kunna Prop. 1986/87:90 göras gällande med förmänsrätt även om fordringen inte har förfallit till betalning vid konkursulbroltet såvitt avser den del av fordringen som får anses belöpa pä liden dessförinnan (samma prop. s. 43).

1 den män en fordran pä skatt eller avgift har belalningsrätl i konkurs bör den som förut har konstaterats också kunna beaklas vid nackdelsprövningen i älervinningssammanhang. Av den uttryckliga regleringen beträffande frågan om förmånsrätt kan slutas att detta i vart fall kan ske dels, såvitt gäller slutlig skall eller avgift, om den tidrymd till vilken skallen eller avgiften är all hänföra har gått tili ända vid tidpunkten för rättshandlingen, och dels, såvitt gäller preliminärt debiterade skatter och avgifter, till den del fordringen fär anses belöpa pä liden före rättshandlingen.

Som jag tidigare varit inne på utesluter dock inte regleringen all man vid nackdelsbedömningen bör kunna la hånsyn lill en sådan fordran vid en tidigare tidpunkt än som nu har sagts. Ibland kan ju den skatteskuld som sedermera, efter beskatlningsperiodens utgång, framråknas i princip hänföras lill de olika transaktioner som har skett under perioden, och del finns därför utrymme för etl synsätt som innebär att en viss transaktion som har företagits under denna period skall anses ha ökat gäldenärens skulder. Detta får i allt fall anses gälla vid extraordinära affärshändelser, såsom försäljning av slörre delen av tillgångarna i en rörelse. I sädana situationer möter det normalt inle heller några beaktansvärda problem all fastställa den skall som hänför sig till transaktionen i fråga.

Som kommissionen har framhållit bör återvinning i alla händelser kunna komma i fråga enligt otillbörlighetsregeln i nuvarande 30 § KL, om förutsättningarna i övrigt för återvinning enligt denna bestämmelse är uppfyllda, i del fallet atl gäldenären genom all sälja rörelsetillgångar tar fram en skatteskuld som han inle kan betala därför all vederlaget tas i anspråk för reglering av annan gäld. Skalleanspråk som uppkommer vid sådana transaktioner som kan återvinnas enligt ofillböriighelsregeln torde ofta fastställas genom efterlaxering. Vanligen ger dä efiertaxeringsbeslulei direkt besked om storleken av den skall som belöper på den aktuella transaktionen.

Oavsett om det gäller återvinning enligt otillbörlighetsregeln eller enligt de objektiva bestämmelserna kan man emellertid, som har framhållits vid remissbehandlingen, ocksä tänka sig fall där det pä grund av tidigare förluster eller andra transaktioner under beskattningsperioden uppkommer svårigheter all beräkna den skatteskuld som föreligger vid lidpunkten för eller hänför sig lill en viss rättshandling. Det kan alltså vara fråga om sinsemellan myckel skiftande situationer. Den av kommissionen föreslagna regleringen löser inle de problem som kan uppkomma. Det torde vara ofrånkomligt alt hithörande frågor til! viss del överlämnas lill rättstillämpningen. Del förtjänar i del här sammanhanget också framhållas all frågan huruvida nackdel uppstått för staten som skatleborgenär över huvud laget inle aktualiseras med mindre än alt staten är berättigad till utdelning för den aktuella fordringen.

När det gäller skulder avseende arbetsgivaravgifter är uppbörden därav
numera, genom lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets- 125

givare, samordnad med systemet för uppbörd av innehållen preliminär- Prop. 1986/87:90 skatt enligt uppbördslagen. Efter ändringar i 3 8 lagen om förmänsberättigade skattefordringar m.m. har en fordran som avser arbetsgivaravgift numera förmånsrätt i den mån avgiften belöper på lön eller annan ersättning som har ulgells före beslutet om konkurs. En sådan skuld kan därför beaklas vid nackdelsprövningen om avgiften belöper på lön eller annan ersättning som har utbetalats före den för återvinning aktuella rättshandlingen (jfr prop. 1984/85:22 s. 20). I fråga om mervärdeskall inträder skattskyldighet senast i och med att en vara levereras, en tjänst tillhandahålls osv. (4 8 lagen 1968:430 om mervärdeskatt). Även en sådan skuld bör därför kunna beaklas vid nackdelsprövningen om varan levererats osv. före rättshandlingen.

Del anförda ger vid handen att en tillämpning av gällande principer i linje med de uttalanden som jag här har gjort lämnar etl betydande utrymme för hänsynslagande lill såväl skatte- och avgiftsskulder som andra typer av skulder vid nackdelsbedömningen i de hänseenden kommissionen åsyftat. Som jag tidigare varit inne pä löser kommissionens förslag inle de problem som hithörande frågor väcker. Frågornas betydelse i älervinningssammanhang bör heller inle överdrivas och behovet av en bestämmelse i ämnet är därför inte särskilt slorl. Med hänsyn härtill och till vad jag i övrigl har anfört har jag stannat för all inte i detta sammanhang förslå all en sådan bestämmelse införs.

Ett av kommissionens förslag som inriktar sig pä närsläendetransak-tioner är ett förslag om alt bevisbördan för del subjektiva rekvisilel i otillbörlighetsregeln (30 § KL) skall överflyttas på närstående medkonlrahent . Enligt förslaget skall del således ankomma pä medkonlrahenten, i de fall denne är närstående lill gäldenären, alt visa alt han varken hade eller bort ha kännedom om insolvensen eller de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Detta är enligt min mening en mycket betydelsefull fräga. Som jag närmare kommer all utveckla i det följande (avsnitt 2.5.4) anser jag liksom kommissionen alt åtgärder för all minska återvinningskärandens utrednings- och bevisproblem bör vidtas.

I bestämmelsen om betalning av skuld (35 8 KL) har kommissionen föreslagit två ändringar rörande rekvisitet ordinär betalning. Enligt den gällande bestämmelsen går en betalning av skuld äter om den skett inom ålervinningsfristen och gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning. Återvinning äger dock inle rum om betalningen med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses ordinär. Kommissionen föreslår all bevisbördan härför skall överflyiias på gäldenärens medkonlrahent i de fall denne inle är närstående till gäldenären. I förhållande till närstående medkonlrahent föreslås att betalningens ordinära karaktär inle skall ha någon betydelse alls.

Enligt kommissionen har rekvisitet ordinär betalning vållat tillämpnings
problem och har, enligt de av BRÅ gjorda undersökningarna, avsevärt
försvårat ätervinningsmöjligheterna enligt denna paragraf. Kommissionen
har motiverat sitt förslag alt hell slopa undantaget för ordinära betalningar 126

fill närstående med alt betalningar lill närstående före en konkurs generellt Prop. 1986/87:90

sett måste presumeras ske i ell illojalt syfte. I de fall regeln skulle föra för

långt föresläs all jämkning skall kunna ske enligt 40 8 KL. Enligt de av

BRÅ i sin promemoria redovisade undersökningarna anses värken motiv

eller lagtext ge säker ledning när del gäller alt fastställa vad som skall anses

som ordinär betalning. Det påpekas vidare att vägledande praxis saknas,

vilket förklaras med alt älervinningsfrägor ofta löses förhandlingsvägen.

Flertalet remissinstanser har avstyrkt förslagen (remissammanställning Ils. 28-33).

Vid paragrafens tillkomst undantogs ordinära betalningar frän återvinning eftersom ålervinningsmöjlighelerna annars skulle bli för omfattande. Jag har svårt att se atl del finns några avgörande skäl att se annorlunda på frågan i dag. Betalningar som med hänsyn lill omständigheterna kan anses som ordinära bör alltså även i fortsättningen undantas från återvinning. De tillämpningsproblem som kommissionen velat komma åt rör i första hand innebörden av begreppet ordinär betalning och inle eventuella bevisproblem för återvinningskäranden. En lösning med omvänd bevisbörda enligt den föreslagna modellen framstår därför som mindre lämplig. Alt älervin-ningsfrågorna enligt denna bestämmelse kan lösas förhandlingsvägen tyder också på att bestämmelsen har preventiv effekt.

Åtskillig vägledning för vad som skall förstås med att en betalning är all anse som ordinär föreligger genom uttalanden i samband med tillkomsten av 35 8 KL (prop. 1975:6 s. 223 fl" och 227). Det ligger emellertid i förhållandenas natur all del mäste överlämnas lill rättstillämpningen att närmare bestämma innebörden i olika typfall. Del synes inle lämpligt att i detta sammanhang göra några ytterligare uttalanden lill ledning för tolkningen av bestämmelsen.

Kommissionen har rörande samma paragraf föreslagit en ändring av lagtextens uttryck "med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning" lill "med avsevärt belopp". Ändringen är avsedd all förebygga missförstånd, men i likhet med flera remissinstanser anser jag alt den skulle innebära en saklig ändring som inte lämpligen bör genomföras.

Äiervinningssvaranden kan i vissa fall undgå återvinning om han visar alt gäldenären varken var eller blev insolvent genom rättshandlingen. Med insolvens avses att gäldenären inle rätteligen kan beiala sina skulder och denna oförmåga inte är endast tillfällig. Detta gäller beträffande de objektivt bestämda äiervinningsbesiämmelserna - således inle för otillbörliga förfaranden enligt 30 8 KL - med undanlag för bodelningsfallel, där temat för motbevisningen är gäldenärens sufficiens. Med sufficiens avses att gäldenären har utmätningsbar egendom som motsvarar hans skulder.

Kommissionen har föreslagit atl temal för motbevisningen i dessa be
stämmelser skall avse gäldenärens sufficiens i stället för solvens. Som en
följd av kommissionens förslag alt förlänga återvinningsfristerna — jag
återkommer strax lill detta - avskaffas molbevisningsmöjlighelerna i nu
varande 31 8 och 34 8 första och iredje styckel KL för ålervinningssva-
rande som inte är närslående lill gäldenären varför molbevisningsreglerna
enligt kommissionens förslag endast rör närstående lill gäldenären. 127

Som jag närmare kommer atl utveckla (avsnitt 2.5.4) anser jag att kom- Prop. 1986/87:90 missionens förslag bör genomföras såvitt gäller återvinning av rättshandlingar av benefik karaktär men atl temal för motbevisningen i övriga bestämmelser oförändrat bör avse gäldenärens solvens.

Kommissionen har föreslagit att ålervinningsbeslämmelsen beträffande betalning av uppenbart oskälig lön, arvode eller pension (33 8 KL), vilken i dag endast gäller närslående lill gäldenären, skall ges generell tillämplighet och således gälla även medkonirahenier lill gäldenären som inle är att hänföra till närsläendekretsen. Som en följd därav föreslås att även bestämmelsen om betalningsrätten för fordran på lön, arvode eller pension i konkurs (100 a 8 KL) utvidgas lill all avse även icke närslående till gäldenären.

Jag ansluter mig lill kommissionens överväganden och förslag rörande bestämmelsen om återvinning av lön. Delsamma gäller bestämmelsen om belalningsrätlen för fordran på sädan lön. Dock anser jag alt tillämpningsområdet för sistnämnda bestämmelse såvitt gäller icke närstående - i likhet med vad som gäller för återvinning - bör begränsas till uppenbara fall. Jag återkommer lill dessa frågor i del följande (avsnitt 2.5.5.).

Kommissionen föreslär vidare en förlängning av ålervinningsfrislerna. Enligt förslaget utsträcks de automatiska fristerna beträffande gåva, betalning av uppenbart oskälig lön m.m., benefik överföring lill pensionsstiftelse och överföring lill personalstiftelse från sex månader lill ell år och för överföring till pensionsstiftelse i annat fall, betalning av skuld, kvittning, ställande av säkerhet och utmätning från tre månader lill sex månader. För den förstnämnda gruppen utvidgas vidare de förlängda fristerna vid transaktioner mellan närstående frän tvä till tre år. Delsamma gäller bodelningsbestämmelsen.

Jag delar kommissionens uppfattning atl del finns ell behov av förlängda återvinningsfrister i vissa fall. Behovet är särskilt påtagligt när del gäller benefika transaktioner mellan närstående. 1 likhet med kommissionen anser jag all fristerna i de fallen bör förlängas från två till tre år. Jag återkommer lill detta (avsnitt 2.5.6.).

Kommissionen har föreslagit en del ändringar / de processuella besläni-melserna, nämligen att lalefrislen skall räknas frän dagen för konkursbeslulel i stället för frän frisldagen, all de subsidiära talefrislerna skall förlängas från tre tiil sex månader, all ålervinningstalan i viss utsträckning skall få väckas även efter konkursens slut och slutligen atl ålervinningstalan mol bevakad fordran skall få väckas oberoende av om anmärkning gjorts mot bevakningen.

De processuella bestämmelserna behandlar jag i ett särskilt avsnitt (2.5.7). Jag ansluter mig därvid hell lill kommissionens förslag utom i ell avseende som gäller förslaget alt talan om återvinning skall kunna väckas även efter del alt konkursen avslutats.

Enligt 40 b 8 KL får talan om återvinning väckas vid allmän domstol
inom ell är från frisldagen. Talan får dessutom väckas inom tre månader
frän det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Slutligen finns en
särskild regel då fråga är om avhändelse av fast egendom eller återgång av
bodelning. Tremånadersfrisien räknas i dessa fall frän den dag lagfart 128

söktes respektive bodeiningshandlingen gavs in till rälien.

Kommissionen har funnit atl del i mindre konkurser inte är ovanligt atl anledning till återvinning blir känd först efter konkursens slut. Sädana konkurser är i de aktuella fallen i allmänhet fillgängslösa och har då en varaktighet endast på några månader. Möjlighet lill återvinning brukar uppmärksammas l.ex. vid taxeringsrevision. Kommissionen har därför föreslagit att ålervinningstalan skall kunna väckas även efter konkursens slut men inle senare än ett är efter del all konkursen avslutades.

Förslaget har fått ell blandat mottagande under remissbehandlingen (remissammanställning II s. 46-48).

Själv vill jag först peka pä atl kommissionens förslag skulle behöva modifieras vid ett genomförande eftersom den föreslagna bestämmelsen täcker konkurser över lag och således även konkurser som pågätt i flera år, vilket fär anses mindre lämpligt. Regler enligt vilka talan kan väckas även efter konkursens slut kräver dock ytteriigare överväganden. Framför allt krävs en reglering av hur förvaltarens arvode och kostnaderna i övrigl skall betalas om konkursboets talan i ätervinningsprocessen inle är framgångsrik. Den reglering som således skulle krävas stär enligt min mening knappast i proportion till de fördelar som stär alt vinna med reformen. Jag förordar därför atl förslaget i den delen inte genomförs.

Som framgår av det tidigare anförda (avsnitt 2.4.2) biträder jag kommissionens förslag att i vissa avseenden utvidga förvaltarens utrednings- och uppgiflsskyldighet.

Kommissionen har därutöver lämnat vissa förslag till ändring av lagtexten som är av mer teknisk natur. Dessa kommer jag all behandla i specialmotiveringen.

Prop. 1986/87:90

återvinning enligt den bestämmelsen, som för sin tillämpning förutsätter Prop. 1986/87:90 ond tro hos medkonlrahenten, blev vid reformen år 1975 betydligt mer omfattande än tidigare.

Bestämmelsen träffar alla slag av rättshandlingar, alltså även sådana som dessutom omfattas av de speciella äiervinningsbesiämmelserna. Det krävs atl rättshandlingen skett på etl otillbörligt sätt och medfört antingen att en viss borgenär gynnats eller atl egendom undandragits borgenärerna eller alt gäldenärens skulder ökats. Gäldenären skall vidare ha varit insolvent vid förfarandet eller blivit det på grund av detta. Bestämmelsen skiljer sig från de speciella ätervinningsreglerna bl.a. därigenom att det är tillräckligt att indirekt skada uppkommit. Skadan för borgenärerna eller någon av dem samt insolvensen behöver alltså inle vara en omedelbar följd av rättshandlingen ulan kan följa av denna i förening med tillkommande omständigheter. Vidare uppställs ett s.k. subjektivt rekvisit innebärande all medkonlrahenten skall ha känt lill eller bort känna lill insolvensen och de omständigheter som gjorde förfarandet otillbörligt för atl återvinning skall äga rum. Skäl för atl söka återvinning enligt denna paragraf i stället för enligt de speciella äiervinningsbesiämmelserna är alt ålervinningsfristen är längre, fem år - gentemot närstående gäller ingen frist alls - och atl rättsföljderna är mer förmänliga t.ex. i fråga om avkastning och ränta (39 a § KL).

De undersökningar som ligger till grund för kommissionens betänkande visar all äiervinningsbesiämmelserna i 30 8 KL sällan kommer lill användning. Detta förhållande har förklarats med svårigheterna för den som söker återvinning att styrka ond tro hos gäldenärens medkonlrahent. Det är angeläget alt försöka komma lill rätta med dessa svårigheter så långt del nu går.

Det subjektiva rekvisitet, innebärande att gäldenärens medkonlrahent mäste ha varit i ond tro, är en avsiktlig begränsning av bestämmelsens i övrigt mycket vida tillämpningsområde. Alt helt avslå från detta krav är som jag ser det uteslutet.

När det gäller närslående förefaller emellertid nuvarande beviskrav alltför långtgående. Man bör kunna utgå från att närstående lill gäldenären regelmässigt känner till, eller borde känna lill, både insolvensen och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillböriig.

Av det sagda följer alt jag delar kommissionens uppfattning alt man vid återvinning gentemot närslående med slöd av 30 8 KL bör presumera ond tro hos den närslående. Del fär då ankomma på denne all bryta presumtionen.

Enligt kommissionsförslaget krävs för atl presumtionen skall brytas all
den närslående visar att han inte var i ond tro, dvs. i princip etl krav pä full
bevisning om detta. Enligt min mening bör man inte gå så långt. Del kan
vara utomordentligt svårt att bevisa all man inte kände lill ell visst förhål
lande. Om den närstående för all undgå återvinning skulle vara tvungen alt
bevisa att han var i god tro skulle oiillbörlighelsbestämmelsen i praktiken
bli i det närmaste hell "objektiv" i förhållande till närslående och således
innebära ell faktiskt avskaffande av kravel på subjektiv täckning. Presum
tionen bör därför kunna brytas tidigare än vid styrkt god tro. En lämplig 130

Med insolvens menas atl en gäldenär inle rätteligen kan beiala sina Prop. 1986/87:90 skulder allteftersom de förfaller och att belalningsoförmägan inte är endast fillfällig. En bedömning av om gäldenären var eller blev insolvent påverkas i allmänhet inle bara av förhållandet mellan skulder och tillgångar utan också av gäldenärens möjligheter atl i framliden förvärva egendom och erhålla kredit. Insolvensbedömningen har med andra ord ofta karaktären av en prognos.

Frän insolvensbegreppel skall särskiljas insufficiens, som innebär att skulderna överstiger värdet av de utmätningsbara tillgångarna. Med illikvi-dilel menas atl gäldenären saknar omedelbar lillgång till pengar eller andra lältrealiserade tillgångar som svarar mot hans aktuella behov av betalningsmedel.

Som jag tidigare nämnt kan äiervinningssvaranden, om transaktionen ligger i tiden före den automatiska ålervinningsfristen, i vissa fall undgå återvinning om han visar alt gäldenären varken var eller blev insolvent genom rättshandlingen. Detta gäller i samtliga objektivt bestämda älervin-ningsbestämmelser - således inle för otillbörliga förfaranden enligt 30 8 KL - med undantag för bodelningsfallet (32 §), där temat för motbevisningen är gäldenärens sufficiens.

Redan under förarbetena lill 1975 års reform diskuterades om man inle borde låta kravet på bevisning från ålervinningssvarandens sida avse sufficiens i stället för solvens. Def framhölls bl.a. atl bevisning om sufficiens antagligen i de flesta fall var mer ändamålsenlig än bevisning om solvens. Atl solvensbegreppet slutligen valdes motiverades med all insolvens var allmän konkursgrund och atl flera av de skäl som kunde åberopas för atl insolvens skulle vara konkursgrund ocksä talade för atl bevisningen i förevarande situationer skulle avse solvens. Denna lösning antogs vidare medverka fill nordisk rättslikhet (prop. 1975:6 s. 97, 105 och 143 O-

Del är i huvudsak dessa skäl som nu framförts av de kritiska remissinstanserna. Dessa skäl talar enligt min mening fortfarande starkt för all behälla solvensbegreppet. Nägon ändring är heller inle planerad i de övriga nordiska länderna. Mol en övergäng lill sufficiens talar vidare atl flera av de återvinningsgrundande transaktionerna har onerös karaktär och inle påverkar gäldenärens sufficiens.

Kommissionen har som ett argument för övergång lill sufficiensbegrep-pel anfört all del skulle öka ålervinningsmöjlighelerna. Enligt kommissionen torde del nämligen vara svårare alt bevisa sufficiens än sol vens. Samma argument har flera av de kritiska remissinstanserna anfört mol förslaget. Nägon remissinstans har däremot ansett det vara allmänt sett lättare all föra bevisning om sufficiens än om solvens och atl förslaget därför är ägnat att öka såväl en närståendes som konkursförvaltares möjligheter alt överblicka ätervinningsmöjligheterna.

Den omständigheten all sufficiens skulle vara svårare all bevisa än
solvens ulgör enligt min mening i sig ingel avgörande argument för den
föreslagna reformen. Dessutom är jag inte övertygad om alt så alltid är
fallet. I åtskilliga fall torde således sufficiensbegreppels statiska karaktär
underlätta bevisningen. Oavsett hur det förhåller sig med detta talar emel
lertid enligt min mening principiella skäl mol en övergång lill sufficiensbe- 132

greppet som tema för motbevisningen vid onerösa transaktioner. Det ve-deriag gäldenären får motsvarar ju i allmänhet vad han själv presterat.

Bevisning om sufficiens är emellertid ändamålsenlig när del gäller rättshandlingar av benefik karaktär, såsom vid gåva, där sufficiensen direkt påverkas av rättshandlingen i fråga. Därtill kommer all sufficiensbegreppel redan i dag - i Sverige men inle i övriga nordiska länder - ulgör tema för motbevisningen i en återvinningsbeslämmelse av benefik karaktär, nämligen i bodelningsfallet. En övergång lill sufficiensbegreppel vid benefika rättshandlingar är därför naturlig. Insolvens och insufficiens följs ofta ät men en gäldenär kan mycket väl vara insufficient utan att vara insolvent. 1 likhet med kommissionen anser jag del också rimligt atl i de fal! där en typiskt sett "misstänkt" transaktion ägt rum, t.ex. en gåva till en närstående inom viss relativt kort lid före konkursutbrollel, återvinning fär ske redan pä den grunden atl gäldenären var eller blev insufficient genom transakfionen. Frän teoretiska utgångspunkter ler det sig ocksä naturiigt all i fräga om benefika transaktioner bygga pä ett annat begrepp än del som ulgör konkursgrund. Nägon invändning har heller inte gjorts från de övriga nordiska länderna mol all Sverige på denna punkl har en avvikande ordning.

Mot denna bakgrund bör enligt min mening motbevisningen vid transaktioner av benefik karaktär, nämligen - utöver bodelning - gåva, betalning av uppenbart oskälig lön, överföring lill pensionsstiftelse som medfört atl stiftelsen fått överskoll och överföring lill personalstiftelse, avse gäldenärens sufficiens. Detsamma bör gälla i fråga om köp eller annal avtal som uppenbarligen har en delvis benefik karaktär. Eftersom molbevisningsreglerna för medkonlrahent som inte är närstående lill gäldenären behålls enligt mitt förslag (avsnitt 2.5.6) kommer del ändrade bevislemal all gälla i förhållande lill såväl närstående som inle närslående lill gäldenären. Bestämmelserna bör utformas med bodelningsbestämmelsen som förebild.

Temal för motbevisningen i övriga bestämmelser, de som avser transaktioner av onerös karaktär, bör oförändrat avse gäldenärens solvens.

Prop. 1986/87:90

är olämpligt att ge bestämmelsen generell giltighet när avsikten är all Prop. 1986/87:90 komma ål vissa typer av anställda som är att jämställa med närstående (remissammanställning II s. 43-45).

Skälen för mitt förslag: Enligt 33 8 KL (motsvarar 4 kap. 8 § i mitt förslag) kan betalning av lön, arvode eller pension fill närslående återvinnas. Återvinningen avser vad som uppenbart översteg vad som kunde anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt. Återvinningsfristerna är sex månader och, med möjlighet till motbevisning, två år.

Med dessa bestämmelser korresponderar bestämmelsen i 100 a 8 KL (5 kap. 2 8 mitt förslag), som rör rätlen atl göra gällande fordran på lön, arvode eller pension i konkurs. Även denna bestämmelse gäller närståendes anspråk. Enligt den får fordran pä lön m.m. inte göras gällande i konkursen i vidare mån än som kan anses skäligt med hänsyn lill gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt. Något krav på att löneanspråket såsom i 33 § KL skall vara uppenbari oskäligt uppställs inte i bestämmelsen.

Enligt kommissionen är del inle ovanligt alt det under en konkursutredning framkommer att uppenbart oskäliga löner utbetalats lill anställda, l.ex. kamreren i företagel eller lill konsulter. I åtskilliga fall har del kunnat misstänkas alt vederbörande utövat stort inflytande inom gäldenärsföreta-gel eller stått gäldenären nära i personligt eller ekonomiskt hänseende ulan att etl sådant närståendeförhållande som anges i 29 a 8 KL kunnat bevisas. Återvinning har därför inte kunnat ske.

Enligi min mening är det otillfredsställande om denna typ av utbetalningar och liknande inte kan bringas atl återgå till konkursboet. Möjligheterna atl i särskilt flagranta fall i fräga om betalning av förevarande slag tillämpa regeln i 30 8 KL om återvinning av otillbörliga rättshandlingar (se prop. 1975:6 s. 219) är knappast tillräcklig.

Under remissbehandlingen har önskemål framförts om att man, i stället för alt såsom kommissionen föreslagit göra 33 8 KL generell, bör utvidga närstäendebegreppel enligt 29 a 8 vid tillämpningen av 33 8, Jag kan i och för sig instämma i atl delta från vissa synpunkter skulle vara ändamålsenligt. Emellertid är del inle alldeles enkelt alt klart och entydigt inringa den grupp personer som man i sammanhanget vill jämställa med närslående. Jag är också tveksam fill del lämpliga i att ge närstäendebegreppel ytterligare en innebörd, Närstäendebegreppel i 29 a § KL är ju speciellt tillskapat för konkursrättsliga sammanhang och det är en fördel om detta begrepp har samma innebörd inom hela konkursrälten.

Framför allt menar jag emellertid atl uppenbari oskäliga lönebetalningar
generellt bör kunna återvinnas, oavsett till vem de skett. Även om sådana
betalningar naturligtvis är vanligast i förhållande till närslående, är del från
konkursborgenärernas synpunkt likgiltigt vilken relation gäldenären haft
med betalningsmottagaren. Jag kan heller inte se att en utvidgning till
andra än närslående skulle skapa någon osäkerhet (jfr emellertid prop,
1975:6 s, 217), Bestämmelsen bör därför, som kommissionen förordat,
göras generell. Det finns anledning att anta att en sådan utvidgning skulle
komma atl få praktisk betydelse just i fråga om den personkrets som, enligt 134

vad jag tidigare nämnt, kan sägas stå gäldenären nära utan alt vara formellt Prop. 1986/87:90 närslående.

Jag föreslär således att bestämmelsen om återvinning av löne-, arvodes-och pensionsbetalningar görs generell. Bevisbördan för alt betalningen varit uppenbari oskälig skall, liksom för närvarande, åvila ätervinningssö-kanden.

Nägon motsvarande utvidgning övervägs inle i Danmark och Norge. 1 dessa länder läcker motsvarigheten till 30 8 KL redan nu sådana utbetalningar som här är i fråga.

Såsom framgått i del föregående (avsnitt 2.5.4) föreslår jag att bestämmelsen om återvinning av lön m.m. skall ändras även på så säll att motbevisningen skall avse gäldenärens sufficiens i stället för solvens. Vidare föreslår jag en förlängning av frislen. Jag återkommer senare lill detta (avsnitt 2.5.6). I likhet med vad som gäller vid övriga återvinnings-bestämmelser av benefik karaktär bör också en föriängd frist om ell år med möjlighet lill motbevisning gälla för en återvinningssvarande som inte är närslående lill gäldenären (samma avsnitt).

Som jag tidigare nämnde finns i 100 a 8 KL en bestämmelse om närståendes rätt atl i konkurs göra gällande fordran på lön m.m. Bestämmelsen har tillkommit mol bakgrund av all återvinningsregeln inle i sig kunde anses eliminera en rätt för den mot vilken ålervinningstalan riktats all göra sin fordran gällande i konkursen (prop. 1975:6 s. 266). Den föreslagna generella giltigheten av ätervinningsregeln bör därför medföra alt motsvarande ändring görs i 100 a 8 KL.

Enligt denna bestämmelse krävs del, som jag tidigare nämnt, inle att anspråket är uppenbari oskäligt. Denna skillnad mellan de bada bestämmelserna har motiverats med den misstänkta prägel som en närslåendes obetalda lön m.m. måste sägas ha under de förhållanden som anges i paragrafen (prop. 1975:6 s. 266). Detta argument har inte samma styrka när det gäller anspråk frän annan än den som är närslående lill gäldenären. Del kan ju inle generellt sägas vara någol misstänkt med en obetald lön m.m. i konkurs. Detta talar för att man begränsar den utvidgade tillämpligheten av 100 a 8 KL till uppenbara fall. Gör man inte det, skulle dessutom förvaltaren i princip vara skyldig alt pröva skälighelen av alla lönefordringar i konkurs, vilket skulle föra alltför långt. Utvidgningen av ålervinningsbeslämmelsen bygger, som jag tidigare framhållit, just pä den omständigheten atl del är fråga om uppenbart oskäliga utbetalningar.

Jag föreslår således all även bestämmelsen om belalningsrätl i konkurs för lönefordringar m.m. görs generell men alt den såvitt gäller personer som inte är närslående lill gäldenären skall tillämpas endast i den män lönen m.m. är uppenbart oskälig.

Jag vil) påpeka all möjligheterna att komma åt s.k. svarta förmåner
kommer all vidgas om bestämmelsen om belalningsrätlen i konkurs görs
generell. Jag syftar här på förmåner som arbetstagaren tidigare varken
redovisat eller betalat skatt för och som görs gällande i konkursen. Även
möjligheterna all missbruka lönegarantin kommer all minska. Betalning
enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs förutsätter näm
ligen bl.a. att fordringen får göras gällande i konkursen. Lönegarantilagen 135

Kommissionens förslag: Samtliga automatiska frister i de objektivt bestämda återvinningsbestämmelserna och de förlängda fristerna i bestämmelserna som avser transaktioner av benefik karaktär föriängs. Sålunda förlängs den automatiska fristen beträffande transaktioner av benefik karaktär från sex månader till ett är och beträffande iransaktioner av onerös karaktär frän tre månader till sex månader. 1 den förstnämnda gruppen och i bodelningsbestämmelsen föriängs vidare de föriängda fristerna från två lill tre år medan den förlängda fristen i den andra gruppen blir oförändrad, tvä år. Ettårsfrislen för icke närstående med möjlighet lill motbevisning upphävs som en följd av förslaget att föriänga de automatiska fristerna till ett år (betänkandet SOU 1983:60 s. 88-92).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna avstyrker förslaget. Av dessa har dock flera begränsat sitt yttrande lill alt avse främst transaktioner av onerös karaktär. Flera remissinstanser är positiva till förslaget. Några uttrycker tveksamhet både vad gäller behovet och lämpligheten av förlängda frister (remissammanställning II s. 36-43).

Skälen för mitt förslag: Kommissionen hänvisar fill all bl.a. BRÅ:s undersökningar tyder på all en frislförlängning på ell verksamt sätt skulle utvidga ålervinningsmöjlighelerna. Enligt kommissionen torde del vidare i allmänhet förhålla sig sä atl insolvens eller i vart fall insufficiens föreligger en avsevärd tid före konkursutbrollel och alt transaktioner under denna lid sker i ond tro.

Den kritik som har framförts mol kommissionens förslag vid remissbehandlingen har i första hand gällt fristförlängningens negativa konsekvenser för den allmänna omsättningen. Farhågorna är naturiiga men är enligt min mening betydligt överdrivna. Många remissinstanser, av vilka några i och för sig under tvekan godtar förslaget, anser dock att behovet av frislföriängningar och konsekvenserna härmed borde belysas och utredas ytterligare.

1 likhet med kommissionen anser jag att det finns anledning alt överväga en förlängning av ålervinningsfrislerna för alt öka möjligheterna till åler-

136

vinning. Särskilt i ell avseende anser jag alt det finns starka skäl härför. Prop. 1986/87:90

Dessa skäl hänger samman med den s.k. skatlecykeln. Denna sträcker sig

över tre år, inkomstår, laxeringsår och kvarskaiieår. Obetalda skaller blir

alltså normalt indrivningsgilla först sedan mer än två år förflutit efter del

alt skattefordringen uppkom, med reservation för den oklarhet som i viss

män råder om tidpunkten för en skattefordrans uppkomst. Sistnämnda

fråga har jag behandlat tidigare (avsnitt 2.5.2).

Den av kommissionen åberopade utredningen inom BRÅ har visat all del i många konkurser under senare är har varit skattecykeln som fåll bestämma etl företags livslängd. Man har satt i system alt föra över verksamheten på ett nytt företag så snart kraven på obetalda skatter och avgifter har börjat konkurrera med övriga utgifter. Det överskoll som uppställ pä grund av de självtagna skattelättnaderna har fortlöpande förts över till nägot gäldenären närslående förelag. Förfaranden av detta slag bör enligt min mening inte ligga utom räckhåll för återvinning enligt de objektiva äiervinningsbesiämmelserna. I den mån överföring av tillgångar från ett förelag lill elt närstående företag är av benefik natur läcks förfarandet närmast av bestämmelsen om återvinning av gåva. Att förlänga den tvååriga frislen för närstående i denna bestämmelse till tre år skulle därför öka möjligheterna atl motverka konkursmissbruk som bygger på skattecykeln. Frislförlängningen bör emellertid inle begränsas lill bestämmelsen om gåva ulan bör avse samtliga bestämmelser av benefik natur. Därigenom rubbas heller inle den systematiska uppbyggnaden av åiervinningsbestäm-melserna.

Det kan påpekas all en motsvarande bestämmelse kommer atl övervägas under del fortsatta arbetet med en ny finsk konkurslag medan några ändringar inte är planerade såvitt gäller den danska konkurslagen. De norska bestämmelserna avviker frän de danska och svenska.

Det är enligt min mening mera ovisst vilken betydelse en frislförlängning skulle få i övriga ätervinningssituationer. Särskilt när del gäller de ålervin-ningsbestämmelser som har onerös karaktär måste beaklas att alltför långa frister kan länkas skapa osäkerhet i den allmänna omsättningen. Återvinningsfrislerna förlängdes ocksä inle obetydligt vid reformen är 1975. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den negativa remissopinionen -sårskilt då den tveksamhet som uttryckts i fråga om behovet och konsekvenserna av förslaget från bl.a. riksrevisionsverkei och riksskatteverkel - har jag stannat för att inle nu föreslå en förlängning av övriga återvinningsfrister. Skulle ett behov av en sädan förlängning ytterligare dokumenteras, är jag emellertid beredd alt la upp frågan på nytt.

Eltårsreglerna med möjlighet lill motbevisning för icke närslående kvarstår med mitt förslag oförändrade. Som jag anmärkt tidigare (avsnitt 2.5.5) bör en sådan regel även införas i bestämmelsen om återvinning av lön m.m.

137

Mitt förslag: Den primära ettårsfrislen för atl väcka talan om återvinning skall räknas från dagen för konkursbeslutet i stället för frän frisldagen.

Den subsidiära lalefrislen föriängs frän tre månader till sex månader.

Kommissionens förslag överensstämmer med milt förslag (betänkandet SOU 1983:60 s. 101-103).

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av fierlalet remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor. En remissinstans ifrågasätter behovet av atl ändra utgångspunkten för den primära lalefrislen med hänsyn lill förlängningen av den subsidiära frislen (remissammanställning II s. 46).

Skälen för mitt förslag: Enligt 40 b 8 andra slyckel KL skall talan om återvinning väckas vid allmän domstol inom elt år frän fristdagen, dvs. vanligen konkursansökningsdagen. Har god man förordnals enligt ackordslagen (1970:847) avses med fristdag i stället dagen för ansökan härom, såvida konkursansökan gjorts inom tre veckor från del all godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Om dödsbo har avträtls lill förvaltning av boutredningsman, avses med fristdag dagen för ansökan därom, om boutredningsmannen förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses som frisldag (29 8).

Enligt kommissionen och BRÅ:s undersökningar är denna ordning inte tillfredsställande. Tiden mellan konkursansökan och konkursbeslulel kan, ibland genom gäldenärens eget förvållande, bli avsevärd, vilket medför atl det återstår alltför lite lid för förvaltaren all utreda älervinningsfrågorna. Det skulle därför innebära en klar effektivitetsvinst om liden i stället räknades från konkursbeslulel.

1 likhet med de flesta remissinstanserna biträder jag kommissionens förslag pä denna punkl. Atl, såsom en remissinstans förordat, låta fristen börja löpa sä sent som vid bevakningstidens utgång är enligt min mening inte lämpligt. En regel om detta skulle för övrigl kräva en särlösning för det stora flertalet konkurser där bevakning inte sker. Inte heller finns det skäl att föriänga fristen som sådan. Däremot bör enligt min mening den subsidiära lalefrislen enligt 40 b 8 andra slyckel andra meningen KL förlängas. Denna är i dag tre månader och räknas från del att anledningen lill ålervinningstalan blev känd för konkursboet. Dessutom finns i tredje meningen en specialregel beträffande avhändelse av fast egendom eller återgång av bodelning där tiden räknas frän del att lagfart söktes resp. bodelningshandlingen gavs in till rätlen. För all ge förvaltaren erforderlig lid för utredning förordar jag att denna frist föriängs lill sex månader.

138

Mitt förslag:	Talan	om	ålervinn	ng	av en bevakad		fordran	skall
kunna föras	oavsett	om	anmärkt	ling	framställts	mol	bevakn	ngen
eller inte.

Kommissionens förslag överensstämmer med milt förslag (betänkandet SOU 1983:60 s. 104-107).

Remissinstanserna: Några remissinstanser frän näringslivet har motsatt sig förslaget och anser alt del strider mol syftet bakom reglerna för bevakning och anmärkning. Övriga remissinstanser godtar i princip förslaget (remissammanställning II s. 48-49).

Skälen för mitt förslag: Enligt 40 b 8 första slyckel KL påkallas återvinning av förvaltaren genom väckande av talan vid allmän domstol, genom anmärkning mol bevakning eller invändning mol annat yrkande som framställs mot konkursboet. Enligt 106 8 KL skall en borgenär räknas lill godo den betalnings- och förmånsrätt han yrkat, om del inle i föreskriven ordning har framställts någon anmärkning mol den. Denna regel har ansetts medföra etl krav pä alt anmärkning skall ha framställts mol bevakningen för all ålervinningstalan rörande den bevakade fordringen skall få föras. Om förvaltaren alltså inte framställt någon anmärkning mol en bevakad fordran inom anmärkningsliden, vanligen tvä lill fyra veckor från bevakningstidens utgång, är han förhindrad att påkalla återvinning av densamma genom att väcka talan enligt 40 b 8 KL, även om talefristen inle har löpt ut. Som exempel kan nämnas att en borgenär bevakat en fordran och med åberopande av företagsinleckning yrkat förmånsrätt enligt 5 8 förmänsrättslagen, varvid ingen anmärkning görs mot bevakningen. Senare men inom etl är frän frisldagen fär förvaltaren information om alt säkerheten skulle ha kunnat återvinnas. Förvaltaren är emellertid dä förhindrad all väcka ålervinningstalan.

Denna ordning skall ses mol bakgrund av all rätten till utdelning tidigare alllid var beroende av alt bevakning skett. Numera gäller att elt bevaknings- och anmärkningsförfarande förekommer endast i ordinär konkurs. Några bärande skäl för alt en borgenär i en ordinär konkurs skall vara bättre skyddad mol återvinning än en borgenär i en mindre konkurs kan knappast anföras. 1 del enhetliga konkursförfarande som jag föreslår blir skillnaden än mindre motiverad.

Jag föreslär alltså atl rätlen alt väcka ålervinningstalan inle skall vara beroende av atl anmärkning framställts mol en bevakad fordran i de fall elt bevaknings- förfarande anordnats i konkursen. En bestämmelse i ämnet bör som kommissionen föreslagit lämpligen tas upp i nuvarande 106 8 KL (9 kap. 12 8).

139

Kommitténs förslag: Kommittén föreslär alt kravel på bevakning av de flesta av statens skalle- och avgiftsfordringar slopas (betänkandet SOU 1983:24 s. 190-195).

Remissinstanserna är delade i två läger. Näringslivels representanter vänder sig med skärpa mol förslaget atl befria det allmänna frän skyldigheten att bevaka fordringar på skaller och avgifter. De hävdar atl förslaget strider mol principen atl alla borgenärer skall behandlas lika och all bevakningen - även om den sker reservationsvis - är av betydelse för övriga borgenärer eftersom dessa genom bevakningen fär elt underlag för bedömningen av utsikterna till utdelning i konkursen. Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och advokatsamfundet instämmer i denna kritik. Hovrätterna ifrågasätter också om förslaget verkligen medför någon beakiansvärd förenkling eftersom del allmännas krav ändå slutligen måste preciseras. Vissa kritiker hävdar ocksä atl den föreslagna ordningen kan komma all medföra lillämpningssvårigheter eftersom inte del allmännas samtliga fordringar omfattas av den föreslagna bevakningsfriheten. En annan svaghet som påtalas av kritikerna är alt förvaltaren ändå relativt snart måste skaffa sig en uppfattning om storleken pä det allmännas avgifts- och skallekrav för alt kunna bedöma huruvida de opriorilerade borgenärerna kan förväntas erhålla någon utdelning. I annat fall skulle fördelarna med kommitténs förslag alt begränsa den fortsatta informationen om konkursen till dessa borgenärer inle kunna tas till vara. - Riksskatteverket, länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna hälsar däremot förslaget med tillfredsställelse, men flera av dessa instanser hävdar att den bevakningsfria kretsen av fordringar bör bestämmas på ell annal säll än vad kommittén har föreslagit (remissammanställning 1 s. 42-66).

Skälen för mitt förslag: Bevakningsinslitulet ulgör i ordinära konkurser ett viktigt inslag i konkursförfarandet. Det innebär all en borgenär som vill att hans fordran skall komma i fräga för utdelning i konkursen är skyldig all själv ge sitt krav till känna för konkursförvallaren. Del syftar till atl snabbi få klarhet i konkursgäldenärens skuldförhållanden och atl slå fast vilka fordringar som skall beaktas när utdelningsförslagel upprättas. Förvaltaren är skyldig atl granska bevakningarna och atl framställa anmärkning mol de bevakningar som enligt hans uppfattning inle bör komma i fräga för utdelning. Även gäldenären och övriga borgenärer är berättigade att framställa anmärkning mot en bevakad fordran. Om inle föriikning träffas angående en framställd anmärkning avgörs tvisten av rätlen i ell förenklat förfarande som skall äga rum snarast möjligl.

Den som har en motfordran pä gäldenären och vill utnyttja den lill kvittning behöver inle bevaka sin fordran. Delsamma gäller den som har

140

pant- eller retentionsrätt i fast eller lös egendom Ytterligare undanlag frän Prop. 1986/87:90 bevakningskravet finns, men dessa är av mindre betydelse och jag fär här hänvisa till betänkandet s. 178.

1 mindre konkurs krävs inte bevakning ulan del är tillräckligt att borgenärerna gör sina fordringar gällande hos förvaltaren. Anmärkningsförfarandet har i mindre konkurs ersatts av en möjlighet att hos konkursdomaren framställa invändning mol del av förvaltaren upprättade utdelningsförslagel.

Etl praktiskt problem som har uppmärksammats av kommittén är att det i vissa fall är omöjligt all under bevakningsperioden fastställa huruvida en fordran verkligen föreligger eller till vilket belopp fordringen uppgår. Detta gäller bl.a. fordringar som är villkorade såsom exempelvis borgensmäns eller medgäldenärers regressfordringar. Etl skadeståndsanspråk kan ocksä vara svårt all bestämma inom den ordinarie bevakningstiden. Detta gäller, som kommittén redovisar, ofta i de fall dä gäldenären har åtagit sig all ulföra ell arbete som han på grund av konkursen inle kan slutföra. Ytterligare exempel pä fordringar som är svära all fastställa under bevakningsperioden är lönefordringar och försäkringspremier som grundar sig på lönesummor.

Den ojämförligt största delen av de fordringar som inte går all fastställa inom bevakningsperioden är statens krav pä skatter och avgifter. Orsaken till detta stär att finna främst i laxerings- och uppbördssyslemen. Jag har delvis berört den frågan i samband med återvinningsinslilulel (avsnitt 2.5.2).

Den typ av fordringar som del här är fråga om har i praxis bevakats pä del sättet att det i bevakningshandlingarna anges dels att vissa fordringar bevakas, dels all ytterligare fordringar kan tillkomma senare. Detta syslem brukar kallas reservalionsbevakning. Några lagregler om reservalionsbe-vakning finns dock inle. Även om anmärkning mol en reservationsvis bevakad fordran inle har framställts inom anmärkningstiden fär förvaltaren göra invändning mot belalningsrätlen eller mol yrkat belopp eller yrkad förmånsrätt. Detta brukar ske pä det sättet att förvaltaren i utdelningsförslagel inte tillmötesgår den bevakandes krav i del avseende som förvaltaren anser all kravet inte bör godtas. Eventuell tvist om fordringen fär avgöras i samband med klander av utdelningsförslagel.

Kommittén har kritiserat systemet med reservafionsvisa bevakningar. Den tyngst vägande kritiken tar sikte pä att anmärkningsförfarandel sätts ur spel beträffande dessa fordringar. Samtidigt föreligger enligt kommittén elt slorl praktiskt behov av atl behålla möjligheten all kunna bevaka reservationsvis. Detta gäller naturligen särskilt statens krav på skatter och avgifter. Kommitténs förslag innebär att bevakningskravet för de allra flesta av dessa fordringar slopas. Etl starkt skäl för detta är enligt kommittén all anmärkningar mol dessa fordringar, såvitt gäller deras storiek, inte kan avgöras i en vanlig jävsprocess. Beloppen fastställs ju enligt lag i särskild ordning. Beträffande övriga fordringar som brukar bevakas reservationsvis föreslår kommittén ingen ändring.

Som jag tidigare har framhållit måste del även i ell nytt enhetligt kon
kursförfarande finnas möjlighet alt vid behov anordna ell bevakningsför- 141

farande. Genom bevakningen får konkursförvallaren snabbt reda pä vilka Prop. 1986/87:90 borgenärer som finns och deras krav på gäldenären. Genom det följande anmärkningsförfarandel - som förutsätter all borgenärerna har bevakat sina fordringar - tillhandahålls ocksä en form för atl snabbi lösa de tvister som kan uppkomma beträffande de bevakade fordringarna.

Vad gäller kommitténs förslag att slopa bevakningskravel för statens fordringar pä skaller och avgifter vill jag först framhålla atl systemet med bevakning och anmärkning inte passar särskilt väl för dessa fordringar. Dessa är av speciell karaktär och en viss fidsutdräkl när del gäller att fastställa deras existens och storlek är ofrånkomlig om man inte radikalt ändrar de nuvarande taxerings- och uppbördsförfarandena. Mot den bakgrunden kan jag inle finna all del råder några principiella betänkligheter mot all särbehandla dessa fordringar genom alt slopa bevakningskravel, om del i övrigl finns starka skäl som talar för del.

Mot förslaget har anförts atl det inle i tillräcklig utsträckning fillgodoser de övriga borgenärernas intresse av all så tidigt som möjligt få vela hur stora skatte- och avgiftsfordringar som staten gör gällande i konkursen. Häremot kan invändas all det givetvis åligger både gäldenären, staten och förvaltaren all snarast möjligl inför upprättandet av bouppteckningen sä långt möjligt söka klargöra hur stora fordringar som staten har på gäldenären. I det avseendet innebär kommitténs förslag inte nägon större förändring i förhällande till vad som gäller i dag. Senast i samband med alt gäldenären beedigar bouppteckningen får de övriga borgenärerna en fillräckligt preciserad uppgift om slorieken av dessa fordringar. Förvaltaren bör också med utgångspunkt i dessa uppgifter kunna bedöma huruvida andra än prioriterade fordringar kan komma i fråga för utdelning i konkursen och om bevakningsförfarande således bör genomföras.

Jag vill emellertid också framhålla att, om man slopar bevakningskravet beträffande skatter och avgifter, detta inle kan medföra alt systemet med reservationsbevakningar försvinner. Del går inte all undvika all vissa typer av fordringar även framdeles måste få bevakas reservationsvis. En annan omständighet som måste beaktas är - som flera instanser har uppmärksammat - svårigheten atl avgränsa de typer av fordringar som i så fall borde komma i fräga för bevakningsfrihei. Del synes knappast möjligl att finna nägon enkel och lätlillämpad gräns mellan de fordringar som måste bevakas och de som är befriade från bevakningsskyldighel. Del bör dock påpekas att förutsättningarna för denna gränsdragning förbättras om skatleindrivningsulredningens (B 1981:2) förslag i betänkandet (Ds Fi 1984:4) Indrivning av skatt m.m. genomförs.

Frågan är dä om fördelarna med förslaget är så stora all de uppväger de
nyss redovisade nackdelarna. Sannolikt skulle del för de myndigheter som
har atl bevaka statens rätt i dessa sammanhang - främst kronofogdemyn
digheterna - innebära en viss lättnad om bevakningskravet slopades. Det
bör emellertid noteras att förfarandet hos kronofogdemyndigheten måste
bli i stort sett detsamma oavsett om formell bevakning måste göras eller
inte. På ett tidigt stadium måste del allmännas krav på gäldenären sam
manställas och de dä kända noteringarna om reslförda skatter och avgifter
uppges. Inför uldelningsskedet mäste en precisering av kravel komma lill 142

stånd på samma sätt som sker i dag.

En fördel med kommitténs förslag är visseriigen att kronofogdemyndigheten i vissa fall inle behöver särskilt ange om förmänsrätt görs gällande utan detta överiäts till förvaltaren. En annan fördel med bevakningsfrihe-len kan ligga däri all det klargörs all del allmänna vid efterutdelning inle behöver efterbevaka fordringsbeiopp som inle tidigare har gjorts gällande. Som jag återkommer lill i del följande (avsnitt 2.6.3.2) behöver emellertid enligt milt förslag någon efterbevakning aldrig göras i detta fall även om bevakningsskyldigheten i princip behålls.

Del enhetliga konkursförfarande som jag förordar kommer med stor sannolikhet att föra med sig alt bevakning i framtiden kommer atl äga rum betydligt mer sällan än i dag. Enligt de beräkningar jag gjort i del föregående (avsnitt 2.2.1) kan bevakningsförfarande antas förekomma i endast drygt 2 % av alla konkurser. Delta för med sig att de fördelar som bevak-ningsfrihelen skulle innebära gör sig gällande med mindre styrka. Denna ändring av förutsättningarna för kommitténs förslag är enligt min mening av slor betydelse vid bedömningen av detta.

Sammanfattningsvis anser jag all fördelarna med det av kommittén föreslagna systemet med bevakningsfrihet för statens krav pä skaller och avgifter inte uppväger de nackdelar som förslaget för med sig. Jag föreslår därför all den nu gällande ordningen såvitt gäller skyldigheten alt bevaka dessa fordringar - naturiigtvis under förutsättning atl bevakningsförfarande anordnas - behålls oförändrad.

Jag vill i sammanhanget nämna atl jag bl.a. i syfte atl ge bättre stadga ät systemet med reservalionsbevakningar avser all föreslå en bestämmelse om att den bevakade fordringens belopp skall anges i bevakningsinlagan, om det är möjligt (9 kap. 6 8). Det bör ocksä åligga borgenären all redovisa de omständigheter som förhindrar all beloppet anges i inlagan. Förfarandet med reservalionsbevakningar i övrigl behöver däremot enligt min mening inle närmare regleras i lag.

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: Del praktiska värdet av bevakningsfrihet för skatte- och avgiftsfordringar är inte sä stort alt nackdelarna uppvägs. Vid den bedömningen är del av betydelse alt bevakning i del enhetliga förfarandet förutsätts förekomma mycket sällan, kanske i endast drygt 2 % av alla konkurser.

Prop. 1986/87:90

konkursdomstolen om att boet inle räcker lill för utdelning lill dessa fordringar (betänkandet SOU 1983:24 s. 206-207).

Remissinstanserna: Kommilléförslaget har i huvudsak lämnats ulan erinran (remissammanställning 1 s. 42-66).

Skälen för mitt förslag: Kommittén har närmare undersökt olika sätt att förenkla bevaknings- och anmärkningsförfarandena. Kommittén har därvid föreslagit atl förvaltaren befrias från skyldigheten all granska och framställa anmärkning mot opriorilerade borgenärers bevakningar, om han finner det uppenbart all dessa fordringar inle kommer att få någon utdelning i konkursen. Som kommittén har påpekat (betänkandet s. 204 f) torde en förvaltare redan enligt gällande rätt vara befriad från anmärkningsskyl-dighet bl.a. i nu avsedda fall eftersom förvaltaren enligt 104 8 KL skall framställa anmärkning mot bevakning endast om han finner anledning lill det (jfr 9 kap. 9 8 första styckel).

I del enhetliga konkursförfarandet kommer bevakning normalt atl äga rum endast då opriorilerade fordringar kan antas erhålla utdelning i konkursen. Eftersom beslut om bevakningsförfarande enligt mitt förslag skall fallas först när elt tillfredsställande underlag för bedömningen av behovet av bevakning föreligger, kommer det endast i rena undantagsfall atl förekomma atl förvaltaren vid bevakningstidens utgång finner all tillgångarna i boet inte räcker till utdelning för fordringar ulan förmånsrätt. Behovet av den av kommittén föreslagna inskränkningen av förvaltarens granskningsskyldighel minskar därmed avsevärt.

Mol bakgrund av den högst begränsade nyttan av en särbestämmelse om inskränkning av förvaltarens gransknings- och anmärkningsskyldighel avstår jag från att lägga fram förslag om ändringar i del hänseendet. En särreglering torde ocksä - som Svea hovrätt påpekar - kräva atl det i lagen anges hur det skall förfaras när förvaltaren har avstått från atl framställa en anmärkning och det senare visar sig all de opriorilerade fordringarna trots allt kommer i fråga för utdelning.

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: 1 det enhetliga konkursförfarandet kommer bevakning atl äga rum i slorl sett endast om de oprioriterade fordringarna kommer i fräga för utdelning. Det praktiska behovet av atl kunna inskränka gransknings- och anmärkningsskyldighelen blir därmed sä litet alt det inle motiverar en förändring.

Prop. 1986/87:90

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (be- Prop. 1986/87:90 tänkandet SOU 1983:24 s. 207-214).

Remissinstanserna: Förslaget lämnas i huvudsak ulan erinran. Vissa remissinstanser fram.håller emellertid all ocksä den bevakande bör åläggas skyldighet alt senast inom viss lid slutligt precisera grunderna för bevakningen (remissammanställning 1 s.42-66).

Skälen för mitt förslag: Enligt praxis får inle efter anmärkningstidens utgång åberopas annan grund till stöd för en anmärkning än den som har angetls i anmärkningsskriften. Däremot är det tillätet all lill utveckling av en åberopad grund senare åberopa nya omständigheter. En förutsättning är atl omständigheten ryms inom den ram som dras upp i anmärkningsskrifien. I betänkandet (s. 207 O har kommittén ingående förklarat innebörden av gällande ordning i detta avseende.

Enligt kommittén har det satts i fräga om en så rigorös tillämpning som förekommer i praxis verkligen är nödvändig och om det inte borde råda slörre frihet all ändra grunden för en anmärkning. Därvid har pekats på bl.a. atl förvaltarna har kort lid pä sig för atl fä fram det material som behövs för etl slutligt ställningstagande till de bevakade fordringarna. Förvaltaren arbetar också i övrigl under förhållanden som inle alllid är gynnsamma. Gäldenärens bokföring kan vara ofullständig. Förvaltaren har då inle underlag för en detaljerad anmärkning. Det har också sagts att nuvarande stränga praxis i fiera fall lett lill materiellt orikliga resultat (se vidare betänkandet s. 209). Till detta kommer atl lagen ställer låga krav på bevakningshandlingens utformning och innehåll. Delta hänger samman med att del annars måste finnas ell remedium mol den som inger en bevakningsinlaga som inle uppfyller föreskrifterna. En sädan ordning skulle göra bevakningssystemet onödigt betungande. Samtidigt är del uppenbarligen av slor vikt all tvistefrågan åtminstone vid föriikningssammanträdet klarläggs.

Kommitténs förslag innebär lill en början atl den bevakande åläggs skyldighet all i sin bevakningsinlaga mer noga än i dag ange del yrkade beloppet och grunden för yrkandet samt den förmånsrätt som görs gällande. Vidare skall den bevakande borgenären vid inlagan foga avskrift av de handlingar som han vill åberopa lill slöd för sin talan. Dessa ändringsförslag, som jag för egen del ansluter mig till, torde medföra alt det stora flertalet bevakningar klarare än i dag kommer atl ge upplysningar om grunderna för yrkandet. Detta bör generellt sett medföra atl det blir lättare för den som vill framställa anmärkning mol bevakningen all inom anmärkningsliden fullständigt ange grunderna för anmärkningen.

Det kan givelvis ändå förekomma atl bevakningen kompletteras eller preciseras i olika hänseenden. Det kan också komma fram nya omständigheter om den bevakade fordringen. Den som har framställt anmärkning mot bevakningen torde då, som kommittén konstaterar, redan i dag ha rätt atl åberopa en ny grund för anmärkningen.

Del kan ä andra sidan vara så all en borgenär som inte själv har
framställt anmärkning kan lämna upplysningar om den bevakade fordring
en och all dessa upplysningar föranleder behov av all få åberopa en ny
grund för anmärkningen. Kommitténs förslag innebär att grunden för en 145

10 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

framställd anmärkning alltid kan ändras intill dess föriikningssammanträdet har hållits. Förslaget har allmänt godtagits av remissinstanserna. Även jag ansluter mig lill del.

Även efter föriikningssammanträdet bör enligt kommilléförslaget nya grunder få åberopas under förutsättning atl den omständigheten som innebär all grunden för anmärkningen ändras varken var eller hade bort vara känd för den anmärkningsberättigade. Häremot har bl.a. Stockholms tingsrätt invänt all del är oskäligt atl inte den anmärkningsberätUgade då också fär åberopa en omständighet som visserligen tidigare var känd men vars betydelse först senare, kanske efter det alt den bevakande borgenären åberopat en ny omständighet för sitt yrkande, stär klar för den anmärkningsberättigade.

Jag kan pä den punkten ansluta mig till vad tingsrätten anfört. Del bör därför enligt min mening kunna tillålas alt den anmärkningsberättigade efter föriikningssammanträdet fär åberopa en ny grund för anmärkningen dels om den omständighet som medför ändring av grunden varken var eller hade bort vara känd för den anmärkande, dels om det finns särskilda skäl för det. Ett exempel pä en situation när särskilda skäl kan anses föreligga är när det mol bakgrund av den bevakandes agerande framstår som oskäligt att inte tilläla en anmärkningsberälligad alt åberopa den nya omständigheten. Ett annal exempel är når den anmärkningsberättigade först senare har haft möjlighet all till fullo inse en tidigare känd omständighets betydelse. Denna lösning bör tillgodose kraven både på all parterna snabbi preciserar sina ståndpunkter och atl besluten med anledning av anmärkningar mol gjorda bevakningar blir materiellt rikliga.

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: Del är otillfredsställande att rätlen i dag kan tvingas fatta materiellt felaktiga avgöranden i tvister angående bevakade fordringar på grund av formella hinder. Den som framställer anmärkning mot en bevakad fordran bör därför tillåtas ändra grunden för sin anmärkning även efter anmärkningslidens utgång. 1 syfte atl skapa förutsättningar för en ändamålsenlig handläggning av dessa tvister bör utrymmet för atl efter föriikningssammanträdet ändra grunden för anmärkningen dock inte vara obegränsat.

Prop. 1986/87:90

missinstanserna. Vissa instanser anser atl del belopp som skall erläggas av Prop. 1986/87:90 den efterbevakande bör överstiga av kommittén förordade 2 % av basbeloppet (remissammanställning I s. 42-66).

Skälen för mitt förslag: Del är viktigt all den som avser atl bevaka en fordran i en konkurs gör del inom den för bevakning utsatta tiden. Enligt gällande ordning får en borgenär som inle gör detta finna sig i vissa nackdelar. Han riskerar att hans möjligheter att erhålla utdelning i konkursen minskar eftersom han inte har rätt att komma i fräga för utdelning enligt ell uldelningsförslag som har kungjorts innan bevakningsinlagan kom in lill rätten. I ell senare uldelningsförslag skall han däremot, om han har efterbevakal sin fordran, av de medel som dä skal! delas ut i första hand tilläggas den utdelning som han skulle ha tillagts om han bevakat i rätt lid. Dessutom drabbas den efterbevakande av ansvar för de med efierbevakningen förenade kostnaderna. I första hand är det fråga om konkursdomarens kostnader för kungörande av bevakningen. Dessutom riskerar den efterbevakande all få beiala kostnaderna för förvaltarens och gäldenärens inställelser lill föriikningssammanträde i anledning av bevakningen.

Jag instämmer i kommitténs uppfattning atl del i lagen mäste finnas regler som säkerställer all bevakning så långt det är möjligl sker inom rätt tid. Det kostnadsansvar som den efterbevakande i dag kan drabbas av utgör inte någon effektiv spärr, eftersom det inte går att i förväg bedöma den slutliga kostnaden. Till delta kommer all del enligt KLförslagel, som jag i den delen principiellt ansluter mig till, normall sett inte är nödvändigt atl kungöra en efterbevakning (avsnitt 2.9.3). Saknas del anledning all tro all anmärkning kommer alt framställas, behöver den efterbevakande inle heller räkna med atl behöva beiala någon kostnad för förvaltarens och gäldenärens inställelser vid föriikningssammanträdet. Jag är därför överens med kommittén om all det är lämpligt att ålägga den efterbevakande skyldighet atl beiala en schabloniserad avgift för efierbevakningen oavsett de faktiska kostnadernas storiek.

Kommittén har föreslagit all avgiften skall fastställas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Enligt min mening bör emellertid avgiften framgå direkt av lagen.

Kommittén har ansett att avgiften bör sällas till 2 % av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (466 kr. för år 1986).

Vissa remissinstanser menar atl den av kommittén föreslagna avgiften är för låg. Själv anser jag all avgiften minst bör motsvara de genomsnittliga kostnader som en efterbevakning för med sig. 1 domstolsverkets rapport (1985:2) Kungörelsekoslnader och ansökningsavgifler m.m. i domstol har den genomsnittliga kungörelsekostnaden vid efterbevakning beräknats till 509 kr. Avgiften bör därför lämpligen bestämmas till 3 % av basbeloppet eller 699 kr. för är 1986.

Den efterbevakande bör åläggas skyldighet att betala beloppet i förväg. Jag återkommer lill den frågan i specialmoliveringen lill 9 kap. 20 8.

Jag vill här nämna all regeringen nyligen förelagt riksdagen (prop.
1986/87:26) förslag som rör bl.a. uttag av avgift för kungörelsekostnad i
samband med efterbevakning. Mitt förslag stär i principiell överensstäm
melse med vad som sägs i den propositionen. Riksdagen har godtagit 147
förslagen i propositionen (JuU 13, rskr. 89).

Kommitténs förslag överensstämmer med milt förslag (betänkandet SOU 1983:24 s. 217-219).

Remissinstanserna: Förslaget lämnas allmänt utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Om nya tillgångar yppas efler konkursens slul eller om medel som har reserverats för en viss fordran inle behöver las i anspråk kan efterutdelning förekomma. Det ankommer pä förvaltaren att i normalfallet upprätta etl förslag lill efterutdelning. I praxis anses det alt del i ordinär konkurs endast kan bli fråga om atl dela ut medel till en borgenär som har bevakat sin fordran under konkursen.

Däremot föreligger del inle någol hinder mot all förvaltaren i en mindre konkurs i ell förslag lill efterutdelning tar upp en fordran som inte har gjorts gällande förrän efter konkursens slut.

Kommittén föreslår all en borgenär ocksä i stor konkurs skall komma i fråga för efterutdelning även om han inte har bevakat sin fordran under konkursen. Skälet till atl borgenären underlåtit all bevaka kan nämligen vara att han ansett del uteslutet att han skulle komma i fråga för utdelning. Blir nya medel tillgängliga för utdelning, kan emellertid saken komma i etl nytt läge. Kommittén anser vidare att det är onödigt alt kräva all borgenären i fråga formellt efierbevakar sin fordran.

Kommitténs förslag ligger i linje med övergängen lill elt enhetligt förfarande. I likhet med kommittén anser jag vidare all det saknas bärande skäl för alt inle tillåta alt en fordran får göras gällande efter konkursens slut även om bevakningsförfarande har ägt rum. Fordringen bör då få göras gällande formlöst. Något anmärkningsförfarande skall inte förekomma. En

148

invändning mol en fordran som har gjorts gällande på detta säll bör fä ske genom invändning mot förslaget till efterutdelning.

Jag vil! i sammanhanget påpeka all del enligt gällande rätt inle kungörs att ytteriigare tillgångar finns tillgängliga för utdelning. Med den regel som nu föreslås kan övervägas om inte den omständigheten atl ytterligare medel finns tillgängliga borde kungöras. Etl alternafiv kan vara att alltid kungöra ell förslag lill efterutdelning. 1 mindre konkurs gäller i dag att etl nytt uldelningsförslag behöver kungöras endast om del finns skäl till det.

Jag anser emellertid atl del förstnämnda alternativet inle är förenligt med den strävan lill förenklingar som milt förslag innebär. Del fär vidare antas vara ytterst sällsynt all del i konkurser där bevakningsförfarande inte har anordnats inträffar all en borgenär som kan komma i fräga för utdelning ur de nya medlen är okänd när förslaget till efterutdelning upprättas. I den män kungörelse utfärdas om etl nytt utdelningsförslag får borgenärerna genom kungörelsen reda pä atl nya fillgängar finns tillgängliga. Om de nya medlen kan beräknas förslå lill utdelning för nya fordringar, bör detta vara ell skäl för all upprätta och kungöra elt eflerutdelnings-förslag. Om del av olika skäl inle finns anledning atl utfärda nägon kungörelse i samband med alt efterutdelning blir aktuell, bör enligt min mening efleruidelningen kunna ske i en förenklad form. Jag återkommer lill detta i del följande (avsnitt 2.7.2).

Prop. 1986/87:90

Kommitténs förslag överensstämmer delvis med mitt förslag. Kommittén föreslår dock att utdelning genom formlös utbetalning får äga rum endast i mindre konkurs men får ske där även om boets tillgångar räcker för betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boel ådragit sig. Enligt kommitténs förslag skall förvaltaren lill rätlen skriftligt anmäla sådan utbetalning (betänkandet SOU 1983:24 s. 363-365).

Remissinstanserna: Kommilléförslaget tillstyrks allmänt. Advokatsamfundet anser dock att borgenärerna måste underrättas om atl utbetalning har skett och slutredovisningen lagts fram (remissammanställning I s. 67-71).

Skälen för mitt förslag: I praxis har utbildats ell uldelningsförfarande som inle är reglerat i lag. Detta tillämpas främst i sådana mindre konkurser vari tillgångarna visserligen räcker till betalning av konkurskostnaderna men överskottet är relativt litet. Normall skall, när en mindre konkurs avskrivs därför alt tillgångarna inle beräknas räcka lill betalning av konkurskostnaderna och massaskulder, eventuellt överskott tillställas gäldenären (185 d 8 KL). Det formlösa förfarandet har sin grund i att själva utdelningsförfarandet är förenat med vissa kostnader, t.ex. för upprättande och kungörande av uldelningsförslag. Om tillgångarna räcker lill övriga konkurskosinader samt massaskulder men inte till utdelningsförfarandet (se prop. 1978/79:105 s. 331) har del i den praktiska fillämpningen lett sig naturiigt atl överskottet överiämnas till bäst prioriterade borgenärer i stället för atl återställas lill gäldenären. Det rör sig här om relativt små belopp eftersom överskottet förutsätts inle översliga de beräknade utdel-ningskoslnaderna. Förfarandet har emellertid på sina häll kommit att till-

150

lämpas även när de resterande tillgångarna uppgår till ganska betydande Prop. 1986/87:90 belopp, vida överstigande utdelningskoslnaderna.

Förfarandet förutsätter i dag atl gäldenären ger sitt samtycke till utbetalningen eftersom ju överskottet annars skall tillställas denne. Någon kungörelse om åtgärden utfärdas inte. Inte heller underrättas de övriga borgenärerna pä någol annal säll.

Del formlösa utdelningsförfarandet fär enligt kommilléförslaget tillämpas i mindre konkurser om de uldelningsberälligade borgenärerna är få och förvaltaren finner del uppenbart hur medlen skall fördelas mellan dem. Dessutom mäste förvaltaren höra tillsynsmyndigheten. Kommittén föreslär däremot inte någon högsta gräns för del belopp som kan betalas ut genom detta formlösa uldelningsförfarande. Förfarandet skall enligt kommitténs förslag gå lill pä följande sätt. Förvaltaren betalar ut tillgängliga medel til) de berättigade borgenärerna. Han behöver varken upprätta utdelningsförslag eller förvallningsredogörelse. Han skall däremot lill tillsynsmyndigheten avge slutredovisning för sin förvaltning. En kopia skall lämnas lill rätten. Tillsynsmyndigheten skall granska redovisningen men behöver inte avge något yttrande. Utbetalningen behöver inte kungöras. Inte heller behöver del kungöras eller lämnas nägon annan särskild underrättelse om alt slutredovisningen avlämnats. Förvaltaren skall däremot anmäla till rätten när utbetalning har ägt rum. En mindre konkurs är avslutad när anmälan kommer in till rätten. Den som vill framställa invändning mot en utbetalning kan göra det hos rätlen inom en månad från den dagen.

Kommitléförslagei om formlös utdelning har fäll ell positivt mottagande av remissinstanserna. Advokatsamfundet påpekar emellertid alt det, även om risken för felaktiga utbetalningar från förvaltarens sida är liten, måste tillses atl möjligheterna atl klandra förvaltarens åtgärder är tillfredsställande reglerade. Enligt samfundet krävs del för att reglerna om invändning mot utbetalning och klander av förvaltarens slutredovisning skall bli meningsfulla atl förvaltarens anmälan om utdelning till rätten och slutredovisning offentliggörs genom kungörelse eller direkta meddelanden till berörda borgenärer.

Kommitténs förslag innebär all man lagfäster en praxis om formlös utdelning även i konkurser i vilka tillgängarna förslår till betalning av kostnaderna för etl uldelningsförfarande. Frågan är om denna praxis är från alla synpunkter godtagbar.

En förutsättning för all del formlösa utdelningsförfarandet skall få an
vändas är enligt kommitténs förslag all förvaltaren finner det uppenbart
hur medlen skall fördelas. Jag tror i och för sig inle atl risken är särskilt
slor för all förvaltaren felbedömer vilken eller vilka borgenärer som är
berättigade lill utdelning. Man måste emellertid hälla i minnet all förvalla-
rens bedömning av förutsättningarna för utdelning i de fall som här avses
grundas enbart pä uppgifter om och från de borgenärer som är kända ulan
bevakningsförfarande. Redan häri ligger en viss osäkerhetsfaktor. Något
kungörande eller annan underrättelse om utbetalningen skall inle ske,
vilket Ulgör ytterligare en osäkerhetsfaktor för de borgenärer som har
invändningar mol utbetalningen. 151

All trots delta låta praktiska hänsyn överväga och tillåta en formlös utdelning är enligt min mening försvarbart så länge utdelningen endast avser elt relativt blygsamt belopp som dessutom i annal fall hade gäll lill gäldenären. I kommilléförslaget ställs emellertid inte upp någon beloppsgräns i fräga om möjligheten till formlös utdelning. Därmed kommer saken i elt annal läge. Som advokatsamfundet har varit inne pä talar i sä fall starka skäl för all de borgenärer som har anmärkningar mot utbetalningen också måste tillförsäkras praktiska möjligheter alt reagera. Detta kräver antingen alt utdelningen kungörs eller alt direkta meddelanden sänds lill borgenärerna. Som jag ser del har emellertid med en sådan ordning de praktiska och ekonomiska fördelarna med det formlösa förfarandet gätt förlorade. Förfarandet kommer då i praktiken all ligga så nära del vanliga utdelningsförfarandet atl del närmast blir en olägenhet att ha skilda syslem.

Jag förordar därför alt kommilléförslaget om ell vidgat formlöst utdelningsförfarande inle genomförs.

Däremot är jag beredd all föreslå den ändringen i förhällande till gällande rätt att kvarvarande egendom vid avskrivning på grund av otillräckliga tillgångar normall skall tillställas bäst berätfigad borgenär och inte gäldenären. Detta innebär att man lagfäster nuvarande praxis om formlös utdelning såvitt gäller belopp som understiger utdelningskoslnaderna. Jag återkommer till frågan under rubriken lill 10 kap. och i motiveringen lill 10 kap. 4 8.

Prop. 1986/87:90

ning. Boutredningen är avslutad och förvaltarens slutredovisning har funnits tillgänglig för granskning. Ell utdelningsförslag har tidigare upprättats och borgenärerna har haft tillfälle att framställa invändningar mol förslaget. Om förslaget till efterutdelning inte skiljer sig på nägot avgörande sätt frän del tidgare förslaget, är det naturiigtvis inte lika angelägel all borgenärerna informeras om alt ett nytt uldelningsförslag har upprättats.

Enligt kommitténs förslag skall formlös utdelning kunna äga rum vid efterutdelning såväl i stor som i mindre konkurs oavsett det utdelningsbara beloppets storlek.

För egen del är jag beredd all så lill vida biträda kommilléförslaget all jag anser alt en möjlighet lill formlös utdelning bör skapas ocksä med sikte pä efteruldelningsfallen. Jag vill emellertid anmärka atl tillämpningsområdet för ell sådant formlöst uldelningsförfarande påverkas av hur del vanliga efleruldelningsförfarandet är reglerat.

Etl förslag lill efterutdelning skall i mindre konkurs kungöras endast om det finns skäl lill del. Kommitténs förslag innebär ingen förändring i del avseendet. I en mindre konkurs kan efterutdelning ske pä tre olika sätt: Genom formell efterutdelning med kungörelse, formell efterutdelning utan kungörelse och genom formlös utbetalning till bäst berättigad borgenär.

Enligt min mening är del lämpligare all i detta hänseende knyta an till kommitténs förslag lill reglering av efterutdelning i stor konkurs. Efterutdelning kan där förekomma antingen i form av formell efterutdelning med kungörelse eller i form av formlös utbetalning. 1 mitt förslag har därför endast dessa former för efterutdelning lagils upp.

Avgörande för vilken form som skall användas bör enligt min mening vara om det är oklart hur medlen skall fördelas och del därmed finns ell behov av alt kungörelse sker. Föreligger ell sådant behov skall formellt förslag lill efterutdelning upprättas och kungörelse utfärdas. 1 andra fall tillämpas ett formlöst uldelningsförfarande.

Jag återkommer i specialmoliveringen lill 11 kap. 20 8 till frågan i vilka situationer som det enligt min mening finns skäl att normall sett anse att uldelningsbilden är oklar.

Om del i och för sig föreligger elt behov av kungörelse men de för efterutdelning tillgängliga medlen inte förslär att beiala kostnaderna för etl formellt efteruidelningsförfarande, bör förvaltaren överlämna de tillgängliga medlen lill den eller de borgenärer som i enlighet med den tidigare fastställda prioriteringslistan är bäst berättigade.

Prop. 1986/87:90

Kommitténs förslag: Reglerna om inlerimsuldelning behålls oförändrade. Prop. 1986/87:90 Förskottslyftning skall benämnas förskottsbetalning. Förvaltaren föreslås bli berättigad atl tillställa borgenär förskottsbetalning även utan föregående framställning därom (belänkandet SOU 1983:24 s. 228-231).

Remissinstanserna: Kommilléförslaget lämnas allmänt utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I ordinär konkurs gäller följande. Enligt 125 8 KL får som huvudregel utdelning lill borgenärerna ske först när anmärkningsliden har gäll ut och eventuellt förlikningssammanlräde hållils. Den närmare tidpunkten bestäms av förvaltaren (126 § första styckel).

Om tillgångarna räcker till utdelning med 10 % av bevakade oprioriterade fordringar skall emellertid enligt 126 8 andra styckel s.k. inlerimsut-delning ske, om del inle föreligger särskilda skäl mol del. Inlerimsuldelning bör dä givetvis ske även lill prioriterade borgenärer. Vidare gäller enligt tredje stycket i den paragrafen atl inlerimsuldelning fär ske lill prioriterade borgenärer som inle lyft betalning enligt 143 8 KL om det är lämpligt. Sådan utdelning behöver inle ske lill alla förmänsberättigade ulan kan begränsas lill de borgenärer som har förmånsrätt inom en viss grupp. Förfarandet vid inlerimsuldelning är väsentligen detsamma som vid slutlig utdelning.

Institutet inlerimsuldelning har aldrig kommit all tillämpas i nägon nämnvärd utsträckning. Sannolikt avskräcker del merarbete och de kostnader som är förenade med förfarandet förvaltarna frän att utnyttja denna möjlighet. En annan omständighet som antagligen har bidragit till denna utveckling är all inlerimsuldelning till de oprioriterade borgenärerna måste ske med ell belopp som understiger den slutliga utdelningen lill dessa eftersom medel måste reserveras för återstående konkurskostnader och för betalning lill bl.a. de prioriterade fordringsägare som har bevakat reservationsvis. I motsats till vad benämningen inlerimsuldelning antyder är denna uldelningsform slutlig på del sättet att de medel som har betalats ut i samband med inlerimsutdelningen inle skall tas upp i etl senare upprättat uldelningsförslag.

Förskollslyflning regleras i 143-145 88 KL. Endast förmänsberättigade borgenärer har möjlighet all lyfta medel i förskott, men de måste ställa borgen för eventuell äterbetalningsskyldighel. Vissa borgenärsgrupper har företräde lill förskollslyflning framför andra. Det är borgenärerna själva som tar initiativet lill förskollslyflning genom begäran hos förvaltaren.

Inte heller inslilulet förskottslyftning har kommit att utnyttjas pä det sätt som förutsätts i KL. I praktiken har i stället etl annal förfarande, vanligen benämnt underhandsuldelning, kommit till användning. Vanligast är att förvaltaren lar initiativet till betalningen. Skälet kan t.ex. vara all den ränta som löper på en förelagsinlecknad fordran är högre än vad konkursboet kan få ut genom insättning i en bank. En borgenär som inle har framställt begäran om förskollslyflning är inte skyldig atl la emot betalning i form av underhandsutdelning. Vid underhandsutdelning brukar förvaltaren inte kräva säkerhet för eventuell äterbetalningsskyldighel. Delta beror på bl. a. att de borgenärer som oflast kommer i fråga för underhandsutdelning är staten, banker och andra kreditinstitut.

I fråga om mindre konkurs finns det inle några regler om inlerimsuldel- 154

ning eller förskollslyflning. I praktiken förekommer dock att förvaltaren Prop. 1986/87:90 tillställer borgenärerna uldelningsmedel i förlid.

Kommittén har (betänkandet s. 230) prövat möjligheten att slå samman instituten inlerimsuldelning och förskollslyflning till ell förfarande. Kommittén har emellertid avvisat den tanken och åberopat all det finns ett praktiskt behov av båda dessa förfaranden. Den praktiska vinslen av en sammanslagning skulle därmed bli liten.

Kommittén föreslår atl institutet inlerimsuldelning behälls oförändrat medan reglerna om förskollslyflning byggs ut och anpassas lill den oreglerade underhandsutdelningen. Enligt kommittén bör de nya reglerna tillämpas även i mindre konkurs. Förslagen har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Enligt min mening bör reglerna om utdelning och betalning till borgenärerna i förtid kunna göras mer enhetliga och iälfillämpade. De bör vidare vara tillämpliga oavsett om bevakning har ägt rum eller inle.

Instituten inlerimsuldelning och förskollslyflning företer en principiellt viktig skillnad i det alt det förra ulgör ett fullständigt utdelningsförfarande medan det senare utgör en betalning som är preliminär intill dess den slutligt las upp i elt uldelningsförslag. Enligt min mening bör en enhetlig reglering bygga pä reglerna om förskollslyflning.

Vid inlerimsuldelning måste utdelning lill de borgenärer som har oprioriterade fordringar som regel tas upp på nytt i etl senare uldelningsförslag eftersom del pä detta stadium i konkursen inte går att göra några säkra bedömningar av vilken utdelningsprocenl som kan komma all bli aktuell för dessa fordringar. Om institutet inlerimsuldelning slopas skulle den fördelen vinnas alt endast etl uldelningsförfarande blir aktuellt under konkursens handläggning. Därmed skulle beteckningen slututdelning kunna utmönstras ur KL. Med utdelning skulle alltid åsyftas den utdelning som sker i samband med atl konkursen avslutas. För borgenärerna torde etl slopande av inslilulet inlerimsuldelning knappast i praktiken göra någon skillnad. De betalningar som borgenärerna skulle komma i åtnjutande av genom en vidgad möjlighet till förskottsbetalning skulle visserligen alllid få anses vara preliminära. Det ligger emellertid i sakens natur alt betalning i förskoll endast kan ske med belopp som med säkerhet inle kommer atl översliga den slutliga utdelningen. Om en borgenär gör framställning om förskottsbetalning, bör förvaltaren få kräva säkerhet för eventuell återbe-talningsskyldighel om han anser det behövligt. Förvaltarna bör i detta avseende ges rätt fria händer. Angående den närmare utformningen av bestämmelserna får jag hänvisa till specialmotiveringen i anslutning till 11 kap. 14-17 88.

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: Slopandet av inslilulet inlerimsuldelning medför all reglerna om utdelning kan förenklas. Genom alt vidga utrymmet för förlida utbetalningar av borgenärerna tillkommande utdelningar kan reglerna anpassas lill den praxis med underhandsutdelningar som har kommit all utvecklas.

155

2.8 Konkurskostnaderna

2.8.1 Inledning

1 KL finns regler om konkurskosinader intagna pä skilda ställen. Tvä huvudgrupper av regler kan urskiljas. Det är dels fräga om sädana regler som anger hur förvaltarens arvode skall beräknas och förfarandet vid prövningen av dennes arvodesanspråk. Dessa regler återfinns i 81-86 a 88 KL. Genom en hänvisning i 187 8 KL gäller samma principer för beräkning av arvodel också i mindre konkurs. Förfarandet vid prövningen av förvaltarens arvodesanspräk är emellertid enklare i mindre konkurs än i ordinär konkurs. Arvodet bestäms i allmänhet efler taxa om konkursen avskrivs pä grund av bristande tillgångar. Vidare behöver konkursdomaren inte sälla ut en förhandling för prövningen av anspråket.

Den andra gruppen av regler anger vem som skall bära konkurskostnaderna. Uttryckliga regler härom finns bara beträffande mindre konkurs i 188 § KL. Beträffande ordinär konkurs är del underförslätl atl kostnaderna alllid skall bäras av boel. 1 188 § andra styckel KL sägs dock all kostnaderna i en ordinär konkurs som avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar skall, om de inle kan las ut ur boet, utgå av allmänna medel. Enligt paragrafens tredje stycke skall delsamma gälla om konkursen har upphört på nägot annal sätt.

Kommittén föreslär ändringar i sak av reglerna om förvaltarens arvode pä fyra punkter. Förbudet i 82 8 iredje stycket KL atl räkna arvode efler lid slopas. Rättens handläggning av arvodesfrågor i slor konkurs förenklas och förvaltares möjlighet atl uppbära förskoll vidgas. Slutligen föreslår kommittén en utvidgning av tillämpningsområdet för arvodestaxan i mindre konkurs.

Jag lar i del följande upp vissa av de förslag till ändringar rörande arvodesbestämningen m.m. som sålunda har aktualiserats. I övriga frågor får jag hänvisa lill specialmoliveringen.

Prop. 1986/87:90

Därmed torde ursprungligen ha avsetts atl arvodet inle får bestämmas efter Prop. 1986/87:90 konkursens varaktighet. En sädan beräkningsgrund skulle motverka önskemålet all konkurser avvecklas snarast möjligl. Bestämmelsens ordalydelse har emellertid också i praxis ansetts utesluta atl arvode bestäms efter den lid som förvaltaren faktiskt har lagt ner på arbetet med konkursförvallningen. Det anses alt avgörande för arvodesbeslämningen skall vara en allmän bedömning av arbetets kvantitet och kvalitet. Del har vidare anlagils atl ell förfarande bestående i att särskilt arvode fastställs för varje åtgärd skulle leda lill en stegring av arvodets totalbelopp. Därför föreskrivs det i 83 8 första slyckel KL att arvode lill förvaltare i princip skall fastställas lill visst belopp i etl för allt.

Vid arvodesframställningen skall förvaltaren bifoga dels en specificerad räkning som utvisar hur del fordrade beloppet fördelar sig pä de olika förvallningsätgärderna och dels en redogörelse för del arbeie som uppdraget har medfört. Konkursdomslolen skall alllid inhämta tillsynsmyndighetens yttrande över förvaltarens arvodesframställning. Ofta sänder förvaltaren in sin arvodesräkning direkt till tillsynsmyndigheten, som senare översänder räkningen med sitt yttrande till konkursdomaren.

I mindre konkurser skall konkursdomaren enligt 187 8 KL bestämma förvaltarens arvode efter atl ha hört tillsynsmyndigheten. När en konkurs avskrivs enligt 185 d 8 KL bestäms förvaltararvodel enligt taxa. Konkursdomaren skall i mindre konkurser också alllid fastställa förvaltarens ersättning för kostnader eftersom staten ofta får slå även för dessa kostnader.

De ändringar i KL som genomfördes i samband med 1979 års reform syftade främst till att fä lill ständ en effektivare förvaltning av konkursbon. Förvaltarens ställning stärktes samtidigt som högre kompetenskrav ställdes på den som skulle kunna komma i fräga för uppdrag som konkursförvaltare. Å andra sidan skulle bl.a. de då nylillskapade tillsynsmyndigheterna i konkurser verka för att kostnaderna för förvaltningen höll sig pä en acceptabel nivå. Del betonades därvid all tillsynsmyndigheterna fyllde en särskild uppgift i samband med prövningen av förvallararvodena. Tillsynsmyndigheten ansågs ha goda förutsättningar all få elt tillfredsställande underlag för sin bedömning av framställda arvodesanspräk. Det nya lillsynssysiemel ansågs också medföra förbättrade möjligheter all fä lill stånd enhetliga riktlinjer över hela landet för arvodesprövningen.

Det finns tecken som lyder på all 1979 års reform i just detta avseende fallit ut mindre väl. Sålunda har kronofogdemyndigheten i Kristianstad i en skrivelse lill justitiedepartementet anfört atl gällande regler för arvodesprövningen är otillräckliga och föreslagit atl bestämmelserna om arvode till konkursförvaltare ses över. Saken har också tagits upp i en motion lill 1983/84 års riksmöte (motion 1983/84:526). 1 denna föreslås atl regeringen föranstaltar om en översyn av bestämmelserna om förvaltararvodel. Motionärerna ifrågasätter bl.a. om inle taxa borde införas ocksä i andra konkurser än mindre konkurser som avskrivs enligt 185 d 8 KL. Motionärerna hävdar bl.a. atl enhetliga linjer för arvodesprövningen inle har uppnåtts.

Riksskatteverket och Föreningen Sveriges kronofogdar vitsordar i re
missyttranden över motionen all den framförda kritiken är berättigad och 157

förordar atl en översyn av de nu gällande bestämmelserna görs. Framför Prop. 1986/87:90 allt upplevs avsaknaden av riktlinjer för arvodesprövningen som besvärande. De domstolsavgöranden som finns ger enligt RSV sällan eller aldrig någon vägledning för framlida prövningar; detta trots alt ttllsynsmyndighelen i målet ofta har lagt ner elt omfattande arbete på yttrandet över arvodesframställningen. - Lagutskottet (LU 1984/85:6) hemställde om avslag på motionen med hänvisning lill alt arbetet med den nya konkurslagen inle borde föregripas genom några uttalanden från riksdagens sida. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Kommitténs förslag atl slopa förbudet atl räkna arvode efter tid har som nämnts kritiserats av Sveriges advokatsamfund. Enligt samfundet har vissa fillsynsmyndigheter börial la alltför slor hänsyn fill den fid som lagts ner på uppdraget. Denna utveckling anser samfundet olycklig eftersom den inte tillräckligt premierar kunniga och specialiserade konkursförvaltare. Samfundet anser all del nu gällande förbudet atl räkna arvode efter tid utgör en behövlig garanti mot alt tidsaspekten tillmäts alltför slor betydelse.

Del är naturligtvis viktigt all konkurskostnaderna hälls pä en rimlig nivå. Den största kostnadsposten är i allmänhet förvaltarens arvode och det säger sig självt atl prövningen av arvodesanspråket bör ske så noggrant som möjligt. I samband med den kritik som förts fram angående formerna för arvodesprövningen har inte från någol häll ifrågasatts all prövningen bör ankomma pä nägon annan än rätten. Det bör således alltjämt vara rätten som slutligt prövar och fastställer arvodel.

I 22 8 första slyckel rättshjälpslagen (1972:429) och 21 kap. 10 § första stycket rättegångsbalken sägs uttryckligen all vid bedömningen av vad som skall anses vara skäligt arvode lill biträde enligt rätlshjälpslagen resp. offentlig försvarare särskild hänsyn skall tas till den tid som har lagts ned pä uppdraget. Vid prövning av arvodesanspräk enligt dessa båda lagrum har också den uppgivna lidsålgången i praxis kommit atl tillmätas avgörande betydelse.

När del gäller prövning av ersättning till biträde enligt rätlshjälpslagen och till offentlig försvarare i brottmål har domstolen ofta en ganska klar uppfattning om uppdragets natur och om de speciella svårigheter som kan ha mött vid uppdragels fullgörande. Denna kunskap vinner rätten pä etl naturligt sätt genom sitt eget sysslande med målet. Motsvarande gäller inte vid prövningen av konkursförvaltares arvodesanspräk. Domstolens arbetsuppgifter i konkurssammanhang ger normall inle grund för några säkra slutsatser om förvallaruppdragels natur och om de speciella förhållandena i de enskilda konkurserna.

Tillsynsmyndigheterna har, näst efter förvaltarna, den bästa kunskapen
om de enskilda konkurserna. Det kan också antas all tillsynsmyndighe
terna numera har samlat en bred kunskap om de olika problem som kan
förekomma vid arvodesprövningen. Tillsynsmyndigheternas yttranden
över förvallarnas arvodesframställningar bör därför tillmätas stor betydel
se vid rällens prövning av arvodesanspråket. Om därför domstolarna,
vilket tillsynsmyndigheterna och RSV hävdar, inle fäster så stor vikt vid
dessa yttranden kan delta sannolikt förklaras med bl.a. de svårigheter som 158

generellt är förknippade med prövningen av arvodesanspråk. Mot intresset all hälla kostnaderna nere slår ju skyldigheten atl bestämma en skälig ersättning för del arbeie som förvaltaren faktiskt har ulfört.

Avsaknaden av normer och riktlinjer för prövningen försvårar onekligen både tillsynsmyndighetens och rällens arbeie. Vid tillkomsten av de nya tillsynsreglerna är 1979 förutsattes att myndigheternas arbeie skulle avsätta sig bl.a. i en utvecklad praxis, som med liden skulle underiätta prövningen. Det synes emellertid som om detta skett bara i en begränsad omfattning.

En bidragande orsak till detta är troligen atl förbudet atl räkna arvode efter lid medför atl rätten och tillsynsmyndigheten inle fär etl tillräckligt underlag för sin bedömning. Förbudet har medfört alt förvallarna i sina arvodesräkningar inle anger den tid som uppdraget har krävt. Varken rätlen eller tillsynsmyndigheten har därför möjlighet all bedöma om den faktiska tidsätgängen eller den tillämpade timdebileringen är rimlig. De båda faktorer som normalt tillmäts den största betydelsen vid arvodesprövningar är alltså inte kända. Om förbudet all räkna arvode efler lid slopas, torde förutsättningarna för en meningsfull prövning förbättras avsevärt.

Advokatsamfundet har uttryckt farhågor för all slopandet av förbudet atl räkna arvode efter lid kommer atl medföra alt den kunnige och specialiserade konkursförvallaren inte premieras tillräckligt. Jag anser dessa farhågor överdrivna. Ell slopande av nämnda förbud medför i delta hänseende endast all det går all kontrollera all den enskilde förvaltarens uppfattning om sin egen skicklighet stär i rimlig överensstämmelse med rätlens och tillsynsmyndighetens uppfattningar.

När förbudet nu slopas, bör förvaltarna naturligtvis i sina arvodesräkningar ange den lid som åtgått för uppdragets utförande. Den angivna lidsålgången och timdebileringen kommer här liksom i andra sammanhang där arvodesanspråk prövas all tillmätas stor betydelse. Jag vill emellertid betona atl förhållandena i konkurssammanhang skiljer sig från andra situationer där arvodesprövningar av rätten förekommer. Alltjämt bör gälla atl förvaltararvodel skall bestämmas lill visst belopp i ell för allt och atl hänsyn därvid skall las inle bara lill arbetets omfattning ulan också lill dess kvalitet. Ett system med fastlagda limkoslnadsnormer passar inle särskilt bra i konkurssammanhang.

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: Jag föreslår alltså all förbudet mol all beräkna konkursförvaliarens arvode efler tid slopas. Härigenom skapas etl bättre underlag för rätlens och tillsynsmyndighetens prövning av framställda arvodesanspråk. Möjligheterna förbättras ocksä för atl i praxis utveckla normer och riktlinjer för arvodesprövningen.

Prop. 1986/87:90

Kommitténs förslag: Taxeområdet utvidgas atl omfatta också sådana Prop. 1986/87:90 mindre konkurser vari utdelning i förenklad form äger rum (betänkandet SOU 1983:24 s. 371).

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund motsätter sig en utvidgning av det taxesatla området. Riksskatteverket ifrågasätter om del går alt utforma taxan så att den ger rimliga resultat i av kommittén föreslagna fall. lövriglhar inga synpunkter på förslaget framförts (remissammanställning I s. 72-83).

Skälen för mitt förslag: Med slöd av ett bemyndigande i 187 8 KL har domstolsverket utfärdat en konkursförvaliarlaxa. Taxan omfattar i princip alla mindre konkurser som avskrivs enligt 185 d 8 KL, dvs. på grund av att tillgångarna inle räcker till för att beiala konkurskostnaderna. I dessa fall utgår förvaltarens arvode normalt enligt taxan, för närvarande med 3000 kr. (DVFS 1986:15). Taxan får överskridas om skäligt arvode befinnes överstiga laxebeloppel med minst hälften. Gränsen för överskridande blir alltså 4 500 kr.

Konkurslagskommitlén föreslår att taxa skall kunna tillämpas för arvodesbestämningen också i sådana mindre konkurser som avslutas med utdelning i förenklad form, dvs. genom direkta utbetalningar lill bäst prioriterade borgenärer.

I den tidigare berörda motionen 1983/84:526 framförs krav på att systemet med taxebundna förvaltararvoden skall utvidgas. Ingen av de remissinstanser som yttrat sig lill lagutskottet har tillstyrkt en utvidgning av del laxebundna området. Flertalet av remissinstanserna - däribland domstolsverket - har ställt sig direkt avvisande lill en sådan utvidgning. Som tidigare nämnts har motionen avslagits.

Del arbeie som förvaltare måste lägga ned i lillgångskonkurser varierar högst avsevärt, bl.a. beroende på konkursboets omfattning, om konkursgäldenären drivit rörelse och vilket slag av rörelse del gäller, antalet fordringsägare m.m. Enligt min uppfattning är det därför mycket svårt atl genomföra en utvidgning av det taxesatla området lill all omfatta även konkurser med utdelning. Även om det bland tillgängskonkurserna skulle gå att urskilja en eller annan typisk konkurs som skulle kunna tjäna som riktmärke vid en laxesättning är del tydligt all man för alt undgå slötande resultat måste kunna frångå taxan i åtskilliga fall, kanske de flesta. Härigenom bortfaller emellertid del viktigaste argumentet för atl införa en taxa.

Kommittén har föreslagit all del taxesatla området utvidgas till atl omfatta även sådana konkurser som enligt kommilléförslaget skall avslutas med utdelning i förenklad form. Som framgår av vad jag har anfört tidigare (avsnitt 2.7.1) kan jag emellertid inte annal än i begränsad omfattning biträda det senare förslaget. Den motsvarighet till kommitténs förslag som jag föreslår är att betrakta som en form av avskrivning av konkurs och faller därför utan vidare inom del laxebundna området.

Mol bakgrund av det sagda anser jag atl nuvarande principer för att
avgränsa del taxesatla området bör behällas oförändrade. Med det enhet
liga förfarandet följer att även de konkurser som nu avskrivs enligt 186 §
KL, s.k. efterföljande fatiigkonkurser, formellt kommer all omfattas av
del taxesatla området. 1 praktiken torde del dock i sådana konkurser ofta 160

finnas anledning all frångå taxan.

Mitt förslag: Nuvarande krav i ordinär konkurs att förhandling vid prövning av förvaltarens arvodesanspräk alllid skall hållas får inte nägon motsvarighet i den nya lagen. Rätten får hålla förhandling i arvodesfrägan om den finner skäl lill del.

Kommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt förslag (betänkandet SOU 1983:24 s. 349-350).

Remissinstanserna: Förslaget har berörts i enstaka remissyttranden. En kronofogdemyndighet anser alt möjligheten alt hälla förhandling i arvodesfrägan bör slopas helt (remissammanställning 1 s, 72-83).

Skälen för mitt förslag: Enligt 85 8 KL skall konkursdomaren då framställning om bestämmande av arvode i en ordinär konkurs har kommit in sätta ut en förhandling för ärendets handläggning hos rälien, Före 1979 års konkursreform skulle konkursdomaren kungöra kallelse till förhandlingen. Numera är det tillräckligt atl konkursdomaren skickar underrättelser om förhandlingen till förvaltaren, gäldenären och sådan borgenär som begärt atl bli underrättad om förhandlingen. Rätten är enligt 2118 Iredje stycket KL vid prövningen domför med en lagfaren domare. Av fjärde stycket samma paragraf framgår att om part eller annan uteblir från förhandlingen, utgör detta inte hinder för målels handläggning.

Reglerna om handläggningen av förvaltares arvodesanspräk i ordinär konkurs gäller inle i mindre konkurs. I sådana bestämmer konkursdomaren arvodel efler att ha hört tillsynsmyndigheten.

Enligt kommittén förekommer det i ordinär konkurs endast undantagsvis att nägon borgenär begär att få bli underrättad om förhandlingen. Särskilt med tanke pä tillsynsmyndighetens roll i samband med arvodesprövningen synes del enligt kommittén inle påkallat att i alla lägen kräva muntlig förhandling. Många gånger är förhållandena sådana att arvodesfrägan kan avgöras på handlingarna. Kommittén föreslår därför att kravet pä obligatorisk förhandling för prövning av arvodesfrägor slopas.

Del enhetliga konkursförfarandel medför behov av elt enhetligt prövningsförfarande. De mer utbyggda förfarandereglerna för ordinär konkurs bör i och för sig utan svårigheter kunna anpassas till del enhetliga konkursförfarandel. Därvid bör emellertid kravet pä förhandling mjukas upp.

Jag anser inle all del i lagen behöver anges i vilka fall som rätten skall hälla förhandling. Del bör vara tillräckligt all rälien ges möjlighet att hälla muntlig förhandling när den finner skäl lill det. Tillsynsmyndighetens yttrande över förvaltarens arvodesanspråk bör enligt min mening tillmätas stor betydelse vid bedömningen av behovet av muntlig förhandling.

2.8.5 Förskott på förvallararvode

Kommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt förslag (betan- Prop. 1986/87:90 kandet SOU 1983:24 s. 350-352).

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft några invändningar mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Ursprungligen saknades hell möjlighet för förvaltare att uppbära förskoll pä sill arvode. År 1960 infördes i en ny insatt paragraf, 86 a § KL, en sådan möjlighet. Bestämmelserna, som i huvudsak gäller oförändrade i dag, ger uttryck för en restriktiv inställning i fräga om sådant förskott. Som förutsättning för atl förskott skall kunna utgå lill förvaltare anges i paragrafen att det med hänsyn till omfattningen av det arbete uppdraget har medfört, den lid under vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå saml övriga förhållanden finnes påkallat av synnerliga skäl atl förskott utgär. I sin framställning om förskott skall förvaltaren ange de skäl för förskoll som han åberopar. Han skall också bifoga en arbetsredogörelse liksom en uppgift om boets ekonomiska ställning. Innan konkursdomaren beslutar om förskott skall han inhämta yttrande av tillsynsmyndigheten.

I mindre konkurs finns i dag inte några formella möjligheter atl ge förvaltaren förskott pä arvodet.

KL:s restriktiva attityd gentemot förskott på förvallararvode har medfört problem i prakfiken, särskilt efter 1979 års reform. Den krets av personer som numera kan komma i fräga för uppdrag som förvaltare är begränsad och den förutsätts bestå av specialister med tillgång till en välutvecklad konlorsorganisation. Eftersom uppdragen har koncentrerats till vissa förvaltare har dessa personers möjligheter att äta sig andra uppdrag minskal. Ölägenheterna av atl betalningen för arbetet kan dröja accentueras därmed. Det sägs ha förekommit atl förvaltare har tvingats ta upp lån för all klara sina kostnader i avvaktan på betalning. Det har å andra sidan upplysts om atl bestämmelserna pä vissa håll i praktiken har kommit att tillämpas mer generöst än som egentligen har varit avsett. Kommittén föreslår mol den bakgrunden all bestämmelserna om förskott görs mindre restriktiva.

Jag anser för egen del atl del nu gällande kravel pä synnerliga skäl för förskott är onödigt betungande. I och med tillskapandet av dagens tillsynsorganisation har möjligheterna all bedöma skälighelen av yrkade för-skoltsbelopp ökat. Tillsynsmyndigheten har i allmänhet en någorlunda klar bild av förvaltarens dittills nedlagda arbeie, återstående handläggningstid och boets ställning. Jag ansluter mig därför lill kommitténs förslag om uppmjukning av förutsättningarna för atl förvaltarna skall fä uppbära förskott på arvodet.

Konkurslagskommitténs förslag om ändrade regler om förskott på för
vallararvode tar sikte endast pä ordinära konkurser. Behovet gör sig
emellertid gällande även i en hel del av de mindre konkurserna. 1 ett
enhetligt förfarande bör gälla all förskott bör komma i fräga endast i mer
omfattande konkurser. Vidare bör förvaltaren ha nedlagt ett betydande
arbete pä konkursen. Förskott bör inte heller utgå i andra fall än då
konkursen beräknas pågå under ytterligare så lång fid att det framstår som
obilligt atl kräva alt förvaltaren skall invänta konkursens slut innan han får 162

betalt. Del finns emellertid knappast någon anledning att uttryckligen Prop. 1986/87:90 undanta vissa konkurser från tillämpningsområdet.

Förfarandet vid prövning av en begäran om förskott bör vara delsamma som i dag. Rätlen skall alltid inhämta yttrande från tillsynsmyndigheten innan förskoll beslutas. Det bör betonas att ett beslut om förskoll inle innebär all arvodets skälighet prövas. Givetvis bör den situationen undvikas att förvaltaren i konkursens slutskede tvingas återbetala medel som han har uppburit i förskott. Vid förskottsbetalningen tillerkänns förvaltaren endast ell belopp ä conto som skall avräknas frän det slutliga arvodel.

2.9 Information om beslut och åtgärder under konkurs

2.9.1 Inledning

Såväl KL som KF innehåller en mängd olika bestämmelser om spridande av information om beslut och åtgärder i konkurs. Ytterligare regler om detta finns i annan lagsfiftning, bl.a. i lagen (1977:654) om kungörande i mäl och ärenden hos myndighet m.m. (kungörandelagen). Dessa reglerom spridande av information ulgör ell nödvändigt komplement till konkursräl-tens regelsystem i övrigl. Många av KL:s regler förutsätter att en viss information kommer olika intressenter lill del. Sålunda skulle exempelvis borgenärerna inle veta hur de skall gä fill väga för alt göra sina fordringar gällande om de inte informerades om handläggningsform, bevakningslider m.m.

Det förhållandet att reglerna om spridande av information i konkurs återfinns pä flera ställen medför att regleringen är svårtillgänglig. Den är inle heller enhetlig. Allt detta medför svårigheter för de personer som har atl tillämpa bestämmelserna att sätta sig in i regelsystemet.

Under senare år har vid flera olika tillfällen uttalals önskemål om all KL:s regler om kungörande skall ses över. I belänkandet (Ds Ju 1979:16) "Kungörelseannonsering — men till vilket pris?" förordades vissa riktlinjer enligt vilka KL:s regler om spridande av information borde reformeras. Syftet skulle därvid vara atl sänka kostnaderna för kungörande saml alt effektivisera kungörelseannonseringen.

Konkurslagskommitlén har undersökt möjligheterna att nä de sålunda uttalade målen beträffande snart sagt alla de olika beslut eller åtgärder i konkurs som del skall informeras om. Kommittén har därvid vägletis av det uttalande som redovisades i del nämnda betänkandet angående kungörande i samband med konkurs, nämligen atl sådana kungörelser som kan betecknas som interna procedurlekniska meddelanden av betydelse endast för dem som har intressen i konkursen borde ersättas av direkta underrättelser lill dessa.

Jag kommer i del här sammanhanget att närmare beröra tre av de förslag
som kommittén har framfört, nämligen omfattningen av informationsskyl
digheten, utbyte av kungörelse mot särskilda underrättelser och frågan om
kungörelseannonsering i de fall som kungörande inte behöver ske enligt 163

den s. k. breda principen enligt 3 8 kungörandelagen. I övriga frågor hänvisar jag fill specialmotiveringen i anslutning till 15 kap.

Kommitténs förslag har fäll ell i huvudsak positivt bemötande av remissinstanserna (remissammanställning I s. 29-41). Även jag kan i allt väsentligt instämma i förslagen. Förutsättningarna kommer emellertid, med del enhetliga konkursförfarande som jag förordar, delvis atl förändras. Det enhetliga förfarandet förutsätter alt reglerna om information samordnas. De för denna samordning mest betydelsefulla förändringarna är visserligen av sådan karaktär atl de bör införas i en ny konkursförordning men det enhetliga konkursförfarandel påkallar behov av delvis nya lösningar även av vissa av de frågor som regleras i lagen.

Som jag kommer att belysa närmare i specialmotiveringen förordar jag att reglerna om förhandlingar och sammanträden systematiseras pä etl nytt sätt. Begreppet sammanträden bör förbehållas sädana sammankomster vid vilka rätten inte förväntas fatta något beslut i sak. Utöver edgångssammanträdet och förlikningssammanträdet bör med denna utgångspunkt endast en ytterligare sammankomst benämnas sammanlräde, nämligen den dä borgenärerna skall rösta om elt av gäldenären framlagt ackordsförslag. För övriga sammankomster som hälls inom konkursärendets ram bör begreppet förhandling användas.

Bestämmelser om kallelser till förhandlingar avses bli införda i den nya konkurslagen. Detsamma avses gälla ocksä beträffande kallelser till edgångssammanträdet och föriikningssammanträdet. I överensstämmelse med vad som gäller i dag bör det ocksä i själva lagen anges att borgenärerna genom kungörelse skall kallas lill sammanträde för prövning av ett ackordsförslag. Närmare regler om dessa kallelser bör las upp i förordningen.

Lagrådei anser all alla föreskrifter om tillkännagivanden för konkursförfarandets parter som är påkallade för all dessa skall kunna ta till vara sin rätt i olika skeden av konkursen skall las upp i konkurslagen. Jag har ingel atl erinra mol den uppfattningen. Därför bör regler om underrättelser av skilda slag ocksä tas upp i lagen. Jag föreslår vidare att det införs en regel som anger att underrättelser lill vissa borgenärer och sådana kallelser som inte behöver delges i vissa fall kan utfärdas i form av kungörelse. Regeln avses bli tillämplig i omfattande konkurser med elt stort antal borgenärer med opriorilerade fordringar.

Innan jag går in pä de tre angivna särskilda delarna av kommilléförslaget vill jag emellertid som min mening framhålla atl kommitténs förslag att samla alla centrala och generellt betydelsefulla regler om information om beslut och åtgärder i konkurs i etl kapitel innebär en klar förbättring av regleringen jämfört med gällande KL. Min avsikt är att i princip följa förslaget i detta hänseende.

Prop. 1986/87:90

Kommitténs förslag: Om förvaltaren efler bevakningslidens utgång anser Prop. 1986/87:90 all det är uppenbart atl tillgängarna i boet inte räcker till utdelning för fordringar som har bevakats utan förmånsrätt, skall han anmäla del lill rätlen. Förvaltarens anmälan medför att de berörda borgenärerna inle behöver tillställas ytterligare information i konkursen. Borgenärerna skall av rätten underrättas om förvaltarens anmälan och om vad den innebär för deras del (betänkandet SOU 1983:24 s. 153- 156).

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar del ulan erinran. Vissa instanser framhåller dock atl de berörda borgenärernas rättstrygghet försämras om de inle fär nägon information då konkursen avslutas med utdelning (remissammanställning 1 s. 29-41).

Skälen för mitt förslag: Kommittén har ingående undersökt möjligheterna att begränsa rättens skyldighet all informera de berörda intressenterna om konkursens förlopp. Enligt kommittén finns del möjligheter lill begränsningar av informafionsplikten endast i de fall då del efler bevakning framstår som uppenbart atl tillgångarna i boel inle förslär lill utdelning för de oprioriterade fordringarna. Under förutsättning alt förvaltaren har meddelat rälien detta och atl rätlen i sin lur har tillställt de berörda borgenärerna information om förvaltarens anmälan och om all de framdeles inle kommer atl erhålla nägon information, behöver dessa inte därefter tillställas nägon särskild information om konkursen.

Jag kan för min del instämma i kommitténs slutsats att det saknas utrymme för all begränsa rällens informationsplikt i andra fall än de som berörs av kommitténs förslag. Frågan är emellertid om ens en sådan inskränkning är godtagbar. Vissa remissinstanser, däribland Svea hovrätt och Svenska bankföreningen, har framfört kritik mot förslaget och hävdat all det från rällssäkerhelssynpunkl inle kan accepteras all borgenärer med opriorilerade fordringar blir helt ulan information också om framlagda uldelningsförslag.

Tanken med det enhetliga konkursförfarande som jag förordar är atl alla konkurser skall handläggas efter i princip samma regler. I enlighet med vad jag tidigare har utvecklat är avsikten att bevakningsförfarande skall anordnas endast om del behövs. Bevakning förutsätts förekomma i princip endast om del kan antas att de oprioriterade fordringarna kommer i fräga för utdelning i konkursen. Beslut om alt bevakning skall ske förutsätts vidare fattas först sedan boutredningen nätt det stadium dä det med betydande grad av säkerhet går att bedöma de opriorilerade fordringarnas utsikter till utdelning. En konsekvens härav är all antalet konkurser med bevakning kan förväntas markant undersliga antalet ordinära konkurser i dag. Förhoppningsvis kommer del nya systemet all innebära all bevakning i princip skall behöva förekomma endast i de konkurser där de opriorilerade fordringarna senare verkligen ocksä får utdelning. Mot bakgrund av de förhållanden som redovisas i betänkandet kan detta antas bli fallet i cirka 2 % av alla konkurser.

Uppenbarligen blir utrymmet för all tillgripa den av kommittén föreslag
na möjligheten atl begränsa informationen avsevärt mindre när nu skiljelin
jen mellan ordinära och mindre konkurser slopas. Den föreslagna möjlig
heten skulle i elt enhetligt konkursförfarande kunna utnyttjas endast i 165

sädana fall där förvaltaren har missbedömt de opriorilerade fordringarnas utsikter lill utdelning eller då bevakning har tillgripits av någol annat skäl. Även om nägon av dessa siluafioner kan länkas uppstå bör det finnas anledning atl anta atl del sker myckel sällan. Del finns enligt min uppfattning inte tillräckliga skäl alt genomföra den av kommittén föreslagna begränsningen med sikte på dessa fall.

När det sedan gäller de konkurser som handläggs utan bevakning kan man regelmässigt anta atl de opriorilerade borgenärerna blir ulan utdelning. En förutsättning för all förslaget med en inskränkning av den fortsatta informationsskyldigheten skall medföra några förbättringar är, som jag tidigare har nämnt, alt kungörandet får bytas ut mol särskilda underrättelser lill de prioriterade borgenärerna. Som jag återkommer till i det följande (avsnitt 2.9.3), anser jag mig kunna biträda det förslaget endast under förutsättning att bevakningsförfarande har ägt rum. En begränsning av informationsskyldigheten gentemot de oprioriterade borgenärerna skulle därför fä betydelse endast beträffande sådana underrättelser som skall skickas trots att kungörelse utfärdas. Detta skall för närvarande i mindre konkurser ske endast vid kungörande av slulutdelning och slutredovisning.

1 del förslag till ny konkursförordning som jag kommer att lägga fram under förutsättning atl riksdagen godtar föreliggade förslag avser jag alt föreslå att de nu gällande reglerna om underrättelser till borgenärerna om utdelning i mindre konkurs behälls och blir lillämpliga i alla konkurser. Detta innebär atl alla kända borgenärer i princip skall tillställas en särskild undertätlelse om utdelningsförslagel. Underrättelse behöver dock inte sändas om den kan bedömas sakna betydelse för borgenären. Detta bör normalt sett medföra atl de opriorilerade borgenärer som inle tillagts utdelning i förslaget inte behöver tillställas underrättelse om utdelnings-förslaget, om det står i saklig överensstämmelse med innehållet i den underrättelse som har utgått omedelbart efter edgångssammanträdet. Av det nu sagda följer atl behovet av att kunna inskränka underrättelseskyldigheten efler kommilléförslagels linjer fär bedömas som ytterst ringa även när det gäller konkurser ulan bevakningsförfarande.

Prop. 1986/87:90

Remissinstanserna: Förslaget lämnas ulan erinran. Prop. 1986/87:90

Skälen för mitt förslag: Information som lämnas i form av särskilda underrättelser lill borgenärerna innebär generellt sett att dessa får tillgång till informationen på ell säkrare säll än om denna lämnas genom kungörelse. Enligt min mening finns det starka skäl som talar för atl kommitténs förslag om atl kungörelser skall kunna bytas ut mot skriftliga underrättelser genomförs. Detta förutsätter dock enligt min mening all systemet ger tillfredsställande garantier för att borgenärernas rättstrygghet inte pä nägot avgörande sätt försämras.

Det system med enhetligt konkursförfarande som jag här utgår från innebär i detta hänseende atl förutsättningarna i viss män förändras. Kommitténs förslag omfattar i första hand endast ordinära konkurser. Dock föreslär kommittén att information om alt ett utdelningsförslag har lagts fram i mindre konkurs inle alllid skall behöva ske i form av kungörelse utan att informationen även i detta fall bör kunna tillställas de ifrågavarande borgenärerna genom särskilda underrättelser.

En förutsättning för all kungörelse skall kunna bytas ut mol särskilda underrättelser utan all befogade rätlssäkerhelsintressen blir lidande är atl kretsen av informaiionsmottagare går all bestämma med en betydande grad av säkerhet. Kommitténs förslag vilar på den grunden all bevakning har ägt rum eller, i fallet mindre konkurs, atl de oprioriterade borgenärerna inte skall tillställas någon ytterligare information om konkursen. Enligt mitt förslag skall, som framgår av det föregående avsnittet (2.9.2), alla borgenärer i princip alltid ges möjlighet att erhålla information om upprättade uldelningsförslag. Vidare medför del enhetliga konkursförfarandel att bevakningsförfarande kan antas komma alt äga rum i elt mindre antal konkurser än i dag. Om inte bevakning har ägt rum kan enligt min mening kretsen av informaiionsmottagare inte anses känd med tillräcklig grad av säkerhet. Detta innebär att utrymmet för utbyte av kungörelse mol särskilda undertättelser till borgenärerna krymper.

Trots detta anser jag att del i vissa särskilt angivna fall bör finnas möjlighet all byta ut kungörelse mol särskilda underrättelser, om de allmänna förutsättningarna för ell sådant utbyte är uppfyllda. Beträffande frågan vilka särskilda fall som bör omfattas får jag hänvisa till specialmoliveringen i anslutning till 15 kap. 2 §. Allmänt kan sägas all antalet fall, även om de stär i huvudsaklig principiell överensstämmelse med KLförslagel, i mitt förslag har minskal, främst till följd av de ändrade förutsättningar som jag nyss har berört.

Enligt KLförslagel skall som allmän förutsättning för utbyte av kungö
relse mot särskilda underrättelser gälla att del kan antas alt kostnaden för
fillkännagivandet därigenom blir lägre och atl del i övrigt framstår som
lämpligt. Varje gång som det blir aktuellt att tillämpa den bestämmelsen
måste rätlen därför göra en kostnadsjämförelse. Kommittén har ocksä
visat hur en sådan kostnadsjämförelse kan gå lill. Även om man schabloni-
serar kostnaderna för de särskilda underrättelserna medför den föreslagna
ordningen ett inte obetydligt merarbete för rälien. Det finns enligt min
mening anledning att i stället föreslå den ordningen att om utbyte i det
särskilda fallet är möjligl, sådant utbyte också bör ske. Rätlen bör emeller- 167

Kommitténs förslag överensstämmer i stort med mitt förslag (betänkan-del SOU 1983: 24 s. 160).

Remissinstanserna: Den remissinstans — Svenska tidningsulgivarför-eningen — som uppehållit sig främst kring denna fräga har strukit under det angelägna i att del i framliden inle åläggs en tidning alt i en kungörelse hänvisa läsaren till en annan tidning. Föreningen tillstyrker kommitténs förslag (remissammanställning I s. 29-41).

Skälen för mitt förslag: I kungörandelagen finns det regler om bl.a. annonsering av myndigheters kungörelser av beslut eller åtgärder i vissa fall. Av dessa regler följer att, om kungörelse i ortstidning är föreskriven, kungörelsen skall införas i alla tidningar som har en viss angiven spridning inom den ort där kungörandet skall äga rum. Det kan i många fall röra sig om ett stort antal tidningar. Detta blir givelvis kostsamt om flera kungörelser skall utfärdas i en konkurs. Enligt KL får emellertid annonsering av kungörelse i samband med konkurs i flera fall ske i en begränsad omfattning. Delta gäller dock inte kungörelsen om konkursbeslutet. Delta beslut är av stor betydelse inte bara för dem som har direkta intressen atl bevaka i konkursen ulan också för exempelvis den som avser all ingå en affärsförbindelse med den berörde gäldenären. Dessutom är en rad vikfiga rättsverkningar knutna lill kungörandet av konkursbeslulel.

Av KL framgår inte i vilken omfattning fortsatt annonsering av kungörelse skall ske. Konkursdomaren skall i stället i samband med konkursbeslulel bestämma i vilka fidningar som fortsatt annonsering skall ske. I kungörelsen om konkursbeslulel skall det anges vad konkursdomaren sålunda beslutat. Av detta följer alt det av en kungörelse som införs i en tidning kan framgå atl den fortsatta annonseringen kommer alt ske inte i den tidningen utan i en konkurrerande tidning. Detta förfarande, atl hänvisa sina läsare lill konkurterande tidningar, strider mot mänga tidningars principer och det uppges ha förekommit att tidningar har vägrat att föra in hänvisningen.

168

Enligt kommittén skulle del, mol bakgrund av kommitténs förslag om Prop. 1986/87:90 begränsning av informationsplikten och utbyte av kungörelse mot separata underrättelser, bli missvisande alt behålla föreskriften alt konkursdomarens beslut om i vilka fidningar fortsalla kungörelser om konkursen skall las in skall framgå av konkurskungörelsen. Kommittén erinrar också om den kritik som förekommit mot alt kungörelsen i en tidning hänvisar till en konkurrerande tidning. Kommittén föreslär därför atl nämnda föreskrifter upphävs. Enligt kommittén får emellertid förutsättas atl kungörelser om konkursens förlopp som huvudregel förs in i samma tidning eller tidningar.

Remissinstanserna lämnar allmänt förslaget ulan erinran. Svenska lid-ningsulgivarföreningen tillstyrker förslaget.

För egen del vill jag anföra följande. Kungörelsen om konkursbeslutet är den tveklöst viktigaste kungörelsen under konkursen. 1 likhet med kommittén anser jag atl del beträffande denna kungörelse saknas anledning alt frångå gällande ordning om kungörelseannonsering enligt den breda orts-lidningsprincipen.

Jag kan ocksä ställa mig bakom kommilléförslaget om slopande av föreskriften rörande konkursdomarens beslut angående del fortsatta kungörandet. 1 fortsättningen kommer alltså konkurskungörelsen inte att innehålla nägon uppgift om i vilken eller vilka tidningar kungörelser om konkursen fortsättningsvis kommer alt tas in. Det blir i stället rätlen som i varje enskilt fall bestämmer i vilka ortstidningar kungörandet skall ske. Jag delar emellertid kommitténs uppfattning att alla fortsatta kungörelser i konkursen normall bör genomgående införas i samma tidningar.

Den ordning som jag nyss förordat kan emellertid medföra atl den som läser en kungörelse om ell konkursbeslut inges den felaktiga föreställningen alt också ytterligare kungörelser om konkursen kommer alt införas i samma tidning. Del är därför rimligt atl han pä någol sätt uppmärksammas på atl delta inte behöver vara fallet. Del kan emellertid enligt min mening vara fillräckligt all del, i förekommande fall, i kungörelsen anges atl annonsering av kungörelser i konkursen fortsättningsvis kommer att ske i ell begränsat antal tidningar. En bestämmelse om detta kan meddelas i förordning.

En remissinstans har efterlyst vägledande uttalanden om i hur mänga tidningar fortsatt annonsering normalt bör ske. Del uppges all vissa konkursdomare bestämmer all fortsall annonsering skall ske i fem tidningar medan den av domstolsverket utskickade handboken för konkursdomarens handläggning av bl.a. konkurser anger atl fortsall annonsering normall skall ske - utöver i Post- och Inrikes Tidningar - endast i en tidning.

För egen del anser jag del klart att fortsall annonsering bör ske i ell
mindre antal tidningar än vad som skulle följa av kungörelse enligt den
breda principen. Jag har i och för sig ingen erinran mot den tolkning som
domstolsverket rekommenderar, nämligen att fortsatt annonsering skall
ske bara i en ortstidning. Jag vill emellertid understryka att det ibland kan
vara fullt mofiverat all införa kungörelsen i ytterligare någon eller några
tidningar. Detta kan vara fallet när exempelvis två tidningar har nästan lika
stor spridning inom en ort eller om gäldenären driver verksamhet pä mer
än en ort. Andra särskilda omständigheter, såsom atl antalet borgenärer är 169

myckel stort, kan också motivera atl kungörelse införs i flera tidningar.

Kommitténs förslag överensstämmer med gällande ordning.

Remissinstanserna: Elt flertal remissinstanser påpekar att de nu gällande kraven på konkursförvaltarens redovisning inte är tillfyllest om förvaltaren fortsätter en av konkursgäldenären driven rörelse (remissammanställning I s. 95-108).

Skälen för mitt förslag: Frågan om principerna för förvaltarens bokföringsskyldighet under konkurs prövades i samband med 1979 års konkurs-lagsreform. Enligt 57 8 KL gäller nu atl kontantprincipen normalt skall tillämpas men att denna princip får vika om god redovisningssed med hänsyn till särskilda förhållanden påkallar atl bokföringen sker på annat sätt. 1 anslutning till denna bestämmelse uttalade dåvarande chefen för jusfitiedepartementet (prop. 1978/79:105, s. 182) att särskilda förhållanden kunde anses föreligga när gäldenärens rörelse drevs vidare efler konkurs-utbrottet eller när konkursboet var omfattande eller komplicerat. Som ytterligare ett exempel pä särskilda förhållanden angavs atl gäldenären har en välordnad bokföring och att konkursförvallaren utnyttjar denna för den fortsatta redovisningen och därvid tillämpar bokföringsmässiga grunder. En vägledande aspekt angavs vara att bokföringsmetoden inte får väljas så att förvaltningen onödigtvis fördyras. Det förutsattes atl bokföringsnämnden skulle utfärda råd och anvisningar om vad som närmare bör gälla i fråga om bokföring i konkurs.

Bokföringsnämnden har utfärdat anvisningar beträffande bokföring i konkurs (BFN: 12). Anvisningarna innebär starkt sammanfattat följande. 1 normala konkurser skall förvallarna tillämpa en renodlad konianlprincip. Om avvecklingen är mer komplicerad eller tidskrävande eller om en av gäldenären driven rörelse fortsätts skall i första hand, om konkursföretagets bokföring är välordnad, denna utnyttjas. Om så inle är fallet skall en modifierad konianlprincip tillämpas. Av anvisningarna framgår närmare hur bokföringen skall ordnas i de olika fallen.

Ett flertal remissinstanser har pekat pä atl konkurslagens regler om bokföring i konkurs inle motsvarar moderna redovisningskrav. Kritiken tar främst sikte på bokföringsskyldigheten i sådana konkurser där gäldenärens rörelse drivs vidare. Elt avgörande från högsta domstolen (NJA 1982 s. 900) har enligt dessa kritiker förstärkt behovet av en specialiserad resultatredovisning. 1 detta avgörande slås fast atl den upparbetning som under konkursen sker av förelagsinlecknad egendom skall komma såväl inteckningshavarna som konkursboet lill godo enligt vissa angivna fördelningsprinciper. För alt delta skall kunna ske mäste, menar kritikerna, slörre krav ställas pä bokföringen än vad som sker i dag. Avgörandet anses påkalla en översyn av bokföringsnämndens anvisningar.

Föreningen Ekonomer inom exekutionsväsendet anser all bokförings-

170

nämndens anvisningar inte står i överensstäirimelse med de uttalanden som den dåvarande chefen för justitiedepartementel gjorde i samband med tillkomsten av gällande regler såvitt gäller bokföringsskyldigheten vid fortsalt rörelsedrift.

För egen del får jag anföra följande. De flesta konkurser är av enkel beskaffenhet. Mänga konkurser avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar redan i anslutning till edgångssammanträdel. I andra konkurser står del tidigt klart all en snabb avveckling skall ske och behållningen därefter delas ut till de berättigade borgenärerna. I sädana och andra enkla konkurser bör bokföringen ske pä enklast möjliga sätt. Den renodlade kontantprincipen torde här väl fylla sin funktion. Jag är inle beredd alt frångå tidigare ställningslagande all kontantprincipen bör gälla som huvudregel för bokföringsskyldigheten i konkurs.

Det finns däremot anledning atl la fasta pä den kritik som har framförts såvitt gäller bokföringsskyldigheten i mer omfattande eller komplicerade konkurser. Delta gäller framför allt i sädana konkurser där gäldenärens rörelse drivs vidare av konkursförvaltaren. Inte minst för atl de principer som numera gäller för fördelningen av del upparbetade värdet av företags-intecknad egendom skall kunna tillämpas kan det vara nödvändigt med en mer utbyggd redovisning som kan visa resultatet av rörelsedriften. Jag menar dock inte att resultatredovisning skall utgöra grundprincipen i alla de konkurser vari kontantprincipen i enlighet med vad som sagts nu inte är tillräcklig. Redovisning i konkurs bör inte göras mer komplicerad och kostnadskrävande än vad som är motiverat av de speciella krav som konkurssitualionen för med sig.

Det finns emellerfid anledning alt nu öka utrymmet för undanlag från kontantprincipen. Jag föreslår atl kravel pä atl del måste föreligga särskilda förhållanden för atl avsteg frän kontantprincipen skall få göras slopas. I stället bör del räcka att god redovisningssed påkallar atl annan bokföringsprincip tillämpas.

Den nu förordade ändringen medför att bokföringsnämnden bör se över de nu gällande anvisningarna för bokföring i konkurs. Enligt vad jag inhämtat har nämnden redan inlett en sådan översyn. En viktig uppgift för nämnden är att bevaka alt tillräckliga krav på bokföringen ställs i sädana konkurser där kontantprincipen inle räcker till men atl dessa krav inte generellt ställs så högt att det medför en onödig fördyring av konkursförvaltningen i sådana konkurser där exempelvis en modifierad konianlprincip är fullt tillräcklig.

Prop. 1986/87:90

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag (betänkandet SOU Prop. 1986/87:90 1983:24 s. 294-298).

Remissinstanserna: Förslaget lämnas i princip utan erinran, men vissa instanser anser del otillfredsställande alt revisorerna i konkurssitualioner inle ges förmånsrätt för sina arvodesfordringar (remissammanställning I s. 151-152).

Skälen för mitt förslag: I rättspraxis (NJA 1981 s. 1050) har slagils fast atl en uppdragstagare med uppdrag atl sköta en klients bokföring inle kan åberopa retentionsrätt för sin arvodesfordran i sådant räkenskapsmaterial som uppdragsgivaren har överiämnat till uppdragstagaren. Uppdragstagaren kan dä inte heller åberopa retentionsrätt gentemot uppdragsgivarens konkursbo. Detsamma anses gälla sådant material som uppdragstagaren har bearbetat i viss omfattning (NJA 1982 s. 404).

Med retentionsrätt menas all uppdragstagare har rätt alt kräva betalning innan han lämnar ut gods som har överlämnats lill honom för bearbetning. I bokföringsuppdrag ingår ofta all uppdragstagaren också skall pä grundval av del överlämnade räkenskapsmalerialet upprätta vissa nya handlingar, exempelvis balans- och resultaträkningar. Beträffande sädana nyuppräl-tade handlingar har del i nyss angivna rättsfall (jfr även NJA 1981 not. A 1 och 1985 s. 29) slagils fast all uppdragstagaren inle är skyldig atl lill konkursförvallaren överiämna dem utan ersättning. Uppdragstagaren anses sålunda kunna åberopa en s.k. detenlionsrätt beträffande dessa handlingar även gentemot konkursförvallaren. Delta har medfört all konkursförvaltare mött svårigheter när de har begärt atl få tillgång lill sådana handlingar i samband med utredningen av ett konkursbo.

Kommerskollegium, som har till uppgift bl.a. atl utöva tillsyn över auktoriserade och godkända revisorer, har som sin mening uttalat alt det inte är förenligt med god revisorssed atl åberopa detenlionsrätt i räkenskapsmaterial som rör uppdragsgivare. Enligt kollegiets uppfattning bör detenlionsrätt dock få åberopas i vissa handlingar som inte är nödvändiga för fullgörande av bokförings- eller deklarationsskyldighet. Del kan här vara fråga om budgetar, prognoser och kalkyler. Föreningen auktoriserade revisorer har ställt sig bakom kollegiets uttalanden medan Svenska revi-sorssamfundel har intagit en tveksam hållning.

Konkurslagskommitlén föreslär atl del i konkurslagen införs en bestämmelse som ger konkursförvaltare befogenhet att alltid få tillgäng till räken-skapsmalerial som rör gäldenärens bo. Den som har upprättat räkenskapsmaterial för konkursgäldenärens räkning skulle därmed aldrig kunna uppställa betalning som villkor för att lämna ut materialet lill förvaltaren. Förvaltaren föreslås kunna påkalla handräckning av kronofogdemyndighet för all få tillgång till dessa handlingar.

Kommitténs förslag har berörts endast av en remissinstans. Det är
Svenska revisorssamfundet som konstaterar att utredningens förslag stäm
mer överens med vad kommerskollegiel uttalat om innebörden av begrep
pet god revisorssed i detta sammanhang. Samfundet anser emellerfid inte
atl saken därmed fått en nöjaktig lösning ulan föreslår - med instämmande
av Svenska bokförings- och revisionsbyråers förbund - att det bör tillska
pas en förmänsrätt för revisorers arvodesanspråk. Samfundet hänvisar 172

därvid lill olika framställningar i saken som har gjorts lill jusliliedeparte- Prop. 1986/87:90 menlet.

Kommittén har övervägt alt föreslå att de uppdragstagare som avses nu skall fä förmånsrätt för sina arvodesanspråk enligt 10 8 förmänsrättslagen (1970:979). Kommittén har dock avvisat denna tanke och motiverat detta med all förmänsrätten i åtskilliga konkurser inte skulle vara till nägon glädje för uppdragstagaren eftersom tillgängarna ofta inte räcker lill utdelning till borgenärer med allmän förmånsrätt.

Enligt min mening är det en nödvändig förutsättning för att en förvaltare skall kunna fullgöra sitt uppdrag atl han fär tillgäng lill allt räkenskapsmaterial som rör gäldenärens bo. Förvaltaren är skyldig alt bl.a. undersöka om del finns egendom som kan tillföras konkursboet genom återvinning och om gäldenären kan misstänkas för vissa brottsliga gärningar. Konkurs-förvaltarens granskning av dessa förhållanden är ell betydelsefullt led i kampen mol den ekonomiska brottsligheten. I och med att bevakning i del enhetliga konkursförfarandet fär antas förekomma mer sällan, fär bokföringsmaterialet ökad betydelse för att förvaltaren skall kunna få kännedom om borgenärerna och deras fordringar. Detta gäller särskilt om gäldenären är ovillig alt medverka vid boutredningen. Jag anser atl det är nödvändigt all de hinder som kan uppställas för förvaltaren i hans efterforskningar undanröjs. Jag är därför beredd all biträda kommittéförslaget. Förvaltare bör således ges befogenhet atl fä fillg.ång även till räkenskapsmaterial som uppdragstagaren själv har upprättat och som finns i dennes besittning.

En bestämmelse om delta medför all detenlionsrätt inle kan åberopas gentemot konkursboet. Det är naturligtvis inle tillfredsställande att förstärkningen av konkursförvaliarens befogenhet i delta hänseende skall behöva ske på bekostnad av uppdragstagarens arvodesanspräk. Frågan är då om uppdragstagaren på något sätt kan kompenseras för förlusten av delentionsrållen. Den frågan behandlar jag i följande avsnitt, där också den närliggande frågan om en förstärkning av revisorernas ställning i konkurssammanhang tas upp.

2.12 Förmånsrätt för revisorsarvoden och arvoden till vissa andra uppdragstagare

Nästan alla bolag, föreningar m.m. är enligt lag skyldiga att ha revisorer. Man brukar skilja mellan interna och externa revisorer. De interna revisorerna lyder under den verkställande ledningen i ett företag. Deras uppgift är bl.a. atl granska förelagels löpande verksamhet och atl upprätta underlag för ledningens prognoser och kalkyler. 1 nu förevarande sammanhang behandlas emellertid endast de externa revisorerna.

De externa revisorerna utses av sammanslutningens högsta beslutande
organ, vanligen stämman. De har till uppgift främst att kontrollera den
verkställande ledningens förvaltning av sammanslutningens angelägenhe
ter. Revisorerna skall vidare bl.a. granska resultat- och balansräkningarna
efler utgången av etl räkenskapsår saml göra uttalanden till stämman
huruvida dessa bör fastställas. Detta uttalande skall göras i en i lagen
särskilt föreskriven revisionsberättelse, som skall läggas fram inför den 173

ordinarie stämman. I berättelsen skall revisorerna bl.a. uttala sig om Prop. 1986/87:90 ledningens förslag till dispositioner med anledning av uppkommen vinst eller föriust. De skall också uttala sig i frågan huruvida styrelsen bör beviljas ansvarsfrihet.

Regler om revision finns i bl.a. 10 kap. aktiebolagslagen (1975:1385), 4 kap. lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag saml i 45—51 88 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. För revision i banker och försäkringsbolag finns del särskilda regler.

En revisor skall inta en självständig hållning gentemot såväl den verkställande ledningen som stämman. Revisorn skall beakta även minoritetens intressen och därutöver granska bl.a. all styrelsen inle har överträtt regler till skydd för fordringsägarnas, tredje mäns eller del allmännas intressen (prop. 1975:103 s. 242).

De yrkesverksamma revisorerna delas in i tre grupper, auktoriserade revisorer, godkända revisorer och övriga. Det är kommerskollegium som meddelar auklorisation resp. godkännande av revisorer. För auklorisation krävs bl.a. ekonomexamen, avlagd vid svenskt universitet eller högskola, och minst fem års praktisk utövning av revisorsyrkel. För godkännande krävs viss teorefisk utbildning och minst fem års praktisk yrkesverksamhet.

Genom ändringar i bl.a. aktiebolagslagen har kraven pä revisionen skärpts under de senasle åren. Numera gäller alt minst en av de av bolagsstämman utsedda revisorerna skall vara antingen auktoriserad eller godkänd oavsett bolagets storlek. För bolag som har bildals före den 1 januari 1983 fär dessa nya regler full genomslagskrafl den 1 januari 1988 (SFS 1982:739).

Vidare gäller sedan den I januari 1985 att revisorerna är skyldiga atl också kontrollera all bolaget har fullgjort sin skyldighet atl göra avdrag för preliminär A- skatt och kvarstående skatt, all bolaget i förekommande fall är anmält för moms-registrering, atl bolaget lämnat föreskrivna uppbördsdeklarationer avseende arbetsgivareavgifter m.m. och atl bolaget i rält tid betalat sina skatter och avgifter. Samtidigt har det införts möjlighet för länsstyrelsen atl besluta att de tidigare nämnda reglerna om förstärkt revisorskompetens för elt visst bolag skall böria tillämpas vid en tidigare tidpunkt än den I januari 1988 (SFS 1984:945).

Sammantagna innebär de nya reglerna en avsevärd utvidgning av de auktoriserade och godkända revisorernas arbetsfält. Dessa mäste nu anlitas även av mindre företag som kanske inte är solida eller som inte drivs seriöst, med de risker för arvodesfordringar som detta för med sig. Även den vidgade kontrollskyldigheten innebär ökade risker i detta hänseende. Revisorn får räkna med att oftare än tidigare hamna i konflikt med företagets ledning. Det kan vidare antas att en del av de företag som från år 1988 blir aktuella för en mer kvalificerad revision nu använder konkurs som ett mer eller mindre löpande inslag i verksamheten. Revisorerna kan alltså antas komma all möta etl störte antal konkurssitualioner än hittills. Ofta är revisorn den förste som när klarhet över företagels ekonomiska svårigheter. Både för företaget och för del allmänna är det angeläget att revisorn i

just den uppkomna situationen är aktiv och försöker rädda företaget från 174

konkurs och eventuellt åstadkomma nägon form av rekonstruktion.

Revisorernas nya uppgifter har ålagts dem främst i samhällets intresse. Enligt min mening är det därför rimligt alt revisorerna kompenseras för de ökade risker för deras arvodesfordringar som de nya uppgifterna för med sig.

Som jag nämnde i föregående avsnitt anses en revisor inle ha rätt all åberopa retentionsrätt i de handlingar som han har mottagit för granskning. I fråga om handlingar som revisorn själv har upprättat vid fullgörandet av etl revisionsuppdrag anses del vidare inte förenligt med god revisorssed atl göra en delentionsräti gällande.

Det kan naturligtvis hävdas att en revisor har möjlighet att säkerställa sin kommande fordran genom alt begära förskott på denna. Att förskott begärs och lämnas förekommer ocksä i praktiken. En förskottsbetalning kan emellertid i vissa fall återvinnas enligt 35 § KL (4 kap. 10 8 i mitt förslag). Del anses vidare vara tveksamt om etl förskoll, i vart fall om del uppgår till slörre belopp, är förenligt med den oberoende ställning som revisorn skall inta gentemot förelaget. Del aktuella problemet bör därför lösas på annat sätt.

Jag anser att den lämpligaste lösningen är att tillerkänna revisorerna en allmän förmånsrätt i konkurs för fordringar pä grund av revisionsuppdrag. Del är naturiigt att placera förmånsrätten närmast efler konkursansök-ningskostnader m.m. (10 § förmänsrättslagen) och före förmånsrätten för skatter och avgifter (11 §).

Den fordran som sålunda bör ges förmånsrätt bör endast avse sådant arbeie som föreskrivs i lag eller annan författning. Däremot finns del enligt min mening inte skäl att begränsa förmånsrätten lill atl gälla endast lill förmän för auktoriserade eller godkända revisorer ulan alla revisorer bör omfattas.

Det bör vara förenligt med normala fakturerings- och kravrutiner i branschen all begränsa förmånsrätten till fordringar avseende arbete utfört under de senaste sex månaderna före konkursen.

Som framgår av föregående avsnitt (2.11) föreslår jag all en konkursförvaltare skall få tillgång till räkenskapsmalerial som en uppdragstagare -t.ex. en bokföringsbyrå - själv har upprättat. Detta medför atl den rätt alt hålla inne handlingarna till säkerhet för betalning för detta arbeie som uppdragstagaren nu har går förlorad gentemot konkursboet.

Jag förordar all även sädana uppdragstagare som nämnts nu ges förmånsrätt i uppdragsgivarens konkurs för sina fordringar på motsvarande säll som revisorer.

Prop. 1986/87:90

Riksskatteverkets förslag överensstämmer i sak med mitt förslag. Prop. 1986/87:90

Remissinstanserna fillstyrker förslaget eller lämnar del ulan erinran. Domstolsverket anser dock atl riksskalteverkets förslag bör analyseras närmare och ifrågasätter om inte öresbelopp, som en konsekvens av förslaget, bör slopas också i andra sammanhang som i exekulionsfillar och fakturor.

Bakgrund och skälen för mitt förslag: Riksskatteverket har i en framställning till justitiedepartementet hemställt om författningsändring så att öretal kan slopas vid indrivning även i enskilda mål. Framställningen har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av domstolsverket, statskontoret, riks-revisionsverket. Svenska bankföreningen (med PK-banken), Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska inkas-soföreningen. Finansbolagens förening och Föreningen Sveriges kronofogdar. Remissvaren finns tillgänghga hos justitiedepartementet i lagstiftningsärendet (dnr 689- 86). Framställningen har fått ett över lag positivt bemötande av remissinstanserna.

Vid indrivning av statens fordringar i allmänna mål gäller enligt lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar fill hell krontal, m.m. att såväl kapitalbeloppet som ränta bestäms till helt krontal. Bestämmelsen tillkom med anledning av övergången fill ett system med automatisk databehandling (ADB) i allmänna mål inom exekutionsväsendet. Såsom framhölls av departementschefen i förarbetena till lagen (prop. 1972:86 s. 9) skulle användningen av öretal komplicera programmeringen och göra bearbetningen i datamaskin långsammare.

Sedan år 1984 är exekutionsväsendets ADB-system utbyggt till landets samtliga kronofogdemyndigheter. I dagens läge innebär detta atl alla allmänna mål handläggs helt med hjälp av ADB-systemet. Också enskilda mål handläggs datamässigt i viss omfattning, bl.a. vad gäller registrering av mäl, utskrift av indrivningshandlingar samt avregistrering och överflyttning av mäl.

Erfarenheterna av de införda rutinerna är goda och man har därför satsat resurser för ytterligare utbyggnad av ADB-slöd för de enskilda målen. Riksskatteverket har i detta syfte tillsatt ell projekt för att utreda bl.a. frågan om ADB-ruliner för bokföring och redovisning i enskilda mäl.

Pä samma sätt som när det gäller de allmänna målen är del av betydelse för de enskilda målens del att hanteringen inte behöver tyngas med öretal. Förekomsten av örelal skapar merarbete både vid ränleberäkningen och fördelningen av infiulna belopp och vid upprättande av indrivnings-, bokförings- och redovisningshandlingar. Visserligen har ulveckligen på dataområdet medfört atl de ytteriigare positioner som krävs för öreshanteringen inle är lika besvärande som tidigare. "Längre" belopp innebär emellertid alllid störte risk för fel. Dessutom är det av intresse atl kunna forma rutinerna för allmänna och enskilda mål så lika som möjligl.

Om betalning i allmänt mål inflyter med annal än helt krontal föreskrivs i
2 § den tidigare nämnda lagen atl överskjutande öresbelopp skall avräknas
i annat ulsökningsmäl rörande samme gäldenär eller, om del inle kan ske,
tillfalla statsverket. Departementschefen har i lagens förarbeten (prop.
1972:86 s. 10) påpekat all en sädan ordning förutsätter atl gäldenärerna 176

underrättas om att öretal inte kan tas emot som betalning utan normalt Prop. 1986/87:90 tillfaller statsverket.

Det kan här erinras atl riksdagen genom bifall lill motionen 1983/84:2194 beträffande avrundning lill helt krontal hemställt att regeringen i lämpligt sammanhang framlägger förslag till utvidgning av möjligheten lill öresav-rundning.

Riksskatteverkel har i sin framställning anfört atl del bl.a. med hänsyn till penningvärdesutvecklingen kan hällas för visst att enskilda borgenärer inte har någol all invända mol den rafionalisering som slopandet av öretal skulle innebära. Vid remissbehandlingen har alla de remissinstanser som kan anses företräda borgenärsintressen tillstyrkt framställningen.

Mot den angivna bakgrunden delar jag riksskalteverkets uppfattning atl örelal bör slopas vid indrivning av fordran även i enskilda mäl. Jag anser emellertid atl del bör ske genom en ändring i 1972 års lag. Pä del sättet uppnäs en smidig samordning med de allmänna målen.

Öresavrundning i enskilda mäl bör emellertid gälla endast vid indrivning genom kronofogdemyndighet. Domstolsverket föreslår att öretal skall slopas även i exekutionstitlar och fakturor m.m. En sådan ordning skulle emellertid medföra all ören förlorar i betydelse som betalningsmedel, vilket i sin lur skulle verka inflationsdrivande. En sådan ordning är därför inte lämplig. Vid frivillig betalning skall alltså även öresbeloppet alltjämt betalas.

Enligt 2 8 andra stycket i 1972 års lag skall överskjutande öresbelopp som gäldenären betalar i första hand avräknas från fordran i annal ulsökningsmäl och, om del inle kan ske, tillfalla staten. Detsamma bör gälla i enskilda mål. Gäldenärerna bör underätlas om att öretal inte kan tas emot som betalning utan normall sett tillfaller staten.

2,14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Såväl konkurslagskommitténs som Eko-kommissionens förslag fill ikraftträdande- och övergångsbestämmelser har lämnats ulan erinran av remissinstanserna. Delsamma gäller kommitténs förslag till följdändringar i andra lagar. Förslagen häri allt väsentligt lagts till grund för utformningen av mitt förslag. Vissa avvikelser är emellertid påkallade. Jag återkommer till dem i specialmotiveringen.

Denna proposition bör kunna behandlas av riksdagen under våren 1987. Efler riksdagsbehandlingen torde behövas viss tid för information och förberedelser innan den nya lagstiftningen träder i kraft. Med den utgångspunkten förordar jag alt lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1988.

I samband med att den nya konkurslagen träder i kraft skall bl.a.
konkurslagen (1921:225, KL) och lagen (1921:226) om nya konkurslagens
införande och vad i avseende därå skall iakttagas (KP) upphävas. I princip
bör dock KL fortfarande gälla beträffande konkurser som har beslutats
före ikraftträdandet. När det gäller avvecklingen av konkursdomarinsiilu
tionen är del emellertid av praktiska skäl motiverat atl i princip låta den
nya ordningen slå igenom även i dessa äldre konkurser. Jag återkommer
lill den frågan i specialmoliveringen. 177

12 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 90

När del gäller KP kan anmärkas alt den lagen inte enbart innehåller Prop. 1986/87:90 bestämmelser avsedda att reglera övergängen från äldre till ny lagstiftning ulan också bestämmelser som innebär avvikelser från KL i vissa fall. Kommittén har undersökt om dessa bestämmelser behöver föras över lill ny lagstiftning i samband med atl KP upphävs. De bestämmelser som avses är följande.

Enligt 7 § KP gäller åtskilliga från KL avvikande bestämmelser i fall då gäldenären är gift och äldre giflermälsbalken är tillämplig pä makarnas förmögenhetsförhållanden. Detta är fallet om äktenskapet har ingåtts före den 1 januari 1921. Vid årsskiftet 1970/71 var antalet sådana äktenskap omkring 42000. Vid årsskiftet 1980/81 var antalet ca 4 400 och vid årsskiftet 1985/86 ca 810. Med hänsyn till det hastigt sjunkande antalet äldre äktenskap delar jag kommitténs uppfattning att det inte finns något praktiskt behov av atl behålla särtegler för dessa äktenskap.

1 8 8 KP anges två fall då särbestämmelser om konkurs i annan lag skall tillämpas. Det ena fallet avser de i lagen (1901:39 s. 1) angående ersättning fill följd av olycksfall i arbete meddelade föreskrifterna om utdelning för fordran pä livränta i arbetsgivares konkurs, i den män dessa föreskrifter pä grund av bestämmelse i lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbeie fortfarande skall gälla. 1916 års lag har ersatts av nya lagar, senast lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Särtegleringen i KP saknar numera betydelse, Nägon motsvarighet till den behövs alltså inle.

Del andra fallet som avses i 8 8 KP gäller bestämmelserna i lagen (1917:257) om försäkringsrörelse om särskild administration i vissa fall då ett försäkringsbolag gäll i konkurs. I sak motsvarande bestämmelser finns numera i försäkringsrörelselagen (1982:713). Enligt 1 kap. 6 8 förslaget till konkurslag skall avvikande bestämmelser i andra lagar tillämpas i stället för konkurslagens bestämmelser. Det behövs därför inte heller nägon motsvarighet fill den nu aktuella bestämmelsen i 8 8 KP.

19 8 KP erinras bl.a. om de särbestämmelser som finns för fall då bankaktiebolag, sparbanker och vissa centralkassor för jordbrukskredit kommer i konkurs. I 9 kap. 5 8 (jfr 7 kap. 13 8) förslaget lill konkurslag finns del bestämmelser om bl.a. bevakningsfrihet för insätlare i sådana bankers och kassors konkurs. På grund härav förordar jag atl lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs upphävs. Särbestämmelser finns också i lagen (1955:183) om bankrörelse, lagen (1955:416) om sparbanker och lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen. Dessa bestämmelser eller snarare deras motsvarigheter i den föreslagna nya banklagstiftningen (prop. 1986/87:12) skall till följd av 1 kap. 6 8 tillämpas även i fortsättningen. Nägon motsvarighet till 9 8 KP behövs alltså inte.

Vad härefter gäller övergångsbestämmelser fill ändringar i KL kommer dessa att behälla sin giltighet i den mån de endast är avsedda att reglera övergången från äldre till ny lag. Övergångsbestämmelser som inte är av den karaktären upphör däremot atl gälla, om inte annal sägs. Beträffande sädana bestämmelser kan anmärkas följande.

Bestämmelsen i punkt 3 sjätte stycket övergångsbestämmelserna lill
lagen (1975:244) om ändring i konkurslagen saknar numera aktualitet (jfr
förordningen 1975:940 om lillämpning av 198 8 konkurslagen). En motsva- 178

righet lill bestämmelsen i punkl 3 i övergångsbestämmelserna till lagen Prop. 1986/87:90 (1979:340) om ändring i konkurslagen om frislberäkning i vissa fall bör föras in i övergångsbestämmelserna lill den nya lagen.

I övergångsbestämmelserna lill lagen (1981:825) om ändring i konkurslagen finns en bestämmelse om atl en sädan skiljedom som avses i 12 8 lagen (1981:775) om införande av ulsökningsbalken under vissa förutsättningar skall godtas som stöd för behörighet atl söka gäldenären i konkurs. Del är här fräga om andra s.k. legala skiljedomar än sädana som med slöd av bestämmelse i lag har meddelats enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Verkställighet av sådana skiljedomar har ansetts inte böra regleras i ulsökningsbalken eftersom de fåtaliga bestämmelser som föreskriver en sädan skiljedom så småningom torde komma att mönstras ut (prop. 1980/81:84 s. 128). 1 enlighet härmed har frågan om behörighet all söka gäldenären i konkurs med slöd av en sädan skiljedom ansetts böra regleras i en övergångsbestämmelse lill nämnda konkurslagsändring. 1 överensstämmelse med den reglering som nu gäller enligt 11 8 KL innehåller mitt förslag till ny konkurslag inte nägon bestämmelse om att sädana skiljedomar skall godtas som slöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs (jfr 2 kap. 6 8 andra slyckel). Saken bör i stället regleras genom en övergångsbestämmelse lill den nya konkurslagen.

Beträffande de övergångsbestämmelser som i övrigt behövs fär jag hänvisa till specialmoliveringen.

2.15 Följdändringar i andra lagar

Förslaget till ny konkurslag medför behov av följdändringar i ell stort antal lagar och andra författningar. Konkurslagskommitlén föreslår alt inte bara konkurslagen närstående lagar ulan jämväl lagstiftningen i övrigl bringas i överensstämmelse med den nya konkurslagen. Enligt kommittén bör dock ändringar inle vidtas i författningar i de fall som ändringen måste anses vara mer eller mindre onödig. Sålunda föreslår kommittén inle några ändringar i äldre giflermälsbalken, lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad, lagen (1981:775) om införande av ulsökningsbalken eller i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. I denna senare lag åsyftas nämligen med konkursdomare inte svenska förhållanden.

De av konkurslagskommitlén angivna riktlinjerna för följdändringar har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Vid utarbetandet av mina förslag till följdändringar har också kommitténs förslag följts i allt väsentligt.

Kommittén har lagt fram förslag lill ändringar i bl.a. lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs. Lönegaranliutredningen (A 1982:04) har i ell delbetänkande (SOU 1986:9) Ny lönegaranlilag lagt fram förslag lill en ny sådan lag. Betänkandet har remissbehandlats och förslaget övervägs för närvarande i arbetsmarknadsdepartementet. Efler samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet avstår jag från all nu lägga fram några ändringsförslag med anledning av den nya konkurslagen.

Kommittén har vidare lagt fram förslag till ändring i lagen (1974:8) om
rättegången i tvistemål om mindre värden. Regeringen har nyligen över- 179

lämnat en lagrådsremiss med förslag lill ändringar i RB. 1 del sammanhang- Prop. 1986/87:90 et föreslås att den nämnda lagen skall upphöra atl gälla. Jag avstår därför från all nu lägga fram något ändringsförslag som rör den lagen.

Jag har tidigare (avsnitt 2.12) redovisat mina skäl för att föreslå all förmånsrätt för revisorers m.fl. arvoden införs. Delta föranleder atl förmänsrättslagen (1970:979) föreslås ändrad pä ytterligare en punkl utöver den som kommittén föreslår. Av skäl som framgår av avsnitt 2.4.1 föreslär jag ocksä atl del införs en ny paragraf i sekretesslagen (1980:100). Jag föreslär vidare en ändring i passlagen (1978:302). Som framgått av vad jag tidigare har anfört (avsnitt 2.13) lägger jag ocksä fram förslag om ändringar i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar lill hell krontal, m. m.

Kungörelsebeslämmelsen i vattenlagen (1983:291) har givit upphov till problem, likartade dem som gällt för konkurslagens kungörelsebestämmelse. Jag föreslår därför alt 13 kap. 22 8 iredje stycket vattenlagen justeras enligt samma princip som jag föreslagit beträffande konkurslagen.

Stockholms lingsräii föreslår atl 12 kap. 71 8 jordabalken ändras så alt hyrestvisler som uppkommer i samband med konkurser, i likhet med vad som gäller för arbetstvister, kan handläggas i konkursen. Enligt tingsrätten brukar dessa hyrestvisler, trots atl de rätteligen borde handläggas vid fastighetsdomstol, vid tingsrätten handläggas enligt KL. Denna praxis bör enligt tingsrätten ges stöd i lag.

Rättegångsulredningen (Ju 1977:06) har enligt sina direktiv (Dir 1977:10) i uppgift bl.a. all föreslå åtgärder för att komma till rätta med de olägenheter som uppslår till följd av den strikta kompeiensuppdelningen mellan olika domstolar i närbesläktade mål, t.ex. mål vid allmän domstol och fastighetsdomstol. Enligt vad jag har inhämtat pågår arbetet med bl.a. denna uppgift för närvarande. Mol denna bakgrund finner jag det inte lämpligt alt nu föreslå en separat lösning för just hyrestvisler som uppkommer i samband med konkurs. Saken kan emellertid las upp på nytt när resultatet av rätlegångsulredningens arbeie pä denna punkl föreligger.

Som framgått av del tidigare anförda föreslär jag all lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs upphävs och all de regler som alltjämt har aktualitet flyttas till den nya konkurslagen eller till förordningen. De av kommittén föreslagna ändringarna i 1956 års lag saknar därför motsvarighet i mitt förslag.

Eftersom kommitténs förslag all befria del allmänna från skyldighet atl bevaka krav på skaller och avgifter saknar motsvarighet i mitt förslag lill ny konkurslag blir en av kommittén föreslagen ändring i lagen (1982:188) om preskription av skallefordringar m.m. obehövlig. Jag föreslär därför ingen ändring i den lagen.

Den nya konkurslagen medför också behov av följdändringar i en mängd förordningar, kungörelser m.m. 1 samband med att den nya konkursförordningen läggs fram avser jag atl förelägga regeringen de följdändringar som erfordras i dessa övriga författningar. De lämnas således ät sidan i detta sammanhang.

180

3 Upprättade lagförslag Prop. 1986/87:90

I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom juslitiedepartemenlel upprättats förslag lill

1. konkurslag,

2. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),

3. lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge,

4. lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge,

5. lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

6. lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land,

7. lag om ändring i äktenskapsbalken,

8. lag om ändring i jordabalken,

9. lagom ändring i vattenlagen (1983:291),

10. lag om ändring i rättegångsbalken,

11. lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429),

12. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

13. lag om ändring i ulsökningsbalken,

14. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg,

15. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

16. lag om ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar,

17. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000),

18. lag om ändring i bankakliebolagslagen (1987:000),

19. lag om ändring i sparbankslagen (1987:000),

20. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:000),

21. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

22. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

23. lag om ändring i lagen (1854:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

24. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

25. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

26. lag om ändring i förmånsrätlslagen (1970:979),

27. lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran hos holellgäst,

28. lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.,

29. lag om ändring i handelsregislerlagen (1974:157),

30. lag om ändring i passlagen (1978:302),

31. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

32. lag om ändring i lagen (1984:81) om fastighetsmäklare.
Lagrådei har granskat lagförslagen 1,2, II, 26, 30 och 31.

181

4 Specialmotivering Prop. 1986/87:90

4.1 Förslaget till ny konkurslag

Konkurslagskommitténs förslag till ny konkurslag vilar pä i huvudsak samma principer som den nu gällande konkurslagen. Den kronologiska framställningsmetoden, dvs. alt lagen i största möjliga utsträckning fids-mässigt följer den praktiska handläggningen av en konkurs, har behållits. Även kapitelindelningen följer i stort sett KL:s kapiteiindelning. 1 KLförslagel har emellertid antalet kapitel utökats och vissa regler med sakligt samband har samlats i nya särskilda kapitel, l.ex. reglerna om konkurskostnader och om handläggningen hos rätlen. Vidare är KLförslagel indelat i avdelningar. Avdelningsindelningen anknyter främst till skillnaderna mellan stor och mindre konkurs.

Med det enhetliga konkursförfarande som jag nu föreslår blir en avdelningsindelning inle lika naturlig. Då en sådan indelning knappast heller skulle öka läsbarheten, har den inle lagils upp i mitt förslag.

Den av kommittén föreslagna kapilelindelningen har med etl undanlag följts. Jag bortser här från atl 14 kap. KLförslagel, vilket innehåller särskilda bestämmelser om mindre konkurs, saknar motsvarighet i mitt förslag. Detsamma gäller 18 kap. KLförslagel, som behandlar näringsförbud efter särskild prövning. Undanlaget i övrigl från kommilléförslagels kapitelindelning gäller reglerna om avskrivning av konkurs.

Reglerna om avskrivning av konkurs återfinns i såväl KL som i KLförslagel på flera olika ställen. Olika regler gäller för avskrivning av ordinär konkurs pä grund av otillräckliga tillgångar och för mindre konkurs. Reglerna om avskrivning av ordinär konkurs kan också sägas vara ofullständiga, eftersom del saknas föreskrifter om hur del skall förfaras med eventuellt återstående tillgångar efler avskrivningsbeslutei. Ofta saknar också bestämmelserna om avskrivning av konkurs elt naturligt samband med de regler i anslutning till vilka de har placerats. Sålunda har exempelvis reglerna om avskrivning av ordinär konkurs pä grund av ofillräckliga tillgångar placerats i utdelningskapitlel.

Reglerna om avskrivning av konkurs - särskilt då i fräga om mindre konkurs — torde vara några av de mest tillämpade reglerna i konkurslagen. Del är därför naturligt atl de ges en mer framträdande placering. Dessa skäl talar enligt min mening för atl avskrivningsreglerna samlas i etl särskilt kapitel och därvid görs mer enhetliga och fullständiga. I mitt förslag har reglerna placerats i ell nytt kapitel (10 kap.) omedelbart före utdelningskapitlel.

4.1.1 I kap. Inledande bestämmelser

I I kap. har intagits vissa grundläggande bestämmelser om konkurs. 1 / kap.
enlighet med vad som föreslagils under remissbehandlingen inleds kapitlet
med en allmänt hällen definition av begreppet konkurs (1 8). I paragrafen
anges också hell allmänt vad som förslås med begreppet konkursbo. Föl
jande paragraf behandlar den allmänna konkursgrunden (2 8), Härefter 182

följer de grundläggande reglerna om förvaltning öch tillsyn (3 8). Att etl Prop. 1986/87:90 konkursbo kan försättas i konkurs framgår av 4 §. I 5 § har intagits bestäm- / kap. melser om tillämpningen av regler om panträtt i fast resp. lös egendom. Kapitlet avslutas med en bestämmelse (6 8) om hur en avvikande regel i en annan lag förhåller sig lill reglerna i konkurslagen.

Två av paragraferna i 1 kap. KLförslagel saknar motsvarighet i mitt förslag. I den ena (1 kap. 2 8) anges de tvä formerna för handläggning av konkurs. Med del enhetliga konkursförfarande som jag här förordar kan dessa regler slopas. De ersätts dock i viss män av 9 kap. I 8, vari förutsättningarna för beslut om alt anordna elt bevakningsförfarande anges. Vidare sägs i I kap. 6 8 KLförslagel att staten, kommun och landstingskommun skall jämställas med borgenär som bevakat fordran i konkursen om den ifrågavarande fordringen omfattas av den av kommittén föreslagna bevakningsfriheten. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.1) redovisat mina skäl för all inte ta upp en regel om bevakningsfrihei för skalle- och avgiftsfordringar i mitt förslag.

1 §

Genom konkurs lar en gäldenärs samtliga borgenärer i ell sammanhang tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Under konkurs omhändertas tillgängarna för borgenärernas räkning av konkursboet.

Paragrafen saknar motsvarighet i såväl KL som KLförslagel.

Hovrätten för Nedre Nortland har ifrågasatt om inle den nya konkurslagen bör inledas med en allmän definition av begreppet konkurs. Visserligen torde konkurs vara ell välkänt begrepp för de flesta. Jag menar emellertid ändå all del i en lag av denna omfattning bör finnas en definition av del grundläggande begreppet konkurs, även om denna definition med nödvändighet måste vara allmänt hållen. Paragrafens utformning överensstämmer med lagrådets förslag.

I paragrafens första mening har i enlighet härmed angetts vad som frän principiella synpunkter kännetecknar konkurs. Utmärkande för konkurs, till skillnad från utmätning, är all det är gäldenärens samtliga fillgängar som las i anspråk för betalning sä långt möjligl av skulderna. Konkurs skiljer sig frän utmätning även därigenom att betalningen i princip skall avse samtliga skulder som finns vid en viss lidpunkt.

På motsvarande säll anges vad begreppet konkursbo rent allmänt betyder. Den definition som innefattas i andra meningen är emellertid inte heltäckande. Begreppet konkursbo kan ha delvis olika betydelser beroende på i vilket sammanhang del används. Del kan sålunda betyda den förmögenhetsmassa som skall användas för betalning till borgenärerna (se t.ex. 3 kap. 3 8) men ocksä del speciella rättssubjekt som konkursboet ulgör och som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter (t.ex. 3 kap. 9 8).

Allmänna bestämmelser om handläggningen av konkursärenden har la
gils upp i 16 kap. 183

Paragrafen har utformats enligt förslag av lagrådei. Som lagrådet har Prop. 1986/87:90 anfört kan definitionerna i paragrafen inte i sig läggas till grund för all lösa / kap. rättsliga problem.

2§

En gäldenär som är på obestånd skall efler egen eller en borgenärs ansökan försältas i konkurs, om inte annat är föreskrivet.

Med obestånd (insolvens) avses atl gäldenären inle kan rätteligen beiala sina skulder och atl denna oförmåga inle är endast tillfällig.

Paragrafen överensstämmer i sak med 1 kap. I 8 KLförslagel och 1 8 KL.

I 6 § av förevarande kapitel anges att om del i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse som avviker frän konkurslagen, den bestämmelsen gäller framför konkurslagen. Med hänsyn till den bestämmelsen har kommittén föreslagit all första styckel av förevarande 2 8 avslutas med en reservation för konkurshinder som kan följa av "denna lag". En remissinstans har påpekat att konkurshinder inle följer av andra bestämmelser i KLförslagel än 2 kap. 10 8, varför del i tydlighetens intresse uttryckligen bör hänvisas till denna paragraf.

Bestämmelser om konkurshinder har även i mitt förslag tagits upp i 2 kap. 10 8. Därutöver kan konkurshinder följa av bl.a. 9 och 13 §8 ackordslagen (1970:847) och lagen (1940:300) angående förordnande om anstånd med betalning av gäld (moralorielagen). Dessutom kan del förhållandet alt gäldenären försatts i konkurs i annal nordiskt land medföra hinder mol bifall lill en konkursansökan. Även om del med den föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 6 8 följer all konkurshinder i andra lagar skall beaklas vid tillämpningen av 2 §, bör detta förhållande framgå även av förevarande paragraf

Enligt min mening är det tillräckligt atl i förevarande paragraf anmärka att konkurshinder kan följa av särskilda föreskrifter, vare sig dessa utgörs av bestämmelser i konkurslagen eller av andra bestämmelser. Första styckel har utformats i enlighet med det sagda.

3§

Förvaltningen av etl konkursbo handhas av en eller flera förvaltare. Förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsynsmyndighet.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 1 kap. 3 8 KLförslagel. Del första stycket motsvaras av 41 § första stycket första meningen KL och det andra slyckel av 42 § första stycket KL.

Paragrafen upptar de grundläggande reglerna om konkursförvallningen och tillsynen däröver. För närvarande gäller att i mindre konkurs endast en förvaltare kan utses. I det enhetliga konkursförfarandel kan flera förvaltare utses även om någol bevakningsförfarande inte anordnas. 1 7 kap. 2 8 anges närmare under vilka omständigheter flera förvaltare kan utses.

Enligt 21 kap. I § ärvdabalken i dess lydelse före den 1 juli 1981 svarade
dödsbodelägarna personligen för de skulder efler den avlidne som de 184

kände fill vid bouppteckningens förrättande. Delägarna kunde emellertid Prop. 1986/87:90 befria sig frän detta ansvar genom atl avträda boet till förvaltning av / kap. boutredningsman eller till konkurs. Liknande regler fanns för den situationen all en skuld blev känd efter bouppteckningen. Denna reglering har samband med föreskriften i 185 a 8 andra stycket KL att förvaltare i dödsbofallen skall utses endast om bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken inle har upprättats eller annars särskilda skäl föreligger. Syftet med en konkursansökan i dessa fall var ofta all dödsbodelägarna önskade befria sig från det personliga betalningsansvaret. Någon egentlig konkursutredning behövdes dä inte (prop. 1978/79:105 s. 221).

Eftersom principen om dödsbodelägarnas personliga ansvar för den dödes skulder numera har övergetts (prop. 1980/81:48, SFS 1981:359), saknas det anledning för delägarna att försätta dödsboet i konkurs enbart för att undvika ansvaret för skulderna. Därmed saknas det, som kommittén har påpekat, skäl för all behålla särregleringen för dessa fall.

Närmare bestämmelser om förvaltningen av konkursboet och tillsynen däröver finns i 7 kap.

Etl konkursbo som är pä obestånd kan försättas i konkurs. Vad som är föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sädana fall gälla konkursboet.

Paragrafen överensstämmer med 1 kap. 4 § KLförslagel och 193 8 KL.

Med panträtt i fast egendom jämställs vid tillämpningen av denna lag annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen och inte grundas pä utmätning eller betalningssäkring.

Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas också i fråga om borgenär med rätt atl hålla kvar lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt).

Paragrafen överensstämmer med 1 kap. 5 8 KLförslagel och motsvarar i sak 195 8 KL.

Med uttrycket handpanträtt avses delsamma som 14 8 2 förmänsrättslagen (1970:979). Det innebär atl även panträtt i lös egendom som pä grund av egendomens beskaffenhet stiftas ulan tradition inbegrips. Som exempel kan nämnas panträtt i muntlig fordran efter denuntialion. Vidare inbegrips såväl konventionell handpanträtt, dvs. panträtt som grundas pä avtal, och legal handpanträtt, dvs. sådan panträtt som uppkommit direkt på grund av bestämmelser i lag (t.ex. 6, 31, 32, 36 och 75 88 kommissionslagen 1914:45). Även termen retentionsrätt har samma betydelse som 14 8 2 förmånsrätlslagen, dvs. en rätt all kvarhälla lös egendom lill säkerhet för fordran.

Atl bestämmelserna i bl.a. konkurslagen angående fast egendom och
rättighet däri också tillämpas i fråga om tomträtt följer av 13 kap. 26 8
jordabalken. 185

Hovrätten för Nedre Norrland har ifrågasatt om paragrafen försvarar sin Prop. 1986/87:90 plats i I kap. Nägon helt invändningsfri placering av paragrafen går knap- I kap. pasl atl finna. Jag anser all del med hänsyn till bestämmelsernas allmänna karaktär är försvarbart atl behålla den av kommittén föreslagna placeringen.

Om del i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Angående tillämpligheten av rältegångsbalken ges bestämmelser i del följande.

Paragrafen saknar motsvarighet i KL. Det första stycket överensstämmer med 1 kap. 7 8 KLförslagel.

Av allmänna principer för lagtolkning följer att speciallagstiftning normalt tar över allmän lagstiftning, varför den föreslagna bestämmelsen i första stycket från formell synpunkt knappast är nödvändig. Jag anser dock all bestämmelsen fyller elt behov eftersom den klargör elt förhållande som inle stär klart för den oinilierade. Kommittén har i belänkandet (s. 256) angett ett antal bestämmelser som för vissa fall avviker frän konkurslagen och som alltså skall gälla i stället för denna. Jag fär här hänvisa till betänkandet. Angående konkurshinder hänvisar jag också lill specialmoliveringen till 2 8 i detta kapitel.

Den nya konkurslagen innehåller vissa delvis nya regler om handläggningen. En nyhet som redan berörts är atl konkursdomarinstitulionen har slopats och ersatts av rätlen som sädan. Vidare föresläs att åtskilliga av de frågor som i dag handläggs av rätten som vanligt tvistemål skall handläggas inom ramen för konkursärendel. Delta gäller l.ex. prövningen av en borgenärs konkursansökan som inte har medgelis av gäldenären, av tvisfiga fordringar i konkurs och av förvaltares arvodesanspråk. Av 16 kap. 2 8 framgår atl rättegångsbalkens (RB) bestämmelser om handläggningen av tvistemål i lillämpliga delar gäller vid rättens handläggning av konkursärenden. Angående den närmare regleringen av dessa frågor hänvisas i första hand till specialmoliveringen i anslutning till rubriken till 16 kap. saml till 16 kap. 1-3 88.

På förslag av lagrådei har jag som ett andra styckel tagit upp en bestämmelse som klargör att första styckel inte har avseende pä företrädesförhäl-landel i vad avser konkurslagen och RB. Frågan i vad män RB är tillämplig i konkursärenden regleras i särskilda bestämmelser i del följande, främst i 16 kap.

4.1.2 2 kap. Konkursansökan och konkursbesiut m.m.

Kapitlet innehåller bestämmelser som huvudsakligen rör inledande av 2 kap.
konkurs. Bestämmelserna motsvarar i slorl sett 2-19 88 KL. Dessa be
stämmelser omarbetades i grunden vid 1975 års konkursreform. Beträffan
de motiven kan jag därför i huvudsak hänvisa till prop. 1975:6. 186

Som framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) föreslås nu atl Prop. 1986/87:90 konkursdomarinstitulionen avskaffas. Delta medför behov av att finna nya 2 kap. rutiner för handläggningen av en tvistig konkursansökan.

Handläggningen tillgår i dag på följande sätt. En ansökan av en borgenär om atl gäldenären skall försällas i konkurs görs hos konkursdomaren. Denne delger gäldenären etl föreläggande all svara pä ansökningen. Om gäldenären inle då medger bifall till ansökningen, hänskjuls denna till rättens prövning. Konkursdomaren kallar parterna lill en förhandling inför rätten varvid ansökningen slutligt prövas. Kallelsen lill förhandlingen skall delges gäldenären. Uteblir borgenären frän förhandlingen skall målet avskrivas, om inle gäldenären medger bifall till ansökningen. Gäldenärens utevaro utgör inle någol hinder mol all målet avgörs.

Det nu gällande förfarandet för prövning av tvisfiga konkursansökningar har kritiserats för all vara alltför omständligt. Tilllagande svårigheter all få mindre nogräknade gäldenärer delgivna har understött kritiken. Delgiv-ningssvårighelerna ger sig främst lill känna vid försök att delge kallelsen till förhandlingen inför rätlen. Del påslås att gäldenären vid del här laget vet vad det är fräga om och därför kan ha ell intresse av alt undgå delgivningsförsök.

Eftersom handläggningen av en konkursansökan framdeles kommer atl äga rum endast vid rälien blir del inle aktuellt med nägon form av hänskju-tande av en tvistig konkursansökan. Konkurslagskommitlén har övervägt olika alternativa lösningar. Kommittén har stannat för atl föreslå ett syslem som enligt kommittén i praktiken redan tillämpas på sina håll i landet och som bygger pä all man slår samman föreläggandel för gäldenären att svara på en konkursansökan med en kallelse till en förhandling inför rätten. Antalet delgivningslillfällen kan därmed minskas lill etl och proceduren förenklas. En olägenhet som är förenad med systemet är att rätten alltid måste sälta ut varje konkursansökan av borgenär lill förhandling trots atl denna i många fall senare måste ställas in om gäldenären medger ansökningen.

Kommitténs förslag till ny handläggningsordning har av de remissinstanser som har uttalat sig i denna fråga fäll ell odelat positivt mottagande. Kommilléförslaget har också lagts lill grund för utformningen av mitt förslag.

I förhällande till 2 kap. KLförslagel medför det enhetliga konkursförfarandet vissa ändringar av bl.a. reglerna som rör åtgärder vid konkurs (2 kap. 23-25 88 KLförslagel). Vidare har reglerna om förfarandet när högre rält beslutar om ändrad handläggningsform (2 kap. 26 § KLförslagel) av naturliga skäl fält utgå.

En fråga som inte har behandlats av kommittén är frågan om ersäiining
för räiiegångskosinader som en part har haft i samband med en konkurs
ansökan. KL upptar inga särskilda regler om detta, men del anses i praxis
att 18 kap. RB bör tillämpas analogt. I 10 8 förmänsrättslagen (1970:979)
sägs bl.a. att en borgenärs kostnader för gäldenärens försällande i konkurs
åtnjuter den förmånsrätt som följer av den paragrafen. Det får antas atl en
borgenär inle är skyldig all framställa anspråk på kostnadsersättning i
konkursansökningsmålel för all vara berättigad lill förmånsrätt (jfr dock 187

vad lagrådei har anfört i sitt yttrande i anslutning fill 2 kap. 23 8). En Prop. 1986/87:90 borgenär kan ju ha kostnader för försättandet i konkurs även om gälde- 2 kap. nären omedelbart medger ansökningen och handläggningen av kostnadsfrågan bör inle fä fördröja etl konkursbeslut. Det är emellertid osäkert om rättens prövning av en borgenärs kostnadsanspråk är bindande för förvaltaren eller om denne senare kan framställa anmärkning mot anspråket. Del torde också råda viss osäkerhet om huruvida borgenären är skyldig alt bevaka sin fordran pä sådan fastställd kostnadsersättning. I avsaknad av särskilda regler därom torde en sådan skyldighet åvila borgenären.

För egen del anser jag del önskvärt all del i konkurslagen förs in bestämmelser om parternas ansvar för kostnader i samband med konkurs-ansökningsförfarandel. Bestämmelser om detta har tagits upp i 23 8 i förevarande kapitel.

Det kan inte anses lämpligt alt ålägga en borgenär skyldighet all framställa sitt krav pä kostnadsersättning innan rätten avgör en konkursansökan. Borgenären saknar möjlighet alt bedöma när ansökningen kan komma atl avgöras och del skulle medföra onödig försening all ålägga rälien skyldighet att bereda borgenären tillfälle all inkomma med sill kostnadsyrkande. I delta avseende passar således inte bestämmelserna i 18 kap. 14 8 RB. Om däremot konkursansökningen ogillas bör gäldenären, om han begär ersättning för sina kostnader, vara skyldig alt i enlighet med 18 kap. 14 8 RB framställa sina anspråk innan handläggningen avslutas. Undantag frän reglerna i 18 kap. 14 8 RB bör därför göras endast såvitt avser borgenärs anspråk pä ersättning.

Konkursansökan m.m. 1 §

Ansökan om konkurs görs skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet. Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig, om de inte är kända.

En ansökan skall avvisas, om del inte av den framgår vilken tingsrätt som är behörig och sökanden inte följer etl föreläggande alt avhjälpa bristen.

Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 1 § KLförslagel och 6 8 KL.

1 förhällande lill KL har de ändringar vidtagits som betingas av atl konkursdomarinsiilutionen avskaffas.

All ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller dennes ombud är närmast självklart. Även om man tolknings-vis kan komma fram till att etl sådant krav gäller utan uttrycklig reglering, delar jag kommitténs uppfattning att kravel bör framgå direkt av lagen. En bestämmelse i ämnet har förts in i första stycket andra meningen.

Enligt Stockholms tingsrätt bör forumfrågan övervägas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Del kan enligt tingsrätten sättas i fråga om

den generella hänvisningen lill RB:s forumregler i mål om belalningsskyl- Prop. 1986/87:90

dighel alltid är ändamålsenlig. Dessa forumregler kan enligt fingsrätten 2 kap.

medföra alt en konkursansökan måste las upp och prövas även i fall som

avses i 10 kap. 3 och 4 88 RB. Detta kan leda lill alt lingsräiten nödgas

handlägga en konkurs där varken gäldenären själv (3 och 4 88) eller nägon

honom tillhörig egendom (4 8) finns här i riket. Detta anser tingsrätten vara

en föga meningsfull uppgift.

Den fråga som lingsräiten har tagit upp rör närmast förutsättningarna för atl svensk domstol över huvud taget skall vara behörig att pröva en konkursansökan beträffande nägon som saknar hemvist här i riket. Indirekt har dock regleringen av forum betydelse även för den frågan.

Självfallet kan en konkursansökan mot den som har forum i landet endast med slöd av 10 kap. 3 eller 4 8 RB mänga gånger vara meningslös. Som tingsrätten själv har påpekat finns det emellertid skäl som talar för atl elt konkursförfarande ändå bör kunna anordnas här i landet i sädana fall. En konkurs kan vara nödvändig för alt återvinning skall kunna ske (jfr NJA 1980 s. 340) saml för att löneborgenärers intressen skall kunna tillgodoses genom ianspräktagande av lönegarantin. Dessutom kan näringsförbud under vissa förutsättningar åläggas den som är i konkurs (2 8 lagen, 1986:436, om näringsförbud).

De praktiska nackdelar som den nuvarande ordningen kan medföra torde aktualiseras endast undantagsvis. Det får som regel förutsättas all en borgenär inle lägger ned kostnader pä atl söka fä en gäldenär som saknar hemvist i Sverige försatt i konkurs här annal än när detta fyller nägon praktisk funktion. Jag anser därför inte all det på de skäl som tingsrällen har anfört finns anledning lill någon överarbetning av forumreglerna.

I fräga om ansökningens innehåll gäller bl.a. reglerna i 33 kap. RB angående skyldighet atl lämna uppgifter av betydelse för delgivning (jfr 16 kap. 2 8 första styckel).

Har en konkursansökan gjorts hos en tingsrätt som inle är behörig, skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten.

Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 2 8 KLförslagel och 7 8 KL.

3§

Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift om varie borgenärs namn och postadress samt om de böcker och andra handlingar som rör boet.

Ansöker elt dödsbo eller en dödsbodelägare om all boet skall försättas i
konkurs, skall lill ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efler
den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. Har 189

inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares namn och Prop. 1986/87:90
postadress lämnas. 2 kap

Paragrafen stämmer i sak överens med 2 kap. 3 8 KLförslagel och 8 § KL, frånsett all i milt förslag kravet på atl förteckningen skall ges in i två exemplar har slopats.

Anledning för ell dödsbo eller en dödsbodelägare alt ansöka om atl dödsboet skall försättas i konkurs kan vara att gäldenären har företagit rättshandlingar som är älervinningsbara. Atl även en enskild delägare kan vara taleberättigad följer av 18 kap. 1 a 8 ärvdabalken.

Görs ansökningen av en borgenär, skall han vid ansökningen lämna uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigl pä vilka han grundar yrkandet. Han skall även i original eller kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa. Ansökningshandlingen och de handlingar som har bifogats denna skall ges in i tvä exemplar.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 4 8 KLförslagel och 9 8 KL.

En ansökan skall avvisas, om den i de avseenden som avses i 3 eller 4 8 eller i övrigt är så bristfällig atl den inte kan läggas till grund för prövning i sak och sökanden inle följer elt föreläggande att avhjälpa brislen.

Paragrafen stämmer i sak överens med 2 kap. 5 § KLförslagel. Den motsvarar 10 § KL med det tillägget att det uttryckligen anges atl ansökningen fär avvisas bara om bristerna är sådana att ansökningen inle kan läggas till grund för prövning i sak.

Om sökanden eller dennes ombud trots etl föreläggande därom inte förser ansökningshandlingen med underskrift, bör ansökningen avvisas.

Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller har en domstol enligt lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis alt utmätning för en fordran fär äga rum, skall detta godtas som slöd för behörighet atl begära gäldenären i konkurs, även om avgörandet inle har vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte, om en domstol har förordnat all avgörandet inte får verkställas.

En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 8 ulsökningsbalken och en domstol inle har meddelat ell sådant förordnande som avses i 18 8 i samma kapitel.

1 andra fall än de som avses i första och andra styckena skall borgenären styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 6 8 KLförslagel och 11 § KL.
Har verkställighet av skiljedomen inte sökts skall rätten bedöma huruvi- 190

da hinder mot verkställighet av skiljedomen föreligger. Har kronofogde- Prop. 1986/87:90 myndigheten prövat saken och funnit all hinder mol verkställighet inte 2 kap. möter kan vad som har förekommit i verkställighelsmålel åberopas i konkursärendet, men rätten är inte bunden av kronofogdemyndighetens beslut (prop. 1980/81:84 s. 207).

1118 andra stycket KL, som motsvarar tredje stycket i förslaget, sägs för närvarande alt borgenären i övriga fall skall styrka fordringen. Detta uttryck syftar enbart pä borgenärens behörighet atl söka gäldenären i konkurs, dvs. atl han har en fordran mol gäldenären. Uttrycket kan emellertid felaktigt föranleda den uppfattningen alt de exekutionstitlar som anges i förslagels första och andra stycken också alltid skall läggas till grund för insolvensprövningen (jfr NJA 1981 s. 395). För att klargöra att så inte är fallet sägs i den nu förevarande paragrafens tredje stycke att borgenären i andra fall än som avses i första och andra styckena skall styrka sin behörighet atl söka gäldenären i konkurs.

Bevisning om obeslånd

En uppgift av gäldenären att han är insolvent skall godtas, om del inte finns särskilda skäl att inte göra det.

Paragrafen stämmer överens med 2 kap, 7 8 KLförslagel och 2 8 KL,

Om inle annat visas, anses en gäldenär vara insolvent, när det vid verkställighet enligt 4 kap, ulsökningsbalken inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen har framgått all han saknat tillgångar lill full betalning av ulmätningsfordringen. Delsamma gäller, om gäldenären har förklarat sig ställa in sina betalningar.

Paragrafen motsvaras av 2 kap. 8 8 KLförslagel och 3 8 KL.

1 förhällande lill 3 8 kL har i enlighet med KLförslagel gjorts den ändringen atl ordet "utmätning" ersatts med "verkställighet enligt 4 kap. ulsökningsbalken". Enligt 4 kap. 9 8 i balken skall kronofogdemyndigheten i den utsträckning som påkallas av ansökningens innehåll, gäldenärens förhållanden och övriga omständigheter undersöka huruvida gäldenären har utmätningsbar egendom. För att undersöka detta kan kronofogdemyndigheten använda flera olika metoder. En ulmälningsförrätlning hos gäldenären är en metod. Förhör med gäldenären och registerforskning är andra metoder genom vilka del kan fastställas huruvida gäldenären har utmätningsbara tillgångar. Den föreslagna formuleringen ansluter bättre än den nuvarande till den ordning som sålunda gäller enligt ulsökningsbalken.

Utgångspunkten för beräkning av sexmånadersfrislen är dagen för ut
mätningen eller, om utmätning inte ägt rum, den dag dä kronofogdemyn
digheten bedömer att ytterligare undersökningar enligt 4 kap. 9 § ulsök
ningsbalken inle skall göras. Någon särskild bestämmelse om delta anser 19]

jag inte behövlig. Kronofogdemyndighetens beslut redovisas antingen i Prop. 1986/87:90 form av en underrättelse enligt 6 kap. 26 8 utsökningsförordningen (ett 2 kap. s.k. SUT-inlyg) eller, om utmätning har verkställts, i samband med älerre-dovisningen till borgenären.

Kommittén har också föreslagit att orden "befunnits sakna tillgångar till full betalning av ulmätningsfordringen" i 3 8 KL byts ut mot "befunnits helt eller delvis sakna tillgångar till betalning av utmätningsfordringen". Enligt min mening är emellertid den nuvarande ordalydelsen mer klargörande.

En gäldenär, som är eller senare än etl år före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125), skall om inle annal visas anses insolvent, om

1. gäldenären har uppmanals av en borgenär att betala klar och förfallen
skuld men underlåtit att göra detta inom en vecka och

2. borgenären begär gäldenären i konkurs inom tre veckor därefter och
skulden då ännu inte är betald.

Borgenärens uppmaning skall innehålla en upplysning om att en konkursansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären. Delgivning enligt 12 8 delgivningslagen (1970: 428) får ske endast om det finns anledning att anta alt gäldenären har avvikit eller på annat sätt häller sig undan.

Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 9 8 KLförslagel och 4 8 KL.

Den i 4 8 KL upptagna konkursgrunden är tillämplig beträffande gäldenär som är eller har varit bokföringsskyldig. Därmed avses emellertid endast bokföringsskyldighet enhgt bokföringslagen (1976:125). Av 1 8 tredje stycket jordbruksbokföringslagen (1979:141) anses nämligen följa att det inle är möjligt all tillämpa denna konkursgrund om gäldenären är bokföringsskyldig endast enligt jordbruksbokföringslagen. KLförslagel innebär inle nägon ändring pä denna punkt.

Kronofogdemyndigheten i Kristianstads distrikt har hos justifiedeparle-mentel begärt att 4 § KL ändras så alt den kan tillämpas ocksä i de fall dä gäldenären är bokföringsskyldig enhgt jordbruksbokföringslagen. Riksskatteverket (RSV), som fillsiyrkt bifall lill framställningen, har anfört:

"Flera kronofogdemyndigheter har till RSV uppgivit att man ser del som
ett hinder, all staten inle får åberopa presumtionsgrunden för obeslånd
enligt 4 8 KL vid ansökan om konkurs mol slörre jordbrukare. RSV anser
att det i de flesta fall inte kan föreligga sä stora svårigheter att i skattein
drivningen mot jordbrukare verkställa den utredning, som kan visa om skäl
föreligger för en konkursansökan eller inte. Emellertid har utvecklingen pä
jordbrukels område lett lill bl.a. atl allt större enheter tillskapas med
omfattande affärsförhållanden. Del kan ofta iakttas att lånebilden och
säkerhetsarrangemangen p.g.a. stordrift för l.ex. mjölk- och köttproduk
tion är komplicerad. Kronofogdemyndigheten kan bli tvungen all lägga ner
ett omfattande arbeie för all få en bild av de reslförda jordbrukarnas
ekonomiska förhållanden. Antalet reslförda jordbrukare har ocksä under
senare år ökat.
Som en jämförelse kan nämnas alt ett avsevärt antal mindre aktiebolag 192

och andra näringsidkare är bokföringsskyldigä enligt bokföringslagen. Mot Prop. 1986/87:90 dessa småföretagare kan man sålunda använda förfarandet med betalnings- 2 kap uppmaning enligt 4 8 KL.

Det bör också påpekas atl förutom bokföringsskyldiga även jordbrukare kan fä förelagsinteckning i sin näringsverksamhet.

Med hänsyn till det nyss anförda saml i syfte att få till stånd den snabba handläggning, som mänga gånger är behövlig i de fall fråga om konkurs uppkommer, vill RSV tillstyrka den framställning kronofogdemyndigheten i Kristianstad ingivit till departementet."

Kronofogdemyndigheterna i Linköping och Uddevalla distrikt samt Föreningen Sveriges kronofogdar har i sina yttranden över konkurslagskommitténs slutbetänkande framfört samma begäran.

För egen del vill jag först erinra om alt den nu ifrågavarande presumtionsgrunden för obestånd ursprungligen var lillämpbar endast på köpmän. Del ansågs angeläget alt personer, som i sin förvärvsverksamhet fortlöpande ingick förbindelser, med tanke pä borgenärernas säkerhet, snabbt kunde försättas i konkurs. Denna aspekt har numera kommit i skymundan men presumtionsgrunden används ofta när staten är sökande borgenär. Fördelen med detta är atl borgenären inte behöver genomföra nägon undersökning av gäldenärens förhållanden, något som beträffande gäldenärer med omfattande verksamhet kan vara både kostsamt och tidskrävande.

För atl presumtionsgrunden i 4 8 KL skall få åberopas krävs inte all den ifrågavarande skulden har uppkommit i den bokföringspliktiga rörelsen. Enligt jordbruksbokföringslagen är varje enskild person som äger eller brukar en jordbruksfastighet skyldig all ordna sin bokföring på del säll som anges i lagen. Lagen är således tillämplig också i de fall dä personer med en helt annan yrkesinriktning äger en mindre jordbruksfastighet. Presumtionsgrunden skulle alltså kunna bli tillämplig beträffande personer, vars ekonomiska omständigheter markant avviker från företagarens, om den utvidgas till alt gälla fall då bokföringsskyldighet föreligger endast enligt jordbruksbokföringslagen.

Enligt I § andra styckel jordbruksbokföringslagen behöver lagens bestämmelser om årsbokslut inte tillämpas av näringsidkare i vars verksamhet den ärliga brutloomsätiningen understiger elt gränsvärde motsvarande 20 gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller under den sista månaden av räkenskapsåret. Endast den enskilde jordbrukare vars bruttoomsättning för närvarande överstiger 466 000 kr. behöver alltså upprätta exempelvis resultat- och balansräkningar.

Del får antas att det är med avseende på dessa jordbrukare som olägenheterna av att inle kunna utnyttja presumtionsgrunden i 4 8 KL för en konkursansökan gör sig mest gällande. Delta talar för atl man skulle kunna införa en möjlighet att använda bokföringsskyldigheten enligt jordbruksbokföringslagen som presumtionsgrund, om man begränsar sig lill denna kategori.

Det är emellertid förenat med stora praktiska svårigheter att konstatera
huruvida en jordbrukare verkligen är skyldig alt upprätta årsbokslut enligt
bestämmelserna i jordbruksbokföringslagen. Den praktiska nyttan av en 193

bestämmelse i ämnet minskar därmed. Härtill kommer att 1980 års före-

13 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

tagsskattekommitté i delbelänkandel (SOU 1984:70) Slakeimetoden före- Prop. 1986/87:90

slår bl.a. alt jordbruksbokföringslagen avskaffas och dess bestämmelser 2 kap.

tas in i en reviderad bokföringslag. Kommitténs förslag skall ses mol

bakgrund av kommitténs principförslag om ett nytt beskallningssystem för

enskilda näringsidkare. Genomförs förslagen, vilket kan beräknas ske

tidigast år 1989, kommer förutsättningarna relativt snart efter den nya

konkurslagens ikraftträdande atl avsevärt förändras.

Sammanfattningsvis anser jag därför atl det för närvarande inte föreligger tillräckligt starka skäl för atl föreslå en sädan ändring av den aktuella presumtionsgrunden för obestånd som RSV och vissa kronofogdemyndigheter har begärt.

I milt förslag har uttryckligen angetts all bestämmelserna är tillämpliga i fråga om den som varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen. För att klargöra alt bokföringsskyldigheten skall ha förelegat någon gång under en tidsrymd av ell år närmast före konkursansökningen har ordalydelsen dessutom jämkats någol Gfr NJA 1977 s. 467).

Konkurshinder

10 §

En borgenär har inle rält att få gäldenären försatt i konkurs, om

1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i
egendom som tillhör gäldenären,

2. tredje man har ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran och konkursansökningen strider mol villkoren för säkerhetens ställande,

3. borgenärens fordran inte är förfallen lill betalning och betryggande säkerhet erbjuds av iredje man.

Med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man avses även borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.

Paragrafen stämmer överens med 2 kap. 10 8 KLförslagel och 5 § KL.

Säkerheisålgärder

11 §

Finns del sannolika skäl för bifall lill en konkursansökan och kan del med skäl befaras att gäldenären skaffar undan egendom, får rätten, om del finns särskild anledning, förordna om kvarstad pä gäldenärens egendom i avvaktan pä atl ansökningen prövas.

I fråga om en sådan säkerhetsåtgärd tillämpas vad som gäller om kvarstad för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken, om inle någol annat följer av denna lag. Detta gäller dock inte bestämmelsen i 16 kap, 15 § andra stycket ulsökningsbalken.

Rätten fär medge undanlag frän beviljad kvarstad.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 11 8 KLförslagel och 14 a 8 KL.

12 8

Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan del med

skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar sig en 194

skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, Prop. 1986/87:90 fär rätlen, om det finns särskild anledning till del, förbjuda gäldenären alt 2 kap. resa utomlands i avvaktan på alt ansökningen prövas. Om ett sådant reseförbud meddelas, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas atl lämna ifrån sig sill pass lill den kronofogdemyndighet som rälien bestämmer. Om gäldenären inte har någol pass, fär förbud all utfärda pass för honom meddelas. Gäldenären fär häktas, om del är uppenbari otillräckligt med ell reseförbud.

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första slyckel även pä den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidalor som har avgått eller entledigats senare än ell år före den dag då konkursansökningen kom in till lingsräiten.

Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 88 rättegångsbalken, om inle något annal följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inle hindras av alt säkerhet ställs. Inle heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 2 kap. 12 8 KLförslagel och 14 b 8 KL.

Vissa av de bestämmelser i KL som rör gäldenären anses i fall då gäldenären är en juridisk person lillämpliga på dem som enligt vanliga associationsrältsliga regler är ställföreträdare för gäldenären medan andra bestämmelser bara tar sikte på fysiska personer. Någon uttrycklig reglering av detta finns inte ulan sammanhanget fär avgöra. Bestämmelserna om tvångsmedel anses lillämpliga på ställföreträdare för juridiska personer.

Till skillnad från del lill lagrådet remitterade lagförslaget har här tagils upp en bestämmelse \ första styckel tredje meningen för fall dä gäldenären inte har någol pass. I den situationen kan rälien meddela ett förbud mot alt pass utfärdas för honom.

Bestämmelserna om reseförbud och häktning skall enligt 14 b 8 KL tillämpas ocksä på vissa förutvarande ställföreträdare, nämligen styrelseledamot, verkställande direktör och likvidalor som avgått eller entledigats senare än ett är före dagen dä konkursansökningen kom in till konkursdo-niaren.

Om konkursgäldenären är etl handelsbolag eller elt kommanditbolag bör enligt min mening reglerna tillämpas ocksä på en tidigare bolagsman. Del andra stycket har utformats i enlighet härmed. En motsvarande ändring föresläs i 6 kap. 13 8.

Rätlens beslut enligt första stycket medför inte i sig atl den berörde är förhindrad att skaffa sig elt nytt pass. Av 6 8 passlagen (1978:302) följer emellertid atl en person normalt sett är berättigad atl erhålla endast elt pass. Passmyndigheten har vid sin prövning av en passansökan alltid lillgång till information om huruvida pass finns utfärdat för sökanden. För all trots det kunna erhålla etl nytt pass måste i praktiken den passökande sanningslösl vid ansöKningen lämna uppgift om all hans tidigare pass har förkommii. Den sökande gör sig därmed skyldig lill osann försäkran.

Jag anser emellertid all detta inte är tillräckligt. Om den som har ålagts
reseförbud anser sig ha starka skäl för att lämna landet, drar han sig ]95

förmodligen inte för att sanningslösl intyga atl det tidigare passet har förkommii.

Reseförbud enligt RB utgör uttryckligen hinder mol bifall till en passan- Prop. 1986/87:90 sökan (7 8 3 passlagen). Rätten är skyldig att underrätta den lokala polis- 2 kap. myndigheten om ett sådant beslut (23 a § passförordningen, 1979:664). Hos myndigheten registreras uppgiften pä ett sådant sätt all den är lätt tillgänglig för alla polismyndigheter. Motsvarande bör enligt min mening gälla också för reseförbud enligt konkurslagen när gäldenären i det sammanhanget ålagts all lämna ifrån sig sitt pass. Del sagda lar sikte såväl pä beslut som meddelas under konkursansökningsstadiet som senare under konkursen meddelade beslut. Vad som har sagts nu bör gälla även ett beslut varigenom förbud all utfärda pass för gäldenären har meddelats.

Vad som nu har sagts medför behov av ändringar i bl.a. passlagen (se avsnitt 4.23).

13 8

Frågor om säkerhetsåtgärder enligt 11 eller 12 8 las upp på begäran av en borgenär. Innan rätten meddelar beslut i frågan skall gäldenären ges tillfälle all yttra sig, om del lämpligen kan ske.

Rätten fär hälla förhandling för prövning av fräga om säkerhetsåtgärd. Till förhandlingen skall gäldenären och borgenären kallas. Kallelserna bör delges.

Beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6 kap. 10 § iredje stycket och 11 §.

Etl beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären atl lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 2 kap. 13 8 KLförslagel och motsvaras av 14 c § KL.

Enligt 14 c 8 KL krävs inle förhandling för prövning av en fråga om säkerhetsåtgärd. Som anförs i anslutning till 6 kap. 11 8 bör emellertid förhandling i princip vara obligatorisk vid prövning av frågor om häktning under konkurs. Delsamma bör då gälla även under konkursansökningsstadiet.

Andra slyckel sista meningen har tillkommit pä förslag av lagrådei. Jag får angående motiven för denna bestämmelse hänvisa lill 15 kap. 4 §. Även del tredje styckel, som i lagrådsremissen utgjorde en del av det andra slyckel, har utformats i enlighet med lagrådels förslag. Skälen för den ändringen liksom innebörden av de nya reglerna framgår under 6 kap. 11 8.

Prövning av konkursansökan m.m. 14 8

Upptas en gäldenärs konkursansökan, skall rätten genast pröva ansökning
en.
Gäldenärens konkursansökan skall dock prövas vid en förhandling, om
I. det med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan
anledning finns särskilda skäl all inle godta uppgiften om gäldenärens
insolvens eller 196

2. ansökningen avser ett dödsbo som inte stär under förvaltning av Prop. 1986/87:90
boutredningsman och ansökningen inte har gjorts av samtliga delägare. 2 kap.

Förhandlingen skall hällas inom tvä veckor från del att ansökningen kom in till rätten. Om del finns särskilda skäl, fär den hållas senare, dock senast inom en månad. Till förhandlingen skall gäldenären kallas. 1 fall som avses i andra stycket 2 skall även de dödsbodelägare som inle har bilrätt ansökningen kallas. Ansökningen kan prövas slutligt även om gäldenären uteblir från förhandlingen. 1 kallelsen skall han upplysas om detta.

En konkursansökan som avses i andra stycket 2 skall förklaras vilande, om det görs en framställning om att dödsboets egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Om dödsboels egendom avträds till förvaltning av boutredningsman, förfaller konkursansökningen.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 2 kap. 14 8 KLförslagel och motsvaras av 12 8 KL. Det tredje slyckel motsvarar närmast 15 8 första stycket KL.

1 paragrafen behandlas förfarandet när en gäldenär själv ansöker om alt bli försatt i konkurs. I förhällande till KL har gjorts de ändringar som betingas av all konkursdomarinstitulionen avskaffas. Sålunda har föreskriften alt en ansökan under vissa omständigheter skall hänskjuias till rätlen slopats och ersatts med bestämmelser alt ansökningen i motsvarande fall skall prövas vid en förhandling. De särskilda bestämmelserna i tredje slyckel motsvaras av 15 8 första styckel första meningen KL. Inte heller i detta avseende innebär förslaget någon förändring i sak.

Fjärde slyckel första meningen saknar direkt motsvarighet i såväl KL som KLförslagel. För närvarande gäller enligt 12 § andra stycket andra meningen KL all en egen konkursansökan av etl dödsbo förfaller om dödsboets egendom avträds till boulredningsmannaförvallning på grund av en framställning som har gjorts senast dä konkursansökningen prövas. Enligt Stockholms tingsrätt är det omöjligt alt i förväg vela om en inkommen ansökan om att dödsboets egendom skall avträdas Ull förvaltning av boutredningsman senare kommer att bifallas. I den situationen har det enligt tingsrätten förekommit all konkursansökningen har förklarats vilande i avvaktan pä rättens prövning av den andra ansökningen.

Del finns anledning att till en bönan påpeka atl del numera inle är självklart att en konkursansökan skall förfalla om dödsboels förvaltning avträds till boutredningsman. Som framhållits i anslutning lill 1 kap. 3 8 har dödsbodelägarna numera i princip inget ansvar för den dödes skulder. Det saknas alltså anledning att som tidigare avträda förvaltningen av dödsboels egendom lill boutredningsman (eller till konkurs) för att befria dödsbodelägarna frän detta ansvar. En konkursansökan kan emellertid betingas av andra skäl, exempelvis för atl kunna utnyttja möjligheten att väcka talan om återvinning. Även i elt sådant fall kan det finnas skäl atl låta konkursansökningen stå tillbaka lill förmän för en ansökan om boutredningsman. Boutredningsmannens arbete kan ulföras utan atl kon-kurslagsliflningens omfattande regelsystem behöver tillämpas. Det ligger ocksä i dennes uppdrag bl.a. att träffa överenskommelser med den dödes borgenärer om inle boel räcker fill full betalning av fordringarna. Det fär därefter ankomma på boutredningsmannen att vid behov ansöka om att dödsboet försätts i konkurs, varvid hans uppdrag förfaller enligt 19 kap. 7 8 ärvdabalken.

Avsikten med nuvarande ordning torde vara just den som tingsrätten Prop. 1986/87:90 antytt, nämligen att den slutliga prövningen av konkursansökningen skall 2 kap. anstå till dess en ansökan om atl avträda boets egendom lill boutredningsman har prövats slutligt. Först om prövningen leder lill bifall av den senare ansökningen, skall konkursansökningen anses förfallen. Jag anser att detta bör framgå klart av lagtexten, särskilt som en vilandeförklaring kan sägas stå i strid mot bestämmelsen i första slyckel alt en ansökan skall prövas genast. Det fjärde styckel har utformats i enlighet härmed.

15 8

En kallelse som avses i 14 8 Iredje stycket skall delges. Kallelsen får delges enligt 12 8 delgivningslagen (1970:428) endast om del finns anledning att anta att gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Delgivning enligt 15 8 första styckel delgivningslagen får ske även när gäldenären vistas på känd ort utomlands, om delgivning annars inte kan ske här i landet och rätten med hänsyn till omständigheterna finner all del inte är skäligt alt kräva atl delgivningen verkställs utomlands.

Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 15 8 KLförslagel och motsvaras av 13 8 tredje styckel andra och tredje meningarna KL jämförda med 15 8 andra stycket KL.

Pä förslag av lagrådei inleds första styckel med en bestämmelse om atl delgivning skall ske (jfr under 15 kap. 4 8). 1 16 § finns bestämmelser om förhandling inför rälien med anledning av en borgenärs konkursansökan. Borgenären och gäldenären skall enligt paragrafen kallas till förhandlingen. I 17 § första stycket föreskrivs atl i fräga om kallelser enligt 16 8 tillämpas 15 8. Del innebär all även kallelser enligt 16 8 till såväl borgenären som gäldenären skall delges.

16 8

Upptas en borgenärs konkursansökan, skall rätlen sätta ut en förhandling för prövning av ansökningen.

Förhandlingen skall hällas inom tvä veckor från del alt ansökningen kom in lill rälien. Om det finns särskilda skäl, fär den hällas senare, dock senast inom sex veckor. Till förhandlingen skall parterna kallas. Parterna skall i kallelsen upplysas om den i 19 8 föreskrivna påföljden av atl part uteblir.

1 kallelsen till gäldenären skall denne föreläggas att svara på konkursansökningen vid förhandlingen. 1 kallelsen skall även anges att gäldenären inle behöver inställa sig, om han före förhandlingen skriftligen medger ansökningen och rälien inte särskilt underrättar honom om att förhandlingen ändå skall hållas.

Paragrafen stämmer i huvudsak överens med 2 kap. 16 8 KLförslagel och motsvaras närmast av 13 8 första styckel KL samt i viss mån också av 15 8 första stycket KL.

I förhällande lill KL har gjorts de ändringar som betingas av all konkurs
domarinsiilutionen avskaffas. Ansökningen skall alltid prövas av rätlen, i
första hand vid en förhandling. Om gäldenären medger ansökningen, skall 198

emellertid enligt 18 8 rätlen normall pröva ansökningen ulan förhandling. Prop. 1986/87:90 Behöver inle förhandling hållas, skall en redan utsatt förhandling ställas in 2 kap. (se vidare 18 8).

Särskilda skäl att hålla förhandling senare än inom två veckor kan vara bl.a. förutsebara delgivningssvårigheler eller alt gäldenären behöver längre rådrum, t.ex. om han vistas utomlands eller om hans ekonomiska förhållanden är svårbedömda. Alt kallelserna skall delges följer av 17 § jämförd med 15 §.

Enligt kommilléförslaget skall gäldenären anmodas att lämna de upplysningar som är av betydelse för valet av handläggningsform. 1 det enhetliga förfarandet behövs inte en sädan bestämmelse. Enligt min mening saknas ocksä skäl för att ålägga gäldenären skyldighet all i detta skede lämna upplysningar som belyser behovet av bevakningsförfarande. Det är förvaltaren som i första hand har alt ta ställning lill denna fräga och beslut i frågan behöver inte fattas förrän del finns ett tillfredsställande underiag för bedömningen. Normalt kan beslutet fattas vid edgångssammanträdet.

17 8

1 fråga om kallelser enligt 16 8 tillämpas 15 8. Gäldenären skall samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna handlingarna.

Om delgivning med gäldenären sker enligt 15 8 delgivningslagen (1970:428), får rätlen förordna atl gäldenärens egendom sätts under särskild vård. Kostnaden för värden skall betalas av borgenären.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 2 kap. 17 8 KLförslagel. Del första stycket motsvaras närmast av 13 8 Iredje stycket och 15 8 andra stycket KL saml det andra stycket av 13 8 fjärde styckel KL.

För närvarande gäller enligt 13 8 fjärde styckel KL atl konkursdomaren, om delgivning sker enligt 15 8 delgivningslagen, skall tillse atl gäldenärens egendom sätts under säker vård. Kostnaden skall betalas av borgenären. Kommittén föreslår inte någon ändring av dessa bestämmelser (2 kap. 17 § andra stycket KLförslagel).

Enligt Stockholms fingsräll kan tillämpningen av 17 8 andra styckel KLförslagel avsevärt fördröja handläggningen av en konkursansökan. Eftersom borgenärens kostnad för vården i dag ulgör en rättegängskoslnad i konkursansökningsmålel, kan beslutet inte meddelas förrän dels den person som har förvallat egendomen har framfört sina ersättningsanspråk och dels borgenären beretts tillfälle all yrka ersättning för sin rättegångskostnad. Tingsrätten ifrågasätter också om det är nödvändigt att gäldenärens egendom sätts under säker vård i fall då delgivning sker genom "spikning" pä grund av att gäldenären undandrar sig delgivning utan atl ha avvikit från sitt hemvist.

Som anförts i anslutning till kapitelrubriken förordar jag alt regler om
ansvaret för rättegångskostnader införs i lagen (2 kap. 23 8). Enligt de
föreslagna reglerna behöver en borgenär för atl få göra sin fordran på
ersättning för rättegångskostnader gällande i konkursen med förmänsrätt
enligt 10 8 förmånsrättslagen (1970:979) inte framställa sina anspråk innan 199

rätten meddelar konkursbeslutet. Med en sådan ordning torde beslut med Prop. 1986/87:90 anledning av själva konkursansökningen kunna meddelas utan tidsutdräkt. 2 kap.

Beträffande tingsrättens andra påpekande angående behovet av att i avsedda fall sätta egendomen under säker vård vill jag framhålla att bestämmelsen är av gammalt datum och skall ses mol bakgrund av delvis andra delgivningsbestämmelser och av atl möjligheten att förordna om kvarstad då inle fanns.

Om delgivning sker enligt 15 8 delgivningslagen är förhållandena typiskt sett sådana att det finns anledning atl befara att gäldenären inte lojalt kommer att medverka vid ell evenluelll konkursförfarande. Det finns då risk för atl sådan gäldenären tillhörig egendom som påträffas inte kommer atl skötas av gäldenären pä etl sådant sätt atl dess värde består. Ibland kan dä förutsättningar för kvarstad föreligga men detta är inte alltid fallet. Möjligheten alt i denna situation sätta gäldenärens egendom under säker vård bör därför behållas. Del bör emellertid överlämnas ål rätten att i vaije enskilt fall avgöra om sådan vård kan fylla någon prakfisk funkfion.

Jag förordar alltså alt den nuvarande skyldigheten att sätta egendomen under säker vård ersätts med en möjlighet för rätlen att förordna om sådan vård. Del förutsätts atl i första hand den ansökande borgenären lämnar upplysningar om behovet av sädan vård. Även tillsynsmyndigheten kan emellertid ha kännedom om förhållanden som inverkar på rättens bedömning. Uttrycket "säker värd" har bytts ut mol "särskild vård" ulan att någon saklig förändring är avsedd.

18 8

Om gäldenären före förhandlingen medger en borgenärs konkursansökan, skall rätten genast pröva ansökningen.

Om rätten med hänsyn lill tillgängliga upplysningar eller av nägon annan anledning finner atl del finns särskilda skäl mot antagandet att gäldenären är insolvent, skall konkursansökningen dock prövas vid förhandlingen. Rätten skall genast underrätta gäldenären om detta.

Behöver frågan om atl försälta gäldenären i konkurs inte prövas vid förhandlingen, skall denna ställas in och borgenären genast undertätlas om detta.

Paragrafen stämmer i huvudsak överens med 2 kap. 18 8 KLförslagel och motsvaras närmast av 14 8 första slyckel KL.

I förhällande lill KL har vidtagits de ändringar som betingas av den nya formen för handläggning av konkursansökningar. I det tredje stycket har -efler påpekande av Svea hovrätt - i förtydligande syfte införts den i och för sig naturliga regeln atl rälien i den angivna situationen skall ställa in den utsatta förhandlingen.

19 8

Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om inte

gäldenären medger ansökningen. 200

Ansökningen får prövas slutligt även om gäldenären uteblir frän för- Prop. 1986/87:90
handlingen. 2 kap.

Paragrafen stämmer i sak överens med 2 kap. 19 8 andra och iredje styckena KLförslagel. Den motsvarar 16 8 första och andra styckena KL. Av 16 kap. 2 och 3 §§ framgår bl.a. atl rätten vid förhandlingen normall sett är domför med en lagfaren domare och all RB:s regler om huvudförhandling i tvistemål i princip skall tillämpas.

20 §

En förhandling där frågan om alt försätta gäldenären i konkurs skall prövas får skjutas upp på parts begäran när det finns särskilda omständigheter. Uppskov får dock inle ulan synnerliga skäl meddelas, om sökanden motsätter sig det. Endast om det är nödvändigt fär uppskovet göras längre än fyra veckor.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 20 8 KLförslagel och 16 8 tredje stycket KL.

21 8

Om flera konkursansökningar mol samme gäldenär är anhängiga samtidigt och om en annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall det vad gäller frågor som är beroende av tiden för konkursansökan anses som om konkursbeslulel har grundals på den ansökan som kom in först.

Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 21 8 KLförslagel och 17 8 KL.

22 §

En konkursansökan fär inle återkallas sedan beslut om konkurs har meddelats. Även om gäldenären själv har ansökt om konkursen eller medgett en borgenärs konkursansökan, skall dock högre rätt upphäva beslutet, om gäldenären efter alt ha överklagat visar att han är solvenl.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 22 § KLförslagel och 18 8 KL.

23 8

1 fräga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. Bestämmelsen i 18 kap. 2 § skall dock inte tillämpas. Borgenären får utan hinder av 14 8 samma kapitel i konkursen göra gällande fordran på ersättning för sådana kostnader i den ordning som gäller för andra fordringar.

Paragrafen, som i förhällande till del remitterade förslaget jämkats någol

på förslag av lagrådei, är ny. Den saknar också motsvarighet i KLförsla- 201

get. Motiven för att nu införa regler om parternas kostnader i samband Prop. 1986/87:90 med prövning av en konkursansökan har redovisats under kapilelrubriken. 2 kap.

Huvudregeln att 18 kap. RB gäller i tillämpliga delar slår i överensstämmelse med vad som anses gälla redan i dag. Detta innebär bl.a. att en part har rätt lill ersättning för samma kostnader som i vanliga ivislemål, t.ex. för ansökningsavgift, juridiskt biträde och inslällelsekoslnader. Hänvisningen avser emellerfid även de formella reglerna i 18 kap. RB. Av naturh-ga skäl är frågan om rättegångskostnader aktuell endast när ansökan görs av en borgenär.

I andra meningen har för tydlighels skull uttryckligt undanlag gjorts för lillämpning av kvitiningsregeln i 18 kap. 2 8 RB. Den bestämmelsen skulle annars kunna läsas sä att den och inte 18 kap. 1 8 skulle vara huvudregel i konkurssammanhang.

Av tredje meningen framgår all en borgenär - vid bifall ull konkursansökningen — inle behöver framställa sitt anspråk på kostnadsersättning innan handläggningen avslutas. Det räcker att han gör anspråket gällande i konkursen antingen genom bevakning eller formlöst. Konkursansöknings-koslnaderna skall alltså i princip behandlas pä samma säll som andra konkursfordringar. En borgenär som vill ha ersättning för rättegångskostnader i ansökningsförfarandet måste göra anspråket gällande genom bevakning eller på annal sätt, oavsett om rätten meddelat beslut i ersättningsfrågan eller inte.

1 samband med lagrädsremissen framhöll jag vidare att om rätten har meddelat beslut om ersättning för rättegångskostnader, detta beslut inte är bindande för förvaltaren och övriga borgenärer utan kan angripas genom t.ex. anmärkning mol bevakning. Jag angav vidare att någon uttrycklig bestämmelse om detta inle torde behövas.

Lagrådei vänder sig mol delta uttalande och anför bl.a. atl med uttalandet torde åsyftas att rättens beslut på sin höjd har bevisverkan när del gäller att fastställa utdelningsberättigat belopp.

Lagrådet har ytterligare framhållit atl det av allmänna regler om dom
stolsavgörandens rättskraft torde följa att en före konkursen meddelad och
lagakraflvunnen dom varigenom gäldenären har ålagts betalningsskyldig
het gentemot en borgenär är att lägga fill grund för borgenärens rätt atl
erhålla utdelning i konkursen, såvitt angår fordringens giltighet och storlek
(se Welamson, a. a. s. 290, not 6). Delta gäller enligt lagrådet också en
förpliktelse att beiala rättegångskostnader. En reservafion bör dock göras
för möjligheten att i speciella fall påkalla återvinning. Den angivna princi
pen får, i avsaknad av positivt lagstöd för motsatsen, anses tillämplig även
pä ett beslut av rätlen i anslutning till ett konkursbeslui all tillerkänna
borgenären gotlgörelse för konkursansökningskostnader. Den aktuella be
stämmelsen i tredje meningen innefattar knappast något sådant stöd. Lag
rådet anser för sin del atl det inle finns tillräckligt behov av en regel av
innebörd att rättens beslut i kostnadsfrågan endast skulle ha bevisverkan
när kostnadsanspråket görs gällande i konkursen. Del kan härvidlag an
märkas att enligt uttalanden i litteraturen (Ekelöf, Rättegång III, fjärde
upplagan, 1980, s. 176 f) rätten ulan särskilt yrkande frän gäldenärens sida
torde kunna pröva skäligheten av begärd ersättning. Atl ersällningsbeslu- 202

let i princip fär rättskraft i konkursen innebär emellertid enligt lagrådet inle Prop. 1986/87:90 atl borgenären är befriad frän atl bevaka sin fordran, när bevakningsförfa- 2 kap. rande är anordnat.

För egen del kan jag hålla med lagrådet om att avgörandet i kostnadsfrågan har rättskraft i förhållandet mellan sökande borgenär och gäldenären. Huvudprincipen måste också vara att beslutet i kostnadsfrågan binder även övriga borgenärer. Jag vill emellertid inte utesluta atl frågan någon gång kan bedömas annorlunda, om beslutet grundas enbart pä etl medgivande av gäldenären.

Om en borgenärs konkursansökan ogillas, måste eventuella ersättningsanspråk från gäldenärens sida prövas samtidigt. 1 det fallet mäste på vanligt säll krävas alt gäldenären framställer sitt koslnadsanspråk innan handläggningen avslutas. Borgenären skall beredas tillfälle atl yttra sig över anspråket.

En särskild fråga är hur den situationen skall behandlas i rältegängskost-nadshänseende alt flera borgenärer var för sig gjort konkursansökan och gäldenären försatts i konkurs på grund av en av ansökningarna. Enligt vad som uttalades i samband med 1975 års reform borde även de övriga borgenärerna då betraktas som vinnande parter (prop. 1975:6 s. 182). Motsvarande gäller för del fallet att en eller flera borgenärer gjort konkursansökan och gäldenären försätts i konkurs på senare egen ansökan. Jag kan för min del ansluta mig lill dessa uttalanden. Att uttryckligen reglera hur kostnadsfördelningen skall ske i de olika situationer som kan bli aktuella är emellertid vanskligt. Man bör sålunda knappast betrakta en borgenär som vinnande part om hans ansökan, om den hade prövats, skulle ha ogillats därför atl exempelvis någol konkurshinder enligt 2 kap. 10 8 förelåg. Borgenären kanske inte heller var behörig alt ansöka om gäldenärens försättande i konkurs.

Även gäldenären kan ha kostnader i samband med atl han själv ansöker om att bli försatt i konkurs. I den mån gäldenären själv har betalt sådan kostnad berör denna inle konkursboet. En fordran som har uppkommit för t.ex. en advokat som biträtt gäldenären i samband med ansökningen får behandlas pä samma sätt som andra fordringar som kan göras gällande i konkursen.

Den nya bestämmelsen föranleder behov av ändring av rällshjälpslagens (1972:429) regler om motparts ersättningsskyldighet för kostnad för allmän rättshjälp (se avsnitt 4.7).

Åtgärder vid konkursbeslui m. m.

lA 8

När etl beslut om konkurs meddelas, skall tingsrätten

1. genast bestämma tidpunkt för det sammanträde vid vilket gäldenären skall avlägga bouppieckningsed (edgångssammanlräde),

2. snarast utse förvaltare,

3. kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borgenär

som har gjort konkursansökningen lill edgängssammanträdet. 203

Konkursbeslulel skall genast kungöras. Genom kungörelsen kallas övri- Prop. 1986/87:90

2 kap.

ga borgenärer till edgängssammanträdet.

Kallelsen fill gäldenären enligt första slyckel 3 skall delges.

Paragrafen motsvaras av 2 kap. 23-25 88 KLförslagel. Första stycket 1 motsvaras närmast av 19 § första styckel KL. Punkten 2 motsvaras närmast av 45 8 och 185 a 8 första stycket KL. Punkten 3 motsvaras närmast av 19 8 Iredje styckel KL saml 18 § första styckel 2 och 25 8 första stycket KF. Det andra slyckel har sin motsvarighet i 18 a § andra stycket och 19 § andra styckel KL. Del tredje styckel är nytt.

Regleringen av rätlens åtgärder i samband med elt konkursbeslui förenklas avsevärt med del enhetliga konkursförfarandet. Sålunda behöver rätten inte fatta beslut om handläggningsform eller om bevakningstider. I första stycket anges de beslut som rätten alUid måste falla i samband med konkursbeslulel.

Punkten I. Enligt 19 § första stycket KL skall konkursdomaren omedelbart bestämma tidpunkten för det första borgenärssammanträdei i en ordinär konkurs. I en mindre konkurs behöver konkursdomaren däremot inte fatta beslut om tidpunkten för del s.k. edgängssammanträdet förtän bouppteckningen har kommit in (185 d 8 första stycket KL). Bouppteckningen skall tillställas konkursdomaren senast en månad frän konkursbeslulel och edgången fär inle äga rum tidigare än en vecka från konkursbeslutet.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3) redogjort för mina motiv att utmönstra begreppet första borgenärssammanlräde ur konkurslagen. Jag har därvid föreslagit att det sammanträde vid vilket gäldenären skall avlägga bouppteckningsed genomgående betecknas edgångssammanträde.

Som jag har anfört i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.2.4) bör edgångssammanträdel normall äga rum tidigast en och senast två månader frän konkursbeslulel. Del är givet att del i inledningen av en konkurs kan föreligga svårigheter att rält bedöma den tid som förvaltaren behöver för atl upprätta bouppteckningen. Motsvarande svårigheter föreligger i dag i ordinär konkurs. Sammanträdet bör givelvis hållas så snart som möjligt men om rätlen saknar information om boets omfattning och beskaffenhet är del bättre all ta till något i överkant än tvärtom. Endast om det stär klart atl boets beskaffenhet och omfattning gör del nödvändigt bör edgängssammanträdet läggas senare än tvä månader efter konkursbeslulel. Jag får vidare hänvisa fill specialmotiveringen till 6 kap. 4 8.

Punkten 2. För närvarande gäller atl konkursdomaren i en ordinär konkurs utan dröjsmål och efler alt ha hört tillsynsmyndigheten skall utse en inlerimsförvaltare som har lill uppgift all handha förvaltningen av boet till dess slutlig förvaltare har utsetts vid del första borgenärssammanträdet (45 8 KL). I mindre konkurs skall konkursdomaren genast efter samråd med tillsynsmyndigheten utse förvaltare (185 a 8 KL).

Det är naturligtvis av största vikt att boets egendom sä snart som möjligl
omhändertas av en förvaltare. Jag har i den allmänna mofiveringen (avsnitt
2.2.2) förordat atl systemet med inlerimsförvaltare slopas. Det är naturligt- 204

vis ändå viktigt atl rätten sä snart som möjligl utser förvaltare. Helst bör

det ske genast. Rätten, tillsynsmyndigheten och den tilltänkte förvaltaren Prop. 1986/87:90 kan emellertid behöva viss lid för att överväga förvaliarvaiel. 1 punkl 2 har 2 kap. därför angetts endast all rälien skall utse förvaltare snarast.

Med rätten avses i detta sammanhang alllid den tingsrätt vid vilken ansökan först har prövats, även om konkursbeslulel har meddelats av högre rätt.

All rätten alllid skall höra tillsynsmyndigheten innan förvaltare utses framgår av 7 kap. 3 8 och behöver därför, som lagrådet påpekar, inle särskilt anges här.

Punkten 3. Av 19 8 tredje styckel KL och 17 8 första styckel KF framgår all gäldenären snarast skall kallas till det första borgenärssammanträdei. 1 denna punkt anges att rätten till edgängssammanträdet skall särskilt kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borgenär som har ansökt om gäldenärens försällande i konkurs. Vilka som skall särskilt underrättas om sammanträdel bör däremot framgå av den nya konkursförordning som jag avser att lägga fram i samband med den nya lagens ikraftträdande. Att övriga borgenärer kallas genom kungörelsen om konkursbeslulel följer av det andra slyckel.

Enligt andra styckel skall konkursbeslulel genast kungöras. Bestämmelser om del närmare innehållet i kungörelsen bör meddelas i konkursförordningen. Enligt 15 kap. I 8 första stycket skall kungörelse liksom för närvarande ske enligt den s.k. breda principen, dvs. kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar saml i ortstidning. 1 överensstämmelse med kommitténs förslag föreslås atl uppgift om rätlens beslut om i vilka tidningar annonsering av kungörelser fortsättningsvis kommer alt ske inle skall las in i kungörelsen om konkursbeslutet (se avsnitt 2.9.4). Genom kungörelsen kallas borgenärerna lill edgängssammanträdet. Detta bör framgå av kungörelsen.

Beträffande innehållet i övrigt i kungörelsen kan anmärkas följande. Enligt KF behöver förvaltarens namn inle föras in i kungörelsen. Anledningen är alt kungörelsen ibland måste utfärdas innan förvaltare har utsetts. Riksskatteverket (RSV) hävdar, med instämmande av ett flertal kronofogdemyndigheter, all uppgift om förvaltarens namn och adress bör tas in i kungörelsen om konkursbeslulel. Detta sker enligt RSV redan nu pä flera häll. Enligt RSV leder den nuvarande ordningen till all tillsynsmyndigheterna kontaktas av borgenärer som önskar upplysningar om konkursen. Myndigheterna saknar på del stadiet helt kännedom om konkursen. Även Sveriges advokatsamfund har berört denna sak i sitt remissvar. Samfundet anser alt de berörda borgenärerna bör lämnas information om konkursen, inte av förvaltarna utan av konkursdomslolen.

Borgenärernas behov av information torde vara störst i konkursens inledande skede. De vill dä fä information främst om möjligheterna all erhålla utdelning i konkursen. Jag anser därför att kungörelsen bör innehålla uppgift om i vad mån lillgängarna i boel kan antas förslå lill utdelning till borgenärerna. Kan den frågan ännu inle bedömas, bör uppgift i stället lämnas om detta.

1 övrigl torde förvaltaren vara den som i inledningsskedet - frånsett
gäldenären - vet mest om boet. Del är därför ofrånkomligt att uppgiften 205

atl ge ytterligare information mäste ligga pä förvaltaren. Inget hindrar Prop. 1986/87:90 givelvis att förvaltaren ger nägon annan inom sin kontorsorganisation 2 kap. uppgiften att faktiskt besvara förfrågningar från borgenärerna. Jag anser därför atl även uppgift om den utsedde förvaltaren om möjligt bör tas in i kungörelsen om konkursbeslulel. Om förvaltaren inte kan utses omedelbart får emellertid inte den omständigheten medföra att kungörelsen fördröjs. Uppgifterna om förvaltaren fär i sådana fall avvaras. Pä den punkten kan ju borgenärerna lätt skaffa sig information hos rätten.

Pä förslag av lagrådet anges i etl nytt Iredje stycke att kallelsen fill gäldenären skall delges. Angående motiven till denna bestämmelse hänvisas fill specialmotiveringen under 15 kap. 4 8. Det kan i det sammanhanget finnas anledning att påpeka att den omständigheten att gäldenären inle går att delge kallelsen till edgängssammanträdet inle ulgör någol hinder mot elt beslut om tvångsåtgärder mot honom. Föreskrifter om förfarandet vid prövning av tvångsåtgärder finns i 6 kap. 10 8.

25 8

Om högre rätt upphäver ell beslut om konkurs, skall lingsräiten genast kungöra den högre rättens beslut. Egendomen i boet skall återställas till gäldenären i den mån den inte behövs för betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig.

Paragrafen överensstämmer i sak med 2 kap. 27 8 KLförslagel och 26 8 KL. Av lagtexten framgår atl det är fingsrätten som skall kungöra även den högre rätlens beslut.

Vad som utgör konkurskosinader framgår av 14 kap. 1 8. Bestämmelsen i andra meningen är givetvis inle fillämplig i fråga om rättegångskostnader i samband med prövningen av en konkursansökan (jfr 2 kap. 23 8).

Stockholms tingsrätt har ifrågasatt om regeln atl boet skall beiala konkurskostnaderna i dessa fall verkligen är rättfärdig. Enligt tingsrällen är del inte rimligt vare sig atl gäldenären skall behöva beiala kostnaderna när han felakfigt har försatts i konkurs eller atl förvaltaren blir utan ersättning för sitt arbete, om boets egendom inte förslär till betalning av denna. Tingsrätten anser att frågan om konkurskostnader vid upphävda konkursbeslut bör utredas närmare och evenluelll regleras särskilt i del nya kon-kurskostnadskapillei. Enligt tingsrällen är den rimligaste lösningen atl den konkurssökande borgenären fär ersätta kostnaderna.

För egen del vill jag framhålla följande. En konkursförvaltare måste givetvis, alldeles oberoende av om talan förs mot konkursbeslutet, genast omhänderta boel och vidta alla de förvallningsåtgärder som normall är förenade med ell konkursutbrolt. Förvaltaren bör emellertid relativt snart kunna bedöma huruvida gäldenärens förhållanden är sådana all konkurs-beslutet kan verka tveksamt. Om gäldenären då har fört talan mol beslutet, är del naturiigt att förvaltaren i avvaktan på utgången i högre rält endast vidtar sådana förvallningsåtgärder som är absolut nödvändiga.

Det kan naturligtvis ändå inträffa atl konkurskostnader av icke obetydlig
omfattning uppkommer. Jag är emellertid inle beredd all nu föreslå all den 206

konkurssökande borgenären skall bära kostnaäei"na i dessa fall. Borge- Prop. 1986/87:90

nären är ju regelmässigt i den situationen att han inte fär betalt för en 2 kap.

fordran hos gäldenären. Del kan för borgenären vara svårt att bedöma om

gäldenären är insolvent. Har t.ex. konkursbeslulel grundals pä en presum-

tionsregel om insolvens, kan utgången i högre rätt bero på atl gäldenären

först då visar all han har fillgängar i sådan omfattning all grund för

konkursbeslulel saknas. 1 den situationen bör givetvis gäldenären svara för

kostnaderna.

Enligt min mening är gäldenären även i övriga fall närmast att svara för konkurskostnaderna, om konkursbeslulel upphävs i högre rätt. Gäldenärens vetskap om att han kan drabbas av ansvar för konkurskostnaderna bör förmå honom all redan i fingsrätten göra allt för att undvika elt konkursbeslut. Det är givetvis ändå länkbart atl tingsrättens beslut i efterhand kan komma atl framstå som materiellt felaktigt även mot bakgrund av vad som åberopades av gäldenären där. Med en annan reglering skulle man emellertid riskera att gäldenären är mindre aktiv än han bör vara i den situationen. Jag förordar därför atl nuvarande ordning behålls pä den punkten.

Överflyttning av en konkurs

26 8

Om del sedan ell beslut om konkurs har meddelats finns synnerliga skäl för all handlägga konkursen pä nägon annan ort, kan rätten efler samråd med tingsrätten på den andra orten bestämma att konkursen skall handläggas av den senare domstolen.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 28 8 KLförslagel och 201 8 KL.

Överflyttas konkursen, flyttas även tillsynen fill tillsynsmyndigheten i del senare distriktet. Detta följer av förordningen (1979:755) om tillsynsmyndighet i konkurs.

4.1.3 3 kap. Verkningar av konkurs

I detta kapitel har sammanförts sådana bestämmelser som i olika avseen- 3 kap. den reglerar konkursbeslulets verkningar. Kapitlet upptar bestämmelser om gäldenärens rådighelsförlusl (I 8) och undanlag därifrån (2 8). Vidare anges (3 8) vilken egendom som ingår i konkursboet. I paragrafen sägs det bl.a. atl den egendom som kan filiföras boel genom återvinning räknas lill konkursboet. Bestämmelserna om återvinning har däremot intagits i ett särskilt kapitel, 4 kap. Särbestämmelser om gäldenärens lön finns i 4 8 och i 5 8 anges vilken egendom som gäldenären trots konkursen själv fär behålla. Vad som skall ske om förvaltaren och gäldenären inte kan komma överens i frågor som avses i 4 och 5 88 regleras i 6 §. Kapitlet avslutas med bestämmelser om utmätning vid konkurs (7 och 8 88), om rättegång vid konkurs (9 8) och om förlikning (10 8).

I förhållande till 3 kap. KLförslagel avviker mitt förslag på tvä punkter.
Bestämmelserna i 5 8 har i KLförslagel sin motsvarighet i 6 kap. 14 8. 207

Förfarandereglerna i 3 kap. 5 8 och 6 kap. 15 8 KLförslagel har därmed Prop. 1986/87:90 kunnat sammanföras lill en paragraf (6 §). Vidare motsvaras 10 8 av 8 kap. 3 kap. 13 § KLförslagel. De bestämmelserna anser jag hör bättre hemma i förevarande kapitel.

De bestämmelser som har tagits upp i detta kapitel ansluter nära till vad som gäller nu. Kommitténs förslag har inte väckt någon kritik hos remissinstanserna i annat än formuleringsfrågor. Det stora flertalet bestämmelser har genomgått genomgripande förändringar i samband med 1975 års kon-kurslagsreform (prop. 1975:6). Paragraferna har därför här lämnats i stort sett okommenterade.

Gäldenärens förlust av sin rådighet

1 8

Sedan elt beslut om konkurs har meddelats, fär gäldenären inte råda över egendom som hör fill konkursboet. Han fär inte heller äta sig sådana förbindelser som kan göras gällande i konkursen.

Paragrafen stämmer i sak överens med såväl 3 kap. I 8 KLförslagel som 20 § KL.

2§

En rättshandling mellan gäldenären och nägon annan som företas senast dagen efter den då kungörelsen om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar skall utan hinder av vad som sägs i 1 8 gälla, om det inle visas atl den andre kände lill beslutet eller att del förekom omständigheter som gav honom skälig anledning atl anta att gäldenären var försatt i konkurs. Överlåtelse av eller annal förfogande över egendom som på grund av detta skall gälla, skall likväl, om konkursboet utan oskäligt uppehåll yrkar det, gå äter mot atl boel ersätter den andre vad han har ulgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.

Infriar nägon en förpliktelse mot gäldenären efter den tidpunkt som anges i första stycket, skall det tillgodoräknas honom, om del av omständigheterna framgår alt han var i god tro. En uppsägning eller annan liknande rättshandling som företas mol eller av gäldenären efler sagda tidpunkt skall gälla, om det av omständigheterna framgår att den andre var i god Iro och del är uppenbart oskäligt att rättshandlingen blir ogiltig mot konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse eller pantsällning av löpande skuldebrev, akliebrev eller vissa andra jämförbara värdehandlingar.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 2 8 KLförslagel och 21 8 KL.

Egendom som ingår i ett konkursbo

Till ett konkursbo räknas, i den män inte något annat följer av 2 §, all

egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslulel meddelades eller

ttllfaller honom under konkursen och som är sädan att den kan utmätas. 208

Till konkursboet räknas även den egendom söm kan tillföras boet genom Prop. 1986/87:90
återvinning enligt 4 kap. j j„

Paragrafen stämmer överens med 3 kap. 3 8 KLförslagel och 27 8 första stycket KL.

Gäldenären får behålla lön och inkomst som vid utmätning jämställs med lön, om beloppet inle betalts ut vid konkursens början, samt inkomst av sådant slag som gäldenären förvärvar därefter. Delta gäller dock inte i den mån inkomsten, efter skatteavdrag, uppenbart överstiger vad som behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll samt för annan underhållsskyldighet som gäldenären har. Om rätlen lill pension eller livränta är sådan all den kan utmätas, får konkursboet förfoga över den.

Vad som sägs om lön tillämpas också i fräga om periodiskt utgående ersättning för utnyttjande av rätt lill litterärt eller konstnärligt verk eller annal sådant.

Gäldenären är skyldig all underrätta förvaltaren om sådan inkomst som avses i första och andra styckena. Vill förvaltaren göra anspråk på inkomsten, skall han underrätta arbetsgivare eller annan som skall utge förmånen. Innan sädan underrättelse har lämnats fär förfallet belopp betalas ut lill gäldenären.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 3 kap. 4 8 KLförslagel och 27 8 andra och tredje styckena KL.

Paragrafen har i förhållande till lagrådsremissens lagförslag formulerats om pä lagrådels inrådan. Lagrådet anför i sitt yttrande bl.a. följande. I sak innebär första styckels reglering alt gäldenären, med den begränsning som följer av styckets andra mening, får behålla sädana inkomster som enligt 7 kap. 1 8 ulsökningsbalken kan ifrågakomma för s.k. löneulmätning. Häri ligger lill en början att sjukpenning m.m. som faller under sistnämnda paragrafs första stycke 4 blir inbegripet i vad konkursgäldenär får behålla, nägot som är en nyhet i förhällande till 27 8 andra stycket KL. Vidare är all märka att med den valda formuleringen i nu förevarande paragrafs första stycke första meningen pension och livränta faller in under regleringen där (se 7 kap. 1 8 3 ulsökningsbalken).

En av lagrådets ledamöter har i ell särskilt yttrande pekat pä atl andra stycket behandlar endast periodiskt utgående ersättning för utnyttjande av rält till litterärt eller konstnäriigt verk eller annat sådant. Om ersättning för utnyttjanderätl av angivet slag utgår i form av engångsbelopp kan enligt yttrandet underhällsreglerna i kapitlets 5 8 tillgripas.

Jag har/ö/- egen del ingel alt erinra mot vad som sålunda har uttalats.

Gäldenären har rält att av konkursboet få ut sådan egendom som enligt 5 kap. 1, 2 och 4 8§ ulsökningsbalken undanlas frän utmätning.

I stället för 5 kap. I 8 7 ulsökningsbalken gäller atl, om någon annan
utväg till försörjning saknas, nödvändigt underhåll får betalas av konkurs- 209

14 Riksdagen 1986787. I saml. Nr 90

boel lill gäldenären och hans familj eller annan underhållsberättigad under Prop. 1986/87:90 en månad från den dag då beslutet om konkurs meddelades eller, om det j p finns synnerliga skäl för del, under längre lid.

I ett dödsbos konkurs tillkommer en sådan förmån som avses i första slyckel den dödes efterlevande familj. 1 stället för andra stycket gäller 18 kap. 5 8 andra styckel ärvdabalken.

Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 14 8 KLförslagel och 97 8 KL.

De underhällsbelopp som kan utgå enligt andra och tredje styckena anses i dag formellt utgöra en konkurskostnad. Av 14 kap. 1 och 2 §§ följer alt de konkurskostnader som inte kan tas ut ur boel skall ersättas av staten. I 14 kap. 1 8 ges en uttömmande uppräkning av de kostnader som anses som konkurskosinader. I enlighet med vad vissa remissinstanser påpekat anser jag emellertid att nu ifrågavarande kostnader inte bör betraktas som konkurskostnader. I mitt förslag behandlas därför dessa underhållsbelopp inte som konkurskostnader ulan som konkursboets skuld (massaskuld). Underhåll kan således utgå endast om boet förslär fill det.

Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som avses i 4 och 5 88 skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. Myndigheten skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut gäller omedelbart, även om det överklagas. Beslutet skall efter ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden motiverar det.

Tillsynsmyndighetens beslut i ett ärende som avses i första slyckel får överklagas av den vars rält berörs av beslutet. I fråga om sådan besvärstalan Ullämpas bestämmelserna i ulsökningsbalken om besvär över utmätning av lön.

Paragrafen överensstämmer i sak med 3 kap. 5 8 och 6 kap. 15 8 KLförslagel saml 27 8 fjärde och femte styckena och 98 § andra meningen KL.

Utmätning vid konkurs

Sedan beslut om konkurs har meddelats, får egendom som hör till konkursboet inle utmätas för fordran hos gäldenären. Om det ändå sker, är åtgärden ulan verkan.

Ulan hinder av konkurs fär ändå egendom, i vilken panträtt för viss fordran gäller, utmätas för fordringen.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 6 8 KLförslagel och 23 8 KL.

Har utmätning hos gäldenären skett innan beslut om konkurs meddelats,

skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om inte någol annat 210

följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden inle hade Prop. 1986/87:90 panträtt och om den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen j p skall gå åter, skall belopp, som enligt ulsökningsbalken skulle ha betalts till ulmätningssökanden eller annan borgenär som inte hade panträtt, i stället redovisas till förvaltaren.

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om del behövs för all borgenärers rätt skall kunna las till vara eller om det finns några andra synnerliga skäl för det. Uppskov fär begäras även av en borgenär vars rätt kan bero därav. Om en auktion är utsatt, skall konkursboet beiala den kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Hade utmätningssökanden inte panträtt och skall den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen gä åter, skall även utmätningen gä åter, om förvaltaren begär del innan egendomen har blivit såld.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 7 8 KLförslagel och 24 8 KL.

Rättegång vid konkurs m.m.

9§

Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sädan egendom som hör fill konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens talan. Om boet, trots atl det har underrättals om rättegången, inle övertar gäldenärens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. Egendomen fär inle sä länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan göras gällande i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan, filläm-pas beträffande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad som i rättegångsbalken föreskrivs om den lill vilken överiätelse har ägt rum enligt 13 kap. 7 8 samma balk.

Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i konkursen, fär konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.

Gäldenären skall underrätta domstolen om konkursen i de fall som avses i första och andra styckena. Domstolen skall lämna konkursboet meddelande om rättegången.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 8 8 KLförslagel och 22 8 KL.

10 8

Anser förvaltaren all ell förlikningsanbud angående en osäker eller ivisfig tillgäng bör antas, får gäldenären själv med skyldighet atl lämna redovisning till konkursboet utföra tvisten, om han ställer säkerhet för vad som bjuds genom föriikningen.

Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 8 kap. 13 8 KLförslagel och 78 8 KL.

Paragrafen är i gällande lag inplacerad i anslutning lill 77 8 KL vari indrivning av fordringar m.m. behandlas. Enligt min mening hör bestämmelsen sakligt sett mera samman med bestämmielserna i förevarande kapitel.

1 78 8 KL sägs all föriikningsanbud fär antas om förvaltaren finner budet
fördelaktigt för boel. Del torde stå klart att del ligger inom förvaltarens 211

befogenhet att själv bestämma om ett förlikningsanbud angående ivisfig Prop. 1986/87:90 eller osäker lillgång skall antas. Han bör därvid givetvis se fill vad som kan 3 kap. anses vara fördelaktigt för boet. Någon gång kan det i enlighet med 7 kap. 10 8 mitt förslag föreligga skyldighet för förvaltaren alt höra tillsynsmyndigheten och särskilt berörda borgenärer innan han godtar ett sådant anbud. Det är därför inte mofiverat att behålla bestämmelsen all budet får antas om förvaltaren finner del fördelaktigt för boet.

Enligt 7 kap. 10 8 är förvaltaren skyldig alt i viktigare frågor höra även gäldenären, om del lämpligen kan ske. Den bestämmelsen bör, som lagrådet påpekar, ges den innebörden att förvaltaren skall höra gäldenären innan han antar ell förlikningsanbud, om det inte finns grundad anledning att anta atl gäldenären inle vill göra bruk av sin rält eller del föreligger svårigheter att få kontakt med gäldenären. Det finns emellertid ingen garanti för all gäldenären alltid fär kännedom om förlikningen och faktiskt kan utnyttja den rättighet som tilläggs honom i denna paragraf

Gäldenären är redovisningsskyldig gentemot konkursboet för vad han lyckas uppnå genom att själv utföra tvisten. Härav följer att gäldenären, i den mån han inle kan fä ut kostnaderna av motparten, bör kunna fä ersättning av konkursboet intill del belopp som motsvarar mervärdet av det som vunnits lill boel. Träffar gäldenären en förlikning som är mer fördelaktig för boet än den förvaltaren kunde uppnå torde gäldenären ocksä kunna fä ersättning för sina kostnader intill det belopp som motsvarar mervärdet. Om däremot gäldenären förlorar tvisten synes del med hänsyn till syftet med bestämmelsen uteslutet att konkursboet skall svara för rättegångskostnader som uppkommit efter det atl gäldenären övertagit talan. All borgenären är redovisningsskyldig gentemot boel för vad han kan vinna bör, som lagrådet påpekar, framgå direkt av lagen.

4.1.4 4 kap. Återvinning till konkursbo

Äiervinningsbesiämmelserna har samlats i elt kapitel. Bestämmelserna 4 kap. motsvarar 28-40 c 88 KL och upptas i samma ordningsföljd som i KL. Kapitlet omfattar fyra avsnitt. Under rubriken Inledande bestämmelser (1—4 88) upptas vissa undanlag frän återvinning saml definitioner m.m. (motsvarar 28-29 b 88 KL). I nästa avsnitt. Förutsättningar för återvinning, redovisas de olika fall där återvinning kan äga rum (5-13 88, motsvarande 30- 38 8§ KL). Under rubriken Verkan av återvinning (14- 18 88) avhandlas vad återvinning närmare innebär såvitt avser återbäringsskyl-dighel m.m. (motsvarar 39-40 a 88 KL). I del sista avsnittet. Talan om återvinning m.m. (19 - 21 88) regleras processuella frågor. Där finns ocksä en regel rörande bevakningsfrihei för den som med anledning av återvinning får en fordran i konkursen (motsvarar 40 b och 40 c 8 KL).

Den systematiska uppbyggnaden av kapitlet överensstämmer med
KLförslagel. KL:s äiervinningsbeslämmelser är i sak oförändrade i
KLförslagel, med ell undantag. Delta behandlas i specialmoliveringen till
5 §. De ändringar som skett i övrigl grundar sig på Eko-kommissionen
belänkande (SOU 1983:60) Återvinning i konkurs. 212

Inledande bestämmelser ■-'■ Prop. 1986/87:90

4 kap.

I 8

Återvinning lill konkursbo fär pä begäran av boet ske i enlighet med vad

som anges i delta kapitel. Återvinning får dock inte ske av

1. betalning av skatt eller avgift som avses i 1 8 lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skatlefordringar m.m., om fordringen var förfallen lill betalning,

2. betalning av eller förmänsrätt för underhällsbidrag enligt äktenskaps-eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet var förfallet till betalning och den underhållsberättigade inte har gynnats pä elt otillbörligt sätt.

Paragrafen överensstämmer i sak med 4 kap. 1 8 KLförslagel och 28 § KL.

Enligt den nuvarande lydelsen undanlas frän äiervinningsbesiämmelserna betalning av skatt eller allmän avgift som avses i 1 8 lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skatlefordringar m.m., om fordringen varit förfallen till betalning. Det i lagtexten använda uttrycket "skatt eller allmän avgift" är detsamma som kommer lill användning i II 8 förmänsrättslagen (1970:979). Detta begrepp omfattar alla de fordringar på skall, däribland tull, saml avgift som anges i 1971 års lag. Orden "allmän avgift" har ersatts med uttrycket "avgift".

Som angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2) har kommissionens förslag om att frän återvinning undanta även den förmånsrätt som vunnits genom utmätning inle tagils upp i mitt förslag.

Med frisldag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försältande i konkurs kom in till tingsrätten.

Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med frisldag i stället dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor frän del all verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes.

Har etl dödsbo avträtls lill förvaltning av boutredningsman avses med frisldag dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses som frisldag.

Paragrafen överensstämmer med 4 kap. 2 § KLförslagel och 29 8 KL.

Har flera borgenärer ansökt om gäldenärens försättande i konkurs är fristdagen all räkna från den dag dä den första ansökningen kom in, oavsett om denna föranlett konkursbeslulel eller inte (2 kap. 21 8).

Som närstående till gäldenären anses den som är gift med gäldenären eller
är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till gäldenären eller
är besvägrad med honom i rält upp- eller nedstigande led eller så all den
ene är gift med den andres syskon samt den som på annat sätt står
gäldenären personligen särskilt nära. 213

Som närstående till en näringsidkare eller en juridisk person anses Prop. 1986/87:90

''••■ 4 kap.

1. den som har en väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den

juridiska personen som är grundad på andelsrätl eller därmed jämföriigl ekonomiskt intresse,

2. den som inte ensam men tillsammans med en närstående till honom har sådan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som sägs under 1,

3. den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen bedriver,

4. den som är närstående lill nägon som enligt 1-3 är närstående.

Paragrafen överensstämmer med 4 kap. 3 8 KLförslagel och 29 a 8 KL.

4§

Avhändelse av fast egendom anses inle ha ägt rum förrän lagfart har sökts.

Paragrafen överensstämmer med 4 kap. 4 § KLförslagel och 29 b 8 KL.

Såsom lagrådei anfört inskränker sig den direkta betydelsen av paragrafen, åtminstone i det väsentliga, dels lill bedömningen av ålervinningsfristen, dels till bedömningen av frågan, om gäldenären vid avhändelsen var insolvent eller blev det genom denna. Mitt förslag innebär nu att temat för den motbevisning som äiervinningssvaranden i vissa fall kan prestera för att freda sig mot återvinning skall vid benefika transaktioner avse gäldenärens sufficiens i stället för hans solvens. Liksom lagrådet vill jag med anledning av detta påpeka atl föreliggande lagrum mäste anses tillämpligt ocksä vid denna insufficiensbedömning. Gäller transaktionen fast egendom, blir alltså tidpunkten för lagfartsansökan atl lägga lill grund för prövningen av relationen mellan gäldenärens tillgångar och skulder.

Förutsällningar för ålervinning

En rättshandling, varigenom pä elt otillbörligt sätt en viss borgenär har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna eller hans skulder har ökats, går åter, om gäldenären var eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet, blev insolvent saml den andre kände fill eller borde ha känt fill gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Närslående till gäldenären skall anses ha sådan kännedom som anges i första stycket, om det inte görs sannolikt atl han varken hade eller borde ha haft sådan kännedom.

Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före fristdagen, går den äter endast när den har gällt någon närstående lill gäldenären.

Paragrafens första och iredje stycken motsvarar 4 kap. 5 8 KLförslagel
och 30 8 KL. Del andra stycket, som saknar motsvarighet i såväl KLför
slagel som KL, motsvarar närmast kommissionens förslag. 214

Det '\ förslå slyckel för närvarande använda uttrycket "var eller genom Prop. 1986/87:90 sitt förfarande blev insolvent" har vållat tvekan i rättstillämpningen. Ut- 4 kap. trycket har nämligen uppfattats pä det viset alt paragrafen skulle åsyfta endast en sädan rättshandling som har företagits av konkursgäldenären och således inte en åtgärd som har förelagils av nägon annan, l.ex. en borgenär. Tveksamheten har uppställ lill följd av en vid 1975 års reform under departemenlsbehandlingen gjord redaktionell ändring i lagberedningens lagförslag. Begreppet rättshandling har emellertid i tillämpningen getts en vid innebörd. Del har sålunda ansetts omfatta även ell förfarande frän gäldenärens sida som närmast fär karaktäriseras som passivitet. Orden "genom sitt förfarande" har därför, såsom också kommittén föreslagit, ersatts med orden "genom förfarandet". Med en sådan ändring vinns atl regelns syfte, nämligen atl göra del möjligl all återvinna otillbörliga rättshandlingar vare sig gäldenären själv eller nägon annan företagit rättshandlingen, kommer lill klarare ullryck. Av samma skäl har, pä lagrådets inrådan, andra och iredje styckena formulerats om.

Vid återvinning enligt denna bestämmelse är det tillräckligt atl borgenärerna tillfogats indirekt skada, dvs. att skadan uppstått lill följd av rättshandlingen i förening med andra omständigheter. Ell exempel härpå är att gäldenären strax före konkursen skaffar sig betydande penningbelopp genom försäljning av egendom och förbrukar pengarna eller på annal säll undandrar borgenärerna dessa och därigenom kommer på obeslånd. För atl denna vidsträckta innebörd av paragrafen klart skall framgå har kommissionen i sitt förslag till lagtext i det första stycket gjort ell tillägg enligt vilket del räcker att "rättshandlingen bidrog till att han blev insolvent". I det till lagrådet remitterade förslaget anförde jag atl det inte finns någol behov av att förtydliga lagtexten på denna punkt och all jag, i likhet med fiera remissinstanser, ansåg att del av kommissionen föreslagna tillägget skulle innebära en saklig ändring av bestämmelsen.

Lagrådet har ifrågasatt om inle ett förtydligande skulle vara lämpligt med tanke pä atl lägel kan vara del alt en sådan rättshandling som avses i paragrafen inte ensam varit orsak lill insolvensen. Ocksä andra åtgärder eller omständigheter kan ha varit medverkande. Återvinningsmöjlighet bör - i överensstämmelse med vad som får anses gälla för närvarande (prop. 1975:6 s. 209) - slå öppen även i sådana fall där samverkande orsaker lill insolvensen föreligger och där alltså skadan för borgenärerna är indirekt. Detta bör enligt lagrådet komma lill uttryck i lagtexten genom en påbyggnad på den aktuella paragrafens första mening.

Med anledning av lagrådets påpekande har jag stannat för atl - i överensstämmelse med vad lagrådet föreslagit - till orden "genom förfarandet" foga "ensamt eller i förening med annan omständighet".

Någon ändring i sak åsyftas inle med delta förtydligande tillägg. För att
ytterligare åskådliggöra innebörden av det indirekta skaderekvisitei kan
erinras om etl i tidigare förarbeten anfört exempel (SOU 1970:75 s. 161, jfr
prop. 1975:6 s. 209). Om en gäldenär, innan han ger sig in på vågade
spekulationer, ger bort sin egendom för alt undandra sina borgenärer
denna och därefter blir insolvent genom affärerna, kan återvinning av
gåvan komma i fråga, om del hela hör sä nära samman alt del bör behand- 215

las som en enhet. Självfallet mäste kravel på kausalsammanhang mellan Prop. 1986/87:90
gäldenärens handlande och insolvensen upprätthållas. 4 kap.

Jag vill vidare påpeka alt del inle finns någon egentlig lidsgräns för när den indirekta skadan måste inträda. Detta, i förening med det förhållandet att ålervinningsfristen är sä läng som fem är och atl del om rättshandlingen gällt någon närslående inle finns någon sådan frist alls, innebär all utrymmet för återvinning enligt denna bestämmelse inle i samma utsträckning som vid de objektiva äiervinningsbesiämmelserna begränsas av tidsfaktorn. Detta kan ha sin betydelse bl.a. i fräga om skatteskulder.

Det är främst den s.k. skattecykeln som har motiverat förlängningen av återvinningsfristerna från två till tre år i de äiervinningsbeslämmelser som avser transaktioner av benefik karaktär (avsnitt 2.5.6). Möjligheterna fill återvinning enligt dessa objektiva bestämmelser är emellertid beroende av all beskattningen verkligen sker i vanlig ordning, dvs. att skatledebilering-en grundar sig på ett beslut vid den ärliga taxeringen. Vid efterlaxering däremot sker en förskjutning av beskattningen och skalleanspräkel blir kanske fastställt först genom etl flera år senare meddelat beslut. I ett sådant fall kan möjligheten till återvinning med slöd av de objektiva ätervinningsreglerna vara utesluten. I stället kan ålervinning enligt förevarande bestämmelse vara möjlig, förutsatt givetvis atl del nödvändiga kau-salsammanhangel föreligger. Atl det kommit att förflyta lång tid innan skatteanspråket kommer i dagen och gör gäldenären insolvent innebär alltså i sig inle något hinder för återvinning enligt denna bestämmelse.

Andra slyckel är nytt. Bestämmelsen, vars lydelse har formulerats om efter förslag av lagrådei, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.3). Den innebär att den som enligt denna paragraf söker återvinning av en rättshandling som förelagils gentemot närstående till gäldenären inte behöver visa atl den närstående medkonlrahenten var i ond tro i fräga om gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Ond tro i dessa hänseenden skall i stället presumeras. Den närstående kan undgå återvinning om han gör sannolikt att han inte hade sådan kännedom.

Genom presumlionsbestämmelsen blir det den närstående, och inte den som söker återvinning, som stär risken för atl frågan huruvida den närslående varit i ond tro blir outredd. Om ingen eller bristfällig utredning föreligger härom skall således presumtionen för ond tro gälla. Är omständigheterna sådana all det är sannolikt atl den närstående fakfiski var i god tro bryts å andra sidan presumtionen.

Vad som skall krävas för atl presumtionen skall brytas får bedömas från
fall tiil fall, varvid bl.a. transakfionens art och syfte och i vilken relafion
den närstående står till gäldenären har betydelse. Den närståendes faktiska
möjligheter all i det enskilda fallet visa sannolika skäl för sin goda tro
måste också komma med i denna bedömning. Det är naturligtvis alltid
svårt all bevisa att man inle kände till ett visst förhållande. Detta är skälet
till atl full bevisning om god tro inte kan krävas av den närstående.
Sammantaget bör emellertid den nya presumlionsregeln öka ålervinnings
möjlighelerna gentemot närstående. Skulle tillämpningen av den nya be
stämmelsen slå alltför hårt i det enskilda fallet föreligger jämkningsmöjlig- 216
heter enligt 17 8.

Formuleringen av del iredje stycket överensstämmer med vad lagrådet Prop. 1986/87:90
föreslagit. 4 kap.

En gåva går äter, om den har fullbordats senare än sex månader före fristdagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än ell år eller, när den har skett till nägon som är närstående till gäldenären, tre är före fristdagen går åter, om del inte visas att gäldenären efler gåvan hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Första styckel gäller även köp, byte eller annat avtal, om det med hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppenbart, att avtalet delvis har egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inle stod i missförhållande lill gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna frän återvinning enligt denna paragraf.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 6 8 KLförslagel och 31 § KL.

I enlighet med kommissionens förslag har första styckel ändrats i tvä hänseenden i förhällande lill såväl KL som KLförslagel. Övriga stycken är oförändrade.

Den förlängda ålervinningsfristen för närstående i första stycket har föriängts från två fill tre är. Bakgrunden härtill har redovisats i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.5.6). Har gåvan fullbordats tidigare än sex månader men senare än tre är före frisldagen skall gåvan således gå äter om inle den som anspråket riktas mol kan prestera viss motbevisning. Även temat för motbevisningen har ändrats. Enligt den nya lydelsen är temat i stället för gäldenärens solvens dennes sufficiens, dvs. all gäldenären efter gåvan hade kvar utmätningsbara tillgångar som uppenbart motsvarade hans skulder. Bakgrunden till denna ändring har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.4).

Om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig är i första hand det räkenskapsmalerial som finns för den aktuella perioden av betydelse vid sufficiensbedömningen. Äiervinningssvaranden kan också hänvisa till den med anledning av konkursen upprättade bouppteckningen. Ju längre lid tillbaka gåvan ligger, desto svårare är del naturligtvis alt utgå från konkursbouppteckningen. Beaklas bör ocksä all andra principer för l.ex. värdering av elt varulager kan vara motiverade vid liden för gåvan än vid en värdering i konkursen. Äiervinningssvaranden bör genom förvaltarens försorg beredas tillgäng till allt del räkenskapsmaterial som övertagits av konkursförvallaren vid konkursutbrollel.

Har givaren inte varit bokföringsskyldig torde man vara hänvisad till i första hand gäldenärens deklaraiionshandlingar, om sådana är tillgängliga för konkursförvaltaren. Vid värderingen i detta sammanhang skall dock inle de värderingsprinciper som ligger lill grund för beskattningen tillämpas. 1 fräga om fast egendom skall man l.ex. utgå från marknadsvärdet.

Lagrådet har i anslutning härtill anfört bl.a. följande. Det nya beviste
mat kan tänkas ge upphov till åtskilliga tillämpningssvärigheter. Dessa
hänför sig bl.a. fill frågorna om hur tillgångarna skall beräknas och vilka 217

skuldposter som skall fillmätas relevans. Sufficiensbedömningen är - i Prop. 1986/87:90

motsats fill en solvensbedömning - stafisk och tar sikte pä gäldenärens 4 kap.

förmögenhetsställning vid tidpunkten för den aktuella transakfionen. Som

riktlinjer för tillgångarnas värdering torde få gälla vad de kan väntas

inbringa vid en realisation som vidtas vid lämplig tidpunkt (jfr SOU

1970:75 s. 60). Av detta följer att lillgängarna inte utan vidare kan åsättas

de värden som upptogs eller rätteligen, enligt bokföringsrätlsliga regler,

skulle ha upptagits i gäldenärens balansräkning. Beträffande skuldsidan

torde det följdriktiga vara atl beakta sädana skulder som skulle ha kunnat

göras gällande i en konkurs, beslutad omedelbart efter transaktionen i

fråga, men endast dessa. Avgörande blir alltså, om en skuld skall anses ha

"uppkommit" före transaktionen, och detta begrepp får här ges samma

innebörd som i 100 8 KL och 5 kap. I § i den föreslagna lagen.

Enligt lagrådet torde de närmare tillämpningsproblemen få lösas i rättstillämpningen. Departementschefen har, fortsätter lagrådei, i remissprotokollet (avsnitt 2.5.2) diskuterat vilka skulder, särskilt pä skatte- och avgiftsområdet, som är av betydelse för tillämpning av det i återvinningsreglerna underförstådda nackdelsrekvisiiet, med vilket del nu ifrågavarande insufficiensrekvisitet har elt omedelbart samband; uttalandena görs dock utan anknytning till något positivt förslag till lagreglering. Uppkommande svårigheter mildras i nägon män av kravel att den utmätningsbara egendomen uppenbart skall motsvara gäldenärens skulder för atl medkonlrahenten skall gä fri från återvinning.

Lagrådet har inte föreslagit nägon ändring i paragrafen i förhällande till lagrådsremissen och även jag anser att förslaget bör vidhållas.

Om gäldenären visserligen var eller blev insufficient genom gåvan men därefter äter blivit sufficient för att sedan på nytt bli insufficient bör äiervinningssvaranden, liksom tidigare, kunna undgå återvinning genom att visa att det inle rör sig om samma insufficiens (jämför prop. 1975:6 s. 144).

7§

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom mol att en fordran mol honom har lagts ut på hans lott, går i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätlen senare än tre är före frisldagen och det inte visas atl gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Paragrafen motsvaras av 4 kap. 7 8 KLförslagel och 32 § KL. 1 enlighet med kommissionens förslag har återvinningsfristen förlängts från tvä till tre år. Denna ändring har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.6).

Jag vill nämna atl frågor om återvinning av bodelning även las upp i
lagrådsremissen den 4 december 1986 om följdlagstiftning lill äktenskaps
balken m.m. 218

8§ ' Prop. 1986/87:90

Betalning av lön, arvode eller pension, som har skett senare än sex måna- ''P-der före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt, går äter till belopp motsvarande överskottet.

Har betalningen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när den skett till nägon som är närstående till gäldenären, tre är före fristdagen, går den åter i motsvarande män, om det inte visas att gäldenären efter betalningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 8 8 KLförslagel och 33 § KL. Den har pä grundval av kommissionens förslag ändrats i fiera hänseenden.

Bestämmelserna i 33 8 KL är för närvarande lillämpliga endast i förhållande lill närstående till gäldenären. Bestämmelserna har nu som huvudregel aorts generellt tillämpliga. Denna fräga har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.5).

Förutsättningen för ålervinning är atl sökanden kan visa att lön m.m. utgått till återvinningssvaranden med elt uppenbart oskäligt belopp med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt. Utvidgningen till andra anställda än närstående torde, som framhållits i den allmänna motiveringen, få praktisk betydelse när den anställde utan att vara formellt närstående kan sägas stå gäldenären nära, t.ex. på grund av sitt inflytande i företaget. Nägon förutsättning för bestämmelsens tillämplighet är detta dock inte. Liksom fidigare är det fråga om atl göra en lotalbedömning av förhållandena vid tiden för intjänandet av förmånen. Vad som under förarbetena lill 33 8 KL uttalades härom har alltjämt giltighet (prop. 1975:6 s. 217). Således kan arbetsinsatsen i del särskilda fallet ha varit sä kvalificerad att en hög lön varit motiverad, såsom när en särskilt skicklig kraft knutits lill elt sviktande företag för att söka rädda del.

Temat för den motbevisning som äiervinningssvaranden har alt prestera för all undgå ålervinning vid den förlängda ålervinningsfristen har ändrats till att avse gäldenärens sufficiens i stället för dennes solvens. I denna fräga hänvisas till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.4) och vid 6 8.1 enlighet med vad som gäller för övriga äiervinningsbeslämmelser av benefik karaktär, har en förlängd frist om ett år med möjlighet till motbevisning införts för en återvinningssvarande som inle är närstående fill gäldenären. Den förlängda fristen för närstående fill gäldenären har förlängts från tvä lill tre är. 1 denna del hänvisas till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.6).

Överföring av medel till pensionsstiftelse, som har skett senare än sex
månader före fristdagen och som har medfört all stiftelsen fått överskott pä
kapitalet, går åter lill belopp motsvarande överskottet. Har överföringen
skett dessförinnan men senare än ett är eller, när åtgärden väsentligen har
gynnat gäldenären eller närstående till honom, tre år före fristdagen, går 219

den åter i motsvarande mån, om det inle visas att gäldenären efler överfö- Prop. 1986/87:90

ringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans yr.

skulder.

Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första styckel går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller närstående till honom går den också åter, om åtgärden har skett dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel till personalstiftelse går åter, om överföringen har skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsenfiigen har gynnat gäldenären eller närslående till honom, tre är före fristdagen, går den äter, om del inte visas all gäldenären efter överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Om rätt atl i särskilda fall återkräva försäkringspremier m.m. finns del föreskrifter i 117 8 lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 9 § KLförslagel och 34 8 KL.

I första stycket regleras överföring till pensionsstiftelse som medfört all stiftelsen fått överskott. Enligt 15 8 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. föreligger överskott på stiftelsens kapital när tillgängarna överstiger skulderna. Överskoltsfallen är atl betrakta som benefika överföringar och bestämmelsen är därför utformad efler vad som gäller för gåva. Överföring till personalstiftelse, som regleras i tredje styckel, jämställs över lag med överskottsfallen.

I andra stycket regleras andra överföringar till pensionsstiftelser än sådana som avses i första stycket, dvs. överföringar ulan att överskott uppkommit. Denna bestämmelse är utformad efler mönster av äiervinningsbesiämmelserna om förtida betalning och säkerstältelse i efterhand.

I första och iredje styckena, som avser överföringar av närmast benefik karaktär, har temat för motbevisningen ändrats frän att avse gäldenärens solvens till alt avse dennes sufficiens. I denna del hänvisas till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.4) och vid 6 §. Vidare har ålervinningsfristen i förhållande till närstående förlängts frän tvä till tre år. Även här hänvisas lill den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.6). Andra stycket är oförändrat såväl i fråga om temat för motbevisningen som i fråga om återvinningsfrislernas längd.

10 §

Betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före frisldagen och som har gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning, går åter, om den inle med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses som ordinär. Har betalningen skett lill någon som är närslående lill gäldenären dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går den åter, om del inle visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning tillämpas 220

också när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller 16 8 inte Prop. 1986/87:90
hade varit berätfigad all kvitta i konkursen. p

Paragrafen överensstämmer i sak med 4 kap. 10 8 KLförslagel och 35 8 KL. Såsom framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2) har något ändringsbehov inte ansetts föreligga beträffande dessa bestämmelser.

11 8

Betalning för en växel eller en check går åter i de fall som avses i 10 § endast i den män den som mottog betalningen hade kunnat vägra atl göra det utan atl föriora växel- eller checkrätl mot någon annan hos vilken han kunde erhålla täckning.

Om återvinning av en betalning är utesluten fill följd av vad som sägs i första slyckel, är den som skulle ha burit den slutliga förlusten om betalningen hade uteblivit skyldig atl utge ersättning under samma förutsättningar som hade gällt för återvinning, om betalningen hade skett fill honom som borgenär.

12 §

Säkerhet som gäldenären har överiämnat senare än tre månader före fristdagen går äter, om den inte var betingad vid skuldens tillkomst eller inte har överlämnats ulan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Har säkerheten överlämnats till nägon som är närslående till gäldenären dessförinnan men senare än tvä är före frisldagen, går den äter under angivna förutsättningar, om del inle visas alt gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Med överlämnande av säkerhet jämställs annan åtgärd av gäldenären eller borgenären som är avsedd atl trygga borgenärens rätt.

13 8

Förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom utmätning går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett lill förmån för någon som är närslående till gäldenären, går förmånsrätten eller betalningen ocksä åter, om förmånsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två är före frisldagen och det inte visas all gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Förmånsrätt på grund av betalningssäkring går äter, om förmänsrätten har inträtt senare än tre månader före frisldagen.

Paragraferna 11 -13 överensstämmer i sak med 4 kap. 11 - 13 8§ KLförsla
gel och 36-38 §§ KL. Jag vill fästa uppmärksamheten på ett uttalande av
en av lagrådets ledamöter i anslutning lill 11 8, etl uttalande som jag för
egen del inle har någon erinran mol. 221

Verkan av ålervinning Prop. 1986/87:90

14 8 ' '"'P-

Vid ålervinning skall den egendom som gäldenären har ulgett återbäras fill konkursboet.

Den som har lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rätt atl återfå vad han har ulgett. Detta gäller dock inte etl sådant vederlag som inle har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade eller borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna delta.

Finns den egendom som skall återbäras enligt första eller andra styckel inle i behåll, skall ersättning för dess värde utges. Är återbäring av viss egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, kan det medges honom att utge ersättning i egendomens ställe.

15 8

Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den avkastning som belöper på tiden efler del atl ålervinning påkallades. Utgörs egendomen av elt penningbelopp eller skall ersättning utges för egendomens värde, utgår ränta enligt 5 8 :"äntelagen (1975:635) till och med den dag då skyldighet att återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och enligt 6 8 räntelagen för tiden därefter.

Skall någon återbära egendom vid återvinning enligt 5 8, kan han förklaras skyldig all utge även avkastning som belöper på fiden från del atl han mottog egendomen fill dess atl återvinning påkallades. Ränta för sädan fid beräknas enligt 5 8 räntelagen.

Den som har lagt ned nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som återbärs har rält lill ersättning för denna, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Återvinns en säkerhet som grundas på inteckning, skall inteckningshandlingen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen, fillhandahällas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det inte ske, skall ersättning utges.

16 8

Har tredje man ställt egendom som säkerhet för en förpliktelse av gäldenären och återfått säkerheten sedan gäldenären har fullgjort förpliktelsen, är den som har återställt säkerheten inte skyldig atl vid återvinning återbära mer än vad som överstiger säkerhetens värde, om han inle kan återfå denna och inte heller, när han återställde säkerheten, kände till eller borde ha känt till gäldenärens insolvens.

Tredje man är skyldig alt till borgenären eller, om konkursboet begär del, direkt till boel pä nytt utge säkerheten eller ersätta dess värde under samma förutsättningar som skulle ha gällt för återvinning av fullgörelsen, om den i stället hade skett till honom.

Första och andra styckena tillämpas också när tredje man har ingått
borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort förpliktel
sen. 222

17 8 Prop. 1986/87:90

Skyldighet för någon annan än konkursboet att enligt 14, 15 eller 16 § utge ' 'P-egendom eller ersättning, återställa eller fillhandahälla en inteckningshandling eller på nytt ställa säkerhet eller borgen kan jämkas, om det finns synnerliga skäl.

18 8

Om egendom som kan återvinnas har överlåtits lill annan, har konkursboet samma rätt fill ålervinning mol denne, om han kände till eller borde ha känt lill de omständigheter som grundar denna rätt.

Paragraferna 14-18 överensstämmer i sak med 4 kap. 14- 18 88 KLförslagel och 39-40 a 8§ KL.

Talan om ålervinning m.m.

19 8

Förvaltaren fär påkalla återvinning

1. genom all väcka talan vid allmän domstol,

2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om belalnings-eller förmånsrätt i konkursen eller

3. genom atl göra invändning mol annat yrkande som i rättegång framställs mot konkursboet.

Om förvaltaren inte vill påkalla ålervinning och inte heller ingår förlikning i saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän domstol.

För återgång av förmånsrätt som har vunnits genom utmätning eller genom betalningssäkring behövs inle nägon särskild åtgärd.

20 8

Talan vid allmän domstol om återvinning fär väckas inom ett år från dagen för konkursbeslulel. Talan får även väckas inom sex månader från det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt sig fast egendom eller är det fråga om återgång av en bodelning, fär talan även väckas inom sex månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen gavs in till rätlen.

En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt att fä ersättning för denna av boet, i den män kostnaden täcks av vad som har kommit boel till godo genom rättegången.

Paragraferna motsvarar 4 kap. 19 8 KLförslagel och 40 b § KL. Motsvarande bestämmelser var i det till lagrådet remitterade lagförslaget upptagna i en paragraf (4 kap. 19 8). Lagrådet har i anslutning fill dessa paragrafer anfört följande.

"Genon, en lagändring år 1975 infördes möjlighet för konkursförvaltaren
alt påkalla återvinning - förutom genom att väcka talan vid domstol —
genom att göra anmärkning mot bevakning eller invändning mot annat 223

yrkande som framställs mol konkursboet. Nyheten innebar atl en invänd- Prop. 1986/87:90 ning grundad på ell älervinningsanspråk mol belalningsrätl eller förmåns- p rätt kunde prövas utan extra omgång vid konkursdomstolen tillsammans med andra anmärkningar mot en bevakad fordran.

De återgivna reglerna har oförändrade förts över till 4 kap. 19 8 i förslaget till ny konkurslag. När detta förslag förverkligas kommer emellertid bevakningsförfarande all anordnas endast mera undantagsvis. Den till anmärkning mot bevakning alternativa utvägen att rikta invändning mot ett yrkande gentemot konkursboet torde stå öppen endast i fräga om talan som i rättegång förs mot boel, l.ex. vid vindikafionstalan (se SOU 1970:75 s. 179). Följden skulle bli att en konkursförvaltare, som på återvinnings-grund vill bestrida etl yrkande om utdelning i konkurs, i flertalet fall vore hänvisad till atl väcka talan i ivislemål mot borgenären, kanske vid en annan domstol än konkursdomslolen. Del kunde rentav inträffa att de stipulerade fristerna för ålervinningstalan hade löpt ut, när förvaltaren skulle ta ställning till en fordran som uttryckligen åberopades först på ett sent stadium av konkursen.

Med hänsyn till del anförda vill lagrådet ifrågasätta om inle lämpligen en fordran som i konkurs kan göras gällande utan bevakning bör fä mötas med älervinningsanspråk inom ramen för utdelningsförfarandet, utan att frågan dessförinnan har prövats i ivislemål. Inom denna ram kan elt yrkande om att rätt till återvinning föreligger prövas av domstol, i första instans konkursdomstolen.

En avigsida med en sädan ordning är att frågan om återvinning kan komma att hållas svävande under lång fid, till förfång för den berörde borgenären. Det bör nämligen knappast komma i fråga atl ange någon tidsgräns inom vilken ätervinningsinvändningen mäste framställas. Betänkligheterna försvagas emellertid av att anspråket i det aktuella läget är etl rent försvarsmedel mol uldelningsyrkandet och i princip inle kan leda till annat än att detta yrkande hell eller delvis ogillas (jfr Walin, Materiell konkursrätl, 1980, s. 206). Det kan för övrigl förutsättas att förvaltaren i alla viktigare fall under hand snarast underrättar borgenären om sin inställning och söker träffa uppgörelse med denne.

Om den ifrågasatta ordningen genomförs, bör enligt lagrådei för överskådlighetens skull de sätt på vilka förvaltaren kan påkalla återvinning anges i tre punkter i ett första stycke av 19 §. Andra och iredje meningarna i paragrafens första stycke enligt departemenlsförslaget bör som följd härav brytas ut till tvä stycken i paragrafen. De tidigare andra och tredje styckena bildar lämpligen en särskild paragraf, 20 8. Detta medför en förskjutning av kapitlets sista paragraf, som blir 21 8."

Som kommentar till den föreslagna 19 8 tillägger lagrådet följande. Att
återvinning påkallas har liksom enligt gällande rätt en formell innebörd (se
t.ex. uttryckets användning i 4 kap. 15 8 i förslaget). Den nya möjligheten
enligt punkt 2 atl åberopa åiervinningsskäl är därför knuten till den särskil
da procedur som utdelningsförfarandet ulgör (se härom 11 kap. i förslaget).
Återvinning "påkallas" alltså inte genom atl förvaltaren före utdelnings
stadiet, under hand, hos borgenären gör gällande atl en fordran eller en
förmånsrätt är älervinningsbar. Sådant påkallande kan däremot göras ge
nom att förvaltaren i sitt utdelningsförslag underkänner en åberopad ford
ran eller förmånsrätt för fordran. Det kan vidare inträffa att ändringsyrkan
den frän en borgenärs sida hos rälien med anledning av del upprättade 224

förslaget i sin tur ger förvaltaren anledning atllberopa all återvinningsrätl Prop. 1986/87:90 föreligger. Ocksä härigenom har återvinning "påkallats". I båda fallen kan 4 kap. enligt lagrådet frågan, huruvida ätervinningspäslåendel är berättigat, komma under rätlens prövning, eventuellt vid en förhandling. Pä motsvarande sätt kan återvinning påkallas när efterutdelning skall äga rum och alltså efter del alt konkursen har avslutals. Naturligtvis är förvaltaren oförhindrad att på ell tidigare stadium, inom uppställda frister, väcka talan om ålervinning i vanligt tvistemål. Lagrådei framhåller alt den nya kanalen för att föra fram återvinningsanspråk inte kan utnyttjas fill all angripa en fordran som omfattas av ett bevakningsförfarande.

För egen del ansluter jag mig lill vad lagrådet sålunda har anfört och godtar den av lagrådet föreslagna utformningen av 19 och 20 88.

1 20 8 första slyckel har i enlighet med kommissionens förslag gjorts tvä sakliga ändringar. Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.7). Den primära lalefrislen är densamma som enligt gällande rätt, etl är. En nyhet är atl tiden skall räknas frän dagen för konkursbeslulel i stället för frän fristdagen.

Vid sidan av den primära lalefrislen finns en särskild frist som räknas frän det alt anledning till återvinning blev känd för konkursboet. Dessutom finns en specialregel beträffande avhändelse av fast egendom eller återgång av bodelning. I dessa fall börjar fristen löpa då lagfart söktes resp. bodelningshandlingen gavs in till rälien. Frislen har i båda fallen förlängts från tre lill sex månader.

Av 9 kap. 12 8 första stycket andra meningen framgår alt i fall dä bevakningsförfarande har ägt rum talan om återvinning fär föras även om nägon anmärkning mot en bevakad fordran eller förmänsrätt inte har framställts.

21 8

Den som med anledning av återvinning får en fordran i konkursen behöver inle bevaka fordringen. Om utdelning har ägt rum, är han vid återbäring till boet berättigad atl avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning enligt tidigare uldelningsförslag, om fordringen då hade varit känd. Vid senare utdelning skall utdelning beräknas för vad som kan återstå av en sådan fordran.

Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 20 8 KLförslagel och 40 c § KL.

Förevarande paragraf motsvarar i sak vad som nu gäller enligt 40 c 8 KL men har anpassats till del enhetliga förfarandet.

Lagrådet har med anledning av paragrafens lydelse enligt del remitterade förslaget (där 20 8) ifrågasatt behovet av atl i paragrafen inbegripa även bevakningsfria konkurser och förordat en formulering som ansluter nära lill gällande rätt.

För egen del vill jag framhålla all den som med anledning av ålervinning
fär en fordran aldrig behöver bevaka denna fordran för atl komma i fråga
för utdelning. Om någol utdelningsförslag ännu inte har upprättats, skall
förvaltaren, även om bevakningsförfarande har ägt rum, beakta fordringen 225

15 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 90

när han upprättar utdelningsförslagel. Om utdelningsförslag redan har Prop. 1986/87:90

upprättats, får återvinningssvaranden vid återbäring till boet avräkna vad 4 kap.

som hade bort tillkomma honom som utdelning för fordringen, om den

hade varit känd när förslaget upprättades. I den situationen kan den

fordringen inte materiellt prövas i konkursförfarandet. Lagrådets förslag

har emellertid medfört en viss jämkning av lagtexten.

4.1.5 5 kap. Fordringar I konkurs

I förevarande kapitel har i överensstämmelse med KLförslagel samlats de 5 kap. s.k. materiella konkursregler som rör rätten till utdelning i konkurs. Härigenom bryts i viss män den kronologiska framställningsmetoden, men genom att regleringen samlats pä detta sätt ökar åskådligheten.

Remissinstanserna har inte haft nägot atl erinra mot själva utformningen av 5 kap. KLförslagel. Den föreslagna utformningen har också lagts till grund för mitt förslag. I syfte atl öka åskådligheten föreslår jag en ny rubrik före 13 §. Denna och nästföljande paragraf behandlar värderingen av vissa Särskilda fordringar.

De flesta av kapitlets bestämmelser omarbetades i samband med 1975 års konkursreform. Här föreslås endast ett fåtal sakliga nyheter. En sådan är att att den nuvarande begränsningen i 100 a 8 KL av rätten för närstående atl göra gällande lönefordringar m.m. som är oskäliga med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt utvidgas till atl omfatta även andra än närstående. Förslaget i den delen grundar sig på Eko-kommissionens betänkande. Vidare föresläs i enlighet med KLförslagel vissa nya regler för beräkning av ränta pä konkursfordringar saml för värdering av fordringar i ufiändsk valuta. Dessa förslag har under remissbehandlingen allmänt lämnats utan erinran.

I 196 § KL sägs sammanfattningsvis att en borgenär inte äger rätt lill betalning för en konkursfordran enligt det högre belopp som har beslämts för det fall atl betalning inle erläggs inom viss tid, dvs. i praktiken när kassarabalt lämnas vid snabb betalning. Undantag görs om den aktuella kassarabatlen är fem procent eller lägre. För all regeln skall tillämpas krävs atl anmärkning framställs mot bevakningen. Bestämmelsen, som införhvades med konkurslagsliflningen redan är 1884, har lill syfte att förhindra att en säljare betingar sig en oskäligt hög fordran atl bevaka i köparens konkurs. Kommittén har föreslagit all bestämmelsen slopas eftersom de missförhållanden som den avser att siävja inte torde ha någon motsvarighet i nutida affärsliv. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna och bestämmelsen i fräga har inte heller tagits upp i mitt förslag.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.3) har jag föreslagit alt reglerna
om inlerimsuldelning slopas. En följd härav är att även begreppet slutut
delning kan utmönstras ur konkurslagen. Med begreppet utdelning avses
därför i milt förslag den utdelning som sker i konkursens slutskede och
som i dag benämns slulutdelning. Om efterutdelning avses, används den
benämningen. Detta har föranlett vissa ändringar av formell natur i före
varande kapitel. 226

I 5 kap. II 8 fjärde styckel KLförslagel finns en bestämmelse som tar Prop. 1986/87:90 sikte pä det fallet att utdelning eller efterutdelning sker formlöst, dvs. utan 5 kap. att utdelningsförslag dessförinnan har upprättals. Den ifrågavarande bestämmelsen anger atl räntan vid formlös utdelning skall beräknas till dagen dä förvaltaren anmäler att utbetalning har ägt rum i stället för som vid vanlig utdelning till dagen för upprättande av utdelningsförslaget. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.1) anser jag att kommitténs förslag om ett formlöst utdelningsförfarande inte bör genomföras. Milt förslag innehåller en viss motsvarighet sä lill vida att om en konkurs avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar, eventuellt kvarvarande medel fär överlämnas till bäst berättigad borgenär i stället för som nu till gäldenären. 1 den situafionen bör räntan beräknas till utbetalningsdagen. Jag får här hänvisa lill vad som anförs i anslutning fill II §. Någon motsvarighet till 5 kap. II 8 fjärde stycket KLförslagel återfinns således inte i mitt förslag.

Som nämnts ändrades det stora flertalet bestämmelser i detta kapitel år 1975 (prop. 1975:6). Kommentarerna i anslutning fill bestämmelserna har därför här inskränkts till i stort sett endast hänvisningar fill KLförslagel och KL.

Fordringar som kan göras gällande

1 8

1 konkurs får endast en fordran som har uppkommit innan konkursbeslutet meddelades göras gällande, om inte nägot annat följer av 3 kap. 2 8.

En fordran får göras gällande i konkurs även om den är beroende av villkor eller inle är förfallen till betalning.

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 1 8 KLförslagel och 100 § första och andra styckena KL.

Hänvisningen i 100 § första stycket KL till "annan bestämmelse" har ersatts av bestämmelsen i 1 kap. 6 8. Av den följer all särbestämmelser också i fortsättningen tar över konkurslagen.

2§

I konkurs får inte fordran på lön, arvode eller pension göras gällande i den mån fordringen uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn fill gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt.

Den som enligt 4 kap. 3 § skall anses som närstående till gäldenären får inle göra gällande sådan fordran i vidare mån än som kan anses skäligt med hänsyn till vad som angetts i första styckel och inle i något fall för längre lid tillbaka än etl år innan konkursansökningen kom in lill lingsräiten.

Första stycket är nytt och motsvaras i sak närmast av Eko-kommissionens
förslag medan andra styckel motsvaras av 5 kap. 2 8 KLförslagel och
100 a 8 KL.
Paragrafen begränsar betalningsrätten i konkurs för fordringar på lön, 227

arvode eller pension. Den gäller för närvarande endast närståendes an- Prop. 1986/87:90

språk men har nu, genom den nya regleringen i första styckel, gjorts 5 kap.

generell. Ändringen har vidtagits som en följd av ändringen i 4 kap. 8 8 om

återvinning av löneutbetalningar m.m. (se vid den paragrafen och vid

avsnitt 2.5.5 i den allmänna motiveringen). Viss skillnad föreligger dock

alltjämt mellan löneanspråk m.m. från närstående och sädana anspråk från

andra än närstående. I fråga om annan än närstående är bestämmelsen

tillämplig endast i den mån anspråket är uppenbari oskäligt medan del i

fråga om anspråk från närstående är tillräckligt atl del är oskäligt. Det är

vidare endast i fråga om anspråk frän närstående som en tidsbegränsning

finns.

Regleringen i första stycket avser anspråk frän annan än närstående till gäldenären. I kravel pä all anspråket skall vara uppenbart oskäligt ligger atl förvaltaren inte skall behöva granska samtliga löneanspråk i konkursen utan att granskningen kan koncentreras till dem som är mer iögonfallande. Avgörandet av frågan om anspråket är uppenbart oskäligt skall, liksom enligt 4 kap. 8 8, grundas på en helhetsbedömning. Som framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.5) ankommer det pä förvaltaren att visa att anspråket är uppenbart oskäligt.

Andra stycket motsvaras i sak hell av 100 a 8 KL.

En fordran pä pension får i konkurs inle göras gällande till den del den betalas av en pensionsstiftelse.

Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 3 8 KLförslagel och 100 8 Iredje slyckel KL.

Fordringar med solidariskt betalningsansvar 4§

Har fiera utfäst eller på något annal sätt ådragit sig solidariskt betalningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning för borgenärens återstående fordran i en solidariskt ansvarig gäldenärs konkurs beräknas på fordringens belopp utan avdrag för avbetalning som en medgäldenär har gjort,

1. om avbetalningen har skett genom ackord, konkurs eller annan fördel
ning av en insolvent medgäldenärs bo,

2. om den har skett senare än tre månader före den i 4 kap. 2 8 angivna fristdagen eller

3. om och i den mån avbetalningen har medfört rätt för medgäldenären atl söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).

Har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs regressfordran och äger återvinning därav inte rum, skall dock avdrag göras.

Om utdelningen överstiger borgenärens återstående fordran, skall överskottet fördelas enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Hur utdelning för en fordran hos ett handelsbolag beräknas i en bolags- 228

mans konkurs är föreskrivet i 2 kap. 20 8 lagen (1980:1102) om handelsbo- Prop. 1986/87:90
lag och enkla bolag. 5 p

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 4 8 KLförslagel och 133 8 KL. Det första styckel har i mitt förslag redigerats om i syfte alt göra del mer lättillgängligt.

När avbetalning har skett på en fordran för vilken flera är solidariskt ansvariga och utdelning till borgenären enligt 4 8 skall beräknas på etl högre belopp än den återstående fordringen, skall utdelningen beräknas gemensamt för borgenären och en medgäldenär som har en regressfordran. Borgenären har företräde till betalning framför medgäldenären. Om flera medgäldenärer har rätt till betalning av del som återstår sedan borgenären har fäll sitt, skall överskottet fördelas mellan dem enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även när en medgäldenär gör gällande en regressfordran med anledning av vad han senare kan komma att betala utöver vad som bör belöpa pä honom.

Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 5 8 KLförslagel och 134 8 KL.

1 förhållande fill KL har i första stycket gjorts den redaktionella ändringen atl hänvisningen till tredje slyckel i föregående paragraf ersatts med den regel som hänvisningen syltade på.

Om en borgenär uppbär utdelning i fall då konkursgäldenären har ställt säkerhet i sin egendom för en regressfordran som en solidariskt ansvarig medgäldenär kan få mot honom, minskas medgäldenärens rätt atl utnyttja säkerheten med utdelningens belopp, i den män utdelningen har beräknats på belopp som svarar mol säkerhetens värde.

Första stycket tillämpas ocksä när konkursgäldenären har en fordran hos medgäldenären som denne hade kunnat använda fill kvittning.

Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 6 8 KLförslagel och 134 a 8 KL.

Om en solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt skulden senare än tre månader före den i 4 kap. 2 8 angivna fristdagen, skall utdelning för den regressfordran som han därigenom har fåll beräknas pä samma belopp som skulle ha tillämpats i fräga om utdelning till borgenären om skulden inte hade betalts. Har nägon annan solidariskt ansvarig medgäldenär en regressfordran med anledning av en fidigare avbetalning, skall dock utdelningen fördelas mellan medgäldenärerna enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 7 8 KLförslagel och 134 b 8 KL. 229

Hänvisningen lill 4 8 iredje stycket har även i denna paragraf ersatts med Prop. 1986/87:90
den regel som återfinns i del nämnda lagrummet. 5 kap.

Om en solidariskt ansvarig gäldenär har försatts i konkurs och om den konkursen inte har avslutats innan en medgäldenär försätts i konkurs, har den förres konkursbo rätt till andel i överskott enligt 4 8 tredje stycket även om regressfordringen inte har bevakats i medgäldenärens konkurs.

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 8 8 KLförslagel och 134 c 8 KL.

Innebörden av bestämmelsen är all en gäldenärs konkursbo är befriat frän skyldigheten atl bevaka en regressfordran i en medgäldenärs konkurs i den mån det vid utdelning lill borgenären uppstår överskott som skall komma det förta konkursboet till del. Bestämmelsen är naturligen tillämplig endast i konkurser vari bevakningsförfarande äger rum.

Det finns anledning att i anslutning till denna paragraf erinra om den dåvarande departementschefens uttalande i prop. 1976:5 (s. 283) atl reglerna om fordringar med solidariskt betalningsansvar bör betraktas som utdelningsregler vilka skall tillämpas ex officio. Av detta följer bl.a. att en borgenär som anser att utdelning bör beräknas för honom på elt högre belopp än skuldbeloppet enligt reglerna i 4-8 88 inte behöver ange detta när han gör sin fordran gällande. Borgenären behöver alltså bara göra gällande det fakfiska skuldbeloppet.

9§

Vad som sägs i 4—8 8§ om solidariskt betalningsansvar tillämpas ocksä i de fall där borgenären har fält pant eller annan säkerhet i tredje mans egendom.

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 9 8 KLförslagel och 135 8 KL.

Vissa fordringar som är beroende av villkor

10 8

Är en fordran beroende av elt villkor som innebär atl borgenären inte har rätt att utfå fordringsbeloppel om'inte viss omständighet inträffar, skall utdelning för fordringen inte beräknas i etl utdelningsförslag, om det saknas anledning att anta atl villkoret kommer att uppfyllas.

Paragrafen motsvaras av 5 kap. 10 8 KLförslagel och 136 8 KL. Den behandlar s.k. suspensivl villkorade fordringar. Paragrafen har som följd av all insfitutel inlerimsuldelning slopats i mitt förslag kunnat förenklas avsevärt.

Enligt 100 8 andra styckel KL, som motsvaras av I 8 andra stycket i
förevarande kapitel, får en fordran göras gällande i konkurs - genom 230

bevakning eller pä annat sätt - trots all borgehärens rätt fill betalning är Prop. 1986/87:90

beroende av att en viss omständighet inträffar. Vid utdelning som sker före 5 kap.

slutuldelningen, s.k. inlerimsuldelning, skall enligt 136 8 KL utdelning

beräknas för fordringen. Borgenären fär däremot enligt 141 8 andra stycket

inte lyfta beloppet innan villkoret har uppfyllts. 1 förslaget lill slulutdelning

skall utdelning inte beräknas för fordringen om del dä saknas anledning all

anta atl villkoret kommer att uppfyllas. Det belopp som kan ha reserverats

för betalning av fordringen i tidigare utdelningsförslag skall i delta läge gä

till fördelning mellan de övriga borgenärerna, dvs. tilläggas konkursboets

utdelningsbara förmögenhetsmassa (136 8 tredje meningen KL).

1 och med att utdelning enligt mitt förslag föresläs förekomma endast i konkursens slutskede kan bestämmelsen om hur den villkorade fordringen skall behandlas i andra utdelningsförslag än förslaget fill slulutdelning slopas. Detsamma gäller bestämmelsen om hur del skall förfaras med i tidigare utdelningsförslag avsatt belopp när fordringen vid slututdelningen inte skall beaklas på grund av att det saknas anledning anta atl villkoret kommer att uppfyllas. Om beloppet har reserverats för den villkorade fordringen och det senare visar sig atl villkoret inle kommer atl uppfyllas, bör efterutdelning äga rum och tillgängliga medel fördelas pä övriga borgenärer enligt gängse regler.

En fräga som bör uppmärksammas är hur del skall förfaras när avsättning för den villkorade fordringen inte har skett i utdelningsförslagel men efterutdelning blir aktuell därför atl nya tillgångar blir fillgängliga för utdelning. Om det alltjämt saknas anledning all anta att villkoret kommer atl uppfyllas, skall den villkorade fordringen inle tas upp i förslaget till efterutdelning. Om det däremot skulle visa sig atl villkoret har uppfyllts efler konkursens slut bör fordringen dä komma i fråga för efterutdelning på samma sätt som andra fordringar. Några särskilda regler härom torde dock inle vara nödvändiga.

Beräkning av ränta på fordringar under konkurs m.m.

I 138 8 KL finns bestämmelser om ränteberäkning och redukfion av fordringar. Bestämmelserna har kritiserats främst för atl de är ägnade att föranleda komplicerade och tidsödande uträkningar, med ökade arvodes-kostnader som följd (se vidare betänkandet SOU 1983:24 s. 167).

Kommittén har ansett alt möjligheterna att radikalt ändra reglerna är begränsade. KLförslagel innehåller emellertid vissa smärre sakliga ändringar, närmast för atl anpassa lagtexten till den utveckling som ägt rum i praxis. Bestämmelserna har också setts över i redaktionellt hänseende och de har fått en modernare och mer lättillgänglig utformning.

Riksskatteverket (RSV) har, med instämmande av kronofogdemyndig
heten i Malmö, ifrågasatt om inte reglerna skulle kunna förenklas ytterliga
re. Eftersom en konkurs nästan alltid medför stora förluster för flertalet
borgenärer bör enligt RSV det betraktelsesättet kunna accepteras alt bor
genärernas ränteyrkanden beaktas i mindre omfattning än vad som föresla
gits och vad som gäller i dag. T.ex. när del gäller löneanspråk frän ett
mycket stort antal löneborgenärer med olika belopp för olika perioder lär 231

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 12 § KLförslagel och 138 8 Prop. 1986/87:90
Iredje stycket KL. 5 kap.

I förevarande paragraf regleras för vilket belopp utdelningen skall beräknas för en fordran som löper ulan ränta och som vid utdelningstillfället alltjämt inte är förfallen. Fordringen skall dä diskonteras efter en räntefot av fem procent. En motsvarande diskonteringsregel finns i 2 kap. 28 8 ulsökningsbalken. Där anges också atl diskontering skall ske även när utfäst ränta är lägre än fem procent. Den räntefot skall dä tillämpas varmed den utfästa räntan understiger fem procent. Kommittén har inte funnit anledning att ta upp någon motsvarande regel i förevarande paragraf. Även jag anser att en bestämmelse om reducering vid lägre ränta än fem procent kan avvaras.

Värdering av vissa fordringar

13 8

En fordran avseende en förmån som inte utgär i pengar skall vid utdelning uppskattas fill skäligt belopp.

En fordran på pension som inte är förfallen till betalning den dag då utdelningsförslagel upprättas skall uppskattas till det belopp som motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen sker med ledning av 2 och 3 88 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. En fordran på ränta eller annan förmån som skall utgå under någons livstid och som inte är förfallen lill betalning den dag då utdelningsförslaget upprättades skall uppskattas med ledning av 3 8 angivna lag.

En fordran i utländskt myntslag skall beräknas efler den kurs som gäller den dag då utdelningsförslaget upprättas. Betalas medel ut i förskott till borgenären, sker beräkningen efter kursen pä betalningsdagen.

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 13 § KLförslagel. De första och andra styckena överensstämmer i sak med 139 8 KL. Det iredje stycket saknar däremot motsvarighet i KL.

Första styckel upptar en bestämmelse om hur värdet av en fordran som inle utgår i pengar skall beräknas vid utdelning. Såväl i KLförslagel som i KL anges i motsvarande bestämmelse atl värdet av fordran skall uppskattas "efter ortens pris". Med detta ålderdomliga uttryck torde avses att uppskattningen skall göras efter en allmän skälighetsbedömning med utgångspunkt i de lokala förhållandena. I mitt förslag har uttrycket ersatts med "till skäligt belopp". De lokala prisavvikelserna inom landet har numera minskal väsentligt. I den mån sädana förhållanden är av betydelse i detta sammanhang bör de dock givelvis beaktas. Någon ändring i sak avses således inte.

Andra stycket rör beräkningen av icke förfallna pensionsfordringar.
Kommittén har ingående prövat huruvida den tidpunkt som nu styr beräk
ningen av kapitalvärdet av en fordran på framtida pension bör ändras (s.
170). Kommittén har därvid övervägt bl.a. om inte konkurslagens regler
bör bringas i överensstämmelse med de föreskrifter som riksskatteverkel
(RSV) med stöd av 23 8 lönegaraniikungörelsen (1970:745) utfärdat röran
de beräkning av pensionsfordran enligt 13 8 förmänsrättslagen (1970:979), 234

dvs. pension fill en arbetstagare som är född år 1907 eller tidigare eller Prop. 1986/87:90 dennes efterlevande. Enligt föreskrifterna skall beräkningen ske per den 5 kap. dag som infaller sex månader efter konkursansökningen.

Kommittén framhåller bl.a. att de båda olika beräkningsgrunderna medför vissa skillnader för pensionsborgenärerna. En beräkning enligt RSV:s föreskrifter kan ofta vara fördelaktigare, främst beroende på alt förmånsrätten omfattar längre tid. De pensionsborgenärer som omfattas av 13 § förmänsrättslagen är emellertid en krympande grupp. Nägot starkare behov av ändring - som dä rätteligen borde avse även 12 och 13 8§ förmånsrätlslagen — ger sig numera inte lill känna. Kommitténs slutsals är all någon ändring av tidpunkten inte bör ske. Remissinstanserna har inte berört frågan. För egen del anser jag att kommittéförslaget alt behålla nuvarande beräkningsregel i KL bör följas.

Som en följd av atl endast etl utdelningstillfälle föresläs förekomma under en konkurs har författningstexten kunnat förenklas. Det torde inte bli aktuellt atl tillämpa bestämmelserna i detta stycke i samband med förskottsbetalning. I likhet med KLförslagel innehåller därför stycket ingen bestämmelse om tidpunkten för beräkningen i sädana fall.

Lagrådet har i anslutning till denna paragraf uttalat följande.

"Den föreslagna bestämmelsen i andra styckel om hur en icke till betalning förfallen pensionsfordran skall uppskattas överensstämmer i sak med vad som nu gäller enligt 139 8 KL. Uppskattningen skall således ske med ledning av 2 och 3 §8 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (iryggandelagen). Enligt dessa bestämmelser gäller följande. Med upplupen del av utfäst pension förstås kapitalvärdet av den pension som arbetstagaren intjänat vid beräkningstillfällel (2 8 andra slyckel). Om inga andra regler om intjänande har knutits lill pensionsutfästelsen, anses arbetstagaren vid varje tillfälle ha intjänat sä slor del av utfäst pension som motsvarar förhållandet mellan del antal är som arbetstagaren varit i arbetsgivarens tjänst och antalet år från tjänstens början till pensionsåldern (2 8 första stycket). Beräkning av kapitalvärdet sker med ledning av försäkringstekniska grunder (3 8).

Beräkning av kapitalvärdet enligt 3 8 tryggandelagen är nödvändig i fråga om pensionsutfästelser av traditionellt slag där pensionsbelopp och pensionsålder är angivna. Del förekommer emellertid pensionsutfästelser som inle innehåller dessa kapitaliseringsfaklorer utan är sä utformade atl kapitalvärdet vid ulbetainingstillfället anges i utfästelsen.

Frågan om en pensionsutfästelse av angivet slag är förenlig med bestämmelserna i 2 och 3 8§ tryggandelagen har prövats av regeringsrätten i ett mål angående rätt lill avdrag för överföring av medel lill en pensionsstiftelse (RÅ 1985 1:33). Utbetalning av pensionen kunde enligt utfästelsen påkallas vid avgång ur tjänsten eller vid dödsfall. Regeringsrätten fann alt beräkningsregeln i 3 8 tryggandelagen inte kan anses innebära hinder mot atl utforma en pensionsutfästelse så att kapitalvärdet vid ulbetainingstillfället anges i utfästelsen. Pensionens kapitalvärde vid beräkningstillfällel ansågs vara del som angavs i utfästelsen.

Enligt lagrådets mening bör en pä sä vis utformad pensionsutfästelse
bedömas på motsvarande sätt, när en fordran på grund av utfästelsen görs
gällande i en konkurs. Om det av utfästelsen framgår atl pensionen var lill
fullo intjänad pä dagen för upprättande av utdelningsförslaget och att
infriande av utfästelsen kan påkallas omedelbart, bör således hänvisningen
till 2 och 3 88 iryggandelagen inte hindra atl upplupen del av utfästelsen är 235

del i denna angivna kapitalvärdet."

För egen del instämmer jag i vad lagrådet sålunda anfört. Prop. 1986/87:90

1 det iredje slyckel upptas regler som anger när en fordran i utländsk 5 kap. valuta skall omräknas. Nägon motsvarande bestämmelse finns inte i KL, men den föreslagna regeln överensstämmer med vad som enligt praxis har kommit alt gälla beträffande dessa fordringar. Kommittén föreslär alt fordran i utländsk valuta skall omräknas efler kursen den dag dä utdelningsförslagel upprättas eller, om förskottsbetalning lill borgenären sker, dagen för betalningen. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna. De föreslagna reglerna har ulan ändring införts i mitt förslag.

Bestämmelserna bör få motsvarande tillämpning om det skulle bli aktuellt alt omräkna utländska myntslag i den situationen att konkursen avskrivs och kvarvarande egendom överlämnas lill bäst berättigad borgenär. Denna och nästföljande paragraf har i mitt förslag försetts med en egen rubrik.

14 §

Om en gäldenär som i en konkurs har fått ackord återigen blir försatt i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär vars fordran har satts ned genom ackordet rätt till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag för vad han redan har uppburit. Han fär dock inle uppbära mer än vad han har rätt lill enligt ackordet.

Första stycket tillämpas ocksä när gäldenären har fåll ackord enligt ackordslagen (1970:847).

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 14 8 KLförslagel och 140 § KL.

Av bestämmelserna i ackordslagen har ansetts följa all den borgenär vars fordran är förenad med förmånsrätt inte i en efterföljande konkurs kan åberopa förmånsrätten om han avstått från den och deltagit i ackordet. Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna och länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län har hävdat atl de angivna förhållandena för med sig atl förmåns-berättigade borgenärer drar sig för att medverka i en ackordssiiuation av rädsla för all senare finna all deras fordran i en konkurs är i praktiken värdelös.

Konkurslagskommitlén har inte ansett all någol påtagligt reformbehov föreligger och pekar bl.a. på alt det är ytterst sällsynt all den beskrivna situationen verkligen inträffar.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs uppfattning. Jag är inte beredd att nu föreslå ändringar i del aktuella hänseendet.

Kvittning i konkurs

15 8

En fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan av
borgenären användas till kvittning mol en fordran som gäldenären hade
mot honom när konkursbeslutet meddelades. Detta gäller dock inte om
kvittning var utesluten utom konkurs på grund av fordringarnas beskaffen
het. 236

Åren fordran beroende av ell villkor som innebär all borgenären har rätt Prop. 1986/87:90 all fä ut fordringsbeloppet endast om viss omständighet inträffar, skall j p borgenären fullgöra sin förpliktelse trots alt han annars hade haft rätt alt kvitta. Om han före den dag dä utdelningsförslagel upprättas visar alt villkoret har uppfyllts, har han emellertid rält atl återfå motsvarande belopp i den mån det inte överstiger vad han har all fordra. Finns det anledning all anta all villkoret kommer atl uppfyllas senare, skall ell för borgenären beräknat belopp avsättas när utdelningsförslagel upprättas.

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 15 8 KLförslagel och 121 8 första och andra styckena KL. Som en följd av atl del enligt mitt förslag endast kan förekomma en utdelning under konkursen behöver del inte i lagtexten särskilt anges att del är slututdelningen som avses.

Bestämmelserna om kvittning har inle berörts av remissinstanserna. Del finns inle heller av någon annan anledning skäl alt nu överväga någon förändring. Bestämmelserna har därför ulan ändring i sak införts i milt förslag.

Andra slyckel andra meningen har, på inrådan av lagrådet, formulerats om i förhållande till det remitterade lagförslaget. Lagrådet har i anslutning därtill ullalat bl.a. följande. Om borgenären senare visaratt villkoret har uppfyllts, vare sig uppfyllelsen har skett innan eller efter det atl utdelningsförslaget upprättades, är han berätfigad att återfå beloppet, förutsatt alt delta har avsatts för honom i utdelningsförslagel. Har sä inte skett, kan borgenären genom vederbörlig invändning mot utdelningsförslaget påkalla att avsättning skall göras med tanke pä en framlida uppfyllelse; skulle han inför rätten påvisa all villkoret redan har uppfylKs, möter del givetvis inte något hinder atl beloppet direkt filldelas honom när utdelningen fastställs.

16 8

En fordran mol gäldenären som har förvärvats genom en överiätelse frän iredje man senare än tre månader före den i 4 kap. 2 8 angivna frisldagen får inte användas till kvittning mol en fordran som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran. Detsamma gäller om en fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sädan överlåtelse och borgenären då hade skälig anledning atl anta atl gäldenären var insolvent.

En borgenär som har salt sig i skuld till gäldenären under sådana omständigheter all del är alt jämställa med en betalning med annal än sedvanliga betalningsmedel får inte kvitta i den män en sådan betalning hade kunnat bli föremål för återvinning.

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 16 8 KLförslagel och 121 8 tredje och Ijärde styckena KL.

17 8

En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller någon annan
med anledning av en förpliktelse som han har infriat (regressfordran) anses
vid tillämpningen av 15 och 16 88 ha förvärvats när hans förpliktelse
grundades.
Även om bevakningsförfarande äger rum i konkursen, behöver en bor- 237

genär som har rätt all kvitta inte bevaka sin fordran i den mån den täcks av Prop. 1986/87:90 gäldenärens fordran. När kvittning inle får ske, fär borgenären trots det pä 5 p sin skuld avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning i konkursen, om hans fordran intill skuldbeloppet hade bevakats i rätt lid.

Överlåter boel en fordran sä alt en borgenär därigenom förlorar rätten till kvittning, skall boel gottgöra borgenären för detta.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 5 kap. 17 8 KLförslagel och 121 a 8 KL.

I förhällande lill KLförslagel har första meningen i andra stycket formulerats om mot bakgrund av att bevakning i del enhetliga konkursförfarandet kan förekomma endast om rälien har beslutat om del. Dessutom har den redan nu gällande principen atl bevakningsfriheten avser endast den del av borgenärens fordran som läcks av gäldenärens motfordran kommit till direkt ullryck i lagtexten.

Lagrådei har anmärkt att borgenären vid avräkning enligt andra meningen i andra stycket inte bör få fillgodoräkna sig utdelning på sin obevakade fordran i den mån den överstiger skuldbeloppet. Detta bör enligt lagrådets mening framgå av lagtexten. - Den av mig föreslagna lagtexten tillgodoser lagrådets synpunkt.

4.1.6 6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.

Förevarande kapitel innehåller regler som i stort sett svarar mot 4 kap. 6 kap. KL. Till kapitlet har vidare förts förbudet i 199 a 8 KL för gäldenären att under konkursen driva bokföringspliktig verksamhet samt reglerna i 53 8 första slyckel KL om skyldighet för gäldenären alt närvara vid bouppleckningsförrällningen och uppge boel.

1 förhållande lill KLförslagel har, som framgår av vad som har anförts i anslutning till rubriken till 3 kap., gjorts den ändringen all bestämmelserna i 6 kap. 14 och 15 §§ KLförslagel om gäldenärens rätt atl fä ut egendom av konkursboet har placerats inle i 6 kap. ulan i 3 kap.

Kapitlet inleds med bestämmelsen om förbud för gäldenären att under konkursen driva bokföringspliktig verksamhet. Gäldenärens skyldighet att närvara vid bouppteckningsförrätlningen och alt lämna upplysningar om boel behandlas 12 8. Regler rörande skyldighet för gäldenären och annan att beediga bouppteckningen finns i 3-5 88. Härefter följer reglerna om reseförbud och skyldighet för gäldenären alt lämna ifrån sig sitt pass (6— 8 8§) och om tvångsmedel m.m. (9-13 88). Kapitlet avslutas med regler om ersättning för kostnader i samband med vissa inställelser (14 8).

De flesta av de bestämmelser som nu föreslås ingå i 6 kap. sågs över i
samband med 1979 års konkurslagsreform. Kommittén har fört över dessa
bestämmelser till KLförslagel i stort sett ulan ändring i sak. Kommittén
har emellertid föreslagit vissa ändringar i fråga om prövningen av frågor
om skyldighet för andra än gäldenären alt avlägga ed och av häktningsfrä-
gor. Dessutom föreslår kommittén vissa ändringar av bestämmelserna om
ersättning för kostnader i samband med vissa inställelser. Remissinstan
serna har i huvudsak lämnat KLförslagel ulan erinran. 238

I milt förslag har bestämmelserna om tidpunkten för edgångssammanträ- Prop. 1986/87:90 det (4 8) anpassats till del enhetliga konkursförfarandet. De gäller därmed 6 kap. lika i alla konkurser. Dessutom har förutsättningarna för all tillgripa häktning anpassats till bl.a. regleringen i ulsökningsbalken.

Förbud mol näringsverksamhet under konkurs

1 8

En gäldenär som är en fysisk person får inte under konkursen driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125). Verksamhet som innebär utövning av rätfighel som avses i

2 kap. 1 8 regeringsformen eller I kap. 1 §, 4 kap. 1 8, 6 kap. I 8 eller
13 kap. 5 8 tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av förbudet.

Om näringsförbud efler särskild prövning finns del bestämmelser i lagen (1986:436) om näringsförbud.

Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 1 8 KLförslagel. Första stycket överensstämmer i sak med 199 a 8 KL medan det andra styckel är nytt.

Förbudet i 199 a 8 KL mot näringsverksamhet under konkurs riktar sig endast mot den gäldenär som är fysisk person. En ställföreträdare för en juridisk person som är i konkurs drabbas således inte av detta automatiska näringsförbud. I förevarande kapitel i övrigl avses däremot med gäldenären såväl fysiska som juridiska personer. De skyldigheter m.m. som enligt kapitlet åvilar gäldenären drabbar således även ställföreträdare för en juridisk person. I klargörande syfte anges därför särskilt i den nu förevarande paragrafen att näringsförbudet träffar endast gäldenär som är fysisk person. En juridisk person som har försatts i konkurs torde med hänsyn til! konkurslagens regler om bl.a. förlust av rädighet vara förhindrad all under konkursen driva nägon som helst egen verksamhet.

En remissinstans - Svenska företagares riksförbund - anser att etl sä kategoriskt förbud som följer av paragrafen kan drabba företagare alltför hårt. Som jag ser det är emellertid förbudet en nödvändig följd av att gäldenären förlorar rådighelen över sin egendom. Del är knappast möjligl all ha regler som i viss utsträckning tillåter gäldenären atl driva verksamhet under konkursen. Ingel hindrar däremot att konkursförvallaren, om han anser del vara förenligt med konkursboels intressen, driver ett förelag vidare under konkursen och därvid anlitar gäldenärens tjänster. Detta är emellertid en sak som det ankommer på förvaltaren all besluta om i del enskilda fallet.

Som tidigare nämnts gäller sedan den 1 juli 1986 en ny lag om näringsförbud. Lagen ersätter bl.a. bestämmelserna i KL om näringsförbud efler särskild prövning. Enligt lagen skall näringsförbud omfatta inle bara förbud att driva näring varmed följer bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen ulan även förbud mol näringsverksamhet som är underkastad reglerna i jordbruksboksföringslagen (1979:141). Det kan därför övervägas om inte del automatiska näringsförbudet bör omfatta även jordbruksrörelse.

Del automatiska näringsförbudet skiljer sig frän det förbud som kan 239

åläggas efler särskild prövning genom alt del automatiska förbudet gäller Prop. 1986/87:90 endast under konkursen. Rent faktiskt torde det automatiska förbudet ha 6 kap. en begränsad betydelse vid sidan av bestämmelsen i 3 kap. 1 8 om förbud för gäldenären atl råda över sin egendom och all ingå förbindelser. Redan pä grund av den bestämmelsen följer alt gäldenären i praktiken är förhindrad atl under konkursen fortsätta en jordbruksverksamhel som han tidigare bedrivit. Atl därutöver förbjuda honom alt ägna sig ål jordbruksverksamhel under konkursliden, om han nu undantagsvis har möjlighet lill del, skulle kunna drabba konkursgäldenären onödigt hårt. Nägot behov av en sådan inskränkning torde heller inle föreligga. En möjlighet lill dispens måste i sä fall öppnas pä motsvarande säll som i näringsförbudslagen, något som emellertid skulle strida mol principen att del här aktuella näringsförbudet förutsätts vara automatiskt.

Jag har därför stannat för att inte nu föreslå någon ändring av nuvarande ordning. Som framgår av vad som anförts i anslutning till 2 kap. 9 8 kan emellertid saken komma i ell annat läge om förslaget alt föra samman bokföringslagen och jordbruksbokföringslagen till en gemensam lag genomförs.

Upplysnings- och närvaroplikl under konkurs

Gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och granskningsmän de upplysningar om boet som de begär.

Gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boet och pä begäran av förvaltaren närvara vid bouppleckningsförtällningen. Är gäldenären en juridisk person och finns del flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet dock inte för en sådan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.

Vid förlikningssammanlräde och sammanlräde för prövning av ackordsförslag skall gäldenären närvara, om han inte har laga förfall eller rätten medger att han uteblir. All gäldenären uteblir från etl sammanträde hindrar inle atl de ärenden som skall förekomma på sammanträdet handläggs.

Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 2 8 KLförslagel. Del första styckel motsvarar 89 8 första slyckel KL och del andra stycket 53 8 första styckel fjärde och femte meningarna KL. Det tredje slyckel motsvarar 89 8 andra stycket KL.

Bestämmelserna i denna och följande paragrafer i kapitlet skall tillämpas oavsett om gäldenären är en fysisk eller en juridisk person. Lagen innehåller inle några särskilda regler om vilka personer som i del senare fallet omfattas av de skyldigheter som åligger gäldenären enligt detta kapitel. Vem som skall anses vara ställföreträdare för den juridiska personen får avgöras enligt vanliga associationsrältsliga regler. Av 13 8 följer all även tidigare ställföreträdare ibland kan åläggas vissa skyldigheter enligt detta kapitel.

Första stycket. Riksskatteverket (RSV) har under remissbehandlingen
aktualiserat frågan i vilken utsträckning borgenärerna skall tillåtas atl
aktivt ta del i konkursförvallningen. RSV föreslår t.ex. alt gäldenären 240

skall åläggas skyldighet atl lämna även borgenär de upplysningar om boel Prop. 1986/87:90
som denne begär. 6 kap.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) redovisat min syn på vissa problem som uppmärksammats rörande konkursförvaltningen och tillsynen. En av de bärande tankarna bakom 1979 års konkurslagsreform var all stärka konkursförvaltarens ställning. Att låta borgenärerna själva ta mer aktiv del i konkursförvaltningen skulle i viss män strida mol dessa tankar. Borgenärernas intressen skall tas till vara av förvaltaren och en borgenär som vill ha information är i princip hänvisad till förvaltaren. Jag har emellertid i den allmänna motiveringen förutskickal all jag är beredd all på nytt la upp denna och andra därmed sammanhängande frågor om utvecklingen ger anledning lill del. För närvarande finns det enligt min mening inle underiag för att föreslå annat än marginella förändringar av reglerna om konkursförvallningen.

Andra slyckel. 1 förhällande lill KL föreslås den ändringen att gäldenären är skyldig att närvara vid bouppteckningsförrätlningen endast när förvaltaren begär del. Nuvarande föreskrift om atl gäldenären skall uppge boet redligen och under edsförpliktelse har slopats eftersom den saknar självständig betydelse.

Det tredje stycket överensstämmer i sak med såväl KLförslagel som KL men har formulerats om. Jag har i den allmänna motiveringen förordat atl begreppet borgenärssammanträde nu utmönstras ur konkurslagen (avsnitt 2.2.3). Begreppet bör ersättas av mer särskiljande benämningar som t.ex. edgångssammanlräde och förlikningssammanträde. 1 89 8 andra styckel KL regleras i dag gäldenärens närvaroplikt i samband med olika borgenärssammanträden. Bestämmelser om gäldenärens skyldigheter vid olika sammanträden finns ocksä pä andra häll. Bestämmelserna bör alltjämt finnas kvar men de aktuella sammanträdena bör i stället anges direkt. De sammanträden med borgenärerna som det enligt milt förslag blir fråga om är, utöver edgångssammanträdel, förlikningssammanträde (9 kap. 13 8) och sammanträde för prövning av ackordsförslag (12 kap. 8, 14 och 19 8§).

Bouppieckningsed

3 8

Gäldenären skall inför rätten avlägga bouppteckningsed. Han skall göra de tillägg lill eller ändringar i bouppteckningen som han anser behövs och med ed betyga all bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så alt del inle enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller upplagils nägon tillgång eller skuld.

Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behöver bouppteckningsed inle avläggas av en sädan ställföreträdare vars ed-gäng förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.

Paragrafen överensstämmer i sak med 6 kap. 3 8 KLförslagel och 91 8
KL.
Frågan huruvida konkursen kan avslutas ulan atl gäldenären har avlagt 241

16 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

bouppteckningsed behandlas i anslutning till 10 kap. 2 8 andra stycket och Prop. 1986/87:90
rubriken fill 11 kap. 6 kap.

Riksskatteverket har, liksom kronofogdemyndigheten i Eskilstuna, hävdat att del kan förekomma fall dä del är angeläget atl gäldenären avlägger ytterligare en bouppteckningsed. En sädan möjlighet bör därför enligt dessa remissinstanser införas i konkurslagen.

För egen del anser jag all principiella skäl talar mol all en sädan möjlighet öppnas. En gäldenär som i något avseende lämnar orikliga uppgifter i samband med bouppteckningseden kan enligt 11 kap. 1 8 andra slyckel brottsbalken dömas för oredlighet mol borgenärer. Straffansvaret förutsätter alt den aktuella uppgiften inte rättas innan den beedigas. Om möjlighet öppnas för gäldenären atl avlägga bouppteckningsed ytteriigare en gång kan det befaras atl pressen på gäldenären att redan frän böljan lämna fullständiga och rikliga uppgifter om sin egendom skulle minska. I mitt förslag har därför principen om endast en edgång behållits.

4§

Bouppleckningseden skall avläggas vid ett edgångssammanlräde. Edgängssammanträdet skall hållas tidigast en och senast två månader efler konkursbeslutet. Sammanträdet får dock hållas senare, om del är nödvändigt med hänsyn fill konkursboets omfattning och beskaffenhet. Om gäldenären är förhindrad av laga förfall all avlägga eden vid edgängssammanträdet eller om bouppteckningen dä ännu inle har kommit in till rätten, skall rätten sä snart förfallet upphör eller bouppteckningen kommer in genom delgivning kalla gäldenären atl fullgöra edgången. Edgångssammanträdel skall trots det hållas på utsatt tid.

När del finns anledning lill del får rälien besluta att gäldenären skall avlägga eden inför en annan fingsräll. Är gäldenären sjuk fär eden avläggas där han vistas. Edgången får inte fullgöras före edgångssammanträdet.

Paragrafen motsvaras av 6 kap. 4 8 KLförslagel saml 92 8 och 185 d 8 första slyckel första och iredje meningarna KL.

Som en följd av del enhetliga konkursförfarandet mäste bestämmelserna
om tidpunkten för gäldenärens edsavläggelse omarbetas. Jag har i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) förordat att edgängssammanträdet i
alla konkurser skall hållas tidigast en och senast två månader från konkurs
beslulel. I likhet med vad som i dag gäller för första borgenärssammanträ
de i ordinär konkurs föreslås också atl edgångssammanträdel får hållas
senare om del är nödvändigt med hänsyn till konkursboets omfattning och
beskaffenhet. Denna möjlighet bör givetvis utnyttjas endast i de undan
tagsfall då det av föreliggande uppgifter framstår som hell klart all förval
taren saknar möjlighet atl ulföra sina uppgifter inom Ivåmånadersperio-
den. Att det är rätten som bestämmer när edgångssammanträdet skall äga
rum framgår av 2 kap. 24 8. Tidpunkten skall bestämmas omedelbart i
samband med konkursbeslulel. Del utsatta edgångssammanträdel skall
alltid hållas även om gäldenären är förhindrad all då avlägga eden. De
närvarande borgenärerna skall då ges besked om när och var edgången är 242

tänkt att äga rum. (Angående den fortsalla handläggning; se specialmoli- Prop. 1986/87:90
veringen lill 7 kap. 13 8.) 6 kap.

Stockholms tingsrätt anmärker att ordet "tillåta" i 6 kap. 4 § tredje stycket KLförslagel antyder all gäldenären måste göra en formell framställning om all fä avlägga eden inför annan tingsrätt, något som sällan eller aldrig förekommer i sådana fall då gäldenären är ovillig all medverka vid konkursutredningen. Tingsrätten föreslär atl bestämmelsen ges en sädan utformning alt rätlen, evenluelll efter hörande av förvaltaren, får möjlighet atl ulan framställning förordna all ed skall avläggas vid en annan tingsrätt när del framstår som lämpligt. I mitt förslag har ordalydelsen jämkats så atl del framgår atl rälien även utan framställning av gäldenären kan besluta i saken. Om edgången inle fullgörs vid edgångssammanträdel, skall den fullgöras senare. Delta framgår av andra styckets sista mening.

1 konsekvens med vad som har sagts i anslutning till 2 kap. 24 8 har, pä förslag av lagrådei, i del första slyckel angetts all gäldenärens kallelse till edgången skall delges.

När del åligger en förmyndare alt avlägga bouppieckningsed är även den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig all på yrkande av förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Delta gäller dock inte om det finns sädana särskilda omständigheter all anledning lill edgången saknas.

Annan än gäldenären är skyldig alt på yrkande av förvaltaren eller en borgenär avlägga bouppieckningsed eller beediga viss uppgift i bouppteckningen, om det kan antas all sådan edgång är av betydelse för boutredningen.

När ell yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall rätlen kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yrkandet till förhandling inför rätten. Har yrkandet framställts av en borgenär, skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses med yrkandet skall delges.

Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen kan ske eller vid den senare lidpunkt som rälien bestämmer. I fräga om edgångens fullgörande gäller 4 8 andra slyckel.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 6 kap. 5 8 KLförslagel och 93 8 KL.

I paragrafen har gjorts de ändringar i förhällande lill gällande rält som betingas av atl konkursdomarinstitulionen nu avskaffas.

Riksskatteverket anser, med instämmande av kronofogdemyndigheterna i Eskilstuna och Sollentuna, all ocksä tillsynsmyndigheten bör ges befogenhet all framställa yrkande om edgångsskyldighel för annan än gäldenären. öm tillsynsmyndigheten anser all nägon annan än gäldenären kan ha upplysningar atl lämna om boel, bör myndigheten givelvis fästa förvaltarens uppmärksamhet på detta. Frän praktisk synpunkt synes en sådan ordning tillräcklig. All ge tillsynsmyndigheten en form av parts-ställning i nu ifrågavarande förfarande skulle som jag ser del knappast vara förenligt med tillsynsfunktionen.

Stockholms lingsräii har föreslagit alt del införs möjlighet att ålägga 243

annan än gäldenären inte bara att beediga upprättad bouppteckning eller Prop. 1986/87:90 viss uppgift ulan också atl medverka vid boutredningen på sätt som anges i 6 kap. 2 8. Rätten bör ocksä fä utnyttja tvångsåtgärder för atl genomdriva en sädan skyldighet. Enligt tingsrätten har det under senare tid allt oftare förekommit fall dä del vid juridiska personers konkurser är nägon annan än de formella företrädarna som besitter kunskaperna om boet. Efler ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385) förekommer det nu oftare än förr alt en förordnad likvidator ansöker om bolagels försättande i konkurs. Enligt tingsrätten saknar likvidalorn ofta all kännedom om boet, bortsett från skatteskulderna, och den "verklige" bolagsmannen kan förmås medverka endast därigenom att han åläggs skyldighet att beediga den av likvidalorn upprättade nödbouppteckningen. Den verkliga boutredningen kommer i sådana fall all äga rum vid edgängssammanträdet inför konkursdomaren. Detta medför atl förvaltaren inte kan kontrollera lämnade uppgifter och ställa de följdfrågor som kontrollen kan ge upphov lill.

Det är givetvis av största vikt att förvaltaren kan fä erforderliga upplysningar om konkursboet. Man kan emellertid diskutera om den föreslagna ändringen - som inle är av helt enkel natur - i någon nämnvärd grad skulle förbättra förvallarnas möjligheter att fä tillgång till de begärda upplysningarna. Den som ålagts skyldighet att avlägga bouppteckningsed kan ådömas straffansvar om han därvid lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen. Det är för den berörde viktigt, om han vill undgå sådant ansvar, att han självmant kompletterar den upprättade bouppteckningen så att den stämmer överens med hans kännedom om konkursboet. Det bör emellertid knappast komma i fräga att tvinga personen all avlägga eden om denne förklarar att han behöver ytterligare lid för alt komplettera bouppteckningen. Delsamma bör gälla om förvaltaren med anledning av de framkomna uppgifterna anser sig behöva ytterligare tid för att kontrollera dessa. Atl införa en uppgiflsskyldighet för annan än gäldenären gentemot förvaltaren skulle emellertid föra alltför långt. Eftersom en sädan uppgiflsskyldighet inte rimligen kan vara slraffsanktionerad kan del föra med sig atl del är lättare för vederbörande alt lämna orikliga uppgifter än all vägra lämna dem vid en edgång. Jag är sammanfattningsvis inle beredd alt nu föreslå alt annan än gäldenären, eller dennes ställföreträdare, skall kunna åläggas skyldighet all medverka vid boutredningen.

Stockholms tingsrätt har vidare påpekat att del av såväl KL som KLförslagel följer att edgången i princip mäste fullgöras genast även i sädana fall då den som har ålagts edgångsskyldigheten förklarar alt han avser alt överklaga beslutet. Detta kan enligt tingsrätten föra med sig atl den berörde tvingas atl fullgöra edgången även om högre rält sedermera upphäver hans edgångsskyldighel. Tingsrätten föreslär all del öppnas en möjlighet för rätten alt skjuta upp edgången lill etl senare tillfälle även i andra fall än sådana dä edgången av praktiska skäl inle kan fullgöras omedelbart. 1 mitt förslag har tingsrättens synpunkter tillgodosetts genom en jämkning av ordalydelsen.

1 fråga om förhandlingen gäller 16 kap. 2 och 3 88. Del innebär bl.a. att
rätten är domför med en lagfaren domare, att i princip rättegångsbalkens
regler om huvudförhandling i tvistemål skall tillämpas och alt ulevaro inte 244

hindrar atl saken prövas och avgörs.

Lagrådei anser all kallelsen lill den som avses med yrkandet alllid skall Prop. 1986/87:90 delges och föreslår all en uttrycklig bestämmelse om del tas upp i Iredje 6 kap. stycket som en sista mening. Jag godtar lagrådets förslag.

Tvångsmedel m.m.

Gäldenären fär inte efter det att konkursbeslutet har meddelats och innan han har avlagt bouppieckningsed bege sig utomlands ulan rällens medgivande. Om det senare under konkursen finns skäl atl befara all gäldenären genom att lämna landet undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, får förbud meddelas honom att resa utomlands. Byter gäldenären vistelseort, skall han meddela förvaltaren var han vistas.

Om del finns skäl all befara all gäldenären åsidosätter ett förbud all resa utomlands, får gäldenären åläggas alt lämna ifrån sig sitt pass fill tillsynsmyndigheten. Om gäldenären inte har någol pass, får förbud alt utfärda pass för honom meddelas.

Om det finns skäl atl befara atl gäldenären genom alt lämna den ort där han är bosalt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, fär förbud meddelas honom atl lämna orten.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 6 kap. 6 § KLförslagel och 88 8 första-tredje samt sjätte styckena KL.

Kronofogdemyndigheten i Eskilstuna har ifrågasatt om inle en restriktivare inställning lill gäldenärens utlandsresor under konkursen är önskvärd. Del framstår för många som stötande att en gäldenär, som orsakat borgenärerna stora förluster, skall i stort sett oförhindrat kunna företa dyrbara utlandsresor.

Frågan om gäldenärens tillgänglighet under konkursen prövades i samband med 1979 ärs konkurslagsreform. Jag anser inte atl del finns anledning att nu överväga några principiellt betydelsefulla förändringar i detta hänseende. Inskränkningar i gäldenärens rörelsefrihet bör göras endast om det är motiverat med hänsyn lill konkursutredningen. Bestämmelserna i KLförslagel har förts över till mitt förslag utan saklig ändring.

Ett beslut om att ålägga gäldenären atl lämna ifrån sig sitt pass bör utgöra passhinder och antecknas i registret över efterlysta personer (jfr 2 kap. 12 8). 1 likhet med vad som anfördes under den nämnda paragrafen lar, lill skillnad från lagrådsremissens lagförslag, milt förslag upp en bestämmelse som ger rätten möjlighet att beträffande den gäldenär som saknar pass meddela etl förbud att pass utfärdas för honom. Ell sådant förbud bör ocksä utgöra ett passhinder.

Ett beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären atl lämna ifrån sig sill pass eller om förbud att utfärda pass meddelas av rätlen pä begäran av förvaltaren eller ttllsynsmyndighelen. När det inle längre finns skäl för elt sådant beslut, skall beslutet omedelbart hävas.

Innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf, skall
rätlen ge gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle alt yttra 245

sig, om del lämpligen kan ske och det inte är ulan betydelse. Rätten får Prop. 1986/87:90 ocksä hälla förhandling i frågan. Till en sädan förhandling skall tillsyns- g y_ myndigheten, förvaltaren och gäldenären kallas. Kallelsen till gäldenären bör delges.

Etl beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären alt lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 7 8 KLförslagel. De två första styckena motsvarar 88 8 ijärde och femte styckena KL. Del tredje stycket saknar motsvarighet i KL.

En förhandling för prövning av fråga om reseförbud, om skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass bör hällas om rätlen anser atl det därvid kan komma fram uppgifter som är av betydelse för bedömningen av den av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten framställda begäran. Förhandlingen kan förutsättas normalt äga rum i gäldenärens intresse. Uteblir gäldenären och har han beretts tillfälle alt yttra sig i frågan, kan denna avgöras trots utevaron, se 16 kap. 2 8. Efter påpekande av lagrådei har tagits upp en bestämmelse atl kallelsen fill gäldenären bör delges; delgivning är alltså inte obligatorisk (jfr vad som anförs i anslutning till 15 kap. 4 8).

Enligt 14 c § andra stycket KL (2 kap. 13 § tredje styckel i mitt förslag) skall ett beslut under konkursansökningsskedet om reseförbud och skyldighet atl lämna ifrån sig pass delges gäldenären. Detsamma bör gälla om beslutet meddelas under själva konkursen. Däremot är intresset av delgivning inte lika starkt beträffande förbud att utfärda pass. Nägon skyldighet att delge föreskrivs därför inte för underrättelsen om del beslutet (se 16 kap. 5 §).

Har gäldenären med anledning av ell beslut enligt 2 kap. 12 8 lämnat ifrån sig sitt pass, skall rätlen omedelbart efter konkursbeslulel pröva om gäldenären skall återfå passet. Om det finns skäl atl befara all gäldenären åsidosätter ell förbud all bege sig utomlands, har han inle rätt alt återfå passet. En motsvarande omprövning skall ske, om förbud att ufärda pass har meddelats.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 6 kap. 8 8 KLförslagel och 88 a 8 KL. Den sista meningen är dock ny (se under 6 8),

9§

Om gäldenären undandrar sig att fullgöra vad som åligger honom enligt 2, 3, 5 eller 6 8 eller överträder etl reseförbud enligt 6 8, kan han efler omständigheterna antingen hämtas eller häktas. Detsamma gäller om del finns skäl atl befara atl gäldenären kommer att undandra sig en skyldighet eller överträda ett förbud som här har angetts.

Om nägon annan än gäldenären undandrar sig atl fullgöra edgång som
har förelagts honom enligt 5 8, kan han efler omständigheterna föreläggas
vite, hämtas eller häktas. 246

Häktning i de fall som avses i första och andra styckena får ske endast Prop. 1986/87:90 om del finns synneriiga skäl till del. Har gäldenären överträtt etl reseför- g fp bud enligt 6 §, skall han dock häktas om det inle är uppenbart att del är onödigt.

Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.

Paragrafen motsvarar, med vissa sakliga ändringar, 6 kap. 9 8 KLförslagel och 94 8 KL.

1 94 8 första stycket KL finns för närvarande bestämmelser om tvångsmedel mot gäldenären när denne undandrar sig att fullgöra vissa skyldigheter som åligger honom enligt bestämmelser i KL. De skyldigheter som avses är att under edsförpliktelse uppge boel (53 8), atl inte lämna landet innan bouppteckningsed har avlagts, att iaktta ett särskilt meddelat reseförbud och lämna ifrån sig pass när delta ålagts honom (88 §), atl lämna upplysningar om boet och närvara vid borgenärssammanträde (89 §) samt atl avlägga bouppieckningsed (91 och 93 88). De tvångsmedel som kan komma i fräga är efler omständigheterna hämtning eller häktning. Om det skäligen kan befaras atl gäldenären kommer att undandra sig någon av dessa skyldigheter eller överträda ell reseförbud kan han också hämtas eller häktas. I del fallet får dock häktning tillgripas endast om särskild anledning förekommer. Om någon annan än gäldenären undandrar sig sin skyldighet att avlägga bouppteckningsed enligt 93 8 kan denne enligt 94 8 andra slyckel hämtas eller genom vite eller häkte tillhällas all fullgöra sin skyldighet.

Enligt 94 8 Iredje stycket KL skall kostnaden för häktning betalas av allmänna medel. Hämlningskoslnaden däremot anses som en konkurskostnad som i första hand skall tas ut av boel.

Kommittén föreslär inle någon annan saklig ändring av dessa regler än alt även hämtningskostnaden, i överensstämmelse med vad som gäller enligt 8 8 tredje styckel lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs, skall betalas av allmänna medel.

Enligt 4 kap. 14 8 ulsökningsbalken är en gäldenär i mäl om utmätning skyldig att lämna de uppgifter om sina tillgångar som behövs i målet. Gäldenären är också skyldig att på begäran inge en förteckning över lillgängarna samt att på heder och samvete bekräfta de uppgifter om sina tillgångar som han har lämnat vid förhör eller i förteckning. Även iredje man har enligt 4 kap. 15 8 en viss upplysningsskyldighei. Enligt 16 kap. 13 8 ulsökningsbalken gäller de nu nämnda bestämmelserna även vid verkställighet av beslut om kvarstad för fordran.

1 2 kap. 15 och 16 8§ ulsökningsbalken finns bestämmelser om tvångsmedel när gäldenären eller tredje man underlåter all fullgöra sina skyldigheter i ulsökningsmäl. Om gäldenären eller Iredje man inle efterkommer etl föreläggande enligt 4 kap. 14 eller 15 8 eller 16 kap. 13 § jämförd med nämnda lagrum fär han häktas, om synnerliga skäl föreligger. Häktning enligt ulsökningsbalken fär alltså användas under betydligt mer begränsade förutsättningar än enligt KL.

Enligt min mening bör häktning som tvångsmedel inle få användas i slörre utsträckning enligt konkurslagen än i motsvarande fall enligt ulsökningsbalken. Någon principiell skillnad mellan de fall då häktning får

tillgripas mol en utmätnings- eller kvarstadsgäldenär och mol en konkurs- Prop. 1986/87:90 gäldenär som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt 2,3,5 eller 6 8 6 kap. torde inte föreligga. I dessa fall bör alltså häktning få tillgripas endast om synnerliga skäl föreligger.

När det gäller fall dä etl reseförbud har överträtls ligger saken annoriunda till. Överträdelse av etl reseförbud som rätlen har ålagt bör normalt medföra atl gäldenären häktas (jfr 25 kap. 9 8 RB). 1 del fallet bör del finnas ell kraftigt påtryckningsmedel för alt förmå gäldenären alt iaktta förbudet. Detsamma bör också gälla vid överträdelse av det automatiska reseförbudel. Även i del fallet finns det nämligen starka skäl som talar för att förbudet bör vara förenat med en effektiv sanktion om det överträds. 1 tillämpningen kan det dock finnas störte anledning att avstå från häktning vid överträdelse av det automatiska förbudet än när gäldenären bryter mol etl reseförbud som ålagts efter särskild prövning.

Som nämnts kan häktning förekomma också när del skäligen kan befaras att gäldenären i framliden kommer alt undandra sig en skyldighet eller överträda ett reseförbud. I dessa fall bör enligt min mening över lag krävas att del föreligger synnerliga skäl för att häktning skall få tillgripas. Detsamma bör gälla om det är någon annan än gäldenären som undandrar sig all fullgöra edgångsskyldighet som har förelagts honom.

Paragrafen har utformats i enlighet med det sagda. Vidare har i överensstämmelse med KLförslagel angetts att även hämlningskoslnader skall betalas av staten.

10 8

Frågor om åtgärder enligt 9 8 eller om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten.

Innan rätten beslutar i en fräga som avses i denna paragraf, skall rätten ge den som avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle atl yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inle är ulan betydelse.

Begärs någon häktad, skall rätten på yrkande förordna biträde ät honom, om det inte är uppenbart att sådant inte behövs. Biträdet har rätt till ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten kan ålägga den som häktningsyrkandet riktas mot all såsom förlorande part hell eller delvis ersätta statens kostnader för biträdet. Ogillas häkiningsyrkandet och beror detta pä att sökanden inle har haft godtagbara skäl för yrkandet, skall sökanden ersätta statens kostnader för biträdet.

De båda första styckena motsvarar 6 kap. 10 § KLförslagel och 95 8 första styckel och tredje styckel första meningen KL. Del tredje slyckel är nytt.

Andra styckel har jämkats i förhållande till gällande rätt i avsikt atl klargöra alt även den som enligt 5 8 ålagts skyldighet att beediga bouppteckningen eller viss uppgift normalt skall beredas tillfälle all yttra sig innan rätlen meddelar beslut beträffande åtgärd som rör honom.

Vid utdömande av vite tillämpas lagen (1985:206) om viten i den män någol annat inte sägs i konkurslagen (jfr 1 § andra stycket nämnda lag).

1 lagrådsremissen föreslog jag att den som avses med etl häkiningsyr-
kande skall ha rält fill juridiskt biträde. Lagrådei har godtagit förslaget i 248

huvudsak men föreslår all rätten till biträde bör gälla generellt och inle Prop. 1986/87:90

bara vid förhandling i häktningsfrågan. I fråga om reglernas utformning 6 kap.

väcker lagrådet frågan om inte del lämpligaste är atl man i konkurslagen

gör en någorlunda uttömmande reglering, i stort efler den modell som finns

i 10 kap. 13 8 föräldrabalken. Lagrådei har föreslagl alt en enligt dessa

linjer utformad lagtext las upp i 10 8 som etl tredje stycke.

Jag godtar lagrådets synpunkter. Det iredje stycket har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Del bör anmärkas, all om frågan om häktning förfaller av den anledningen all vederbörande på svarandesidan fullgör sill åliggande, han torde fä anses vara förlorande part. I uttrycket "hell eller delvis" bör inläggas all rätten kan hämta vägledning i 31 kap. 1 8 RB.

11 8

Rätten får hålla förhandling för atl pröva en fråga som avses i 10 8. Har häktning begärts, skall förhandling hällas, om del inle är fara i dröjsmål.

Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om möjligl, den som avses med åtgärden kallas. Den sistnämndes kallelse skall delges. Han får hämtas till förhandlingen, om det finns skäl fill det. Har han kallals lill förhandlingen eller kan del antas alt han har avvikit eller pä annal sätt häller sig undan, hindrar hans utevaro inle all yrkandet prövas.

Har rätten beslutat om häktning av nägon som inle var närvarande vid rälien, skall, sä snart beslutet har verkställts, anmälan om detta göras hos rälien. När en sådan anmälan har gjorts, skall förhandling i häklningsfrå-gan hållas snarast och senast fyra dagar efler det alt häktningsbeslutet verkställdes.

Rälien skall med högst två veckors mellanrum hälla förhandling för alt pröva om den som är inlagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Finns del inte längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än tre månader.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 11 8 KLförslagel och 95 § andra och tredje styckena KL. Det Iredje stycket är dock nytt.

Enligt KLförslagel är rälien, i motsats till vad som för närvarande gäller, i princip skyldig all hälla förhandling för prövning av en häktningsfråga. Förhandling får underlåtas endast om del föreligger fara i dröjsmål. Härmed åsyftas främst sädana fall där det finns skäl att anta alt den som berörs av åtgärden har för avsikt alt lämna landet eller dä konkursgäldenären planerar all skaffa undan egendom av betydande värde. 1 övrigt föreslår kommittén en reglering som ansluter lill vad som gäller för prövning av häktningsfrågor enligt 2 kap. 16 8 ulsökningsbalken.

Kommilléförslaget har lämnats ulan erinran av remissinstanserna med
etl undantag. Stockholms lingsräii anser atl förslaget all förhandling i
häklningsfrågor måste hållas i alla de fall där det inle föreligger fara i
dröjsmål, framstår som onödigt omfattande. Även om häktningsförhand
ling i vissa fall visar sig vara nödvändig, har den dock enligt tingsrätten
knappast någon funktion vid de vanligast förekommande häklningsorsa-
kerna. Tingsrätten anser all den nuvarande - i praktiken mest brukade - 249

möjligheten lill häktning "pä handlingarna" skall behållas. På konkursan- Prop. 1986/87:90 sökningssladiet (där häktningsframställningar varit ytterst sällsynta) finns 6 kap. det enligt tingsrätten ett ytterst begränsat utrymme för särskilda förhandlingar i häktningsfrågan. På del stadiet torde det ocksä nästan alltid vara fara i dröjsmål.

Enligt tingsrätten har häklningsframslällningar efter konkursbeslulel hittills undantagslöst kommit frän förvaltaren och grundas nästan alllid pä endera av tvä omständigheter; gäldenären har uteblivit från sammanlräde med förvaltaren för alt uppge boel (vanligast) eller gäldenären har uteblivit frän ett sammanträde för edgång (någon gång). Det är enligt tingsrällen inle troligt all en sädan gäldenär skulle bry sig om att komma fill en häktningsförhandling. Förvaltaren kan lika gärna utveckla vad han har att säga i den skriftliga häktningsframslällningen och del brukar han ocksä göra. Tillsynsmyndigheten sitter vanligen inte inne med några andra upplysningar än sädana som härrör från förvaltaren.

Tingsrätten framhåller vidare att de gäldenärer som det nu är fråga om regelmässigt är svärdelgivna. Bara för alt delgivning inte kan ske med gäldenären, är det heller inle utan vidare klart atl det kan "antas att han har avvikit eller pä annat sätt hållit sig undan". Nya delgivningsförsök av kallelser kan behöva företas för atl man skall få grund för sådant antagande. Finnes kallelse av gäldenären kunna underlåtas, framstår det som meningslöst atl hälla förhandling med förvaltaren och tillsynsmyndigheten.

Enligt lingsräiten är det inle heller häktning i och för sig som åsyftas med häktningsframslällningarna. Vad del är fråga om är i stället atl med häkl-ningsholel förmå gäldenären atl äntligen uppfylla de förpliktelser han undandrar sig. Del är då viktigare att bringa häktningshotei lill gäldenärens kännedom än att av honom få veta varför han inte efterkommit kallelsen till förvaltaren eller rätten. Tingsrätten har i del först beskrivna typfallet gynnsamma erfarenheter av ell skriftligt förfarande där gäldenären föreläggs atl skriftligen yttra sig över förvaltarens häktningsyrkande men där han framför allt lillhålls atl före utsatt tid kontakta förvaltaren för att äntligen genomföra bouppteckningen. Det är enligt tingsrätten sällsynt atl nägon bryr sig om alt inge ett skriftligt svar lill konkursdomaren men mänga vänder sig inom frislen till förvaltaren, vilket visar all de uppfattat föreläggandel alldeles riktigt. I det andra typfallet - uteblivande frän edgång - fär möjligheten till häktningsförhandling ingen självständig betydelse eftersom gäldenären samtidigt med alt han delges häktningshotet kallas fill sammanträde för edgång, alternalivi häktningsförhandling. Det bör tilläggas atl häktningstiderna i det ovan beskrivna vanligaste häkl-ningsfallet oftast är mycket korta, högst ett dygn. Sä snart förvaltaren har fått kännedom om atl häktningen gätt i verkställighet, beger han sig lill häktet. Han brukar då få de uppgifter om boel han begär, varefter han omedelbart underrättar konkursdomaren, som häver häktningen - också "pä handlingarna".

För egen del kan jag väsentligen ansluta mig till de synpunkter som
Stockholms fingsräll har lagt pä frågan om syftet med reglerna om häkt
ning i konkurs. Jag menar emellertid atl detta syfte kan uppnäs ocksä med
det av kommittén föreslagna förfarandet. Som regel torde det visseriigen 250

krävas alt den berörde delges kallelse till en förhandling och det medför Prop. 1986/87:90 givelvis etl visst merarbete för rätlen. Jag anser dock all del är ofrånkom- 6 kap. ligt atl del i en ny konkurslag ges garantier för att den som berörs av etl sä ingripande tvångsmedel som häktning får möjlighet att framföra sina synpunkter vid en förhandling. En annan ordning torde strida mol art. 5(1 )b) och art. 6(1) i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. En annan sak är atl hotel om häktning i många fall kan medföra all gäldenären eller tredje man fullgör sina skyldigheter utan all häktning behöver beslutas. Det bör inte möta några svårigheter atl utforma lämpliga rutiner i fråga om kallelser och förhandlingar så alt en förhandling snabbt kan ställas in om den blir onödig.

Mitt förslag har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med KLförslagel. 1 enlighet med vad som gäller enligt 2 kap. 16 § andra styckel ulsökningsbalken har angetls atl den som avses med åtgärden skall kallas om hinder inte möter, t.ex. därför all han har flytt utomlands. På inrådan av lagrådei har i mitt förslag tagits upp en föreskrift om att den som avses med häkiningsyrkandet skall kallas genom delgivning.

Bestämmelsen i del andra slyckel i del remitterade förslaget om rätt till biträde m.m. har, som framgått av den föregående paragrafen, flyttals dit.

Med hänsyn till de förpliktelser som åvilar oss enligt den nyssnämnda europeiska konventionen föreslår jag vidare en särskild bestämmelse som tar sikte pä del fallet all en person har häktats i sin utevaro. Förhandling skall i sådant fall hällas inom fyra dagar frän del beslutet verkställts (jfr SOU 1985:27 s. 190).

Ifråga om rättens sammansättning m.m. gäller bestämmelserna i 16 kap. Elt beslut om häktning går i verkställighet omedelbart, 16 kap. 4 8 första stycket.

Bestämmelserna i förevarande paragraf om förhandling vid prövning av häktningsfrågor gäller ocksä vid häktning under konkursansökningsstadiet enligt 2 kap. 12 8. Detta framgår av 2 kap. 13 § iredje slyckel.

12 8

Om någon är häktad med slöd av 2 kap. 12 8, skall rälien i samband med konkursbeslutet pröva om denne fortfarande skall vara häktad. Föreligger skäl lill häktning enligt 9 8, skall häktningen bestå. Vid lillämpning av 11 8 fjärde styckel inräknas även lid under vilken gäldenären hållits häktad med stöd av 2 kap. 12 8.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 6 kap. 12 8 KLförslagel och 95 a 8 KL. I förhållande till KL har gjorts de ändringar som betingas av atl konkursdomarinsiilutionen avskaffas och ersätts av rätten som sädan.

Den sista mening har lagts lill pä förslag av lagrådei. Jag instämmer
alltså i lagrådets uppfattning atl i den föreskrivna längsta häklningsliden
skall inräknas tid varunder gäldenären har hållits häktad i samband med
prövningen av konkursansökningen. 251

13 8 Prop. 1986/87:90

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas 2 8 första styckel, 6-8 S§ "P-saml 9 8 första, tredje och fjärde styckena även på en styrelseledamot, en verkställande direktör, en bolagsman och en likvidalor som har avgått eller entledigats senare än ett är före den dag då konkursansökningen kom in lill tingsrätten.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 6 kap. 13 8 KLförslagel och 96 8 KL.

I förhållande lill KLförslagel har gjorts den ändringen atl i fall då konkursgäldenären är etl handelsbolag eller ell kommanditbolag bestämmelsen gäller även en bolagsman som har avgått senare än ett år före den dag då konkursansökningen kom in (jfr 2 kap. 12 8). Förfarandereglerna i 10-12 8§ är direkt lillämpliga, varför hänvisningarna till dessa lagrum inte har tagits upp i milt förslag.

Ersättning för inställelse 14 8

Om gäldenären är i behov av det, är han berättigad till skälig ersättning av konkursboet för resa och uppehälle inom landet, när han fill följd av bestämmelserna i 2- 5 §§ inställer sig hos rätten eller någon annanstans. Vad som har sagts nu gäller även för en sådan person som avses i 13 8,

Har ett yrkande enligt 5 8 andra stycket riklats mol någon annan än den som avses i 13 8, är han berättigad till skälig ersättning av boet för inställelse enligt 5 8 tredje eller fjärde stycket.

Beslut om ersättning meddelas av rälien.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 6 kap. 16 8 KLförslagel. De två första styckena motsvaras av 99 8 första och iredje styckena KL. Det tredje stycket saknar däremot direkt motsvarighet i gällande lag.

Enligt KL är gäldenärens möjlighet atl få ersättning för kostnader för resa och uppehälle i anslutning lill vissa inställelser i princip begränsade till kostnader för resor inom domsagan. I kommittéförslaget har den geografiska begränsningen till resor inom domsagan ersatts med resor inom riket. Förslaget, som lämnats utan erinran av remissinstanserna, innebär en naturlig anpassning till moderna förhållanden. Även jag biträder förslaget. Gäldenärens rätt lill ersättning bör emellertid inte vara ovillkorlig. I likhet med kommittén förordar jag att ersättning skall utgå bara om gäldenärens ekonomiska förhållanden är sådana att han kan anses vara i behov av ersättning. Om gäldenären har överträtt ett reseförbud, bör han inte vara berättigad lill ersättning för en längre resa än den som hade varit aktuell om gäldenären hade iakttagit reseförbudet.

Den som avses med ett yrkande om edgång är berättigad till viss ersättning av boel för sin inställelse inför rätlen, såväl vid den förhandling varvid yrkandet prövas som när edgången fullgörs, om detta sker senare.

Beslut om ersättning av boel lill annan än den som avses i det första
styckel fattas för närvarande av konkursdomaren. I övrigl beslutar förval
taren. KLförslagel innebär att det alltid i första hand är förvaltaren som 252

beslutar om ersättning. Endast om kostnaden inle kan las ut ur boet, skall Prop. 1986/87:90
rätten besluta. 6 kap.

Av bestämmelserna i 14 kap. 1 och 2 88 framgår att kostnaden för gäldenärens eller annans inställelse enligt denna paragraf ulgör en konkurskostnad och alt denna kostnad i första hand skall tas ut ur boet. Går inte detta, skall kostnaden betalas av staten.

Kommittén berör inte närmare hur det skall kunna konstaleras om boel saknar medel för atl beiala ersättning för inställelsen. Även om det är möjligt att göra ett välgrundat antagande på den punkten, kan del inle förrän vid konkursens slul klarläggas om boel räcker till för betalning av denna konkurskostnad. Det finns risk för att kommitténs förslag skulle medföra att förvaltarna för säkerhets skull alltid låter rätten besluta om ersättning för denna inställelse. Rälien å sin sida skulle sannolikt endast om det slår fullt klart atl tillgängarna i boet räcker lill för betalning av denna kostnad kunna vägra att besluta om ersättningen. Besvärliga gränsdragningsfrägor kan befaras uppkomma.

I de flesta sammanhang då en person som inställer sig inför en domstol är berättigad till ersättning för sin inställelse beslutar rätlen om ersättningen. Mol denna bakgrund och med hänsyn till de lillämpningssvårigheter som KLförslagel kan befaras medföra har i mitt förslag införts en bestämmelse i del iredje stycket som anger all rätten alllid beslutar om ersättning för inställelse enligt denna paragraf

Den i 6 kap. 16 8 iredje styckel första meningen KLförslagel intagna bestämmelsen som anger att det allmänna stär ell subsidiärt ansvar för dessa inställelsekostnader har inte tagits upp i mitt förslag. Ett sådant ansvar följer emellertid av den allmänna regeln om ansvaret för konkurskostnader i 14 kap. 2 8.

Det remitterade förslaget upptog i första slyckel en hänvisning till 2-4 §8. Lagrådet har i anslutning lill första stycket anfört bl.a. följande. I enlighet med den princip som torde ligga till grund för urvalet av siluafioner som kan berättiga lill ersättning (SOU 1983:24 s. 286) bör sådan kunna utges också lill underårig gäldenär i fall som avses i 5 §. Hänvisning bör därför i 14 8 första slyckel göras även lill 5 8. Härigenom kommer del dessutom atl slå klart alt förutvarande ställföreträdare som anges i 13,8 får ersättning enligt 14 8 första styckel vid inställelse till förhandling eller edgång enligt 5 8.

I fråga om andra styckel har lagrådei påpekat att bestämmelsen torde avse endast den mol vilken edgångsyrkande har framställts enligt 5 8 andra styckel.

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådels förslag.

4.1.7 7 kap. Förvaltning och tillsyn

Förevarande kapitel motsvarar 7 kap. KLförslagel. Bestämmelserna sägs 7 kap. över i samband med 1979 års reform. Förarbetena återfinns alltså i stor utsträckning i prop. 1978/79:105.

7 kap. KLförslagel innehåller två sakliga nyheter. Kommittén föreslår
atl förvaltaren alltid skall ha lillgång lill räkenskapsmalerial som rör gäl- 253

denärens bo. Den föreslår också alt förvaltarens skyldighet att i ordinär Prop. 1986/87:90 konkurs avge s. k. kvarlalsräkningar slopas. Däremot har kommittén inte i 7 kap. sak sett över de regler om konkursförvaltningen och tillsynen däröver som tillskapades i samband med 1979 ärs reform. I dessa hänseenden har kommittén endast gjort en lagleknisk och språklig översyn av bestämmelserna.

KLförslagel har fått ett övervägande positivt mottagande. Etl stort antal myndigheter - däribland riksskatteverkel, kronofogdemyndigheter och länsstyrelser - har emellertid i sina remissyttranden uppehållit sig vid frågor kring förvaltningen och tillsynen. Jag har i den allmänna motiveringen berört en del av den kritiken (avsnitt 2.4.1) och återkommer till vissa frågor i anslutning fill bestämmelserna i detta kapitel. Så till vida har jag tagit fasta pä kritiken att jag föreslår alt förvaltaren skall vara skyldig atl höra tillsynsmyndigheten i viktigare förvaltningsfrågor (10 8). 1 samma avsnitt har jag också berört mitt förslag att förvaltaren ges möjlighet all vid avvecklingen av boet ta hänsyn även till andra intressen än det rena borgenärsintresset (8 8). Förvaltarens bokföringsskyldighet under konkurs (19 8) har jag berört i avsnitt 2.10.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.11) redovisat mina skäl för att i enlighet med KLförslagel införa en skyldighet för vissa uppdragstagare alt till konkursförvaltare lämna ut även sådant räkenskapsmaterial som uppdragstagaren själv har upprättat.

Jag skall nu närmare beröra kommitténs förslag atl slopa de s. k. kvartalsräkningarna. Enligt 58 8 tredje stycket KL skall förvaltaren inom två veckor frän utgången av mars, juni, september och december månader varje är till tillsynsmyndigheten avlämna räkning över boets inkomster och utgifter i pengar under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet pengar stått inne i bank, skall vid räkningen fogas en av banken bestyrkt uppgift pä de insättningar och uttag som har förekommit under kvartalet. Avskrift av räkningen skall lämnas till konkursdomaren. Efler konkursens avslutande kan enligt 58 8 fjärde stycket KL föreligga skyldig-hel all årsvis avge en liknande redovisning.

En kvartalsräkning har begränsad betydelse som underlag för kontroll av förvaltningen. Räkningen beslår för närvarande ofta endast av en direkt avskrift av konkursboets bokföring saml i förekommande fall föreskriven uppgift frän bank. Frän konlrollsynpunkt är del enligt min mening tillräckligt atl sädana uppgifter som har sagts nu lämnas tvä gånger om året, lämpligen i anslutning till halvårsberätielsen. Det synes inle vara påkallat atl ge några ytterligare föreskrifter om hur motsvarigheten till kvartalsräkningarna bör utformas. Del får i stället förutsättas atl förvaltarna i samråd med tillsynsmyndigheten avfattar dessa så atl de kan utgöra underlag för slutredovisningen.

Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) förutsätter
det enhetliga konkursförfarandet en samordning av reglerna om utseende
av förvaltare i konkurs. Del av mig föreslagna systemet bygger i princip på
att rätten, efter del all tillsynsmyndigheten getts tillfälle att yttra sig, i alla
konkurser snarast möjligt utser slufiig förvaltare. Institutet inlerimsförval
tare utmönstras alltså ur konkurslagen. Rätten behöver inte inhämta bor- 254

genärernas åsikt om förvaliarvaiel. En borgenär som inle är nöjd med valet Prop. 1986/87:90

har dock alltid möjlighet - förutom atl överklaga beslutet - atl påkalla 7 kap.

byte av förvaltare. Det kan dock vara lämpligt atl rätten innan förvaltare

utses rådgör med särskilt berörda borgenärer i vissa fall. Om en sådan

kontakt uppenbarar att en intressekonflikt mellan borgenärerna föreligger

kan det medföra alt den föreslagna förvaltaren inle bör utses. Vidare

kommer det atl finnas möjlighet alt utse flera förvaltare i alla konkurser.

1 16 kap. 7 8 KLförslagel har tagits upp en bestämmelse om möjligheten atl föra talan mot tillsynsmyndighetens beslut enligt konkurslagen. Mot placeringen i 16 kap. har anmärkts alt bestämmelsen inte har något samband med övriga bestämmelser där, vilka behandlar rättens handläggning. Bestämmelsen har i milt förslag tagits upp i förevarande kapitel i anslutning till reglerna om tillsynen (29 §). 1 övrigt har vid utformningen av mitt förslag dispositionen i 7 kap. KLförslagel i stort kunnat följas trots all reglerna nu föreslås gälla lika i alla konkurser.

Kapitlet inleds med regler om utseende av förvaltare (1-4 §§) och om entledigande av förvaltare (5 och 6 §8). Därefter behandlas rådgivare och föriikningsman (7 8). Under en särskild rubrik har regler om förvaltarens allmänna åligganden förts in (8-17 88). Förvaltarens medelsförvallning och redovisningsskyldighet under konkursen regleras i 18-22 §8. I 23 och 24 88 återfinns regler om redovisning av medel fill tredje man. Tillsynsfunktionen regleras i 25-29 88 och kapitlet avslutas med en paragraf (30 8) som behandlar granskningsmannainstitutet.

Förvaltare

En förvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas och tillsynsmyndighetens förtroende saml även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Den som är anställd vid en domstol fär inte vara förvaltare.

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 2 8 KLförslagel och 44 § KL. Den ersätter ocksä 185 a § första styckel sista meningen KL (jfr 14 kap. 1 § första stycket KLförslagel).

Vid 1979 års reform skärptes kraven på förvaltarnas kvalifikationer. Avsikten var atl endast etl mindre antal specialiserade personer skulle komma i fräga för förvallaruppdragen. Detsamma skulle i princip gälla ocksä beträffande förvaltare i mindre konkurs. Enligt uttalanden i propositionen (1978/79:105 s. 226) accepterades dock att också andra personer kunde komma i fråga i sådana mindre konkurser där tillgångarna kunde antas inte räcka till för betalning av konkurskostnaderna. Motsvarande bör gälla också i fortsättningen.

Jag vill i del här sammanhanget framhålla alt frågan om förvaltarens
anknytning lill vissa borgenärsgrupper har fält ökad betydelse lill följd av
högsta domstolens avgörande i etl mäl om fördelning mellan borgenärerna
av upparbetat värde av förelagsinlecknad egendom (NJA 1982 s. 900). I
fall då det kan bli aktuellt all tillämpa de fördelningsprinciper som angetts i 255

nyssnämnda mäl, bör förvaltaren i möjligaste män stå fri i förhällande till Prop. 1986/87:90
de motstridiga intressen som kan föreligga. 7 kap.

Med anledning av ell påpekande från en remissinstans bör framhållas all del givetvis får förutsättas atl förvaltaren åtnjuter även tillsynsmyndighetens förtroende. Den tanken kommer i dag till uttryck bl.a. därigenom att rälien är skyldig att alltid inhämta tillsynsmyndighetens mening innan förvaltare utses. För all undanröja tveksamhet finns det emellertid anledning alt uttryckligen ange delta i lagtexten. Del första slyckel har utformats i enlighet härmed. Del ligger i sakens natur atl myndigheten, när den motsätter sig atl en person utses lill förvaltare, måste kunna redovisa godtagbara skäl för sin ståndpunkt, och atl rälien är oförhindrad all pröva dessa skäl.

Förvaltare utses av rätten.

Rätlen bestämmer ocksä antalet förvaltare. Flera än en förvaltare får utses endast om del med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet är behövligt alt förvaltningen delas eller atl den handhas odelad av flera.

Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för varje del av förvaltningen. Rätlen bestämmer efter vilka grunder delningen skall ske.

Paragrafen motsvaras närmast av 2 kap. 24 8 första styckel 3, 2 kap. 25 8 och 7 kap. 1 och 7 88 KLförslagel samt av 41 8 första styckel, 46 8 andra meningen och 50 8 första stycket första meningen KL.

1 jämförelse med lagrädsremissen har denna och nästföljande paragraf redigerats om i enlighet med vad lagrådei har föreslagit. De materiella reglerna om utseende av förvaltare har samlats i denna paragraf medan 3 8 behandlar endast procedurregler.

Som en följd av atl konkursdomarinstitulionen avskaffas kommer förvaltare atl utses av rälien. Alt förvaltare skall utses snarast efter konkurs-beslutet framgår av 2 kap. 24 § första slyckel 2. Att tillsynsmyndigheten alltid skall höras innan förvaltare utses följer av 7 kap. 3 8.

Förvaltarens namn bör helst anges i kungörelsen om konkursbeslutet. Kungörelsen får emellertid inle fördröjas i avvaktan på atl förvaltare utses. Kan uppgift om förvaltarens namn och adress inte tas in i kungörelsen får den meddelas berörda personer på annal säll. Del måste emellertid framhållas atl det alltid är viktigt atl gäldenärens bo omhändertas sä snabbi som möjligl. Den försening som sålunda kan förekomma i samband med förvaliarvaiel får därför inle göras längre än vad som är absolut nödvändigt. Att förvaltare utses senare än en eller annan dag efler konkursbeslulel bör ifrågakomma endast i rena undantagsfall och mäste då kunna motiveras av särskilda omständigheter.

I överensstämmelse med kommitténs förslag skall förvaltare utses i alla
konkurser. Någon motsvarighet till 185 a 8 andra slyckel KL, vari sägs all
förvaltare i dödsbos konkurs bara skall utses i vissa fall, har inle tagits upp
i mitt förslag. Detta är en följd av atl dödsbodelägarna efter ändringar i 256

21 kap. ärvdabalken sedan den 1 juli 1981 inte längre normall drabbas av Prop. 1986/87:90 någol personligt betalningsansvar för den dödes skulder. Det saknas där- 7 kap. med anledning för delägarna alt av delta skäl ansöka om dödsboets försättande i konkurs.

Enligt 1 kap. 3 8 skall förvaltningen av etl konkursbo handhas av en eller flera förvaltare. 1 den nu aktuella paragrafen anges i andra slyckel under vilka förutsättningar flera förvaltare fär utses.

I samband med 1979 ärs reform utvidgades möjligheterna all utse flera förvaltare i en ordinär konkurs. Även om tillämpningsområdet nu formellt vidgas lill alt gälla alla konkurser är avsikten inle atl flera än en förvaltare framdeles skall utses oftare än i dag. Alltjämt gäller all detta får ske endast om del behövs med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet.

Innan rälien utser förvaltare eller fattar beslut om atl flera förvaltare skall finnas, skall tillsynsmyndigheten höras.

Frågor om att utse flera förvaltare eller att dela förvaltningen mellan flera förvaltare tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltare, en granskningsman eller en borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren skall höras. Rätten fär, om det behövs, pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas.

Första styckel motsvaras närmast av 2 kap. 24 8 första slyckel 3 och 25 8, 7 kap. 1 8 andra slyckel och 4 8 jämförd med 3 8 KLförslagel samt av 41 8 första stycket, 46 8 och 47 8 jämförd med 46 8 KL. Andra stycket motsvaras av 7 kap. 4 8 och 7 8 första slyckel iredje meningen KLförslagel samt 47 8 och 50 8 första stycket andra meningen KL.

På lagrådets inrådan har, som nämnts under den föregående paragrafen, de rena förfarandereglerna för atl utse förvaltare m.m. samlats i denna paragraf

Enligt gällande ordning kan konkursdomaren självmant ta upp en fråga om atl utse ytterligare förvaltare eller all dela förvaltningen. Kommittén anser alt detta rimmar mindre vät med den funktionsfördelning som genomfördes vid 1979 års konkursförvaliningsreform. Kommittén föreslär atl rälien endast på begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltare, granskningsman eller en borgenär skall fä la upp frågor av nu berört slag. I KLförslagel upptas bestämmelser i ämnet i tvä skilda paragrafer, 4 och 7 88. I mitt förslag har dessa sammanförts i andra styckel av förevarande paragraf.

Lagrådei har också pekat på all den ifrågavarande regleringen kan göras mer enhetlig, antingen så atl rälien tilläts all i initialskedet ex officio förordna även om delad förvaltning eller så all beslut om all mer än en förvaltare skall finnas skall vara beroende av initiativ från utomstående. — Jag instämmer i lagrådets påpekanden och förordar del senare alternativet. Paragrafen har utformats i enlighet härmed.

Enligt 47 8 första styckel KL skall konkursdomaren, om antalet förval
tare skall ökas, kalla alla borgenärerna lill etl sammanträde varvid beslutet 257

17 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

fallas, Nägon motsvarande regel finns däremot inte för del fall alt förvalt- Prop. 1986/87:90 ningen skall delas. Eftersom en förvaltare skall utses för varie del av 7 kap. förvaltningen torde emellertid del i praktiken krävas atl sammanlräde hålls för prövning av frågan om all öka antalet förvaltare. Själva frågan om delningen kräver emellertid inle all sammanlräde hålls. Regeln torde till-lämpas så alt beslutet om delningen av förvaltningen fattas samfidigl med beslutet om ökningen av antalet förvaltare. Har flera förvaltare redan tidigare utsetts, kan beslutet om delning givetvis fatlas ulan sammanlräde.

1 anslutning till rubriken lill 16 kap. diskuteras frågan om benämningen på olika sammanträden och förhandlingar som hålls inför rätten. I överensstämmelse med de principer som redovisas där bör bl.a. det nuvarande sammanträdel för prövning av en fråga om atl öka antalet förvaltare resp. atl dela förvaltningen benämnas förhandling.

Det finns anledning all ifrågasätta om det alllid är nödvändigt atl hälla förhandling innan beslut om alt öka antalet förvaltare fattas. Valet av den första förvaltaren sker ju utan alt borgenärerna ges tillfälle atl uttala sin mening. Etl beslut om atl öka antalet förvaltare medför visserligen en ökning av konkurskostnaderna och det kan inle uteslutas att del i dessa fall kan finnas anledning alt låta olika borgenärsintressen komma fill tals. Borgenärer som menar alt den fidigare utsedde förvaltaren har anknytning till en annan borgenär eller borgenärsgrupp kan naturligtvis ha anledning att försöka hindra att ytterligare en förvaltare med samma anknytning utses.

Det sagda leder lill alt förhandling inle bör vara obligatorisk men att en sådan bör kunna hållas om rätten anser att del behövs. Normalt bör saken kunna avgöras utan förhandling. Om en begäran om all öka antalet förvaltare framställs före edgängssammanträdet, bör frågan lämpligen prövas vid det sammanträdet. Oavsett om förhandling hålls eller inle skall förvaltaren och tillsynsmyndigheten alllid höras.

Om flera förvaltare handhar förvaltningen odelad, får de endast gemensamt avhända boel någon rättighet eller vidta en åtgärd som kan medföra en förpliktelse för boel.

Finns det tvä förvaltare och kan de inle enas beträffande en åtgärd eller ett beslut som enligt denna lag ankommer pä dem eller är förvallama flera än tvä och finns del det inte majoritet för en viss mening, skall den mening gälla som tillsynsmyndigheten biträder.

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 7 8 andra och tredje styckena KLförslagel saml 50 8 andra och iredje styckena KL.

Fjärde stycket i 50 8 KL innehåller en bestämmelse om alt förvallarna i
fall av delad förvaltning bland sig skall välja en att motta meddelanden eller
handlingar som skall tillställas förvaltaren och atl förvara sådana handling
ar. Konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skall underrättas om vem
som har valts. Enligt kommitténs mening är regleringen obehövlig. Jag
instämmer i detta. I de fall dä förvaltningen inle är samfälld bör i delnings- 258

beslutet anges vilken av förvaltarna som skall motta l.ex. bevaknings- Prop. 1986/87:90 handlingarna. Är förvaltningen samfälld, möter inle något hinder atl för- 7kap. vallarna inbördes kommer överens om vem som skall motta handlingar. Den ifrågavarande bestämmelsen har därför inte nägon motsvarighet i mitt förslag. Vad förvaltarna har kommit överens om bör av praktiska skäl anmälas hos rätlen.

Entledigande av förvaltare m.m.

Om en förvaltare begär atl få avgå och visar skäl till del, skall rälien entlediga honom.

En förvaltare som inte är lämplig eller av nägon annan orsak bör skiljas från uppdraget skall entledigas av rätlen. Frågor om entledigande tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en borgenär eller gäldenären.

En förvaltare får inte entledigas ulan all tillsynsmyndigheten har hörts. Om nägon annan än förvaltaren själv har begärt all förvaltaren skall entledigas, skall rätten, om del inle av särskilda skäl är onödigt, pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av nägon annan, denne kallas. Om del är av särskilt intresse alt borgenärerna hörs, skall de kallas till förhandlingen genom kungörelse.

Rätlen fär, om den finner skäl till del, i avvaktan på förhandlingen försätta en förvaltare ur tjänstgöring. Innan del sker skall tillsynsmyndigheten höras. Om en förvaltare försätts ur tjänstgöring, kan rätten utse någon annan att under tiden fullgöra hans åligganden.

Paragrafens båda första stycken överensstämmer i sak med 7 kap. 8 8 första stycket KLförslagel och 80 8 första stycket KL. De iredje och fjärde styckena motsvarar 7 kap. 6 8 andra stycket och 8 8 andra stycket KLförslagel samt 49 8 andra stycket och 80 8 andra stycket KL.

Bestämmelserna om entledigande och byte av förvaltare har i mitt förslag tagits upp i denna och nästföljande paragraf Del enhetliga förfarandet för utseende av förvaltare har möjliggjort vissa förenklingar av författningstexten i förhållande till KLförslagel.

Bestämmelserna om förutsättningarna för entledigande av förvaltare och om förfarandet har förts samman i denna paragraf. I nästföljande paragraf har reglerna om rätlens skyldighet att utse en ny förvaltare tagits upp.

En följd av del enhetliga konkursförfarandel är all alla bestämmelser om entledigande och byte av förvaltare blir fullt ut tillämpliga i alla konkurser.

I första och andra styckena har reglerna i 7 kap, 8 8 första styckel KLförslagel och 80 § första stycket KL förts över utan ändring i sak, I det första slyckel berörs entledigande pä förvaltarens egen begäran och i det andra slyckel entledigande utan egen begäran.

Enligt tredje stycket, som i stort motsvarar de båda första meningarna i
7 kap. 8 8 andra stycket KLförslagel och 80 8 andra stycket KL, får en
förvaltare aldrig entledigas, vare sig pä egen eller annans begäran, utan atl
tillsynsmyndigheten har hörts. 259

För närvarande gäller att konkursdomaren efter det första borgenärs- Prop. 1986/87:90 sammanträdel aldrig fär falla beslut om entledigande eller byte av förval- 7 kap. lare utan atl kalla borgenärerna fill elt sammanträde. Det torde emellertid inte vara nödvändigt att ge borgenärerna tillfälle atl yttra sig över frågan om entledigande av förvaltare pä dennes egen ansökan. Eftersom det enligt mitt förslag inte heller är nödvändigt att höra borgenärernas mening om efterträdare, föreslås att rätlen i del fallet alltid skall kunna pröva frågan utan atl kalla borgenärerna till förhandling. Däremot bör borgenärerna ges tillfälle att lämna sina synpunkter när frågan prövas pä begäran av nägon annan än förvaltaren själv (jfr 3 8). 1 del fallet kan det finnas intressemotsättningar mellan borgenärerna eller skilda bedömningar av förvaltarens allmänna lämplighet. Behovet av en förhandling torde i dessa fall i allmänhet vara större än vid prövning av frågan om ökning av antalet förvaltare. Förhandling bör därför normaU hällas, men om det av särskilda skäl är onödigt fär rätlen avgöra frågan ändå. Delta bör gälla exempelvis om förvaltaren medger att han blir entledigad eller vitsordar de omständigheter som ligger till grund för framställningen om hans entledigande.

Hålls förhandling, skall fillsynsmyndighelen och förvaltaren kallas. Det saknas enligt min mening normalt anledning alt kalla andra borgenärer än den som har påkallat förvaltarens entledigande lill förhandlingen. Om rälien känner till att del råder intressemotsättningar mellan borgenärerna bör dock även de som företräder den andra meningen kallas fill förhandlingen. Jag instämmer i lagrådets uppfattning alt del i lagen bör föras in en bestämmelse som garanterar alt övriga borgenärer i dessa fall kallas lill förhandlingen. Kallelsen bör normalt sett utfärdas genom kungörelse. Kungörelsen bör dock kunna ersättas med direkta underrättelser till borgenärerna enligt 15 kap. 2 8.

I överensstämmelse med vad som gäller nu får rätten enligt fjärde stycket i avvaktan pä förhandlingen försälta förvaltare ur tjänstgöring, om det finns skäl lill del. Innan detta sker skall tillsynsmyndigheten höras. Rätten kan då också utse någon alt interimistiskt fullgöra förvaltarens uppgifter.

Enligt 49 8 andra stycket KL kan rätten tillfälligt utse någon annan atl fullgöra förvaltarens uppgifter även när den ordinarie förvaltaren har laga förfall. Enligt KLförslagel, som i denna del lämnats utan erinran av remissinstanserna, skall detta inte längre vara möjligt. Jag biträder förslaget på den punkten.

Om en förvaltare enfiedigas, skall rätten genast utse en ny förvahare.

Första stycket gäller inte om det finns flera förvaltare och någon av dem enfiedigas samt rätten, efter alt ha hört tillsynsmyndigheten, finner att det inte är nödvändigt atl utse nägon annan i den entledigades ställe.

Paragrafen motsvaras närmast av 7 kap. 5 § första och andra styckena
KLförslagel och 48 8 första och andra styckena KL.
Enligt 48 8 första stycket KL skall konkursdomaren, om förvaltaren 260

avgår efter det första borgenärssammanträdei, kalla borgenärerna till ett Prop. 1986/87:90

sammanträde varvid ny förvaltare skall utses. Bestämmelsen fär anses 7 kap.

tillämplig oavsett om förvaltaren avgått efter egen eller annans begäran. I

del enhetliga förfarandet fär rätten utse förvaltare utan atl dessförinnan

inhämta borgenärernas mening. Del saknas alltså anledning all föreskriva

att rätten skall kalla lill ett sammanträde enbart för atl utse efterträdaren.

Det kan däremot finnas anledning atl i fall då frågan om entledigande enligt

5 8 Iredje styckel skall prövas vid en förhandling låta de närvarande

borgenärerna yttra sig också över en tilltänkt förvaltares lämplighet.

Oavsett av vilken anledning förvaltaren enledigas skall rätten enligt första stycket genast utse en efterträdare, om inle någol annat följer av del andra stycket. Föreskriften i 49 8 första styckel KL att konkursdomaren kan förordna någon atl upprätthålla befallningen lill dess en ny förvaltare har utsetts behövs inte i del enhetliga förfarandet och har slopats. Detta bör emellertid inte förväxlas med möjligheten atl utse någon annan atl interimistiskt handha förvaltningen i de fall som förvaltaren försätts ur tjänstgöring enligt 5 8 fjärde styckel.

I andra stycket har i överensstämmelse med såväl KLförslagel som KL införts en bestämmelse som innebär att rälien i fall dä del finns flera förvaltare kan underlåta att utse en ny förvaltare. Tillsynsmyndigheten skall alllid höras innan rätten beslutar att inte utse en ny förvaltare.

I 48 8 Iredje slyckel KL finns en bestämmelse som medger atl ny förvaltare inte behöver utses om fråga om avskrivning av konkursen enligt 186 § KL är under prövning. En motsvarande bestämmelse har tagits upp i 7 kap. 5 8 Iredje stycket KLförslagel. 1 mitt förslag har någon motsvarighet lill del nu gällande avskrivningsförfarandet enligt 186 8 KL inte tagils upp. Om förvaltaren efter edgångssammanträdel anmäler att fillräckliga fillgängar för täckning av konkurskostnaderna saknas, behöver rälien således inle utfärda någon kungörelse och därigenom bereda borgenärerna tillfälle att utpeka ytteriigare tillgångar. Del saknas därmed anledning atl behälla regeln i 48 8 iredje slyckel KL.

Rådgivare och förlikningsman

Om rätten av särskilda skäl finner det behövligt, får den, efler att ha hört tillsynsmyndigheten, uppdra ät en lämplig person att vara rådgivare ål förvaltaren vid förvaltningen av boel eller alt som förlikningsman biträda rätlen med utredning och förlikning i en tvistefråga som har uppkommit genom anmärkning mot en bevakning eller atl fullgöra båda dessa uppgifter.

Den som är anställd vid en domstol fär inte vara rådgivare eller förlikningsman.

När uppdraget är slutfört skall det genast anmälas lill rälien. Samtidigt skall en redogörelse lämnas för det arbeie som uppdraget har medfört.

Rätten skall återkalla uppdraget när anmälan har gjorts eller när det annars finns skäl till återkallelse.

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 9 8 KLförslagel och 50 a 8 261

första—fjärde styckena KL. Bestämmelserna i 50 a 8 femte slyckel KL om Prop. 1986/87:90 arvode till rådgivare och förlikningsmän återfinns i del särskilda kapitlet 7 kap. om konkurskostnader (14 kap. I 8 2 och 15 §).

Rådgivare kan i det enhetliga konkursförfarandet utses i alla konkurser. Förlikningsman däremot kan utses bara i konkurser med bevakningsförfarande.

Förvaltarens allmänna åligganden m.m.

Det åligger förvaltaren att la lill vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boel.

Första stycket hindrar inte alt förvaltaren vid avvecklingen av boel beaktar vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, om det kan ske utan all borgenärernas rätt nämnvärt förringas.

Första stycket stämmer i sak överens med 7 kap. 10 8 KLförslagel och med 51 § KL. Andra slyckel är nytt.

Enligt 51 8 KL skall förvaltaren vidta alla åtgärder som främjar en förmånlig och snabb utredning av boet. Varken kommittén eller remissinstanserna har haft någon erinran mot denna formulering. Själva boutredningen får emellertid anses utgöra endast en del av förvaltarens uppgifter i konkursförfarandel. Huvudinriktningen bör vara att främja en avveckling av boet. I klargörande syfte anges i första stycket direkt att förvaltarens arbete skall inriktas på en avveckling av konkursboet.

Utöver motsvarigheten till bestämmelsen i första styckel finns i KL endast fä regler som styr förvaltarnas agerande i samband med utövandet av förvaltningen. Inte heller KLförslagel innehåller nägot närmare därom. Flera remissinstanser efterlyser emellertid regler om hur förvaltaren skall bete sig i olika situationer. Särskilt besvärande upplevs det alt det av konkurslagen inte framgår i vad män förvaltaren skall beakta sysselsättningsaspekter. Försäljning av boets egendom till gäldenären närstående personer eller företag är ocksä en fråga som har tagils upp. Jag har tidigare berört dessa frågor i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1).

Om det i konkursboet ingår en rörelse anses det redan i dag åligga förvaltaren atl beakta de anställdas intresse av all fä sin framlida anställning långsiktigt tryggad. Han bör i delta syfte som regel pä ett tidigt stadium upprätta kontakt med den regionala utvecklingsfonden, de anställdas fackliga företrädare, länsarbetsnämnden, länsstyrelsen och kommunen. Förvaltaren anses ocksä skyldig all fullgöra vad som åligger en arbetsgivare enligt bl.a. lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder. Som nämnts finns det emellertid inle några uttryckliga bestämmelser som ger förvaltaren rätt atl ta hänsyn lill annal än borgenärsintresset.

Enligt min mening bör lagstiftningen modifieras på denna punkt. 1 den
nya konkurslagen bör klargöras atl förvaltaren t.ex. vid avyttring av en av
gäldenären bedriven rörelse också bör beakta de anställdas och det allmän- 262

nas gemensamma intresse av all sysselsättningen långsiktigt främjas. Para- Prop. 1986/87:90
grafens andra stycke upptar en bestämmelse om detta. 7 kap.

1 sakens natur ligger all det främst är i fall då en rörelse ingår i konkursboet som det kan bli aktuellt för förvaltaren att ta hänsyn lill sysselsättningsaspekter. Förvaltare ställs vid försäljning av en rörelse emellanåt inför den situationen atl det för boet mest fördelaktiga budet lämnas av någon som säger sig vilja driva rörelsen vidare men som inte kan förväntas göra detta på ett seriöst sätt. Inte sällan avges det bästa budet av någon som stär konkursgäldenären nära. Även om förvaltaren anser atl det finns anledning att befara att en försäljning till en sådan anbudsgivare inte gagnar de anställdas intressen på längre sikt, saknar han i dag formellt möjlighet all vägra godta budet. En försäljning lill någon annan lill ett lägre pris kan l.o.m. medföra risk för skadeståndskrav mol förvaltaren.

Med stöd av den föreslagna bestämmelsen kan förvaltaren göra en helhetsbedömning när han prövar de avgivna buden. Bestämmelsen är emellertid allmänt hållen och lämnar ett betydande utrymme för förvalla-rens eget omdöme. Det är min avsikt all följa den praktiska fillämpningen pä denna punkt.

Normalt kan det givetvis inte anses främja sysselsättningen långsiktigt att försäljning sker till någon som inte har tillräckliga ekonomiska förutsättningar eller lill någon vars syfte är alt "slakta" företagel för att tillgodogöra sig realtillgängarna. Är den tilltänkte köparen dessutom nägon som kan betraktas som närstående till konkursgäldenären föreligger del enligt min mening starka skäl för atl närmare undersöka möjligheterna atl avyttra egendomen till nägon annan. Del bör i den situationen vara naturligt atl förvaltaren infordrar ytterligare anbud pä egendomen, om det inle bedöms som utsiktslöst att nägon annan skulle vilja ge ett bud pä denna.

Del är ofrånkomligt att en försäljning till nägon annan än den som avgett det högsta budet pä egendomen kortsiktigt kan komma all drabba en eller flera borgenärer. Av bestämmelsen framgår emellertid att den fär tillämpas endast i den män det kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas. Vid denna bedömning bör ocksä den enskilde borgenärens förmåga att tåla förlusten beaktas. Del kan alltså inle bli fråga om annat än relativt obetydliga förluster för en borgenär. Bestämmelsen bör inte heller ges en så vidsträckt innebörd atl den påverkar kredilbedömningen och kraven pä säkerhet hos banker och andra kreditgivare. I sä fall riskerar man nämligen all förelagens möjligheter atl utnyttja rörelselillgångarna som kredilsäker-hel försämras. Alt närmare precisera hur pass myckel lägre bud som kan godtas är inte möjligl. Denna bedömning fär göras av förvaltaren med ledning av omständigheterna i varje enskilt fall.

En försäljning av en konkursboet tillhörig rörelse torde alllid utgöra en sädan viktigare förvaltningsålgärd som avses i 7 kap. 10 8. Förvaltaren bör således normall vara skyldig alt höra berörda borgenärer och tillsynsmyndigheten innan en sådan försäljning äger rum. Tillsynsmyndigheten bör naturiigtvis i princip vara införstådd med en försäljning som sker till nägon annan än den som har avgell det högsta budet. (Se angående tillämpningen av den nya bestämmelsen ocksä under rubriken till 8 kap.)

263

9 8 Prop. 1986/87:90

Förvaltaren är skyldig all på begäran lämna upplysningar om boel och dess ' "P-förvaltning lill rälien, borgenärer, granskningsmän, gäldenären eller tillsynsmyndigheten.

Paragrafen motsvarar 7 kap. 11 §, 29 § första slyckel andra meningen och 30 8 andra stycket andra meningen KLförslagel saml delvis 60 8 KL. 1 förhällande till det remitterade förslaget har denna paragraf, pä förslag av lagrådei, utformats sä atl del direkt av den framgår mot vilka förvaltaren är upplysningsskyldig. Motsvarande ändringar har gjorts i 28 och 30 88.

10 8

I viktigare frågor skall förvaltaren höra tillsynsmyndigheten och särskilt berörda borgenärer, om del inte föreligger hinder mol del. Förvaltaren skall i sädana frågor höra även gäldenären, om det lämpligen kan ske.

Paragrafen motsvarar 7 kap. 12 § KLförslagel och 51 a § KL.

Av skäl som har redovisats i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.4.1) har i förevarande paragraf som en nyhet införts en skyldighet för förvaltaren all i viktigare frågor höra ocksä tillsynsmyndigheten. Del bör påpekas att delta inle innebär atl tillsynsmyndigheten skall ge någol formellt godkännande av en åtgärd som förvaltaren ämnar vidta. Detta skulle inle vara förenligt med förvaltarens självständiga ställning och den uppgift som har tillagts tillsynsmyndigheterna, nämligen att i efterhand kontrollera hur förvaltaren har utfört sin uppgift. Syftet med bestämmelsen är bl.a. atl genom en ökad information ge myndigheten ett bättre underlag för sin tillsynsverksamhet. Förvaltaren kan ä sin sida utnyttja tillsynsmyndighetens erfarenhet i sitt arbete och ta intryck av de skäl som myndigheten för fram lill slöd för sin uppfattning angående en konkret angelägenhet. Det slutliga beslutet fattar förvaltaren emellertid alltid själv.

I förarbetena fill 51 a 8 KL (prop. 1978/79:105 s. 273) har angetls vad som skall anses vara viktigare förvaltningsfrågor. Som exempel nämns där frågan om den vidare driften av gäldenärens rörelse, om försäljning av värdefull egendom eller om väckande av återvinningstalan eller annan talan angående ej obetydligt belopp. Även när det gäller förfarandet vid samråd bör vad som där sägs i tillämplig utsträckning gälla också när förvaltaren hör tillsynsmyndigheten.

Del bör här erinras om all förvaltaren, innan han godtar etl förlikningsbud angående en osäker eller ivistig tillgång, normall sett bör höra med gäldenären om denne själv vill utföra tvisten (3 kap. 10 8).

11 8

Om förvaltaren finner del nödvändigt, får han anlita ett sakkunnigt biträde

för viss förvaltningsålgärd.

264

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 13 8 KLförslagel och 52 8 KL. Prop. 1986/87:90

Av 14 kap. 1 § 3 framgår all ersättningen fill det sakkunniga biträdet är 7 kap. en konkurskostnad som i princip skall betalas av boel.

I likhet med vad bl.a. riksskatteverkel har påpekat finner jag del naturligt all förvaltaren normalt hör tillsynsmyndigheten innan han anlitar elt sakkunnigt biträde.

12 §

Förvaltaren skall snarast la hand om gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som rör boel. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, skall förvaltaren i del omhändertagna räkenskapsmaterialet på lämpligt säll ange dagen för omhändertagandet.

Den som pä uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmalerial rörande gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren i gäldenärens konkurs.

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 14 8 KLförslagel. Del första styckel motsvarar 53 8 första styckel första meningen KL medan det andra stycket saknar motsvarighet i KL.

Tvä remissinstanser efterlyser en precisering av vad som menas med att förvaltaren "snarast" skall ta hand om gäldenärens bo. Omhändertagandel bör enligt deras mening ske omedelbart. Vidare bör del enligt dessa remissinstanser ges regler om hur förvaltaren skall gå lill väga när omhändertagandet sker.

Reglerna om konkursförvaliarens materiella förvaltning lämnar i dag etl inte obetydligt utrymme ål förvallarnas eget omdöme. Del måste ankomma pä förvallarna atl själva bedöma hur och när de åtgärder som åläggs dem bl.a. enligt denna paragraf lämpligen bör ulföras. Självfallet bör förvaltaren, om del är fara i dröjsmål, omedelbart låta ta hand om t.ex. bokföring och andra handlingar som rör boet. Det är i sädana fall naturligtvis särskilt viktigt all förvaltare utses snabbi. Nägon närmare reglering av dessa frågor anser jag emellertid inte påkallad.

I det andra styckel föreslås i överensstämmelse med konkurslagskommitténs förslag atl den som har haft i uppdrag av gäldenären all upprätta räkenskapsmalerial rörande gäldenärens bo är skyldig all, trots all han inte har erhållit full betalning, låta förvaltaren i gäldenärens konkurs fä del av materialet. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.11) redovisat skälen för denna ståndpunkt.

Med begreppet räkenskapsmaterial avses här detsamma som i bokfö
ringslagen (1976:125), dvs. allt sådant som skall ingå i en komplett bokfö
ring. Dit hör också de särskilda beskrivningar, inklusive systemdokumen
tation och behandlingshislorik, som skall finnas beträffande del aktuella
bokföringssystemet. Även annal material som den bokföringsskyldige fak-
fiskt använder för sin affärsbokföring innefattas. Däremot innefattas inle i
begreppet räkenskapsmaterial sädana handlingar som exempelvis upprät
tade budgetar, prognoser och kalkyler. Beträffande sädana handlingar kan 265

uppdragstagaren alltjämt åberopa delentionsräti också gentemot konkurs- Prop. 1986/87:90
förvaltare. 7 kap.

13 8

Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna skall del anges i vad män de avser lön eller pension. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress saml om de böcker och handlingar som avses i 12 8.

Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgängssammanträdet.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätlen, behöver nägon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är tillförlitlig. I sä fall skall han snarast anmäla del lill rätlen och tillsynsmyndigheten.

Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu inte getts in fil! rätlen, skall förvaltaren sä snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress lill rätlen och tillsynsmyndigheten. I ett bankaktiebolags, en sparbanks eller en central föreningsbanks konkurs skall till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 15 8 KLförslagel. Den motsvarar delvis 53 8 KL. Andra meningen i fjärde stycket motsvaras närmast av 3 8 första slyckel lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs.

Del första stycket motsvarar 53 8 första stycket andra och tredje meningarna KL. I kravel på noggrannhet ligger att tillgångarna skall värderas med beaktande av samtliga kända omständigheter som kan inverka på bedömningen.

I etl nytt andra stycke anges när bouppteckningen skall ges in till rätten. Enligt 53 8 andra slyckel KL skall bouppteckningen i ordinär konkurs i princip ges in en vecka frän konkursbeslulel. I mindre konkurs skall delta enligt 185 b 8 Qärde stycket i princip ske senast en månad från beslutet. Om hinder i någol fall möter atl i ordinär konkurs inge bouppteckningen inom den föreskrivna tiden skall förvaltaren tillställa konkursdomaren en förteckning över borgenärerna. Det torde höra till undantagen att förvaltaren i en ordinär konkurs förmår prestera en bouppteckning inom en vecka från konkursbeslutet. Borgenärsförteckningen fyller då syftet alt upplysa konkursdomaren om vilka borgenärer som skall kallas till det första borgenärssammanträdei.

Det har under remissbehandlingen framförts kritik frän bl.a. riksskatte
verkel (RSV) och domareförbundet angående tidpunkten för bouppteck
ningens ingivande. Del sägs atl förvaltarna ofta begär - och fär - anstånd
med att upprätta bouppteckningen av sådana skäl som all gäldenären inle
går att få tag på. Enligt bl.a. RSV har förvaltarna inte allfid utnyttjat 266

möjligheterna fill hämtning och häktning. RSV föreslär all det i lagen införs Prop. 1986/87:90 en begränsning sä att högst tre anstånd fär beviljas ulan att tillsynsmyn- 7 kap. digheten hörs. Enligt domareförbundet har del pä många häll utvecklats en praxis innebärande atl förvaltarna inle ger in bouppteckningen förtän omedelbart i anslutning till del första borgenärssammanträdei. Delta medför enligt förbundet all konkursdomaren inle har kunnat granska uppgifterna i bouppteckningen inför den förestående edgången. Förbundet föreslår att det i lagen införs en skyldighet för förvaltaren alt ge in bouppteckningen senast viss lid, exempelvis tre dagar före sammanträdet.

Edgängssammanträdet skall enligt milt förslag äga rum tidigast en och senast tvä månader från dagen för konkursbeslulel. Detta innebär en ganska avsevärd förlängning av den mellanliggande fiden. Del måste kunna förutsättas all förvaltarna inom den tiden normall har möjlighet all upprätta bouppteckningen. Undantagsvis kan dock edgängssammanträdet äga rum senare än tvä månader frän nämnda dag.

Det är givetvis angeläget alt rätten, fillsynsmyndighelen och borgenärerna ges tillfälle alt i förväg granska de i bouppteckningen lämnade uppgifterna. Detta ökar pressen på gäldenären att redan från början lämna kortekla uppgifter om boet. Det bör därför anges en yttersta gräns inom vilken bouppteckningen skall avlämnas. 1 mitt förslag föreskrivs att bouppteckningen skal) ges in så snart som möjligt och senast en vecka före edgängssammanträdet. Nägon formell möjlighet fill anstånd finns inte.

Del förekommer att konkursförvaltaren inte fär kontakt med gäldenären. Gäldenären kan befinna sig utomlands eller helt enkelt hälla sig undan och vägra alt ge sig lill känna för förvaltaren. Förvaltaren skall i dessa fall upprätta en s.k. nödbouppleckning, dvs. ta upp de tillgångar och skulder som förvaltaren stött på i sina efterforskningar. Det är givet att det inte går att ställa särskilt stora krav pä en sådan bouppteckning. Edgängssammanträdet skall hållas trots att den ingivna bouppteckningen har upprättats utan gäldenärens medverkan. Vid sammanträdet skall förvaltaren redogöra för sina efterforskningar och redovisa vad han har vidtagit för åtgärder för atl nä kontakt med gäldenären. De vid sammanträdel närvarande borgenärerna och tillsynsmyndigheten kan tänkas kunna lämna kompletterande upplysningar såväl om boet som om gäldenärens uppehållsort.

Enligt mitt förslag finns del möjlighet atl i alla konkurser fatta beslut om avskrivning eller om utdelning även om gäldenären inle har beedigat en bouppteckning. Detta förutsätts dock förekomma endast i undanlagsfall och efler noggranna efterforskningar. Del förutsätts vidare alt tillgängliga tvångsmedel visat sig verkningslösa för atl förmå gäldenären atl medverka vid boutredningen och inställa sig vid edgångssammanträdel. Vid delta skall rätten med slöd av tillgängliga upplysningar besluta om konkursens fortsatta handläggning. Normall torde rällens beslut mynna ut i att elt nytt sammanlräde sätts ut lill en senare dag. Under den mellanliggande liden bör förvaltaren vidta de åtgärder som med ledning av de vid edgängssammanträdet lämnade upplysningarna framstår som ändamålsenliga. Inget hindrar emellertid atl rätten samtidigt preciserar vilka åtgärder som förvaltaren förväntas vidta.

Beroende pä hur konkursen utvecklar sig kan rätlen vid nästa samman- 267

trade fatta olika beslut. Konkursen kan avskrivas men om förvaltaren Prop. 1986/87:90 anser atl det är lämpligt kan ocksä utdelning ske efter avyttring av de 7 kap. tillgångar som förvaltaren påträffat. Om gäldenären har medverkat vid boutredningen men inte förmälts att beediga bouppteckningen bör möjligheterna till hämtning eller häktning prövas. Detsamma gäller om gäldenären inle har medverkat vid boutredningen men det finns skäl som talar för att sädana tvångsåtgärder kan ge resultat. Sammanfattningsvis har rätten relativt fria händer atl besluta om konkursens fortsatta handläggning. Rätten bör alltid bevaka att de möjligheter som slår fill buds utnyttjas till fullo innan konkursen avslutas. Om konkursen inte avslutas, bör rätten alltid sätta ut ett nytt sammanträde för eventuell edgång eller för nya beslut om den fortsatta handläggningen.

Gäldenären bör alltid kallas särskilt fill del nya sammanträdel om han inte är närvarande vid edgängssammanträdet. Föreligger förutsättningar därför kan gäldenären hämtas till sammanträdet (6 kap. 9 8). Nägon annan särskild kallelse behöver inle utfärdas fill de fortsatta sammanträdena. Om tillsynsmyndigheten inle är närvarande bör den dock underrättas om den bestämda tidpunkten. Föreskrifter om detta kan tas upp i den nya konkursförordningen.

Lagrådet har i anslutning till del sagda anmärkt att enligt lagförslaget utdelning i konkursen inle förutsätter nägot särskilt beslut frän rätlens sida om atl sä skall ske och att beslut om t.ex. avskrivning av konkursen inle behöver fattas vid eller i anslutning lill ell sammanlräde. Lagrådei erinrar också om atl ell beslut av rätten om atl hämta eller häkta en gäldenär som inte vill medverka vid boutredningen eller beediga bouppteckningen kräver yrkande om åtgärden från förvaltarens eller tillsynsmyndighetens sida (6 kap. 10 §).

I det tredje slyckel har upptagils nuvarande bestämmelse i 53 8 första Slyckel sista meningen KL atl en ny bouppteckning inle behöver upprättas om en sådan tidigare har getts in och förvaltaren anser den tillförlitlig. Till detta stycke har ocksä flyttats den kompletterande regeln i 53 8 andra styckel sista meningen KL som anger all förvaltaren snarast skall anmäla till rätten och tillsynsmyndigheten om han godkänner den tidigare ingivna bouppteckningen.

I det enhetliga förfarandet föreligger normalt sett ingel behov av en borgenärsförteckning. Om det däremot redan före edgängssammanträdet har beslutats att bevakningsförfarande skal! äga rum, måste en sädan förteckning upprättas om inte bouppteckningen redan har getts in. Rätten skall nämligen då särskilt underrätta varje känd borgenär om att bevakningsförfarande skal! äga rum. En föreskrift om att borgenärsförteckning skal! upprättas i denna situation har intagits i ået fjärde slyckel. Bestämmelser om underrättelse till kända borgenärer kan meddelas i förordning. Förteckningen skall av förvaltaren ges in senast en vecka frän beslutet om bevakningsförfarandet. Om bouppteckning inges inom denna lid bortfaller givetvis behovet av borgenärsförteckningen.

1 del Qärde styckel har lagts till en bestämmelse som motsvarar 3 8
första stycket lagen (1956:217) om vissa kredifinrättningars konkurs. Be
stämmelsen, som gäller endast dä det har beslutats om bevakning, skall ses 268

mol bakgrund av del förhållandet all insältningsborgenärerna är befriade Prop. 1986/87:90 frän bevakningsskyldighet om del fordringsbelopp som upplagils i förteck- 7 kap. ningen överensstämmer med borgenärernas krav. Detta framgår av 9 kap. 5 8 andra stycket. Med dessa bestämmelser kan den nämnda lagen upphä-

vas.

14 8

Förvaltaren fär, om det behövs, begära handräckning av kronofogdemyndigheten för atl kunna omhänderta eller annars fä tillgång lill gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som rör boel. Delsamma gäller sådant räkenskapsmaterial som avses i 12 8 andra stycket. Kronofogdemyndigheten får dä genomsöka hus, rum eller förvaringssiällen och, om tillträde behövs lill något utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller ta sig in på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigl använda tvång i den mån det behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person fär dock brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den mån det med hänsyn lill ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt.

1 fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt första styckel tillämpas bestämmelserna i ulsökningsbalken om talan mot utmätning i allmänhet.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 16 8 KLförslagel och 54 8 KL.

I jämförelse med KL har införts en särskild hänvisning lill de fall som avses i 12 8 andra slyckel. Kronofogdemyndigheten har alltså befogenhet att meddela handräckning för att förvaltaren från en sädan uppdragstagare som avses där skall få ut handlingarna i fräga.

Vid remissbehandlingen har framförts önskemålet atl förvaltaren inle bara skall ha befogenhet ulan också skyldighet all påkalla handräckning i nu avsedda fall. Det har därvid ocksä gjorts gällande all del skulle vara praktiskt och effektivt om fillsynsmyndighelen och inle kronofogdemyndigheten verkställde handräckningen.

För egen del menar jag atl handräckningsmöjligheten i dessa situationer bör betraktas som etl slöd ät förvaltaren och ett påtryckningsmedel mot den som är skyldig all tillhandahålla viss egendom. Vid tvångsmedelsanvändning gäller som en allmän princip alt tvångsmedlet inte får tillgripas om samma resultat kan uppnås pä frivillig väg eller med lindrigare tvångsmedel. En skyldighet för förvaltaren att påkalla handräckning kan mot den bakgrunden inte komma i fräga. Med hänsyn fill tillsynsmyndighetens ställning i konkursförfarandet anser jag del inle heller lämpligt alt den myndigheten som sädan skall befalla sig med verkställighet av handräckning.

Lagrådei har i anslutning till denna paragraf påpekat bl.a. följande.

"En nyhet är atl kronofogdemyndigheten - utan slöd av något domstols
avgörande - kan lämna handräckning för all bereda förvaltaren tillgäng lill
räkenskapsmalerial som inle hör till gäldenärens bo men som gäller detta
och har upprättats av någon annan pä gäldenärens uppdrag (se angående 269

den materiella regeln 7 kap. 12 8 andra stycket). Atl det rör sig om ett Prop. 1986/87:90 handräckningsförfarande torde innebära att kronofogdemyndigheten inte j j kan medge handräckning när del någon gång framstår som oklart, om förutsättningarna för skyldighet all lämna ut material föreligger. Konkursförvallaren är då hänvisad alt väcka talan vid domstol om all få ut materialet från den som påstås inneha del.

Enligt paragrafens andra stycke tillämpas i fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut om handräckning, bl.a. för utfäende av räkenskapsmaterial från den som har upprättat sådant för gäldenärens del, bestämmelserna i ulsökningsbalken om talan mot utmätning i allmänhet. Lagrådet vill härtill anteckna atl vid lillämpning av 18 kap. 7 8 andra stycket ulsökningsbalken den som har upprättat materialet inte kan anses som 'tredje man', vilket innebär alt han måste föra talan inom tre veckor från det atl beslutet delgavs honom."

Jag har inle något all erinra mot vad lagrådei sålunda har uttalat.

15 8

Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets fillständ och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat utrönas, och om möjligl ange vid vilken fidpunkl obeståndet kan antas ha inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla

1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2. en uppgift om huruvida del har förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning lill konkursboet,

3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning alt anta att någon enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller atl enligt dessa lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd lill aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,

4. en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet enligt 13 kap. 2 8 aktiebolagslagen atl upprätta särskild balansräkning kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas,

5. en uppgift i förekommande fall om atl misstanke om brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda näringsförbud enligt 2 8 lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts lill åklagaren,

6. en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller under det senasle året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.

Berättelsen skall snarast och senast sex månader frän konkursbeslulel skickas fill rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det. När del finns särskilda omständigheter fär rätten medge anstånd med avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen.

Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 17 8 och 14 kap. 3 8 KLförslagel saml 55 8 första och andra styckena och 185 b 8 andra slyckel KL enligt kommissionsförslaget.

Enligt KL har förvallarberällelsen i ordinär konkurs en annan karaktär
än förvallaruppgiflen i mindre konkurs. Redan de skilda beteckningarna 270

antyder atl förvallarberällelsen bör vara mer ulbjggd än förvallaruppgif- Prop. 1986/87:90 len. I KL kommer detta fill uttryck pä del sättet att förvaltaren i förvaltar- 7 kap. uppgiften inte behöver utlåta sig om boets tillstånd. Inte heller behöver förvaltaren lämna en översikt över boets tillgångar och skulder. I övrigt är de formella kraven pä berättelsens innehåll desamma.

I del enhetliga förfarandet bör uppgiflsskyldighelen regieras med utgångspunkt i vad som nu gäller beträffande ordinär konkurs. Uppgiftsskyldigheten bör emellertid vidgas i enlighet med vad kommissionen har föreslagit (se den allmänna motiveringen avsnitt 2.4.2).

Förvaltaren skall enligt gällande rätt i sin berättelse ange orsaken till gäldenärens insolvens, om den har kunnat utrönas. Denna skyldighet har utvidgats til! atl även gälla frågan om vid vilken lidpunkt insolvensen kan antas ha inträtt. Tidpunkten har betydelse från ålervinningssynpunkt och förfrågan om utredning av brott som avses i 11 kap. brottsbalken. Uppgiften behöver dock lämnas endast om det är möjligl. Om frågan inle kan utredas utan vidlyftigt arbete och om det kan antas att den saknar betydelse frän dessa synpunkter bör förvaltaren kunna avstå från atl lämna uppgiften.

Även i några andra hänseenden har förvaltarens uppgiftsskyldighet vidgats. Uppgift skall sålunda lämnas om det finns skälig anledning all anta att någon är skyldig att återbära olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning lill aktiebolag eller ekonomisk förening eller atl utge skadestånd i vissa fall till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag (punkl 3). I förekommande fall skall också uppgift lämnas om vid vilken fidpunkl skyldighet kan antas ha inträtt enligt 13 kap. 2 8 akfiebolagslagen att upprätta särskild balansräkning, om denna uppgift kan utrönas (punkt 4).

Bestämmelser om vinstutdelning, återbäring och skadeståndsskyldighel finns i 12 kap. 1-5 8§ respektive 15 kap. akfiebolagslagen (1975:1385). Liknande bestämmelser finns i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar (18 och 19, 106, 108 och 109 8§). Dessa bestämmelser motsvaras i förslaget till ny lag om ekonomiska föreningar (prop. 1986/87:7) av 10 kap. I-4 och 7 88 samt 13 kap. 1-4 88. Bestämmelser om skadeståndsskyldighet för bolagsman gentemot handelsbolag meddelas i 2 kap. 14 8 lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

Lagrådei har i anslutning till denna punkl påpekat följande. Syftet med den uppgiflsskyldighet som skall åligga förvaltaren enligt paragrafens första stycke punkt 3 är att få utrett möjligheterna att återföra medel lill konkursboet med lillämpning av vissa associationsrältsliga regler om återbärings- och skadeståndsskyldighel. I lagtexten nämns endast aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och lagen om handelsbolag och enkla bolag. Om det i annan lag finns en hänvisning till bestämmelserna om återbärings- och skadeståndsskyldighel i aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar, bör förvaltarens uppgiflsskyldighet föreligga, även om den lagen inte tas med i uppräkningen i punkl 3. En sädan hänvisning finns t.ex. i 55 § resp. 69 8 bostadsrättslagen (1971:479).

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört. 1 enlighet med vad som anförts i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.2) omfattar uppgiftsskyldigheten 271

däremot inle rättssubjekt som inle avses med regleringen i någon av de Prop. 1986/87:90 nämnda lagarna. Som lagrådei också har påpekat får möjligheten atl äter- 7 kap. föra medel på annat sätt än genom återvinning i bl.a. etl bankaktiebolags konkurs antas bli bevakad av del allmänna ombud som skall förordnas av bankinspektionen.

1 en bolagskonkurs torde finnas särskild anledning alt undersöka om förläckt vinstutdelning förekommit. Bolaget kan l.ex. ha avstått från en fordran mot en aktieägare eller ha betalat ut lön lill denne som ej motsvaras av utfört arbeie. Akfieägaren kan ha lånat pengar av bolaget i strid mol förbudet i 12 kap. 7 8 aktiebolagslagen eller lånat bolaget pengar mol alltför hög ränta. En sädan förtäckt vinstutdelning som går utöver del belopp som får utdelas är atl likställa med vanlig olovlig vinstutdelning med åtföljande älerbäringsskyldighet.

Bedömningen av frågan huruvida uppgift rörande tidpunkt för skyldighet all upprätta konirollbalansräkning enligt 13 kap. 2 8 aktiebolagslagen skall lämnas eller inte fär relateras lill sannolikheten för all del personliga ansvaret kommer att göras gällande av borgenär och till kostnaderna för en sädan undersökning. Även slorieken av de förbindelser som har aktualitet bör beaklas vid denna bedömning. Frågan har beröringspunkter med frågan om när insolvensen inträtt och det torde därför ofta finnas anledning för förvaltaren alt rådgöra med revisionsteknisk expertis. Nägon skyldighet för förvaltaren atl för borgenärernas räkning närmare utreda i vilken mån personligt ansvar för bolagels förpliktelser kan komma i fräga föreligger inle. Det ankommer pä borgenärerna själva att svara för denna utredning.

I ordinära konkurser avges förvallarberällelsen ofta pä ett mycket sent stadium i konkursen, ibland så sent atl fristen för all väcka talan om återvinning har gått ut. Detta är givelvis inle godtagbart. Jag föreslår därför all förvallarberällelsen i alla konkurser skall avlämnas snarast och senast sex månader från konkursbeslulel (andra styckel första meningen). Om särskilda omständigheter föreligger bör rätlen få bevilja anstånd (andra meningen). Enbart den omständigheten all bevakningsförfarande skall äga rum i konkursen bör emellertid inte regelmässigt föranleda alt anstånd beviljas. Förvaltaren måste kunna peka pä nägon särskild omständighet som medför all berättelsen inte kan färdigställas i lid. I myckel omfattande konkurser kan dock enbart den omständigheten motivera all anstånd beviljas.

Någon yttersta gräns för anstånd bör inte införas och inte heller någon regel som begränsar del antal gånger som anstånd får beviljas. Det åligger i stället rätten att pröva om skäl för anstånd föreligger och i så fall ange lill vilken dag anstånd beviljas. Dagen bör beräknas sä all förvaltaren, om inget oförutsett inträffar, kan beräknas hinna med arbetet inom den utmätta tiden. För alt ytteriigare anstånd skall fä beviljas bör krävas atl förvaltaren åberopar nya, tidigare inle kända, omständigheter som stöd för sin begäran.

För närvarande gäller i såväl ordinär som mindre konkurs atl förvaltaren
i förvaltarberättelsen skall ange om det finns skälig anledning anta att
gäldenären har gjort sig skyldig lill någol brott som avses i 11 kap. brotts- 272

balken (brott mol borgenärer) och, i så fall; grunden för antagandet. Prop. 1986/87:90 Förvaltaren skall ocksä ange om gäldenären eller annan har förfarit pä ell 7 kap. sådant sätt att näringsförbud kan meddelas. Förslaget att förvallarberällelsen skall avlämnas senast sex månader frän konkursbeslulel väcker frågan om dessa uppgifter i fortsättningen lämpligen bör finnas med i förvallarberällelsen.

En viktig uppgift för förvaltaren är atl efterforska huruvida gäldenären kan misstänkas för brott mot borgenärer. Del bör inte komma i fräga atl nu begränsa förvallarnas uppgifter i dessa hänseenden. Särskilt i konkursens inledningsskede har emellertid förvaltaren mänga uppgifter som är brådskande. Del är vidare viktigt alt förvaltaren i det skedet kan etablera ell gott samarbete med gäldenären. Möjligheten lill delta kan äventyras om förvaltaren snabbt mäste börja efterforska om del kan finnas brottsmisstankar eller förhållanden som kan medföra näringsförbud för atl uppgifter om detta skall kunna lämnas i förvallarberällelsen.

Vidare bör beaklas alt informationen i dessa hänseenden inle i första hand riktar sig till borgenärerna. Informationen kan visserligen vara viktig för dem men det är mindre angeläget att den snabbt blir tillgänglig. Om förvaltarberättelsen i det enhetliga förfarandet normalt kommer att avlämnas tidigare än för närvarande i ordinära konkurser skulle en följd kunna bli all förvaltaren, efler del alt han avlämnat förvaltarberättelsen, underlåter atl fortsätta sina efterforskningar. Detta skulle vara en olycklig konsekvens. Jag föreslår därför alt kravet på alt förvaltarberättelsen skall innehålla denna information slopas. Förvaltaren bör emellertid alltid när han avger sin slutredovisning redovisa vilka efterforskningar han har gjort och resultatet av dessa. En föreskrift om det har tagils upp i 17 8,

Förhållandena kan emellertid vara sädana att det i ett tidigt skede står klart alt misstanke om brott mot borgenärer eller förhållanden som kan medföra näringsförbud föreligger. Om detta kan konstateras innan förvaltarberättelsen avlämnas, bör det givelvis framgå av berättelsen. Del synes emellertid fillräckligt att förvaltaren anger att han har underrättat åklagaren, nägot som enligt 16 § skall ske omedelbart. En bestämmelse om all den uppgiften i förekommande fall skall lämnas har lagils upp i femte punkten av första stycket.

Som framgår av andra slyckel skall berättelsen tillställas rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det. Att det kan bli fräga om kopior av berättelsen torde inte behöva anges i författningstexten.

Del har under remissbehandlingen framförts krav pä alt förvaltarna lill berättelsen skall bifoga de tvä senaste balans- och resultaträkningarna. Jag är inle beredd alt utvidga förvaltarberättelsens omfattning på delta sätt. Om nägon borgenär, gäldenären eller tillsynsmyndigheten är intresserad av de uppgifter som finns i dessa handlingar fär denne, eftersom uppgifterna torde omfattas av förvaltarens allmänna upplysningsskyldighei, begära dem direkt hos förvaltaren. Denna är dock inle skyldig atl lämna ut själva handlingen. 1 saklig överensstämmelse med vad som nu gäller anges i andra stycket emellertid att, om gäldenären varit bokföringsskyldig, den senast uppgjorda balansräkningen skall fogas till berättelsen.

273

18 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 90

16 8 Prop. 1986/87:90

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för något brott som ' kap. avses i 11 kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare om det och ange grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och del under konkursförvallningen kommer fram att gäldenären kan misslänkas för någol annal brott av inte ringa beskaffenhet som har samband med verksamheten.

Kan det misstänkas atl gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sädan företrädare som avses i 4 8 lagen (1986:436) om näringsförbud har förfarit på ell sådant sätt all näringsförbud kan komma i fråga, skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grunden för misstanken.

Paragrafen motsvarar 7 kap. 18 § KLförslagel och 55 8 tredje stycket KL. Enligt rikspolisstyrelsen bör förvaltaren, på grund av de rutiner som fillämpas när del gäller anmälningsupptagning, upprättande av personblad och liknande åtgärder i anledning av brottsmisstankar, undertätla polismyndighet i stället för allmän åklagare om brottsmisstanken. Med hänsyn till atl de brott som del här är fråga om regelmässigt är av sådan karaktär att förundersökningen inte får ledas av polismyndighet anser jag emellertid atl övervägande skäl talar för atl behålla gällande ordning. Del får förutsättas alt åklagaren underrättar polismyndigheten i förekommande fall.

17 8

Förvaltaren skall fill sin slutredovisning bifoga en redogörelse för de åtgärder som han har vidtagit för atl efterforska sädan brottslig gärning som avses i 16 8 första stycket och sådant förfarande som avses i andra stycket samma paragraf samt resultatet av dessa efterforskningar.

Paragrafen motsvarar närmast 7 kap. 17 8 första stycket 3 och andra styckel KLförslagel och 55 § första stycket andra och femte meningarna KL.

Kravel på atl förvallarberällelsen skall innehålla uppgifter motsvarande dem som avses i denna paragraf har slopats i mitt förslag. Skälen för detta har redovisats i anslutning lill 15 8. Förvaltaren är alltid skyldig att anmäla misstankar om sådana gärningar när misstankarna har nått en viss nivå. Alt tvinga förvaltarna atl alltid på ell fidigl stadium i konkursen uttala sig i dessa frågor kan emellertid antas medföra vissa negativa konsekvenser. Frän vissa häll påstås det atl samarbetet med gäldenären sätts på spel om förvallarna tidigt måste redovisa sina misstankar om exempelvis brottsligt förfarande. En skyldighet all redovisa misstankarna alltför tidigt kan ocksä befaras medföra atl förvaltarna därefter sänker sin ambitionsnivå i dessa hänseenden; nägot som inte bör ske.

Förvaltaren bör dock vara skyldig alt redovisa resultatet av sina efterforskningar i dessa avseenden. Redovisningen kan emellertid lämnas pä etl senare stadium av konkursen. Enligt förevarande paragraf skall redovisningen fogas lill förvaltarens slutredovisning.

I vissa fall skall förvaltarens slutredovisning avlämnas till gäldenären. 274

Detta skall ske om konkursbeslulel hävs, konkursen avskrivs sedan ingen Prop. 1986/87:90 borgenär gjort gällande fordran i konkursen och om konkursen läggs ned 7 kap. efler frivillig uppgörelse.

Jag har övervägt att föreslå att förvaltaren i konkurser som avslutas på något av dessa säll inte skall behöva avge nägon redovisning enligt denna paragraf. Något motsvarande undantag finns emellertid inle i dag. Del kan inle heller uteslutas atl del finns anledning alt misstänka gäldenären för t.ex. brott mot borgenärer även i dessa konkurser. Jag har därför stannat för atl inle föreslå några undanlag från redovisningsskyldigheten. Del är emellerfid givet atl om exempelvis konkursbeslutet hävs av högre rätt det kan finnas anledning all inle genomföra undersökningarna pä samma ingående sätt som annars, om inte särskilda förhållanden föranleder något annal. Detta bör i sädana fall framgå av den redovisning som förvaltaren lämnar.

I redogörelsen skall förvaltaren ange vilka åtgärder han har vidtagit. Del kan vara fräga om förhör med gäldenären och andra personer. Del kan ocksä vara fräga om efterforskningar i bokföringsmaterial eller liknande. Vanligast torde vara att borgenärerna upplyser förvaltaren om förhållanden som bör undersökas vidare. Sädan information skall förvaltaren redovisa i sin redogörelse. Avslutningsvis skall redogörelsen innehålla ett uttalande om huruvida de redovisade efterforskningarna enligt förvaltarens mening föranleder all misstanke om brott eller annal oegenfiigt förfarande kan riktas mot gäldenären. Givetvis skall förvaltaren ocksä ange om han har gjort anmälan till åklagare om sädan misstanke.

Förvaliarens medelsförvallning m.m.

18 8

Pengar som flyter in under förvaltningen av ett konkursbo skall snarast göras räntebärande genom insättning pä boets räkning i bank. Detta behöver dock inle ske i den mån medlen behövs till betalning av löpande utgifter.

Även sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren ha boets medel insatta i bank mot ränta till dess medlen betalas ut enligt 11 kap. Förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om i vilken bank medlen står inne.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 kap. 19 § första och Iredje styckena KLförslagel saml 58 § första styckel och flärde slyckel första och andra meningarna KL.

I KL liksom i KLförslagel sägs atl förvaltaren inom en vecka skall göra influtna medel räntebärande genom insättning på bankräkning. Undantag gäller dock för sådana medel som behövs för alt betala boets löpande utgifter.

Den nuvarande fristen på en vecka bör ses i samband med bestämmelsen
i 58 8 andra styckel KL atl förvaltaren, om han försummar all sälta in
boets medel på bankräkning inom föreskriven tid, är skyldig all på belopp
som obehörigen har innehållits betala ränta enligt 6 8 räntelagen (1975:635)
från den dag dä insättning bort ske. 275

Enligt min mening bör det inte föreskrivas någon bestämd frist inom Prop. 1986/87:90 vilken influtna medel skall göras räntebärande. Om medlen inte behövs för 7 kap. löpande utgifter bör de sältas in på räntebärande konto utan dröjsmål. Även medel som behövs för löpande betalningar bör naturiigtvis helst finnas på etl räntebärande konto, men del skulle föra för långt all föreskriva skyldighet för förvaltaren att placera pengarna pä del sättet.

En förvaltare som försummar att göra boets medel räntebärande bör genom en klander- eller skadeståndstalan kunna åläggas skyldighet att ersätta boel de uteblivna räntebeloppen enligt 17 kap. 1 8. Nägon anledning att i lagen reglera hur skadeståndet skall beräknas torde ej finnas.

I andra styckel har för tydlighets skull gjorts del filläggel i förhållande lill KLförslagel all medlen skall vara insalta i bank mot ränta.

19 8

Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fräga om bokföringsskyldighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god redovisningssed kräver all bokföringen sker pä något annat sätt.

Förvaltaren skall bevara räkenskapsmalerialet under minst tio år frän utgången av del kalenderår dä konkursen avslutades. I övrigl fillämpas 22 8 bokföringslagen (1976:125).

Första stycket medför inte någon inskränkning i den bokföringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven för att möjliggöra kontroll över viss verksamhet.

Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 20 8 KLförslagel och 57 8 KL.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.10) redovisar jag mina skäl för att föreslå att förvaltarna i något större omfattning än för närvarande bör tillämpa mer utvecklade bokföringsprinciper vid redovisningen av förvaltningen. I enlighet härmed har nuvarande krav i 57 8 första styckel KL att det skall föreligga särskilda förhållanden för alt konianlprincpen skall frängås slopats. Som jag anfört i den allmänna motiveringen bör delta medföra all bokföringsnämnden fastställer nya anvisningar för bokföring under konkurs.

20 8

Om konkursen inle är avslutad då sex månader har förflutit efter edgängssammanträdet, skall förvaltaren inom en månad därefter till tillsynsmyndigheten avlämna en berättelse, i vilken alla de åtgärder som har vidtagits för atl avsluta konkursen skall anges noggrant. Berättelsen skall innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna perioden eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshändelser. Har pengar under nägon del av denna period stått inne i bank, skall lill berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift på de insättningar och uttag som har förekommit.

Senare under konkursen skall förvaltaren inom en månad från utgången
av varje sexmånadersperiod avge en sädan berättelse som sägs i första 276

stycket för den senasle perioden. Denna skall även innehålla fullständiga Prop. 1986/87:90
upplysningar om orsakerna till all konkursen inle har avslutats. j p

Förvaltaren skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rätten.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 21 8 KLförslagel. Det första stycket motsvarar delvis 56 8 första styckel första meningen och 58 8 tredje slyckel andra meningen KL. Andra stycket motsvarar delvis 56 8 första stycket första meningen saml samma styckes andra mening KL. Tredje stycket överensstämmer i sak med 56 8 andra stycket KL.

Som en följd av del enhetliga konkursförfarandet blir reglerna i 20 och 21 88 i princip fillämpliga i alla konkurser.

Jag har under kapilelrubnken redogjort för mina skäl att nu föreslå all kravel pä alt förvallarna skall avge en s.k. kvartalsräkning slopas. De uppgifter som i dag enligt 58 8 tredje stycket KL skall inflyta i denna kvarlalsräkning skall enligt den nu förevarande paragrafens första stycke tas in i halvårsberätielsen. Förvaltaren skall lill denna foga bl.a. en bestyrkt uppgift om de insättningar och uttag pä bankkonto som har förekommit under redovisningsperioden.

Det har under remissbehandlingen från flera håll påpekats att förvallarna har svårigheter atl avlämna den i paragrafen omnämnda berättelsen inom den nu stipulerade fiden tvä veckor från utgången av angivna månader. Detta sägs bero bl.a. pä att konlobeskeden frän bankerna inte kommer förvallarna till hända förrän efler lidens utgång. Tiden torde utan olägenhet kunna förlängas till en månad.

1 och med all reglerna om redovisning under konkursen enligt mitt förslag omfattar alla konkurser kommer antalet halvårsberättelser all öka. Jag föreslär därför all redovisningsperioderna skall beräknas individuellt för varje konkurs. Härigenom undviks den stora tillfälliga belastning på förvaltare och tillsynsmyndigheter som de nuvarande reglerna annars kunde medföra.

Enligt bokföringsnämndens anvisningar beträffande bokföring i konkurs (BFN: 12) bör konkursförvallaren utnyttja konkursföretagets bokförings-syslem om bokföringen är välordnad och kan utnyttjas. Detta innebär att bokföringen kan komma alt föras som kredilbokföring. En skyldighet för förvaltaren att i halvårsberätielsen använda kontantprincipen kan komma all medföra betungande omarbetningar av det befintliga bokföringsmaterialet. Bl.a. riksskatteverkel har påpekat att det därför bör medges förvallarna all basera halvärsredovisningarna pä något annat system än kontantprincipen. I milt förslag har därför i del första stycket angetts alt halvårs-berättelsen i stället för in- och utbetalningar under den gångna perioden får innehålla en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshändelser. En redovisning enligt det senare alternativet torde för övrigl nästan alllid vara mer upplysande än en redovisning enligt kontantprincipen.

21 8

Också sedan konkursen har avslutals skall förvaltaren, sä länge boets

medel är insalta i bank, inom en månad frän utgången av varje kalenderår 277

till fillsynsmyndighelen lämna sädana uppgifter som sägs i 20 8 första Prop. 1986/87:90 slyckel andra och tredje meningarna. När några medel inte längre finns atl 7 p lyfta, skall förvaltaren anmäla det till myndigheten.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 22 8 KLförslagel och svarar mot 58 § fjärde styckel andra och tredje meningarna KL. Ocksä i denna paragraf har den fid inom vilken redovisningen skall lämnas förlängts fill en månad.

22 8

Om det vid konkursens avslutande finns några hinder mol alt de böcker och andra handlingar rörande boet som förvaltaren har tagit hand om återställs fill gäldenären, skall de överlämnas till tillsynsmyndigheten, om inte förvaltaren anser alt han bör bevara dem. Handlingarna skall bevaras i enlighet med vad som i vae särskilt fall gäller om arkivering.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 23 8 KLförslagel och 206 8 KL.

Riksskatteverket har med instämmande av flera kronofogdemyndigheter påtalat att den i paragrafen föreskrivna skyldigheten för tillsynsmyndigheterna att arkivera gäldenärens räkenskapsmaterial har vållat praktiska problem. Det har visat sig att kostnaderna för arkiveringen har blivit höga. Myndigheterna har ocksä haft svårigheter att uppskatta kostnaden för en så lång arkiveringstid som följer av nuvarande regler. Verket föreslär att arkiveringsliden för dessa handlingar förkortas. En kronofogdemyndighet föreslår all liden förkortas frän tio till fem är från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

Om gäldenären varit bokföringsskyldig skall till följd av hänvisningen till vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering räkenskapsmaterialet bevaras under tio är från utgången av del kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Redan i samband med bokföringslagens tillkomst diskuterades frågan om arkiveringslidens längd (prop. 1975:104, s. 194 f). Trots att remissinstanserna hade tillstyrkt utredningsförslaget som innebar atl liden förkortades lill sex år ansåg sig den dåvarande departementschefen inte kunna föreslå en sädan förkortning av arkiveringsliden. Skälen härför angavs vara dels kopplingen lill den allmänna preskriptionstiden och dels strävan att uppnå samstämmighet med de regler som gäller i skalleförfattningarna. Vidare åberopades atl eflertaxering kunde ske om den skatlskyldige åtalades för skattebrott efler utgången av den femårsperiod som normalt gäller för eflertaxering.

De skäl som åberopades lill stöd för den tioåriga arkiveringsliden i
samband med tillkomsten av 1976 års bokföringslag har till viss del giltig
het även i konkurssammanhang. Detta gäller särskilt utredningar om skat
tebrott. Frågor som rör betalningsansvaret för juridiska personers skulder
utreds för närvarande av en särskild kommitté (Ju 1984:09). Även i det
sammanhanget kan det få betydelse all räkenskapsmalerialet bevaras un
der en längre lid. Jag är därför inte beredd att nu föreslå en särskild
arkiveringstid för det fallet atl den bokföringsskyldige har gått i konkurs. 278

Redovisning av medel lill tredje man Prop. 1986/87:90

23 8 "''•

Särskilda bestämmelser finns om en kommillents rätt alt, när gäldenären såsom kommissionär för kommillenlens räkning i egél namn har ingått avtal, mol iredje man göra gällande fordringsrätl på grund av avtalet. Detsamma är fallet i fräga om en kommillents rätt till redovisning för sådana belopp som flutit in till kommissionärens konkursbo för sålt gods.

Om gäldenären i något annat fall före konkursbeslutet har sålt någon annans egendom, har den vars egendom sålts rätt atl, om betalningen helt eller delvis flutit in lill konkursboet efter konkursbeslulel, av förvaltaren fä redovisning för vad som har flutit in. I den mån betalningen inle har erlagls av köparen har han dessutom rätt atl själv göra fordringsrällen gällande gentemot köparen, om inte köparens rätt därigenom skulle åsidosättas.

Vad som har sagts nu om rätt all fä redovisning av förvaltaren skall ocksä gälla om del i nägot annat fall till konkursboet flyter in medel för vilka gäldenären skulle haft skyldighet atl redovisa till annan.

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 24 8 KLförslagel och 194 8 KL. Vissa smärre språkliga justeringar har gjorts i mitt förslag.

24 8

Om gäldenären vid konkursbeslulel innehade redovisningsmedel som skall vara förbehållna nägon annan, skall förvaltaren la hand om medlen och sedan redovisa dem tillsammans med den ränta som har upplupit från dagen för konkursbeslulel. När det gäller atl fastställa vad som sålunda skall tillkomma en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt i konkursen saml skyldigheten alt svara för kostnad med anledning av förfarandet, tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som lill säkerhet för sin fordran har panträtt. Ansvaret för sädan kostnad skall dock vila pä redovisningsborgenären endast i den män boet annars inte lämnar tillgäng lill betalning av kostnaden.

Paragrafen överensstämmer i sak med 7 kap. 25 § KLförslagel och 194 a 8 KL.

Tillsynen över förvaltningen

25 8

Regeringen utser vissa kronofogdemyndigheter att vara tillsynsmyndigheter.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 26 8 KLförslagel och 42 8 andra och tredje styckena KL.

All förvaltningen av etl konkursbo skall stå under tillsyn av en tillsynsmyndighet framgår av 1 kap. 3 8 andra stycket.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) har fillsynsorganisalionen 279

och dess uppgift diskuterats. Någon saklig ändring av reglerna om tillsynen Prop. 1986/87:90
över konkursförvallningen föreslås dock inte. 7 kap.

26 8

1 fråga om jäv mol en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller utöver vad som följer av 11 8 förvaltningslagen (1986:223) all den som i allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande i konkursen inte fär fullgöra någon lillsynsuppgifl i konkursen.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 27 8 KLförslagel och 208 8 KL.

27 8

Tillsynsmyndigheten skall övervaka all förvaltningen bedrivs pä etl ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra författningar. Den skall dä särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte fördröjs i onödan. Myndigheten fär, när den finner det lämpligt, inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar samt begära redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter motiverar det, får myndigheten utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och förvaltningen i övrigl.

Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 28 8 KLförslagel och 59 § KL.

28 8

Tillsynsmyndigheten skall ha lillgång till de böcker och andra handlingar som rör boet.

Tillsynsmyndigheten är skyldig alt pä begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän eller gäldenären.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 29 8 KLförslagel och 60 8 KL.

1 enlighet med vad som har anförts i anslutning fill 9 § har, pä förslag av lagrådei, lydelsen jämkats i förhällande till det remitterade förslaget.

29 8

Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag fär inte överklagas i andra fall än de som avses i 3 kap. 6 8.

Paragrafen överensstämmer i sak med 16 kap. 7 8 KLförslagel och 209 8
KL. Anledningen lill alt bestämmelsen har lagils upp i förevarande kapitel
har redovisats under kapitelrubriken. 280

Granskningsman Prop. 1986/87:90

30 8 "-

Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsman att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningsman skall utses den som borgenären föreslår, om han är lämplig.

Granskningsmannen skall ha fillgång till de böcker och andra handlingar som rör boel.

Om borgenären begär det, skall även en ersättare för granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren.

Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör framställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.

Ersättningen lill granskningsmannen skall betalas av borgenären.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 kap. 30 § KLförslagel och 43 8 KL. Del andra stycket motsvarar viss del av 60 8 första stycket KL. Granskningsmannens ytteriigare befogenheter framgår av 6 kap. 2 § första styckel, 7 kap. 3 8 andra stycket och 7 kap. 5 § andra stycket.

En remissinstans begär atl kostnaderna för granskningsman i vissa fall skall kunna åläggas konkursboet. Denna fråga prövades i samband med 1979 års konkurslagsreform. Kommitténs förslag, som godtogs av remissinstanserna, innebar all sådan möjlighet inle skall finnas. Det saknas anledning atl i dag inta en annan ståndpunkt.

I enlighet med vad som har anförts i anslutning till 9 8 har, pä förslag av lagrådet, del andra stycket i del remitterade förslaget redigerats om (jfr 28 8).

4.1.8 8 kap. Försäljning av egendom

Förevarande kapitel, som motsvarar 8 kap. KLförslagel, upptar regler om 8 kap. försäljning av egendom som ingår i konkursbo. Kapitlet inleds med allmänna bestämmelser om försäljning av egendom och om hinder mot försäljning (1-5 §8). De särskilda bestämmelserna om försäljning av fast egendom finns i 6 8 och om försäljning av lös egendom i 7 — 10 88. Därefter följer bestämmelser om kungörande av auktion i vissa fall (11-13 88). Kapifiel avslutas med en bestämmelse om indrivning av fordringar (14 8).

De i 8 kap. KLförslagel upptagna bestämmelserna sågs över vid 1979 års reform och i samband med utsökningsbalkens tillkomst. De har därför av kommittén förts över lill förslaget i princip oförändrade. Kommitténs utformning av kapitlet har av remissinstanserna lämnats utan erinran. Den föreslagna dispositionen har ocksä i allt väsentligt lagts lill grund för utformningen av mitt förslag. Vissa smärte ändringar har dock vidtagits vid departementsbehandlingen.

1 8 kap. 1 8 KLförslagel har, i principiell överensstämmelse med KL,
lagils upp de bestämmelser som anger under vilka förutsättningar förval
taren fär fortsätta en av gäldenären driven rörelse. Därefter följer i 2 8 den
bestämmelse som anger att boets egendom skall säljas sä snart det lämpli- 281

gen kan ske. Bestämmelserna i 1 8 utgör således undantag frän den 12 8.1 Prop. 1986/87:90
mitt förslag har ordningen mellan dessa båda paragrafer kastats om. 8 kap.

8 kap. 11 § KLförslagel innehåller bestämmelser om kungörande av auktion i vissa fall. Kommittén föreslär att de regler som för närvarande återfinns i 76 8 KL och som ger förvaltaren rätt all inskränka kungörandet i vissa fall skall ulgä ur lagen och las upp i förordning. Av skäl som redovisas i anslutning till 12 8 har en paragraf motsvarande 76 8 KL bibehållits i milt förslag. Till följd härav har 11 8 KLförslagel delats upp på tvä paragrafer (I I och 13 88).

8 kap. KLförslagel avslutas med en paragraf som rör förlikningsanbud angående en osäker eller ivistig lillgång och gäldenärens möjligheter atl själv föra talan angående den tillgången. Bestämmelsen har i mitt förslag tagits upp i 3 kap. 10 8.

Lagrådei har i anslutning till rubriken till 8 kap. gjort vissa uttalanden rörande tillämpningen vid försäljning av boets egendom av den nya bestämmelsen i 7 kap. 8 8 andra stycket. Lagrådet anför:

"Kapitlets huvudsakliga innehåll utgörs av föreskrifter om hur konkursbos egendom skall försäljas eller i övrigl - genom fortsättande av gäldenärs rörelse — användas för tillgodoseende av borgenärernas intressen. 1 dessa föreskrifter anges närmare de förutsättningar som skall vara för handen för all i den ena eller andra situationen viss realisationsform skall få komma i fräga. Del måste dock uppmärksammas atl dessa förutsättningar inte är fullt uttömmande. Underförstått i kapitlet är att vid förvaltarens bedömningar enligt 8 kap. hänsyn skall tas även till 7 kap. 8 8 andra stycket, vilket stadgande ger förvaltaren möjlighet att vid avveckling av boel beakta vad som är ägnat att främja sysselsättningen, om det kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förtingas.

Viss tvekan kan uppkomma i vad män det sistnämnda stadgandet skall fä verka uppmjukande på 8 kapitlets regler i den män dessa är fillkomna för att utgöra etl skydd för borgenärsinlresse.

1 remissprolokollei har - såväl i allmän motivering (avsnitt 2.4.1) som i specialmotiveringen fill 7 kap. 8 8 — gjorts uttalanden om olika avvägningsproblem som kan uppkomma. Dessa uttalanden föranleder ingen erinran från lagrådets sida. En del randanmärkningar i vissa tillämpnings-frågor må dock göras.

Först är atl betona att, när i 7 kap. 8 8 andra styckets lagtext talas om att sysselsätlningsfrämjande åtgärder fär ifrågakomma bara om det kan ske utan att 'borgenärernas' rätt nämnvärt förringas, del inle är avsett all bara del kollektiva borgenärsintressel skall beaktas ulan uppmärksammas skall även om enskild borgenärs rätt förringas. Detta framgår endast motivledes (specialmotiveringen till 7 kap. 8 8), och skäl kan anföras för alt aspekten borde komma till synes ocksä i lagtexten. Lagrådet finner sig dock inle föranlåten all föreslå nägon jämkning i denna del.

Ell sätt att tillgodose ändamålen i 7 kap. 8 8 andra styckel kan vara alt konkursförvaltningen någon lid fortsätter gäldenärens rörelse enligt 2 8 i förevarande kapitel. Lagrådet vill i den delen framföra synpunkten att utsikterna atl få en rörelse såld lill en bra köpare som är villig all fortsätta driften lill gagn för den arbelsmarknadsmässiga situationen i en bygd torde vara störte om del är en i gäng varande rörelse än om del är fräga om ett i princip nedlagt företag.

Som departementschefen anfört i den allmänna motiveringen kan tänkas
uppkomma situationer där den som lämnat del högsta budet får påräknas jät

inte alls eller i vart fall inte på ett seriöst sätt komma att driva ett företag

som blir till nytta för den lokala arbetsmarknadssituationen. Men ett lägre Prop. 1986/87:90

bud kan vara avgivet av någon som kan förväntas använda egendomen i etl g jp

förelag som uppfyller ändamål av angivet slag och vars bud därför framstår

som mer lockande från de synpunkter som 7 kap. 8 8 andra stycket vill

fillgodose. I anslutning fill del sagda vill lagrådei framhålla alt, när det

gäller försäljningar på offenfiig auktion i förvaltarens regi enligt 8 kap. 6

eller 7 8, del - beträffande egendom som har ingått i en rörelse - kan vara

mofiverat atl förvaltaren förbehåller sig all pröva om det högsta avgivna

budet skall antagas eller inle. Liknande synsätt kan göra sig gällande, när

förvaltaren under hand säljer lös egendom med slöd av 8 kap. 7 8, dvs. alt

han antager etl lägre bud än det högsta, om den lokala sysselsältningssilua-

tionen befrämjas därigenom.

Sker försäljning i exekutiv ordning finns naturligtvis inte utrymme för all pä grundval av 7 kap. 8 8 andra stycket lämna högsta budet åt sidan."

För egen del kan jag ansluta mig till vad lagrådei sålunda har anfört.

Inledande bestämmelser

1 8

Boets egendom skall säljas så snart det lämpligen kan ske,om inle någol annal följer av bestämmelserna i 2-5 88, 6 8 andra stycket, 8 8 andra stycket, 14 § samt 12 kap. 1 § tredje stycket.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 2 8 KLförslagel saml 62 8 och 185 c § första stycket KL.

I det enhetliga konkursförfarandet kan den ursprungligen utsedde förvaltaren normall räkna med att han inte byts ut. Det saknas dä anledning för förvaltaren atl inle omedelbart efter konkursbeslulel påbörja boets avveckling.

Som ell ytterligare undantag från huvudregeln - utöver dem som kommittén hänvisat till - bör ses bestämmelsen i 14 8 om alt en fordran i första hand skall drivas in och inte säljas. Likaledes bör det, som lagrådei har påpekat, i klarhetens intresse göras undantag för fall som avses i 5 8.

Har gäldenären drivit en rörelse, fär förvaltaren, om del lagligen kan ske, fortsätta rörelsen för konkursboels räkning i den män del är ändamålsenligt. Detsamma gäller om förvaltaren sedan rörelsen har lagts ned vill återuppta denna. Rörelsen fär dock fortsättas längre tid än ell år från edgångssammanträdet endast om det finns särskilda skäl för det.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. I 8 KLförslagel och 61 8 KL (jfr 14 kap. 7 8 andra slyckel KLförslagel och 185 c 8 andra styckel KL).

I förhållande till KL har gjorts en språklig överarbetning av paragrafen.

Etl beslut all fortsätta en av gäldenären driven rörelse efter konkursut
brollel torde regelmässigt vara en sådan viktigare fräga som förvaltaren i
dag normalt är skyldig att höra berörda borgenärer och gäldenären om. 1
7 kap. 10 8 föresläs atl förvaltaren skall vara skyldig atl höra tillsynsmyn- 283

digheten i viktigare frågor. Av den bestämmelsen följer att fillsynsmyn- Prop. 1986/87:90 digheten normall sett alltid skall höras om förvaltaren överväger alt fort- 8 kap. sätta gäldenärens rörelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att det förekommer alt förvaltare låter gäldenären driva sin rörelse vidare pä samma oseriösa sätt som tidigare men nu under förbrukande av avsevärda lönegarantimedel. Länsstyrelsen föreslär all tillsynsmyndigheten ges laglig möjlighet att förhindra detta.

Den fräga som länsstyrelsen har tagit upp hänger samman med den grundläggande synen pä konkursförvaltningen och lillsynsfunkfionen. Jag har i del föregående uttalat all några genomgripande förändringar i delta avseende inte bör föreslås nu.

Även om det alltså alltjämt är förvaltaren som ensam beslutar om fortsatt drift bör naturligtvis tillsynsmyndighetens uppfattning i saken tillmätas stor betydelse. Har denna myndighet avstyrkt måste förvaltaren uppenbarligen ha starka skäl för sin ståndpunkt om han beslutar att fortsätta driften.

Har gäldenären överklagat konkursbeslutet, får inte mot hans vilja någon egendom i boel säljas förtän hovrätten har prövat besvären. Första stycket utgör inte hinder mol

1. sädan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och 8 88 saml 2 och 10 88 i detta kapitel,

2. försäljning av sädan lös egendom som är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård,

3. försäljning i annal fall av lös egendom, i den mån medel annars skulle saknas till betalning av uigifter för boet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 3 8 KLförslagel samt 63 8 (jfr 14 kap. 7 8 andra styckel KLförslagel och 185 c § andra styckel KL).

1 63 8 KL anges att egendomen i boet inte får säljas förrän hovrätten har utlåtit sig med anledning av besvären. I mitt förslag har den formuleringen ersatts med "hovrätten har prövat besvären". Någon saklig ändring är inte avsedd. Eftersom ell överklagande lill högsta domstolen av hovrättens beslut inle medför försäljningshinder, behöver hovrättens beslut inte ha vunnit laga kraft för att försäljning skall få ske.

Om gäldenären ger in ett ackordsförslag, får egendomen i boet inte säljas innan ackordsfrågan har avgjorts. Vad som nu har sagts utgör inle hinder mot en försäljning om

1. den är förenlig med ackordsförslaget,

2. den föranleds av skäl som sägs i 3 § andra styckel 1 och 2,

3. den behövs för ändamål som anges i 12 kap. 24 8 eller

4. del finns andra särskilda skäl.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 4 8 KLförslagel och 66 8 KL.

Bestämmelser om ackord i samband med konkurs har i mitt förslag tagils 284

upp i 12 kap. 3-28 88. Som framgår av 12 kap. 3 8 gäller dessa beslämmel- Prop. 1986/87:90
ser endast i en konkurs vari bevakningsförfarande äger rum. 8 kap.

Om en inteckningshavare eller nägon annan borgenär som för sin fordran har förmånsrätt i viss egendom yrkar att den egendomen skall säljas genom förvaltarens försorg och om hans rätt till betalning ur egendomen har lämnats obestridd eller fastställts genom elt lagakraftvunnet avgörande, fär försäljning av egendomen inte uppskjutas. Delta gäller dock inte i fråga om egendom som behövs för en rörelse under tid då denna fortsätts med stöd av 2 8 och inle heller om förvaltaren anser att anstånd är nödvändigt för atl förhindra atl konkursboet tillfogas avsevärd förlust eller alt genomförandet av ell ackord väsentligt försväras saml anstånd inte är oskäligt mot borgenären.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 5 8 KLförslagel samt 67 8 KL (jfr 14 kap. 7 8 andra styckel KLförslagel och 185 c 8 andra stycket KL).

Bestämmelserna atl försäljning av egendom inte får skjutas upp när en förmänsberätligad borgenär med en klar fordran har framställt yrkande om försäljning lar främst sikte på del fallet all gäldenären har ansökt om ackord i konkurs. Eftersom en borgenär med en fordran med särskild förmånsrätt i viss egendom deltar i ackordet endast i den män den egendom vari förmånsrätt äger rum inle förslär lill betalning av fordringen, kan del vara av betydelse för borgenären att kunna fä en försäljning till stånd trots att ackordsförfarande har inletts. Borgenären kan därigenom fä besked om i vilken utsträckning han behöver delta i ackordet. Bestämmelserna gäller dock även om ackord inte har begärts. De torde i sådana fall knappast ha sä slor praktisk betydelse.

För alt borgenären skall kunna utöva sin rätt att påkalla försäljning krävs för närvarande enligt 67 8 KL att fordringen efler bevakning antingen lämnats obestridd eller fastställts genom lagakraftägande dom. Bestämmelserna är enligt 185 c 8 andra stycket lillämpliga även i mindre konkurs. Av andra meningen i nämnda stycke framgår all en fordran som får göras gällande i konkursen skall anses som en bevakad fordran. I en konkurs utan bevakning blir således förvaltarens inställning i fråga om fordringen avgörande för om försäljning skall ske i enlighet med borgenärens yrkande.

Del bör observeras all en förmänsberätligad borgenär får delta i etl ackord för del av fordran som inle täcks genom försäljningen endast om han har bevakat fordringen, se 12 kap. 3 och 11 88.

Paragrafen har utformats i enlighet med vissa påpekanden från lagrådei,
som anför bl.a.: Avsikten torde inle vara alt 5 8 skall aktualiseras i fråga
om egendom som behövs för gäldenärens rörelse sä länge denna drivs
vidare med stöd av 2 8. Det synes vara en fördel om detta förhållande
kommer till uttryck i lagtexten. En annan sak är atl förvaltaren vid sin
bedömning enligt 2 8 av vad som är ändamålsenligt har alt beakta risken
för att fortsall drift medför försvagning av en förmänsberätligad borgenärs
ställning. Han har dä anledning all samråda med en sådan borgenär (7 kap.
10 8; jfr prop. 1978/79:105 s. 288). 285

Försäljning av fast egendom Prop. 1986/87:90

6§ 8 kap.

Om fast egendom finns i boel, fär förvaltaren begära atl den säljs exekutivt. Egendomen fär ocksä säljas pä annat sätt, om förvaltaren anser all det är fördelaktigare för boet.

Har en exekutiv auktion hållits pä fast egendom som hör lill boet utan all någon försäljning har kommit fil! stånd, behöver förvaltaren inle vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har någon exekutiv auktion inte ägt rum men finns del anledning atl anta alt en sådan auktion inle kommer alt leda lill försäljning, behöver förvaltaren inle vidta nägon åtgärd för atl sälja egendomen, om samtycke till del har lämnats av de borgenärer som i konkursen kan göra gällande fordringar som skall utgå med särskild förmånsrätt ur egendomen.

Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom, skall förvaltaren före bevakningssammanträdel avlämna den behållning som under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inle avlämnas före bevakningssammanträdel skall, om egendomen säljs, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan utdelning sker i konkursen.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdel anmäla arvode, andra kostnader och sådana fordringar som kan göras gällande i konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen. När förvaltaren gör en anmälan på en borgenärs vägnar, skall han skriftligen underrätta denne om det.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 6 8 KLförslagel och 70 8 KL (jfr 14 kap. 7 § andra stycket KLförslagel och 185 c § andra stycket KL).

Enligt 8 kap. 1 § tredje stycket ulsökningsbalken gäller balkens bestämmelser om försäljning av utmätt egendom även när egendom skall säljas exekutivt under konkurs. Av första slyckel i den paragrafen följer alt begäran om försäljning skall göras hos kronofogdemyndigheten.

I andra stycket har kravel pä bevakning ersatts med etl krav på all de aktuella fordringarna skall ha gjorts gällande i konkursen. 1 185 c 8 andra stycket KL anges redan i dag atl detta gäller i mindre konkurs. Vidare anges i det tredje stycket att ifrågavarande behållning i de fall dä egendomen inte säljs skall avlämnas innan utdelning sker i konkursen. Enligt mitt förslag förekommer endast en utdelning under del ordinära konkursförfarandel. Det behöver därför inle anges alt det är slulutdelning som avses.

Riksskatteverkel (RSV) har i anslutning till det andra styckel påtalat atl de gällande reglerna leder till vissa egendomliga konsekvenser. RSV anför:

"Om en konkursförvaltare begär exekutiv försäljning av fastighet som är intecknad högt över sitt värde blir skyddsbeloppet högt eftersom konkursboet anses som sökande utan förmånsrätt (12 kap. 26 8 ulsökningsbalken). Detta omöjhggör ofta försäljningen såvida anslutning enligt 12 kap. 13 8 ulsökningsbalken inle sker. Fastighetsborgenärerna kan ibland anse all de inle har anledning att begära anslutning. Det har förekommit fall där en fastighetsborgenär, som bevakat i konkursen, inte lämnat sitt samtycke lill all avbryta strävandena att få fastigheten såld, samtidigt som det är uppenbart alt fastigheten inle kan bli såld pä en exekutiv auktion. Enligt RSVs mening bör konkursförvallaren avgöra när fastigheten kan lämnas osäld. Det bör inte få förekomma att förvaltaren måste begära att kronofogdemyndigheten skall hålla en uppenbart utsiktslös exekutiv auktion.

Den situationen har ocksä inträffat atl del har förelegat etl ägarhypotek

(med förmånsrätt inom fastighetens värde) som tillkommit konkursboet, Prop. 1986/87:90 men förvaltaren har inle kunnat få fastigheten såld eftersom skyddsbelop- g jp pel varit för högt. När borgenärerna inte velat medverka har fastigheten med hänsyn till inleckningsförhällandena inle heller kunnat säljas under hand. Blir fastigheten inle såld fär konkursboet inte ut del förmögenhels-värde ett obelänat (eller inte till fullo belånat) pantbrev representerar i ägarens hand. Del bör därför föreskrivas all konkursboet som sökande kan åberopa ägarhypolekels förmånsrätt (8 kap. 2 8 ulsökningsbalken) eller all konkursförvaltaren enligt 12 kap. 13 8 i balken kan begära anslutning under åberopande av boets ägarhypotek i fastigheten."

Vad först gäller frågan om att slopa kravet på samtycke frän samtliga borgenärer som i konkursen har gjort gällande fordringar med särskild förmånsrätt i egendomen kan, som RSV påpekar, reglerna ibland leda till atl förvaltaren tvingas atl påkalla exekutiv auktion även i sådana fall dä försäljning uppenbarligen inle kan komma lill stånd. Reglerna bör emellerfid ses mol bakgrund av atl förmänsberättigade konkursborgenärer saknar möjlighet att göra fordringarna gällande som oprioriterade fordringar med anspråk på betalning ur annan konkursboets egendom om det inle har konstaterats atl egendomen i fråga inle förslår till betalning av en viss fordran. Detta torde endast kunna konstaleras i samband med en exekutiv auktion. Del kan därför för borgenärerna vara angeläget atl en sådan auktion trots allt kommer lill stånd.

Vad härefter gäller frågan om konkursboels bristande möjlighet atl i vissa fall kunna tillgodogöra sig ägarhypotek vill jag framhålla följande. Båda de av RSV anvisade lösningarna borde rimligen förutsätta att borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av fastighetens försäljning kan med slöd av 12 kap. 12 8 ulsökningsbalken lösa ut konkursboet och på så sätt undvika en exekutiv försäljning. Annars skulle de fastighelsborge-närer vars rält ligger efter ägarhypolekel fä sin ställning försämrad i en oacceptabel grad. Emellertid är utlösningsinstitulet i dag inle utformat pä elt sätt som medger alt konkursbo utlöses. Utlösningsrätten innebär atl den berättigade till kronofogdemyndigheten betalar sökandens exekutions-fordran och uppkomna förtättningskostnader. Därefter inträder han i den sökandes ställe. Konkursboets behörighet all påkalla exekutiv försäljning av en fastighet grundar sig emellertid inte på en enskild fordran ulan pä dess ställning som företrädare för gäldenärens alla borgenärer (jfr 12 kap. 26 8 fjärde slyckel ulsökningsbalken). Del är således knappast möjligl att vid försäljning pä begäran av förvaltaren urskilja en bestämd fordran som den utlösande skall betala.

Det torde vara relativt sällsynt alt det värde som elt ägarhypotek repre
senterar är åtkomligt för de opriorilerade borgenärerna. Regelmässigt
torde gäldenären före konkursutbrollel ha försökt utnyttja alla möjligheter
lill ytterligare krediter och då torde alternativet atl som säkerhet för
sädana krediter pantförskriva ägarhypotek ligga nära till hands. Det ligger
dessutom normalt i andra inteckningshavares intresse att utöva sin anslut
ningsrätt enligt 12 kap. 13 8 ulsökningsbalken. Om inle någon försäljning
kommer lill ständ torde nämligen dessa borgenärers möjlighet att i konkur
sen komma i åtnjutande av någon utdelning för sina fordringar vara högst ...j..
begränsade.

Pä grund av del anförda anser jag mig inte för närvarande kunna biträda Prop. 1986/87:90 RSV:s förslag om ändring av reglerna om försäljning av boets fasta egen- 8 kap. dom.

Försäljning av lös egendom

Försäljning av lös egendom som inle sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse skall ske på aukfion eller pä annal sätt efter vad förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet.

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller nägon annan särskild förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas pä annal sätt än på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, fär egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om del är sannolikt att högre pris uppnäs därigenom och om fillsynsmyndighelen medger det.

Samtycke enligt andra stycket krävs inle när förvaltaren genom fondkommissionär säljer värdepapper, noterat på fondbörs eller pä sådan marknad som avses i 2 8 andra styckel lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, till gällande börs- eller marknadspris eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Paragrafen motsvarar med vissa ändringar 8 kap. 7 8 KLförslagel och 71 8 första-tredje styckena KL (jfr 14 kap. 7 8 andra stycket KLförslagel och 185 c § andra Slyckel KL).

Första styckel ger i princip förvaltaren frihet atl välja mellan försäljning pä auktion eller under hand. Han skall emellertid välja den form som är mest fördelakfig för boel. I vissa fall kan dock bestämmelsen modifieras med tillämpning av 7 kap. 8 § andra stycket.

Enligt Sveriges advokatsamfund bör det nuvarande kravet på borgenärs samtycke enligt andra stycket KLförslagel mjukas upp. Samfundet framhåller att del är självklart all konkursförvallaren alltid strävar efter att uppnå bästa möjliga köpeskilling vid försäljning av egendomen. Det har emellertid förekommit all en borgenär vägrat ge sitt samtycke trots alt det stått helt klart atl bästa pris uppnås vid försäljning under hand. Även SACO/SR förordar en uppmjukning av kravet på samtycke. Organisationen pekar pä det förhållandel all konkursgäldenären kan överinteckna egendomen och placera inteckningarna hos någon närstående, nägot som skapar problem för förvaltarna.

Den nuvarande bestämmelsen om samtycke vid annan försäljning än pä
auktion har störst praktisk betydelse i sädana fall dä egendomen omfattas
av förelagshypolek. Bestämmelser om företagshypoiek finns i lagen
(1984:649) om förelagshypolek. Förelagshypolek innebär atl innehavaren
av inteckningen har en förmånsrätt i den inlecknade egendomen om del
sker utmätning hos näringsidkaren eller om denne försätts i konkurs.
Företagshypolekel gäller i den egendom som vid varje ögonblick ingår i
den intecknade verksamheten. Överlåts verksamheten, svarar egendomen
i förvärvarens hand för inteckningen under viss tid. Vid överlåtelse av viss 288

egendom däremot upphör företagshypolekel att gälla i den överiälna egen- Prop. 1986/87:90
domen. Ett företagshypoiek kan inle ge upphov till ägarhypotek. 8 kap.

Av del sagda följer bl.a. att en innehavare av etl förelagshypolek inte har nägot berättigat intresse av att förhindra en försäljning annat än när det finns risk för att försäljningen sker lill underpris. När det gäller andra borgenärer med särskild förmånsrätt, t.ex. handpanthavare, är deras intresse såvitt gäller valet av försäljningsmetod i huvudsak detsamma. Deras intresse är att förhindra atl egendomen säljs till ell för lågt pris. Såvitt gäller handpanthavare kan detta intresse tillgodoses även genom bestämmelserna i 10 § av förevarande kapitel, motsvarande 73 8 KL.

Som ett par remissinstanser varit inne pä kan nuvarande krav på samtycke medföra svårigheter vid avvecklingen av boet utan atl borgenären har något att vinna på alt vägra sitt samtycke. Del är ocksä länkbart atl en borgenär, som är närstående lill gäldenären, kan vilja avsiktligt fördröja en avveckling genom atl vägra tillstånd lill underhandsförsäljning. Jag förordar därför att kravet pä samtycke mjukas upp.

Enligt 9 kap. 8 8 ulsökningsbalken fär utmätt egendom säljas under hand, om det är sannolikt att högre köpeskilling kan uppnäs därigenom och sädan försäljning även i övrigl är ändamålsenlig. Del synes lämpligt att anknyta lill den bestämmelsen och medge underhandsförsäljning, trots atl samtycke inte lämnas, om förvaltaren anser det sannolikt att högre köpeskilling kan uppnås. Alt försäljning under hand även i övrigt skall vara ändamålsenlig torde inle behöva anges uttryckligen (jfr 7 kap. 8 § första stycket). Däremot bör som ytteriigare förulsällning uppställas alt tillsynsmyndigheten medger underhandsförsäljning. Tillsynsmyndigheten bör därvid kontrollera att förvaltaren har vidtagit tillräckliga åtgärder för att nå bästa pris vid försäljningen. Tillsynsmyndigheten bör naturligtvis också för atl ge sitt medgivande dela förvaltarens uppfattning att priset sannolikt blir högre vid underhandsförsäljning.

Andra styckel har utformats i enlighet med det sagda. Som tredje stycke har lagils upp en motsvarighet till andra styckel andra meningen KLförslagel (71 8 tredje styckel KL enligt SFS 1985:575).

När elt fartyg som inle är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, etl luftfartyg som inle är registrerat, gods i fartyg eller gods i luftfartyg skall säljas, fär förvaltaren, om egendomen finns inom landet, begära alt den säljs exekutivt.

Uppkommer fråga om att sälja ett registrerat skepp, etl registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finns egendomen inom landet, tillämpas 6 8 första och andra styckena.

Skall gäldenärens rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg
eller reservdelar lill luftfartyg säljas, skall förvaltaren före försäljningen
skaffa en särskild inteckningshandling på del belopp som tillkommer gäl
denären, om det inte finns laga hinder mol del. Skall en inteckningshand
ling som innehas av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig
säljas, är förvaltaren skyldig alt, om inle gäldenären medger all handlingen
fär säljas med bibehållen ansvarighet, förse handlingen med en påskrift 289

19 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 90

som befriar gäldenären från ansvarighet. Nägot medgivande av gäldenären Prop. 1986/87:90

krävs dock inle, om denne har avvikit eller pä någol annat sätt håller sig g j-

undan.

Med fartyg likställs i denna lag elt fartyg under byggnad. Vad som sägs om skeppsregistret skall då i stället gälla skeppsbyggnadsregistret.

Paragrafen överensstämmer i sak med 8 kap. 8 8 första- tredje styckena och 9 8 KLförslagel och 71 8 Qärde- sjätte styckena och 195 a 8 KL (jfr 14 kap. 7 8 andra slyckel KLförslagel och 185 c 8 andra stycket KL). I tredje styckel sista meningen har införts en bestämmelse som i dag återfinns i 200 8 KL.

Pä inrådan av lagrådet har de i lagrådsremissen som fjärde stycke i 8 8 upptagna bestämmelserna flyttats lill 9 §. Bestämmelserna i den paragrafen har i stället tagils upp som fjärde stycke i 8 8. Lagrådet påpekar att bestämmelserna i det förutvarande Qärde stycket kan tänkas bli aktuella ocksä vid försäljning av annan lös egendom, samtidigt som bestämmelserna i den förutvarande 9 8 naturligen synes höra hemma 18 8.

Bestämmelserna i 6 § fjärde stycket tillämpas även när lös egendom som tillhör gäldenären skall säljas exekutivt under konkursen. I ett sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det behövs, i ärendet föra talan för de borgenärer som har förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen (1970:979) och skriftligen underrätta sådan borgenär om ett yrkande som han framställer pä dennes vägnar.

Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 8 8 fjärde styckel KLförslagel och 71 8 sjunde stycket KL. Att förevarande bestämmelser i lagrådsremissens lagförslag togs upp i 8 8 framgår av kommentaren till den paragrafen.

10 8

En borgenär som innehar lös egendom med handpanträtt får själv ombesörja att egendomen säljs pä aukfion eller, när det är fråga om värdepapper som är noterat pä fondbörs eller pä sådan marknad som avses i 2 8 andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, genom fondkommissionär till gällande börs- eller marknadspris. En sådan försäljning får dock inte utan förvaltarens samtycke äga rum fidigare än fyra veckor efter edgångssammanträdet. Borgenären skall minst en vecka innan han vidtar åtgärd för egendomens försäljning ge förvaltaren tillfälle att lösa in egendomen. Om det är fråga om ett fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg, skall egendomen säljas exekutivt.

Borgenären skall minst tre veckor i förväg underrätta förvaltaren om fid och plats för en auktion som inte hälls i exekutiv ordning.

Har egendomen sålts på annal sätt än exekutivt, skall borgenären för förvaltaren redovisa vad som har flutit in.

Vill inte borgenären själv sälja egendomen, får förvaltaren ombesöria
försäljningen. En inteckning i luftfartyg eller i reservdelar lill luftfartyg
som har lämnats som pant av den intecknade egendomens ägare får dock
inle säljas av förvaltaren. Han får bara låta sälja den rätt till andel i 290

inteckningen som enligt vad som är särskilt föreskrivet kan tillkomma Prop. 1986/87:90
gäldenären. g jap.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 10 8 KLförslagel och 73 8 KL enligt SFS 1985:575 (jfr 14 kap. 7 8 andra styckel KLförslagel och 185 c 8 andra stycket KL).

Bestämmelserna i 73 8 KL atl en borgenär med handpanträtt själv får sälja egendomen gäller ocksä i mindre konkurs. Den tid av fyra veckor frän första borgenärssammanträdei som gäller för rätten att sälja egendomen utan förvaltarens medgivande räknas i mindre konkurs från konkursbeslulel (185 c 8 andra stycket KL).

1 del enhetliga konkursförfarandet är del naturiigt att slopa särtegleringen. Del framstår därvid som mest lämpligt att som utgångspunkt välja den tidpunkt som motsvarar den som i dag gäller för ordinära konkurser, nämligen edgångssammanträdel.

I del första stycket sägs ocksä all borgenären minst en vecka innan han vidtar åtgärd för försäljning av egendomen mäste bereda förvaltaren fillfälle atl lösa egendomen. Uppenbarligen innebär detta att borgenären inle får sälja egendomen om förvaltaren anmäler atl han vill lösa egendomen för konkursboets räkning. Den uttryckliga bestämmelsen om delta i 73 8 första styckel andra meningen KL har därför slopats i milt förslag.

I lagrädsremissens lagförslag utgjorde andra och tredje styckena etl stycke. Genom uppdelningen görs det klart all bestämmelsen i tredje styckel är tillämplig inte bara när försäljningen sker på auktion.

173 8 första styckel fjärde meningen KL sägs bl. a. alt försäljning genom borgenärens försorg i vissa fall inle fär ske pä annan ort än den där egendomen finns, om inte förvaltaren har samtyckt till det. Bestämmelsen fär anses vara föråldrad och torde sakna praktisk betydelse. Den har därför inle lagils upp i milt förslag. Borgenärens skyldighet att underrätta förvaltaren om den planerade auktionen och förvaltarens rätt att lösa egendomen torde utgöra tillräckligt skydd mot förfaranden som kan skada konkursboet.

Kungörande av auktion i vissa fall

11 8

Om konkursboets egendom skall säljas på auktion genom förvaltarens försorg, skall han låta kungöra auktionen på del sätt och inom den lid som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion på sädan egendom som del är fräga om. Kungörelsen behöver dock inle i någol fall införas i Post- och Inrikes Tidningar.

Första styckel tillämpas också beträffande en auktion som enligt 10 8 ombesöris av en borgenär.

12 8

Förvaltaren fär kungöra en av honom utsatt auktion i mindre utsträckning
än som följer av 11 8 första styckel, om han anser all del är tillräckligt.
Detta gäller dock inle i fräga om kungörande av 291

1. auktion på fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller Prop. 1986/87:90
intecknade reservdelar lill luftfartyg, om inle gäldenären samtycker till 8 kap.

det,

2. auktion pä nägon annan lös egendom i vilken en borgenär har panträtt
eller någon annan särskild förmånsrätt, om inte borgenären samtycker till
del.

Sådant samtycke av gäldenären som sägs i första stycket I krävs inle, om gäldenären har avvikit eller på någol annal sätt häller sig undan.

11 8 överensstämmer i huvudsak med 8 kap. 11 8 första och andra styck
ena KLförslagel och 74 8 KL. 12 8 saknar motsvarighet i KLförslagel. Del
första styckel överensstämmer med 76 8 KL och del andra stycket med
200 § KL (jfr 14 kap. 7 8 andra slyckel KLförslagel och 185 c 8 andra
styckel KL).

Hänvisningen i 11 § till vad som föreskrivs om kungörande av exekutiv auktion syftar på bestämmelserna i 9 kap. 2 8, 10 kap. 6 8, II kap. 2 8 och

12 kap. 20 8 ulsökningsbalken saml de närmare bestämmelser om kungö
rande som meddelats i utsökningsförordningen (1981:981), se 9 kap. 8, 9
och 11 88, 10 kap. 3, 4 och 7 88, 11 kap. 1 8 saml 12 kap. 15, 16 och 19 88.

Konkurslagskommitlén har föreslagit atl bestämmelsen i nuvarande 74 8 första slyckel KL alt en kungörelse om auktion inle i någol fall behöver införas i Post- och Inrikes Tidningar las upp i förordning i stället för i lagen i principiell överensstämmelse med vad som skett i fråga om kungörande av exekutiva auktioner. Detsamma gäller bestämmelserna i nuvarande 76 8 KL.

I 15 kap. I 8 mitt förslag har införts regler om kungörande i konkurssammanhang. Av nämnda lagrum framgår bl.a. i vilken omfattning kungörelser behöver införas i Post- och Inrikes Tidningar saml i andra tidningar. De nu aktuella reglerna innebär en inskränkning av skyldigheten att kungöra. Med hänsyn härtill bör bestämmelserna fortfarande las upp i lag.

13 8

Förvaltaren bör i god tid före en av honom utsatt auktion pä lös egendom särskilt underrätta varje känd borgenär som har panträtt eller nägon annan särskild förmånsrätt i egendomen om auktionen.

Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 11 8 Iredje styckel KLförslagel och i huvudsak med 75 8 KL (jfr 14 kap. 7 8 andra styckel KLförslagel och 185 c 8 andra styckel KL). 1 75 8 KL sägs ocksä att undertältelsen skall sändas med poslen och innehålla uppgift om tid och ställe för auktionen. Atl detta skall iakttas torde inte behöva anges uttryckligen.

Indrivning av fordringar

14 8

Förvaltaren skall sä snart del lämpligen kan ske vidta åtgärder för atl driva

in utestående fordringar. Kan en fordran inte drivas in inom rimlig tid, fär

den säljas som annan lös egendom. 292

Paragrafen motsvarar i sak 8 kap. 12 8 KLförslagel och 77 8 KL Gfr Prop. 1986/87:90
14 kap. 7 8 andra styckel KLförslagel och 185 c 8 andra stycket KL). 8 kap.

Indrivning av utestående fordringar kan i de flesta fall väntas ge bättre resultat än försäljning av fordringen. Förvaltaren bör därför i första hand välja indrivning framför försäljning.

Enligt 77 8 KL gäller som förutsättning för atl en fordran skall få säljas all rättegång, lagsökning eller mäl om belalningsföreläggande inle an-hängiggörs eller all skiljedom inle påkallas eller föriikning angående osäker eller tvistig fordran ej kommer lill ständ. Kommittén har inle föreslagit nägon ändring pä den punkten. För egen del anser jag del lämpligare att anknyta till 9 kap. 13 § ulsökningsbalken, enligt vilken bestämmelse en utmätt fordran får säljas om den inte kan drivas in inom rimlig fid.

I förvaltarens allmänna befogenheter torde ulan alt det uttryckligen sägs ingå atl väcka talan eller påkalla skiljedom rörande fordringen. Pågår redan rättegång mellan gäldenären och sekundogäldenären tillämpas 3 kap. 9 8. Vidare fär förvaltaren anses behörig all i fråga om icke förfallna fordringar träffa avtal med sekundogäldenären om förtida betalning och däremot svarande nedsättning av fordringen. Beträffande förlikningsanbud angående en osäker eller tvistig fordran, se 3 kap. 10 8-

4.1.9 9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet

Delta kapitel innehåller bestämmelser om bevaknings- och anmärknings- g kap. förfarandet. Kapitlet inleds med bestämmelser om förutsättningarna för bevakning och om förfarandet (1 -7 88). Därefter följer regler om anmärkning (8- 12 88), tvist angående en bevakad fordran (13-19 88) saml om efterbevakning (20-22 88).

Nuvarande bestämmelser om bevakning av fordringar i konkurs finns i 5 kap. KL. Bestämmelserna är med vissa undanlag tillämpliga endast i ordinär konkurs. De behandlar i stort sett bevaknings- och anmärkningsförfarandel, förfarandet vid efterbevakning och inslilulet borgenärsed.

Konkurslagskommitténs förslag lill utformning av förevarande kapitel (9 kap. KLförslagel) vilar i stor utsträckning på 5 kap. KL. Reglerna i 100 8 och 100 a 8 KL om vilka fordringar som fär bevakas har dock förts lill 5 kap. KLförslagel. Delsamma gäller bestämmelserna om kvittning av fordran i konkurs. Vissa bestämmelser om rällens handläggning av tvisliga fordringar i konkurs i 108 8 ijärde slyckel och 109 8 KL har flyttals lill 16 kap. KLförslagel vari reglerna om rätlens handläggning av konkursärenden saml jävs- och klanderprocesser har sammanförts. Kommitténs förslag all slopa institutet borgenärsed har medfört att det i KLförslagel inle finns några bestämmelser motsvarande 116-120 88, 123 8 andra och tredje styckena saml 137 8 KL.

Utformningen av 9 kap. KLförslagel har, med etl undantag som jag strax återkommer lill, allmänt godtagits av remissinstanserna. Kommilléförslaget har också lagts lill grund för utformningen av mitt förslag. Del enhetliga konkursförfarandel har dock medfört vissa relativt långtgående ändringar av författningstexten.

Kommitténs översyn av bestämmelserna har föranlett åtskilliga änd- 293

ringsförslag. Sålunda föreslår kommittén atl det allmänna befrias från Prop. 1986/87:90 skyldighet atl bevaka fordringar som avser de flesta skaller och avgifter. 9 kap. Vidare föreslås all förvaltaren inle skall vara skyldig all granska och framställa anmärkningar mol oprioriterade fordringar i de fall det står klart atl dessa inte kan komma i åtnjutande av utdelning. Möjligheterna atl åberopa en ny grund för en framställd anmärkning föresläs vidgade. I fråga om efterutdelning föreslås all också sådana fordringar som formlöst har gjorts gällande efler konkursen fär komma i fräga för utdelning. Slutligen föreslär kommittén alt en eflerbevakares ansvar för kostnaderna för förfarandet begränsas till ett schabloniseral belopp som skall eriäggas i förskott. Den eflerbevakandes skyldighet att svara för kostnader för förvaltarens och gäldenärens inställelser med anledning av bevakningen föreslås ocksä slopad.

De olika förslagen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6). Jag får här i första hand hänvisa till den framställningen.

Förslaget att befria det allmänna frän bevakningsskyldighel för fordringar på skatter och avgifter har främst frän näringslivels organisationer kritiserats för att del rubbar principen att alla borgenärer skall behandlas lika. I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.1) har skälen för och emot detta förslag ingående redovisats. Avgörande vikt har därvid fästs vid atl den föreslagna regeln i del enhetliga förfarandet kan antas komma att tillämpas i etl litet antal konkurser. Förslaget har därför inle tagits upp i mitt förslag.

Konkurslagskommitlén föreslär som nämnts atl förvaltarens skyldighet atl granska och framställa anmärkning mot bevakningar inskränks. Förslaget innebär atl förvaltaren inte är skyldig atl granska och framställa anmärkning mol de bevakade oprioriterade fordringarna om det framstår som uppenbart att dessa inte kan komma i fråga för utdelning i konkursen (9 kap. 7 § andra styckel KLförslagel). Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.2.1) redogjort för detta förslag. Mot bakgrund av att bevakning framdeles förutsätts förekomma i stort sett endast i sädana konkurser vari de oprioriterade fordringarna kan antas erhålla utdelning försvinner tilllämpningsomrädet för kommitténs förslag nästan hell. Jag anser därför att det inte finns tillräcklig anledning att ta upp den av kommittén föreslagna bestämmelsen i mitt förslag.

Kommitténs övriga förslag har däremot tagils upp även i mitt förslag. Jag förordar emellertid atl bestämmelserna i 9 kap. 11 8 KLförslagel (107 8 KL) om skyldighet för rätten all underrätta en bevakande borgenär om atl anmärkning har framställts mot hans bevakning i stället tas upp i förordning.

En nyhet i mitt förslag är alt rätlen vid beslut om bevakning normalt samtidigt skall bestämma lid för anmärkning och för förlikningssammanträdet. Detta överensstämmer med konkursdomarnas normala rutiner i dag.

Som framgår av den inledande mofiveringen lill 16 kap. föreslås att
handläggningen av tvisfiga fordringar framdeles skall ske vid en förhand
ling inom ramen för konkursärendel. Detta har medfört vissa ändringar av
handläggningsreglerna. 294

Bevakning Prop. 1986/87:90

18 ''"P-

Rätten fär efter framställning frän förvaltaren besluta all bevakningsförfarande skall äga rum i konkursen. Bevakning bör äga rum, om fordringar ulan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen.

Paragrafen saknar motsvarighet sävä) i KLförslagel som i KL.

1 denna paragraf anges förutsättningarna för atl tillgripa bevakningsförfarande i en konkurs. Allmänt sett bör bevakning äga rum om detta bedöms som fördelaktigt för konkursutredningen. Mol intresset av att inte i onödan besvära samtliga borgenärer i en konkurs med skyldighet att inkomma med bevakning skall ställas förvaltarens intresse av att inte behöva lägga ner elt omfattande utredningsarbete för att själv efterforska borgenärerna och deras krav. Beslut om att anordna bevakningsförfarande fattas av rätten. En förutsättning för elt sådant beslut är att förvaltaren gjort framställning om att bevakningsförfarande bör inledas. Förvaltaren skall därvid ta hänsyn fill samtliga föreliggande omständigheter. Finns det anledning att anta att antalet borgenärer är litet bör bevakning kunna undvaras även om gäldenärens bokföring är i sådant skick alt del krävs viss aktivitet från förvaltaren för atl efterforska borgenärerna. Är däremot antalet borgenärer stort kan del finns anledning all genomföra ell bevakningsförfarande trots alt bokföringen är i god ordning. Däremot bör det normalt inle fästas avgörande vikt vid enskilda borgenärers synpunkter vid bedömningen av huruvida bevakning skall äga rum.

Erfarenheterna av de mindre konkurserna visar all borgenärer med förmänsberättigade fordringar normall sett är lättare atl spåra än de med oprioriterade fordringar. Enbart den omständigheten atl ell större antal opriorilerade fordringsägare kan antas finnas behöver emellertid inle påkalla någol behov av bevakningsförfarandet. 1 de flesta konkurser räcker nämligen boets tillgångar inle till för utdelning till andra än prioriterade fordringsägare. Det är dä inle nödvändigt för förvaltaren att skaffa sig nägon exakt kännedom om de opriorilerade fordringarna. I syfte att ange ell riktmärke vid bedömningen av om bevakning skall behöva genomföras anges i paragrafen all bevakning normalt bör förekomma om de oprioriterade fordringarna kan antas erhålla utdelning i konkursen.

I motsats lill vad som gäller i dag vid valet av konkursform bör vid
bedömningen av om bevakning skall äga rum hänsyn normalt inte tas till
andra faktorer än sädana för vilka bevakningsförfarandel har direkt bety
delse. Konkursboels omfattning är således inte avgörande. Inle heller
behöver bevakning äga rum enbart av del skälet atl gäldenären har drivit
rörelse i vilken del finns anställda. Det enhetliga förfarandet avses vara
anpassat lill alla konkurser och särreglering förekommer egentligen endast
såvitt avser ackordsförfarandei i konkurs. Detta förfarande förutsätter
nämligen en exakt kännedom om de oprioriterade borgenärerna och deras
fordringar. För atl sådant förfarande - som sällan förekommer — skall
kunna äga rum måste enligt mitt förslag ett bevakningsförfarande ha anord
nats. Om förvaltaren efter samråd med gäldenären anser atl starka skäl
talar för att ackordsförhandlingar bör inledas finns det alltså anledning att 295

överväga alt göra framställning om bevakningsförfarande.

De riktlinjer som angetts nu tar sikte även pä rättens prövning. Rätlen Prop. 1986/87:90 skall givelvis bevaka atl förvallarna inte i onödan ådrar konkursbona den 9 kap. ökning av konkurskostnaderna som normall torde bli följden av elt bevakningsförfarande. Rälien behöver inte höra tillsynsmyndigheten före beslutet.

En fördel med del enhefiiga konkursförfarandel är att rätten inle omedelbart vid konkursbeslutet behöver la ställning till frågan om bevakning skall äga rum. Beslutet bör fatlas först när förvaltaren har skapat elt tillräckligt underiag för en någoriunda säker bedömning. Normall torde ett tillräckligt underiag finnas tillgängligt vid edgängssammanträdet. Bouppteckningen skall innehålla sådana uppgifter som ulvisar boets ställning saml borgenärerna och deras krav. Det kan emellertid tänkas förekomma konkurser där det redan vid konkursbeslulel slår helt klart atl etl bevakningsförfarande behövs. Förvaltaren bör dä inte underlåta att snarast göra framställning om bevakning hos rälien. Det kan ocksä förekomma konkurser där det först efter genomförd avveckling av boets tillgångar visar sig att också oprioriterade fordringar kan komma i fråga för utdelning. Ingel hindrar att rätlen då fattar beslut om atl bevakningsförfarande skall äga rum. Ingel hindrar heller atl bevakningsförfarande anordnas efler konkursens slul om betydande tillgångar dä blir tillgängliga för utdelning.

I konkurser vari bevakningsförfarande inte äger rum räcker det att borgenärerna gör sina fordringar gällande i konkursen. Därmed avses att fordringen, pä samma sätt som i dag sker i mindre konkurser, formlöst bringas lill förvaltarens kännedom. Det står emellertid en borgenär fritt alt för förvaltaren förklara att han för närvarande avstår från att påkalla utdelning i konkursen. Fordringen skall dä inte anses ha gjorts gällande i konkursen.

En borgenär behöver normalt inle vidta någon särskild åtgärd i samband med konkursulbroltet för alt vara säker pä att hans fordran beaklas i konkursen. Borgenärerna bör emellertid sä snart som möjligt efter edgängssammanträdet underrättas om atl deras fordringar är beaktade och om möjligheterna till utdelning i konkursen. Bestämmelser om sådan underrättelse bör meddelas i förordning. Först om del av underrättelsen framgår all borgenärens fordran kan komma i åtnjutande av utdelning finns det anledning för denne all kontrollera att fordringen är upplagen till rätt belopp.

Har bevakningsförfarande inte anordnats, går en borgenär miste om sin rätt till utdelning först om han underlåter alt lill rätlen framföra invändning mot utdelningsförslagel. Del är således först vid detta tillfälle som den borgenär som inte tidigare haft någon kontakt med förvaltaren måste vara akfiv. Har däremot bevakningsförfarande anordnats, måste borgenären på sedvanligt sätt och inom föreskriven lid bevaka sin fordran. Gör han inle det måste han efterbevaka sin fordran för alt komma i fråga för utdelning.

Av 16 kap. 6 § mitt förslag framgår all talan inle fär föras mol rällens
beslut att bevakning skall äga rum. Däremot kan beslutet all inle förordna
om bevakning överklagas av en borgenär eller av förvaltaren. Rätten atl
klaga tillkommer även tillsynsmyndigheten (se 16 kap. 8 § första stycket
5). 296

Lagrådei anför i anslutning fill den förevarande paragrafen följande. Prop. 1986/87:90

9 kap. "Enligt remissförslaget skall bevakning förekomma i färre konkurser än för närvarande; departementschefens uttalanden ger närmast intryck av all bevakning knappast blir aktuell mer än i de relativt sett fä fall dä utdelning till opriorilerade borgenärer kan väntas. En konsekvens av detta, som inle har berörts i remissen, är alt inte heller det ivistlösningsförfarande som i form av anmärkningsproceduren och jävsprocessen är kopplat lill bevakningsförfarandel blir tillämpligt. Tanken är all tvister om belalningsrätl och förmånsrätt - som uppenbariigen kan uppstå också när endast prioriterade borgenärer kan fä utdelning - i stället skall lösas inom ramen för utdelningsförfarandet, i den mån de inle har kunnat biläggas dessförinnan genom förlikning. Detta kan emellerfid medföra olägenheter, främst sä att konkursen drar ut på tiden och berörda borgenärer hålls i längre ovisshet om vilken rätt som tillkommer dem. Ölägenheterna blir mer uttalade ju fler och ju slörre fordringar som är tvisfiga. Fräga är, om del behövs något kortektiv härtill.

Till en början kan framhållas alt de konkursrätlsliga procedurteglerna i princip torde utesluta särskild rättegång mellan en borgenär och konkursboet om den rätt som i konkursen skall fillkomma en fordran. Dock stär den utvägen öppen att en borgenär väcker talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i konkursen och alt konkursboet med stöd av 3 kap. 9 8 andra slyckel träder in i rättegången på gäldenärens sida. Åtminstone i detta fall borde man kunna räkna med atl domen i målet i allmänhet blir relevant för rälien till utdelning i konkursen (jfr Welamson, Konkursrätl, s. 294). Det är emellertid atl märka atl frågan om förmånsrätt inle lär kunna prövas i en dylik tvist.

Med hänsyn lill del som nu sagts skulle kunna övervägas atl öppna tillgäng lill en anmärkningsprocedur även i de bevakningsfria konkurserna. Nägot förslag om detta framläggs emellertid inte från lagrådets sida. 1 stället vill lagrådei förorda att förvaltaren och rätlen vid sin bedömning av om bevakning bör äga rum beaktar ocksä behovet av att kunna ta i anspråk anmärkningsförfarandet och jävsprocessen. Den föreslagna lagtexten medger i och för sig ett sådant hänsynslagande. 1 syfte atl ge en något bättre antydan om alt bevakningsförfarandel - med åtföljande tvisllös-ningsprocedur — kan vara till fördel ocksä i konkurser där oprioriterade fordringar av allt atl döma inte fär nägon utdelning föreslår dock lagrådet att första meningen ges denna lydelse: 'Rätten fär efler framställning frän förvaltaren besluta att bevakningsförfarande skall äga rum i konkursen, om det är motiverat av fordringsförhållandena.'

När förvaltaren är övertygad om atl boet inle räcker till utdelning till opriorilerade borgenärer, kan en lämplig åtgärd vara alt lämna upplysning om förhällandet i den kungörelse där bevakningsförfarandel tillkännages. Pä sä sätt kan både de oprioriterade borgenärerna och förvaltaren besparas onödigt arbeie. En bestämmelse i frågan kan placeras i förordning."

För egen del vill jag först instämma i vad lagrådet har uttalat angående
behovet av bevakningsförfarande i situationer då fordringsförhållandena är
sådana att det framstår som praktiskt och ändamålsenligt atl klara ut
eventuella tvistigheter innan utdelningsförslaget läggs fram. Som lagrådet
påpekar lägger den av mig föreslagna lagtexten inte heller nägot hinder i
vägen för elt beslut om bevakning i dessa fall. Det av lagrådet föreslagna
tillägget behövs därför enligt min mening inle.
Jag vill samtidigt framhålla atl bevakningsförfarandet i första hand skall 297

ses som etl förvaltarens hjälpmedel att snabbt och enkelt nå klarhet över Prop. 1986/87:90 vilka borgenärer som finns och vilka fordringar dessa gör gällande. Bor- 9 kap. genärerna torde i allmänhet sakna intresse av att få fill stånd ett bevakningsförfarande enbart av den anledningen alt eventuella tvister då kan klaras ut på ett fidigare stadium än i samband med utdelningen. Jag anser mig därmed ha bemött de påpekanden och förslag som lagts fram av en av lagrådels ledamöler.

Beslutar rätten atl bevakningsförfarande skall äga rum, skall rätten bestämma inom vilken tid bevakning skall ske. Tiden för bevakning skall utgöra minst fyra och högst tio veckor från dagen för beslutet att anordna bevakningsförfarandel.

Paragrafen motsvarar närmast 2 kap. 24 8 första slyckel 1 och andra stycket iredje meningen KLförslagel samt 19 8 första stycket tredje meningen KL.

I samband med atl rätten beslutar alt bevakningsförfarande skall äga rum skall rätten ocksä fastställa den lid inom vilken bevakning skall ske. Enligt KL skall konkursdomaren besluta om delta i alla ordinära konkurser i samband med konkursbeslulel. I milt förslag är de fider inom vilken bevakning skall ske desamma som i dag, men tiden räknas från beslutet atl anordna bevakningsförfarande och inte frän konkursbeslutet.

Avgörande för vilken lid som skall fastställas är liksom i dag boets omfattning och borgenärskårens sammansättning. Som underlag för bedömningen har rätlen normall fillgång lill bouppteckningen. Utgångspunkten bör vara atl bevakningsliden inle får sättas längre än vad som är nödvändigt. Sådana omständigheter som all borgenärer finns i utlandet motiverar normalt en längre bevakningslid. Någon möjlighet all förlänga bevakningsliden finns inle sedan beslutet väl har kungjorts enligt 3 8.

Rätlen skall genast kungöra vad som har beslutats enligt 1 och 2 88.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 kap. 24 § tredje slyckel KLförslagel och 19 8 andra stycket KL.

Beslutet om bevakningsförfarande och vad som rätten har bestämt om
liden för bevakning skall alltid kungöras. Etl viktigt skäl atl anordna
bevakningsförfarande är att förvaltaren annars måste lägga ner etl omfat
tande arbete på atl spåra borgenärer och efterforska deras fordringar. Del
saknas därför anledning att ge möjlighet lill utbyte av kungörelsen mot
särskilda underrättelser enligt 15 kap. 2 8. Kungörelsen skall alltså alltid
tas in i Post- och Inrikes Tidningar (15 kap. 1 8). Till följd av 15 kap. 1 8
andra stycket behöver annonsering i övrigt inte ske enligt den s.k. breda
principen utan endast i de tidningar som rätten tidigare har bestämt all
annonsering fortsättningsvis skall ske i. Kända borgenärer bör emellertid 298

tillställas särskild underrättelse om beslutet. Bestämmelser om detta kan Prop. 1986/87:90
meddelas i den nya konkursförordningen. 9 kap.

Om en framställning frän förvaltaren att bevakningsförfarande skall anordnas har avslagits av rätten, skall naturligtvis inle detta beslut kungöras.

De påpekanden och förslag som i anslutning lill denna paragraf har framförts av en av lagrådets ledamöter har jag bemött under 1 8,

4§

En borgenär skall inom den lid som har beslämts för bevakning av fordringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och den förmånsrätt han vill göra gällande. Undantag från denna skyldighet följer dock av 4 kap. 21 8, 5 kap. 8 8 och 17 8 andra styckel saml 5 8 i delta kapitel.

All en fordran som omfattas av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs i vissa fall bevakas genom förvaltaren följer av den lagen.

Del första styckel överensstämmer i huvudsak med 9 kap. 1 8 första styckel KLförslagel och motsvaras av 101 8 första styckel första meningen första ledet KL. Andra styckel överensstämmer i huvudsak med 9 kap. I 8 andra styckel KLförslagel och 101 8 ijärde slyckel KL.

1 ået första styckel anges atl borgenär skriftligen skall bevaka sin fordran hos rätten inom den av rätten bestämda bevakningsliden. 1 överensstämmelse med KLförslagel men i motsats lill KL anges direkt i författningstexten de viktigaste undantagen från bevakningsskyldighelen. Hänvisningarna lill 4 kap. 21 8 och 5 kap. 17 § syftar på den bevakningsfrihei som enligt dessa lagrum gäller för den som med anledning av ålervinning får en fordran i konkursen resp. för en kvittningsberättigad borgenär. Enligt 5 kap. 8 8 föreligger bevakningsfrihei vid solidariska skuldförhållanden även i fråga om regressfordran som tillkommer en solidariskt ansvarig gäldenärs konkursbo i en medgäldenärs konkurs. Slutligen hänvisas också lill nästföljande paragraf vari panlräiishavare generellt befrias frän bevakningsskyldighel för rätt lill betalning ur den pantsalla egendomen. Även insätlare i bank m.m. är enligt den paragrafen befriade från skyldighet atl själva bevaka i bankens konkurs.

Pä förslag av lagrådei anges i del första styckel uttryckligen atl även begärd förmånsrätt mäste bevakas. Delta slår i saklig överensstämmelse med vad som gäller redan i dag. Stycket har ocksä utformats språkligt i enlighet med lagrådels förslag.

När del gäller fordringar som omfattas av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs gäller för närvarande olika syslem beroende på om konkursen handläggs som ordinär konkurs eller som mindre konkurs. 1 ordinär konkurs förutsätts all fordringen har bevakats. Om fordringen är klar, sker bevakningarna genom förvaltaren. 1 mindre konkurs däremot är del i princip kronofogdemyndigheten som utreder och prövar lönegaran-lianspråk.

Lönegaranliutredningen (A 1982:04) har i etl belänkande (SOU 1986:9)
Ny lönegarantilag föreslagit att ett enhetligt syslem för prövning av an- 299

språk på utbetalning av garanlimedel införs. Enligt förslaget skall förval- Prop. 1986/87:90 låren ta hand om löneborgenärernas anspråk i alla konkurser. Betänkandet 9 kap. har remissbehandlats och övervägs för närvarande i arbetsmarknadsdepartementet.

I överensstämmelse med såväl gällande rätt som KLförslagel har i paragrafens andra stycke tills vidare tagits upp en hänvisning fill de särskilda föreskrifter som gäller enligt lönegaranlilagen om all bevakning i vissa fall sker genom förvaltarens försorg.

En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att fä rätt lill betalning ur den pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran hos ell bankaktiebolag, en sparbank eller en central föreningsbank pä grund av en insättning på räkning behöver inle bevaka sin fordran i krediiinsiitutels konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 8 fjärde stycket.

Paragrafens första stycke stämmer överens med 9 kap. 3 8 KLförslagel och 123 8 första slyckel KL. Del andra stycket, som saknar motsvarighet i KLförslagel, överensstämmer i sak med 3 8 iredje stycket lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs.

Enligt gällande ordning är en borgenär med panträtt skyldig atl i vissa fall avlägga borgenärsed. Regler härom finns i 123 8 andra och tredje styckena KL. Som en följd av all institutet borgenärsed föresläs slopat har dessa båda stycken utmönstrats ur konkurslagen.

Del bör påpekas att bevakningsfrihelen för panthavare endast tar sikte på rätt till betalning ur panten. Om borgenären befarar alt panten inte räcker till för betalning av hela fordringen måste han för all komma i fråga för utdelning lill resterande del bevaka sin fordran. Utdelning i den delen kommer då att beräknas som för en oprioriterad fordran, såvida inte borgenären också har förmånsrätt på annan grund än panträtt.

All retentionsrätt likställs med handpanträtt framgår av 1 kap. 5 8 andra slyckel.

I ett nyinsatl andra stycke återfinns bestämmelsen om bevakningsfrihei för insättningsborgenärer i 3 8 Iredje styckel lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs. Bevakningsfriheten gäller endast om fordringsbeloppel har tagils upp i förteckningen. Om förteckningen enligt insättningsborgenärens mening ulvisar elt för litet belopp måste han bevaka sin fordran.

I bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om del är möjligl.
Grunden för fordringen skall framgå tydligt. Om förmånsrätt yrkas, skall
borgenären också tydligt ange grunden för den. Inlagan skall vara egenhän
digt undertecknad av borgenären eller borgenärens ombud. 300

Vid bevakningsinlagan skall borgenären i original eller bestyrkt kopia Prop. 1986/87:90
bifoga de handlingar som han vill åberopa till slöd för sitt anspråk. 9 j-p

Bevakningsinlagan och de handlingar som har bifogats denna skall ges in i tvä exemplar.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 9 kap. 4 8 KLförslagel och 101 8 första och iredje styckena KL.

På lagrådets inrådan har del första slyckel, som en konsekvens av ändringen 14 8, formulerats om i förhällande till det remitterade förslaget.

1 paragrafen anges vad en bevakningsinlaga skall innehålla i främst materiellt hänseende. I enlighet med kommitténs förslag har kraven skärpts.

Som kommittén påpekar ulgör bestämmelserna om bevakningsinlagans utformning och innehåll regler av en särskild karaktär. Något direkt remedium mol den som bryter mot reglerna finns inte. Del är inte heller meningen att rätten skall granska varje inkommen bevakningsinlaga och avvisa sädana inlagor som inte uppfyller kraven. Del är först i samband med all tvistefrågan prövas vid en förhandling som möjligheten lill avvisning står öppen om brislen dä alltjämt är så väsentlig all inlagan är otjänlig som grund för en jävsprocess.

Av första stycket framgår att bevakningsinlagan skall ange den bevakade fordringens belopp. I vissa fall är del inte möjligt för borgenären all precisera fordringsbeloppel. Detta kan vara fallet beträffande det allmännas krav på skatter och avgifter eller skadeståndsbelopp. 1 dessa och liknande fall behöver fordringens belopp inte anges. Den bevakande borgenären bör dä i bevakningsinlagan ange skälen för delta. Han bör också i inlagan försöka göra en ungefärlig beräkning av vad fordringen kan förväntas komma atl uppgå lill.

Borgenären skall vidare tydligt ange grunden för sin fordran. Om borgenären gör anspråk pä förmånsrätt, skall delta i likhet med vad som nu gäller anges i inlagan, liksom grunden för den yrkade förmånsrätten. All grunden skall framgå tydligt innebär att den inle får anges i allmänna eller svävande ordalag. Slutligen skärps formkraven pä det sättet all borgenären eller hans ombud skall egenhändigt underteckna inlagan. Detta för med sig att telegrafisk bevakning inte godtas ulan en skriftlig bekräftelse.

De skärpta kraven syftar lill alt skapa ett bättre underiag för förvaltaren och övriga borgenärer vid prövningen av den uppgivna fordringen. Som framgått tidigare är del emellertid inle meningen all rätten redan när bevakningsinlagan ges in skall pröva dess utformning eller innehåll. En remissinstans har föreslagit all reglerna om bevakning kompletteras med en bestämmelse som anger att en bevakningsinlaga skall avvisas om formkraven inte är uppfyllda. En sädan bestämmelse förutsätter emellertid för sin lillämpning en mer ingående granskning från rättens sida än vad som enligt del föregående kan anses behövligt eller lämpligt pä delta stadium. En bestämmelse av det slaget bör därför inle införas.

Svea hovrätt ifrågasätter om del inte bör uppställas en lidsgräns efler vilken en bevakande borgenär inle fär åberopa nya omständigheter till slöd för sitt anspråk. Hovrätten anser atl borgenären senast vid föriikningssammanträdet - helst ännu tidigare - bör ange sin slutliga inställning i en kvarstående tvistefråga.

Jag kan instämma i alt det är önskvärt alt den bevakande borgenären sä Prop. 1986/87:90 tidigt som möjligt slutligt preciserar sin ståndpunkt. I praxis har emellertid 9 kap. den bevakande ansetts ha stor frihet när del gäller atl åberopa nya omständigheter till stöd för en bevakning eller atl i övrigt komplettera och precisera denna. De skärpta krav pä en bevakningsinlagas innehåll som jag nu föreslår bör visserligen medföra atl inlagorna blir mer fullständiga från början. Samtidigt är del klart atl del inle går att helt eliminera behovet av att kunna göra kompletteringar av olika slag. Inte sällan är del först vid föriikningssammanträdet som parterna kommer till insikt om vilka omständigheter som är rättsligt relevanta.

När det gäller anmärkningar mot bevakningar har, som jag strax skall återkomma till, i rättspraxis upprätthållits stränga krav pä anmärkningsskriftens innehåll. I princip mäste alla invändningar mot bevakningen och grunderna härför ha lagils upp i anmärkningsskriften. Nägon ändring har i praxis inte medgetls efter anmärkningstidens utgång.

1118 föreslås atl en anmärkningsberälligad i störte utsträckning än i dag skall fä åberopa nya grunder för en inom anmärkningstiden framställd anmärkning mot en bevakad fordran. Detta förslag syftar till att öka förutsättningarna för materiellt rikliga avgöranden i jävsprocesser. Det är tydligt alt inskränkningar i möjligheten atl komplettera och precisera bevakningen inle är förenliga med del förslaget. Jag är alltså inte beredd att föreslå några sådana inskränkningar.

Jag vill emellertid framhålla alt en borgenär inte bör kunna ändra yrkande och grund för bevakningen pä sådant säll att del inte längre rör sig om samma fordran. Om en sådan ändring skulle bli aktuell efter bevakningstidens utgång, måste borgenären återkalla sin bevakning och tillgripa efterbevakning för den nya fordringen.

De andra och tredje styckena överensstämmer i sak helt med gällande lag.

Genast efter bevakningslidens utgång skall rätlen överlämna det ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.

Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar som har bevakats. För varje fordran anges dess belopp och, om förmånsrätt har yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmäns-rättsordningen som fordringen får enligt borgenärens yrkande. Kopior av förteckningen skall skickas till rälien och tillsynsmyndigheten.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 9 kap. 5 8 KLförslagel och 102 8 KL.

1 förhållande till KLförslagel har paragrafen överarbetats språkligt. Vidare har införts skyldighet för förvaltaren all skicka en kopia av bevakningsförteckningen ocksä till tillsynsmyndigheten. Delta torde överensstämma med vad som redan nu förekommer i de flesta ordinära konkurser.

302

A nmärkning Prop. 1986/87:90

8 8 '"''P-

När rätten beslutaratt bevakning skall äga rum skall rätten samtidigt, efter samråd med förvaltaren, bestämma

1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mol bevakningarna,

2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hållas tillgängliga för granskning,

3. tidpunkten för del förlikningssammanträde som skall hållas inför rätlen om anmärkningar framställs.

Om det visar sig vara lämpligare, får ett beslut enligt första stycket fatlas senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst tvä och högst fyra veckor räknat frän bevakningstidens utgång. Om det behövs med hänsyn lill förhållandena i konkursen, får en längre anmärkningstid fastställas. Föriikningssammanträdet får inte hällas tidigare än tvä eller senare än fyra veckor frän utgången av anmärkningstiden.

Underrättelser om vad rätlen har bestämt enligt denna paragraf skall tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären saml de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen.

Paragrafen motsvarar 9 kap. 6 8 KLförslagel och 103 8 KL. Det fjärde stycket är dock nytt.

Enligt KL skall beslut i de frågor som avses i första styckel normalt fattas vid bevakningsfidens utgång. Dock medges i lagen alt avgörandet fär träffas före bevakningstidens utgång, om del lämpligen kan ske. KLförslagel innebär ingen ändring av delta.

Stockholms lingsräii framhåller atl tingsrätten normalt beslutar i dessa frågor samtidigt som bevakningsliden fastslälls och atl detta system fungerar väl i nästan alla konkurser.

För egen del anser jag atl det förfarande som används vid Stockholms tingsrätt har praktiska fördelar. Bl.a. kan borgenärerna i del enhetliga förfarandet informeras om anmärkningstiden redan i samband med att de tillställs information om beslutet alt bevakning skall äga rum. Jag förordar att bestämmelserna ändras sä att huvudregeln anger att rätten beslutar i de frågor som anges i första styckel samtidigt som rätten beslutar om bevakning.

Stockholms tingsrätt redovisar emellertid en situation då del av tingsrätten anvisade förfarandet inle slår väl ut. Om det inkommer bevakningar som är svårbedömda eller avfattade på ett ovanligt utländskt språk, räcker inte den tidigare fastställda anmärkningstiden. Tingsrällen föreslår att del införs en möjlighet för rätten att senare förlänga anmärkningsliden.

Den av Stockholms tingsrätt beskrivna situafionen får antas uppkomma sällan. Det har vidare ansetts (Welamson, Konkursrätl, s. 524) atl konkursdomaren, med stöd av en analogisk lillämpning av 32 kap. 3 8 rättegångsbalken, har möjlighet all förlänga anmärkningsliden i den beskrivna situationen. Jag delar den uppfattningen. En uttrycklig bestämmelse i den nya konkurslagen om förlängning av tiden torde alltså kunna avvaras.

Rätten skall informera bl.a. alla kända borgenärer om vad som sålunda
har bestämts, samtidigt som dessa tillställs information om bevakningen.
Anmärkningsliden och de andra uppgifterna som avses i första styckel

skall däremot inte föras in i den kungörelse som utfärdas i anslutning till Prop. 1986/87:90 beslutet om bevakning. Lagrådei anser alt de grundläggande beslämmel- 9 kap. serna om rällens informationsskyldighet är av den karaktären atl de bör las upp i lagen. Jag har inle något att erinra mot del. Föreskrifterna i fräga har tagils upp i ell nytt fjärde stycke. Föreskrifter om tidpunkten för utsändandet och andra detaljbeslämmelser bör däremot kunna meddelas i förordning. Underrättelserna lill borgenärerna m.fl. bör kunna bytas ut mot kungörelse enligt 15 kap. 3 8.

9§

Förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och, om han finner anledning till anmärkning mot något yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, skriftligen anmäla det till rätten inom den tid som har beslämts enligt 8 8 första stycket 1.1 anmärkningsskriften skall grunden för anmärkningen anges tydligt. Skriften skall vara egenhändigt undertecknad av förvaltaren eller dennes ombud.

Även en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och gäldenären fär framställa en anmärkning mol en bevakning. En sädan anmärkning skall framställas inom den lid och pä del sätt som anges i första stycket.

Anmärkningsskriften och de handlingar som åberopas lill slöd för anmärkningen skall ges in i tvä exemplar.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 9 kap. 7 8 första, iredje och Qärde styckena KLförslagel. Den överensstämmer i stort med 104 8 KL.

Som en nyhet anges i det förslå stycket att grunden för anmärkningen tydligt skall anges i anmärkningsskriften. Den bevakande borgenären bör genom anmärkningsskrifien få klarlagt i vilket avseende hans fordran inle har godtagits. Denna skärpning av kraven på anmärkningsskriften skall ses mot bakgrund av de mer liberala reglerna för ändring av grunden för en anmärkning som föresläs i 11 8. I principiell överensstämmelse med 6 8 har införts en bestämmelse som ålägger förvaltaren skyldighet att egenhändigt underteckna anmärkningsskrifien. Detta torde redan i dag ske regelmässigt.

I del andra styckel anges atl ocksä bevakande borgenärer i konkursen och gäldenären är berättigade atl framställa anmärkning. Nägon skyldighet att granska bevakningarna föreligger dock inle för dessa. Av hänvisningen lill det första stycket följer alt anmärkningen måste framställas inom an-märkningsfiden, att den skall vara skriffiig, att grunden för anmärkningen skall anges tydligt samt att anmärkaren eller dennes ombud måste egenhändigt underteckna anmärkningsskrifien.

Anledningen lill att den av konkurslagskommitlén (9 kap. 7 8 andra stycket KLförslagel) föreslagna begränsningen av förvaltarens gransknings- och anmärkningsskyldighet när tillgångarna inte räcker till utdelning till oprioriterade fordringar inte har lagils upp i milt förslag framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.2.1).

10 8

Om en anmärkning görs av nägon av dem som har rätt lill del, gäller den

ocksä för de andra, även om de inte har tagit del i anmärkningen. 304

Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 8 8 KLförslagel och 105 8 Prop. 1986/87:90
KL. 9 kap.

Bestämmelsen slår fast all jävsprocessen inle är en angelägenhet som berör endast den bevakande och den som framställt anmärkningen. Genom vissa regler i de följande paragraferna anges under vilka förutsättningar en sädan tvist fär biläggas. Normall krävs samtycke lill en förlikning av alla vars rätt är beroende av anmärkningsprocessens utgång. Vid förliknings-sammanträdet får dock förlikning ingås om de närvarande är överens om det.

11 8

Den som har rätt alt framställa anmärkning mot en bevakning får efter anmärkningstidens utgång till stöd för en gjord anmärkning åberopa även en annan omständighet än sädan som har angetts i anmärkningsskrifien. Efler förlikningssammanträdet får dock en ny omständighet som innebär att grunden för anmärkningen ändras åberopas endast om omständigheten varken var eller borde ha varit känd för den anmärkningsberättigade eller om del i övrigt finns särskilda skäl för atl ändå tillåla all omständigheten åberopas.

Om en ny omständighet åberopas i ett annat sammanhang än vid föriikningssammanträdet eller vid en förhandling, gäller i fråga om formen för åberopandet vad som föreskrivs om anmärkning i 9 8 första stycket.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i KL, överensstämmer i sak med 9 kap. 9 8 KLförslagel.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.2.2) har skälen för att utvidga rätten atl åberopa nya grunder för en anmärkning redovisats. Som huvudregel föresläs gälla att en anmärkningsberälligad har rätt alt fram lill och med föriikningssammanträdet fritt åberopa nya omständigheter även om del innebär att grunden för en framförd anmärkning ändras. Efter förlikningssammanträdet föreligger endast begränsade möjligheter att få åberopa sådana omständigheter. 1 enlighet med kommitténs förslag tillåts detta ske om omständigheten som innebär atl grunden för anmärkningen ändras dessförinnan varken var eller hade bort vara känd för den anmärkningsberättigade.

Efler påpekande av en remissinstans har införts ytterligare elt skäl för
alt få åberopa sädan ny omständighet efter föriikningssammanträdet. I
syfte alt likställa den anmärkningsberättigade med den bevakande, som ju
får åberopa nya omständigheter för sin bevakning ända intill dess tingsrät
tens handläggning avslutas, föresläs atl den anmärkningsberättigade skall
fä åberopa nya omständigheter åven efter föriikningssammanträdet om det
föreligger särskilda skäl. Sådana skäl föreligger om del mol bakgrund av
vad som har förekommit under tvistens handläggning framstår som oskä
ligt all inle tillåta att den nya grunden åberopas. Detta kan vara fallet om
den bevakande åberopar nya omständigheter lill stöd för sin fordran eller
om den anmärkningsberättigade av någol annat skäl först pä elt sent
stadium får klart för sig betydelsen av en tidigare känd grund. De föreslag
na reglerna tar sikte pä att förhindra materiellt orikliga avgöranden. Del 305

20 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 90

bör påpekas atl inskränkningen berör endast sådana nya omständigheter Prop. 1986/87:90 som innebär atl den rättsliga grunden för anmärkningen ändras. Andra nya 9 kap. omständigheter fär åberopas fritt fram till dess tingsrättens handläggning av frågan avslutas.

I det andra styckel föreskrivs all åberopandet av nya grunder skall ske i samma form som enligt 9 8 gäller för anmärkningen som sädan, dvs. ett krav pä skriftlighel och att ändringsskriflen ges in lill rätten. Framförs invändningen vid föriikningssammanträdet eller vid förhandling behöver dessa formföreskrifter inte iakttas.

Den bevakande borgenären bör underrättas när en anmärkningsberälligad efter anmärkningstidens utgång vid något annal tillfälle än vid föriikningssammanträdet eller en förhandling åberopar en ny omständighet till Stöd för anmärkningen. En bestämmelse om delta kan meddelas i förordning.

12 8

En borgenär fär den betalnings- och förmånsrätt som han har yrkat i sin bevakning, om del inte pä rätt sätt och i rätt tid har framställts nägon anmärkning mol den. All anmärkning inle har framställts hindrar dock inte all talan om återvinning väcks vid domstol.

Har ett yrkande om förmånsrätt lämnats ulan anmärkning, får del inte gå ut över dem som enligt lag har företräde lill betalning ur viss egendom. Etl yrkande om förmånsrätt som inle avser nägon i lag föreskriven förmånsrätt är utan verkan, även om någon anmärkning inle har framställts mot yrkandet.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 kap. 10 8 KLförslagel och 106 8 KL i den av Eko-kommissionen föreslagna lydelsen.

Eftersom jag inte tar upp den av kommittén föreslagna begränsningen av förvaltarens gransknings- och anmärkningsskyldighet (7 8 andra styckel KLförslagel) saknar del av kommittén för motsvarande situation förordade undanlaget i första slyckel andra meningen aktualitet.

Som andra mening i första slyckel har tagits upp en bestämmelse som innebär alt förvaltaren eller en borgenär kan väcka talan vid domstol om återvinning av fordran eller förmänsrätt, trots att nägon anmärkning inle har framställts. Givetvis måste dock fristerna enligt 4 kap. 20 8 iakttas. Angående motiven får jag hänvisa lill den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.7.2).

Riksskatteverkel påpekar - med instämmande av kronofogdemyndigheten i Eskilstuna - all del i vissa fall finns behov av atl i efterhand kunna framställa anmärkning mot en bevakad fordran. Verket tänker på sådana situationer där det efler anmärkningslidens utgång kommer lill förvalla-rens kännedom förhållanden som utesluter betalnings- eller förmånsrätt. Som etl exempel kan nämnas all del framkommer alt borgenär i samverkan med gäldenären har bevakat en fordran som senare upplyses hell sakna rättslig grund.

Missbruk av bevakningsförfarandel av sådant kvalificerat slag torde gä
att komma lill rätta med i samband med atl förvaltaren upprättar utdel- 306

ningsförslagei. Står del klart att del rör sig om en skenfordran, skall Prop. 1986/87:90 naturligtvis nägon utdelning för den inle beräknas. Del kan emellertid 9 kap. tänkas förekomma andra situationer där del inle är lika uppenbart atl utdelning inte skall förekomma. Att söka avgränsa de olika situationerna är emellertid vanskligt. Del finns risk för all man dä i alltför hög grad urholkar anmärkningsförfarandels preklusiva karaktär och därmed dess effektivitet. Jag är därför inte beredd atl införa en möjlighet alt i efterhand framställa anmärkning mot en bevakad fordran. Om en fordran har bevakats reservationsvis får dock invändning alltjämt framställas efter anmärkningstidens utgång, i den män del är motiverat med hänsyn lill den bevakande borgenärens precisering av sin fordran. Eventuell tvist fär i etl sådant läge, liksom i dag, lösas på utdelningssladiei.

Tvist angående en bevakad fordran

13 8

Tvistefrågor som har uppkommit genom framställda anmärkningar och som inte har förlikts skall handläggas vid ett förlikningssammanlräde inför rätten. Vid detta fär förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan. Till sammanträdet skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningar riktats och de som framställt anmärkningarna kallas.

Förvaltaren skall närvara vid sammanträdet. Atl han uteblir hindrar dock inle att sammanträdet genomförs. Tillsynsmydighelen har rätt all delta i sammanträdet.

Rätten skall vid sammanträdel utreda tvistefrågorna och söka åstadkomma förlikning. De närvarande som har rätt att föra talan fär med bindande verkan för dem som har uteblivit medge all en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra ål förvaltaren atl ingå förlikning med en borgenär mol vars bevakning en anmärkning har gjorts. Är både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran närvarande och kan de inte enas, gäller borgenärens mening om inle de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 9 kap. 12 8 KLförslagel och 108 8 första-tredje styckena KL.

Som framgått fidigare föreslås att det sammanträde som avses i denna paragraf även i författningstexten benämns förlikningssammanträde.

I överensstämmelse med kommitténs förslag har nuvarande hänvisning till föriikning som träffats genom medverkan av förlikningsman fått utgå. Vidare har, också i överensstämmelse med kommilléförslaget, bestämmelsen om atl den borgenär mol vars bevakning anmärkning gjorts bör inge skriftligt svaromål m.m. slopats. Bestämmelser om detta kan meddelas i förordning.

Efler påpekande av bl.a. riksskatteverkel har i andra styckel införts en
ny bestämmelse som ger tillsynsmyndigheten rätt att närvara vid ett förlik
ningssammanträde med rätt all yttra sig vid sammanträdel men ulan lale-
rätt. Tillsynsmyndighetens representant får inte samtidigt representera
staten som borgenär i konkursen (jfr 7 kap. 26 8). Myndigheten skall av 307

rätlen underrättas om tidpunkten för föriikningssammanträdet. Föreskrift Prop. 1986/87:90
härom har tagils upp 18 8. 9 kap.

I andra stycket släs också fast att förvaltaren är skyldig att närvara vid föriikningssammanträdet. Atl han inte behöver vara närvarande om han har laga förfall är självklart. Nuvarande bestämmelser om detta har därför fått Ulgä. Gäldenärens närvaroplikt regleras i 6 kap. 2 8.

Del iredje stycket är i huvudsak oförändrat. Stockholms tingsrätt efterlyser en förklaring lill vad som skall innefattas i uttrycket "de närvarande". I litteraturen (Welamson, Konkursrätt, s. 533) har antagils atl, förutom närvarande borgenärer, ocksä förvaltaren och gäldenären bör inbegripas i denna krets om de är närvarande. Den som är närvarande utan talerätl inbegrips inle, t.ex. en representant för tillsynsmyndigheten. Jag vill för min del förorda att uttrycket tilläggs den innebörden.

De närvarande är behöriga atl frånfalla eller inskränka anmärkningen och all ge förvaltaren i uppdrag alt sluta förlikning med bevakande borgenär. Bestämmelsen har omformulerats i syfte all klargöra alt förvaltaren, i den inle alls ovanliga situationen all han ensam infinner sig vid sammanträdet, kan ge sig själv uppdraget all träffa förlikning med den bevakande borgenären. Är ingen annan än den bevakande borgenären närvarande kan däremot ingen förlikning träffas. Om den borgenär mot vars bevakning anmärkning framställts uteblir kan inte heller någon förlikning träffas vid sammanträdet. Däremot kan förvaltaren i en sädan situation ges uppdraget all senare träffa förlikning med den bevakande borgenären.

14 §

Beslut enligt 13 8 tredje stycket får överklagas av den som enligt 13 8 första stycket är taleberättigad, om han anser atl beslutet inle har tillkommit på lagligt sätt. Beslutet överklagas genom besvär lill hovrätten inom tvä veckor från dagen för beslutet. Om inte hovrätten förordnar annal, skall beslutet gälla omedelbart.

Paragrafen överensstämmer i sak med 16 kap. 8 8 första och tredje styckena KLförslagel samt 210 6 8 första och iredje styckena KL jämförda med 210 8 KL och 21 § lagen (1964:804) om införande av rättegångsbalken.

Enligt KL har borgenärerna beslutanderätt i endast tvä fall. Vid föriikningssammanträdet kan de närvarande borgenärerna - gemensamt med förvaltaren och gäldenären om de är närvarande - besluta om atl för alla borgenärers räkning medge atl en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt förvaltaren att ingå förlikning med den bevakande borgenären. Borgenärerna har ocksä rätt all genom omröstning besluta om ett av gäldenären framlagt ackordsförslag skall antas eller förkastas (se bl.a. 12 kap. 8 8).

I mitt förslag behandlas i 16 kap. vissa frågor rörande rättens handlägg
ning och beslut i konkursärenden. Skälen lill delta anges i motiveringen
under rubriken till 16 kap. Däremot har reglerna om fullföljd mot borgenä
rernas beslut tagits upp i sitt sakliga sammanhang. 308

Beträffande de beslut som sålunda fattas vid sammanträdet gäller atl Prop. 1986/87:90 beslutet fär tillämpas omedelbart, men hovrätten kan besluta om inhibi- 9 kap. tion. Beslutet fär överklagas genom besvär i hovrätten. Ett beslut kan inle angripas pä materiella grunder. Nägon överprövning i sak kan det således inte bli fräga om.

Tiden för fullföljd är tvä veckor räknat från beslutet. 1 övrigl gäller rältegångsbalken beträffande överklagandet och rättegången i högre instans.

15 8

Tvistefrågor som inte har blivit föriikta skall prövas av rätten vid en förhandling. Rätten skall vid föriikningssammanträdet förbereda de återstående tvistefrågorna så att de kan behandlas slutligt vid förhandlingen.

Förhandlingen skall om möjligt hållas i omedelbar anslutning till föriikningssammanträdet. Om del inle sker, skall rätten sätta ut förhandlingen fill en dag inom fyra veckor efler sammanträdel eller, om det finns särskilda skäl för det, senare dag. Till en sådan förhandling skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningarna riktals och de som framställt anmärkningarna kallas.

Paragrafen motsvaras i huvudsak av 9 kap. 13 8 första styckel första meningen och 16 kap. 10 8 KLförslagel. Den överensstämmer i huvudsak med 108 8 tjärde slyckel KL.

En följd av att konkursdomarinslitufionen slopas är att all handläggning av ett konkursärende sker hos rätlen som sådan. Därmed saknas del anledning att hänskjuta en tvist om fordran i konkurs fill handläggning i någon annan form. Utan alt detta medför nägon ändring i sak kan prövningen därför även formellt ske inom konkursärendets ram. Det räcker därför atl föreskriva att återstående tvisfiga fordringar skall prövas vid en förhandling.

Reglerna om fidpunklen för förhandlingen stär i saklig överensstämmelse med gällande ordning. Eftersom det är rätten som leder föriikningssammanträdet, finns del garantier för all tvistefrågorna där blir ordentligt utredda. Om förlikning inte kan uppnäs vid föriikningssammanträdet, åligger det ocksä rätten atl bereda de älersläende tvistefrågorna så atl de kan tas upp lill slutlig behandling vid förhandlingen i fråga. Detta anges uttryckligen i första stycket andra meningen. Om förlikning inle uppnäs, får således föriikningssammanträdet karaktären av en munfiig förberedelse.

16 8

Tvistefrågor angående fordringar som har bevakats skall prövas snarast
och om möjligt avgöras pä en gäng. Kräver vissa fordringar längre tid för
alt utredas och prövas, skall rätlen besluta särskilt över de tvistefrågor
som kan avgöras tidigare. Beror någon borgenärs anspråk på prövningen i
en särskild rättegång, får det inte fördröja avgörandet. I sådant fall skall
rätlen fastställa hans rätt i konkursen för det belopp som kan bli bestämt
genom dom i den rättegången. 309

Har ett ackordsförslag tagits upp, får rättens prövning av en tvistefråga Prop. 1986/87:90 skjutas upp till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det är ändamålsenligt. 9 p

Paragrafen överensstämmer i sak med 16 kap. 11 8 KLförslagel och 109 § KL.

17 8

Förlikning angående en anmärkning som har framställts mol en fordran fär inte ingås på någol annal sätt än som sägs i 13 8, om inle alla vars rätt är beroende av förhkningen samtycker fill det.

Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 14 8 KLförslagel och 110 8 KL.

Bestämmelsen kompletterar reglerna i 13 8 om föriikning vid föriikningssammanträdet. För att förlikning skall kunna träffas vid något annal tillfälle måste således alla vars rält är beroende av föriikningen samtycka lill förlikningen. Detta gäller även vid förhandling som avses 115 8-

18 8

Om ett beslut varigenom en anmärkning mol en fordran har ogillats ändras av högre rätt, gäller del även för dem som inle har sökt ändring i beslutet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 9 kap. 15 8 KLförslagel och 114 8 KL.

19 8

Genom ett beslut i en tvist angående en bevakad fordran avgörs endast vilken rätt som tillkommer fordringen i konkursen.

Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 16 § KLförslagel och 115 § KL.

Efterbevakning

20 8

Om bevakningsförfarande har ägt rum, fär en borgenär som efter bevakningslidens utgång vill anmäla en fordran eller yrka förmänsrätt skriftligen göra det på det sätt som föreskrivs i 6 8.

Som ersättning för de kostnader för kungörelse, kallelser och undertättelser som föranleds av efierbevakningen skall borgenären till staten i förskott eriägga en avgift motsvarande tre procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 9 kap. 17 § KLförslagel. Del första stycket överensstämmer i sak med 1118 första slyckel KL. Del andra styckel ersätter 1118 sista stycket KL.

Efterbevakning kan i del enhetliga förfarandet förekomma endast i de
konkurser vari bevakningsförfarande har ägt rum. I konkurser utan bevak
ning får en borgenär göra gällande sin fordran i princip fram till dess liden 310

för att framställa invändning mot utdelningsförslagel har löpt ut. Eftersom Prop. 1986/87:90 bevakningsförfarande i framtiden förutsätts äga rum betydligt mer sällan 9 kap. än i dag innebär del atl ocksä efterbevakningar får antas bli mer ovanliga.

Svea hovrätt ifrågasätter om det inte av lagtexten bör framgå att borgenär som efter bevakningsfidens utgång vill yrka förmånsrätt för en tidigare bevakad fordran måste göra det i form av en efterbevakning. -Enligt nuvarande ordning torde i flera olika situationer krävas att kompletteringar och korrigeringar sker i form av efterbevakning. Så är till exempel fallet om borgenären vill ändra grunden för bevakningen. I praxis har vidare ansetts atl etl yrkande om förmänsrätt som inte har framställts inom bevakningstiden måste ske i form av efterbevakning. I mitt förslag nämns det fallet uttryckligen i första stycket. En ändring av ett fidigare framställt yrkande om förmånsrätt kräver alt efterbevakning sker.

En borgenär behöver inte efterbevaka en fordran för atl den skall beaktas i etl förslag till efterutdelning, dvs. en utdelning som äger rum efler konkursens slul. Detta framgår av 11 kap. 20 8.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.3.1) föresläs nya regler för borgenärs kostnadsansvar vid efterbevakning. För närvarande gäller all borgenären svarar för samtliga kostnader som är förenade med efierbevakningen. De kostnader del kan bli fräga om är dels kostnader för kungörelse, kallelser och underrättelser med anledning av efierbevakningen och dels ersättning fill förvaltare och gäldenären för inställelse vid sammanträde med anledning av efierbevakningen. Förslaget innebär att borgenärens ansvar för kostnaderna för inställelserna slopas och i övrigl begränsas lill ett schabloniseral belopp, tre procent av basbeloppet. De kostnader för efierbevakningen som inte täcks av den särskilda avgiften fär stanna pä staten, se 14 kap. 1 8 andra styckel. Kostnaderna för inställelserna betalas dock av konkursboet.

Kommittén föreslär alt avgiftens storlek efler delegation bör bestämmas av regeringen. Del ligger emellertid enligt min mening etl värde i att det av konkurslagen direkt framgår vilket ansvar för kostnaderna som åvilar den efterbevakande.

21 8

När en fordran har efierbevakats, skall rätten sä snart som avgiften enligt 20 8 andra styckel har betalts överiämna det ena exemplaret av bevakningshandlingarna till förvaltaren och efler samråd med denne bestämma

1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mol bevakningen,

2. var de lill förvaltaren överiämnade bevakningshandlingarna skall häl
las tillgängliga för granskning,

3. tidpunkten för det föriikningssammanträde som skall hällas inför
rätlen om anmärkningar framställs.

Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst tvä och högst fem veckor räknat från den dag då avgiften enligt 20 8 andra stycket betalades. Föriikningssammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra veckor frän anmärkningslidens utgång.

Underrättelser om all en fordran har efierbevakats och vad rätten har
bestämt enligt första stycket skall tillställas förvaltaren, lillsynsmyndighe- 311

ten, gäldenären samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkur- Prop. 1986/87:90

sen.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med såväl 9 kap. 18 8 KLförslagel som 1118 andra och iredje styckena KL. Det fjärde styckel saknar dock direkt motsvarighet i såväl KLförslagel som KL.

I förhällande lill gällande rätt har gjorts vissa redaktionella ändringar mol bakgrund av alt reglerna om kungörande i konkurs har samlats i 15 kap. Dessutom föreslås att betalning av den särskilda eflerbevaknings-avgiflen skall utgöra en förutsättning för all förfarandet skall inledas.

En remissinstans har föreslagit atl det i lagen införs en uttrycklig regel om alt efierbevakningen skall avvisas om inte avgiften betalas. Med anledning härav framhöll jag i samband med remissen att institutet avvisning inte brukar användas i samband med att rälien lar emot bevakningar. Eftersom en regel om att det särskilda förfarandet inte sätts i gäng förtän avgiften betalats fyller samma funktion som avvisning, ansåg jag atl någon avvisningsregel inle borde införas.

Enligt lagrådet torde emellertid rätten ha att besluta om avvisning om en borgenär efter bevakningstidens utgång bevakar en fordran och begär atl hans bevakning skall anses inkommen inom rält tid. Jag kan ansluta mig lill den uppfattningen (jfr Welamson, Konkursrätt, s 522 not 2). I den situafion som regleras i förevarande paragraf torde emellertid avvisning inte bli aktuell eftersom del för efterbevakning inte gäller nägon bestämd tid (jfr 20 8). Bevakningshandlingarna skall inte överlämnas till förvaltaren förrän avgiften betalats. Häri ligger atl efierbevakningen över huvud taget inle skall beaklas dessförinnan.

För närvarande skall kungörelse alllid utfärdas om atl efterbevakning har gjorts. Mitt förslag innebär att denna kungörelse ersätts av särskilda underrättelser till borgenärerna (se i anslutning lill 15 kap. 2 8). Att underrättelserna lill de opriorilerade borgenärerna kan bytas ut mol kungörelse följer av 15 kap. 3 8. Även förvaltaren och gäldenären skall - i likhet med vad som i dag följer av 111 8 fjärde slyckel KL - erhålla sådana underrättelser. Detta nya fjärde stycke har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Kommittén anser att det i förordning bör införas en bestämmelse som innebär atl det vid utbyte av kungörelser mot särskilda undertättelser bara är de borgenärer som kan få sin rätt försämrad som skall tillställas den särskilda undertältelsen. Detta bidrar enligt Svea hovrätt till att ytteriigare komplicera situationen för rätten.

1 det enhetliga förfarandet förutsätts bevakning - och därmed efterbevakning - förekomma mer sällan än för närvarande. En efterbevakning blir normalt aktuell endast i sädana konkurser där även de opriorilerade fordringarna kan beräknas erhålla utdelning. 1 princip berör en efterbevakning därför alla oprioriterade borgenärer. Det praktiska behovet av en bestämmelse av del slag som kommittén förordar är alltså därmed i det närmaste obefintligt.

9 kap.

312

22 8 Prop. 1986/87:90

Utöver bestämmelserna i 20 och 21 88 gäller beträffande efterbevakning i '"P-lillämpliga delar vad som föreskrivs om bevakning.

Om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt handläggas gemensamt.

Paragrafen överensstämmer med 9 kap. 19 8 KLförslagel och 1118 femte och sjätte styckena KL.

4.1.10 10 kap. Avskrivning av konkurs

I KL återfinns bestämmelser om avskrivning av konkurs på flera olika 10 kap. ställen. I 124 8 KL behandlas den situationen att ingen fordran har bevakats inom bevakningstiden. Konkursen skall dä avskrivas och de uppkomna konkurskostnaderna betalas av boets egendom så långt den förslår.

1 185 d 8 andra-ljärde styckena KL regleras den vanligaste formen för avskrivning av konkurs, nämligen avskrivning av mindre konkurs pä grund av otillräckliga tillgångar. Konkursdomaren skall höra förvaltarens mening innan avskrivningsbeslutei fatlas. Avskrivning kan normalt beslutas först sedan bouppteckningen har beedigats. Beslutet får inte meddelas förtän förvaltaren har avgelt sin förvallaruppgift. Efter del all konkursen har avskrivils skall förvaltaren avge sin slutredovisning lill tillsynsmyndigheten.

1 185 d 8 tredje stycket KL sägs all avskrivning under vissa förhållanden kan ske trots all bouppteckningen inte har beedigats. Förutsättningen härför är alt del föreligger hinder mol att bouppteckningsed avläggs av gäldenären eller annan inom skälig lid och att del saknas anledning att anta atl egendom skulle yppa sig genom edgången. 1 paragrafens fjärde stycke anges atl uppkomna konkurskosinader och boets skulder skall betalas ur boets egendom samt atl övrig egendom skall återställas lill gäldenären.

1 186 8 KL anges hur del skall förfaras dä del i en ordinär konkurs befinnes att boets tillgångar inte förslår till betalning av konkurskostnaderna och boets skulder. Del föreskrivna förfarandet är mer omständligt än vid avskrivning av mindre konkurs. När förvaltaren upptäcker all boets tillgångar inte räcker lill för betalning av konkurskostnaderna och skulderna skall han anmäla det till konkursdomaren. Anmälan kan göras endast av den sluilige förvaltaren. Samtidigt med denna anmälan skall förvaltaren avge redovisning för sin förvaltning.

Det föreligger inget formellt krav att bouppteckningen skall ha beedigats före avskrivning. Som en följd av atl den slutliga förvaltaren utses vid del första borgenärssammanträdei, varvid ocksä bouppteckningen normalt beedigas, kan del dock förutsättas atl bouppteckningen i de flesta fall trots allt har beedigats.

Konkursdomaren skall efler alt ha hört tillsynsmyndigheten bedöma om
det föreligger grund för antagandel att lillgängarna är så otillräckliga som
förvaltaren har anmält. Visar sig det vara fallet, skall konkursdomaren
utfärda en kungörelse och uppmana borgenärerna och gäldenären all inom
en månad visa att ytterligare tillgångar finns. Uppenbaras ingen tillgäng 313

inom den angivna tiden, skall konkursdomaren besluta om avskrivning av Prop. 1986/87:90 konkursen. Det saknas uttryckliga regler om hur del skall förfaras med 10 kap. boets kvarvarande egendom vid avskrivning av ordinär konkurs på grund av bristande tillgångar. Det anses emellertid att uppkomna konkurskosinader och skulder skall betalas av boets egendom och atl eventuellt överskott skall återställas till gäldenären, allt i överensstämmelse med vad som gäller vid avskrivning av mindre konkurs.

1 149 8 första och andra styckena KL regleras det fallet alt gäldenären träffar överenskommelser med alla sina borgenärer. 1 en sädan situation skall konkursen läggas ned. Det är alltså då inte formellt fråga om avskrivning av konkursen. Motsvarighet till nämnda bestämmelser har i mitt förslag tagils upp i 12 kap. I 8.

1 KLförslagel har de nu refererade avskrivningsreglerna behållits i stort oförändrade. 124 8 KL har tagits upp som 9 kap. 20 § KLförslagel. Bestämmelserna i 186 8 KL återfinns i 10 kap. 20 8 KLförslagel, vilket kapitel i övrigt behandlar utdelning i slor konkurs. Reglerna, som motsvarar 185 d § andra-Qärde styckena KL, har placerats i 14 kap. 8 8 KLförslagel, alltså i del kapitel som behandlar de mindre konkurserna.

Till följd av KL:s systematiska uppbyggnad har reglerna om avskrivning av konkurs förts in pä spridda håll, ofta med ganska lös anknytning till omkringliggande regler. Samma teknik har använts i KLförslagel. Inte heller del enhetliga konkursförfarandet öppnar vägen för några naturliga lösningar. Del är alltså alltjämt svårt atl finna en hell naturlig placering av exempelvis reglerna om avskrivning på grund av otillräckliga tillgångar.

Del synes emellertid vara ägnat att öka överskådligheten om konkurslagens bestämmelser om avskrivning samlas i etl särskilt kapitel. Jag har berört frågan i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5). I mitt förslag har införts ell nytt 10 kap., rubricerat Avskrivning av konkurs.

Del enhetliga konkursförfarandel påkallar vissa ändringar av avskrivningsreglerna. Jag har berört även den frågan i den allmänna mofiveringen. Som jag där har anfört (avsnitt 2.2.5) finns det enligt min mening inte tillräckliga skäl all behälla en möjlighet för gäldenären eller en borgenär att undvika avskrivning genom atl anvisa ytterligare tillgångar.

Den egendom som ålerslår sedan konkurskostnaderna och skulderna har betalts skall för närvarande återställas lill gäldenären. I praxis förekommer det atl förvallarna i stället betalar ut resterande medel lill bäst prioriterad borgenär. 1 avsaknad av uttryckligt lagstöd får detta ske endast efter gäldenärens medgivande. Länsstyrelsen i Stockholms län har vänt sig mot att gäldenären i dessa fall har rätt att återfå egendomen. Länsstyrelsen föreslår att bäst prioriterad borgenär skall berättigas att ulan gäldenärens samtycke erhålla egendomen och att egendomen, om borgenären inte vill la emot den, skall förstöras, om den är av den beskaffenheten att kunna gynna oseriös verksamhet.

Frågan om hur det skall förfaras med överskottet vid avskrivning över
vägdes sä sent som i samband med 1979 års konkurslagsreform. Min
företrädare, som erinrade om atl del här alltid är fräga om tillgångar av
mycket blygsamma värden, fann inte anledning att införa någon ny regel. I
propositionen (1978/79:105 s. 331) angavs ytterligare skäl för ställningsta- 314

gandet. Bl.a. åberopades att egendomen i fräga senare finns tillgänglig för Prop. 1986/87:90
utmätning. 10 kap.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.1) behandlat konkurslagskommitténs förslag lill förenklat utdelningsförfarande i mindre konkurs. Av skäl som redovisas där anser jag all förslaget inle bör genomföras annat än när del gäller konkurser som avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar. Även om åtgärden atl återlämna egendomen lill gäldenären har en högst begränsad praktisk betydelse, ulgör den från borgenärernas synpunkt elt mindre tilltalande inslag i det konkursrätlsliga regelsystemet. Samtidigt som borgenärerna när klarhet över atl de blir hell utan utdelning, återfår gäldenären egendom av konkursboet. Jag är därför beredd att nu föreslå all kvarvarande egendom vid avskrivning pä grund av otillräckliga tillgångar normalt skall tillställas bäst prioriterad borgenär.

Förfarandet måste rimligen vara enkelt och billigt. Detta medför att skyddet för andra borgenärers rättssäkerhet inle kan upprätthällas pä samma höga nivå som annars i konkurssammanhang. Emellertid rör det sig om att överlämna små belopp eller tillgångar av ringa värde. En ytterligare garanti för all borgenärsinlressena tillgodoses är att tillsynsmyndigheten måste ge sitt medgivande innan förvaltaren överlämnar medlen eller tillgången i fräga. Jag återkommer närmare lill detta i specialmotiveringen till 4 8.

Det nya kapitlet innehåller fem paragrafer. I I 8 behandlas avskrivning av konkurs på grund av otillräckliga tillgångar. I 2 8 anges atl avskrivning i princip inte fär ske förrän bouppteckningen har beedigats och förvaltaren avgelt sin förvallarberällelse. I samma paragraf anges också under vilka förhållanden en konkurs får avskrivas trots all bouppteckningen inte har beedigats. Reglerna om avskrivning av konkurs pä grund av att inte någon borgenär har gjort gällande fordran i konkursen har införts 13 8.148 anges alt uppkomna konkurskosinader och massaskulder skall betalas med boets egendom sä långt den förslär saml hur det skall förfaras med den egendom som eventuellt återstår därefter. Slutligen anges i 5 8 hur del skall förfaras när ytterligare tillgångar yppas efter del atl konkursen har avskrivils.

I 8

Om rätten efler all ha hört förvaltaren finner alt konkursboels tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit sig, skall rätten besluta om avskrivning av konkursen.

Paragrafen överensstämmer delvis med 14 kap. 8 8 första styckel första meningen KLförslagel och 185 d 8 andra stycket första meningen KL. Paragrafen motsvaras i viss mån också av 10 kap. 20 8 KLförslagel och 186 8 KL.

1 185 d 8 andra stycket anges som förutsättning för alt avskrivning skall
kunna beslutas att bouppteckningen har beedigats. Den frågan behandlas i
nästföljande paragraf. Vidare anges i samma stycke av 185 d 8 all förval
taren skall avge slutredovisning lill tillsynsmyndigheten snarast efler av- 315

skrivningsbeslulel. Denna bestämmelse har tagits upp i 13 kap., vari alla Prop. 1986/87:90
regler om förvaltarens slutredovisning har sammanförts. 10 kap.

Enligt KLförslagel skall avskrivning av slor konkurs pä grund av otillräckliga tillgångar (10 kap. 20 8) inte få aktualiseras av nägon annan än förvaltaren. Rätlen skall dock alltjämt självmant kunna påkalla avskrivning av mindre konkurs (14 kap. 8 8 första slyckel). Avskrivning enligt nu förevarande paragraf, som är tillämplig i alla konkurser, föresläs kunna påkallas ocksä av rätten. Eftersom konkurskostnaderna kan komma alt betalas av staten bör rälien bevaka att konkurser inte drivs vidare om tillgångarna inte räcker till för betalning av kostnaderna. Avskrivningsbeslutet får emellertid inte fallas förrän rätten har hört förvaltaren. Normalt kommer dock frågan om avskrivning liksom för närvarande atl väckas av förvaltaren.

Avskrivning får i princip ske när som helst under konkursen. Tillräckligt underlag för bedömningen av boets förmåga att bära kostnaderna för förfarandet finns dock i allmänhet inte förrän en bouppteckning har upprättats. Avskrivning bör vidare inte beslutas före edgångssammanträdel. Detta gäller även om del finns goda skäl att anta atl bouppteckningen inte kommer att kunna beedigas.

Enligt 186 8 KL fär konkursdomaren inte utfärda kungörelse i anledning av förvaltarens anmälan om boets ofillräckliga tillgångar förrän tillsynsmyndighetens mening har inhämtats. Däremot behöver inte tillsynsmyndigheten höras innan mindre konkurs avskrivs enligt 185 d 8 KL. Det saknas enligt min mening tillräckliga skäl för att nu införa en generell skyldighet för rätten all i alla konkurser höra tillsynsmyndigheten innan avskrivning beslutas. En sädan ordning skulle innebära ell merarbete för rätlen som i de flesta fall skulle vara meningslöst.

Det sagda utesluter naturligtvis inte att tillsynsmyndigheten kan tillföra frågan värdefulla synpunkter. Myndigheten kan exempelvis framlägga goda skäl för att förvaltaren bör göra en fördjupad brottsutredning eller en fullständig revision av gäldenärens bokföring. Jag anser emellertid all systemet i sig ger tillsynsmyndigheten tillfredsställande möjligheter att under hand framföra sina synpunkter lill rätten. Det bör ocksä kunna antas atl rätten finner del naturligt att informellt ta kontakt med tillsynsmyndigheten, om det finns anledning till tvekan huruvida avskrivning bör ske.

Konkursen fär inle avskrivas enligt 1 8 förrän bouppteckningen har beedigats och förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 7 kap. 15 8. Om det finns nägot hinder mot att bouppteckningsed avläggs av gäldenären eller någon annan inom skälig tid och om det saknas anledning att anta atl det genom edgången skulle visa sig alt tillgångar finns till betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, fär konkursen avskrivas trots att edgången inte har fullgjorts.

Paragrafen har sin motsvarighet i 14 kap. 8 8 första och andra styckena
KLförslagel saml 185 d 8 andra och iredje styckena KL.
I paragrafen anges när beslut om avskrivning av konkurs på grund av 316

otillräckliga tillgångar fär fatlas. Bestämmelserna i andra styckel är till- Prop. 1986/87:90
lämpliga i alla konkurser och inte som i dag bara i mindre konkurser. 10 kap.

Av paragrafens första stycke framgår atl konkursen inte får avskrivas förrän förvaltaren har avgelt förvallarberällelse enligt 7 kap. 15 §. Till skillnad mot vad som gäller i dag behöver förvaltaren inle längre i berättelsen ange sina misstankar om gäldenärsbroll eller om förfaranden som kan medföra näringsförbud annat än om anmälan gjorts till åklagare. I stället skall förvaltaren i samband med slutredovisningen ange vilka åtgärder han har vidtagit för alt efterforska sådana brott eller förfaranden saml resultatet av dessa efterforskningar (7 kap. 17 8).

Om någon fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma att göras gällande, skall rätten efter anmälan av förvaltaren genast besluta om avskrivning av konkursen. Om rätten har beslutat all bevakningsförfarande skall äga rum, får konkursen avskrivas först efter bevakningstidens utgång.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 9 kap. 20 8 första stycket KLförslagel och 124 8 första slyckel KL.

Om tillgångarna förslår till betalning av konkurskostnader och massa-fordringar men inga borgenärer anmäler eller bevakar fordringar, är konkursförfarandel inte längre meningsfullt och bör därför avslutas snarast.

Enligt gällande rätt kan avskrivning i den nu avsedda situafionen förekomma endast i ordinära konkurser. Inte heller i KLförslagel har förts in några motsvarande bestämmelser för mindre konkurser. Del kan emellertid inte uteslutas att det ocksä i en mindre konkurs kan inträffa att inte någon borgenär påkallar utdelning i konkursen för sin fordran. Skälet för detta kan dä vara detsamma som motiverar regleringen i 124 8 KL, nämligen alt gäldenären har förnöjt samtliga sina fordringsägare. Den nu förevarande paragrafen har därför gjorts tillämplig i alla konkurser. Har rätlen beslutat att bevakningsförfarande skall äga rum, måste givelvis bevakningslidens utgång avvaktas. Däremot finns det ingen anledning all formellt kräva att bouppteckningen har beedigats eller atl förvallarberällelse har avgetls.

I en konkurs ulan bevakning kan del vara förenat med praktiska svårigheter för förvaltaren att konstatera att samtliga borgenärer verkligen avstår från alt påkalla utdelning i konkursen. Förvaltaren måste kontrollera att samfiiga kända borgenärer är införstådda med all konkursen avskrivs. Del räcker alltså inle alt borgenärer har underlåtit att höra av sig.

Lagrådei har i anslutning lill denna paragraf uttalat följande. En bor
genär som har gjort gällande en fordran kan sedermera återkalla sitt krav
på utdelning, varvid fordringen alltså inle längre görs gällande. Den i
lagtextens första mening använda parlicipformen skulle kunna föranleda
tvekan huruvida i en sådan situation konkursen kan avskrivas. En fordran
har ju en gång gjorts gällande. En sådan tvekan bör undvikas. Samtidigt
bör i lagtexten ges uttryck för vad som sägs i specialmoliveringen om all 317

förvaltaren mäste vara aktiv för att ta reda på om nägon fordran kan tänkas Prop. 1986/87:90
bli gjord gällande. 10 kap.

Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet sålunda har uttalat.

Om del ålerslår tillgångar i boet när förvaltaren har betalt konkurskostnaderna och andra skulder som boel har ådragit sig, skall han

1. om del i fall som avses i I 8 stär klart hur kvarvarande fillgängar skall
fördelas och om tillsynsmyndigheten medger det, tillställa berätfigad bor
genär vad som tillkommer denne,

2. i övriga fall återställa egendomen fill gäldenären.

Paragrafen motsvarar närmast 9 kap. 20 8 andra stycket, 14 kap. 8 8 tredje stycket och, i viss män, 14 kap. 13 8 första stycket KLförslagel samt 124 8 andra styckel och 185 d 8 ijärde styckel KL.

Enligt KL gäller all när en mindre konkurs avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar eller en ordinär konkurs avskrivs på grund av underläten bevakning, förvaltaren skall betala de uppkomna konkurskostnaderna och konkursboels skulder av boets egendom sä långt den förslär. Även om KL inle innehåller någon uttrycklig regel om delta anses delsamma gälla vid avskrivning av ordinär konkurs pä grund av otillräckliga tillgångar. Den egendom som därefter kan återstå skall tillställas gäldenären.

Om avskrivning sker på grund av otillräckliga tillgångar enligt 1 8 kan den situafionen uppkomma atl fillgängarna väl räcker till för atl betala de dittills upplupna konkurskostnaderna men däremot inte lill kostnaderna för ell utdelningsförfarande. I del lägel skall förvaltaren sedan konkursen har avskrivils för närvarande återställa kvarvarande egendom till gäldenären. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.1) och under kapitelrubriken redovisat skälen för alt kvarvarande egendom normalt bör tillställas berättigade borgenärer. I punkl 1 har tagits upp en regel härom.

Eftersom överiämnandet inle är att jämställa med utdelning har förfarandet inte förenats med krav pä offentliggörande som skydd för övriga borgenärers intressen. Etl sådant krav skulle medföra atl kostnaderna för förfarandet ökade, vilket i sin tur skulle innebära att de medel som kan överlämnas minskar och själva syftet med ändringen därmed gä förlorad. Visst skydd för övriga borgenärer måste dock uppställas.

En första förutsättning är all det skall stå klart hur kvarvarande medel skall fördelas. Detta innebär att del endast i undantagsfall kan förekomma att annan borgenär än en borgenär med förmänsberätligad fordran kan komma i fråga som mottagare av medlen. Om det i konkursen endast förekommer borgenärer med oprioriterade fordringar måste förvaltaren skaffa sig kännedom om dem och om deras fordringar. Delta kan förutsättas dra sådana kostnader att del därefter inle återstår nägot alt fördela mellan dem. Del kan emellertid förutsättas att det i normalfallet är en förmänsberätligad borgenär eller etl par borgenärer med samma förmånsrätt som är bäst berättigade.

Ofta torde borgenären inte vara särskilt intresserad av all överta egendo- 318

men som sådan. Om han är det och det heller inte föreligger några problem Prop. 1986/87:90 med värderingen av tillgängen, finns det inget som hindrar atl egendomen i 10 kap. fräga överlämnas. Om en försäljning skulle visa sig medföra höga kostnader saknas del ocksä anledning alt försöka sälja egendomen eftersom del här alltid måste vara fråga om tillgångar lill ett myckel begränsat värde. Om inte heller bäst berättigad borgenär är intresserad av atl överta egendomen och kostnaderna för en försäljning skulle överstiga eller motsvara egendomens värde, bör i stället egendomen enligt punkl 2 överlämnas lill gäldenären.

Det är i första hand förvaltaren som bedömer om förutsättningarna för att tillgripa del nu ifrågavarande förfarandet föreligger. Som en kontroll av att förvaltaren inte har missbedöml situationen uppställs som ett krav atl tillsynsmyndigheten lämnar sitt medgivande. Myndigheten bör bevaka atl del verkligen slår klart vilken borgenär som är bäst berättigad och alt förfarandet i övrigt är försvariigl.

En konkurs vari det nu beskrivna förfarandet fillgrips avslutas formellt med avskrivning på grund av otillräckliga tillgångar. En borgenär som anser atl gotlgörelsen i stället hade bort tillkomma honom har möjlighet alt föra talan mot avskrivningsbeslutei Gfr dock vad som sägs nedan).

Överlämnandet lill borgenären bör givetvis dokumenteras exempelvis i förvaltarens slutredovisning. Delta har nämHgen betydelse om ytterligare tillgångar senare yppas och efterutdelning skall ske. Den borgenär som har tillställts egendom eller medel enligt denna paragraf bör i det sammanhanget behandlas som om han har erhållit utdelning i konkursen. Det är av det skälet ocksä viktigt alt förvaltaren, om borgenären tillställs egendom, anger vilket värde som har äsatls egendomen.

I och med atl konkursen i fräga avslutas genom avskrivning pä grund av otillräckliga tillgångar bör förvaltarens arvode normall utgå enligt taxa även om borgenär tillställts egendom med slöd av denna paragraf. Om det har uppkommit ett särskilt omfattande merarbete fär avvikelse frän taxan ske under de i taxan angivna förutsättningarna.

Det mäste särskilt uppmärksammas atl förslaget inte medger att förfarandet fär tillgripas om tillgångarna förslär lill att betala kostnaderna för ett uldelningsförfarande. Delta kan medföra atl en slörre bobehållning lämnar mindre över för utdelning till borgenärerna. Detta är emellertid en effekt som det inte går atl komma ifrån. Även om konsekvenserna i gränsfallen kan tyckas bli orättvisa, får förfarandet enligt punkl t inle tillämpas annal än i de avsedda situationerna. Detta förhällande bör tillsynsmyndigheterna ägna särskild uppmärksamhet ål vid bedömningen av om förfarandet skall få tillämpas.

Om en borgenär inle tillställs lillgång i enlighet med vad som nu har sagts skall egendomen i fräga återlämnas till gäldenären. Nägon försäljning av egendomen skall alltså inle förekomma inom ramen för konkursförfarandet. Delsamma gäller om konkursen avskrivs enligt 3 8, dvs. därför atl ingen borgenär har gjort nägon fordran gällande i konkursen. Detta framgår av utformningen av punkt 2.

319

Lagrådei har i anslutning lill denna paragraf uttalat bl.a. följande. Prop. 1986/87:90

10 kap. "Tanken bakom paragrafens punkt I är all, när konkurs avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar, den situationen kan föreligga alt tillgångarna räcker till för att betala dittills upplupna konkurskostnader men inte till kostnaderna för ett uldelningsförfarande och atl i den situationen föreliggande 'överskott' under närmare angivna förutsättningar skall tillställas 'berättigad borgenär' i anslutning lill konkursens avskrivning. Av specialmoliveringen framgår atl därvid företrädesvis beräknas komma i fråga atl förvaltaren - utan realisering - överlämnar tillgångarna som sådana lill bäst berätfigad borgenär (ev. till flera likaberättigade borgenärer), om sådan borgenär har intresse därav. Konsekvensen synes fordra atl, om bäst berättigad borgenär avböjer alt överta de överskjutande tillgångarna, erbjudandet om övertagande fär gä vidare lill näst bäst berättigade borgenär och så vidare i turordning. Kostnadsaspekten sätter dock naturligen en gräns för hur långt man bör gå på denna linje. Lagtexten lägger inte hinder i vägen för en tillämpning av nu angiven innebörd.

Senare i specialmoliveringen framgår alt en borgenär, som anser att överskollsfillgängarna bort fillkomma honom - i eller utan konkurrens med annan borgenär - men atl han oriktigt förmenats detta, såsom enda remedium skall ha möjlighet atl föra talan mot rättens avskrivningsbeslul. Detta remedium är emellertid inte effektivt - avskrivningsbeslutei kan ju i sig vara helt korrekt utifrån de förutsättningar som kapitlets I och 2 88 anger för rätlens prövning. Tänkbara remedier synes i stället vara all den förorättade borgenären väcker talan mol sin konkurrent om bättre rätt fill egendomen eller skadeståndstalan mot förvaltaren. Problemet torde få ringa praktisk betydelse."

Jag instämmer i vad lagrådet anfört beträffande tänkbara möjligheter för en borgenär alt reagera mol atl förvaltaren överlämnat egendom enligt denna paragraf lill annan borgenär. Inte heller lagrådets uttalanden i övrigt ger anledning till nägon erinran från min sida.

Om ny tillgäng blir känd efter det att konkursen har avskriviis enligt I 8, skall 11 kap. 19-21 88 gälla i tillämpliga delar.

Paragrafen är ny och har lagils upp efter förslag av lagrådei.

Paragrafen tar sikte pä den situationen all del efter del all konkursen har avskrivils visar sig att det fanns ytteriigare tillgångar. Det är naturiigt alt tillgängarna i den situafionen görs lill föremål för efterutdelning. Den omständigheten atl konkursen avslutades med avskrivning kan vara elt skäl för att upprätta och kungöra etl förslag lill efterutdelning. Om de nya tillgångarna inle förslär att beiala kostnaderna för förfarandet, tillämpas dock 11 kap. 21 8 andra styckel.

320

4.1.11 11 kap. Utdelning Prop. 1986/87:90

1 6 kap. KL finns bestämmelser som på olika säll har anknytning till '' '"P-utdelning i ordinär konkurs. Reglerna kan grovt sett indelas i tvä skilda grupper. Den ena gruppen avser regler som lar sikte pä all ange det belopp för vilket utdelningen skall beräknas för olika fordringar. Dessa bestämmelser återfinns i 133-136 88 och 138-140 8§ KL. Bestämmelser av den typen har i milt förslag tagits upp i 5 kap.

Den andra gruppen utgörs av regler som bestämmer själva förfarandet vid utdelning och om lyftning av utdelningsmedel. Dessa regler har samlats i förevarande kapitel, vilket motsvarar 10 kap. KLförslagel.

Enligt 126 8 fjärde stycket KL skall i ordinär konkurs slututdelning ske sedan all boets egendom har förvandlats till pengar. När förslaget till slulutdelning blir tillgängligt för granskning, anses konkursen avslutad (146 8 första stycket KL). Blir medel tillgängliga därefter, skall även dessa delas ut (148 8 KL), s.k. efterutdelning.

Utdelning i ordinär konkurs tillgår så all förvaltaren upprättar etl uldelningsförslag. Han skall kungöra att förslaget har upprättals och den tidpunkt från vilken förslaget finns tillgängligt för granskning. Den som vill klandra utdelningsförslagel skall anmäla del hos konkursdomaren inom trettio dagar frän det förslaget först var tillgängligt för granskning enligt kungörelsen. Om förslaget klandras, skall konkursdomaren sälla ut en dag för målels handläggning vid rälien och kungöra den sålunda bestämda tidpunkten.

Reglerna om utdelning i mindre konkurs återfinns i dag i 185 e-g 88 KL. Även i mindre konkurs skall förvaltaren upprätta etl uldelningsförslag. Förslaget skall ges in till konkursdomaren, som kungör atl förslaget har upprättats. Den som anser atl utdelningsförslagel innehåller någon felaktighet skall inom tvä veckor hos konkursdomaren framföra invändning mot förslaget, men konkursdomaren prövar ocksä självmant alt förslaget inte innehåller fel eller brister som inverkar på någons rätt. Konkursdomaren kan, om han finner atl förslaget bör ändras, antingen själv ändra förslaget och därefter fastställa utdelning i konkursen eller återförvisa förslaget till förvaltaren. Konkursdomarens prövning kan givetvis också leda fill att utdelning fastställs i enlighet med förslaget.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6) uttalat atl elt enhetligt uldelningsförfarande enligt min mening bör bygga pä utdelningförfa-randet i mindre konkurs. Förfarandereglerna i detta kapitel har utformats i enlighet härmed. Förfarandet har dock byggts ut med en möjlighet för rälien alt hälla förhandling för prövning av en invändning mol elt utdelningsförslag. Samordningen av de båda nuvarande uldelningsförfarandena kräver ocksä en särregel som förhindrar alt en borgenär, om bevakningsförfarande har ägt rum, gör gällande en ny fordran genom invändning mol utdelningsförslaget. Bestämmelsen har tagils upp i 7 8.

Utdelning kan i ordinär konkurs under vissa förutsättningar ske även innan all boets egendom har förvandlats lill pengar (inlerimsuldelning). Bestämmelser härom finns i 126 8 andra och tredje styckena KL. Jag har i

den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.3) närmare redogjort för dessa

321 bestämmelser.

21 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 90

Vid sidan av denna uldelningsform ger KL möjlighet för förvaltaren all i Prop. 1986/87:90 ordinär konkurs medge förmänsberättigade borgenärer förskottslyftning, // kap. om det finns medel tillgängliga. Bestämmelser om detta finns i 143—145 88 KL. Förskollslyflning förutsätter att borgenären gör framställning därom. Har förskollslyflning förekommit, skall den redovisas i ell senare uldelningsförslag. Den som lyfter i förskott år i princip skyldig atl ställa borgen.

I praktiken har förskotlslyftning ersatts av ett oreglerat förfarande, benämnt underhandsuldelning. Del innebär att förvaltaren självmant tillställer en borgenär medel när det är lämpligt med hänsyn till konkursboets ställning. Säkerhet brukar i allmänhet inle krävas.

Någon motsvarighet till inlerimsuldelning eller förskottslyftning finns inte för mindre konkurs.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.3) förordat alt instituten inlerimsuldelning och förskollslyflning släs samman till ell nytt institut, benämnt förskottsbetalning. Sädan betalning kan enligt mitt förslag förekomma i alla konkurser. Förslaget innebär atl del under konkursen kan förekomma utdelning vid endast ell tillfälle, nämligen i samband med att konkursen avslutas.

Reglerna om förskottsbetalning tar sikte pä tiden innan elt uldelningsförslag har upprättats. Såväl KL som KLförslagel innehåller därutöver regler om när utbetalning av uldelningsmedel får ske. Dessa regler förutsätter alltså att elt utdelningsförslag har upprättats.

I fråga om utbetalning av utdelningsmedel är huvudregeln i ordinär konkurs att en borgenär får lyfta medel som tillagts honom i utdelningsförslagel sedan klandertiden löpt ut ulan atl klander anställts. Borgenären får lyfta medel även före klandertidens utgång, men mäste dä ställa säkerhet. Detsamma gäller om klander har anställts, men beslutet i klandermålet ännu inle har vunnit laga kraft. Reglerna om detta finns i 141 8 KL, som också upptar bestämmelser för mer speciella fall.

I mindre konkurs är regleringen enklare. Enligt 185 g § KL skall förvaltaren tillställa borgenärerna de medel som tillkommer dem sedan beslutet om faststäilelse av utdelningen har vunnit laga kraft. Nägon formell möjlighet att dessförinnan lyfta medlen finns inle.

1 milt förslag har reglerna om utbetalning av utdelningsmedel samordnats. KL:s regler om utbetalning i ordinär konkurs har i stort utan saklig ändring tagits upp i förslaget. Detta innebär att reglerna blir lillämpliga i alla konkurser.

Kommittén har föreslagit all ett formlöst utdelningsförfarande, som nu fillämpas ganska allmänt, skall regleras i konkurslagen. Utmärkande för detta förfarande är atl förvaltaren delar ut medel lill de bäst prioriterade borgenärerna ulan att upprätta nägot uldelningsförslag. Förfarandet är särskilt vanligt vid efterutdelning, dä förvaltaren normalt har lillgång fill en prioriteringslista i form av ett tidigare upprättat och fastställt uldelningsförslag. Enligt KLförslagel skall förvaltaren anmäla hos rätlen alt utbetalning har skett. Utdelningen skall därmed anses fastställd. Nägon kungörelse behöver inte utfärdas. Borgenär fär inom en månad därefter påkalla rättslig prövning av utbetalningen.

Jag har behandlat detta förslag i den allmänna mofiveringen (avsnitt 322

2.7.1). Av skäl som anges där har kommitténs förslag om ett förenklat Prop. 1986/87:90 uldelningsförfarande tagils upp i mitt förslag endast i en modifierad form. II kap. För del fallet all en konkurs avskrivs enligt 10 kap. 1 8 återfinns en motsvarighet lill kommilléförslaget i 10 kap. 4 8. Vidare har en motsvarande möjlighet till formlös utbetalning införts vid efterutdelning (se den allmänna motiveringen avsnitt 2.7.2).

KL torde utgå frän all bouppteckningsed skall ha avlagts innan konkursen fär avslutas. En uttrycklig bestämmelse om detta finns dock endast såvitt gäller avskrivning av mindre konkurs pä grund av bristande tillgångar (185 d 8 andra slyckel). Undanlag görs dock för del fallet att del föreligger hinder mol att gäldenären inom skälig tid avlägger bouppieckningsed. Om det saknas anledning all anta atl det genom edgång skulle yppas fillgång till betalning av konkurskostnaderna och massagäld, fär konkursen avskrivas trots att edgångsskyldighelen inle har fullgjorts (185 d 8 tredje stycket). Motsvarande bestämmelser återfinns i mitt förslag i 10 kap. 2 8.

En remissinstans - Stockholms lingsräii - anser atl del finns etl praktiskt behov av att kunna avsluta en tillgängskonkurs med utdelning trots att gäldenären inte har avlagt bouppteckningsed. Jag delar den uppfattningen. Del är inle acceptabelt att konkursgäldenären genom all hålla sig undan eller pä annal satt göra sig oåtkomlig för tvångsåtgärder kan förhindra att boel avvecklas pä avsett sätt. Enligt mitt förslag krävs därför inte att gäldenären har avlagt bouppieckningsed för att konkursen skall kunna avslutas med utdelning.

När del är fräga om avskrivning av konkurs pä grund av bristande tillgångar krävs — i huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt — atl edgångsskyldighelen först har fullgjorts. Anledningen är bl.a. atl avskrivning förutsätts ske huvudsakligen i gäldenärens intresse. Undantag får göras under samma förutsättningar som i dag (10 kap. 2 8).

I konkurser där utdelning blir aktuell fär del i första hand ankomma pä förvaltaren alt bedöma om konkursen skall kunna avslutas trots alt bouppieckningsed inle har avlagts. Självfallet bör detta inte ske förrän förvaltaren kan anses ha uttömt sina möjligheter atl framtvinga en edgång. Nägon särskild lagreglering om detta anser jag inte behövlig.

Förevarande kapitel har disponerats på följande sätt. I 1-3 8§ upptas bestämmelser om när utdelning skall ske. Utdelningsförslaget regleras i 4 8. Regler om själva utdelningsförfarandet finns i 5-8 88. Bland dessa paragrafer återfinns också reglerna om prövningen av utdelningsförslagel. 1 9-13 88 finn.s regler om utbetalning av utdelningsmedel som tillagts borgenärerna i ett utdelningsförslag och om preskription av uldelningsräl-ten. Reglerna om förskottsbetalning har samlats i 14- 17 88. I 18 8 anges när en konkurs skall anses avslutad. Reglerna om efterutdelning återfinns i 19-21 88. Slutligen har, på förslag av lagrådei, de nuvarande bestämmelserna i 145 a 8 KL om underrättelser då utdelning sker pä etl företagshy-poleksbrevs belopp tagils upp i 22 8.

323

Inledande bestämmelser Prop. 1986/87:90

j § // kap.

Om konkursen inle avskrivs, skall boets pengar, i den män medlen inte går ät till betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, delas ut lill borgenärerna i den ordning som föreskrivs i detta kapitel. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt till betalning som tillkommer borgenärerna.

Paragrafen motsvarar närmast 14 kap. 9 8 första och andra meningarna KLförslagel och 185 e 8 första styckel första och andra meningarna KL. Den motsvaras också i viss män av 10 kap. 1 8 första slyckel KLförslagel och 125 § KL.

De tvä normala sätten atl avsluta en konkurs är antingen avskrivning eller utdelning. I 10 kap. 4 8 regleras den utbetalning som kan bli aktuell i samband med att en konkurs avskrivs. Atl en konkurs i vissa fall kan avslutas ocksä genom frivillig uppgörelse eller ackord framgår av 12 kap. mitt förslag. Den utbetalning som då kan bU aktuell regleras i 12 kap.

När en konkurs inte avskrivs och inte heller nedläggs på grund av frivillig uppgörelse eller ackord, skall utdelningen ske enligt reglerna i detta kapitel. Det belopp som skall delas ut är vad som återstår sedan konkurskostnaderna och de skulder som boet ådragit sig har betalts. Utdelningen skall ske i enlighet med den rätt till betalning som tillkommer borgenärerna. Denna rätt bestäms genom andra regler i konkurslagen, främst 5 kap., och av bestämmelserna i förmänsrättslagen.

Utdelning skall ske sä snart som all tillgänglig egendom har förvandlats lill pengar. Om egendom i sädana fall som avses i 8 kap. 6 8 andra styckel eller

8 8 andra stycket inle har blivit såld, utgör del inle hinder för utdelning. Har bevakningsförfarande ägt rum, fär utdelning inte ske förrän den enligt

9 kap. 8 8 bestämda anmärkningsliden har gått ut och, om anmärkning har framställts, föriikningssammanträde har hållits.

Paragrafen motsvarar i viss män 10 kap. 1 8 andra slyckel och 2 8 Qärde stycket och 14 kap. 9 8 Iredje meningen KLförslagel saml 125 §, 126 8 fjärde stycket och 185 e 8 första stycket tredje meningen KL.

I paragrafen anges när utdelning skall ske. Enligt milt förslag skall utdelning förekomma bara en gäng, nämligen vid konkursens slul. Utdelning av tillgångar som blir tillgängliga för utdelning efter konkursens slul kan emellertid ske genom efterutdelning enligt 19-21 §§. Betalningar till borgenärerna före konkursens slul får ske i form av förskottsbetalningar enligt reglerna i 14-17 88, men dessa betalningar har inle karaktären av utdelning. Betalningarna skall i stället alllid senare regleras i del uldelningsförslag som upprättas inför konkursens avslutning.

Huvudregeln är liksom för närvarande all utdelning skall ske sä snart
som all tillgänglig egendom har förvandlats lill pengar. Den närmare tid
punkten för utdelning bestäms av förvaltaren. Detta fär anses ligga inom
förvaltarens allmänna kompetens och torde inle kräva förfatlningsregie- 324

ring. Om förvaltaren försummar alt verkställa utdelning när förutsättning- Prop. 1986/87:90 arna föreligger, kan ytterst frågan om hans entledigande enligt 7 kap. 5 8 // kap. aktualiseras. Borgenär är berättigad att påkalla förskottsbetalning och kan enligt 17 § få den saken prövad av rätten.

Enligt riksskatteverkel (RSV) kan del i vissa fall vara mer förmånligt för boel all tillskifta en borgenär annat än pengar och RSV föreslär alt det öppnas en möjlighet för förvaltaren atl föranstalta om utdelning trots all all egendom inte har förvandlats lill pengar. Jag vill med anledning härav framhålla att reglerna i denna paragraf inte bör uppfattas så atl del enligt konkurslagen föreligger etl oavvisligt krav på atl borgenärerna alllid måste tillskiftas pengar. Paragrafens innebörd är atl förvaltaren i princip inte får vänta med utdelningen sedan all egendom har förvandlats lill pengar.

Av 8 kap. 1 8 framgår all förvaltaren skall sträva efter atl förvandla al! boets egendom lill pengar. Om del i enskilda fall är förenligt med boets intressen alt egendom i stället för all säljas tilldelas en utdelningsberälligad borgenär som avräkning pä vad denne har att fordra som utdelning föreligger i och för sig inte något hinder häremot, förutsatt givetvis att borgenären hellre vill ta betalt pä del sättet och att värderingsfrågan inte är oklar. Lagrådei har i anslutning härtill påpekat atl del i den situationen får anses vara fräga om en försäljning av egendomen mot en köpeskilling som hell eller delvis erläggs genom avräkning pä vad som tillkommer borgenären som utdelning. Av detta följer atl en överlåtelse till borgenären är underkastad de regler om försäljning av konkursboets egendom som uppställs i 8 kap. - Jag instämmer i lagrådets uttalande.

I remissen framhöll jag atl del inte föreligger något hinder mol atl förvaltaren avvaktar med försäljningen av viss egendom till efler konkursens slul om det finns anledning att anta all betydligt bättre pris dä kan uppnäs. Lagrådei ifrågasätter om ett sådant förfarande är förenligt med den utformning som lagtexten har erhållit. Enligt min mening lägger lagtexten inle nägot direkt hinder i vägen för etl sådant förfarande, om det i undantagsfall kan vara motiverat all vänta med försäljningen av viss egendom. Lagtexten föreskriver skyldighet för förvaltaren atl dela ut medlen när all egendom har förvandlats till pengar men medger samtidigt att utdelning sker dessförinnan. Jag är dock medveten om all de extra kostnader som är förenade med en ytterligare utdelning gör en sädan ordning olämplig i de flesta fall.

Från huvudregeln atl förvaltaren skall föranstalta om utdelning så snart boets egendom har realiserats görs liksom för närvarande undantag för del fall all försäljning enligt 8 kap. 6 8 andra stycket eller 8 kap. 8 8 andra stycket inte har ägt rum. I det förra lagrummet avses del fallet att fast egendom tillhörig boet blivit osåld. 1 det senare lagrummet behandlas motsvarande situation beträffande registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller inlecknade reservdelar till luftfartyg.

Utdelning kan äga rum även om inle alla frågor med anknytning till
konkursen har slutligt avgjorts Gfr 10 8 andra stycket och 18 8). Sålunda
skall utdelning ske även om tvist angående en fordran i konkurs pågår. Inte
heller en pågående rättegäng som kan medföra atl boet tillförs ytterligare
egendom ulgör hinder mol utdelning. Detsamma gäller tvister angående 325

underhäll till gäldenären.

För närvarande brukar förslag lill slulutdelning inle framläggas förrän Prop. 1986/87:90 förvaltarens arvode har fastställts och beslutet vunnit laga kraft. Enligt II kap. milt förslag skall arvodesfrägan prövas samtidigt med utdelningsförslagel (14 kap. 9 8). Den omständigheten atl arvodesfrägan ännu inte har avgjorts utgör således inle någol hinder mol all uldelningsförslag upprättas.

Paragrafen avslutas med en regel som anger vid vilken tidpunkt utdelning tidigast fär ske när bevakningsförfarande har anordnats. Regleringen stär i principiell överensstämmelse med vad som i dag gäller i ordinär konkurs. Har bevakningsförfarande anordnats, fär utdelning aldrig äga rum före anmärkningstidens utgång. Om anmärkning framställs, får utdelning vidare inte äga rum förrän föriikningssammanträdet har hållits. Däremot hindrar inte efterbevakning alt utdelning äger rum.

När ett ackordsförslag är under prövning, får förvaltaren vänta med utdelning till dess ackordsfrågan har avgjorts, om del motiveras av förslaget.

Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 3 8 KLförslagel och 127 8 KL.

Paragrafen är tillämplig endast i konkurs vari bevakningsförfarande äger rum. Ackord i konkurs kan nämligen förekomma endast i konkurs vari bevakningsförfarande har anordnats. 1 paragrafen ges förvaltaren möjlighet att vänta med utdelningen lill dess ackordsfrågan har avgjorts trots att förutsättningar för utdelning i övrigt föreligger. I en sådan situation torde vanligen förutsättningar föreligga för förvaltaren atl genom förskottsbetalningar tilldela de förmänsberättigade borgenärerna medel för sina fordringar. Den omständigheten all ackordsförfarandet inle har avslutats bör emellertid normalt utgöra ell sådant särskilt skäl som enligt 15 8 andra stycket föranleder atl förskottsbetalning inle bör ske till opriorilerade borgenärer trots att tillgängarna uppenbariigen räcker fill betalning av tio procent av deras fordringar.

Eftersom utdelning förutsätts äga rum endast vid etl tillfälle under konkursen är del inte möjligl atl successivt dela ut boets medel. Uttrycket "i den män" har därför ändrats lill "när".

Utdelningsförfarandet

4§

När utdelning skall ske, skall förvaltaren upprätta etl förslag lill utdelning. Förvaltaren skall dä beakta alla de fordringar och förmånsrätter som dittills har bevakats eller efierbevakats i konkursen eller, när bevakning inte har behövts, de fordringar och förmånsrätter som dittills har gjorts gällande eller annars är kända för förvaltaren.

Förslaget skall för varje däri upplagen borgenär ange

1. beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen skall
beräknas,

2. den förmänsrätt som följer med fordringen och

3. den utdelning som belöper på fordringen. 326

1 förslaget skall ocksä anges om det föreligger någon sädan omständighet Prop. 1986/87:90 som enligt 10 8 andra eller tredje stycket medför inskränkning i borgenä- jj jp rens rätt atl lyfta den utdelning som belöper pä fordringen eller om det har betalts ut medel i förskott.

Till förslaget skall bifogas en redogörelse för förvaltningen av den egendom för vilken medel avsedda lill utdelning har flutit in. Av redogörelsen skall framgå hur mycket som genom försäljning eller på annal säll har flutit in för egendomen saml, om inle hela delta belopp enligt förslaget delas ui, för vilka andra ändamål återstoden har lagils i anspråk. Om medel som delas ut har flutit in för egendom vari särskild förmånsrätt har funnits, skall uppgifterna lämnas särskilt för den egendomen.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 10 kap. 4 8 och 14 kap. 10 8 KLförslagel saml 128 8 och 185 e 8 andra slyckel KL.

Som andra mening i första stycket har lagts till en bestämmelse som närmast motsvarar 10 kap. 9 8 första stycket KLförslagel och 132 8 första slyckel KL. Bestämmelserna tar där sikte på fordringar som har efierbevakats. 1 132 8 KL anges noggrant hur utdelning skall beräknas för sådana fordringar i ell utdelningsförslag.

Innebörden av dessa bestämmelser är atl utdelning skall beräknas för fordringen pä vanligt sätt trots att den efierbevakats, om kungörelse av utdelningsförslagel ännu inte hunnit utfärdas (132 8 första stycket). Har kungörelse utfärdals, har borgenären visst företräde till medel som skall fördelas i ett nytt uldelningsförslag. Han fär då utdelning av dessa medel, sä långt de förslår, för vad han skulle ha fått om han bevakat i rält tid. Därefter får han tillsammans med övriga borgenärer dela pä vad som evenluelll ålerslår (132 § andra styckel). Den nu föreslagna bestämmelsen ersätter 132 8 första slyckel KL men är mer allmänt hällen. Den är tillämplig i alla konkurser. Om bevakningsförfarande har ägt rum innebär bestämmelsen all en eflerbevakad fordran skall tas upp i utdelningsförslaget även om anmärkningstiden inte har löpt ut. Däremot får borgenären inte lyfta den utdelning som belöper pä fordringen förrän anmärkningsliden har gäll ul (se vidare 10 §).

Kungörelsen av utdelningsförslagel har inle längre betydelse för frågan om en fordran skall tas med i utdelningsförslaget eller inle. Praktiskt sett blir i konkurser ulan bevakning förvaltarens kännedom om fordringens existens avgörande. Del är bl.a. därför viktigt alt förvaltaren pä lämpligt sätt dokumenterar uppgiften om den dag då han formellt upprättar utdelningsförslagel.

Om bevakningsförfarande inle har ägt rum görs fordringarna gällande formlöst. Del är alltså fullt länkbart all en borgenär gör sin fordran gällande på ett mycket sent stadium av konkursen. Av den föreslagna bestämmelsen följer att alla fordringar som har gjorts gällande då förvaltaren upprättar förslaget skall beaktas i detta. Fordringar kan emellertid komma i fråga för utdelning även om de görs gällande först därefter. Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6) kan, om bevakningsförfarande inte har anordnats, fordringar göras gällande genom att invändning framställs mol ell uldelningsförslag. Godtas invändningen, får utdelningsförslagel i allmänhet återförvisas till förvaltaren, se 7 8 tredje slyckel.

Har däremot bevakningsförfarande ägt rum i konkursen går rätten lill

utdelning ur de medel som skall fördelas genom del aktuella utdelnings- Prop. 1986/87:90 förslaget förlorad, om efterbevakning sker först efler det all förslaget har // kap. upprättats. Detta följer av 7 8 andra slyckel.

En motsvarighet tiil 132 8 andra stycket KL har tagils upp som tredje stycke i 20 8.

På förslag av lagrådei har första slyckel andra meningen formulerats om i förhållande till det remitterade förslaget. Genom den nya formuleringen klargörs all förvaltaren när han upprättar utdelningsförslagel skall beakta alla för honom kända fordringar och förmånsrätter, oberoende av yrkande härom från borgenärernas sida. Enligt lagrådet är del självklart all förvaltaren bortser från en fordran som är känd för förvaltaren men som borgenären uttryckligen har avstått frän all göra gällande. Vidare framgår bättre när en efterbevakning senast måste göras (se 7 8 andra styckel).

När ell utdelningsförslag har upprättats, skall förvaltaren genast skicka förslaget med bifogad förvallningsredogörelse lill rätlen och tillsynsmyndigheten.

Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 5 8 första styckel och 14 kap. 11 8 första stycket KLförslagel samt 185 f 8 första stycket första meningen KL.

I överensstämmelse med vad som för närvarande gäller i mindre konkurs skall förvaltaren tillställa rätlen och tillsynsmyndigheten vardera ett exemplar av utdelningsförslagel och förvaltningsredogörelsen. Till skillnad frän vad som i dag gäller i ordinär konkurs är del inte förvaltaren utan rätten som skall kungöra alt förslaget har upprättats (se följande paragraf).

Rätten skall kungöra atl ell uldelningsförslag har upprättats, så snart del utlåtande som tillsynsmyndigheten enligt 13 kap. 5 8 skall avge över förvaltarens slutredovisning har kommit in lill rätten.

Utdelningsförslagel och förvaltningsredogörelsen skall hållas fillgängliga hos rätten och tillsynsmyndigheten för den som vill ta del av handlingarna. En uppgift om delta skall tas in i kungörelsen.

Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslagel skall göra det hos rätten senast den dag som rätlen bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas sä atl tre veckor förflyter från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Paragrafens första och iredje stycken motsvaras närmast av 14 kap. 11 8 andra stycket KLförslagel och 185 f 8 andra styckel KL. Del andra stycket motsvaras närmast av 10 kap. 5 8 andra stycket KLförslagel och 129 8 första slyckel KL.

Första styckel. För närvarande gäller i ordinär konkurs att förvaltaren
kungör att etl utdelningsförslag har upprättats. I mindre konkurs utförs
denna uppgift av konkursdomaren. Konkurslagskommitlén föreslär all 328

rälien skall överta denna förvaltarens uppgift också i stor konkurs. Förslå- Prop. 1986/87:90 get har lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna, men vissa // kap. instanser anser atl det saknas tillräckliga skäl för all ändra gällande ordning.

1 15 kap. har tagils upp enhetliga regler om kungörande i konkurs. Med hänsyn härtill och eftersom förfarandet i mindre konkurs i övrigl lagts till grund för det enhetliga utdelningsförfarandet, godtar jag förslaget atl rätten åläggs uppgiften att kungöra utdelningsförslagel.

Att borgenärerna informeras om upprättade utdelningsförslag är viktigt frän rättssäkerhetssynpunkt. Eftersom förvaltarens slutredovisning samtidigt skall avges till tillsynsmyndigheten (13 kap. 4 8) är informationen av intresse inle endast för de borgenärer som kommer i fråga för utdelning enligt förslaget utan ocksä för övriga borgenärer. Del är därför viktigt all alla borgenärer såvitt möjligt fär information om upprättade uldelningsförslag.

Av 15 kap. 2 § följer att en kungörelse fär bytas ut mot särskilda undertättelser till borgenärerna endast om bevakningsförfarande har ägt rum i konkursen. Sker utbyte, skall alllid samtliga borgenärer, således också borgenärer utan förmånsrätt, tillställas den skriftliga informationen. Av den nya konkursförordningen bör framgå atl varje borgenär som i elt uldelningsförslag tillagts utdelning skall tillställas särskild underrättelse om utdelningsförslagel och om den utdelning som enligt förslaget kommer honom till del. Om kungörelse har utfärdats behöver de borgenärer som inte föresläs till utdelning normalt sett inle tillställas särskilda underrättelser. Alt kungörelsen i dessa fall fär annonseras i etl begränsat antal tidningar framgår av 15 kap. 1 8 andra styckel.

1 kungörelsen om utdelningsförslagel skall också anges all slutredovisning har avgetts och vad den som vill klandra slutredovisningen har all göra. Samtidigt skall tillsynsmyndighetens utlåtande över slutredovisningen finnas tillgängligt. En konsekvens av detta är att det kommer att löpa viss tid frän det all utdelningsförslagel inges lill rälien och del kungörs att del finns tillgängligt för granskning. Som lagrådei påpekar är utdelningsförslagel faktiskt tillgängligt redan när det ges in lill rälien.

Andra slyckel. KL innehåller inte någon bestämmelse om atl uldelningsförslag och redovisningshandlingar i mindre konkurs skall hällas tillgängliga hos konkursdomaren för alla som vill ta del av handlingarna. Sannolikt gäller detta ändå. För att en borgenär skall kunna framställa invändning mol elt uldelningsförslag måste han ju ha tillgäng till förslaget. Delsamma gäller i princip beträffande redovisningshandlingarna. I ordinär konkurs däremot har förvaltaren en uttrycklig skyldighet all efler samråd med tillsynsmyndigheten bestämma var och när handlingarna skall hällas fillgängliga för granskning. En uppgift om vad förvaltaren har bestämt skall enligt 129 8 första stycket KL las in i kungörelsen om utdelningsförslagel.

Enligt mitt förslag skall de ifrågavarande handlingarna alltid finnas till
gängliga hos rälien och tillsynsmyndigheten. Ingel hindrar givelvis alt
ocksä förvaltaren håller handlingarna tillgängliga hos sig och låter intresse
rade ta del av dem där. Någon lagsladgad skyldighet för förvaltaren att
hälla handlingarna tillgängliga hos sig föreslås dock inte. 329

I och med atl bevakningsförfarande enligt mitt förslag förutsätts före- Prop. 1986/87:90 komma mer sällan än i dag förskjuts tyngdpunkten i konkursförfarandel // kap. mot uldelningstillfällel. Del fär därför antas atl borgenärernas intresse av atl ta del av dessa handlingar ökar. Starka skäl talar därför för atl föreskriva alt handlingarna skall hällas tillgängliga i alla konkurser.

Tredje styckel. Den som i dag vill framställa invändning mol etl uldelningsförslag i en mindre konkurs skall göra del inom tvä veckor frän den dag kungörelsen om utdelningsförslaget var införd i Post- och Inrikes Tidningar (185 f 8 andra styckel KL). I ordinär konkurs skall klander väckas inom trettio dagar från den dag då förslaget enligt kungörelsen först var tillgängligt för granskning (130 8 första styckel KL). Kommittén föreslår inte någon ändring i dessa hänseenden.

1 det enhetliga förfarandet är det knappast möjligt att föreskriva en så kort frist som i dag gäller i mindre konkurs. Fristen bör alltså förlängas. För detta talar ocksä den begränsning av fullföljdsrälten mot rätlens beslut att fastställa utdelning i enlighet med förvaltarens förslag som föresläs i 16 kap. 6 8 andra styckel. Enligt den bestämmelsen fär talan mol ett beslut om faststäilelse föras endast av den som framställt invändning mot utdelningsförslagel eller som berörs av en ändring. Därigenom undviks alt sakfrågan prövas i hovrätt utan alt först ha prövats av tingsrätt. Om fristen förlängs i förhållande till vad som nu gäller i mindre konkurs torde några negativa effekter för borgenärerna av den nämnda fullföljdsbegränsningen inle behöva uppstå.

Enligt min mening bör frislen lämpligen bestämmas fill tre veckor.

Enligt Stockholms tingsrätt kan vissa praktiska svårigheter uppstå om den angivna fristen skall räknas från den dag dä kungörelsen om utdelningsförslagel var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Eftersom det inte på förhand går atl säkert veta när delta sker, kan en uppgift om den dag dä invändning senast skall framställas inte införas i kungörelsen. När kungörelsen förekommer i andra sammanhang än i Post- och Inrikes Tidningar går del därför inle alt fä nägon exakt uppgift om när fristen löper ut.

För min del anser jag atl frislen lämpligen bör beräknas på det sättet att rätten fastställer en viss dag inom vilken invändningar mot utdelningsförslaget mäste framföras. Denna dag skall bestämmas så atl tre veckor förflyter frän den tidpunkt dä kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar. Det iredje stycket har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

På förslag av lagrådei har vidare fjärde stycket i del remitterade förslaget tagits upp som andra stycke 17 8.

7§

När liden för invändning har gäll ul, skall rätten fastställa utdelningen i konkursen i enlighet med utdelningsförslagel, om del inte genom invändning eller på någol annal sätt framgår alt fel eller brist som inverkar på någons rätt föreligger.

Om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats eller efierbevakats
senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän bevakningsskyldighel har 330

förelegal, är en invändning att fordringen eller förmånsrätten borde ha Prop. 1986/87:90
tagils upp i utdelningsförslagel utan verkan. II kap.

Om rätlen finner alt utdelning inte bör fastställas enligt förslaget, skall rätlen antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa del sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet lill förvaltaren. All elt nytt uldelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till del. Om kungörelse inte utfärdas, skall de borgenärer som berörs av ändringarna i utdelningsförslaget underrättas om det. I sådant fall skall invändning mot förslaget framställas inom tre veckor från dagen efler den dä undertättelserna sändes ul. Slutdagen skall anges i undertältelsen.

Paragrafen motsvaras närmast av 14 kap. 11 8 tredje slyckel KLförslagel och 185 f § tredje stycket KL. Det andra styckel är dock nytt.

1 huvudsak överensstämmer första och tredje styckena med vad som i dag gäller vid konkursdomarens prövning av utdelningsförslagel i mindre konkurs. Samma regler blir nu tillämpliga vare sig bevakning har ägt rum eller inle.

Första slyckel. I fråga om rällens prövning av utdelningsförslagel kan hänvisas till förarbetena lill 1979 års konkurslagsreform (prop, 1978/79:105, s, 229). Enligt dessa skall prövningen sammanfattningsvis gå lill pä följande sätt. Rätten skall pröva utdelningsförslagel snarast efler det atl liden för framställande av invändning har gätt ul. Även om ingen invändning mol förslaget har framställts skall rälien granska alt del i utdelningsförslaget inle förekommer felaktighet av den beskaffenheten att någons rält påverkas därav. Eftersom rälien saknar kännedom om alla omständigheter som ligger lill grund för förslaget kan det i praktiken bara bli fräga om alt ändra uppenbara felaktigheter.

Om rätten avser all göra en sådan förändring i förslaget all borgenärs rält påverkas därav skall de berörda borgenärerna ges tillfälle att yttra sig över ändringen. Rätten skall vid sin prövning också beakta sådana faktorer som kommit till rättens kännedom efler invändningstidens utgång. Som underlag för sin prövning skall rälien alllid ha tillgäng till förvaltarens slutredovisning och förvaliningsredogörelsen.

Rätt att framställa invändning mol utdelningsförslagel tillkommer alla vars rätt berörs av detsamma. Främst berörs givetvis borgenärerna men ocksä gäldenären och de borgenärer som har fordringar pä konkursboet (massaborgenärer) kan beröras. Givetvis fär ocksä den som anser sig vara konkursborgenär framställa invändning även om förvaltaren i strid mot borgenärens uppfattning har uteslutit denne frän utdelning. Om rätlen anser alt en invändning har gjorts av någon som inte är saklegilimerad, får rätlen ändå beakta invändningen, om del av den framgår alt utdelningsförslagel innehåller en uppenbar felaktighet.

Om bevakningsförfarande inte har ägt rum i konkursen kan en invändning rikta sig både mol den föreslagna fördelningen av tillgängliga medel och mol en enskild borgenärs fordran. Har däremot bevakningsförfarande ägt rum, fär en invändning normalt sett inte framställas mot en enskild fordran.

Rätlen skall pröva en invändning endast om den kan föranleda en ändring av utdelningen till en eller flera borgenärer. Vidare är rätten inte skyldig att pröva en invändning som framställs efler den angivna fristens

utgång. Om invändningen visar på elt uppenbart fel eller brist i utdelnings- Prop. 1986/87:90
förslaget bör dock rätlen vara oförhindrad atl beakta den. II kap.

Andra slyckel. I del enhetliga konkursförfarandel fär fordringar i princip göras gällande formlöst. En fordran kan också göras gällande genom invändning mot utdelningsförslagel. Denna ordning, som överensstämmer med vad som i dag torde gälla i mindre konkurs, är nödvändig för alt förebygga rättsförluster.

En sådan ordning är emellertid inte möjlig om ett bevakningsförfarande har anordnats. Tanken bakom ett sådant förfarande i förening med ell anmärkningsförfarande är atl man på ett relativt smidigt sätt skall kunna få reda pä vilka fordringar som finns och vilka av dem som är berättigade till betalning, eventuellt med förmånsrätt. Har en fordran inte bevakats i rätt tid, kommer den över huvud tagel inte i fräga för utdelning i konkursen såvida den inle eflerbevakas.

Den nu förordade bestämmelsen hindrar atl en borgenär, som inte har bevakat eller efterbevakal senast i samband med att uldelningsförslag upprättas, kan genom invändning mot utdelningsförslagel uppnå vad han förlorat genom att inle bevaka eller efterbevaka i rätt tid. I sak ansluter bestämmelsen till vad som i dag gäller i ordinär konkurs. Atl en borgenär inle kan genom invändning mol utdelningsförslagel anmärka mol en bevakad fordran följer av 9 kap. 12 8 första styckel.

Av 20 § framgår atl del vid efterutdelning inte krävs atl bevakning äger rum även om bevakningsförfarande har anordnats i konkursen. I den situationen gäller alltså inle den nu aktuella bestämmelsen.

Bestämmelsen, som i lagrädsremissens lagförslag logs upp i den föregående paragrafen, har på lagrådels inrådan flyttats lill denna paragraf saml jämkats redaktionellt.

Tredje stycket. Sedan rätlen prövat utdelningsförslagel skall den fastställa förslaget, evenluelll efter all ha gjort behövliga ändringar däri. Rätten kan emellertid ocksä återförvisa förslaget lill förvaltaren. Förvaltaren är då bunden av de uttalanden som rälien gör i samband därmed.

Om det inte är fräga endast om enklare ändringar i utdelningsförslagel bör rätten normall besluta om återförvisning. Mol tingsrättens beslut att återförvisa etl uldelningsförslag till förvaltaren fär enligt 16 kap. 6 8 första slyckel talan inte föras. Den som anser sig förfördelad genom rättens beslut fär i stället framföra invändning mol del nya utdelningsförslagel.

Även om faslställelsebesluiet inle överklagas kan det senare komma att ändras. 114 kap. 9 § andra stycket sägs nämligen all högre rätt får göra den ändring av ell beslut all fastställa utdelningen som föranleds av den högre rättens beslut i fråga om förvaltarens arvode. Angående motiven för denna nyhet får jag hänvisa lill specialmotiveringen under rubriken till 14 kap. och i anslutning lill den nämnda paragrafen.

Etl nytt utdelningsförslag behöver enligt Iredje slyckel andra meningen
kungöras endast om det finns skäl lill del. Det bör i regel räcka all rälien
särskilt underrättar de berörda borgenärerna om del nya utdelningsförsla
gel. Efler påpekande av lagrådet har ocksä lagils upp en bestämmelse som
föreskriver alt borgenärerna skall underrättas om det nya utdelningsförsla
gel, om ny kungörelse inte utfärdas. Även föreskrift om hur invändningsli- 332
den skall beräknas i det fallet har lagils upp.

I lagrädsremissen gjorde jag vissa uttalanden i frågan i vad män förval- Prop. 1986/87:90 låren, efler ålerförvisning, skall beakta sådana omständigheter som har II kap. inträffat sedan del förta utdelningsförslagel upprättades och som påverkar det nya. Lagrådet har i sitt yttrande utvecklat och nyanserat dessa. Lagrådet, vars synpunkter jag kan ställa mig bakom, anför bl.a. följande.

"Som en regel in dubio torde kunna uppställas atl de förhållanden som rådde vid lidpunkten för upprättandet av del ursprungliga förslaget bör vara avgörande. Denna grundsats angavs i förarbetena vara den rikfiga, när nuvarande regler i 185 f 8 tredje styckel KL om återförvisning av uldelningsförslag i mindre konkurs kom lill (prop. 1978/79:105 s. 336, jfr Welamson, Konkursrätl, s. 599, och konkurslagskommitlén i SOU 1983:24 s. 325 f). Den bör sålunda bli bestämmande för bl.a. beräkningen av ränta pä konkursfordringarna.

1 enlighet med vad departementschefen anger i remissprolokollei bör emellertid i vidsträckt omfattning omständigheter som har inträffat under mellantiden kunna beaktas, när det ändrade förslaget utarbetas. Dit hör givetvis konkurskosinader som i samband med utdelningsförfarandet eller annars har tillkommit. Nägot hinder bör inle finnas mol att nytillkomna tillgångar rycks in i del reviderade förslaget. Konkurslagskommitlén dis-kulerar (bet. s. 326) hur man bör förfara med suspensivl villkorade fordringar. Kommittén kommer bl.a. till slutsatsen atl utdelning bör beräknas för en fordran för vilken medel inte avsattes i det ursprungliga utdelnings-förslaget därför att det ansågs osannolikt alt villkoret skulle uppfyllas Gfr 5 kap. 10 8 i remissförslaget) men beträffande vilken villkoret under mellantiden likväl har uppfyllts. Lagrådet instämmer i denna slutsats.

En betydelsefull fräga är om och i vad män nytillkomna konkursfordringar får beaklas när utdelningsförslaget görs om. Att fordringar, som i en bevakningsfri konkurs har gjorts gällande genom invändning mol det gamla utdelningsförslagel och fått rättens godkännande, skall delta i utdelningen ligger i öppen dag. Man torde emellertid kunna gä ett steg längre och hävda atl del ligger i linje med den ordning som gäller för utdelningsprövningen i bevakningsfria konkurser alt alla fordringar som har blivit kända för förvaltaren under mellantiden kan beaktas på vanligt vis. På annal sätt ligger det till i en bevakningskonkurs. Med reglerna om bevakningsskyldighel är det inle förenligt all en fordran som varken var bevakad eller eflerbevakad, när det gamla utdelningsförslagel upprättades, kan berättiga lill utdelning dä detta förslag efter ålerförvisning revideras (se särskilt 7 8 andra stycket enligt lagrådets förslag ovan). Denna ståndpunkt måste emellertid modifieras med tanke på vad som gäller om efterutdelning. Skall förvaltaren i del reviderade förslaget dela ul medel från nytillkomna tillgångar, bör han sålunda, med analogisk lillämpning av 20 8 andra och tredje styckena i detta kapitel, ta hänsyn även lill fordringar som inle förut har bevakats. Detta betyder att dessa nya fordringar kan tilldelas medel endast ur de nytillkomna tillgångarna."

Om rätlen anser atl del finns anledning all inle fastställa utdelning enligt
förslaget, skall den genom underrättelser bereda förvaltaren och den för
vilken en ifrågasatt ändring skulle vara lill nackdel tillfälle all yttra sig, om
det inle är uppenbari obehövligt. Den som har framställt invändning mol 333

utdelningsförslagel skall fä tillfälle att ta del av ell yttrande, om del inte är Prop. 1986/87:90
obehövligl. „ II kap.

Rätten får hålla förhandling för att pröva en fräga om alt fastställa utdelningsförslagel. Förhandling skall hällas, om del begärs av den som har framställt invändning mot förslaget, den för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel eller, i fråga om återvinning, förvaltaren. Till förhandlingen skall nu nämnda personer alltid kallas.

Del första styckel är nytt. Det andra slyckel motsvarar delvis 16 kap. 13 8 KLförslagel och 130 8 KL.

Det första styckel har tagils upp på förslag av lagrådei. 1 sill yttrande anför lagrådet bl.a. följande.

"Principen bör vara att rätten inle fär underkänna utdelningsförslaget, om den inte dessförinnan har berett dem tillfälle all yttra sig som skulle bli lidande på en ändring. Del är likgiltigt om ändringsförslaget emanerar från en invändning av l.ex. en borgenär eller har aktualiserats av rälien själv. Något automatiskt tillkännagivande av inlagor med invändningar bör inle göras. Rälien bör bilda sig en preliminär uppfattning om det befogade i en framställd invändning och kommunicera denna endast om den finner anledning atl inte följa utdelningsförslagel.

I första hand är det de borgenärer som kan få sin utdelning minskad som bör fä tillfälle att yttra sig. Ocksä gäldenären kan var berörd, l.ex. därför all del invändningsvis har gjorts gällande en ny fordran. Han har emellertid i och för sig ingel berättigat intresse av hur tillgängliga medel fördelas mellan dem som är hans borgenärer. Förvaltaren bör lika litet som för närvarande i klanderprocessen anses inblandad som part men bör likväl regelmässigt höras före en ändring i utdelningsförslagel. Om han begagnar sig av sin befogenhet enligt 4 kap. 19 8 alt påkalla återvinning under utdelningsförfarandet, kommer han atl inta partsslällning i denna del (se vidare under 16 kap. 6 §).

Kommunikationsreglerna bör utformas närmare under hänsynslagande lill de speciella förhållanden som föreligger i en konkurs, med kanske mänga borgenärer berörda. Till en början bör sålunda kunna dispenseras frän informationsskyldigheten i klara undantagsfall Gfr NJA II 1979 s. 99). En ändring i utdelningsförslagel kan t.ex. vara betingad av en uppenbar felräkning eller, även om den inle framstår som fullt så lätlkonslaterad, minska utdelningen för envar som berörs med endast ell rent försumbart belopp.

Vidare bör ell föreläggande atl yttra sig få sändas lill intressenterna i vanliga brev, alltså genom underrättelser; delgivning skulle kunna göra förfarandet mycket tungrott. 1 vissa fall dä tillkännagivande skall ske för de opriorilerade fordringsägarna kan också utsändandet av underrättelser le sig onödigt kostsamt. För bl.a. sädana fall förordar lagrådet i 15 kap. 3 8 en regel som gör det möjligl atl byta ut underrättelserna mol en kungörelse. Det kan tilläggas all kostnaderna såväl för underrättelser till borgenärerna som för kungörelsen enligt 14 kap. 1 8 blir all anse som konkurskosinader som primärt skall utgå ur konkursboet.

334

1 första hand bör övervägas föreläggande om ell skriftligt yttrande inom en viss lid. I ett sådant yttrande kan förvaltaren påkalla återvinning enligt 4 kap. 19 8 2; ulan elt yrkande av förvaltaren kan rätlen inle vid faslslällelseprövningen ta upp älervinningsfrägan. Del är självklart all den borgenär mot vilken ätervinningsyrkandel är riklat i sin tur måste beredas tillfälle alt komma in med påminnelser. Även i andra fall bör huvudregeln vara all den som har framställt en invändning mol utdelningsförslagel skall få del av etl inkommet yttrande häröver innan rätlen gör sitt ställningstagande.

Skriftväxlingen kan vid behov följas av en förhandling inför rälien enligt Prop. 1986/87:90 regler i ämnet som med lagrådels förslag bildar etl andra stycke 18 8. Ingel yy hindrar emellertid att rälien fullgör sin kommunikalionsskyldighel enligt första styckel genom att direkt kalla lill en förhandling. Kretsen av dem som skall kallas bör vara identisk med de intressenter som anges i första styckel. Föreskrift om alt kallelserna skall delges bör inle meddelas (se

15 kap. 4 8).

Kallelser lill fordringsägare utan förmånsrätt kan, när adressaternas antal är stort, enligt 15 kap. 3 8 ske i form av en kungörelse."

Vad lagrådet sålunda uttalat kan jag ansluta mig till.

I del andra styckel har lagils upp bestämmelser om förhandling för prövning av utdelningsförslag. För närvarande prövas klander av utdelningsförslag i ordinär konkurs vid en förhandling inför rälien. 1 mindre konkurs däremot är prövningsförfarandel inför konkursdomaren rent skriftligt.

1 det enhetliga förfarandet bygger ordningen för prövning av utdelningsförslag på vad som för närvarande gäller i mindre konkurs. Del bör emellertid observeras att i konkurser utan bevakningsförtarande del inle sällan är först i samband med utdelningsförfarandet som en borgenär har tillfälle att invända mol en annan borgenärs fordran. Vid prövningen av utdelningsförslaget kan i sädana konkurser komma upp frågor om l.ex. betalnings- eller förmånsrätt, vilka i konkurser med bevakningsförfarande normalt har klarats av pä ett tidigare stadium.

De flesta frågor som kan tänkas uppkomma bör rätlen kunna pröva på handlingarna. Vissa frågor kan emellertid behöva utredas närmare. Även bevisfrågor kan länkas förekomma. I syfte att undvika alt frågor förs upp lill hovrätten ulan all vara ordentligt utredda bör därför ges möjlighet för rätlen att hålla förhandling för att pröva invändningar mot ell utdelningsförslag.

Paragrafen ger rätten befogenhet all hälla förhandling för atl pröva en sädan invändning. Syftet är all ge rätten etl bättre underlag för prövningen. Förhandling kan hällas på rällens eget initiativ eller på begäran av part. Rällens beslut atl hålla eller inle hålla förhandling kan inte överklagas.

Pä förslag av lagrådei har ocksä tagits upp en föreskrift som ger den som lill sin nackdel berörs av en ifrågasatt ändring av utdelningsförslagel rätt all efler framställning fä sin sak prövad vid en förhandling. Rätt atl begära förhandling bör tillkomma också förvaltaren när han har påkallat återvinning. Även ulan uttryckligt förbehåll i lagtexten torde del slå klart atl rätten inle behöver efterkomma en sädan begäran av en person vars "invändning", även om den i och för sig är befogad, inte kan leda lill ändring i utdelningsförslagel till hans egen förmän och alltså inte berör hans rätt i konkursen.

1 andra slyckel anges vidare vilka som skall kallas till förhandlingen. Dessa är i princip desamma som för närvarande skall underrättas enligt 130 8 KL. Någon kungörelse om förhandlingen skall inte utfärdas. Borgenärs eller annans ulevaro utgör inle någol hinder mol atl frågan avgörs (se

16 kap. 2 8).

Rälien är vid sin prövning inle bunden av de yrkanden och åberopanden 335

som gjorts vid förhandlingen. Inte heller är rätten formellt bunden av de

invändningar som har framställts. Del är dock naturligt all vad som sålun- Prop. 1986/87:90 da har framförts ulgör ramen för rättens prövning. Rätten är exempelvis // kap. inle skyldig all pröva en invändning mol en fordran som inle kommer i fräga för utdelning i konkursen.

Lagrådei har i anslutning till dessa bestämmelser anfört följande.

"I en konkurs där bevakningsförfarande inle förekommer kan vid en förhandling enligt andra stycket komma atl behandlas frågor om fordringars bestånd, storlek och förmånsrätt. Någon bestämmelse om behörighet för de vid förhandlingen närvarande all träffa föriikning med verkan för frånvarande angående en invändning mot ell yrkande om utdelning -motsvarande bestämmelsen i 9 kap. 13 8 tredje stycket - har inte tagits upp i förslaget. Förlikning kräver därför medverkan av alla vilkas rätt är beroende av den Gfr 9 kap. 17 8).

Departementschefen har inle i detta sammanhang berört frågan om ersättning för kostnader med anledning av rällens handläggning av en utdelningsfråga. I princip torde komma all gälla all reglerna i 18 kap. rättegångsbalken är tillämpliga Gfr vad lagrådei anför under 16 kap. I — 3 88), Åtskilliga tillämpningssvärigheter uppkommer emellertid. Bl.a. ler del sig något tveksamt, om redan kostnaden för en inlaga, i vilken framställs invändning mot utdelningsförslagel, allfid skall vara ersällningsgill, t.ex. när en borgenär först på detta sena stadium anmäler en fordran i en konkurs ulan bevakningsförfarande. Denna och andra kostnadsfrågor torde fä avgöras i rättstillämpningen. Etl särskilt problem, nämligen hur förvaltaren skall kunna tillgodoföras ersättning frän konkursboet för insatser i en uldelningslvisl, behandlar lagrådet under 14 kap. 9 8."

Vad lagrådet sålunda har yttrat föranleder inte någon erinran från min sida.

Utbetalning av uldelningsmedel 9§

När beslutet all fastställa utdelningen och beslut all bestämma arvode till förvaltaren har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast lill borgenärerna skicka de medel som tillkommer dem. om inle hinder mot utbetalning enligt 10 8 andra eller tredje stycket föreligger.

Har förvaltaren skickat medlen till en borgenär under dennes senast kända adress, behöver förvaltaren inle vidta nägon ytterligare åtgärd för alt verkställa betalningen. När medlen har skickals lill borgenärerna, skall förvaltaren anmäla det till rätlen och tillsynsmyndigheten.

Paragrafen motsvaras närmast av 10 kap. 18 8 och 14 kap. 12 8 första och andra meningarna KLförslagel saml 147 8 och 185 g 8 första slyckel KL.

KL utgår från att borgenärerna i ordinär konkurs själva gör anspråk pä de medel som tillagts dem i etl lagakraftvunnet utdelningsförslag. I praktiken är det emellertid förvaltaren som självmant översänder medlen. I mindre konkurs är förvaltaren skyldig att göra delta. Reglerna har nu samordnats och bringats i överensstämmelse med rådande praxis.

Enligt första styckel är förvaltaren skyldig atl, sä snart besluten atl
fastställa utdelningen och atl bestämma förvaltarens arvode har vunnit
laga kraft, tillställa borgenärerna de medel som tillkommer dem. Om
hinder mol utbetalning enligt 10 8 andra eller tredje stycket då alltjämt 336

föreligger, skall förvaltaren givelvis inte tillställa berörd borgenär några Prop. 1986/87:90
medel. Stycket har utformats i enlighet med lagråden förslag. II kap.

Även om förvaltaren ålagts skyldigheten atl självmant betala ul utdelningsmedlen till borgenärerna är det inte meningen alt förvaltaren skall behöva lägga ner någol omfattande arbeie pä alt spåra borgenärer som inte kan nås pä den senast kända adressen. Därför föreskrivs i andra styckel alt förvaltaren inte behöver vidta någon ytterligare åtgärd om han har tillställt borgenären medlen under dennes senaste adress. Betalning sker numera vanligen genom insättning pä bank- eller postgirokonto. Om borgenären har lämnat upplysning om kontonummer bör förvaltaren i första hand utnyttja den formen av betalningsförmedling. Om detta visar sig inle fungera eller om sädan upplysning saknas kan förvaltaren naturligtvis skicka pengarna genom postanvisning eller liknande.

När förvaltaren har fullgjort sin skyldighet åligger del den borgenär som har pengar alt fordra men som inle nätts genom det förfarande som lagtexten anger att själv ta inilialivel lill utbetalning. Del är ocksä borgenärens sak att visa att hinder som tidigare mött för utbetalning har fallit bort. Om borgenären inte tar initiativ till utbetalning inom viss fid, kan hans rätt lill utdelning preskriberas. Detta framgår av 12 8.

I mindre konkurs skall förvaltaren enligt 185 g 8 första stycket KL anmäla lill konkursdomaren och tillsynsmyndigheten när medlen har tillställts borgenärerna. Enligt riksskatteverkel bör detta gälla också i ordinär konkurs. Jag delar verkels uppfattning. En bestämmelse av den innebörden har tagils upp som andra mening i andra styckel.

10 8

Innan besluten all fastställa utdelning och all bestämma arvode till förvaltaren har vunnit laga kraft, får medel som tillagts en borgenär betalas ul endast om borgenären ställer säkerhet. Har liden för överklagande av besluten löpt ul, får dock, ulan alt säkerhet ställs, utbetalning ske fill borgenär som inte til) sin nackdel berörs av besvär som anförts mol nägot av besluten.

Är en fordran beroende av nägot sådant villkor som avses i 5 kap. 10 8, fär utdelningen för fordringen inle betalas ul förrän villkoret uppfyllts. Detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har fastställts av domstol. När fordringen har fastställts men innan faslställelsebesluiet har vunnit laga kraft, fär medlen betalas ut endast om borgenären ställer säkerhet.

Om bevakningsförfarande har ägt rum, fär utdelning för en fordran som har efierbevakats inte betalas ul under den fid inom vilken anmärkningar får framställas mol efierbevakningen.

Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig all lill konkursboet betala fillbaka vad han har fält, skall han beiala ränta pä beloppet. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då medlen betalades ut till och med den dag då skyldigheten atl återbära medlen inträder och enligt 6 § räntelagen för liden därefter.

Paragrafen motsvarar närmast 10 kap. 10 § KLförslagel och 141 § KL.
Enhgt första styckel får medel som tillkommer en borgenär enligt rätlens 337

22 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 90

beslut om faststäilelse av utdelning betalas ul även innan besluten atl Prop. 1986/87:90 fastställa utdelningen och bestämmande av arvode till förvaltaren har // kap. vunnit laga kraft. För utbetalning krävs dä atl borgenären ställer säkerhet.

Om någol av besluten överklagas, kan del dröja länge innan förutsättningarna för utbetalning enhgt huvudregeln i 9 8 föreligger. När tiden för överklagande har gått ut är omfattningen av den talan som skall prövas av hovrätten känd. Om del då kan konstateras atl en viss borgenär inte lill sin nackdel berörs av den ändring som yrkas, får utbetalning ske utan atl säkerhet ställs. Detta framgår av andra meningen i första stycket.

Av 14 kap. 9 8 andra stycket framgår atl tingsrättens beslut att fastställa utdelning i konkursen får ändras av högre rätt i den mån det motiveras av den högre rätlens beslut all bestämma förvaltarens arvode. Detta innebär alt den borgenär vars utdelning berörs av etl överklagande av rätlens beslut i arvodesfrägan ocksä mäste ställa säkerhet för all få uppbära utdelningsbeloppet, även om ingen har besvärat sig mot rättens beslut att fastställa utdelningen i konkursen.

För alt en borgenär skall få lyfta uldelningsmedel innan besluten all fastställa utdelningsförslagel och bestämma förvaltarens arvode har vunnit laga kraft torde förutsättas att borgenären gör framställning om det. 1 praktiken är det vanligt att förvaltaren själv tar initiativet till utbetalning. Detta gäller särskilt dä borgenären är staten eller bank och liknande. Någol hinder mot att så sker även i fortsättningen föreligger givetvis inte. Det första styckel har utformats i enlighet med lagrådels förslag.

Genom hänvisningen i 20 8 första stycket är bestämmelserna om utbetalning av uldelningsmedel tillämpliga också vid ordinär efterutdelning.

Om förutsättningarna för förskottsbetalning enligt 14—17 §8 föreligger kan del ibland vara mer förmånligt för borgenären atl begära sädan betalning. Vid förskottsbetalning krävs nämligen inle säkerhet, såvida inle förvaltaren finner atl säkerhet bör ställas.

Andra-fjärde styckena överensstämmer i sak med 141 8 andra och tredje styckena KL.

II §

Säkerhet enligt 10 8 skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk.

Om en bank eller nägot annal jämförbart kredilinsfitul skall ställa säkerhet, får förvaltaren godta en utfästelse av institutet atl infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Paragrafen, som överensstämmer i sak med 10 kap. 11 § KLförslagel, saknar motsvarighet i KL.

Uttrycket "penninginrällning" i KLförslagel har bytts ut mol "kredilinsfitul" utan atl någon saklig ändring är avsedd.

Enligt KL skall säkerhet som krävs för lyftning av utdelningsmedel
beslå av borgen. Förevarande paragraf innebär en anpassning lill vad som 338

gäller enligt 2 kap. 25 § första och andra styckena och 27 8 första stycket Prop. 1986/87:90
ulsökningsbalken. 11 kap.

Det ankommer pä förvaltaren att bedöma om erbjuden säkerhet kan godtas. Säkerheten bör las i förvar av förvaltaren, men även tillsynsmyndigheten bör vid behov kunna anlitas för ändamålet. Delsamma bör gälla t.ex. bevis om denuntialion i de fall då pantsällning sker genom en sädan åtgärd.

12 6

En borgenär föriorar sin rätt till utdelning, om han inte gör anspråk på medlen inom tvä år räknat frän

1. dagen då beslutet att fastställa utdelningen vann laga kraft, eller

2. den senare dag då borgenären blev berätfigad att lyfta medlen utan atl ställa säkerhet.

De medel som borgenär har förioral sin rätt fill skall fördelas mellan de borgenärer som har bevarat sin rätt och i andra hand överlämnas till gäldenären.

Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 19 8 KLförslagel och 148 a § KL.

Bestämmelser om preskripfion av rätten till utdelningsmedel finns för närvarande endast såvitt gäller ordinär konkurs. I det enhetliga förfarandet bör sådana bestämmelser gälla generellt.

Utöver vad som anges i 9 8 är förvaltaren inte formellt skyldig atl vidta några åtgärder för atl en borgenär skall fä de medel som han är berättigad till. Förvaltaren bör naturligtvis ändå försöka se till att en borgenärs rätt lill utdelning inie går förlorad i onödan. Går del inte att spåra borgenären utan alltför stort besvär, fär medlen sedan liden har gäll ul fördelas mellan de andra berättigade borgenärerna. Om detta medför att alla borgenärerna får full utdelning skall överskottet naturligen överlämnas till gäldenären.

13 §

När medel som har fillagis en borgenär i ett förslag till utdelning betalas ul, har borgenären rätt ocksä till den ränta som har upplupit pä medlen frän den dag dä utdelningsförslaget upprättades.

Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 12 8 KLförslagel och 142 8 KL.

Bestämmelsen om ränta är tillämplig oavsett när uidelningsmedlen utbetalas lill borgenären.

Förvaltaren är skyldig atl sälta in boets medel på bankräkning. Den
upplupna ränta som belöper sig pä ett visst utdelningsbelopp frän dagen då
utdelningsförslagel upprättades skall gottgöras borgenären. Borgenären är
berättigad endast fill den verkliga ränta som belöper sig på utdelningsbe
loppet. Någon anknytning till de i räntelagen angivna räntenivåerna är det
således inte fräga om. Rätten fill ränta avser vidare endast ränta på del 339

belopp som faktiskt betalas ut. Har förskottsbetalning ägt rum, skall det Prop. 1986/87:90
beloppet givetvis avräknas. II kap.

Det sålunda uppburna ränlebeloppet skall inte avräknas på borgenärens fordran pä gäldenären. Detta torde stå klart utan författningsreglering.

Förskollsbeialning

14 8

Innan utdelning äger rum, fär förvaltaren självmant eller på begäran av en borgenär betala ut utdelningsmedel i förskott i enlighet med vad som föreskrivs i 15 8.

Även om en borgenär har fått betalt i förskott för sin fordran, skall den tas upp i utdelningsförslagel.

Paragrafens första stycke överensstämmer i huvudsak med 10 kap. 13 8 KLförslagel och motsvaras närmast av 143 § första stycket KL. Det andra stycket överensstämmer med 10 kap. 14 8 fjärde stycket KLförslagel och 143 § Qärde stycket KL.

Enligt första styckel fär förvaltaren betala ut medel till borgenärerna i förskott enligt 15 8.1 den paragrafen anges de grundläggande riktlinjerna för när förskottsbetalning kan bli aktuell. Av förevarande stycke framgår alt förvaltaren själv kan ta initiativ till förskottsbetalning. Ell skäl fill detta kan vara atl räntan pä förmänsberättigade fordringar är högre än vad boel kan erhålla om medlen innestår i bank.

Förskottsbetalning kan naturligtvis ocksä påkallas av en borgenär. Detta överensstämmer med vad som i dag gäller vid förskotlslyftning. Det är angelägel att det klargörs på vems initiativ en förskottsbetalning äger rum. Om det är borgenären som begärt förskottsbetalning, har förvaltaren enligt 16 § andra stycket möjlighet att kräva atl borgenären ställer säkerhet för en eventuell skyldighet atl återbetala utbetalda medel. Om förvaltaren vägrar att efterkomma en begäran om förskottsbetalning, kan frågan enligt 17 8 hänskjuias lill rällens prövning.

En förskottsbetalning är alltid alt betrakta som preliminär. Betalningen skall tas upp i utdelningsförslagel (se 4 8 tredje slyckel). Härav följer atl en annan borgenär normall inle torde ha rätt alt överklaga förvaltarens eller rättens beslut alt tillåta förskottsbetalning. Däremot kan naturligtvis den borgenär som förgäves har gjort framställning om förskottsbetalning föra talan mol tingsrättens beslut atl vägra förskottsbetalning.

15 8

Förskottsbetalning skall utgå för en fordran med förmänsrätt, om del

lämpligen kan ske.

Förskottsbetalning skall utgå för en fordran ulan förmånsrätt, om del är uppenbari att tillgängarna räcker till betalning av tio procent av sådana fordringar och det inte finns särskilda skäl mot det.

Förskottsbetalning för en fordran utgår endast i den män del kan antas
atl utdelning kommer att belöpa pä denna. Är fordringen beroende av
villkor eller tvistig, fär förskott inte betalas ut. När bevakningsskyldighet 340

föreligger, får förskottsbetalning ske endast till en borgenär som har beva- Prop. 1986/87:90
kal sin fordran i konkursen. 11 kap

Paragrafens första stycke motsvarar i viss mån 10 kap. 2 8 tredje stycket och 14 8 första-tredje styckena KLförslagel saml 126 8 tredje slyckel och 143 8 första—Iredje styckena KL. Paragrafens andra stycke motsvarar närmast 10 kap. 2 8 andra stycket KLförslagel och 126 8 andra styckel KL. Del tredje slyckel har viss motsvarighet i 10 kap. 15 8 första slyckel KLförslagel och 144 § första stycket första meningen KL.

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

1 126 8 andra och tredje styckena KL anges när inlerimsuldelning skall äga rum. Såvitt gäller de förmänsberättigade fordringarna sägs där all utdelning inle fär skjutas upp i avvaktan på utdelning till andra borgenärer. Även opriorilerade borgenärer är under vissa förutsättningar berätfigade lill inlerimsuldelning. Förskotlslyftning fär enligt 143 8 KL ske främst fill borgenärer med förmånsrätt enligt 10 8 förmånsrättslagen och till borgenärer med särskilda förmånsrätter. Om tillgångarna räcker ocksä till övriga förmänsberättigade borgenärer fär förskotlslyftning äga rum i den utsträckning det är möjligl. Oprioriterade borgenärer saknar möjlighet till förskotlslyftning, men skall normalt ges rält lill betalning i förskott i form av inlerimsuldelning under förutsättning att tillgångarna räcker fill utdelning motsvarande minst tio procent av deras fordringar.

1 första stycket behandlas de förmänsberättigade fordringsägarnas rätt lill förskottsbetalning. Nuvarande regler om detta har ersatts med en bestämmelse om atl förskottsbetalning skall utgå för en förmånsberälfigad fordran om det lämpligen kan ske. Härav följer att förvaltaren är skyldig all självmant bevaka om förutsättningarna för förskottsbetalning till dessa borgenärer föreligger. I denna förutsättning ligger ocksä all medel mäste finnas fillgängliga.

1 principiell överensstämmelse med 126 8 andra slyckel KL upptas i andra stycket en regel som ger opriorilerade borgenärer rätt lill förskottsbetalning om lillgängarna räcker till utdelning för deras fordringar med minst tio procent av fordringsbeloppet. Del torde vara ytterst sällsynt att inlerimsuldelning till oprioriterade borgenärer förekommer. Konkurslagskommitlén har också övervägt all slopa denna bestämmelse men stannat för all inle göra det. För egen del menar jag, i likhet med kommittén, alt bestämmelsen bör behällas. All bestämmelsen sannolikt kommer alt till-lämpas endast undanlagsvis minskar naturligtvis inte dessa borgenärers intresse av alt, när nägon gäng frågan blir aktuell, inte i onödan behöva vänta på sina pengar.

En förutsättning för att förskottsbetalning skall ulgä till dessa borgenärer är atl del är uppenbari all tillgängarna räcker lill betalning av tio procent av deras fordringar. Det måste ocksä finnas en betryggande marginal för all förskottsbetalning till opriorilerade borgenärer skall fä ske.

Förvaltaren skall föranstalta om förskottsbetalning sä snart förutsätt
ningarna är uppfyllda. Hans skyldighet är dock inle ovillkorlig. Om särskil
da skäl föreligger är han berättigad all underlåta förskottsbetalning. Som
exempel på sädana särskilda skäl kan nämnas atl utdelningsförslaget kom- 341

mer att upprättas inom kort eller atl boets likvida medel för tillfället måste Prop. 1986/87:90
reserveras för andra ändamål. // kap.

Enligt tredje siyckei första meningen gäller som en allmän förutsättning för förskottsbetalning all del måste kunna antas all fordringen kommer alt erhålla utdelning i konkursen med minst förskottsbetalningens belopp. Förskottsbetalning kan därför inle bli aktuell förrän förvaltaren har skaffat sig etl någorlunda gott underlag för sin bedömning. Förvaltaren bör således normall ha en ganska god bild av värdet av konkursboels tillgångar liksom av de fordringar som görs gällande och konkursboets egna utgifter innan förskottsbetalning sker. Om en borgenär har förmånsrätt i viss egendom, bör förskottsbetalning kunna ske av medel som flyter in vid försäljning av den egendomen trots att förvaltaren ännu inte hunnit skaffa sig en helhetsbild av konkursboet i övrigl.

Vidare skall utgångspunkten vara atl de medel som tillställs borgenären inte skall behöva föranleda återbetalning till boel. Del är givet att del som underiag för denna bedömning måste ligga flera faktorer, som kan vara mer eller mindre osäkra. En faktor är givelvis tillgångarnas storiek. Andra faktorer är de kända fordringarnas storlek och dessas förmånsrätt liksom förekomsten av tvisliga och villkorade fordringar.

Om en fordran är tvistig eller beroende av villkor, fär enligt andra meningen i tredje stycket förskott inte betalas ul för fordringen Gfr 10 6 andra stycket). Förskott fär enligt iredje meningen inte heller betalas ul för en fordran för vilken borgenären är bevakningsskyldig innan han fullgjort den skyldigheten. Den bestämmelsen motsvarar närmast 16 8 första slyckel i del remitterade förslaget och har pä förslag av lagrådei flyttats hit samtidigt som den begränsats till atl reglera lägel när bevakningsskyldighel föreligger. Även om en borgenär har tillställts förskottsbetalning mäste han bevaka samma fordran om det senare under konkursen beslutas om bevakningsförfarande. Gör han inle del blir han äterbelalningsskyldig.

16 8

Har en borgenär begärt förskottsbetalning, kan förvaltaren kräva atl borgenären ställer säkerhet för att medlen återbetalas, om det visar sig alt borgenären saknar rätt atl behälla vad som betalas lill honom. I fråga om sådan säkerhet gäller 116.

Vad som föreskrivs i 10 8 Qärde styckel om skyldighet alt beiala ränta skall tillämpas även vid återbetalning av medel som har betalts ul i förskott.

Paragrafen står i principiell överensstämmelse med 10 kap. 15 6 andra och tredje styckena KLförslagel och 144 6 KL.

Som nämnts i anslutning lill den föregående paragrafen har den i det remitterade förslaget som första stycke upptagna bestämmelsen med viss ändring flyttats till 15 6 tredje stycket.

För närvarande är borgenären i princip skyldig att vid förskotlslyftning
ställa säkerhet för eventuell älerbeialningsskyldighet. Förvaltaren har
dock ganska vidsträckta möjligheter atl efterge kravet på säkerhet. I första
styckel har kravel på säkerhet modifierats. Förvaltaren kan kräva säkerhet 342

om det är borgenären som har påkallat en förskottsbetalning. Eftersom en Prop. 1986/87:90 förskottsbetalning som sker pä förvaltarens initiativ förutsätts ligga i kon- // kap. kursboets intresse och borgenären är skyldig atl ta emot medlen, bör del i sädana fall inle krävas atl borgenären skall ställa säkerhet.

Av hänvisningen lill 11 6 följer alt säkerheten skall beslå av pant eller borgen. Av den följer också all garanti av bank eller annan penninginrällning alllid skall godtas samt all staten m.fl. inte behöver ställa säkerhet.

Det ankommer på förvaltaren all bedöma om säkerhet behöver ställas och om erbjuden säkerhet skall godtas.

Är borgenären äterbelalningsskyldig för belopp som har betalts ul i förskott är han enligt andra stycket skyldig atl ocksä beiala ränta pä beloppet. Detta följer av hänvisningen lill 10 8 fjärde slyckel.

Lagrådet har i anslutning lill detta lagrum berört en komplikation som kan inträda när förskott aktualiseras till en borgenär som för sin fordran har förmånsrätt som följer med företagsinteckning. Lagrådet anför:

"Problemet kan illustreras med följande, förenklade och måhända tillspetsade exempel:

Borgenären X har gentemot gäldenären Y en räntebärande fordran på 100 (X)0 kr. Till säkerhet för fordringen fär X ett företagshypoleksbrev lydande på samma belopp. En annan borgenär, Z, ger senare lill Y ell lån mol ett hypoleksbrev med sämre företrädesrätt. X ger därefter Y ett nytt lån pä 100 000 kr, varvid det ursprungliga hypoteksbrevet sfipuleras vara säkerhet även för detta län. 1 den män avbetalning pä del första av X givna lånet sker är alltså tanken att X:s utlåning nummer 2 blir i motsvarande mån tryggad genom det hypoleksbrev, som X erhöll redan från början. Del antas nu atl Y går i konkurs. Efler ett år betalar förvaltaren ut elt förskoll om 100 000 kr. lill X. Ytteriigare etl är senare läggs uldelningsförslag fram.

Den förelagsinteckning pä vilken X grundar sill förelagshypolek blir utan verkan enligt 3 kap. 5 8 lagen om förelagshypolek först när beslut fattas om faststäilelse av utdelningen Gfr Dahlgren-Rune, Förelagshypolek m.m., s. 72). Det torde samtidigt stå klart att förskottet på utdelningen inte kan jämställas med en betalning före konkursen utan skall avräknas frän det belopp med vilket borgenären enligt 2 kap. 5 8 i nämnda lag har rätt all i konkursen fä betalt ur egendom som omfattas av hypolekel. Mer än detta belopp, som utgörs av förelagshypoleksbrevets belopp plus tillägg, kan X inte lyfta i konkursen med slöd av hypolekel.

Problemet beslår i stället däri atl X trots förskottsbetalningen kan för sina fordringar tillgodogöra sig tillägget fullt ul (i exemplet uppgående lill överslags vis 45 000 kr), på samma gång som han, i stället för konkursboet, kan under ett år lyfta ränta på förskotlsbeloppel, här uppskattad lill 15 000 kr. Genom förskottsbetalningen gör X alltså en vinst pä sistnämnda belopp, med motsvarande förlust för Z (eller annan borgenär) som följd.

Denna effekt av förskottsbetalningen får anses innebära en oacceptabel
rubbning av borgenärernas inbördes förhållande. Lagrådei har övervägt en
lagreglering men, bl.a. med tanke på frågans speciella natur, avstått frän
försök härtill. En utväg ur problemet stär atl finna i den lämplighelsbe-
dömning som enligt 15 6 i förevarande kapitel skall göras, när fräga kom
mer upp om förskott lill förmänsberätligad fordringsägare. Det bör vara
möjligt för förvaltaren atl i den uppkomna situafionen som villkor för
förskott uppställa att borgenären förbinder sig atl pä sin utdelning avräkna
en - försiktigt beräknad - ränta på förskotlsbeloppel. Godtar borgenären
detta villkor, kommer han i princip varken i bättre eller sämre ställning i 343

förhällande till andra borgenärer än om förskoll inte hade ulgells. Skulle Prop. 1986/87:90 borgenären avböja villkoret, får förvaltaren anses skyldig att underlåta yy p förskottsbetalning."

För egen del har jag inte något att erinra mol vad lagrådet sålunda har anfört.

17 8

Om förvaltaren vägrar förskottsbetalning med begärt belopp, fär borgenären hänskjuta frågan fill rätlens prövning.

Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 16 8 KLförslagel och i huvudsak med 145 6 KL.

Paragrafen täcker också det fallet att förskottsbetalning medges men endast med en del av det begärda beloppet. Däremot kan inte förvaltarens krav pä säkerhet eller bedömning av erbjuden säkerhet komma under rättens prövning, om förskottsbetalning medges med begärt belopp.

Rättens prövning sker på handlingarna. Formellt saknar rätten möjlighet atl hålla förhandling för all pröva om förskottsbetalning skall medges eller inle.

När en konkurs anses avslutad m.m.

18 8

En konkurs anses avslutad när tingsrätten har fastställt utdelning enligt 7 6. Detta gäller även om en tvist angående en fordran som har gjorts gällande i konkursen eller en fräga om underhäll åt gäldenären ännu inte är slutligt avgjord eller någon ytteriigare fillgång till följd av rättegång eller på något annat sätt senare kan komma alt tillföras konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, får ell ackordsförslag som har getts in tidigare prövas enligt 12 kap.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 10 kap. 17 6 KLförslagel och 146 6 KL. Paragrafen motsvaras i viss män ocksä av 14 kap. 14 8 KLförslagel och 185 f 8 fjärde stycket KL.

En ordinär konkurs anses enligt 146 8 KL avslutad när förslaget till slulutdelning först är all tillgå för granskning även om vissa särskilt angivna frågor ännu ej har slutligt avgjorts. En mindre konkurs anses avslutad när beslutet atl fastställa utdelningen meddelas. Det nu föreslagna enhetliga förfarandet bygger principiellt pä utdelningsförfarandet i mindre konkurs. 1 enlighet härmed föreslås alt konkursen skall anses avslutad när fingsrätten har fastställt utdelningen enligt 7 6. Liksom hittills bör konkursen anses avslutad även om vissa frågor inte har slutligt avgjorts. Del saknar i detta sammanhang betydelse om fingsrättens beslut atl fastställa utdelningsförslagel överklagas.

Enligt 146 6 KL anses konkursen avslutad även om bl.a. frågan om
förvaltarens arvode ännu inte är avgjord. I 14 kap. 9 8 första stycket sägs
atl arvodesfrägan skall avgöras samtidigt som rätten beslutar atl fastställa 344

utdelning i konkursen. Det kan således inle förekomma all fingsrätten Prop. 1986/87:90 beslutar om utdelning ulan all arvodesfrägan är avförd. Detta har beak- 11 kap. lats vid utformningen av denna paragraf Den omständigheten atl arvodes-beslutet överklagas påverkar inte frågan när konkursen skall anses vara avslutad.

Atl en konkurs som avslutas genom avskrivning skall anses avslutad först sedan avskrivningsbeslutei har vunnit laga kraft torde slå klart utan särskild reglering.

Efieruldelning

19 6

Blir medel fillgängliga för utdelning efler det att utdelningsförslag enligt 4 8

har upprättats, skall förvaltaren dela ut dem till borgenärerna.

Paragrafen överensstämmer i sak med 10 kap. 21 8 första styckel första meningen och 14 kap. 16 6 första meningen KLförslagel saml delvis med 148 6 första meningen och 185 g 8 andra stycket första meningen KL.

Paragraferna 19-21 har utformats i enlighet med lagrådels förslag. Det innebär bl.a. att 19 8 andra och iredje meningarna i det remitterade förslaget med någon jämkning tagits upp som första stycke i 20 8.

Efter del alt ett uldelningsförslag har upprättats eller t.o.m. efter konkursens slut kan det visa sig att gäldenären hela tiden har haft viss tillgång. Det kan vidare inträffa atl medel som i utdelningsförslaget har reserverats för eventuella konkurskostnader eller massaskulder eller för tvisliga eller suspensivl villkorade fordringar inte behöver tas i anspråk för sitt avsedda ändamål. Medlen skall dä delas ut enligt vad som sägs i denna och följande paragrafer. Reglerna är däremot inte lillämpliga pä egendom som gäldenären efter konkursens slul förvärvar genom exempelvis arbetsförtjänst, arv eller gåva.

Efterutdelning kan enligt milt förslag ske på två olika sätt. Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall etl formellt förslag lill efterutdelning upprättas och kungöras (20 8). I övriga fall eller när medlen inle förslär till betalning av de med förfarandet förenade kostnaderna, fär efterutdelning ske i en förenklad form (21 6). Se härom även den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.2).

20 8

Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall etl förslag lill efterutdelning upprättas. 1 sådant fall fillämpas bestämmelserna i detta kapitel om utdelning, utbetalning av uldelningsmedel och förskottsbetalning.

I förslaget lill efterutdelning kan utdelning beräknas även för en fordran som har blivit känd efter del alt uldelningförslag enligt 4 8 upprättades. En fordran fär beaktas utan bevakning trots alt bevakningsförfarande förut har varit anordnat i konkursen. Har sä inle varit fallet, fär rälien emellertid besluta om bevakningsförfarande inför efleruidelningen.

Av nytillkomna medel skall en borgenär för en fordran som inte har
tagils upp i uldelningsförslag enligt 4 8 först sä långt medlen räcker tilldelas 345

sä mycket som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats i Prop. 1986/87:90 utdelningsförslagel. Därefter får han fillsammans med övriga borgenärer ta yy p del i vad som kan återstå.

Paragrafens första stycke saknar direkt motsvarighet i såväl KLförslagel som KL. Det andra slyckel, som i sak överensstämmer med 10 kap. 21 8 andra stycket KLförslagel, saknar motsvarighet i KL. Del tredje stycket överensstämmer i sak med 10 kap. 9 8 andra styckel KLförslagel och 132 6 andra styckel KL.

I första stycket anges när förslag lill efterutdelning skall upprättas och kungöras. Detta skall ske om det är oklart hur medlen skall fördelas. 1 annal fall får efterutdelning ske formlöst enligt 216.

Fördelningen kan normalt inte anses klar om exempelvis konkursen tidigare har avskriviis pä grund av otillräckliga tillgångar. I en sådan situation har normalt något utdelningsförslag inte upprättals. Borgenärerna har därför inte tidigare fått möjlighet alt granska förvaltarens ställningstaganden i fräga om utdelningsordningen m. m. Gfr 10 kap. 5 8).

En annan situation som bör motivera en formell efterutdelning med utdelningsförslag och kungörelse kan vara alt en borgenär inför efleruidelningen har gjort gällande en ny fordran. En sådan fordran kan komma atl förändra förutsättningarna för det tidigare upprättade utdelningsförslaget och därmed ocksä borgenärernas rätt till utdelning. Den omständigheten att det eventuellt kan finnas okända borgenärer bör emellertid inle utgöra tillräckliga skäl för formell efterutdelning. Är de nytillkomna fillgängarna så betydande atl oprioriterade borgenärer i detta skede kan komma i fräga för utdelning, bör bevakningsförfarande anordnas.

En fordran som har gjorts gällande i konkursen men som inte kommer i fräga för utdelning, behöver inte prövas i samband med ell uldelningsförfarande. Om de vid efterutdelning tillgängliga medlen förslär lill utdelning för en sådan fordran, bör därför ell efterutdelningsförslag upprättas och kungöras för all ge övriga borgenärer tillfälle atl framställa invändningar. Etl ytterligare skäl för atl upprätta förslag lill efterutdelning kan vara atl del tillgängliga beloppet är mycket stort.

För att formlös efterutdelning skall få ske enligt 21 8 krävs medgivande av tillsynsmyndigheten. Det innebär all, om tillsynsmyndigheten lill skillnad frän förvaltaren finner det oklart hur fördelningen skall ske, ett förslag till efterutdelning måste upprättas och kungöras.

Det torde även utan uttrycklig författningsreglering stå klart att medel som har tillställts en borgenär med stöd av 10 kap. 4 6 skall avräknas när förslaget till efterutdelning upprättas.

Ocksä reglerna om utbetalning av uldelningsmedel och om förskottsbetalning är tillämpliga vid efterutdelning.

Av 13 kap. 2 8 följer atl förvaltaren alltid skall avlämna slutredovisning i samband med efterutdelning.

346

1 det andra stycket föresläs regler som är nya såvitt gäller de ordinära konkurserna men som redan i dag anses gälla i mindre konkurs. En borgenär föresläs kunna komma i fråga för utdelning vid efterutdelning även om han inle har gett sig till känna under konkursen. Borgenären tilläts att formlöst göra sin fordran gällande inför upprättandet av förslaget till

efterutdelning även om bevakningsförfarande har ägt rum i konkursen. En Prop. 1986/87:90 borgenär, som mol bakgrund av vad som tidigare var känt om utdelnings- // kap. möjligheterna har avstått från all bevaka sin fordran, har etl berättigat intresse av att komma i fråga för utdelning om det sedermera visar sig alt underlaget för hans bedömning väsentligt har ändrats. En borgenär som redan under konkursen har gjort gällande sin fordran men gjort del så sent alt fordringen inte har beaktats i utdelningsförslagel, kommer naturligtvis ocksä i fråga för efterutdelning.

Även om det i slyckel hänvisas till utdelningsförslag enligt 4 8 fär del anses stå klart att föreskriften är analogiskl tillämplig även vid eventuellt följande efleruidelningar.

Någon information om de tillkommande tillgångarna utgår inle till borgenärerna. Inte heller åligger del förvaltaren att särskilt efterforska nya borgenärer. Om den tidigare boutredningen på grund av de begränsade fillgängarna var mindre omfattande kan del däremot finnas anledning för förvaltaren all i vanlig ordning undersöka främst vilka förmänsberättigade borgenärer som har fordringar hos gäldenären. Det är inte heller uteslutet att de tillkommande tillgångarna är sä omfattande all de oprioriterade borgenärerna kommer i fråga för utdelning. Bevakningsförfarande bör då äga rum. Om elt sådant anordnas inför efleruidelningen, kan givelvis en fordran inle göras gällande formlöst.

1 tredje styckel anges hur utdelning skall beräknas för nya fordringar i etl förslag lill efterutdelning. Bestämmelserna, som slår i principiell överensstämmelse med nu gällande regler, har anpassats till de föreslagna nya uldelningsreglerna. Bestämmelserna tar sikte både på de fordringar som görs gällande efler konkursen och de som har gjorts gällande i konkursen pä etl sä sent stadium atl de inte har kunnat beaktas i förslaget fill utdelning. Av 4 6 följer alt i utdelningsförslagel skall, om bevakningsskyldighel inle föreligger, beaklas endast de fordringar som hade gjorts gällande dä förslaget upprättades eller annars var kända för förvaltaren. De i delta stycke föreslagna bestämmelserna innebär atl utdelning ur de nytillkomna medlen först skall beräknas för den aktuella fordringen som om den hade gjorts gällande innan det fidigare utdelningsförslagel upprättades. Därefter fär borgenären konkurrera med övriga borgenärer om resterande nytillkomna medel enligt vanliga regler.

21 8

Om förvaltaren anser alt de nytillkomna medlen kan fördelas utan atl förslag lill efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten medger del, får han dela ul medlen till berättigade borgenärer ulan att föreskrifterna i det föregående i detta kapitel iakttas. För utbetalningen gäller dock 9 8 andra slyckel. En borgenär förlorar sin rätt lill utdelning, om han inte gör anspråk på medlen inom två är räknat frän del all förvaltaren har anmält till rätten atl han har skickat medlen lill borgenären.

Första slyckel tillämpas ocksä för del fall atl det finns skäl all upprätta
etl utdelningsförslag men medlen inle förslår lill betalning av de därmed
förenade kostnaderna. 347

Paragrafen motsvarar närmast 10 kap. 22 och 23 68 och 14 kap. 17 8 Prop. 1986/87:90 KLförslagel samt 148 8 andra meningen och 185 g 8 andra stycket fjärde // kap. meningen KL.

Beträffande första meningen kan hänvisas till vad som anförts i anslutning fill 19 6.

För närvarande gäller i såväl ordinär som mindre konkurs att, om de med en efterutdelning förenade kostnaderna inle mofiverar alt utdelning sker, konkursdomaren kan förordna att de för efterutdelning tillgängliga medlen i stället skall överlämnas till gäldenären. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7.2) redovisat mina skäl för alt nu föreslå att dessa medel normalt sett i stället skall överlämnas till bäst berättigade borgenärer.

Som lagrådei påpekat fär förutsättas att förvaltaren vid efterutdelning fillämpar förfarandet enligt denna paragraf endast i klara fall (bortsett från situationer dä medlen inle läcker utdelningskostnaderna). 1 de sällsynta fall då en borgenär vill reagera mot förvaltarens åtgärd torde han, såsom har angetts vid 10 kap. 4 6 för avskrivningsfallens del, ha som remedier alt väcka talan mol den enligt hans mening oriktigt gynnade borgenären eller all väcka skadeståndstalan mol förvaltaren.

Viss anmälningsskyldighei m.m.

22 8

Om utdelning eller efterutdelning har utfallit på ell föreiagshypoteksbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla detta lill inskrivningsmyndigheten. Anmälan skall göras sedan beslutet all fastställa utdelningen eller efleruidelningen har vunnit laga kraft eller, i fall som avses 1216, när utbetalningen har ägt rum. Tillsammmans med anmälningen skall förvaltaren sända in utdelningsförslagel eller nägon annan handling som visar fördelningen.

När inleckningsborgenären lyfter betalning, skall detta antecknas pä hypoteksbrevet.

Paragrafen, som överensstämmer med 145 a 8 KL, saknar motsvarighet i såväl KLförslagel som i del remitterade förslaget. Vid lagrädsremissen utgick jag frän atl bestämmelser i ämnet skulle meddelas i förordning. Enligt lagrådei innebär föreskrifterna elt åläggande för en enskild person och de kan knappast hänföras lill kategorin verkställighelsföreskrifler. Det torde därför enligt lagrådet vara nödvändigt alt ge dem lagform.

4.1.12 12 kap. Ackord i konkurs m.m.

I 7 kap. KL upptas regler om förlikning och ackord i konkurs. Delvis 12 kap. myckel omfattande ändringar av reglerna om ackord i konkurs genomfördes i samband med ackordslagens (1970:847, AckL) fillkomst. I samband med 1979 års konkurslagsreform gjordes dessutom vissa följdänd'mgar i kapitlet.

Konkurslagskommitlén har överarbetat reglerna i 7 kap. KL huvudsakli
gen språkligt och redaktionellt och tagit upp dem i 11 kap. KLförslagel. De 348

sakliga nyheterna utgörs främst av nödvändiga följdändringar. Sålunda har Prop. 1986/87:90 konkursdomaren ersatts med rälien som sådan. Frågor som i dag hänskjuls 12 kap. lill rälien skall enligt förslaget hänskjuias lill rättegång. Motsvarande ändringar bör enligt kommittén ocksä göras i AckL.

11 kap. KLförslagel har föranlett kommentarer av remissinstanserna endast i ell fätal fall. Sveriges Ackordscenlral anser att institutet ackord i konkurs vad gäller förelag saknar praktisk betydelse. Ackordscentralen anser vidare all del visserligen är möjligt all enskilda personer kan ha intresse av atl låna upp pengar för atl via ackord med uldelningshöjning lill borgenärerna fä skulderna avskrivna. Delta kan emellertid inte vara en tillräcklig anledning all behålla dessa bestämmelser. Eftersom reglerna utnyttjas sä sällan, bör enligt ackordscentralen kapitlet ulgä ur konkurslagen.

Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR) anser att reglerna i 13 kap. 19 8 aktiebolagslagen (1975:1385) bör ses över sä att elt aktiebolag efler ackord i konkurs ges formella möjligheter atl fortsätta verksamheten. Reglernas nuvarande utformning medför enligt FAR atl reglerna om ackord i konkurs fär begränsad betydelse för gäldenärer som är aktiebolag.

För egen del anser jag all del inle är möjligt att på det underlag som föreligger slopa reglerna om ackord i konkurs. Ocksä den av FAR föreslagna ändringen är ganska långtgående och kan därför inte heller las upp i delta sammanhang. Båda förslagen bör emellertid lämpligen övervägas om en allmän översyn av konkursallernaliven kommer till stånd i enlighet med vad jag inledningsvis var inne på. Eftersom nuvarande ordning inle medför några direkta olägenheter föreslår jag atl reglerna tills vidare behälls i stort sett oförändrade.

Reglerna om förlikning i 149 8 KL gäller endast i ordinär konkurs. Det har framförts önskemål om all reglerna om förlikning bör kunna tillämpas i alla konkurser. Med del enhetliga konkursförfarandel är en sådan ändring naturlig. Enligt mitt förslag är reglerna om förlikning tillämpliga i alla konkurser. Däremot är reglerna om ackord i konkurs, i saklig överensstämmelse med gällande rätt, lillämpliga endast i konkurser vari bevakningsförfarande äger rum (se 3 8).

På förslag av lagrådei har ordet "föriikning" i detta sammanhang i klargörande syfte bytts ul mot "frivillig uppgörelse". Detta har i förhällande till det remitterade förslaget medfört en ny kapilelrubrik och en ny rubrik före I 8.

Frivillig uppgörelse 1 6

Visar gäldenären att han har kommit överens om betalningen av sina
skulder eller pä annal säll träffat uppgörelse med de borgenärer vars
fordringar har bevakats eller, när bevakning inte behövs, vars fordringar är
kända för förvaltaren, skall rälien pä ansökan av gäldenären besluta om
nedläggning av konkursen. Innan beslut meddelas skall förvaltaren höras.
Om bevakningsförfarande äger rum, fär beslut om all lägga ned konkur
sen inle meddelas före bevakningslidens utgång. 349

Rätten kan förordna all boets egendom inte får säljas innan ansökningen Prop. 1986/87:90 har prövats, om egendomen inle behöver säljas av någon sädan anledning ]2 kap som avses i 8 kap. 3 8 andra stycket 2 och 3.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 11 kap. I 8 KLförslagel och 149 6 första och andra styckena KL. Ordalydelsen har jämkats något i förhållande till det remitterade förslaget.

Möjligheten alt träffa frivillig uppgörelse under konkursen stär enligt mitt förslag öppen i alla konkurser, således också i konkurser ulan bevakningsförfarande. Eftersom en frivillig uppgörelse måste omfatta också alla oprioriterade borgenärer torde dock utrymmet för sädan uppgörelse i konkurs ulan bevakningsförfarande bli högst begränsat.

Enligt 149 6 KL behöver gäldenären ha träffat överenskommelse endast med de borgenärer som har bevakat fordran i konkursen. Härav följer all de borgenärer som är befriade frän bevakningsskyldighel inle behöver omfattas av uppgörelsen. Anledningen härtill torde vara att dessa borgenärer, t.ex. panthavare och borgenärer som är kvittningsberäiiigade, i princip får fullt betalt för sina fordringar trots konkursen.

I det enhetliga förfarandet kan bevakningsfriheten inte användas för att avgränsa de borgenärer som inle behöver omfattas av en frivillig uppgörelse. Inte ens om bevakningsförfarande har anordnats är detta möjligt. Av 9 kap. 4 8 följer nämligen att bevakningsfrihet tillkommer även vissa borgenärer som måste omfattas av en frivillig uppgörelse trots atl de inle är skyldiga atl bevaka, l.ex. en återvinningssvarande.

I mitt förslag sägs därför endast att frivillig uppgörelse skall omfatta borgenärer vars fordringar har bevakats eller, när bevakning inle behövs, vars fordringar är kända för förvaltaren. Med sistnämnda uttryck avses dä att fordringen är känd för förvaltaren, vare sig kännedomen vunnits genom förvaltarens egna efterforskningar eller genom anmälan av borgenären. Det innebär atl uppgörelsen i princip måste omfatta även borgenärer som, om bevakningsförfarande anordnats, enligt 9 kap. 4 8 är befriade från bevakningsskyldighet.

Del sagda bör emellertid inle utesluta atl en borgenär som har betryggande säkerhet för sin fordran får slå utanför den frivilliga uppgörelsen. Atl en sådan borgenär normall inte bör få motsätta sig en uppgörelse är uppenbart. Frågan torde inte kräva uttrycklig reglering.

Eftersom del i en konkurs utan bevakning inle med samma grad av säkerhet som efter bevakning går att ange vilka borgenärer som måste delta i den frivilliga uppgörelsen, är det i dessa fall av särskild vikt att förvaltaren hörs över gäldenärens ansökan. Däremot vill jag med anledning av ett påpekande från en kronofogdemyndighet framhålla att jag inte ser det som meningsfullt att kräva att också tillsynsmyndigheten skall höras med anledning av en ansökan om nedläggning av konkursen pä grund av frivillig uppgörelse.

Etl beslut att lägga ned konkursen skall kungöras.

Innan egendomen i boel återställs till gäldenären, skall konkurskostna
derna och andra skulder som boet har ådragit sig tas ul ur egendomen. 350

Är nägon kostnad eller skuld tvistig, skall förvaltaren sätta in behövliga Prop. 1986/87:90 medel till betalning av kostnaden eller skulden i den bank som parterna y2 jp enas om. Räntan skall tillkomma den som slutligen blir berättigad till medlen.

Paragrafen överensstämmer i sak med II kap. 2 6 KLförslagel. Del första styckel överensstämmer i sak med 149 6 tredje stycket KL. De följande styckena överensstämmer i sak med 171 6 KL såvitt paragrafen rör nedläggning av konkurs.

Rättens beslut atl lägga ned konkursen skall enligt förslå stycket kungöras. All kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och de tidningar som rätlen har bestämt för fortsatt kungörande framgår av 15 kap. 1 8 andra stycket. Av 15 kap. 2 8 följer all kungörelse kan ersättas med skriftliga undertättelser fill borgenärerna - bl.a. i nu förevarande situation - bara om bevakningsförfarande har ägt rum i konkursen. I en konkurs utan bevakning finns nämligen inle någon fastställd fid inom vilken borgenärerna måste göra sina fordringar gällande i konkursen. Genom kungörelsen ges en borgenär som ännu inle underrättat förvaltaren om sill fordringsanspräk en reell möjlighet atl överklaga beslutet atl lägga ned konkursen.

Andra och tredje styckena överensstämmer i sak med gällande ordning.

Ackordsförslag m.m.

Reglerna i 4-28 86 om ackord är tillämpliga endast i en konkurs i vilken del har beslutats atl bevakningsförfarande skall äga rum.

Paragrafen saknar motsvarighet i både KLförslagel och KL men ansluter i sak till vad som nu gäller.

I paragrafen anges atl bestämmelserna i 4-28 68 om ackord är tillämpliga endast i en konkurs vari det har beslutats atl bevakningsförfarande skall äga rum. Detta beror främst pä atl ell fastställt ackord - i eller utom konkurs - är bindande även för okända borgenärer som har haft möjlighet att delta i ackordsförhandlingen men inle gjort delta (21 8 i förevarande kap. samt 19 8 AckL). Denna ordning förutsätter alt alla borgenärer kan fä kännedom om all ackord kan bli aktuellt saml lämnas tillfälle att anmäla sina fordringar. De bör ocksä fä tillfälle att anmärka mol fordringar som görs gällande av andra borgenärer. Vid ackord i konkurs synes för dessa ändamål ell bevakningsförfarande lämpligast. Del finns emellertid ingel som hindrar alt rätlen beslutar alt bevakningsförfarande skall äga rum enbart för all etl ackordsförfarande skall kunna genomföras.

Om gäldenären vill bjuda ackord, skall han tillställa rätten etl ackordsförslag. 1 förslaget skall anges

1. hur myckel gäldenären bjuder i betalning,

2. när betalningen skall ske, 351

3. om säkerhet har ställts för ackordet och vari säkerheten i så fall Prop. 1986/87:90

består

Paragrafen överensstämmer i sak med II kap. 3 8 KLförslagel och 150 8 första stycket KL.

I paragrafen har gjorts den ändringen att ackordsförslaget skall tillställas rätten och inle konkursdomaren. Dessutom har nuvarande föreskrift all ansökningshandlingarna skall inges i tre exemplar fält utgå ur lagen.

12 kap.

Elt ackord fär avse all fordringar som tillkommer de borgenärer som enligt 11 8 har rätt atl rösta om förslaget sätts ned och betalas pä närmare angivet säll. Ackordet skall ge likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte en lägre ackordsprocenl godkänns av samtliga kända borgenärer som har bevakat fordran och skulle omfattas av ackordet eller om del finns synnerliga skäl för lägre utdelning. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom etl år efler det alt ackordet har fastställts, om inte samtliga nämnda borgenärer godkänner en längre betalningstid.

Ell ackord fär innehålla villkor all borgenärer fär full betalning intill elt visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn lill omfattningen av boel och övriga omständigheter. Avvikelser lill nackdel för en viss borgenär får ocksä äga rum, om han medger det.

Etl ackord får även avse atl gäldenären endast får anstånd med betalningen eller annan särskild eftergift. Första och andra styckena gäller i tillämplig utsträckning.

Paragrafen överensstämmer med II kap. 4 8 KLförslagel och 150 8 andra-fjärde styckena KL.

Ett ackordsförslag får tas upp endast om del kommer in lill rälien före den dag dä kungörelsen om utdelningsförslagel i konkursen är införd i Posl-och Inrikes Tidningar eller, när utbyte enligt 15 kap. 2 8 sker, före den dag då underrättelserna sändes ut.

Om ackordsförslaget har kommit in i rält lid, skall rälien inhämta yttrande av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas borgenärerna. Avstyrker förvaltaren atl det sker, fär förslaget las upp endast om rätten finner synnerliga skäl till del.

Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 11 kap. 5 8 KLförslagel och 151 6 KL. Del andra stycket överensstämmer med 11 kap. 6 8 KLförslagel och 152 6 KL.

Eftersom del enligt mitt förslag kommer all förekomma endast en utdel
ning under konkursen behöver del i författningstexten inle särskilt anges
att det är slutuldelningen som avses. 1 överensstämmelse med vad som
sägs i specialmotiveringen under kapilelrubriken lill 15 kap. anges del i del
första styckel vidare all den dag som avses är den dag dä kungörelsen om
utdelningsförslagel är införd i Post- och Inrikes Tidningar. Om utbyte sker 352

enligt 15 kap. 2 8, är den avgörande tidpunkten den dag dä underrätiel- Prop. 1986/87:90
serna sändes ut. 12 kap.

Möter enligt 4-6 88 hinder mot atl ackordsförslagel tas upp, skall det avvisas.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 7 8 KLförslagel och 153 8 KL.

Sammanträde för prövning av ackordsförslag 88

Om ackordsförslaget las upp, skall borgenärerna genast kallas till elt sammanlräde inför rätten för all pröva förslaget. Innan gäldenären har avlagt ed enligt 6 kap. 3 6, fär kallelse utfärdas endast om det finns synnerliga skäl för det. Kallelsen lill sammanträdet skall kungöras.

Sammanträdet får inte hållas tidigare än tre veckor efler del att ackordsförslagel logs upp och inte heller innan tvistefrågor som har uppkommit genom anmärkningar mol bevakade fordringar har handlagts vid föriikningssammanträdet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 8 8 KLförslagel. Del första stycket motsvarar 154 6 KL och del andra styckel 155 6 första stycket KL.

Begreppet borgenärssammanträde har som tidigare angetts utmönstrats ur konkurslagen. 1 förhållande lill KLförslagel har därför rubriken till 8-14 86 ändrats till Sammanlräde för prövning av ackordsförslag.

I 154 8 andra styckel KL sägs all konkursdomaren skall bestämma lidpunkten för sammanträdet efler samråd med förvaltaren samt att det i kungörelsen skall anges atl ackordsförslaget finns tillgängligt hos förvaltaren. Dessa bestämmelser bör flyttas lill förordningen. Delsamma gäller bestämmelserna i 155 8 andra styckel KL, vari anges all konkursdomaren skall sända underrättelser om kungörelsens innehåll och översända ackordsförslaget lill borgenärerna.

Kallelsen till sammanträdet skall kungöras. Konkurslagskommitlén har övervägt att införa en möjlighet för rätlen alt byta ut kungörelsen mol särskilda underrättelser till borgenärerna men avslätl med motiveringen atl ackordet kan länkas beröra även en borgenär som inte har bevakat sin fordran. Pä lagrådets inrådan har också jag stannat för den ståndpunkten.

I överensstämmelse med KLförslagel skall den tidpunkt dä sammanträdet tidigast får äga rum beräknas från den dag dä ackordsförslaget togs upp av rätten och inle som nu frän den dag dä kungörelsen om sammanträdet för prövning av ackordsförslagel var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Förvaltaren skall snarast lill rälien inkomma med yttrande huruvida han

anser atl ackordsförslaget bör antas av borgenärerna. Yttrandet skall häl- 353

23 Riksdagen I9S6I87. I saml. Nr 90

las tillgängligt för borgenärerna vid sammanträdet för prövning av ackords- Prop. 1986/87:90
förslaget, om del inte har sänts till dem tidigare. y2 jp

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 9 8 KLförslagel och 156 8 KL.

10 6

Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslagel bör förvaltaren närvara. Om gäldenären inte kan infinna sig personligen, bör han skicka elt ombud.

Förvaltaren skall tillhandahälla en förteckning över de borgenärer som har rätt atl rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt fär utövas. Har del mol nägon av dessa fordringar framställts anmärkning som inte har prövats eller har, om efterbevakning har skett, anmärkningstiden ännu inle gäll ut, skall del särskilt anges i förteckningen.

Om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 kap. 3 6, skall anledningen fill det uppges vid sammanträdet.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 10 8 KLförslagel och 157 6 KL.

11 8

Vid omröstning i ackordsfrågan fär rösträtt utövas endast för bevakade fordringar. En borgenär som kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar dock inle i omröstningen. Om borgenären helt eller delvis avstår från kvittningsrätten eller förmånsrätten, deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller undersfiger värdet av den egendom i vilken borgenären har särskild förmänsrätt hans fordran, deltar han med återstående del av fordringen.

En svarande som med anledning av en ålervinningstalan har fått eller kan få en fordran mol gäldenären, fär ulan bevakning delia med fordringen i omröstningen.

Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmänsrätt skall fä full betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som därigenom får full betalning.

Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

Första, Iredje och fjärde styckena överensstämmer med 11 kap. 11 8 KLförslagel och 158 6 första-tredje styckena KL. Del andra stycket är nytt men motsvaras i viss män av 11 kap. 23 6 andra stycket andra meningen KLförslagel och 171 a 6 andra slyckel andra meningen KL.

Del bör anmärkas atl en borgenär som trots att han är befriad frän bevakningsskyldighet bevakar sin fordran, inle får delta i omröstningen om han inte avstår frän kvittningsrätten eller förmånsrätten eller, i fall som avses i första stycket fjärde meningen, där angivna förutsättningar föreligger.

I 171 a 8 andra slyckel andra meningen KL sägs alt en svarande, som
med anledning av talan om återvinning kan få en fordran mol gäldenären,
deltar med fordringen "i förhandlingen". Detta uttryck, som har sin mot
svarighet i 18 8 första stycket AckL, torde innebära atl ålervinningssva- 354

randen fär delta i omröstningen om ackordsförslaget trots all han inte har Prop. 1986/87:90 bevakat fordringen. Med tanke pä att bevakning inte krävs i dessa fall när 12 kap. bevakningsförfarande har anordnats (4 kap. 21 8), finns det goda skäl för atl tilläla borgenären atl delta i omröstningen.

Eftersom möjligheten all delta i omröstningen ulan bevakning är all se som etl undantag frän huvudregeln i första styckel, har en motsvarighet lill nämnda bestämmelse i KL tagits upp som andra stycke i förevarande paragraf Där sägs all ifrågavarande borgenär deltar i omröstningen utan bevakning oavsett om han har fåll en sädan fordran eller kan fä del. Som framgår av 25 6, som i övrigl motsvarar 171 a 6 KL, har den paragrafens andra stycke begränsats till alt behandla borgenärens rätt all frän del belopp som han har ålagts att återbära genom älervinningsdomen, dra av den utdelning som tillkommer honom.

I det fjärde styckel har termen äganderältsförbehäll bytts ul mol förbehåll om äterlaganderätt i syfte att anpassa terminologin till den som används i bl.a. ulsökningsbalken och konsumenlkreditlagen (1977:981).

12 6

En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inle hinder mol att borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit medge atl en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra ät förvaltaren att ingå förlikning med borgenären. Kan förlikning inle träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs i 17 8 första styckel för bestämmande av omröstningens utgång. Har en anmärkning mot nägon yrkad fordran eller förmånsrätt prövats enligt 9 kap. 16 6, skall rättens avgörande dock tillämpas vid omröstningen i ackordsfrågan, om del inle före omröstningen visas all avgörandet har ändrats av högre rätt.

Förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en fordran fär inle ingås på någol annat sätt än som har nämnts nu, om inle alla vars rätt är beroende av föriikningen samtycker lill del.

Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 12 8 KLförslagel och 158 8 fjärde och femte styckena KL.

Om det pä grund av en tvistig fordran inte går att avgöra hur omröstningen har utfallit skall frågan enligt 17 8 första styckel prövas av rälien vid en förhandling. Vid förhandlingen skall också avgöras om ackordet skall fastställas eller inle. Ovissheten om en fordran skall berättiga en borgenär all delta vid omröstningen utgör alltså i del beskrivna lägel hinder mol alt rälien fastställer ackordet. Om förvaltaren är ensam närvarande kan han ge sig själv uppdraget alt träffa förlikning med den bevakande borgenären Gfr 9 kap. 13 8).

13 8

Om både en borgenär och en borgensman eller nägon annan som förutom

gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna i ackords- 355

frågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens Prop. 1986/87:90 fordran. Kan de inle enas, gäller borgenärens mening, om inte de andra 12 kap löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 13 8 KLförslagel och 159 8 KL.

14 6

Gäldenären fär inte återta eller ändra ackordsförslaget utan rättens medgivande. Etl yrkande om detta skall framställas senast vid sammanträdel och innan omröstningen sker.

Om en ändring i ackordsförslaget medges, får prövningen av ackordsförslaget skjutas upp lill ett fortsatt sammanlräde inom tre veckor. Om ändringen inle medför atl förslaget blir sämre för borgenärerna, fär prövningen skjutas upp endast om del finns särskilda skäl lill det.

Om rätlen i någol annal fall än som avses i andra stycket, efler all ha hört förvaltaren och de närvarande borgenärerna, anser att del finns särskilda skäl för att borgenärernas prövning av ackordsförslagel skjuls upp, fär rätten besluta om uppskov till etl fortsatt sammanlräde inom tre veckor.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 14 8 KLförslagel och i huvudsak med 161 6 första, andra och Qärde styckena KL.

1 161 8 första slyckel KL sägs all särskild talan mot konkursdomarens beslut i fräga om återtagande eller ändring av ackordsförslag inle får föras. En motsvarande bestämmelse återfinns i 16 kap. 7 8 andra stycket 1. I 161 8 tredje stycket KL finns regler om konkursdomarens skyldighet all lämna information om ett fortsatt sammanlräde. Motsvarande föreskrifter bör flyttas fill den nya konkursförordningen.

Borgenärsmajorilei vid ackord m.m. 15 8

Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår fill tre femtedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsförslaget anses antaget om tre Qärdedelar av de röstande har enats om förslaget och deras fordringar uppgår lill tre Qärdedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 15 8 KLförslagel och 162 8 KL.

16 6

Anser en borgenär eller gäldenären all ell beslut genom vilket elt ackords
förslag har förkastats av borgenärerna inle har fillkommit på lagligt sätt, fär
han överklaga beslutet i hovrätten inom tvä veckor från beslutet. Gäldenä
ren fär dock överklaga beslutet endast om hans rätt kan vara beroende av
det. Beslutet tillämpas omedelbart, om inte något annat förordnas. 356

Paragrafen överensstämmer med 16 kap. 8 8 andra och iredje styckena Prop. 1986/87:90 KLförslagel och i sak med 210 b 6 andra och tredje styckena KL, jämförda 12 kap. med 210 8 KL saml 21 8 lagen (1946:804) om införande av rättegångsbalken.

1 motiveringen under rubriken lill 16 kap. redogörs för de överväganden som har föranlett atl det i det kapitlet behandlas endast vissa frågor rörande handläggningen vid rätten och dess beslut i konkursärenden. Borgenärerna fär enligt konkurslagen falla beslut som kan överklagas i tvä fall. Det ena fallet behandlas i 9 kap. 14 8 och rör beslut vid föriikningssammanträdet atl träffa förlikning angående en anmärkning mol en fordran som har gjorts gällande i konkursen. Del andra fallet behandlas i förevarande paragraf och avser borgenärernas beslut alt förkasta ett av gäldenären framlagt ackordsförslag. Om borgenärerna antar ackordsförslagel, skall del efter viss prövning fastställas av rätten (se 17 8).

Borgenärernas beslut enligt denna paragraf kan inle överprövas i sak. Hovrättens prövning kan endast avse frågan om beslutet har fattats pä ell lagenligt sätt.

Borgenärernas beslut skall tillämpas omedelbart om inte annal förordnas. Arbetet med att avsluta konkursen skall alltså omedelbart vidta.

Faststäilelse av ackord

17 8

Har ett ackordsförslag antagils vid sammanträdet men finns det enligt 19 6 anledning all inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid sammanträdet inle kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenärerna.

Om ackordsfrågan inle skall prövas vid en förhandling, skall rätten fastställa ackordet.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inle längre rådrum är nödvändigt pä grund av särskilda omständigheter.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 11 kap. 16 8 KLförslagel och 164 6 första, andra och fjärde styckena KL.

Enligt 164 6 KL skall konkursdomaren i den i första styckel angivna situationen hänskjuta frågan till rälien. I 164 8 iredje slyckel KL sägs inledningsvis atl konkursdomaren, när ackordsfrågan har hänskjutits till rätlen, skall utsätta målet all förekomma så snart som möjligt. Vidare anges vilka som skall kallas till förhandlingen. Motsvarande bestämmelser har i milt förslag tagits upp i 20 6.

18 8

Är utgången av omröstningen över ackordsförslagel beroende av om kvar
stående anmärkningar godkänns eller inte och finns del i övrigl skäl att
fastställa ackordet, skall rätten vid förhandlingen först pröva anmärkning
arna eller sä många av dem all utgången av omröstningen blir densamma
vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inle. 357

Paragrafen överensstämmer i sak med 11 kap. 17 6 KLförslagel och 165 8 Prop. 1986/87:90
första meningen KL. 12 kap.

I 165 6 andra meningen KL anges att talan i detta fall inte får föras mol rättens beslut med anledning av en framställd anmärkning. Den bestämmelsen återfinns i 16 kap. 7 6 första stycket.

19 6

Ett ackord får inte fastställas, om

1. ärendet inle har handlagts pä föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat på ackordsfrågans utgång,

2. ackordet inte uppfyller de villkor som anges i 5 8,

3. det finns skälig anledning att anta all gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär i avsikt all inverka på ackordsfrågan eller all något annat svek har ägt rum vid ackordet eller

4. ackordet uppenbari är fill skada för borgenärerna.

Även om första stycket inte är tillämpligt fär rätten efter omständigheterna vägra atl fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt faststäilelse pä grund av atl

1. betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inle finns,

2. ackordet är till skada för borgenärerna eller

3. ackordet av nägon annan särskild anledning inle bör medges. Vägras faststäilelse enligt första stycket 1 och är inle förslaget förkastat

av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna pä nytt pröva ackordsförslaget och ett sammanträde sättas ut för detta. Ett sådant sammanträde fär hållas tidigast tio dagar efter beslutet om vägrad faststäilelse. Borgenärerna skall kallas till sammanträdet. Kallelsen skall kungöras.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 18 8 KLförslagel och i sak med 166 8 KL.

Den i iredje stycket angivna tidsfristen beräknas i dag pä det sättet atl kungörelsen skall ha varit införd i bl.a. Post- och Inrikes Tidningar minst tio dagar före sammanträdet. Här räknas fiden, i överensstämmelse med kommitténs förslag, från dagen för beslutet om vägrad faststäilelse.

I 166 6 tredje stycket KL sägs bl.a. att talan mol rättens beslut att borgenärerna pä nytt skall pröva ackordsförslagel inte fär föras särskilt. Denna bestämmelse återfinns i 16 kap. 7 8 andra stycket 2. I 166 8 Qärde slyckel KL finns regler om kallelser fill det utsatta sammanträdet och om särskilda underrättelser till borgenärerna m.fl. Bestämmelserna om kallelse av borgenärna har lagils upp i Iredje stycket av förevarande paragraf. Bestämmelser i övrigl om underrättelser bör föras in i förordningen.

20 6

En förhandling enligt 17 8 skall äga rum sä snart som möjligt. Till förhandlingen skall förvaltaren, gäldenären och de borgenärer som var närvarande vid sammanträde som avses i 8 6 kallas.

Paragrafen motsvaras närmast av 16 kap. 12 6 KLförslagel saml 164 6

Iredje styckel KL. 358

Alt förhandlingen skall äga rum så snart som möjligt stär i principiell Prop. 1986/87:90
överensstämmelse med vad som gäller för närvarande. 12 kap.

Enligt 211 § första slyckel KL gäller att mäl som avses nu skall utan förberedelse företas lill huvudförhandling. Vidare gäller atl rätten kan förordna atl förberedelse skall äga rum om mälel sätts ul lill fortsatt eller ny huvudförhandling och förberedelse krävs för att målet skall kunna slutföras vid denna förhandling. Mitt förslag innehåller inle några regler om förberedelse. Hinder möter dock inte all en fortsatt förhandling hälls, om ackordsfrågan inle kan slutligt prövas vid det första förhandlingstillfäl-lel. (Se vidare härom vad som sägs i anslutning lill 16 kap. 2 8.)

Till förhandlingen skall förvaltaren, gäldenären och de borgenärer som var närvarande vid sammanträde som avses i 8 6 kallas. Liksom fallet nästan alltid är i konkurssammanhang ulgör parts eller annans ulevaro inte hinder mot att frågan prövas och avgörs (16 kap. 2 8).

Verkan av ackord 21 8

Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som har haft rätt atl efler bevakning rösta om ackordsförslaget.

Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fräga om belopp som inle kan tas ul ur egendomen.

En borgenär har, ulan hinder av ackordet, den rätt fill kvittning som han kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 88.

Paragrafen slammer överens med 11 kap. 19 6 KLförslagel och 168 6 KL.

22 6

En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 20 8 KLförslagel och 169 8 KL.

23 8

En anmärkning mol en bevakning skall, om förmånsrätt yrkas för den bevakade fordringen, prövas pä det sätt som föreskrivs i denna lag även om ackord har kommit till stånd.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 21 8 KLförslagel och 170 6 KL.

24 8

Innan egendomen i boet lill följd av all ell ackord har fastställts återställs
fill gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder som boet har
ådragit sig las ul ur egendomen. Förvaltaren skall dessutom se till att de
borgenärer som har förmänsrätt för sina bevakade fordringar av egendo- 359

men, sä långt den räcker, fär den betalning som fillkommer dem pä grund Prop. 1986/87:90
av förmånsrätten. y2 kap

Ät nägon kostnad eller skuld tvistig, tillämpas 2 8 iredje styckel.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 22 6 KLförslagel och i sak med 171 8 KL.

11716 KL anges hur boel skall avvecklas sedan konkursen har lagts ned efter frivillig uppgörelse eller ackord har fastställts. 1 2 6 har bestämmelserna som rör avvecklingen i det förstnämnda fallet förts in. I denna paragraf upptas reglerna för avveckling av boel efter del alt ackord har fastställts.

25 6

När ackord har fastställts, fär talan om återvinning inte väckas av nägon borgenär som omfattas av ackordet. Talan som har väckts på behörigt sätt får trots det prövas.

Vad som vinns genom ålervinningstalan och inte behövs för nägot sådant ändamål som avses i 24 6 skall, sedan kärandens kostnader har ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande som med anledning av kärandens talan fär en fordran mot gäldenären har rätt atl pä vad han annars skulle ha fält beiala avräkna den utdelning som tillkommer honom.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 11 kap. 23 6 KLförslagel och 171 a 6 KL.

I 171 a 8 andra stycket andra meningen KL finns del en regel som anger att en svarande som med anledning av ålervinningstalan kan fä en fordran mol gäldenären fär delta med fordringen i förhandlingen. Denna bestämmelse har flyttats till II 8 andra styckel. Skälen för delta framgår av mofiveringen till den paragrafen.

Tillsyn över ackord

26 6

På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om det finns skäl lill det, förordna förvaltaren eller någon annan lämplig person atl utöva fillsyn över atl gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen förordnas.

Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.

Tillsynsmannen skall entledigas av rätlen, om det visar sig att han inle är lämplig eller att han av nägon annan särskild orsak bör skiljas frän uppdraget.

Paragrafen överensstämmer med II kap. 24 8 KLförslagel och 171 b 8

KL. 360

27 8 Prop. 1986/87:90

Arvode lill tillsynsmannen och ersättning för de kostnader som uppdraget '-2 kap. har medfört skall prövas av rätten, om tillsynsmannen eller gäldenären begär del. Sä länge ackordet inle har fullgjorts, får en sådan begäran framställas ocksä av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 25 8 KLförslagel och 171 c 6 KL.

Det förtjänar alt uppmärksammas all arvode och kostnadsersättning till tillsynsmannen inle utgör en konkurskostnad eller en fordran mot konkursboet. 1 stället jämställs tillsynsmannens krav med andra fordringar pä gäldenären och får i en ny konkurs göras gällande på vanligt sätt, dock med förmånsrätt enligt 10 6 förmånsrätlslagen.

Förverkande av ackord 28 8

På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätlen förklara alt den eftergift som genom ackordet har medgelis gäldenären förfaller, om gäldenären

1. har gjort sig skyldig till oredlighet mol borgenärer eller i hemlighet har
gynnat nägon borgenär i syfte all inverka på ackordsfrågan,

2. åsidosätter vad som åligger honom enligt 26 6 andra slyckel eller

3. på något annal sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet.

Föriikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen, får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mol gäldenären eller mol den som har gått i borgen för ackordet.

Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 26 8 KLförslagel och 172 6 KL.

4.1.13 13 kap. Förvaltarens slutredovisning

I 10 kap. KL finns regler om förvaltarens skyldighet atl avge slulredovis- 13 kap. ning och om klander av sådan redovisning. Kapitlet innehåller bara fyra paragrafer (189-192 86). En av dem, 189 8, är dock myckel omfattande. Bestämmelserna lar främst sikte på ordinär konkurs men i 190 och 191 88 finns vissa för de båda handläggningsformerna gemensamma regler. Regler om förvaltares redovisningsskyldighet i mindre konkurs finns i 185 a, 185 d, 185 f och 185 g 86. Reglerna om slutredovisningen är i viss utsträckning olika i ordinär konkurs och i mindre konkurs.

1 KLförslagel har bestämmelserna om förvaltares redovisningsskyldig-
hel tagits in, såvitt gäller stor konkurs, i 12 kap. och såvitt rör mindre
konkurs i 14 kap. 19 och 20 86. Den systematiska uppbyggnaden av 12 kap.
KLförslagel utmärks i jämförelse med KL av en betydligt ökad överskåd
lighet. I 14 kap. 19 och 20 88 KLförslagel har använts en i princip likartad
systematik. Utformningen av redovisningsreglerna i KLförslagel har inle 361

utsatts för nägon kritik under remissbehandlingen. Den valda utformning- Prop. 1986/87:90
en har lagts till grund för redovisningskapitlel i mitt förslag. 13 kap.

1 189 6 femte styckel KL föreskrivs att fillsynsmyndighelen skall skicka vissa underrättelser i anledning av atl slutredovisning har avgetts. Där anges ocksä all myndigheten skall översända avskrifter av redovisningshandlingarna till konkursdomaren. Med undantag för denna senare regel, vars motsvarighet återfinns i 13 kap. 3 6, bör bestämmelser motsvarande 189 8 femte stycket KL las upp i den nya konkursförordningen.

I sak innehåller KLförslagel inle några mer betydelsefulla nyheter. Del är främst fråga om smärre följdändringar.

I mitt förslag har till följd av del enhetliga förfarande som jag föreslär alla regler om förvaltarens slutredovisning samlats i elt kapitel. I syfte atl ytterligare öka regleringens överskådlighel har i förhällande till KLförslagel vissa redakfionella förändringar vidtagits. Den av konkurslagskommitlén föreslagna grundläggande systemaliken har dock behållits.

Kommittén har föreslagit att kravet alt förvaltaren till sin slutredovisning skall foga verifikationer o.d. nu slopas. Förslaget har utsatts för kritik från SACO/SR och vissa kronofogdemyndigheter och nuvarande regler har behållits i mitt förslag (3 8).

För atl markera atl tiden för granskningen av redovisningen inte alltid ligger i direkt anslutning lill alt den avges, har en ny rubrik Granskning av slutredovisning införts. Dessutom har en ny paragraf (8 8) förts in för atl klargöra atl riksskatteverkel för del allmännas talan i högsta domstolen även i mål om klander av förvaltares slutredovisning.

Det enhetliga konkursförfarandel påkallar inga slörre sakliga ändringar i förhållande till kommitténs förslag. Där reglerna i dag är olika för ordinär och mindre konkurs har en samordning skett. Reglerna om beräkning av liden för väckande av klandertalan har förenklats. Förvaltaren skall enligt förslaget alllid ge in en avskrift av redovisningshandlingarna till rätten. Etl av skälen för delta är att skapa en enhetlig utgångspunkt för beräkningen av klandertiden. Undantag härifrän har dock gjorts för de fall när tillsynsmyndigheten avger ullätande över redovisningen. Klandertiden beräknas i dessa fall från en dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Dagen skall bestämmas sä att minst tre månader förflyter från den tidpunkt dä kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Avgivande av slutredovisningen I 6

Förvaltaren skall avge slutredovisning för sin förvaltning i enlighet med vad som föreskrivs i detta kapitel. En förvaltare som avgår innan konkursen är avslutad skall avge slutredovisning, även om han har haft hand om förvaltningen tillsammans med andra förvaltare. Har förvaltningen varit delad, behöver redovisningen omfatta endast den del av förvaltningen som har ankommil på den avgående förvaltaren ensam.

Om förvaltarens skyldighet all under konkursen redovisa medelsförvall-
ningen m.m. finns del bestämmelser i 7 kap. 18-21 86. 362

Första styckets första mening överensstämmer med 12 kap. 1 6 första Prop. 1986/87:90 stycket KLförslagel. Andra meningen i samma stycke överensstämmer i 13 kap. sak med 12 kap. 2 6 andra stycket KLförslagel. Del andra stycket överensstämmer med 12 kap. 1 8 andra styckel KLförslagel.

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i KL. Första styckets andra mening motsvaras dock i viss mån av 189 8 första slyckel KL. Regler som ålägger förvaltare skyldighet att avge redovisning för sin förvaltning återfinns på flera olika ställen i KL.

Slutredovisning skall avges

1. om konkursbeslutet hävs av högre rätt,

2. om förvaltaren avgår före konkursens slut,

3. om konkursen avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar,

4. om konkursen avskrivs därför att ingen fordran har gjorts gällande i konkursen,

5. vid utdelning och vid efterutdelning enligt 11 kap. 20 8,

6. vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 6,

7. om konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse,

8. om egendomen i boet återställs fill gäldenären till följd av alt ackord har fastställts.

Paragrafen motsvaras av 12 kap. 2 6 första stycket och 14 kap. 19 5 första styckel KLförslagel. Den motsvarar närmast 189 6 första och andra styckena saml 190 6 första och tredje styckena KL.

Paragrafen har fält sin slutliga utformning efter förslag av lagrådei. Jämkningarna i förhållande till del remitterade förslaget har samband med de på lagrådets inrådan vidtagna ändringarna i II kap. 19-21 66 och rubriken till 12 kap.

När en konkurs avslutas eller en förvaltare avgår skall slutredovisning alltid avges. Paragrafen innehåller av pedagogiska skäl en fullständig uppräkning av de olika situationer då skyldighet för förvaltaren all avge slutredovisning inträder. Lagtekniskt skiljer sig regleringen från KLförslagel därigenom alt uppräkningen här ulgör en egen paragraf I syfte alt öka tydligheten har de olika situationerna beskrivits och hänvisningar till andra lagrum undvikits så långt möjligt.

Ocksä utformningen av de olika punkterna i uppräkningen skiljer sig något från KLförslagel. Med det enhetliga konkursförfarandel följer atl uppräkningen blir gemensam för alla konkurser. Vidare har de olika utdel-ningssituaiionerna här slagits samman till en punkt, eftersom samma regler om redovisningsskyldigheten bör gälla oavsett om det är fråga om vanlig utdelning eller efterutdelning. Efterutdelning i förenklad form enligt 11 kap. 21 6 har dock lagils upp i en särskild punkt.

Slutredovisning skall avges i följande fall.

Punkt I: Konkursbeslulel hävs av högre rätt. Redovisningen är av
intresse främst för gäldenären. Av 2 kap. 25 6 följer atl boets egendom
skall återställas till gäldenären i den män den inte behövs för betalning av
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig. 363

Punkl 2: Förvaltaren avgår före konkursens slut. Av 1 6 första styckel Prop. 1986/87:90 andra och iredje meningarna framgår att förvaltaren i denna situation är 13 kap. skyldig att avge redovisning även om flera förvaltare har utsetts. Om förvaltningen pä grund av rällens beslut har varit delad enligt 7 kap. 3 8 första styckel behöver varje förvaltares redovisning dock endast omfatta den del av förvaltningen som har ankommit på honom ensam.

Punkt 3: Konkursen avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar. Reglerna om avskrivning av konkurs har samlats i 10 kap. Även om kvarvarande medel enligt 10 kap. 4 8 överlämnas lill borgenär eller gäldenären, betraktas förfarandet formellt som avskrivning på grund av otillräckliga tillgångar.

PwMr 4.-Ingen fordran har gjorts gällande i konkursen. Enligt 10 kap. 3 6 skall konkursen avskrivas om någon fordran i konkursen inte har gjorts gällande. Egendomen skall då sedan konkurskosinader och massaskulder har betalts återställas lill gäldenären (10 kap. 4 6).

Punkt 5: Konkursen avslutas med utdelning eller ordinär efterutdelning enligt II kap. 20 6.

Punkt 6: Enligt 11 kap. 21 6 får förvaltaren under vissa förutsättningar dela ul medel som blivit tillgängliga efter konkursens slul till berättigade borgenärer utan atl förslag lill efterutdelning behöver upprättas och kungöras.

Punkt 7: Konkursen läggs ned efler frivillig uppgörelse. Enligt 12 kap.

1 8 skall konkursen läggas ned om gäldenären träffar överenskommelser om betalning med alla sina borgenärer. Egendomen skall då återställas lill gäldenären sedan konkurskosinader och massaskulder har betalts (12 kap.

2 8).

Punkt 8: Ackord har fastställts i konkursen. När ackord har fastställts skall förvaltaren enligt 12 kap. 24 8 överlämna egendomen lill gäldenären sedan konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig har betalts.

Slutredovisningen skall avges lill tillsynsmyndigheten. Till slutredovisningen skall förvaltaren bifoga de handlingar som är av betydelse för kontroll av redovisningen. Förvaltaren skall ge in en kopia av redovisningen lill rätten. I fall som avses i 2 8 1,4 och 7 skallen kopia samtidigt lämnas fill gäldenären.

Paragrafen motsvaras närmast av 12 kap. 3 8 första styckel och 5 6 och 14 kap. 19 6 tredje stycket KLförslagel samt 185 f 8 första stycket andra meningen, 189 6 första och andra styckena och 190 6 första styckel KL.

Förvaltaren skall enligt första meningen alllid avge sin slutredovisning fill tillsynsmyndigheten. Av 5 8 framgår atl myndigheten bl.a. när konkursen avslutas med utdelning skall granska redovisningen och avge ett utlåtande över den.

Enligt 185 f 8 första styckel andra meningen KL skall förvaltaren fill sin
slutredovisning till tillsynsmyndigheten foga de handlingar som kan vara 364

av betydelse för kontroll av redovisningen. Konkurslagskommitlén har Prop. 1986/87:90 föreslagit att detta krav slopas och anser att det bör ankomma pä tillsyns- 13 kap. myndigheten alt vid behov fordra in sådana handlingar. Förslaget har väckt kritik vid remissbehandlingen. Flera kronofogdemyndigheter har uttalat atl dessa verifikationer är av största betydelse vid deras kontroll av förvaltningen. SACO/SR hävdar atl kommilléförslaget pä denna punkt kommer all medföra atl tillsynsmyndigheterna nödgas atl alllid begära komplettering av förvaltarna. Att ha tillgäng fill verifikationer m.m. är, enligt SACO/SR, en förutsättning för en meningsfull granskning av slutredovisningen.

Jag delar den uppfattning som förts fram av nämnda remissinstanser. En för alla konkurser gemensam bestämmelse om att förvaltaren skall bifoga de handlingar som är av betydelse för kontroll av redovisningen har därför lagils upp som andra mening i paragrafen. Jag vill dock framhålla att del inte möter något hinder mot att förvaltaren och tillsynsmyndigheten exempelvis i de fall dä materialet är myckel omfattande träffar överenskommelse om all materialet i stället för att skickas lill myndigheten hålls fillgängligt pä annan plats Gfr 189 8 femte styckel första meningen KL).

Förvaltaren skall enligt tredje meningen alltid ge in en kopia av sin slutredovisning till rätlen. Delta innebär en förändring i förhällande till gällande ordning. 1 de fall dä redovisningen är av mindre intresse för borgenärerna behöver nämligen i dag förvaltaren inle ge in nägon avskrift av redovisningen lill rätten. Skälet för att nu föreslå denna ändring är främst att skapa förutsättningar för en mer enhefiig beräkning av den tid inom vilken klandertalan mol redovisningen måste väckas. Den dag som redovisningen kommer in till rätten utgör därvid en tidpunkt som är lätt att fastställa och bör i de flesta fall utgöra utgångspunkt för beräkningen. Se härom vidare i anslutning till 7 8. Förvaltaren behöver inte lill rätten ge in kopior av de verifikationer som i enlighet med vad som ovan sagts alltid skall fogas lill redovisningen när den avges till tillsynsmyndigheten.

De fall då slutredovisning skall avges kan delas in i tvä olika grupper. Den första gruppen avser fall dä redovisningen är av betydelse främst för borgenärerna och den andra fall dä redovisningen är av särskilt intresse för gäldenären. Till den senare gruppen hör de fall dä slutredovisning skall avges

- i samband med atl konkursbeslulel hävs av högre rätt (2 8 1),

- när konkursen avskrivs därför att ingen fordran har gjorts gällande i konkursen (2 8 4),

- när egendomen i boel återställs lill gäldenären till följd av all konkursen läggs ned efler frivillig uppgörelse (2 8 7).

Av fjärde meningen framgår alt förvaltaren i dessa fall samfidigt skall lämna en kopia av slutredovisningen ocksä till gäldenären. Till redovisningen behöver förvaltaren inte foga verifikalionshandlingarna. Pä den punkten instämmer jag i vad lagrådet har uttalat. Det saknas enligt min mening tillräckliga skäl för alt föreskriva alt slutredovisningen skall avges ocksä lill gäldenären när egendom överlämnas lill gäldenären med slöd av 10 kap. 4 8 2. Tillsynsmyndighetens granskning fär här anses tillräcklig.

365

4 6 Prop. 1986/87:90

I fall som avses 12 8 5 skall slutredovisningen avges samtidigt som utdel- ' ''■P' ningsförslagei ges in till rätten. 1 övriga i 2 8 avsedda fall skall förvaltaren avge redovisningen sä snart som möjligt.

Paragrafen motsvaras närmast av 12 kap. 2 6 tredje styckel och 14 kap. 19 8 andra stycket KLförslagel saml lill viss del av 189 6 första och andra styckena och 190 8 första styckel KL.

Paragrafen har fält sin slutliga utformning efter förslag av lagrådet.

I paragrafen anges när slutredovisningen skall avges.

Huvudregeln är atl redovisningen skall avges snarast efler del all förvaltarens uppdrag har avslutals. Vid utdelning gäller dock särskilda regler. Vid utdelning - både vanlig utdelning och ordinär efterutdelning - skall redovisningen avges samtidigt med att utdelningsförslaget läggs fram. Som framgår av nästföljande paragraf skall tillsynsmyndigheten i bl. a. dessa fall alllid avge ett utlåtande över redovisningen. När detta uttalande har av-getts till rätten, skall denna enligt 11 kap. 6 8 första stycket kungöra att utdelningsförslagel har lagts fram. Av 6 6 detta kapitel följer att upplysning om slutredovisningen skall tas in i samma kungörelse. Den senaste dagen för att framställa invändning mot utdelningen resp. väcka klandertalan mol redovisningen bestämmer rätten. De bestämda dagarna skall anges i kungörelsen (7 §).

Granskning av slutredovisningen

Tillsynsmyndigheten skall i de fall som avses i 2 6 2, 3, 5, 6 och 8 granska slutredovisningen saml i de fall som avses i 2 6 2, 5 och 8 avge ullätande över densamma. Tillsynsmyndigheten skall skicka utlåtandet till rätten. Redovisningen och utlåtandet skall hällas tillgängliga hos rätten och tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 12 kap. 3 8 andra stycket KLförslagel och motsvaras i viss män ocksä av 14 kap. 19 6 iredje stycket KLförslagel. Den överensstämmer i huvudsak med 189 8 tredje styckel första och andra meningarna KL.

Bestämmelserna om granskning av slutredovisningen tar sikte endast pä de fall då främst borgenärerna har elt intresse av redovisningen. De fall som avses är

- när förvaltaren avgår före konkursens slut (2 6 2),

- när konkursen avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar (2 8 3),

- vid utdelning och vid efterutdelning enligt 11 kap. 20 8 (2 6 5),

- vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 8 (2 6 6) och

- när egendomen i boet återställs till gäldenären lill följd av all ackord har faslslällls (2 6 8).

En uttrycklig bestämmelse om att tillsynsmyndigheten skall granska
slutredovisningen finns för närvarande endast såvitt gäller ordinär konkurs
i vissa fall (189 8 iredje stycket). Bestämmelsen är kopplad fill en skyldig- 366

het atl avge utlåtande över granskningen. För övriga fall dä slutredovisning Prop. 1986/87:90 skall tillställas tillsynsmyndigheten torde emellertid av regelsystemet följa 13 kap. alt redovisningen ocksä skall granskas och alt myndigheten är skyldig atl på lämpligt säll ge fill känna eventuell kritik av redovisningen, lät vara atl något formligt utlåtande inle behöver avges.

I mindre konkurs är nägon uttrycklig granskningsskyldighet inte föreskriven i nägot fall och inte heller en skyldighet att avge ullätande över redovisningen. Även i mindre konkurs mäste emellertid anses gälla att tillsynsmyndigheten skall granska en slutredovisning som tillställts myndigheten och framföra de anmärkningar den kan ha.

I första meningen anges i vilka fall tillsynsmyndigheten är skyldig atl granska slutredovisningen. Dessa fall överensstämmer med vad som i dag gäller enligt KL eller som får anses gälla ulan att granskningsskyldighet ålagts uttryckligen.

Det kan diskuteras om det när en konkurs avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar finns skäl att i alla situationer föreskriva en uttrycklig granskningsskyldighet. I den situationen att fillgängarna kanske läng tid efler edgängssammanträdet befinns otillräckliga, var antingen den ursprungliga bedömningen atl tillgängarna räckte för atl beiala kostnaderna för ell utdelningsförfarande inte riktig eller ocksä har någonting inträffat under mellantiden. Av förvaltarens slutredovisning bör då framgå vad som har föranlett den aktuella utvecklingen. Att tillsynsmyndigheten granskar slutredovisningen kan dä vara av värde.

Något egentligt behov av en liknande granskning vid avskrivning i nära anslutning till edgångssammanträdet föreligger däremot normalt inle, såvida inte medel överiämnas lill borgenär med slöd av 10 kap. 4 8, Det sagda talar för atl skillnad bör göras mellan fall dä avskrivningen sker i nära anslutning till edgångssammanträdet och övriga fall.

Del är emellertid angeläget atl reglerna om förvaltarens slutredovisning blir så enkla som möjligt och att splittring av regelsystemet undviks. Jag föreslär därför atl tillsynsmyndigheten generellt skall vara skyldig att granska slutredovisningen vid avskrivning på grund av otillräckliga till-gängar. Myndigheten bör lägga större vikt vid granskningen av de redovisningar som avlämnas i konkurser vari avskrivningsbeslutei fatlas först en fid efler edgängssammanträdet eller när medel överlämnats till borgenär enligt 10 kap. 4 8.1 andra fall kan granskningen vara mer översikthg.

Beträffande frågan i vilka fall tillsynsmyndigheten skall avge ett formligt utlåtande vill jag framhålla följande. Den mest praktiska situationen när utlåtande behövs är när en konkurs avslutas med utdelning eller ordinär efterutdelning (2 8 5). I enlighet med vad som nu gäller i ordinär konkurs föresläs alltså all tillsynsmyndigheten i bl.a. det fallet skall avge utlåtande över granskningen.

Som framgår av 11 kap. 6 8 skall rätten inte kungöra alt ett uldelnings
förslag har upprättats förrän tillsynsmyndighetens utlåtande har kommit in
lill rälien. Därför måste förvaltaren översända såväl utdelningsförslagel
som slutredovisningen till tillsynsmyndigheten för att myndigheten skall ha
en praktisk möjlighet all genomföra sin granskning och färdigställa elt
ullålande Gfr 11 kap. 5 8). 367

I enlighet med vad kommittén har föreslagit föreskrivs vidare atl utlåtan- Prop. 1986/87:90 de över slulredovsningen skall avges även när förvaltaren avgår före 13 kap. konkursens slut (2 8 2) och när egendom återställs till gäldenären efler fastställt ackord (2 6 8). Ocksä pä dessa punkter överensstämmer förslaget med vad som i dag gäller i ordinär konkurs.

Slutredovisningen och utlåtandet skall hållas tillgängliga för granskning hos rätten och tillsynsmyndigheten. Detta framgår av sista meningen i paragrafen.

I fall som avses 12 8 5 skall av den kungörelse som rätten utfärdar enligt

II kap. 6 8 framgå att slutredovisningen och utlåtandet är tillgängliga för
granskning och var handlingarna finns.

1 fall som avses 12 8 2 och 8 skall rätten, när tillsynsmyndigheten har lämnat sitt utlåtande, kungöra alt slutredovisningen och utlåtandet har avgetls samt var handlingarna är tillgängliga för granskning.

I de kungörelser som nämns i första och andra styckena skall del anges vad den som vill klandra redovisningen måste göra.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 12 kap. 4 8 KLförslagel. Del första styckel överensstämmer i sak med 189 8 tredje slyckel iredje meningen KL, del andra styckel i huvudsak med 189 8 tredje slyckel fjärde meningen KL samt det Iredje slyckel i sak med 189 6 Qärde stycket KL.

Paragrafen har fält sin utformning i enlighet med vad lagrådei har förordat Gfr 11 kap. 6 8).

Paragrafen innehåller regler om i vilka fall information om avgiven slutredovisning skall ske genom kungörelse och vad en sädan kungörelse skall innehålla.

Vid utdelning och ordinär efterutdelning skall enligt/örra siyckei information om slutredovisningen lämnas i den kungörelse som enligt 11 kap. 6 6 utfärdas med anledning av ell framlagt uldelningsförslag. Detta slår i principiell överensstämmelse med vad som gäller vid slututdelning i dag. Att handlingarna alllid skall hållas tillgängliga för granskning hos rätlen och tillsynsmyndigheten framgår av 5 6. Rätten är emellertid oförhindrad all i samråd med förvaltaren och tillsynsmyndigheten bestämma alt handlingarna dessutom skall finnas tillgängliga någon annanslans, Kungörelse om utdelningsförslagel och slutredovisningen skall därför alltid innehålla uppgift om bl.a. all handlingarna finns tillgängliga för granskning och var de finns.

Närmare regler om kungörandet finns i 15 kap. 1 8. Av 15 kap. 2 8 2 följer all kungörelsen om utdelning och slutredovisning får ersättas av särskilda undertättelser fill borgenärerna, dock endast om bevakningsförfarande har ägt rum i konkursen.

Om slutredovisning avges med anledning av atl förvaltare avgår i förlid
(2 8 2) eller med anledning av all egendomen i boel återställs lill gäldenä
ren fill följd av all ackord har kommit fill stånd (2 8 8), skall kungörelse om
avlämnad slutredovisning ocksä utfärdas av rätten. Delta skall ske sä snart
som tillsynsmyndigheten har lämnat sitt utlåtande över redovisningen lill 368

rätlen. Detta framgår a\ det andra siyckei. I 5 6 sägs att handlingarna alltid Prop. 1986/87:90 skall hällas tillgängliga för granskning hos rätten och tillsynsmyndigheten. 13 kap. Rälien kan bestämma atl handlingarna dessutom skall finnas tillgängliga nägon annanslans. Uppgifterna om ätt slutredovisningen och uttalandet har avgetls och var handlingarna finns skall framgå av kungörelsen.

I fall där redovisningen avlämnas därför all förvaltaren avgår i förtid kan rätten alllid, om förutsättningarna i övrigl föreligger, ersätta kungörelsen med särskilda undertättelser till borgenärerna.

Av del Iredje stycket följer atl det i kungörelser som avses i första och andra styckena alllid skall anges vad den som vill klandra slutredovisningen har alt iaktta. Närmare regler om klander av slutredovisning finns i nästföljande paragraf

Klander av slutredovisningen

Förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten och gäldenären. Även en borgenär får klandra redovisningen, om hans rätt kan vara beroende av den.

Talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.

I fall som avses i 2 6 2, 5 och 8 skall talan väckas senast den dag som rätlen bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas så all tre månader förflyter frän den lidpunkt dä kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar. I övriga fall skall talan väckas inom tre månader från den dag då kopian av redovisningen kom in till rätten.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 12 kap. 6 6 och 14 kap. 20 6 första och andra styckena KLförslagel samt 1918 KL.

Reglerna i första och andra styckena står nästan helt i överensstämmelse med gällande rält. Lagrådet har i anslutning till 17 kap. 2 6 ifrågasatt om del är nödvändigt atl inskränka borgenärernas rätt all klandra redovisningen lill vissa särskilt angivna fall. Enligt lagrådet torde det vara tillräckligt att som villkor för lalerällen uppställa kravet att borgenärens rätt kan vara beroende av slutredovisningen. Jag anser för min egen del att lagrådels påpekande är välmoliverat. Det första styckel har utformats i enlighet härmed.

Reglerna i tredje slyckel, som anger frän vilken dag som klandertiden skall räknas, har i mitt förslag förenklats. Stycket har utformats i enlighet med vad lagrådei har föreslagit Gfr 11 kap. 6 8). 1 de fall dä fillsynsmyndighelen avger utlåtande över slutredovisningen skall tiden räknas från den dag som rälien bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas så alt tre månader förflyter från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar. Sker utbyte av kungörelsen mol direkta underrättelser lill borgenärerna, framgår del av 15 kap. 2 8 andra stycket att tiden i stället skall beräknas frän dagen efler den dä undertättelserna sändes ul.

I mindre konkurs beräknas klanderliden även i fall när kungörelse utfär
das för närvarande frän den dag dä redovisningen kom in till rätlen. En 369

24 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 90

sådan ordning passar inle ihop med förslaget att kungörelsen om utdelning Prop. 1986/87:90 och slutredovisning skall utfärdas först sedan tillsynsmyndighetens utlä- 13 kap. lande har kommit in lill rätten. Detta förutsätts ske först en lid efter del atl redovisningen kom in lill rätlen.

1 alla övriga fall skall liden beräknas frän den dag då kopian av redovisningshandlingarna kom in lill rätlen. Delta står i principiell överensstämmelse med vad som i dag gäller i mindre konkurs. I de fall dä redovisningen är av intresse främst för gäldenären beräknas klandertiden i ordinär konkurs i dag från den dag dä redovisningen tillställdes denne. Konkurslagskommitlén föreslår atl tiden i dessa fall skall beräknas från den dag då redovisningshandlingarna kom gäldenären och tillsynsmyndigheten tillhanda. Stockholms tingsrätt har kritiserat detta förslag och hävdar atl det ofta kan vara svårt all nä gäldenären i konkursens slutskede. Detta gäller särskilt om konkursgäldenären är en juridisk person. Den framförda kritiken har, som framgått, lillgodosetls i mitt förslag.

Både i KL och KLförslagel behandlas ytteriigare ell speciellt fall, nämligen dä ordinär konkurs avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar (186 8 KL). Klandertiden beräknas i dessa fall frän den dag då avskrivningsbeslutei vann laga kraft. Om en mindre konkurs avskrivs pä grund av ofillräckliga tillgångar beräknas liden i stället från den dag dä avskrift av redovisningshandlingarna kom in till rälien (1916 första styckel jämfört med 190 6 andra och iredje styckena).

Av 10 kap. framgår att avskrivning pä grund av otillräckliga tillgångar i del enhetliga konkursförfarandel alllid sker i enlighet med de regler som i dag gäller för avskrivning av mindre konkurs. Även klandertiden bör då räknas från den dag då kopian av slutredovisningen inkom till rätten och inte från den dag då avskrivningsbeslutei vann laga kraft. Ell avgörande skäl för detta är all del inle finns någon absolut lid efler avskrivningsbeslutei inom vilken redovisningen skall avlämnas. Detta kan tänkas ske efter det att beslutet om avskrivning vann laga kraft.

I högsta domstolen för riksskatteverkel del allmännas talan i mäl som

avses i 7 6.

Paragrafen är ny och saknar motsvarighet i såväl KLförslagel som KL.

I 16 kap. 8 6 andra stycket sägs atl del allmännas talan i konkursärenden
i högsta domstolen förs av riksskatteverkel (RSV). Ell mäl om klander av
förvaltarens slutredovisning förs inte inom ramen för konkursärendet utan
som elt hell fristående tvistemål. Eftersom tillsynsmyndigheten enligt 7 8
första stycket fär klandra förvaltarens slutredovisning uppkommer frågan
vem som får föra talan vidare hos högsta domstolen. Utan särskild regle
ring skulle denna talerätt med lillämpning av 20 8 rättegångsbalkens pro-
mulgafionslag tillkomma riksåklagaren Gfr NJA 1983 s. 348). I principiell
överensstämmelse med 16 kap. 8 8 andra styckel föreslås därför att RSV
skall föra det allmännas talan också i mäl om klander av förvaltarens
slutredovisning. 370

9 8 Prop. 1986/87:90

En borgenär som har väckt klandertalan har rätt all av konkursboet fä 13 kap. ersättning för sina rättegångskostnader i den män de läcks av vad som genom rättegången har kommit boel lill godo.

Paragrafen överensstämmer med 12 kap. 7 8 Gfr 14 kap. 20 6 tredje stycket) KLförslagel och 192 6 KL.

Eftersom vinnande part i elt tvistemål normall sett i första hand är berättigad lill ersättning för sina rättegångskostnader av motparten torde bestämmelsens tillämpningsområde vara litet. Den kan dock länkas få betydelse i situationer exempelvis dä borgenär och förvaltare träffar föriikning och den har därför behållits.

4.1.14 14 kap. Konkurskostnader

Bestämmelser om kostnader i konkurs återfinns i dag i KL pä flera olika 14 kap. ställen. Reglerna om förvaltares arvode i ordinär konkurs återfinns i 82-86 a 66. Särskilda regler om konkurskoslnadernas fördelning när i boel finns egendom med särskild förmånsrätt finns i 81 8 KL. Beträffande de mindre konkurserna hänvisas i 187 6 till reglerna om ordinär konkurs, vilken paragraf ocksä innehåller en bestämmelse om arvodesiaxa i mindre konkurs. I 188 6 KL finns del regler som anger vem som slufiigen skall bära konkurskostnaderna när dessa inte kan tas ut ur boet. Hur kostnaderna för tillsynsverksamheten skall bäras framgår av 42 8 fjärde stycket KL.

Konkurslagskommitlén har strävat efler all samla reglerna om konkurskostnader i slor konkurs i ett kapitel, 13 kap. KLförslagel. Genom hänvisningar i 14 kap. KLförslagel blir dessa regler i slor utsträckning gällande även i mindre konkurser. Vissa avvikande bestämmelser finns dock. KLförslagel har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna. Den av konkurslagskommitlén föreslagna utformningen av kapitlet om konkurskostnaderna har också i allt väsentligt lagts lill grund vid utformningen av motsvarande kapitel i mitt förslag.

Med del enhetliga konkursförfarandet följer att bestämmelserna om konkurskostnader blir tillämpliga i alla konkurser. Sammansmältningen av reglerna för slor konkurs och mindre konkurs medför inle några nämnvärda komplikationer.

I sak föreslär kommittén förändringar pä sammanlagt fyra olika punkter.
Förbudet atl räkna arvode efter tid föresläs slopat. Rätlens handläggning
av arvodesfrågor i ordinär konkurs förenklas och förvaltares möjlighet atl
uppbära förskott pä arvodel vidgas. Kommittén föreslär slutligen en ut
vidgning av tillämpningsområdet för arvodestaxan i mindre konkurs. Des
sa förslag har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8). Sam
manfattningsvis framgår där att kommitténs förslag enligt min mening bör
genomföras, utom såvitt gäller ell utvidgat tillämpningsområde för arvo-
desiaxan. Även i övrigl har i jämförelse med KLförslagel vissa smärre
ändringar gjorts. Del är främst fråga om nödvändiga justeringar lill följd av
alt bestämmelserna avses bli tillämpliga i alla konkurser. Beträffande 371

dessa ändringar hänvisas lill specialmoliveringarna i anslutning lill de Prop. 1986/87:90
enskilda paragraferna. 14 kap.

Jag vill i detta sammanhang la upp frågan om hur samordningen av prövningen av förvaltarens arvodesanspråk och av utdelningsförslagel bör gå lill. Förvaltarens arvode påverkar utdelningen i konkursen eftersom det utdelningsbara beloppets storlek kan bestämmas först sedan förvaltarens arvode har fastställts. 1 ordinära konkurser brukar förvaltarna för närvarande inte lägga fram förslaget till slulutdelning förrän arvodesfrågan slutligt har avgjorts. 1 mindre konkurser är del däremot vanligt att förvaltarens arvode las upp lill prövning samtidigt som utdelningsförslaget prövas.

1 det enhetliga konkursförfarandet kommer prövningen av förvaltarens utdelningsförslag att tillgå pä samma sätt som i dag i de mindre konkurserna. Rätten skall pröva utdelningsförslagel och fastställa utdelningen i konkursen. Rälien är därvid oförhindrad att göra ändringar i förslaget eller att återförvisa del lill förvaltaren, som i enlighet med rättens direktiv har att upprätta elt nytt uldelningsförslag.

Den ordning som i dag tillämpas i ordinära konkurser medför den fördelen all förvaltaren när han upprättar utdelningsförslagel vet vilket arvodesbelopp han är berättigad atl uppbära. Del utdelningsförslag som han upprättar kan inte senare påverkas av att arvodesbeloppets storlek ändras.

Med denna ordning kan inträffa att om det är aktuellt atl fastställa särskilt arvode för viss egendom och det samtidigt är tvist om huruvida egendomen i fråga är belastad med särskild förmänsrätt, frågan om förmånsrätten kan komma atl prövas dels i samband med arvodesprövningen, dels i ell senare mål om klander av utdelningsförslagel. Samma fråga kan alltså komma atl prövas i tvä olika mäl. Denna situation, som kan synas vara någol udda men som då och dä uppkommer, skulle gä alt komma till rätta med genom en föreskrift om att arvodesfrågan vid utdelning alltid skall prövas samtidigt med utdelningsförslagel pä säll som i dag sker i mindre konkurser.

En sädan ordning är emellertid också förenad med vissa olägenheter. Om konkursdomslolen samtidigt meddelar beslut om förvaltarens arvode och om utdelning i konkursen kan den situationen uppstå att beslutet om utdelning vinner laga kraft medan arvodesfrägan förs upp till prövning i högre instans. Ändrar exempelvis hovrätten beslutet i arvodesfrågan mäste del inverka pä det dämera lagakraftvunna beslutet atl fastställa utdelning i konkursen.

De nu redovisade problemen bör kunna lösas genom föreskrifter om atl dels fingsrättens beslut i arvodesfrägan vid utdelning alllid meddelas samtidigt som tingsrätten beslutar att fastställa utdelningen i konkursen, dels rätlens beslut all fastställa utdelning i konkursen får ändras av högre rätt oavsett om talan har förts mot faslställelsebesluiet i den män ändringen föranleds av atl den högre rätten ändrar beslutet i arvodesfrägan. Bestämmelser om detta bör tas upp i en särskild paragraf Denna bör lämpligen placeras i nära anslutning till reglerna om handläggningen av arvodesfrågan.

En annan nyhet har tagits upp pä förslag av lagrådei. Om en förvaltare
utför arbete i samband med handläggningen vid rätten av en fråga om 372

utdelning är han i princip berättigad lill ersättning för sitt arbeie av boel. Prop. 1986/87:90 Jag förordar, i likhet med lagrådet, all rätten i det läget skall kunna 14 kap. bestämma ell liiläggsarvode till förvaltaren utan att behöva höra tillsynsmyndigheten eller borgenärerna.

Del nu ifrågavarande kapitlet innehåller inledningsvis allmänna bestämmelser om konkurskostnader (1-3 68). Regler om principerna för att bestämma förvaltarens arvode och olika handläggningsregler följer därefter (4-11 68). 1 12 8 behandlas förskott pä förvaltarens arvode och de båda nästföljande paragraferna (13 och 14 88) tar upp regler om förvaltarens ersättning för kostnader. Övriga konkurskostnader behandlas i 15-17 88. Kapitlet avslutas med en paragraf (18 8) som rör fördelning av konkurskostnader pä olika slag av egendom.

Allmänna beslämmelser

I 8

Med konkurskostnad avses

1. arvode och kostnadsersättning lill förvaltare,

2. arvode och kostnadsersättning lill en sädan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 8,

3. ersättning till etl sakkunnigt biträde som förvaltare har anlitat med slöd av 7 kap. 118,

4. ersättning till staten för tillsynen över förvaltningen,

5. kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen,

6. kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser lill borgenärerna som utfärdas i konkursen,

7. ersättning enligt 6 kap. 14 8 lill gäldenären eller någon annan för
inställelse.

Som konkurskostnad anses inte de kostnader för kungörelsen, kallelser och underrättelser som föranleds av efterbevakning.

Första slyckel överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 1 8 och 14 kap. 21 8 KLförslagel. Paragrafens andra stycke överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 2 6 andra styckel KLförslagel. Paragrafen saknar motsvarighet i KL.

Iförsia slyckel uppräknas alla olika konkurskosinader. I mitt förslag är
uppräkningen gemensam för alla konkurser. Arvode och kostnadsersätt
ning till en rådgivare som har utsetts enligt 7 kap. 7 8 (punkten 2) kan
förekomma inte bara i stora konkurser ulan i alla konkurser. Pä en punkt
avviker uppräkningen också i sak frän KLförslagel. Enligt 3 kap. 5 6 andra
och Iredje styckena är gäldenären och vissa andra personer berättigade att
i viss utsträckning erhålla nödvändigt underhäll av boet. Detta underhåll
anses i dag formellt vara en konkurskostnad. Detta medför att underhålls
beloppen kan komma atl ersättas av allmänna medel om boel inle räcker
lill för alt beiala alla konkurskosinader. Stockholms tingsrätt kritiserar
detta och anser atl enskildas rätt fill ekonomiskt understöd av del allmänna
bör regleras av sociallagsliflningen och inte av konkurslagen. Jag delar
denna uppfattning. Underhäll enligt 3 kap. 5 6 andra och tredje styckena
likställs därför i milt förslag inle med en konkurskostnad. 373

Alltjämt gäller dock att gäldenären och andra, om boets medel förslär Prop. 1986/87:90 därtill, är berättigade att i den utsträckning som följer av 3 kap. 5 8 erhålla 14 kap. underhäll av boet. Krav pä underhåll är att likställa med annan skuld som boel ådrar sig (massaskuld). Underhåll kan alltså ulgä ur boel endast om boel förslår lill del.

Första punkten upptar arvode och kostnadsersättning till förvaltare. Att förvaltaren är berättigad till särskild ersättning för kostnad som uppdraget har medfört överensstämmer i sak med gällande ordning. Vad som rätteligen skall betraktas som arvode respektive omkostnad torde som regel inte välla några slörre problem. Allmänna kontorskostnader ingår i arvodet. Till arvode bör även ersättning för tidsspillan hänföras. Ersättningen för omkostnader skall utgöra gotlgörelse för direkta utlägg eller motsvara de särskilda kostnader som förvaltaren har inom ramen för uppdraget. Ett exempel härpå är utlägg för nödvändiga resor. Ocksä kostnader för arkivering av gäldenärens redovisningshandlingar kan vara att hänföra hit.

1 princip hänförs till arvodet endast ersättning för förvaltarens eget arbete. Har förvaltaren med stöd av 7 kap. 11 8 anlitat ell sakkunnigt biträde kan, liksom enligt KL, tvä situationer föreligga: Antingen har biträdet goltgjorts med förvaltarens egna medel eller fått ersättning direkt ur boet. I båda fallen är det förvaltaren som i förhällande till det sakkunniga biträdet bestämmer ersättningens storlek. I det förra fallet skall ersättningen enligt mitt förslag, liksom enligt KL, ingå i det allmänna förvaltararvodel. I det senare fallet ingår ersättningen visserligen inle i arvodel men bör likväl beaklas när förvaltarens arvode bestäms. Det arbete som det sakkunniga biträdel utfört skall ju dä inle gottskrivas förvaltaren (se vidare under punkl 3). Av 6 8 andra stycket följer alt biirädesersätlningen alllid skall anges i den arbetsredogörelse som skall fogas lill förvaltarens arvodesräkning.

Andra punkten upptar arvode och kostnadsersättning till en sädan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 6. Närmare regler om dennes arvode finns i 15 6. Liksom enligt 50 a 6 femte stycket KL blir del enligt mitt förslag aldrig fråga om atl rätten prövar kostnadsersättningen.

Tredje punkten avser sädan ersättning lill etl sakkunnigt biträde som har berörts under första punkten. Närmare regler om denna bilrädesersältning finns i 16 8.

I fjärde punkten anges att ersättningen till staten för tillsynen över förvaltningen är en konkurskostnad. Enligt 17 8 första styckel las ersättningen ut ur konkursboet enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Femte punkten upptar kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen. Del är här fråga om kostnader vid domstolen dvs. kostnader för staten.

Kungörelsekoslnader m.m. vid efterbevakning avses bli läckta genom
den avgift som en efterbevakande enligt 9 kap. 20 8 andra stycket har alt
erlägga i förskott för atl efierbevakningen skall tas upp. I andra slyckel
anges uttryckligen atl de kostnader som avses i sistnämnda bestämmelse
inte anses utgöra konkurskosinader. Härav följer att boel inle svarar för
dessa kostnader ens om de överstiger den särskilda efterbevakningsavgif- 374

ten. Däremot svarar boel för kostnader som inte avses med avgiften, l.ex. Prop. 1986/87:90
kostnader som kan komma alt åläggas boet i en jävsprocess. 14 kap.

Enligt 15 kap. 2 6 skall i den paragrafen angivna kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna, om det saknas anledning atl anta att kostnaden för tillkännagivandet med kungörelse blir lägre eller om kungörelse i övrigl är lämpligare. Numera sänds alla kallelser och underrättelser med tjänstebrev oavsett om kostnaden för porto skall belasta boel. Kostnaderna har därigenom kommit att betraktas som övriga dom-slolskoslnader och betalas av staten. I enlighet med vad som kommittén har föreslagit bör ersättning till staten utgå ur boel ocksä för dessa kostnader. Ersättningen kan lämpligen las ul genom en schablonavgift. Vad som har sagts nu bör gälla inte bara de skriftliga undertättelser fill borgenärerna som enligt 15 kap. 2 8 ersätter en kungörelse ulan ocksä övriga skriftliga kallelser och undertättelser till borgenärerna som rätlen utfärdar i konkursen. En bestämmelse i ämnet har tagits upp i sjätte punkten. Det får ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer all meddela närmare föreskrifter om hur ersättningen skall las ul. Ell bemyndigande härtill finns i 17 8 andra stycket.

Enligt 6 kap. 14 8 kan gäldenären eller annan få ersättning av konkursboet för inställelser hos rälien eller annan. En sådan kostnad som boet åsamkas med stöd av nämnda paragraf räknas enligt sjunde punkten som konkurskostnad.

Enligt KL räknas kostnaden för hämtning enligt 94 8 som en konkurskostnad som i första hand skall las ut ur boel. Enligt mitt förslag skall däremot hämlningskoslnaden alllid betalas av staten (se 6 kap. 9 8 Qärde slyckel).

Konkurskostnaderna skall ulgä ur konkursboet framför andra skulder som boel har ådragit sig. I den mån konkurskostnaderna inte kan las ut ur boel, skall de betalas av staten, om inte något annat följer av 3 8.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 2 8 första styckel och 14 kap. 22 8 första stycket KLförslagel. Den motsvaras i sak av 188 6 första stycket första meningen samt andra och iredje styckena KL.

Av 11 kap. 1 6 första stycket framgår all konkurskostnaderna och boets massaskulder skall betalas innan utdelning äger rum i konkursen. I första meningen av förevarande paragraf klargörs all konkurskostnaderna skall utgå ur boel framför massaskulderna. Om boet inle ens räcker till betalning av konkurskostnaderna svarar staten för dem med visst undanlag.

Reglerna lar sikte främst på de konkurser som avskrivs pä grund av
otillräckliga tillgångar, dvs. enligt 10 kap. 1 8. Utformningen av bestäm
melserna om statens subsidiära ansvar för konkurskostnaderna gäller
emellertid också i de undanlagsfall då konkurser avslutas på någol annal
sätt ulan all boel förslär lill betalning av konkurskostnaderna. En sädan
situation kan tänkas uppkomma om boel består endast av egendom med
annan särskild förmånsrätt än den som följer med företagsinleckning. Av 375

18 8 andra styckel följer all ur sädan egendom fär utgå endast sädana Prop. 1986/87:90 konkurskostnader — däri inbegrips i delta sammanhang kostnader för 14 kap. egendomens vård och försäljning - som enligt första styckel samma paragraf alllid skall tas ut ur egendomens avkastning eller köpeskilling. Om förvaltaren misslyckas med atl sälja l.ex. en intecknad fasfighei eller uppnår så dåligt pris atl det inle ger boel något överskoll, får övriga konkurskosinader tas ut ur boet eller i sista hand betalas av allmänna medel.

Av 3 6 följer alt den borgenär som har ansökt om gäldenärens försättande i konkurs i vissa fall har ett ansvar för konkurskostnaderna. Undantag härför har gjorts i andra meningen.

3 8

Om en konkurs har uppställ på ansökan av nägon annan borgenär än staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. I 8, skall, i den mån konkurskostnaderna inle kan tas ut ur boel, borgenären svara för dessa, dock högst med etl belopp som motsvarar en tiondel av del vid liden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är flera borgenärer betalningsskyldiga, svarar de solidariskt. I beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär åläggas atl beiala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Kan kostnaderna inte heller las ul av borgenären, skall de betalas av staten.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 14 kap. 22 8 andra stycket KLförslagel och 188 8 första styckel andra-femte meningarna KL.

I paragrafen regleras sökande borgenärs subsidiära ansvar för konkurskostnaderna i de fall dä konkursen avskrivs på grund av otillräckliga fillgängar, dvs. enligt 10 kap. I 8.

Enligt 2 8 andra styckel lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs utgår betalning enligt garantin bl.a. för kostnad som avses i förevarande paragraf. Domstolsverket föreslär i sitt remissvar alt även en sökande vars fordran omfattas av den statliga lönegarantin bör befrias frän skyldighet alt betala konkurskostnader enligt denna paragraf

Domstolsverkets förslag skulle onekligen medföra en mer rationell hantering av kostnadsfrågan i de konkurser vari sökande borgenärs fordran omfattas av lönegarantin. Lönegarantin belastar emellertid inte statsbudgeten utan utgår frän en för ändamålet särskilt inrättad fond (lönegarantifonden). Fonden finansieras pä del sättet att en i lagen (1981:691) om socialavgifter särskilt angiven lönegaraniiavgifi enligt 4 kap. 10 8 samma lag förs till lönegarantifonden. Förslaget innebär alltså alt staten skulle fä vidkännas kostnaderna, vilket jag inte anser lämpligt.

Enligt 188 8 första stycket KL är en sökande borgenär subsidiärt ansva
rig för konkurskostnaderna endast om konkursen handläggs som mindre
konkurs. Detta gäller oavsett om konkursen avskrivs på grund av otillräck
liga tillgångar omedelbart i anslutning till edgängssammanträdet eller sena
re. Om konkursen däremot handläggs som ordinär konkurs inträder aldrig
nägot motsvarande kostnadsansvar för den borgenär som har ansökt om
gäldenärens försättande i konkurs. 376

Som framgår av 10 kap. har den särskilda ordning som enligt 186 8 KL i Prop. 1986/87:90 dag gäller för avskrivning av ordinär konkurs pä grund av otillräckliga 14 kap. tillgångar slopats i mitt förslag. Detta inverkar på frågan om borgenärs ansvar för konkurskostnaderna pä del sättet alt den hittills tillämpade skiljelinjen mellan ordinär och mindre konkurs inle kan utnyttjas för uppdelning av avskrivningsfallen. Antingen måste reglerna om borgenärs kostnadsansvar göras lika i alla konkurser eller också måste en ny skiljelinje dras upp. Jag har valt den förra lösningen.

För all borgenär i dag skall vara säker pä alt undgå ansvar för konkurskostnaderna måste konkursen handläggas som ordinär konkurs. För atl borgenär ä andra sidan skall kunna åläggas skyldighet all svara för dessa kostnader krävs att konkursen handläggs som mindre konkurs. Förutsättningarna för alt konkurs skall handläggas som mindre konkurs framgår av 185 8 första slyckel KL. Där sägs inledningsvis all konkurs skall handläggas som mindre konkurs om del finns anledning alt anta atl gäldenärens bo inte räcker lill betalning av de konkurskostnader som annars skulle följa. I etl sådant fall fyller kosinadsregeln i 188 8 KL elt syfte därigenom att borgenärer i förväg tvingas överväga om en konkursansökan är meningsfull. Kostnadsregeln kan således antas medföra all meningslösa konkursansökningar undviks.

Som mindre konkurs skall emellertid ocksä handläggas en sädan konkurs vari tillräckliga tillgångar finns men del kan antas atl boet med hänsyn till dess omfattning och övriga förhållanden är av enkel beskaffenhet. En konkurs som pä denna grund handläggs som mindre konkurs avvecklas pä elt sätt som principiellt överensstämmer med vad som sker i en ordinär konkurs. Trots del har sökande borgenär en skyldighet alt i begränsad omfattning svara för konkurskostnaderna om del senare - mol förmodan - skulle visa sig all tillgångarna inle räcker lill för betalning av konkurskostnaderna. Om däremot konkursen handläggs som ordinär konkurs och det senare visar sig alt tillgångarna trots allt inle räcker till betalning av konkurskostnaderna, har sökande borgenär inget ansvar för kostnaderna.

Reglerna om sökande borgenärs ansvar för konkurskostnaderna infördes i samband med 1979 ärs konkurslagsreform. Dåvarande chefen för justiliedepartemenlet anförde därvid all det fanns skäl att ålägga sökande borgenär visst kostnadsansvar i de konkurser där boets medel inle förslär lill konkurskostnaderna. En annan lösning skulle lämna fältet fritt för konkurser som inle tjänar något meningsfullt syfte.

Elt begränsat subsidiärt ansvar för konkurskostnaderna säkerställer all meningslösa konkursansökningar undviks. Del saknas däremot egentligen anledning atl som nu låta den omständigheten atl konkursdomaren beslutar om ordinär konkurs vara avgörande för borgenärens kostnadsansvar. 1 mitt förslag har därför annan sökande borgenär än staten generellt ålagts skyldighet all i den utsträckning som boet inte förmår att bära dessa kostnader betala kostnaderna intill etl visst högsta belopp, om konkursen avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar enligt 10 kap. I 8. Bortsett frän den nu redovisade nyheten överensstämmer 3 6 i sak helt med 188 8 första stycket andra-femte meningarna KL.

377

Förvaltarens arvode Prop. 1986/87:90

4 § 14 kap.

Arvodet lill förvaltaren bestäms av rätten. Om det har utsetts flera förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för var och en av dem.

Arvodel fär inte bestämmas till ell högre belopp än som med hänsyn till det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed del har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall fillämpas vid bestämmande av arvode lill förvaltaren om konkursen avskrivs enligt 10 kap 1 8-

Paragrafens båda första stycken överensstämmer i sak med 13 kap. 3 8 Gfr 14 kap. 23 6 första stycket) KLförslagel och 82 8 första och andra styckena KL. Del sista stycket överensstämmer i huvudsak med 14 kap. 24 8 andra slyckel KLförslagel och 187 6 tredje stycket KL.

Paragrafens båda första stycken är ocksä i dag tillämpliga i alla konkurser. I överensstämmelse med konkurslagskommitténs förslag har förbudet atl beräkna arvodel efter tid slopats. Skälen för denna förändring har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8.2). Förändringen kan antas medföra att rätlen och tillsynsmyndigheten ges ett bättre underlag vid prövningen av förvaltares arvodesanspråk. Den uppgivna fidsätgången blir en naturlig utgångspunkt vid bedömningen av del begärda arvodet. Andra faktorer som förvaltarens skicklighet och det sätt varpå uppdraget utförts skall dock alltjämt tillmätas betydelse vid prövningen av arvodes-anspråket. Den föreslagna ändringen fär däremot inte uppfattas så all arvodel skall bestämmas med utgångspunkt i den tid som konkursen har pågått.

I det tredje stycket har tagits upp ell bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer all fastställa taxa för bestämmande av arvode lill förvaltare i de fall då konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 8, dvs. på grund av otillräckliga tillgångar. 1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8.3) har kommitténs förslag atl utvidga taxeområ-del behandlats. Den nu föreslagna bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med 187 8 tredje stycket KL. En skillnad är att taxan alllid är tillämplig när konkurser avskrivs av den nämnda anledningen och inte som i dag bara i mindre konkurser. Av den allmänna motiveringen framgår skälen för den valda lösningen. 1 en konkurs som avskrivs först sedan den pågått en längre lid, dvs. en situation som liknar den som i dag behandlas i 186 8 KL, kommer i allmänhet arvodet inte atl bestämmas enligt taxa, eftersom förvaltarens som skäligt ansedda arvode i dessa fall nästan alllid kommer alt överstiga del laxebestämda arvodesbeloppet med mer än 50 %. Den nuvarande taxans konstruktion kan alltså i detta avseende bibehållas oförändrad.

Arvodet skall bestämmas fill etl visst belopp i ett för allt, om inle enligt

18 6 ett särskilt arvode behöver beräknas för egendom som avses där. Etl

sådant särskilt arvode får bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgörs. 378

När ett särskilt arvode bestäms för viss egendom, tillämpas de grunder Prop. 1986/87:90
för arvodesberäkningen som anges 14 6. 14 iap.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 4 8 Gfr 14 kap. 23 8 första stycket) KLförslagel och 83 8 KL Gfr 187 8 första slyckel) KL.

Arvodet bestäms efler framställning av förvaltaren. Har del utsetts flera förvaltare, börderas arvoden bestämmas på en gäng, om det lämpligen kan ske.

1 arvodesframstäliningen skall förvaltaren ange det belopp som han begär och, om det kan komma i fräga all bestämma ett särskilt arvode för viss egendom, även det beloppet. Till framställningen skall bifogas en redogörelse för del arbete som uppdraget har medfört med en specificerad räkning, som utvisar del begärda beloppels fördelning pä de olika förvallningsätgärderna. Har förvaltaren anlitat ett sådant biträde som avses i 7 kap. 11 6 och har biträdet erhållit gotlgörelse eller har förvaltaren lillgo-doförts ersättning för utgifter, skall del anges i redogörelsen.

Om del finns anledning att bestämma etl särskilt arvode för viss egendom, skall förvaltaren tillhandahälla rätlen en förteckning över de kända rättsägare som har särskild förmånsrätt i egendomen.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 5 8 Ofr 14 kap. 23 8 andra slyckel) KLförslagel och 84 8 Gfr 187 6 första styckel) KL.

Genom en hänvisning i 187 6 första styckel KL är 84 8 första stycket KL i dag tillämpligt också i mindre konkurser. Även en bestämmelse motsvarande 84 8 andra stycket KL, som överensstämmer med tredje stycket i förevarande paragraf bör gälla i alla konkurser. Att särskilt arvode skall fastställas för egendom med särskild förmånsrätt gäller ju redan i dag i mindre konkurser.

Av praktiska skäl har del andra styckel utformats sä atl del därav framgår klart att den specificerade räkningen får vara intagen i arbelsredo-görelsen.

Stockholms tingsrätt påpekar atl förvallarna inle är särskilt observanta på nödvändigheten av atl fastställa särskilt arvode för egendom med särskild förmånsrätt. Tingsrällen uppger all nägon rältsägarförteckning aldrig spontant har getts in lill tingsrätten. Däremot ger förvaltarna ofta in en sådan förvallningsredogörelse som avses i 128 6 Iredje styckel KL. Genom denna kan rätten själv bilda sig en uppfattning i frågan om särskilt arvode skall fastställas. Eftersom ansvaret för arvodels fastställande åvilar rätten bör, enligt tingsrätten, en förvaltningsredogörelse alltid ges in lill rätten i samband med framställningen om arvode. 1 annal fall blir rätten beroende av förvaltarens eget ställningstagande till frågan om särskilt arvode behöver fastställas.

För egen del vill jag först erinra om all del åligger i första hand förval
taren alt bevaka om del finns anledning all fastställa särskilt arvode för
egendom med särskild förmånsrätt. Av paragrafens tredje stycke framgår
atl förvaltaren sä snart del förekommer anledning alt fastställa särskilt
arvode för viss egendom är skyldig att tillhandahålla rälien en förteckning 379

över de kända rätisägarna med särskild förmånsrätt i egendomen. En Prop. 1986/87:90 sädan förteckning skall tillhandahållas även om förvaltaren själv inte har 14 kap. begärt all särskilt arvode skall fastställas.

Enligt 8 8 första slyckel åligger det rätten att, om särskilt arvode skall fastställas för viss egendom, bereda varje känd borgenär med förmånsrätt i egendomen tillfälle atl yttra sig över förvaltarens arvodesframsiällning. Detta bör ske även om förvaltaren själv inle har begärt särskilt arvode för egendomen i fräga. Rätten - och tillsynsmyndigheten - bör självmant se till atl arvode och de särskilda kostnader som anges i 18 8 tredje stycket fördelas pä olika slag av egendom oavsett om förvaltaren eller rättsägarna begär det. Om fördelning inle har skett och andra borgenärer menar atl sä borde ha skett, torde dessa nämligen vara oförhindrade att framställa invändning mot utdelningsförslaget.

Som nämnts i anslutning till kaphelrubriken skall rätten, om konkursen avslutas med utdelning, alltid besluta om arvodel samtidigt som rätten fastställer utdelningen i konkursen (9 6 första stycket). Härav följer bl.a. att rätten alltid har tillgäng til! såväl utdelningsförslagel som förvaltnings-redogörelsen när rätten bestämmer arvodet. Därigenom kan rätten dels fä tillgång fill etl underlag för bedömningen av om särskilt arvode behöver fastställas, dels kontrollera atl förvaltaren fullgör sin skyldighet atl inge den förteckning över rättsägare som avses i det tredje stycket.

Avser en arvodesframställning endast all etl särskilt arvode skall bestämmas för viss egendom, fär rälien avgöra om det finns skäl atl ta upp yrkandet lill prövning innan arvode i övrigl bestäms.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 6 6 första styckel andra meningen KLförslagel och 85 6 första stycket andra meningen KL.

De i 13 kap. 6 8 KLförslagel upptagna förfarandereglerna har samlats i den följande paragrafen.

I andra fall än de som avses i 9 8 tredje stycket och 10 6 skall rätten, innan arvodesframställningen prövas, inhämta yttrande i arvodesfrågan av tillsynsmyndigheten saml ge gäldenären och de borgenärer som hos rätlen har begärt det tillfälle att yttra sig över framställningen inom viss tid, minst två och högst fyra veckor. I fall som sägs i 6 6 tredje stycket skall varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att yttra sig över framställningen.

Rätten fär hälla förhandling i arvodesfrägan, om den finner skäl till del. Till förhandlingen skall förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären saml de borgenärer som har begärt att få yttra sig över arvodesframstäliningen kallas. I fall som avses i 6 8 tredje stycket skall varje känd borgenä" som har särskild förmånsrätt i egendomen kallas.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 13 kap. 6 8 andra stycket och 7 8

KLförslagel samt 85 6 KL. 380

Paragrafens första stycke har utformats i enlighet med vad lagrådei har Prop. 1986/87:90 föreslagit. Sålunda har undantag frän handläggningsreglerna i denna para- 14 kap. graf gjorts också för fall som avses i det i förhållande till lagrädsremissen nya iredje stycket i 9 8 (liiläggsarvode).

Förfarandereglerna för rättens prövning av förvaltares arvodesanspräk är nya i jämförelse med vad som i dag gäller i både ordinära och mindre konkurser. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8.4) framgår skälen för dessa förändringar. I jämförelse med KLförslagel har bestämmelserna omarbetats redaktionellt.

Reglerna i förevarande paragraf för prövningen av förvaltares arvodesanspräk skall tillämpas i alla konkurser utom i de konkurser som avskrivs eller läggs ner eller där konkursbeslutet upphävs eller vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 § (se 10 6). Detta är en nyhet också i jämförelse med KLförslagel. Vidare behöver reglerna inle tillämpas när del är aktuellt atl bestämma arvode till förvaltaren för hans agerande under handläggningen av en Ivistig utdelningsfråga i den mån han inte i sin ursprungliga arvodesräkning har beräknat ersättning för detta arbete (se 9 6 tredje stycket).

1 övrigt bör i del enhetliga konkursförfarandet gälla samma förfaranderegler i andra fall än som sagts nu. Genom atl förhandling inle görs obligatorisk vid arvodesprövning underlättas en samordning av regelsystemen.

Handläggningen hos rätten skall enligt/örsra stycket alltid inledas med atl rätten inhämtar tillsynsmyndighetens yttrande över arvodesframstäliningen. Dessutom skall rätten bereda gäldenären och de borgenärer som hos rätten särskilt har begärt det tillfälle alt yttra sig över framställningen inom viss tid. Denna tid skall vara minst två och högst fyra veckor. Om del finns anledning att fastställa särskilt arvode för viss egendom, skall varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen beredas tillfälle att yttra sig över framställningen även om han inte har begärt det. En underrättelse tili en borgenär enligt delta lagrum bör kunna översändas lill honom med posten i vanligt brev (se 15 kap. 4 6).

Som har framhållits i den allmänna motiveringen torde förhållandena endast undantagsvis vara sädana all förhandling behöver hällas i arvodesfrägan. Beslutet om förhandling fatlas enligt andra styckel av rätten. Beslutet kan fattas sä snart som arvodesframställningen har kommit in men ocksä senare, l.ex. dä tillsynsmyndighetens yttrande har kommit in eller den i första styckel angivna tidsfristen har gäll ut. Om rätten omedelbart fattar beslut om förhandling, bör underrättelser till gäldenären och de i första stycket angivna borgenärerna inte skickas särskilt. Dessa personer skall i stället kallas till rätten. 1 kallelsen bör dock anges att mottagaren i stället för all infinna sig inför rätten skriffiigen kan yttra sig över arvodes-framställningen. En föreskrift om det bör las upp i den nya konkursförordningen. Oavsett om rätlen beslutar om förhandling skall dock tillsynsmyndighetens yttrande alllid inhämtas.

381

9 8 Prop. 1986/87:90

I fall dä tingsrätten har atl fastställa utdelning eller efterutdelning i konkur- P'

sen skall beslut i arvodesfrägan meddelas samtidigt med beslutet om faststäilelse, när inte något annal följer av 7 8.

Oberoende av om talan har förts mot ett beslut om all fastställa utdelning eller efterutdelning får högre rätt som ändrar lägre rätts beslut i arvodesfrägan göra den ändring i beslutet om faststäilelse som föranleds därav eller, om del behövs, återförvisa utdelningsfrågan till förvaltaren.

Den domstol som har atl pröva en fråga om utdelning eller efterutdelning får bestämma liiläggsarvode till förvaltaren för arbeie i anledning av handläggningen av frågan vid domstolen.

Paragrafen saknar motsvarighet såväl i KLförslagel som i KL.

Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådei har föreslagit.

Under kapitelrubriken har skälen för de i de båda första styckena upptagna bestämmelserna redovisats. Syftet med dessa är att skapa en ändamålsenlig handläggningsordning för prövningen av arvodesfrägan när konkursen avslutas med utdelning.

Huvudregeln i första stycket alt arvode och utdelning skall fastställas samtidigt gäller givetvis endast när konkursen avslutas med utdelning. Den är också tillämplig vid ordinär efterutdelning. I andra meningen av första stycket görs emellertid undantag för det fallet att del före konkursens slul skall fastställas ell särskilt arvode för viss egendom och den frågan enligt 7 6 skall avgöras separat.

Om prövningen av utdelningsförslagel resulterar i atl ärendet återförvisas lill förvaltaren för upprättande av ett nytt uldelningsförslag, är förvaltaren berättigad lill ersättning för del arbete som detta medför. Av regleringen följer automatiskt atl förvaltaren är oförhindrad all begära ersättning för detta sitt arbete genom ett tillägg lill sin tidigare ingivna arvodes-framställning. Om del finns anledning atl anta atl prövningen av utdelningsförslagel kan dra ul pä liden, bör förvaltaren kunna tillerkännas förskoll pä sitt arvode enligt 12 6.

Del kan, som lagrådei påpekat, finnas anledning att erinra om atl om utdelningsförslaget återförvisas till förvaltaren, torde det innebära atl någol beslut i arvodesfrägan tills vidare inte skall träffas, även om den frågan i och för sig är klar för avgörande.

Om tingsrättens beslut i arvodesfrågan överklagas och detta leder lill atl
förvaltarens arvode ändras, berörs även utdelningsförslagel. För alt undvi
ka att högre rätt då anser sig vara förhindrad att vidta den nödvändiga
ändringen i utdelningsförslaget föreskrivs i andra stycket atl den högre rätt
som ändrar lägre rätts beslut i arvodesfrågan fär göra den ändring i beslutet
atl fastställa utdelningen som föranleds därav. Den högre rätten fär också
med anledning av del ändrade arvodesbeslulet återförvisa utdelningsfrå
gan fill förvaltaren. Delta innebär alt del kan dröja viss tid innan utdelning
en i konkursen slufiigl fastställs. Genom det utvidgade utrymmet för för
skottsbetalning lill borgenärerna bör emellertid dessas krav pä snar betal
ning ändå kunna tillgodoses. Även reglerna om utbetalning (11 kap. 10 8)
fyller samma funktion. I en situation dä arvodesfrägan överklagas bör
förvaltaren därför i den utsträckning som det är möjligl snarast beiala ul 382

medlen lill borgenärerna genom förskottsbetalningar eller enligt reglerna Prop. 1986/87:90
om förtida utbetalning av uldelningsmedel. 14 kap.

Del iredje stycket har tillkommit på förslag av lagrådet. Enligt lagrådet skulle del vara tungrott om ell yrkande från förvaltaren om arvode för del arbete som han lägger ner i anslutning lill handläggningen av en ivistig utdelningsfråga skulle behöva prövas i den i 14 kap. 8 8 föreskrivna ordningen. Yrkandet bör kunna prövas direkt av den handläggande domstolen, alltså även av högre rätt. Jag kan för egen del ansluta mig lill lagrådets synpunkter.

Lagrådei har ytterligare påpekat all om rälien beslutar om etl tilläggsarvode, den givelvis, i analogi med vad som föreskrivs i andra stycket, är oförhindrad atl räkna om utdelningsförslaget. Frågan, huruvida den som genom sin invändning mol utdelningsförslagel har föranlett boet kostnad för ytterligare arvode till förvaltaren kan bli äterbelalningsskyldig gentemot konkursboet, får inle sitt svar i paragrafen utan får lösas i rätlslill-lämpningen.

Lagrådet konstaterar avslutningsvis alt de föreslagna kompletteringarna i första och tredje styckena självfallet inle fär uppfattas sä, atl tilläggsarvode inle skulle kunna komma i fräga i andra fall än de med kompletteringarna avsedda. Något hinder kan inle heller anses möta mol all separat arvode bestäms för en förvaltare som avgår i förtid.

10 6

Om konkursen avskrivs eller läggs ned eller om konkursbeslulel upphävs eller om efterutdelning enligt 11 kap. 21 6 äger rum, skall rälien höra tillsynsmyndigheten innan arvode till förvaltaren bestäms.

Paragrafen motsvarar närmast 13 kap. 8 6 och 14 kap. 24 6 första styckel första meningen KLförslagel saml 187 6 första styckel första meningen KL.

Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådei har föreslagit.

Enligt kommittéförslaget skall det i denna paragraf föreskrivna förenklade prövningsförfarandel tillämpas vid avskrivning av mindre konkurs pä grund av bristande tillgångar saml dä konkursen avslutas med utdelning i förenklad form. Förslaget om utdelning i förenklad form har i milt förslag modifierats. Enligt mitt förslag (10 kap. 4 8) får sädan förenklad eller formlös utbetalning förekomma endast i sädana situationer dä boets tillgångar inte förslär att betala kostnaderna för utdelningsförfarandet. En sådan konkurs avslutas formellt med avskrivning enligt 10 kap. 1 8, dvs. pä grund av otillräckliga tillgångar, och kommer därmed också all inrymmas i den nu förevarande paragrafen.

Vidare skall enligt paragrafen det förenklade förfarandet vid prövning av
förvaltararvodel tillämpas oavsett pä vilken grund konkursen avskrivs.
Det skall också användas när konkursen läggs ner pä grund av frivillig
uppgörelse och när konkursbeslulel hävs av högre rätt och när efterutdel
ning sker formlöst enligt II kap. 21 6. 383

Tillsynsmyndigheten skall höras, men den behöver inte avge något Prop. 1986/87:90
skriftligt yttrande. 14 kap.

II 8

En förvaltare fär inle lyfta sitt arvode förrän han har avgett slutredovisningen för sin förvaltning.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 9 8 och 14 kap. 24 6 första styckel andra meningen KLförslagel saml 86 6 Gfr 187 8 första stycket) KL.

Förskott på förvaltarens arvode

12 8

Rätten fär tillerkänna förvaltaren skäligt belopp alt ulgä i förskott innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört, den tid under vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå saml övriga förhållanden.

En framställning om förskott skall ange det belopp som begärs och de skäl som åberopas för förskottsbetalningen. Till framställningen skall bifogas en redogörelse för del arbete som uppdraget har medfört och en uppgift om boets ekonomiska ställning. Rätlen skall inhämta yttrande i förskolls-frågan av tillsynsmyndigheten.

Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 10 8 KLförslagel och i huvudsak med 86 a 8 KL.

I paragrafen föresläs nya regler som innebär all möjligheterna för förvaltaren att uppbära förskott på arvode utvidgas. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8.5).

Även i fortsättningen bör dock en viss restriklivitel upprätthållas. För att förskott skall utgå bör förvaltaren ha nedlagt ett betydande arbeie pä konkursen. Konkursen bör ocksä beräknas pågå ytterligare sä läng tid att det framstår som obilligi alt kräva all förvaltaren skall invänta konkursens slut innan han fär betalt.

Bestämmelserna i förevarande paragraf är fillämpliga i alla konkurser. Förutsättningarna för atl sådant förskoll skall kunna utgå är emellertid sädana att förskott knappast kommer i fråga annal än i mer omfattande konkurser.

Förfarandet vid prövningen av förskottsfrågor överensstämmer hell med vad som gäller i dag frånsett atl del är rätlen och inte konkursdomaren som prövar frågan.

Förvaltarens ersättning för kostnader

13 6

Förvaltaren får under förvaltningens gäng ur konkursboet ta ul medel för
att betala de kostnader som uppdraget medför. Uttagen skall anges i
förvaltarens slutredovisning. 384

Paragrafen, som saknar motsvarighet i KL, överensstämmer i sak med Prop. 1986/87:90
13 kap. 11 8 KLförslagel. 14 kap.

KL bygger pä tanken atl förvaltaren under konkursen fär la ul medel ur konkursboet för att betala de kostnader som uppdraget medför allteftersom kostnaderna uppstår. Konkurslagskommitlén föreslär att del införs en bestämmelse som direkt ger ullryck ät den angivna principen. Kommitténs förslag har i denna del allmänt lämnats ulan erinran under remissbehandlingen. Även jag biträder förslaget.

Vad förvaltaren har betalat ut skall anges i slutredovisningen. En erinran om detta har förts in i paragrafens andra mening. Frågan om och i vad män en kostnad över huvud taget är ersällningsgill kan komma under domstols prövning i mäl om klander av slutredovisningen.

14 8

Avskrivs konkursen enligt 10 kap. I 6, skall rälien bestämma kostnadsersättningen till förvaltaren samtidigt som arvodel bestäms. Tillsynsmyndigheten skall höras också över begäran om ersättning för kostnader.

Paragrafen slår i saklig överensstämmelse med 13 kap. 12 6 och 14 kap. 25 8 KLförslagel saml 187 8 första styckel KL.

Bestämmelserna är tillämpliga i alla konkurser som avskrivs enligt 10 kap. 1 8, dvs. pä grund av otillräckliga tillgångar. Reglerna är ocksä i dag tillämpliga i både ordinära och mindre konkurser som avskrivs av samma anledning. Dessutom skall emellertid enligt 187 8 första stycket KL konkursdomaren bestämma förvaltarens kostnadsersättning även då en mindre konkurs avslutas med utdelning. Eftersom staten i dessa fall inte löper nägon risk all lill följd av 2 6 behöva stå för dessa kostnader saknas det egentlig anledning att ålägga rätten skyldighet all bestämma förvaltarens kostnadsersättning. Någon föreskrift om delta har därför inte lagils upp i mitt förslag.

Övriga konkurskostnader

15 6

Rätten bestämmer arvodet till en sädan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 6 efter att ha hört tillsynsmyndigheten och förvaltaren. Härvid tillämpas 4 8 andra styckel och 5 8.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 13 8 KLförslagel och i huvudsak med 50 a 8 femte styckel KL. Atl arvodet ulgör en konkurskostnad framgår av 1 8 första slyckel 2.

16 6

Ersättningen till ett sakkunnigt biträde som har anlitats med stöd av 7 kap.

11 8 bestäms av förvaltaren. 385

25 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 14 8 KLförslagel. Den saknar Prop. 1986/87:90
motsvarighet i KL. 14 kap.

Att förvaltaren bestämmer ersättningen åt etl sakkunnigt biträde som han har anlitat gäller redan i dag även om någon uttrycklig bestämmelse härom inte finns i KL. Tvister som rör biträdets rätt fill ersättning får avgöras i enlighet med vanliga regler i en rättegång. För bilrädesersältning som förvaltaren har betalt av egna medel är han berättigad till ersättning av boet. Om ersättningen har lagils ut ur boet skall detta anges i slutredovisningen. Uppgift om utbetald bilrädesersältning skall också tas in i den arbetsredogörelse som enligt 6 6 andra styckel skall åtfölja förvaltarens arvodesframsiällning. I förhällande lill tillsynsmyndigheten och borgenärerna kan frågan om biträdesersättningens storlek komma atl prövas genom att förvaltarens slutredovisning klandras.

17 6

Ersättningen till staten för tillsynen över förvaltningen utgär enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättningen lill staten för sädana konkurskosinader som avses i 1 8 första stycket 6 utgär enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 13 kap. 15 § KLförslagel. Det första styckel överensstämmer i sak med 42 8 Ijärde stycket KL medan det andra styckel saknar motsvarighet i KL.

Föreskrifter rörande tillsynskostnaderna finns i förordningen (1979:972) om lillsynsavgifi i konkurs. Av förordningen framgår hur avgiften skall beräknas. Tillsynsmyndigheten skall underrätta domstolsverket om den lillsynsavgifi som myndigheten har bestämt. I den män boets tillgångar förslår, skall avgiften av förvaltaren redovisas till domstolsverket. Riksskatteverket har med instämmande av vissa kronofogdemyndigheter kritiserat den gällande ordningen. Enligt verkets mening bör avgiften inte redovisas till domstolsverket ulan fill fillsynsmyndigheterna direkt. Frågan om en ändring av den gällande ordningen övervägs för närvarande inom finansdepartementet. Jag anser därför all frågan inte bör tas upp i detta sammanhang.

Del andra stycket är nytt. 1 anslutning till I 6 första styckel 6 har angetts
att de kostnader som drabbar staten därigenom att konkursdomstolen
skickar underrättelser och kallelser till borgenärerna i konkursen bör ersät
tas av konkursboet. För alt detta skall kunna praktiskt genomföras måste
ersättningen las ul enligt en schablonmässigt beräknad avgift. I detta
stycke överlämnas ål regeringen eller den myndighet som regeringen be
stämmer atl utfärda föreskrifter om hur schablonen skall utformas. Det
torde däremot inte som kommittén föreslär vara nödvändigt atl föreskriva
hur sädana kostnader som avses i 1 8 första styckel 5, dvs. kungörelse
kostnader, skall beräknas. Efter den 1 juli 1987 införs nämligen enhefiiga
kungörandeavgifier (prop. 1986/87:26, JuU 13, rskr. 89). Del saknas dä 386

anledning all genom en bestämmelse i konkurslagen delegera befogenhe- Prop. 1986/87:90
ten alt bestämma kungörandeavgiften. 14 kap.

Enligt I 6 första slyckel 4 ulgör tillsynsavgiften en konkurskostnad. Av 2 8 följer att den skall tas ul ur boet i första hand. Någon motsvarighet till föreskriften i 42 6 fjärde styckel KL all ersättning för fillsynen skall utgå ur konkursboet har därför inle lagils upp i mitt förslag.

Fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom

18 8

Av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 6 skall, om del i boel finns egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum och i den mån det inverkar på de borgenärers rält som inte har sädan förmånsrätt i egendomen eller pä statens ansvar för konkurskostnaderna, den del som avser egendomen i fräga fastställas att betalas ur egendomens avkastning och köpeskilling.

Dä särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, fär inle lill skada för nägon med samma eller bättre förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling betalas nägon annan konkurskostnad än som har sagts i första stycket. Om den särskilda förmånsrätten är sådan som anges i 5 6 förmänsrättslagen (1970:979), får dock av egendomen betalas också övriga konkurskostnader, i den män boet annars inle lämnar lillgång filidet.

Med arvode som sägs i första slyckel jämställs vid tillämpningen av denna paragraf konkursboels kostnader för värd och försäljning av egendomen i fräga.

Paragrafen överensstämmer i sak med 13 kap. 16 6 Gfr 14 kap. 23 6 andra Slyckel) KLförslagel och 81 8 Gfr 187 6 andra slyckel) KL.

Paragrafens första stycke har utformats i enlighet med vad lagrådei har föreslagit.

I 81 6 första stycket KL sägs bl.a. all bestämmelsen där skall tillämpas "så vilt det inverkar pä de borgenärers rätt, som icke i den egendom hava sädan förmånsrätt". Bestämmelsen har fått bl.a. den följden att arvode och andra kostnader inle har beslämts alt utgå ur egendomen i fräga, om del i boel inle har funnits några ytterligare tillgångar. Övriga borgenärers rätt har ju då inte berörts. Del har därför hänt atl staten i dessa situationer har ålagts alt beiala även dessa kostnader. 1 syfte atl undvika detta har i mitt förslag särskilt angetts all kostnaderna skall fastställas all utgå ur egendomen även när statens ansvar för konkurskostnaderna berörs.

Bestämmelsen i andra styckel innebär atl kostnaderna i fråga inte kan las ul ur annan egendom vari del finns särskild förmånsrätt; förelagsinteckning dock undantagen.

1 1 8 första slyckel anges vilka kostnader som i konkurslagens mening
ulgör konkurskosinader. Däribland ingår inte kostnader för vård och för
säljning av boets egendom. I syfte all anpassa denna paragraf lill den nu
valda terminologin anges i etl nytt tredje stycke atl kostnad för värd och
försäljning av egendom vid lillämpning av just denna paragraf skall jäm
ställas med arvode som sägs i första styckel. 387

4.1.15 15 kap. Information om beslut och åtgärder under konkurs Prop. 1986/87:90

Reglerna om information lill de av en konkurs berörda personerna utgör en ' ''P-viktig del av konkursrälten. Borgenärerna förutsätts själva vara akfiva för atl bevaka sina rättigheter. Delsamma gäller i viss mån ocksä andra som exempelvis gäldenären och massaborgenärer. Detta kräver all berörda personer fär tillräcklig information om beslut och åtgärder under konkursen. Reglerna om denna information finns för närvarande i både KL och KF. Regleringen är svåröverskådlig. Olika regler gäller beroende pä om konkursen handläggs som ordinär konkurs eller som mindre konkurs.

I KLförslagel har reglerna om information under konkursen i stor utsträckning arbetats om. Regleringen har gjorts mer enhetlig. De allmänna reglerna om kungörande m.m. har sammanförts i etl särskilt kapitel, 15 kap. Den föreslagna systematiken har mottagits positivt av remissinstanserna. Den ligger ocksä till grund för utformningen av mitt förslag.

Konkurslagskommitlén har framfört flera olika förslag till ändringar av reglerna om kungörande. Bl.a. har kommittén föreslagit atl kungörelse i vissa fall skall kunna ersättas med särskilda undertättelser direkt till borgenärerna. Vidare föreslås alt informationen till de oprioriterade borgenärerna skall kunna begränsas i slor konkurs, om de beräknas inte fä nägon utdelning i konkursen. I kungörelsen om konkursbeslutet skall det enligt kommittén inte heller anges i vilka tidningar annonsering av kungörelse fortsättningsvis skall ske.

Förslagen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9). Av skäl som redovisas där har jag godtagit förslagen atl i vissa fall byta ut kungörelse mol särskilda underrättelser till borgenärerna och atl slopa kravel att de tidningar vari annonsering fortsättningsvis skall äga rum skall namnges i kungörelsen om konkursbeslulel. Utrymmet för en begränsning av informationsskyldigheten i förhållande lill opriorilerade borgenärer på det sätt som kommittén föreslår blir i det enhetliga förfarandet alltför smalt. Pä den punkten har jag alltså inte följt kommitténs förslag.

Här skall närmare beröras kommitténs förslag om gemensamma beslämmelser om beräkning av fidsfrisler (15 kap. 4 8 KLförslagel).

I anslutning till de bestämmelser som föreskriver atl kungörande skall ske brukar i KL också anges från vilken dag olika tidsfrister skall beräknas. I vissa fall anges atl lid skall räknas frän dagen för utfärdande av kungörelsen. Pä några håll anges uttryckligen att tiden dä skall räknas frän den dag dä kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar. På andra håll saknas denna uppgift. Även i dessa fall anses emellertid atl tiden skall räknas frän samma dag. Kommittén har vall alt i 15 kap. 4 6 KLförslagel ta upp regler som mer exakt anger utgångspunkten för lidsberäkningen generellt. En kompletterande regel anger utgångspunkten för tidsberäkningen i de fall då kungörelse ersätts med särskilda undertättelser direkt lill borgenärerna.

Den nu gällande utgångspunkten för fristberäkning i de nu aktuella fallen skapar onekligen vissa praktiska svårigheter. Tidsfristerna skall som nämnts ibland beräknas från dagen för införandet av kungörelsen i Post-och Inrikes Tidningar. Det är då inte möjligl att i förväg med säkerhet vela vilken dag som införandel kan komma att ske. I kungörelsen kan därför

388

endast anges alt utgångspunkten för lidsberäkhingen är dagen för införan- Prop. 1986/87:90

del i Post- och Inrikes Tidningar. När kungörelsen är införd i andra 75 kap.

tidningar måste läsaren pä annat sätt skaffa sig upplysning om vilken dag

införandel i Post- och Inrikes Tidningar ägde rum. Dét nu sagda gäller

exempelvis kungörelse om all elt uldelningsförslag finns tillgängligt för

granskning.

Stockholms tingsrätt föreslär att reglerna ändras sä all det i kungörelsen går atl direkt ange från vilken dag liden skall räknas.

Med det enhetliga konkursförfarandet följer all antalet situationer då kungörelse skall utfärdas minskar. Enligt KL skall sålunda beslut om ändrad handläggningsform alltid kungöras. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns del naturligt nog inte i mitt förslag. Även den kungörelse som i dag skall utfärdas innan avskrivning av ordinär konkurs på grund av otillräckliga tillgångar kan ske har slopats.

Enligt min mening talar övervägande skäl för alt reglerna om utgångspunkten för lidsberäkning nu ändras sä att det blir möjligt atl av en kungörelse direkt utläsa när en åtgärd senast måste vidtas.

1 det följande redovisar jag de olika kungörandesitualionerna och de övriga regler som hänvisar lill den dag dä en kungörelse publicerades. I anslutning till de olika punkterna redovisas ocksä de ändringar som följer av milt förslag.

/. Kungörelse om konkursbeslulel. Talan mol beslutet får föras inom två veckor frän den dag då kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Detta framgår av 16 kap. 9 6 första slyckel. 1 detta fall kvarstår den nuvarande utgångspunkten för tidsberäkningen. Nägon ändring har inte bedömts vara möjlig. Edgängssammanträdet skall hällas viss lid räknat frän dagen för konkursbeslutet.

2. Kungörelse om beslut om bevakning. Denna kungörelse saknar direkt motsvarighet i KL. Bevakningstiden skall beräknas från dagen för beslutet att inleda bevakningsförfarandel (9 kap. 2 8).

3. Kungörelse om efterbevakning. Anmärkningsfrislen skall enligt 9 kap. 2) 6 andra stycket beräknas från den dag dä efterbevakningsavgiften betalades. Kungörelsen om efierbevakningen får inte utfärdas förrän betalning har erlagts.

4. Kungörelse om uldelningsförslag och slutredovisning. Om en konkurs avslutas med utdelning, skall information om förvaltarens slutredovisning - vilken förvaltaren skall avge samtidigt med del upprättade utdelningsförslagel — lämnas i samma kungörelse som informerar om detta förslag. Invändning mot förslaget måste enligt milt förslag framföras senast den dag som rätlen bestämmer och anger i kungörelsen. Detsamma gäller i princip den dag då slutredovisningen senast måste klandras.

1 121 8 andra stycket KL, som behandlar en borgenärs möjlighet att
kvitta med en suspensivl villkorad fordran, har rätten till kvittning knutils
lill den tidpunkt då kungörelse om utdelningsförslagel utfärdades. Enligt
151 6 KL fär vidare etl ackordsförslag tas upp lill behandling endast om
det kommer in lill rätten innan kungörelsen om utdelningsförslagel utfär
dades. 1 mitt förslag anges i motsvarigheten lill de nämnda paragraferna
(5 kap. 15 6 andra stycket resp. 12 kap. 6 6 första stycket) att den avgöran- 389

de tidpunkten är den dag dä utdelningsförslaget upprättas resp. den dag då Prop. 1986/87:90
kungörelsen förs in i Post- och Inrikes Tidningar. 15 kap.

5. Kungörelse om beslut att lägga ned en konkurs. Detta beslut skall enligt 12 kap. 2 8 första slyckel alllid kungöras. Den tid inom vilken besvär mot beslutet får föras skall enligt 16 kap. 9 6 första styckel räknas från den dag då kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Om kungörelsen byts ut mol särskilda undertättelser enligt 15 kap. 2 8 skall enligt andra styckel samma paragraf tiden räknas från dagen efter den dag dä underrättelserna sändes ut.

6. Kungörelse med kallelse till sammanträden. Kallelser till sädana sammanträden som avses i 12 kap. 8 och 19 66 skall kungöras. Det är i dessa situationer inte aktuellt atl beräkna nägon lid från det att kungörelsen utfärdades.

7. Kungörelse om slutredovisning i vissa fall. Om slutredovisning avges i samband med utdelning skall kungörelse utfärdas enligt särskilda regler (se 4 ovan). Enligt 13 kap. 6 8 andra slyckel skall rälien utfärda kungörelse också när slutredovisning avges i samband med att förvaltare avgår före konkursens slut eller egendom äteriämnas lill gäldenären till följd av atl ell ackord har fastställts. Tiden för att väcka klandertalan mol slutredovisningen i dessa fall skall enligt milt förslag nu räknas från den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen.

Av den nu lämnade redovisningen framgår att flera ändringar nu föreslås som syftar till all förenkla tillämpningen av de regler som rör beräkning av olika tidsfrister. Dessa ändringar syftar bl.a. lill alt göra det möjligl alt direkt i en kungörelse ange vilken dag som utgör utgångspunkten för beräkningen av en tidsfrist eller som utgör fidsfristens slutpunkt. Detta gäller bl.a. kungörelse om uldelningsförslag och slutredovisning. I de fall då del alltjämt kvarstår ell behov av alt beräkna en tidpunkt med utgångspunkt i dagen för kungörandet har det direkt i författningstexten förts in en upplysning om atl det är den dag dä kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar som avses. 1 ett fall, nämligen vid kungörande av ell beslut atl lägga ned en konkurs efler frivillig uppgörelse enligt 12 kap. 16, krävs en särbestämmelse som anger utgångspunkten för besvärsliden i de fall dä kungörelsen har bytts ul mol särskilda underrättelser lill borgenärerna enligt 15 kap. 2 8. Motsvarande gäller när kungörelse om uldelningsförslag och slutredovisning byts ut mot särskilda underrättelser till borgenärerna. En sådan bestämmelse har tagits upp i den paragrafens andra stycke.

Av det nu sagda följer atl behovet av en särskild paragraf motsvarande 15 kap. 4 8 KLförslagel inle föreligger.

Som en följd av mina förslag i fräga om kungörande av beslut och åtgärder behövs inte heller någon motsvarighet lill 202 6 KL.

På förslag av lagrådet har däremot förts in tvä nya paragrafer. 13 8 upptas en föreskrift som gör del möjligl att i vissa fall ersätta direkta underrättelser lill de opriorilerade borgenärerna med en kungörelse. Allmänna regler om krav på delgivning av kallelser och underrättelser har tagils upp 14 6.

390

Formen för kungörande Prop. 1986/87:90

, § /-J kap.

Kungörelsen om konkursbeslulel skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och, enligt vad som föreskrivs i 3 6 lagen (1977:654) om kungörande i mäl och ärenden hos myndighet m.m., i ortstidning.

När elt beslut eller en åtgärd i nägot annal fall än som sägs i första stycket eller i 8 kap. 11 6 skall kungöras enligt denna lag, skall kungörelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som rätten bestämmer.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 15 kap. 1 6 KLförslagel. Del första styckel motsvaras närmast av 18 a 8 andra stycket och 19 8 andra stycket KL. Paragrafens andra stycke saknar direkt motsvarighet i KL men motsvaras i viss män av bestämmelsen i 18 a 8 första stycket sista meningen KL.

Frågan i vilken omfattning kungörelse skall annonseras har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.4). Angående de närmare övervägandena får jag i första hand hänvisa dit.

I det första styckel anges i principiell överensstämmelse med gällande ordning atl kungörelsen om konkursbeslulel skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och enligt vad som föreskrivs i den s. k. kungörandelagen i ortstidning. Kungörande skall alltså ske enligt den s.k. breda principen. Till konkursbeslutet knyts en mängd olika rättsverkningar och den krets av personer som berörs av beslutet är vid del tillfället i stort sett okänd. Däremot behöver del i kungörelsen av naturliga skäl inle längre anges nägot om handläggningsformen. Om det redan i konkursens inledning beslutas om bevakningsförfarande, bör däremot kungörelsen om konkurs-beslutet lämpligen innehålla uppgift om detta och om de tider för bevakning m. m. som har beslämts.

Enligt 19 8 andra styckel KL skall det av kungörelsen alltid framgå den tidpunkt som bestämts för det första borgenärssammanträdei. En bestämmelse att kungörelsen om konkursbeslulel skall innehålla uppgift om den för edgångssammanträdel bestämda tidpunkten har tagits upp i 2 kap. 24 6. Atl vissa uppgifter om bl.a. kallelse av borgenärerna fill edgängssammanträdet skall föras in i denna kungörelse anges ocksä där.

1 det andra slyckel behandlas de övriga fall när kungörelse skall utfärdas enligt konkurslagen. Därvid har ett ytteriigare undantag gjorts för del fall alt kungörelse skall utfärdas i fall som avses i 8 kap. 11 8- Där sägs att förvaltare skall kungöra en auktion för försäljning av boets egendom på säll och inom lid som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion pä sådan egendom som del är fråga om. Kungörelsen behöver dock enligt det nämnda lagrummet aldrig föras in i Post- och Inrikes Tidningar. Därutöver fär enligt 8 kap. 12 8 ytterligare inskränkningar av kungörandet av auktionen göras i vissa fall.

Rätten bestämmer själv i vilka tidningar utöver Post- och Inrikes Tid
ningar som kungörelsen skall införas. Av kungörelsen om konkursbeslutet
behöver inte längre framgå vilka tidningar som rätlen har bestämt för
fortsatt annonsering. Enligt vad kommittén uttalar i anslutning fill denna „

paragraf förutsätts dock att kungörelse under konkursen som huvudregel

förs in i samma tidning eller tidningar. Som jag har anfört i den allmänna Prop. 1986/87:90 motiveringen bör emellertid enligt min mening fortsatta kungörelser an- 15 kap. nonseras i en mer begränsad omfattning än kungörelsen om konkursbeslutet. 1 syfte atl uppmärksamma läsare av konkurskungörelsen pä atl fortsatta kungörelser kan komma atl annonseras i elt begränsat antal tidningar bör, i förekommande fall en uppgift med detta innehåll införas i kungörelsen om konkursbeslutet. En föreskrift om delta bör tas upp i den nya konkursförordningen.

Atl kungörandet i vissa fall kan ske i annan form eller i slörre utsträckning än den nu föreskrivna framgår av 4 6 lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

Utbyte av kungörelse mol skriftliga underrätlelser till borgenärerna

I en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt rum skall följande kungörelser ersättas med skriftliga undertättelser lill borgenärerna, om del saknas anledning att anta att kostnaden för tillkännagivandel med kungörelse blir lägre eller alt kungörelse i övrigt är lämpligare, nämligen

1. kungörelse med kallelse till förhandling angående entledigande av förvaltare,

2. kungörelse med information om atl etl förslag lill utdelning eller efterutdelning har upprättats saml alt slutredovisningen och tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning,

3. kungörelse av beslut om alt lägga ned konkursen på grund av frivillig uppgörelse,

4. kungörelse med information om atl slutredovisningen och tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning i fall då förvaltare avgår före konkursens slul.

Om utbyte sker i de fall som anges i första slyckel 2, 3 eller 4 skall tid som avses i 11 kap. 6 6 tredje stycket, 13 kap. 7 6 iredje styckel och 16 kap. 9 8 första slyckel i stället räknas från dagen efter den dä underrättelserna sändes ul.

Paragrafens första stycke motsvaras av 15 kap. 2 8 KLförslagel och i viss mån av 203 6 KL. Del andra styckel motsvaras i viss mån av 15 kap. 4 6 första styckel KLförslagel men saknar motsvarighet i KL.

Konkurslagskommitténs förslag all byta ul kungörelse mot skriftliga underrättelser lill borgenärerna har diskuterats i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.9.3). Den nu föreslagna paragrafen innehåller i jämförelse med KLförslagel tvä principiellt betydelsefulla nyheter.

Enligt 15 kap. 2 6 KLförslagel skall utbyte av kungörelse mol underrättelser ske i vissa särskilt angivna fall om del kan antas all kostnaden för fillkännagivandet därmed blir lägre eller etl utbyte i övrigl framstår som lämpligt. Vid bedömningen av om ell utbyte framstår som lämpligt skall enligt kommittén hänsyn las lill atl underrättelser normalt sett ger mottagarna en säkrare information än kungörelse. En förutsättning för utbyte är enligt kommilléförslaget atl en kostnadsjämförelse görs.

Även om beräkningsgrunderna förenklas innebär KLförslagel pä denna
punkl ett inle obetydligt merarbete för rätten. Av främst detta skäl föror- 392

dar jag, som framgått av den allmänna motiveringen, all bestämmelsen Prop. 1986/87:90
utformas på etl sådant sätt att utbyte normall sker i de angivna fallen. 15 kap.

Utbyte skall däremot inle äga rum om tillkännagivandet genom kungörande kan antas bli billigare eller i övrigl befinnes vara lämpligare. Rälien behöver således normall inte göra nägon kostnadsjämförelse. Om antalet borgenärer är myckel stort kan utbyte underlåtas. Också om del av någon anledning finns skäl alt anta atl borgenärskreisen inle är känd med tillräcklig grad av säkerhet får utbyte underiälas, även om kostnaderna för tillkännagivandet därmed kan antas bli högre.

Den andra nyheten är atl utbyte fär ske endast om bevakningsförfarande har ägt rum. Del sagda har praktisk betydelse endast såvitt gäller kungörande av all ett utdelningsförslag har upprättats. Även kommittén anser alt utbyte normall bara skall fä ske i stor konkurs. Skälen för min ståndpunkt finns redovisade i den allmänna motiveringen. Kungörelse om atl ett uldelningsförslag har upprättals fär således bytas ul mot underrättelser endast om bevakning har ägt rum.

I första stycket anges sålunda som en allmän förulsällning atl bevakningsförfarande skall ha ägt rum. Häri ligger all bevakningsförfarandet skall vara avslutat, dvs. den bestämda fiden för bevakning skall ha löpt ut. Däremot behöver inte i förekommande fall förlikningssammanlräde ha hållits, än mindre jävstvisier slufiigl ha avgjorts.

I del första stycket har de situationer dä utbyte kan ske räknats upp. Uppräkningen ansluter - bortsett frän de ändringar som föranleds av utformningen av mitt förslag i övrigl - i sak till KLförslagel.

Efter påpekande av lagrådet har i uppräkningen gjorts en del ändringar samt paragrafen i övrigt justerats.

Lagrådet har sålunda påpekat all informationen lill borgenärerna om alt en efterbevakning har gjorts bara kan förekomma i konkurser vari bevakningsförfarande har ägt rum. Lagrådei föreslår därför alt del i det berörda lagrummet (9 kap. 21 8) direkt anges all informationen normalt sett skall ske genom underrättelser lill borgenärerna. Om antalet borgenärer med oprioriterade fordringar är myckel slorl bör däremot underrättelserna kunna ersättas med kungörelse (se näsla paragraf). Milt förslag har utformats i enlighet med vad lagrådet har förordat.

Enligt mitt förslag skall borgenärerna i vissa fall kallas till en förhandling för prövning av fräga om atl entlediga förvaltaren (7 kap. 5 8). Till förhandlingen skall borgenärerna normall kallas genom kungörelse. Även i detta fall bör del, som lagrådei föreslagit, finnas en möjlighet att byta ul kungörelsen mol direkta underrätlelser till borgenärerna.

1 andra slyckel har införts en bestämmelse vars principiella motsvarighet återfinns i 15 kap. 4 8 KLförslagel. I det förevarande styckel sägs bl.a. all besvärsliden beträffande ell beslut atl lägga ned konkursen efter frivillig uppgörelse skall, om utbyte har ägt rum, räknas frän dagen efter den dä underrättelserna sändes ul. Enligt lagrådei bör delsamma gälla vid beräkningen av liden för atl framställa invändning mol utdelningsförslag resp. klander mot slutredovisning. Slyckel har utformats i enlighet härmed.

För atl förebygga tvekan om från vilken dag de olika fiderna skall räknas
bör tingsrätten alltid sända ut alla underrättelser samma dag. 393

Del bör slutligen påpekas att om utbyte har ägt rum bör sädana underrät- Prop. 1986/87:90 telser som enligt konkursförordningen skall sändas ut så långt möjligt 15 kap. samordnas med underrätlelser enligt nu förevarande paragraf.

Utbyte av underrättelser och kallelser till borgenärerna mot kungörelse 3 6

Om antalet borgenärer med fordringar utan förmänsrätt är myckel stort, får underrättelser till dessa borgenärer och sädana kallelser lill dem som inte behöver delges ersättas av ett tillkännagivande genom kungörelse.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i såväl KLförslagel som KL, har tillkommit efter förslag av lagrådet.

Paragrafen har getts en generell utformning men torde få sin praktiska betydelse främst i de fall som avses i 9 kap. 8 och 2188 och 11 kap. 8 8.

Del är inle lämpligt atl borgenärer med förmänsberättigade fordringar berövas den direkta informationen om olika beslut och åtgärder i konkursen. Ofta är informationen i fråga av störst betydelse för dessa.

Del bör inle i lagen direkt anges vilket antal borgenärer som motiverar ett sådant utbyte som förevarande paragraf avser att göra möjligt. Kostnadsaspekten bör naturligen väga tungt. Del kan inle heller uteslutas att fordringarnas storlek fär inverka på bedömningen.

Om elt utbyte sker enligt denna paragraf, bör rälien beakta del förhällandet atl borgenärer som bor i utlandet generellt sett har små möjligheter all uppmärksamma information som lämnas genom kungörelse i svenska tidningar. Finns del många sädana borgenärer, kan den omständigheten utgöra etl skäl mol utbyte. Om utbyte sker trots del, kan det finnas anledning alt tillställa dessa borgenärer särskild information om innehållet i kungörelsen.

Formen för kallelser och underrätlelser m.m.

Skriftliga kallelser och underrätlelser enligt denna lag sänds med posten i vanligt brev lill mottagaren under hans senaste kända postadress, om inte nägot annat följer av särskilda föreskrifter om delgivning.

Skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle all yttra sig i en viss fräga, fär delgivning äga rum.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i såväl KLförslagel som KL, har
tillkommit på förslag av lagrådei. Jag instämmer i lagrådets uppfattning atl
den nya konkurslagen bör la upp regler om formen för olika meddelanden.
Med hänsyn till önskemålet om en snabb och enkel handläggning är
huvudregeln den all kallelser och underrätlelser sänds i vanligt brev, utan
delgivning. Intresset av alt vinna klarhet över atl adressaten har nätts av
en kallelse gör sig dock i vissa fall gällande med sådan styrka atl delgivning
bör föreskrivas; ibland dock endast som huvudregel. Detta har gjorts i
anslutning lill de särskilda beslämmelser som stipulerar kallelser. 394

I fråga om meddelanden varigenom någon bereds tillfälle atl yttra sig Prop. 1986/87:90 över en viss framställning (se t.ex. föreskrifterna härom i 2 kap. 13 §, 15 kap. 6 kap. 10 8 och 14 kap. 8 6) kan rätten efter omständigheterna välja mellan vanligt brev och delgivning.

De föreslagna bestämmelserna är inte tänkta att hindra att kallelser eller förelägganden meddelas vid en förhandling eller elt sammanlräde inför rälien med verkan för de närvarande. 1 anslutning fill andra stycket kan anmärkas alt när i 11 kap. 8 8 talas om all borgenärer m.fl. "genom underrättelser" bereds tillfälle att yttra sig över invändning mot ett utdelningsförslag därmed avses alt utesluta delgivning.

4.1.16 16 kap. Bestämmelser om handläggning och besvär m.m.

Utöver den exekulionsrältsliga regleringen innehåller KL ett stort antal 16 kap. regler av mer renodlad processuell karaktär. Hit hör inte endast reglerna om själva handläggningen utan också regler om när etl beslut i ett konkursärende går i verkställighet, när beslutet fär överklagas och av vem talan får föras. Regler av denna typ återfinns pä flera olika ställen i KL. Mänga har lagils in i sitt sakliga och tidsmässiga sammanhang. Andra finns samlade i 208-211 a 68 KL. Dessa processuella regler kan systematiskt indelas i sex olika grupper:

1. Regler som rör konkursdomarens handläggning och beslut.

2. Regler som rör rällens handläggning och beslut i sädana frågor som konkursdomaren hänskjuter till rällens prövning eller som enligt KL alltid skall avgöras av rätten.

3. Regler som rör sädana tvistemål eller brottmål som har sin grund i den konkursrätlsliga lagsfiftningen.

4. Regler som rör beslut som fattas av borgenärerna.

5. Regler som rör beslut som fallas av tillsynsmyndigheten.

6. Reglerom säkerhetsåtgärder och tvångsmedel.

I del följande lämnas en kortfattad redogörelse för vilka frågor och måltyper som ingår i de olika grupperna saml för några av de för varje grupp utmärkande särdragen.

Grupp I. 1 denna grupp ingår alla de beslut och åtgärder som enligt KL ankommer på konkursdomaren. Utmärkande för dessa är atl de är av procedurteknisk natur. Vissa undantag finns dock som exempelvis beslut rörande förvaltarfrågor och fastställande av uldelningsförslag och förvallararvode i mindre konkurser. Beträffande konkursdomarens beslut finns vissa gemensamma bestämmelser i 210 och 210 a 88 KL. Dessa rör bl.a. överklagande av sådana beslut. 1 vissa situationer fär konkursdomaren falla beslut först sedan ett sammanträde med borgenärerna har hållits. Detta gäller l.ex. om ny förvaltare skall utses (47 och 48 68 KL) eller om fräga uppkommer att entlediga den utsedde förvaltaren pä grund av påstådd olämplighet för uppdraget (80 6 KL).

Grupp 2. Enligt KL skall konkursdomaren i flera fall hänskjuta en fräga
till rätlen för prövning medan andra frågor alllid skall avgöras av rätten.
Särskilda bestämmelser om handläggningen av denna typ av mäl finns i
211 6 KL. De fall som avses är följande: 395

- Om gäldenären bestrider en borgenärs konkursansökan eller om han Prop. 1986/87:90 underlåter all yttra sig över den, skall målet hänskjuias till rätten. 16 kap.

- Det ankommer pä rälien alt i ordinär konkurs bestämma förvaltarens arvode.

- Etl yrkande om all någon annan än gäldenären skall avlägga bouppieckningsed eller beediga viss uppgift i bouppteckningen skall hänskjuias till rätten om del inle medges.

- Om förlikning angående en anmärkning mol en bevakad fordran inte kan nås, skall frågan hänskjuias lill rätten.

- Framställt klander mol ell utdelningsförslag i ordinär konkurs skall handläggas vid rätten.

- Om ett ackordsförslag har antagits av borgenärerna men konkursdomaren finner anledning atl ackordet inle skall fastställas, skall konkursdomaren hänskjuta ackordsfrågan lill rätten. Delsamma gäller om det vid borgenärssammanträdei inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats.

Grupp 3. De mål som har sin grund i KL men som i huvudsak följer tvistemåls- eller brotlmälsreglerna i RB utgörs av

- mål vari talan förs om återvinning lill konkursbo genom stämning,

- mål om klander av förvaltarens slutredovisning,

- mål om straffansvar.

För de båda förstnämnda mältyperna innehåller KL inga gemensamma processuella regler. I 40 b 6 KL finns vissa beslämmelser som anger hur, av vem och när talan om återvinning får väckas. I 191 8 KL anges vem som får klandra förvaltarens slutredovisning och när sädan klandertalan mäste väckas. I 192 8 KL finns ocksä en särbestämmelse som reglerar ansvaret för rättegångskostnader i ett mäl om klander av slutredovisning i de fall en borgenär har väckt klandertalan. I 40 b 6 iredje stycket KL finns en motsvarande bestämmelse för mäl om återvinning. I övrigt är RB:s regler lillämpliga fullt ut vid handläggningen av dessa båda mältyper.

Enligt 40 b 8 KL kan återvinning påkallas av förvaltaren inle bara genom väckande av talan ulan också genom anmärkning mot bevakning eller genom invändning mot annal yrkande som framställts mol konkursboet. I dessa fall kommer frågan om återvinning alt prövas i samband med atl anmärkningen eller invändningen prövas. För den prövningen gäller de handläggningsregler som normall tillämpas vid exempelvis jävsprocess.

Som vanliga brottmål handläggs mål om straffansvar enligt 213 6 KL och om överträdelse av näringsförbud (212 8).

Grupp 4. Borgenärerna har enligt KL befogenhet alt fatta beslut i följande tvä fall:

- Borgenärerna fär vid föriikningssammanträdet besluta om förlikning angående en framställd anmärkning mot en bevakad fordran.

- Borgenärerna fär vid etl borgenärssammanlräde rösta om huruvida elt av gäldenären framlagt ackordsförslag skall antas eller förkastas.

Regler om överklagande av dessa beslut finns i 210 b 6 KL.

Grupp 5. Under en konkurs fattar tillsynsmyndigheten en mängd olika
beslut. Ofta är det fråga om att i ett yttrande eller i annan ordning ta
ställning fill framställningar eller redovisningar. KL innehåller inga särskil- 396

da regler om dessa beslut, som frän processuell synpunkt är att betrakta Prop. 1986/87:90 som andra beslut fattade av förvaltningsmyndighet. Förvaltningslagen 16 kap. (1986:223) är i princip tillämplig. Jag vill här med anledning av vad en av lagrådels ledmöier uttalar påpeka att jag därmed inte har tagit ställning till frågan i vad män besluten i fräga verkligen går alt överklaga. Huvudregeln är i stället att beslut av den här karaktären inte går att överklaga särskilt.

Av 209 8 KL följer emellertid atl talan mot tillsynsmyndighetens beslut enligt KL inte får föras annal än i tvä där särskilt angivna fall. Dessa är:

- Tillsynsmyndighetens beslut vid tvist om hur mycket av en konkurs-gäldenärs arbetsinkomst som skall tillkomma konkursboet (27 8 fjärde stycket KL).

- Tillsynsmyndighetens beslut i tvist mellan gäldenären och förvaltaren om hur mycket gäldenären skall fä ut av konkursboet som beneficium och underhäll för sin försörjning (98 8 KL).

Grupp 6. Regler om säkerhetsåtgärder under konkursansökningsstadiet finns i 14 a-14 c 68 KL. Om personella säkerhetsåtgärder under konkursen finns del bestämmelser i 88 och 88 a 66 KL. Tvångsmedel regleras slutligen i 94-96 66 KL. Reglerna i denna grupp intar en särställning därigenom atl beslut i berörda frågor enligt KL kan fatlas såväl av rätten som konkursdomaren.

1 KLförslagel har ett stort antal processuella regler samlats i ett särskilt kapitel (16 kap.). Åtskilliga bestämmelser av processuell karaktär återfinns dock i sitt sakliga och tidsmässiga sammanhang. Slopandet av konkursdomarinstitulionen har medfört alt systemet har kunnat göras mer enhetligt än i dag. De lösningar som KLförslagel innehåller i detta hänseende har vid remissbehandlingen fått ett övervägande positivt mottagande.

Den systematiska dispositionen av de processuella bestämmelserna i milt förslag bygger på KLförslagel. Del enhetliga konkursförfarandel har medfört att förutsättningarna har förändrats pä en punkl, nämligen när del gäller reglerna om prövning av utdelningsförslag. Systemet med klander mot uldelningsförslag i ordinär konkurs har ersatts av elt syslem som bygger på del som i dag tillämpas i mindre konkurs. Det innebär all invändningar mol förslaget framställs mer formlöst och all rälien självmant prövar förslaget. Vidare ges möjlighet all hälla förhandling för denna prövning.

1 huvudsak innebär mitt förslag beträffande de tidigare redovisade grupperna av regler följande.

Grupperna 1 och 2. 1 och med alt konkursdomarinstitulionen nu avskaffas kan diskuteras om det inle i processuellt hänseende borde gälla samma regler beträffande de beslut och åtgärder som i dag handhas av konkursdomaren resp. rätten.

Enligt KLförslagel skall prövningen av en tvistig konkursansökan ske
inom ramen för konkursärendel. Detsamma gäller prövningen av förvalta
rens arvode i ordinär konkurs och av elt yrkande om att nägon annan än
gäldenären skall avlägga bouppteckningsed. Däremot skall enligt kommit
téns förslag prövningen av en tvistig fordran i konkurs hänskjuias lill
särskild rättegång. Delsamma gäller prövningen av ett ackordsförslag som
borgenärerna inle har förkastat men som konkursdomaren trots det inle 397

själv får fastställa.

Från systematiska utgångspunkter är det förenat med uppenbara förde- Prop. 1986/87:90 lar om reglerna om handläggningen av olika frågor med anknytning till ett 16 kap. konkursärende kan göras så enhetliga som möjligt. Den splittring som i dag karaktäriserar reglerna om handläggningen medför all bestämmelserna ibland är svåra atl tillämpa.

De frågor som enligt KLförslagel skall prövas i en särskild rättegäng avviker till sin karaktär inle pä något avgörande sätt frän de frågor som enligt förslaget skall handläggas inom ramen för konkursärendel. Ell flertal av de regler som rör handläggningen föresläs också vara gemensamma. Mest betydelsefullt är all RB:s regler om handläggningen är lillämpliga om inle någol annat sägs i konkurslagen. Rätlens sammansättning är densamma liksom utgångspunkten för beräkningen av den tid inom vilken talan får föras mot beslutet. Milt förslag utgår från atl även prövningen av tvisliga fordringar och av ackordsförslag som borgenärerna inte har förkastat men som trots det kräver en särskild prövning för faststäilelse, skall ske inom ramen för konkursärendet.

I KL finns regler om olika sammanträden som skall hållas inför konkursdomaren resp. rätten. Del gäller första borgenärssammanträdei, edgångs-sammanträde, förlikningssammanträde samt sammanträden för att utse ny förvaltare eller för att pröva en fräga om atl enfiediga en förvaltare som påstås vara olämplig för sitt uppdrag. Om elt ackordsförslag har tagits upp skall också borgenärerna samlas lill elt borgenärssammanträde för att rösta om förslaget. Dessutom innehåller KLförslagel nya regler om förhandlingar som rätten häller för att pröva frågor om tvångsmedel.

1 mitt förslag har uppdelningen mellan förhandling och sammanträde behållits trots all båda hålls inför rätten. I konkurslagens mening har etl sammanträde en annan karaktär än en förhandling. Vid ett sammanträde behöver inte frågor avgöras av rätlen. Detta är emellertid regelmässigt fallet vid en förhandling.

De sammanträden som nu hålls inför konkursdomaren för prövning av fräga huruvida antalet förvaltare skall ökas (47 6 KL), ny förvaltare utses (48 6) eller förvaltare entledigas pä begäran av annan än honom själv (80 8 andra stycket) är av delvis annat slag. Här kan starka intressen ställas mot varandra och sammanträdena syftar lill att bereda samtliga berörda tillfälle att framföra sina synpunkter. Dessa sammanträden benämns i mitt förslag förhandlingar (7 kap. 3 och 5 66) och föreslås följa samma regler som skall gälla för övriga förhandlingar i elt konkursärende.

Vad som nu har sagts medför behov av relativt långtgående förändringar i förhållande fill 16 kap. KLförslagel. De särskilda reglerna om handläggningen av frågor som enligt KLförslagel hänskjuls till rättegång måste inarbetas bland de regler som rör handläggningen av konkursärenden och rättens beslut i sådana ärenden.

Som redan anförts i anslutning till 1 kap. 6 6 bör RB:s regler om handläggningen av tvistemål i princip gälla vid handläggningen av konkursärenden. En bestämmelse om delta har tagits upp i 2 6 i förevarande kapitel.

Beträffande de förhandlingar som skall hållas inom ramen för ett kon
kursärende bör, i principiell överensstämmelse med KLförslagel, reglerna
i RB om huvudförhandling i tvistemål gälla i tillämplig utsträckning. Ge- 398

mensaml för de förhandlingar som sker med stöd av konkurslagen är dock Prop. 1986/87:90 all parts eller annans ulevaro inte ulgör hinder mol att prövningen av den 16 kap. aktuella frågan slutförs vid förhandlingen. En särskild regel bör ocksä gälla om rällens sammansättning.

Det ligger utan tvekan ett visst värde i att handläggningsreglerna för förhandlingarna finns i nära anslutning till de regler som anger att förhandlingen skall eller får hällas. Kommittén har också vall denna lösning såvitt gäller förhandlingar inom ramen för konkursärendet. Å andra sidan finns del ocksä skäl som talar för att regler som är i stort sett lika för sädana förhandlingar sammanförs. Regleringen blir på del sättet betydligt enklare. Som redan framgått av de beslämmelser om förhandlingar som har lagils upp i de särskilda kapifien, har jag i huvudsak stannat för denna lösning. Närmare regler om de förhandlingar som hålls inom konkursärendels ram har lagils upp 12 6- Regler om kallelser och om delgivning har dock tagils upp i sitt sakliga sammanhang.

I 16 kap. 9 6 och 16 kap. 15 6 första stycket KLförslagel finns i sak samstämmiga regler om rättens sammansättning. En enhetlig regel om rättens sammansättning vid handläggningen av konkursärenden har i mitt förslag tagils upp som 3 6 i förevarande kapitel.

1 16 kap. 16 6 KLförslagel återfinns bestämmelsen i 113 8 KL som föreskriver alt talan mot dom varigenom anmärkning mot bevakning har ogillats får föras inle bara av förvaltaren ulan ocksä av en borgenär och gäldenären. Varken i RB eller i KL ges i övrigt några regler om vem som får föra talan mot beslut som meddelas under konkursen. Vem som är berättigad att föra talan mot olika beslut fär i stället avgöras från fall lill fall med stöd av allmänna processrätlsliga principer om talerätl. Del framstår mot denna bakgrund som inkonsekvenl alt i lagen särskilt ange vem som fär föra talan mot just detta beslut. Bestämmelsen kan också, som en remissinstans påpekar, föranleda felaktiga slutsatser om rätt till fullföljd i andra fall än de i paragrafen åsyftade. Jag föreslär därför alt bestämmelsen i fråga slopas.

Grupp 3. Mål om ålervinning lill konkursbo och om klander av slutredovisning handläggs som vanliga tvistemål. RB:s regler är direkt tillämpliga. De särskilda regler som i dag finns i KL och som huvudsakligen rör lalerällen och den lid inom vilken talan mäste väckas har behållits och tagits upp i sina sakliga sammanhang. Atl talan mol förvaltaren om skadestånd förs genom klander av slutredovisningen följer av 17 kap. 2 8. De speciella regler som tidigare fanns i KL om handläggningen av mål om näringsförbud har numera sin motsvarighet i lagen (1986:436) om näringsförbud. Mål om överträdelse av det automatiska näringsförbudet under konkurs (17 kap. 4 8) och om straffansvar för borgenär som betingat sig särskild förmån av gäldenären (17 kap. 5 8) handläggs som vanliga brottmål.

Grupp 4. De processuella regler som tar sikte pä de beslut som borgenärerna fattar med slöd av KL har tagits upp i sina sakliga sammanhang (9 kap. 14 6 och 12 kap. 16 6).

Grupp 5. De regler som anger i vilken utsträckning tillsynsmyndighetens
beslut fär överklagas har tagils upp i 7 kap. 29 6 i omedelbar anslutning lill 399

de övriga regler som rör tillsynen och tillsynsmyndighetens verksamhet.

Grupp 6. De närmare reglerna om förfarandet vid prövning av säkerhets- Prop. 1986/87:90 åtgärder och tvångsmedel har också förts in i sina sakliga sammanhang 16 kap. (2 kap. 11 — 13 66 och 6 kap. 6-12 66). 1 övrigt tillämpas reglerna i detta kapitel.

Till följd av den reglering som jag nu redogjort för kommer förevarande kapitel all innehålla endast regler som hänför sig fill rättens handläggning av etl konkursärende och beslut i sädana ärenden. Kapitlet inleds med en bestämmelse om handläggningen vid lingsräii av konkursärenden (1 6). Som redan nämnts har regler om tillämpligheten av RB:s regler i konkurssammanhang och om rätlens sammansättning lagils upp i 2 och 3 66. Bestämmelserna i 1-3 66 har i förhällande till det remitterade förslaget disponerats om i enlighet med vad lagrådei har föreslagit.

1 4 8 anges när ett beslut går i verkställighet. En bestämmelse om att varje beslut av tingsrätten i ett konkursärende fär överklagas till hovrätt har tagits upp i 5 6, som också innehåller en föreskrift om underrättelser om rättens beslut. 1 6 och 7 66 anges vissa begränsningar i fullföljdsrälten. Tillsynsmyndighetens rätt att föra talan mot rättens beslut i konkursärenden framgår av 8 8. 1 9 8 anges slutligen inom vilken tid besvärslalan skall föras.

Handläggning av konkursärenden I 6

Prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkursen sker som etl konkursärende hos tingsrällen. Som konkursärende handläggs inte sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning.

Paragrafen saknar motsvarighet i såväl KLförslagel som KL.

De sammanhållande och övervakande uppgifter som enligt KL ankommer på konkursdomaren överläs i den nya lagen av rätten. Den tingsrätt som avses i första meningen är den tingsrätt som först prövat konkursansökningen. Detta gäller även om konkursbeslutet meddelats av högre instans. Enligt 2 kap. 26 6 kan handläggningen av en konkurs undantagsvis överflyttas till en annan tingsrätt och då övertar naturligtvis den tingsrätten den första tingsrättens uppgifter.

De frågor som rätten skall pröva med anledning av konkursen skall -bortsett från mål om straffansvar - handläggas i konkursärendel vid den tingsrätt som avses i första meningen med tvä undantag. Som fristående mål handläggs dels en genom stämning väckt talan om återvinning, dels klander av slutredovisning. I dessa fall skall talan - lill skillnad mot vad som gäller i övriga fall - väckas genom stämning. I fräga om återvinning gäller därvid vanliga forumregler.

1 konkursärenden gäller rättegångsbalkens beslämmelser om tvistemål i
tillämpliga delar, om inte någol annat sägs i denna lag. Sker handläggning
en vid förhandling, tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i tvis
temål, om inte sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån. 400

Om den som har kallals lill en förhandling uteblir, hindrar det inle all Prop. 1986/87:90
den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs. y p

Rätlens avgörande sker genom beslut.

Del första stycket saknar motsvarighet i såväl KLförslagel som KL. Paragrafens andra stycke motsvarar delvis 16 kap. 14 6 KLförslagel samt 2118 Qärde stycket KL. Det iredje slyckel överensstämmer i huvudsak med 16 kap. 15 8 andra slyckel KLförslagel men saknar motsvarighet i KL.

Enligt första styckel gäller rättegångsbalkens bestämmelser om handläggning av tvistemål i lillämpliga delar vid handläggningen av konkursärenden, om inle annat sägs i denna lag.

Beslämmelser om all förhandlingar skall eller fär hållas finns pä åtskilliga ställen i lagen. Som anförts i anslutning lill kapitelrubriken skall i princip RB:s regler om huvudförhandling i tvistemål tillämpas i fråga om dessa förhandlingar. Genomgående gäller dock vissa undanlag. Elt undantag regleras 13 6, nämligen frågan om rättens sammansättning. Vidare gäller att utevaro av den som är part eller som annars har kallats till förhandlingen inte hindrar atl den fråga som skall prövas vid förhandlingen avgörs. Delta framgår av paragrafens andra stycke. Om avvikande beslämmelser har meddelats i anslutning till de beslämmelser som reglerar möjligheten att hälla förhandling, skall givetvis de bestämmelserna gälla.

Hänvisningen till reglerna om huvudförhandling i tvistemål avser endast själva förhandlingen. Reglerna i RB om stämning och kallelser till huvudförhandling skall alltså inte tillämpas. Det innebär bl.a. alt tredskodoms-föreläggande inte kan komma i fråga. I vilken utsträckning RB:s regler i övrigl skall tillämpas beror pä vad saken rör. Möjlighet finns atl förebringa muntlig bevisning, om det skulle behövas. I fråga om kallelser till förhandlingar gäller konkurslagens regler.

Frågan om rättegångskostnader vid prövningen av en konkursansökan är reglerad i 2 kap. 23 6. Vid övriga förhandlingar inför rätten gäller att ersättning i vissa fall kan utgå av konkursboet för inställelse, se 6 kap. 14 6. Frågan i vad män därutöver RB:s koslnadsregler är lillämpliga kan inle besvaras generellt ulan beror pä vad saken rör. Huvudprincipen bör emellertid vara att 18 kap. RB skall tillämpas om partsslällningen är jämförbar med den som föreligger i vanliga dispositiva tvistemål Gfr NJA 1985 s. 299).

Lagrådei har i anslutning lill detta lagrum anfört bl.a. följande om RB:s tillämpning i konkursärenden. När det i 2 8 hänvisas till RB:s tvistemåls-regler "i tillämpliga delar" resp., för förhandlingsfallen, RB:s regler om huvudförhandling i tvistemål "om inle sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån", ligger det i reservationerna alt det i konkursärenden fär förutsättas kunna förekomma ganska många avsteg från eller modifikationer av RB:s beslämmelser. Delta framgår enligt lagrådet direkt eller indirekt av de föreslagna bestämmelserna eller ocksä följer det av konkurs-förfarandets natur.

Lagrådet fortsätter:

"Ell elementärt formellt särdrag är atl stämningsansökan inte behövs för

att anhängiggöra talan i delfrågor (frånsett vissa fall som dock formellt 4Q]

faller utanför ramen för konkursärende-begreppet).

26 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

Som etl annat, mer principiellt exempel kan nämnas atl utrymmet för Prop. 1986/87:90 skriftlig handläggning och för utnyttjande av skriftligt material i förhand- j jp lingsfall mäste bli slörre än vad RB tillåter. Gängen i en förhandling kan vidare behöva gestaltas annorlunda än vad RB anger för huvudförhandling i tvistemål, i synnerhet när del gäller frågor om häktning och andra tvångsmedel, däri inbegripet utdömande av vite.

Spörsmålet om vad som är indispositivt och dispositivt i konkursärenden är inle utan vissa problem, men torde i stor utsträckning ha vunnit en lösning i praxis. Av förarbetena till nu föreliggande förslag kan beträffande vissa frågor utläsas att en hel del inslag av officialprövning är förutsatta. Visst utrymme för tillämpning av principerna för dispositiva mäl förefinnes dock, exempelvis i jävsprocessen.

Av de områden där RB:s regelsystem bhr gällande har redan nämnts förhållandena pä partssidan. Annat som kan nämnas är exempelvis reglerna om domarjäv, om omröstning, om bevisning (i stort) och om särskilda rättsmedel. En mer detaljbelonad fräga gäller om vitesföreläggande kan ges enligt 9 kap. 7 6 RB. Frågan synes böra besvaras jakande.

Den i såväl remissförslag som lagrädsförslag förekommande hänvisningen fill RB:s bestämmelser kan såvitt angår rättegångskostnader medföra vissa fillämpningsproblem, eftersom hänvisningen inte ger någon särskild vägledning i den delen. För ett specialfall ges en bestämmelse i 2 kap. 23 6. När det gäller kostnadsfrågor i övrigl blir del en bedömningsfråga hur RB:s koslnadsregler skall tillämpas i konkurssammanhang. Lagrådei finner sig i denna del inle böra gå längre än atl konstalera alt del inom ramen för det nya begreppet 'konkursärendet' kan förekomma delprocesser som har avsevärd likhet med ordinära tvistemål och vari koslnadsspörsmålen bör lösas enligt RB:s allmänna regler i ämnet; delta gäller särskilt i jävstvisier, utdelningslvister Oämför vad lagrådet anfört under 11 kap. 8 8) och arvodestvister. Del fär överlämnas fill rättstillämpningen, hur kostnadsfrågan är att bedöma i olika situationer. Remissförslaget fär antas bygga på alt hittills förekommen praxis i kostnadsfrågor väsentligen blir orubbad. - Ell särskilt kostnadsspörsmäl har lagrådet behandlat under 6 kap. 11 6."

Hänvisningen till tvistemälsreglerna för huvudförhandling hindrar inle att muntlig förberedelse anordnas när sä undantagsvis är behövligt. Enligt 42 kap. 20 8 andra stycket RB krävs för att förberedelse skall få övergå till huvudförhandling i förenklad form all parterna samtycker eller all saken anses uppenbar. Föreskriften i 211 6 andra stycket KL innebär den uppmjukningen i förhällande till RB all det räcker med atl samtliga närvarande lämnar sitt samtycke. Nägon sädan uppmjukning finns inle i förslaget. RB:s regler om skriftlig förberedelse torde vid behov kunna appliceras i olika skeden av ett konkursärende.

1 andra slyckel utsägs atl, om den som har kallats fill en förhandling uteblir, detta inle hindrar all den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs. Denna allmänna regel för förhandlingar i konkursärenden har etl undantag i 2 kap. 19 6 första stycket i milt förslag. Förhållandet synes inte behöva uttryckligen anges i nu förevarande paragraf

Att rättens avgörande sker i form av beslut framgår av tredje stycket.

En tingsrätt skall vid handläggningen av ett konkursärende bestå av en

lagfaren domare. Vid en förhandling fär dock rätten bestå av tre lagfarna

domare. 402

Paragrafens första mening överensstämmer i huvudsak med 16 kap. 9 8 Prop. 1986/87:90 första stycket och 15 6 första stycket KLförslagel. Den motsvaras i viss 16 kap. mån av 211 8 iredje styckel KL. Andra meningen saknar motsvarighet i såväl KLförslagel som KL.

1 och med all konkursdomarinstitulionen nu föresläs avskaffad finns del etl behov av en regel som generellt anger hur rälien skall vara sammansatt vid handläggningen av konkursärenden. I enlighet med vad som enligt KL gäller för de flesta fall dä en fråga i samband med konkurs skall prövas av rätlen, bör rätten bestå av en lagfaren domare. Vid förhandlingar bör emellertid rätlen kunna bestå av tre lagfarna domare när delta bedöms ändamålsenligt. Sä kan vara fallet exempelvis vid förhandling för prövning av tvistefrågor enligt 9 kap. 15 6, om vidlyftig utredning förekommer eller mälel annars är av komplicerad beskaffenhet. Del får förutsättas atl möjligheten fill flerdomarsammansällning utnyttjas endast undanlagsvis.

Som framgått av vad som anförts i anslutning lill 1 8 är förevarande paragraf inte tillämplig vid handläggningen av frislående mål om ålervinning eller av mäl om klander av förvaltarens slutredovisning.

Verkslällighel av beslut i konkursärenden

Ett beslut om konkurs och om upphävande av ell konkursbeslui går i verkslällighel omedelbart. Delsamma gäller andra beslut av rätten under handläggningen av etl konkursärende i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätlen, om inte nägot annal förordnas eller följer av andra styckel.

Beslut under handläggningen av etl konkursärende går i verkslällighel först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser

1. arvode eller kostnadsersättning till förvaltare,

2. arvode lill en sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 6,

3. arvode eller kostnadsersättning lill en sådan tillsynsman som har utsetts enligt 12 kap. 26 8,

4. utdömande av förelagt vite.

Angående verkslällighel av beslut all fastställa utdelning finns det bestämmelser i 11 kap. 9 och 10 68.

Första och andra styckena överensstämmer i huvudsak med 16 kap. 1 8 KLförslagel samt motsvaras til! viss del av 25 8 första stycket och 210 8 tredje slyckel KL. Det iredje stycket saknar direkt motsvarighet i såväl KLförslagel som KL.

Paragrafen behandlar frågan när rätlens beslut om konkurs eller beslut
under handläggningen av en konkurs går i verkställighet, dvs. frän vilken
tidpunkt beslutet får börja tillämpas. Uttrycket syftar inle pä verkslällighel
i den mening som avses i ulsökningsbalken. Vissa beslut i ell konkurs
ärende kan bli föremål för verkslällighetsåtgärder enligt ulsökningsbalken,
om beslutet innebär åläggande av betalningsskyldighet eller annan förplik
telse eller avser kvarstad. Andra beslut kräver ingen verkslällighelsåtgärd
men skall ändå beaklas av myndigheter och andra. Det kan l.ex. bli 403

aktuellt med följdätgärder, såsom kungörande av beslutet. Den valda ter- Prop. 1986/87:90 minologin ansluter lill den som nu används i KL och i allmänhet ocksä i 16 kap. RB,i.ex. i 17 kap. 14 8.

För närvarande gäller enligt 25 6 första stycket KL att ett beslut om konkurs, vare sig det har meddelats av konkursdomaren eller rätlen, går i verkställighet ulan hinder av all beslutet överklagas. I övrigl gäller alt beslut som konkursdomaren meddelat under handläggningen av en konkurs går i verkställighet omedelbart, om inte annat förordnas. Undanlag gäller dock för beslut om utdömande av vite. Andra beslut av konkursdomaren, dvs. sådana som har slutlig karaktär, går i verkställighet först sedan beslutet har vunnit laga kraft. Som exempel på sådana beslut kan nämnas avskrivning av en ordinär konkurs pä grund av bristande tillgångar (186 8 KL) och faststäilelse av utdelning i mindre konkurs (185 f 8 KL). Denna ordning följer av 210 6 tredje styckel KL.

I fräga om beslut av konkursdomaren är huvudregeln i 210 6 KL att beslutet går i verkställighet omedelbart. När del däremot gäller beslut enligt KL av rätten gäller - frånsett beslut om konkurs - vanliga regler i RB. Beslutet går alltså i verkställighet först när det har vunnit laga kraft, om inte annat förordnas med stöd av 17 kap. 14 8 RB eller följer av den paragrafen.

Enligt kommittén bör den nya konkurslagen i sak inta samma ståndpunkt som gällande rätt. Den omständigheten all konkursdomaren ersätts med rätten föranleder inte någon annan bedömning. Vissa smärre ändringar föresläs dock.

För egen del ansluter jag mig i huvudsak till KLförslagel, med vissa jämkningar som jag strax återkommer till.

I första styckel anges till en början att ett beslut om konkurs går i verkställighet omedelbart. En remissinstans — riksskatteverkel — har efterlyst en regel som klart uttalar att ocksä etl beslut om all upphäva ell konkursbeslui går i verkställighet omedelbart. Även jag anser atl detta bör, för atl förebygga tvekan om vad som gäller, framgå direkt av lagtexten.

Även när del gäller övriga beslut under handläggningen av en konkurs bör utgångspunkten liksom för närvarande vara all besluten går i verkställighet trots atl de inle har vunnit laga kraft. En bestämmelse om detta har tagits upp som andra mening i första slyckel. Eftersom bestämmelsen avser endast beslut under handläggningen av konkursen omfattar den inte beslut varigenom en konkurs avslutas. Som beslut av sistnämnda slag är att anse t.ex. beslut om avskrivning av en konkurs enligt 10 kap. 1 6, beslut om all lägga ned en konkurs enligt 12 kap. 1 8 efler frivillig uppgörelse, beslut alt fastställa ackord i konkurs och beslut att fastställa utdelningsförslag enligt 11 kap. 7 8. Bestämmelsen gäller, liksom den i första meningen, oavsett om beslutet har fattats av tingsrätt eller hovrätt.

Vidare avses endast beslut enligt konkurslagen. Beslut om t.ex. rällshjälp omfattas alltså inle av den föreslagna bestämmelsen.

1 andra slyckel anges vissa undanlag frän reglerna i första slyckel. Dessa
bör liksom för närvarande omfatta bl.a. beslut om arvode och kostnadser
sättning till förvaltare eller till tillsynsman som har utsetts enligt 12 kap.
26 6. Enligt kommittén bör även ell beslut om förskott pä förvallararvode, 404

i motsats till vad som nu gäller, gä i verkställighet först sedan del har Prop. 1986/87:90 vunnit laga kraft. Kommittén har därvid åberopat främst all tillsynsmyn- 16 kap. digheten, såväl enligt KL som KLförslagel, har fullföljdsrätl mol beslut om förskott.

För egen del anser jag inte atl det finns tillräckliga skäl all ändra pä vad som nu gäller i fräga om förskoll. KLförslagel på denna punkt strider i viss män mol tanken bakom de vidgade möjligheter lill förskott som mitt förslag innebär. Beslut om förskott bör därför enligt min mening följa huvudregeln om omedelbar verkslällighel.

Undantagen i punkterna 1 och 3 i andra styckel frän regeln om omedelbar verkställighet har utformats i enlighet med vad som nu har sagts. 1 överensstämmelse med KLförslagel bör ytterligare undanlag göras för beslut om arvode lill en sädan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 8. Delta undantag har tagits upp i punkt 2.1 överensstämmelse med gällande rätt undanlas i punkl 4 också beslut om att döma ut ell vite. Däremot omfattas inte beslut om häktning och andra tvångsmedel. Sädana beslut går alltså i verkställighet omedelbart. Regleringen i andra slyckel avser även beslut av hovrätt.

1 och med att den prövning av ett ackordsförslag som i dag efler hänskju-tande sker hos rätlen nu föresläs ske inom ramen för konkursärendet, blir beslutet enligt huvudregeln verkslällbart ulan hinder av atl del inle har vunnit laga kraft. Om emellertid beslutet i fräga innebär att ackordsförslaget fastställs, medför det atl konkursen avslutas. Eftersom del då inte är fräga om ell beslut under handläggningen, omfattas det inle av bestämmelsen i första styckel andra meningen.

Om beslutet innebär atl ackordet inle fastställs, omfattas det således av bestämmelsen i första slyckel. Verkställigheten av etl sådant beslut består uteslutande däri all konkursen handläggs vidare. Etl överklagande av beslutet bör alltså inte uppehålla den fortsatta handläggningen av konkursen. Om del skulle finnas anledning att avvakta utgången av etl överklagande finns del möjlighet att förordna om det. Detta kan vara fallet om exempelvis en försäljning av en för gäldenären betydelsefull fillgång skall ske under tiden som beslutet prövas i högre rätt.

I iredje slyckel erinras om de speciella regler rörande verkställigheten av beslutet att fastställa utdelningen i konkursen som finns i 11 kap. 9 och 10 68.

Etl beslut att fastställa utdelning verkställs på det sättet atl de uldelningsberälligade borgenärerna tillställs sina utdelningsmedel (11 kap. 9 8 första styckel). Delta skall ske när beslutet har vunnit laga kraft. Dessförinnan får medlen betalas ut fill en utdelningsberälligad borgenär endast om han ställer säkerhet (11 kap. 10 8 första stycket). Om fastslällelsebeslulet eller beslutet om förvaltarens arvodesersättning överklagas gäller delsamma i fråga om de borgenärer vars uldelningsrätt berörs av talan. Övriga borgenärer får alltså dä trots överklagandet lyfta sina utdelningsmedel utan säkerhet.

Ell beslut om en tvistig fordran i konkurs har verkan bara i konkursför
farandel. Den omständigheten atl en fordran alltjämt är föremål för tvist
utgör inte hinder mot atl fordringen las upp i utdelningsförslaget. Av 405

11 kap. 10 8 andra stycket framgår emellertid all utdelning för fordringen Prop. 1986/87:90 inte får betalas ul innan fordringen har fastställts av domstolen. Har 16 kap. fordringen faslslällls av domstolen fär emellertid utbetalning ske mot säkerhet även om avgörandet överklagas.

Överklagande av rällens beslul i konkursärenden m.m.

Varje tingsrättens beslul i ett konkursärende i en fråga som enligt denna lag skall prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något annat följer av 6 eller 7 8.

Har etl beslul meddelats utan all förhandling har hållits, skall de som beslutet har gått emot genast underrättas om liden för beslutet, i den mån del med hänsyn lill omständigheterna är mofiverat. När det är lämpligt, bör i undertältelsen ges besked om utgången av den prövade frågan.

Paragrafens första stycke motsvarar 16 kap. 2 8 första styckel KLförslagel och i huvudsak 210 8 första styckel KL. Det andra styckel är nytt och har tillkommit efter förslag av lagrådei.

KL utgår från atl varje beslut som konkursdomaren meddelar under handläggningen av ett konkursärende fär överklagas för sig. Detsamma gäller enligt ulsökningsbalken i fräga om kronofogdemyndighetens beslul i ulsökningsmäl. Enligt RB däremot är principen den motsatta, nämligen atl beslut under rättegången inte får överklagas särskilt annal än när det är uttryckligen medgivet.

Om inte något annat sägs blir RB:s beslämmelser om fullföljd lillämpliga i fråga om talan mot rätlens beslut i etl konkursärende. Det skulle bl.a. innebära atl rällens beslul i olika frågor som uppkommer under handläggningen av elt konkursärende inle skulle få överklagas särskilt. Förevarande paragrafs första stycke ger uttryck för principen atl varje beslul under ell konkursärende fär överklagas för sig. Vissa undanlag föreskrivs i 6 och 7 86.

1 fråga om det pä förslag av lagrådet upptagna andra styckel. har lagrådei anfört bl.a. följande.

"Enligt 9 8 i delta kapitel gäller för flertalet beslut i konkursärenden att tiden för besvär över beslutet räknas frän den dag dä beslutet meddelades. Denna bestämmelse väcker frågan hur det är sörjt för att parterna får kännedom om när elt beslul har meddelats.

Enligt flera bestämmelser i den föreslagna lagen skall eller kan ett
avgörande av rätten föregås av en förhandling. Tvistefrågor som rör beva
kade fordringar och som inte har förlikts skall t.ex. alllid prövas vid en
förhandling (9 kap. 15 8). När förhandling hälls, är det naturligt att rälien
antingen meddelar beslutet vid förhandlingen eller vid dess slut underrättar
de närvarande - som får förutsättas vara huvudintressenterna - om tiden
för beslutets meddelande. Denna ordning är den som gäller för dom i
tvistemål enligt 17 kap. 9 6 andra styckel RB. Med tanke pä hänvisningen i
2 8 första styckel andra meningen i förevarande kapitel lill vad som enligt
RB gäller om huvudförhandling i tvistemål torde någon särskild bestäm
melse i ämnet inte erfordras i konkurslagen. 406

Flertalet beslut i konkurssammanhang kommer emellertid all meddelas Prop. 1986/87:90 utan att ha föregåtts av nägon förhandling. Atl generellt ålägga rätlen atl yg p ' beträffande sädana 'kanslibeslul', i analogi med föreskriften i 17 kap. 9 6 Qärde styckel RB, skicka undertättelser lill de taleberättigade om fiden för beslutet bör inte komma i fräga; en sädan skyldighet bör inle anses följa av den allmänna hänvisningen till RB:s regler i 2 8 första styckel första meningen. Som konkurslagskommitlén har skrivit (SOU 1983:24, s. 388), fär utgångspunkten vara atl del ankommer på berörda intressenter atl hälla sig underrättade om förfarandet, så att de inte går miste om dem tillkommande klagomöjlighel.

Det förekommer likväl situationer då den som berörs av ett beslul, faltal utan förhandling, har särskild anledning att vänta sig ett besked om beslutet och kan lida rättsförlust, om beskedet uteblir när beslutet har gått honom emot. Som exempel kan nämnas att en borgenär inte har fäll rättens gehör för en invändning mot ett utdelningsförslag eller atl en borgenär genom rällens faslslällelsebeslul har gått miste om utdelning enligt utdelningsförslagel eller fått utdelningen reducerad med elt icke försumbart belopp. Ocksä en förvaltare vars arvodesyrkande har vunnit endast partiellt bifall har, för att la ytterligare ett exempel, ett närmast självklart anspråk på att bli undertättad om tiden för beslutet."

Enligt lagrådet låter del sig inte göra att i detalj ange när rätten skall skicka undertättelser om atl beslul har meddelats. Det torde i stället kunna anförtros ät rätten alt avgöra när undertättelser är mofiverade. I flertalet fall saknas anledning att underrätta andra än dem som har fört talan i nägon form i den fräga som avgörs genom beslutet. I övrigt bör beaktas hur pass nära en part är berörd av beslutet. Finns särskild föreskrift om bekantgörande av beslutet, aktualiseras inte den nu föreslagna underrättelseskyldigheten.

För egen del ansluter jag mig till vad lagrådei sålunda har anfört.

Enligt 17 kap. 9 8 sista stycket RB skall rätten skicka en skriftlig underrättelse fill parterna om utgången i målet. Den bestämmelsen bör inle anses tillämplig i konkurssammanhang. En särskild föreskrift om vad som gäller i detta hänseende i konkursärendet har i stället tagils upp som en andra mening i det andra styckel.

Elt beslul enligt 9 kap. I 6 all bevakning skall äga rum fär inle överklagas. Inle heller fär etl beslul av fingsrätten enligt 11 kap. 7 8 tredje stycket som innefattar ålerförvisning av elt utdelningsförslag lill förvaltaren överklagas.

Rällens beslut i fråga om utdelning får överklagas endast av den som i rätt tid har framställt invändning mot utdelningsförslagel eller, om rälien beslutar fastställa utdelning som avviker frän förslaget, den vars rätt påverkas av ändringen. Förvaltaren fär fullfölja talan i en fråga som gäller återvinning.

Första stycket andra meningen motsvarar närmast 16 kap. 4 6 KLförslagel
och 185 f 6 iredje stycket tredje meningen KL. I övrigt saknar paragrafen
motsvarighet i såväl KLförslagel som KL. 407

Paragrafen behandlar olika begränsningar i rätlen att föra talan mot Prop. 1986/87:90 tingsrättens beslut i konkursärenden. Den har utformats i enlighet med vad 16 kap. lagrådet har föreslagit.

Enligt första slyckel första meningen fär talan inte föras mot ett beslut atl anordna bevakningsförfarande. Skälen härför är atl etl bevakningsförfarande måste anses vara till nytta för boutredningen utan atl medföra annal än ganska begränsade kostnadsökningar. Ell beslul all anordna bevakningsförfarande skall kungöras genast. Om förfarandet efter någon tid måste ställas in pä grund av all högre rätt ändrat beslutet, har borgenärerna åsamkats besvär i onödan. Etl beslut om inställelse skulle vidare behöva kungöras, vilket medför extra kostnader.

Del bör påpekas att det inle uppställs nägot hinder mol att talan förs mot etl beslut atl inte förordna om bevakning. Av 8 8 framgår att tillsynsmyndigheten är behörig alt överklaga etl sådant beslut.

I fråga om det fullföljdsförbud som upptas i första styckel andra meningen föreslog jag i lagrådsremissen en bestämmelse som överensstämmer med vad som i dag gäller för mindre konkurs, nämligen all beslul att återförvisa etl uldelningsförslag lill förvaltaren inte får överklagas. Av etl rättsfall från högsta domstolen (NJA 1983 s. 253) framgår dels att full-följdsförbudet i gällande rätt träffar ocksä de anvisningar om utdelning som rälien har meddelat i samband med återförvisningsbeslutel, dels atl förbudet gäller även besvär över ell hovrältsbeslul.

Enligt lagrådet kan det ändamålsenliga i gällande ordning såvitt gäller hovrällsbesluten ifrågasättas. Om man utgär frän att hovrätten i återförvisningsbeslutel direkt har tagit ställning till den omtvistade materiella frågan om hur utdelningen rätteligen skall genomföras, framstår det som otympligt att först behöva avvakta etl nytt utdelningsförslag från förvaltaren för att sedermera kunna nå fram till högsta domstolen och där få den egentliga tvistefrågan slutligt prövad. Övervägande skäl talar därför enligt lagrådet för atl fullföljdsförbudet inle skall avse hovrättens avgörande. Som en bieffekt kan man härigenom också undgå de svårigheter som med etl fullföljdsförbud eventuellt skulle kunna uppkomma vid tillämpningen av 14 kap. 9 8 andra stycket. Därmed åsyftar lagrådet den situationen alt hovrätten ändrar arvodesbeslutet men finner att den korrigering av utdelningen som föranleds härav skall efler ålerförvisning göras av förvaltaren. Ålerförvisningen bör givetvis ses som elt bihang till det överklagbara arvodesbeslulet.

Jag godtar den av lagrådet föreslagna begränsningen av fullföljdsförbudet.

1 det enhetUga utdelningsförfarandet skall rätten alltid pröva utdelningsförslaget och fastställa utdelningen. Den som vill framföra invändning mot förslaget skall dessförinnan inkomma lill rätten med sina invändningar. Detta gäller redan nu i mindre konkurser. Talan kan därefter föras mol faslställelsebesluiet.

Den som inle inom rält tid kommer in med sin invändning skulle, om inle
annat sägs, vara oförhindrad att föra talan mol rättens faslslällelsebeslul.
Därigenom skulle en invändning kunna bli föremål för prövning i hovrätten
utan att dessförinnan ha behandlats av tingsrätten. 1 syfte att undvika delta 408

har i andra stycket tagils upp en bestämmelse sbih innebär att rätt alt föra Prop. 1986/87:90 talan mol rällens beslut atl fastställa utdelningen tillkommer endast den 16 kap. som i rätt tid har framfört invändning mot utdelningsförslagel.

Rällens beslut kan innebära att utdelningen fastställs annoriunda än vad som framgår av utdelningsförslagel. Del åligger rätten atl höra de borgenärer som i sä fall kommer all beröras av beslutet. Även dessa borgenärer mäste ges rält all föra talan mot beslutet. Detsamma gäller förvaltaren om han har påkallat återvinning under utdelningsförfarandet men inle har fått rättens gehör för sin inställning. Föreskriften om besvärsrätt för förvaltaren har tagits upp pä inrådan av lagrådet.

Mol beslul enligt 12 kap. 18 8 med anledning av en framställd anmärkning får talan inte föras. Mot följande beslul får talan inle föras särskilt, nämligen

1. beslut i fräga om vägrat återtagande eller om ändring i ett ackordsförslag enligt 12 kap. 14 8,

2. beslut enligt 12 kap. 19 8 att borgenärerna på nytt skall pröva ackordsfrågan.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 16 kap. 3 och 17 68 KLförslagel och motsvaras av 161 6 första stycket tredje meningen, 165 6 andra meningen och 166 8 iredje stycket andra meningen KL.

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

1 paragrafen anges vissa undantag frän huvudregeln 15 6. Samtliga undantag avser beslut under ett ackordsförfarande i konkurs. Gemensamt för besluten är all de påverkar del fortsatta ackordsförfarandet men alt det först på elt senare stadium visar sig om beslutet inverkar på frågan huruvida ackordet skall fastställas eller inte. En besvärstalan är onödig om klaganden ändå uppnår del huvudsakliga syftet med eventuella besvär genom alt tingsrätten senare fastställer resp. vägrar alt fastställa ackordet.

Första styckel innebär alt den som är anmärkningsberälfigad inle inom ramen för prövningen av ackordsförslaget skall kunna få en framställd anmärkning självständigt prövad. Om nämligen utgången av omröstningen om ackordsförslagel beror pä om anmärkningar godkänns eller inte, behöver rätten inle pröva anmärkningarna i vidare män än som behövs för all utgången av omröstningen skall slå klar (12 kap. 18 8). Bestämmelsen bör inle uppfattas så all den som för talan mot tingsrättens beslut i ackordsfrågan inte får åberopa den omständigheten att omröstningen om ackordsförslagel till följd av atl en anmärkning blivit felaktigt bedömd har fält en oriktig utgång.

I andra stycket punkt I har införts en regel som motsvarar den som i dag
återfinns i 161 8 första stycket iredje meningen KL. Där sägs att särskild
talan inle fär föras mot etl beslut rörande återtagande eller ändring av ett
ackordsförslag. Mol elt sådant beslut får alltså talan föras endast i sam
band med beslul om all ackordet fastställs eller faststäilelse vägras. I likhet
med vad lagrådet har anfört bör förbudet all föra särskild talan träffa 409

endast beslul om vägrat återtagande av ell ackordsförslag. Om gäldenären Prop. 1986/87:90
tilläts att återta sitt ackordserbjudande kan del inle längre prövas. 16 kap.

I andra styckel punkt 2 slås fast att beslul att underkasta etl ackordsförslag borgenärernas prövning på nytt inte fär överklagas för sig. Ett sådant beslul kan behöva fattas om rätten inle kan fastställa ackordsförslaget därför att ärendet inle har handlagts i föreskriven ordning och ackordsförslaget inte är atl anse som förkastat av borgenärerna. Rättens senare beslut atl fastställa eller all vägra fastställa ackordsförslaget fär naturligtvis överklagas i vanlig ordning.

Tillsynsmyndigheten fär överklaga fingsrättens beslut, om beslutet rör

1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2. arvode, kostnadsersättning eller förskoll fill förvaltare,

3. reseförbud, skyldighet för gäldenären att lämna ifrän sig sitt pass, förbud atl utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite,

4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman,

5. avslag på en framställning om atl inleda bevakningsförfarande,

6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. I 6.

I de frågor som avses i första styckel förs del allmännas talan i högsta domstolen av riksskatteverkel.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 16 kap. 5 8 KLförslagel. Det första stycket överensstämmer i huvudsak med 210 a och 211 a 86 KL medan det andra styckel saknar motsvarighet i KL.

Beträffande de i del första stycket angivna besluten kan nämnas atl punkt 5 närmast motsvarar den rätt som för närvarande tillkommer tillsynsmyndigheten alt föra talan mot konkursdomarens beslut om handläggningsform. Enligt 6 8 får talan inle föras mot rätlens beslut atl bevakningsförfarande skall äga rum. I syfte all motverka en oenhetlig rättstillämpning bör det däremot finnas en möjlighet att överklaga etl beslul som innebär att bevakningsförfarande inte skall äga rum. Om förvaltaren gör en framställning om elt sådant förfarande måste rätlen falla beslut i frågan. De enskilda borgenärerna torde sällan ha elt sådant intresse av all fä ett bevakningsförfarande till stånd att de kan förväntas föra talan mot ett avslagsbeslut. Denna rätt bör därför tilläggas ocksä tillsynsmyndigheten.

Del finns i del här sammanhanget anledning atl fästa uppmärksamheten vid det förhållandet atl tillsynsmyndigheten i de nu angivna fallen i hovrätten intar ställning av part i målet. Rätten att där företräda staten som borgenär i konkursen tillkommer dock som nu riksskatteverkel (RSV).

Bestämmelsen i andra styckel är ny. Av 20 6 lagen (1946:804) om införande av RB följer att det allmännas talan i frågor som avses i första stycket skall föras av riksåklagaren. Starka skäl talar för all RSV och inle riksåklagaren bör, i enlighet med kommitténs förslag, föra det allmännas talan i dessa mål i högsta domstolen.

Enligt RSV bör av den nu förevarande paragrafen framgå atl tillsyns- 410

myndigheten fär föra talan mol en tingsrätts beslul i mål om klander av Prop. 1986/87:90 förvaltarens slutredovisning. Det föreligger emellertid en principiellt bely- 16 kap. delsefull skillnad mellan beslul som avses i denna paragraf och en tingsrätts avgörande av mål om klander av slutredovisning. De förra fattas i konkursärendet medan de senare avgörs av fingsrätten i vanlig rättegång. Därav torde följa all en tillsynsmyndighet som har väckt talan om klander av slutredovisningen ocksä är berättigad atl föra talan mot domen i målet. Det bör emellertid ankomma pä RSV att ocksä i dessa mål föra tillsynsmyndighetens talan i högsta domstolen. En bestämmelse med denna innebörd har lagils upp i 13 kap. 8 8.

Elt sådant beslul av lingsräiten som avses i 5 6 fär överklagas genom besvär till hovrätten. Överklagandet skall ske inom två veckor från den dag dä beslutet meddelades. Är det fråga om ett konkursbeslut eller ett beslut om nedläggning av en konkurs pä grund av frivillig uppgörelse, räknas dock fiden för överklagande frän den dag dä kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären atl lämna ifrän sig sitt pass, om förbud atl utfärda pass samt om någons häktande eller kvarhållande i häkte får överklagas utan inskränkning lill viss tid. Detsamma gäller klagan mot ell beslut pä den grunden atl förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 16 kap. 6 6 KLförslagel. Del första stycket motsvaras i viss män av 25 8 andra styckel och 210 6 första och andra styckena KL. Det andra slyckel saknar motsvarighet i KL.

Paragrafen har redaktionellt utformats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit.

Av 52 kap. 1 6 första stycket RB framgår bl.a. att besvärstiden såvitt gäller beslul under rättegäng som har meddelats annorledes än vid sammanträde för förhandling räknas frän den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Denna ordning passar mindre väl i konkurssammanhang eftersom elt stort antal personer kan vara taleberättigade och delgivning av beslut sällan eller aldrig kan komma i fråga. I princip skall därför besvärsliden beräknas frän dagen då beslutet meddelades. Detta tar bara sikte pä tingsrättens beslul i frågor som enligt konkurslagen skall prövas av rälien, dvs. de beslul som avses i 5 6. Paragrafen har utformats i enlighet härmed.

1 dag gäller att besvärstiden för annan än gäldenären såvitt gäller klagan över konkursbeslutet räknas frän den dag dä kungörelsen om konkursbeslulel infördes i Post- och Inrikes Tidningar. Samma beräkningsgrund filllämpas i de fall då konkursen läggs ned efler frivillig uppgörelse.

Även enligt den nya konkurslagen skall dessa båda beslul alllid kun
göras. Nuvarande utgångspunkt för beräkningen av besvärstiden bör lämp
ligen behällas. Dessa två undanlag har därför tagits upp i iredje meningen
av första stycket. Enligt KL gäller den särskilda utgångspunkten för be
svärstiden vid konkursbeslulel endast annan än gäldenären. Del saknas
dock, med tanke på att skillnaden praktiskt sett fär myckel liten betydelse, 411

skäl atl behälla denna särregel. Den särskilda beräkningsgrunden bör såle- Prop. 1986/87:90 des gälla ocksä för gäldenärens besvärslalan. Del bör anmärkas all den 16 kap. särskilda beräkningsgrunden inle är tillämplig på andra beslut som kan fallas i samband med konkursbeslulel.

I andra stycket upptas ytterligare särbestämmelser vad gäller fiden för besvärslalan mot beslut enligt konkurslagen. Av 52 kap. 1 6 första stycket RB följer bl.a. atl klagan över tingsrätts beslut om någons häktande eller kvarhållande i häkte eller om åläggande av reseförbud inte är inskränkt lill viss lid. Detsamma gäller en talan enligt 49 kap. 6 8 på den grunden att förfarandet onödigtvis uppehälles genom elt beslut.

I klarhetens intresse har motsvarigheter till dessa regler tagils upp i förevarande paragraf Dessutom bör, som kommittén påpekar, beslul om skyldighet för gäldenären atl lämna ifrån sig sitt pass i detta hänseende likställas med dessa beslul. Även i fråga om etl sådant beslut bör talan fä föras utan inskränkning lill viss lid. Delsamma bör ocksä gälla beslul enligt 2 kap. 12 8 och 6 kap. 6 6 om förbud alt utfärda pass.

Lagrådei har berört frågan om fullföljdshänvisning i rätlens beslul. En tillämpning av 2 6 i detta kapitel leder enligt lagrådet närmast fram till föreskriften i 17 kap. 13 8 andra stycket RB att den som vill föra talan mol beslutet hos rälien kan erhålla undertätlelse om vad han har atl iaktta. Det ligger ä andra sidan nära till hands all rätten upptar en fullföljdshänvisning i ett beslut varigenom den sliter en tvist eller annars avgör en kontroversiell fräga Gfr 17 kap. 7 8 tredje stycket och 12 8 andra stycket RB). I likhet med lagrådet anser jag atl man kan avslå från atl reglera frågan i konkurslagen.

4.1.17 17 kap. Skadestånd och straff

KL avslutas med ell antal paragrafer som på olika sätt berör frågor om 17 kap. skadestånd och straff 1 212 och 213 86 KL straffbeläggs överträdelse av näringsförbud resp. det förfarandet art borgenär för sin röst vid ell borgenärssammanträde betingar sig en särskild förmån av gäldenären. I 215 6 anges all böter och viten som utdöms enligt KL skall tillfalla kronan. Enligt 216 6 kan en borgenär åläggas att utge skadestånd till gäldenären om han inger en obefogad konkursansökan. I 217 6 KL ges en allmän åklagare rätt atl vid misstanke om brott som avses i 11 kap. brottsbalken fä fillgång till alla handlingar som rör boel och som kan lämna upplysning om saken. 219 6 slutligen innehåller vissa förfaranderegler i samband med talan om straff och skadestånd.

Med undanlag för 215 6 KL har konkurslagskommitlén sammanfört motsvarigheter till dessa paragrafer i etl särskilt kapitel, 17 kap., rubricerat Skadestånd och straff. Kommittén har också i kapitlet tagit upp några beslämmelser som saknar motsvarighet i KL och som rör förvaltarens skadeståndsskyldighel till konkursboet, konkursborgenär och gäldenären (1 och 2 88 KLförslagel). Dispositionen har lämnats ulan erinran under remissbehandlingen och den har ocksä lagts till grund för utformningen av detta kapitel i mitt förslag.

I KL finns inte några regler om förvaltarens skadeståndsansvar. Före 412

1979 års ändringar fanns i 87 8 KL en bestämmelse som angav all skade- Prop. 1986/87:90 ståndsansvaret var solidariskt, om flera förvaltare eller förvaltare och 17 kap. rättens ombudsman var ansvariga för skada. Därav framgick indirekt atl en förvaltare kunde åläggas skadeståndsskyldighel för skada som han vållat vid fullgörande av sitt uppdrag.

Även om KL således numera saknar beslämmelser om förvaltarens skadeståndsansvar torde det stä klan att elt sådant ansvar kan uppkomma gentemot konkursboet, konkursborgenär och gäldenären, om skadan tillfogas uppsåtligen eller av oaklsamhei. Efler skadeståndslagens (1972:207) tillkomst får också anses klart att förvaltarens skadeståndsskyldighel kan jämkas om den är oskäligt betungande. Vidare torde skadeståndslagens regler om solidariskt ansvar för skadeståndsskyldighel som har ålagts flera förvaltare gälla, liksom reglerna om den slutliga fördelningen av skade-ständsbeloppel mellan dessa. Atl talan mot förvaltaren om skadestånd i princip skall föras som klander av förvaltarens slutredovisning anses ocksä stä klart.

Det är däremot mer oklart i vilken omfattning förvaltaren är skade-sländsskyldig för skada som han fillfogar tredje man, dvs. någon som inte är direkt inblandad i konkursen. I den rättsvetenskapliga litteraturen har antagits atl förvaltaren ansvarar gentemot tredje man i vart fall om skadan åsamkats genom åsidosättande av en uttrycklig till Iredje mans skydd meddelad lagbestämmelse (Welamson, Konkursrätt s. 183). Det anses slutligen stä klart att en skadeståndstalan av tredje man får väckas även efler del alt tiden för väckande av klandertalan har löpt ut. Ståndpunkten har bekräftats i rättspraxis (NJA 1977 s. 816).

Konkurslagskommitlén föreslär att huvuddragen av vad som för närvarande anses vara gällande rätt såvitt gäller förvaltarens skadeståndsansvar i förhållande lill konkursboet, konkursborgenär och gäldenären kommer till direkt uttryck i den nya konkurslagen. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat del utan erinran. Även jag biträder förslaget.

Frågan om förvaltarens skadeståndsansvar gentemot konkursboet, konkursborgenär och gäldenären hör nära samman med reglerna om klander av förvaltarens slutredovisning. Som nämnts anses för närvarande gälla atl skadeståndstalan i princip skall föras genom talan om klander av slutredovisningen. Syftet med all klandra slutredovisningen kan vara antingen all förmå förvaltaren att upprätta en ny - mer klargörande eller rättvisande -slutredovisning eller all förmå förvaltaren all öka del saido som slutligen slår fill borgenärernas förfogande för utdelning eller till gäldenärens förfogande, om egendomen i boel skall återställas lill denne. Del först angivna syftet saknar intresse i delta sammanhang och fortsättningsvis bortses från detta.

Klander i syfte att öka saldoi kan ha olika grund. En grund kan vara all
samtliga tillgångar inle har lagils upp i redovisningen eller alt försäljningen
av någon tillgång har inbringat eller borde ha inbringat mer än vad som
framgår av redovisningen. Del kan ocksä vara fräga om att en utgiftspost
inle motsvaras av någon kostnad för boel eller alt en utgiftspost är onödig
eller har upptagits till för högt belopp. En klandertalan pä angiven grund
behöver inte nödvändigtvis innebära att förvaltarens agerande kan åsamka 413

honom skadeståndsskyldighet. Tvisten om slutredovisningen kan ha föran- Prop. 1986/87:90 letts av atl förvaltaren och den klandrande har olika uppfattningar i saken. 17 kap.

En hell annan grund för klandertalan kan vara atl förvaltaren vid utförandet av sill uppdrag förfarit på elt sådant sätt att han är skadeständsskyl-dig gentemot boel i följd varav behållningen kan komma att öka. Det är naturligt alt en sädan talan förs genom klander av slutredovisningen. En skadeståndstalan behöver emellertid inte allfid rymmas inom klanderprocessen. En gäldenär kan l.ex. drabbas av skada om konkursen inle avslutas inom rimlig lid eftersom han inte får driva näringsverksamhet under konkursen.

Det sagda talar för atl del inle i konkurslagen las upp någon regel om att en skadeståndstalan alltid måste föras genom klander av slutredovisningen. Å andra sidan behövs en bestämmelse som, i enlighet med vad som nu anses gälla, begränsar tiden för atl väcka skadeståndstalan mol förvaltaren till den fid som står till buds för att klandra slutredovisningen. Åtminstone när det gäller skadeståndstalan som förs av gäldenären eller en borgenär eller för boets räkning kan detta lämpligen uppnås genom föreskrift om att en sådan talan skall föras genom klander av slutredovisningen.

En särskild fråga är om det finns behov av att i konkurslagen reglera även frågan om förvaltarens skadeståndsansvar gentemot Iredje man. Denna fråga är emellertid betydligt mer komplicerad än frågan om förvaltarens skadeståndsansvar mol konkursboet, konkursborgenär och gäldenären. Frågan har endast i mindre omfattning varit föremål för prövning i rättspraxis. Jag delar därför kommitténs uppfattning atl saken bör lämnas oreglerad i den nya konkurslagen.

Mol den bakgrunden möter det inte något hinder mot att föreskriva atl sådan skadeståndstalan som enligt vad jag nyss anfört skall regleras i den nya lagen alltid skall föras genom klander av slutredovisningen.

I 17 kap. mitt förslag har i enlighet med vad som nu har sagts i 1 8 tagits upp regler om förvaltares skadeståndsansvar. 12 8 anges inom vilken tid och var en sådan talan måste väckas. Nuvarande regel om borgenärs skadeståndsansvar vid obefogad konkursansökan tas upp i 3 6. Gäldenärs straffansvar för överträdelse av det automatiska näringsförbudet under konkursen och borgenärs straffansvar då han av gäldenären befingat sig obehörig förmån för sin röst vid omröstning om ackordsförslag behandlas i 4 och 5 88. Vissa särregler om forum i vissa brottmål med anknytning fill konkurs finns 16 6. Kapifiel avslutas med en bestämmelse i 7 6 som ger allmän åklagare och polismyndighet lillgång till alla handlingar som rör boet.

Del bör här mot bakgrund av de nya reglerna om handläggningen av konkursärenden framhållas atl mål som väcks med slöd av detta kapitel alllid skall handläggas som särskilda mål skilda från konkursärendel.

Skadestånd

I 6

En förvaltare skall ersätta de skador som han vid fullgörande av sitt

uppdrag uppsåtligen eller av oaklsamhei tillfogar boel, en konkursbor- 414

genär eller gäldenären. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt Prop. 1986/87:90 med hänsyn fill handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omsländig- jj kap. helerna i övrigl.

Skall flera förvaltare ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inle skadeslåndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första slyckel. Vad nägon har betalt i skadestånd fär sökas äter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Paragrafen, som överensstämmer med 17 kap. I 8 KLförslagel, saknar motsvarighet i KL.

1 första styckel första meningen anges all förvaltaren skall ersätta de skador som han vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaklsamhei vållar boel, en konkursborgenär eller gäldenären. Bestämmelsen slår i saklig överensstämmelse med vad som anses gälla redan i dag. Den tar inte sikte på förvaltarens skadeståndsansvar gentemot en tredje man, t.ex. en massaborgenär. För den föreslagna regeln har likvidalors skadeståndsansvar i akfiebolagslagen (1975:1385) stått som förebild.

Del bör framhållas att förvaltaren aldrig i denna sin egenskap - inte ens om han är anställd vid en allmän advokatbyrå - betraktas som offentlig funktionär. Förvaltarens agerande innefattar med andra ord inte myndighetsutövning i den mening begreppet har i skadeståndslagen.

Vidare bör uppmärksammas skillnaden mellan förvaltarens skadeståndsansvar gentemot konkursboet och konkursboets skadeståndsansvar. Boel kan tvingas utge skadestånd l.ex. därför atl boet inte har rätt uppfyllt sina åtaganden gentemot en avtalspart eller därför atl boel inte har iakttagit en skyldighet gentemot en arbetstagare enligt den arbelsrätlsliga lagstiftningen. Den omständigheten att konkursboet har tvingats utge skadestånd medför inte aulomafiskl atl också konkursförvallaren är skyldig att ersätta konkursboet. Avgörande i del sammanhanget är om förvaltarens förfarande kan karaktäriseras som åtminstone oaklsaml. Det kan inle uteslutas att förvaltaren medvetet ådragit boel skadeståndsskyldigheten därför alt han har bedömt detta som mer fördelakfigt för boet eller all förvaltaren trots noggranna överväganden har missbedöml en situation eller en rättsfråga och därigenom ådragit boet skadeståndsskyldighel. 1 sådana och liknande situationer saknas det ofta grund för en skadeståndstalan mot förvaltaren.

Förvaltarens skadeståndsansvar sträcker sig principiellt sett längre än vad som följer av skadeståndslagens regler om utomobligaloriskl skadeståndsansvar, dvs. ansvar som inte har sin grund i något avtalsförhållande mellan parterna. En förvaltare ansvarar i överensstämmelse med skadeståndslagen för person- och sakskada som han uppsätligen eller av oaklsamhei vållar konkursboet, konkursborgenär eller gäldenären. Förvaltaren svarar emellertid ocksä för ren förmögenhelsskada, dvs. ekonomisk skada utan samband med person- eller sakskada. Av skadeståndslagen följer ett sådant ansvar först om skadan har vållats genom ell brott.

Del är bara de skador som förvaltaren vållar vid fullgörande av sitt
uppdrag som regleras av den förevarande paragrafen. Det kan givetvis
förekomma atl förvaltaren åsamkar l.ex. en konkursborgenär skada ge- 415

nom en åtgärd som han vidtar vid sidan av sitt förvaltaruppdrag. Hans Prop. 1986/87:90 skadeståndsansvar fär i en sådan situation bedömas enligt vanliga regler. 17 kap.

Vid bedömningen av en konkursförvaltares handlande måste hänsyn tas fill de speciella förhållanden som råder i en konkurs. Det finns anledning atl understryka atl frågan huruvida ansvar skall inträda till följd av en viss åtgärd eller underlåtenhet måste göras lill föremål för en nyanserad bedömning. Förvaltaren är alllid skyldig atl ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa, vilket innebär bl.a. att han skall verka för att ge konkursen bästa möjliga resultat för borgenärerna. Man måste emellertid hälla i minnet att del inom borgenärskollektivet kan finnas motstridiga intressen. Löntagarinlressen kan brytas mot andra förmänsberättigade borgenärers önskemål om hur avvecklingen av boet skall gå till. En försäljning i fall som avses i 7 kap. 8 6 andra styckel av viss egendom till etl lägre pris än som skulle kunnat erhållas frän en annan köpare mäste anses försvarlig om förvaltaren handlat inom ramen för den bestämmelsen.

Kommittén har behandlat den omdiskuterade frågan om förvaltarens skadeståndsansvar då han under hand säljer lös egendom, vari en borgenär har panträtt eller annan särskild förmänsrätt, utan att inhämta samtycke från de berörda borgenärerna. Det har hävdats att förvaltaren är skadeståndsskyldig för vad som inle utgått för fordringen, oavsett sannolikheten för att en auktionsförsäljning skulle ha inbringat högre belopp.

Enligt kommittén bör frågan om skadeståndsskyldighel i den angivna situationen bedömas mer nyanserat. Skadeståndsskyldighet bör i allmänhet åläggas endast om borgenären kan visa att han lidit skada. 1 övrigt bör frågan bedömas efter den grad av oaklsamhei som i del enskilda fallet ligger i underiätenhelen all inhämta samtycke och den risk för skada som förelegal för borgenären.

Vad kommittén anfört bör enligt min mening kunna tjäna till ledning för rättstillämpningen. Jag vill i sammanhanget erinra om alt kravet pä samtycke enligt mitt förslag inte längre är undantagslöst (8 kap. 7 8 andra styckel).

I en konkurs förutsätts att borgenärerna själva i slor utsträckning är aktiva l.ex. genom alt framställa anmärkning mot en bevakning eller invändning mot etl uldelningsförslag. Genom en sådan åtgärd kan en borgenär förhindra att skada uppkommer. Det är därför inle alldeles givet att förvaltaren, även om hans agerande måste betecknas som oaklsaml, skall åläggas skadeståndsskyldighet för skada som uppstår. Vilken inverkan detta förhållande skall ha vid bedömningen av skadesländsfrägan går det inte att ge någol entydigt svar pä. Starka skäl talar för atl en borgenär, som försuttit ett tillfälle all i vanlig ordning fä en förvaltares åtgärd prövad under konkursen, i princip inte bör ha möjlighet atl i en skadeståndsprocess nå framgång med en talan som grundar sig pä samma åtgärd.

Av 13 kap. 7 6 första stycket följer bl.a. att en borgenär inle allfid är
berättigad atl väcka talan om klander av förvaltarens slutredovisning. En
förutsättning är all borgenärens rält är beroende av slutredovisningen. Den
nu nämnda inskränkningen torde dock sakna praktisk betydelse såvitt
gäller borgenärernas rätt all väcka skadeståndstalan. Det följer av allmän
na processrättsliga principer alt endast den som kan uppnå något för egen 416
del är berättigad atl väcka talan.

Skadeståndet kan enligt andra meningen jämkas efter vad som är skäligt Prop. 1986/87:90 med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omsländig- 17 kap. helerna i övrigt. Delta innebär en frän 6 kap. 1 och 2 68 skadeståndslagen avvikande reglering. Regeln är alltså exklusiv i förhällande lill den lagen. Den omständigheten atl hänsyn lill den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden inle nämns i den nu förevarande paragrafen betyder inle alt sådana hänsyn aldrig skall kunna tas. Omständigheterna i det enskilda fallet kan vara sådana atl jämkning trots allt bör medges på den grunden.

Enligt andra stycket ansvarar flera ersällningsskyldiga för samma skada solidariskt. Den, vars ersällningsskyldighel har jämkats, är solidariskt ansvarig endast med del jämkade beloppet. Flera ersättningsskyldiga skall sinsemellan la del i betalningen efler vad som är skäligt med hänsyn lill omständigheterna. Om omständigheterna inle föranleder annal, bör fördelningen ske efler huvudlalel. En prövning av fördelningsfrägan efter skälighet skall äga rum även om en av flera förvaltare som är medverkande lill skadan har dömts att beiala elt jämkat belopp.

Talan om skadestånd enligt 1 6 som inle grundas pä brott skall föras genom klander av förvaltarens slutredovisning.

Paragrafen, som nära ansluter till 17 kap. 2 6 KLförslagel, saknar motsvarighet i KL.

Som anförts i anslutning till kapilelrubriken bör en talan om skadestånd mot förvaltaren alllid föras genom klander av slutredovisningen. Detta skall dock inle gälla i fråga om talan som grundas på brott.

I 13 kap. 7 6 iredje slyckel anges inom vilken lid talan om klander av slutredovisningen skall väckas. Därav följer att talan om skadestånd skall väckas inom tre månader. Utgångspunkten för beräkningen av denna fids-frist varierar någol beroende på bl.a. om konkursen har avslutats med utdelning eller inte.

En skadeståndstalan väcks genom stämning vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig. Delta följer av 13 kap. 7 8 andra styckel.

Vad som har sagts nu gäller inle en talan om skadeståndsskyldighel mot förvaltaren som väcks av tredje man. En massaborgenär som väcker skadeståndstalan mot förvaltaren med påstående exempelvis alt förvaltaren i strid med reglerna i 11 kap. 1 6 har delat ul boets medel lill borgenärerna trots atl alla skulder inle hade betalts är således inle bunden av bestämmelsen i förevarande paragraf

Om en borgenärs konkursansökan inle bifalls och om borgenären när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning all anta all gäldenären var på obeslånd, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakals denne genom ansökningen och dess handläggning.

Talan om skadestånd enligt första slyckel skall väckas vid den lingsräii
där ärendet om gäldenärens försättande i konkurs är eller har varit anhäng-
igl. 1 delta ärende fär sådan talan väckas ulan stämning. 417

27 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90

Paragrafen stämmer i huvudsak överens med 17 kap, 3 6 KLförslagel. Del Prop. 1986/87:90 första styckel överensstämmer i sak med 216 6 KL och del andra stycket i 17 kap. huvudsak med 219 § andra styckel KL.

Bestämmelserna om borgenärs skyldighet att utge skadestånd till gäldenären vid obefogad konkursansökan har tagits upp i den nya lagen ulan ändring i sak. Enligt KL kan borgenärens yrkande om skadestånd i denna situation prövas i del till rätten hänskjutna målet om egendomsavträde utan särskild stämning. Enligt min mening bör även fortsättningsvis gäldenär kunna fä ett skadeståndsyrkande enligt denna paragraf prövat omedelbart i samband med prövningen av konkursansökningen. Till skillnad från KLförslagel har en motsvarighet till nuvarande regel i 219 8 andra styckel KL tagits upp i mitt förslag.

Straff m.m.

En gäldenär som i strid mot förbudet i 6 kap. I 8 första stycket driver näringsverksamhet under konkursen döms till böter.

Paragrafen överensstämmer i sak med 17 kap. 4 6 KLförslagel och 212 6 KL.

En borgenär som för sin röst vid etl sammanträde i samband med ackord i konkurs har betingat sig nägon särskild förmän av gäldenären döms till böter eller fängelse i högst etl år.

Paragrafen överensstämmer med 17 kap. 5 8 KLförslagel och motsvaras i sak av 213 6 KL.

Den 1213 6 KL upptagna straffbestämmelsen är generellt giltig i fall då borgenär betingar sig särskild förmån för sin röst vid borgenärssammanlräde. Enligt såväl KL som milt förslag har borgenärerna bestämmande inflytande över ett beslut i endast två fall. Det är dels vid förlikningssammanträdet, varvid borgenärerna kan avgöra frågor som rör en framställd anmärkning mot en fordran i konkursen, och dels vid omröstning om ell av gäldenären framlagt ackordsförslag. Del är egentligen endast vid det senare tillfället som straffbestämmelsen fyller nägon praktisk funktion. 1 överensstämmelse med KLförslagel har paragrafen utformats sä att den är tillämplig endast vid omröstningen om ackordsförslag.

Åtal mol en gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken och älal mot en borgenär för brott som sägs i 5 6 får väckas vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.

Paragrafen överensstämmer i sak med 17 kap. 6 6 KLförslagel och 219 6

första styckel KL. 4U

7 8 Prop. 1986/87:90

Allmän åklagare och polismyndighet skall ha lillgång lill alla handlingar 17 kap. som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvida gäldenären har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande mot sina borgenärer.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 17 kap. 7 6 KLförslagel och 217 6 KL.

Mol bakgrund av reglerna i 27 kap. 1 6 och 28 kap. 1 6 rättegångsbalken om de straffprocessuella säkerhetsåtgärderna beslag och husrannsakan har denna paragraf praktiskt sett självständig betydelse endast vid åklagarens prövning av frågan om förundersökning skall inledas. Konkurslagskommitlén har övervägt att slopa den nuvarande bestämmelsen men stannat för all behålla den. Riksåklagaren har i sitt remissvar särskilt framhållit atl den, i jämförelse med RB:s regler, utvidgade möjligheten alt fä del av handlingarna fyller ell viktigt behov.

Rikspolisstyrelsen anser atl del av lagtexten bör framgå atl del är polisen som skall ha tillgäng lill alla handlingar som rör konkursboet. Det kan diskuteras om en sädan ändring behöver göras, eftersom del i överensstämmelse med vad jag har anfört vid 7 kap. 16 8 i allmänhet är åklagaren som är förundersökningsledare i här avsedda fall. Elt intresse från straff-processuell synpunkt av att fä fillgång lill handlingarna synes dock kunna komma upp redan under förstadiet till en förundersökning, dvs. innan åklagaren normall har övertagit ledningen. Med hänsyn härtill innebär mitt förslag att även polismyndighet skall ha tillgäng till ifrågavarande handling-

4.1.18 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen upphävs, med
de begränsningar som anges under 2, 3, 5 och 6, konkurslagen (1921:225),
lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå
skall iakttagas saml lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs.

Som fidigare nämnts föreslås atl den nya konkurslagen skall träda i kraft den 1 januari 1988.

Genom den nya konkurslagen upphävs KL och promulgalionslagen till KL. Av punkterna 2, 3, 5 och 6 övergångsbestämmelserna följer att den äldre lagstiftningen kommer att tillämpas även efler den nya lagens ikraftträdande. Beslämmelser som delvis motsvarar lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs har lagils upp i den nya konkurslagen (7 kap. 13 6 och 9 kap. 5 8). Även 1956 års lag kan därmed upphävas Gfr dock punkt 2).

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa före
skrifter sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. Vid
fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer pä konkursdoma
ren består rätlen av en lagfaren domare. Skall efter ikraftträdandet av den

nya lagen en fråga hänskjuias till rätten enligt 93 6 tredje stycket, 108 6 419

fjärde styckel eller 164 8 första styckel konkurslagen (1921:225), hand- Prop. 1986/87:90 läggs frågan i den ordning som är föreskriven i den nya lagen för motsvarande fall.

1 en konkurs vari konkursbeslulel har meddelats före den nya konkurslagens ikraftträdande bör KL:s regler alltjämt gälla. I sådana konkurser skall del således bl.a. förordnas om handläggningsform. Detta gäller även om konkursbeslulel överklagas och efter ikraftträdandet fastslälls av högre instans. KL:s förfaranderegler skall gälla för handläggningen av en sådan konkurs; dock med ell undantag. 1 syfte alt undvika administrativa komplikationer bör konkursdomarinstitulionen upphöra omedelbart i samband med den nya lagens ikraftträdande. Därför anges i denna punkl att vad som i KL sägs om konkursdomaren även i dessa konkurser skall avse tingsrätten. Konkursdomarinstitulionen kommer dock all kvarstå i viss begränsad omfattning (se punkt 3 nedan).

Del får anses som praktiskt sett uteslutet att del vid en förhandling rörande en fråga som i dag ankommer pä konkursdomaren skall behövas fler än en domare. En bestämmelse om alt rälien i dessa fall skall bestå av en lagfaren domare finns i Iredje meningen. Någon motsvarighet till 16 kap. 3 8 andra meningen förslaget till ny konkurslag har alltså inte tagits upp för dessa fall.

Ståndpunkten all konkursdomarinsfilulionen skall upphävas även beträffande konkurser som efler ikraftträdandet skall handläggas enligt KL medför behov av en särskild reglering beträffande de fall då konkursdomaren skall hänskjuta en fråga lill rätten. Detta skall enligt KL ske

a. om gäldenären bestrider en borgenärs konkursansökan eller om han
underiäter alt förklara sig (14 8),

b. om del yrkas all nägon annan än gäldenären skall avlägga bouppieck
ningsed eller beediga viss uppgift i bouppteckningen, såvida inte yrkandet
medges (93 6),

c. om förlikning angående en anmärkning mol en bevakad fordran inle
kan nås (108 6) och

d. om elt ackordsförslag har antagits av borgenärerna men konkursdo
maren finner anledning att ackordet inte skall fastställas eller om del vid
borgenärssammanträdei inle kan avgöras om förslaget har anlagils eller
förkastats (164 8).

Beträffande det första fallet (fall a) föreslär jag under punkl 3 en särskild regel av innebörd atl konkursdomaren skall slutföra sin prövning av en konkursansökan som är anhängig vid den nya konkurslagens ikraftträdande och alt KL:s regler skall gälla för den handläggningen. Konkursdomaren skall alltså, om förutsättningarna för delta föreligger enligt KL, hänskjuta konkursansökningen till rälien. Beträffande de övriga fall som jag nyss angav (fall b-d) måste det införas särskilda regler som kompletterar andra och tredje meningarna i punkt 2 för de fall då hänskjulande enligt KL skall ske efter den nya lagens ikraftträdande. Tingsrätten kan naturiigtvis inte hänskjuta en fråga fill rätten.

I specialmoliveringen vid rubriken lill 16 kap. förslaget till ny konkurslag
redovisas motiven för atl införa enhefiiga handläggningsregler vid prov- -20

ningen av vissa frågor med anknytning fill en konkurs. Där sägs bl.a. att de

frågor som i dag skall handläggas i särskilda mäl vid rätten antingen genom Prop. 1986/87:90 direkta föreskrifter i lagen eller efter hänskjulande från konkursdomaren i fortsättningen alllid skall prövas inom ramen för konkursärendel. Enligt förslaget skall i dessa fall frågan prövas vid en förhandling. I vissa avseenden innehåller förslaget regler som avviker från RB:s regler för handläggningen av tvistemål. I övrigl föresläs för dessa förhandlingar alt reglerna i RB om huvudförhandling i Ivislemål skall gälla i tillämplig utsträckning.

Genom en särtegel i Qärde meningen i förevarande punkt i övergångsbestämmelserna skall de nya reglerna gälla beträffande handläggningen av frågor som till följd av KL annars skulle ha hänskjutits till rätlen. De fall som avses är de som anges under b-d ovan. Denna särregel lar emellertid inte sikte pä förfarandet för prövning av förvaltarens arvode i ordinär konkurs och inle heller pä klander mot etl uldelningsförslag i ordinär konkurs. Dessa frågor skall i de äldre konkurserna även efler ikraftträdandet prövas enligt reglerna i KL, dvs. av rätten på en fidpunkl som inte konkursdomaren men väl lingsräiten bestämmer. 1 fall som avses under b (93 6 KL) bör förhandlingen vid behov normall kunna ske omedelbart efter det all den handläggning av edgängsyrkandet som i dag åvilar konkursdomaren har avslutats.

1 9 kap. 11 8 förslaget lill ny konkurslag föresläs alt anmärkningsberälligad i slörre utsträckning än i dag efter anmärkningstidens utgång skall fä åberopa nya omständigheter till slöd för en framställd anmärkning. Om en anmärkningsberätligad vill åberopa en ny omständighet till slöd för en framställd anmärkning följer av Qärde meningen i denna punkt att detta även i äldre konkurser får ske i enlighet med den nya lagens regler.

3. Är en konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet, tillämpas äldre föreskrifter vid prövningen av ansökningen.

En konkurs som beslutas efter den nya lagens ikraftträdande skal) i princip handläggas enligt de nya reglerna även om ansökningen har gjorts före ikraftträdandet. De konkursansökningar som är anhängiga vid ikraftträdandet bör dock prövas i samma ordning som tidigare, alltså enligt KL. En bestämmelse om detta har tagits upp i punkt 3. Bestämmelsen gäller oavsett om ansökningen prövas hos konkursdomaren eller hos rätlen. Konkursdomarinstitulionen kommer alltså att kvarstå för dessa fall. Om en konkursansökan inle kan avgöras av konkursdomaren, skall denne således även efter ikraftträdandet hänskjuta frågan lill rällens prövning.

Bestämmelsen medför också atl frågor om säkerhetsåtgärder under konkursansökningsstadiet skall handläggas av konkursdomare eller rätten enligt äldre lag, om ansökningen var anhängig vid ikraftträdandet.

Om en konkursansökan som har prövats enligt äldre föreskrifter bifalls efler ikraftträdandet, ankommer det lill följd av punkl 1 jämförd med punkt 2 första meningen pä tingsrällen all kungöra beslutet och vidta de åtgärder som föranleds av del, exempelvis utse förvaltare.

Del förekommer i ett flertal författningar föreskrifter att konkursdomaren Prop. 1986/87:90 skall sända undertättelser eller anmälan för registrering i samband med konkurs. Efter det atl den nya konkurslagen har trätt i kraft skall denna skyldighet i stället åvila tingsrätten. Detta medför behov av ändringar i vissa lagar. (Se nedan under 4.11, 4.14 och 4.22.) Förslag till ändringar i av regeringen beslutade författningar kommer jag att lägga fram samtidigt med förslag till en ny konkursförordning. Efter mönster av 6 6 KP föreskrivs i denna punkl för övriga fall atl sådana underrättelser med anledning av en konkurs som ankommer pä konkursdomaren i stället skall lämnas av tingsrällen.

5.1 fräga om återvinning av en rättshandling eller åtgärd som avses i 4 kap. 5—9 66 och som har ägt rum före lagens ikraftträdande gäller 30-34 66 konkurslagen (1921:225).

I den nya konkurslagen är vissa av äiervinningsbesiämmelserna strängare gentemot en medkonlrahent än tidigare. Denne bör dock ha rätt att utgå från de åiervinningsregler som gällde vid tidpunkten för rättshandlingen. 1 denna punkl har därför föreskrivits att bestämmelserna i 30-34 68 KL gäller i stället för de nya bestämmelserna i 4 kap. 5—9 68 i fräga om rättshandlingar eller åtgärder som har ägt rum före den nya konkurslagens ikraftträdande. Bestämmelsen innebär bl.a. atl presumfionen för en närstående medkontrahents onda tro enligt 4 kap. 5 8 inle gäller beträffande en rättshandling som ägt rum före den nya lagens ikraftträdande. Vidare kan återvinning inte ske enligt 4 kap. 8 8 av lön som har utbetalats före lagens ikraftträdande till nägon som inte är närstående till gäldenären. Bestämmelsen får också betydelse i fråga om återvinningsfristernas längd i 4 kap. 6-9 66 och i fräga om temal för motbevisningen i 4 kap. 6, 8 och 9 66.

Däremot gäller som lagrådei påpekat de nya föreskrifterna i 4 kap. 19 8 om påkallande av återvinning även i fråga om rättshandlingar som har ägt rum före lagens ikraftträdande, såvida inle också konkursbeslulel har meddelats före ikraftträdandet. 1 sådant fall gäller de äldre föreskrifterna enligt vad som sägs i punkt 2.

6. 1 fråga om rätten att göra gällande fordran på lön, arvode eller pension
för tiden före lagens ikraftträdande gäller 100 a 6 konkurslagen (1921:225).

Bestämmelserna i 5 kap. 2 8 förslaget fill ny konkurslag innebär en skärpning i fråga om rätten att göra gällande lönefordringar i konkurs sä till vida att begränsningen i utdelningsrätten även omfattar fordringar som görs gällande av andra än närstående till gäldenären. Om någon som inte är närstående fill gäldenären gör gällande en lönefordran som avser tiden före ikraftträdandet, skall enligt förevarande punkt KL tillämpas. Nägon prövning av om fordringsanspråkel är uppenbari oskäligt skall således int; ske.

7. Förekommer i lag eller annan författning någon föreskrift om att en
åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdei i

konkurs eller att en viss rättsverkan skall inträda viss tid efter detta 422

sammanträde, skall fristen i stället räknas från edgångssammanträdel.

Åtskilliga författningar innehåller regler om atu när konkurs inträffar, Prop. 1986/87:90 åtgärd av visst slag fär vidtas inom viss tid räknad frän första borgenärs-sammanträdet. Enligt punkl 3 i övergångsbestämmelserna till 1979 års ändringar i KL skall i sädana fall fidsfrislen i mindre konkurs räknas frän dagen för konkursbeslulel.

Med förslaget lill ny konkurslag utmönstras begreppet första borgenärssammanträde ur konkurslagen och ersätts med edgångssammanlräde. Ett sådant skall förekomma i alla konkurser. Edgångssammanträdet skall normalt sett hällas fidigast en och senast tvä månader från konkursbeslulel. Del förefaller naturligt alt fristerna i dessa fall skall räknas från edgångssammanträdet. Med edgångssammanlräde avses i detta sammanhang endast det sammanlräde som sätts ut i samband med konkursbeslutet. Detta gäller även om ytterligare sammanträden sätts ut exempelvis av det skälet atl gäldenären uteblir från det första sammanträdel eller om han av nägot annat skäl inle kan avlägga bouppleckningseden dä.

Som en följd av det nu sagda lägger jag fram förslag till ändringar i ett antal lagar och senare i samband med ett förslag till ny konkursförordning ändringar i av regeringen beslutade författningar. För övriga fall föreskrivs i förevarande punkt atl om enligt lag eller annan författning någon åtgärd skall ha vidtagits viss lid efter första borgenärssammanträdet eller viss rättsverkan skall inträda viss tid efter första borgenärssammanträdet, frislen i stället skall räknas frän edgångssammanträdet.

8. En fordran som har fastställts genom en sådan skiljedom som avses i
12 6 lagen (1981:775) om införande av ulsökningsbalken skall godtas som
stöd för borgenärs behörighet att begära gäldenären i konkurs, om skilje
domen får verkställas enligt första meningen i nämnda paragraf och en
domstol inte har meddelat elt sådant förordnande som avses i 3 kap. 18 6
ulsökningsbalken.

Denna punkt motsvarar andra slyckel första meningen övergångsbestämmelserna fill lagen (1981:825) om ändring i konkurslagen. Jag har i den allmänna motiveringen redovisat skälen för alt en motsvarighet till bestämmelsen bör föras in i övergångsbestämmelserna till den nya konkurslagen. Före utsökningsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1982 förordnade överexekutor om verkslällighel av skiljedom. Även efler ikraftträdandet har överexekutor med stöd av 5 8 lagen (1981:775) om införande av ulsökningsbalken kunnat förordna om sädan verkslällighel. Med tanke pä dessa fall har i nämnda lag om ändring i konkurslagen meddelats en övergängs-bestämmelse av innebörd att II 6 KL i dess äldre lydelse, dvs. före den I januari 1982, skall tillämpas. Den bestämmelsen fär anses vara av den karaktären att den utan vidare behåller sin gilfighet. Någon motsvarighet lill den behöver alltså inle las upp i delta sammanhang.

9. Vad som sägs i den nya lagen om registrerat skepp gäller även i fräga om
båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om
ändring i sjölagen (1891:35 s. I) är upptagen i skeppsregistret.

423

Föreskriften, som logs in som en övergångsbestämmelse lill följdändring- Prop. 1986/87:90 arna i konkurslagen vid 1973 års ändringar i sjölagen, har alltjämt aktualitet. Den har här förts in som en övergångsbestämmelse till den nya konkurslagen.

10. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning lill en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

I ett flertal lagar och andra författningar förekommer hänvisningar lill bestämmelser i KL. Åtskilliga ändringar av sådana hänvisningar i olika lagar föreslås nu. Förslag lill motsvarande ändringar i andra författningar kommer att läggas fram senare. För övriga fall anges på sedvanligt sätt i denna punkl alt om det förekommer hänvisning lill en föreskrift i KL som har ersatts av en föreskrift i den nya konkurslagen, den nya föreskriften skall tillämpas.

4.2 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

Mellan offentligt ackord enligt ackordslagen (AckL) och konkursförfarandet finns del många beröringspunkter. Del har inte ingått i konkurslagskommitténs uppdrag all se över AckL och de ändringar som kommittén föreslår är väsentligen följdändringar lill KLförslagel.

Kommitténs förslag till ändringar i AckL har lämnats ulan erinran under remissbehandlingen. Förslagen har i allt väsentligt lagts till grund för mina ändringsförslag. Jag har dock i jämförelse med kommitténs förslag ändrat inplaceringen av vissa beslämmelser.

I och med alt begreppet konkursdomare nu utmönstras ur konkurslagen bör det utmönstras ocksä ur AckL. De uppgifter som i dag enligt AckL åvilar konkursdomaren bör läggas pä tingsrätten som sädan. Tingsrätten bör vid handläggningen av elt ackordsärende normalt vara domför med en lagfaren domare. Vid en förhandling bör dock tre lagfarna domare fä ingå i rälien Gfr 16 kap. 3 8 förslaget till ny konkurslag). En bestämmelse härom har tagils upp i 45 6 andra slyckel.

Sedan borgenärerna har röstat om ackordsförslaget och antagit delta skall del enligt nuvarande ordning prövas av konkursdomaren. Denne skall antingen fastställa ackordet eller hänskjuta det lill rätten. I och med all konkursdomarinstitulionen avskaffas kan denna konstruktion inle behällas. 1 principiell överensstämmelse med förslaget lill ny konkurslag föreslär jag alt rätlen i denna situation skall pröva ackordsfrågan vid en förhandling. Vid denna förhandling gäller bestämmelserna i RB om huvudförhandling i tvistemål i tillämplig utsträckning. Borgenärs eller annans ulevaro frän förhandlingen ulgör dock aldrig hinder mol all ackordsfrågan avgörs där. Regler om denna förhandling har förts in i 43 8.

Kommittén har övervägt atl i AckL föra in en bestämmelse som anger
all RB:s regler skall gälla vid handläggningen av ell ackordsärende i den
mån som AckL inle innehåller nägon bestämmelse om handläggningen.
Kommittén har dock avstått från alt föreslå en sådan bestämmelse med 424

hänvisning till att samma bestämmelse av komniiltén bedömts som onödig Prop. 1986/87:90 i konkurslagen. Som framgår av 16 kap. 2 6 förslaget till ny konkurslag har jag emellertid ansett att en sådan regel behövs i konkurslagen. I principiell överensstämmelse härmed föreslär jag att del i AckL förs in en regel av denna innebörd (45 6 första styckel).

I specialmoliveringen under rubriken lill 16 kap. förslaget lill ny konkurslag redovisas skälen för atl samordna konkurslagens processuella beslämmelser. Alla frågor under konkursens handläggning föreslås bli prövade i konkursärendet. Olika regler rörande bl.a. rätlens beslul har samlats i 16 kap. Där finns regler om bl.a. när rätlens beslut går i verkställighet, när särskild talan mol besluten får föras och från vilken dag besvärstiden skall räknas. Till skillnad frän vad som följer av RB är huvudregeln i konkurssammanhang all besluten under konkursen får överklagas särskilt och atl besvärsliden för beslut som meddelas under handläggningen normalt sett räknas frän den dag dä beslutet meddelades. Samma princip bör gälla för beslut som tingsrätten fattar i ett ackordsärende. Regler om detta föresläs bli införda i 41 6.

1 paragrafen föreslås de ändringar som betingas av att rätten som sådan övertar konkursdomarens uppgifter.

12 8

I överensstämmelse med 12 kap. II 8 förslaget till ny konkurslag har i femte slyckel termen äganderättsförbehåll bytts ut mol förbehåll om återtaganderätt i syfte att anpassa terminologin lill den som används i bl.a. ulsökningsbalken och konsumenlkreditlagen (1977:981). Styckel har vidare moderniserats språkligt.

22 och 25 86

Paragraferna har anpassats till all del är rälien som sädan som handlägger ackordsärenden. De har också moderniserats språkligt.

31 6

I andra styckel anges bl.a. att rätlen skall pröva en anmärkning mol en
fordran varom förlikning inte har kunnat träffas och därefter bestämma
utgången av omröstningen om ackordsförslaget. I och med att rätten
övertar konkursdomarens uppgift all utreda tvistefrågan och söka åstad
komma förlikning måste särskilt anges hur prövningen skall ske av frågan
hur omröstningen har utfallit. I förslaget anges atl utgången av omröstning
en skall bestämmas i den ordning som sägs i 34 8 första styckel. Detta
innebär att rätlen vid en förhandling prövar anmärkningen och bestämmer
utgången av omröstningen. 425

28 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 90

34 6 Prop. 1986/87:90

I överensstämmelse med vad som har sagts i inledningen anges i denna paragraf att rätlen i vissa fall skall pröva en ackordsfräga vid en förhand-hng. Terminologiskt har paragrafen anpassats till konkurslagsförslaget. Närmare bestämmelser om förhandlingen har förts in i 43 6.

41 8

Som tidigare nämnts skall RB:s regler om handläggning av tvistemål gälla i fillämplig utsträckning vid handläggningen av ackordsärenden, såvitt inte något annal sägs i AckL. \ förslå slyckel anges vissa undanlag från RB:s beslämmelser. Dessa gäller de beslut som tingsrätten under handläggningen meddelar i ett ackordsärende. Huvudregeln i AckL - liksom i förslaget till ny konkurslag - bör vara att särskild talan fär föras även mot de beslut som tingsrätten meddelar under handläggningen. I 32 6 första stycket, 35 8 och 36 8 tredje stycket finns vissa undantag frän denna huvudregel.

1416 första stycket anges för närvarande att besvärstalan skall föras i hovrätten. Denne föreskrift har i mitt förslag tagils upp i andra stycket.

I andra stycket anges också inom vilken fid talan mot ett beslut skall föras. Till skillnad från 52 kap. 1 8 RB men i principiell överensstämmelse med konkurslagsförslaget räknas besvärstiden normalt från den dag då beslutet meddelades även i fråga om beslut under handläggningen som meddelats i annan ordning än vid sammanträde för förhandling. För talan mot beslul atl inleda förhandling om offentligt ackord räknas besvärstiden liksom för närvarande frän den dag dä kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Det andra slyckel har utformats i enlighet med vad lagrådei har föreslagit.

43 6

I denna paragraf anges vad som gäller för en sådan förhandling som avses i 34 6 första stycket. Vad som sägs i denna paragraf står i principiell överensstämmelse med vad som enligt 16 kap. 2 6 förslaget fill ny konkurslag gäller för en förhandling i ett konkursärende. RB:s regler om huvudförhandling i tvistemål gäller i tillämpliga delar för denna förhandling. Den omständigheten atl den gode mannen, gäldenären eller en borgenär uteblir frän förhandlingen hindrar dock aldrig att ackordsfrågan prövas och slutligt avgörs.

Någon motsvarighet till nu gällande 43 8 andra stycket finns av naturliga skäl inle i mitt förslag. Reglerna om överklagande av elt beslut som tingsrätten har fattat vid en förhandling är desamma som för fullföljd mot andra beslul som rätten fattar enligt AckL (se 41 6 första slyckel).

45 6

I 45 6 AckL finns en bestämmelse som anger att konkursdomaren får

meddela vissa beslul även om han är jävig. En motsvarande bestämmelse 426

fanns fidigare i 209 6 KL men den upphävdes i samband med 1979 års Prop. 1986/87:90 konkurslagsreform. Del ansågs all föreskrifterna i 4 kap. 15 8 RB i stället skulle tillämpas (prop 1978/79:105 s. 351). Av samma skäl bör motsvarande regel i AckL kunna undvaras. Om beslut enligt 6 eller 24 8 AckL brådskar, får domaren med lillämpning av 4 kap. 15 6 RB falla beslul även om han är jävig.

Som jag har framhållit i inledningen anser jag att det i AckL bör införas en regel som anger hur RB förhåller sig lill AckL. En sådan regel har tagits upp i paragrafens/öfra stycke . Från RB avvikande regler finns bl.a. i 41-43 88 och i andra styckel av förevarande paragraf

1 paragrafens andra stycke anges i principiell överensstämmelse med 16 kap. 3 8 förslaget till ny konkurslag all rätlen vid handläggningen normalt består av en lagfaren domare och att rälien vid en förhandling fär men inte behöver bestå av tre lagfarna domare.

Ikraftträdande m.m.

Ändringarna bör träda i kraft samtidigt med den nya konkurslagen.

De ändringar som föresläs i AckL är nästan uteslutande sådana som följer av den nya konkurslagen. I principiell överensstämmelse med vad som föresläs gälla för den nya konkurslagen bör äldre beslämmelser tillämpas om en ansökan om god man har gjorts före ikraftträdandet. En uppgift som enligt äldre bestämmelser ankommer pä konkursdomaren skall dock även i dessa äldre ackordsärenden ankomma pä tingsrätten som sädan. Tingsrätten består därvid av en lagfaren domare.

Om prövningen av en ackordsfråga efler ikraftträdandet skall hänskjuias lill rätlen enligt 34 6 i dess nuvarande lydelse, skall frågan i stället handläggas enligt de nya bestämmelserna. Åven detta stär i principiell överensstämmelse med övergångsbestämmelserna till den nya konkurslagen.

4.3 Förslagen till lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge, lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge, lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land och lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge ingick den 7 november 1933
en konvention om konkurs (den nordiska konkurskonvenlionen). Syftet
med konventionen är all en konkurs som inträffar i ett nordiskt land skall
ha giltighet också i de andra länderna. Konventionen införlivades ur
sprungligen med svensk rätt genom lagen (1934:67) med beslämmelser om
konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland. Island eller Norge
och lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark,
Finland, Island eller Norge.
År 1980 träffades en överenskommelse mellan de nordiska länderna om 427

ändring av flera artiklar i konventionen. Till följd härav ersattes de båda Prop. 1986/87:90

lagarna av lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat

nordiskt land och lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i

annat nordiskt land. Lagarna trädde i kraft i förhällande till Danmark och

Finland den I maj 1983 (SFS 1983:156 och 157) och i förhållande till Norge

den 1 maj 1986 (SFS 1986:184 och 185). Lagarna har ännu inte trätt i kraft i

förhållande till Island. De båda lagarna från år 1934 gäller alltså alltjämt i

förhållande till Island.

Med den nya konkurslagen följer behov av vissa ändringar i lagarna om internordiska konkurser. Dessa ändringar betingas främst av att konkursdomarens uppgifter övertas av rätten som sådan. I ett fall måste också en hänvisning lill KL ändras till att avse den nya konkurslagen. Dessa ändringar föreslås beträffande samtliga fyra lagar. Dessutom har 2 6 första stycket lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land bearbetats redaktionellt.

I övergångsbestämmelserna till ändringarna bör frågan om överflyttning av uppgifter frän konkursdomaren till rätten som sädan särskilt regleras. Om rätten utför en uppgift som enligt äldre lag åvilar konkursdomaren, skall vidare tingsrätten bestå av en lagfaren domare.

4.4 Förslagen till lag om ändring i äktenskapsbalken och lag
om ändring i jordabalken

Beträffande 8 kap. 3 6 och 13 kap. 1 6 äktenskapsbalken saml 13 kap. 26 6 jordabalken föreslås att hänvisningen lill KL ändras till att avse den nya konkurslagen.

Regeringen har (prop. 1986/87:1) till riksdagen överlämnat förslag till äktenskapsbalk och lag om sambors gemensamma hem. Den 4 december 1986 beslutade regeringen om lagrådsremiss med förslag till följdändringar fill dessa båda lagförslag. Det föreslås att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1988.

4.5 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

När vattendomstolen lar upp en ansökan om ett vattenföretag, skall domstolen enligt 13 kap. 22 6 vattenlagen utfärda kungörelse om företaget. I kungörelsen skall vattendomstolen ange bl.a. i vilken eller vilka ortstidningar framlida meddelanden till parterna skall lämnas (tredje styckel). Denna ordning ulgör en parallell fill vad som gällt beträffande konkursärenden (18 a 6 KL jämförd med 11 6 KF).

Enligt förslaget till ny konkurslag skall kungörelsen om konkursbeslutet inte innehålla någon uppgift om i vilken eller vilka tidningar kungörelser om konkursen fortsättningsvis kommer att tas in (avsnitt 2.9.4). Skälet till denna förändring är atl vissa tidningar vägrar att ta in sådana kungörelser då det strider mol deras principer atl hänvisa läsarna till konkurterande tidningar.

Vattenlagens kungörelsebestämmelser i förevarande paragraf har gett
upphov fill samma problem som det som fidigare påtalats beträffande 428

konkurslagen. Bestämmelsen har därför justei-äts enligt samma princip Prop. 1986/87:90 som föreslagils beträffande konkurslagen. Det innebär atl del i kungörelsen om ansökan om etl vattenförelag inle längre mäste anges i vilken eller vilka ortstidningar meddelanden i mälel fortsättningvis skall annnonseras.

Av lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. framgår bl.a. atl om del i lag är föreskrivet att kungörelse skall ske i ortsfidning, skall kungörelsen införas i alla lokala dagsfidningar som är spridda till minst fem procent av hushällen i orten.

Denna princip skall även fortsättningsvis gälla kungörelser enligt förevarande paragraf Principen innebär emellertid inte att ytterligare annonsering av meddelanden till parterna i målet måste införas i alla ortstidningar. Som hittills kan därför efterföljande kallelser och meddelanden lill parterna införas i endast ett begränsat antal tidningar. Omfattningen av den fortsatta annonseringen bestämmer vallendomstolen om. Som regel torde en begränsad annonsering komma i fråga.

Någon särskild övergångsbestämmelse har inle ansetts nödvändig. Delta innebär enligt allmänna principer på del processrätlsliga området atl den nya lydelsen skall äga tillämpning även i mäl som har väckts före den nya lagens ikraftträdande.

4.6 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Enligt 2 kap. 2 6 första stycket RB är hovrätt första domstol i mål om ansvar eller enskilt anspråk pä grund av brott som i utövningen av tjänsten har begåtts av bl.a. konkursdomare. Eftersom konkursdomarinstitulionen nu avskaffas har vad som sägs om konkursdomare fält utgå.

Som framgår av övergångsbestämmelserna till den nya konkurslagen (punkten 3) skall en konkursansökan som är anhängig vid ikraftträdandet prövas enligt äldre bestämmelser. Paragrafens äldre lydelse bör därför fortfarande gälla i fråga om ansvar och enskilt anspråk på grund av brott även beträffande en åtgärd som konkursdomare sålunda har vidtagit efler ikraftträdandet.

4.7 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Hänvisningen i 10 6 till KL föresläs ändrad fill att avse den nya konkurslagen.

1316 rätlshjälpslagen sägs bl.a. all i mäl eller ärende vid domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning. En part som i en process inför domstol föriorar kan alltså åläggas atl ersätta kostnaderna för motpartens rättshjälp. Enligt 32 6 samma lag skall beslul angående ersättningsskyldighet enligt 31 8 meddelas samtidigt som ett mäl eller ärende avgörs. Del åligger rätten alt självmant fastställa sädan ersättningsskyldighet oavsett om yrkande om ersättning framställs eller inle.

Det finns ingel formellt hinder mol all en borgenär beviljas allmän
rällshjälp i angelägenhet som rör gäldenärs försättande i konkurs. Den
omständigheten alt sökanden ofta är näringsidkare medför dock alt del inle 429

är särskilt vanligt. Om sökanden har beviljats rättshjälp, skall rätten i Prop. 1986/87:90 enlighet med 31 och 32 86 rätlshjälpslagen besluta om ersättningsskyldighet för gäldenären för borgenärens rättshjälpskostnader i samband med konkursbeslulel.

Etl konkursbeslut fär inle fördröjas av del skälet atl kostnadsfrågan ännu inte har avgjorts. För atl komma lill rätta med detta förhällande föreslås i 2 kap. 23 8 förslaget fill ny konkurslag att en borgenär även efter konkursbeslulel får framställa anspråk pä ersättning för kostnader för förfarandet. I konsekvens härmed föresläs i ett nytt andra stycke av 32 8 en bestämmelse om att ersätlningsbeslutet i just delta fall får meddelas senare än konkursbeslutet, nämligen senast när rätten fastställer utdelningen i konkursen.

Av 2 kap. 23 6 konkurslagsförslaget följer att rättshjälpsbiträdet kan framställa anspråk på ersättningen även efter konkursbeslutet.

4.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Beträffande I kap. 2 8 första styckel 2 föresläs att hänvisningen till KL ändras till att avse den nya konkurslagen.

4.9 Förslaget till lag om ändring i ulsökningsbalken

I 8 kap. 15 8 och 15 kap. 18 8 ulsökningsbalken föresläs att hänvisningarna fill 81 6 resp. 27 8 KL ändras fill att avse 14 kap. 18 6 och 3 kap. 4 6 i den nya konkurslagen.

4.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

Hänvisningen i 41 6 första slyckel lill 71 8 KL har ersatts med en hänvisning till motsvarande lagrum i den nya konkurslagen (8 kap. 8 6).

4.11 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

I aktiebolagslagen föresläs tvä följdändringar. I 15 kap. 6 6 föreslås att
orden "första borgenärssammanträdei" byts ul mot "edgångssammanträ
det". Bakgrunden till denna ändring framgår av motiveringen till över
gångsbestämmelserna (punkten 5) till den nya konkurslagen. Vidare före
släs i 13 kap. 20 6 aktiebolagslagen de ändringar som betingas av att
konkursdomarens uppgifter övertas av rätten som sädan. Sistnämnda pa
ragraf har ocksä bearbetats språkligt. 430

4.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om Prop. 1986/87:90

ekonomiska föreningar

Regeringen har (prop. 1986/87:7) till riksdagen nyligen överiämnat förslag fill ny lag om ekonomiska föreningar. Riksdagen har inte slutbehandlat förslaget. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988. Jag föreslår atl 11 kap. 20 8 i det förslaget ändras lill följd av all konkursdomarinstitulionen avskaffas och ersätts av rätten som sädan.

1 13 kap. 6 6 andra slyckel andra meningen förslaget fill ny lag om ekonomiska föreningar anges att den där avsedda lalefrislen skall beräknas pä olika säll beroende pä konkursens handläggningsform. Någon sådan uppdelning blir med den nya konkurslagen inte aktuell. Det förefaller lämpligt all med anknytning till vad som gäller för närvarande låta edgängssammanträdet utgöra utgångspunkten för beräkningen av tidsfristen.

4.13 Förslagen till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000), lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000), lag om ändring i sparbankslagen (1987:000) och lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:000)

Regeringen har fill riksdagen överlämnat en proposition (prop. 1986/87:12) med förslag lill ny banklagstiftning. Riksdagen har ännu inte slutbehandlat förslagen. De nya lagarna beräknas kunna träda i kraft senast den 1 juli 1987. Jag lägger nu fram förslag fill vissa ändringar i dessa lagförslag.

Om ett bankaktiebolag, en sparbank eller en föreningsbank försätts i konkurs, skall bankinspektionen i egenskap av tillsynsmyndighet förordna etl allmänt ombud alt som konkursförvaltare delta i konkursboels förvaltning med den eller de konkursförvaltare som utses enligt KL. Etl allmänt ombud fär beträffande en medförvaltare göra en sådan framställning som avses i 80 8 KL, dvs. påkalla prövning av frågan om förvaltarens entledigande från sitt uppdrag. De berörda lagrummen motsvaras i den nya lagstiftningen av 7 kap. 13 8 bankrörelselagen. Den paragrafen föreslås nu ändrade på det sättet all hänvisning görs lill den nya konkurslagen (7 kap. 5 6).

Vidare föresläs de ändringar av 8 kap. 2 8 bankrörelselagen, 10 kap. 20 6 bankaktiebolagslagen, 6 kap. 19 6 sparbankslagen och 9 kap. 20 8 föreningsbankslagen som föranleds av alt konkursdomarens uppgifter enligt den nya konkurslagen övertas av rätten som sädan.

Slutligen föreslås i fräga om 5 kap. 8 6 bankrörelselagen alt orden "första borgenärssammanträdet" ersätts med "edgängssammanträdet".

1 saklig överensstämmelse med övergångsbestämmelserna fill den nya
konkurslagen föreslås all äldre beslämmelser alltjämt skall gälla i fråga om
en konkurs, i vilken konkursbeslulel har meddelats före den nya konkurs
lagens ikraftträdande. Detta bör emellertid inte gälla beträffande de änd
ringar som föranleds av att lingsräiten som sädan övertar konkursdoma
rens uppgifter. Delta skall nämligen ske omedelbart vid ikraftträdandet
(punkt 2 övergångsbestämmelserna lill den nya konkurslagen). 431

4.14 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen Prop. 1986/87:90
(1982:713)

Hänvisningarna i 13 kap. 6 6 och 15 kap. 7 6 till KL har ändrats fill att avse den nya konkurslagen. I 16 kap. 6 8 har orden "första borgenärssammanträdei" bytts ut och ersatts av "edgängssammanträdet". I 14 kap. 20 6 har vidtagits de ändringar som betingas av att konkursdomarens uppgifter i och med den nya konkurslagen övertas av rätlen som sådan. Slutligen har i 14 kap. 21 § hänvisningen i första stycket till KL ändrats till att avse den nya konkurslagen och i andra styckel hänvisningen till 80 6 KL till att avse motsvarande paragraf (7 kap. 5 6) i den nya lagen.

Ändringarna i 14 kap. 21 8 och 16 kap. 6 8 skall inte gälla i fråga om de konkurser vari konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

4.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar

Beträffande 64 6 föreslås att hänvisningen till KL ändras fill atl avse den nya konkurslagen.

4.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1854:50 s. 1) om
handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva

Hänvisningen i 3 6 första stycket till 40 b 8 KL föresläs ändrad fill att avse motsvarande paragrafer (4 kap. 19 och 20 86) i den nya konkurslagen.

4.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal

1117 6 försäkringsavtalslagen finns tvä hänvisningar till KL. 1 paragrafens första stycke hänvisas till 40 b 8 KL. Denna hänvisning har ändrats till 4 kap. 19 och 20 66 i den nya konkurslagen. Hänvisningen i paragrafens andra stycke till 29 8 KL har ändrats till 4 kap. 2 6 i den nya lagen. Språket i paragrafen har moderniserats i viss utsträckning.

4.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:742) om
hotell- och pensionatrörelse

Ändringen avser utbyte i 6 6 av orden "första borgenärssammanträdei" mol ordet "edgångssammanträdel".

4.19 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979)

Hänvisningen i 10 6 förmånsrätlslagen till KL har ändrats lill alt avse den
nya konkurslagen.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.12) har skälen för förslaget att 432

införa en ny förmånsrätt för revisorer och vissa andra uppdragstagare Prop. 1986/87:90 redovisats. Den nya förmånsrätten regleras i en ny 10 a 6 i förmänsrättslagen.

Såvitt gäller revisorer omfattar förmånsrätten alla revisorer, således inle bara auktoriserade eller godkända revisorer. Förmånsrätten omfattar dock bara fordran för arbeie som krävs för all fullgöra revision som är föreskriven i lag eller annan författning. Även sådant arbeie i anslutning till själva revisionen som en revisor enligt författning är skyldig att utföra inbegrips, exempelvis all närvara vid bolagsstämma (10 kap. 12 8 aktiebolagslagen). Om revisorn har anlitats av gäldenären för atl upprätta prognoser eller kalkyler eller för annan rådgivning,omfattas däremot inte ersättningen för del arbetet av förmånsrätten.

Om gäldenären har anlitat en uppdragstagare - t.ex. en bokföringsbyrå - för all upprätta sådant räkenskapsmalerial som krävs i lag eller annan författning för bokföringsskyldighetens fullgörande, omfattas även dennes fordran pä ersättning av den nya förmånsrätten. Bokföringsskyldighet följer av bokföringslagen (1976:125) men också ibland av bl.a. lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Ersättning för arbete med all upprätta deklarationer och andra liknande handlingar omfattas däremot inle av förmånsrätten.

Förmånsrätten omfattar endast ersättning för sådant arbeie som har ulförts under de senasle sex månaderna innan konkursansökningen kom in fill tingsrätten.

4.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:980) om
retentionsrätt för fordran hos hotellgäst

Hänvisningen till 73 5 KL har ändrats till motsvarande paragraf — 8 kap. 10 8 - i den nya konkurslagen.

4.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:180) om
avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m. m.

Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.13). Ändringarna innebär i korthet att avrundning till helt krontal skall ske vid indrivning hos kronofogdemyndighet även i enskilt mäl.

4.22 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen
(1974:157)

1 16 och 18 88 har gjorts de ändringar som betingas av att konkursdomarens uppgifter övertas av rätten som sådan.

4.23 Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302)

I specialmotiveringen lill 2 kap. 12 6 förslaget till ny konkurslag har frågan
om ändring i passlagen behandlats. Vad saken gäller är alt ett beslut om att
gäldenären skall lämna ifrån sig sill pass inle automatiskt medför hinder 433

mot atl den som berörs av beslutet kan fä ett nytt pass. Av 6 6 passlagen Prop. 1986/87:90

följer visserligen att en person normall är berättigad till endast ett pass,

men detta ulgör ingel hinder i den situationen all gillighelstiden för det

omhändertagna passet har löpt ul. Sannolikt finns det ocksä slor risk för

atl den som anser sig ha starka skäl för all lämna landet inle drar sig för att

sanningslösl påstå atl hans gamla pass har förkommii när det i själva

verket har omhändertagils.

Om en person har ålagts reseförbud enligt RB skall polismyndigheten underrättas om beslutet och uppgiften föras in i registret över efterlysta personer. Om den berörde senare ansöker om elt nytt pass, framgår det omedelbart av registret atl den sökande är ålagd reseförbud. Etl beslut om reseförbud ulgör ocksä elt formellt passhinder enligt 7 6 passlagen. Det saknas enligt min mening anledning att göra skillnad mellan reseförbud enligt RB och skyldighet atl lämna ifrån sig sill pass enligt konkurslagen. Det senare beslutet bör enligt min mening ocksä utgöra passhinder. Jag föreslär att detta anges i en nyinsalt punkl i 7 8.

1 syfte atl tillgodose kravet all en gäldenär som inte har något pass och alltså inte kan åläggas atl lämna ifrån sig någol pass inle heller skall kunna få etl sådant har lydelsen av den föreslagna punkten i 7 6 jämkats i jämförelse med det till lagrådet remitterade lagförslaget.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med de förslag till ändringar i efterlysningskungörelsen (1969:293) och passförordningen (1979:664) som behövs i fräga om uppgifts- och underrättelseskyldighet.

4.24 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Förevarande förslag innebär alt det tillskapas en möjlighet atl sekretessbe-lägga vissa uppgifter hos tillsynsmyndigheten. Saken har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1).

Den föreslagna paragrafen är uppbyggd i enlighet med del mönster som har kommit lill användning vid utformningen av de s.k. materiella sekretessbestämmelserna i sekretesslagen. I del första styckel tas upp en regel om sekretess för uppgift om enskilds affärs- och driftförhällanden. I del andra styckel föreslås en regel om handlingssekreiess.

Tillsynsmyndighet i konkurs är enligt förordningen (1979:755) om fill-synsmyndighet i konkurs vissa kronofogdemyndigheter. Paragrafen är naturligen inte tillämplig annal än i kronofogdemyndighetens egenskap av tillsynsmyndighet i konkurs. Regler om sekretess i den rent exekutiva verksamheten finns i 9 kap. 19 8 sekretesslagen.

Sekretessen omfattar endast uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden. Tillsynsmyndigheten mäste för atl kunna fullgöra sin uppgift ges tillgäng till alla de handlingar som rör konkursgäldenärens bo. Om gäldenären har drivit rörelse är del ofrånkomligt atl det däribland kan finnas handlingar om avtal m.m. Dessa rör inte bara boet som sådant utan ocksä andra med vilka gäldenären har ingått affärsförbindelser.

Sekretessregeln i första stycket är förenad med etl s.k. rakt skaderekvi
sit. En förutsättning för att uppgiften i fräga inte skall fä lämnas ut är alltså
att det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs. 434

Om så inte är fallet, skal! uppgiften i fråga lämnas ul. Det föreligger med Prop. 1986/87:90 andra ord en presumtion för offentlighet.

Av 7 kap. 28 8 andra stycket konkurslagsförslaget framgår atl fillsynsmyndighelen är skyldig att pä begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till bl.a. borgenärer, granskningsmän eller gäldenären. Det är enligt min mening klart att sekretessintresset inle skall kunna hindra dessa personer från alt få upplysningar om boel och dess förvaltning. Första stycket andra meningen har utformats med denna utgångspunkt. Att fillsynsmyndighelen allfid är skyldig att lämna ut uppgifter till rätten följer av 14 kap. I 6 sekretesslagen.

1 överensstämmelse med vad som sägs i sekretesslagen för andra fall när sekretess motiveras av hänsyn till enskilds ekonomiska förhållanden gäller sekretessen för uppgift som finns intagen i allmän handling i 20 är. Detta framgår av andra styckel.

4.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:81) om fastighetsmäklare

Hänvisningen till 29 a 8 KL föresläs ändrad till att avse motsvarande paragraf i den nya konkurslagen (4 kap. 3 8).

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslär riksdagen att anta förslagen till

1. konkurslag,

2. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),

3. lag om ändring i lagen (1934:67) med beslämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge,

4. lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge,

5. lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land,

6. lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annal nordiskt land,

7. lag om ändring i äktenskapsbalken,

8. lag om ändring i jordabalken,

9. lag om ändring i vallenlagen (1983:291),

10. lag om ändring i rättegångsbalken,

11. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

12. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister,

13. lag om ändring i ulsökningsbalken,

14. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg,

15. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

16. lag om ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar,

17. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000), 435

12. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000), Prop. 1986/87:90

13. lag om ändring i sparbankslagen (1987:000),

14. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:000),

15. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

16. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

17. lag om ändring i lagen (1854:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

18. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

19. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

20. lag om ändring i förmånsrätlslagen (1970:979),

21. lag om ändring i lagen (1970:980) om retenfionsrätl för fordran hos hotellgäst,

22. lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till hell krontal, m.m.,

23. lag om ändring i handelsregisteriagen (1974:157),

24. lag om ändring i passlagen (1978:302),

25. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

26. lag om ändring i lagen (1984:81) om fasfighetsmäklare.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

436

Innehåll Prop. 1986/87:90

Propositionens huvudsakliga innehåll .................... I

Lagförslag ....................................................... ... 3

1. Konkurslag .................................................. ... 3

2. Lag om ändring i ackordslagen (1970: 847).......... .. 54

3. Lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge . 59

4. Lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge............................................ 60

5. Lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land ................................................................... 61

6. Lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annal nordiskt land................................................................... 62

7. Lag om ändring i äktenskapsbalken .................. .. 63

8. Lag om ändring i jordabalken............................. .. 64

9. Lag om ändring i vattenlagen (1983:291) ............ 65

10. Lag om ändring i rättegångsbalken 66

11. Lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429) 67

12. Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister 68

13. Lag om ändring i ulsökningsbalken....................... .. 69

14. Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg 70

15. Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).... 71

16. Lagom ändring i lagen (1987:000) om ekonomiska föreningar .. 72

17. Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000) ..... 73

18. Lag om ändring i bankakfiebolagslagen (1987:000) 74

19. Lag om ändring i sparbankslagen (1987:000)........ 75

20. Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:000) . .. 76

21. Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713) 77

22. Lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar .... 79

23. Lag om ändring i lagen (1854:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens värd kvarbliva.................................... .. 80

24. Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 82

25. Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionalrö-relse 83

26. Lag om ändring i förmänsrättslagen (1970: 979) . .. 84

27. Lag om ändring i lagen (1970:980) om retentionsrätt för fordran hos holellgäst 85

28. Lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar lill helt krontal, m.m 86

29. Lag om ändring i handelsregisteriagen (1974: 157) 87

30. Lag om ändring i passlagen (1978: 302).............. .. 88

31. Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ....... 89

32. Lagom ändring i lagen (1984:81) om fastighetsmäklare 90

437

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987 .. 91 Prop. 1986/87:90

1 Inledning ........................................................ 91

2 Allmän motivering ........................................... 93

2.1 Allmänna utgångspunkter ............................. 93

2.2 Den systematiska utformningen av en ny konkurslag 97

2.2.1 Ett enhetligt förfarande ...................... . 97

2.2.2 Förordnande av förvaltare ..................... . 102

2.2.3 Borgenärssammanträde m.m................... . 103

2.2.4 Utsättande av edgångssammanträde .... . 104

2.2.5 Avskrivning av konkurs ........................ . 105

2.2.6 Utdelningsförfarandet ........................ . 106

2.3 Konkursdomaren ....................................... 108

2.4 Förvaltning och tillsyn ................................ . 109

2.4.1 Förvaltarens och tillsynsmyndighetens funktioner ... 109

2.4.2 Förvaltarens utrednings- och uppgiflsskyldighet i vissa

fall ................................................. . 116

2.5 Återvinning fill konkursbo ............................ . 117

2.5.1 Gällande rätt .................................... 117

2.5.2 Reformbehov m.m................................. 119

2.5.3 Bevisningen rörande det subjektiva rekvisitet vid återvinning av otillbörlig rättshandling ...................................... . 129

2.5.4 Sufficiens i stället för solvens som tema för motbevisningen i vissa fall ........................................................ 131

2.5.5 Återvinning av lön och belalningsrätlen för fordran pä

lön i konkurs .................................... 133

2.5.6 Ålervinningsfrislerna ........................... 136

2.5.7 Processuella frågor ............................ . 138

2.5.7.1 Talefrislerna .............................. . 138

2.5.7.2 Anmärkning som förutsättning för återvinning i vissa fall 139

2.6 Bevakning av fordringar m. m.......................... . 140

2.6.1 Bevakningskravel .............................. . 140

2.6.2 Anmärkningsförfarandel ...................... 143

2.6.2.1 Förvaltarens granskningsskyldighet 143

2.6.2.2 Ändring av grunden för en anmärkning 144

2.6.3 Efterbevakning .................................. 146

2.6.3.1 Eflerbevakares kostnadsansvar .... 146

2.6.3.2 Fordran som blir känd efter konkursens slul . 148

2.6.4 Borgenärsed ..................................... 149

2.7 Utdelningsförfarandet .................................. 150

2.7.1 Formlös utdelning genom direkt utbetalning 150

2.7.2 Formlös efterutdelning och kungörande av efterutdelningsförslag ........................................................ 152

2.7.3 Förskottsbetalning ............................. 153

2.8 Konkurskostnaderna .................................... 156

2.8.1 Inledning ........................................... 156

2.8.2 Beräkning av förvaltares arvode .......... 156

2.8.3 Arvodesiaxa ...................................... 159

2.8.4 Rättens handläggning av arvodesfrågor . 161

2.8.5 Förskoll på förvallararvode ................... 161

2.9 Informafion om beslul och åtgärder under konkurs 163

2.9.1 Inledning ........................................... 163

2.9.2 Informationspliktens omfattning .......... 164

2.9.3 Utbyte av kungörelse mol skriftliga underrättelser ... 166 438

2.9.4 Kungörelseannonsering........................ 168 Prop. 1986/87:90

2.10 Förvaltarens bokföringsskyldighet ................. 170

2.11 Förvaltarens lillgång till räkenskapsmalerial som rör konkursgäldenärens bo ................................................................ 171

2.12 Förmånsrätt för revisorsarvoden och arvoden till vissa andra uppdragstagare ................................................................ 173

2.13 Slopande av örelal vid indrivning i enskilda mål 175

2.14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ... 177

2.15 Följdändringar i andra lagar .......................... 179

3 Upprättade lagförslag ....................................... 181

4 Specialmolivering ............................................ 182

4.1 Förslaget till ny konkurslag .......................... 182

4.1.1 1 kap. Inledande bestämmelser ............ 182

4.1.2 2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m. m. ... 186

4.1.3 3 kap. Verkningar av konkurs ................. 207

4.1.4 4 kap. Återvinning till konkursbo ............. 212

4.1.5 5 kap. Fordringar i konkurs .................... 226

4.1.6 6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m........ 238

4.1.7 7 kap. Förvaltning och tillsyn ............... 253

4.1.8 8 kap. Försäljning av egendom ............. 281

4.1.9 9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandel .... 293

4.1.10 10 kap. Avskrivning av konkurs ............. 313

4.1.11 11 kap. Utdelning .............................. 321

4.1.12 12 kap. Ackord i konkurs m.m.................. 348

4.1.13 13 kap. Förvaltarens slutredovisning ....... 361

4.1.14 14 kap. Konkurskostnader ................... 371

4.1.15 15 kap. Information om beslul och åtgärder under konkurs 388

4.1.16 16 kap. Beslämmelser om handläggning och besvär m.m 395

4.1.17 17 kap. Skadestånd och straff ............... 412

4.1.18 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 419

4.2 Förslaget fill lag om ändring i ackordslagen (1970: 847) 424

4.3 Förslagen till lag om ändring i lagen (1934: 67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge, lag om ändring i lagen (1934: 68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge, lagom ändring i lagen (1981: 6) om konkurs som omfattar egendom i annal nordiskt land och lag om ändring i lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annal nordiskt land ................................................................ 427

4.4 Förslagen lill lag om ändring i äktenskapsbalken och lag om ändring i jordabalken ................................................................ 428

4.5 Förslaget lill lag om ändring i vattenlagen (1983:291) 428

4.6 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 429

4.7 Förslaget lill lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429) . . . 429

4.8 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången

i arbetstvister .......................................... 430

4.9 Förslaget lill lag om ändring i ulsökningsbalken 430

4.10 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning

av rält lill luftfartyg ................................... 430

4.11 Förslaget lill lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385) . . 430

4.12 Förslaget lill lagom ändring i lagen (1987: 000) om ekonomiska

föreningar.................................................. 431 439

4.13 Förslagen fill lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000), Prop. 1986/87:90 lag om ändring i bankakliebolagslagen (1987:000), lag om ändring i sparbankslagen (1987:000) och lag om ändring i före-nningsbankslagen (1987:000) ................. 431

4.14 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) 432

4.15 Förslaget till lagom ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar 432

4.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1854:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens värd kvarbliva ., 432

4.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal 432

4.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966: 742) om hotell- och pensionalrörelse ................................................................ 432

4.19 Förslaget lill lag om ändring i förmänsrättslagen (1970:979) . 432

4.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970: 980) om retentionsrätt för fordran hos holellgäst.............................................. 433

4.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972: 180) om avrundning

av vissa fordringar lill helt krontal, m.m............ 433

4.22 Förslaget till lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157) 433

4.23 Förslaget fill lag om ändring i passlagen (1978: 302) 433

4.24 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) .... 434

4.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:81) om faslighels-mäklare 435

5 Hemställan .................................................... 435

6 Beslul ........................................................... 436

Särskild bilagedel

Bilaga 1 Sammanfattning av konkurslagskommitténs slutbetänkande (SOU 1983: 24) Ny konkurslag

Bilaga 2 Konkurslagskommitténs lagförslag

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över konkurslagskommitténs slutbetänkande

Bilaga 4 Sammanfattning av Eko-kommissionens delbetänkande (SOU 1983: 60) Återvinning i konkurs

Bilaga 5 Eko-kommissionens lagförslag

Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Eko-kommissionens delbetänkande

Bilaga 7 De lill lagrådet remitterade lagförslagen

Bilaga 8 Lagrådets yttrande över förslaget fill ny konkurslag

Bilaga 9 Lagrådets yttrande över förslaget fill ikraftträdande av den nya konkurslagen m. m.

Bilaga 10 Sammanställning över bestämmelserna i KL och de närmast motsvarande bestämmelserna i propositionens förslag till ny konkurslag

Bilagal Prop. 1986/87:90

Sammanfattning av konkurslagskommitténs slutbetänkande (SOU 1983:24) Ny konkurslag

Kommittén lägger i sill slutbetänkande fram etl förslag lill en ny konkurslag, som är avsedd all ersätta den nuvarande frän 1921. Förslaget är det sista ledet i den översyn av konkurslagsliflningen, som inleddes med 1975 års reform pä grundval av lagberedningens belänkande (SOU 1970:75) Uisökningsräll X rörande framför allt den materiella konkursrälten och som har följts av delreformer 1979 och 1980 på grundval av kommitténs delbelänkanden (SOU 1977:29) Konkursförvaltning och (SOU 1979:13) Konkurs och rätten atl idka näring.

Kommittén, som inte har haft i uppdrag atl se över de redan av statsmakterna beslutade delreformerna, föreslär att man inom ramen för det traditionella konkursinstilulet i olika avseenden förenklar och moderniserar de regler i konkurslagstiftningen som hittills inte har reviderats. Ändringarna avser främst de delar av konkursförfarandet som rör bevaknings- och anmärkningsförfarandet i stor konkurs liksom formerna för utdelning lill borgenärerna.

Del allmänna skall enligt förslaget inte behöva i formell ordning bevaka sina fordringar på skaller och avgifter för all i en stor konkurs få utdelning för sina anspråk. Eftersom del normalt är kronofogdemyndigheten som har atl göra fordringarna gällande i en konkurs, förutsätter kommittén all förvaltaren genom kontakt med denna myndighet skall kunna skaffa sig lika god kännedom som hittills om hur stora dessa fordringar är. För all förenkla konkursförfarandel förelår kommittén vidare atl förvaltaren i stor konkurs inte alltid skall behöva granska och framställa anmärkning mot alla bevakade fordringar. Finner han del uppenbart all tillgängarna i konkursboet inle räcker lill utdelning för sådana fordringar som inle har bevakats med förmånsrätt, skall han anmäla det lill rätten. Han befrias då i motsvarande mån från sin gransknings- och anmärkningspliki. Rätten skall i etl sådant läge informera dessa borgenärer om förvaltarens anmälan och underrätta dem om all del inle går ul någon ytterligare särskild information lill dem om konkursens vidare föriopp. I de fall förvaltaren även i fortsättningen har all framställa anmärkning mol bevakade fordringar får han enligt förslaget viss möjlighet all efler anmärkningstidens utgång åberopa en ny grund lill slöd för anmärkningen.

När det gäller utdelningsförfarandet tas i lagförslaget in uttryckliga regler om att s. k. underhandsutdelning kan ske i enlighet med vad som har brukat ske i praxis. Sådan förskottsbetalning skall förvaltaren i slor konkurs kunna ta initiafiv till själv. Borgenärerna skall vara skyldiga att ta emot betalningen. Kommer del fram tillgångar efler konkursens slul, skall förvaltaren kunna dela ut dem på ett mera informellt sätt än nu till de borgenärer som stär i lur. Också beträffande mindre konkurser föreslår kommittén atl när utdelning blir aktuell denna skall kunna ske pä elt enklare säll än enligt nuvarande regler.

Kommittén har också i andra hänseenden sökt göra regelsystemet mer enkelt och effektivt. Den nuvarande ordningen med en särskild konkursdo-

1 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90. Bilagedel

Bilaga 2

Konkurslagskommitténs lagförslag

1 Förslag tili Konkursiag

Härigenom föreskrivs följande.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Allmänna beslämmelser

1 kap. Inledande bestämmelser

1 6

En gäldenär som är på obestånd skall pä egen eller en borgenärs ansökan försättas i konkurs, om inte annal följer av denna lag.

Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan rätteligen beiala sina skulder och denna oförmåga inte är endast tillfällig,

2 6

En konkurs handläggs som slor konkurs eller, i fall som anges i andra styckel, som mindre konkurs.

En konkurs skall handläggas som mindre konkurs, om det finns anledning anta

1, atl gäldenärens bo inte räcker lill betalning av de konkurskostnader som annars skulle följa, eller

2, all boet med hänsyn fill dess omfattning och övriga förhållanden är av enkel beskaffenhet och att konkursen med fördel kan genomföras utan att bevakningsförfarande enligt 9 kap, anordnas.

3 6

För ett konkursbo skall utses en förvaltare. I stor konkurs kan, enligt vad som föreskrivs i 7 kap., utses flera förvaltare. Förvaltningen av boet stär under fillsyn av en tillsynsmyndighet.

4 6

Ell konkursbo, som är pä obestånd, kan försättas i konkurs. Vad som är föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådant fall gälla konkursboet.

5 § Prop. 1986/87:90
Med panträtt i fast egendom jämställs vid tillämpning av denna lag annan

särskild förmånsrätt som gäller i egendomen och inte grundas på utmätning eller betalningssäkring.

Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom fillämpas också i fråga om borgenär med retentionsrätt i sådan egendom.

6 §

Med borgenär som har bevakat fordran jämställs vid tillämpning av denna lag i stor konkurs staten, kommun eller landstingskommun, om det allmänna har någon sådan fordran som enligt 9 kap. 2 6 första styckel inle behöver bevakas.

7 §

Har i annan lag meddelats någon bestämmelse som avviker frän denna lag, gäller den bestämmelsen.

2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m. m.

Konkursansökan m. m.

1 6

En ansökan om konkurs görs skriftligen hos den tingsrätt, där gäldenären bör svara i tvistemål som angår gäld i allmänhet, Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller sökandens ombud.

Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som betingar rättens behörighet, om de inte är kända.

Framgår inte av konkursansökningen vilken tingsrätt som är behörig och efterkommer sökanden inte ett föreläggande att avhjälpa brislen, skall ansökningen avvisas.

2§

Har en konkursansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig, skall rätten genast sända ansökningshandlingen till en tingsrätt, som enligt vad handlingarna visar är behörig, och underrätta sökanden. En ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten.

3§

Till en gäldenärs ansökningshandling bör i två exemplar fogas en av honom under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och andra handlingar som rör boet.

Till ett dödsbos eller en dödsbodelägares ansökningshandling beträffande boet skall fogas bouppteckningen efter den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. Har inte bouppteckning förrättats, skall uppgift lämnas om varje delägares namn och postadress.

4 6 Prop. 1986/87:90

En borgenär, som söker gäldenären i konkurs, skall vid ansökningen lämna

uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar

yrkandet. Han skall även i huvudskrift eller avskrift bifoga de handlingar han

vill åberopa. Ansökningshandlingen och de handlingar som har fogats till

denna skall ges in i två exemplar.

Är ansökningen i de hänseenden som avses i 3 eller 4 8 eller annars sä bristfällig alt den inte kan läggas till grund för prövning i sak och efterkommer sökanden inte ett föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas.

Har en borgenärs fordran fastställts av en domstol eller har en domstol enligt lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis att utmätning för fordringen får äga rum, skall denna godtas som slöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs, även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte om en domstol har förordnat alt beslutet inle fär verkställas.

En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om skiljedomen fär verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 6 ulsökningsbalken och en domstol inte har meddelat etl sådant förordnande som avses i 18 8 i samma kapitel.

I andra fall än som avses i första och andra styckena skall borgenären styrka fordringen.

Bevisning om obeslånd

En uppgift av gäldenären att han är insolvent skall godtas, om inte särskilda

skäl föranleder annat.

8§

Om inte annal visas anses en gäldenär insolvent, om han vid verkställighet enligt 4 kap. ulsökningsbalken inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen har befunnits helt eller delvis sakna tillgångar fill betalning av ulmätningsfordringen. Delsamma gäller, om gäldenären har förklarat sig inställa sina betalningar.

Om inte annal visas anses en gäldenär, som är eller under del senaste året

före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, insolvent, om

1. gäldenären har uppmanals av en borgenär att betala klar och förfallen skuld men underlåtit att göra detta inom en vecka och

2. borgenären söker gäldenären i konkurs inom tre veckor därefter samt skulden då alltjämt inte är betald.

Borgenärens uppmaning skall innehålla en erinran om att en konkursansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären. Delgivning enligt

12 8 delgivningslagen (1970:428) får ske endast om anledning förekommer Prop. 1986/87: 90 att gäldenären har avvikit eller på annat säll håller sig undan.

Konkurshinder

106

En borgenär har inle rätt atl få gäldenären försatt i konkurs, om

1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären,

2. tredje man har ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran och konkursansökningen strider mol villkoren för säkerhetens ställande,

3. borgenärens fordran inle är förfallen lill betalning och betryggande säkerhet erbjuds av tredje man.

Med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man avses även borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.

Säkerhetsåtgärder

115

Föreligger sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det skäligen befaras alt gäldenären skaffar undan egendom, fär rätten, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen.

I fråga om en sådan säkerhetsåtgärd tillämpas vad som gäller om kvarstad för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken, om inte annat följer av denna lag. Detta gäller dock inte bestämmelsen i 16 kap. 15 § andra stycket ulsökningsbalken.

Rätten får medge undanlag från beviljad kvarstad.

12 8

Föreligger sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan det skähgen befaras att gäldenären genom att bege sig från riket undandrar sig skyldighet eller överträder förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får rätten, om särskild anledning förekommer, förbjuda gäldenären att i avvaktan på prövning av ansökningen bege sig från riket. Meddelas etl sådant reseförbud, får i.samband därmed eller senare gäldenären åläggas atl lämna ifrån sig sill pass till den kronofogdemyndighet som rätlen bestämmer. Är ett reseförbud uppenbart otillräckligt, fär gäldenären häktas.

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första stycket även pä en styrelseledamot, en verkställande direktör och en likvidator som har avgått eller enfiedigats senare än etl är före dagen då konkursansökningen kom in.

Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 66 rättegångsbalken, om inte annal följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inte hindras av alt säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av någon sådan anledning. Kostnaden för häktning skall betalas av allmänna medel.

13 § Prop. 1986/87:90
En fräga om beviljande av en säkerhetsåtgärd enligt 11 eller 12 6 tas upp pä

begäran av en borgenär. Innan rätlen meddelar beslul i frågan, skall

gäldenären beredas tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske.

Rätten får hälla förhandling för frågans prövning. Beträffande häktning fillämpas vad som sägs i 6 kap. 118 om förhandling i en sädan fräga.

Elt beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären atl lämna ifrän sig sitt pass skall delges gäldenären.

Prövning av en konkursansökan m. m.

14 8

Upptas en gäldenärs konkursansökan, skall rätten genast pröva ansökningen.

Frågan om gäldenärens försättande i konkurs skall dock prövas vid en förhandling, om

1. rätten med hänsyn lill tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finner särskilda skäl föreligga atl inte godta uppgiften om gäldenärens insolvens, eller

2. ansökningen avser ett dödsbo, som inle stär under förvaltning av boutredningsman, och ansökningen har gjorts av en eller flera men inte av samtliga delägare. Avträds dödsboels egendom lill förvaltning av boutredningsman på grund av en framställning som görs senast när ansökningen prövas, förfaller konkursansökningen.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor. Om särskilda skäl föreligger fär den hållas senare, dock senast inom en månad. Till förhandlingen skall gäldenären genast kallas. I fall som avses i andra stycket 2 skall även dödsbodelägare som inte har biträtt ansökningen kallas. Gäldenären skall i kallelsen erinras om den i 19 6 föreskrivna påföljden av atl han uteblir.

15 6

En kallelse som avses i 14 5 Iredje stycket skall delges.

Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske endast om anledning förekommer att gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Delgivning enligt 15 8 första slyckel delgivningslagen får ske även när gäldenären vistas på känd ort utom riket, om delgivning annars inle kan ske här i riket och rätlen med hänsyn lill omständigheterna finner det inte skäligen böra krävas all delgivningen verkställs utom riket.

16 6

Upptas en borgenärs konkursansökan, skall rätten vid en förhandling pröva frågan om gäldenärens försättande i konkurs.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor. Om särskilda skäl föreligger fär den hållas senare, dock senast inom sex veckor. Till förhandlingen skall parterna genast kallas. Parterna skall i kallelsen erinras om den i 19 8 föreskrivna påföljden av parts ulevaro.

1 kallelsen fill gäldenären skall denne föreläggas att svara på konkursansökningen vid förhandlingen. I kallelsen skall även anges atl gäldenären inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen skriftligen medger ansök-

ningen och rätlen inle särskilt underrättar honom om all förhandlingen ändå Prop. 1986/87: 90 skall hållas. Dessutom skall anges att gäldenären, för del fall all han medger ansökningen, skall lämna upplysningar som är av betydelse för frågan i vilken form konkursen skall handläggas.

17 6

En kallelse som avses i 16 8 skall med däri inlaget föreläggande jämte borgenärens ansökningshandlingar delges gäldenären. I fråga om delgivningen tillämpas 15 6 andra styckel.

Om delgivning sker enligt 15 6 delgivningslagen (1970:428), skall rälien se till att gäldenärens egendom sätts under säker vård. Kostnaden för vården skall betalas av borgenären.

I fråga om delgivning av kallelse till borgenären har 15 8 andra styckel motsvarande lillämpning.

18 6

Medger gäldenären borgenärens konkursansökan, skall rälien genast pröva ansökningen.

Om rätten med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finner särskilda skäl föreligga mol antagande atl gäldenären är insolvent, skall frågan om gäldenärens försättande i konkurs dock prövas vid den förhandling som tidigare har satts ut. Rätten skall genast underrätta gäldenären härom.

Behöver frågan om gäldenärens försällande i konkurs inle prövas vid en förhandling, skall borgenären genast underrättas härom.

19 §

Om en förhandling för prövning av en konkursansökan gäller i fillämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om en huvudförhandling i tvistemål.

Uteblir den borgenär, som har gjort konkursansökningen, när frågan om gäldenärens försättande i konkurs företas till prövning vid en förhandling, skall ärendet avskrivas, om inte gäldenären medger ansökningen.

Gäldenärens utevaro från en förhandling för prövning av frågan om hans försättande i konkurs hindrar inte att ärendet avgörs.

20 §

Förhandlingen får pä en parts begäran skjutas upp när särskilda omständigheter föreUgger. Ett uppskov får dock inte utan synnerliga skäl meddelas mot sökandens bestridande. Endast om det oundgängligen behövs får uppskovet göras längre än fyra veckor.

216

Är flera ansökningar om gäldenärens försättande i konkurs anhängiga

samtidigt och bifalls en annan ansökan än den som kom in först, skall det med

avseende på fråga som är beroende av tiden för konkursansökningen anses

som om konkursbeslutet har grundats pä den ansökning som kom in

först.

22 6 Prop. 1986/87:90
En konkursansökan får inte återkallas sedan ett beslut om konkurs har

meddelats. Ulan hinder av alt gäldenären själv har ansökt om konkursen

eller medgett en borgenärs ansökan därom skall dock pä gäldenärens klagan

högre rätt häva beslutet, om gäldenären visar att han är solvenl.

Åtgärder vid etl konkursbeslui

23 §

Meddelas ett beslut om konkurs skall rätten genast bestämma, om konkursen skall handläggas som stor konkurs eller som mindre konkurs.

Konkursbeslutet jämte vad rätten har bestämt om handläggningsform skall kungöras.

24 5

Beslutas att konkursen skall handläggas som stor konkurs, skall rälien

1. genast bestämma tidpunkten för första borgenärssammanträdet och den
fid inom vilken bevakning av fordringar skall äga rum,

2. genast kalla gäldenären till första borgenärssammanträdet,

3. utan dröjsmål, efter hörande av fillsynsmyndighelen, utse någon att handha förvaltningen av konkursboet fills en förvaltare har utsetts enhgt 7 kap. 3 5 och, ifall nägon annan har utsetts, denne har tillträtt befattningen.

Första borgenärssammanträdet skall hållas inför rätten fidigast tre och senast fem veckor från dagen för konkursbeslulel. Sammanträdet får dock hållas senare än som har sagts nu, om det är nödvändigt med hänsyn fill konkursboets omfattning och beskaffenhet. Tiden för bevakning av fordringar skall utgöra minst fyra och högst tio veckor från dagen för konkursbeslutet.

Vad rätten har bestämt enligt första stycket 1 skall tas in i den kungörelse som avses i 23 6 andra stycket.

25 6

Beslutas att konkursen skall handläggas som mindre konkurs, skall rätten efter hörande av tillsynsmyndigheten genast utse en förvaltare att handha förvaltningen av boet.

Beslut av högre rätt

26 6

Beslutar högre rätt

1. att en konkurs, beträffande vilken har bestämts att den skall handläggas
som stor konkurs, i stället skall handläggas om mindre konkurs, eller

2, att en konkurs, beträffande vilken har bestämts atl den skall handläggas
som mindre konkurs, i stället skall handläggas som slor konkurs, skall rätten
genast låta kungöra den högre rättens beslut.

Rätten skall vidta de åtgärder som är föreskrivna för den handläggningsform som skall tillämpas enligt den högre rätlens beslut. I fall som avses i första stycket 2 skall de fider, som enligt 24 6 andra stycket skall räknas från

det beslutet om konkurs meddelades, i stället räknas från dagen för Prop. 1986/87:90 utfärdandet av kungörelsen. Vad rätten bestämmer enligt 24 6 första stycket 1 skall tas in i kungörelsen.

27 6

Om högre rätt upphäver ett beslul om konkurs, skall rätten genast låta kungöra den högre rätlens beslul.

Innan egendomen i boet återställs till gäldenären skall konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen såvitt den förslår.

Överflyttning av en konkurs

28 §

Om rätten sedan ett beslut om konkurs har meddelats finner synnerhga skäl föreligga att konkursen handläggs på nägon annan ort, kan rätten efter samråd med tingsrätten på den andra orten bestämma att konkursen skall handläggas av den senare domstolen.

3 kap. Verkningar av konkurs

Gäldenärens förlust av sin rådighet

1§

Sedan ett beslul om konkurs har meddelats, får gäldenären inte råda över sådan egendom som hör fill konkursboet. Han får inte heller äta sig sädana förbindelser som kan göras gällande i konkursen.

En sådan rättshandling mellan gäldenären och annan, som företas senast dagen efter den då kungörelsen om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar, skall utan hinder av vad som sägs i 1 6 gälla, om det inte visas att den andra ägde kännedom om beslutet eller att del förekom omständigheter som gav honom skälig anledning anta att gäldenären var försatt i konkurs. Överlåtelse av eller annal förfogande över egendom som pä grund härav skall gälla, skall likväl, om konkursboet utan oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att boel ersätter den andre vad han har ulgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.

Infriar nägon en förpliktelse mol gäldenären efter den lidpunkt som anges i första stycket, skall det fillgodoräknas honom, om det av omständigheterna framgår att han var i god tro. Företar någon uppsägning eller annan liknande rättshandling mot gäldenären eller företar gäldenären en sädan rättshandling mot annan efter sagda tidpunkt, skall den gälla, om del av omständigheterna framgår att den andre var i god tro och det är uppenbart obilligt att rättshandlingen blir ogiltig mot konkursboet.

Om verkan av gäldenärens överiätelse eller pantsällning av löpande skuldebrev, akfiebrev och vissa andra jämförbara värdehandlingar finns särskilda bestämmelser.

Egendom som ingår i etl konkursbo Prop. 1986/87:90

Till ett konkursbo räknas, iden mån inle annat följer av 2 8, all egendom som fillhörde gäldenären när konkursbeslulel meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är av beskaffenhet att kunna utmätas.

Till ett konkursbo räknas även den egendom som kan tillföras boet genom återvinning enligt 4 kap.

Gäldenären fär behålla lön och därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som innestår vid konkursens början samt arbetsinkomst som gäldenären förvärvar därefter. Detta gäller dock inle i den mån inkomsten, sedan föreskrivet skatteavdrag har skett, uppenbart översfiger vad som behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll saml till fullgörande av underhällsskyldighet som i övrigl åvilar gäldenären.

Vad som sägs om lön tillämpas också i fråga om periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant och beträffande belopp som utgår som pension eller livränta. Om rätten till pension eller livränta är av beskaffenhet atl kunna utmätas, fär dock konkursboet förfoga över den.

Gäldenären är skyldig att underrätta förvaltaren om inkomst som avses i första och andra styckena. Vill förvaltaien göra anspråk på inkomsten, skall han underrätta arbetsgivare eller annan som skall utge förmånen. Innan sådan underrättelse har lämnats får förfallet belopp betalas ul till gäldenären.

En tvist huruvida någon del av gäldenärens inkomst skall tillkomma konkursboet prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. Myndigheten skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut länder till efterrättelse, även om talan förs mot det. Beslutet skall pä ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden föranleder det.

Mot fillsynsmyndighetens beslul i etl ärende som avses i första styckel fär den vars rätt berörs av beslutet föra talan genom besvär. 1 fråga om sådan besvärstalan tillämpas bestämmelserna i ulsökningsbalken om besvär över utmätning av lön.

Utmätning vid konkurs

Sedan ett beslut om konkurs har meddelats, fär sädan egendom som hör till konkursboet inle utmätas för någon fordran hos gäldenären. Om del ändå sker, är åtgärden ulan verkan.

Utan hinder av konkurs får likväl egendom vari panträtt för viss fordran gäller utmätas för fordringen.

7 6 Prop. 1986/87:90

Har utmätning skett innan etl beslut om konkurs meddelats, skall

verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om inte annat följer av

andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden inte hade panträtt och

den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall

belopp, som enligt ulsökningsbalken skolat utges fill ulmätningssökanden

eller annan borgenär som inle hade panträtt, i stället redovisas till

förvaltaren.

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren skjutas upp, om det behövs för atl borgenärers rätt skall kunna tas till vara eller annars synnerliga skäl föreligger. En begäran om uppskov får göras även av en borgenär, vars rätt kan bero därav. Om en auktion är utsatt, skall konkursboet betala den kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Om ulmätningssökanden inte hade panträtt och den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen skall gå äter, skall även utmätningen gå åter, om förvaltaren begär del innan egendomen har blivit såld.

Rättegång vid konkurs

Pägär en rättegäng mellan gäldenären och annan om sådan egendom som hör till konkursboet, fär konkursboet överta gäldenärens talan. Övertar boet inte gäldenärens talan, trots atl det har underrättats om rättegängen, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. Egendomen får dock inle sä länge konkursen pågår utmätas för någon fordran som kan göras gällande i konkursen. Beträffande konkursboels skyldighet att svara för rättegångskostnad, om det övertar gäldenärens talan, tillämpas vad som i rättegångsbalken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum enligt 13 kap. 7 8 samma balk.

Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i konkursen, får konkursboet inträda i rättegången jämte gäldenären.

Del åligger gäldenären att i fall som avses i första och andra styckena underrätta domstolen om konkursen. Domstolen skall lämna konkursboet meddelande om rättegången.

4 kap. Återvinning till konkursbo

Inledande bestämmelser

Ålervinning lill ett konkursbo fär pä begäran av boel ske i enlighet med vad

som anges i detta kapitel. Vad som har sagts nu gäller dock inte

beträffande

1. betalning av skall, tull eller avgift som avses i 1 6 lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skattefordringar m. m., om fordringen har varit förfallen fill betalning,

2. betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag enligt giftermåls-eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet har varit förfallet till betalning och den underhållsberättigade inte har gynnats pä ett otillbörligt sätt.

2 6 Prop. 1986/87:90

Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försältande i konkurs kom in.

Har en god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med fristdag i stället dagen för ansökningen härom, såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från del att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes.

Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag dagen för ansökningen härom, såvida boutredningsman har förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

Som närstående till gäldenären anses den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till gäldenären eller är besvägrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller så all den ene är gift med den andres syskon samt den som på annal säll slår gäldenären personligen särskilt nära.

Som närstående till en näringsidkare eller en juridisk person anses vidare

1. den som har en på andelsrätl eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse grundad, väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen,

2. den som inte ensam men jämte honom närstående har sädan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som sägs under 1,

3. den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen bedriver,

4. den som är närstående till nägon som enligt 1-3 är närslående.

Avhändelse av fast egendom anses inte ha ägt rum förrän lagfart har

sökts.

Förutsättningar för återvinning

En rättshandling, varigenom på otillbörligt säll någon viss borgenär har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna eller hans skulder har ökats, går åter. om gäldenären var eller genom förfarandet blev insolvent saml den andre kände till eller bort känna till gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Ägde rättshandlingen rum mer än fem år före frisldagen, går den åter endast om den har företagils gentemot gäldenären närstående.

6§ Prop. 1986/87:90

En gåva gär åter, om den har fullbordats senare än sex månader före

fristdagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än ett år

eller, när den har skett till gäldenären närstående, tvä är före fristdagen går

åter, om det inte visas atl gäldenären varken var eller genom gåvan blev

insolvent.

Första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om det med hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppenbart, att avtalet delvis har egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inle stod i missförhållande till gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från återvinning enhgt denna paragraf.

7§

En bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd män eller låtit egendom frångå sig mot atl en fordran mol honom har utlagts på hans lott, gär i motsvarande män äter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten senare än två är före frisldagen och det inle visas atl gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

8§

En betalning av lön, arvode eller pension fill gäldenären närstående, som har

skett senare än sex månader före frisldagen och som uppenbart översteg vad

som kunde anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens

lönsamhet och omständigheterna i övrigt, går åter till belopp motsvarande

överskottet.

Har betalningen skett dessförinnan men senare än två är före frisldagen går den åter i motsvarande mån, om det inle visas att gäldenären varken var eller genom betalningen blev insolvent.

9§

En överföring av medel till en pensionsstiftelse, som har skett senare än sex månader före fristdagen och som medfört alt stiftelsen har fått överskott på kapitalet, går äter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ell år eller, när åtgärden väsentligen har gynnat gäldenären eller honom närslående, två är före frisldagen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

En överföring till en pensionsstiftelse i nägot annal fall än som sägs i första stycket går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före frisldagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, går den också åter. om åtgärden har skett dessförinnan men senare än två år före frisldagen och del inle visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

En överföring av medel till en personalstiftelse går åter, om överföringen har skett senare än sex månader före frisldagen. Har överföringen skett dessförinnan men senare än etl år eller, när åtgärden väsentligen har gynnat

gäldenären eller honom närstående, två år före fristdgen, går den åter, om Prop. 1986/87: 90

det inte visas atl gäldenären varken var eller genom åtgärden blev

insolvent.

Om rätt all i särskilda fal! återkräva försäkringspremier m. m. finns föreskrifter i 117 8 lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

10 6

En betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före fristdagen och som har gjorts med annal än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning, går äter, om den inte med hänsyn lill omständigheterna ändå kan anses som ordinär. Har betalningen skett till närstående dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går den äter, om del inle visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Vad som sägs om återvinning av en betalning tillämpas också när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller 16 6 inte hade varit berättigad att kvitta i konkursen.

11 6

En betalning för en växel eller en check gär i fall som avses i 10 8 äter endast i den mån den som mottog betalningen hade kunnat vägra alt göra det utan atl förlora växel- eller checkrätl mol någon annan hos vilken han kunde erhålla täckning.

Är ålervinning av betalningen utesluten lill följd av vad som sägs i första stycket, är den som, om en betalning hade uteblivit, skolat bära den slutliga förlusten skyldig atl utge ersättning under samma förutsättningar som hade gällt för ålervinning, om betalningen hade skett till honom som borgenär.

12 5

En säkerhet som gäldenären har överlämnat senare än tre månader före fristdagen går åter, om den inte var betingad vid skuldens tillkomst eller inte har överlämnats utan dröjsmål efler skuldens tillkomst. Har säkerheten överlämnats till gäldenären närslående dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går den åter under angivna förutsättningar, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Med överlämnande av säkerhet jämställs annan åtgärd av gäldenären eller borgenären som är avsedd att trygga borgenärens rält.

När säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål som sägs i första styckel anses föreligga, om en ansökan har gjorts senare än på den inskrivningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomst.

13 5

En sådan förmånsrätt eller betalning som borgenär har vunnit genom utmätning gär åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett lill förmån för gäldenären närslående, går förmånsrätten eller betalningen också åter, om förmånsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två år före fristdagen och del inte visas atl gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

En förmånsrätt på grund av betalningsäkring går åter, om förmånsrätten Prop. 1986/87: 90 har inträtt senare än tre månader före fristdagen.

Verkan av ålervinning

14 6

Vid ålervinning skall den egendom som gäldenären har ulgett återbäras till konkursboet.

Den som har lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rätt att återfå vad han har ulgett. Detta gäller dock inte ett sådant vederiag som inle har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade eller borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var atl undanhålla borgenärerna detsamma.

Finns den egendom som skall återbäras inte i behäll, skall ersättning för dess värde utgå. Är en återbäring av viss egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, kan det medges honom att utge ersättning i egendomens ställe.

15 6

Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den avkastning som belöper på tiden efler det alt ålervinning påkallades. Utgörs egendomen av ett penningbelopp eller skall ersättning utges för egendomens värde, utgår ränta enhgt 5 6 räntelagen (1975:635) till och med den dag då skyldighet alt återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och enligt 6 8 räntelagen för fiden därefter.

Skall någon återbära egendom vid åter\'inning enligt 5 6, kan han förklaras skyldig att utge även sädan avkastning som belöper pä tiden från det att han mottog egendomen till dess atl återvinning påkallades. Ränta för sädan tid beräknas enligt 5 6 räntelagen.

Den som har nedlagt nödvändig eller nyttig kostnad på sådan egendom som återbärs har rätt lill ersättning därför, om inle särskilda skäl föreligger mot det.

Återvinns en säkerhet som grundas på inteckning, skall inteckningshandlingen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen, tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det inte ske, skall ersättning utgå.

16 6

Har tredje man ställt nägon egendom som säkerhet för en förpliktelse av gäldenären och, sedan gäldenären har fullgjort förpliktelsen, återfått säkerheten, är den som har äterställt säkerheten inte skyldig alt vid återvinning återbära mer än som överstiger säkerhetens värde, om han inle kan återfå denna och inte heller, när han återställde säkerheten, kände lill eller bort känna lill gäldenärens insolvens.

Tredje man är skyldig alt till borgenären eller, om konkursboet begär det, direkt till boet ånyo utge säkerheten eller ersätta dess värde under samma förutsättningar som skolat gälla för återvinning av fullgörelsen, om den i stället hade skett till honom.

Första och andra styckena tillämpas också när tredje man har ingått borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort förpliktelsen.

17 6 Prop. 1986/87:90
Skyldighet för någon annan än ell konkursbo atl enligt 14, 15 eller 16 8 utge

egendom eller ersättning, återställa eller tillhandahålla en inteckningshandling eller ånyo ställa säkerhet eller borgen kan jämkas, om synneriiga skäl föreligger.

18 8

Har egendom, som enligt vad förut är sagt kan återvinnas, överlåtits lill annan, har konkursboet samma rätt till återvinning mot denne, om han kände till eller bort känna lill de omständigheter som grundar denna rätt.

Talan om ålervinning m. m.

19 8

Ålervinning påkallas av förvaltaren genom väckande av talan vid allmän domstol, genom anmärkning mol en bevakning eller genom invändning mol någol annat yrkande som framställs mot konkursboet. Om förvaltaren inte vill påkalla ålervinning och inle heller ingår förlikning i saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän domstol. För återgång av en sådan förmånsrätt som har vunnits genom utmätning eller genom betalningssäkring behövs inle någon särskild åtgärd.

Talan vid allmän domstol väcks inom elt år från frisldagen. Dock får talan väckas inom tre månader från det alt anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhånt sig fast egendom eller är fråga om återgång av en bodelning, kan talan även väckas inom tre månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen gavs in till rälien.

En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt all få ersättning därför av boet. i den mån kostnaden täcks av vad som har kommit boel till godo genom rättegången.

20 6

Den som med anledning av ålervinning får en fordran i konkursen är, även om han inle bevakar fordringen, berättigad att vid återbäring till boet avräkna vad som hade bort tillkomma honom som utdelning, om bevakning hade skett i rätt tid, och i övrigt vid senare utdelning utfå vad som skolat belöpa på fordringen, om den hade bevakats.

5 kap. Fordringar i konkurs

Fordringar som kan göras gällande

1 8

I konkurs får endast en sådan fordran som har uppkommit innan

konkursbeslulel meddelades göras gällande, om inle annat följer av 3 kap.

26.

En fordran får i konkurs göras gällande, även om den är beroende av villkor eller inte förfallen till betalning.

Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90. Bilagedel 17

2 8 Prop. 1986/87:90
Den som enligt 4 kap. 3 6 skall anses som närstående till gäldenären får i

konkurs inle göra gällande en fordran på lön, arvode eller pension i vidare mån än som kan anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt och i intet fall för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes.

3 §

En fordran på pension får i konkurs inte göras gällande till den del den betalas av en pensionsstiftelse.

Fordringar med solidariskt betalningsansvar

4 §

Har flera utfäst eller på något annal sätt ådragit sig solidariskt betalningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning för borgenärens återstående fordran i en sådan gäldenärs konkurs beräknas på fordringens belopp ulan avdrag för en avbetalning som en medgäldenär har gjort, om avbetalningen har skett genom ackord, konkurs eller annan fördelning av en insolvent medgäldenärs bo eller om den har skett senare än tre månader före den i 4 kap, 2 6 angivna fristdagen. Detsamma gäller vid en avbetalning i annat fall av en medgäldenär, i den mån avbetalningen har medfört rätt för denne atl söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).

Har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs regressfordran och äger återvinning därav inte rum, skall dock avdrag ske.

Om utdelningen överstiger borgenärens fordran, fördelas överskottet enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Hur utdelning för en fordran hos etl handelsbolag beräknas i en bolagsmans konkurs är föreskrivet i 2 kap. 20 6 lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

5 §

När en avbetalning har skett på en fordran för vilken flera är solidariskt ansvariga och utdelning lill borgenären enligt 4 8 skall beräknas på elt högre belopp än den kvarstående fordringen, skall utdelningen beräknas gemensamt för borgenären och en sådan medgäldenär som har en regressfordran. Borgenären har företräde till betalning framför medgäldenären. Har flera medgäldenärer rått lill betalning av del som återstår sedan borgenären har fått sitt, fördelas överskottet mellan dem enligt den grund som anges i 4 8 tredje slyckel.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även när en medgäldenär gör gällande en regressfordran med anledning av vad han senare kan komma att betala utöver vad som bör belöpa på honom.

6 §

säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen har beräknats Prop. 1986/87: 90 på belopp som svarar mot säkerhetens värde.

Första stycket tillämpas också när konkursgäldenären har en fordran hos medgäldenären som denne hade kunnat använda till kvittning.

7 §

Om en solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt skulden senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna fristdagen, skall utdelning för den regressfordran, som han därigenom har fått, beräknas på samma belopp som skolat fillämpas i fråga om utdelning till borgenären, om skulden inte hade betalts. Har någon annan solidariskt ansvarig medgäldenär en regressfordran med anledning av en tidigare avbetalning, skall dock utdelningen fördelas mellan medgäldenärerna enligt den grund som anges i 4 5 tredje stycket.

8 5

Om en solidariskt ansvarig gäldenär har försatts i konkurs som inte har avslutats innan en medgäldenär försätts i konkurs, har den förres konkursbo rätt till andel i överskott enligt 4 § tredje stycket även om regressfordringen inte har bevakats i medgäldenärens konkurs.

9 6

Vad som sägs i 4-8 5§ om solidariskt betalningsansvar tillämpas också i fall där borgenären har fått pant eller annan säkerhet i tredje mans egendom.

Vissa villkorade fordringar

10 5

Är en fordran beroende av ett sådant villkor att borgenären inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inte viss omständighet inträffar, skall utdelning för fordringen beräknas i ett utdelningsförslag, som inte avser slututdelning i konkursen. Då slututdelning företas, skall en sådan fordran inte tas med, om det saknas anledning anta att villkoret kommer att uppfyllas. Om fordringen enligt vad som har sagts nu inte tas med, skall det som vid fidigare utdelning har beräknats för fordringen fördelas mellan andra borgenärer.

Beräkning av ränta på fordringar m. m.

11 6

Om ränta är utfäst eller av annan anledning lagligen skall utgå på en fordran som är förenad med förmånsrätt, beräknas räntan till dagen för upprättande av det utdelningsförslag, i vilket fordringen har tagits upp, om inte medel har betalts ul i förskott till borgenären enligt 10 kap. 14 6.

Om fordringar ulan förmånsrätt löper med ränta, skall ränteberäkningen mellan borgenärerna inbördes upphöra frän dagen för konkursbeslutet. Räntan skall dock beräknas till dagen för upprättande av det utdelningsförslag, i vilket fordringen har tagits upp, om boet räcker till betalning av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar och sådana fordringar som enligt 9 kap. 2 5 första stycket inte behöver bevakas.

Löper en fordran inte med ränta men hade fordringen kunnat göras Prop. 1986/87:90 räntebärande genom delgivning av stämning eller av ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande, skall ränta beräknas i konkursen enligt 5 5 räntelagen (1975:635), om fordringen är förenad med förmånsrätt eller boel räcker till betalning av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar och sådana fordringar som enligt 9 kap. 2 8 första stycket inle behöver bevakas. Ränteberäkningen skall ske från dagen för konkursbeslulel, om fordringen dä var förfallen till betalning, och annars från den senare dag fordringen förfaller till betalning och fram fill dagen för upprättande av del utdelningsförslag, i vilket fordringen har tagils upp, om inle medel har betalts ut i förskott till borgenären enligt 10 kap. 14 6-

Skall enligt första-tredje styckena ränta beräknas till dagen för upprättande av det utdelningsförslag, i vilket fordringen har tagits upp, beräknas räntan i fall som avses i 10 kap. 22 6 och 14 kap. 13 6 i stället lill dagen för anmälningen.

12 5

För en fordran som inte löper med ränta före förfallodagen skall utdelningen beräknas endast på det belopp som efter en räntefot av fem procent ulgör fordringens värde på någon av nedan angivna dagar, om fordringen då inte var förfallen, nämligen

1. dagen för upprättande av det utdelningsförslag, i vilket fordringen har tagits upp, om fordringen utgår fullt eller med förmånsrätt,

2. dagen för konkursbeslulel, om fordringen varken utgår fullt eller med förmånsrätt.

Har medel betalts ut i förskott till borgenären enligt 10 kap. 14 8 för en fordran som avses i första slyckel 1 och var fordringen dä inte förfallen, skall utdelningen i stället beräknas efter fordringens värde på betalningsdagen.

13 6

En fordran avseende en förmån som inte utgår i pengar skall i ett utdelningsförslag uppskattas efter ortens pris.

En fordran på pension, som inle är förfallen lill betalning på dagen för upprättande av det uldelningsförslag, i vilket fordringen har tagits upp, uppskattas till det belopp, som motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen sker med ledning av 2 och 3 66 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. En fordran på ränta eller annan förmän, som skall utgå under någons Hvstid och som inte är förfallen till betalning på dagen för upprättande av del utdelningsförslag, i vilket fordringen har tagits upp, uppskattas med ledning av 3 8 angivna

lag-En fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gällde på dagen för upprättande av del utdelningsförslag, i vilket fordringen har lagils upp. Har medel betalts ul i förskott lill borgenären enligt 10 kap. 14 6, sker beräkningen efter kursen på betalningsdagen.

14 6

Om en gäldenär, som i en konkurs har erhållit ackord, ånyo försätts i konkurs irfhan ackordet har fullgjorts, har en borgenär, vars fordran har salts ned

genom ackordet, rätt till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp Prop. 1986/87: 90 med avdrag för vad han redan kan ha uppburit. Han får dock inle uppbära mer än vad som tillkommer honom enligt ackordet.

Första stycket fillämpas också när gäldenären har erhållit ackord enligt ackordslagen (1970:847).

Kvittning i konkurs

15 6

En sådan fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades. Detta gäller dock inte, om kvittning var utesluten utom konkurs pä grund av fordringarnas beskaffenhet.

Är en fordran beroende av ett sådant villkor, atl borgenären inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inte viss omständighet inträffar, skall borgenären fullgöra sin förpliktelse, trots att han annars hade ägt kvitta. Om han innan kungörelse om slututdelning utfärdas visar atl villkoret har uppfyllts, har han emellertid rätt atl återfå motsvarande belopp, i den mån det inle översfiger vad han har att fordra. Finns anledning anta alt villkoret kommer atl uppfyllas senare, skall ett för borgenären beräknat belopp avsättas vid slututdelningsförslagets upprättande.

16 5

En fordran mot gäldenären som har förvärvals genom en överlåtelse från tredje man senare än tre månader före den i 4 kap. 2 6 angivna fristdagen fär inte användas till kvittning mol en fordran som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran. Delsamma gäller, om en fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom etl sådant fång och borgenären då hade skälig anledning anta atl gäldenären var insolvent.

En borgenär, som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana omständigheter att det är att jämställa med en betalning med annal än sedvanliga betalningsmedel, får inte kvitta, i den mån en sådan betalning hade kunnat bli föremål för ålervinning.

17 §

En fordran på ersättning vilken tillkommer en borgensman eller någon annan med anledning av en förpliktelse som han har infriat (regressfordran) anses vid tillämpning av 15 och 16 §6 ha förvärvats när hans förpliktelse grundades.

För rätt att kvitta krävs inte att fordringen bevakas i konkursen. När kvittning inte får ske, äger borgenären likväl på sin skuld avräkna vad som hade bort fillkomma honom som utdelning i konkursen, om hans fordran hade bevakats i rätt tid.

Överlåter boet en fordran så att en borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, skall boet gottgöra borgenären därför.

6 kap. Gäldenärens skyldigheter m. m. Prop. 1986/87: 90

Förbud mot näringsverksamhet under konkurs

Gäldenären får inte under konkursen driva näringsverksamhet, varmed följer bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125). Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 5 regeringsformen eller 1 kap. 1 6, 4 kap. 1 5, 6 kap. 1 6 eller 13 kap. 5 5 tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av förbudet. Om näringsförbud efter särskild prövning finns bestämmelser i 18 kap.

Upplysnings- och närvaroplikl under konkurs

Gäldenären skall lämna rätlen, tillsynsmyndigheten, förvaltaren och en

granskningsman de upplysningar om boet som de begär.

Gäldenären skall uppge boet och på begäran av förvaltaren närvara vid bouppteckningsförrätlningen. Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet dock inle för en sådan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.

Vid borgenärssammanträden skall gäldenären närvara, om han inte har laga förfall eller rätten medger atl han utebhr. Gäldenärens utevaro från ett sammanträde hindrar inte handläggningen av de ärenden som skall förekomma på sammanträdet.

Bouppteckningsed

Gäldenären skall inför rätten avlägga bouppteckningsed. Gäldenären skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i bouppteckningen som han finner påkallade och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är rikfig, så att det inte honom veterligen har orikfigt utelämnats eller upptagits någon tillgäng eller skuld.

4 §

I stor konkurs skall bouppteckningseden avläggas vid första borgenärssammanträdet. Är gäldenären av laga förfall hindrad att då avlägga eden eller har till följd av särskilda omständigheter bouppteckningen då ännu inte kommit in till rätten, skall rätten så snart förfallet har upphört eller bouppteckningen har kommit in kalla gäldenären att infinna sig för att fullgöra edgången.

I mindre konkurs skall rätten så snart bouppteckningen har kommit in kalla gäldenären att infinna sig för att avlägga bouppteckningseden. Edgången får inte äga rum tidigare än en vecka från konkursbeslutet.

När anledning förekommer, får rätten fillåta gäldenären att avlägga eden inför en annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas där han vistas.

5 § Prop. 1986/87:90
När det åligger en förmyndare att avlägga bouppieckningsed är även den

omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig atl på yrkande av förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inle om sådana särskilda omständigheter föreligger att anledning fill edgången saknas.

Kan det antas vara av betydelse för boutredningen att någon annan än gäldenären avlägger bouppteckningsed eller beedigar viss uppgift i bouppteckningen, är en sädan person skyldig att på yrkande av förvaltaren eller en borgenär fullgöra edgången.

När etl yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall rätten kalla den som avses med yrkandet atl infinna sig inför rätten. Om en förhandling för prövning av ett sådant yrkande gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om en huvudförhandling i tvistemål. En parts ulevaro från förhandlingen hindrar inte att yrkandet prövas. Bifalls yrkandet skall edgången fullgöras genast, om det kan ske, eller vid den senare fidpunkl som rätten bestämmer. I fräga om edgångens fullgörande har 4 5 tredje stycket motsvarande fillämpning.

Reseförbud m. ,n.

6 5

Gäldenären fär inte efter del att konkursbeslutet har meddelats och innan han har avlagt bouppteckningsed bege sig frän riket utan rättens medgivande. Om det senare under konkursen skäligen kan befaras att gäldenären genom att bege sig från riket undandrar sig någon sådan skyldighet som föreskrivs i denna lag. får etl förbud meddelas honom all lämna riket. Byter gäldenären vistelseort skall han meddela förvaltaren var han vistas.

Kan del skäligen befaras alt gäldenären åsidosätter ett förbud att bege sig från riket, får han åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till tillsynsmyndigheten.

Kan det skäligen befaras alt gäldenären genom att bege sig från den ort där han är bosatt undandrar sig någon sådan skyldighet som föreskrivs i denna lag, får ett förbud meddelas honom all lämna orten.

7 5

Ett beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären all lämna ifrån sig sitt pass meddelas av rätten på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. När skäl för ett sådant beslut inle längre föreligger, skall beslutet omedelbart hävas.

Innan rätlen meddelar beslut i en sådan fråga som avses i denna paragraf, skall rätten bereda gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse. Rätten får också hålla förhandling i frågan.

Ett beslul om reseförbud eller skyldighet för gäldenären all lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

Har gäldenären enligt 2 kap. 12 5 lämnat ifrån sig sitt pass, skall rätten omedelbart efter konkursbeslulel pröva om gäldenären skall återfå passet.

Kan det skäligen befaras all gäldenären åsidosätter ell förbud alt bege sig Prop. 1986/87: 90 från riket, har han inte rätt att återfå passet.

Tvångsmedel

9 6

Undandrar sig gäldenären att fullgöra vad som åligger honom enligt 2. 3, 5 eller 6 6 eller överträder han ell sådant reseförbud som sägs i 6 8, kan han efter omständigheterna hämtas eller häktas. Detsamma gäller, om det skäligen kan befaras att gäldenären undandrar sig en sådan skyldighet eller överträder ett sådant förbud som har angetls nu och, beträffande häktning, särskild anledning förekommer.

Undandrar sig någon annan alt fullgöra edgång, som har förelagts honom enligt 5 6, kan han efter omständigheterna föreläggas vite, hämtas eller häktas.

Kostnaden för hämtning eller häktning skall betalas av allmänna medel.

10 5

En fråga om vidtagande av en åtgärd enligt 9 6 och om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. Innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf skall rätten bereda den som avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig, om del lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse.

11 6

Rätten får hålla förhandling för prövning av en fråga som avses i 10 8.

När en begäran om häktning har gjorts, skall en förhandling äga rum. Är fara i dröjsmål, behöver dock någon förhandling inte hållas. Den som avses med yrkandet får hämtas lill förhandlingen, om skäl föreligger till det. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antas att han har avvikit eller på annat sätt håller sig undan, utgör hans ulevaro inle hinder för prövning av yrkandet.

Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Föreligger inte längre skäl för häktning, skall rätten omedebart förordna att den häktade skall friges. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än tre månader.

12 §

Är gäldenären häktad med slöd av 2 kap. 12 6, skall rätlen i samband med konkursbeslulel pröva om gäldenären fortfarande skall vara häktad. Föreligger skäl till häktning enligt 9 6, skall häktningen beslå.

13 §

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas 2 6 första styckel, 6-8 68,96 första och tredje styckena saml 10-12 68 även på en styrelseledamot, en

verkställande direktör och en likvidalor som har avgått eller entledigats Prop. 1986/87:90 senare än ett år före dagen då konkursansökningen kom in.

Gäldenärens rätt aU få ut egendom av boet m. m.

14 8

Gäldenären har rätt alt av konkursboet få ut sådan egendom som enligt 5 kap. 1, 2 och 4 68 ulsökningsbalken undantas från utmätning.

I stället för 5 kap. 1 8 7 ulsökningsbalken skall dock gälla att, om någon annan utväg till försörjning saknas, nödvändigt underhåll får utgå av konkursboet lill gäldenären och hans familj eller annan underhållsberättigad under en månad från den dag, då beslutet om konkurs meddelades eller, om synnerliga skäl föreligger, under längre tid.

1 etl dödsbos konkurs tillkommer en sådan förmån som avses i första slyckel den dödes eflerievande familj. I stället för andra stycket gäller 18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken.

15 8

Förvaltaren handlägger frågor om vad som får utgå enligt 14 8- Uppkommer tvist, tillämpas 3 kap. 5 6-

Ersättning för inställelse

16 6

Är gäldenären i behov därav får han erhålla skälig ersättning av konkursboet för resa och uppehälle inom riket, när han till följd av bestämmelserna i 2-4 65 har atl inställa sig hos rätten eller nägon annanstans. Vad som har sagts nu gäller även beträffande en sådan förutvarande ställföreträdare som avses i 13 6.

Annan än den som avses i första styckel har rätt att av boet få skälig ersättning för inställelse enligt 5 6 andra och tredje styckena.

Kan ersättningen inte tas ul ur boel, skall den utgå av allmänna medel. Beslut om ersättning meddelas i sådant fall av rälien.

ANDRA AVDELNINGEN

Särskilda beslämmelser om stor konkurs

7 kap. Förvaltning och tillsyn

Förvaltare

1 §

Antalet förvaltare bestäms av rätlen. Flera än en förvaltare får inte finnas,

om inte råtlen med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser del

behövligt alt förvaltningen delas eller all den handhas odelad av flera

förvaltare.

När förvaltare skall utses enligt 3 eller 4 6, får ett beslut rörande antalet förvaltare inte fattas innan tillsynsmyndigheten och borgenärerna har fått tillfälle atl yttra sig.

2 6 Prop. 1986/87:90
En förvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget

kräver, åtnjuta borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Den som är anställd vid en domstol får inle vara förvaltare.

3 §

Vid första borgenärssammanträdet skall rätten, sedan tillsynsmyndigheten och närvarande borgenärer har hörts, utse en förvaltare att i fortsättningen handha förvaltningen av konkursboet. Har rätten enligt 7 5 förordnat att boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses särskilt för varje del av förvaltningen.

4 5

Finner rätten efter första borgenärssammanträdet att antalet förvaltare behöver ökas, skall borgenärerna genom kungörelse kallas fill ett sammanträde inför rätten. Vid sammanträdet utses det antal förvaltare som ytteriigare behövs. Därvid tillämpas 3 5.

En fråga om ökning av antalet förvaltare tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltaren, en granskningsman eller en borgenär.

5 5

Avgår en förvaltare efter första borgenärssammanträdet, skall borgenärerna genom kungörelse kallas till ett sammanträde inför rätten. Vid sammanträdet utses en efterträdare fill den avgående. Därvid fillämpas 3 5.

Första stycket gäller inte, om det finns flera förvaltare och någon av dem avgår samt rätten efter tillsynsmyndighetens hörande finner att det inte är nödvändigt att utse någon annan i den avgångnes ställe.

Avgår en förvaltare sedan en fråga har uppkommit om avskrivning av konkursen enligt 10 kap. 20 § skall något sammanträde inte sättas ut, så länge frågan är under prövning.

6 §

Har en förvaltare avgått efter första borgenärssammanträdet och skall en efterträdare åt honom utses, får rätlen om det behövs förordna om befattningens upprätthållande till dess en ny förvaltare har utsetts enligt 5§.

Är en förvaltare enligt 8 § andra stycket försatt ur tjänstgöring, kan rätten utse någon annan att under tiden fullgöra hans åligganden.

7 §

Finner rätten att boets förvaltning bör delas mellan flera förvaltare, skall den förordna om det. I sådant fall skall rätten också bestämma efter vilka grunder delningen skall ske. En frågan om delning av förvaltningen tas upp på begäran av fillsynsmyndighelen, förvaltaren, en granskningsman eller en borgenär.

Har flera förvaltare förvaltningen odelad, får de endast gemensamt avhända boet någon rättighet eller vidta en åtgärd, som kan medföra någon förpliktelse för boet.

Är förvaltarna två och kan de inte enas beträffande en åtgärd eller ett Prop. 1986/87: 90 beslut, som enligt denna lag ankommer på dem, eller är förvaltarna flera än två och föreligger inle flertal för en viss mening, skall saken hänskjuias lill tillsynsmyndigheten. Den mening som myndigheten biträder skall gälla.

8 5

En förvaltare skall på egen begäran entledigas av rätten, om han visar skäl till del. En förvaltare som finnes inte vara lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget skall av rätten entledigas efler framställning av fillsynsmyndighelen, en granskningsman, en borgenär eller gäldenären.

En förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten har fått tillfälle att yttra sig. Efter första borgenärssammanträdet får en förvaltare inte entledigas förrän borgenärerna genom kungörelse har kallats lill ett sammanträde inför rätlen och vid delta fått tillfälle atl yttra sig i ärendet. Rätten fär dock, om den finner skäl till det, i avvaktan på borgenärernas yttrande försätta en förvaltare ur tjänstgöring. Innan så sker skall tillsynsmyndigheten få tillfälle atl yttra sig.

Rådgivare och förlikningsman

9 5

Om rätten av särskilda skäl finner det behövligt, får den efter tillsynsmyndighetens hörande uppdra åt en lämplig person atl vara rådgivare åt förvaharen vid konkursförvaltningen eller att som förlikningsman biträda rätten med utredning och förlikning i en tvistefråga som har uppkommit genom en anmärkning mot en bevakning eller atl fullgöra båda dessa uppgifter.

Den som är anställd vid en domstol fär inte inneha etl uppdrag som rådgivare eller förlikningsman.

När uppdraget är slutfört, skall det genast anmälas till rätten. Samfidigt skall avges en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört.

Rätten skall återkalla uppdraget, när anmälan har gjorts eller del i annat fall finns skäl lill återkallelse.

Förvaltarens allmänna åligganden m. m.

10 5

Det åligger förvaltaren att, med iakttagande av bestämmelserna i denna lag, ta till vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa saml vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb utredning av boet.

11 5

Förvaltaren är skyldig att på begäran meddela upplysningar om boet och dess förvaltning fill rätten, en borgenär eller gäldenären.

12 §

I viktigare frågor skall förvaltaren höra särskilt berörda borgenärer, om det inte finns hinder mot det. Förvaltaren skall i sädana frågor även höra gäldenären, om det lämpligen kan ske.

13 5 Prop. 1986/87:90
Om förvaltaren finner del nödvändigt, får han anlita etl sakkunnigt biträde

för viss förvaltningsåtgärd.

14 5

Förvaltaren skall snarast la hand om gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som rör boet. Om gäldenären är eller under del senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, skall förvaltaren i omhändertaget räkenskapsmalerial på lämpligt sätt låta ange dagen för omhändertagandet.

Förvaltaren skall ha tillgång även till sådant räkenskapsmaterial rörande gäldenärens bo som på uppdrag av gäldenären har upprättals av någon annan än denne.

15 5

Förvaltaren skall upprätta en förteckning över boets tillgångar och skulder. I bouppteckningen skall tillgångarna las upp fill noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna skall anges, i vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgifter om varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och handlingar som sägs i 14 8.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten och finner förvaltaren att denna är tillförlitlig, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas.

I annal fall än som sägs i andra stycket skall förvaltaren inom en vecka från konkursbeslutet tillställa rätten och tillsynsmyndigheten en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress. Därefter skall förvaltaren så snart som möjligt före första borgenärssammanträdet tillställa rätten och tillsynsmyndigheten ett exemplar av den av honom upprättade bouppteckningen. Godkänner förvaltaren en förut lill rätten ingiven bouppteckning, skall han snarast anmäla detta till rätlen och fillsynsmyndighelen.

16 5

Förvaltaren får, om det behövs, påkalla handräckning av kronofogdemyndigheten för att kunna ta hand om eller annars få tillgång fill gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som rör boel. Detsamma gäller sådant räkenskapsmalerial som sägs i 14 6 andra styckel. Kronofogdemyndigheten får härvid genomsöka hus, rum eller förvaringssiällen och, om tillträde behövs lill någol utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller bereda sig tillträde på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigl använda tvång i den mån det behövs för det avsedda ändamålet och del kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mol person får dock brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den mån det med hänsyn lill ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt.

1 fråga om klagan över kronofogdemyndighets beslut eller åtgärd tillämpas bestämmelserna i ulsökningsbalken om talan mot utmätning i allmänhet.

17 6 Prop. 1986/87:90
Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets tillstånd

och om orsakerna till gäldenärens obeslånd, såvitt de har kunnat utrönas. Berättelsen skall vidare innehålla

1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2. en uppgift om det har förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning fill konkursboet,

3. en uppgift om det finns skälig anledning anta att gäldenären har gjort sig skyldig till något gäldenärsbroll och, i så fall, grunden för antagandet,

4. en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär, som är eller under det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, har fillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts jämte den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen.

Finns det skälig anledning anta atl gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 18 kap. 1 6 har förfarit på etl sådant sätt att näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall även det anges i berättelsen jämte grunden för antagandet.

Förvaltaren skall ulan dröjsmål tillställa rätten och tillsynsmyndigheten samt varje borgenär som begär del en avskrift av berättelsen med den balansräkning som kan ha fogats vid den.

18 6

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för att ha gjort sig skyldig till något gäldenärsbrott, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare om det och därvid ange grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och del under konkursförvallningen kommer fram atl gäldenären kan misstänkas för någol annat brott av inte ringa beskaffenhet, som har samband med verksamheten.

Kan det misstänkas atl gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 18 kap. 1 6 har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om delta och ange grunden för misstanken.

Förvaltarens medelsförvaltning m. m.

19 8

Pengar som flyter inunder förvaltningen av etl konkursbo skall, i den mån de inte behövs lill betalning av löpande uigifter, av förvaltaren inom en vecka från det de har flutit in göras räntebärande genom insättning på boets räkning i bank.

Försummar förvaltaren att inom föreskriven fid sälta in influtna medel, är han skyldig all på belopp, som obehörigen har innehållils, betala ränta enligt 6 6 räntelagen (1975:635) från den dag insättningen hade bort ske,

Även sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren ha boets medel insatta i bank, lill dess medlen tillställs borgenärerna enligt 10 kap. 18 6 eller lyftning påkallas enligt 10 kap. 19 6- Förvaltaren skall underrätta fillsynsmyndighelen i vilken bank medlen slår inne.

20 5 Prop. 1986/87:90

Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyldighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte med hänsyn till särskilda förhållanden god redovisningssed påkallar att bokföringen sker på något annat sätt.

Förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio år från utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. I övrigt tillämpas 22 § bokföringslagen (1976:125).

Första stycket medför inte någon inskränkning i den bokföringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven för att möjliggöra kontroll över viss verksamhet.

Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.

216

Är konkursen inte avslutad vid utgången av näst efter första borgenärssammanträdet infallande mars eller september månad, skall förvaltaren inom två veckor därefter till tillsynsmyndigheten avlämna en berättelse, i vilken skall noggrant anges alla de åtgärder som har vidtagits för att avsluta förvaltningen. Berättelsen skall innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna perioden. Har under någon del av denna pengar stått inne i bank, skall vid berättelsen fogas en av banken till riktigheten bestyrkt uppgift på de insättningar och uttag som har förekommit.

Senare under konkursen skall förvaltaren inom två veckor från utgången av varje mars och september månad avge en sådan berättelse som sägs i första stycket för det dessförinnan förflutna halvåret. Har, då berättelsen avges. mer än ett år förflutit från konkursbeslutet, skall denna även innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att konkursen inte har avslutats.

Förvaltaren skall utan dröjsmål lämna rätten en avskrift av berättelsen.

22 5

Också sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren, så länge boets medel är insalta i bank, inom två veckor från utgången av varje kalenderår till tillsynsmyndigheten lämna sådana uppgifter som sägs i 21 6 första stycket andra och tredje meningarna. När några medel inte längre finns att lyfta, skall förvaltaren anmäla det fill myndigheten.

23 5

Föreligger vid konkursens avslutande hinder mot att de böcker och andra handlingar rörande boet, vilka förvaltaren har tagit hand om, återställs till gäldenären, skall de överlämnas till tillsynsmyndigheten, om inte förvaltaren anser atl han bör bevara dem. Handlingarna skall bevaras i enlighet med vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering.

Redovisning av medel lill tredje man

24 8

Särskilda bestämmelser finns om en kommillents rätt all, när gäldenären såsom kommissionär för kommillenlens räkning i eget namn har ingått avtal,

mot tredje man göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet. Delsamma Prop. 1986/87: 90 gäller i fråga om en kommillents rätt till redovisning för sådana belopp som har flutit in till kommissionärens konkursbo för sålt gods.

Har i något annat fall gäldenären innan beslutet om konkurs meddelades sålt annans egendom, har den vars egendom sålts rätt att, om betalningen helt eller delvis flutit in till konkursboet efter det att konkursbeslutet meddelades, av förvaltaren erhålla redovisning för vad som sålunda har flutit in. I den män betalningen inte har erlagts av köparen, har han dessutom rätt att själv göra fordringsrällen gällande gentemot denne, såvida inte köparens rätt därigenom skulle trädas för nära.

Vad som har sagts nu om rätt att erhålla redovisning av förvaltaren skall också gälla, om i nägot annal fall till konkursboet flyter in medel för vilka gäldenären skolat redovisa till annan.

25 5

Innehade gäldenären, då beslutet om konkurs meddelades, redovisningsmedel som skall vara förbehållna annan, skall förvaltaren ta hand om medlen och sedan redovisa dem jämte den ränta som har upplupit från dagen för konkursbeslutet. I fråga om fastställande av vad sålunda tillkommer en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt i konkursen samt skyldigheten att svara för kostnad med anledning av förfarandet tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt. Kostnad som har sagts nu skall dock åvila redovisningsborgenären endast i den mån boel annars inte lämnar tillgång till det.

Tillsynen över förvaltningen

26 6

Regeringen utser vissa kronofogdemyndigheter alt vara tillsynsmyndigheter.

En kronofogdemyndighet, som är tillsynsmyndighet, får enligt föreskrifter som regeringen meddelar förordna en annan kronofogdemyndighet atl handlägga tillsynsuppgift i konkursen.

27 5

I fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller utöver vad som följer av 4 5 förvaltningslagen (1971:290) att den som i allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande i konkursen inte får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen.

28 8

Tillsynsmyndigheten skall övervaka alt förvaltningen bedrivs på ell ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra författningar. Därvid skall särskilt tillses atl avvecklingen av konkursen inte fördröjs i onödan. När myndigheten finner det lämpligt, får den inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar samt begära redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter föranleder det, får myndigheten utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och förvaltningen i övrigt.

29 5 Prop, 1986/87:90
Tillsynsmyndigheten skall ha tillgång lill de böcker och andra handlingar som

rör boet. Myndigheten har också rätt att av förvaltaren på begäran få upplysningar om boet och dess förvaltning.

Tillsynsmyndigheten är skyldig atl på begäran meddela upplysningar om boel och dess förvaltning till rätlen, en borgenär eller gäldenären.

Gransknings man

30 5

På begäran av en borgenär skall rätten förordna en granskningsman all med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningsman skall utses den som borgenären föreslär, om han är lämplig.

Granskningsmannen skall ha lillgång lill de böcker och andra handlingar som rör boel. Han har också rätt att på begäran få upplysningar om boel och dess förvaltning av förvaltaren och tillsynsmyndigheten.

Om del begärs, skall även en ersättare för granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren.

Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör framställning därom eller han finnes inte vara lämplig.

Ersättning till granskningsmannen skall betalas av borgenären.

8 kap. Försäljning av egendom m. m.

Inledande bestämmelser

Har gäldenären drivit rörelse får förvaltaren, om det lagligen kan ske, låta fortsätta rörelsen för konkursboets räkning i den mån förvaltaren finner del ändamålsenligt. Detsamma gäller om förvaltaren sedan rörelsen har lagts ned vill återuppta denna. Rörelsen får inte fortsättas längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet, om inte särskilda skäl föreligger.

Boets egendom skall säljas så snart del lämpligen kan ske, om inle annal föranleds av bestämmelserna i 1, 3 och 4 8§, 6 8 andra stycket, 8 6 andra stycket samt 11 kap. 1 6 tredje styckel.

Har gäldenären i hovrätten anfört besvär över konkursbeslulel, får inle mot hans bestridande någon egendom i boet säljas förrän hovrätten har utlåtit sig med anledning av besvären. Första stycket utgör inte hinder mot

1. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 6 och 7 68 saml 1 och 10 66 i detta kapitel,

2. en försäljning av lös egendom, om denna är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård.

3. en försäljning i annal fall av lös egendom, i den mån medel annars skulle Prop. 1986/87: 90 saknas fill betalning av utgifter för boet.

Ger gäldenären in ett ackordsförslag, får egendomen i boet inte säljas innan ackordsfrågan har avgjorts. Vad som har sagts nu utgör inte hinder mol en försäljning om

1. den är förenlig med ackordsförslaget,

2. den föranleds av skäl som sägs i 3 6 andra styckel 1 och 2,

3. den behövs för ändamål som anges i 11 kap. 22 8 eller

4. särskilda skäl annars föreligger.

Yrkar en inteckningshavare eller någon annan borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt i viss egendom, atl den egendom vari förmånsrätten gäller skall säljas genom förvaltarens försorg och har hans rätt till betalning ur egendomen efter bevakning i konkursen lämnats obestridd eller fastställts genom ett lagakraftägande beslut, får anstånd med försäljningen inle äga rum. Delta gäller dock inte om förvaltaren anser atl anstånd är nödvändigt för att förhindra att avsevärd förlust vållas konkursboet eller alt genomförandet av etl ackord väsentligt försväras samt anstånd inte är obilligi mot borgenären.

Försäljning av fast egendom

Finns fast egendom i boet, får förvaltaren begära alt den säljs exekutivt. Egendomen får ocksä säljas i annan ordning, om förvaltaren finner det fördelaktigare för boet.

Har en exekufiv auktion hållits pä fast egendom som hör till boel utan alt någon försäljning har kommit till stånd, får förvaltaren underlåta att vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har någon exekutiv auktion inte ägt rum, men finns det anledning anta atl en sådan auktion inte kommer att leda fill en försäljning, behöver förvaltaren inte föranstalta om egendomens avyttrande, om samtycke till del har lämnats av de borgenärer som i konkursen har bevakat fordringar, vilka skall utgå med särskild förmånsrätt ur egendomen.

Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom, åligger det förvaltaren atl före bevakningssammanträdel avlämna den behållning som under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inle avlämnas före bevakningssammanträdet skall, om egendomen säljs, avlämnas före fillträdesdagen och i annat fall innan slulutdelning sker i konkursen.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdel för aukfionen anmäla arvode, annan kostnad och i konkursen bevakade fordringar som bör beaktas vid egendomens försäljning. När förvaltaren gör en anmälan på en borgenärs vägnar, skall han skriftligen underrätta denne om del.

3 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 90. Bilagedel 33

Försäljning av lös egendom Prop. 1986/87: 90

Försäljning av lös egendom, som inte sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, skall äga rum på auktion eller i annan ordning efter vad förvaltaren finper vara mest fördelaktigt för boet.

Lös egendom, vari en borgenär har panträtt eller någon annan särskild förmånsrätt, fär inte i nägot fall utan hans samtycke säljas på annal sätt än på aukfion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Sådant samtycke krävs dock inte, när förvaltaren vill genom en fondkommissionär sälja ett på fondbörs noterat värdepapper till gällande börspris eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

När ett fartyg, som inte är infört i skeppsregistret eller i motsvarande ufiändska register, ett luftfartyg som inte är registrerat, gods i fartyg eller gods i luftfartyg skall säljas, får förvaltaren, om egendomen finns inom riket, begära att den säljs exekutivt.

Uppkommer en fråga om försäljning av ett registrerat skepp, elt registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finns egendomen inom riket, tillämpas 6 6 första och andra styckena. '

Skall en gäldenären tillkommande rätt till andel i en inteckning som belastar hans luftfartyg eller till etl sådant fartyg hörande reservdelar säljas, skall förvaltaren innan försäljning sker låta anskaffa en särskild inteckningshandling på det belopp som tillkommer gäldenären, om laga hinder inte möter mot del. Skall försäljning ske av en inteckningshandling, som innehas av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, är förvaltaren skyldig alt, om inte gäldenären medger att handlingen fär säljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med en påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet. Någol medgivande av gäldenären krävs dock inte, om denne har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Bestämmelserna i 6 5 fjärde stycket fillämpas även när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas exekutivt. 1 etl sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det är påkallat, i ärendet föra talan för de borgenärer som har förmånsrätt enligt 10 5 förmånsrätlslagen (1970:979) samt skriftligen underrätta sådan borgenär om ell yrkande som han framställer på dennes vägnar.

Med ett fartyg likställs i denna lag etl fartyg under byggnad. Vad som sägs om

skeppsregistret skall därvid i stället gälla skeppsbyggnadsregistret.

10 6

En borgenär, som innehar lös egendom med handpanträtt, får själv ombesörja att egendomen säljs på aukfion eller, när del är fråga om ett värdepapper som är noterat på fondbörs, genom en fondkommissionär till gällande börspris. En sådan försäljning fär dock inle utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efter första borgenärssammanträ-

det. En försäljning genom borgenärens försorg får inte heller ske, om Prop. 1986/87:90

förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning. Borgenären skall

minst en vecka innan han vidtar någon åtgärd för egendomens försäljning

bereda förvaltaren tillfälle alt lösa egendomen. Utgörs egendomen av etl

fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av intecknade reservdelar till

luftfartyg, skall den säljas exekutivt.

Annan egendom än sådan som skall säljas exekufivt eller sädana värdepapper som fär säljas utan auktion fär inte säljas på annan ort än den, där egendomen finns, om inte förvaltaren samtycker till det. Borgenären skall minst tre veckor före försäljningen underrätta förvaltaren om när och var försäljningen skall ske. Har egendomen sålts i annan än exekufiv ordning, skall borgenären för förvaltaren redovisa för vad som har flutit in.

Vill inte borgenären föranstalta om försäljningen, får förvaltaren ombesörja denna. En inteckning i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilken har lämnats som pant av den inlecknade egendomens ägare, får dock inle säljas av förvaltaren. Han fär bara låta sälja den rätt fill andel i inteckningen som enligt vad särskilt är föreskrivet kan fillkomma gäldenären.

Kungörande av auktion i vissa fall

116

Skall etl konkursbos egendom säljas pä auktion genom förvaltarens försorg, skall han låta kungöra auktionen på sätt och inom tid, som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion på sådan egendom som det är fråga om.

Första stycket fillämpas också beträffande en aukfion, som enligt 10 5 ombesörjs av en borgenär.

Förvaltaren bör i god tid före en av honom utsatt auktion på lös egendom, vari panträtt eller någon annan särskild förmånsrätt äger rum, särskilt underrätta varje känd borgenär som har sädan förmänsrätt i egendomen.

Indrivning av fordringar m. m.

12 5

Förvaltaren skall så snart del lämpligen kan ske vidta nödvändiga åtgärder för indrivning av utestående fordringar. Anhängiggörs inte rättegång eller mål om lagsökning eller betalningsföreläggande eller påkallas inte skiljedom och kommer inte heller föriikning till ständ enligt 13 6, får fordringen säljas som annan lös egendom.

13 5

Har ett förlikningsanbud gjorts angående en osäker eller tvistig fillgång, får förvaltaren anta anbudet, om han finner det fördelaktigt för konkursboet. Ställer gäldenären säkerhet för vad som bjuds genom förlikningen, har han rätt atl själv utföra tvisten.

9 kap. Bevakning av fordringar m.m. Prop. 1986/87: 90

Bevakning

1§

En borgenär skall inom den tid som har bestämts för bevakning av fordringar hos rätten skriftligen anmäla sin fordran, om inte annat följer av 4 kap. 20 5, 5 kap. 8 eller 17 5 eller av 2 eller 3 6 i detta kapitel.

Att en sådan fordran som omfattas av lagen (1970:741) om stathg lönegaranti vid konkurs i vissa fall bevakas genom förvaltaren är särskilt föreskrivet.

En fordran som tillkommer det allmänna behöver inte bevakas, om

fordringen avser

1. skatt, tull eller avgift som anges i 1 6 första stycket lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skatlefordringar m. m.,

2. skatt enhgt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. skatte- eller avgiftstillägg eller förseningsavgift,

4. ränta eller avgift som utgår i samband med uppbörd eller indrivning av fordran enligt 1, 2 eller 3,

5. skatte- eller avgiftsbelopp jämte restavgift eller ränta som företrädare för en juridisk person har ålagts atl betala enligt 77 a 6 uppbördslagen (1953:272), 48 a 5 lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 27 a 5 lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, 17 6 1 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt eller 30 a 5 lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

6. böter, viten eller fordran på grund av sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet,

7. belopp som i ett mål eller ärende vid domstol eller annars i samband med en rättegång har utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återbetalas,

8. sådan kostnad för allmän rättshjälp som part eller någon annan har ålagts att ersätta staten enligt rättshjälpslagen (1972:429).

Vill det allmänna göra anspråk på annan särskild förmånsrätt för fordringen än panträtt, skall denna förmånsrätt bevakas.

En borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom, behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen.

I bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om inle hinder möter mol det. Grunden för fordringen skall framgå tydligt. Gör borgenären anspråk på förmänsrätt, skall han också tydUgt ange den rätt som han i sådant avseende vill göra gällande jämte grunden härför. Inlagan skall vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller borgenärens ombud.

Vid bevakningsinlagan skall borgenären i huvudskrift eller bestyrkt avskrift foga de handlingar han vill åberopa till stöd för sin talan.

Bevakningsinlagan och de handlingar som har fogats till denna skall ges in i Prop. 1986/87: 90 tvä exemplar.

Sä snart bevakningsliden har gått ul skall rätten överlämna del ena

exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.

Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar som har bevakats. För varje fordran anges dess belopp och, om förmänsrätt har yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrättsordningen, som fordringen skulle ha enligt borgenärens yrkande.

Förteckningen skall upprättas i tvä exemplar. Det ena skall bifogas de bevakningshandlingar som har överlämnats fill förvaltaren och det andra skall fillställas rätten för att vara atl tillgå där.

Anmärkning

Efter bevakningstidens utgång skall rätten utan dröjsmål efter samråd med

förvaltaren bestämma

1. den lid inom vilken anmärkningar fär framställas mot de bevakade fordringarna,

2. var de fill förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hållas fillgängliga för granskning,

3. fidpunklen för del borgenärssammanträde som enligt 12 6 skall hällas inför rätten, om anmärkningar framställs.

Ett beslut enligt första stycket får meddelas före utgången av bevaknings-fiden, om det lämpligen kan ske.

Anmärkningstiden skall bestämmas fill minst tvä och högst fyra veckor från bevakningstidens utgång. Om del behövs med hänsyn till förhållandena i konkursen, får dock en längre anmärkningstid fastställas. Ett sådant sammanträde som avses i 12 6 får inte hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.

Förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och, om han finner anledning fill anmärkning mot något yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, skriftligen anmäla det till rätten inom den tid som har bestämts enligt 6 6 första stycket 1. I anmärkningsskriften skall grunden för anmärkningen anges tydligt.

Finner förvaltaren del uppenbart att tillgångarna i boet inte räcker fill utdelning för fordringar som inte har bevakats med förmånsrätt, skall han anmäla förhållandet till rätten. Förvaltaren får i så fall underlåta atl granska och framställa anmärkning mot sådana bevakningar.

En anmärkning mot en bevakning får framställas även av en borgenär, som har bevakat en fordran i konkursen, och av gäldenären. I fråga om tid och sätt för framställande av en sådan anmärkning tillämpas första stycket.

Anmärkningsskriften och handlingar som åberopas fill slöd för anmärkningen skall ges in i två exemplar.

8 6 Prop. 1986/87:90

Om en anmärkning görs av någon av dem som har rätt till det, gäller det också för de andra, även om de inte har tagit del i anmärkningen.

Den som har rätt att framställa anmärkning mot en bevakning får efter anmärkningstidens utgång fill stöd för en gjord anmärkning åberopa även en annan omständighet än som har angetts i anmärkningsskriften. Efter del borgenärssammanträde som avses i 12 6 får dock inte åberopas någon ny omständighet som innebär att grunden för anmärkningen ändras, såvida inte omständigheten varken var eller hade bort vara känd för den anmärknings-berätfigade.

I fråga om formen för åberopande av en ny omständighet vilket inte sker vid nämnda borgenärssammanträde gäller vad som i 7 8 första stycket är föreskrivet om anmärkning.

10 6

En borgenär skall räknas till godo den betalnings- och förmånsrätt han har yrkat i sin bevakning, om inte i föreskriven ordning har framställts någon anmärkning mol den. Vad som har sagts nu gäller dock inle en borgenär mol vars bevakning förvaltaren har underlåtit att framställa anmärkning med stöd av 7 6 andra stycket.

Har ett yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, får det inle gä ut över dem som enligt lag har företräde till betalning ur viss egendom. Ett yrkande om förmänsrätt vilket inle avser någon i lag föreskriven förmånsrätt är utan verkan, även om nägon anmärkning inte har framställts mot yrkandet.

11 6

Efter anmärkningstidens utgång skall rätten genast skriftligen underrätta varje borgenär om sådan anmärkning som har framställts mot hans bevakning. Motsvarande gäller beträffande en sådan ändring i fråga om en anmärkning som sägs i 9 6 och som inte har skett vid del I borgenärssammanträde som avses i 12 6.

Tvist angående en bevakad fordran

12 6

Tvistefrågor, som har uppkommit genom anmärkning mot en bevakning och som inle har blivit föriikta, skall handläggas vid ett borgenärssammanlräde inför rätten. Vid detta får förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan.

Förvaltaren skall närvara vid sammanträdel. Hans utevaro hindrar dock inte atl ärendet handläggs.

Rätten skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkomma förlikning. Om alla närvarande medger att en anmärkning förfaller eller inskränker den eller uppdrar ät förvaltaren att sluta förlikning med en borgenär mot vars bevakning en anmärkning har gjorts, gäller det även för den som har uteblivit. Är både en borgenär och en borgensman eller annan

som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran närvarande och Prop. 1986/87: 90 kan de inle enas, gäller borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

13 5

Tvistefrågor som inte har blivit föriikta vid det sammanlräde som sägs i 12 8, skall hänskjuias till rättegång. Vid sammanträdets slut bestämmer rätlen när den fortsatta handläggningen av tvistefrågorna skall äga rum.

Om förfarandet när en tvistefråga har hänskjutits till rättegång finns särskilda bestämmelser i 16 kap.

14 8

En förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en bevakad fordran får inte ingås i någon annan ordning än som sägs i 12 8, om inte alla vilkas rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.

15 6

Om etl beslut varigenom en anmärkning mol en bevakning har ogillats ändras av högre rätt, gäller det även för dem som inte har sökt ändring i beslutet.

16 5

Genom ett beslut i en tvist angående en bevakad fordran avgörs endast vilken rätt som fillkommer fordringen i konkursen.

Efterbevakning

17 6

Om en borgenär vill anmäla en fordran efter bevakningsfidens utgång, får han skriftligen göra det i den ordning som föreskrivs 14 5. För den särskilda konkurskostnad enligt 13 kap. 1 6 5 och 6 som föranleds av efierbevakningen skall borgenären till staten erlägga en avgift i förskott enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

18 6

När en efterbevakning har gjorts skall rätten genast överlämna del ena exemplaret av bevakningshandlingarna till förvaltaren och bestämma

1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningen,

2. var de fill förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hållas tillgängliga för granskning,

3. tidpunkten för ett sammanlräde inför rätten, om det behövs med anledning av atl anmärkning framställs.

Att en efterbevakning har gjorts och vad rätten har bestämt enligt första stycket skall kungöras.

Anmärkningstiden får inte vara mindre än två eller mera än fyra veckor från dagen för utfärdandet av kungörelsen. Sammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens utgång.

19 6 Prop. 1986/87:90
Utöver bestämmelserna i 17 och 18 65 gäller beträffande en efterbevakning i

tillämpliga delar vad som har föreskrivits om bevakning.

Om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt handläggas gemensamt.

Avskrivning

20 8

Finns vid bevakningstidens utgång inte någon bevakad fordran och har då inte heller nägon sådan fordran som sägs i 2 6 första stycket kommit fill förvaltarens kännedom, skall rälien efler anmälan av förvaltaren genast besluta om avskrivning av konkursen.

Innan egendomen i boet återställs till gäldenären skall konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen såvitt den förslår,

10 kap. Utdelning m. m.

När utdelning skall äga rum

Boets penningmedel skall delas ut fill borgenärerna enligt vad som föreskrivs i detta kapitel och följer av bestämmelserna i 5 kap. Detta gäller dock endast i den mån medlen inle går åt lill betalning av konkurskostnaderna eller annan skuld som boet har ådragit sig.

Utdelning skall ske snarast men får inle äga rum förrän den enligt 9 kap. 6 6 bestämda anmärkningstiden har gått ul och, om någon anmärkning har gjorts, ett borgenärssammanträde enligt 9 kap. 12 8 har hållits.

Förvaltaren bestämmer när utdelning skall ske.

Räcker tillgängarna till betalning av tio procent av bevakade fordringar, som inte är förenade med förmånsrätt, får förvaltaren inle vänta med utdelning för sådana fordringar, om inte särskilda skäl föreligger.

Kan utdelning lämpligen ske till borgenärer som har förmånsrätt och har medel inte betalts ut i förskott fill borgenärerna enligt 14 8 för fordringarna, får utdelning till dem inte skjutas upp i avvaktan på utdelning till andra borgenärer.

Sedan all tillgänglig egendom har förvandlats lill pengar, skall slututdelning ske. I fall som avses i 8 kap. 6 6 andra stycket eller 8 6 andra styckel ulgör den omständigheten att där avsedd egendom inte har blivit såld inte hinder för slututdelning.

3§

Är ett ackordsförslag beroende på prövning, får förvaltaren, i den mån del

föranleds av förslaget, låta anstå med utdelning till dess ackordsfrågan har

avgjorts.

Upprättande av ell uldelningsförslag m. m. ' Prop. 1986/87:90

När utdelning skall ske, skall förvaltaren upprätta ett utdelningsförslag. Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange

1. beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen skall beräknas,

2. den förmånsrätt som följer med fordringen och

3. den utdelning som belöper på fordringen.

Föreligger nägon sådan omständighet, som enligt 10 8 andra stycket medför inskränkning i borgenärens rält atl lyfta den utdelning som belöper på fordringen, eller har medel betalts ut i förskott lill borgenärer enligt 14 6, skall det också anges i förslaget.

Vid förslaget skall fogas en redogörelse för förvaltningen av egendom, för vilken har flutit in medel avsedda till utdelning. Av redogörelsen skall framgå hur mycket som genom försäljning eller på annat sätt har flufit in för egendomen samt, om inte hela detta belopp enligt förslaget delas ut, för vilka andra ändamål återstoden har tagits i anspråk. Har medel som avses i förslaget flufit in för egendom, vari särskild förmänsrätt har funnits, skall uppgifterna lämnas särskilt för den egendomen.

När elt utdelningsförslag har upprättats, skall elt exemplar av förslaget med därtill fogad förvaltningsredogörelse genast tillställas rätlen och tillsynsmyndigheten.

Rätlen skall, efler samråd med förvaltaren, snarast bestämma från och med vilken dag och på vilket ställe förslaget och redogörelsen skall hållas tillgängliga för granskning. Är del fråga om ett förslag till slulutdelning, skall tid och ställe bestämmas efter samråd även med tillsynsmyndigheten.

Rätten skall kungöra

1. att ett utdelningsförslag har upprättats,

2. vad rätlen har bestämt enligt andra stycket,

3. vad den som vill klandra förslaget har att iaktta.

Klander mol etl utdelningsförslag

Klander mol elt uldelningsförslag skall anmälas skriftligen hos rätten inom trettio dagar frän den dag då förslaget enligt kungörelsen därom först skolat vara tillgängligt för granskning. För att klandret skall tas upp måste i klanderskriften anges i vilket avseende ändring yrkas i förslaget.

Om förfarandet i mål om klander mot elt utdelningsförslag finns särskilda bestämmelser i 16 kap.

Bifalls av en borgenär väckt klander mot ell uldelningsförslag i vad det avser utdelning till viss annan borgenär, gäller det även till förmän för dem som inte har tagit del i klandret.

8 6 Prop. 1986/87: 90

Om klander mot ett utdelningsförslag bifalls, skall rätlen återförvisa ärendet till förvaltaren. Avser klandret elt förslag till annan utdelning än slulutdelning eller efterutdelning skall dock någon ålerförvisning inle ske, om särskilda skäl talar mot det.

När återförvisning har skett, skall förvaltaren upprätta ett nytt utdelningsförslag pä grundval av avgörandet i klandermålet. 1 fråga om del nya förslaget fillämpas 5 6. Alt ell nytt uldelningsförslag har upprättats behöver dock kungöras endast om del finns skäl lill del.

Utdelning för en eflerbevakad fordran

Har en borgenär bevakat en fordran efler bevakningslidens utgång, skall utdelning för fordringen beräknas i etl sådant utdelningsförslag om vars framläggande kungörelse utfärdas efler det att bevakningsinlagan genom rättens försorg har kommit förvaltaren fill hända eller borgenären hos denne har visat att efterbevakning har skett.

Av medel, som inte omfattas av ell äldre utdelningsförslag än som avses i första styckel, skall borgenären först, om medlen förslår, tilldelas så mycket som skulle ha tillagts honom, om han hade bevakat fordringen inom bevakningsfiden. Därefter fär han tillsammans med övriga borgenärer ta del i vad som kan återstå.

Lyftning av utdelning

10 6

Innan tiden för klander mot ett utdelningsförslag har gätt ut, får en borgenär

endast mot säkerhet lyfta vad som har tillagts honom i förslaget. Har klander

väckts, fär en borgenär, vars rätt berörs av klandret, innan klandret har

avgjorts genom ett beslut som har vunnit laga kraft endast mot säkerhet lyfta

utdelning.

Är en fordran beroende av någol sådant villkor som avses i 5 kap. 10 6, får utdelning för fordringen inte lyftas. Detsamma gäller i fråga om en fordran som är ivistig. En borgenär, vars fordran är fastställd genom elt beslut som inte äger laga kraft, får dock lyfta vad som belöper på fordringen, om han ställer säkerhet. Utdelning för en fordran, som har bevakats efler bevakningstidens utgång, fär inte lyftas under den fid inom vilken anmärkningar får framställas mot efierbevakningen.

Blir en borgenär som har lyft utdelning skyldig alt till konkursboet återbära vad han har uppburit, skall han betala ränta på beloppet. Räntan beräknas enligt 5 6 räntelagen (1975:635) frän den dag då medlen lyftes till och med den dag då skyldigheten atl återbära medlen inträder och enligt 6 8 räntelagen för tiden därefter.

116

Säkerhet enligt 10 8 skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk.

Om en bank eller annan jämförbar penninginrättning skall ställa säkerhet, Prop. 1986/87: 90 får godtas utfästelse av penninginrättningen att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver inle ställa säkerhet.

12 6

När en borgenär lyfter medel som har tillagts honom i ett förslag lill slulutdelning, har han rätt också till den ränta som har upplupit på medlen från dagen för utdelningsförslagets upprättande.

Förskottsbetalning

13 6

Innan utdelning äger rum enligt vad som har föreskrivits ovan, får förvaltaren självmant eller pä begäran av en förmänsberätligad borgenär betala ul medel i förskott enligt 14 6.

14 6

Har en borgenär förmånsrätt enligt 10 8 förmänsrättslagen (1970:979), får betalning tillställas honom i förskott för fordringen, i den mån medel finns tillgängliga till del.

Har en borgenär förmånsrätt i viss egendom, får förskottsbetalning tillställas borgenären av medel som flyter in för den egendomen.

Förskottsbetalning får tillställas övriga förmänsberättigade borgenärer i den män medel, som inte bör beräknas för betalning enligt första och andra styckena, lämnar lillgång till det.

Även om en borgenär har fått betalt i förskott för sin fordran, skall han las upp i sådant uldelningsförslag som upprättas enligt delta kapitel.

15 6

Förskottsbetalning enligt 14 6 får inte tillställas en borgenär, som inte har bevakat sin fordran i konkursen, när del åligger honom enligt denna lag.

Har en borgenär begärt förskottsbetalning, kan förvaltaren bestämma att borgenären skall ställa säkerhet för atl medlen återbärs, om han finnes inte vara berättigad atl i utdelning behålla vad som har fillslällts honom. I fråga om sådan säkerhet gäller 11 6.

Vad som föreskrivs i 10 6 tredje stycket om skyldighet atl beiala ränta på medel som ålerbärs, skall tillämpas även vid återbäring av medel, som har tillställts en borgenär i förskott enligt 14 6.

16 6

Vägrar förvaltaren förskottsbetalning enligt 14 6, när en borgenär har framställt begäran därom, fär borgenären hänskjuta frågan lill rätlens prövning.

Når en konkurs anses avslutad m. m. Prop. 1986/87: 90

17 6

När förslaget till slulutdelning enligt utfärdad kungörelse först skolat vara att tillgå för granskning, anses konkursen avslutad. Detta gäller även om en tvist angående en bevakad fordran ellei en fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode till förvaltaren ännu inle är slutligen avgjord eller någon ytterUgare tillgång, till följd av en rättegång eller pä annat sätt, sedermera kan uppkomma för konkursboet.

Även om konkursen har avslutals, får ett ackordsförslag som har getts in tidigare prövas enligt 11 kap.

Utbetalning av medel m. m.

18 6

Sedan förslaget till slututdelning har vunnit laga kraft eller, om klander mot förslaget har väckts, klandret har avgjorts genom ett beslut som har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast tillställa en borgenär de medel som tillkommer denne, i den mån borgenären med hänsyn till 10 8 andra styckel är berättigad att lyfta medlen. Därvid fillämpas 12 5.

Har förvaltaren lillslälll borgenären medlen under dennes senast kända adress, behöver förvaltaren inle vidta någon ytterligare åtgärd för att borgenären skall kunna erhålla medlen.

19 5

Om medel som har fillslällts borgenären enligt 18 5 andra stycket inte har kommit honom fill hända, förlorar han sin rätt till utdelningen, om han inte anmäler sig att lyfta medlen inom två år från det att förslaget till slulutdelning eller ett beslut med anledning av klander mot förslaget har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om han först senare har blivit berättigad att utan ställande av säkerhet lyfta de medel som har fillagts honom och inte inom två år därefter har anmält sig atl lyfta dem. Medlen skall då fördelas mellan de borgenärer, som har bevarat sin rätt, eller överlämnas till gäldenären enligt 23 6.

Avskrivning på grund av otillräckliga tillgångar

20 5

Om en förvaltare som har utsetts enligt 7 kap, 3 6 finner anledning anta atl tillgångarna i boet inte räcker fill betalning av konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig, skall han genast anmäla detta fill rätten.

Om rätten, efter fillsynsmyndighetens hörande, i anledning av anmälningen finner grund för antagande att fillgängarna är så otillräckliga som sägs i första stycket, skall rätten kungöra detta. Vill någon borgenär eller gäldenären visa alt lillgång finns lill betalning av nämnda kostnader och skuld, skall han anmäla delta hos rätten inom en månad från den dag då kungörandet ägde rum. Rätten får ge borgenären eller gäldenären behövligt rådrum. Föranleder en sådan anmälan som har angetts nu eller nägon annan inträffad omständighet inte antagande att tillgång finns till betalning av

konkurskostnaderna och annan skuld som boel här ådragit sig, skall rätten Prop. 1986/87: 90 besluta om avskrivning av konkursen.

Efterutdelning m. m.

21 6

Blir medel tillgängliga för utdelning sedan konkursen har avslutats, skall förvaltaren dela ut dem fill borgenärerna. Bestämmelserna i detta kapitel om utdelning skall därvid tillämpas.

I ett förslag till efterutdelning skall utdelning beräknas även för en fordran som har gjorts gällande efter konkursens avslutande. Därvid har 9 6 andra stycket motsvarande tillämpning.

22 6

Finner förvaltaren det uppenbari hur medlen skall fördelas mellan borgenärerna och är förhållandena även i övrigl av enkel beskaffenhet får förvaltaren, ulan atl upprätta ett förslag till efterutdelning, tillställa en borgenär de medel som tillkommer denne.

När medel har betalts ul enligt första stycket skall förvaltaren genast skriftligen anmäla del hos rätten och tillsynsmyndigheten. Därvid skall anges sädan borgenär som har erhållit utdelning och det belopp som har fillslällts denne.

Efterutdelning i konkursen skall anses fastställd enligt anmälningen, när denna har kommit in lill rätten.

Den som vill framställa invändning mol en utbetalning enhgt första stycket skall göra det hos rätten senast en månad efler den tidpunkt som avses i tredje stycket.

23 5

Om rätlen med hänsyn till de med en efterutdelning förenade kostnaderna finner att någon sädan inte lämpligen bör ske, får den efler framställning av förvaltaren förordna atl medlen i stället för att delas ut skall överlämnas lill gäldenären.

11 kap. Förlikning och ackord i konkurs

Förlikning

Har gäldenären skriftligen kommit överens om betalningen av sina skulder med alla borgenärer som har bevakat fordran i konkursen, skall rätlen på ansökan av gäldenären besluta om nedläggning av konkursen. Detsamma gäller om gäldenären pä annat sätt visar atl en ekonomisk uppgörelse har träffats med nämnda borgenärer.

Beslul med anledning av en ansökan om nedläggning av konkursen får inte meddelas före bevakningstidens utgång. Innan beslul meddelas skall förvaltaren höras.

Rätten kan förordna all boets egendom inle fär säljas innan ansökningen har prövats, såvida del inle påkallas av någon sådan anledning som avses i 8 kap. 3 6 andra stycket 2 och 3.

2 6 Prop. 1986/87:90

Ett beslul om nedläggning av konkursen skall kungöras.

Innan egendomen i boet återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig las ul ur egendomen såvitt den förslår.

Är nägon kostnad eller skuld tvistig, skall förvaltaren sälla in behövliga medel till betalning av kostnaden eller skulden i den bank som parterna enas om. Räntan skall tillkomma den som slutligen finnes berättigad till medlen.

Ackordsförslag m. m.

Vill gäldenären bjuda ackord skall han tillställa rälien ell ackordsförslag. I

förslaget skall anges hur myckel gäldenären bjuder i betalning och när denna

skall erläggas samt om säkerhet har ställts för ackordet och vari den i så fall

består.

Etl ackord får avse alt fordringar, som tillkommer borgenärer vilka enligt 116 har rätt atl rösta om förslaget, sätts ned och betalas pä närmare angivet sätt. Ackordet skall ge likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inle en lägre ackordsprocenl godkänns av samtliga kända borgenärer som har bevakat fordran och skulle omfattas av ackordet eller synnerliga skäl för lägre utdelning föreligger. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom elt år efler del atl ackordet har fastställts, om inle samtliga nämnda borgenärer godkänner en längre betalningstid.

Ett ackord får innehålla villkor atl borgenärer får full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn lill omfattningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelser till nackdel för en viss borgenär får också äga rum, om han har medgett del.

Ell ackord får även avse atl gäldenären endast får anstånd med betalningen eller annan särskild eftergift. Därvid har första och andra styckena motsvarande lillämpning.

Ett ackordsförslag får inle las upp, om del kommer in först efter det atl

kungörelse om slulutdelning har utfärdals.

Kommer ackordsförslagel in i rätt tid, skall rätten inhämta yttrande av

förvaltaren huruvida del bör föreläggas borgenärerna. Avstyrker denne all

så sker, får förslaget las upp endast om rätten finner synnerliga skäl lill

del.

Möter enligt 3-6 88 hinder mol att ackordsförslagel tas upp, skall det

Borgenärssammanlräde Prop. 1986/87:90

Tas ackordsförslagel upp, skall borgenärerna genast kallas till ett sammanträde inför rätlen för alt pröva förslaget. Har gäldenären inte avlagt ed, får dock nägon kallelse utfärdas endast om synnerliga skäl föreligger.

Sammanträdet skall hållas fidigast tre veckor efter det att ackordsförslaget har tagits upp och får inte äga rum förrän tvistefrågor som har uppkommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts vid etl sådant borgenärssammanträde som avses i 9 kap. 12 8.

Kallelsen till sammanträdel skall kungöras.

Förvaltaren skall snarast lill rätten inkomma med etl yttrande, huruvida han anser alt ackordsförslaget bör antas av borgenärerna. Yttrandet skall tillhandahållas borgenärerna vid sammanträdel för behandling av ackordsförslaget, om del inte har sänts till dem tidigare.

10 6

Vid ell borgenärssammanlräde där elt ackordsförslag skall behandlas, bör förvaltaren närvara. Kan gäldenären inte infinna sig personligen, bör han ställa ombud.

Förvaltaren skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som har rält att rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för vilka rösträtt får utövas. Har del mol någon av dessa fordringar framställts anmärkning som inte har prövats eller har, om en efterbevakning har skett, anmärkningsliden ännu inle gått ut, skall det särskilt anges i förteckningen.

Om gäldenären inle har avlagt ed, skall anledningen till del uppges vid sammanträdet.

118

Vid omröstning i ackordsfrågan får rösträtt utövas endast för bevakade fordringar. En borgenär, som kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt, deltar dock inle i omröstningen. Om borgenären helt eller delvis avslår från kvittningsrätten eller förmånsrätten, deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del läckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom, i vilken borgenären har särskild förmånsrätt, hans fordran, deltar han med återstående del av fordringen.

Innehåller ackordsförslaget en bestämmelse att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få full betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för fordringarna i den mån full betalning skall utgå.

Bestämmelserna om borgenärer som har förmånsrätt skall tillämpas även när en borgenär till säkerhet för sin fordran har äganderättsförbehåll.

12 8

En anmärkning som har framställts mol en fordran utgör inte hinder mot

röstning. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall

beaktas eller inle, skall rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka Prop. 1986/87: 90

åstadkomma förlikning. Om alla närvarande medger att anmärkningen

förfaller eller inskränker den eller uppdrar ät förvaltaren att sluta förlikning

med borgenären, gäller det även för den som har uteblivit. Kan förlikning

inte träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs i 16 8 första styckel

för bestämmande av omröstningens utgång. Har en anmärkning mot någon

yrkad fordran eller förmånsrätt prövats enligt 16 kap. 11 6, skall rättens

avgörande dock fillämpas vid omröstningen i ackordsfrågan, om inle före

omröstningen visas att del har ändrats av högre rätt.

En förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en fordran får inte ingås i någon annan ordning än som har nämnts nu, om inte alla vilkas rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.

13 6

Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna i ackordsfrågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller borgenärens mening, om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

14 6

Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget ulan medgivande av rätten. Ett yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan omröstningen sker.

Har en ändring i ackordsförslagel medgetts, fär prövningen av ackords-förslaget skjutas upp till ett fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inte medför att förslaget blir sämre för borgenärerna, får uppskov dock äga rum endast om särskilda skäl föreligger.

Om rätten i annat fall än som avses i andra stycket, efter hörande av förvaltaren och närvarande borgenärer, finner särskilda skäl föreligga för att borgenärernas prövning av ackordsförslagel skjuts upp, får rätten besluta om uppskov till ett fortsatt sammanträde inom tre veckor.

Borgenärsmajoritet vid ett ackord

15 8

Ett ackordsförslag, som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen, skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår fill tre femtedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsförslaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.

Faststäilelse av ell ackord

16 6

Har ett ackordsförslag antagits vid borgenärssammanträdet men förekommer anledning att ackordet på grund av 18 6 inte skall fastställas, skall ackordsfrågan hänskjuias till rättegång. Detsamma gäller, om det vid

borgenärssammanirädei inle kan avgöras om förslaget har antagits eller Prop. 1986/87: 90 förkastats.

Förehgger inte något sådant fall som avses i första stycket, skall rätten fastställa ackordet.

Elt beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inle längre rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

17 6

Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finner rätlen i övrigt skäl all fastställa ackordet, skall den först pröva anmärkningarna eller sä mänga av dem att utgången av omröstningen blir densamma, vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inte.

18 6

Etl ackord får inte fastställas, om

1. ärendet inte har handlagts i föreskriven ordning och felet kan ha inverkat på ackordsfrågans utgång,

2. ackordet inte uppfyller de villkor som har uppställts 14 8,

3. det finns skälig anledning anta att gäldenären i hemlighet har gynnat någon borgenär för att inverka på ackordsfrågans avgörande eller atl något annat svek har ägt rum vid ackordet, eller

4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Även om första stycket inle är tillämpligt, fär faststäilelse efler omständigheterna vägras, om en borgenär eller en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt faststäilelse på grund av att betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns eller att ackordet är till skada för borgenärerna eller all någon annan särskild anledning föreligger att ackordet inte bör medges.

Vägras faststäilelse enligt första stycket 1 och är inle förslaget förkastat av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackordsfrågan och ett sammanträde sättas ut för delta. Ett sådant sammanträde skall hållas tidigast tio dagar efter beslutet om vägrad faststäilelse. Borgenärerna skall kallas fill sammanträdet. Kalleisen skall kungöras.

Verkan av etl ackord

19 5

Ett fastställt ackord är bindande för alla de borgenärer, kända eller inte, som har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslagel.

Den som hade förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp som inte kan tas ut ur egendomen.

En borgenär har utan hinder av ackordet den rätt till kvittning, som kan tillkomma honom enligt 5 kap. 15 och 16 66.

20 6

En borgenär som har godkänt etl ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.

4 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90. Bilagedel 49

21 § Prop. 1986/87:90
En anmärkning mot en bevakning skall, om förmånsrätt yrkas för den

bevakade fordringen, prövas i den ordning som föreskrivs i denna lag, även om ett ackord har kommit till stånd.

22 6

Innan egendomen i boet återställs lill gäldenären, skall konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen såvitt den förslår. Förvaltaren skall dessutom sörja för att de borgenärer som har förmånsrätt för sina bevakade fordringar av egendomen såvitt den förslår erhåller den betalning som tillkommer dem pä grund av förmänsrätten. Är någon kostnad eller skuld ivistig, tillämpas 2 6 tredje stycket.

23 8

Sedan ett ackord har fastställts får talan om återvinning inte väckas av någon borgenär som omfattas av ackordet. Talan som har väckts i behörig ordning får prövas utan hinder av ackordet.

Vad som vinns genom ålervinningstalan och inte behövs för någol sådant ändamål som avses i 22 6 skall, sedan kärandens kostnader har ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande som med anledning av kärandens talan kan få en fordran mot gäldenären deltar med fordringen i förhandlingen och har rätt att på vad han annars skolat beiala avräkna den utdelning som tillkommer honom.

Tillsyn över etl ackord

24 6

Pä begäran av en borgenär, vars fordran omfattas av ackordet, kan rätten, om skäl föreligger, förordna förvaltaren eller någon annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om del behövs skall även en ersättare för fillsynsmannen förordnas.

Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.

Tillsynsmannen skall entledigas av rätten, om han finnes inle vara lämplig eller av någon annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget.

25 8

Arvode till tillsynsmannen och ersättning för kostnad som uppdraget har medfört skall prövas av rätten, om tillsynsmannen eller gäldenären begär det. Så länge ackordet inte har fullgjorts, fär en sädan begäran framställas ocksä av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

Förverkande av ett ackord

26 6

På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rälien förklara alt den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären har förfallit, om gäldenären

1. har gjort sig skyldig fill oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har gynnat någon borgenär för atl inverka på ackordsfrågans avgörande,

2. åsidosätter vad som ähgger honom enligt 24 8 andra stycket, eller Prop. 1986/87: 90

3. på nägot annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som har medgetts gäldenären har förklarats förfallen, fär borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som har gått i borgen för ackordet.

12 kap. Förvaltares slutredovisning

Avgivande av slutredovisning

En förvaltare skall avge slutredovisning för sin förvaltning enligt vad som

föreskrivs i detta kapitel.

Om förvaltarens medelsförvaltning m. m. under konkursen finns bestämmelser i 7 kap. 19-22 56.

Slutredovisning skall avges

1. om förvaltaren avgår före konkursens avslutande,

2. när ett förslag till slututdelning läggs fram enhgt 10 kap. 5 5,

3. när ett förslag till efterutdelning läggs fram enligt 10 kap. 21 5,

4. när utbetalning av medel sker enligt 10 kap. 22 6,

5. när egendomen i boet återställs fill gäldenären fill följd av att ett ackord har fastställts,

6. om konkursbeslutet hävs av högre rätt,

7. om konkursen avskrivs enhgt 9 kap. 20 6,

8. om förvaltaren finner sådant förhållande föreligga som sägs i 10 kap. 20 6 första stycket,

9. om rätten enligt 10 kap. 23 6 förordnar att konkursboets medel skall överlämnas till gäldenären,

10. om konkursen läggs ned enligt 11 kap. 1 6.

Redovisning enligt första stycket 1 skall avges oavsett om förvaltningen har handhafts av den avgående ensam eller av honom jämte någon annan. Har förvaltningen varit delad enhgt 7 kap. 7 6 första stycket, skall redovisningen avse endast den del av förvaltningen, som har ankommit pä den avgående förvaltaren.

I fall som avses i första stycket 1, 5-7 saml 9 och 10 skall redovisningen avges ofördröjligen, i fall som avses i första stycket 2 och 3 samtidigt med att utdelningsförslagel läggs fram, i fall som avses i första stycket 4 samtidigt med att förvaltaren hos tillsynsmyndigheten anmäler att utbetalning har ägt rum och i fall som avses i första stycket 8 samfidigt med att förvaltaren hos rätten anmäler förhållandet.

I fall som avses i 2 6 första stycket 1-5 och 8 skall redovisningen avges till fillsynsmyndighelen. En avskrift av redovisningen skall lämnas lill rätten. Tillsynsmyndigheten skall granska redovisningen. I fall som avses i 2 § första stycket 1-3 och 5 skall myndigheten avge utlåtande över redovisning-

en. Redovisningen och utlåtandet skall därefter hållas tillgängliga för dem Prop. 1986/87: 90 som vill ta del av handlingarna.

Avges redovisningen enligt 2 6 första stycket 1 eller 5, skall fillsynsmyndighelen efter samråd med förvaltaren bestämma var redovisningshandlingarna skall hållas tillgängliga. Tillsynsmyndigheten skall kungöra från och med vilken dag samt var handlingarna kommer att hållas tillgängliga.

Avges redovisningen enligt 2 5 första styckel 2 eller 3 skall redovisningshandlingarna vara atl tillgå för granskning från och med samma dag och på samma ställe som utdelningsförslaget. En uppgift därom skall tas in i den kungörelse som avses i 10 kap. 5 6 tredje stycket.

I en kungörelse om att slutredovisning har lagts fram skall anges vad den som vill klandra redovisningen har att iaktta.

I fall som avses i 2 5 första stycket 6,7,9 och 10 skall redovisningen avges till

gäldenären och tillsynsmyndigheten samtidigt.

Klander av slutredovisning

Slutredovisningen fär klandras av tillsynsmyndigheten och gäldenären. I fall som avses i 2 6 första stycket 1-5 och 8 fär även en borgenär klandra redovisningen, om hans rätt kan vara beroende av den.

Talan om klander av redovisning väcks hos den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.

Talan skall väckas inom tre månader, räknat

1. i fall som avses i 2 6 första styckel 1-3 och 5, frän den dag då redovisningshandlingarna enligt kungörelse därom först har varit tillgängliga för granskning,

2. i fall som avses i 2 5 första stycket 4, från den dag avskrift av redovisningshandlingarna kom in till rätten,

3. i fall som avses i 2 6 första styckel 6, 7, 9 och 10, från den dag redovisningshandlingarna kom gäldenären eller tillsynsmyndigheten lill hända,

4. i fall som avses i 2 8 första stycket 8, från det beslutet om avskrivning av
konkursen vann laga kraft.

Om klandertalan har väckts av en borgenär, har han rätt att av konkursboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den läcks av vad som genom rättegången har kommit boet till godo.

13 kap. Konkurskosinader Prop. 1986/87:90

Allmänna bestämmelser

Med konkurskostnad avses ' 1. arvode och kostnadsersättning fill förvaltare,

2. arvode fill en sädan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 9 6,

3. ersättning till ett sakkunnigt biträde som förvaltaren har anlitat med stöd av 7 kap. 13 6,

4. ersättning till staten för tillsynen över förvaltningen,

5. kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen,

6. kostnad för skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna som rätlen utfärdar i konkursen,

7. underhåll till gäldenären eller annan enligt 6 kap, 14 6 andra och tredje styckena,

8. ersättning enligt 6 kap. 16 6 til! gäldenären eller annan för inställelse.

Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför annan skuld som boet har ådragit sig. Kan konkurskostnaderna inte tas ul ur boet, skall de utgå av allmänna medel.

I fråga om ansvaret för den särskilda kostnad som föranleds av en efterbevakning gäller vad som sägs i 9 kap. 17 6.

Förvaltares arvode

En förvaltares arvode bestäms av rätten. Finns fiera förvaltare skall särskilt

arvode bestämmas för var och en av dem.

Arvodet får inle bestämmas till högre belopp än som med hänsyn till det arbete uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det har ulförts, saml boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Arvodel skall bestämmas till ett visst belopp i etl för allt, om inle enligt 16 6 etl särskilt arvode behöver beräknas för egendom som avses där. Etl sådant särskilt arvode får bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgörs.

När ett särskilt arvode bestäms för viss egendom tillämpas de grunder för arvodesberäkningen som anges 13 8-

Arvodet bestäms efter framställning av förvaltaren. Finns flera förvaltare,

bör deras arvoden bestämmas på en gång, om del lämpUgen kan ske.

En framställning skall ange det belopp som begärs och, om bestämmande av ett särskilt arvode för viss egendom kan komma i fråga, även del belopp som yrkas i sådant avseende. Vid framställningen skall fogas en redogörelse

för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad räkning, Prop. 1986/87:90 utvisande del begärda beloppels fördelning på de olika förvaltningsålgär-derna. Har förvaltaren anlitat ett sådant biträde som avses i 7 kap. 13 6 och har biträdet erhållit gotlgörelse eller har förvaltaren tillgodoförts ersättning för utgifter skall del anges i redogörelsen.

Kan fråga uppkomma om bestämmande av etl särskilt arvode för viss egendom, skall förvaltaren tillhandahålla rätten en förteckning över kända rättsägare som har särskild förmånsrätt i egendomen.

Om annat inle följer av 8 6 bestäms arvodet då framställningen därom har kommit in till rätten. Avser framställningen endast alt ell särskilt arvode skall bestämmas för viss egendom, får rälien dock avgöra, om skäl kan anses föreligga atl ta upp yrkandet till prövning innan arvode i övrigl bestäms.

När framställningen tas upp fill prövning, skall rätten inhämta yttrande i arvodesfrågan av tillsynsmyndigheten samt bereda sådana borgenärer, som hos rätten har begärt del, och gäldenären tillfälle att yttra sig över framställningen inom viss lid, minst två och högst fyra veckor. 1 fall som sägs i 5 6 tredje stycket skall även varje känd borgenär, som har särskild förmänsrätt i egendomen, beredas tillfälle att yttra sig över framställningen, även om han inte har begärt del.

Rätten får hålla förhandling i arvodesfrågan, om den finner skäl till det. Till förhandlingen skall förvaltaren och tillsynsmyndigheten kallas. Gäldenären och sådana borgenärer, som hos rätten har begärt att få fillfälle att yttra sig över framställningen om arvode, skall underrättas om förhandlingen. Detsamma gäller i fall som sägs i 5 6 tredje stycket varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen.

Om förhandlingen gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om en huvudförhandling i tvistemål. Uteblir part eller annan, hindrar del inte atl ärendet avgörs.

Avskrivs konkursen enligt 10 kap. 20 8, bestäms förvaltarens arvode efter hörande av tillsynsmyndigheten i samband med beslutet om avskrivning.

9§

En förvaltare får inle uppbära arvode förrän han har avgett slutredovisning

för sin förvaltning.

10 §

Utan hinder av bestämmelserna i 3-9 5§ fär en förvaltare av rätten tillerkännas skäligt belopp atl utgå i förskott innan slutligt arvode bestäms. Som förutsättningar härför gäller att det med hänsyn fill omfattningen av det arbete uppdraget har medfört, den tid under vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden finnes påkallat atl förskott utgår.

En framställning om förskott skall ange del belopp som begärs och de skäl

som åberopas för att en sådan betalning skall erhållas. Vid framställningen Prop. 1986/87: 90 skall fogas en redogörelse för det arbeie uppdraget har medfört och en uppgift om boets ekonomiska ställning. Rätten skall inhämta yttrande i förskottsfrågan av tillsynsmyndigheten.

Förvaltares ersättning för kostnader

116

Förvaltaren får under konkursen ur konkursboet ta ut medel för betalning av

sådan kostnad som uppdraget medför. Uttagen skall anges i förvaltarens

slutredovisning.

12 6

Avskrivs konkursen enligt 10 kap. 20 8, skall rälien bestämma kostnadsersättning till förvaltaren samtidigt som arvodel bestäms. Tillsynsmyndigheten skall yttra sig också över begärd ersättning för kostnader.

Övriga konkurskosinader

13 6

Arvodet till en sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 9 8 bestäms av rätlen efter tillsynsmyndighetens och förvaltarens hörande. Härvid tillämpas 3 6 andra slyckel och 4 6,

14 8

Ersättning fill ett sakkunnigt biträde som har anlitats med slöd av 7 kap. 13 6 bestäms av förvaltaren.

15 6

Ersättning till staten för tillsynen över förvaltningen tas ut ur konkursboet enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättning lill staten för sädana konkurskosinader som avses i 1 6 5 och 6 las ut ur konkursboet enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom

16 8

Finns i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall, såvitt det inverkar på de borgenärers rätt som inte har någon sådan förmänsrätt i egendomen, av dennas avkastning och köpeskilling betalas del arvode som enligt 3, 4, och 13 85 skall ulgä för egendomen.

Då särskild förmänsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, fär inte fill förfång för någon med en sådan förmånsrätt eller en förmånsrätt, som skall beaktas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling betalas annan konkurskostnad än som har sagts i första stycket. Om den särskilda förmänsrätten är sädan som anges i 5 6 förmänsrättslagen (1970:979), får dock av egendomen bestridas också övriga konkurskostnader, i den mån boet annars inte lämnar fillgång lill del.

Med arvode som sägs i första stycket jämställs vid tillämpningen av denna

paragraf konkursboets kostnad för vård och försäljning av sådan egendom Prop. 1986/87: 90 vari särskild förmånsrätt äger rum.

TREDJE AVDELNINGEN

Särskilda bestämmelser om mindre konkurs

14 kap. Handläggning av mindre konkurs

Förvaltaren

Förvaltaren skall ha de kvalifikationer som anges i 7 kap. 2 5.

I fråga om entledigande av förvaltaren gäller 7 kap. 8 8 i tillämpliga delar.

Förvaltarens allmänna åligganden m. m.

I fråga om förvaltarens allmänna åligganden m. m.tillämpas7 kap. 10-14 6§,

15 5 första och andra styckena samt 16 och 18 55.

Beträffande förvaltarens medelsförvaltning m. m. tillämpas 7 kap. 19 6 första och andra styckena samt 20 och 23 65.

I fräga om redovisning av medel till tredje man gäller 7 kap. 24 och 25 55.

Förvaltaren skall lämna rätten och tillsynsmyndigheten en skriftlig uppgift om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat utrönas. Därvid skall anges

1. om det har förekommit nägot sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet,

2. om det finns skäUg anledning anta alt gäldenären har gjort sig skyldig till nägot gäldenärsbrott och, i så fall, grunden för antagandel,

3. vilket bokföringssystem en gäldenär, som är eller under del senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, har fillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. Den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen skall samtidigt ges in.

Finns det skälig anledning anta att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 18 kap. 1 6 har förfarit pä ett sådant sätt atl näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall även det anges jämte grunden för antagandet.

Så snart kunskap har vunnits om en löne- eller pensionsskuld skall förvaltaren anmäla skulden till kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären bör svara i tvistemål som angår gäld i allmänhet. Finns inte någon löne- eller pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.

5 6 Prop. 1986/87:90

Bouppteckningen skall jämte sädan uppgift som sägs i 3 8 fillställas rätten och fillsynsmyndighelen snarast och senast en månad från konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligger, får rälien bevilja uppskov.

Tillsynen över förvaltningen

Beträffande tillsynen över förvaltningen tillämpas 7 kap. 26-29 66.

Försäljning av egendom m. m.

7§

Om inle annal har föreskrivits, skall egendom som finns i boet säljas sä snart

del lämpligen kan ske.

Beträffande fortsättande eller återupptagande av rörelse, försäljning av egendom, kungörande av auktion i vissa fall, indrivning av fordringar och förlikning angående en osäker eller tvistig tillgång under konkursen gäller 8 kap. 1,3 och 5-13 56 i tillämpliga delar. En fordran som kan göras gällande i konkursen skall anses som bevakad fordran. Den tid av fyra veckor som enligt 8 kap. 10 6 första stycket skall räknas frän första borgenärssammanträdet skall i stället räknas frän konkursbeslutet.

Avskrivning

Finner rätten, sedan bouppteckningen har beedigats, efter förvaltarens hörande att tillgängarna inle räcker till betalning av konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig, skall rätten besluta om avskrivning av konkursen. Ett sådant beslut får dock inte meddelas förrän förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 3 5.

Föreligger hinder mot att bouppieckningsed avläggs av gäldenären eller någon annan inom skälig fid och saknas anledning anta atl genom en sådan edgång skulle yppas lillgång till betalning av konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig, skall första stycket tillämpas trots att någon edgång inte har fullgjorts.

Innan egendomen i boel återställs till gäldenären, skall förvaltaren av egendomen, såvitt den förslår, beiala konkurskostnaderna och annan skuld som boel har ådragit sig.

Utdelning

Avskrivs inte konkursen enligt 8 5 skall boets medel, sedan all fillgänglig egendom har förvandlats till pengar, delas ut till borgenärerna i den mån medlen inte behövs för betalning av konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt fill betalning som fillkommer borgenärerna. I fall som avses i 8 kap. 6 6 andra stycket eller 8 6 andra stycket utgör den omständigheten all där avsedd egendom inte har blivit såld inte hinder för utdelning.

10 6 Prop. 1986/87:90

Förvaltaren skall upprätta ett förslag fill utdelning, om inte annat följer av 13 6. Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange

1. beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen skall beräknas,

2. den förmånsrätt som följer med fordringen och

3. den utdelning som belöper pä fordringen.

Har medel betalts ut i förskott till borgenären enligt 15 8, skall det ocksä anges i förslaget.

Vid förslaget skall fogas en sådan förvaltningsredogörelse som anges i 10 kap. 4 6 fjärde stycket.

116

När ett utdelningsförslag har upprättats, skall ett exemplar av förslaget med därtill fogad förvaltningsredogörelse genast tillställas rätlen och tillsynsmyndigheten.

Rätten skall genast kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats. Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslagel skall göra detta hos rätlen senast två veckor efter det att kungörelsen utfärdades. En erinran härom skall tas in i kungörelsen.

Sedan tiden för invändning mot utdelningsförslaget har gått ut, skall rätten fastställa utdelning i konkursen enligt förslaget, om det inte genom invändning eller på något annal sätt framgår att fel eller brist som har inverkat på någons rätt föreligger. Finner rätten att utdelning inte bör fastställas enligt förslaget, skall den antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa utdelning enligt det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet fill förvaltaren. Att ett nytt utdelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till det.

12 5

Sedan beslutet om faststäilelse av utdelning i konkursen har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast tillställa borgenär de medel som tillkommer denne. Detta gäller dock inte beträffande en fordran som är beroende av någol sådant villkor, som avses i 5 kap. 10 6 eller som är föremål för rättegång. En borgenär har rätt till den ränta som har upplupit på medlen från dagen för utdelningsförslagets upprättande. När medlen har tillställts borgenärerna, skall förvaltaren anmäla det hos rätten och tillsynsmyndigheten.

13 §

Är de utdelningsberätfigade borgenärerna fä och finner förvaltaren det uppenbart hur medlen skall fördelas mellan dem, får förvaltaren utan att upprätta något utdelningsförslag efter hörande av tillsynsmyndigheten tillställa borgenär de medel som fillkommer denne.

När medel har betalts ut enhgt första stycket skall förvaltaren genast skriftligen anmäla det hos rätten och tillsynsmyndigheten. Därvid skall anges sådan borgenär som har erhållit utdelning och del belopp som har tillställts denne.

Utdelning i konkursen skall anses fastställd enligt anmälningen, när denna Prop. 1986/87: 90 har kommit in fill rätlen.

Den som vill framställa invändning mot en utbetalning enligt första stycket skall göra det hos rätlen senast en månad efter den tidpunkt som avses i tredje stycket.

14 8

När utdelning har fastställts enligt 118 iredje stycket eller skall anses fastställd enligt 13 6 Iredje stycket, anses konkursen avslutad.

Förskottsbetalning

15 6

Innan utdelning äger rum enligt vad som har föreskrivits ovan, får förvaltaren självmant eller på begäran av en förmånsberälfigad borgenär betala ul medel i förskott. I fråga om sådan betalning gäller 10 kap. 14-16 86.

Efterutdelning m. m.

16 6

Blir medel tillgängliga för utdelning sedan konkursen har avslutals, skall förvaltaren dela ut dem till borgenärerna. Bestämmelserna i 9-13 66 om utdelning skall därvid fillämpas. Har utdelning fidigare ägt rum enligt 10-12 66 och sker efterutdelningen med fillämpning av samma paragrafer, skall kungörelse om att ett nytt utdelningsförslag har upprättats utfärdas endast om det finns skäl lill det. Sker efterutdelningen med tillämpning av 13 6, behöver fillsynsmyndighelen inte höras.

17 6

Om rätlen med hänsyn lill de med en efterutdelning förenade kostnaderna finner att nägon sädan inte lämpligen bör ske, får den efter framställning av förvaltaren förordna att medlen i stället för att delas ut skall överlämnas lill gäldenären.

Övergång från mindre konkurs till stor konkurs

18 8

Finner förvaltaren att i 1 kap. 2 6 andra slyckel 2 angivna förutsättningar för handläggning av konkursen som mindre konkurs inte föreligger saml all boet räcker till betalning av dels de konkurskosinader som följer med alt konkursen handläggs som stor konkurs, dels annan boets skuld, skall han genast anmäla detta till rätlen.

Om rätten, efter tillsynsmyndighetens hörande, i anledning av anmälningen finner att konkursen bör handläggas som slor konkurs, skall rälien besluta att konkursen skall handläggas i denna ordning. Meddelas ett sådant beslul, skall 2 kap. 24 6 första stycket 1 och 2 samt andra styckel samma paragraf fillämpas.

Beslutet jämte vad rätlen har bestämt enligt 2 kap. 24 8 första styckel 1 skall kungöras. De tider som enligt 2 kap. 24 8 andra styckel skall räknas från det beslutet om konkurs meddelades skall i stället räknas frän dagen för

utfärdandet av kungörelsen. Prop. 1986/87: 90

Meddelas ett beslut enligt andra stycket, skall förvaltaren anses vara utsedd enligt 2 kap. 24 6 första styckel 3. En sådan bouppteckning som anges i 7 kap. 15 6 behöver inte upprättas på nytt. Inte heller behöver gäldenären eller någon annan som har avlagt bouppteckningsed eller beedigat viss uppgift i bouppteckningen äter fullgöra sädan edgång.

Förvaltarens slutredovisning

19 6

Förvaltaren skall avge slutredovisning för sin förvaltning

1. om förvaltaren avgår före konkursens avslutande,

2. om konkursen avskrivs enligt 8 6,

3. när ett utdelningsförslag tillställs tillsynsmyndigheten enligt 116,

4. när utbetalning av medel sker enligt 13 8,

5. när efterutdelning äger rum enhgt 16 5,

6. om konkursbeslutet hävs av högre rätt,

7. om rätten enligt 17 5 förordnar atl boets medel skall överlämnas lill gäldenären.

I fall som avses i första stycket 1, 2, 6 och 7 skall redovisningen avges ofördröjligen, i fall som avses i första stycket 3 samtidigt med att utdelningsförslaget tillställs tillsynsmyndigheten, i fall som avses första styckel 4 samfidigt med att förvaltaren hos tillsynsmyndigheten anmäler atl utbetalning har ägt rum och i fall som avses i första stycket 5 samtidigt med att utdelningsförslaget tillställs tillsynsmyndigheten eller förvaltaren hos denna anmäler att utbetalning har ägt rum.

1 fall som avses i första slyckel 1-5 skall redovisningen avges lill fillsynsmyndighelen, som har atl granska den. En avskrift av redovisningen skall lämnas lill rätten. I fall som avses i första stycket 6 och 7 skall redovisningen avges lill gäldenären och tillsynsmyndigheten samfidigt.

20 6

Redovisningen fär klandras av tillsynsmyndigheten och gäldenären. I fall som avses i 19 6 första stycket 1-5 får även en borgenär klandra redovisningen, om hans rätt kan vara beroende av den. Talan om klander av redovisning skall väckas hos den tingsrätt som sägs i

12 kap. 6 6 andra styckel inom tre månader, räknat

1. i fall som avses i 19 5 första styckel 1-5, frän det avskrift av redovisningshandhngarna kom in till rätten,

2. i fall som avses i 19 8 första stycket 6 och 7, från den dag redovisningshandlingarna kom gäldenären eller lillsyningsmyndighelen till banda.

Om klandertalan har anställts av en borgenär gäller 12 kap. 7 6.

Konkurskostnader

216

Med konkurskostnad avses i mindre konkurs sådan kostnad som anges i

13 kap. 1 8 1 och 3-8.

22 6 Prop. 1986/87:90
Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför annan skuld som

boel har ådragit sig. Kan konkurskostnaderna inte las ut ur boet, skall de utgå av allmänna medel, om annat inle följer av andra stycket.

Har konkursen uppställ på ansökan av nägon annan borgenär än staten och skrivs konkursen av enligt 8 6 skall, om konkurskostnaderna inte kan tas ul ur boel, borgenären betala dessa, dock högst ett belopp som motsvarar en fiondel av det vid liden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är flera borgenärer belalningsskyldiga, svarar de solidariskt. Beslutet om avskrivning skall, i den män boel befinns otillräckligt, innehålla åläggande för ansvarig borgenär att betala kostnaderna med angivna begränsning. Kan konkurskostnaderna inte tas ut av borgenären, skall de utgå av allmänna medel.

23 6

I fråga om arvode och kostnadsersättning til! förvaltaren gäller 13 kap. 3 och 4 65, 5 5 första och andra styckena samt 11 6 i lillämpliga delar.

Finns i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, gäller 13 kap. 16 6.

24 5

Arvode fill förvaltaren bestäms av rätlen efler tillsynsmyndighetens hörande när konkursen avskrivs enligt 8 6 eller avslutas enligt 11 eller 13 5. Förvaltaren får inle uppbära arvodet förrän han har avgett slutredovisning för sin förvaltning enligt 19 5.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till förvaltaren när konkursen avskrivs enligt 8 6 eller avslutas enligt 13 6.

25 6

Avskrivs konkursen enligt 8 6 skall rätten bestämma kostnadsersättning fill förvaltaren samtidigt som arvodet bestäms. Tillsynsmyndigheten skall yttra sig också över begärd ersättning för kostnader.

26 6

1 fråga om ersättning till ett sakkunnigt biträde som förvaltaren har anlitat med slöd av 7 kap. 13 6 gäller 13 kap. 14 6.

27 8

Beträffande ersättning till staten för tillsynen över förvaltningen och för sådana konkurskosinader som avses i 13 kap. 1 8 5 och 6 gäller 15 6 samma kapitel.

FJÄRDE AVDELNINGEN Prop. 1986/87:90

Övriga gemensamma bestämmelser

15 kap. Kungörande av beslut och åtgärder rörande konkurs

Formen för kungörande

Konkursbeslutet jämte vad rätten enligt 2 kap. 23 8 har bestämt om handläggningsform och enligt 2 kap. 24 8 första stycket 1 om tidpunkt för första borgenärssammanträdet och bevakningstid skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

När etl beslut eller en åtgärd i annat fall än som sägs i första styckel eller i 8 kap. 116 skall kungöras enligt denna lag, skall kungörelsen införas i Posl-och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som rätten eller, i fall som avses i 12 kap. 4 6 första styckel, tillsynsmyndigheten bestämmer.

Utbyte av kungörande mol skriftliga underrättelser till borgenärerna

Kungörande skall i följande fall ersättas med skriftliga underrättelser lill borgenärerna, om det kan antas att kostnaden för fillkännagivandet därigenom blir lägre och det i övrigt framstår som lämpligt, nämligen kungörande av

1. kallelser lill sådana borgenärssammaniräden som avses i 7 kap. 4, 5 och 8 66 och som hälls efter bevakningstidens utgång,

2. atl en efterbevakning har gjorts och vad som enligt 9 kap. 18 8 har beslämts i fråga om handläggningen av denna,

3. vad som i 10 kap. 5 6 tredje styckel sägs beträffande uldelningsförslag,

4. vad som i 10 kap. 20 8 första stycket sägs om otillräckliga tillgångar i boet,

5. ett beslut om nedläggning av konkursen enligt 11 kap. 1 8,

6. vad som enligt 12 kap. 4 8 första stycket har beslämts i fråga om slutredovisning,

7. vad som i 14 kap. 11 6 andra stycket sägs om utdelningsförslag,

8. vad som enligt 16 kap. 13 8 första stycket har beslämts i fråga om handläggningen av etl mål om klander mol uldelningsförslag.

Särskild underrätielse lill borgenärer utan förmånsrätt

Har förvaltaren enligt 9 kap. 7 8 andra stycket hos rätlen anmält atl han har funnit det uppenbari all tillgångarna i boet inle räcker lill utdelning för fordringar som inle har bevakats med förmånsråtl, skall rätten härom genast skriftligen underrätta de borgenärer som har bevakat fordringar ulan all yrka förmånsrätt. I underrättelsen skall anges att någon ytterligare särskild information om konkursen inte kommer atl sändas ul lill dessa borgenärer.

I stället för alt sända ut skriftliga underrätlelser enligt första stycket får

rälien kungöra innehållet i sådan underrättelse, om det kan antas alt Prop. 1986/87:90 kostnaden för fillkännagivandet därigenom blir lägre och det i övrigt framstår som lämpligt. 1 fråga om formen för kungörandet tillämpas 1 6 andra stycket.

Beräkning av tidsfrister m. m.

När lid enligt 2 kap. 26 6 andra stycket, 9 kap. 18 6 tredje styckel, 10 kap. 20 8 andra stycket eller 14 kap. 11 8 andra styckel eller 18 8 iredje stycket skall räknas från dagen för utfärdandet av en kungörelse eller från det att kungörande ägde rum, skall tiden räknas från den dag kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Ersätts kungörande enligt 2 8 2,4 eller 7 med skriftliga underrättelser, räknas tiden i stället från dagen efter den dag då underrättelserna sändes ut.

Den tidpunkt för kungörande som avses i 5 kap. 15 8 andra stycket, 10 kap. 9 6 första slyckel och 11 kap. 5 6 skall hänföra sig fill den kungörelse rörande elt utdelningsförslag som har införts i Post- och Inrikes Tidningar. Ersätts kungörandet enligt 2 6 3 med skriftliga underrättelser, skall tidpunkten i stället vara dagen efler den dag då underrättelserna sändes ut.

16 kap. Särskilda beslämmelser om rättens handläggning

Konkursärenden

Ett beslut om konkurs går i omedelbar verkstälhghel. Delsamma gäller ett

beslut om formen för konkursens handläggning.

Andra beslut av rälien under handläggningen av ett ärende enligt denna lag skall genast lända till efterrättelse, om inte annal förordnas. Detta gäller dock inle beslut om

1. arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare,

2. arvode fill en sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 9 8,

3. arvode och kostnadsersättning till en sådan tillsynsman som har utsetts enligt 11 kap. 24 8,

4. utdömande av förelagt vite.

Talan mot ett beslul av fingsrätten i ett ärende enligt denna lag förs i

hovrätten genom besvär.

Beträffande överklagande av ett beslut rörande näringsförbud enligt 18 kap. gäller vad som sägs i det kapitlet,

Mot fingsrättens beslut i fråga om återtagande eller ändring av ett ackordsförslag enligt 11 kap, 14 6 får talan föras endast i samband med att ackordet fastställs eller faststäilelse vägras.

4 6 Prop. 1986/87:90

Talan får inte föras mot ett beslut enhgt 14 kap. 118 om återförvisning till förvaltaren av ett utdelningsförslag.

Tillsynsmyndigheten fär föra talan mot tingsrättens beslul, om beslutet

rör

1. formen för konkursens handläggning,

2. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite,

4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman,

5. avskrivning av stor konkurs enligt 10 kap. 20 6,

6. arvode, kostnadsersättning eller förskott lill förvaltare.

I sädana frågor som avses i första stycket förs del allmännas talan i högsta domstolen av riksskatteverkel.

Talan mol ett beslut som avses i 2 6 första stycket skall föras inom två veckor från den dag dä beslutet meddelades. Är del fråga om elt konkursbeslut, elt beslut om handläggningsform eller ett beslul om nedläggning av konkursen på grund av förlikning räknas dock besvärstiden från den dag kungörelse om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Talan mot ett beslut om reseförbud, skyldighet för gäldenären all lämna ifrän sig sitt pass eller häktning får föras utan inskränkning fill viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett beslul under handläggningen som förs på den grund att förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet.

Mot tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får talan inte föras i andra

fall än som avses i 3 kap. 5 6 eller 6 kap. 15 6.

Om en borgenär anser att etl beslul av borgenärerna i en sådan fråga som avses i 9 kap. 12 5 iredje stycket andra meningen inte har tillkommit på lagligt sätt, får han anföra besvär över beslutet i hovrätten.

Anser nägon borgenär eller gäldenären att ett beslut varigenom etl ackordsförslag har förkastats av borgenärerna inte har tillkommit på lagligt sätt, får besvär anföras i hovrätten mot beslutet, av gäldenären dock endast om hans rätt kan vara beroende därav.

Ett beslut av borgenärerna länder omedelbart fill efterrättelse, om inte annat förordnas.

En tingsrätt är vid handläggningen av etl konkursärende domför med en

lagfaren domare.

1 fräga om näringsförbud enligt 18 kap. är tingsrätten domför i den sammansättning som följer av det kapitlet.

Frågor som har hänskjutits lill rättegång samt mål om klander mol Prop. 1986/87:90 uldelningsförslag

10 5

Tvistefrågor som har hänskjutits fill rättegäng enligt 9 kap. 13 6 skall om möjligt handläggas i omedelbar anslutning till det sammanträde som sägs i 12 6 samma kapitel. Tvistefrågor som inte behandlas omedelbart skall sättas ut att förekomma viss dag inom fyra veckor efler sammanträdet eller, om särskilda skäl föreligger, senare dag.

Huvudförhandlingen skall föregås av förberedelse, orn det behövs. Hålls etl sammanträde för muntlig förberedelse och lämnar samtliga närvarande sitt samtycke lill det eller finnes saken uppenbar, får huvudförhandlingen hällas i omedelbart samband med förberedelsen.

116

Tvistefrågor angående bevakade fordringar skall prövas snarast och om möjUgt avgöras på en gång. Kräver vissa fordringar längre tid för att utredas och styrkas, skall rätten döma särskilt över de tvistefrågor som kan avgöras tidigare. Beror nägon borgenärs anspråk på en annan rätts prövning, får del inle fördröja avgörandet. I sådant fall skall domstolen fastställa hans rätt i konkursen för det belopp som kan bli bestämt genom dom i den särskilda rättegången.

Har etl ackordsförslag tagits upp, får rättens prövning enligt första styckel skjutas upp till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det finnes ändamålsenligt.

12 5

När en ackordsfråga har hänskjutits lill rättegäng enligt 11 kap. 16 6 skall målet ulan förberedelse företas till huvudförhandling. Målet skall sällas ul att förekomma så snart som möjligt.

Sätts målet ut till fortsatt eller ny huvudförhandling får rälien, om del behövs för att målet skall kunna slutföras vid denna, förordna alt förberedelse skall äga rum.

13 6

Om klander mot elt utdelningsförslag tas upp, skall rätten genast bestämma dag för målets handläggning saml minst tio dagar före den dag som har bestämts låta kungöra när handläggningen skall äga rum.

1 ett mål om klander mot etl utdelningsförslag tillämpas 10 8 andra stycket.

Förvaltaren bör närvara vid förhandling i målet.

14 8

Uteblir i mäl som avses i 10, 12 och 13 66 part eller annan som har rätt alt närvara vid en förhandling, hindrar det inte att målet avgörs.

5 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 90. Bilagedel 65

15 5 Prop. 1986/87: 90
I mål som avses i 10, 12 och 13 58 gäller i fråga om tingsrättens
sammansättning vad som sägs i 9 6 första stycket.

Rättens avgörande av saken sker genom slutligt beslut.

16 5

Talan mot ett beslut varigenom en anmärkning mol en bevakning har ogillats får föras av förvaltaren, en borgenär och gäldenären.

17 6

Talan får inte föras mot ett beslut av tingsrätten enligt 11 kap. 17 5 med anledning av en framställd anmärkning. Inte heller får särskild talan föras mot ett beslut av fingsrätten enligt 18 6 samma kapitel att borgenärerna på nytt skall pröva ackordsfrågan.

17 kap. Skadestånd och straff

Skadestånd

En förvaltare skall ersätta skada som han vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåthgen eller av oaklsamhei vållar boet, en konkursborgenär eller gäldenären. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handungens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Skall flera förvaltare ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeslåndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enhgt första stycket. Vad någon har betalt i skadestånd fär sökas åter av de andra efler vad som är skäligt med hänsyn fill omständigheterna.

Talan om skadestånd enligt 1 6 förs genom klander av förvaltarens

slutredovisning. Detta gäller dock inte sådan talan som grundas på brott.

Om en borgenärs konkursansökan inle bifalls och del visas alt borgenären

när han gav in ansökningen saknade skälig anledning anta alt gäldenären var

på obestånd, skall borgenären på yrkande av gäldenären ersätta skada, som

skäligen kan anses ha orsakats gäldenären genom ansökningen och dess

handläggning.

Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där ärendet om gäldenärens försältande i konkurs är eller har varit anhäng-igt.

Straff

En gäldenär som bryter mot 6 kap. 1 6 första stycket döms tili böter.

5 8 Prop. 1986/87:90

En borgenär, som för sin röst vid ett borgenärssammanlräde i samband med ackord i konkurs har betingat sig någon särskild förmån av gäldenären, döms till böter eller fängelse i högst elt år.

Åtal mot en gäldenär för gäldenärsbrott och åtal mot en borgenär för brott

som sägs i 5 6 får väckas vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit

anhängig.

Allmän åklagare skall ha fillgång fill alla handlingar som rör boet och kan

lämna upplysning om huruvida gäldenären har gjort sig skyldig till

gäldenärsbrott.

FEMTE AVDELNINGEN

Näringsförbud

18 kap. Näringsförbud efter särskild prövning

Förutsättningar för näringsförbud

Är gäldenären en enskild näringsidkare och har han förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller på annal sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare, får utöver vad som följer av 6 kap. 1 6 förbud alt idka näring meddelas honom för en lid av högst fem år (näringsförbud).

Om gäldenären är etl aktiebolag eller en ekonomisk förening eller en sädan ideell förening eller sfiftelse som drivit näringsverksamhet, varmed följer bokföringsskyldighet enhgt bokföringslagen (1976:125), gäller vad som sägs i första stycket den som företräder eller senare än två år innan konkursansökningen kom in har företrätt den juridiska personen antingen som ställföreträdare eller genom att faktiskt handha ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.

Näringsförbud får också meddelas den som upprepade gånger har förekommit i samband med konkurs antingen som gäldenär eller som företrädare för en juridisk person enligt vad som sägs i andra stycket, om han i näringsverksamhet som har föregått konkurserna har åsidosatt vad som ålegat honom som näringsidkare och näringsförbud är påkallat av särskilda skäl.

Verkan av näringsförbud

Den som har meddelats näringsförbud får inte driva näringsverksamhet av den art som omfattas av förbudet enligt 6 kap. 1 6. Han får inte heller såsom styrelseledamot eller i någon annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som avses i 1 5 andra stycket eller faktiskt handha ledningen eller förvaltningen av dess angelägenheter.

Föreligger särskilda skäl får en viss näringsverksamhet undantas från Prop. 1986/87:90 näringsförbudet.

I ett beslut om näringsförbud får fastställas en senare dag från vilket förbudet skall gälla.

Talan om näringsförbud m. m.

Talan om näringsförbud förs av allmän åklagare vid allmän domstol. Angående utredningen och förfarandet i mål om näringsförbud skall, om inte annat föreskrivs i denna lag, i fillämpliga delar gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott, för vilket är stadgat fängelse i högst ett är.

Talan om näringsförbud får tas upp av rätten i den ort där konkursen är eller har varit anhängig. Bestämmelserna i 24 och 25 kap. rättegångsbalken skall inte tillämpas i fräga om näringsförbud.

Talan om näringsförbud skall väckas senast två år från dagen för konkursbeslulel. Så länge konkursen pågår fär dock talan väckas.

Tillsynsmyndigheten skall, om inte förvaltaren har gjort någon anmälan om näringsförbud till åklagaren enligt 7 kap. 18 6 andra stycket, göra en sådan anmälan, så snart det finns anledning till det.

Tillsynsmyndigheten skall till sin anmälan foga den utredning som finns fillgänglig hos myndigheten.

Ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud kan på begäran av den som förbudet avser hävas helt eller delvis, när ändrade förhållanden eller något annat skäl föranleder det.

Beträffande mål om hävande av näringsförbud gäller i tillämpliga delar vad som i 3 5 första stycket har föreskrivits om talan om näringsförbud. Mål om hävande av näringsförbud tas upp av den fingsräll som fidigare har handlagt målet om näringsförbud eller av rätten i den ort där sökanden har sitt hemvist, om rätlen med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt. Mål om hävande av näringsförbud får avgöras utan huvudförhandling om saken är uppenbar.

Tillfälligt näringsförbud

Om särskilda skäl föranleder det, får rätten meddela näringsförbud för tiden till dess frågan om näringsförbud slutligt har avgjorts (fillfälligl näringsförbud).

1 fräga om tillfälligt näringsförbud gäller reglerna i 2 6 andra och Iredje styckena.

En fräga om tillfälligt näringsförbud tas upp på yrkande av åklagaren. Innan ett fillfälligl förbud meddelas skall den som yrkandet avser få tillfälle atl yttra sig i frågan, såvida det inle finns anledning anta all han har avvikit eller pä annal sätt håller sig undan. Rätten får hålla förhandling för frågans

prövning. Till förhandhngen skall den som avses med yrkandet kallas Prop. 1986/87: 90 personligen. I kallelsen skall erinras om atl frågan kan avgöras även om han inte inställer sig. Om förfarandet i övrigt vid en sädan förhandling gäller i fillämpliga delar föreskrifterna i 24 kap. 14 6 rättegångsbalken.

Ett beslut om tillfälligt näringsförbud skall genast lända till efterrättelse. Beslutet skall delges den som avses med förbudet.

Mot ett beslul om tillfälligt näringsförbud, som har meddelats under rättegången, skall talan föras särskilt.

Om rätten meddelar elt tillfäUigt näringsförbud skall den, om inte talan enligt 3 § redan har väckts, utsätta den fid inom vilken sådan talan skall väckas. Tiden får inle bestämmas längre än vad som är oundgängligen behövhgt. Är den utsatta tiden inte fillräcklig, får rätlen på framställning som åklagaren har gjort före tidens utgång medge förlängning av liden.

Om talan enligt 3 6 inte har väckts inom den föreskrivna tiden och det inte heller har kommit in en framställning om förlängning av tiden, skall beslutet om tillfälligt näringsförbud omedelbart hävas. Detsamma gäller om talan återkallas eller lämnas utan bifall eller om annars skäl för det fillfalliga näringsförbudet inte längre föreligger. Om talan bifalls skall rätten pröva om det tillfälliga näringsförbudet fortfarande skall bestå.

Rätten får i samband med domen självmant förordna om tillfälligt näringsförbud.

Övriga bestämmelser

Riksskatteverket skall föra ett register över näringsförbud och lillfälHga

näringsförbud.

Det åHgger tillsynsmyndigheten att vaka över att näringsförbud och fillfälHga näringsförbud efterlevs samt att anmäla överträdelse av förbud lill åklagaren.

10 6

Den som överträder ett näringsförbud eller ett fillfälligl näringsförbud som har meddelats enligt detta kapitel döms till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Överträds ett näringsförbud, får det förlängas med högst fem år. Sker flera föriängningar, får den sammanlagda tiden för förlängning inte vara mer än fem år. Talan om förlängning skall väckas innan förbudstiden har gått ut.

1. Denna lag träder i kraft den . . . Genom lagen upphävs med de begränsningar som anges under 2 och 3 konkurslagen (1921:225) och lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken Prop. 1986/87: 90
konkursbeslulel har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa

bestämmelser sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdomaren består rätten av en lagfaren domare. Skall enligt 93 6 tredje stycket, 108 6 fjärde stycket eller 164 8 första stycket konkurslagen (1921:225) en fråga hänskjuias till rätten efter ikraftträdandet av den nya lagen, skall frågan i stället handläggas i den ordning som är föreskriven i denna lag för motsvarande fall.

3. Är en konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet, tillämpas äldre beslämmelser i fråga om förfarandet vid prövning av ansökningen.

4. Sådana underrättelser med anledning av en konkurs som enligt någon föreskrift i lag eller annan författning ankommer på konkursdomaren skall i stället lämnas av tingsrätten.

5. Förekommer i annan lag eller författning någon föreskrift om all en åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdei i konkurs eller att en viss rättsverkan skall inträda viss tid efter delta sammanlräde skall, om konkursen handläggs som mindre konkurs, fristen i stället räknas från tidpunkten för konkursbeslulel.

6. Förekommer i annan lag eller författning någon hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars

konkurs

Härigenom föreskrivs alt 3 6 lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 6'
Förvaltarna åligger att upprätta Förvaltarna åligger att upprätta en
förteckning över de borgenärer, vil- förteckning över de borgenärer, vil
ka enligt kreditinrättningens räken- ka enligt kreditinrättningens räken-
skapar hava fordran hos kreditin- skaper har fordran hos kredilinrätl-
rättningen på grund av insättning pä ningen på grund av insättning på
räkning eller enligt sparbanksbok. räkning eller enligt sparbanksbok.
Förteckningen skall för varje borge- Förteckningen skall för varje borge
när upptaga beloppet av hans förd- när uppta beloppet av hans fordran,
ran. Är ränta på fordringen utfäst. Är ränta på fordringen utfäst, skall
skall fillika upptagas den dag, frän även upptas den dag, från vilken

' Senasle lydelse 1979:343.

vilken räntan är ogulden, jämte räntefoten.

Förteckningen skall i huvudskrifl av förvaltarna så fort ske kan ingivas till konkursdomaren. Vid huvudskriften bör fogas avskrifter lill det antal, som påkallas av vad här efteråt stadgas. Sedan avskrifternas överensstämmelse med huvudskriften blivit a\ konkurs domaren bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio sista dagarna före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta liden för envar, som vill laga del av densamma, hållas tillgänglig hos konkursdomaren, hos förvallarna samt vid vart och ett av kredifinrättningens kontor.

Fordran, som upptagits på förteckningen, skall anses vara bevakad i konkursen som om borgenären själv hade anmält densamma inom den för fordringars bevakning utsatta tiden.

Vad konkursdomaren bestämt enligt 103 § konkurslagen (1921:225) skall kungöras en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Utan hinder av vad i 129, 155, 161 och 189 §§ konkurslagen föreskrives om utsändande av meddelanden saml avskrifter av ackordsförslag och yttranden må innehållet i nämnda meddelanden och handlingar i annan ordning, som av konkursdomaren bestämmes efler samråd, när 189 § konkurslagen är tillämplig med tillsynsmyndigheten i konkursen och eljest med förvaltarna bringas lill ifrågavarande borgenärers kännedom. Underrättelse om vad sålunda beslämts skall kungöras i de tidningar, som nyss sagts, av tillsynsmyndigheten när avsteg gjorts från föreskrif-

räntan är obetald, jämte räntefoten.

Förteckningen skall i huvudskrift av förvaltarna snarast tillställas rätten. Vid huvudskriflen bör fogas avskrifter till det antal, som påkallas av vad som sägs i det följande. Sedan avskrifternas överensstämmelse med huvudskriften har blivit bekräftad av rätten, skall förteckningen i sålunda styrkt avskrift under de trettio sista dagarna före utgången av den tid som har bestämts för bevakning av fordringar för var och en, som vill ta del av den, hållas tillgänglig hos rätten, hos förvaltarna samt vid vart och ett av kreditinrättningens kontor.

En fordran, som har upplagils på förteckningen, skall anses vara bevakad i konkursen som om borgenären själv hade anmält den inom bevakningstiden.

Vad rätten har bestämt enligt 9 kap. 6§ konkurslagen (0000:00) skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och i den eller de ortstidningar som rätten bestämmer.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

terna i 189 § och i övriga fall av förvaltarna.

Denna lag träder i kraft den . . . Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti

vid konkurs

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 6, 7 och 8 66 lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 6'

Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 5 förmänsrättslagen (1970:979) och för fordran på pension som har förmänsrätt enligt 12 eller 13 6 samma lag.

Har någon på grund av fordran Har någon på grund av en fordran

som omfattas av garantin ansökt om som omfattas av garantin ansökt om
gäldenärens försättande i konkurs, gäldenärens försättande i konkurs,
utgår betalning även för kostnaden utgår betalning även för kostnaden
härför och, om konkursen avskriviis härför och, om konkursen har
enligt 185 d§ konkurslagen avsknvitsenligt 14 kap. 8 § konkurs-
(1921:225), för kostnad som han lagen (0000:00), för kostnad somhan
ålagts att utge enligt 188 § samma /zar ålagts att utge enligt 74 Å:ap. 22 #
lag. samma lag.

Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 6 förmånsrättslagen gäller garanfin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger det vid tiden för konkursbeslulel gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 6 lagen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgär därvid för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.

46
Frän belopp som avses i 2 6 avräk- Frän belopp som avses i 2 6 avräk-

nas vad arbetstagaren får lyfta enligt nas vad som betalas ut till arbetsiaga-
143 § konkurslagen (1921:225). ren enligt 10 kap. 14 § eller 14 kap.

15 § konkurslagen (0000:00).

Senasle lydelse 1979:344.

6 5

Förvaltare i konkurs, som hand-lägges i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall snarast efter konkursbeslutet underrätta myndighet som avses i 5 § om fordran på lön för uppsägningstid i den mån fordringen enhgt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör lämnas även om annan fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av garantin efter bevakning bhvit utdelningsgill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver icke lämnas i den män arbetstagaren/(är/>'/ta betalning för sin fordran enligt 143 § konkurslagen (1921:225), beträffande fordran på lön för uppsägningstid på fordringens förfallodag och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.

När underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra meningen skall konkursförvallaren samfidigt för arbetstagarens räkning bevaka fordran som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren tillställer konkursdomaren tvä kopior av underrättelsen med angivande av atl denna avser bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.

En förvaltare i stor konkurs skall snarast efter konkursbeslutet underrätta den utbetalande myndigheten om en fordran på lön för uppsäg-ningsfid, i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör lämnas även om annan fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när en fordran som omfattas av garantin efter bevakning har blivit utdelningsgill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver inte lämnas i den mån medel betalas ut till arbetstagaren enligt 10 kap. 14 § konkurslagen (0000:00), beträffande en fordran på lön för uppsägningstid på fordringens förfallodag och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen har blivit utdelningsgill.

När underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra meningen skall konkursförvaltaren samfidigt för arbetstagarens räkning bevaka den fordran som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltararen tillställer rätten två kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser bevakning. Förvaltaren skall i sådant fall genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.

8 6"

Det åligger kronofogdemyndighet som får underrättelse enligt 7 8 eller anmälan enligt 185 b § konkurslagen (1921:225) att skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för fordran i konkursen. Detta gäller även när fordran i konkursen på annat sätt bhr känd för myndigheten.

Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings- och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas eller häktas.

Beslut om hämtning eller häktning meddelas av konkurs domaren efter framställning frän kronofogdemyndigheten. Kostnaden för hämtning eller häktning utgår av allmänna medel. I övrigt gäller beträffande sådan åtgärd 95 § konkurslagen i tillämpliga delar.

Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål underrätta den i 5 6

" Senaste lydelse 1979:344.

Det åligger kronofogdemyndighet som får underrättelse enligt 7 5 eller anmälan enligt 14 kap. 4 § konkurslagen (0000:00) att skyndsamt pröva i vad män betalning enligt garantin skall utgå för en fordran i konkursen. Detta gäller även när en fordran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.

Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket pä anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings- och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrar sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas eller häktas.

Beslut om hämtning eller häktning meddelas av rätten efler framställning från kronofogdemyndigheten. Kostnaden för hämtning eller häktning utgår av allmänna medel. I övrigt gäller beträffande sådan åtgärd 6 kap. 10 och 11 §§ konkurslagen i fillämpliga delar.

Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål underrätta den i 5 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 90

avsedda myndigheten angående avsedda myndigheten angående en
fordran som vid prövning enligt för- fordran som vid prövning enligt för
sta stycket funnits vara betalnings- sta stycket har funnits vara beial-
grundande. Förekommer anledning ningsgrundande. Förekommer an-
däm// får kronofogdemyndigheten ledning lill det får kronofogdemyn-
återkalla sitt beslut, om del sker digheten återkalla sitt beslul, om del
innan utbetalning har ägt rum. sker innan utbetalning har ägt

rum.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar

egendom i annat nordiskt land

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annal nordiskt land

dels att i 2 6 ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mot ordet "rätten",

dels att 13 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 5

Har i etl beslut om konkurs eller Har i elt beslul om konkurs eller
om inledande av offentlig ackords- om inledande av offentlig ackords-
förhandling ulan konkurs angetts all förhandling utan konkurs angetls atl
rätten eller konkursdomaren grun- rälien grundat sin behörighet på
dat sin behörighet på annan omstän- annan omständighet än atl gäldenä-
dighet än att gäldenären har eller vid ren har eller vid sin död hade sitt
sin död hade sitt hemvist här i riket, hemvist här i riket, tillämpas inte
tillämpas inle denna lag. denna lag.

Bolag, förening eller sfiftelse skall anses ha hemvist här i riket, om styrelsen har sitt säte där.

Denna lag träder i kraft den . . . Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslulel har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i 2 6 sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse fingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer pä konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare.

Nuvarande lydelse

Begär konkursdomstol eller konkursförvaltning i konkurslandet hos konkursdomare här i riket, inom vars Ijänslgöringsområde gäldenären äger tillgångar, att den här befintliga egendomen skall upptecknas, skall konkursdomaren förordna en lämplig person att upprätta bouppteckning över gäldenärens tillgångar och de skulder som särskilt belastar sådana tillgångar.

På begäran av konkursdomsiol eller konkursförvallning i konkurslandet skall konkursdomaren även förordna en lämplig person att ta hand om gäldenärens egendom här i riket fill dess den kan övertas av konkursförvaltningen. Del åligger den som har förordnats att även försälja egendom som inte lämpligen kan bevaras.

Konkursdomstol eller konkursförvaltning i konkurslandet kan här i riket påkalla sådan handräckning som avses i 54 § konkurslagen (1921:225).

Föreslagen lydelse

Begär en konkursdomstol eller en konkursförvaltning i konkurslandet hos en lingsräii här i riket, inom vilkens tjänstgöringsområde gäldenären äger fillgängar, att den här befinfiiga egendomen skall upptecknas, skall rätlen förordna en lämplig person att upprätta bouppteckning över gäldenärens tillgångar och de skulder som särskilt belastar sådana tillgångar.

På begäran av en konkursdomstol eller en konkursförvaltning i konkurslandet skall rätlen även förordna en lämplig person atl ta hand om gäldenärens egendom här i riket till dess den kan övertas av konkursförvaltningen. Det åligger den som har förordnals att även försälja egendom som inte lämpligen kan bevaras.

En konkursdomstol eller en konkursförvaltning i konkurslandet kan här i riket påkalla sådan handräckning som avses i 7kap. 16 § konkurslagen (0000:00).

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) om behörig konkursdomare vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fräga om ansökan om förordnande av god man.

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som betingar konkursdomarens behörighet, om de ej är kända.

Har ansökan gjorts hos konkursdomare som icke är behörig, skall han genast sända ansökningshandlingen till konkursdomare som enligt vad handlingarna visar är behörig och underrätta gäldenären. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen inkom lill den förra konkursdomaren.

Framgår ej av ansökningen vem som är behörig konkursdomare eller ' Senaste lydelse av 16 § 1971:499.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 2 kap. 1 § konkurslagen (0000:00) om behörig tingsrätt vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fräga om en ansökan om förordnande av en god man.

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som betingar rättens behörighet, om de inte är kända.

Har en ansökan gjorts hos en lingsräii som inle är behörig, skall rälien genast sända ansökningshandlingen till en lingsrält, som enligt vad handlingarna visar är behörig, och underrätta gäldenären. En ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen kom in lill den förra tingsrätten.

Framgår inle av ansökningen vilken lingsräii som är behörig eller är

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 90

är den eljest bristfällig och efterkom- den annars bristfällig och efterkom
mer gäldenären ej föreläggande att    mer gäldenären inte föreläggande att
avhjälpa bristen, skall ansökningen    avhjälpa bristen, skall ansökningen
avvisas.                                      avvisas.

22 6

Ansökan om förhandling om En ansökan om förhandling om

offentligt ackord göres hos den kon- offentligt ackord görs hos den tings-kursdomare som förordnal god räti som har förordnal god man, man.

Ansökningen skall åtföljas av

1. ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och
när denna skall erläggas saml om säkerhet ställts för ackordet och vari den i så
fall består,

2. förteckning över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 23 6 tidigast två månader innan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjordes,

3. den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om förordnande av god man gjordes,

4. berättelse av gode mannen som anger boets tillstånd och orsakerna till gäldenärens obestånd saml innehåller översikt över tillgångar och skulder, uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs och upplysning huruvida egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden alt den kan bli föremål för återvinning, huruvida del finns skälig anledning antaga att gäldenären gjort sig skyldig lill brott mot sina borgenärer och i så fall grunden därför samt vilka handelsböcker gäldenären hållit och hur de blivit förda,

5. ytlande av gode mannen, huruvida han anser atl ackordsförslagel bör antagas av borgenärerna,

6. intyg av gode mannen alt borgenärer, som till antalet ulgör minst två femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och som tillsammans innehar minst två femtedelar av dessa fordringars sammanlagda belopp, förklarat sig anse ackordet anlagbart,

7. bevis att ackordsförslaget samt gode mannens berättelse och yttrande sänts lill alla borgenärer som upptages i bouppteckningen,

8. förskott, med belopp som 8. förskott, med belopp som rege-Konungen föreskrivit, på kostnaden ringen har föreskrivit, på kostnaden för ackordsfrågans handläggning hos för ackordsfrägans handläggning hos konkursdomaren och rätlen saml av rälien saml av rälien godkänd säker-konkursdomaren godkänd säkerhet hel för vad som inle läcks av förskol-för vad som ej täckes av förskottet. tel.

25 6
Upptages ansökningen, skall gäl- Upptas ansökningen, skall gälde-

denären inför konkursdomaren av- nären inför rälien avlägga boupp-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

43 6'
Mål om ackord som av konkurs- Mål om ackord som har hänskju-
domaren hänskjutits till rätten skall fils till rättegång skall utan förbere-
ulan förberedelse företagas till hu- delse företas fill huvudförhandling,
vudförhandling. Utsattes målet lill Sätts målet ul lill fortsatt eller ny
fortsatt eller ny huvudförhandling, huvudförhandling skall dock rätten,
skall dock rätten, om del erfordras om det behövs för att målet skall
för atl målet vid denna skall kunna kunna slutföras vid denna, förordna
slutföras, förordna atl förberedelse atl förberedelse skall äga rum. Parts
skall äga rum. Parts utevaro ulgör ej utevaro utgör inle hinder för målels
hinder för målets avgörande. avgörande.

/ mål som avses i första stycket gäller i fråga om tingsrättens sammansättning vad som sägs i 42 §. Beträffande talan mot rättens avgörande i mäl som avses i första styckel äger bestämmelserna i rättegångsbalken om talan mot beslut i mål som väckts vid underrätt motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den , , . Äldre bestämmelser gäller fortfarande, om en ansökan om godmansförordnande eller förhandling om offentligt ackord har gjorts före ikraftträdandet. Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer pä konkursdomaren består tingsrätten av en lagfaren domare. Skall enligt 34 6 ackordslagen (1970:847) en fråga hänskjuias till rätten efter ikraftträdandet av den nya lagen, skall frågan i stället handläggas i den ordning som är föreskriven i denna lag.

7 Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrivs att i 8 kap. 5 8 och 13 kap. 15 6 giflermälsbalken' "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (0000:00)".

Denna lag träder i kraft den

8 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs atl i 13 kap. 26 8 jordabalken' "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ul mol "konkurslagen (0000:00)".

3 6'

Nuvarande lydelse

Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 6 sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen inför rätten företeddes, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda lid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmätas eller att räknas till konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det all verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Görs efler utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig atl, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där kronofodemyndighelen finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom fjorton dagar efler utmätningsförrällningen hos kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till kon-

' Senasle lydelse 1981:800.

Föreslagen lydelse

Är köpeavhandling sä upprättad och behandlad, som i 1 6 sägs, men inträffar utmätning inom trettio dagar efter det avhandlingen inför rätlen företeddes, eller försätts säljaren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från alt utmätas eller atl räknas lill konkursboet. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda lid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från del atl verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mot köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävel görs vid ulmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig alt, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. Gör han infe det, har han förioral sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall beslå, inom fjorton dagar efter utmätningsförrällningen hos kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd lill kon-

117 5'

Försättes försäkringstagaren i konkurs efter ansökan, som gjorts innan tio år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för försäkring, som enligt 116 6 ej kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till hans villkor, äge konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda för mycket erlagts, i den mån fillgodo-havandet hos denne därtill förslår. Har ej försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke fill beloppets utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot försäkringstagaren. Beträffande sådan talan äga bestämmelserna i 40 b § konkurslagen (1921:225) motsvarande fillämpning.

Har konkurs föregåtts av förordnande av god man enligt ackordsla-

' Senaste lydelse 1975:248.

Försätts försäkringstagaren i konkurs efter en ansökan, som har gjorts innan tio år förflutit från försäkringsavtalets ingående, och har han under de tre senaste åren före konkursansökningen eller senare till betalning av premie för försäkring, som enligt 116 6 inte kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då betalningen skedde, inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, äger konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda har erlagts för myckel, i den mån fillgodohavandet hos denne förslär lill det. Har inte försäkringstagaren lämnat konkursboet samtycke fill beloppets utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt väcka talan mot försäkringstagaren. Beträffande sådan talan äger bestämmelserna i 4 kap. 19 § konkurslagen (0000:00) motsvarande tillämpning.

Har en konkurs föregåtts av förordnande av god man enligt

12 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att i 10 5 rättshjälpslagen' "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (0000:00)".

Denna lag träder i kraft den

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål

om mindre värden

Härigenom föreskrivs att i 3 6 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden' "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (0000:00)".

Denna lag träder i kraft den

14 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 15 6 och 15 kap. 18 6 utsökningsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 15 6

Säljs egendom exekutivt under Säljs egendom exekutivt under

konkurs, skall betalning utgå för de konkurs, skall betalning utgå för de
konkursboets kostnader som enligt konkursboets kostnader som enligt
81 § konkurslagen (1921:225) får 13 kap. 16 § konkurslagen (0000:00)
tagas ut ur egendomen, om kostna- får tas ut ur egendomen, om kostna
derna anmäls enligt vad som sägs i derna anmäls enligt vad som sägs i
10 5 första stycket. 10 5 första stycket.

När egendom säljs exekufivt under konkurs eller utmätt fordran drivs in under konkurs, har även borgenär, vars fordran är förenad med förmånsrätt enligt 10 5 förmänsrättslagen (1970:979), rätt att få betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran enligt vad som sägs i 13 5 första stycket.

15 kap.

18 5

Införsel får äga rum utan hinder av Införsel får äga rum ulan hinder av

att gäldenären är i konkurs, i den att gäldenären är i konkurs, i den

mån ej lön eller annat som införseln män ej lön eller annat som införseln

' Senaste lydelse 1981:830. ' Senasle lydelse 1974:387.

Nuvarande lydelse

158 6 2 Har bankaktiebolags egendom avträtts till konkurs, förordnar tillsynsmyndigheten ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare deltaga i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses på sätt i konkurslagen stadgas.

Utan hinder av beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen av boet, äger allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla dess delar. Ombudet äger beträffande medförvaltare göra sädan anmälan som sägs i 80 § konkurslagen.

Om arvode fill ombud gäller vad i konkurslagen är i allmänhet stadgat beträffande arvode till konkursförvaltare.

Föreslagen lydelse

mom.

Försätts etl bankaktiebolag i konkurs, förordnar tillsynsmyndigheten ett allmänt ombud att såsom konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning med den eller de förvaltare, som utses pä sätt i konkurslagen (0000:00) stadgas.

Utan hinder av etl beslut, som kan vara fattat om delning av förvaltningen av boet, äger allmänna ombudet delta i förvaltningen i alla dess delar. Ombudet äger beträffande en medförvaltare göra en sådan framställning som sägs i 7 kap. 8 § konkurslagen.

Om arvode fill ell ombud gäller vad i konkurslagen är i allmänhet stadgat beträffande arvode till en konkursförvaltare.

41 5'

Om inverkan pä inteckning av en exekutiv försäljning eller av en myndighets fördelning av medel skall anteckning göras i inskrivningsboken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhållandet har inkommit.

Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som i 26 6 sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskrivningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhällandet i inskrivningsboken.

Har ell luftfartyg, en lott däri eller inteknade reservdelar utmätts eller har enligt 77 § konkurslagen (1921:225) begärts att ett luftfartyg eller intecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i inskrivningsboken. Anteckning att egendomen har sålts utmätningsvis skall ske, när handling som visar köpeskillingens fördelning har inkommit. Har ett luftfartyg, en lott däri eller intecknade reservdelar belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller har en sådan åtgärd upphävts eller återgått, skall anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

Har etl luftfartyg, en lott däri eller intecknade reservdelar utmätts eller har enligt 8 kap. 8 § konkurslagen (0000:00) begärts att ett luftfartyg eller intecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i inskrivningsboken. Anteckning atl egendomen har sålts utmäl-ningsvis skall ske, när handling som visar köpeskillingens fördelning har inkommit. Har ett luftfartyg, en lott däri eller intecknade reservdelar belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring eller har en sådan åtgärd upphävts eller återgått, skall anteckning därom också göras i inskrivningsboken.

19 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955:416) om sparbanker dels att i 88 5' ordet "konkursdomaren" skall bytas ut mol ordet "fingsrätten", dels alt 82 6 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

82 6 2 mom.2

Har sparbanks egendom avträtls Försätts en sparbank i konkurs,
till konkurs, förordnar tillsynsmyn- förordnar tillsynsmyndigheten ett
digheten ett allmänt ombud all allmänt ombud att såsom konkurs-
såsom konkursförvaltare deltaga i förvaltare delia i konkursboels för
konkursboets förvaltning med den vallning med den eller de förvaltare,
eller de förvaltare, som utses på sätt som utses på säll stadgas i konkurs
stadgas i konkurslagen. lagen (0000:00).

Utan hinder av beslut, som kan Utan hinder av e« beslut, som kan
vara fattat om delning av förvalt- vara fattat om delning av förvalt
ningen av boet, äger allmänna ningen av boet, äger allmänna
ombudet deltaga i förvaltningen i ombudet delta i förvaltningen i alla
alla dess delar. Ombudet äger dess delar. Ombudet äger beträffan-
beträffande medförvaltare göra så- de en medförvaltare göra en sädan
dan anmälan som sägs i 80 § framställning som sägs i 7 kap. 8 §
konkurslagen. konkurslagen.

Om arvode till ombud gäller vad i Om arvode lill ell ombud gäller

konkurslagen är i allmänhet stadgat vad i konkurslagen är i allmänhet

beträffande arvode till konkursför- stadgal beträffande arvode till en

valtare. konkursförvaltare.

Denna lag träder i kraft den . . . Bestämmelserna i 82 6 2 mom. gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom föreskrivs att 77 5 lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

77 5 Har centralkassas egendom av- Försätts en centralkassa i konkurs, trätts till konkurs, förordnar tillsyns- förordnar tillsynsmyndigheten ett myndigheten ett allmänt ombud att allmänt ombud att såsom konkurs-

' Senaste lydelse av 88 § 1974: 167. Senasle lydelse 1962:234.

beslut som registrerats är ogiltigt eller att i annat fall visst förhållande som registrerats ej föreligger, skall registreringen avföras ur registret. Dom i mål som här avses skall genom domstolens försorg i avskrift sändas till registreringsmyndigheten.

Om bolagsman genom dom skilts från rätten att teckna bolagets firma, skall uppgift härom registreras även om domen icke vunnit laga kraft.

Försättes näringsidkare i konkurs, skall meddelande härom samtidigt med kungörelsen om beslutet genom konkursdomarens försorg översändas för registrering. Har högre rätt upphävt beslut om konkurs, skall registreringen på anmälan av konkursdomaren avföras. När konkurs avslutats, skall konkursdomaren ofördröjligen översända meddelande härom för registrering.

ske eller att etl beslul som har registrerats är ogiltigt eller att i annat fall någol visst förhållande som har registrerats inle föreligger, skall registreringen avföras ur registret. En dom i ett mål som här avses skall genom domstolens försorg i avskrift sändas fill registreringsmyndigheten.

Om en bolagsman genom en dom har skilts från rätten att teckna bolagets firma, skall en uppgift härom registreras även om domen inte har vunnit laga kraft.

Försätts en näringsidkare i konkurs, skall meddelande om detta samtidigt med kungörelsen om beslutet genom tingsrättens försorg översändas för registrering. Har högre rätt upphävt etl beslut om konkurs, skall registreringen avföras på anmälan av tingsrällen. När en konkurs har avslutals, skall rätten genast sända meddelande om detta för registrering.

13 kap. 20 6

Om aktiebolag/ör5äHe5 i konkurs eller om förhandling om offentligt ackord inledes för bolaget, skall konkursdomaren sända underrättelse om beslutet för registrering.

Under konkurs företrädes bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finnes vid konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rält att avgå, om entledigande och om nytillsättning.

När konkurs avslutats eller förhandling om offentligt ackord avslutats på annat sätt än genom konkurs, skall konkursdomaren genast för registrering underrätta registreringsmyndigheten samt i förra fallet ange om överskott finnes eller ej. Konkursdomaren skall även för registrering underrätta regislreringsmyndighelen när överräii genom beslut, som vunnit laga kraft, upphävt beslut alt försätta bolaget i konkurs eller att inleda förhandling om offentligt ackord.

Om elt aktiebolag försålts i konkurs eller om en förhandling om offentligt ackord inleds för bolaget, skall rätlen sända underrättelse om beslutet för registrering.

Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Dock gäller även under konkursen bestämmelserna i denna lag om rält att avgå, om entledigande och om nylillsält-ning.

När en konkurs har avslutats eller en förhandling om offentligt ackord har avslutats på annal sätt än genom konkurs, skall tingsrätten genast för registrering underrätta regislreringsmyndighelen samt i det förra fallet ange om någol överskott finns eller inle. Tingsrätten skall även för registrering underrätta registreringsmyndigheten när högre rätt genom etl beslut, som har vunnit laga kraft, har upphävt etl beslut att försätta bolaget i konkurs eller att inleda en förhandling om offentligt ackord.

24 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att i 2 5 lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister' "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ul mot "konkurslagen (0000:00)".

Denna lag träder i kraft den

25 Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) dels att i 13 kap. 6 6 och 15 kap. 7 5 "konkurslagen (1921:225)" skall bytas ut mot "konkurslagen (0000:00)", dels att 14 kap. 20 och 21 65 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 kap. 20 5

Om ett försäkringsbolag försätts i Om ett försäkringsbolag försätts i

konkurs skall konkursdomaren sän- konkurs skall rätten sända en under-da en underrättelse om beslutet till rättelse om beslutet till försäkrings-försäkringsinspektionen för registre- inspektionen för registrering, ring.

Under konkursen företräds bolaget som konkursgäldenär av den styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nyfillsättning.

När konkursen har avslutats skall När konkursen har avslutals skall

konkursdomaren genast för registre- rätten genast för registrering under-
ring underrätta försäkringsinspek- rätta försäkringsinspektionen samt
tionen samt ange om nägot överskott ange om något överskott finns eller
finns eller inte. Konkursdomaren inte. Rätten skall även för registre-
skall även för registrering underrätta ring underrätta försäkringsinspek-
försäkringsinspektionennärenöver- tionen när en högre rätt genom ett
rätt genom beslut, som vunnit laga beslut, som/lar vunnit laga kraft,/lar
kraft, upphävt ett beslut att försätta upphävt ett beslul att försätta bola-
bolaget i konkurs. get i konkurs.

216 När ett försäkringsbolag är i kon- När ett försäkringsbolag är i konkurs kan försäkringsinspektionen kurs kan försäkringsinspektionen förordna ett allmänt ombud. Det förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som kon- allmänna ombudet skall som kon-' Senasle lydelse 1976:581.

Bilaga 3 Prop. 1986/87:90

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över konkurslagskommitténs slutbetänkande (SOU 1983:24) Ny konkurslag

Yttranden över konkurslagskommitténs slutbetänkande (SOU 1983:24) Ny konkurslag har avgetls av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket (DV), rikspolisstyrelsen (RPS), bokföringsnämnden, kommerskollegium, bankinspektionen, riksskatteverkel (RSV), riksrevisionsverkei (RRV), arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms lingsrält. Södra Roslags tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion - Familjeföretagen (SHIO-Familjeförelagen), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Kooperativa förbundet. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska inkassoför-eningen. Finansbolagens förening. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Ackordscenlral, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund (SBRF), Svenska revisorssamfundel. Svenska han-delskammarförbundel, Sveriges redovisningskonsullers förbund. Svenska kreditförsäkringsakfiebolaget. Svenska tidningsutgivarföreningen och Föreningen Ekonomer inom exekutionsväsendet.

Av Svenska bankföreningens remissvar framgår att PKbanken har deltagit vid handläggningen av remissärendet och därvid förklarat sig instämma i bankföreningens yttrande.

Kommerskollegium har bifogat yttranden frän handelskamrarna i Stockholm och Skåne. Handelskammaren i Skåne häri sitt yttrande förklarat sig instämma i det yttrande som handelskammaren i Stockholm har avgelt.

Riksskatteverket har lill sill remissvar bifogat yttranden frän kronofogdemyndigheterna i Eskilstuna, Göteborg, Helsingborg, Kristianstad, Linköping, Malmö, Sollentuna och Stockholm.

Slutligen har länsstyrelserna i Stockholm och Göteborg bifogat yttranden från kronofogdemyndigheterna i Stockholm och Sollentuna respektive Göteborg och Uddevalla. Yttrandena från kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Sollentuna och Göteborg är i sak identiska med myndigheternas till riksskalteverkets remissvar bilagda yttranden.

Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund har i sina remissvar förklarat att de instämmer i Sveriges industriförbunds yttrande.

Bilaga 4 Prop. 1986/87:90

Sammanfattning av Eko-kommissionens delbetänkande (SOU 1983:60) Återvinning i konkurs

I en konkurs kan rättshandlingar som gäldenären har företagit före konkursen, l.ex. gåvor eller skuldbelalningar, under vissa förutsällningar återgå. Detta sker genom återvinning. Ålervinning till konkursboet innebär i princip all boet fär tillbaka vad gäldenären har utgivit mol all boet återlämnar vad denne erhållit. Den egendom som återgått lill boet blir pä samma sätt som gäldenärens övriga egendom tillgänglig för utdelning fill borgenärerna i konkursen. Bestämmelserna om återvinning i konkurs avser alla slag av rättshandlingar. Genom dessa bestämmelser skall förhindras all gäldenären undandrar sina borgenärer egendom inför en konkurs. Återvinningsreglerna skall ocksä garantera att den förmänsrällsordning som gäller mellan borgenärerna i en konkurs inle åsidosätts genom åtgärder före konkursen. En borgenär skall således inte kunna skaffa sig etl försteg framför andra borgenärer genom att kort före konkursen skaffa sig betalning, vare sig gäldenären betalar frivilligt eller efler utmätning.

Återvinning utgår ifrän att den ifrågavarande rättshandlingen är giltig mellan parterna och i förhållande till iredje man. Är sä inle fallet, behöver konkursboet inte tillgripa ålervinning för att t.ex. återföra egendom till boet.

Återvinningsreglerna har samma grundläggande syfte som reglerna om gäldenärsbrott, nämligen alt förhindra mol borgenärerna illojala transaktioner i samband med en konkurs. Slraffsankfionen riktar sig dock mot gäldenären medan ätervinningsreglerna har gäldenärens medkonlrahent som adressat. Av detta följer att ätervinningsreglerna till skillnad från straffreglerna mäste utformas med beaktande även av omsättningens intressen. Det är viktigt atl man i affärslivet i möjligaste män skall kunna hla pä atl transaktioner som i och för sig är giltiga blir bestående. Hur långt ätervinningsmöjligheterna skall sträcka sig är således beroende av en avvägning av borgenärsintressena mot omsättningens intressen.

Del är inle ovanligt att det vid konkursulredningar framkommer att konkursgäldenären vidtagit olika mol borgenärerna illojala åtgärder. Ofta rör del sig om misstankar om gäldenärsbroll eller skattebrott. Mänga gånger är del staten som drabbas hårdast. Det visar sig t.ex. att gäldenären tagit sig betydande skattekrediier. Delta sammanhänger med att staten i olikhet med andra borgenärer inte kan välja sina gäldenärer och att det är ofrånkomligt atl fastställandet av skalleanspräkel lar lid. Även enskilda borgenärer kan emellertid åsamkas stora föriusler. I mänga konkurser uppgår leveranlörsfordringarna lill stora belopp men dessa fordringar fär som opriorilerade vanligtvis inte nägon utdelning i konkursen.

I den allmänna debatten betecknas ofta de illojala förfaranden som
brukar utmynna i en konkurs som "konkursmissbruk". En mera rättvi
sande term vore "bolagsmissbruk". En person bedriver sin rörelse l.ex.
med hjälp av flera bolag och ser därvid lill alt de snabbt växande skulderna
förs lill etl annat bolag än det där lillgängarna samlas. Ett annal förfarings- 95

sätt är atl verksamheten bedrivs i en serie pä varandra följande bolag. När Prop. 1986/87:90 ett bolag blivit konkursmässigl överförs lillgängarna lill ell nytt bolag, som kanske också får det gamla bolagels namn. Detta missbruk av systemet med aktiebolag och den för detta grundläggande principen om personlig ansvarsfrihet måste enligt kommissionens mening vid sidan av andra åtgärder angripas genom ändringar av bolagsrättens regler. Kommissionen har ocksä tagit initiativ till en utredning pä delta område. Meningen är bl.a. atl utvidga möjligheterna fill s.k. ansvarsgenombrotl, dvs. alt en aktieägare är personligen ansvarig för aktiebolagets skulder. Atl bolagsmissbrukel kan neutraliseras är viktigt inle bara från borgenärernas synpunkt. Del är även till nytta för de mot samhället och borgenärerna lojala och seriösa företagen som numera ofta finner del svårt all konkurrera med sädana företagare som inle låter sin verksamhet belastas l.ex. av några skatter.

Redan gällande bolagsregler, l.ex. de som rör olovlig vinsuldelning, ger dock vissa möjligheter all komma ät illojala bolagstransaktioner. Del är angeläget all sådana förfaranden kan utredas och föranleda åtgärder inom ramen för en konkurs. Som framgår i del följande lägger kommissionen fram förslag om atl dessa frågor skall utredas av konkursförvaltaren.

Vid sidan av åtgärder inom bolagsrätten måste enligt kommissionens mening både de civilrättsliga sanktionerna - återvinning i konkurs - och de straffrättsliga — straffansvar för gäldenärsbroll — förstärkas. Kommissionen förordar i annat sammanhang nya regler om gäldenärsbrott i 11 kap. BrB i syfte atl göra straffansvaret effektivare.

1 del nu föreliggande betänkandet lägger kommissionen fram förslag lill reviderade regler om återvinning i konkurs. Förslaget innebär en avsevärd förstärkning av ätervinningssyslemel och berör både grunderna för ålervinning och del processuella förfarande som skall tillämpas för att göra gällande ålervinningskravet.

Vid sina överväganden har kommissionen haft som utgångspunkt vissa reformönskemäl i BRÅ-promemorian (PM 1982:5) Åiervinningsregler vid konkurs. BRÅ-rapporten baseras i sin lur pä undersökningar om ålervinningsreglernas praktiska lillämpning, bl.a. intervjuer med konkursförvaltare. Ell samlat intryck av dessa undersökningar är alt illojala transaktioner lill skada för borgenärerna är vanligt förekommande men all de med gällande återvinningsbestämmelser är svära all komma ät. Delta beror bl.a. pä bevissvärigheter. Konkursförvaltarna är bevisskyldiga i de fiesta relevanta hänseenden samtidigt som ätervinningsreglerna delvis är allmänt utformade med begrepp som "otillbörligt" och "inle ordinärt" och i etl viktigt fall fäster avgörande vikt vid medkontrahentens onda tro.

Att ell tydligt reformbehov föreligger har ocksä bekräftats vid kommissionens egen utredning. Kommissionen anser för sin del det vara nödvändigt att pä vissa punkter gä längre än BRÅ-rapporten för atl göra ätervinningsreglerna mera slagkraftiga. Nägon omprövning från grunden är dock inle behövlig.

En huvudlinje som kommissionen följt i sina överväganden är atl äter
vinningsreglerna bör förstärkas i första hand när det gäller transaktioner
mellan kontrahenter som är närstående, l.ex. bolag i en koncern eller
bolag som ägs av en och samma person eller samma grupp av personer. I 96

dessa fall finns del sett frän omsättningens intressen inte nägot hinder mot Prop. 1986/87:90 all gä relativt hårt fram. Kommissionsförslagen innebär emellertid ocksä utvidgade återvinningsmöjligheler i fräga om transaktioner mellan kontrahenter som inle är närslående. Sålunda förordar kommissionen bl.a. en föriängning av de kritiska perioder (återvinningsfrister) under vilka en transaktion måste ha skett för att vara åtkomlig för återvinning. De olägenheter som härigenom uppkommer för omsättningen är inte särskilt framträdande och de mäste under alla förhållanden godtas vid en avvägning mol borgenärernas intresse av all de allt vanligare illojala förfarandena i samband med konkurser effektivt motverkas. För övrigt måste del vid en helhetsbedömning vara även i affärslivets intresse atl de illojala transaktionerna bekämpas.

Ell generellt problem som visat sig föreligga vid tillämpningen av ätervinningsreglerna rör s.k. latenta skulder, dvs. sädana skulder som vid tiden för den aktuella rättshandlingen ännu inle har uppkommit men som grundas på omständigheter som föreligger vid rättshandlingen. F.n. kan sädana latenta skulder endast beaktas i begränsad omfattning i älervinningssammanhang. Del är emellertid önskvärt att de kan beaktas fullt ut t.ex. när del gäller frågan om en rättshandling varit till nackdel för borgenärerna eller en del av dem. Kommissionen föreslår därför en särskild regel enligt vilken det är möjligl alt vid bedömandet av om en rättshandling fär återvinnas beakta fordringar som endast är latenta vid rättshandlingen men som sedermera uppkommer och görs gällande i den konkurs där återvinning aktualiseras. Förslaget har avsevärd prakfisk betydelse särskilt när det gäller latenta anspråk på skatter och avgifter.

Den befintliga grundläggande återvinningsregeln ger teoretiskt sett långtgående möjligheter alt återvinna alla slag av otillbörliga rättshandlingar. Bestämmelsen innehåller emellertid vissa rekvisit som i den praktiska fillämpningen visat sig svåra att tillämpa. Generellt gäller att del ankommer pä den som påkallar återvinning, dvs. vanligtvis konkursförvallaren, att styrka förutsättningarna härför. Detta är emellertid ofta en övermäktig uppgift när det gäller kravet på atl en medkonlrahent till gäldenären skall ha varit i ond tro, bl.a. i fräga om gäldenärens insolvens. Enligt kommissionens förslag skall därför vid ålervinning med slöd av den grundläggande regeln en rättshandling som företagits i förhållande till en närslående medkonlrahent del ankomma på denne alt visa atl han varit i god tro i de relevanta hänseendena. En sådan omkastning av bevisbördan gör bestämmelsen mera användbar. Vidare föreslär kommissionen en sädan ändring av den generella bestämmelsen att den redan nu föreliggande möjligheten all neutralisera förfaranden som indirekt lett till skada för borgenärerna kommer till tydligt uttryck.

Vid sidan av den allmänna ätervinningsregeln finns en rad återvinnings-
regler som tar sikte på särskilda typer av rättshandlingar, gåvor, löneutbe
talningar och pantsättningar. Även utmätningar berörs. Dessa speciella
åiervinningsregler utmärks av atl återvinning alltid får ske av rättshand
lingar som företagils inom en viss kortare lid (ålervinningsfrisl) före kon
kursen. Rättshandlingar som företagils i elt tidigare skede kan ocksä
återvinnas men här finns det möjlighet för äiervinningssvaranden att av- 97

7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 90. Bilagedel

värja återvinning genom atl att föra bevisning om gäldenärens ekonomiska Prop. 1986/87:90 förhållanden.

Kommissionen föreslär atl de "automatiska" fristerna fördubblas. I fråga om gåvor innebär del en ålervinningsfrisl pä ell är mol f.n. sex månader och i fråga om skuldbetalningar sex månader mol f.n. tre månader.

Kommissionen föreslår vidare att de utsträckta ålervinningsfrislerna i de flesta fall görs längre. Vid gåva skall således fristen vara tre år i stället för tvä år. Dessa återvinningsfrister har endast aktualitet i fräga om rättshandlingar gentemot närstående.

De speciella återvinningsreglerna skall enligt kommissionen också ändras över lag i elt annat hänseende. F.n. avser motbevisningen frågan om gäldenären varit insolvent eller ej. Atl gäldenären är insolvent innebär att han är ur ständ atl beiala sina skulder allteftersom de förfaller och denna betalningsoförmäga inle är tillfällig. Kommissionen förordar atl del skall ankomma pä äiervinningssvaranden att i stället bevisa alt gäldenärens tillgångar vid eller efter transaklionstillfällel uppenbart översteg hans tillgångar. Det skall annoriunda uttryckt bevisas att gäldenären varken var eller blev insufficient. Visseriigen följer solvens och sufficiens oflast ät men ändringen bör i nägon män förslärka ätervinningsmöjligheterna.

Nuvarande bestämmelser om återvinning av lön avser endast löner som betalats ul till närstående. Del är emellertid angeläget all del finns möjlighet atl även återvinna uppenbart oskäliga löner som uppburils av andra än närslående. Del visar sig ibland i konkurser atl löner har betalats ut med uppenbart oskäliga belopp kort tid före konkursen till personer som har en sådan ställning i företaget eller i förhällande fill detta atl möjlighet till ålervinning ler sig lika befogad som om mottagaren varit närstående. Kommissionen föreslår all återvinningsregeln görs generell.

Regeln om återvinning av betalningar har i tillämpningen gett upphov lill tolkningsproblem. Kommissionen föreslår ingen saklig ändring av de grundläggande förutsättningarna för ålervinning av betalning. Liksom tidigare skall del krävas atl betalningen skett med ovanliga betalningsmedel, i förtid eller med avsevärt belopp. Kan nägon av dessa förutsättningar konstateras, ankommer det f. n. på älervinningskäranden all visa alt betalningen ändå inle är alt anse som ordinär. Kommissionen föreslär atl frågan om betalningens karaktär av ordinär inle skall ha nägon betydelse när den skett lill en närslående borgenär. Är borgenären inte närstående, föresläs atl äiervinningssvaranden för atl undgå ålervinning skall visa all betalningen skett under sädana omständigheter atl den kan anses ordinär.

Vad gäller förfarandet är del f.n. en brist atl den lid inom vilken talan
om återvinning vid domstol skall väckas och som är ell är räknas frän
konkursansökningsdagen. Med hänsyn lill all utredningen av återvinnings-
frågan kan vara tidsödande och lill att del kan dröja innan konkursansök
ningen resulterar i ell konkursbeslui föreslås all frislen i stället skall räknas
från dagen för konkursbeslutet. En förlängning föreslås av den särskilda
frist som räknas från det konkursboet fick anledning anta alt återvinnings-
grund föreligger. Enligt förslaget skall den vara sex månader i stället för
som nu tre månader. 98

Bilaga 5 Prop. 1986/87:90

Eko-kommissionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs i fräga om konkurslagen (1921:225)

dels att 28, 30-35, 37, 38, 40 b, 55, 100 a, 106, 121 och 185 b 56 skall ha

nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 29 c 6, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

28 6'

Återvinning lill konkursbo får pä begäran av boel ske i enlighet med vad som anges i detta kapitel. Vad som har sagts nu gäller dock ej beträffande

1. betalning av skatt eller allmän 1. betalning av eller förmånsrätt
avgift som avses i 1 8 lagen på grund av ulmälning för skall,
(1971:1072) om förmänsberättigade ;w//eller avgift som avses i I 6 lagen
skattefordringar m.m., om förd- (1971:1072) om förmänsberättigade
ringen varit förfallen till betalning, skattefordringar m.m., om ford
ringen varit förfallen lill betalning,

2. betalning av eller förmänsrätt 2. betalning av eller förmänsrätt
för underhällsbidrag enligt gifter- på grund av utmätning för under-
måls- eller föräldrabalken, om bi- hällsbidrag enligt giftermåls- eller
dragsbeloppel varit förfallet till be- föräldrabalken, om bidragsbeloppet
talning och den underhållsberälti- varit förfallet fill betalning och den
gade icke gynnats på ett otillböriigt underhållsberätfigade icke gynnats
säll. på ett otillböriigt sätt.

29 c §

När gäldenärens skuldförhållanden är av betydelse för prövningen av en fråga om återvinning av en rättshandling, skall hänsyn las även till sådana skulder som uppkom först efter lidpunkten för rälis-handlingen. om skulden grundar sig på en omständighet som förelåg vid vid denna lidpunkl.

30 6

Rättshandling, varigenom på En räitshandling, varigenom på

otillbörligt sätt viss borgenär gyn- ofillbörligl säll en borgenär gynnats

nåls framför andra eller gäldenä- framför andra eller gäldenärens

rens egendom undandragits borge- egendom undandragils borgenärer-

närema eller hans skulder ökats, na eller hans skulder ökats, gär

går åter, om gäldenären var eller äter, om gäldenären var insolvent

' Senaste lydelse 1975:244.

Senaste lydelse 1975:244. 100

Överföring av medel till pensionsstiftelse, som skett senare än sex månader före fristdagen och som medfört att stiftelsen fått överskott på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när ål-gärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närslående, två är före fristdagen, gär den äter i motsvarande män, om det icke visas atl gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Överföring till pensionsstiftelse i annal fall än som sägs i första styckel gär åter, om överföringen skett senare än tre månader före frisldagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, gär den också åter, om åtgärden sketl dessförinnan men senare än tvä är före frisldagen och del icke visas alt gäldenären varken var eller genom ål-gärden blev insolvent

Överföring av medel lill personalstiftelse gär äter, om överföring-

Överföring av medel lill pensionsstiftelse, som skett senare än ell år före frisldagen och som medfört alt stiftelsen fåll överskott på kapitalet, gär äter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan men senare än tre år före fristdagen, går den äter i motsvarande män, om åtgärden väsentUgen gynnat gäldenären eller honom närslående och det inle visas all gäldenären efter överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbari molsvarade hans skulder.

Överföring lill pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket gär äter, om överföringen skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller honom närslående, gär den ocksä åter, om åtgärden skett dessförinnan men senare än två år före frisldagen och del inte visas all gäldenären vid överföringen hade uimäl-ningsbar egendom som uppenbari molsvarade hans skulder.

Överföring av medel lill personalstiftelse gär äter, om överföring-

Betalning av skuld, som skett senare än tre månader före fristdagen och som gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, iförtid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning, går åter, om den ej med hänsyn lill omständigheterna ändå kan anses som ordinär. Har betalningen sketl lill närslående dessförinnan men senare än två år före frisldagen. går den åler, om det icke visas all gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning äger motsvarande tillämpning när kvittning sketl, om borgenären enligt 121 8 ej varit berättigad att kvitta i konkur-

En betalning av skuld lill någon annan än närstående går åter. om den gjorts senare än sex månader före fristdagen och med annal än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med avsevärt belopp saml del inle visas alt sådana omslän-digheier föreligger all beialningen kan anses som ordinär.

En betalning av skuld till närstående går åler, om den gjorts senare än sex månader före fristdagen och med annal än sedvanliga beialningsmedel, i förlid eller med avsevärt belopp. Har beialningen gjoris dessförinnan men senare än Ivå år före fristdagen, går den åler, om det inte visas att gäldenären vid betalningen hade ulmätningsbar egendom som uppenbari molsvarade hans skulder.

Vad som i första och andra styckena sägs om återvinning av betalning äger motsvarande tillämpning när kvittning skett, om borgenären enligt 121 6 ej varit berättigad att kvitta i konkursen.

Förvaltaren skall så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om boets fillständ, så ock om orsakerna till gäldenärens obeslånd, såvitt de kunnat utrönas. I berättelsen skall upptagas en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida förhällande har förekommit som kan föranleda återvinning lill konkursboet och huruvida skälig anledning förefinnes lill antagande, atl gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbroll. Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika anmärkt, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen. Finns del skälig anledning lill antagande all gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sädan företrädare som avses i 199 b 6 har förfarit på etl sådant säll all näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall även det angivas jämte grunden för antagandet.

Förvaltaren skall så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens insolvens, såvitt de kunnat utrönas och därvid om möjligl ange vid vilken tidpunkt obeslåndel kan antas ha inträtt. 1 berättelsen skall vidare upplagas en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida förhållande har förekommit som kan föranleda återvinning till konkursboet och huruvida skälig anledning förefinnes fill antagande, atl gäldenären gjort sig skyldig fill gäldenärsbroll. Förefinnes anledning lill antagande, som nyss sagts, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika anmärkt, vilket bokföringssystem han har till-lämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen. Finns det skälig anledning till antagande atl gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 199 b 6 har förfarit på etl sådant sätt att näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall även del angivas jämte grunden för antagandet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

Är gäldenären ell akiiebolag eller en ekonomisk förening, skall förvaharen i berälielsen även uppge huruvida det finns skälig anledning anta att någon enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975: 1385) eller lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar är skyldig att till bolaget eller föreningen återbära olovlig vinsluldelning eller annan olovlig utbelalning eller utge skadestånd. I aktiebolags konkurs skall i berälielsen också, om anledning lill del finns och om del är möjligl, anges vid vilken lidpunkl skyldighet kan antas ha inträn enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen för bolagets styrelse atl upprätta en särskild balansräkning. Är gäldenären etl handelsbolag, skall anges huruvida det finns skälig anledning anla alt bolagsman är skyldig atl enligt lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag uige ska-deslånd lill bolaget.

Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid fogad, skall av förvaltaren ulan dröjsmål tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten samt varje borgenär, som det begär.

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för gäldenärsbrott, skall han omedelbart undertätla allmän åklagare därom och därvid angiva grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvallningen kommer fram all gäldenären kan misslänkas för annal brott av ej ringa beskaffenhet, som har samband med verksamheten. Kan del misslänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, nägon sädan företrädare som avses i 199 b 8 har förfarit pä elt sådant sätt all näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grunden för misstanken.

100 a 6''
Den som enligt 29 a § skall anses I konkurs/år icke göras gällande
som närslående lill gäldenärenfår i fordran på lön, arvode eller pension
konkurs icke göra gällande fordran i vidare mån än som kan anses ska
pa lön, arvode eller pension i vidare ligt med hänsyn fill gjord arbetsin-
mån än som kan anses skäligt med sats, verksamhetens lönsamhet och
hänsyn till gjord arbetsinsats, verk- omständigheterna i övrigt. Den som
samhetens lönsamhet och omstän- enligt 29 a § skall anses som när-
digheterna i övrigl oc/i i intet fall för slående till gäldenären får i intet
längre lid tillbaka än etl är innan fall göra gällande fordran på lön,
konkursansökningen gjordes. arvode eller pension för längre lid

tillbaka än etl är innan konkursan
sökningen gjordes.
' Senaste lydelse 1975:244. 106

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren och fillsynsmyndighelen skriftlig uppgift om orsakerna fill gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. Samfidigt skall anmärkas, om del har förekommit förhällande som kan föranleda återvinning till konkursboet och om det finns skälig anledning antaga all gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbroll. Finns anledning fill sådant antagande, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, skall vidare anmärkas, vilket bokföringssystem han har till-lämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. 1 sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen ingivas. Finns det skälig anledning fill antagande atl gäldenären eller, om denne är en juridisk person, nägon sädan företrädare som avses i 199 b 8 har förfarit pä ell sådant sätt atl näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall även det angivas jämte grunden för antagandet.

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas och därvid om möjligl ange vid vilken lidpunkl obeståndet kan antas ha iniräti. Samtidigt skall anmärkas, om det har förekommit förhällande som kan föranleda ålervinning till konkursboet och om det finns skälig anledning antaga alt gäldenären gjort sig skyldig till gäldenärsbrott. Finns anledning till sådant antagande, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senasle året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, skall vidare anmärkas, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. 1 sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen ingivas. Finns det skälig anledning till anlagande atl gäldenären eller, om denne är en juridisk person, nägon sådan företrädare som avses i 199 b 6 har förfarit på ett sådant sätt atl näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall även det angivas jämte grunden för antagandet.

Är gäldenären en aktiebolag, en ekonomisk förening eller etl handelsbolag, skall förvaltaren samtidigt som uppgift lämnas enligt andra stycket, lämna sådana uppgifter som avses i 55 § andra stycket.

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld skall förvaltaren anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Finns ej löne- eller pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämte uppgifter enfigt andra styckel tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten snarast och senast en månad

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

från konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligga, får konkursdomaren bevilja uppskov.

Om förvaltaren finner atl gäldenären kan misslänkas för atl ha gjort sig skyldig till gäldenärsbrott, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och därvid angiva grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvallningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för annal brott av ej ringa beskaffenhet, som har samband med verksamheten. Kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sädan företrädare som avses i 199 b 6 har förfarit pä ell sådant säll all näringsförbud enligt samma paragraf kan meddelas, skall förvaltaren omedelbart undertätla åklagaren om detta och ange grunden för misstanken.

1. Denna lag träder i kraft den 198 .

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarandet i fråga om en konkurs i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet.

3. I fråga om rättshandling eller åtgärd som har ägt rum före lagens ikraftträdande får 30-35, 37 och 38 66 i sin äldre lydelse åberopas, om det medför frihet från återvinning.

I fråga om fordran på lön, arvode eller pension som avser tiden före lagens ikraftträdande får 100 a 6 i sin äldre lydelse åberopas, om det medför atl fordringen kan göras gällande i konkursen.

1 fråga om rält fill kvittning under konkurs fär 121 6 i sin äldre lydelse åberopas om borgenär ägt kvitta enligt den bestämmelsen och fordringarna stod mot varandra vid lagens ikraftträdande.

109

Bilaga 6 Prop. 1986/87:90

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Eko-kommissionens delbetänkande (SOU 1983:60) Återvinning i konkurs

Yttranden över Eko-kommissionens delbetänkande (SOU 1983:60) Återvinning i konkurs har avgetls av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket (DV), rikspolisstyrelsen (RPS), kommerskollegium, Kungl Bankinspektionen, riksskatteverkel (RSV), riksrevisionsverket (RRV), statens industriverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, Uppsala fingsräll, länsstyrelsen i Malmöhus län, juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund, utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen (USS), Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges Industriförbund, SHIO-Familjeföretagen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Handels-kammarförbundet, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Kooperativa förbundet (KF), Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Konungariket Sveriges stadshypolekskassa, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoleksinsfitulion. Svenska Inkassoföreningen, Finansbolagens Förening, Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges ackordscenlral. Föreningen auktoriserade revisorer FAR, Svenska revisorssamfundet SRS, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund och Sveriges Redovisningskonsullers Förbund SRF.

RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardislrikl saml frän länsäklagarna i Kalmar, Värmlands, Örebro och Uppsala län.

Kommerskollegium har bifogat yttrande från Skånes Handelskammare och upplyst all Stockholms Handelskammare anslutit sig lill detta yttrande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har, utöver yttrande frän Skånes Handelskammare, bifogat yttranden frän kronofogdemyndigheterna i Helsingborg och Malmö.

Sveriges Industriförbund, SHIO-Familjeföretagen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Grossistförbund och Sveriges Köpmannaförbund har inkommit med gemensamt yttrande och redovisas i del följande såsom Sveriges Industriförbund m.fl.

Post- och Kredilbanken, PK-banken, har förklarat sig instämma i Svenska bankföreningens yttrande. Sveriges ackordscenlral, som inkommit med eget yttrande, har förklarat sig instämma i Svenska bankföreningens yttrande i övriga frågor.

110

Bilaga 7 Prop. 1986/87:90

De remitterade lagförslagen

Förslag till Konkurslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 6

Genom konkurs kan en gäldenärs samtliga tillgångar tvångsvis las i anspråk för betalning av hans skulder i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag. Under konkurs omhändertas tillgångarna för borgenärernas räkning av konkursboet.

En gäldenär som är pä obestånd skall efter egen eller en borgenärs ansökan försättas i konkurs, om inte annal är föreskrivet.

Med obestånd (insolvens) avses atl gäldenären inle kan rätteligen betala sina skulder och all denna oförmåga inte är endast tillfällig.

Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare. Förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsynsmyndighet.

Ett konkursbo som är pä obeslånd kan försättas i konkurs.

Vad som är föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådana fall gälla konkursboet.

Med panträtt i fast egendom jämställs vid tillämpningen av denna lag annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen och inle grundas på utmätning eller betalningssäkring.

Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas också i fräga om borgenär med rätt att hälla kvar lös egendom till säkerhet för fordran (relentionsräit).

Om det i nägon annan lag har meddelats nägon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Ill

2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m. m. Prop. 1986/87:90

Konkursansökan m.m.

1 6

Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som gör rätlen behörig, om de inle är kända.

En ansökan skall avvisas om det inte av den framgår vilken lingsräii som är behörig och sökanden inle följer ett föreläggande att avhjälpa brislen.

Har en konkursansökan gjoris hos en tingsrätt som inle är behörig, skall rätlen genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt vad dessa visar är behörig och undertätla sökanden. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten.

Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och andra handlingar som rör boel.

Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boel skall försältas i konkurs, skall lill ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efler den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. Har inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares namn och postadress lämnas.

Görs ansökningen av en borgenär, skall han vid ansökningen lämna uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet. Han skall även i original eller kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa. Ansökningshandlingen och de handlingar som har bifogats denna skall ges in i två exemplar.

En ansökan skall avvisas om den i de avseenden som avses i 3 eller 4 6 eller i övrigt är så bristfällig atl den inte kan läggas till grund för prövning i sak och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa bristen.

Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller har en domstol enligt
lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis all utmätning för en fordran
får äga rum, skall detta godtas som slöd för behörighet atl begära gälden
ären i konkurs, även om avgörandet inte har vunnit laga kraft. Detta gäller
dock inte om en domstol har förordnat att avgörandet inle fär verkställas.
En fordran som har fastställts genom skiljedom skall ocksä godtas, om
skiljedomen fär verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 6 utsökningsbalken och 112

en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 8 i Prop. 1986/87:90 samma kapitel.

I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall borgenären styrka sin behörighet atl begära gäldenären i konkurs.

Bevisning om obeslånd

En uppgift av gäldenären atl han är insolvent skall godtas, om del inle finns särskilda skäl att inte göra del.

8§

Om inte annal visas, anses en gäldenär vara insolvent, om del vid verkslällighel enligt 4 kap. ulsökningsbalken inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen har visat sig alt han saknat tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Detsamma gäller, om gäldenären har förklarat sig ställa in sina betalningar.

En gäldenär, som är eller senare än ett år före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125), skall om inle annat visas anses insolvent, om

1. gäldenären har uppmanals av en borgenär all betala klar och förfallen
skuld men underlåtit alt göra detta inom en vecka och

2. borgenären begär gäldenären i konkurs inom tre veckor därefter och
om skulden dä ännu inle är betald.

Borgenärens uppmaning skall innehålla en upplysning om att en konkursansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären. Delgivning enligt 12 6 delgivningslagen (1970:428) får ske endast om del finns anledning att anta atl gäldenären har avvikit eller pä annal sätt håller sig undan.

Konkurshinder 10 8

En borgenär har inte rält alt fä gäldenären försatt i konkurs, om

1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären,

2. tredje man har ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran och konkursansökningen strider mol villkoren för säkerhetens ställande,

3. borgenärens fordran inte är förfallen lill betalning och betryggande säkerhet erbjuds av iredje man.

Med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man avses även borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.

Säkerheisålgärder II 6

Om det finns sannolika skäl för bifall lill en konkursansökan och om det
finns skäl att anla atl gäldenären skaffar undan egendom, fär rälien, om det
finns särskild anledning, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom i
avvaktan på atl ansökningen prövas. 113

8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 90. Bilagedel

1 fråga om en sädan säkerhetsåtgärd fillämpas vad som gäller om kvar- Prop. 1986/87:90 stad för fordran som beviljas enligt 15 kap. rältegångsbalken, om inte något annat följer av denna lag. Delta gäller dock inte bestämmelsen i 16 kap. 15 6 andra styckel utsökningsbalken.

Rätten får medge undantag från beviljad kvarstad.

12 6

Om del finns sannolika skäl för bifall lill en konkursansökan och om det finns skäl att anta alt gäldenären genom alt resa utomlands undandrar sig en skyldighet eller överträder etl förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får rätlen, om del finns särskild anledning till del, förbjuda gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om ett sådant reseförbud meddelas fär i samband därmed eller senare gäldenären åläggas all lämna ifrån sig sill pass till den kronofogdemyndighet som rätten bestämmer. Gäldenären fär häktas om del är uppenbart otillräckligt med ell reseförbud.

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första slyckel även pä den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidalor som har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansökningen kom in till tingsrätten.

Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 66 rättegångsbalken, om inte något annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inle hindras av att säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten.

13 6

Frågor om säkerhetsåtgärder enligt 11 eller 12 6 tas upp på begäran av en borgenär. Innan rätlen meddelar beslul i frågan skall gäldenären ges tillfälle all yttra sig, om del lämpligen kan ske.

Rätten får hålla förhandling för prövning av fråga om säkerhetsåtgärd. Beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6 kap. 116. Till förhandlingen skall gäldenären och borgenären kallas.

Etl beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären alt lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären.

Prövning av konkursansökan m. m. 14 6

Upptas en gäldenärs konkursansökan, skall rätten genast pröva ansökningen.

Gäldenärens konkursansökan skall dock prövas vid en förhandling, om

1. det med hänsyn till fillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finns särskilda skäl att inte godta uppgiften om gäldenärens insolvens, eller

2. ansökningen avser ell dödsbo som inte stär under förvaltning av boutredningsman och ansökningen inle har gjorts av samfiiga delägare.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom
in till rätlen. Om del finns särskilda skäl får den hållas senare, dock senast
inom en månad. Till förhandlingen skall gäldenären kallas. I fall som avses
i andra slyckel 2 skall även de dödsbodelägare som inte har biträtt ansök- 114

ningen kallas. Ansökningen kan prövas slutligt äveri om gäldenären uteblir Prop. 1986/87:90 från förhandlingen. I kallelsen skall han upplysas om detta.

En konkursansökan som avses i andra styckel 2 skall förklaras vilande, om det görs en framställning om alt dödsboels egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Om dödsboels egendom avträds till förvaltning av boutredningsman, förfaller konkursansökningen.

15 6

En kallelse som avses i 14 6 tredje slyckel får delges enligt 12 6 delgivningslagen (1970:428) endast om det finns anledning alt anta all gäldenären har avvikit eller på annal sätt häller sig undan. Delgivning enligt 15 6 första stycket delgivningslagen får ske även när gäldenären vistas pä känd ort utomlands, om delgivning annars inte kan ske här i landet och rätten med hänsyn till omständigheterna finner att det inle är skäligt att kräva att delgivningen verkställs utomlands.

16 6

Upptas en borgenärs konkursansökan, skall rätlen sälta ut en förhandling för prövning av ansökningen.

Förhandlingen skall hållas inom två veckor från del all ansökningen kom in lill rätten. Om det finns särskilda skäl fär den hållas senare, dock senast inom sex veckor. Till förhandlingen skall parterna kallas. Parterna skall i kallelsen upplysas om den i 19 6 föreskrivna påföljden av all part uteblir.

I kallelsen lill gäldenären skall denne föreläggas att svara pä konkursansökningen vid förhandlingen. I kallelsen skall även anges atl gäldenären inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen skriftligen medger ansökningen och rätten inte särskilt underrättar honom om atl förhandlingen ändå skall hållas.

17 8

I fräga om kallelser enligt 16 6 tillämpas 15 6. Gäldenären skall samtidigt delges de av borgenären ingivna handlingarna.

Om delgivning med gäldenären sker enligt 15 8 delgivningslagen (1970:428), får rätten förordna atl gäldenärens egendom sätts under särskild vård. Kostnaden för vården skall betalas av borgenären.

18 8

Om gäldenären före förhandlingen medger en borgenärs konkursansökan, skall rätten genast pröva ansökningen.

Om rätten med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan anledning finner alt del finns särskilda skäl mot antagandet atl gäldenären är insolvent, skall konkursansökningen dock prövas vid förhandlingen. Rätten skall genast underrätta gäldenären om detta.

Behöver frågan om atl försälta gäldenären i konkurs inle prövas vid förhandlingen, skall denna ställas in och borgenären genast underrättas om detta.

19 8

Uteblir borgenären frän förhandlingen skall ärendet avskrivas, om inte

gäldenären medger ansökningen. 115

Ansökningen får prövas slutligt även om gäldenären uteblir från för- Prop. 1986/87:90 handlingen.

20 6

En förhandling där frågan om att försätta gäldenären i konkurs skall prövas får skjutas upp på en parts begäran när det finns särskilda omständigheter. Uppskov fär dock inte ulan synnerliga skäl meddelas om sökanden motsätter sig del. Endast om det är absolut nödvändigt fär uppskovet göras längre än fyra veckor.

21 8

Om flera konkursansökningar mol samma gäldenär är anhängiga samtidigt och om en annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall del vad gäller frågor som är beroende av liden för konkursansökan anses som om konkursbeslulel har grundats på den ansökan som kom in först.

22 6

En konkursansökan får inte återkallas sedan beslut om konkurs har meddelats. Även om gäldenären själv har ansökt om konkursen eller medgett en borgenärs konkursansökan, skall dock högre rätt upphäva beslutet, om gäldenären efler att ha överklagat visar att han är solvenl.

23 6

1 fråga om rättegångskostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. rättegångsbalken i lillämpliga delar. Bestämmelsen i 18 kap. 2 6 skall dock inle tillämpas. En borgenär får, utan hinder av 14 8 samma kapitel, göra gällande fordran på ersättning för rättegångskostnad i den ordning som gäller för andra fordringar i konkursen.

Åtgärder vid konkursbeslui m.m.

24 6

När etl beslul om konkurs meddelas, skall tingsrätten

1. genast bestämma tidpunkt för del sammanlräde vid vilket gäldenären
skall avlägga bouppleckningseden (edgångssammanlräde),

2. snarast, efler att ha hört tillsynsmyndighetens mening, utse förvaltare,

3. kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borgenär som ansökt om gäldenärens försättande i konkurs till edgängssammanträdet.

Konkursbeslutet skall genast kungöras. Genom kungörelsen kallas borgenärerna lill edgångssammanträdel.

25 6

Om högre rält upphäver etl beslul om konkurs, skall tingsrätten genast
kungöra den högre rättens beslul. Egendomen i boel skall återställas till
gäldenären i den mån den inle behövs för betalning av konkurskostnaderna
och andra skulder som boel har ådragit sig. 116

Överflylining av en konkurs Prop. 1986/87:90

26 6

Om det sedan ett beslut om konkurs har meddelats finns synnerliga skäl för all handlägga konkursen pä någon annan ort, kan rälien efler samråd med fingsrätten på den andra orten bestämma atl konkursen skall handläggas av den senare domstolen.

3 kap. Verkningar av konkurs

Gäldenärens förlust av sin rådighel 1 6

Sedan elt beslul om konkurs har meddelats, fär gäldenären inle råda över egendom som hör till konkursboet. Han fär inte heller åla sig sädana förbindelser som kan göras gällande i konkursen.

En rättshandling mellan gäldenären och någon annan som företas senast dagen efler den då kungörelsen om konkursbeslulel var införd i Post- och Inrikes Tidningar skall utan hinder av vad som sägs i I 6 gälla, om del inle visas all den andre kände till beslutet eller atl det förekom omständigheter som gav honom skälig anledning att anla atl gäldenären var försatt i konkurs. Överlåtelse av eller annal förfogande över egendom som på grund av detta skall gälla, skall likväl, om konkursboet utan oskäligt uppehåll yrkar del, gå åler mot alt boel ersätter den andre vad han har ulgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.

Infriar någon en förpliktelse mol gäldenären efler den lidpunkl som anges i första slyckel, skall det tillgodoräknas honom om det av omständigheterna framgår att han var i god tro. En uppsägning eller annan liknande rättshandling mol eller av gäldenären som sker efter sagda tidpunkt skall gälla, om det av omständigheterna framgår atl den andre var i god tro och del är uppenbart oskäligt all rättshandlingen blir ogiltig mol konkursboet.

Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse eller pantsällning av löpande skuldebrev, akliebrev eller vissa andra jämförbara värdehandlingar.

Egendom som ingår i elt konkursbo

Till ett konkursbo räknas, i den mån inte något annal följer av 2 6, all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är sädan att den kan utmätas.

Till konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras boet genom återvinning enligt 4 kap.

Gäldenären får behälla lön och inkomst som vid ulmälning jämställs med
lön och som inte betalts ut vid konkursens början saml inkomst av sådant
slag som gäldenären förvärvar därefter. Detta gäller dock inle i den män
inkomsten, efler skatteavdrag, uppenbart överstiger vad som behövs för 117

gäldenärens och hans familjs underhåll samt för annan underhållsskyldig- Prop. 1986/87:90 het som gäldenären har.

Vad som sägs om lön tillämpas också i fråga om periodiskt utgående ersättning för utnyttjande av rält till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant och i fråga om belopp som utgår som pension eller livränta. Om rälien lill pension eller livränta är sädan all den kan utmätas, får dock konkursboet förfoga över den.

Gäldenären är skyldig atl underrätta förvaltaren om sådan inkomst som avses i första och andra styckena. Vill förvaltaren göra anspråk pä inkomsten, skall han underrätta arbetsgivare eller annan som skall utge förmånen. Innan sädan underrättelse har lämnats får förfallet belopp betalas ul fill gäldenären.

Gäldenären har rätt att av konkursboet fä ut sädan egendom som enligt 5 kap. 1, 2 och 4 66 ulsökningsbalken undantas från utmätning.

I stället för 5 kap. 1 6 7 ulsökningsbalken gäller att, om någon annan utväg till försörjning saknas, nödvändigt underhåll får betalas av konkursboet till gäldenären och hans familj eller annan underhållsberättigad under en månad frän den dag dä beslutet om konkurs meddelades eller, om det finns synnerliga skäl för det, under längre fid.

I ett dödsbos konkurs tillkommer en sådan förmån som avses i första stycket den dödes efterlevande familj. I stället för andra stycket gäller 18 kap. 5 8 andra styckel ärvdabalken.

Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor som avses i 4 och 5 56 skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. Myndigheten skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslul gäller omedelbart, även om del överklagas. Beslutet skall efter ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden motiverar det.

Tillsynsmyndighetens beslut i ett ärende som avses i första stycket får överklagas av den vars rätt berörs av beslutet. I fräga om sådan besvärstalan tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmätning av lön.

Utmätning vid konkurs

Sedan beslul om konkurs har meddelats, fär egendom som hör till konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären. Om det ändå sker, är åtgärden utan verkan.

Utan hinder av konkurs fär ändå egendom, i vilken panträtt för viss fordran gäller, utmätas för fordringen.

Har utmätning hos gäldenären skett innan beslut om konkurs meddelats,
skall verkställigheten fortgå ulan hinder av konkursen, om inte nägot annat
följer av andra eller tredje styckel. Om ulmätningssökanden inte hade 118

panträtt och om den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen Prop. 1986/87:90 skall gå äter, skall belopp, som enligt utsökningsbalken skulle ha betalts till utmätningssökanden eller annan borgenär som inte hade panträtt, i stället redovisas till förvaltaren.

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det behövs för all borgenärers rält skall kunna tas till vara eller om det finns några andra synnerliga skäl för det. Uppskov får begäras även av en borgenär vars rält kan bero därav. Om en auktion är utsatt, skall konkursboet beiala den kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Om ulmätningssökanden inle hade panträtt och den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen skall gä åter, skall även utmätningen gå åter om förvaltaren begär det innan egendomen har blivit såld.

Rättegång vid konkurs m.m.

Pågår en rättegång mellan gäldenären och nägon annan om sådan egendom som hör till konkursboet, fär konkursboet överta gäldenärens talan. Om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar gäldenärens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. Egendomen fär inte så länge konkursen pägär utmätas för en fordran som kan göras gällande i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan, tillämpas beträffande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad som i rättegångsbalken föreskrivs om den till vilken överiätelse har ägt rum enligt 13 kap. 7 § samma balk.

Förs lalan mol gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i konkursen, får konkursboet inträda i rättegången tillsammans med gäldenären.

Gäldenären skall underrätta domstolen om konkursen i de fall som avses i första och andra styckena. Domstolen skall lämna konkursboet meddelande om rättegängen.

10 6

Anser förvaltaren att ett förlikningsanbud angående en osäker eller tvistig tillgäng bör antas, får gäldenären själv utföra tvisten om han ställer säkerhet för vad som bjuds genom förlikningen.

4 kap. Återvinning tiil konkursbo

Inledande beslämmelser

1 6

Ålervinning lill konkursbo fär på begäran av boel ske i enlighet med vad som anges i delta kapitel. Ålervinning får dock inle ske av

1. betalning av skatt eller avgift som avses i I 6 lagen (1971:1072) om förmänsberättigade skattefordringar m.m., om fordringen var förfallen till betalning,

2. betalning av eller förmånsrätt för underhällsbidrag enligt giftermåls-eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet var förfallet lill betalning och den underhållsberättigade inte har gynnats på ett otillbörligt sätt. 119

Prop. 1986/87:90

Med fristdag avses dagen dä ansökningen om gäldenärens försällande i konkurs kom in till lingsräiten.

Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med fristdag i stället dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det all verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes.

Har etl dödsbo avträtls till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.

Som närstående till gäldenären anses den som är gift med gäldenären eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led fill gäldenären eller är besvägrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller sä att den ene är gift med den andres syskon samt den som på annat sätt står gäldenären personligen särskilt nära.

Som närstående lill en näringsidkare eller en juridisk person anses vidare

1. den som har en väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som är grundad pä andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse,

2. den som inle ensam men tillsammans med en närstående till honom har sådan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som sägs under I,

3. den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen bedriver,

4. den som är närstående lill någon som enligt 1 -3 är närstående.

Avhändelse av fast egendom anses inte ha ägt rum förrän lagfart har sökts.

Förutsällningar för ålervinning 56

En rättshandling, varigenom pä ett otillbörligt sätt en viss borgenär har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna eller hans skulder har ökats, går åter, om gäldenären var eller genom förfarandet blev insolvent samt den andre kände till eller borde ha känt fill gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.

Företogs rättshandlingen gentemot någon som är närstående till gäldenären skall denne anses ha sådan kännedom som anges i första stycket, om det inte görs sannolikt att han varken hade eller borde ha haft sådan kännedom.

Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före fristdagen, gär den äter
endast om den har företagits gentemot någon närstående lill gäldenären. 120

6 8 Prop. 1986/87:90

En gåva går åler, om den har fullbordats senare än sex månader före frisldagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än etl är eller, när den har skett lill någon som är närstående till gäldenären, tre är före frisldagen går äter, om del inle visas all gäldenären efler gåvan hade kvar ulmälningsbar egendom som uppenbart molsvarade hans skulder.

Första slyckel gäller även köp, byte eller annal avtal, om det med hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppenbart, atl avtalet delvis har egenskap av gåva.

Understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande till gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från återvinning enligt denna paragraf.

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått frän egendom mol all en fordran mol honom har lagts ul pä hans lott, gär i motsvarande män äter, om bodelningshandlingen har kommit in lill rätlen senare än tre är före fristdagen och det inle visas alt gäldenären efler bodelningen hade kvar ulmälningsbar egendom som uppenbart molsvarade hans skulder.

Betalning av lön, arvode eller pension, som har sketl senare än sex månader före frisldagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt, går åter till belopp motsvarande överskottet.

Har betalningen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när den sketl lill nägon som är närstående lill gäldenären, tre är före fristdagen, gär den åter i motsvarande mån, om det inle visas alt gäldenären efler betalningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Överföring av medel till pensionsstiftelse, som har sketl senare än sex månader före frisldagen och som har medfört atl stiftelsen fåll överskoll pä kapitalet, gär äter lill belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ell år eller, när åtgärden väsentligen har gynnat gäldenären eller närslående till honom, tre år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om del inle visas att gäldenären efter överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart molsvarade hans skulder.

Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första styckel går äter, om överföringen har skett senare än tre månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller närstående till honom, går den också åler, om åtgärden har skett dessförinnan men senare än tvä år före frisldagen och del inte visas all gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel till personalstiftelse gär äter, om överföringen har
sketl senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dess
förinnan men senare än etl är eller, när åtgärden väsentligen har gynnat
gäldenären eller närstående till honom, tre år före frisldagen, går den åler, 121

om del inte visas atl gäldenären efler överföringen hade kvar utmätnings- Prop. 1986/87:90 bar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier m.m. finns del föreskrifter 1117 6 lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

10 8

Betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före fristdagen och som har gjoris med annal än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning, går äter, om den inle med hänsyn fill omständigheterna ändå kan anses som ordinär. Har betalningen skett fill nägon som är närstående fill gäldenären dessförinnan men senare än två år före frisldagen, gär den åter, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Vad som i första stycket sägs om ålervinning av betalning tillämpas också när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller 16 6 inte hade varit berättigad atl kvitta i konkursen.

11 6

Betalning för en växel eller en check går äter i de fall som avses i 10 6 endast i den mån den som mottog betalningen hade kunnat vägra att göra det ulan att förlora växel- eller checkrätl mot någon annan hos vilken han kunde erhålla täckning.

Om återvinning av en betalning är utesluten fill följd av vad som sägs i första stycket, är den som skulle ha burit den slutliga förlusten om betalningen hade uteblivit skyldig all utge ersättning under samma förutsättningar som hade gällt för återvinning, om betalningen hade skett till honom som borgenär.

12 8

Säkerhet som gäldenären har överlämnat senare än tre månader före frisldagen går åter, om den inle var betingad vid skuldens tillkomst eller inte har överlämnats ulan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Har säkerheten överlämnats lill någon som är närslående till gäldenären dessförinnan men senare än tvä är före fristdagen, gär den äter under angivna förutsättningar, om det inle visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Med överlämnande av säkerhet jämställs annan åtgärd av gäldenären eller borgenären som är avsedd all trygga borgenärens rätt.

När säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål som sägs i första styckel anses föreligga om ansökan har gjorts senare än pä den inskrivningsdag som inträlTar näst efter tvä veckor frän skuldens tillkomst.

13 6

Förmänsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom utmätning gär åler, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett till förmän för nägon som är närstående till gäldenären, går förmänsrätten eller betalningen ocksä åter, om förmänsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två är före frisldagen och det inle visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Förmånsrätt pä grund av betalningssäkring går åler, om förmänsrätten 122

har inträtt senare än tre månader före fristdagen.

Verkan a v återvinning Prop. 1986/87:90

14 8

Vid återvinning skall den egendom som gäldenären har ulgett återbäras lill konkursboet.

Den som har lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rätt att återfå vad han har ulgett. Detta gäller dock inle etl sådant vederiag som inle har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade eller borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna detta.

Finns den egendom som skall återbäras enligt första eller andra styckel inle i behåll, skall ersättning för dess värde utges. Är återbäring av viss egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, kan del medges honom att utge ersättning i egendomens ställe.

15 8

Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den avkastning som belöper pä tiden efter det atl återvinning påkallades. Utgörs egendomen av ett penningbelopp eller skall ersättning utges för egendomens värde, utgår ränta enligt 5 6 räntelagen (1975:635) till och med den dag dä skyldighet att återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och enligt 6 6 räntelagen för tiden därefter.

Skall någon återbära egendom vid återvinning enligt 5 6, kan han förklaras skyldig atl utge även avkastning som belöper på liden från det all han mottog egendomen fill dess att återvinning påkallades. Ränta för sådan tid beräknas enligt 5 6 räntelagen.

Den som har lagt ned nödvändig eller nyttig kostnad pä egendom som återbärs har rätt lill ersättning för denna, om det inle finns särskilda skäl mot det.

Återvinns en säkerhet som grundas pä inteckning, skall inteckningshandlingen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen, tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan del inle ske, skall ersättning utges.

16 6

Har tredje man ställt egendom som säkerhet för en förpliktelse av gäldenären och återfått säkerheten sedan gäldenären har fullgjort förpliktelsen, är den som har äterställt säkerheten inte skyldig atl vid återvinning återbära mer än vad som överstiger säkerhetens värde, om han inle kan återfå denna och inte heller, när han återställde säkerheten, kände lill eller borde ha känt till gäldenärens insolvens.

Tredje man är skyldig atl till borgenären eller, om konkursboet begär del, direkt till boet pä nytt utge säkerheten eller ersätta dess värde under samma förutsättningar som skulle ha gällt för återvinning av fullgörelsen, om den i stället hade skett lill honom.

Första och andra styckena tillämpas också när tredje man har ingått borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort förpliktelsen.

17 8

Skyldighet för nägon annan än konkursboet alt enligt 14, 15 eller 16 6 utge
egendom eller ersättning, återställa eller fillhandahälla en inteckningshand
ling eller pä nytt ställa säkerhet eller borgen kan jämkas, om det finns
synnerliga skäl. 23

18 6 Prop. 1986/87:90

Om egendom som kan återvinnas har överlåtils lill annan, har konkursboet samma rätt lill återvinning mol denne, om han kände till eller borde ha känt till de omständigheter som grundar denna rält.

Talan om ålervinning m.m.

19 8

Återvinning påkallas av förvaltaren genom väckande av talan vid allmän domstol, genom anmärkning mot bevakning eller genom invändning mot annat yrkande som framställs mol konkursboet. Om förvaltaren inle vill påkalla återvinning och inte heller ingår förlikning i saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän domstol. För återgång av förmånsrätt som har vunnits genom utmätning eller genom betalningssäkring behövs inte någon särskild åtgärd.

Talan vid allmän domstol får väckas inom ett är från dagen för konkursbeslulel. Talan får även väckas inom sex månader från det all anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt sig fast egendom eller är det fråga om återgång av en bodelning, får talan även väckas inom sex månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen gavs in till rätten.

En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt atl få ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden täcks av vad som har kommit boet till godo genom rättegången.

20 6

Den som med anledning av återvinning får en fordran i konkursen är, oavsett om bevakningsförfarande har anordnats eller inle, berättigad att vid återbäring till boet avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning enligt tidigare utdelningsförslag, om fordringen då hade varit känd. Vid senare utdelning skall utdelning beräknas för vad som kan återstå av en sådan fordran.

5 kap. Fordringar i konkurs

Fordringar som kan göras gällande

1 8

I konkurs fär endast en fordran som har uppkommit innan konkursbeslulel meddelades göras gällande, om inte något annat följer av 3 kap. 2 8.

En fordran får göras gällande i konkurs även om den är beroende av villkor eller inte är förfallen fill betalning.

2§

I konkurs får inte fordran på lön, arvode eller pension göras gällande i den mån fordringen uppenbari överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigl.

Den som enligt 4 kap. 3 6 skall anses som närstående till gäldenären får
inte göra gällande sådan fordran i vidare mån än som kan anses skäligt med
hänsyn till vad som angetts i första stycket och inte i nägot fall för längre
tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes. 124

3 6 Prop. 1986/87:90

En fordran på pension fär i konkurs inte göras gällande lill den del den betalas av en pensionsstiftelse.

Fordringar med solidariskt betalningsansvar

Har fiera utfäst eller pä något annal sätt ådragit sig solidariskt betalningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning för borgenärens återstående fordran i en solidariskt ansvarig gäldenärs konkurs beräknas pä fordringens belopp utan avdrag för avbetalning som en medgäldenär har gjort,

1. om avbetalningen har sketl genom ackord, konkurs eller annan fördel
ning av en insolvent medgäldenärs bo,

2. om den har sketl senare än tre månader före den i 4 kap. 2 8 angivna frisldagen, eller

3. om och i den mån avbetalningen har medfört rätt för medgäldenären atl söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).

Har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs regressfordran och äger återvinning därav inte rum, skall dock avdrag göras.

Om utdelningen överstiger borgenärens återstående fordran, skall överskottet fördelas enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Hur utdelning för en fordran hos etl handelsbolag beräknas i en bolagsmans konkurs är föreskrivet i 2 kap. 20 6 lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

58-

När avbetalning har skett på en fordran för vilken flera är solidariskt ansvariga och utdelning till borgenären enligt 4 6 skall beräknas på elt högre belopp än den återstående fordringen, skall utdelningen beräknas gemensamt för borgenären och en medgäldenär som har en regressfordran. Borgenären har företräde till betalning framför medgäldenären. Om flera medgäldenärer har rält till betalning av del som återstår sedan borgenären har fåll sill, skall överskottet fördelas mellan dem enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Första styckel gäller i tillämpliga delar även när en medgäldenär gör gällande en regressfordran med anledning av vad han senare kan komma atl beiala utöver vad som bör belöpa på honom.

Om en borgenär uppbär utdelning i fall dä konkursgäldenären har ställt säkerhet i sin egendom för en regressfordran som en solidariskt ansvarig medgäldenär kan fä mol honom, minskas medgäldenärens rätt all utnyttja säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen har beräknats pä belopp som svarar mot säkerhetens värde.

Första slyckel tillämpas också när konkursgäldenären har en fordran hos medgäldenären som denne hade kunnat använda till kvittning.

125

7 6 Prop. 1986/87:90

Om en solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt skulden senare än tre månader före den i 4 kap. 2 6 angivna fristdagen, skall utdelning för den regressfordran som han därigenom har fått beräknas pä samma belopp som skulle ha tillämpats i fräga om utdelning till borgenären om skulden inte hade betalts. Har någon annan solidariskt ansvarig medgäldenär en regressfordran med anledning av en tidigare avbetalning, skall dock utdelningen fördelas mellan medgäldenärerna enhgt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.

Om en solidariskt ansvarig gäldenär har försatts i konkurs och om den konkursen inte har avslutats innan en medgäldenär försätts i konkurs, har den förres konkursbo rätt lill andel i överskott enligt 4 8 tredje stycket även om regressfordringen inte har bevakats i medgäldenärens konkurs.

Vad som sägs i 4-8 68 om solidariskt betalningsansvar tillämpas också i de fall där borgenären har fått pant eller annan säkerhet i iredje mans egendom.

Vissa fordringar som är beroende av villkor 10 6

Är en fordran beroende av ell villkor som innebär alt borgenären inle har rätt att utfå fordringsbeloppet om inte viss omständighet inträffar, skall utdelning för fordringen inte beräknas i etl utdelningsförslag om det saknas anledning all anta att villkoret kommer att uppfyllas.

Beräkning av ränta på fordringar under konkurs m.m.

11 6

För en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med ränta skall ränta beräknas lill den dag dä utdelningsförslagel upprättas eller, om medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen.

Om en fordran som är förenad med förmånsrätt men som inte löper med ränta hade kunnat göras räntebärande genom delgivning av stämning eller av ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande, skall ränta för den beräknas enligt 5 6 räntelagen (1975:635) från dagen för konkursbeslutet, om fordringen dä var förfallen lill betalning och annars från förfallodagen. Räntan skall beräknas till dag som avses i första slyckel.

För fordringar utan förmånsrätt beräknas ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till betalning av mer än beloppet av alla fordringar i konkursen ulan förmånsrätt, i förekommande fall inberäknal vid konkursbeslulel upplupen ränta. Ränta bestäms med lillämpning av första och andra styckena.

12 5

För en fordran som inte löper med ränta före förfallodagen skall utdelning

beräknas endast pä del belopp som efter fem procents åriig ränta utgör 126

fordringens värde nedan angiven dag, om fordringen dä inte var förfallen, Prop. 1986/87:90 nämligen

1. om fordringen utgår fullt eller med förmånsrätt, den dag då utdelnings
förslagel upprättas,

2. om fordringen inle är förenad med förmånsrätt och inte utgår fullt,
dagen för konkursbeslulel.

Betalas medel ul i förskott till borgenären för en fordran som avses i första stycket I och var fordringen då inle förfallen, skall utdelningen i stället beräknas efter fordringens värde pä betalningsdagen.

Värdering av vi.ssa fordringar 13 6

En fordran avseende en förmän som inle utgär i pengar skall vid utdelning uppskattas till skäligt belopp.

En fordran pä pension som inte är förfallen till betalning den dag då utdelningsförslagel upprättas, skall uppskattas fill det belopp som motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen sker med ledning av 2 och 3 65 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. En fordran pä ränta eller annan förmän som skall utgå under någons livstid och som inle är förfallen till betalning den dag då utdelningsförslagel upprättades, skall uppskattas med ledning av 3 8 angivna lag.

En fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gäller den dag då utdelningsförslagel upprättas. Betalas medel ut i förskott lill borgenären, sker beräkningen efler kursen på betalningsdagen.

14 8

Om en gäldenär som i en konkurs har fäll ackord återigen blir försatt i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär, vars fordran har satts ned genom ackordet, rält lill utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag för vad han redan har uppburit. Han får dock inte uppbära mer än vad han har rätt till enligt ackordet.

Första slyckel tillämpas ocksä när gäldenären har fäll ackord enligt ackordslagen (1970:847).

Kvittning i konkurs

15 8

En fordran hos gäldenären som fär göras gällande i konkursen kan av borgenären användas lill kvittning mol en fordran som gäldenären hade mol honom när konkursbeslulel meddelades. Detta gäller dock inte om kvittning var utesluten utom konkurs pä grund av fordringarnas beskaffenhet.

Är en fordran beroende av etl villkor som innebär atl borgenären har rätt
all fä ut fordringsbeloppet endast om viss omständighet inträffar, skall
borgenären fullgöra sin förpliktelse trots all han annars hade haft rätt all
kvitta. Om han visar alt villkoret har uppfyllts före den dag dä utdelnings
förslagel upprättades, har han emellertid rätt atl återfå motsvarande be
lopp i den mån det inte överstiger vad han har all fordra. Finns del
anledning atl anta alt villkoret kommer att uppfyllas senare, skall ell för
borgenären beräknat belopp avsättas när utdelningsförslagel upprättas. 127

16 6 Prop. 1986/87:90

En fordran mot gäldenären som har förvärvats genom en överlåtelse från tredje man senare än tre månader före den i 4 kap. 2 6 angivna fristdagen fär inte användas till kvittning mol en fordran som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran. Delsamma gäller om en fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sädan överiätelse och borgenären dä hade skälig anledning alt anta atl gäldenären var insolvent.

En borgenär som har satt sig i skuld till gäldenären under sädana omständigheter att det är atl jämställa med en betalning med annal än sedvanliga betalningsmedel får inte kvitta i den mån en sädan betalning hade kunnat bli föremål för återvinning.

17 6

En fordran pä ersättning som tillkommer en borgensman eller någon annan med anledning av en förpliktelse som han har infriat (regressfordran) anses vid tillämpningen av 15 och 16 86 ha förvärvals när hans förpliktelse grundades.

Även om bevakningsförfarande äger rum i konkursen, behöver en borgenär som har rätt atl kvitta inte bevaka sin fordran i den män den täcks av gäldenärens fordran. När kvittning inle får ske, får borgenären trots det på sin skuld avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning i konkursen, om hans fordran hade bevakats i rätt tid.

Överlåter boet en fordran sä atl en borgenär därigenom förlorar rätten till kvittning, skall boet gottgöra borgenären för detta.

6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.

Förbud mol näringsverksamhet under konkurs

1 6

En gäldenär som är en fysisk person fär inte under konkursen driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125). Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i

2 kap. 1 6 regeringsformen eller 1 kap. 1 6, 4 kap. I 6, 6 kap. I 6 eller
13 kap. 5 6 tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av förbudet.

Om näringsförbud efler särskild prövning finns det beslämmelser i lagen (1986:000) om näringsförbud.

Upplysnings- och närvaroplikl under konkurs 28

Gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och granskningsmän de upplysningar om boel som de begär.

Gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boel och pä begäran av förvaltaren närvara vid bouppteckningsförrätlningen. Är gäldenären en juridisk person och finns del flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet dock inte för en sädan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.

Vid förlikningssammanlräde och sammanlräde för prövning av ell ack
ordsförslag skall gäldenären närvara om han inte har laga förfall eller rälien
medger atl han uteblir. Atl gäldenären uteblir frän ett sammanlräde hindrar
inle alt de ärenden som skall förekomma på sammanträdet handläggs. 128

Bouppteckningsed . , Prop. 1986/87:90

Gäldenären skall inför rätten avlägga bouppteckningsed.

Gäldenären skall där göra de tillägg till eller ändringar i bouppteckningen som han anser behövs och med ed betyga atl bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är riklig, sä att del inte enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller upptagits någon fillgång eller skuld.

Bouppteckningseden skall avläggas vid elt edgångssammanlräde. Edgängssammanträdet skall hällas tidigast en och senast tvä månader efler konkursbeslulel. Sammanträdet får dock hällas senare, om del är nödvändigt med hänsyn lill konkursboels omfattning och beskaffenhet. Om gäldenären är förhindrad av laga förfall att dä avlägga eden eller om bouppteckningen lill följd av särskilda omständigheter då ännu inte har kommit in till rälien, skall rätten sä snart förfallet upphör eller bouppteckningen kommer in kalla gäldenären atl infinna sig för atl fullgöra edgången. Edgängssammanträdet skall trots del hällas på utsatt fid.

När del finns anledning lill det får rätten besluta att gäldenären skall avlägga eden inför en annan fingsräll. Är gäldenären sjuk fär eden avläggas där han vistas. Edgången fär inte fullgöras före edgängssammanträdet.

När det åligger en förmyndare atl avlägga bouppteckningsed är även den omyndige, om han har fyllt femton är, skyldig att pä yrkande av förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inle om del finns sådana särskilda omständigheter att anledning till edgången saknas.

Annan än gäldenären är skyldig atl pä yrkande av förvaltaren eller en borgenär avlägga bouppteckningsed eller beediga viss uppgift i bouppteckningen, om det kan antas alt sådan edgång är av betydelse för boutredningen.

När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall rälien kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yrkandet till förhandling inför rätten. Har yrkandet framställts av en borgenär, skall även denne kallas.

Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen kan ske eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga om edgångens fullgörande gäller 4 8 andra slyckel.

Tvångsmedel m.m.

Gäldenären får inle efter del alt konkursbeslulel har meddelats och innan
han har avlagt bouppieckningsed bege sig utomlands ulan rättens medgi
vande. Om det senare under konkursen finns skäl alt befara atl gäldenären
genom atl lämna landet undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna
lag, fär förbud meddelas honom all resa utomlands. Byter gäldenären
vistelseort, skall han meddela förvaltaren var han vistas. 129

9 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90. Bilagedel

Om det finns skäl all befara att gäldenären åsidosätter etl förbud atl resa Prop. 1986/87:90 utomlands, fär gäldenären åläggas atl lämna ifrån sig sill pass lill tillsynsmyndigheten.

Om del finns skäl atl befara alt gäldenären genom alt lämna den ort där han är bosatt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, fär förbud meddelas honom att lämna orten.

Ett beslul om reseförbud eller om åläggande för gäldenären atl lämna ifrån sig sitt pass meddelas av rälien på begäran av förvaltaren eller fillsynsmyndighelen. När del inte längre finns skäl för ell sådant beslul, skall beslutet omedelbart hävas.

Innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätten ge gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig, om del lämpligen kan ske och det inle är ulan betydelse. Rätlen får ocksä hålla förhandling i frågan. Till en sådan förhandling skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och gäldenären kallas.

Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären atl lämna ifrän sig sitt pass skall delges gäldenären.

Har gäldenären med anledning av ett beslul enligt 2 kap. 12 8 lämnat ifrän sig sill pass, skall rätten omedelbart efler konkursbeslulel pröva om gäldenären skall återfå passet. Om det finns skäl alt befara alt gäldenären åsidosätter elt förbud all bege sig utomlands, har han inte rätt att återfå passet.

Om gäldenären undandrar sig alt fullgöra vad som åligger honom enligt 2, 3, 5 eller 6 6 eller överträder ett reseförbud enligt 6 8, kan han efter omständigheterna antingen hämtas eller häktas. Detsamma gäller om del finns skäl alt befara alt gäldenären kommer all undandra sig en skyldighet eller överträda etl förbud som här har angetls.

Om någon annan än gäldenären undandrar sig alt fullgöra edgång som har förelagts honom enligt 5 8, kan han efter omständigheterna föreläggas vite, hämtas eller häktas.

Häktning i de fall som avses i första och andra styckena får ske endast om det finns synnerliga skäl lill del. Har gäldenären överträtt ell reseförbud enligt 6 6, skall han dock häktas om det inle är uppenbari alt del är onödigt.

Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.

10 6

Frågor om åtgärder enligt 9 8 eller om utdömande av förelagt vite prövas av rälien på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten.

Innan rätten beslutar i en fräga som avses i denna paragraf, skall rätten ge den som avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle alt yttra sig, om del lämpligen kan ske och del inte är ulan betydelse.

130

11§ Prop. 1986/87:90

Rätten fär hälla förhandling för att pröva en fräga som avses i 10 5. Har häktning begärts, skall förhandling hållas, om det inle är fara i dröjsmål.

Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om möjligl, den som avses med åtgärden kallas. Denne fär hämtas lill förhandlingen, om del finns skäl till det. Har han kallals lill förhandlingen eller kan del antas all han har avvikit eller pä annal sätt häller sig undan, hindrar det inle alt yrkandet prövas. 1 fråga om rätt till biträde och kostnadsersättning vid förhandling för prövning av etl häklningsyrkande tillämpas vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om räiiegångskosinader i brottmål.

Har rätten beslutat om häktning av nägon som inte var närvarande vid rälien, skall, så snart beslutet har verkställts, anmälan om detta göras hos rätlen. När en sädan anmälan har gjoris, skall förhandling i häklningsfrä-gan hällas snarast och senast fyra dagar efler del att häktningsbeslutet verkställdes.

Rätten skall med högst tvä veckors mellanrum hålla förhandling för att pröva om häktningen skall beslå. Finns del inle längre skäl för häktning, skall rälien omedelbart förordna att den häktade skall friges. Ingen får under konkursen hällas häktad längre tid än tre månader.

12 8

Om nägon är häktad med slöd av 2 kap. 12 6, skall rätten i samband med konkursbeslulel pröva om denne fortfarande skall vara häktad. Föreligger skäl lill häktning enligt 9 8, skall häktningen bestå.

13 8

Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas 2 8 första slyckel, 6-8 88 samt 9 8 första, iredje och fjärde styckena även på en styrelseledamot, en verkställande direktör, en bolagsman och en likvidator som har avgått eller entledigats senare än etl är före den dag då konkursansökningen kom in lill fingsrätten.

Ersättning för inställelse

14 6

Om gäldenären är i behov av det är han berättigad fill skälig ersättning av konkursboet för resa och uppehälle inom landet när han till följd av bestämmelserna i 2- 4 88 inställer sig hos rätten eller nägon annanstans. Vad som har sagts nu gäller även för en sädan person som avses i 13 6.

Annan än den som avses i första styckel är berättigad till skälig ersättning av boel för inställelse enligt 5 6 tredje och Qärde styckena.

Beslul om ersättning meddelas av rätten.

7 kap. Förvaltning och tillsyn

Förvahare

I 8

En förvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget
kräver, ha borgenärernas och tillsynsmyndighetens förtroende saml även i
övrigl vara lämplig för uppdraget.
Den som är anställd vid en domstol fär inle vara förvaltare. 131

2 6 Prop. 1986/87:90

Antalet förvaltare bestäms av rätlen. Flera än en förvaltare fär utses endast om del med hänsyn lill boets omfattning och beskaffenhet är behövligt atl förvaltningen delas eller atl den handhas odelad av flera. Om rätten har förordnat atl boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses särskilt för varje del av förvaltningen.

Innan rätlen fattar beslut om att flera förvaltare skall finnas, skall fillsynsmyndighelen höras.

3 6

Om rätten finner att boets förvaltning bör delas mellan flera förvaltare, skall den bestämma efter vilka grunder delningen skall ske.

Frågor om atl öka antalet förvaltare eller atl dela förvaltningen tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltare, en granskningsman eller en borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren skall höras. Rätlen får, om det behövs, pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av nägon annan, denne kallas.

Om flera förvaltare handhar förvaltningen odelad, får de endast gemensamt avhända boet någon rättighet eller vidta en åtgärd som kan medföra en förpliktelse för boet.

Finns del tvä förvaltare och kan de inte enas beträffande en åtgärd eller ett beslut som enligt denna lag ankommer på dem, eller är förvaltarna flera än tvä och finns det inte majoritet för en viss mening, skall den mening gälla som tillsynsmyndigheten biträder.

Entledigande av förvaltare m.m.

Om en förvaltare begär att fä avgå och visar skäl fill del, skall rätten entlediga honom.

En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget skall entledigas av rälien. Frågor om enfiedigande tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en borgenär eller gäldenären.

En förvaltare får inte enfiedigas utan att tillsynsmyndigheten har hörts. Om någon annan än förvaltaren själv har begärt all förvaltaren skall entledigas, skall rätten, om det inte av särskilda skäl är onödigt, pröva frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas.

Rätten får, om den finner skäl lill del, i avvaktan pä förhandlingen försätta en förvaltare ur tjänstgöring. Innan det sker skall tillsynsmyndigheten höras. Om en förvaltare försätts ur tjänstgöring, kan rätten utse någon annan atl under liden fullgöra hans åligganden.

Om en förvaltare entledigas, skall rätten genast utse en ny förvaltare.

Första styckel gäller inte om del finns flera förvaltare och någon av dem 132

enfiedigas saml om rätlen, efler alt ha hört tillsynsmyndigheten, finner all Prop. 1986/87:90 del inte är nödvändigt alt utse någon annan i den enfiedigades ställe.

Rådgivare och förlikningsman

Om rätten av särskilda skäl finner det behövligt får den, efter att ha hört fillsynsmyndighelen, uppdra ål en lämplig person att vara rådgivare åt förvaltaren vid konkursförvaltningen eller att som förlikningsman biträda rätten med utredning och förlikning i en tvistefråga som har uppkommit genom anmärkning mot en bevakning eller atl fullgöra båda dessa uppgifter.

Den som är anställd vid en domstol får inle vara rådgivare eller förlikningsman.

När uppdraget är slutfört skall del genast anmälas fill rätten. Samtidigt skall en redogörelse lämnas för det arbeie som uppdraget har medfört.

Rätlen skall återkalla uppdraget när anmälan har gjorts eller när del annars finns skäl till återkallelse.

Förvaltarens allmänna åligganden m. m. 88

Del åligger förvaltaren att med iakttagande av bestämmelserna i denna lag ta fill vara borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och snabb avveckling av boel.

Första stycket hindrar inte att förvaltaren vid avvecklingen av boel vidtar åtgärder som är ägnade atl långsiktigt främja sysselsättningen, om det kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.

Förvaltaren är skyldig all på begäran lämna upplysningar om boel och dess förvaltning till rätten, en borgenär eller gäldenären.

10 8

I viktigare frågor skall förvaltaren höra tillsynsmyndigheten och särskilt berörda borgenärer, om del inle föreligger hinder mol det. Förvaltaren skall i sådana frågor även höra gäldenären, om del lämpligen kan ske.

11 8

Om förvaltaren finner det nödvändigt, får han anlita etl sakkunnigt biträde för viss förvaltningsåtgärd.

12 6

Förvaltaren skall snarast ta hand om gäldenärens bo med de böcker och
andra handlingar som rör boet. Om gäldenären är eller under det senasle
året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, skall förval
taren i det omhändertagna räkenskapsmaterialet pä lämpligt sätt ange
dagen för omhändertagandel.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmalerial 133

rörande gäldenärens bo är skyldig alt lämna ul materialet lill förvaltaren i Prop. 1986/87:90 gäldenärens konkurs.

13 6

Förvaltaren skall upprätta en förteckning över boets tillgångar och skulder. I bouppteckningen skall tillgångarna tas upp lill noggrant uppskattade värden. Beträffande skulderna skall det anges i vad mån de avser lön eller pension. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och handlingar som avses i 12 8.

Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rälien så snart som möjligl och senast en vecka före edgångssammanträdel.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätlen och anser förvaltaren att denna är tillförlitlig, behöver någon ny bouppteckning inle upprättas. Om förvaltaren godkänner den tidigare ingivna bouppteckningen skall han snarast anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.

Skall bevakningsförfarande äga rum och har nägon bouppteckning ännu inle getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka frän beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress lill rätten och tillsynsmyndigheten. I etl bankaktiebolags, en sparbanks eller en centralkassas för jordbrukskredit konkurs skall till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insätlningsborgenärernas fordringsbelopp med upplupen ränta.

14 8

Förvaltaren fär, om det behövs, begära handräckning av kronofogdemyndigheten för atl kunna omhänderta eller annars få tillgång till gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som rör boel. Delsamma gäller sådant räkenskapsmaterial som avses i 12 8 andra slyckel. Kronofogdemyndigheten fär då genomsöka hus, rum eller förvaringssiällen och, om fillträde behövs lill något utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller ta sig in pä annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda tvång i den män det behövs för det avsedda ändamålet och del kan anses befogal med hänsyn lill omständigheterna. Våld mot person får dock brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den män det med hänsyn till ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt.

I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt första styckel tillämpas bestämmelserna i ulsökningsbalken om talan mol utmätning i allmänhet.

15 6

Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat utrönas, och om möjhgt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla

1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,

2. en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet,

3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta atl nägon

enligt bestämmelserna i akfiebolagslagen (1975:1385) eller lagen 134

(1951:308) om ekonomiska föreningar är skyldig ätt återbära olovlig vinst- Prop. 1986/87:90 utdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,

4. en uppgift i förekommande fall om vid vilken lidpunkt skyldighet enligt 13 kap. 2 8 aktiebolagslagen att upprätta särskild balansräkning kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas,

5. en uppgift i förekommande fall om att misstanke om brott som avses i 11 kap. brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda näringsförbud enligt 2 8 lagen (1986:000) om näringsförbud har anmälts till åklagaren,

Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslulel skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär del. När del finns särskilda omständigheter får rätten medge anstånd med avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen.

16 8

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för nägot brott som avses i 11 kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare om det och ange grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och del under konkursförvaltningen kommer fram alt gäldenären kan misslänkas för nägot annat brott av inte ringa beskaffenhet som har samband med verksamheten.

Kan del misstänkas atl gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sädan företrädare som avses i 4 6 lagen (1986:000) om näringsförbud har förfarit pä ett sådant sätt all näringsförbud kan komma i fråga, skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grunden för misstanken.

17 6

Förvaltaren skall lill sin slutredovisning bifoga en redogörelse för de åtgärder som han har vidtagit för att efterforska sådan brottslig gärning som avses i 16 8 första slyckel och sådant förfarande som avses i andra styckel samma paragraf samt resultatet av dessa efterforskningar.

Förvaltarens medelsförvaltning m.m.

18 8

Pengar som flyter in under förvaltningen av ett konkursbo skall snarast göras räntebärande genom insättning pä boets räkning i bank. Detta behöver dock inle ske i den män medlen behövs lill betalning av löpande utgifter.

Även sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren ha boets medel insatta i bank mot ränta lill dess medlen betalas ut enligt 11 kap. Förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om i vilken bank medlen slår inne.

135

19 6 Prop. 1986/87:90

Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyldighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god redovisningssed kräver alt bokföringen sker pä något annat sätt.

Förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio år från utgången av det kalenderår dä konkursen avslutades. 1 övrigl tillämpas 22 6 bokföringslagen (1976:125).

Första styckel medför inte nägon inskränkning i den bokföringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven för atl möjliggöra kontroll över viss verksamhet.

Beträifande skyldighet atl sörja för underlag för deklarations- och uppgiflsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.

20 6

Om konkursen inte är avslutad då sex månader har förflutit efler edgängssammanträdet, skall förvaltaren inom en månad därefter till fillsynsmyndighelen avlämna en berättelse, i vilken alla de åtgärder som har vidtagits för att avsluta konkursen noggrant skall anges. Berättelsen skall innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna perioden eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshändelser. Har pengar under någon del av denna period ställ inne i bank, skall till berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift pä de insättningar och uttag som har förekommit.

Senare under konkursen skall förvaltaren inom en månad från utgången av varje sexmånadersperiod avge en sädan berättelse som sägs i första stycket för den senasle perioden. Denna skall även innehålla fullständiga upplysningar om orsakerna till atl konkursen inte har avslutats.

Förvaltaren skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rälien.

21 6

Också sedan konkursen har avslutals skall förvaltaren, sä länge boets medel är insalta i bank, inom en månad från utgången av varje kalenderår till tillsynsmyndigheten lämna sådana uppgifter som sägs i 20 6 första stycket andra och tredje meningarna. När några medel inte längre finns atl lyfta, skall förvaltaren anmäla del till myndigheten.

22 8

Om det vid konkursens avslutande finns några hinder mot atl de böcker och andra handlingar rörande boet som förvaltaren har tagit hand om återställs fill gäldenären, skall de överlämnas till tillsynsmyndigheten, om inte förvaltaren anser atl han bör bevara dem. Handlingarna skall bevaras i enlighet med vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering.

Redovisning av medel lill tredje man 23 8

Särskilda bestämmelser finns om en kommillents rätt att, när gäldenären
såsom kommissionär för kommillenlens räkning i eget namn har ingått
avtal, mol tredje man göra gällande fordringsrätl på grund av avtalet.
Detsamma gäller i fråga om en kommillents rätt fill redovisning för sådana
belopp som flutit in till kommissionärens konkursbo för sålda saker. 136

Om gäldenären i något annat fall före konkursbeslulel har sålt nägon Prop. 1986/87:90 annans egendom, har den vars egendom sålts rätt att, om betalningen hell eller delvis flutit in till konkursboet efter konkursbeslulel, av förvaltaren få redovisning för vad som har flutit in. I den män betalningen inle har erlagts av köparen har han dessutom rätt atl själv göra fordringsrällen gällande gentemot köparen, om inle köparens rält därigenom skulle åsidosättas.

Vad som har sagts nu om rält all fä redovisning av förvaltaren skall också gälla om det i någol annat fall till konkursboet flyter in medel för vilka gäldenären skulle haft skyldighet atl redovisa till annan.

24 6

Om gäldenären vid konkursbeslulel innehade redovisningsmedel som skall vara förbehållna nägon annan, skall förvaltaren ta hand om medlen och sedan redovisa dem tillsammans med den ränta som har upplupit från dagen för konkursbeslulel. När del gäller all fastställa vad som sålunda skall tillkomma en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt i konkursen saml skyldigheten atl svara för kostnad med anledning av förfarandet, tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt. Ansvaret för sådan kostnad skall dock vila på redovisningsborgenären endast i den mån boel annars inle lämnar tillgång lill del.

Tillsynen över förvaltningen

25 8

Regeringen utser vissa kronofogdemyndigheter atl vara tillsynsmyndigheter.

En kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet får enligt föreskrifter som regeringen meddelar förordna en annan kronofogdemyndighet atl handlägga lillsynsuppgifl i konkursen.

26 6

1 fråga om jäv mol en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller utöver vad som följer av 11 6 förvaltningslagen (1986:000) atl den som i allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande i konkursen inle fär fullgöra nägon lillsynsuppgifl i konkursen.

27 6

Tillsynsmyndigheten skall övervaka all förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra författningar. Den skall dä särskilt se fill all avvecklingen av konkursen inle fördröjs i onödan. Myndigheten fär, när den finner det lämpligt, inventera konkursboels kassa och övriga tillgångar saml begära redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter motiverar del, fär myndigheten utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och förvaltningen i övrigl.

137

28 8 Prop. 1986/87:90

Tillsynsmyndigheten skall ha fillgång till de böcker och andra handlingar som rör boel. Myndigheten har också rätt att få upplysningar om boel och dess förvaltning av förvaltaren.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att pä begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning lill rätten, en borgenär eller gäldenären.

29 6

Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får inle överklagas i andra fall än de som avses i 3 kap. 6 6.

Granskningsman 30 6

Om en borgenär begär del, skall rätten förordna en granskningsman att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningsman skall utses den som borgenären föreslår, om han är lämplig.

Granskningsmannen skall ha fillgång till de böcker och andra handlingar som rör boet. Han har också rätt alt fä upplysningar om boet och dess förvaltning av förvaltaren och tillsynsmyndigheten.

Om borgenären begär det, skall även en ersättare för granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersättaren.

Granskningsmannen skall enfiedigas om han eller borgenären gör framställning om det eller om han visar sig inle vara lämplig.

Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.

8 kap. Försäljning av egendom

Inledande beslämmelser 1 6

Boets egendom skall säljas sä snart det lämpligen kan ske,om inte nägot annal följer av bestämmelserna i 2-4 86, 6 8 andra stycket, 8 6 andra styckel, 14 8 samt 12 kap. 1 6 tredje stycket.

Har gäldenären drivit en rörelse får förvaltaren, om det lagligen kan ske, fortsätta rörelsen för konkursboels räkning i den mån del är ändamålsenligt. Detsamma gäller om förvaltaren sedan rörelsen har lagts ned vill återuppta denna. Rörelsen fär inle fortsättas längre lid än ett år frän edgängssammanträdet, om del inle finns särskilda skäl för det.

Har gäldenären överklagat konkursbeslutet, fär inte mot hans vilja nägon egendom i boet säljas förrän hovrätten har prövat besvären. Första stycket ulgör inle hinder mot

1. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och 8 66 saml 2 och 10 88 i detta kapitel,

2. försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning eller

snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, 138

3. försäljning i annal fall av lös egendom, i dén rhån medel annars skulle Prop. 1986/87:90 saknas lill betalning av utgifter för boel.

Om gäldenären ger in ell ackordsförslag, fär egendomen i boel inte säljas innan ackordsfrågan har avgjorts. Vad som nu har sagts ulgör inle hinder mot en försäljning om

1. den är förenlig med ackordsförslaget,

2. den föranleds av skäl som sägs i 3 8 andra stycket 1 och 2,

3. den behövs för ändamål som anges i 12 kap. 24 8 eller

4. del finns andra särskilda skäl.

Om en inteckningshavare eller någon annan borgenär som för sin fordran har förmänsrätt i viss egendom yrkar atl den egendomen skall säljas och om hans rält till betalning ur egendomen har lämnats obestridd eller faslslällls genom etl lagakraftvunnet beslul, fär försäljning av egendomen inle uppskjutas. Detta gäller dock inte om förvaltaren anser alt anstånd är nödvändigt för alt förhindra atl konkursboet tillfogas avsevärd föriust eller att genomförandet av ell ackord väsentligt försväras samt anstånd inte är oskäligt mol borgenären.

Försäljning av fast egendom 66

Om fast egendom finns i boel, fär förvaltaren begära att den säljs exekutivt. Egendomen fär också säljas pä annal sätt, om förvaltaren anser att del är fördelaktigare för boet.

Har en exekutiv auktion hållits på fast egendom som hör lill boel utan alt nägon försäljning har kommit till stånd, behöver förvaltaren inle vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har nägon exekutiv auktion inle ägt rum men finns det anledning atl anta atl en sädan auktion inte kommer alt leda fill försäljning, behöver förvaltaren inte vidta någon åtgärd för alt sälja egendomen, om samtycke lill del har lämnats av de borgenärer som i konkursen har gjort gällande fordringar som skall ulgä med särskild förmånsrätt ur egendomen.

Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom, skall förvaltaren före bevakningssammanträdel avlämna den behållning som under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inte avlämnas före bevakningssammanträdel skall, om egendomen säljs, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan utdelning sker i konkursen.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdel för aukfionen anmäla arvode, andra kostnader och sådana fordringar som har gjorts gällande i konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen. När förvaltaren gör en anmälan på en borgenärs vägnar, skall han skriftligen undertätla denne om del.

Försäljning av lös egendom

7§

Försäljning av lös egendom skall ske pä auktion eller på annat sätt efler

vad förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boel. Detta gäller dock inte

försäljning som sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse. 139

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan sär- Prop. 1986/87:90 skild förmänsrätt fär inle utan hans samtycke säljas pä annat sätt än pä auktion om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inle lämnas, får egendomen säljas pä annal sätt än på aukfion, om del är sannolikt alt högre pris uppnås därigenom och om fillsynsmyndighelen medger det.

Samtycke enligt andra slyckel krävs inte när förvaltaren genom fondkommissionär säljer värdepapper, noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses i 2 6 andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, till gällande börs- eller marknadspris eller när del är fräga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

När ett fartyg som inte är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, elt luftfartyg som inte är registrerat, gods i fartyg eller gods i luftfartyg skall säljas, fär förvaltaren, om egendomen finns inom landet, begära alt den säljs exekutivt.

Om ett registrerat skepp, ell registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg skall säljas och egendomen finns inom landet, tillämpas 6 6 första och andra styckena.

Om gäldenärens rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg eller till elt sådant fartyg hörande reservdelar skall säljas, skall förvaltaren före försäljningen skaffa en särskild inteckningshandling på det belopp som tillkommer gäldenären, om del inte finns laga hinder mol del. Om en inteckningshandling som innehas av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig skall säljas, är förvaltaren skyldig atl, om inle gäldenären medger all handlingen får säljas med bibehållen ansvarighet, förse handlingen med en påskrift som befriar gäldenären från ansvarighet. Någol medgivande av gäldenären krävs dock inle, om denne har avvikit eller på något annat sätt häller sig undan.

Bestämmelserna i 6 6 fjärde slyckel tillämpas även när lös egendom som fillhör gäldenären skall säljas exekutivt under konkursen. 1 elt sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den män det krävs, i ärendet föra lalan för de borgenärer som har förmånsrätt enligt 10 8 förmänsrättslagen (1970:979) saml skriftligen underrätta sädan borgenär om etl yrkande som han framställer pä dennes vägnar.

9§

Med fartyg likställs i denna lag ett fartyg under byggnad. Vad som sägs om skeppsregistret skall då i stället gälla skeppsbyggnadsregistret.

10 6

En borgenär som innehar lös egendom med handpanträtt får själv ombe
söria all egendomen säljs pä auktion eller, när det är fråga om värdepapper
som är noterat pä fondbörs eller pä sådan marknad som avses i 2 6 andra
stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, genom fondkommis
sionär till gällande börs- eller marknadspris. En sådan försäljning fär dock
inte utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efler
edgängssammanträdet. Borgenären skall minst en vecka innan han vidtar
åtgärd för egendomens försäljning ge förvaltaren tillfälle att lösa egendo
men. Om det är fråga om ett fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg eller
intecknade reservdelar till luftfartyg, skall egendomen säljas exekutivt. 140

Borgenären skall minst tre veckor före försäljningen underrätta förval- Prop. 1986/87:90 tåren om när och var försäljningen skall ske av annan egendom än sådan som skall säljas exekutivt eller av sädana värdepapper som får säljas ulan auktion. Har egendomen sålts pä annat säll än exekutivt, skall borgenären för förvaltaren redovisa vad som har flutit in.

Vill inte borgenären själv sälja egendomen, får förvaltaren ombesörja försäljningen. En inteckning i luftfartyg eller i reservdelar lill luftfartyg som har lämnats som pant av den intecknade egendomens ägare får dock inte säljas av förvaltaren. Han fär bara låta sälja den rätt till andel i inteckningen som enligt vad som är särskilt föreskrivet kan tillkomma gäldenären.

Kungörande av auktion i vissa fall

11 6

Om konkursboets egendom skall säljas på auktion genom förvaltarens försorg, skall han låta kungöra auktionen pä sätt och inom tid som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion på sädan egendom som det är fräga om. Kungörelsen behöver dock inte i nägot fall införas i Post- och Inrikes Tidningar.

Första slyckel tillämpas ocksä beträffande en auktion som enligt 10 6 ombesörjs av en borgenär.

12 6

Förvaltaren får kungöra en av honom utsatt auktion i mindre utsträckning än som följer av 11 6 första stycket, om han anser att det är tillräckligt. Detta gäller dock inle i fråga om kungörande av

1. auktion på fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg, om inte gäldenären samtycker till det,

2. auktion pä nägon annan lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller nägon annan särskild förmånsrätt som avses i förmånsrättslagen (1970:979), om inte borgenären samtycker till det.

Sådant samtycke av gäldenären som sägs i första stycket I krävs inte, om gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

13 6

Förvaltaren bör i god tid före en av honom utsatt auktion pä sädan lös egendom i vilken borgenär har panträtt eller någon annan särskild förmånsrätt särskilt underrätta varje känd borgenär som har sädan förmånsrätt i egendomen om auktionen.

Indrivning av fordringar

14 8

Förvaltaren skall sä snart det lämpligen kan ske vidta åtgärder för att driva in utestående fordringar. Kan en fordran inte drivas in inom rimlig fid, får den säljas som annan lös egendom.

141

9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet Prop. 1986/87:90

Bevakning

1 6

Rätten fär efter framställning från förvaltaren besluta att bevakningsförfarande skall äga rum i konkursen. Bevakning bör äga rum om fordringar utan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen.

Beslutar rälien alt bevakningsförfarande skall äga rum, skall rätten bestämma inom vilken fid bevakning skall ske. Tiden för bevakning skall utgöra minst fyra och högst tio veckor frän dagen för beslutet alt anordna bevakningsförfarandet.

Rätten skall genast kungöra vad som har beslutats enligt 1 och 2 68.

En annan borgenär än sädan som avses i 4 kap 20 8, 5 kap 8 6 och 17 6 andra stycket samt 5 6 i detta kapitel skall inom den lid som har beslämts för bevakning av fordringar hos rätlen skriftligen anmäla sin fordran.

Alt en fordran som omfattas av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs i vissa fall bevakas genom förvaltaren följer av den lagen.

5 6

En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inle bevaka fordringen för alt få rält lill betalning ur den pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank eller en centralkassa för jordbrukskredit på grund av en insättning pä räkning behöver inte bevaka sin fordran i kreditinstitutels konkurs om den är upptagen i den förteckning som förvaltaren upprättar enligt 7 kap. 13 6 fjärde slyckel.

I bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om det är möjligl. Grunden för fordringen skall framgå tydligt. Borgenären skall ocksä tydligt ange den förmånsrätt som han vill göra gällande tillsammans med grunden för anspråket. Inlagan skall vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller borgenärens ombud.

Vid bevakningsinlagan skall borgenären i original eller bestyrkt kopia bifoga de handlingar som han vill åberopa till stöd för sill anspråk.

Bevakningsinlagan och de handlingar som har bifogals denna skall ges in i tvä exemplar.

Genast efler bevakningslidens utgång skall rätlen överiämna del ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.

Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar 142

som har bevakats. För varje fordran anges dess belopp och, om förmåns- Prop. 1986/87:90 rätt har yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrättsordningen som fordringen får enligt borgenärens yrkande. Kopior av förteckningen skall skickas lill rälien och fillsynsmyndighelen.

Anmärkning 88

När rälien beslutar atl bevakning skall äga rum, skall rätlen samtidigt, efter samråd med förvaltaren, bestämma

1. den lid inom vilken anmärkningar fär framställas mot de bevakade
fordringarna,

2. var de lill förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hällas tillgängliga för granskning,

3. fidpunklen för det förlikningssammanlräde som skall hällas inför rätten om anmärkningar framställs.

Om del visar sig vara lämpligare, får ell beslul enligt första styckel fatlas senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.

Anmärkningstiden skall bestämmas sä atl den utgör minst tvä och högst fyra veckor räknat från bevakningsfidens utgång. Om del behövs med hänsyn lill förhållandena i konkursen, fär en längre anmärkningslid fastställas. Föriikningssammanträdet fär inte hällas tidigare än tvä eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningsliden.

Förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och, om han finner anledning till anmärkning mol något yrkande om betalnings- eller förmånsrätt, skriftligen anmäla del till rätlen inom den lid som har bestämts enligt 8 6 första styckel 1.1 anmärkningsskrifien skall grunden för anmärkningen anges tydligt. Skriften skall vara egenhändigt undertecknad av förvaltaren eller dennes ombud.

Även en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och gäldenären får framställa en anmärkning mot en bevakning. En sådan anmärkning skall framställas inom samma lid och på samma sätt som anges i första styckel.

Anmärkningsskrifien och de handlingar som åberopas lill stöd för anmärkningen skall ges in i två exemplar.

10 6

Om en anmärkning görs av nägon av dem som har rätt till del, gäller den ocksä för de andra, även om de inte har tagit del i anmärkningen.

11 8

Den som har rätt atl framställa anmärkning mot en bevakning fär efter
anmärkningstidens utgång lill slöd för en gjord anmärkning åberopa även
en annan omständighet än sädan som har angetts i anmärkningsskriften.
Efler föriikningssammanträdet fär dock en ny omständighet som innebär
att grunden för anmärkningen ändras åberopas endast om omständigheten
varken var eller borde ha varit känd för den anmärkningsberättigade eller
om det i övrigt föreligger särskilda skäl för att ändå tillåta att omständighe
ten får åberopas. 143

Om en ny omständighet åberopas i ett annat sammanhang än vid förlik- Prop. 1986/87:90 ningssammanträdel eller vid en förhandling, gäller i fråga om formen för åberopandet vad som föreskrivs om anmärkning i 9 6 första stycket.

12 6

En borgenär fär den betalnings- och förmänsrätt som han har yrkat i sin bevakning, om det inle pä rätt sätt har framställts någon anmärkning mol den. Att anmärkning inte har framslällls hindrar dock inte atl talan om återvinning väcks vid domstol.

Har etl yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, får det inle gå ul över dem som enligt lag har företräde till betalning ur viss egendom. Ett yrkande om förmånsrätt som inte avser någon i lag föreskriven förmånsrätt är utan verkan, även om nägon anmärkning inte har framställts mol yrkandet.

Tvist angående en bevakad fordran

13 8

Tvistefrågor som har uppkommit genom framställda anmärkningar och som inle har förlikts skall handläggas vid ett förlikningssammanlräde inför rätten. Vid detta får förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan. Till sammanträdet skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningarna riktats och de som framställt anmärkningarna kallas.

Förvaltaren skall närvara vid sammanträdet. Atl han uteblir hindrar dock inte alt sammanträdet genomförs. Tillsynsmyndigheten har rält atl närvara vid sammanträdet

Rätten skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkomma förlikning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit medge all en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra ål förvaltaren atl ingå förlikning med en borgenär mol vars bevakning en anmärkning har gjorts. Är både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran närvarande och kan de inle enas, gäller borgenärens mening om inte de andra löser ul honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

14 8

Beslut enligt 13 6 Iredje stycket andra meningen tillämpas omedelbart, om inle någol annal förordnas med anledning av etl överklagande.

Anser någon som enligt 13 6 första slyckel har rätt atl föra lalan vid sammanträdet atl beslutet inte har tillkommit på lagligt sätt, får han överklaga beslutet i hovrätten inom tvä veckor från beslutet. Angående fullföljden gäller i övrigl rättegångsbalken.

15 6

Tvistefrågor som inte har blivit föriikta skall prövas vid en förhandling. Rälien skall vid föriikningssammanträdet förbereda de återstående tvistefrågorna sä atl de kan behandlas slutligt vid förhandlingen.

Förhandlingen skall om möjligl hällas i omedelbar anslutning till förlik
ningssammanträdet. Om det inte sker, skall rälien sätta ut en förhandling
som skall hällas inom fyra veckor efter sammanträdet eller, om det finns
särskilda skäl för del, senare dag. Till en sädan förhandling skall förval- 144

tåren, de borgenärer mol vars bevakningar anmärkningarna riklats och de Prop. 1986/87:90 som framställt anmärkningarna kallas.

16 5

Tvistefrågor angående fordringar som bevakats skall prövas snarast och om möjligt avgöras pä en gäng. Kräver vissa fordringar längre tid för att utredas och styrkas, skall rälien besluta särskilt över de tvistefrågor som kan avgöras. Beror nägon borgenärs anspråk på prövningen i en annan rättegång, får det inte fördröja avgörandet. 1 sådant fall skall rätten fastställa hans rätt i konkursen för det belopp som kan bli bestämt genom dom i den särskilda rättegängen.

Har ett ackordsförslag tagils upp, fär rätlens prövning av en tvistefråga skjutas upp till dess ackordsfrågan har avgjorts, om del är ändamålsenligt.

17 8

Förlikning angående en anmärkning som har framslällls mot en fordran får inte ingås på något annat sätt än som sägs i 13 8, om inte alla vars rätt är beroende av förlikningen samtycker lill del.

18 6

Om ett beslut varigenom en anmärkning mol en fordran har ogillats ändras av högre rätt, gäller det även för dem som inle har sökt ändring i beslutet.

19 5

Genom ett beslut i en tvist angående en bevakad fordran avgörs endast vilken rätt som tillkommer fordringen i konkursen.

Efterbevakning

20 6

Om bevakningsförfarande har ägt rum, får en borgenär som efler bevakningslidens utgång vill anmäla en fordran eller yrka förmänsrätt för en tidigare bevakad fordran skriftligen göra det på det sätt som föreskrivs i 6 8.

Som ersättning för de kostnader för kungörelsen, kallelser och underrätlelser som föranleds av efierbevakningen skall borgenären lill staten i förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent av basbeloppet enhgt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

21 6

När en fordran har efierbevakats, skall rätten så snart som avgiften enligt 20 6 andra styckel har betalts överlämna det ena exemplaret av bevakningshandlingarna lill förvaltaren och bestämma

1. den tid inom vilken anmärkningar fär framställas mot bevakningen,

2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hållas tillgängliga för granskning,

3. tidpunkten för del förlikningssammanlräde som skall hållas inför

rätten om anmärkningar framställs. 145

10 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90. Bilagedel

Att en fordran har efierbevakats och vad rätlen har bestämt enligt första Prop. 1986/87:90 slyckel skall kungöras.

Anmärkningsliden skall bestämmas sä att den utgör minst tvä och högst fem veckor räknat från den dag då avgiften enligt 20 8 andra styckel betalades. Sammanträdel inför rätlen skall hällas inom fyra veckor från anmärkningstidens utgång.

22 8

Utöver bestämmelserna i 20 och 21 66 gäller beträffande efterbevakning i lillämpliga delar vad som föreskrivs om bevakning.

Om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt handläggas gemensamt.

10 kap. Avskrivning av konkurs

1 8

Om rätlen efter alt ha hört förvaltaren finner all konkursboels tillgångar inle räcker till betalning av konkurskostnaderna eller andra skulder som boet har ådragit sig, skall rätlen besluta om avskrivning av konkursen.

Konkursen får inle avskrivas enligt I 6 förrän bouppteckningen har beedigats och förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 7 kap. 15 6. Om del föreligger hinder mot atl bouppieckningsed avläggs av gäldenären eller någon annan inom skälig lid och om del saknas anledning all anla all del genom edgången skulle komma fram tillgångar till betalning av konkurskostnaderna eller andra skulder som boel har ådragit sig, fär konkursen avskrivas trots atl edgången inte har fullgjorts.

Om någon fordran inte har gjorts gällande i konkursen, skall rätlen efter anmälan av förvaltaren genast besluta om avskrivning av konkursen. Om rätlen har beslutat atl bevakningsförfarande skall äga rum, får konkursen avskrivas först efler bevakningstidens utgång.

När förvaltaren av tillgångarna i boel, så långt de räcker, har betalt konkurskostnaderna och andra skulder som boel har ådragit sig, skall förvaltaren

1. om det i fall som avses i 1 8 står klart hur kvarvarande medel skall
fördelas och om tillsynsmyndigheten medger det, fillställa berätfigad bor
genär de medel som tillkommer denne,

2. i övriga fall återställa egendomen i boet lill gäldenären.

146

11 kap. Utdelning Prop. 1986/87:90

Inledande bestämmelser

I 8

Om konkursen inte avskrivs, skall boets pengar, i den mån medlen inte går ål fill betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boel har ådragit sig, delas ul lill borgenärerna enligt vad som föreskrivs i detta kapitel. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt fill betalning som fillkommer borgenärerna.

Utdelning skall ske så snart som all tillgänglig egendom har förvandlats till

pengar. Om egendom i sådana fall som avses i 8 kap. 6 6 andra stycket eller

8 8 andra styckel inte har blivit såld, ulgör det inle hinder för utdelning. Har bevakningsförfarande ägt rum, fär utdelning inte ske förrän den enhgt

9 kap. 8 6 bestämda anmärkningstiden har gätt ul och, om anmärkning har framställts, förlikningssammanträde har hållits.

Om ett ackordsförslag är under prövning, fär förvaltaren, om det motiveras av förslaget, vänta med utdelning till dess ackordsfrågan har avgjorts.

Utdelningsförslagel

När utdelning skall ske, skall förvaltaren upprätta elt förslag till utdelning. Förvaltaren skall dä beakta alla de fordringar som ditintills har gjorts gällande i konkursen. Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange

1. beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen skall beräknas,

2. den förmänsrätt som följer med fordringen och

3. den utdelning som belöper på fordringen.

1 förslaget skall också anges om del föreligger nägon sådan omständighet som enligt 10 8 andra eller iredje stycket medför inskränkning i borgenärens rätt att lyfta den utdelning som belöper på fordringen, eller om del har betalts ut medel i förskott.

Till förslaget skall bifogas en redogörelse för förvaltningen av den egendom för vilken medel avsedda till utdelning har fiulil in. Av redogörelsen skall framgå hur myckel som genom försäljning eller pä annal sätt har flutit in för egendomen saml, om inle hela delta belopp enligt förslaget delas ut, för vilka andra ändamål återstoden har lagils i anspråk. Om medel som delas ut har flutit in för egendom vari särskild förmånsrätt har funnits, skall uppgifterna lämnas särskilt för den egendomen.

Utdelningsförfarandet

När ett utdelningsförslag har upprättats, skall förvaltaren genast skicka etl
exemplar av förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse lill rälien och
tillsynsmyndigheten. 147

6 6 ■ Prop. 1986/87:90

Ett uldelningsförslag skall kungöras av rätten sä snart som tillsynsmyndighetens yttrande över förvaltarens slutredovisning har kommit in lill rälien.

Utdelningsförslagel och förvaltningsredogörelsen skall hållas tillgängliga hos rätten och fillsynsmyndighelen för den som vill ta del av handlingarna. En uppgift om detta skall tas in i kungörelsen.

Den som vill framställa invändning mol utdelningsförslaget skall göra det senast inom tre veckor från den dag dä handlingarna enligt kungörelsen fidigast finns tillgängliga för granskning. En upplysning om detta skall tas in i kungörelsen.

Om bevakningsförfarande har ägt rum, får rälien inle pröva en invändning om alt en fordran, som inte har bevakats eller efierbevakats senast då utdelningsförslagel upprättades, borde ha tagits upp i detta.

När fiden för invändning har gäll ut, skall rätlen fastställa utdelningen i konkursen i enlighet med utdelningsförslagel, om del inle genom invändning eller pä nägot annal sätt framgår att fel eller brist som inverkar pä någons rätt föreligger.

Rätlen fär hälla förhandling för atl pröva invändning mol etl utdelningsförslag. Till en sädan förhandling skall förvaltaren, den borgenär som har framställt invändningen och annan borgenär vars rätt kan beröras kallas.

Utbelalning av utdelningsmedel 98

När beslutet atl fastställa utdelningen har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast till borgenärerna skicka de medel som tillkommer dem, om inte hinder mot utbelalning enligt 10 8 andra eller Iredje stycket föreligger. Har förvaltaren skickat medlen lill en borgenär under dennes senast kända adress, behöver förvaltaren inle vidta någon ytterligare åtgärd för atl verkställa betalningen. När medlen har skickals till borgenärerna skall förvaltaren anmäla det lill rätlen och tillsynsmyndigheten.

10 6

Innan beslutet all fastställa utdelningen har vunnit laga kraft, får medel som tillagts en borgenär betalas ul endast om borgenären ställer säkerhet. Har liden för överklagande av fastslällelsebeslutet löpt ut, fär utbetalning ske utan atl säkerhet ställs till borgenär som inte berörs av besvär som anförts mol beslutet eller mot beslul atl fastställa arvode till förvaltaren.

Är en fordran beroende av nägot sådant villkor som avses i 5 kap. 10 6,
fär utdelningen för fordringen inle betalas ut förrän villkoret uppfyllts.
Delsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har fastställts av 148

domstol. När fordringen har fastställts men innan fastslällelsebeslutet har Prop. 1986/87:90

vunnit laga kraft, får medlen betalas ut endast om borgenären ställer

säkerhet.

Om bevakningsförfarande har ägt rum, fär utdelning för en fordran som har efierbevakats inte betalas ul under den lid inom vilken anmärkningar fär framställas mol efierbevakningen.

Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig alt till konkursboet beiala tillbaka vad han har fäll, skall han betala ränta pä beloppet. Räntan beräknas enligt 5 8 räntelagen (1975:635) frän den dag då medlen betalades ut till och med den dag då skyldigheten att återbära medlen inträder och enligt 6 6 räntelagen för tiden därefter.

11 8

Säkerhet enligt 10 6 skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av tvä eller flera personer gemensamt, vara solidarisk.

Om en bank eller något annal jämförbart kredilinsfitul skall ställa säkerhet, får förvaltaren godta en utfästelse av institutet atl infria den förpliktelse som säkerheten skall avse.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

12 6

En borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om han inle gör anspråk pä medlen inom två år räknat frän

1. dagen då beslutet atl fastställa utdelningen vann laga kraft, eller

2. den senare dag som borgenären blev berättigad att lyfta medlen utan
atl ställa säkerhet.

De medel som borgenär har förioral sin rätt lill skall fördelas mellan de borgenärer som har bevarat sin rätt eller överiämnas till gäldenären.

13 8

När medel som har tillagts en borgenär i ett förslag till utdelning betalas ul, har borgenären rätt också lill den ränta som har upplupit på medlen frän den dag då utdelningsförslagel upprättades.

Förskollsbeialning

14 6

Innan utdelning äger rum, får förvaltaren självmant eller pä begäran av en borgenär betala ut utdelningsmedel i förskott i enlighet med vad som föreskrivs i 15 6.

Även om en borgenär har fått betalt i förskott för sin fordran, skall den tas upp i utdelningsförslaget.

15 8

Förskottsbetalning skall utgå för en fordran med förmånsrätt, om del
lämpligen kan ske och i den mån del saknas anledning all anla annat än atl
borgenären kommer alt fä utdelning för fordringen.
Förskottsbetalning skall utgå för de fordringar som har gjorts gällande i 149

konkursen utan förmånsrätt, om det är uppenbart att tillgångarna räcker Prop. 1986/87:90 till betalning av tio procent av dessa fordringar och om del inte finns särskilda skäl mol det.

16 6

Förskottsbetalning enligt 15 6 får utgå endast för en fordran som har gjorts gällande i konkursen i föreskriven ordning.

Har en borgenär begärt förskottsbetalning, kan förvaltaren kräva att borgenären ställer säkerhet för att medlen återbetalas, om det visar sig att borgenären saknar rätt att behålla vad som betalas lill honom. I fråga om sådan säkerhet gäller 116,

Vad som föreskrivs i 10 6 Qärde stycket om skyldighet atl betala ränta skall tillämpas även vid återbetalning av medel som har betalts ul i förskott.

17 8

Om förvaltaren vägrar förskottsbetalning, får den borgenär som har framställt begäran om en sädan hänskjuta frågan till rätlens prövning.

När en konkurs anses avslutad m.m.

18 6

En konkurs anses avslutad när fingsrätten har fastställt utdelning enligt 7 6. Detta gäller även om en tvist angående en fordran som har gjorts gällande i konkursen eller en fräga om underhåll åt gäldenären ännu inte är slufiigl avgjord eller någon ytterligare tillgång till följd av rättegång eller på något annat sätt senare kan komma att tillföras konkursboet.

Även om konkursen är avslutad, fär etl ackordsförslag som har getts in fidigare prövas enligt 12 kap.

Efterutdelning

19 6

Blir medel tillgängliga för utdelning efter det att utdelningsförslagel har upprättats, skall förvaltaren dela ut dem till borgenärerna. Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall etl förslag till efterutdelning upprättas. Vid efterutdelning tillämpas bestämmelserna i detta kapitel om utdelning, utbetalning av utdelningsmedel och förskottsbetalning.

20 6

I ett förslag till efterutdelning skall utdelning beräknas även för en fordran som har gjorts gällande efter det all konkursen avslutades. Fordringar får göras gällande utan bevakning även om bevakningsförfarande har ägt rum i konkursen, om inle elt bevakningsförfarande har anordnats inför efterutdelningen.

Av medel som inle omfattas av etl äldre utdelningsförslag skall borgenär
för en fordran som inte tidigare har tagits upp i ett utdelningsförslag först
så långt medlen räcker tilldelas sä mycket som skulle ha tillagts fordringen,
om den hade gjorts gällande innan del äldre utdelningsförslagel upprätta
des. Därefter får han tillsammans med övriga borgenärer ta del i vad som
kan återstå. 150

218 Prop. 1986/87:90

Om förvaltaren anser alt de nytillkomna medlen kan fördelas utan atl förslag till efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten medger del, får förvaltaren betala ul medlen fill berättigade borgenärer. Delsamma gäller om del finns skäl all upprätta etl uldelningsförslag men medlen inte förslär till betalning av de därmed förenade kostnaderna.

12 kap. Förlikning och ackord i konkurs

Förlikning

1 6

Visar gäldenären att han har kommit överens om betalningen av sina skulder eller pä annat sätt träffat uppgörelse med de borgenärer vars fordringar har bevakats eller ändå gjorts gällande i konkursen, skall rälien på ansökan av gäldenären besluta om nedläggning av konkursen. Innan beslut meddelas skall förvaltaren höras.

Om bevakningsförfarande äger rum, får beslul om all lägga ned konkursen inle meddelas före bevakningstidens utgång.

Rätlen kan förordna alt boets egendom inte får säljas innan ansökningen har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon sädan anledning som avses i 8 kap. 3 6 andra styckel 2 och 3.

Etl beslut att lägga ned konkursen skall kungöras.

Innan egendomen i boel återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder som boel har ådragit sig tas ut ur egendomen.

Är nägon kostnad eller skuld Ivistig, skall förvaltaren sätta in behövliga medel till betalning av kostnaden eller skulden i den bank som parterna enas om. Räntan skall tillkomma den som slutligen blir berättigad till medlen.

Ackordsförslag m.m.

Reglerna i 4-28 66 om ackord är lillämpliga endast i en konkurs i vilken del har beslutats att bevakningsförfarande skall äga rum.

Om gäldenären vill bjuda ackord, skall han tillställa rätlen etl ackordsförslag. I förslaget skall anges

1. hur mycket gäldenären bjuder i betalning,

2. när betalningen skall ske,

3. om säkerhet har ställts för ackordet och vari säkerheten i sä fall består.

Ell ackord fär avse atl fordringar, som tillkommer de borgenärer som
enligt 11 6 har rätt att rösta om förslaget, sätts ned och betalas pä närmare
angivet sätt. Ackordet skal! ge likaberättigade borgenärer lika rätt och
minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte en lägre ackords- 151

procent godkänns av samtliga kända borgenärer som har bevakat fordran Prop. 1986/87:90 och skulle omfattas av ackordet eller om del finns synnerliga skäl för lägre utdelning. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom ett år efter del att ackordet har fastställts, om inte samtliga nämnda borgenärer godkänner en längre betalningstid.

Elt ackord får innehålla villkor atl borgenärer fär full betalning intill ell visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn lill omfattningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelser lill nackdel för en viss borgenär fär ocksä äga rum, om han medger det.

Ett ackord fär även avse att gäldenären endast fär anstånd med betalningen eller annan särskild eftergift. Första och andra styckena gäller i tillämplig utsträckning.

Etl ackordsförslag fär las upp endast om det kommer in fill rälien före den dag dä kungörelsen om utdelningsförslagel i konkursen är införd i Posl-och Inrikes Tidningar.

Om ackordsförslagel har kommit in i rätt tid, skall rätten inhämta yttrande av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas borgenärerna. Avstyrker förvaltaren alt det sker, får förslaget tas upp endast om rätten finner synnerliga skäl till det.

Möter enligt 4-6 86 hinder mol att ackordsförslagel tas upp, skall det avvisas.

Sammanträde för prövning av ett ackordsförslag 88

Om ackordsförslaget tas upp, skall borgenärerna genast kallas lill ett sammanträde inför rälien för atl pröva förslaget. Innan gäldenären har avlagt ed enligt 6 kap. 3 6, får kallelse utfärdas endast om det finns synnerliga skäl för det. Kallelsen till sammanträdel skall kungöras.

Sammanträdet får inle hållas tidigare än tre veckor efter del alt ackordsförslaget togs upp och inle heller innan tvistefrågor som har uppkommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts vid föriikningssammanträdet.

Förvaltaren skall snarast till rätlen inkomma med yttrande huruvida han anser att ackordsförslaget bör antas av borgenärerna. Yttrandet skall hållas tillgängligt för borgenärerna vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget, om det inte har sänts till dem fidigare.

10 6

Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslagel bör förvaltaren närvara. Om gäldenären inte kan infinna sig personligen, bör han skicka ell ombud.

Förvaltaren skall tillhandahälla en förteckning över de borgenärer som
har rätt atl rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för 152

vilka rösträtt får utövas. Har del mol nägon av dessa fordringar framställts Prop. 1986/87:90 anmärkning som inle har prövats eller har, om efterbevakning har skett, anmärkningsliden ännu inte gäll ul, skall del särskilt anges i förteckningen. Om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 kap. 3 8, skall anledningen fill del uppges vid sammanträdet.

11 8

Vid omröstning i ackordsfrågan fär rösträtt utövas endast för bevakade fordringar. En borgenär som kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt, deltar dock inte i omröstningen. Om borgenären helt eller delvis avstår från kvittningsrätten eller förmånsrätten, deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom i vilken borgenären har särskild förmänsrätt hans fordran, deltar han med återstående del av fordringen.

En svarande som med anledning av en ålervinningstalan har fält eller kan få en fordran mot gäldenären, fär utan bevakning delta med fordringen i omröstningen.

Innebär ackordsförslagel att borgenärer som inle har förmänsrätt skall fä full betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar som därigenom fär full betalning.

Med borgenärer som har förmånsrätt skall vid tillämpningen av första slyckel likställas en borgenär som lill säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.

12 6

En anmärkning som har framställts mot en fordran ulgör inle hinder mol atl borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall rätlen vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt förvaltaren atl ingå förlikning med borgenären. Kan förlikning inte träffas, skall utgången av omröstningen bestämmas på det sätt som sägs i 17 5 första styckel. Har en anmärkning mol någon yrkad fordran eller förmänsrätt prövats enligt 9 kap. 16 8, skall rällens avgörande dock tillämpas vid omröstningen i ackordsfrågan, om det inte före omröstningen visas att avgörandet har ändrats av högre rätt.

Förlikning angående en anmärkning som har framslällls mol en fordran får inte ingås pä nägot annal sätt än som har nämnts nu, om inle alla vars rält är beroende av förlikningen samtycker till del.

13 6

Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna i ackordsfrågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efler borgenärens fordran. Kan de inle enas, gäller borgenärens mening om inte de andra löser ul honom eller ställer betryggande säkerhet för fordringen.

153

14 8 Prop. 1986/87:90

Gäldenären fär inle återta eller ändra ackordsförslaget utan rättens medgivande. Ett yrkande om detta skall framställas senast vid sammanträdel och innan omröstningen sker.

Om en ändring i ackordsförslagel medges, får prövningen av ackordsförslaget skjutas upp fill etl fortsall sammanträde inom tre veckor. Om ändringen inle medför all förslaget blir sämre för borgenärerna, får prövningen skjutas upp endast om del finns särskilda skäl till det.

Om rätlen i nägot annat fall än som avses i andra stycket, efter att ha hört förvaltaren och de närvarande borgenärerna, anser all det finns särskilda skäl för att borgenärernas prövning av ackordsförslaget skjuts upp, får rätten besluta om uppskov till ett fortsatt sammanlräde inom tre veckor.

Borgenärsmajoritet vid ackord m.m.

15 6

Elt ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsförslaget anses antaget om tre Qärdedelar av de röstande har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre Qärdedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp,

16 6

Anser en borgenär eller gäldenären atl etl beslul genom vilket ett ackordsförslag har förkastats av borgenärerna inte har tillkommit pä laghgt sätt, får han överklaga beslutet i hovrätten inom tvä veckor från beslutet, Gäldenären fär dock överklaga beslutet endast om hans rätt kan vara beroende av det. Beslutet tillämpas omedelbart, om inte någol annal förordnas.

Faststäilelse av ackord

17 6

Har elt ackordsförslag anlagils vid sammanträdet men finns del enligt 19 8 anledning att inle fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prövas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller om det vid sammanträdet inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastals av borgenärerna.

Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätlen fastställa ackordet.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inle längre rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.

18 6

Är utgången av omröstningen över ackordsförslagel beroende av om kvar
stående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigl skäl alt
fastställa ackordet, skall rätten vid förhandlingen först pröva anmärkning
arna eller så många av dem atl utgången av omröstningen blir densamma
vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inte. 154

19 6 Prop. 1986/87:90
Ett ackord fär inte fastställas, om

1. ärendet inte har handlagts pä föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat
pä ackordsfrägans utgång,

2. ackordet inle uppfyller de villkor som anges i 5 8,

3. del finns skälig anledning alt anta atl gäldenären i hemlighet har gynnat nägon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågan eller alt någol annat svek har ägt rum vid ackordet eller

4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.

Även om första styckel inte är tillämpligt fär rätten efter omständigheterna vägra alt fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman eller nägon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen har bestritt faststäilelse pä grund av att

1. betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns,

2. ackordet är till skada för borgenärerna eller

3. ackordet av nägon annan särskild anledning inte bör medges. Vägras faststäilelse enligt första slyckel I och är inle förslaget förkastat

av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackordsförslaget och etl sammanträde sättas ul för detta. Ett sådant sammanlräde får hällas tidigast tio dagar efler beslutet om vägrad faststäilelse. Borgenärerna skall kallas lill sammanträdel. Kallelsen skall kungöras.

20 8

En förhandling enligt 17 6 skall äga rum sä snart som möjligl. Till förhandlingen skall förvaltaren, gäldenären och borgenärerna kallas.

Verkan av ackord

21 6

Elt fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och okända, som har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslagel.

Den som har förmänsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp som inte kan las ul ur egendomen.

En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 65.

22 8

En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen.

23 8

En anmärkning mol en bevakning skall, om förmånsrätt yrkas för den bevakade fordringen, prövas pä del sätt som föreskrivs i denna lag även om ackord har kommit till stånd.

24 8

Innan egendomen i boel till följd av att ett ackord har fastställts återställs
till gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder som boet har
ådragit sig tas ut ur egendomen. Förvaltaren skall dessutom se till atl de 155

borgenärer som har förmånsrätt för sina bevakade fordringar av egendo- Prop. 1986/87:90 men, så långt den räcker, fär den betalning som tillkommer dem pä grund av förmånsrätten. Är någon kostnad eller skuld tvistig, tillämpas 2 6 Iredje stycket.

25 6

När ackord har fastställts, får talan om återvinning inle väckas av någon borgenär som omfattas av ackordet. Talan som har väckts på behörigt sätt får trots det prövas.

Vad som vinns genom återvinningstalan och inle behövs för något sådant ändamål som avses i 24 6 skall, sedan kärandens kostnader har ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande som med anledning av kärandens talan får en fordran mol gäldenären har rätt all pä vad han annars skulle ha fäll beiala avräkna den utdelning som tillkommer honom.

Tillsyn över ackord

26 6

På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten, om del finns skäl till det, förordna förvaltaren eller någon annan lämplig person alt utöva fillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om det behövs, skall även en ersättare för fillsynsmannen förordnas.

Gäldenären skall ge fillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.

Tillsynsmannen skall entledigas av rätten, om del visar sig alt han inle är lämplig eller att han av någon annan särskild orsak bör skiljas från uppdraget.

27 6

Arvodet till tillsynsmannen och ersättning för de kostnader som uppdraget har medfört skall prövas av rälien, om tillsynsmannen eller gäldenären begär del. Så länge ackordet inle har fullgjorts, får en sådan begäran framställas också av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

Förverkande av ackord 28 5

Pä ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldenären förfaller, om gäldenären

1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet har
gynnat någon borgenär i syfte att inverka på ackordsfrågan,

2. åsidosätter vad som åligger honom enligt 26 8 andra styckel eller

3. pä något annal säll uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackordet.

Förlikning är inte tilläten i en fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen,
får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mol gäldenären eller mot
den som har gått i borgen för ackordet. 156

13 kap. Förvaltarens slutredovisning Prop. 1986/87:90

Avgivande av slutredovisningen

1 8

En förvaltare skall avge slutredovisning för sin förvaltning i enlighet med vad som föreskrivs i detta kapitel. En förvaltare som avgår innan konkursen är avslutad skall avge slutredovisning även om han har haft hand om förvaltningen fillsammans med andra förvaltare. Har förvaltningen varit delad, behöver redovisningen omfatta endast den del av förvaltningen som har ankommit på den avgående förvaltaren ensam.

Om förvaltarens skyldighet att under konkursen redovisa medelsförvall-ningen m.m. finns del beslämmelser i 7 kap. 18-21 66.

Slutredovisning skall avges

1. om konkursbeslulel hävs av högre rätt,

2. om förvaltaren avgår före konkursens slut,

3. om konkursen avskrivs pä grund av otillräckliga tillgångar,

4. om konkursen avskrivs därför atl ingen fordran har gjoris gällande i konkursen,

5. vid utdelning,

6. om medel med stöd av 11 kap. 21 8 överiämnas lill borgenär,

7. om konkursen läggs ned efler förlikning,

8. om egendomen i boel återställs till gäldenären till följd av att ackord har fastställts.

Slutredovisningen skall avges till tillsynsmyndigheten. Till slutredovisningen skall förvaltaren bifoga de handlingar som är av betydelse för kontroll av redovisningen. Förvaltaren skall ge in en kopia av redovisningen till rätten. I fall som avses 12 8 1,4 och 7 skall redovisningen samtidigt avges lill gäldenären.

Vid utdelning skall slutredovisningen avges samtidigt som utdelningsförslaget läggs fram. 1 övriga i 2 8 avsedda fall skall förvaltaren avge redovisningen snarast efter del all han har avslutat sill uppdrag.

Granskning av slutredovisningen

Tillsynsmyndigheten skall i de fall som avses 12 6 2,3,5,6 och 8 granska slutredovisningen saml i de fall som avses i 2 6 2, 5 och 8 avge utlåtande över densamma. Tillsynsmyndigheten skall skicka utlåtandet lill rätlen. Redovisningen och utlåtandet skall hållas tillgängliga hos rälien och tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna.

Vid utdelning skall slutredovisningen och utlåtandet hållas tillgängliga för

granskning frän och med samma dag som utdelningsförslagel finns tillgäng- 157

ligt för granskning. Detta och var handlingarna hålls fillgängliga skall Prop. 1986/87:90 framgå av den kungörelse som rälien utfärdar enligt 11 kap. 6 8.

När tillsynsmyndigheten har avgett sitt utlåtande, skall myndigheten i de fall som avses 12 8 2 och 8 kungöra att slutredovisning har avgetls. I kungörelsen skall anges var och frän vilken dag slutredovisningen och utlåtandet finns tillgängliga för granskning.

I kungörelse om slutredovisning skall del anges vad den som vill klandra redovisningen måste göra.

Klander av slutredovisningen

Förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten och gäldenären. I de fall som avses i 2 6 2, 3, 5, 6 och 8 får även en borgenär klandra redovisningen, om hans rätt kan vara beroende av den.

Talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning hos den fingsräll där konkursen är eller har varit anhängig.

Talan skall väckas inom tre månader, räknat

1. i fall som avses 12 6 2, 5 och 8 från den dag dä redovisningshandlingarna enligt kungörelsen fidigast finns tillgängliga för granskning,

2. i övriga fall frän den dag dä kopian av redovisningshandlingarna kom in fill rätlen.

Tillsynsmyndighetens talan i mål som avses i 7 6 förs i högsta domstolen av riksskatteverkel.

En borgenär som har väckt klandertalan har rätt att av konkursboet få ersättning för sina räiiegångskosinader i den mån de täcks av vad som genom rättegången har kommit boet till godo.

14 kap. Konkurskostnader

Allmänna beslämmelser

1 8

Med konkurskostnad avses

1. arvode och kostnadsersättning till förvaltare,

2. arvode till en sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 6,

3. ersättning till ett sakkunnigt biträde som förvaltare har anlitat med stöd av 7 kap. 116,

4. ersättning lill staten för tillsynen över förvaltningen,

5. kostnad för kungörande av beslul eller åtgärd rörande konkursen,

6. kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser fill borgenärerna som utfärdas i konkursen,

7. ersättning enligt 6 kap. 14 8 lill gäldenären eller någon annan för inställelse.

Som konkurskostnad anses inle de kostnader för kungörelsen, kallelser
och underrättelser som föranleds av efterbevakning. 158

2 8 : Prop. 1986/87:90

Konkurskostnaderna skall ulgä ur konkursboet framför andra skulder som boet har ådragit sig. 1 den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, skall de betalas av staten, om inle någol annal följer av 3 6.

38.

Om en konkurs har uppställ på ansökan av nägon annan borgenär än staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. I 6, skall, i den mån konkurskostnaderna inle kan tas ut ur boel, borgenären svara för dessa, dock högst med elt belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är flera borgenärer betalningsskyldiga, svarar de solidariskt. 1 beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär åläggas atl betala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Kan kostnaderna inte heller tas ut av borgenären, skall de betalas av staten.

Förvaliarens arvode

Arvodet till förvaltaren bestäms av rätlen. Om det har utsetts flera förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för var och en av dem.

Arvodet får inte bestämmas till etl högre belopp än som med hänsyn fill del arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed del har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode fill förvaltaren om konkursen avskrivs enligt 10 kap 1 6-

Arvodet skall bestämmas lill etl visst belopp i ett för allt, om inte enligt 18 8 etl särskilt arvode behöver beräknas för egendom som avses där. Ell sådant särskilt arvode får bestämmas innan arvodesfrågan i övrigl avgörs. När etl särskilt arvode bestäms för viss egendom, tillämpas de grunder för arvodesberäkningen som anges i 4 8.

Arvodet bestäms efler framställning av förvaltaren. Om del har utsetts flera förvaltare, bör deras arvoden bestämmas på en gäng, om det lämpligen kan ske.

1 arvodesframställningen skall förvaltaren ange det belopp som han begär och, om det kan komma i fräga all bestämma ell särskilt arvode för viss egendom, även det beloppet. Vid framställningen skall bifogas en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad räkning, som ulvisar del begärda beloppets fördelning pä de olika förvallningsätgärderna. Har förvaltaren anlitat ell sådant biträde som avses i 7 kap. 11 8 och har biträdet erhållit gotlgörelse eller har förvaltaren tillgodoförts ersättning för uigifter, skall det anges i redogörelsen.

Om del finns anledning alt bestämma elt särskilt arvode för viss egen
dom, skall förvaltaren tillhandahålla rätten en förteckning över de kända
rättsägare som har särskild förmänsrätt i egendomen. 159

7 6 Prop. 1986/87:90

Avser en arvodesframsiällning endast all ell särskilt arvode skall bestämmas för viss egendom, fär rälien avgöra om del finns skäl all ta upp yrkandet till prövning innan arvode i övrigl bestäms.

Innan arvodesframstäliningen prövas, skall rätten inhämta yttrande i arvodesfrägan av tillsynsmyndigheten samt, i andra fall än de som avses i 10 6, ge gäldenären och de borgenärer som hos rälien har begärt del tillfälle att yttra sig över framställningen inom viss lid, minst två och högst fyra veckor. 1 fall som sägs i 6 8 iredje slyckel skal! även varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle atl yttra sig över framställningen.

Rätlen får hålla förhandling i arvodesfrågan, om den finner skäl till det. Till förhandlingen skall förvaltaren, fillsynsmyndighelen, gäldenären saml de borgenärer som har begärt atl fä yttra sig över arvodesframställningen kallas. I de fall som avses i 6 8 iredje stycket skall även varje känd borgenär som har särskild förmänsrätt i egendomen kallas.

Om konkursen avslutas med utdelning, skall tingsrättens beslut i arvodesfrägan meddelas samtidigt som rätten beslutar att fastställa utdelningen i konkursen. Detta gäller dock inte i fråga om särskilt arvode för viss egendom som enligt 7 6 skall bestämmas innan arvode i övrigt bestäms.

Beslutet att fastställa utdelning i konkursen vinner inle laga kraft förrän arvodesfrägan slutligt har avgjorts.

10 6

Om konkursen avskrivs eller läggs ner eller om konkursbeslulel upphävs, bestämmer rätlen arvode lill förvaltaren efler att ha hört tillsynsmyndigheten.

11 6

En förvaltare fär inte lyfta sitt arvode förrän han har avgelt slutredovisningen för sin förvaltning.

Förskott på förvaltarens arvode

12 8

Rätlen får tillerkänna förvaltaren skäligt belopp atl utgå i förskott innan slutligt arvode bestäms, om del är rimligt med hänsyn lill omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört, den fid under vilken konkursen har varat och ytteriigare beräknas pågå saml övriga förhållanden.

En framställning om förskott skall ange det belopp som begärs och de skäl som åberopas för förskottsbetalningen. Vid framställningen skall bifogas en redogörelse för del arbeie som uppdraget har medfört och en uppgift om boets ekonomiska ställning. Rälien skall inhämta yttrande i förskolls-frågan av tillsynsmyndigheten.

160

Förvaliarens ersäiining för kos i nåder Prop. 1986/87:90

13 6

Förvaltaren fär under konkursen ur konkursboet la ut medel för att beiala de kostnader som uppdraget medför. Uttagen skall anges i förvaltarens slutredovisning.

14 8

Avskrivs konkursen enligt 10 kap. 1 8, skall rätten bestämma kostnadsersättningen lill förvaltaren samtidigt som arvodet bestäms. Tillsynsmyndigheten skall höras ocksä över begärd ersättning för kostnader.

Övriga konkurskosinader

15 §

Rätten bestämmer arvodet lill en sådan rådgivare eller föriikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 8 efter att ha hört tillsynsmyndigheten och förvaltaren. Härvid tillämpas 4 6 andra stycket och 5 6.

16 8

Ersättningen till ell sakkunnigt biträde som har anlitats med slöd av 7 kap. 11 8 bestäms av förvaltaren.

17 6

Ersättningen lill staten för tillsynen över förvaltningen utgär enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Ersättningen till staten för sädana konkurskostnader som avses i I 8 första slyckel 6 utgär enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Fördelning av konkurskosinaderna på olika slag av egendom

18 8

Av arvodel fill förvaltaren eller sädan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 8 skall, om det i boet finns egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum, den del som belöper pä egendomen i fråga fastställas att i första hand betalas ur egendomens avkastning eller köpeskilling.

Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, fär inte lill skada för nägon med samma eller bättre förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling betalas någon annan konkurskostnad än som har sagts i första slyckel. Om den särskilda förmånsrätten är sädan som anges i 5 8 förmånsrätlslagen (1970:979), fär dock av egendomen betalas också övriga konkurskosinader, i den mån boel annars inle lämnar tillgäng tilldel.

Med arvode som sägs i första stycket jämställs vid tillämpningen av denna paragraf konkursboels kostnader för vård och försäljning av egendomen i fräga.

161

11 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90. Bilagedel

15 kap. Kungörande av beslut och åtgärder under konkurs Prop. 1986/87:90

Formen för kungörande

1 6

Kungörelsen om konkursbeslulel skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

När etl beslut eller en åtgärd i något annat fall än som sägs i första stycket eller i 8 kap. 11 8 skall kungöras enligt denna lag, skall kungörelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortsiidningar som rälien bestämmer.

Ulbyle av kungörelse mol skriftliga underrättelser lill borgenärerna

I en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt rum skall följande kungörelser ersättas med skriftliga undertättelser fill borgenärerna, om del saknas anledning att anta att kostnaden för tillkännagivandel med kungörelse blir lägre eller i övrigl är lämpligare.

1. Kungörelse med kallelse lill sådant sammanträde som avses i 12 kap. 8 eller 19 6 för prövning av ackordsförslag.

2. Kungörelse med information om att en efterbevakning har gjoris och vad som enligt 9 kap. 21 6 har beslämts i fråga om handläggningen av denna.

3. Kungörelse med information om alt elt utdelningsförslag har upprättats samt att slutredovisningen och tillsynsmyndighetens yttrande över den finns tillgängliga för granskning.

4. Kungörelse av beslut om att lägga ned en konkurs på grund av förlikning.

5. Kungörelse med information om att slutredovisning och tillsynsmyndighetens yttrande över den finns fillgängliga för granskning i fall dä

a) förvaltaren avgår före konkursens slul,

b) boets egendom återställs lill gäldenären lill följd av alt ackord har faslslällls.

Om utbyte sker i de fall som avses i första slyckel 4, skall besvärsliden enligt 16 kap. 9 6 första slyckel i stället räknas frän dagen efter den dag då underrättelserna sändes ut.

16 kap. Bestämmelser om handläggning och besvär m.m.

Handläggning av konkursärenden

1 8

Prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkursen sker som ett konkursärende hos den lingsrält som prövat den ansökan som lett till konkursen, om inle någol annat följer av 2 kap. 26 8. Som konkursärende handläggs inte sädan lalan enligt denna lag som skall väckas genom stämning.

1 fräga om tingsrättens handläggning gäller rättegångsbalkens bestämmelser om handläggningen av tvistemål i lillämpliga delar, om inle nägot annat sägs i denna lag.

162

Prop. 1986/87:90

En tingsrätt skall vid handläggningen av etl konkursärende beslå av en lagfaren domare. Vid en förhandling fär dock rälien beslå av tre lagfarna domare.

Vid förhandlingar i konkursärenden gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångsbalken om huvudförhandling i tvistemål, om inte någol annal sägs i denna lag. Om den som har kallats lill en förhandling uteblir, hindrar det inte all den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs. Rättens avgörande sker genom beslul.

Beslut i konkursärenden

Ett beslut om konkurs och om upphävande av etl konkursbeslut gär i verkställighet omedelbart. Delsamma gäller andra beslut av rätten under handläggningen av ett konkursärende i en fräga som enligt denna lag skall prövas av rälien, om inte någol annal förordnas eller följer av andra styckel.

Beslul under handläggningen av elt konkursärende gär i verkställighet först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser

1. arvode eller kostnadsersättning till förvaltare,

2. arvode till en sädan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 8,

3. arvode eller kostnadsersättning till en sädan tillsynsman som har utsetts enligt 12 kap. 26 6,

4. utdömande av förelagt vite.

Angående verkställighet av beslut all fastställa utdelning finns del bestämmelser i 11 kap. 9 och 10 66.

Besvär över rättens beslut i konkursärenden

Varje tingsrättens beslut i ett konkursärende i en fräga som enligt denna lag skall prövas av rätten fär överklagas för sig, om inte något annat följer av 6 eller 7 6.

Elt beslut enligt 9 kap. 1 8 alt bevakning skall äga rum fär inte överklagas. Inte heller fär etl beslul enligt II kap. 7 8 andra stycket all återförvisa ell utdelningsförslag till förvaltaren överklagas.

Rällens beslul all fastställa utdelning får överklagas endast av den som framställt invändning mol utdelningsförslagel eller, om rälien beslutar fastställa utdelning som avviker frän förslaget, den vars rätt påverkas av ändringen.

Följande beslut av rätlen fär överklagas endast i samband med att ackordet

fastställs eller faststäilelse vägras. 163

1. Beslut i fräga om återtagande eller ändring av ett ackordsförslag enligt Prop. 1986/87:90 12 kap. 14 6.

2. Beslut enligt 12 kap. 18 6 med anledning av en framställd anmärkning.

3. Beslul enligt 12 kap. 19 6 atl borgenärerna på nytt skall pröva
ackordsfrågan.

Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut, om beslutet rör

1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,

2. arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare,

3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrän sig sitt pass, hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite,

4. uppdrag som eller arvode lill rådgivare eller föriikningsman,

5. avslag pä en framställning om atl inleda bevakningsförfarande,

6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 6.

I de frågor som avses i första stycket förs fillsynsmyndighetens lalan i högsta domstolen av riksskatteverkel.

Vid överklagande av tingsrättens beslul enligt denna lag tillämpas 52 kap. rättegångsbalken. Talan mot elt beslut som avses i 5 8 skall dock föras inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Är del fråga om ett konkursbeslui eller ett beslut om nedläggning av en konkurs på grund av föriikning, räknas dock besvärsliden från den dag då kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar.

Talan mol etl beslut om skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass får föras ulan inskränkning till nägon viss tid.

17 kap. Skadestånd och straff

Skadestånd I 6

En förvaltare skall ersätta de skador som han vid fullgörande av sill uppdrag uppsätligen eller av oaklsamhei tillfogar boet, en konkursborgenär eller gäldenären. Skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storiek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera förvaltare ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inle skadeslåndsskyldigheten har jämkats för nägon av dem enligt första styckel. Vad någon har betalt i skadestånd får sökas äter av de andra efler vad som är skäligt med hänsyn lill omständigheterna.

Talan om skadestånd enligt 1 8 som inle grundas på brott skall föras genom klander av förvaltarens slutredovisning.

164

3 6 Prop. 1986/87:90

Om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om borgenären när han gav in sin ansökan saknade skälig anledning atl anla alt gäldenären var på obestånd, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen kan anses ha orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning.

Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt där ärendet om gäldenärens försättande i konkurs är eller har varit an-hängigl. I detta ärende får talan väckas utan stämning.

Straff m.m. 46

En gäldenär som i strid mot förbudet i 6 kap. 1 6 första stycket driver näringsverksamhet under konkursen döms till böter.

En borgenär, som för sin röst vid etl sammanträde i samband med ackord i konkurs har betingat sig någon särskild förmän av gäldenären, döms lill böter eller fängelse i högst ett är.

Åtal mot en gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken och åtal mot en borgenär för brott som sägs i 5 6 får väckas vid den tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.

Allmän åklagare och polismyndighet skall ha lillgång till alla handlingar som rör boel och som kan lämna upplysning om huruvida gäldenären har gjort sig skyldig lill brottsligt förfarande mol sina borgenärer.

165

1 Förslag till Prop. 1986/87:90

Bestämmelser om den nya konkurslagens ikraftträdande och övergångsbestämmelser

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fräga om en konkurs, i vilken konkursbeslulel har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa föreskrifter sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse fingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer pä konkursdomaren beslår rälien av en lagfaren domare. Skall efter ikraftträdandet av den nya lagen en fräga hänskjuias till rätlen enligt 93 6 Iredje slyckel, 108 6 fjärde stycket eller 164 8 första slyckel konkurslagen (1921:225), handläggs frågan i den ordning som är föreskriven i den nya lagen för motsvarande fall.

3. Är en konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet, tillämpas äldre föreskrifter vid prövningen av ansökningen.

4. Sådana underrättelser med anledning av en konkurs som enligt någon föreskrift i lag eller annan författning ankommer pä konkursdomaren skall i stället lämnas av tingsrätten.

5. I fråga om återvinning av en rättshandling eller åtgärd som avses i 4 kap. 5-9 68 och som har ägt rum före lagens ikraftträdande gäller 30-34 86 konkurslagen (1921:225).

6. I fråga om rälien all göra gällande fordran på lön, arvode eller pension för tiden före lagens ikraftträdande gäller 100 a 8 konkurslagen (1921:225).

7. Förekommer i lag eller annan författning någon föreskrift om alt en åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdet i konkurs eller att en viss rättsverkan skall inträda viss fid efler detta sammanlräde, skall frislen i stället räknas frän edgängssammanträdet.

8. En fordran som har fastställts genom en sådan skiljedom som avses i 12 6 lagen (1981:775) om införande av ulsökningsbalken skall godtas som stöd för borgenärs behörighet alt begära gäldenären i konkurs, om skiljedomen fär verkställas enligt första meningen i nämnda paragraf och en domstol inle har meddelat ell sådant förordnande som avses i 3 kap. 18 8 utsökningsbalken.

9. Vad som sägs i den nya lagen om registrerat skepp gäller även i fräga om båt som enligt punkl 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s.l) är upptagen i skeppsregistret.

10. Förekommer i lag eller annan författning nägon hänvisning lill en
föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället
den nya föreskriften.

166

Bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) om behörig konkursdomare vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om förordnande av god man.

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som betingar konkursdomarens be-hörig/iet, om de ej är kända.

Har ansökan gjorts hos konkursdomare som icke är behörig, skall han genast sända ansökningshandlingen lill konkursdomare som enligt vad handlingarna visar är behörig och underrätta gäldenären. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen inkom lill den förra konkursdomaren.

Framgår ej av ansökningen vem som är behörig konkursdomare eller är den eljest bristfällig och efterkommer gäldenären ej föreläggande all avhjälpa brislen, skall ansökningen avvisas.

Bestämmelserna i 2 kap. I § konkurslagen (1987:000) om behörig lingsräii vid ansökan om konkurs äger motsvarande tillämpning i fräga om ansökan om förordnande av god man.

Vid ansökan skall gäldenären ange och styrka de omständigheter som gör rälien behörig, om de inle är kända.

Har ansökan gjorts hos en lingsräii som inle är behörig, skall rälien genast sända handlingarna i ärendel lill den lingsräii som enligt vad dessa visar är behörig och underrätta gäldenären. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen kom in lill den förta tingsrätten.

Framgår det inte av ansökningen vilken lingsräii som är behörig eller är den / någol annal avseende så bristfällig all den inle kan läggas lill grund för prövningen och följer gäldenären inte ett föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:90

Innehåller ackordsförslagel bestämmelse alt borgenärer som ej har förmåns rätt skall fä full betalning intill visst belopp, skall deras fordringar i ackordsförfarandet anses som förmånsberälligade i motsvarande mån.

Borgenär får dellaga i förhandlingen, även om hans fordran ej är förfallen till betalning eller den är beroende av särskilt villkor.

Bestämmelserna om borgenär Med borgenärer som har för-

som har förmånsräu äger molsva- månsräti likställs en borgenär som

rande tillämpning, när borgenär lill till säkerhet för sin fordran har

säkerhet för sin fordran har ägan- gjort förbehåll om ålertaganderäii.
derätlsförbehåll.

22 8
Ansökan om förhandling om of- Ansökan om förhandling om of-

fentligt ackord göres hos den kon- fentligl ackord görs hos den lings-kursdomare som förordnat god rör/som/lar förordnal god man, man.

Ansökningen skall åtföljas av

1. ackordsförslag som anger hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när denna skall erläggas saml om säkerhet ställts för ackordet och vari den i sä fall består,

2. förteckning över boets tillgångar och skulder, upprättad enligt 23 8 tidigast tvä månader innan ansökan om förhandling om offentligt ackord gjordes,

3. den senaste balansräkningen, om gäldenären är eller varit bokföringsskyldig under det sista året innan ansökan om förordnande av god man gjordes,

4. berättelse av gode mannen som anger boets tillstånd och orsakerna lill gäldenärens obeslånd saml innehåller översikt över tillgångar och skulder, uppgift om den utdelning som kan påräknas i en konkurs och upplysning huruvida egendom frångått gäldenären under sådana förhållanden atl den kan bli föremål för återvinning, huruvida del finns skälig anledning antaga atl gäldenären gjort sig skyldig till brott mot sina borgenärer och i så fall grunden därför samt vilka handelsböcker gäldenären hållit och hur de blivit förda,

5. yttrande av gode mannen, huruvida han anser atl ackordsförslagel bör antagas av borgenärerna,

6. intyg av gode mannen att borgenärer, som till antalet ulgör minst tvä femtedelar av de i bouppteckningen upptagna borgenärer vilkas fordringar skulle omfattas av ackordet och som fillsammans innehar minst två femtedelar av dessa fordringars sammanlagda belopp, förklarat sig anse ackordet anlagbart,

7. bevis att ackordsförslagel saml gode mannens berättelse och yttrande sänts lill alla borgenärer som upplages i bouppteckningen,

8. förskott, med belopp som Ko- 8. förskott, med belopp som renungen föreskrivit, pä kostnaden geringen föreskriver, på kostnaden för ackordsfrågans handläggning för ackordsfrågans handläggning hos konkursdomaren och rälien hos rälien samt av rälien godkänd samt av konkursdomaren godkänd säkerhet för vad som inte läcks av säkerhet för vad som ej täckes av förskottet,

förskottet.

168

Anmärkning som framställts mol fordran utgör ej hinder mol röstning. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaklas eller ej. skall konkursdomaren vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka få föriikning /(// stånd. Om alla närvarande medger alt anmärkningen förfaller eller inskränker den eller uppdrager åt gode mannen att sluta förlikning med borgenären, gäller det även för den som uieblivii. Kan förlikning ej träffas, skall rälien pröva anmärkningen för bestämmande av omröstningens utgång.

En anmärkning som har framställts mot en fordran ulgör inle hinder mot all borgenären deliar med fordringen i omröslningen. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inle, skall rälien vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har uieblivii medge all en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt gode mannen att ingå förlikning med borgenären. Kan förlikning inie träffas, skall frågan handläggas enligi vad som sägs i 34 § förslå styckel för bestämmande av omröstningens utgång.

Förlikning angående framställd anmärkning fär ej ingås i annan ordning än som anges i andra slyckel ulan samtycke av alla vilkas rätt är beroende av förlikningen.

Vid omröstning äger 23 8 andra styckel motsvarande lillämpning.

34 6

4 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs i fråga om förmänsrättslagen (1970:979)'

dels atl i 10 6 orden "konkurslagen (1921:225)" skal! bytas ul mot

"konkurslagen (1987:000)", dels all del i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a 6, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a 6

Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på ersäiining för uppdrag all fullgöra sådan revision som är föreskriven i lag eller annan författning och för uppdrag som avser upprättande av räkenskapsmaterial till fullgörande av bokföringsskyldighet som är föreskriven i sådan ordning, i den mån ersättningen avser arbete som har ulföris de senaste sex månaderna innan konkursansökningen gjordes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, Förmånsrätt enligt den nya 10 a 6 följer endast för arbete som har utförts efter ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1975:1248, ]73

5 Förslag till Prop. 1986/87:90

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs atl 7 6 passlagen (1978:302) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 6' Passansökan skall avslås, om

1. bestämmelserna i 6 6 ej har iakttagits och sökanden ej har efterkom
mit uppmaning atl avhjälpa bristen,

2. ansökningen avser pass för barn under aderton är och barnels vård-nadshavare ej har lämnat medgivande samt synnerliga skäl ej föreligger atl ändå utfärda pass,

3. sökanden är anhållen, häktad eller underkastad övervakning enligt 24 kap. 3 8 första slyckel rättegångsbalken eller reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. 1 8 samma balk,

4. sökanden är efterlyst och skall omhändertagas omedelbart vid anträffandet,

5. sökanden genom lagakraflvunnen dom har dömts lill frihelsberövande påföljd, som ej har börjat verkställas, och det finns sannolika skäl att antaga, att han ämnar undandraga sig verkställigheten,

6. sökanden enligt 2 kap. 12 § eller 6 kap. 6 § konkurslagen (1987:000) är ålagd alt lämna ifrån sig sill pass.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. I fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslulel har meddelats före ikraftträdandet gäller hänvisningarna lill den nya konkurslagen i stället motsvarande bestämmelser i konkurslagen (1921:225).

Senaste lydelse 1981:1304. ]74

Bilagas Prop. 1986/87:90

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1986-11-26

Närvarande: justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Voss, justitierådet Broomé.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 1986, vilket protokoll inkom fill lagrådet den 15 maj 1986, har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till konkurslag.

För tids vinnande inleddes lagrädsarbelel i förevarande lagstiftningsärende redan den 7 april 1986 pä grundval av dä föreliggande förslag till remissprolokoll; något annat granskningsärende ankom dä inle pä denna lagrädsavdelning.

I fräga om underhandsföredragningens inverkan pä lagstiftningsärendet är att anmärka följande. Dels iakttogs vid lagrädsarbelel den grundsatsen atl lagrådels påpekanden och ändringspropåer skulle få föranleda jämkningar i det ännu framväxande remissförslaget endast i rent formella hänseenden (s.k. blåkrilejämkningar); lill helt övervägande del har dessa jämkningsförslag följts i remissprolokollets slutliga version. Dels förbehöll sig lagrådet när det gällde ändringspropåer med syfte lill materiel! förändring av remissförslaget atl - ulan däremot svarande ändringar i remissprolokollei - ge uttryck för sina synpunkter och förslag i lagrädsyttrandet i ärendet.

Underhandsföredragningen avsåg i huvudsak remissförslagets 1-6 kap. Efter det all den formella remissen inkommit till lagrådet har den under-handsgranskade delen av remissprotokollet genomgåtts i kontrollsyfte.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Eugéne Palmer och, väsentligen såvitt angår 4 kap. i remissförslaget, av hovrättsassessorn Lena Moore.

Förslaget föranleder följande yttrande:

Lagrådet:

Inledande synpunkter

I olika etapper har lagstiftningen pä konkursrätlens område under de senaste decennierna varit föremål för partiella reformer. Av dessa har en del (såsom förmånsrättsordningen och lönegarantins reglering) gällt områden som systematiskt ansetts höra hemma i andra lagar än den centrala konkurslagen frän 1921 (KL). 1 fråga om själva KL har de mest ingripande delreformerna genomförts 1975 såvitt angår den materiella konkursrälten samt 1979 beträffande främst anordnandet av konkursförvallningen, fillsynen över denna och etl nybildal system med tvä grundtyper av konkurs (f.n. ordinär konkurs resp. mindre konkurs).

Nu har för lagrådsgranskning framlagts förslag till en ny konkurslag; j-y

remiss av förslag till övergångsbestämmelser och följdlagstiftning har nyli-

gen beslutats. Lagförslaget är tänkt alt bli en slutprodukt av del långvariga Prop. 1986/87:90 reformarbetet. I denna slulelapp har tvä huvudfrågor ställ i förgrunden. För det första har behövts en översyn av de delar av KL som i stort sett lämnats oberörda vid tidigare delreformer. För det andra har del gällt alt presentera elt sammmanhällei lagverk, vari inarbetats dels de tidigare reformernas resultat - med en del numera önskade jämkningar - dels den senaste reformelappens sakliga förslag inom den hittills oreformerade sektorn.

När del gäller helhetsintrycket av den föreslagna nya lagen kan nägon allmän bedömning frän lagrådets sida inle göras utan atl samtidigt las i betraktande frågan om remissförslagets lagtekniska grepp atl gällande rätts tvä olika handläggningsformer i konkursärenden föreslås bli sammanslagna till ell i princip enhetligt handläggningsförfarande. Att detta laglekniska grepp är principiellt hållbart och praklikabeil är en väsentlig förutsättning för atl den i lagförslaget lanserade systematiken skall gä ihop.

Lagrådet vill i berörd fräga anföra några synpunkter lill belysande av alt man här rör sig på någol osäker mark, där konsekvenserna svårligen låter sig i allo överblickas.

Själva lagstiftningsärendets gång antyder atl anledning finns lill betänksamhet eller åtminstone vaksamhet. Lagrådet åsyftar därvid det förhällan-del att remissförslaget om del enhetliga förfarandet saknar egentlig förankring i konkurslagskommitténs överväganden och desslikes i remissinstansernas yttranden. Några ord må anföras härom.

Konkurslagskommitlén prövade under sill arbeie olika alternativa lösningar för alt komma till rätta med de systematiska och laglekniska olägenheter som gällande konkurslags uppdelning i tvä olika handläggningsformer medför. Kommittén var emellertid aldrig inne pä tanken att hell slopa denna uppdelning. Inte heller någon av remissinstanserna har antytt en sådan lösning.

I lagrädsyltranden i det förgångna har ej sällan gjorts uttalanden av innebörd atl lagrådets granskning av elt lagförslag försvåras betydligt, när regeringsförslaget anvisar en helt annan lösning än den som den beredande kommittén eller utredaren kommit fram lill och som remissinstanserna haft under bedömning.

En enhetlig handläggningsform innebär en väsentlig nyhet både systematiskt och sakligt. Den för med sig konsekvenser för regleringen av andra konkursrätlsliga frågor. Det hade givetvis varit av värde alt vela om remissinstanserna ser några tillämpningsproblem i samband med en enhetlig handläggningsform.

Den reservation som ligger i det nu sagda motvägs emellertid av alt enligt remissprolokollei frågan om en sammanslagning av de båda konkursformerna i olika sammanhang diskuterats mellan företrädare för jusliiiedeparlementet och företrädare för konkursförvaltarna och tillsynsmyndigheterna samt atl tanken mött etl över lag positivt gensvar (remissprolokollets avsnitt 2.2.1).

Flera remissinstanser har understrukit behovet av elt förenklat konkurs
förfarande och funnit kommitténs förslag (KLförslagel) väl svara mol del
behovet. Det remitterade förslaget om ell enhetligt förfarande har samma 177

12 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 90. Bilagedel

syfte. Såvitt lagrådet vid sin granskning kunnat finna är remissförslaget Prop. 1986/87:90 hållbart i vad det gäller införandet av ell enhetligt konkursförfarande. All i enskildheter avvikande lösningar förordas från lagrådets sida kommer atl framgå av lagrådets uttalande i del följande.

När nu del för systematiken viktiga spörsmålet om det enhetliga förfarandet ventilerats med i princip positivt utfall, anser sig lagrådei böra fälla det allmänna omdömet atl lagförslaget som helhet är en vällyckad lagsliftningsprodukl rätistekniskl sett. Förslaget har en klar och redig systematik. I fräga om överskådlighel är del vida överlägset nuvarande KL, som knappast fått namn om sig atl vara lättillgänglig. Kapileluppdelningen är väl genomtänkt och logisk.

Beträffande frågan om fördelningen av regelstoffel mellan lag och förordning vill lagrådei framhålla följande. Enligt 11 kap. 4 8 regeringsformen skall föreskrifter om "rättegången" ges i lag. Faslän reglerna om konkursförfarandel åtminstone inle generellt kan hänföras lill rällegångsbesläm-melser, bör - i analogi med vad som enligt grundlagsbudet gäller för dessa — alla viktigare procedurregler för konkursen framgå av lag. Dit hör bl.a. sådana föreskrifter om tillkännagivanden för konkursförfarandets parter som är påkallade för all dessa skall kunna la till vara sin rätt i olika skeden av konkursen. När avsikten är all flera kanaler för information till borgenärerna skall användas samfidigt, bör det dock räcka att den grundläggande formen för tillkännagivandet anges i lag, medan kompletterande föreskrifter av mera servicebelonad karaktär kan hänvisas lill förordning, liksom vissa detaljbeslämmelser i övrigl. I huvudsak tycks också nu angivna riktlinjer ha varit vägledande när departemenlsförslaget har utarbetats (jfr avsnitt 2.9.1 i den allmänna motiveringen). Som framgår av del följande förordar emellertid lagrådet i ett par sammanhang all regler som gäller tillkännagivanden för parterna upphöjs lill reglering i lag.

Vad härefter angår de sakliga nyheterna — utöver den redan diskuterade sammanslagningen lill ell enhetligt konkursförfarande - finner lagrådet anledning all i dessa sina inledande synpunkter beröra endast ett par principiellt betonade förslag; övriga synpunkter kommer att anföras i anslutning lill olika kapitelrubriker eller paragrafer.

Vad först gäller ätervinningsreglerna finns de viktigare förslagen över
siktligt redovisade i remissprolokollets ingressvis givna sammanfattning
(med rubriken Lagrädsremissens huvudsakliga innehåll), och lagrådet be
höver därför i detta sammanhang inle gä in pä de föreslagna nyheternas
närmare innebörd. Vad som från mera allmänna synpunkter bör föranleda
en kommentar är all man nu vill flytta fram positionerna i det tämligen
nylillskapade ätervinningssyslemel (en del i 1975 års reform). Vid avväg
ningar på detta rättsområde står i förgrunden den motstående faktorn att
man mäste slå vakt om att i den allmänna omsättningens intresse ingångna
transaktioner helst skall förbli bestående. Erfarenheterna efler 1975 ärs
reform - särskilt utvecklingstendenserna när del gäller ekonomisk brotts
lighet - får dock anses motivera atl vissa konkursrätlsliga skärpningar
görs för all ytterligare motverka otillbörliga transaktioner. Lagrådet vill för
sin del allmänt göra bedömningen att de nu föreslagna ändringarna pä
ätervinningsområdel inte innebär nägot kännbart förfång för intresset av 178

alt trygghet skall råda i den allmänna omsättningen. Prop. 1986/87:90

En principiell nyhet i remissförslaget är vidare, att konkursförvaltare förutsätts vid behov handla på sådant säll som är ägnat all långsikfigt främja sysselsättningen i viss ort eller region. Det kan i och för sig hävdas, att hänsynslagande lill ett för flertalet borgenärer i princip främmande samhällsintresse rimmar mindre väl med konkursinslilulets grundidé alt en insolvent gäldenärs samlade tillgångar snabbi skall las i anspråk för att, sä långt det gär, hans borgenärer skall fä betalning för sina fordringar. Av remissförslagels avfattning (7 kap. 8 8) framgår dock klart all det alltjämt är avsett atl borgenärsintressel skall stä i främsta rummet. Åtgärder i sysselsättningsfrämjande syfte skall enligt förslaget fä förekomma endast om del kan ske ulan alt borgenärernas rätt nämnvärt förringas. Syftet tycks åtminstone i huvudsak inle heller sträcka sig längre än lill all förebygga att boets avveckling leder lill en icke seriös företagsverksamhet. Den berörda bestämmelsen kan därför inte anses föranleda några egentliga betänkligheter. Att uppmärksamma är likväl alt innebörden av lagtextens ord "nämnvärt förringas" ej är särskilt vägledande för en förvaltare som ställs i en valsituation. Del samråd som enligt förslaget (7 kap. 10 6) förutsätts ske med tillsynsmyndigheten och borgenärerna erbjuder dock i viss män en utväg ur svårigheterna.

Del nya lagverket har föreslagits fä benämningen konkurslag och alltså inte konkursbalk. Atl man inte velat beteckna lagverket som balk lär ha sin grund i atl det balkvis uppdelade regelsystemet i 1734 års lag inte hade nägon självständig motsvarighet, ulan konkursreglerna var där en del av handelsbalken.

När i del moderna samhället tillskapas elt lagverk som reglerar elt vidsträckt rättsområde vilket traditionellt ansetts vara rätistekniskl tämligen väl avgränsat och dessutom är av central betydelse, är det fullt befogat all använda beteckningen balk. Lagrådet vill erinra om att den exekutions-rättsliga regleringen på ulsökningsrällens område nyligen tagits upp i en balk.

Vidare kan jämföras med sakläget när balkbeleckning valdes för föräldrabalken, som ej hade nägon självständig motsvarighet i 1734 ärs lag (se NJAII 1950 s. 4-5, 7-9 och 12-13).

1 kap.

Lagrådei:

! 6

Lagrådei har inle något all erinra mot att den nya konkursiagen inleds med en paragraf som allmänt definierar begreppen konkurs och konkursbo. Del är givet att dessa definitioner inte kan läggas till grund för lösningen av enskilda uppkommande rättsliga problem.

Enligt lagrådets mening skulle del för konkursinstilulet karakteristiska
framhävas någol bättre om det i paragrafens första mening anges atl genom
konkurs lar en gäldenärs alla borgenärer i ell sammanhang tvångsvis i
anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. - 179

Hänvisningen i remissförslaget fill vad som föreskrivs i konkurslagen torde Prop. 1986/87:90 kunna avvaras; den är så lill vida missvisande som vikliga beslämmelser om hur tillgångarna fördelas mellan fordringsägarna finns i annan lag, främst förmånsrätlslagen.

1 paragrafen anges att om det i någon annan lag har meddelats nägon
bestämmelse som avviker frän den nya konkurslagen den bestämmelsen
gäller. Av remissprolokollets specialmotivering framgår, atl avsikten med
bestämmelsen är all ge uttryck för den allmänna laglolkningsprincipen atl
speciallagstiftning normall lar över allmän lagstiftning.

Den föreslagna bestämmelsen kan, sedd för sig, föranleda viss tvekan vad som skall gälla i fräga om den nya konkurslagens förhällande till rättegångsbalken (RB). Vilken lag är en speciallagstiftning i förhällande till den andra? Delta synes vara en onödig frågeställning, eftersom senare bestämmelser i den nu föreslagna lagen - eller dessas grunder — i görlig mån klarar ut när den föreslagna lagens processuella bestämmelser skall träda i stället för RB:s reglering och i vilken utsträckning RB:s reglering skall träda in såsom supplerande. Lagrådei behandlar principelll dessa spörsmål i sitt utlåtande under 16 kap. 1-3 86, varvid föresläs alt i 16 kap.

2 6 ges den grundläggande föreskriften om vad som skall gälla i fräga om
RB:s fillämplighet i konkursärenden; i samband därmed berörs en del
rätlstillämpningsfrägor.

Med hänsyn till det anförda är del lämpligt att i nu förevarande paragraf klargörs, atl den inte har avseende pä något företrädesförhällande i vad avser en ny konkurslags och RB:s regleringar. Etl sådant klargörande torde enklast kunna göras så, atl lill förevarande paragraf fogas ell andra stycke av följande lydelse:

"Angående fillämpligheten av rättegångsbalken ges bestämmelser i del följande."

2 kap.

Lagrådet:

13 6

Kallelser lill förhandling som anges i andra stycket bör normalt delges. Som följer av vad lagrådei yttrar under 15 kap. 2 8 bör härom finnas en uttrycklig regel. Det föreslås atl andra stycket avslutas med denna mening: "Kallelserna bör delges."

Av skäl som lagrådei anför under 6 kap. 11 6 bör i förevarande paragraf hänvisning ske, förutom till 6 kap. 11 8, till samma kapitel 10 6 tredje styckel.

I enlighet härmed bör andra meningen i förslagets andra stycke överföras lill ell nytt Iredje stycke med följande lydelse: "Beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6 kap. 10 8 iredje stycket och 11 8."

Anledningen lill atl denna föreskrift bör las upp i ett nytt Iredje stycke är 180

all, om den placerades i andra slyckel, delta kunde föranleda lill missupp- Prop. 1986/87:90 fattningen all hänvisningen lill 10 6 tredje styckel gällde endast förhandlingsfall. Del sagda innebär alt förslagels iredje stycke blir ell fjärde stycke.

15 8

Lagrådei föreslår all paragrafen inleds med en uttrycklig bestämmelse om all kallelsen skall delges (se närmare lagrådets yttrande under 15 kap. 2 6). Följande föreslås:

"En kallelse som avses i 14 6 Iredje stycket skall delges. Kallelsen får
delges enligt-- verkställs utomlands."

116 8 finns bestämmelser om förhandling inför rätten med anledning av en borgenärs konkursansökan. Borgenären och gäldenären skall enligt paragrafen kallas lill förhandlingen. I 17 8 första styckel föreskrivs atl i fråga om kallelser enligt 16 6 tillämpas 15 6. Den ovan föreslagna ändringen i 15 6 fär alltså lill följd atl kallelser enligt 16 6 till såväl borgenären som gäldenären skall delges.

23 6

1 paragrafen föreslås att anspråk från borgenärens sida på ersättning för kostnader i samband med prövningen av en konkursansökan skall kunna berättiga till utdelning i konkursen, trots alt något ersällningsyrkande inte har framställts innan rätten avslutade handläggningen av konkursansökningen. I specialmotiveringen uttalas under rubriken till 2 kap. för gällande rätts del all del får antas atl en borgenär inte är skyldig all framställa koslnadsanspråk i ell konkursansökningsmål för atl vara berättigad lill "förmånsrätt" (enligt 10 8 förmänsrättslagen) i konkursen. Rikligheten av delta uttalande såvitt gäller just kostnader i mål om egendomsavträde kan ifrågasättas (se Welamson, Konkursrätt, 1961, s.l03 f). Med detta påpekande fillstyrker lagrådei den i remissen föreslagna lösningen.

Lagrädsremissen bygger på atl tingsrättens handläggning av en konkursansökan inte direkt är all hänföra lill rättegång enligt RB ens när frågan om egendomsavträde är tvistig. Med denna konstruktion synes det någol oegenlligl att i lagtexten tala om "rättegångskostnader". Lagrådet föreslär all lagrummets lydelse justeras pä grund härav.

Enligt specialmoliveringen följer av lagrummets iredje mening att ett beslul av rätten om ersättning ät borgenären för konkursansökningskost-nad inte är bindande för förvaltaren och övriga borgenärer utan kan angripas genom t.ex. anmärkning mot bevakning. Med detta torde åsyftas atl rättens beslut på sin höjd har bevisverkan när det gäller att fastställa utdelningsberättigat belopp.

Av allmänna regler om domstolsavgörandens rättskraft torde följa att en
före konkursen meddelad och lagakraflvunnen dom varigenom gäldenären
har ålagts betalningsskyldighet gentemot en borgenär är atl lägga till grund
för borgenärens rätt atl erhålla utdelning i konkursen, såvitt angår ford
ringens giltighet och storlek (se Welamson, a. a. s. 290, not 6). Detta gäller 181

ocksä en förpliktelse atl betala rättegångskostnader. En reservation bör Prop. 1986/87:90 dock göras för möjligheten atl i speciella fall påkalla ålervinning. Den angivna principen fär, i avsaknad av positivt lagstöd för motsatsen, anses tillämplig även pä etl beslut av rälien i anslutning till ett konkursbeslut alt tillerkänna borgenären gotlgörelse för konkursansökningskostnader. Den aktuella bestämmelsen i tredje meningen innefattar knappast nägot sådant stöd. Lagrådei anser för sin del alt det inle finns tillräckligt behov av en regel av innebörd alt rättens beslul i kostnadsfrågan endast skulle ha bevisverkan när koslnadsanspråket görs gällande i konkursen. Det kan härvidlag anmärkas atl enligt uttalanden i litteraturen (Ekelöf, Rättegäng III, Qärde upplagan, 1980, s. 176 f) rätten utan särskilt yrkande frän gäldenärens sida torde kunna pröva skäligheten av begärd ersättning. Att ersätlningsbeslutet i princip fär rättskraft i konkursen innebär emellertid inle att borgenären är befriad frän att bevaka sin fordran, när bevakningsförfarande är anordnat.

Med hänvisning till del anförda föreslår lagrådei atl paragrafen får följande lydelse:

"1 fråga om rätt lill ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar. Bestämmelsen i 18 kap. 2 8 skall dock inte tillämpas. Borgenären får utan hinder av 14 § samma kapitel i konkursen göra gällande fordran på ersättning för sådana kostnader i den ordning som gäller för andra fordringar."

24 6

Av skäl som lagrådet anger under 7 kap. 2 och 3 68 bör orden "efler att ha hört tillsynsmyndighetens mening" utgå ur första stycket 2.

Gäldenärens kallelse till edgångssammanträdel bör alllid delges. En uttrycklig bestämmelse om detta bör, som framgår av lagrådets yttrande under 15 kap. 2 8, införas, lämpligen i etl nytt iredje stycke av följande lydelse:

"Kallelsen lill gäldenären enligt första styckel 3 skall delges."

3 kap.

Lagrådet: 46

I förevarande paragraf utsägs inledningsvis: "Gäldenären får behälla lön
och inkomst som vid utmätning jämställs med lön och som inte betalts ul
vid konkursens början samt inkomst av sådant slag som gäldenären förvär
var därefter.-- " Föreskriftens utformning är inte tillfredsställande i

det atl ordet "som" första gången det används har endast "inkomst" såsom korrelat medan ordet andra gängen del förekommer måste antas syfta på både "lön" och "inkomst". Lagrådet föreslär nedan viss omfor-mulering.

1 sak innebär första styckels reglering att gäldenären, med den begräns
ning som följer av styckets andra mening, fär behålla sädana inkomster 182

som enligt 7 kap. 1 8 ulsökningsbalken (UB),.kan ifrågakomma för s.k. Prop. 1986/87:90 löneulmätning. Häri ligger till en början all sjukpenning m.m. som faller under sistnämnda paragrafs första stycke 4 blir inbegripet i vad konkursgäldenär fär behålla, något som är en nyhet i förhållande lill 27 6 andra stycket KL. Vidare är all märka att med den valda formuleringen i nu förevarande paragrafs första stycke första meningen pension och livränta faller in under regleringen där (se 7 kap. 1 8 3 UB). Det är alltså onödigt att nämna dessa inkomstslag i den föreslagna paragrafens andra stycke. Detta styckes sista mening bör som en konsekvens av del sagda flyttas till första styckel.

I enlighet med del anförda föreslär lagrådei alt paragrafen ges följande utformning:

"Gäldenären får behälla lön och inkomst som vid ulmälning jämställs med lön, om beloppet inte betalts ut vid konkursens börian, saml inkomst

----- gäldenären har. Om rälien lill pension eller livränta är sådan atl den

kan utmätas, fär konkursboet förfoga över den.

Vad som---- annal sådant.

Gäldenären är--- till gäldenären."

Mannerfelt tillägger:

1 anslutning till andra styckets första mening i remissförslaget må anföras följande. 1 den angivna meningen behandlas endast periodiskt utgående ersättning för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annal sådant. Om ersättning för utnyttjanderätl av angivet slag utgår i form av engångsbelopp kan i och för sig hävdas atl, då sådant belopp utgör vederlag för arbete, en reglering i saken borde fä sin plats i denna paragraf. Emellertid kan underhållsreglerna i kapitlets 5 8 tillgripas i sådant fall. Med hänsyn härtill synes remissförslaget - som i berörd del anknyter till gällande ordning (27 8 andra styckel andra meningen KL, som i sin tur har visst samband med 5 kap. I 8 7 och 15 kap. 2 8 3 UB) - kunna lämnas utan jämkning.

Lagrådet:

Enligt andra slyckel i förevarande paragraf gäller bl.a. all under viss
förutsättning gäldenären och hans familj eller annan underhällsberäliigad
äger utfå nödvändigt underhäll frän konkursboet under närmare beskriven
lidsrymd. Av den föreslagna paragrafens iredje stycke följer atl efter
gäldenärens dödsfall paragrafens andra stycke inle skall gälla utan i stället
18 kap. 5 8 andra styckel ärvdabalken (ÄB) skall vinna fillämpning. All
märka är all nämnda lagrum i ÄB bara avser eflerievande make och
oförsörjda barn, varför eflerievande sambo stär utanför ÄB-regleringen.
En sambo fär dock anses höra lill "den dödes efterlämnade familj"; atl till
familjen kan räknas även ytterligare personer, utöver make och arvsberäl-
ligade barn, se Walin m.fl. Ulsökningsbalken, s.l85. Saken torde böra 183

uppmärksammas under arbetet med följdändringar lill den nya lagstiftning- Prop. 1986/87:90 en om äktenskapsbalk m.m.

10 5

Den föreslagna bestämmelsen om rätt för konkursgäldenären all utföra
tvist beträffande vilken konkursförvallaren har fått etl förlikningsbud an
sluter sig nära till 78 8 KL. Lagtexten kan inte anses ge bestämt besked,
huruvida vad som kan vinnas genom all gäldenären fortsätter tvisten i
princip skall tillföras konkursboet eller ingå i den konkursfria förmögenhe
ten. I litteraturen har det förra alternativet fått förord (Welamson, Kon
kursrätt, s. 309). Enligt remissprolokollei har den nu föreslagna regeln
samma innebörd. Denna bör enligt lagrådets mening komma till öppet
uttryck i lagtexten. Del kan lämpligen ske genom att orden "med skyldig-
hel att lämna redovisning fill konkursboet" skjuls in omedelbart efter
"---- får gäldenären själv".

Även med del sålunda föreslagna tillägget kan lagrummet ge anledning till vissa lillämpningssvårigheter, vilka delvis har berörts i remissprolokollei. Med hänsyn lill atl bestämmelsen torde aktualiseras mera sällan får del anses försvarligt all inte utvidga lagregleringen ulan låta de avsedda frågorna få sin lösning i rättstillämpningen.

Såsom påpekas i specialmotiveringen finns det inte någon garanti för att gäldenären får kännedom om förlikningsanbudel och faktiskt kan utnyttja den rättighet som tillkommer honom enligt paragrafen. Del kan då synas naturligt atl lagtexten ges en sädan lydelse som skulle bevara gäldenären vid denna rättighet, dvs. alt förvaltaren åläggs att upplysa gäldenären om att ett förlikningsanbud föreligger. En bestämmelse av sådant innehåll fanns i 78 § KL i dess lydelse före den 1 januari 1980. Enligt den bestämmelsen ålåg det förvaltaren all, om del lämpligen kunde ske, inhämta gäldenärens mening innan förlikning ingicks. Genom 1979 års ändringar i KL utmönstrades denna och andra bestämmelser om skyldighet för förvaltaren atl höra gäldenären. 1 stället infördes en allmän regel om sådant hörande i 51 a 8 KL, som i remissförslaget motsvaras av 7 kap. 10 6.

Mot den bakgrunden bör del godtagas att 3 kap. 10 6 inte innehåller en upplysningsplikt för förvaltaren. Bestämmelsen i 7 kap. 10 6 bör dock ges den innebörden all förvaltaren skall höra gäldenären innan han antar ett förlikningsanbud, såvida del inle finns grundad anledning anta atl gäldenären inle vill göra bruk av sin rätt eller del föreligger svårigheter att få kontakt med gäldenären.

4 kap. Lagrådet:

Enligt förarbetena till 29 b 6 KL, som stämmer överens med 4 kap. 4 8 i
förslaget, inskränker sig den direkta betydelsen av paragrafen, åtminstone
i det väsentliga, dels lill bedömningen av ålervinningsfristen, dels lill 184

bedömningen av frågan, om gäldenären vid avhäfidélsen var insolvent eller Prop. 1986/87:90 blev det genom denna. Det remitterade förslaget innebär nu atl temat för den motbevisning som äiervinningssvaranden i vissa fall kan prestera för alt freda sig mot återvinning skall vid benefika transaktioner avse gäldenärens sufficiens i stället för hans solvens. Lagrådet vill med anledning av detta påpeka atl föreliggande lagrum måste anses tillämpligt också vid denna insufficiensbedömning. Gäller transaktionen fast egendom, blir alltså tidpunkten för lagfartsansökan alt lägga till grund för prövningen av relationen mellan gäldenärens fillgängar och skulder.

Den föreslagna paragrafen motsvaras i gällande rält av 30 8 KL. I remissprotokollet berörs förhållandet att det i sistnämnda lagrum använda uttrycket "var eller genom sitt förfarande blev insolvent" har vållat tvekan i rättstillämpningen. Den nu föreslagna lydelsen av första stycket är en förbättring. Syftet med ändringen är all förebygga tolkningen atl paragrafen skulle gälla endast en sädan rättshandling som har förelagils av konkursgäldenären och således inle en åtgärd som har företagits av nägon annan, t.ex. en borgenär. Lagrådet vill emellertid peka på att i andra och tredje styckena talas om rättshandling som har företagits mol någon närstående lill gäldenären. Ocksä denna avfattning kan leda tanken fel, på samma säll som det citerade uttryckssättet i gällande 30 8 första slyckel KL. Lagrådet föreslär därför en viss omformulering av de nämnda styckena.

Lagrådet vill vidare ifrågasätta, om inte etl ytteriigare förtydligande i första styckel är lämpligt. Därvid åsyftas atl lägel kan vara del alt sädan rättshandling som avses i paragrafen inte ensam varit orsak lill insolvensen. Medverkande kan ocksä ha varit andra åtgärder eller omständigheter. Ätervinningsmöjlighet bör - i överensstämmelse med vad som får anses gälla för närvarande (prop. 1975:6 s. 209) - stä öppen även i sädana fall där samverkande orsaker till insolvensen föreligger och där alltså skadan för borgenärerna är indirekt. Detta bör komma till uttryck i lagtexten genom en påbyggnad pä den aktuella paragrafens första mening.

Lagrådet föreslår med anledning av det sagda alt 5 8 får följande lydelse:

"En rättshandling, varigenom pä etl otillbörligt sätt en viss borgenär har
gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragils bor
genärerna eller hans skulder har ökats, gär åler, om gäldenären var eller
genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet, blev
insolvent samt- rättshandlingen otillbörlig.

Närslående till gäldenären skall anses ha sådan kännedom sädan

kännedom.

Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före fristdagen, går den äter endast när den har gällt nägon närstående till gäldenären."

1 förevarande paragraf anges, atl en gåva går åter om den har fullbordats

senare än sex månader före frisldagen. 1 del av lagrådet (i annan samman- 185

sättning) nyligen behandlade förslaget till äktenskapsbalk (prop. Prop. 1986/87:90 1986/87:1) har föreslagits alt gåvor mellan makar blir gällande mellan dem på samma sätt som gäller för gåvor i allmänhet, dvs. enligt huvudregeln genom tradition. Registrering av gåvan gör den ocksä bindande dem emellan (8 kap. I 8 i del förslaget). För atl gåvan i förhällande lill givarens borgenärer skall anses bindande krävs enligt det nämnda förslaget i princip alllid registrering.

Vad nu sagts visar all - vid ell genomförande av förslaget till äktenskapsbalk - det kan uppstå viss tvekan om vad man menar med att gåva är "fullbordad". Därmed bör anses åsyftat att gåvan fått giltighet mot givarens borgenärer. Något förtydligande i lagtexten synes knappast erforderligt.

Enligt förslaget skall temat för den motbevisning varigenom mottagaren av en tidig gåva kan värja sig mol återvinning gälla gäldenärens sufficiens i stället för, som f.n., hans solvens. Samma ändring förordas i fråga om övriga regler angående återvinning av benefika transaktioner. Lagrådet ser i och för sig inte anledning att motsätta sig förslaget. Del nya bevislemal kan emellertid tänkas ge upphov lill åtskilliga lillämpningssvårigheter. Dessa hänför sig bl.a. till frågorna om hur tillgängarna skall beräknas och vilka skuldposter som skall tillmätas relevans.

Sufficiensbedömningen är - i motsats fill en solvensbedömning — statisk och tar sikte pä gäldenärens förmögenhetsställning vid tidpunkten för den aktuella transakfionen. Som riktlinjer för fillgångarnas värdering torde fä gälla vad de kan väntas inbringa vid en realisation som vidtas vid lämplig tidpunkt (jfr SOU 1970:75 s. 60). Av detta följer att tillgångarna inte utan vidare kan åsättas de värden som upptogs eller rätteligen, enligt bokföringsrätlsliga regler, skulle ha upptagils i gäldenärens balansräkning. Beträffande skuldsidan torde det följdriktiga vara atl beakta sädana skulder som skulle ha kunnat göras gällande i en konkurs, beslutad omedelbart efler transaktionen i fråga, men endast dessa. Avgörande blir alltså, om en skuld skall anses ha "uppkommit" före transaktionen, och detta begrepp får här ges samma innebörd som i 100 8 KL och 5 kap. 1 8 i den föreslagna lagen.

De närmare tillämpningsproblemen torde fä lösas i rättstillämpningen. Departementschefen har i remissprolokollei (avsnitt 2.5.2) diskuterat vilka skulder, särskilt pä skatte- och avgiftsområdet, som är av betydelse för tillämpning av det i ätervinningsreglerna underförstådda nackdelsrekvisiiet, med vilket det nu ifrågavarande insufficiensrekvisitet har ett omedelbart samband; uttalandena görs dock utan anknytning till något positivt förslag till lagreglering. Uppkommande svårigheter mildras i någon mån av kravel atl den utmätningsbara egendomen uppenbari skall motsvara gäldenärens skulder för att medkonlrahenten skall gä fri från återvinning,

Paragrafen handlar om återvinning som under vissa förutsättningar kan ske
i fråga om bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes
dödsbo. Lagrådet utgär från all under arbetet med följdändringar till före- 186

varande lagförslag eller den föreslagna nya sainbolagen (prop, 1986/87:1) Prop, 1986/87:90 kommer atl uppmärksammas alt i del sistnämnda lagförslaget upptagils beslämmelser om bodelning mellan sambor.

Mannerfelt: Ii 6

Denna paragraf bör enligt min mening förses med följande förtydligande kommentar.

I förevarande kapitels 10 6 andra stycket anges alt, med visst undanlag, vad som sägs i 10 8 första stycket om återvinning av betalning tillämpas ocksä när kvittning har skett.

I 11 5 i samma kapitel av remissförslaget ges särskilda bestämmelser angående återgång av betalning för växel eller check. Därvid anknyts återgången lill sådana "fall som avses i 10 6". 1 och med delta får anses med tillräcklig klarhet framgå att även ill 6:s fall kvittning i princip är att likställa med betalning.

All motsvarande synsätt — atl kvittning är att jämställa med betalning -bör anläggas synes inle behöva särskilt betonas i andra delar av lagförslaget.

Lagrådei:

19 och 20 86

Genom en lagändring år 1975 infördes möjlighet för konkursförvaltaren att påkalla återvinning - förutom genom all väcka talan vid domstol - genom att göra anmärkning mot bevakning eller invändning mot annat yrkande som framställs mot konkursboet. Nyheten innebar all en invändning grundad på etl återvinningsanspråk mot belalningsrätl eller förmånsrätt kunde prövas utan extra omgång vid konkursdomstolen tillsammans med andra anmärkningar mot en bevakad fordran.

De återgivna reglerna har oförändrade förts över till 4 kap. 19 6 i förslaget till ny konkurslag. När detta förslag förverkligas kommer emellertid bevakningsförfarande alt anordnas endast mera undanlagsvis. Den till anmärkning mol bevakning alternativa utvägen alt rikta invändning mol ett yrkande gentemot konkursboet torde stå öppen endast i fråga om talan som i rättegång förs mol boel, l.ex. vid vindikafionstalan (se SOU 1970:75 s. 179). Följden skulle bli att en konkursförvaltare, som på återvinnings-grund vill bestrida ell yrkande om utdelning i konkurs, i flertalet fall vore hänvisad till atl väcka lalan i tvistemål mol borgenären, kanske vid en annan domstol än konkursdomstolen. Det kunde rentav inträffa att de stipulerade fristerna för ålervinningstalan hade löpt ul, när förvaltaren skulle la ställning lill en fordran som uttryckligen åberopades först på etl sent stadium av konkursen.

Med hänsyn till det anförda vill lagrådet ifrågasätta om inle lämpligen en
fordran som i konkurs kan göras gällande utan bevakning bör fä mötas med
älervinningsanspråk inom ramen för utdelningsförfarandet, ulan alt frågan 187

dessförinnan har prövats i ivislemål. Inom denna ram kan ett yrkande om Prop. 1986/87:90 alt rätt til! ålervinning föreligger prövas av domstol, i första instans konkursdomslolen.

En avigsida med en sådan ordning är atl frågan om återvinning kan komma alt hållas svävande under läng tid, lill förfång för den berörde borgenären. Del bör nämligen knappast komma i fräga all ange någon lidsgräns inom vilken ätervinningsinvändningen måste framställas. Betänkligheterna försvagas emellertid av att anspråket i del aktuella lägel är etl rent försvarsmedel mot utdelningsyrkandet och i princip inle kan leda lill annat än att detta yrkande hell eller delvis ogillas (jfr Walin, Materiell konkursrätl, 1980, s. 206). Del kan fö. förutsättas all förvaltaren i alla viktigare fall under hand snarast underrättar borgenären om sin inställning och söker träffa uppgörelse med denne.

Om den ifrågasatta ordningen genomförs, bör enligt lagrådet för över-skädlighetens skull de säll pä vilka förvaltaren kan påkalla återvinning anges i tre punkter i etl första stycke av 19 6. Andra och tredje meningarna i paragrafens första stycke enligt departemenlsförslaget bör som följd härav brytas ut till två stycken i paragrafen. De tidigare andra och tredje styckena bildar lämpligen en särskild paragraf, 20 8. Detta medför en förskjutning i numreringen av kapitlets sista paragraf, som blir 216.

1 enlighet med del sagda skulle 19 6 fä följande lydelse:

"Förvaltaren fär påkalla ålervinning

1. genom att väcka talan vid allmän domstol,

2. genom atl göra anmärkning mol bevakning eller i samband med utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om beialnings-eller förmånsrätt i konkursen eller

3. genom alt göra invändning mol annal yrkande som i rättegång framställs mol konkursboet.

Om förvaltaren inle vill påkalla ålervinning och inle heller ingår förlikning i saken, fär en borgenär påkalla återvinning genom all väcka lalan vid allmän domstol.

För återgång av förmänsrätt som har vunnits genom utmätning eller genom betalningssäkring behövs inle nägon särskild åtgärd."

1 inledningsorden lill den nya 20 6 bör anges att del är fråga om talan om ålervinning.

Som kommentar lill den föreslagna 19 6 vill lagrådet tillägga följande.

Att återvinning påkallas har liksom enligt gällande rätt en formell inne
börd (se t.ex. uttryckels användning i 4 kap. 15 6 i förslaget). Den nya
möjligheten enligt punkt 2 att åberopa åiervinningsskäl är därför knuten till
den särskilda procedur som utdelningsförfarandet utgör (se härom 11 kap. i
förslaget). Återvinning "påkallas" alltså inte genom alt förvaltaren före
utdelningsstadiet, under hand, hos borgenären gör gällande alt en fordran
eller en förmånsrätt är älervinningsbar. Sådant påkallande kan däremot
göras genom alt förvaltaren i sitt utdelningsförslag underkänner en åbero
pad fordran eller förmånsrätt för fordran. Del kan vidare inträffa atl
ändringsyrkanden från en borgenärs sida hos rätten med anledning av det
upprättade förslaget i sin tur ger förvaltaren anledning all åberopa att
återvinningsrätl föreligger. Ocksä härigenom har återvinning "påkallats". 181

1 båda fallen kan frågan, huruvida ätervinningspästäendet är berättigat, Prop. 1986/87:90 komma under rätlens prövning, eventuellt vid en förhandling. Pä motsvarande sätt kan återvinning påkallas när efterutdelning skall äga rum och alltså efler del all konkursen har avslutats. Naturligtvis är förvaltaren oförhindrad atl på ell tidigare stadium, inom uppställda frister, väcka lalan om återvinning i vanligt tvistemål. Den nya kanalen för alt föra fram älervinningsanspråk kan inle utnyttjas till att angripa en fordran som omfattas av ett bevakningsförfarande.

Bestämmelserna i 20 6, som med lagrådets redigering blir 21 6, motsvarar 40 c 6 KL men tar nu sikte inte blott pä bevakningskonkurser utan även på bevakningsfria konkurser. Lagrådei betvivlar emellertid alt det föreligger behov av en reglering beträffande dessa senare konkurser och föreslär alt paragrafen, i nära anslutning till gällande rätt, formuleras pä följande säll:

"Den som med anledning av ålervinning fär en fordran i konkursen är, även om han inle bevakar fordringen, vid senare utdelning berättigad alt utfå vad som skulle ha belöpt på fordringen, om den hade bevakats. Har utdelning redan ägt rum, är han berättigad atl vid återbäring till boet avräkna vad som hade bort tillkomma honom som utdelning, om bevakning hade skett i rält lid."

5 kap.

Lagrådei: 13 6

Den föreslagna bestämmelsen i andra slyckel om hur en icke lill betalning förfallen pensionsfordran skall uppskattas överensstämmer i sak med vad som nu gäller enligt 139 8 KL. Uppskattningen skall således ske med ledning av 2 och 3 88 lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (iryggandelagen). Enligt dessa beslämmelser gäller följande. Med upplupen del av utfäst pension försläs kapitalvärdet av den pension som arbetstagaren intjänat vid beräkningstillfället (2 6 andra stycket). Om inga andra regler om intjänande har knutits lill pensionsutfästelsen, anses arbetstagaren vid varie tillfälle ha intjänat sä slor del av utfäst pension som motsvarar förhällandet mellan det antal är som arbetstagaren varit i arbetsgivarens tjänst och antalet år från tjänstens början till pensionsåldern (2 5 första stycket). Beräkning av kapitalvärdet sker med ledning av försäkringstekniska grunder (3 6).

Beräkning av kapitalvärdet enligt 3 6 iryggandelagen är nödvändig i fråga om pensionsutfästelser av traditionellt slag där pensionsbelopp och pensionsålder är angivna. Del förekommer emellertid pensionsutfästelser som inle innehåller dessa kapitaliseringsfaklorer utan är sä utformade all kapitalvärdet vid ulbeialningslillfället anges i utfästelsen.

Frågan om en pensionsutfästelse av angivet slag är förenlig med bestäm
melserna i 2 och 3 68 iryggandelagen har prövats av regeringsrätten i ett
mål angående rätt till avdrag för överföring av medel lill en pensionsstif
telse (RA 1985 1:33). Utbelalning av pensionen kunde enligt utfästelsen 189

påkallas vid avgång ur tjänsten eller vid dödsfall. Regeringsrätten fann atl Prop. 1986/87:90 beräkningsregeln i 3 6 tryggandelagen inle kan anses innebära hinder mot atl utforma en pensionsutfästelse så atl kapitalvärdet vid utbelalningstill-fället anges i utfästelsen. Pensionens kapitalvärde vid beräkningstillfällel ansågs vara det som angavs i utfästelsen.

Enligt lagrådets mening bör en pä sä vis utformad pensionsutfästelse bedömas på motsvarande sätt, när en fordran pä grund av utfästelsen görs gällande i en konkurs. Om del av utfästelsen framgår atl pensionen var till fullo intjänad pä dagen för upprättande av utdelningsförslagel och all infriande av utfästelsen kan påkallas omedelbart, bör således hänvisningen till 2 och 3 86 tryggandelagen inle hindra atl upplupen del av utfästelsen är del i denna angivna kapitalvärdet.

15 6

I remissförslaget har i andra styckets andra mening tidsbestämningen
"före den dag då utdelningsförslagel upprättades" anknutits till villkorets
uppfyllande. 1 gällande rält (121 8 andra slyckel KL) anknyter däremot
motsvarande tidsbestämning (som där avser utfärdande av kungörelse om
slulutdelning) till den omständigheten att borgenären visar all villkoret har
uppfyllts. Tillräckliga skäl för den föreslagna ändringen - som inte är av
enbart språklig art — saknas emellertid enligt lagrådets mening. Lagrådet
föreslär därför att den aktuella meningen får följande lydelse: "Om han
före den dag dä utdelningsförslagel upprättas visar atl villkoret har upp
fyllts, har han- att fordra."

Del kan tilläggas alt borgenären, om han senare visar all villkoret har uppfyllts, vare sig uppfyllelsen har skett innan eller efter det all utdelningförslaget upprättades, är berättigad alt återfå beloppet, förutsatt alt detta har avsatts för honom i utdelningsförslagel. Har så inle skett, kan borgenären genom vederbörlig invändning mol utdelningsförslagel påkalla atl avsättning skall göras med tanke pä en framlida uppfyllelse; skulle han inför rätten påvisa att villkoret redan har uppfyllts, möter det givelvis inte nägot hinder atl beloppet direkt tilldelas honom när utdelningen fastställs.

17 8

Andra styckels första mening har, i förhällande till 121 a 8 i gällande KL, förtydligats på det viset att del uttryckligen framgår att bevakningsfrihelen avser endast den del av borgenärens fordran som täcks av gäldenärens fordran. Trots detta förtydligande kan tvekan uppkomma, hur andra meningen i samma stycke skall uppfattas. Övervägande skäl talar för atl vid den avräkning som avses i denna mening borgenären inte fär tillgodoräkna sig utdelning pä sin obevakade fordran i den mån denna översfiger skuldbeloppet (jfr Lindskog, Kvittning, 1984, s. 673 f). Lagrådet förordar atl ocksä detta fär framgå av lagtexten, förslagsvis genom att orden "intill skuldbeloppet" skjuts in efler ordet "fordran" i styckets andra mening.

190

6 kap. Prop. 1986/87:90

Lagrådei: 48

1 konsekvens med vad som har förslagits under 2 kap. 24 8 förordar lagrådei atl orden "genom delgivning" skjuls in framför ordet "kalla" i näst sista meningen i paragrafens första stycke.

Kallelse lill den som avses med yrkandet om edgång bör alltid delges. En uttrycklig bestämmelse härom bör finnas i paragrafen (se lagrådets yttrande under 15 kap. 2 6). Det föresläs all iredje siyckei tillförs en avslutande mening enligt följande: "Kallelsen lill den som avses med yrkandet skall delges."

Kallelse av gäldenären lill förhandling enligt lagrummets andra stycke bör delges, dock inle obligatoriskt: i enlighet med vad som anförs under 15 kap. 2 8 bör en regel härom finnas i lagen. Det föresläs all andra slyckel i förevarande paragraf förses med denna avslutande mening: "Kallelsen lill gäldenären bör delges."

10 8

Av skäl som lagrådet anför under 11 8 i förevarande kapitel förordas all bestämmelsen i remissförslagels 11 8 andra slyckel tredje meningen utgår och ersätts av etl nytt iredje stycke i förevarande paragraf

11 8

Lagrådei förordar lill en början, all del uttryckligen (se yttrandet under 15 kap. 2 8) anges att kallelse till förhandlingen av den som avses med åtgärden skall delges. Paragrafens andra stycke bör därför inledas med följande två meningar:

"Till förhandlingen---- åtgärden kallas. Den sistnämndes kallelse

skall delges."

Påföljande mening bör inledas med ordet "Han" i stället för "Denne".

Paragrafens första och andra stycken handlar om fall dä i konkurssammanhang hålls förhandling i bl.a. häklningsfråga. Den regel som i remissförslaget har intagits såsom sista mening i 11 8 andra slyckel gäller enligt sin lydelse endast när förhandling i häklningsfråga äger rum. Klart är emellertid all berörda reglering bör gälla generellt i fräga om häktning.

Mol bakgrunden av del anförda förordar lagrådet att föreskriften i re
missförslagets 11 8 andra styckel sista meningen utgår och ersätts av ell
nytt iredje stycke i 10 8 i aktuellt kapitel. 191

Beträffande den närmare utformningen av regleringen avseende biträde Prop. 1986/87:90 och kostnadsfrågor är atl framhålla att en direkt hänvisning till RB:s föreskrifter i ämnena kan föranleda viss oklarhet. Sålunda passar inle 21 kap. 3 a 6 RB särskilt väl för de situationer som blir aktuella i konkurs-sammanhanget. Beträffande koslnadsdelen frågar man sig, om de för enskilt åtal gällande reglerna skall tillämpas; förvaltare som är sökande i förevarande slag av häklningsärenden är ju ej myndighet (annat är förhållandet i fall som avses i 2 kap. 16 8 UB, vars andra stycke sista meningen tjänat som förebild till nu aktuell föreskrift). Vidare bör framhållas, att i 31 kap. RB kostnadsfördelningsreglerna i princip är relaterade till utgången i ansvarsfrågan, ej lill häklningsfrågor.

Lagrådet vill väcka frågan om inte det lämpligaste är att man i diskuterat sammanhang gör en någoriunda uttömmande reglering, i stort efter den modell som finns i 10 kap. 13 6 föräldrabalken. Man kan länka sig reglerna i 6 kap. 10 6:s nya tredje stycke utformade enligt följande:

"Begärs nägon häktad, skall rätten pä yrkande förordna biträde ål honom, om det inle är uppenbart all sådant inte behövs. Biträdet har rätt till ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten kan ålägga den som häkiningsyrkandet riktas mol att såsom förlorande part helt eller delvis ersätta statens kostnader för biträdet. Ogillas häktningsyrkandet och beror detta på att sökanden inle har haft godtagbara skäl för yrkandet, skall sökanden ersätta statens kostnader för biträdet."

Det bör anmärkas, att om frågan om häktning förfaller av den anledningen alt vederbörande på svarandesidan fullgör sitt åliggande, han torde få anses vara förlorande part. I ullrycket "hell eller delvis" bör inläggas att rätlen kan hämta vägledning i 31 kap. 1 6 RB.

12 6

Enligt 11 6 Qärde stycket sista meningen får ingen under en konkurs hållas häktad under längre tid än tre månader. Har gäldenären hållits häktad under konkursansökningsstadiet, bör emellertid denna häklningstid avräknas från iremånadersperioden. Lagrådet föreslär därför att förevarande paragraf förses med ytterligare en mening, av följande lydelse: "Vid fillämpning av 11 8 fjärde styckel inräknas även lid under vilken gäldenären har hållits häktad med slöd av 2 kap. 12 6."

14 8

1 enlighet med den princip som torde ligga lill grund för urvalet av situationer som kan berättiga till ersättning (SOU 1983:24 s. 286) bör sådan kunna utges också lill underårig gäldenär i fall som avses i 5 6. Hänvisning bör därför i 14 6 första stycket göras även till 5 8. Härigenom kommer det dessutom atl stä klart alt förutvarande ställföreträdare som anges i 13 6 fär ersättning enligt 14 6 första siyckei vid inställelse lill förhandling eller edgång enligt 5 6.

Bestämmelsen i 14 8 andra styckel torde avse endast den mot vilken
edgängsyrkande har framställts enligt 5 6 andra styckel. Bl.a. för att ge 192

uttryck åt detta föreslår lagrådet att 14 6 andra stycket får följande lydelse: Prop. 1986/87:90

"Har ett yrkande enligt 5 6 andra stycket riklats mol nägon annan än den som avses i 13 6, är han berättigad till skälig ersättning av boet för inställelse enligt 5 8 Iredje eller fjärde styckel."

7 kap.

Lagrådet:

2 och 3 66

Kapitlet innehåller inte nägon generell bestämmelse om atl förvaltare utses av rätten. En sädan bör lämpligen föras in i 2 6 som ell första stycke. På motsvarande sätt bör genom ett tillägg till nuvarande andra styckel allmänt anges att rälien skall höra tillsynsmyndigheten innan den utser förvaltare. Därmed kan anvisningen härom i 2 kap. 24 8 första stycket 2 ulgä.

En sammanställning av 7 kap. 2 och 3 66 enligt departemenlsförslaget ger vid handen atl rätlen ex officio i konkursens inledningsskede vid beslul enligt 2 kap. 24 8 kan utse två eller fler förvaltare men att beslul om delning av förvaltningen alltid förutsätter inifiativ från annan, liksom en utökning av antalet förvaltare under konkursens gång. Del kan möjligen ifrågasättas, om inte regleringen kunde göras mera enhetlig, antingen sä att rätten tillåts atl i initialskedet ex officio förordna även om delad förvaltning eller sä att beslut om mer än en förvaltare alllid skall vara beroende av initiafiv frän utomstående (tillsynsmyndigheten etc). Lagrådet lägger emellertid inle fram något förslag härom.

Ulan alt syfta till någon saklig ändring förordar lagrådei all bestämmelserna i 2 och 3 68 redigeras på ett något annat sätt än i departemenlsförslaget. 3 6 bör sålunda reserveras för procedurreglerna, och andra styckel i 2 6, med den nyss föreslagna kompletteringen, bör därför flyttas fill 3 6, såsom ell första stycke. Nuvarande första stycket i 3 6 har nära samband med tredje meningen i nuvarande första styckel i 2 6 och bör tillsammans med denna bilda ell särskilt stycke i sistnämnda paragraf 3 6 andra stycket bör avfattas sä all del något tydligare framgår att del inte träffar elt ursprungligt beslul atl utse två eller fier förvaltare vilket ej är förenat med förordnande om delning av förvaltningen.

Till följd av det sagda föresläs paragraferna fä följande lydelse:

"2 8

Förvaltare utses av rätlen.

Rätten bestämmer ocksä antalet förvaltare. Flera än av flera.

Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för varje del av förvaltningen. Rätlen bestämmer efler vilka grunder delningen skall ske. 36

Innan rälien utser förvaltare eller fattar beslut om all flera förvaltare skall

finnas, skall tillsynsmyndigheten höras. 193

13 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 90. Bilagedel

Frågor om att dela förvaltningen mellan flera förvaltare las upp på Prop. 1986/87:90

begäran av tillsynsmyndigheten, denne kallas. Vad som har sagts

nu tillämpas också på frågor om atl öka antalet förvaltare."

Departementschefen framhåller i specialmotiveringen atl borgenärerna bör ges tillfälle att lämna sina synpunkter när frågan om atl entlediga en förvaltare på begäran av någon annan än förvaltaren själv prövas. Någon bestämmelse i lagen om detta föreslås dock inte.

Departemenlsförslaget innebär all rätten — till skillnad frän vad som gäller f.n. i fråga om ordinär konkurs - får utse förvaltare i samband med konkursbeslulel ulan atl dessförinnan inhämta borgenärernas mening. Till stöd för denna lösning i ett enhetligt konkursförfarande kan åberopas atl konkursförvaltare måste utses omedelbart efter konkursbeslulel och att rättens personval i de flesta fall godtas av borgenärerna. Departementschefen hänvisar också till att missnöjda borgenärer kan påkalla byte av förvaltare. Sä mycket angelägnare kan det tyckas vara alt när sä sker och iniliafivet blottar meningsmotsättningar i borgenärskretsen samfiiga borgenärer ges tillfälle att yttra sig i frågan om entledigande. Att dä ocksä spörsmålet om efterträdare kommer fill diskussion ligger i sakens natur. Det är all märka alt enlledigandefrägan inte kräver något omedelbart, slutligt avgörande och att det därför finns tidsutrymme att kalla borgenärerna.

Enligt lagrådets mening bör del finnas en föreskrift som i viss utsträckning garanterar att borgenärerna kan komma fill tals, när rätten skall pröva en fräga om att entlediga en förvaltare. Denna föreskrift är av den vikt alt den bör placeras i konkurslagen.

F.n. gäller i ordinär konkurs atl en slutlig förvaltare inte får entledigas utan atl borgenärerna har fält tillfälle alt yttra sig vid etl sammanträde (80 8 KL). Det saknas anledning atl för del enhetliga konkursförfarandets del införa en sä vittgående regel. Som framgår av det föregående är del främst när del råder intressemotsältningar mellan borgenärerna som dessa bör höras. Inte ens i alla de fall dä förhandling skall hållas är del motiverat all underrätta borgenärskollekfivet. Det torde kunna läggas i rällens hand all avgöra när borgenärernas rällssäkerhelsinlresse är sä starkt atl etl beslul inle bör komma fill ständ utan att de har fält tillfälle all yttra sig. Kallelsen bör ske i form av kungörelse. När bevakningsförfarande har ägt rum, kan emellertid kungörelse ersättas av skriftliga underrättelser lill borgenärerna enligt reglerna i 15 kap. 2 8 i förslaget.

Med hänvisning lill ovanslående förordar lagrådet atl 5 6 tredje stycket förses med en avslutande mening av följande lydelse: "Om det är av särskilt intresse all borgenärerna hörs, skall de kallas till förhandlingen genom kungörelse." Som nyss nämndes föranleder bestämmelsen en komplettering av uppräkningen i 15 kap. 2 6 i förslaget.

Beträffande paragrafens andra stycke har lagrådet i inledningen av yttran
det anfört vissa synpunkter. 1 fräga om samma föreskrifts förhällande till 194

vissa beslämmelser i 8 kap. återkommer lagrådet iinder rubriken lill sist- Prop. 1986/87:90 nämnda kapitel.

Enligt paragrafens lydelse omfattar förvaltarens upplysningsskyldighet inle tillsynsmyndigheten och eventuellt förordnad granskningsman. Alt upplysningsskyldigheten skall gälla även mol dessa framgår emellertid av 28 6 första siyckei och 30 8 andra styckel. Enligt lagrådets mening skulle bestämmelserna vinna i överskådlighel, om del redan av 9 6 framgår mol vilka förvaltaren har upplysningsskyldighei. Om tillägg görs i sistnämnda paragraf beträffande tillsynsmyndigheten och granskningsmän, behövs inle bestämmelserna i 28 och 30 66 om tillsynsmyndighetens resp. granskningsmännens rätt all få upplysningar av förvaltaren.

Med den föreslagna systematiken näs ocksä överensstämmelse med vad som gäller beträffande gäldenärens upplysningsskyldighei, som uttömmande regleras i 6 kap. 2 6 första stycket.

10 8

Här erinras om vad lagrådet anfört under 3 kap. 10 8.

13 6

I specialmotiveringen till denna paragraf behandlar departementschefen möjligheterna alt avsluta en konkurs även om gäldenären inte har beedigat bouppteckningen (se härom också 10 kap. 2 8 och departementschefens kommentar under rubriken till II kap.). Med anledning av vad som här uttalas vill lagrådet, lill förebyggande av missförstånd, anmärka atl enligt lagförslaget utdelning i konkursen inte förutsätter något särskilt beslul från rättens sida om atl sä skall ske och all beslut om t.ex. avskrivning av konkursen inle behöver fallas vid eller i anslutning till ell sammanlräde. Del kan ocksä erinras om all etl beslut av rätlen om alt hämta eller häkta en gäldenär som inle vill medverka vid boutredningen eller beediga bouppteckningen kräver yrkande om åtgärden frän förvaltarens eller tillsynsmyndighetens sida (6 kap. 10 8).

14 8

En nyhet är atl kronofogdemyndigheten - utan stöd av någol domstolsav
görande - kan lämna handräckning för all bereda förvaltaren tillgäng till
räkenskapsmalerial som inle hör till gäldenärens bo men som gäller detta
och har upprättats av nägon annan på gäldenärens uppdrag (se angående
den materiella regeln 7 kap. 12 8 andra stycket). Att del rör sig om ell
handräckningsförfarande torde innebära atl kronofogdemyndigheten inle
kan medge handräckning när del någon gäng framstår som oklart, om
förutsättningarna för skyldighet att lämna ul material föreligger. Konkurs- 195

förvaltaren är dä hänvisad atl väcka lalan vid domstol om atl fä ul maleri- Prop. 1986/87:90 alel frän den som påstås inneha del.

Enligt paragrafens andra stycke tillämpas i fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut om handräckning, bl.a. för utfäende av räkenskapsmalerial från den som har upprättat sådant för gäldenärens del, bestämmelserna i UB om lalan mol utmätning i allmänhet. Lagrådet vill härfill anteckna att vid lillämpning av 18 kap. 7 8 andra stycket UB den som har upprättat materialet inle kan anses som "tredje man", vilket innebär att han måste föra talan inom tre veckor från del all beslutet delgavs honom.

15 6

Syftet med den uppgiflsskyldighet som skall åligga förvaltaren enligt paragrafens första stycke punkt 3 är alt få utrett möjligheterna atl återföra medel lill konkursboet med tillämpning av vissa associationsrältsliga regler om återbärings- och skadeståndsskyldighel. I lagtexten nämns endast aktiebolagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och lagen om handelsbolag och enkla bolag. Om det i annan lag finns en hänvisning till bestämmelserna om återbärings- och skadeståndsskyldighel i aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar, bör förvaltarens uppgiflsskyldighet föreligga, även om den lagen inle las med i uppräkningen i punkl 3. En sädan hänvisning finns t.ex. i 55 6 resp. 69 6 bosiadsrättslagen (1971:479).

Däremot kan punkl 3 inte medföra uppgiftsskyldighet för förvaltaren om gäldenären är t. ex. ett bankaktiebolag, eftersom bestämmelser om vinslut-delning och annal förfogande över bolagels egendom samt om skadestånd finns i 50-52 86 resp. 176-181 66 lagen (1955:183) om bankrörelse. Nägon hänvisning sker således inie lill aktiebolagslagen. Möjligheten atl i ell bankaktiebolags konkurs pä annal sätt än genom återvinning återföra medel till konkursboet får emellertid antas bli bevakad av del allmänna ombud som skall förordnas av bankinspekfionen enligt 158 8 2 mom. första stycket lagen om bankrörelse. Förhållandet är likartat exempelvis i fråga om försäkringsaktiebolag och sparbanker; jfr 12 kap. I 6, 14 kap. 21 8 och

16 kap. försäkringsrörelselagen (1982:713) saml 20 8, 82 6 2 mom. och 92-
94 66 lagen (1955:416) om sparbanker.

Något behov av atl ålägga förvaltaren uppgiflsskyldighet enligt punkt 3 finns enligt lagrådets mening inle när gäldenären är en juridisk person som står under bankinspektionens eller försäkringsinspeklionens tillsyn. Lagrådet anser inte heller all sådant behov föreligger i fräga om den föreslagna uppgiftsskyldigheten enligt punkt 4.

28 6

Om lagrådets förslag beträffande 9 6 godtas, bör första stycket andra
meningen ulgä. Av motsvarande skäl som lagrådet anfört under 9 6
bör andra stycket av förevarande paragraf lyda: "Tillsynsmyndigheten är
---- lill rätlen, borgenärer, granskningsmän eller gäldenären." 196

30 6 Prop. 1986/87:90

Om lagrådets förslag beträffande 9 och 28 68 godtas, bör andra stycket andra meningen utgå.

8 kap.

Lagrådet:

Kapitlets huvudsakliga innehåll utgörs av föreskrifter om hur konkursbos egendom skall försäljas eller i övrigl - genom fortsättande av gäldenärs rörelse - användas för tillgodoseende av borgenärernas intressen. I dessa föreskrifter anges närmare de förutsättningar som skall vara för handen för atl i den ena eller andra situationen viss realisationsform skall fä komma i fråga. Del måste dock uppmärksammas atl dessa förutsällningar inle är fullt uttömmande. Underförstått i kapitlet är att vid förvaltarens bedömningar enligt 8 kap. hänsyn skall las även till 7 kap. 8 8 andra styckel, vilket stadgande ger förvaltaren möjlighet atl vid avveckling av boel beakta vad som är ägnat att främja sysselsättningen, om det kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.

Viss tvekan kan uppkomma i vad mån det sistnämnda stadgandet skall få verka uppmjukande på 8 kapitlets regler i den mån dessa är tillkomna för atl utgöra etl skydd för borgenärsinlresse.

1 remissprolokollei har - såväl i allmän motivering (avsnitt 2.4.1) som i specialmoliveringen fill 7 kap. 8 6 - gjorts uttalanden om olika avvägningsproblem som kan uppkomma. Dessa uttalanden föranleder ingen erinran från lagrådets sida. En del randanmärkningar i vissa tillämpningsfrågor må dock göras.

Först är all betona att, när i 7 kap. 8 8 andra styckels lagtext talas om atl sysselsätlningsfrämjande åtgärder fär ifrågakomma bara om del kan ske utan att "borgenärernas" rätt nämnvärt förringas, del inle är avsett atl bara det kollektiva borgenärsintressel skall beaktas ulan uppmärksammas skall även om enskild borgenärs rätt förringas. Detta framgår endast motivledes (specialmotiveringen lill 7 kap. 8 6), och skäl kan anföras för alt aspeklen borde komma lill synes också i lagtexten. Lagrådei finner sig dock inle föranlåten atl föreslå nägon jämkning i denna del.

Elt sätt all tillgodose ändamålen i 7 kap. 8 6 andra stycket kan vara att konkursförvaltningen nägon tid fortsätter gäldenärens rörelse enligt 2 6 i förevarande kapitel. Lagrådet vill i den delen framföra synpunkten alt utsikterna att fä en rörelse såld till en bra köpare som är villig alt fortsätta driften fill gagn för den arbelsmarknadsmässiga situationen i en bygd torde vara större om det är en i gång varande rörelse än om del är fräga om elt i princip nedlagt företag.

Som departementschefen anfört i den allmänna motiveringen kan tänkas
uppkomma siluafioner där den som lämnat det högsta budet fär påräknas
inte alls eller i vart fall inle pä ell seriöst sätt komma atl driva elt förelag
som blir till nytta för den lokala arbetsmarknadssituationen. Men ell lägre
bud kan vara avgivet av nägon som kan förväntas använda egendomen i ell
förelag som uppfyller ändamål av angivet slag och vars bud därför framstår 197

som mer lockande från de synpunkter som 7 kap. 8 6 andra slyckel vill Prop. 1986/87:90 tillgodose. 1 anslutning lill det sagda vill lagrådet framhålla all, när del gäller försäljningar pä offentlig auktion i förvaltarens regi enligt 8 kap. 6 eller 7 8, det - beträffande egendom som har ingått i en rörelse — kan vara motiverat atl förvaltaren förbehåller sig all pröva om del högsta avgivna budet skall antagas eller inte. Liknande synsätt kan göra sig gällande, när förvaltaren under hand säljer lös egendom med stöd av 8 kap. 7 8, dvs. att han antager ett lägre bud än det högsta, om den lokala sysselsättningssituationen befrämjas därigenom.

Sker försäljning i exekutiv ordning finns naturligtvis inte utrymme för alt pä grundval av 7 kap. 8 6 andra slyckel lämna högsta budet ål sidan.

1 6

Enligt 5 6 har en inteckningshavare och annan borgenär som för sin fordran har förmänsrätt i viss egendom under vissa förutsättningar rält till försäljning av egendomen utan uppskov. Denna bestämmelse kan föranleda förvaltaren atl avslå från ett anstånd med försäljningen som han annars ansett lämpligt och kan pä så sätt sägas innefatta en modifikation av den allmänna regeln i I 6. Lagrådet föreslär därför alt i denna görs ett förbehåll också för bestämmelserna 15 6.

Lagrådet har under I 6 i detta kapitel berört förhållandet mellan 5 6 och 1 6.

Avsikten torde inte vara atl 5 5 skall aktualiseras i fråga om egendom som behövs för gäldenärens rörelse sä länge denna drivs vidare med stöd av 2 6. Det synes vara en fördel om delta förhållande kommer lill uttryck i lagtexten. En annan sak är atl förvaltaren vid sin bedömning enligt 2 8 av vad som är ändamålsenligt har atl beakta risken för atl fortsalt drift medför försvagning av en förmänsberätligad borgenärs ställning. Han har dä anledning att samråda med en sådan borgenär (7 kap. 10 8: jfr prop 1978/79:105 s. 288).

Förevarande lagrum bör, med hänsyn till del sagda och efler viss ytterligare jämkning, få följande lydelse:

"Om en inteckningshavare eller nägon annan borgenär som för sin
fordran har förmånsrätt i viss egendom yrkar atl den egendomen skall
säljas genom förvaltarens försorg och om hans rätt till betalning ur egendo
men har lämnats obestridd eller fastställts genom ell lagakraftvunnet avgö
rande, fär försäljning av egendomen inte uppskjutas. Detta gäller dock inle
i fräga om egendom som behövs för en rörelse under tid dä denna fortsätts
med stöd av 2 8 och inte heller om förvaltaren anser mot borgenä
ren."

8 och 9 68

Bestämmelserna om försäljning av lös egendom i 71 8 KL har i remissför
slaget delals upp så att reglerna beträffande fartyg, luftfartyg etc. behand- 198

las i en särskild paragraf (8 6). Lagrådei anser delta vara en klar fördel. Prop. 1986/87:90 Emellertid innehåller den paragrafens sista stycke bestämmelser som, även om de väsentligen har betydelse vid försäljning av luftfartyg och inlecknade reservdelar till luftfartyg, kan tänkas bli aktuella också vid försäljning av annan lös egendom. Lagrådet anser därför att dessa bestämmelser bör fä en annan placering än i 8 8. En lämplig redigering kan vara att de flyttas till 9 6 och atl remissförslagets bestämmelser under den paragrafen tas in som ell sista stycke 18 6, där de synes höra naturligen hemma.

9 kap.

Lagrådet: 1 8

Enligt remissförslaget skall bevakning förekomma i färre konkurser än f. n.; departementschefens uttalanden ger närmast intryck av att bevakning knappast blir aktuell mer än i de relativt sett fä fall dä utdelning till opriorilerade borgenärer kan väntas. En konsekvens av detta, som inte har berörts i remissen, är alt inte heller det ivistlösningsförfarande som i form av anmärkningsproceduren och jävsprocessen är kopplat fill bevakningsförfarandet blir tillämpligt. Tanken är att tvister om belalningsrätl och förmånsrätt - som uppenbarligen kan uppstå ocksä när endast prioriterade borgenärer kan fä utdelning - i stället skall lösas inom ramen för utdelningsförfarandet, i den mån de inte har kunnat biläggas dessförinnan genom föriikning. Detta kan emellertid medföra olägenheter, främst sä all konkursen drar ul pä tiden och berörda borgenärer hälls i längre ovisshet om vilken rätt som tillkommer dem. Olägenheterna blir mer uttalade ju fler och ju större fordringar som är tvisliga. Fräga är, om det behövs något kortekliv härtill.

Till en början kan framhållas alt de konkursrätlsliga procedurreglerna i princip torde utesluta särskild rättegång mellan en borgenär och konkursboet om den rätt som i konkursen skall tillkomma en fordran. Dock stär den utvägen öppen att en borgenär väcker talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i konkursen och atl konkursboet med slöd av 3 kap. 9 6 andra stycket träder in i rättegången på gäldenärens sida. Åtminstone i detta fall borde man kunna räkna med att domen i målet i allmänhet blir relevant för rätlen till utdelning i konkursen (jfr Welamson, Konkursrätl, s. 294). Det är emellertid att märka alt frågan om förmänsrätt inte lär kunna prövas i en dylik tvist.

Med hänsyn till del som nu sagts skulle kunna övervägas atl öppna
tillgäng till en anmärkningsprocedur även i de bevakningsfria konkurserna.
Nägot förslag om detta framläggs emellertid inle från lagrådels sida. 1
stället vill lagrådet förorda att förvaltaren och rätten vid sin bedömning av
om bevakning bör äga rum beaktar också behovet av att kunna ta i anspråk
anmärkningsförfarandet och jävsprocessen. Den föreslagna lagtexten
medger i och för sig etl sådant hänsynslagande. 1 syfte atl ge en någol
bättre antydan om all bevakningsförfarandet - med åtföljande tvisllös- 199

ningsprocedur - kan vara till fördel ocksä i konkurser där oprioriterade Prop. 1986/87:90 fordringar av allt alt döma inte får nägon utdelning föreslär dock lagrådet all första meningen ges denna lydelse: "Rätten får efler framställning från förvaltaren besluta att bevakningsförfarande skall äga rum i konkursen, om det är motiverat av fordringsförhällandena."

När förvaltaren är övertygad om alt boet inte räcker till utdelning till opriorilerade borgenärer, kan en lämplig åtgärd vara atl lämna upplysning om förhällandet i den kungörelse där bevakningsförfarandel tillkännages. På så sätt kan både de oprioriterade borgenärerna och förvaltaren besparas onödigt arbeie. En bestämmelse i frågan kan placeras i förordning.

Voss tillägger:

Remissförslaget innebär i förhållande till KL och KLförslagel den principiella nyheten att bevakningsförfarandet inte längre skall vara obligatoriskt i någon konkurs. Del är i första hand förvaltaren som skall bedöma om bevakningsförfarande bör äga rum. Av specialmoliveringen till förevarande paragraf framgår all borgenäremas synpunkter kommer att spela en obetydlig roll vid den bedömningen. Om förvaltaren vill ha bevakningsförfarande, skall han enligt förslaget göra framställning fill rälien. I specialmoliveringen sägs att rätten inte behöver höra tillsynsmyndigheten före sitt beslut. Borgenärernas och tillsynsmyndighetens ringa möjligheter till inflytande pä förvaltarens och rättens beslut hindrar dock inte att de anses böra ha besvärsrätt, om rätlen avslagit en framställning om bevakningsförfarande; tillsynsmyndighetens besvärsrätt är i förslaget direkt angiven i 16 kap. 8 5 första styckel 5.

I KLförslagel, som alltså behöll uppdelningen i ordinär och mindre konkurs, framhölls (bet. s. 204) all det skulle vara av värde om man kunde mildra konsekvenserna av att bevakningskravet upprätthölls, när del gäller ordinära konkurser där det på ett tidigt stadium slår klart att tillgångarna inte förslår till utdelning till oprioriterade fordringar. Kommittén stannade emellertid på anförda skäl - bl.a. att nya tillgångar kan komma i dagen eller att förvaltaren i inledningsskedet misstar sig beträffande värderingen av vissa tillgångar - för atl inle föreslå atl bevakningsskyldighelen slopades i dessa fall.

I ett enhetligt förfarande kan det onekligen synas motiverat att göra bevakningsförfarandel fakultativt. Det bör emellertid beaktas, som framhölls i KLförslagel (bet. s. 188), atl bevaknings- och anmärkningsförfarandet ger garantier för att man inom konkursens ram förhållandevis snabbi och säkert kan avgöra vilka fordringar som är berättigade till utdelning och i vilken inbördes ordning de skall ges rätt lill betalning. Härtill kommer lagrådets påpekande att ell slopande av bevakningskravel innebär att en anmärkning mot en fordran som kan göras gällande i konkursen inte kan prövas i konkursen före utdelningsförfarandet, vilket kan leda fill alt konkursen drar ul pä liden.

Del hade varit av värde all få remissinstansernas synpunkter pä lagräds
remissens förslag om fakultativt bevakningsförfarande. Utan sådana syn
punkter är det svårt atl med bestämdhet uttala sig om vilka tillämpnings
problem som förslaget kan komma atl medföra. Enligt min mening hade 200

del varit av särskilt intresse all fä belyst om Borgenärernas och tillsyns- Prop. 1986/87:90 myndighetens underordnade roll i sammanhanget möter några invändningar.

Det måste givelvis vara av intresse för både borgenärerna och tillsynsmyndigheten atl förvaltaren väljer det förfarande som är snabbast och säkrast och som medför lägsta kostnader för konkursboet. I vissa fall kan bevakningsförfarandel leda till del resultatet, därför atl förvaltaren slipper lägga ned etl omfattande utredningsarbete för att efterforska borgenärerna. Att förvaltaren i en sädan fråga normall inle skall behöva fästa avgörande vikt vid borgenärernas synpunkter anser jag vara atl gå alltför långt i strävandena alt slå vakt om förvaltarens självständiga ställning. Inte heller anser jag del rimligt atl rätten inte skulle behöva höra tillsynsmyndigheten, när den har all bedöma om ett begärt bevakningsförfarande kan ådraga konkursboet onödiga kostnader.

Enligt den föreslagna lagtexten bör bevakningsförfarande äga rum om fordringar ulan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen. Av specialmotiveringen kan utläsas atl bevakning i dessa fall bör vara del normala. Detta bör enligt min mening framgå av lagtexten, t. ex. genom atl ordet "normall" tillfogas eller genom atl andra meningen ges följande lydelse: "Bevakning skall äga rum, om fordringar utan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen och bevakningsförfarande inle kan anses onödigt."

Voss:

Den förslagna lagtextens lydelse ger vid en jämförelse med 1 och 2 88 vid handen att endast beslul om atl anordna bevakningsförfarande skall kungöras. Bestämmelsen har också kommenterats med den innebörden i specialmotiveringen, där del sägs att kungörelse "naturligtvis" inle skall ske, om en framställning om bevakningsförfarande har avslagits.

Om borgenärernas och tillsynsmyndighetens möjligheter till inflytande vid avgörandet om bevakningsförfarande skall anordnas eller ej blir så ringa som anges i specialmoliveringen lill 1 8, är del i vart fall angeläget atl de fär veta om rätlen har avslagit en framställning från förvaltaren så atl de har möjlighet att utnyttja sin besvärsräll. Paragrafen bör därför i sådant fall enligt min mening fä förslagsvis följande lydelse: "Rätten skall genast kungöra det beslul varigenom en framställning som avses i 1 6 har avgjorts saml vad som har beslutals enligt 2 8."

Lagrådet: 48

När bevakningsförfarande har anordnats gäller som huvudregel alt en
borgenär inle är berättigad lill utdelning för belopp som inle har bevakats
och att han inte heller kan få förmånsrätt för elt bevakat belopp, om inle
sädan har yrkats i bevakningen. Atl en bevakning gäller båda dessa mo- 201

menl, belalningsrätlen och förmånsrätten, bör enligt lagrådets mening Prop. 1986/87:90

framgå redan av 4 8. Atl förmånsrätten — såsom det föresläs i remissen —

nämns först 16 6, tillsammans med krav på bevakningsinlagans närmare

utformning, kan inbjuda lill missförståndet all bevakningen i efterhand och

utan efterbevakning kan fritt kompletteras med anspråk på förmånsrätt.

En annan sak är alt kravel pä förmånsrätt kanske kan utläsas endast

indirekt ur bevakningsinlagan; i sä fall kan det bli aktuellt att senare låta

borgenären precisera sin inställning. Tillfälle kan ocksä behöva beredas

honom all närmare ange grunden för förmänsrättsyrkandel.

Del anförda leder lill ändring av 4 6 första stycket. Detta bör dessutom jämkas språkligt såvitt gäller hänvisningen till undantagen från bevak-ningspliklen. Lagrådet har också beaktat den ändring i paragrafnumreringen i 4 kap. som har förordals under 4 kap. 19 och 20 86. Följande lydelse föreslås:

"En borgenär skall inom den tid som har bestämts för bevakning av fordringar skriftligen hos rälien anmäla sin fordran och den förmänsrätt han vill göra gällande. Undanlag frän denna skyldighet följer dock av 4 kap. 21 8, 5 kap. 8 8 och 17 8 andra stycket saml 5 8 i detta kapitel."

Den föreslagna ändringen bör leda fill en justering av texten i 6 8.

Som följd av den föreslagna ändringen av 4 6 bör tredje meningen i föreliggande paragrafs första stycke justeras så att den fär följande lydelse: "Om förmånsrätt yrkas, skall borgenären också tydligt ange grunden för den."

1 de inledande synpunkterna har lagrådet som sin mening uttalat atl sädana föreskrifter om tillkännagivanden för konkursförfarandels parter som är motiverade för alt dessa skall kunna ta lill vara sin rätt i olika skeden i konkursen bör framgå av lag.

För all borgenärerna skall kunna utnyttja sin befogenhet enligt 9 8 atl framställa anmärkning mot bevakningar - ell principiellt viktigt inslag i prövningen av framställda anspråk pä utdelning i konkursen — är det väsentligt att de i en eller annan form tillställs information om vad rätten har beslutat enligt 8 6. Detsamma gäller gäldenären. Konkurslagen bör inte sakna en bestämmelse om detta. Tillkännagivandel bör normall göras i form av underrättelser som sänds till samtliga bevakande borgenärer och fill gäldenären. Också förvaltaren och tillsynsmyndigheten bör givelvis underrättas. Något krav pä delgivning bör inte ställas upp. Föreskrifter om tidpunkten för utsändandet och andra detaljbeslämmelser kan meddelas i förordning; inget hindrar atl informationen om bevakningsproceduren lill de borgenärer som redan är kända när beslul om bevakning meddelas tar upp uppgifter ocksä angående anmärkningsförfarandet.

Den nya bestämmelsen, som bör bilda ett Qärde stycke i 8 6. kan förslagsvis utformas enligt följande:

"Undertättelser om vad rätten har bestämt enligt denna paragraf skall 202

fillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer Prop. 1986/87:90 som har bevakat fordringar i konkursen."

Att underrättelserna bör kunna utbytas mot kungörelse framgår av lagrådels förslag fill 15 kap. 3 8 (se yttrandet under 15 kap. 2 8).

21 8

Med hänvisning till vad lagrådei anför i anslutning till 15 kap. 2 8 föresläs atl andra styckel ersätts av ett stycke med följande lydelse (jämför lagrådets förslag till nytt, Qärde stycke i 9 kap. 8 6):

"Underrätlelser om alt en fordran har efierbevakats och vad rätten har bestämt enligt första slyckel skall fillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen."

Det nya stycket bör placeras sist i paragrafen.

I specialmoliveringen anges alt institutet avvisning inte används i samband med att rätlen tar emot bevakningar. Uttalandet torde gå väl långt. Har en bevakningsinlaga kommit in till rätlen efter bevakningstidens utgång och påfordrar borgenären all handlingen behandlas som inkommen i rält fid, torde sålunda rälien ha atl besluta om avvisning.

10 kap.

Lagrådet:

En borgenär som har gjort gällande en fordran kan sedermera återkalla sitt krav pä utdelning, varvid fordringen alltså inte längre görs gällande. Den i lagtextens första mening använda participformen skulle kunna föranleda tvekan huruvida i en sädan situation konkursen kan avskrivas. En fordran har ju en gäng gjoris gällande. En sådan tvekan bör undvikas. Samtidigt bör i lagtexten ges uttryck för vad som sägs i specialmoliveringen om alt förvaltaren måste vara aktiv för att ta reda pä om nägon fordran kan länkas bli gjord gällande.

Enligt lagrådels mening kan del sagda motivera en omformulering av paragrafens första mening pä förslagsvis följande sätt: "Om nägon fordran inte görs gällande och inle heller kan antas komma att göras gällande, skall rätten efler anmälan av förvaltaren genast besluta om avskrivning av konkursen."

Tanken bakom paragrafens punkl I är all, när konkurs avskrivs på grund
av ofillräckliga tillgångar, den situationen kan föreligga all tillgångarna
räcker till för alt beiala dittills upplupna konkurskostnader men inle lill
kostnaderna för ell uldelningsförfarande och all i den situationen förelig
gande "överskott" under närmare angivna förutsällningar skall tillställas
"berättigad borgenär" i anslutning till konkursens avskrivning. Av spe- 203

cialmoiiveringen framgår alt därvid företrädesvis beräknas komma i fräga Prop. 1986/87:90 atl förvaltaren - ulan realisering - överlämnar lillgängarna som sädana lill bäst berättigad borgenär (ev. lill flera likaberättigade borgenärer), om sädan borgenär har intresse därav. Konsekvensen synes fordra all, om bäst berättigad borgenär avböjer att överta de överskjutande lillgängarna, erbjudandet om övertagande fär gä vidare lill näst bäst berättigade borgenär och så vidare i turordning. Kostnadsaspekten sätter dock naturligen en gräns för hur långt man bör gä pä denna linje. Lagtexten lägger inte hinder i vägen för en tillämpning av nu angiven innebörd.

Senare i specialmotiveringen framgår att en borgenär, som anser atl överskollstillgångarna bort tillkomma honom — i eller ulan konkurtens med annan borgenär — men att han oriktigt förmenats detta, såsom enda remedium skall ha möjlighet all föra lalan mol rättens avskrivningsbeslul. Detta remedium är emellertid inte effektivt — avskrivningsbeslutei kan ju i sig vara helt korteki utifrån de förutsättningar som kapitlets 1 och 2 68 anger för rätlens prövning. Tänkbara remedier synes i stället vara all den förorättade borgenären väcker talan mol sin konkurrent om bättre rätt till egendomen eller skadeståndstalan mol förvaltaren. Problemet torde få ringa praktisk betydelse.

För fallen av avskrivning enligt 1 8 är, utöver det fall som åsyftas i förevarande paragraf, att uppmärksamma den situationen atl efter avskrivningsbeslutet inträffar den händelsen som är förutsatt i II kap. 19-21 66, nämligen atl del framkommer alt tillgångar i själva verket funnits vid liden för avskrivningsbeslutei men dä varit okända för förvaltaren. Lämpligen kan för del fallet föreskrivas följande:

"Om ny tillgång blir känd efler del att konkursen har avskrivils enligt 1 6, skall II kap. 19-21 66 gälla i fillämphga delar."

Bestämmelsen synes med fördel kunna upptas som en ny 5 6 i förevarande kapitel.

11 kap.

Lagrådei:

I 145 a 8 (jfr 185 g 6 första stycket) KL finns f.n. bestämmelser som bl.a. ålägger förvaltaren att göra anmälan till inskrivningsmyndigheten, när betalning har utfallit pä ett föreiagshypoteksbrevs belopp. Remissförslaget innehåller ingen motsvarighet till dessa beslämmelser. Tanken har varit alt regleringen skulle göras i förordning. Föreskrifterna innebär emellertid ett åläggande för en enskild person, och de kan knappast hänföras fill kategorin verkställighelsföreskrifler enligt 8 kap. 13 6 första styckel 1 regeringsformen. Det torde därför vara nödvändigt atl ge dem lagform. Lagrådet föreslär att bestämmelser av i sak samma innebörd som regleringen i 145 a 6 KL placeras i en avslutande paragraf i detta kapitel, 22 6, föregången av underrubriken "Viss anmälningsskyldighet m.m.". Lagrummet kan få följande lydelse:

204

"22 5 Prop. 1986/87:90

Om utdelning eller efterutdelning har utfallit pä etl föreiagshypoteksbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla delta till inskrivningsmyndigheten. Anmälan skall göras sedan beslutet atl fastställa utdelningen eller efterutdelningen har vunnit laga kraft eller, i fall som avses 1218, när utbetalningen har ägt rum. Tillsammmans med anmälningen skall förvaltaren sända in utdelningsförslaget eller någon annan handling som visar fördelningen.

När inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta antecknas på hypoteksbrevet."

I motiven uttalas bl.a. att paragrafen inle hindrar att förvaltaren avvaktar med försäljningen av viss egendom till efter konkursens slut, om del finns anledning anla all betydligt bättre pris då kan uppnås; utdelning skulle tydligen äga rum av övriga tillgångar dessförinnan. Uttalandet är mindre väl förenligt med den utformning som lagtexten har erhållit - i nära anslutning till gällande föreskrifter om tidpunkten för slulutdelning i 126 8 KL. Mot vad departementschefen har uttalat om möjligheterna alt tilldela en utdelningsberälligad borgenär annal än pengar har lagrådet däremot inte nägot atl erinra i sak. Det får här anses vara fräga om en försäljning av egendomen mol en köpeskilling som helt eller delvis erläggs genom avräkning på vad som tillkommer borgenären som utdelning. Av detta följer att en överlåtelse lill borgenären är underkastad de regler om försäljning av konkursboets egendom som uppställs i 8 kap.

I paragrafens andra mening sägs atl förvaltaren, när han upprättar etl utdelningsförslag, skall beakta alla de fordringar som dittills har gjorts gällande i konkursen. Den valda formuleringen är knappast tillräckligt upplysande. Vad som främst bör klargöras är när efterbevakning senast måste göras för att en fordran eller en förmänsrätt för denna skall kunna beaklas vid utdelningen (jfr f n. 132 6 KL). I denna del kompletteras bestämmelsen av den föreskrift som i lagrädsremissen har upptagits i 6 8 Qärde stycket (enligt lagrådels förslag 7 8 andra stycket). Vidare är det av värde atl slå fast atl, när bevakningsförfarande inle är anordnat, förvaltaren skall beakta för honom kända fordringar och förmänsrätter, oberoende av yrkande härom frän borgenärens sida. Det får anses självklart att förvaltaren bortser från en fordran som borgenären uttryckligen har avstått från att göra gällande i konkursen.

Med beaktande av del sagda föreslär lagrådei all första stycket får följande lydelse:

"När utdelning skall ske, skall förvaltaren upprätta etl förslag till utdel
ning. Förvaltaren skall dä beakta alla de fordringar och förmånsrätter som
ditfills har bevakats eller efierbevakats i konkursen eller, när bevakning 205

inte har behövts, de fordringar och förmånsrätter som dittills har gjorts Prop. 1986/87:90 gällande eller annars är kända för förvaltaren."

Kungörandet enligt första stycket bör endast gå ut pä att etl utdelningsförslag har upprättats. Lagrådet föreslår även i övrigt en viss jämkning av styckels lydelse.

Det föreslagna iredje stycket innebär att rätten skall fatta beslut om alt utdelningsförslagel och förvaliningsredogörelsen skall hållas tillgängliga för granskning hos rälien och tillsynsmyndigheten fr.o.m. en viss dag, som i tiden infaller efter del atl kungörelsen har publicerats. Denna dag skall bilda utgångspunkt för beräkningen av den frist som står lill buds för alt framställa invändning mot utdelningsförslagel. Del är emellerfid att märka att utdelningsförslagel och förvaliningsredogörelsen enligt remissen skall sändas till domstolen och fillsynsmyndighelen genast efter del att de har upprättats, ofta åtskillig lid innan kungörelsen kan publiceras. Skäl saknas alt inle handlingarna redan från början skall vara tillgängliga för dem som vill granska dem. Inte heller behövs en första granskningsdag som utgångspunkt för beräkning av invändningsfristen. I stället bör direkt i kungörelsen anges slutdatum för invändningsrätlen, beräknad så att borgenärerna kan antas ha minst tre veckor till sitt förfogande från det att kungörelsen har bekantgjorts.

Fjärde stycket i lagrummet synes ha närmare samband med de regler som är upptagna i 7 8 och placeras lämpligen där som ett andra stycke. Angående utformningen av delta hänvisas till yttrandet under 7 8.

Under hänvisning till ovanstående föreslår lagrådei all ål 6 6 ges följande lydelse:

"Rätten skall kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats, sä snart det utlåtande som tillsynsmyndigheten enligt 13 kap. 5 6 skall avge över förvaltarens slutredovisning har kommit in lill rälien.

Utdelningsförslagel och i kungörelsen.

Den som vill framställa invändning mol utdelningsförslaget skall göra det hos rätten senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas sä alt tre veckor förflyter från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar."

För de fall dä kungörelsen byts ut mot underrättelser till borgenärerna föresläs en följdändring i 15 kap. 2 8.

Som angavs under 6 8 bör det föreslagna sista styckel i den paragrafen
placeras som etl andra stycke 17 8. Lydelsen bör dock justeras pä ell par
punkter. Sålunda bör beaktas det fallet att en viss fordran inte är underkas
tad bevakningsskyldighet faslän bevakningsförfarande är anordnat. Vidare
bör framgå all preklusionen av invändningsrätlen gäller även en förmåns- 206

rält som inte i lid har bevakats eller efierbevakats när bevakningsskyl- Prop. 1986/87:90 dighel har gällt. Det nya andra stycket kan lämpligen lyda som följer:

"Om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats eller efierbevakats senast dä utdelningsförslaget upprättades, faslän bevakningsskyldighet har förelegat, är en invändning all fordringen eller förmånsrätten borde ha lagils upp i utdelningsförslagel utan verkan."

1 remissförslagels andra stycke sägs bl.a. all ett nytt uldelningsförslag som förvaltaren har upprättat efter rättens beslul om ålerförvisning skall kungöras endast om del finns skäl till del. Bestämmelsen stär i saklig överensstämmelse med gällande ordning i mindre konkurs.

Om kungörelse underläts i den nu aktuella situationen, är det viktigt att likväl säkerställa atl alla som berörs av ändringarna i utdelningsförslaget alltid erhåller någon information om del och om frislen för invändningar. Enligt lagrådets mening bör dessa tillställas en särskild underrättelse om del nya utdelningsförslaget i de fall som kungörelse inte utfärdas. En bestämmelse om detta bör föras in i lagen.

Med hänsyn lill vad lagrådei har anfört under 6 8 bör invändningsliden i den situationen beräknas pä sådant sätt att minst tre veckor förflyter efter den tidpunkt dä dessa undertättelser kan antas ha nätt mottagarna.

I enlighet med vad som sålunda har anförts bör del ifrågavarande stycket, som enligt lagrådets förslag blir det tredje, lämpligen ges följande lydelse.

"Om rätten---- lill det. Om kungörelse inte utfärdas, skall de borge
närer som berörs av ändringarna i utdelningsförslagel underrättas om del. 1
sådant fall skall invändning mot förslaget framställas inom tre veckor från
dagen efler den dä underrättelserna sändes ul. Slutdagen skall anges i
underrättelserna."

1 specialmoliveringen til! denna paragraf görs vissa uttalanden om vad förvaltaren skall beakta när han efler ålerförvisning har alt upprätta nytt utdelningsförslag eller, kanske mera träffande, revidera del förut upprättade förslaget. Enligt lagrådets mening behöver dessa synpunkter utvecklas och nyanseras i några hänseenden.

Som en regel in dubio torde kunna uppställas alt de förhållanden som rådde vid tidpunkten för upprättandet av det ursprungliga förslaget bör vara avgörande. Denna grundsats angavs i förarbetena vara den riktiga, när nuvarande regler i 185 f 6 iredje stycket KL om ålerförvisning av uldelningsförslag i mindre konkurs kom till (prop. 1978/79:105 s. 336, jfr Welamson, Konkursrätl, s. 599, och konkurslagskommitlén i SOU 1983:24 s. 325 f). Den bör sålunda bli bestämmande för bl.a. beräkningen av ränta på konkursfordringarna.

1 enlighet med vad departementschefen anger i remissprolokollei bör
emellertid i vidsträckt omfattning omständigheter som har inträffat under
mellantiden kunna beaklas, när det ändrade förslaget utarbetas. Dit hör
givelvis konkurskostnader som i samband med utdelningsförfarandet eller
annars har tillkommit. Nägot hinder bör inle finnas mol all nytillkomna
tillgångar rycks in i det reviderade förslaget. Konkurslagskommitlén dis-
kulerar (bet. s. 326) hur man bör förfara med suspensivl villkorade ford
ringar. Kommittén kommer bl.a. till slutsatsen atl utdelning bör beräknas 207

för en fordran för vilken medel inte avsattes i det ursprungliga utdelnings- Prop. 1986/87:90 förslaget därför alt del ansågs osannolikt att villkoret skulle uppfyllas Gfr 5 kap. 10 8 i remissförslaget) men beträffande vilken villkoret under mellantiden likväl har uppfyllts. Lagrådet instämmer i denna slutsats.

En betydelsefull fråga är om och i vad mån nytillkomna konkursfordringar fär beaklas när utdelningsförslagel görs om. Alt fordringar, som i en bevakningsfri konkurs har gjorts gällande genom invändning mot det gamla utdelningsförslagel och fått rätlens godkännande, skall delta i utdelningen hgger i öppen dag. Man torde emellertid kunna gå ett steg längre och hävda att det ligger i linje med den ordning som gäller för uidelningsprövningen i bevakningsfria konkursen att alla fordringar som har blivit kända för förvaltaren under mellantiden kan beaktas på vanligt vis. På annat säll ligger del lill i en bevakningskonkurs. Med reglerna om bevakningsskyldighel är det inle förenligt atl en fordran som varken var bevakad eller eflerbevakad, när det gamla utdelningsförslaget upprättades, kan berättiga till utdelning då detta förslag efler återförvisning revideras (se särskilt 7 6 andra styckel enligt lagrådets förslag ovan). Denna ståndpunkt mäste emellertid modifieras med tanke pä vad som gäller om efterutdelning. Skall förvaltaren i det reviderade förslaget dela ut medel från nytillkomna fillgängar, bör han sålunda, med analogisk fillämpning av 20 6 andra och Iredje styckena i delta kapitel (enligt lagrådets redigering, se nedan), ta hänsyn även till fordringar som inle förut har bevakats. Detta betyder att dessa nya fordringar kan tilldelas medel endast ur de nytillkomna tillgångarna.

1 denna paragraf föresläs bestämmelser om förhandling inför prövningen av ell uldelningsförslag. I specialmotiveringen lill 7 8 behandlar departementschefen behovet av kommunikation med berörda borgenärer, när rätten avser all göra ändring i utdelningsförslagel. Enligt lagrådets mening är frågan om kommunikation av sådan vikt att den inle bör lämnas oreglerad. Regleringen kan förslagsvis tas in i ett särskilt, första stycke i 8 6.

Principen bör vara att rätten inle får underkänna utdelningsförslaget, om den inte dessförinnan har berett dem tillfälle att yttra sig som skulle bli lidande på en ändring. Det är likgiltigt om ändringsförslaget emanerar från en invändning av t.ex. en borgenär eller har aktualiserats av rätten själv. Något aulomafiskl tillkännagivande av inlagor med invändningar bör inte göras. Rätten bör bilda sig en preliminär uppfattning om det befogade i en framställd invändning och kommunicera denna endast om den finner anledning atl inle följa utdelningsförslagel.

I första hand är del de borgenärer som kan få sin utdelning minskad som
bör få tillfälle att yttra sig. Ocksä gäldenären kan var berörd, t.ex. därför
alt det invändningsvis har gjorts gällande en ny fordran. Han har emellertid
i och för sig ingel berättigat intresse av hur tillgängliga medel fördelas
mellan dem som är hans borgenärer. Förvaltaren bör, lika litet som f n. i
klanderprocessen, anses inblandad som part men bör likväl regelmässigt
höras före en ändring i utdelningsförslagel. Om han begagnar sig av sin 208

befogenhet enligt 4 kap. 19 8 (enligt lagrådels förslag) att påkalla älervin- Prop. 1986/87:90 ning under utdelningsförfarandet, kommer han all inta partsställning i denna del (se vidare under 16 kap. 6 6).

Kommunikafionsreglerna bör utformas närmare under hänsynslagande till de speciella förhållanden som föreligger i en konkurs, med kanske mänga borgenärer berörda. Till en början bör sålunda kunna dispenseras från informationsskyldigheten i klara undantagsfall (jfr NJA II 1979 s. 99). En ändring i utdelningsförslagel kan l.ex. vara betingad av en uppenbar felräkning eller, även om den inle framstår som fullt sä lätlkonslaterad, minska utdelningen för envar som berörs med endast etl rent försumbart belopp.

Vidare bör elt föreläggande alt yttra sig fä sändas till intressenterna i vanliga brev, alltså genom underrättelser; delgivning skulle kunna göra förfarandet mycket tungrott. 1 vissa fall då tillkännagivande skall ske för de opriorilerade fordringsägarna kan ocksä utsändandet av undertättelser te sig onödigt kostsamt. För bl.a. sådana fall förordar lagrådei i 15 kap. 3 8 en regel som gör del möjligl atl byta ul underrättelserna mol en kungörelse. Det kan tilläggas att kostnaderna såväl för undertättelser till borgenärerna som för kungörelsen enligt 14 kap. I 6 blir all anse som konkurskosinader som primärt skall ulgä ur konkursboet.

I första hand bör övervägas föreläggande om etl skriftligt yttrande inom en viss tid. I elt sådant yttrande kan förvaltaren påkalla återvinning enligt 4 kap. 19 6 2 (enligt lagrådels förslag); utan ett yrkande av förvaltaren kan rätten inte vid faslslällelseprövningen ta upp återvinningsfrågan. Det är självklart atl den borgenär mol vilken ätervinningsyrkandel är riklat i sin tur måste beredas tillfälle att komma in med påminnelser. Även i andra fall bör huvudregeln vara alt den som har framställt en invändning mot utdelningsförslaget skall få del av ett inkommet yttrande häröver innan rätlen gör sitt ställningstagande.

Skriftväxlingen kan vid behov följas av en förhandling inför rätten enligt regler i ämnet som med lagrådets förslag bildar ell andra stycke 18 6. Ingel hindrar emellertid all rälien fullgör sin kommunikationsskyldighei enligt första slyckel genom att direkt kalla till en förhandling. Kretsen av dem som skall kallas bör vara identisk med de intressenter som anges i första styckel. Föreskrift om all kallelserna skall delges bör inte meddelas (se lagrådets förslag till regler i 15 kap. 4 8).

Kallelser lill fordringsägare utan förmånsrätt kan, när adressaternas antal är stort, enligt lagrådets förslag lill föreskrift i 15 kap. 3 6 ske i form av en kungörelse.

Enligt remissförslaget har del helt lagts i rättens hand att bestämma, om
förhandling skall äga rum. Rättssäkerhetsskäl kan emellertid tala för alt
både den som framställer en invändning och den vars rätt kan påverkas lill
del sämre av en ändring ges en obetingad befogenhet att få sin sak prövad
vid förhandling inför rälien. Rätt all begära förhandling bör tillkomma
också förvaltaren när han har påkallat återvinning. Lagrådet föreslår en
bestämmelse om delta. Även utan uttryckligt förbehåll torde stå klart atl
rätten inte behöver efterkomma en sädan begäran av en person vars
"invändning", även om den i och för sig är befogad, inle kan leda lill 209

14 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 90. Bilagedel

ändring i utdelningsförslagel fill hans egen förmån och alliså inle berör Prop. 1986/87:90 hans rält i konkursen.

1 en konkurs där bevakningsförfarande inte förekommer kan vid en förhandling enligt andra stycket komma att behandlas frågor om fordringars bestånd, storlek och förmånsrätt. Någon bestämmelse om behörighet för de vid förhandlingen närvarande atl träffa förlikning med verkan för frånvarande angående en invändning mot etl yrkande om utdelning -motsvarande bestämmelsen i 9 kap. 13 6 tredje styckel - har inte tagits upp i förslaget. Förlikning kräver därför medverkan av alla vilkas rätt är beroende av den (jfr 9 kap. 17 §).

Departementschefen har inte i detta sammanhang berört frågan om ersättning för kostnader med anledning av rättens handläggning av en utdelningsfråga. I princip torde komma atl gälla alt reglerna i 18 kap. rättegångsbalken är fillämpliga (jfr vad lagrådet anför under 16 kap. 1-3 86). Åtskilliga tillämpningssvårigheter uppkommer emellertid. Bl.a. ler det sig någol tveksamt, om redan kostnaden för en inlaga, i vilken framställs invändning mot utdelningsförslagel, allfid skall vara ersällningsgill, l.ex. när en borgenär först pä detta sena stadium anmäler en fordran i en konkurs utan bevakningsförfarande. Denna och andra kostnadsfrågor torde fä avgöras i rättstillämpningen. Ett särskilt problem, nämligen hur förvaltaren skall kunna tillgodoföras ersättning från konkursboet för insatser i én utdelningstvist, behandlar lagrådet under 14 kap. 9 6.

Vad lagrådet nu har yttrat mynnar ul i följande förslag till lagtext i 8 6:

"Om rätten anser att del finns anledning att inte fastställa utdelning enligt förslaget, skall den genom underrättelser bereda förvaltaren och den för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Den som har framställt invändning mot utdelningsförslaget skall få tillfälle all ta del av ett yttrande, om det inle är obehövligt.

Rätlen får hälla förhandling för att pröva en fråga om all fastställa utdelningsförslaget. Förhandling skall hållas, om det begärs av den som har framställt invändning mol förslaget, den för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel eller, i fräga om återvinning, förvaltaren. Till förhandlingen skall nu nämnda personer alltid kallas."

9 och 10 88

Lagrådei föreslår all 9 6 första slyckel och 10 6 första slyckel fär ändrad

lydelse efler vad som framgår nedan. Skälen til! förslagen redovisas under

14 kap. 9 6.

"9 8

När beslutet atl fastställa utdelningen och beslul att bestämma arvode lill

förvaltaren har vunnit laga kraft, slyckel föreligger.

Har förvaltaren-- och tillsynsmyndigheten.

10 6--

Innan besluten atl fastställa utdelning och att bestämma arvode till förval
taren har vunnit laga kraft, får medel som tillagts en borgenär betalas ut 210

endast om borgenären ställer säkerhet. Har fiden för överklagande av Prop. 1986/87:90 besluten löpt ul, fär dock, ulan all säkerhet ställs, utbetalning ske lill borgenär som inle lill sin nackdel berörs av besvär som anförts mol nägot av besluten.

Är en--- ställer säkerhet.

Om bevakningsförfarande mol efierbevakningen.

Om en--- tiden därefter."

I den nu föreslagna lydelsen av 10 6 första slyckel andra meningen har lagrådet i tydlighetens intresse markerat atl en förutsättning för utbelalning fill viss borgenär är alt denne inte "lill sin nackdel" berörs av anförda besvär.

15 och 16 66

Förskottsbetalning för fordringar både med och ulan förmånsrätt förutsätter uppenbarligen alt förvaltaren kan vara relativt säker på dels atl fordringen är hållbar (och förenad med yrkad förmånsrätt), dels atl boets avveckling - eller försäljningen av viss egendom - utfaller sä atl utdelningsmedel kommer alt läcka den ifrågavarande fordringen till minst förskottets belopp. Vad sålunda förutsätts kan lämpligen anges i etl nytt, iredje stycke i 15 6. 1 detta stycke bör också las upp en viss motsvarighet lill bestämmelsen i 10 6 andra slyckel i fråga om villkorade och tvisliga fordringar. Samtidigt bör vissa jämkningar göras av texten i första och andra styckena av 15 6. Lagrådet återkommer strax till den närmare formuleringen av paragrafen i dess helhet.

Vad beträffar 16 8 framgår av dess första stycke atl förskottsbetalning enligt 15 6 fär ulgä endast för en fordran som har gjorts gällande i konkursen i föreskriven ordning. Av specialmotiveringen framgår att under ullrycket "fordran som har gjort gällande i konkursen", inbegrips inle endast fordran som har bevakats eller - i bevakningsfri konkurs - av borgenär formligen anmälts till förvaltaren utan, i sådan konkurs, även fordran som, utan insats av borgenären, blivit känd för förvaltaren. För det sistnämnda fallet synes det inte träffande atl säga att fordringen har gjorts gällande; del är bl.a. denna synpunkt som ligger bakom lagrådets förslag lill omformulering av 11 kap. 4 8.

Sakligt sett föreligger dock inle något behov av atl ge nu ifrågavarande föreskrift en sä vid syftning. Redan av 14 och 15 86 fär anses följa att en förulsällning för förskottsbetalning är atl vederbörande borgenär tillhör den borgenärskrets som kan antas ifrågakomma för utdelning i sinom tid. Föreskriften synes - i saklig överensstämmelse med KLförslagel - kunna begränsas till att reglera lägel när bevakningsskyldighel föreligger. För sådana fall synes det vara av värde, all det klart anges all berättigad till förskottsbetalning kan bli endast den borgenär som fullgjort föreskriven bevakningsskyldighet. Därvid bör, utan atl del särskilt anges i bestämmelsen, efterbevakande borgenär inräknas bland de förskotlsberältigade.

Den nu behandlade föreskriften, alltså remissförslagets 16 8 första 211

stycket, synes med fördel kunna överflyttas till 15 8 och där fä utgöra en Prop. 1986/87:90 sista mening i del iredje stycket. Man får då de materiella reglerna om förskottsbetalning samlade i en och samma paragraf, någol som är naturligt med tanke pä all i 14 8 görs hänvisning endast till 15 6.

I enlighet med vad som nu anförts föreslår lagrådet, atl 15 och 16 88 får följande lydelse:

"15 6

Förskottsbetalning skall utgå för en fordran med förmånsrätt, om det

lämpligen kan ske.

Förskottsbetalning skall utgå för en fordran utan förmånsrätt, om det är uppenbart alt lillgängarna räcker lill betalning av tio procent av sådana fordringar och det inte finns särskilda skäl mot det.

Förskottsbetalning för en fordran utgär endast i den mån del kan antas att utdelning kommer all belöpa på denna. Är fordringen beroende av villkor eller tvisfig, får förskott inle betalas ut. När bevakningsskyldighel föreligger, fär förskottsbetalning ske endast till en borgenär som har bevakat sin fordran i konkursen.

16 6

Har en--- gäller 118.

Vad som--- i förskoll."

Ett särskilt spörsmål värt all notera är all i remissprolokollets specialmotivering till 16 8 sägs att vid förskottsbetalning pä förvaltarens initiativ - taget i konkursboets intresse - borgenären är skyldig alt la emot medlen. När det gäller en borgenär vars fordran ännu inte är förfallen till betalning (och kanske löper med särdeles hög ränta), kan man ställa sig frågan vilken regel eller grundsats som konstituerar borgenärens antagna skyldighet all mottaga en förtida betalning. Utformningen av remissförslagets 15 6 synes kunna ge stöd för den framförda tesen om borgenärens skyldighet i berört avseende. Lagrådet finner sig kunna godtaga remissprotokollets resonemang i denna del.

Lagrådet finner det i detta sammanhang ocksä värt all beröra en komplikation som kan inträda när förskott aktualiseras till en borgenär som för sin fordran har förmånsrätt som följer med företagsinleckning.

Problemet kan illustreras med följande, förenklade och måhända tillspetsade exempel:

Borgenären X har gentemot gäldenären Y en räntebärande fordran på 100.000 kr. Till säkerhet för fordringen fär X etl företagshypoleksbrev lydande pä samma belopp. En annan borgenär, Z, ger senare fill Y etl lån mol ell hypoleksbrev med sämre företrädesrätt. X ger därefter Y ett nytt lån på 100.000 kr, varvid del ursprungliga hypoteksbrevet stipuleras vara säkerhet även för detta län. 1 den män avbetalning på del första av X givna länet sker är alltså tanken alt X:s utlåning nummer 2 blir i motsvarande mån tryggad genom det hypoleksbrev, som X erhöll redan frän börfan. Del antas nu all Y gär i konkurs. Efler ell år betalar förvaltaren ul elt förskott om 100.000 kr lill X. Ytteriigare etl är senare läggs uldelningsförslag fram.

Den förelagsinteckning på vilken X grundar sill företagshypoiek blir 212

ulan verkan enligt 3 kap. 5 6 lagen om företagshypoiek först när beslut Prop. 1986/87:90

fattas om faststäilelse av utdelningen (jfr Dahlgren-Rune, Förelagshypolek

m.m., s. 72). Det torde samtidigt slå klart alt förskottet pä utdelningen inte

kan jämställas med en betalning före konkursen ulan skall avräknas frän

del belopp med vilket borgenären enligt 2 kap. 5 8 i nämnda lag har rätt all

i konkursen fä betalt ur egendom som omfattas av hypolekel. Mer än detta

belopp, som utgörs av förelagshypoleksbrevets belopp plus tillägg, kan X

inle lyfta i konkursen med stöd av hypolekel.

Problemet består i stället däri all X trots förskottsbetalningen kan för sina fordringar tillgodogöra sig tillägget fullt ul (i exemplet uppgående till överslagsvis 45.000 kr), på samma gång som han, i stället för konkursboet, kan under ett är lyfta ränta på förskotlsbeloppel, här uppskattad lill 15.000 kr. Genom förskottsbetalningen gör X alltså en vinst pä sistnämnda belopp, med motsvarande förlust för Z (eller annan borgenär) som följd.

Denna effekt av förskottsbetalningen fär anses innebära en oacceptabel rubbning av borgenärernas inbördes förhållande. Lagrådet har övervägt en lagreglering men, bl. a. med tanke på frågans speciella natur, avstått frän försök härtill. En utväg ur problemet slår atl finna i den lämplighelsbe-dömning som enligt 15 6 i förevarande kapitel skall göras, när fråga kommer upp om förskott lill förmänsberätligad fordringsägare. Del bör vara möjligt för förvaltaren att i den uppkomna situationen som villkor för förskott uppställa all borgenären förbinder sig atl på sin utdelning avräkna en - försiktigt beräknad ränta pä förskottsbeloppet. Godtar borgenären detta villkor, kommer han i princip varken i bättre eller sämre ställning i förhällande till andra borgenärer än om förskott inle hade ulgells. Skulle borgenären avböja villkoret, fär förvaltaren anses skyldig att underlåta förskottsbetalning.

19-21 86

Enligt rubricerade lagrum kan borgenärerna tillställas tillkommande medel efler det att den så atl säga ordinarie utdelningen har ägt rum. Delta kan ske enligt två alternativa procedurer, en mera formell, som följer mönstret för vanlig utdelning, enligt 19 och 20 88 och en enklare enligt 21 6. Att döma av molivultalandena i remissen är inte den enklare proceduren att inrangera under begreppet "efterutdelning". Detta motsägs emellertid av att 21 8 stär under ett avsnitt med underrubriken "efterutdelning". För atl undanröja tvivelsmäl om vad som i skilda sammanhang avses med efterutdelning (och utdelning) bör man enligt lagrådels mening skapa terminologisk klarhet. Del synes då ligga närmast till hands alt betrakta också de utbetalningar av medel som regleras i 21 8 såsom efterutdelning och, i vidare mening, utdelning (jfr 10 kap. 22 8 KLförslagel). Delta påverkar givetvis i sig inte del sakliga innehållet i regleringen av den enklare proceduren.

Mol den angivna terminologiska bakgrunden synes det erbjuda disposi-
lionsmässiga fördelar alt 19 6 begränsas fill den introducerande första
meningen, medan de tvä återstående meningarna, som tar sikte pä den 213

formella efterutdelningen, i nägot jämkat skick förs över till 20 6, som Prop. 1986/87:90 därmed uttömmande behandlar denna efteruldelningsform.

Med nämnda uppläggning blir 20 6 första slyckel i remissförslaget paragrafens andra stycke. 1 första meningen sägs att i förslaget till efterutdelning skall beräknas utdelning ocksä för fordringar som har "gjoris gällande" efler det atl "konkursen avslutades". Till detta vill lagrådet för det första anmärka all, i analogi med vad som bör gälla enligt 4 8 (se lagrådels yttrande under denna paragraf och under 15 och 16 66), även en fordran som har blivit känd för förvaltaren ulan formlig anmälan frän borgenären bör beaklas. För del andra bör bestämmelsen även tidsmässigt knyta an lill 4 6 första slyckel och ange att fordringar fär föranleda utdelning även om de har aktualiserats först efter den lidpunkt dä det ordinarie utdelningsförslagel upprättades. Andra meningen i styckel kan ge intryck av atl särskilt bevakningsförfarande skulle kunna anordnas inför efterutdelningen även i fall då bevakningsförfarande tidigare har förekommit i konkursen. Skäl kan anföras för en sädan möjlighet, som dock torde kräva en kompletterande reglering. Avsikten torde emellertid inte ha varit att lansera en tillgång lill dubbla bevakningsförfaranden, och lagrådet föreslär inte heller en sädan ordning. Lagtexten bör jämkas till atl bättre svara mol intentionen.

Andra stycket i 20 6 enligt remissförslaget - med lagrådets redigering tredje stycket - har utformats som en mera generell reglering av rätten lill utdelning i en viss utdelningsomgång för en fordran som inle har beaktats i en tidigare utdelning - ordinarie eller efterutdelning. Lagrådet vill ifrågasätta, om inte bestämmelserna bör ta sikte pä samma situation som paragrafen i övrigl är inriktad pä, nämligen en första efterutdelning efter den ordinarie utdelningen enligt 4 6. Atl bestämmelserna i styckel blir analogiskl tillämpliga vid evenluelll följande efleruidelningar kan knappast vara tvivel underkastat.

Beträffande efterutdelning enligt 21 6 bör måhända i klarhetens intresse uttryckligen anges alt utdelningen kan göras utan atl de regler som annars i procedurhänseende gäller för utdelning behöver iakttas. Dock synes lämpligt att göra reglerna i 9 6 andra stycket om utsändande av medlen lill borgnärens senast kända adress och om anmälan av denna åtgärd till rätten och tillsynsmyndigheten lillämpliga ocksä i del "formlösa" utdelningsförfarandet. Del kan dessutom vara motiverat alt komplettera lagrummet med en preskriptionsregel, varvid nyssnämnda anmälan lill rätten kan vara en lämplig utgångspunkt för preskriplionsfristens beräkning.

Del kan diskuteras om inle 21 6 borde uppta regler som ger en missnöjd
borgenär möjlighet att angripa förvaltarens fördelning av de fillkomna
medlen, i stil med vad som föreslås i 10 kap. 22 8 KLförslagel. Lagrådei
avstår dock frän etl förslag härom. Del fär förutsättas alt förvaltaren
underlåter att upprätta utdelningsförslag endast i klara fall (bortsett från
situationer dä medlen inle täcker utdelningskoslnaderna). I de sällsynta
fall då en borgenär vill reagera mol förvaltarens åtgärd torde han, såsom
lagrådei har angett under 10 kap. 4 6 för avskrivningsfallens del, ha som
remedier atl väcka talan mol den enligt hans mening oriktigt gynnade
borgenären eller att anhängiggöra skadeståndstalan mot förvaltaren. 214

Om de nu föreslagna tilläggen görs lill 21 6, bör texten delas upp på två Prop. 1986/87:90 stycken.

Under hänvisning fill det sagda förordar lagrådei att 19-21 88 får följande innehåll:

"19 8

Blir medel tillgängliga för utdelning efter det all utdelningsförslag enligt 4 6

har upprättals, skall förvaltaren dela ul dem lill borgenärerna.

20 8

Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall ett förslag till efterutdelning upprättas. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i detta kapitel om utdelning, utbetalning av uldelningsmedel och förskottsbetalning.

1 förslaget till efterutdelning kan utdelning beräknas även för en fordran som har blivit känd efter det all utdelningförslag enligt 4 8 upprättades. En fordran fär beaktas ulan bevakning trots all bevakningsförfarande förut har varit anordnat i konkursen. Har sä inte varit fallet, får rätlen emellertid besluta om bevakningsförfarande inför efterutdelningen.

Av nyfillkomna medel skall en borgenär för en fordran som inle har tagils upp i utdelningsförslag enligt 4 6 först sä långt medlen räcker tilldelas så myckel som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats i utdelningsförslaget. Därefter får han tillsammans med övriga borgenärer ta del i vad som kan återstå.

21 6

Om förvaltaren anser all de nytillkomna medlen kan fördelas ulan att förslag till efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten medger del, får han dela ut medlen lill berättigade borgenärer ulan att föreskrifterna i del föregående i detta kapitel iakttas. För utbetalningen gäller dock 9 8 andra styckel. En borgenär förlorar sin rätt lill utdelning, om han inte gör anspråk på medlen inom tvä är räknat frän del att förvaltaren har anmält till rätten all han har skickat medlen till borgenären.

Första slyckel tillämpas också för del fall all del finns skäl all upprätta ell uldelningsförslag men medlen inte förslär till betalning av de därmed förenade kostnaderna."

12 kap.

Lagrådet:

I remissförslaget har kapilelrubriken getts lydelsen "Förlikning och ac
kord i konkurs". Ordet förlikning kan i delta sammanhang måhända åstad
komma en viss begreppsmässig oreda. Lagförslaget förutsätter förekoms
ten av föriikning i jävsprocessen - vilket är en hell annan sak. För att
särskilja begreppen föreslär lagrådet all man undviker termen föriikning i
12 kap:s rubrik och i den inledande underrubriken i kapitlet. 215

En enkel ändringsoperation står till buds. 1 kapitelrubriken kan ramen Prop. 1986/87:90 anges med orden "Ackord i konkurs m.m.". Såsom en första underrubrik kan därefter lämpligen användas ullrycket "Frivillig uppgörelse".

1 6

Såsom framhålls i remissprolokollei innebär 149 6 KL atl gäldenären i vad som f.n. benämns förlikningsfall behöver träffa överenskommelse bara med borgenärer som gjort bevakning.

Pä grunder som framgår av specialmofiveringen utvidgas till en början regleringen till all avse alla konkurser. Vidare vidgas kretsen av borgenärer som måste medverka vid en förlikning så att den i bevakningskonkurser inbegriper även borgenärer som inle är bevakningsskyldiga. 1 övriga konkurser omfattas alla borgenärer vars fordringar är kända för förvaltaren.

Lagrådet har i sak inte någol all invända mol den tilltänkta utvidgningen. Av skäl som lagrådet framhållit tidigare (se under 11 kap. 4 6, 15 och 16 68 samt 19-21 68) bör uttryck såsom "fordran som har gjorts gällande i konkursen" och liknande undvikas.

I enlighet med det sagda förordar lagrådet att första styckel av förevarande paragraf ges följande lydelse:

"Visar gäldenären---- vars fordringar har bevakats eller, när be
vakning inte behövs, vars fordringar är kända för förvaltaren, skall rätten
---- förvaltaren höras."

13 kap.

Lagrådei:

Paragrafen redovisar de fall dä slutredovisning skall avges.

Vissa av de förslag som lagrådet framfört i det föregående (under 11 kap. 19—21 66 resp. under rubriken till 12 kap.) föranleder att vissa terminologiska jämkningar bör göras i förevarande paragraf. Detta tillgodoses om paragrafen ges följande lydelse:

"Slutredovisning skall-

5. vid utdelning och vid efterutdelning enligt 11 kap. 20 6,

6. vid efterutdelning enligt II kap. 21 8,

7. om konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse,

8. om egendomen-- har fastställts."

Förslaget innebär inte alt de enskilda punkterna som berörs fär ändrad saklig innebörd. De i de följande paragraferna gjorda hänvisningarna till vissa av punkterna behöver därför inle ändras.

Enligt remissprotokollet skall förvaltaren i de fall, dä redovisning skall

lämnas lill gäldenären, lill den egentliga redovisningshandlingen foga de

handlingar som är av betydelse för kontroll av redovisningen. Detta fram- 216

går inle av lagtexten. Lagrådet vill också ifrågasätta om nyssnämnda Prop. 1986/87:90 handlingar, som kommer all finnas tillgängliga hos fillsynsmyndighelen, skall behöva - tydligen som kopior - sändas också fill gäldenären. Uppställs inie ett sådant krav, kan sista meningen lämpligen, med föregående

mening som förebild, formuleras pä följande sätt: "I fall och 7 skall

en kopia samtidigt lämnas lill gäldenären."

Som konsekvens av vad lagrådet anfört under 2 8 bör första meningen avgränsas med hänvisning - inte generellt lill uidelningsfall - ulan på sådant sätt atl meningen inleds med orden "I fall som avses 12 6 5" (enligt lagrådets förslag till lydelse av denna punkl). En bättre precisering i samma mening av tidpunkten för avlämnande av slutredovisningen får man, om anknytning sker lill alt utdelningsförslagel "inges lill rätlen". Lagrådei förordar att paragrafens första mening jämkas enligt del sagda.

Vidare kan andra meningen lämpligen avslutas med orden " avge

redovisningen sä snart del är möjligt". Härigenom undviks eventuell tveksamhet om när förvaltarens uppdrag skall anses vara avslutat.

I anledning av vad som uttalas i tredje styckel frän slutet i specialmoliveringen hänvisar lagrådet lill sill yttrande under 6 och 7 66 i förevarande kapitel.

6 och 7 66

Under 11 kap. 6 8 har lagrådei förordat alt ell uldelningsförslag med åtföljande förvaltningsredogörelse skall hållas tillgängliga för granskning så snart handlingarna har kommit in till rätten och tillsynsmyndigheten och inle först sedan kungörelsen angående förslaget har offentliggjorts. Vidare har föreslagits att slutdagen för all framställa invändning hos rälien mot utdelningsförslagel skall bestämmas direkt i kungörelsen varvid frislen skall beräknas frän den dag dä kungörelsen kan antas bli publicerad och alltså inle från en dag som anges vara den tidigaste då handlingarna är tillgängliga för granskning.

Tillvägagångssätten för atl lägga fram och bekantgöra utdelningsförslag
och slutredovisning som anknyter härtill är enligt remissförslaget nära
samordnade; bl.a. gäller all informationen till borgenärerna om slutredo
visningen skall lämnas i kungörelsen om utdelningsförslagel. Accepteras
vad lagrådei enligt ovan har föreslagit angående uldelningsförslag, bör
uppenbarligen samma regelkonstruktion väljas för slutredovisningens del.
Detta medför ändringar i 13 kap. 6 och 7 66, enligt vad som närmare
utläses av lagrådets laglextförslag nedan. - Till belysning av samspelet
mellan reglerna kan nämnas följande. Av 5 6 framgår atl slutredovisningen 217

och tillsynsmyndighetens utlåtande över denna skall hällas tillgängliga hos Prop. 1986/87:90 rätten och tillsynsmyndigheten, underförstått så snart respektive handling har inkommit eller upprättats. När kungörelsen om utdelningsförslagel -som skall uppta information ocksä om slutredovisningen och utlåtandet över denna - utfärdas, är sistnämnda båda handlingar alllid redan tillgängliga för granskning. Slutredovisningen har nämligen enligt 4 6 lämnats samtidigt som utdelningsförslagel, och enligt 11 kap. 6 8 får rätten inle utfärda kungörelsen, förrän utlåtandet över slutredovisningen har nätt rätten.

Enligt 13 kap. 6 8 i förslaget skall kungörelse om slutredovisning utfärdas också i de fall som avses 12 6 2 och 8, här av tillsynsmyndigheten. Det synes emellerfid praktiskt fördelaktigt att också i dessa situationer låta rätten besluta kungörelsen. Vidare behöver man lika litet som i utdelningsfallen laborera med en särskild dag från vilken redovisningen och utlåtandet hålls tillgängliga och frän vilken fristen för klandertalan räknas ulan kan välja samma lösningar som för utdelningsfallens del. I lagrådets förslag till 6 och 7 66 har gjorts även de ändringar som föranleds av det sagda.

Angående frågan om ulbyle av kungörelse mot underrätlelser hänvisas till vad lagrådei yttrar under 15 kap. 2 6.

Elt angrepp pä utdelningsförslagel handläggs enligt departemenlsförslaget ganska formlöst inom ramen för konkursärendel, medan klander av den i anslutning till utdelningsförslagel avlämnade slutredovisningen behandlas som elt tvistemål, vilket i allo följer RB. Härigenom vidgas den processuella klyftan i gällande rätt mellan klander av utdelningsförslag och redovisningsklander, vilken redan den har visat sig ofördelaktig i vissa fall (jfr NJA 1984 s. 678). Lagrådet har velat fästa uppmärksamheten pä förhållandel men anser sig inle böra presentera någol förslag till ensarlad handläggningsform.

Under 17 kap. 2 6 lar lagrådet upp en fråga som har samband med den lalerättsbegränsning som ligger i 7 6 första stycket.

Lagrådet föreslår sammanfattningsvis - och efter all ha gjort vissa ytterligare jämkningar utöver de tidigare förutskickade - all 6 och 7 66 (åtskilda av mellanrubrik) får denna avfattning:

"6 8

I fall som avses 12 8 5 skall av den kungörelse som rätten utfärdar enligt

II kap. 6 6 framgå alt slutredovisningen och utlåtandet är tillgängliga för
granskning och var handlingarna finns.

1 fall som avses i 2 6 2 och 8 skall rätten, när tillsynsmyndigheten har lämnat sitt utlåtande, kungöra atl slutredovisningen och utlåtandet har avgetts samt var handlingarna är tillgängliga för granskning.

I de kungörelser som nämns i första och andra styckena skall det

måste göra.

Förvaltarens slutredovisning av den.

Talan om--- varit anhängig.

I fall som avses i 2 6 2, 5 och 8 skall talan väckas senast den dag som
rätlen bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas sä 211

atl tre månader förflyter frän den tidpunkt dä kungörelsen kan antas bli Prop. 1986/87:90 införd i Post- och Inrikes Tidningar. 1 övriga fall skall talan väckas inom tre månader från den dag dä kopian av redovisningen kom in till rälien."

14 kap. Lagrådet:

I paragrafen görs förbehåll för de fall som avses i 10 8, Av skäl som anges under 9 8 bör reservation göras ocksä för fall som anges i det av lagrådet föreslagna, nya iredje stycket i det lagrummet.

Bestämmelserna i paragrafen har det lovvärda syftet att åstadkomma en smidig samordning mellan prövningen av arvodesfrägan och frågan om faststäilelse av utdelning i konkursen. Vissa rällslekniska frågor torde emellertid kräva ytterligare uppmärksamhet.

Bakom 9 8, och fö. även 5 8, ligger tanken atl förvaltaren skall göra arvodesframsiällning när han har avslutat eller är i färd med att avsluta sitt uppdrag och att framställningen skall avse det arbeie som har ulförts dittills eller som ännu återstår och med någoriunda säkerhet kan överblickas. Nägot hinder mot atl förvaltaren tillerkänns tilläggsarvode för tillkommande arbetsinsatser kan inte anses föreligga. Dessa kan l.ex. bestå i bestyret atl verkställa efterutdelning. Del synes vara av värde att i första styckel uttryckligen beakta efteruidelningssitualionen. Lagrådet förordar att så sker.

Del förtjänar påpekas atl regeln i första stycket, i fall då ett uldelningsförslag av konkursdomslolen återförvisas lill förvaltaren, torde få lill följd all nägot beslut i arvodesfrågan fills vidare inle skall träffas, även om denna fråga i och för sig vore mogen för avgörande.

Enligt andra slyckel i remissförslaget skall beslutet atl fastställa utdelning i konkursen inle vinna "laga kraft" förrän arvodesfrågan har avgjorts slutligt. Ordalagen leder närmast lill slutsatsen atl en lalan mol utdelningsbeslutet inte får avvisas så länge arvodesfrägan slår öppen. Denna konsekvens vore mindre lycklig och har, efter vad som framgår av specialmoliveringen, inle heller varit avsedd. Vad bestämmelsen konkret syftar lill är i stället tvä saker. För det första bör högre rätt som ändrar lägre rätts arvodesbeslul kunna göra en konsekvensjuslering av utdelningsförslagel även om delta inte har överklagats eller har överklagats i nägon annan del. För det andra är meningen atl nägon reservationslös utbetalning av uldelningsmedel lill borgenärerna inte skall få äga rum så länge del kan befaras alt prövningen av arvodesfrågan i högre rätt påverkar uldelningsrällen negativt. Dessa rällsföljder bör anges uttryckligen i konkurslagen. Regleringen i det första hänseendet bör göras i andra styckel i förevarande lagrum, regleringen i del andra hänseendet i 11 kap. 9 och 10 88.

Ytterligare en aspekt på samordningen mellan beslul om utdelning och 219

om förvallararvode har antytts av lagrådet under 11 kap. 8 8. Som framgår Prop. 1986/87:90 av detta lagrum (i den av lagrådet förordade lydelsen) kan förvaltaren komma att agera under handläggningen av en tvistig utdelningsfråga. Till viss del kan han kanske förutse och i sin grundläggande arvodesframställning beräkna ersättning för sådana insatser. I den mån så ej har kunnat ske, bör han, som framgått av vad som anfördes inledningsvis, inle ställas utan ersättning från konkursboet. Del vore emellertid tungrott om ell yrkande från förvaltaren om lilläggsersätlning skulle behöva följa den i 14 kap. 8 8 uppdragna proceduren. Yrkandet bör kunna prövas direkt av den handläggande domstolen, alltså även av högre rätt. Det bör inte ens vara obfigato-riskt att höra tillsynsmyndigheten, även om del ibland kan vara lämpligt att sä sker. En bestämmelse med angiven innebörd kan lämpligen tas in som etl Iredje stycke 19 6; som nämnts kräver detta ell tillägg lill 8 8. Om rätten beslutar om ett liiläggsarvode, är den givelvis, i analogi med vad som föreskrivs i andra stycket enligt lagrådets förslag, oförhindrad att räkna om utdelningsförslagel. Frågan, huruvida den som genom sin invändning mot utdelningsförslagel har föranlett boet kostnad för ytterligare arvode till förvaltaren kan bli äterbelalningsskyldig gentemot konkursboet, får inle sitt svar i paragrafen utan fär lösas i rättstillämpningen.

De föreslagna kompletteringarna i första och tredje styckena (jfr ocksä lagrådets ändringsförslag i fråga om 10 6) fär självfallet ej uppfattas så, alt tilläggsarvode inte skulle kunna komma i fråga i andra fall än de med kompletteringarna avsedda. Någol hinder kan inle heller anses möta mol atl separat arvode bestäms för en förvaltare som avgår i förtid.

Lagrådets överväganden i del föregående återspeglas i följande lagtextförslag, vilket inkluderar formella jämkningar av första styckel:

"I fall då tingsrätten har atl fastställa utdelning eller efterutdelning i konkursen skall beslul i arvodesfrågan meddelas samtidigt med beslutet om faststäilelse, när inle nägot annat följer av 7 6.

Oberoende av om lalan har förts mot ell beslut om alt fastställa utdelning eller efterutdelning får högre rätt som ändrar lägre rätts beslut i arvodesfrågan göra den ändring i beslutet om faststäilelse som föranleds därav eller, om det behövs, återförvisa utdelningsfrågan till förvaltaren.

Den domstol som har att pröva en fräga om utdelning eller efterutdelning får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren för arbete i anledning av handläggningen av frågan vid domstolen."

10 §

Del förenklade prövningsförfarande som regleras i denna paragraf bör enligt lagrådets mening tillämpas ocksä när förvaltaren begär tilläggsarvode för sitt arbeie med sädan efterutdelning som följer den mera formlösa proceduren enligt 11 kap. 218. Lagrådei föreslår all paragrafen får denna lydelse:

"Om konkursen avskrivs eller läggs ner eller om konkursbeslulel upp
hävs eller om efterutdelning enligt 11 kap. 21 8 äger rum, skall rätlen höra
tillsynsmyndigheten innan arvode till förvaltaren bestäms." 220

18 8 - Prop. 1986/87:90

Av remissförslagets första stycke kan utläsas, alt sådana speciella konkurskostnader som avses där kan till borgenärernas förfång las ut ur annan egendom än den i vilken förmånsrätten finns, om den senare egendomen inle förslår till betalning av kostnaderna. Delta torde innebära en avvikelse från rådande uppfattning (se t.ex. Welamson, Konkursrätl, s. 626). Ändringen, som inte har kommenterats i remissprotokollet, synes närmast vara en biverkan av den formulering som har valts i remissförslaget lill undvikande av en icke önskvärd tolkning av nuvarande regler såvitt gäller omfattningen av statens kostnadsansvar. Enligt lagrådets mening kan en sädan tolkning förebyggas utan atl frågan om den diskuterade sakliga ändringen behöver väckas. Lagrådet föreslär därför - och efter att ha gjort viss språklig jämkning - alt paragrafens första stycke formuleras enligt följande:

"Av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 6 skall, om del i boel finns egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum och i den män det inverkar på de borgenärers rätt som inle har sådan förmånsrätt i egendomen eller pä statens ansvar för konkurskostnaderna, den del som avser egendomen i fråga fastställas att betalas ur egendomens avkastning och köpeskilling."

15 kap.

Lagrådei:

Under hänvisning till de förslag angående innehållet i detta kapitel som lagrådet förordar i del följande föreslås att kapilelrubriken får denna lydelse: "Information om beslut och åtgärder under konkurs."

Enligt både första och andra styckena i paragrafen skall viss annonsering av kungörelser äga rum i ortspressen. Den åsyftade skillnaden i fräga om omfattningen av denna annonsering framgår inle omedelbart av lagtexten utan först om man tar del av 3 8 i den s.k. kungörandelagen, på vars lydelse första slyckel i förevarande paragraf replierar. Begriplighelen skulle öka, om en uttrycklig hänvisning görs i första styckel till 3 8 kungörandelagen enligt följande: "Kungörelsen om konkursbeslulel skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och, enligt vad som föreskrivs i 3 8 lagen (1977:654) om kungörande i mäl och ärenden hos myndighet m.m., i ortstidning."

I paragrafen föresläs atl information lill borgenärerna i vissa fall skall ske
genom direkta underrättelser till dessa och inle genom kungörelse. En
allmän förutsättning för alt det skall kunna ske är att bevakningsförfarande
har ägt rum i konkursen. Informationen fär dock lämnas genom kungörel- 221

se, om kostnaden för tillkännagivandel med kungörelse blir lägre eller Prop. 1986/87:90 kungörelse i övrigt är lämpligare.

Vad först gäller kungörelse med kallelse till sådant sammanträde som avses i 12 kap. 8 och 19 88 för prövning av ackordsförslag (punkl I i förevarande paragraf) är lagrådet närmast benäget atl ansluta sig lill konkurslagskommitténs uppfattning atl utbyte inle bör få äga rum, eftersom man inle kan vara tillräckligt säker på atl genom underrättelser nå hela den personkrets som skall informeras (se betänkandet s. 152 och 156). Av motsvarande skäl bör ocksä punkten 5 b ulgä ur uppräkningen i föreliggande lagrum.

Beträffande övriga i paragrafen angivna situationer då information lämnas till borgenärerna är att märka all den som avses i punkl 2 (efterbevakning) kan förekomma endast i konkurser vari bevakningsförfarande har anordnats. 1 denna situation bör information genom underrättelser alltså bli det normala. Denna informationskanal bör därför anbefallas direkt i 9 kap. 21 8, i analogi med vad lagrådet har föreslagit i 9 kap. 8 8 angående information om anmärkningsförfarandel m.m. i anslutning lill den ordinarie bevakningen.

I undanlagsfall, då antalet borgenärer är myckel stort, kan emellertid besvär och kostnader med individuella underrätlelser i de nyss berörda situationerna te sig sä stora atl det är rimligt all välja alternativet med kungörelse. 1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.1) har förulskickats en generell föreskrift i förordning om ulbyle av underrättelser mot kungörelse. En sådan föreskrift bör emellertid införas i själva lagen; den kan annars inte fä verkan för de underrättelser som primärt regleras där. Föreskriften, som bör la sikte ocksä pä kallelser, kan lämpligen bilda en ny 3 6 i kapitlet. Lagrådet återkommer strax lill denna föreskrift.

Härefter återstår av de i 2 6 i remissförslaget uppräknade fallen de som nämns i punkterna 3, 4 och 5 a. Lagrådei har såvitt gäller dessa fall inte någol atl erinra mol den föreslagna regleringen. Under 7 kap. 5 8 har lagrådet föreslagit alt borgenärerna genom kungörelse skall kunna kallas fill en förhandling inför rätten som gäller entledigande av förvaltare. Också i detta fall bör kungörelsen kunna ersättas av särskilda underrättelser. Uppräkningen i 15 kap. 2 6 bör kompletteras med anledning härav.

Enligt vad lagrådet föreslår i 11 kap. 6 8 skall, när elt uldelningsförslag kungörs, slutdagen för invändning mol förslaget beräknas med utgångspunkt i förväntad dag för publicering av kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Samma teknik har använts i lagrådets förslag lill 13 kap. 7 6 för alt bestämma tiden för klander mot slutredovisning när denna bekantgörs i kungörelse. Om nu, med stöd av 15 kap. 2 6, kungörelsen ersätts av underrättelser bör som utgängsdag vid fristberäkningen i stället gälla dagen efter den dag dä undertättelserna sändes ul. Delta förhällande bör anges i 2 6 andra stycket.

Med åberopande av främst det anförda föreslår lagrådei all 2 6 avfattas enligt följande:

"I en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt rum skall följande
kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna, om det
saknas anledning att anta alt kostnaden för fillkännagivandet med kungö- 222

relse blir lägre eller att kungörelse i övrigl är lämpligare, nämligen

1. kungörelse med kallelse lill förhandling angående entledigande av Prop. 1986/87:90 förvaltare,

2. kungörelse med information om all ell förslag lill utdelning eller efterutdelning har upprättats samt alt slutredovisningen och tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning.

3. kungörelse av beslul om all lägga ned konkursen på grund av frivillig uppgörelse,

4. kungörelse med information om atl slutredovisningen och tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning i fall dä förvaltare avgår före konkursens slul.

Om utbyte sker i de fall som anges i första slyckel 2. 3 eller 4 skall lid som avses i 11 kap. 6 8 tredje styckel, 13 kap. 7 8 iredje stycket och 16 kap. 9 6 första stycket i stället räknas frän dagen efler den dä underrättelserna sändes ul."

Lagrådets ovan redovisade ståndpunkt nödvändiggör också en ändring i 9 kap. 21 6.

Den nya 3 8 bör föregås av en underrubrik, l.ex. "Utbyte av underrätlelser och kallelser lill borgenärerna mot kungörelse." Paragrafen kan förslagsvis formuleras enligt följande:

"3 6

Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är myckel stort, fär underrättelser till borgenärerna och sädana kallelser fill dem som inte behöver delges ersättas av elt tillkännagivande genom kungörelse."

Lagrummet har getts en generell utformning men torde få sin praktiska betydelse i de av lagrådei i det föregående berörda fall som avses i 9 kap. 8 och 21 86 och 11 kap. 8 6 (enligt lagrådets förslag).

Det är enligt lagrådets mening inte lämpligt att borgenärer med förmänsberättigade fordringar berövas den direkta informationen om olika beslul och åtgärder i konkursen. Ofta är informationen i fräga av störst betydelse för dessa.

Det bör inle i lagen direkt anges vilket anta! borgenärer som motiverar etl sådant utbyte som förevarande paragraf avser atl göra möjligl. Kostnadsaspekten bör naturligen väga tungt. Del kan inle heller uteslutas atl fordringarnas storlek får inverka pä bedömningen.

Om ell ulbyle sker enligt denna paragraf, bör rälien beakta det förhällan-del atl borgenärer som bor i utlandet generellt sett har mindre möjligheter all uppmärksamma information som lämnas genom kungörelse i svenska tidningar. Finns del många sådana borgenärer, kan den omständigheten utgöra elt skäl mot utbyte. Om utbyte sker trots del, kan del finnas anledning att tillställa dessa borgenärer särskild information om innehållet i kungörelsen.

Individuella tillkännagivanden för borgenärerna, gäldenären och andra sker enligt lagförslaget genom "undertättelser", kallelser och kommunikation av särskilda framställningar. Remissförslaget innehåller inga bestämmelser om sättet all överbringa dessa meddelanden. Enligt I 6 delgivningslagen är denna lag tillämplig endast om del finns föreskrift i lag eller annan författning om att delgivning skall ske i mal eller ärende hos bl. a. domstol.

Enligt lagrådels mening har frågan om vilken meddelelseform som skall Prop. 1986/87:90 anlitas i konkursärenden sådan principiell och praktisk betydelse atl den bör regleras i konkurslagen. Allmänna beslämmelser i ämnet kan lämpligen fä sin plats i detta kapitel som en ny 4 6.

Med hänsyn lill önskemålet om en snabb och enkel handläggning bör huvudregeln vara all "underrätlelser" och kallelser sänds i vanligt brev, ulan delgivning. Intresset av all vinna klarhet i atl adressalen har nätts av en kallelse gör sig dock i vissa fall gällande med sädan styrka att delgivning bör föreskrivas; ibland dock endast som huvudregel. Detta bör göras i anslutning lill de särskilda beslämmelser som stipulerar kallelser; dessa fall har behandlats under respektive lagrum i lagrådets yttrande i del föregående.

I fråga om meddelanden varigenom nägon bereds tillfälle atl yttra sig över en viss framställning (se t.ex. föreskrifterna härom i 2 kap. 13 6, 6 kap. 10 6 och 14 kap. 8 6) bör rälien efler omständigheterna kunna välja mellan vanligt brev och delgivning. Utgångspunkten är dock givelvis att den ifrågavarande handlingen verkligen när den del gäller.

Den nya 4 6 bör föregås av underrubriken "Formen för kallelser och undertättelser m. m." och fä följande avfattning: "4 8

Skriftliga kallelser och undertättelser enligt denna lag sänds med poslen i vanligt brev till mottagaren under hans senaste kända postadress, om inie något annal följer av särskilda föreskrifter om delgivning.

Skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle all yttra sig i en viss fråga, får delgivning äga rum."

De föreslagna bestämmelserna är inte tänkta att hindra all kallelser eller förelägganden meddelas vid en förhandling eller elt sammanlräde inför rätten med verkan för de närvarande. I anslutning lill andra styckel kan anmärkas atl när i 11 kap. 8 6 (enligt lagrådets förslag) talas om atl borgenärer m.fl. "genom underrätlelser" bereds tillfälle all yttra sig över invändning mol ett uldelningsförslag därmed avses att utesluta delgiv-ningsformen.

16 kap.

Voss:

I tydlighetens intresse vill jag påpeka följande. I den under kapilelrubriken
gjorda redovisningen av KL:s processuella regler sägs all en tillsynsmyn
dighets beslut atl t. ex. avge elt yttrande frän processuell synpunkt är all
betrakta som andra beslul fattade av förvaltningsmyndighet och atl förvalt
ningslagen i princip är tillämplig. Uttalandet kan ge etl felaktigt intryck i
fräga om de avsedda beslutens överklagbarhet enligt förvaltningslagen. Jag
vill därför erinra om atl förvallningsrältslig praxis har intagit den stånd
punkten att framställningar, förslag och yttranden som en myndighet avger
till en annan myndighet inte kan överklagas, såvida de inle är bindande för 224

den andra myndigheten vid dess prövning av saken (jfr prop. 1985/86:80 Prop. 1986/87:90

s. 49).

Lagrådei:

1-3 66

Beträffande 1 8 första styckel kan framhållas, att frågan vilken tingsrätt som är rätt forum för handläggning av konkursärende har blivit avklarad med bestämmelserna i 2 kap. I, 2 och 26 68. Mot den bakgrunden kan man i förevarande styckes första mening nöja sig med alt tala om "konkursärende hos tingsrällen" och därefter sälla punkl för meningen.

1 fråga om I 8 andra slyckel i remissförslaget måste konstateras, att regleringen där kan förefalla i viss män få en dubblyr i 3 6:s första mening, som gäller förhandling i konkursärende. Förhandling är ju en företeelse som faller in under handläggningsbegreppel. Syftet med 3 6:s första mening är dock uppenbarligen atl för förhandlingarnas del göra en precisering av den i 1 6 andra slyckel gjorda hänvisningen lill RB:s beslämmelser om handläggning av tvistemål.

Lagtekniskt synes del fördelaktigt om bestämmelserna om RB:s tillämplighet förs samman i en och samma paragraf, någol som lätt kan ske ulan att förslagets sakliga innebörd ändras. Lagrådet föreslår, att regleringen i denna del tas upp som 2 8 i kapitlet, varvid som följdåtgärd remissförslagels 2 8 flyttas och fär bli 3 6. Lagrådei återkommer nedan med en kommentar till sin formulering av 2 8 och dessutom med några uttalanden i vissa tillämpningsfrägor.

I enlighet med del hittills anförda förordar lagrådei att 1-3 66 ges följande lydelse;

"I 8

Prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkursen sker

som ell konkursärende hos tingsrätten. Som konkursärende genom

stämning.

I konkursärenden gäller rättegångsbalkens beslämmelser om tvistemål i tillämpliga delar, om inle någol annal sägs i denna lag. Sker handläggningen vid förhandling, tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i tvistemål, om inle sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån.

Om den som har kallats lill en förhandling uleblir, hindrar det inle alt den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs.

Rättens avgörande sker genom beslul.

En tingsrätt- (se remissförslagels 2 8) lagfarna domare."

Medan remissförslagets 1 8 andra slyckel lar sikte bara på all tingsrät
tens handläggning i princip skall följa RB:s regler i tillämpliga delar, har
lagrådet i sin 2 8 velat markera atl i förfarandefrågor RB:s Ivislemålsbe-
stämmelser slår till i tillämpliga delar inle bara när del gäller tingsrättens -,25

15 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 90. Bilagedel

handläggning utan även när det gäller förhållanden på partssidan (l.ex. Prop. 1986/87:90
12 kap. och 33 kap. 1 6 RB). Detta får anses klargjort genom lagrådets
ovan redovisade formulering "I konkursärenden gäller ".

När del i lagrådets 2 6 hänvisas lill RB:s ivislemålsregler "i fillämpliga delar" resp., för förhandlingsfallen, RB:s regler om huvudförhandling i tvistemål "om inle sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån", ligger det i reservationerna all del i konkursärenden fär förutsättas kunna förekomma ganska mänga avsteg frän eller modifikationer av RB:s bestämmelser. Detta framgår direkt eller indirekt av remissförslagels bestämmelser eller ocksä följer det av konkursförfarandels natur.

Ett elementärt formellt särdrag är att stämningsansökan inte behövs för atl anhängiggöra lalan i delfrågor (frånsett vissa fall som dock formellt faller utanför ramen för konkursärende-begreppei).

Som etl annat, mer principiellt exempel kan nämnas alt utrymmet för skriftlig handläggning och för utnyttjande av skriftligt material i förhandlingsfall måste bli slörre än vad RB tillåter. Gången i en förhandling kan vidare behöva gestaltas annorlunda än vad RB anger för huvudförhandling i tvistemål, i synnerhet när det gäller frågor om häktning och andra tvångsmedel, däri inbegripet utdömande av vite.

Spörsmålet om vad som är indispositivt och dispositivt i konkursärenden är inte ulan vissa problem, men torde i stor utsträckning ha vunnit en lösning i praxis. Av förarbetena till nu föreliggande förslag kan beträffande vissa frågor utläsas att en hel del inslag av officialprövning är förutsatta. Visst utrymme för lillämpning av principerna för disposiliva mål förefinnes dock, exempelvis i jävsprocessen.

Av de områden där RB:s regelsystem blir gällande har redan nämnts förhållandena pä partssidan. Annal som kan nämnas är exempelvis reglerna om domarjäv, om omröstning, om bevisning (i slorl) och om särskilda rättsmedel. En mer detaljbelonad fräga gäller om vitesföreläggande kan ges enligt 9 kap. 7 6 RB. Frågan synes böra besvaras jakande.

Den i såväl remissförslag som lagrådsförslag förekommande hänvisningen till RB:s bestämmelser kan såvitt angår rättegängskostnader medföra vissa tillämpningsproblem, eftersom hänvisningen inle ger någon särskild vägledning i den delen. För ell specialfall ges i remissförslaget en bestämmelse 1 2 kap. 23 8. När det gäller kostnadsfrågor i övrigl blir del en bedömningsfråga hur RB:s koslnadsregler skall tillämpas i konkurssammanhang. Lagrådei finner sig i denna de! inle böra gä längre än all konstatera att del inom ramen för del nya begreppet "konkursärendet" kan förekomma delprocesser som har avsevärd likhet med ordinära tvistemål och vari kostnadsspörsmålen bör lösas enligt RB:s allmänna regler i ämnet; detta gäller särskilt i jävstvisier, utdelningslvister (jämför vad lagrådet anfört under 11 kap. 8 8) och arvodeslvisler. Det fär överlämnas till rälts-fillämpningen, hur kostnadsfrågan är alt bedöma i olika situationer. Remissförslaget får antas bygga pä all hittills förekommen praxis i kostnadsfrågor väsentligen blir orubbad. - Ett särskilt kostnadsspörsmäl har lagrådet behandlat under 6 kap. 11 6.

Såvitt angår behovet av all i en kommande konkurslag ha en motsvarig
het till nuvarande 211 8 första och andra styckena KL antar lagrådet, atl de 226

flexibla bestämmelserna i 16 kap. 2 6 - såsom lagrådet tänkt sig paragra- Prop. 1986/87:90

fen - är tillfyllest. Alt remissförslaget hänvisar till tvistemälsreglerna för

huvudförhandling synes inte hindra alt muntlig förberedelse anordnas när

sä undantagsvis är behövligt. Enligt 42 kap. 20 6 andra styckel RB krävs

för att förberedelse skall fä övergå till huvudförhandling i förenklad form

alt parterna samtycker eller atl saken anses uppenbar. Föreskriften 12118

andra stycket KL innebär den uppmjukningen i förhällande lill RB att det

räcker med att samtliga närvarande lämnar sitt samtycke. Nägon sädan

uppmjukning finns inle i det remitterade förslaget. Lagrådet finner inle

tillräcklig anledning all väcka fräga om alt komplettera lagtexten i nu

berörd del. RB:s regler om skriftlig förberedelse torde vid behov kunna

appliceras i olika skeden av ell konkursärende.

I 2 8 andra stycket enligt lagrådels formulering utsägs all, om den som har kallats till en förhandling uleblir, detta inle hindrar att den fräga som förhandlingen gäller prövas och avgörs. Denna allmänna regel för förhandlingar i konkursärenden har ett undanlag i 2 kap. 19 8 första styckel i förslaget. Förhållandel synes inle behöva uttryckligen anges i nu förevarande paragraf

Nedan under 5 och 9 88 återkommer lagrådet beträffande ell par special-frågor som rör RB:s tillämplighet i konkursärenden.

Enligt 9 8 i detta kapitel gäller för flertalet beslut i konkursärenden alt tiden för besvär över beslutet räknas frän den dag dä beslutet meddelades. Denna bestämmelse väcker frågan hur det är sörjt för all parterna fär kännedom om när ell beslul har meddelats. Frågan är inte berörd i remissen.

Enligt flera beslämmelser i den föreslagna lagen skall eller kan etl avgörande av rätten föregås av en förhandling. Tvistefrågor som rör bevakade fordringar och som inle har förlikts skall l.ex. alllid prövas vid en förhandling (9 kap. 15 6). När förhandling hålls, är det naturiigt att rätten anfingen meddelar beslutet vid förhandlingen eller vid dess slul underrättar de närvarande - som fär förutsättas vara huvudintressenterna - om liden för beslutets meddelande. Denna ordning är den som gäller för dom i tvistemål enligt 17 kap. 9 8 andra slyckel RB. Med tanke på hänvisningen i 2 8 första stycket andra meningen i förevarande kapitel (enligt lagrådels förslag) till vad som enligt RB gäller om huvudförhandling i tvistemål torde någon särskild bestämmelse i ämnet inte erfordras i konkurslagen.

Flertalet beslul i konkurssammanhang kommer emellertid all meddelas
ulan att ha föregåtts av nägon förhandling. All generellt ålägga rälien atl
beträffande sådana "kanslibeslul", i analogi med föreskriften i 17 kap. 9 8
Qärde stycket RB, skicka underrättelser till de taleberättigade om tiden för
beslutet bör inle komma i fråga; en sådan skyldighet bör inte anses följa av
den allmänna hänvisningen till RB:s regler i 2 6 första stycket första
meningen (enligt lagrådets förslag). Som konkurslagskommitlén har skrivit
(bet. s. 388), får utgångspunkten vara alt det ankommer pä berörda intres- 227

senler att hälla sig ä jour med förfarandet, sä alt de inle gär miste om dem Prop. 1986/87:90 fillkommande klagomöjlighel.

Del förekommer likväl situationer då den som berörs av ell beslut, fattat utan förhandling, har särskild anledning all vänta sig etl besked om beslutet och kan lida rättsförlust, om beskedet uteblir när beslutet har gäll honom emot. Som exempel kan nämnas atl en borgenär inle har fält rättens gehör för en invändning mot ett utdelningsförslag eller atl en borgenär genom rätlens faslslällelsebeslul har gäll miste om utdelning enligt utdelningsförslagel eller fält utdelningen reducerad med etl icke försumbart belopp. Ocksä en förvaltare vars arvodesyrkande har vunnit endast partiellt bifall har, för alt la ytterligare elt exempel, etl närmast självklart anspråk pä alt bli underrättad om tiden för beslutet.

Atl i detalj ange när rätten skall skicka underrätlelser om att beslul har meddelats låter sig inle göra. Del torde i stället kunna anförtros åt rätten atl avgöra när underrättelser är motiverade. En bestämmelse om detta bör tas in i 16 kap., förslagsvis som ett andra stycke i 5 8. Följande lydelse föresläs:

"Har etl beslul meddelats utan att förhandling har hållits, skall de som beslutet har gäll emot genast underrättas om tiden för beslutet, i den män det med hänsyn till omständigheterna är motiverat."

1 flertaiet fall saknas anledning att underrätta andra än dem som har fört lalan i någon form i den fräga som avgörs genom beslutet. I övrigt bör beaktas hur pass nära en part är berörd av beslutet. Finns särskild föreskrift om bekantgörande av beslutet, aktualiseras inle den nu föreslagna underrättelseskyldigheten.

Den nya lagregeln gäller inle sädan underrättelse om utgången av prövningen som för tvistemålens del föreskrivs i 17 kap. 9 6 sista styckel RB. Ej heller den bestämmelsen bör anses tillämplig i konkurssammanhang. En möjlighet är all man i del nyss föreslagna slyckel som en andra mening lar in en föreskrift av exempelvis följande lydelse: "När det är lämpligt, bör i underrättelsen ges besked om utgången av den prövade frågan." Elt alternativ är atl beslämmelser i ämnet meddelas i förordningsform.

Efler vad som föreslås i första styckel andra meningen fär elt beslul enligt 11 kap. 7 6 andra styckel (tredje stycket enligt lagrådets förslag lill redigering) all återförvisa etl uldelningsförslag lill förvaltaren inte överklagas. Föreskriften överensstämmer med vad som nu gäller i fråga om mindre konkurs (185 f 6 tredje stycket tredje meningen KL). Av etl rättsfall från högsta domstolen (NJA 1983 s. 253) framgår dels atl fullföljdsförbudet i gällande rätt träffar också de anvisningar om utdelning som rätten har meddelat i samband med återförvisningsbeslutel, dels alt förbudet gäller även besvär över elt hovrältsbeslul. Den föreslagna bestämmelsen måste antas ha samma innebörd.

Det ändamålsenliga i gällande ordning är emellertid enligt lagrådets
mening diskutabelt såvitt gäller hovrällsbesluten. Lagrådet utgår då i sitt
resonemang från att hovrätten i återförvisningsbeslutel direkt har tagit 228

ställning lill den omtvistade materiella frågan om hur utdelningen rätteligen Prop. 1986/87:90 skall genomföras. Saken har kommit i ett delvis annal läge genom det remitterade förslaget lill konkurslag. Fullföljdsförbudet kommer där att gälla tvister i alla konkurser, även de större. 1 dessa har hovrätten ofta alt pröva juridiskt komplicerade utdelningsspörsmäl, kanske av principiell karaktär, samtidigt som behovet av atl låta konkursförvallaren göra eventuella konsekvensändringar i utdelningsförslagel är högst påtagligt. När part vill påkalla högsta domstolens prövning av den egentliga tvistefrågan, framstår del inle sällan som en olymplighet all först behöva avvakta ett nytt uldelningsförslag frän förvaltaren och därefter ånyo behöva föra tvisten genom två instanser innan den kan nä fram till högsta domstolen. Lagrådet anser alt övervägande skäl talar för att fullföljdsförbudet inle skall avse hovrättens avgörande. Som en bieffekt kan man härigenom ocksä undgå de svårigheter som med ell fullföljdsförbud eventuellt skulle kunna uppkomma vid tillämpningen av (enligt lagrådets förslag) 14 kap. 9 6 andra styckel. Lagrådei syftar på den situationen att hovrätten ändrar arvodesbeslulet men finner att den korrigering av utdelningen som föranleds härav skall efter ålerförvisning göras av förvaltaren. Ålerförvisningen bör givelvis ses som ett bihang till det överklagbara arvodesbeslulet.

Andra slyckel anger vilka som är besvärsberältigade i en utdelnings-tvist. Till denna krets hör normalt inte förvaltaren (jfr lagrådets yttrande under 11 kap. 8 8). Besvärsrätt bör dock tillkomma honom, om han har påkallat återvinning under utdelningsförfarandet men inte fält rättens gehör för sin inställning. Fullföljdsrälten är givetvis begränsad lill älervinningsfrägan.

Med anledning av del sagda föreslär lagrådet alt 6 8 avfallas som följer:

"Elt beslut---- inle överklagas. Inte heller får ett beslut av tingsrät
ten enligt 11 kap. 7 6 tredje stycket som innefattar återförvisning av elt
uldelningsförslag till förvaltaren överklagas.

Rällens beslut i fräga om utdelning får överklagas endast av den som i

rätt tid har framställt invändning mol utdelningsförslaget eller, av

ändringen. Förvaltaren får fullfölja lalan i en fräga som gäller ålervinning."

Hänvisningen fill II kap. 7 8 Iredje styckel anknyter fill lagrådets utformning av denna paragraf

Remissförslaget tar i tre punkter upp beslul i ackordsfrågor som inle får överklagas särskilt utan endast i samband med all ackordet fastställs eller faststäilelse vägras.

I första punkten behandlas bl.a. beslut i fräga om återtagande av ett ackordsförslag. Det synes lagrådet oegenlligl atl hänvisa lill en faslslällel-seprövning, när elt ackordsförslag har återtagits med rättens medgivande och således inie längre kan prövas.

En motsvarande invändning kan göras mot andra punkten. Där avses
den anmärkningsprövning som skall göras för atl kunna bedöma utgången
av omröslningen över ell ackordsförslag. Om en anmärkning godkänns 229

16 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 90. Bilagedel

och detta leder lill atl ackordsförslagel förkastas, kan del inle längre bli Prop. 1986/87:90 fråga om nägon fastställelseprövning av ackordet.

Enligt lagrådets mening bör del sagda leda fill all hänvisningen i paragrafens ingress lill faslslällelseprövningen av ackordet utgår.

1 fräga om del fall som avses i andra punkten innebär remissförslaget den sakliga nyheten att det absoluta besvärsförbudet ersätts med förbud atl föra särskild talan. Lagrådet anser inle atl de skäl som kan tala för atl de olika beslut som avses i 7 8 behandlas lika motiverar en ändring av en ordning som har övertagits frän ackordslagstiflningen, där den har funnits sedan 1921 ulan atl veterligen ha vållat några problem. Det bör i sammanhanget erinras om all utgången av en anmärkningsprövning som sker enligt 12 kap. 18 8 har betydelse endast för röstningen i ackordsfrågan och inte hindrar all anmärkningen prövas i en jävsprocess (jfr prop. 1970:136 s. 141).

Lagrådet föreslår med anledning av del anförda all paragrafen får följande lydelse:

"Mol beslul enligt 12 kap. 18 8 med anledning av en framställd anmärkning fär talan inle föras.

Mot följande beslul får lalan inle föras särskilt, nämligen

1. beslul i fråga om vägrat återtagande eller om ändring i etl ackordsför
slag enligt 12 kap. 14 8,

2. beslul enligt 12 kap. 19 8 att borgenärerna pä nytt skall pröva ackords
frågan."

1 första stycket första meningen i förslaget heter det all vid överklagande av lingsrällens beslul "enligt denna lag" skall tillämpas 52 kap. RB. Enligt specialmotiveringen lar denna huvudregel sikte på alla beslut under konkursen, även sådana som rätlen fattar med lillämpning av RB. Detta framgår dock knappast av lagtexten. Någon bestämmelse med så vidsträckt syftning behövs enligt lagrådets mening inle heller (jfr 2 8 första stycket enligt lagrådets förslag). Förevarande lagrum kan därför begränsas lill all gälla beslul som är specifika för konkurslagen, lämpligen genom en hänvisning till beslut som avses i 5 8.

Lagrådet har ingel all erinra i sak mol de besvärsbeslämmelser för den nämnda beslulskategorin som föresläs i remissen. Den valda redigeringen synes emellertid kunna leda lill missförstånd. I motsats lill vad som är avsett ligger nämligen den läsarten närmast till hands atl klagoliden även för beslul om häktning och reseförbud m.m är tvä veckor från besluisda-gen. Lagrådei vill ifrågasätta, om del inle vore bättre all direkt och ulöm-mande ange vad som gäller om liden för klagan i ifrägakommande fall. vid sidan av en bestämmelse all lalan förs genom besvär i hovrätten. Av den senare bestämmelsen följer dä atl 52 kap. RB blir att tillämpa i övriga hänseenden.

Vad som sålunda har anförts summeras i följande förslag till lagtext, vari även har gjoris en terminologisk följdjustering:

"Talan mot ett sådant beslul av tingsrätten som avses i 5 6 förs genom 230

besvär i hovrätten. Talan skall föras inom tvä veckor frän den dag då Prop. 1986/87:90 beslutet meddelades. Är del fråga om ell konkursbeslut eller ett beslut om nedläggning av en konkurs pä grund av frivillig uppgörelse, räknas dock besvärsliden från den dag dä kungörelsen om beslutet var införd i Posl-och Inrikes Tidningar.

Talan mot beslul om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären atl lämna ifrän sig sitt pass samt om någons häktande eller kvarhållande i häkte får föras utan inskränkning fill viss fid. Detsamma gäller klagan mol ell beslul på den grunden atl förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet."

Lagrådet vill slutligen under denna paragraf la upp den i remissen inle behandlade frågan om fullföljdshänvisning i rättens beslut. Härom är all säga att en lillämpning av 2 8 i detta kapitel (i den utformning lagrådet gett paragrafen) närmast leder fram lill föreskriften i 17 kap. 13 8 andra slyckel RB all den som vill föra lalan mol beslutet hos rätlen kan erhålla underrättelse om vad han har all iaktta. Del ligger å andra sidan nära lill hands att rätten upptar en fullföljdshänvisning i etl beslut varigenom den sliter en tvist eller annars avgör en kontroversiell fräga (jfr 17 kap. 7 8 iredje stycket och 12 8 andra slyckel RB). Lagrådet anser, om än med viss tvekan, alt man kan avstå frän all reglera frågan i KL.

17 kap.

Lagrådei:

Genom atl i paragrafen ange all lalan om skadestånd normalt sett skall föras genom klander av förvaltarens slutredovisning regleras var och när lalan om skadestånd skall väckas. Paragrafen kan ge intrycket all borgenärs befogenhet all väcka skadeståndstalan är begränsad pä samma sätt som sägs i 13 kap. 7 § första styckel. En borgenär skulle sålunda inle ha möjlighet all väcka skadeståndstalan, om konkursbeslulel hävs av högre rätt, om konkursen avskrivs därför atl inga fordringar har gjorts gällande eller om konkursen läggs ner efler frivillig uppgörelse. Samtidigt kan del emellertid finnas situationer där del måste anses fullt berättigat att borgenär får föra skadeståndstalan även om konkursen avslutas på någol av nu angivna sätt Gfr l.ex. vad som sägs i remissprolokollei under den föregående paragrafen).

Frågan fär anses ha liten praktisk betydelse och lagrådei avstår därför från atl lägga fram någol eget förslag. Lagrådet vill emellertid fästa uppmärksamheten pä all en lösning kan slå all finna i en ändrad lydelse av 13 kap. 7 6 första stycket. Kravel all borgenär skall fä klandra slutredovisningen endast om hans rätt kan vara beroende av den bör inle sältas i fräga. Del borde däremot kunna övervägas, om inte den inskränkningen av borgenärs talerätl är tillräcklig och den ytterligare inskränkningen som följer av den nämnda föreskriften kan slopas.

231

Bilaga 9 Prop. 1986/87:90

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1986-11-26

Närvarande: justililerädel Mannerfelt, regeringsrådet Voss, justitierådet Broomé.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 november 1986 har regeringen pä hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. beslämmelser om den nya konkurslagens ikraftträdande och över-gängsbestämmelser,

2. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),

3. lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429),

4. lag om ändring i förmånsrätlslagen (1970:979),

5. lag om ändring i passlagen (1978:302),

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför lagrådei föredragits av hovrättsassessorn Eugéne Palmer.

Förslagen föranleder följande yttrande;

Förslaget till bestämmelser om den nya konkurslagens ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Lagrådei:

Enligt punkt 5 i remissförslagets övergångsbestämmelser skall i fråga om ätergängsgrundande rättshandling eller åtgärd, som har ägt rum före nya lagens ikraftträdande, vissa av KL:s bestämmelser - 30-34 88 - gälla i stället för nya lagens motsvarigheter i 4 kap. 5-9 66. Övergångsbestämmelsen har begränsats till de äiervinningstyper där den nya lagen är strängare än KL. I och för sig skulle den berörda bestämmelsen ha kunnat ges slörre räckvidd och fäll omfatta alla ätergångstyper. Ell visst principiellt värde skulle det ha, om man i alla återgängsfall som har sin rot under äldre lags lid citerade dä gällande lagrum. Lagrådet vill dock inte motsätta sig atl punkl 5 begränsas pä sätt som skett i remissförslaget.

Del bör vidare påpekas, all de nya reglerna om påkallande av återvinning (som lagrådet behandlat i sill yttrande under 4 kap. 19 och 20 86 i förslaget lill konkurslag) blir tillämpliga även i de fall som avses med den nu ifrågavarande övergångsbestämmelsen. Sä blir däremot ej förhållandel beträffande ålervinningsfall i konkurser som omfattas av punkt 2 i övergångsbestämmelserna.

232

KL	Propositionens lagförslag
1 kap.
1 8	1 kap. 2 6
26	2 kap. 7 6
36	2 kap. 8 6
46	2 kap. 9 6
56	2 kap. 10 8
66	2 kap. 1 8
76	2 kap. 2 8
86	2 kap. 3 6
96	2 kap. 4 6
10 6	2 kap. 5 6
II 6	2 kap. 6 6
12 6 första stycket och andra	2 kap. 14 6 första och andra styck-
stycket första meningen	ena
12 8 andra slyckel andra meningen	2 kap. 14 8 Qärde styckel sista me-
	ningen
13 6 första stycket	(2 kap. 16 6 första och andra styck-
	ena)
13 8 andra styckel	-
13 6 iredje slyckel	(2 kap. 17 8 första slyckel jfr med
	15 8)
13 6 Qärde slyckel	2 kap. 17 6 andra stycket
14 8 första slyckel	2 kap. 18 8 första och andra styck-
	ena
14 8 andra stycket	-
14 a 6	2 kap. 11 6
14 b 8	2 kap. 12 6
I4c 8	2 kap. 13 8 första, andra och Qärde
	styckena
15 8 första styckel	(2 kap. 14 6 Iredje stycket, 15 8 och
	16 6 andra styckel)
15 6 andra styckel	2 kap. 15 6 och 17 8 första slyckel
	första meningen
16 8 första och andra styckena	2 kap. 19 6
16 6 Iredje styckel	2 kap. 20 8
17 6	2 kap. 21 6
18 6	2 kap. 22 6

18 a 8 första stycket första meningen

(15 kap. I 6 andra stycket)

2 kap. 24 8 andra stycket första meningen

2 kap. 24 8 första slyckel 1 (6 kap. 4 8 första stycket andra meningen) 6 kap. 4 8 första stycket iredje meningen

18 a 6 första stycket andra meningen

18 a 8 andra slyckel

19 8 första styckel första meningen 19 8 första styckel andra meningen

234

19 8 första styckel tredje meningen 19 6 andra stycket

19 8 tredje slyckel första meningen första ledet

19 8 tredje stycket första meningen i övrigt

19 8 iredje slyckel andra meningen

20 8

21 6

22 8

23 8

24 8

25 8 första styckel första meningen

25 8 första styckel andra meningen 25 8 andra styckel

9 kap. 2 6

2 kap. 24 6 andra slyckel första meningen och 9 kap.3 8 2 kap. 24 8 första stycket 3

förordning

2 kap. 24 6 tredje stycket

3 kap. 1 6 3 kap. 2 6 3 kap. 9 6 3 kap. 7 6 3 kap. 8 6

16 kap. 4 8 första stycket första meningen

5 8 första och iredje styck-

16 kap. 9 6 första stycket tredje meningen

25 a 6		-
26 8		2 kap. 25 8
2 kap.
27 § första s	tycket	3 kap. 3 8
27 6 andra och tredje styckena		3 kap. 4 6
27 6 Qärde och femte styckena		3 kap. 6 6
28 6		4 kap. 1 6
29 6		4 kap. 2 8
29 a 6		4 kap. 3 8
29 b 6		4 kap. 4 8
30 6		4 kap. 5 8 ena
31 8		4 kap. 6 6
32 8		4 kap. 7 6
33 6		4 kap. 8 8
34 6		4 kap. 9 6
35 6		4 kap. 10 8
36 6		4 kap. 11 8
37 6		4 kap. 12 8
38 6		4 kap. 13 8
39 6		4 kap. 14 8
39 a 6		4 kap. 15 6
39 b 6		4 kap. 16 8
40 6		4 kap. 17 8
40 a 8		4 kap. 18 6
40 b 6 första	styckel	4 kap. 19 6
40 b 6 andra och tredje styckena		4 kap. 20 6
40 c 6		4 kap. 21 6

41 8 andra slyckel

42 6 första stycket

42 6 andra och tredje styckena

42 8 Qärde styckel

43 6

44 8

45 6

46 6 första meningen

46 6 andra meningen

47 6

48 8 första styckel första meningen 48 6 första slyckel andra meningen 48 8 andra siyckei

48 8 Iredje stycket

49 6 första styckel

49 6 andra styckel

50 6 första styckel första meningen

50 6 första stycken andra meningen

50 6 andra och tredje styckena

50 6 Qärde styckel

50 a 8 försia-Qärde styckena

50 a 8 femte slyckel

51 8

51 a 6

52 8

53 8 första stycket första meningen 53 6 första stycket andra och tredje meningarna

53 6 första styckel Qärde och femte

meningarna

53 8 första stycket sjätte meningen

53 8 andra stycket första meningen 53 6 andra slyckel andra meningen

53 8 andra stycket tredje meningen

54 6

55 6 första och andra styckena

55 8 tredje slyckel

56 6 första styckel

56 6 andra stycket

57 8

58 8 första styckel

58 8 andra slyckel

7 kap. 3 8 första slyckel

I kap. 3 8 andra stycket

7 kap. 25 8

14 kap. 17 8 första styckel

7 kap. 30 8 första och tredje-femte

styckena

7 kap. 1 6

(2 kap. 24 8 första slyckel 2)

7 kap. 2 6 Iredje stycket första meningen 7 kap. 3 6 andra stycket

(7 kap. 6 8 första slyckel) 7 kap. 6 6 andra slyckel

7 kap. 5 8 Qärde stycket tredje meningen

7 kap. 2 § Iredje slyckel andra meningen

7 kap. 3 6 andra styckel första meningen 7 kap. 4 6

7 kap. 7 6

14 kap. 1 8 första stycket 2 och 15 6

7 kap. 8 6 första stycket

7 kap. 10 6

7 kap. 11 8

7 kap. 12 8 första stycket

7 kap. 13 8 första styckel

andra siyckei

Qärde stycket första me-

6 kap. 2 8 andra slyckel

7 kap. 13 6 tredje stycket första meningen 7 kap. 13 6 7 kap. 13 8 ningen

7 kap. 13 6 tredje slyckel andra me

ningen

7 kap. 14 8

7 kap. 15 6

7 kap. 16 6

första slyckel första me-andra slyckel tredje slyckel

7 kap.20 8

ningen och

7 kap. 20 6

7 kap. 19 6

7 kap. 18 8 första styckel första me

ningen

236

KL	Propositionens lagförslag
58 8 iredje stycket	7 kap. 20 8 första slyckel andra och
	iredje meningarna samt Iredje
	styckel
58 6 Qärde stycket	7 kap. 18 8 andra stycket och 21 8
59 6	7 kap. 27 6
60 6 första slyckel	7 kap. 9 6, 28 6 första stycket och
	30 6 andra styckel
60 8 andra styckel	7 kap. 9 8 och 28 8 andra slyckel
61 6	8 kap. 2 8
62 6	8 kap. 1 8
63 6	8 kap. 3 8
66 8	8 kap. 4 8
67 8	8 kap. 5 8
70 6	8 kap. 6 6
71 6 första-tredje styckena	8 kap. 7 6
71 8 Qärde-sjätte styckena	8 kap. 8 8 första-tredje styckena
71 8 sjunde slyckel	8 kap. 9 8
73 6	8 kap. 10 8
74 8	8 kap. 11 8
75 6	8 kap. 13 8
76 8	8 kap. 12 8 första stycket
77 6	8 kap. 14 6
78 6	3 kap. 10 8
80 8	7 kap. 5 6 första-tredje styckena
	och Qärde slyckel första och andra
	meningarna
81 8	14 kap. 18 6
82 8 första och andra styckena	14 kap. 4 8 första och andra styck-
82 8 tredje stycket	ena
83 6	14 kap. 5 6
84 6	14 kap. 6 6
85 8 första slyckel första meningen	-
85 8 första stycket andra meningen	14 kap. 7 8
85 6 andra slyckel	(14 kap. 8 6 andra styckel)
85 6 Iredje slyckel	14 kap. 8 8 första slyckel första me-
	ningen
86 6	14 kap. 11 8
86 a 6	14 kap. 12 6

Prop. 1986/87:90

6 kap.

125 8

126 8 första stycket

126 8 andra och tredje styckena

126 8 Qärde slyckel

127 8

128 6

129 6 första stycket

129 6 andra stycket första ledet 129 6 andra slyckel i övrigt

129 6 tredje och Qärde styckena

130 6 första, iredje och Qärde styckena

130 8 andra stycket

131 8

132 6 första styckel

132 8 andra styckel

133 6

134 8 134 a 6 134 b §

134 c 8

135 6

136 8 första och andra meningarna 136 6 Iredje meningen

11 kap. 1 6 och 2 6 tredje meningen

(11 kap. 15 6 första och andra styckena)

11 kap. 2 6 första och andra meningarna 11 kap. 3 8 11 kap. 4 6 11 kap. 6 6 II kap. 5 6 förordning

(I I kap. 8 6 andra stycket)

(11 kap. 4 6 första stycket andra

meningen)

11 kap. 20 8 tredje slyckel

5 kap. 4 6

5 kap. 5 6

5 kap. 6 8

5 kap. 7 §

5 kap. 8 6

5 kap. 9 6

5 kap. 10 8

239

137 8

138 8 första och andra styckena

138 6 iredje stycket

139 8

140 6

141 8

142 6

143 8 första slyckel

143 6 andra och iredje styckena

143 6 Qärde slyckel

144 6

145 8

145 a 6

146 8

147 6

148 6 första meningen

148 8 andra meningen

148 a 6

7 kap.

149 6 första och andra styckena

149 8 iredje styckel

150 8 första slyckel

150 8 andra-Qärde styckena

151 8

152 8

153 8

154 6 första stycket

154 8 andra styckel

155 6 första styckel

155 8 andra styckel

156 6

157 8

158 6 första-tredje styckena

158 6 Qärde och femte styckena

159 6

1616 första stycket första och andra meningarna, andra stycket och Qärde styckel

1618 första styckel tredje meningen

1618 tredje stycket 162 8

164 8 första, andra och Qärde styckena

5 kap. 11 6 5 kap. 12 8

5 kap. 13 8 första och andra styckena

5 kap. 14 6 II kap. 10 6 11 kap. 13 6

11 kap. 14 8 första stycket 11 kap. 15 8 första stycket 11 kap. 14 8 andra styckel 11 kap. 16 6 (och 15 6 tredje slyckel tredje meningen) II kap. 17 8 (och 14 6 första styckel) II kap. 22 6 II kap. 18 6

11 kap. 9 6 första styckel 11 kap. 19 8 första och tredje meningarna (och 13 kap. 2 8 5 och 6) 11 kap. 21 8 andra slyckel II kap. 12 8

12 kap. 1 8

12 kap. 2 6 första slyckel och 15 kap. 1 8 andra styckel 12 kap. 4 8 12 kap. 5 8

15 kap. 6 8 första slyckel 15 kap. 6 8 andra styckel 15 kap. 7 8

15 kap. 8 8 första styckel första och andra meningarna 15 kap. 8 8 första slyckel iredje meningen och förordning 15 kap. 8 8 andra slyckel förordning 12 kap. 9 8 12 kap. 10 6

12 kap. 11 6 första, tredje och Qärde styckena 12 kap. 12 6 12 kap. 13 8 12 kap. 14 6

16 kap. 7 8 andra stycket

förordning 12 kap. 15 8 12 kap. 17 8

240

12 kap. 20 8 12 kap. 18 6

16 kap. 7 6 första siyckei 12 kap. 19 6 första och andra styckena

12 kap. 19 6 tredje stycket första meningen 16 kap. 7 8 2

164 8 tredje slyckel

165 6 första meningen

165 8 andra meningen

166 8 första och andra styckena

166 6 tredje stycket första meningen

166 8 iredje stycket andra meningen

166 8 Qärde ;	»tycket första	mening-	12 kap. 19 8 tredje styckel andra-
en			Qärde meningarna och 15 kap. 1 6 andra styckel
166 6 Qärde ; pn	itycket andra	mening-	förordning
ClI 168 6			12 kap. 21 6
169 6			12 kap. 22 8
170 6			12 kap. 23 6
171 8			12 kap. 24 6 (och 2 8 tredje slyckel)
171 a 8			12 kap. 25 8
171 b 6			12 kap. 26 6
171 c 6			12 kap.27 6
172 6			12 kap. 28 8
9 kap.
185 8			—
185 a 6 första slyckel			(2 kap. 24 8 första styckel 2)
185 a 8 andra och tredje styckena			-
185 a 6 Qärde	styckel		(7 kap. 5 8 saml 13 kap. 2 8 2 och 3 6 Iredje meningen)
185 b 8 första stycket			-
185 b 8 andra	stycket		(7 kap. 15 6)
185 b 6 iredje	stycket		-
185 b 8 Qärde Slyckel			(7 kap. 13 6 andra slyckel)
185 b 8 femte	stycket		(7 kap. 16 6)
185 c 8 första slyckel			(8 kap. 1 8)

(10 kap. 1 8)

(10 kap. 2 6 första slyckel)

(13 kap. 2 8 3 och 3 8 iredje meningen)

(10 kap. 2 8 andra styckel) (10 kap. 4 §)

(11 kap. 1 8 och 2 8 första meningen) (11 kap. 2 8 andra meningen)

(11 kap. 4 8 första, andra och Qärde styckena)

185 c 8 andra stycket 185 d 8 första styckel 185 d 8 andra stycket första meningen

185 d 6 andra slyckel andra meningen

185 d 8 andra stycket tredje meningen

185 d 8 iredje stycket 185 d 8 Qärde stycket 185 e 8 första styckel första och andra meningarna 185 e 8 första slyckel iredje meningen 185 e 8 andra stycket

185 e 8 tredje stycket

241

185 f 8 första slyckel första meningen

185 f 8 första slyckel andra och Iredje meningarna 185 f 6 andra slyckel första meningen

185 f 8 andra stycket andra och tredje meningarna 185 f 6 Iredje styckel

185 f 8 Qärde stycket

185 g 6 första stycket första och andra meningarna 185 g 8 första slyckel iredje meningen

185 g 8 första slyckel Qärde meningen

185 g 8 första slyckel femte meningen

185 g 8 andra slyckel första meningen

185 g 6 andra stycket andra meningen

185 g 6 andra slyckel iredje och Qärde meningarna

185 h 6

186 §

187 6 första slyckel 187 8 andra stycket

187 8 tredje slyckel

188 6 första slyckel första meningen saml andra och tredje styckena 188 6 första slyckel andra-femte meningarna

(11 kap. 5 8)

(13 kap. 2 8 5 och 3 8 första-tredje

meningarna)

(11 kap. 6 8 första styckel och

15 kap. 1 8 andra stycket)

(11 kap. 6 8 iredje stycket)

(11 kap. 7 6 första styckel saml tredje slyckel första och andra meningarna)

(11 kap. 18 6 första slyckel första meningen) (II kap. 9 8 första stycket)

(II kap. 13 6)

(11 kap. 9 8 andra styckel andra

meningen)

(11 kap. 22 6)

(11 kap. 19 8 första meningen och

13 kap. 2 8 5 och 6)

(11 kap. 19 8 iredje meningen)

(II kap. 21 6)

14 kap. 10 och 14 88

14 kap. 4 8 tredje slyckel 14 kap. 2 8

14 kap. 3 8

KL			Propositionens lagförslag
190 6 första	slyckel		13 kap, 2 8. 1, 4, 6 och 7 samt 3 6 första och Qärde meningarna
190 8 andra och iredje styckena			-
191 6			13 kap. 7 8
192 8			13 kap. 9 8
11 kap.
193 6			1 kap. 4 8
194 8			7 kap. 23 8
194 a 8			7 kap. 24 §
195 6			1 kap. 5 6
195 a 8			8 kap. 9 6 Qärde slyckel
196 8			-
198 8			förordning
199 a 8			6 kap. 1 8 första slyckel
199 e 8			förordning
200 6			8 kap. 8 6 tredje slyckel iredje meningen och 12 8 andra stycket
201 6			2 kap. 26 6
202 6			-
203 8 första och andra meningarna			-(jfr 15 kap. 2 6)
203 6 tredje	meningen		-(jfr 15 kap. 4 6)
204 8 första och tredje		styckena	förordning
204 8 andra stycket			-
205 6			7 kap. 22 8
208 6			7 kap. 26 8
209 8			7 kap, 29 6
210 8 första stycket			(16 kap. 5 6 första styckel och 9 8

210 6 andra stycket

210 8 tredje stycket

210 a 8

210 b 8 första styckel

210 b 8 andra slyckel

210 b 8 Iredje slyckel

2116 första och andra styckena

2)18 iredje stycket

2116 Qärde slyckel

2118 femte styckel

första slyckel första meningen) 16 kap. 9 8 första stycket iredje meningen

(16 kap. 4 8 första styckel och andra stycket 4)

16 kap. 8 8 första slyckel 9 kap. 14 6 första meningen 12 kap. 16 6 första och andra meningarna (9 kap. 14 6 och 12 kap. 16 6)

16 kap. 3 8 första meningen

16 kap. 2 8 andra stycket

(16 kap. 9 8 första styckel första

meningen)

21Ia6

2126

2138

2158

2168

2176

219 8 första styckel 219 6 andra slyckel

16 kap. 8 8 förslå slyckel 2

17 kap. 4 6 17 kap. 5 6

17 kap. 3 6 första stycket

17 kap. 7 8

17 kap. 6 8

17 kap. 3 8 andra stycket

Prop. 1986/87:90

Bilagedelens innehåll Prop. 1986/87:90

Bilaga 1 Sammanfattning av konkurslagskommitténs slutbetänkande

(SOU 1983: 24) Ny konkurslag...................... I

Bilaga 2 Konkurslagskommitténs lagförslag ............. 3

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över kon
kurslagskommitténs slutbetänkande ............. 94

Bilaga 4 Sammanfattning av Eko-kommissionens delbetänkande

(SOU 1983: 60) Ålervinning i konkurs .......... 95

Bilaga 5 Eko-kommissionens lagförslag ....................... 100

Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Eko
kommissionens delbetänkande...................... 110

Bilaga 7 De lill lagrådei remitterade lagförslagen .... 111

Bilaga 8 Lagrådels yttrande över förslaget fill ny konkurslag 176

Bilaga 9 Lagrådets yttrande över förslaget till ikraftträdande av den

nya konkurslagen m.m................................ 232

Bilaga 10 Sammanställning av bestämmelserna i KL och de närmast
motsvarande bestämmelserna i propositionens förslag till ny
konkurslag ............................................... 234

Norstedts Trycken, Stockholm 1987 244