Regeringen föreslår riksdagen atl anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 12 februari 1987.

Pä regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en lag om införande av äktenskapsbalken och en lag om ikraftträdande av lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen). Både äktenskapsbalken och sambolagen föreslås träda i kraft den I januari 1988, Vid ikraftträdandet skall den nya lagstiftningen i princip bli tillämplig i sin helhet även pä äldre äktenskap och äldre samboförhållanden. För äktenskap som har ingåtts före år 1921 föreslås dock att den äldre giftermålsbalken i huvudsak skall fortsätta att gälla.

Härjämte föreslås följdändringar i ett stort antal lagar. De flesta av dessa följdändringar är av lagteknisk art. Ändringar av någon saklig betydelse föreslås framför allt i brottsbalken och försäkringsavtalslagen (1927:77). Sålunda föreslås beträffande brottsbalken bl.a. att bestämmelserna om bodräkt skall upphävas. Ändringarna i försäkringsavtalslagen innebär främst att reglerna om jämkning av förmånstagarförordnanden förenklas och anpassas till den nya äktenskapslagstiftningen.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 51), lagrådets yttrande (s. 128) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 142).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr,

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87:86

1 Förslag till

Lag om införande av äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

Ikraftträdande m.m.

1 § Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2 § Genom äktenskapsbalken upphävs, med den begränsning som följer av denna lag, giftermålsbalken i Sveriges rikes lag och lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom bestämmelser i äktenskapsbalken. skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas.

Tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i giftermålsbalken

4§ Tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1970:999) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

5 § Punkt 5 fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:645) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla, såvitt gäller verkan av hemskillnad.

6 § Punkterna 2 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1978:854) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet som har beslämts enligt äldre bestämmelser skall dock fullgöras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämkning äktenskapsbalken.

7 § Övergångsbestämmelsen lill lagen (1981:360) om ändring i giftermåls
balken skall fortfarande gälla.

Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

8 § Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den andra makens samtycke, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander skall väckas. Detsamma gäller beträffande förfoganden efter ikraftträdandet, om bodelning skall ske enligt äldre bestämmelser.

9 § Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord getts in till domstol för registrering, skall registreringen ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

10 § Om en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet ges in
till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan registreras
enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken.

Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär att en gåva Prop. 1986/87:86 skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift sig före ikraftträdandet, blir gåvan gällande enligt vad som anges i 8 kap. 12 § första meningen giftermålsbalken även om äktenskapsförordet ges in till tingsrätten efter ikraftträdandet. I sådana fall skall registrering ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra maken en gåva, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar för givarens skuld.

Övergångsbestämmelser till 9—13 kap. äktenskapsbalken

11 S Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller
den ena maken avlidit, skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om ett mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär bodelning, skall sådan dock förrättas genast. 1 fråga om verkan av en sådan bodelning när målet inte leder till äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i äktenskapsbalken tillämpas,

12 § Har ansökan om boskillnad gjorts före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser tillämpas.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken

13 § Har mål som avses i 14 kap. äktenskapsbalken inletts i en domstol
före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om förfa
randet.

Övergångsbestämmelse till 16 kap. äktenskapsbalken

14 § Har ett äktenskapsförord registrerats enligt bestämmelserna i gifter
målsbalken, får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet inte förklaras
ogiltigt på den grunden att rätten inte var behörig enligt äldre bestämmel
ser.

Särskilda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före år 1921

15 § Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall fortfarande gälla för äktenskap som har ingåtts före år 1921, om inte annat sägs i det följande. I de fall då det i den lagen anges att föreskrifter i nya giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas. Bestämmelserna i 7 kap. 4-9 §§ äktenskapsbalken skall därvid tillämpas också till den del de avser enskild egendom.

16 § Dä sådant skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker, skall den make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad ha rätt att få denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta dock inte om egendomen har tillfallit denne genom gåva, arv eller testamente med villkor att den skall tillhöra maken enskilt. En förutsättning för att en make skall få överta en bostad som tillhör den andra maken är vidare att ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även makarnas gemensamma bohag.

Ar mannen död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet och heller icke efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne föratom maka arvingar som avses i 3 kap. / § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än elt år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens dödsbo.

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har den avlidnes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt alt väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett är har förflutit sedan anspråk pä samma grund framställts mot mannens dödsbo.

6 kap 20 § 1 mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, för tiden till dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft, förordna om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har förordnande meddelats, skall rätten när målet eller ärendet avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts går i verkstäUighet på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft men kan när som helst återkallas av rätten.

I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten, för tiden till dess att frågan har avgjorts ge-no/n en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas skall motparten/« tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta upplysningar frän socialnämnden i frågan. Har rätten meddelat elt beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas pä samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

I mål om underhåll till barn kan rätten för liden intill dess laga kraft ägande dom eller heslut föreligger förordna om underhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för att bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män är instämda i målet.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

I mål om underhåll till barn får rätten, för tiden tiU dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om underhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet att utge bidrag fär dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för all bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhäll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får beslut om skyldighet att utge bidrag inte meddelas, om flera män är instämda i målet.

Beslut enligt första stycket kan meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas, skall motparten/å tillfälle att yttra sig i frågan. Har rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet avgörs.

15 kap.

12 §

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyndig eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgal.

Äger omyndig att av dödsbo utfå Äger omyndig att av dödsbo utfå

värdehandling eller penningar på värdehandling eller penningar på

grund av giftorätt, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig atl, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta. I fråga om pension, livränta eller annan pä grund av försäkring ut-

grund av bodelning, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet atl inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om försäkringsbelopp, som den omyndige äger atl själv förvalla. I fråga om pension, livränta eller annan på grund av försäkring ut-

4 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 12 kap. 48 § skall upphöra att gälla,

dds att 12 kap. 1, 5, 33, 45, 47, 49, 67 och 70 §§, 20 kap. 1 och 7 §§ samt 22 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I2kap.-I §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtils för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller endast sådana samboförhåUanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt alt träda i hans ställe, om ej annat anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen skall hyra ut i andra hand, fär parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs i detta kapitel om sädana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsan visningslagen (1980:94).

5§ Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får hyresgästen alltid säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast efter tre månader från uppsägningen.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make eller sambo, tillagts maken genom bodelning eller arvskifte eller tillagts sambon genom bodelning eller övertagits av denne enligt 16 § lagen (1987:000) om sambors gemensanima hem. får dock maken eller sambon träda i hyresgästens eller dödsboels ställe. Sådan rätt tillkommer även efterievande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För lid efter det att hyresvärden underrättals om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make eller sambo enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sädana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har hyrts av makar eller samhor gemensamt.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make, tillagts maken genom bodelning eller skifte med anledning av boskillnad, äktenskapsskillnad eller hyresgästens död. får dock maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig lill tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har hyrts av makar gemensamt.

Andra—fiärde styckena gäller också när någon har övertagit hyresrätt enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

45 §

Bestämmelserna i 46-52 §§ gäller vid upplåtelser av bostadslägenheter, om inte

3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet att upphöra i förtid på den grunden att hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 eller 48 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit, att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden. Hade make som ej har del i hyresrätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen mot den maken endast om han eller hon har godtagit den.

Vad soni i andra stycket tredje meningen föreskrivs om make galler också sådana samboende som enligt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad har rätt att överta hyresrätten vid upplösning av samlevnaden.

3, hyresvärden säger upp hyresförhållandet att upphöra i förlid på den grunden att hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit, att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden. Hade make eller sambo som ej har del i hyresrätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, fjäller överenskommelsen mot den maken eller sambon endast om han eller hon har godtagit den.

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av att en av dem sagt upp hyresavtalet eller lill följd av annan omständighet, som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är en med-hyresgäst berättigad att få hyresavtalet förlängt för egen del, om hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad utan att hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra i förtid. Är medhyresgästen make lill den som sagt upp avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har han eller hon en så-

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av att en av dem sagt upp hyresavtalet eller till följd av annan omständighet, som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till föriängning av hyresavtalet, är en med-hyresgäst berättigad att få hyresavtalet förlängt för egen del, om hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad utan atl hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra i förtid. Är medhyresgästen make eller sambo till den som sagt upp avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har

Nuvarande lydelse

dan rätt till förlangning även när hyresrätten är förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyran. Detta gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet att upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon annan åtgärd för att få det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har rätt till förlängning av avtalet, har maken, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, rätt att överta hyresrätten och fä hyresavtalet förlängt för egen del, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ocksä när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer samma rätt hans eller hennes efterlevande make, om dödsboet saknar rätt till föriängning och detta inte har föranletts av den efterlevande maken. Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 § samt 55 a § fjärde-sjätte styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make.

Förlängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna respektive den efterlevande maken och den avlidne makens dödsbo för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat har avtalats med hyresvärden.

Föreslagen lydelse

maken eller samhon en sådan rätt till förlangning även när hyresrätten ar förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyran. Detta gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet att upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller sambo ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon annan åtgärd för att få det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, rätt att överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen de|, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ocksä när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer samma rätt hans eller hennes efterlevande make eller sambo, om dödsboet saknar rätt till förlängning och detta inte har föranletts av den efterlevande maken eller samhon. Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 § samt 55 a § (järde-sjätte styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make och sambo.

Förlängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna eller samborna respektive den efterlevande maken eller samhon och den avlidne makens eller sambons dödsbo för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat har avtalats med hyresvärden.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande lydelse

ligt 47 eller 48 §, skall han senast inom en månad efter det att hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligt nämnda bestämmelser kan ha rätt till förlängning att flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs om uppsägning i 8 §. En sådan anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden inom en månad därefter hänskjuter tvisten lill hyresnämnden eller den som har anmodats ändå flyttar innan tiden för hänskjutande gäll ut. Har anmodan skett tidigare än en månad före hyrestidens utgång, får hänskjutande dock ske fram till hyrestidens utgång.

Föreslagen lydelse

ligt 47 §, skall han senast inom en månad efter det att hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligt nämnda paragraf kan ha rätt lill föriängning att flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs om uppsägning i 8 §. En sådan anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden inom en månad därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller den som har anmodats ändå flyttar innan tiden för hänskjutande gått ut. Har anmodan skett tidigare än en månad före hyrestidens utgång, får hänskjutande dock ske fram till hyrestidens utgång.

Prop. 1986/87:86

7. vid överlåtelse överlålaren är gift och förvärvet enligt giftermålsbalkens bestämmelser är beroende av andra makens samtycke.

8. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke.

7. vid överlåtelse överlätaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andra makens samtycke,

8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmelserna i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,

9. vid överiålelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en
sådan gåva mellan makar som inte

Nuvarande lydelse

9. förvärvet avser del av fastighet
och är beroende av fastighetsbild
ning,

10. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av att förköp ej sker eller
vid förköp detta ej är fullbordat.

//. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd,

12. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades.

Föreslagen lydelse

har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,

12. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat,

13. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd,

14. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades.

Prop. 1986/87:86

3. sökanden är gift samt andra makens samtycke fordras enligt giftermålsbalkens bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk icke givits.

3. sökanden är gift samt den andra makens samtycke fordras enligt äktenskapsbalkens bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk inte har givits,

4. sökanden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligl bestämmelserna i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda lag inte har givits, dock endast om ärende om anteckning i faslighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckning söks,

4. ansökningen enligt lag är bero- 5. ansökningen enligt lag är bero-

ende av domstols eller annan myn- ende av domstols eller annan myn
dighets tillstånd. dighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis om detta (vilandebevis).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988,

2. Föreskrifterna i 12 kap. i deras nya lydelse tillämpas även i fråga om hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Föreskrifterna i 12 kap. 33 § skall tillämpas i deras äldre lydelse dels i fråga om bodelning med anledning av boskillnad samt skifte med anledning av boskillnad eller

Har annat i detta kapitel omförmält brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mot make eller trolovad till gärningsmannen eller till annan vid brottet medverkande eller mot syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led eller den som i första svågerlog lika nära är eller mot fosterföräldrar eller fosterbarn, må åklagare väcka åtal allenast om brottet av målsägande angives till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall såsom medverkan anses jämväl häleri och häleriförseelse.

Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mot

/, någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen,

2. make. den som är i rätt appeller nedstigande släktskap eller svågerlag. syskon, svåger eller svägerska eller

3. någon annan som på liknande sätt är närstående till gärningsmannen, får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagis skall med gärningsman likställas annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till häleri eller häleriförseelse.

d) den som efter brottet förvärvat egendomen på grund av giftorätt. arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen pä annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning til! antagande om egendomens samband med brottet.

d) den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på grund av arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen pä annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges i första stycket a)-c), får den ej förklaras förverkad.

Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om ej även den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sådan rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upphör, om egendomen förklaras förverkad, såvida ej av särskild anledning förordnas att rätten skall bestå.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

10 9

Tvist om arv eller testamente eller om bodelning mellan arvingar och efterlevande make skall upptaga. av den rätt, där den döde skolat svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar / anledning av boskillnad eller äktenskapsskillnad skall upptagas av den rätt, där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet, eller, om mannen ej är skyldig att i sådant mål svara vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål.

Finnes I mål. som avses i denna paragraf, ej behörig domstol enligt vad nu är sagt. upptages målet av Stockholms tingsrätt.

kap.

§'

Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar eller samhor skall tas upp av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem avlidit, skall en hoddnings-tvist tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Finns det inle någon domstol som är behörig enligl första eller andra stycket, skall målet tus upp av Stockholms tingsrätt.

1 fråga om klander av bodelning eller arvskifte som har förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesmanfinns särskilda bestämmelser.

8 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lagom ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 33 och 34 §§ sjölagen (1891:35 s. 1)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits:

2. egendomen ej kan registreras enligt 11 §;

3. sökanden ej styrker sitt förvärv;

4. fängesmannens rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnat inskrivas där, och sökandens förvärv icke grundas pä exekutiv försäljning;

5. åberopad överlåtelse står i strid med en mot överiåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och överlålarens åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6. egendomen av överlätaren tidigare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7. egendomen har blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren och ett ärende angående anteckning om åtgärden har lagils upp senast på den inskrivningsdag då anmälningen eller ansökningen görs eller överlåtaren har försatts i konkurs före utgången av nämnda inskrivningsdag;

8. egendomen sålts exekutivt till 8. egendomen sålts exekutivt till annan än sökanden; eller annan än sökanden;

9. förvärvet har skett genom en sådan gåva meUan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken; eller

9. det är uppenbart att förvärvet 10. del är uppenbart att förvärvet
av annan grund är ogiltigt eller icke av annan grund är ogiltigt eller icke
kan göras gällande. kan göras gällande.

Första stycket 5-7 utgör ej hinder mot inskrivning av förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma förvärv.

34 §

Ansökan enligt 14 § att inskrivning av villkorlig äganderätt skall avföras ur registret skail avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skepps- Anmälan av skepp eller skepps
bygge för avregistrering skall av- bygge för avregislrering skall av
slås, om bestämmelsen i 30 § första slås, om bestämmelsen i 30 § första
stycket ej iakttagits eller avregistre- stycket ej iakttagits eller avregistre-

' Lagen omtryckt 1985:176, 22

9 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 § lagen (1904:26 s. I)' om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
12 §-
Är äktenskapsmål anhängigt i Är äktenskapsmål anhängigt i

främmande stat, får här i riket efter främmande stat, får här i riket efter
vad som finnes skäligt meddelas vad som finnes skäligt meddelas be-
förordnande som avses i 15 kap. slut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§
11 § giftermålsbalken samt 6 kap. äktenskapsbalken samt 6 kap. 20 §
13 § och 7 kap. 12 § föräldrabalken. och 7 kap. 15 § föräldrabalken. Så-
Sådant förordnande kan när som dant beslut kan när som helst åter-
helst återkallas. . kallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

10 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderält

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §' Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning ä sådan samfällighel, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaktvårdsomräde, bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller det lill allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsgemen- Beträffande egendomsförhållan-
skap mellan äkta makar eller del- den som rör makar, sambor, del
ägare i osk'ift dödsbo eller dem, som ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,
äro i bolag samman eller äro reda- redare som ingått överenskommel-
re i samma fartyg eller deltagare i se om partrederi eller deltagare i
samma gruvrörelse, gälle vad där- samma gruvrörelse finns särskilda
om är särskilt stadgat. bestämmelser.

Varf i 15 kap./6 § föräldrabalken Bestämmelserna i 15 kap. /5 §

stadgas skall ej äga tillämpning i föräldrabalken skall inte tUlämpas i

fråga om försäljning enligt denna fråga om försäljning enligt denna

lag av samfälld fast egendom, vari lag av samfälld fast egendom, vari

omyndig äger del. omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Senaste lydelse 1973:1153. 25

Har försäkringstagaren efterlämnat make eller bröstarvinge och hade förordnandet kunnat återkallas av försäkringstagaren, skall försäkringsbeloppet vid beräkningen av dödsbodelägares giftorätt, rätt enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken, rätt till vederlag eller rätt till laglott behandlas som om beloppet hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente.

I fråga om tjänstegrupplivförsäkring skall andra stycket dock ej tillämpas på belopp som på grund av försäkringen tillfaller en make eller med make likställd person eller någon bröstarvinge.

Efterlämnar försäkringstagaren make eller bröstarvinge och skulle en tillämpning av förmånstagarför-ordnandet leda lill ett resultat som är oskäligt mot någon av dem, kan jörordnandet jämkas så att försäkringsbeloppet helt eller delvis lill-faller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och dennes make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i andra stycket följande beträffande jämkning till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel därför att försäkringsbeloppet tillfaller någon annan som förmånstagare, är denne skyldig att avstå vad som fattas.

Har försäkringstagaren betecknat sin make såsom förmånstagare, skall, där han vid sin död var om-gift, förordnandet gälla till förmån för den, med vilken han då levde i äktenskap.

Äro försäkringstagarens barn insatta som förmånstagare, skall förordnandet gälla till förmån för bröstarvinge och. där flera sådana förmånstagare finnas, envar av dem äga del i försäkringsbeloppet efter de grunder, som gälla i fråga om arvsrätt efter försäkringslaga-ren.

Har försäkringstagaren insatt make och barn såsom förmånstagare, skall, såframt fiera förmånstagare finnas, envar av dem taga del i försäkringsbeloppet efter de grunder, som vid dödsfall gäUa i fråga om bodelning och om sådan förmånstagares arvsrätt.

Äro försäkringstagarens arvingar insatta såsom förmånstagare, tage envar av dem del i försäkringsbeloppet efter de grunder, som gälla i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren betecknat sin make som förmånstagare, skaW förordnandet gälla tUl förmån för den som försäkringstagaren var gift med vid sin död. Förordnandet skall anses förfallet om mål om äktenskapsskillnad mellan makarna då pågick.

Är försäkringstagarens barn insatta som förmånstagare, skall förordnandet gälla till förmän för försäkringstagarens bröstarvingar. Försäkringsbeloppet skall fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt make och barn som förmånstagare, skall halva försäkringsbeloppet tUlfalla maken och återstoden bröstarvingarna. Bröstarvingarnas andel skall fördelas tnellan dem på det sätt som anges i föregående stycke. Efterlämnar försäkringstagaren bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela beloppet maken eller bröstarvingarna.

Är försäkringstagarens arvingar insatta som förmånstagare, skall försäkringsbeloppet fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

12 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Om utfästelse av trolovad eller Om utfästelse av en make alt un-
make att under äktenskapet r///and- der äktenskapet ge den andra ma
ra maken utgiva penningar eUer an- ken en gåva gäller 8 kap. 2 § äk-
nat stadgas i giftermålsbalken. tenskapsbalken.

Angående utfästelse om gåva Bestämmelser otn utfästelse om
som icke må göras gällande under gåva som inte får göras gällande
givarens livstid stadgas i lagen om under givarens livstid finns i ärvda-
arvsavtal, balken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

13 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angär

1. medgivande till äktenskap en- I. tillstånd till äktenskap enligt 2
ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller kap. 2 § äktenskapsbalken,

till åtgärd beträffande makars
egendom enligt 6 kap. 6 § nämnda
balk eller förordnande angående
sådan egendoms förvaltning i and
ra faU. ,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvallningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket 1 fall som avses i andra stycket
skall rätten bestå av en lagfaren do- skall rätten bestå av en lagfaren do
mare och nämndemän, när ärendet mare och nämndemän, när ärendet
skall prövas enligt giftermålsbalken skall prövas enligt äktenskapsbal-
eller föräldrabalken, samt eljest av ken, lagen (1987:000) om sambors
minst tre och högst fyra lagfarna gemensamma hem eller föräldra-
domare. Har nämndemän säte i rät- balken, och annars av minst tre och
ten äger 15 kap. 29 och 30 §§ gifter- högst fyra lagfarna domare. När
målsbalken motsvarande tillämp- nämndemän ingår i rätten, skall 14
ning. kap. 17 § äktenskapsbalken tilläm
pas.

Regeringen fär för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva alt ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare eller god man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap fär handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

Senaste lydelse 1984:1032. 29

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteks-förening eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse fär ej vara revisor eller suppleant. Ej heller fär den vara revisor eller suppleant som är tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos kassan åt vilken uppdra-gils att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller fär den vara revisor som är eller varit gift med eller sambo till sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågeriag. atl den ene är eller varit gift med den andres syskon.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteks-förening eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse fär ej vara revisor eller suppleant. Ej heller får den vara revisor eller suppleant som är tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos kassan åt vilken uppdra-gits att ombesöria bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller den sotn på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot eller tjänsteman som förut nämnts.

24 § För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer jämte suppleanter. Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie för-

' Lagen omtryckt 1983:578, Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:653,

3 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 86

Rättelse: S. 39 sista raden tillkommil not 2, S, 40 rad 22 Står: 5. 11, Rättat

till: 5,---- domstolarna, rad 25 Står: 6, Vad av. Rätlat lill: 6, Vad som

av, S, 42 not 2 ändrad lill not 3

Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdra-gits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som är eller varil gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycket eller den som med honom är i rätt upp-eller nedstigande släktskap eller svågeriag eller syskon eller är i det svågeriag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller den som på grund av adoption står i motsvarande förhållande lill styrelseledamot eller tjänsteman som förut nämnts.

Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdra-gits att ombesöria bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller fär den vara revisor som är eller varit gift med eller sambo lill sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycket eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svåger-lag eller syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon.

Utan hinder av villkoren i I § får fastigheter som tillhör äkta makar var för sig eller innehas med olika rätt i äktenskapet sammanläggas, om makarna träffar avtal om sin rätt i den fastighet som bildas genom sammanläggningen. Sådant avtal skall upprättas i samma form som äktenskapsförord. Tillhör fastigheterna ena maken som enskUd egendom och som giftorättsgods. skall genoni avtalet bestämmas att den nybildade fastigheten i sin helhet skall vara den makens enskilda egendom eller giftorättsgods. Tillhör fastigheterna makarna var för sig, skaU bestämmas att makarna skall äga var sin andel I den nybildade fastigheten som enskild egendom eller giftorättsgods. Vardera makens andel skall utgöra hälften, om ej annat avtalats. Innefattar avtalet gåva, äger 8 kap. 5 § giftermålsbalken motsvarande tdlämpning.

Fastighet som make fått i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans enskUda egendom eller sotn make erhållit genom testamente med sådant villkor eller som tillfallit make i arv och om vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift får ingå i sammanläggning med stöd av avtal som avses i första stycket endast om den nybildade fastigheten enligl avtalet skall vara den makens enskilda egendom.

En fastighet som ägs av någon sotn är gift och är dennes giftorättsgods får inte sainmaiUäggas med en fastighet som är samma makes enskilda egendom.

Fastigheter som tillhör makar varför sig får sammanläggas, om makarna träffar skriftligt avtal om att äga var sin bestämda andel i den nybildade fastigheten och om vardera makens andel i sin helhet kommer att utgöra den makens giftorättsgods eller enskilda egendom. Innefattar avtalet gåva, får sammanläggning ske bara om avtalet har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

18 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lagom ändring i rennäringslagen (1971:437)'

Härigenom föreskrivs att 81 § rennäringslagen (1971:437) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

81 § Byter märkt ren ägare, får ommärkning till den nye ägarens märke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga rum medger det. Lämnas ej sådant medgivande, kan renens märke förses med avbrott för att skilja renen frän andra renar med samma märke. För avbrottsmärkning fordras medgivande av styrelsen för den sameby där renen i fortsättningen skall hållas.

För ommärkning eller avbrotts- För ommärkning eller avbrotts
märkning av ren som förvärvats på märkning av ren som förvärvats på
annan grund än giftorätt, arv eller annan grund än bodelning, arv eller
testamente fordras dessutom över- testamente fordras dessutom över
låtarens samtycke. låtarens samtycke.

Ommärkning eller avbrottsmärkning får ske endast i närvaro av den som samebyns styrelse utser eller inför t\ä vittnen.

Avbrotlsmärke får behållas på ren högst tio är efter det styrelsens medgivande gavs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Lagen omtryckt 1985:919. 37

19 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs atl 11 § bostadsrättslagen (1971:479)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

II S

Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. En kommun som har förvärvat bostadsrätt lill en bostadslägenhet får ej vägras medlemskap. Ej heller fär den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligl 10, 12 eller 37 § vägras medlemskap på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som anges i stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter pä grund av bestämmelse i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till bostadsrältshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

I fråga om andel i bostadsrätt I fråga om andel i bostadsrätt

äger första och andra styckena äger första och andra styckena
tillämpning endast om bostadsrät- tillämpning endast om bostadsrät
ten efter förvärvet innehas av ma- ten efter förvärvet innehas av ma
kar. Vad som .Mr.v «;/gäller ej, om kar eller, om bostadsrätten avser
annat bestämts i stadgarna. bostadslägenhet, av sådana sam-

bor på vilka lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem skall tillämpas. Vad som nu har sagts gäller ej, om annat har bestämts i stadgarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lagen omtryckt 1982:353. 38

20 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs alt 8, 9, 16, 19, 22, 23. 25 och 31 S§ rättshjälpsla-gen (1972:429)' skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1986:1041 Föreslagen lydelse

8S Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat säll behandlas utom riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här. om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn lill verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt,

4. i fråga om anspråk som överlåtits lill den rättssökande, om överlåtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdekla- 5. för upprättande av självdeklaration, äkten.':kapsförord eller tes- ralion,

tamente.

6. i mål om boskillnad enligl 9 6. för upprättande av äkten-
kap. 2 § giftermålsbalken, skapsförord, testamente eller gåvo
handling.

7. om frågan om rättshjälp kan anstå lill dess en annan rättslig angelägen
het, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts
slutligt,

8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha hafl rättsskyddsförsäkring eller nägot annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten,

9. den som ej har befogat intresse av att fä sin sak behandlad.

1 fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighel kan regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, ulan att vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän rättshjälp.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§ Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

' Lagen omtryckt 1983:487.

Lydelse enligl riksdagens beslut (prop. 1986/87: 26, JuU 13, rskr. 89). 39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän.

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt.

2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomsiolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eller krigsrätt saml nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den räiissökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rätissökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:000) om avgifter vid de allmänna domstolarna samt särskild avgift som skall betalas enligt förordningen (1981: 1185) om utsökningsavgifter,

6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

7, skiftesman som av domstol förordnats alt verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

7. bodelningsförrättare som har förordnals av domstol att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan bodelning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den ena sambon har avlidit.

8. medling enligl 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

16 § Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §, beviljas av advokat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägenheten avser

äktenskapsskillnad

boskillnad, dock inle enligl 9 kap. 2 § giftermålsbalken

underhållsbidrag lill make eller barn

faderskap till barn

vårdnad

umgänge.

underhållsbidrag till make eller barn

faderskap till barn

vårdnad

umgänge.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhällsbidrag, vårdnad eller umgänge. Ej heller fär advokat eller biträdande jurist bevilja allmän rättshjälp

1. om den rättssökande är dödsbo,

2. om den rättssökande är bosall utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt
behandlas utom riket.

19 § Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även biträdesersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Vad som har sagts nu om ersätt- Vad som har sagts nu om ersätt-

ning till biträde gäller även i fråga ning till biträde gäller även i fråga
om ersättning till skiftesman. om ersättning till bodelningsförrät-

tare.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad för rättshjälpen,

22 §

Biträde, skiftesman och medlare Biträde, bodelningsförrättare
har rätt till skälig ersättning för ar- och medlare har rätt till skälig er-
bete, tidsspillan och utlägg som sättning för arbete, tidsspillan och
uppdraget har krävt. Vid bedöm- utlägg som uppdraget har krävt,
ningen av vad som är skäligt arvode Vid bedömningen av vad som är
skall uppdragets art och omfattning skäligt arvode skall uppdragets art
beaktas. Hänsyn skall också tas till och omfattning beaktas. Hänsyn
andra omständigheter av betydelse, skall ocksä tas till andra omständig-
såsom den skicklighet och den om- heter av betydelse, såsom den
sorg som uppdraget har utförts med skicklighet och den omsorg som
samt den tid som har lagts ned på uppdraget har utförts med samt den
uppdraget. Regeringen eller, efter tid som har lagts ned på uppdraget,
regeringens bemyndigande, dom- Regeringen eller, efter regeringens
stolsverket fastställer taxa som bemyndigande, domstolsverket
skall tillämpas vid bestämmande av fastställer taxa som skall tillämpas
ersättningen. vid bestämmande av ersättningen.

Har biträde, skiftesman eller Har biträde, boddningsförrät-
medlare genom vårdslöshet eller tare eller medlare genom värdslös-
försummelse föranlett kostnad för het eller försummelse föranlett
rättshjälpen, skall detta beaktas vid kostnad för rättshjälpen, skall detta
ersättningens bestämmande. Om beaktas vid ersättningens bestäm
biträde missbrukat sin behörighet mande. Om biträde missbrukat sin
att bevilja allmän rättshjälp eller be- behörighet att bevilja allmän rätts-
sluta om substitution eller det eljest hjälp eller besluta om substitution
föreligger särskilda skäl, fär ersätt- eller det eljest föreligger särskilda 41

I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav fär biträde besluta om utredning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer skiftesman som förordnats i

ärende om bodelning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättningen av domstolen. 1 annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

31 §

1 fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rältshjälpsavgift skulle ha varit lägre än hälften av rätlshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn till omständigheterna annars är obilligt.

Har / ärende om bodelning Har bodelningsförrättare förord-
skiftesman förordnats och har ena näts och har ena maken åtnjutit all
maken åtnjutit allmän rättshjälp, män rättshjälp, skall rättshjälps
skall rättshjälpsnämnden med mot- nämnden med motsvarande till
svarande tillämpning av andra lämpning av andra stycket besluta
stycket besluta om kostnaderna för om kostnaderna för boddningsför-
skifiesmannen och för utredning rallaren och för utredning som den-
som denne har föranstaltat om. Be- ne har föranstaltat om. Beslutet om
slutet om ersättningsskyldighet fär ersättningsskyldighet får verkstäl-
verkställas enligt vad som är före- las enligt vad som är föreskrivet om
skrivet om allmän domstols dom. allmän domstols dom.

Om den rättssökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje styckena överstiger rättshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berättigas att få tillbaka den överskjutande delen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har allmän rättshjälp sökts före ikraftträdandet, gäller 8 § i dess äldre lydelse.

3. Har någon med stöd av giftermålsbalken förordnats att vara skiftesman, skall hans rätt till ersättning för uppdraget prövas enligl äldre bestämmelser.

21 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 33 § vapenlagen (1973:1176)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 § Skjutvapen och därtUI hörande ammunition skall inlösas av staten om

1. tillstånd som medför rätt all inneha vapnet har återkallats ulan alt egendomen har förklarats förverkad eller är lagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om lillstånd till inne- 3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats ge- hav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller på grtt«£ nom arv, testamente eller bodelav giftorätt har avslagits, ning har avslagils,

4. domstol har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är berättigad därtill, ej skall förklaras förverkat eller åklagaren i ett sådant fall har beslutat all ej föra talan om förverkande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lagen omtryckt 1981:1360. 44

Lagutskottet skall bereda ärenden rörande giftermåls-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter till föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör annat utskotts beredning. Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsrätt, bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrält, skadeståndsrätt, imma-terialrätt, transporträtt, konkursrätt, internationell privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privairättslig beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd saml exekutionsväsendet.

Lagutskottet skall bereda ärenden rörande äktenskaps-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter till föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör annat utskotts beredning. Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsrätt, bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrält, skadeståndsrätt, imma-lerialrätt, transporträtt, konkursrätt, intemationeil privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privaträttslig beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd saml exekutionsväsendet.

24 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ När bouppteckning har skett efter en avliden, får efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutör ansöka om kallelse pä den avlidnes okända borgenärer. Var den avlidne gift, får kallelse sökas även på den efterlevande makens okända borgenärer.

Bestämmelserna i första stycket om efterlevande make gäller också en sådan efterlevande sambo som avses i lagen (1987:000) om samhors gemensamma hem, om denne har begärt att bodelning skall förrättas enhgt 5 § samma lag.

3§
När boskillnad har beviljats eUer När ansökan om äktenskapsskill-

det har dömts tiU äktenskapsskill- nad eller anmälan enligt 9 kap. 1 §
nad, får vardera maken ansöka om andra stycket äktenskapsbalken
kallelse pä egna eller andra makens har gjorts, fär vardera maken ansö-
okända borgenärer. ka om kallelse pä egna eller andra

makens okända borgenärer.

Kallelse pä okända borgenärer får ocksä sökas av förmyndaren, när någon har förklarats omyndig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har boskillnad beviljats, skall äldre bestämmelser fortfarande tilläm
pas när det gäller rätten att på grund av boskillnaden ansöka om kallelse på
okända borgenärer.

25 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986/87:37 Föreslagen lydelse

7§
Hembud sker hos hyresnämnden Hembud sker hos hyresnämnden
genom skriftlig anmälan av genom skriftlig anmälan av
fastighetsägaren. Fastighetsägaren fastighetsägaren. Fastighetsägaren
skall härvid ge in ett av honom un- skall härvid ge in ett av honom un
dertecknat skriftligt förslag till kö- dertecknat skriftligt förslag till kö
peavtal som skall innehålla uppgift peavtal som skall innehålla uppgift
om köpeskillingen för den hem- om köpeskillingen för den hem-
bjudna egendomen och övriga vill- bjudna egendomen och övriga vill
kor för förvärvet. Om det för en kor för förvärvet. Om det för en
överlåtelse behövs makes sam- överlåtelse behövs makes sam
tycke enligl 6 kap. 4 § giftermåls- tycke enligt äktenskapsbalken,
balken, skall makens samtycke ges skall makens samtycke ges till av-
till avtalsförslaget. talsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall hyresnämnden förelägga fastighetsägaren att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer fastighetsägaren föreläggandel, anses hembud ha skett den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Om avtalsförslaget har undertecknats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

27 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i konkurslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 S konkurslagen (1987:000) skall ha följande lydelse.

Lyddse enligt prop. 1986/87:90 Föreslagen lydelse

4 kap. 7 § Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergetl sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott. går i motsvarande mån åter. om bodelningshandlingen har kommit in lill rätten senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Vad som sägs i första stycket om det fallet att gäldenären har avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ul på hans lott gäller inte, om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och överlogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna ill kap. 8 § äktenskapsbalken.

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:86

Utdrag ur protokoll vid regeringssammmanträde den 4 december 1986

Närvarande: statsministern Carisson. ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen. Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson. Bodström, Göransson. Gradin, Dahl. R. Carlsson. Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson. Hulterström. Lindqvist, G. Andersson. Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.

1 Inledning

Regeringen har i prop. 1986/87:1 föreslagit riksdagen att anta förslag lill

1. äktenskapsbalk.

2. lag om ändring i ärvdabalken, och

3. lag om sambors gemensamma hem.

1 fråga om den huvudsakliga innebörden av äktenskapsbalken och de andra lagförslag som förelagts riksdagen genom propositionen hänvisas till denna.

Äktenskapsbalken och lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen) innehåller inga ikraftträdande- eller övergångsbestämmelser. Förslag till sådana bestämmelser läggs fram i denna lagrådsremiss. Den innehåller ocksä förslag till följdändringar i etl stort antal lagar. De flesta av dessa följdändringar är av lagteknisk art.

Prop. 1986/87:1 bygger pä förslag som har lagts fram av familjelagssakkunniga (ledamöter, se prop. s. 37) i betänkandet (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk och på vad som kommit fram vid remissbehandlingen av det betänkandet. En sammanfattning av betänkandet samt en förteckning över remissinstanserna och en remissammanställning finns i bilagorna I och 3 till propositionen.

Betänkandet innehåller också ett förslag till lag om införande av äktenskapsbalken och förslag till följdlagstiftning. Till protokollet i förevarande lagstiftningsärende bör dessa lagförslag fogas som bilaga I.

1 anslutning till den följdlagstiftning som föranleds av prop. 1986/87:1 bör även behandlas ett förslag till ändring i brottsbalkens bestämmelser om bodräkt och om åtalsbegränsning för vissa tillgreppsbrott mot närstående, vilket förslag har lagts fram av förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04) i betänkandet (SOU 1983:50) Översyn av lagstiftningen om för-mögenhetsbroti ulom gäldenärsbrott (avsnitt 3.4.5 och 12.2.7). Betänkandet har remissbehandlats.

Förslagen lill följdlagstiftning innehåller sakliga nyheter av någon bety-

delse framför allt när det gäller brottsbalken och försäkringsavtalslagen (1927:77), Eftersom del förslag till ändring i 104 § försäkringsavtalslagen som läggs fram i del följande helt avviker frän de sakkunnigas, har i oktober 1986 överläggningar i denna del hållits med företrädare för Stockholms tingsrätt, kammarkollegiet, arvs- och gåvoskattekommittén (Fi 1984:02), juridiska fakulteten vid Uppsala universitet. Sveriges advokatsamfund. Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Sveriges domareförbund. Folksam. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Försäkringsjuridiska föreningen. 1 dessa överläggningar har även familjelagssakkunnigas sekreterare deltagit.

Under beredningen av förslaget lill ändring i försäkringsavtalslagen har vidare överiäggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna. 1 dessa överläggningar har också deltagit företrädare för de äklenskapsrältskommittéer som finns i Island och Norge.

De lagförslag som har lagts fram i prop. 1986/87:1 medför behov av följdändringar i bl.a. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Denna lag ses för närvarande över av arvs- och gåvoskattekommittén. Chefen för finansdepartementet avser atl senare lägga fram de förslag lill ändrade arvsskatteregler som behövs för tiden till dess att en ny arvsskattelagstiftning på grundval av kommitténs arbete kan träda i kraft. I samband därmed kommer han också alt lägga fram de förslag till följdändringar i kommunalskattelagen (1928:370) som behövs. Några följdändringar i dessa lagar föresläs därför inte i förevarande lagstiftningsärende.

Förslaget till ändrad äktenskapslagstiftning medför också behov av en ändring genom lag i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. En sådan ändring kräver emellertid en ändring av den nordiska konvention som ligger till grund för förordningen. Inom justitiedepartementet har tagits initiativ till överiäggningar med övriga nordiska länder i syfte att åstadkomma en sådan konventionsändring. Jag avser att återkomma i denna fråga i ett senare lagstiftningsärende när konventionsändringen har kommit till stånd.

Denna lagrådsremiss är disponerad på följande sätt.

I en allmän motivering behandlas frågorna om

äktenskapsbalkens och sambolagens ikraftträdande i avsnitt 2.1,

ändringar i brottsbalken i avsnitt 2.2,

ändringar i försäkringsavtalslagen i avsnitt 2.3, och

övriga följdändringar i avsnitt 2.4.

Mina kommentarer lill de enskilda lagbestämmelserna finns i specialmotiveringen (avsnitt 4).

Prop. 1986/87:86

Familjelagssakkunnigas förslag: Överensstämmer med mitt förslag i den Prop. 1986/87:86 del del innebär atl de nya lagarna skall bli tillämpliga fullt ut vid ikraftträdandet (se betänkandet s. 431).

Remissinstanserna: De sakkunnigas förslag har lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Äktenskapsbalken och sambolagen innehåller inga ikraftträdande- eller övergångsbestämmelser. I överensstämmelse med familjelagssakkunnigas förslag bör dessa i stället tas upp i särskilda lagar, s.k, promuigalionslagar.

När del gäller frågan om lämplig tidpunkt för ikraftträdandet bör beaktas alt viss, inle alltför kort tid bör förflyta mellan riksdagens beslut om reformen och reformens ikraftträdande. Enligt min mening bör tiden inte understiga sex månader. Den liden behövs för all informera allmänheten om reformen, utbilda praktiskt verksamma jurister i de nya bestämmelserna och ge allmänheten och dessa jurister möjlighet att vidta förberedelser inför reformens ikraftträdande. Exempelvis kan testamenten och äktenskapsförord behöva upprättas eller bytas ut och samboavtal behöva skrivas.

Nyheterna i äktenskapsbalken gäller främst förmögenhetsordningen i äktenskap och behandlingen av makarnas egendom när etl äktenskap upplöses. De regler som nu gäller pä detta område tillkom i alll väsentligt när giftermålsbalken infördes år 1920. De grundar sig alltså på andra värderingar än dagens, och de framstår delvis som föråldrade. Många av dem tillämpas inte heller. Genom äktenskapsbalken fär vi en lagstiftning som bygger på nutida värderingar och som är anpassad till dagens samhälle. Mol denna bakgrund är det angeläget att äktenskapsbalken i sin helhet blir tillämplig vid ikraftträdandet. Även praktiska skäl talar för detta. När giftermålsbalken infördes år 1921 valde man att - med vissa undanlag -låia äldre giftermålsbalken vara tillämplig pä makars förmögenhetsförhållanden när äktenskapet hade ingåtts före ikraftträdandet av den nya balken. Under en lång lid har vi alltså hafl att tillämpa två olika regelssystem. Detta har medfört stora olägenheter och det är angeläget att en liknande situation inte uppkommer i framtiden.

Principen bör alltså vara att äktenskapsbalken i sin helhet skall bli tillämplig omedelbart. Detta kommer inle i konflikt med den annars gällande, allmänna rättsgrundsatsen alt en ny lag inte bör ges tillämpning pä rättsförhållanden som har uppkommit före lagens ikraftträdande. Den rättsgrundsatsen anses nämligen inte gälla på familjerättens område (se KU 1974:60). Trots det bör man givelvis även på del området beakta de skäl som ligger bakom denna grundsals, när det kan vara motiverat. Det leder till att vissa undantag bör göras från principen om atl äktenskapsbalken omedelbart skall fä genomslag fullt ut. Det viktigaste av dessa undanlag är atl de nya bodelningsreglerna bör bli tillämpliga bara när talan om äktenskapsskillnad väcks eller den ena maken dör efter ikraftträdandet. Jag återkommer lill detta i specialmotiveringen.

Förmögenhetsbrottsutredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag vad gäller tillgreppsbrotten (se SOU 1983:50 avsnitten 3.4.5 och 12.2.7). Utredningen har inte behandlat frågan om straffansvar vid skyddande av brottsling.

Remissinstanserna: Förslagen har huvudsakligen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Av hävd har i svensk rätt vissa brott behandlats mildare när den brottslige och hans offer äger en viss samhörighet. De bestämmelser i brottsbalken som innehåller sådana regler bör ses över i detta sammanhang. Bl.a. måste det övervägas om ett sådant samboförhällande som omfattas av sambolagen skall jämställas med äktenskap eller om andra lösningar är lämpligare.

Enligt 8 kap. 3 § skall makar, syskon, föräldrar och barn eller fosterföräldrar och fosterbarn som stjäl från varandra medan de sammanbor dömas för bodräkt. Detsamma gäller den som stjäl från dödsbo vari han är delägare eller som stjäl lösöre vari han är delägare. Straffet är böter eller fängelse i högst ett är. Om flera medverkat i en stöld och någon av dem skall dömas för bodräkt, skall även de övriga dömas enligt den bestämmelsen med undanlag för den som handlat med uppsåt att tillägna sig det tillgripna.

I 8 kap. 13 § finns bestämmelser om åtalsbegränsning vad gäller tillgreppsbrott som förövats mot vissa närstående. Med undantag för grov stöld, rån och grovt rån krävs vid sådana brott antingen angivelse från målsäganden eller att åklagaren finner att åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Kretsen av anhöriga är vid och upptar make eller trolovad till gärningsmannen eller annan medverkande vid brottet, syskon, släkting i rätt upp- eller nedstigande led, den som i första svågeriag är lika nära samt fosterföräldrar och fosterbarn.

Förmögenhetsbrottsutredningen föreslår att bestämmelsen om bodräkt skall upphävas. Utredningen uttalar i denna fråga följande:

Privilegieringen av vissa stölder såsom bodräkt är ålderdomlig. Stölder från anhöriga har redan genom åtalsreglerna en tillräcklig särställning. Stöld från samägare eller dödsbo innebär ofta att ett givet förtroende sviks och framstår därför inte som mindre straffvärd än annan stöld. Som påpekats innebär specialregleringen atl strafföreläggande inte kan förekomma vid bodräkt, trots att det är fråga om en privilegiering. Skäl för att bibehålla bodräkt som särskilt brott finns därför ej (betänkandet s. 225).

Straffbestämmelsen om bodräkt är etl stadgande med gamla anor. Numera Prop. 1986/87:86 finns dock en sådan bestämmelse kvar endast för stöldbroii och alltså inte för exempelvis förskingringsbrott. 1 förarbetena till de gällande bestämmelserna pekades främst på del värde som ligger i atl bestämmelsen är grundad på en inhemsk tradition och på att beteckningen bodräkt ansågs lämpligare än stöld eller snatteri (se NJA 11 1942 s. 345; jfr också NJA 11 1962 s, 205).

Bestämmelsen tillämpas förhållandevis sällan. Det hänger förmodligen samman med de möjligheter åtalsreglerna ger målsäganden att påverka om älal skall ske. Under åren 1984 och 1985 aktualiserades bestämmelsen om bodräkt i elt ljugotal fall, varvid ungefär hälften av fallen avgjordes genom domsiolsförfarande; i resterande fail meddelades ätalsunderläielse.

För egen del vill jag framhålla att uttrycket bodräkt är ålderdomligt. Detia i kombination med alt benämningen används sä sällan medför alt det är sannolikt få människor som har klart för sig vad bodräkt innebär. I och med del kan man ifrågasätta om inte värdet av beteckningen som sådan har spelat ut sin roll. För mig framstår del som mindre lämpligt all använda en brottsbenämning vars innebörd inte är allmänt känd.

Som förmögenhetsbroitsuiredningen har anfört kan stölder från anhöriga redan genom ätalsreglerna anses ha en tillräcklig särställning. Man kan som tidigare påpekats anta att förklaringen lill atl bodräkt förekommer sä förhållandevis sällan ligger just i kravet på angivelse från målsäganden. Enligl min mening är det också rimligt atl målsäganden i stor utsträckning själv får ha infiytande pä om något som kan betraktas som en familjeange-lägenhel skall behandlas av rättsväsendet. Beträffande oredlighets- och trolöshetsbrotten har man också löst intressekonfiikten enbart genom en ålalsbegränsning.

Jag finner del inte heller stötande att tillgreppsbrott som begås mellan närstående eller mellan samägare betecknas som stöld eller snatteri. 1 och för sig kan vissa bodräktstillgrepp framstå som mindre straffvärda än det traditionella stöldbrottet, vilket för del mesta är ett angrepp frän någon helt utomstående. Man kan tänka sig situationer vid känsloladdade separationer som fär de inblandade atl handla pä ett sätt som annars är dem helt främmande. I ett gemensamt hem kan del vara svårare att skilja mellan den enes och den andres egendom, framför allt när det gäller ägodelar som de samboende gemensamt disponerar. Sädana förmildrande omständigheter kan emellertid vara skäl atl rubricera tillgreppet som snatteri. Jag vill också peka pä alt del numera finns möjligheter att, om särskilda skäl föreligger, besluta om åtalsunderiåtelse för exempelvis stöld om man kan anta atl påföljden blir villkorlig dom.

Å andra sidan kan sägas att tillgrepp frän exempelvis samägare eller dödsbo kan innebära att etl givet förtroende sviks. Det är ocksä svårt för de inblandade atl skydda sig mot sädana brott. Dessa framstår därför knappast som generellt mindre allvarliga än en stöld av annat slag.

Vid en samlad bedömning finner jag att bodräktsbestämmelsen numera
har spelat ut sin roll och bör upphävas. Den särställning som brott mellan
närstående ändå bör ha får beaktas genom ätalsbegränsningsregeln. Denna
bör dock omarbetas något. 55

Förmögenhelsbrottsutredningen har behandlat även denna fråga. För- Prop. 1986/87:86 utom vissa redaktionella justeringar förordar utredningen dels att trolovad ersätts med "någon som ej blott tillfälligt sammanbor med gärningsmannen", dels att svågeriag inte längre skall utgöra grund för begränsning av åklagarens åtalsrält. Vad gäller trolovad hänvisar utredningen till att delta begrepp inte längre har någon rättslig innebörd (betänkandet s. 252). Förslaget har under remissbehandlingen lämnats utan erinran med undantag för Helsingborgs tingsrätt som menar att trolovning visserligen inle längre är ett rättsligt begrepp men alt förlovning är vanligt förekommande och motiverar särbehandling.

I likhet med förmögenhetsbrottsutredningen anser jag att varie sammanboende mellan målsägande och gärningsman som inte är helt tillfälligt bör ge målsäganden möjlighet att disponera över åtalet oavsett vad som är grunden för samboendet. Det betyder att bestämmelsen kommer atl omfatta såväl samlevnad under äktenskapsliknande former som annan samlevnad. Att någon närmare utredning inte kommer alt krävas pä denna punkt är enligl min mening en fördel.

Dessutom bör bestämmelsen liksom nu även omfatta vissa närstående oberoende av om gärningsmannen bor tillsammans med målsäganden. I princip anser jag att det saknas anledning att i det hänseendet göra någon begränsning i förhållande till nuvarande bestämmelse.

Jag vill emellertid ifrågasätta om man bör stanna vid uppräkningen i den gällande bestämmelsen. Även utanför de grupper som nu omfattas torde det kunna finnas så nära relationer att en särbehandling är motiverad. Jag tänker då pä exempelvis barn till ena parten i ett samboförhållande. Enligl min mening kan en särbehandling av relationen mellan barnet och den andra parten vara motiverad även om de inle sammanbor stadigvarande. Det bör beaktas att åtal alltid kan väckas när det är påkallat från allmän synpunkt. Denna bedömning är givetvis beroende inte bara av brottets grovhet utan också av hur nära relationen är i det konkreta fallet.

Mot denna bakgrund framstår den ordning som införts i vissa bestämmelser i rättegångsbalken som tänkbar även i detta sammanhang. Bl.a. i bestämmelser om jäv och vittnesplikt (se 4 kap. 12 § och 36 kap. 3 §) finns en exemplifierande uppräkning som avslutas med en angivelse av att bestämmelsen omfattar även andra som är närstående pä ett liknande sätt (jfr prop. 1973:30 s. 68). Jag anser att detta är en lämplig avgränsning även när det gäller åtalsbegränsning av det aktuella slaget.

Jag föreslår också en ändrad utformning av bestämmelserna om skyddande av brottsling i 17 kap. 11 § brottsbalken samt en mindre ändring i 36 kap. 5 § brottsbalken om hos vem förverkande lill följd av brott kan ske. Som följd av att bestämmelsen om bodräkt upphävs bör ocksä 8 kap. 4 § brottsbalken om grov stöld justeras något. Jag återkommer lill dessa frågor i specialmotiveringen.

2.3.1 Bakgrund

Familjelagssakkunniga har lagt fram fiera förslag till ändringar i försäkringslagstiftningen. Förslagen berör framför allt försäkringsavialslagens bestämmelser om livförsäkringar. De sakkunniga har bl.a. föreslagit att det inte längre skall vara möjligt att jämka elt förmånstagarförordnande för atl tillgodose anspråk på giftorätt och laglott (104 § andra och tredje styckena försäkringsavtalslagen) saml atl det i lagen skall föras in en regel om hur försäkringsbeloppet skall fördelas när försäkringstagaren inte har gjort något förmånstagarförordnande.

Jag vill i denna del erinra om atl försäkringsrättskommitlén (Ju 1974:09) för närvarande arbetar på etl förslag lill ny lagstiftning om livförsäkringar och andra personförsäkringar. Det kan förväntas bli framlagt kring årsskiftet 1986/87, Somjag kommer att redovisa närmare i det följande bör slutlig ställning till vissa av familjelagssakkunnigas förslag tas först i samband med behandlingen av försäkringsrättskommilténs kommande förslag. Övriga förslag från de sakkunniga bör däremot prövas nu. Bl.a. bör övervägas om de nuvarande jämkningsreglerna i 104 S försäkringsavtalslagen skall avskaffas eller ersättas av mer nyanserade regler.

2.3.2 Jämkning av förmånstagarförordnande

Mitt förslag: Etl förmånstagarförordnande skall kunna jämkas till förmän för efterievande make och bröstarvingar, om en tillämpning av förordnandet skulle leda till oskäliga resultat. En särskild jämkningsregel skall gälla för det fallet alt försäkringstagaren vid sin död låg i skilsmässa eller var skild utan att ha gjort bodelning. Den efterlevande maken skall dä ha rätt till jämkning för atl få ut sin bodelningsandel. Rätten att påkalla jämkning enligt de nya reglerna skall preskriberas ett år efter det atl bouppteckning har avslutats eller dödsboanmälan har gjorts.

tion som har avgelts av en av de sakkunniga. Den jämkningsregel som Prop. 1986/87:86 föreslås gälla när försäkringstagaren avlider innan en bodelning på grund av äktenskapsskillnad har hunnit göras lämnas utan erinran av det fåtal remissinstanser som har berört den.

Skälen för mitt förslag: Om den som har tecknat försäkring på sitt eget liv inle har utsett någon förmånstagare, ingår det belopp som faller ut vid försäkringstagarens död i kvarlåtenskapen och fördelas enligt vanliga regler om bodelning och arv. Denna situation är emellertid mycket ovanlig i praktiken. Nästan alltid finns det ett förmånstagarförordnande som anger vem försäkringsbeloppet skall tillfalla. Förmånstagaren kan vara någon av försäkringstagarens närmaste anhöriga eller någon utanför den kretsen.

När det finns ett förmånstagarförordnande, är huvudregeln enligt 104 § första stycket försäkringsavlalslagen att försäkringsbeloppet inte ingår i kvarlåtenskapen, Förmånstagaren får i stället ett direkt krav mot försäkringsbolaget och behöver alltså inle gå vägen över dödsboet för att få ul beloppet. Denna regel motiverades vid försäkringsavtalslagens tillkomst med att den som ville åstadkomma en rationell familjeförsörining genom försäkring borde i viss utsträckning ha möjlighet att göra detta pä ett gentemot dödsbodelägare och borgenärer bindande sätt (se SOU 1925:21 s. 197-198, återgivet i NJA 11 1927 s. 511-512; jfr ocksä prop. 1927:33 s, 77-78).

För atl inte huvudregeln skall kunna användas till att kringgå de tvingande reglerna om giftorätt och laglott m.m. begränsas emellertid i paragrafens andra stycke verkningarna av försäkringstagarens förordnande. Vid beräkning av dödsbodelägares giftorätt, rätt enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken (den s.k. basbeloppsregeln), rätt till vederlag eller rätt till laglott skall försäkringsbeloppet behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Ibland måste förmånstagaren avstå en del av försäkringsbeloppet till försäkringstagarens make eller bröstarvingar, men i första hand är det fördelningen av den egentliga bobehällningen som påverkas. Ett exempel kan belysa detta. Om den döde efleriämnar make och ett barn och bobehållningen uppgår till 300000 kr saml försäkringsbeloppet till 100 000 kr (utomstående förmånstagare), blir den efterlevande makens bodelningsandel efter jämkning 200000 kr och barnets laglott 100000. Genom all påkalla tillämpning av 104 § kan den efterlevande maken alltså föra över 50000 kr frän barnet till sig själv. Förmånstagarens rätt påverkas inte.

Jämkningsregeln i andra stycket gäller inte om försäkringstagaren har gjort förordnandet oåterkalleligt på det sätt som framgår av 102 § andra meningen försäkringsavlalslagen. Den gäller inte heller för sädana belopp från tjänstegrupplivförsäkring som tillfaller make, sambo eller bröstarvinge (104 § tredje stycket), och den gäller över huvud taget inte för belopp frän olycksfalls-eller sjukförsäkring (122 §). - En närmare redogörelse för reglernas innebörd samt deras inverkan pä arvsbeskattningen finns i betänkandet (s. 266-268).

Den nordiska enigheten på detta område är begränsad. I Finland har
man inte någon direkt motsvarighet till 104 § andra stycket (vissa bestäm
melser i den finländska arvslagstiftningen fyller dock en liknande funk- 58

tion), och i Danmark kan jämkning inte göras gällande mot make eller Prop. 1986/87:86 bröstarvinge, 1 Norge, där man hittills har haft regler som legat relativt nära de svenska, har forsikringsavtalelovuivalget föreslagit atl försäkrings-avtalslagens nuvarande regler skall ersättas av en mera skönsmässig bedömning. Om en tillämpning av förordnandet skulle vara "klart urimdig" mot make eller bröstarvinge som försäkringstagaren försöride eller var skyldig att försöria. skall jämkning kunna ske. Vid prövningen skall man fästa vikt vid syftet med förordnandet, den försörides och förmånstagarens behov och om den försörjde hade fått besked om förordnandet i skälig tid före dödsfallet (se NOU 1983:56 s. 14, 115 och 127-129).

Det nuvarande svenska regelsystemet är behäftat med påtagliga brister. Reglerna är komplicerade och svåra att tillämpa, särskilt när de skall användas tillsammans med bestämmelserna i arvs- och gåvoskaltelagen om beskattning av förmänstagarförvärv. Utöver vad de sakkunniga har behandlat uppkommer det åtskilliga svårlösta problem, t.ex. om någon av de i 104 § andra stycket angivna rättigheterna har kränkts av fiera försäkringar av olika slag och det råder tvist om i vilken ordning försäkringarna skall tas i anspråk; skillnaden mellan försäkringarna kan vara av skaltemässig art eller avse utmätningsskyddel. Besvärliga lillämpningsfrågor uppkommer ocksä om försäkringstagaren har gjort ett testamente som skall tillämpas samtidigt med förmånstagarförordnandel. Det är sannolikt få försäkringstagare som kan överblicka det samlade resultatet av sina förfoganden. Reglerna är enligt min mening krångligare än som bör godtas i ett ämne som berör praktiskt taget alla medborgare.

Till detta kommer att reglerna inte utgör nägot verksamt skydd mot illojala förfoganden. Redan genom ett meddelande till förmånstagaren att förordnandet skall vara oåterkalleligt sätter försäkringstagaren reglerna ur spel. En annan möjlighet är att försäkringen överlåts till förmånstagaren eller frän början tecknas i hans namn, så att han blir ägare till försäkringen redan före försäkringsfallet. Å andra sidan kan reglerna, om dessa möjligheter inte utnytt-as, leda till att försäkringstagarens vilja sätts ät sidan i mänga fall där han har haft goda skäl för sitt förordnande och där det skulle ha varit fullt rimligt att förordnandet följdes.

I remissyttrandena har diskuterats en del möjliga förändringar inom ramen för det nuvarande systemet. En möjlighet som har nämnts är att jämkning skulle kunna ske vid kapitalförsäkring enligt kommunalskattelagen (1928:370) men inte vid pensionsförsäkring. En annan möjlighet är alt man beträffande en efterlevande make skulle jämka bara för all tillgodose makens rätt enligt basbeloppsregeln (13 kap. 12 § giftermålsbalken). Det förslaget förutsatte emellertid att laglotten skulle avskaffas i enlighet med de sakkunnigas förslag. Enligt vad som har föreslagits i prop. 1986/87:1 skall laglotten behällas. En ytterligare möjlighet är att man, som en av de sakkunniga och fiera remissinstanser har föreslagit, skulle jämka bara om förmånstagaren är någon annan än make eller bröstarvinge (jfr vad som nyss sagts om dansk rätt; se också Hanseus i Nordisk Försäkringstidskrift 1983 s. 320).

Liksom de sakkunniga anser jag att varie lösning som innebär att man
gör hypotetiska beräkningar och en mekanisk jämkning efter samma linjer 59

som nu blir olämplig. Även med olika tänkbara förändringar inom den Prop. 1986/87:86 nuvarande ramen blir systemet krångligt. Resultatet blir ofta svårt att förutse och inte sällan otillfredsställande.

Men samtidigt innebär den ståndpunkt i fråga om laglotlen och skyddet för efterlevande make somjag har intagit i propositionen om äktenskapsbalk m. m. (avsnitt 2.5.1 -2.5.4) atl jag inte kan ansluta mig till de sakkunnigas förslag att helt avstå från en allmän jämkningsmöjlighet. Jag menar visserligen att man bör respektera försäkringstagarens vilja i större utsträckning än enligt nuvarande regler. Men särskilt med tanke på barn som inte bor eller har bott tillsammans med båda föräldrarna bör man inte utesluta varie möjlighet till jämkning. Ett förordnande bör även i fortsättningen kunna jämkas eller sättas åt sidan helt, om en tillämpning av förordnandet skulle leda till ett oskäligt resultat. Det bör härvid göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Bedömningen bör således göras mer nyanserad än för närvarande. Särskilt bör man beakta vilka skäl försäkringstagaren har haft för sitt förordnande samt de ekonomiska förhållandena på ömse sidor. Jag förordar alltså en jämkningsregel av detta slag.

Jag övergår nu till att behandla frågan om den närmare utformningen av en sådan regel. Jag vill nämna atl den lösning somjag har stannat för i allt väsentligt har godtagits vid de överläggningar med olika berörda intressen-ler som har hållits i lagstiftningsärendet (se avsnitt 1). Inte heller har man vid de nordiska överläggningar som hållits haft något att erinra mot atl man i Sverige nu lägger fram förslag med detta innehåll.

Liksom för närvarande bör jämkning kunna begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Men för att göra det möjligt att ta hänsyn till de skiftande förhållanden som kan föreligga bör jämkning enligt den nya regeln, till skillnad frän vad som gäller för närvarande, vara möjlig vid alla typer av personförsäkring och oavsett om förmånstagarförordnandel har kunnat återkallas. En annan sak är att bedömningen huruvida jämkning skall ske naturligtvis påverkas av sådana omständigheter som vilken typ av försäkring det gäller och av om förordnandet har gjorts oåterkalleligt.

En fråga som uppkommer i detta sammanhang är om även en efterlevande sambo skall kunna påkalla jämkning. Enligt den nya sambolagen har sambor emellertid inte rätt att vara med och dela på annan egendom än sådan som utgör bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt begagnande. Försäkring ingår alltså inte i den egendom som skall delas mellan sambor. De har inte heller rätt till arv efter varandra. Jämkningsregeln bör därför inle göras tillämplig pä sambor.

Jämkningen bör vara en angelägenhet bara mellan förmånstagaren och
den som begär jämkning. Förekomsten av en försäkring bör alltså inte
längre påverka fördelningen av den egentliga bobehållningen. En sådan
ändring, som ligger i linje med huvudtankarna bakom försäkringsavlalsla
gen, gör systemet begripligare för den enskilde och medför en avsevärd
förenkling. Det är främst i skärningspunkten mellan å ena sidan de vanliga
reglerna om bodelning och arv och å andra sidan de speciella fördelnings
reglerna i försäkringslagstiftningen som de nuvarande svårigheterna har
uppstått. 60

För närvarande är krav pä jämkning enligl 104 § andra stycket bara Prop. 1986/87:86 underkastat den allmänna tioåriga preskriptionen enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130); jfr NJA 1976 s, 90, Att jämkningskrav på sä sätt kan framställas även efter lång tid kan leda till olyckliga resultat i enskilda fall. Del har därför vid olika tillfällen framförts önskemål om införande av en särskild tidsfrist (se yttrande av Svenska Försäkringsbolags Riksförbund i det angivna rättsfallsreferalet). Önskemålen är enligt min mening befogade, och de vinner i styrka om jämkningen i fortsättningen skall göras efter en skälighetsbedömning.

Jag föreslär därför att möjligheten att begära jämkning enligl den nya regeln begränsas till en tid av ett är från det atl bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Regeln stämmer i huvudsak med vad som enligl 7 kap. 4 § andra stycket ärvdabalken gäller om krav pä nedsättning av gåva. En motsvarande bestämmelse ingår i del norska förslaget.

Om det vid försäkringstagarens död pågår mål om äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och hans eller hennes make, skall enligt 9 kap. 11 § äktenskapsbalken bodelning göras enligl de regler som gäller för bodelning efter äktenskapsskillnad. Detsamma gäller givetvis om det vid dödsfallet redan har dömts till äktenskapsskillnad men bodelning inte har gjorts.

Vid en sådan bodelning behandlas försäkringar, om de inte innefattar rätt lill egen pension (dvs. sådan pension som avses i 10 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken), som andra tillgångar. Det värde som försäkringen hade vid den tidpunkt som är avgörande för bodelning beaktas alltså i bodelningen. Om del vid försäkringsfallet gäller ett förmånstagarförordnande till förmån för någon annan än maken, kommer emellertid försäkringsbeloppet atl tillfalla förmånstagaren. Detta kan leda till att maken inte kan få ut sin andel i bodelningen.

De sakkunniga föreslär att försäkringen i denna situation skall beaktas med det värde den hade före försäkringsfallet och alt förmånstagaren vid behov skall vara tvungen att avstå så mycket av försäkringsbeloppet som behövs för att maken skall få ut sin andel i bodelningen. Som mest kan förmånstagaren bli tvungen att avstå frän hälften av det värde försäkringen hade före dödsfallet.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning. Genom en regel av det slag som de sakkunniga har föreslagit förhindras att den efterievande makens rätt i bodelningen försämras genom dödsfallet. Den etlårsfrist somjag nyss har föreslagit bör dock gälla också för den nu behandlade typen av jämkningskrav.

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: Nuvarande jämkningsregler
är alltför krångliga och svårtillämpade. De leder också till slumpartade och
ibland olämpliga resultat. De bör därför ersättas av en smidigare regel, som
dels gör det möjligt att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet,
dels gör jämkningen till en angelägenhet bara mellan förmånstagaren och
den som begär jämkning. För det speciella fallet att försäkringstagaren
avlider innan en bodelning på grund av äktenskapsskillnad har hunnit
göras, bör det införas en regel som garanterar att den andra makens rätt i 61

bodelningen inte försämras genom dödsfallet.

Familjelagssakkunnigas förslag: Försäkringstagaren skall vara skyldig att underrätta sin make, om försäkringstagaren sätter in eller utesluter maken som förmånstagare. Några sanktioner för en försäkringstagare som underlåter att hälla sin make underrättad föreslås inte. Försäkringsbolaget skall vara skyldigt att på förfrågan underrätta maken om i vilken omfattning denne är förmånstagare. Det förslagel kräver en ändring i försäkringsrörelselagen, där utlämnande av sådana uppgifter nu förbjuds (se betänkandet s. 65, 80-81, 278-280, 465-466 och 477). En av experterna avstyrker förslagen (se belänkandet s. 492—493),

Remissinstanserna: De fiesta remissinstanser som har berört frågan är tveksamma eller negativa till de sakkunnigas förslag. Särskilt förslaget om försäkringsbolagets upplysningsskyldighel har mött kritik. Endast försäkringsinspektionen tillstyrker båda förslagen.

Skälen för min bedömning: Enligt 1 kap. 4 § äktenskapsbalken skall makar lämna varandra de upplysningar som behövs för att familjens ekonomiska förhållanden skall kunna bedömas. Häri ingår naturligtvis i många fall upplysningar om de försäkringar som makarna har. 1 samband med bodelning finns det enligt 17 kap. 5 § äktenskapsbalken möjlighet att genom vitesföreläggande av domstol tvinga fram upplysningar av en treds-kande make. 1 övrigt är regeln inle förenad med någon sanktion.

Enligt 10 § datalagen (1973:289) har den som är registrerad i ett databaseral personregister en i stort sett ovillkorlig rätt att fä veta vilka uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Enligt 7 kap. 20 § försäkringsrörelselagen (1982:713) gäller dock etl undantag från denna princip. Ett försäkringsbolag fär enligt denna bestämmelse inte lämna uppgift om elt förmånstagarförordnande till förmånstagaren, om förordnandet är registrerat i ett personregister enligt datalagen. Försäkringsbolagen anser vidare att de på grund av avtalsförhållandet till försäkringstagaren alltid är skyldiga att hälla dennes förordnande hemligt före försäkringsfallet, oavsett hur uppgifterna har registrerats. 1 det lagstiftningsärende som ledde fram till 1982 års försäkringsrörelselag föreslog Svenska Försäkringsbolags Riksförbund alt det i den lagen skulle införas en generell sekretessbestämmelse efter förebild av bankrörelselagstiftningen. Departementschefen fann all förbundet hade anfört beaktansvärda skäl för sitt förslag men ansåg samtidigt att frågan behövde övervägas ytterligare och att den därför borde lösas i ett annat sammanhang (se prop. 1981/82:180 s. 202-203).

Jag delar självfallet de sakkunnigas åsikt att det är viktigt att makar håller varandra insatta i sådana försäkringsfrågor som rör familjens ekonomi. Särskilt angeläget är det all inle en av makarna oriktigt tror alt han eller hon är förmånstagare till en försäkring som maken vet att den andra maken har. Som remissinstanserna har framhållit finns det emellertid fiera skäl

som talar mot införandet av sådana regler som de sakkunniga har föreslagit-Till all börja med måste konstateras att ingen av reglerna skulle ge maken nägot särskilt effektivt skydd. Inte ens ett positivt besked från försäkringsbolaget om atl maken är förmånstagare ger denne någon egentlig trygghet, eftersom försäkringstagaren när som helsi därefter kan återkalla förordnandet eller begära återköp av försäkringen utan att maken får kännedom om del. Och man kan knappast räkna med att en osanktionerad regel om skyldighet för försäkringstagaren alt lämna upplysningar till sin make skall ha någon effekt - vid sidan av I kap. 4 § äktenskapsbalken - i ett äktenskap där sådana upplysningar inte lämnas frivilligt. Här kan den nya jämkningsregeln i 104 § andra stycket fä större betydelse. Den som gör eii förmånstagarförordnande lill någon annan än sin make har ett gott skäl att berätta detta för maken, eftersom en underrättelse i god tid ökar möjligheterna att förordnandet skall stå sig mol ett jämkningsanspråk (se vidare nedan i specialmotiveringen till 104 §).

Till detta kommer att båda de föreslagna reglerna strider mot den vedertagna principen att testamenten och liknande förfoganden över huvud taget fär hällas hemliga under den förfogandes livstid. 1 många fall skulle det dessutom bli svårt eller omöjligt att ge besked om att maken inte var förmånstagare utan att samtidigt indirekt upplysa om att försäkringstagaren hade gjort elt annat förordnande, vars innebörd dennes make säkert ofta skulle kunna ana sig till.

Prop. 1986/87:86

Familjelagssakkunnigas förslag: De sakkunniga har föreslagit en särskild regel i försäkringsavtalslagen om fördelning av försäkringsbeloppet när det inte finns något förmånstagarförordnande vid försäkringstagarens död. Beloppet skall enligt förslaget tillfalla i första hand försäkringstagarens make och i andra hand hans eller hennes arvingar och universella testamentstagare. Efterlevande make skall inte ha rätt till någol belopp, om det vid försäkringstagarens död pågick ett mål om äktenskapsskillnad mellan makarna (se betänkandet s. 65, 280-282 och 466-467).

Remissinstanserna: De sakkunnigas förslag har fält ett blandat mottagande. Några remissinstanser godtar förslaget eller lämnar det utan erinran. Andra avstyrker förslaget helt, medan åter andra i princip godtar en regel av den föreslagna typen men föreslår en annan fördelning av beloppet. De remissinstanser som är kritiska har hävdat att försäkringar utan förmånstagarförordnande är så sällsynta atl någon särskild fördelningsregel inte behövs. Det har vidare gjorts gällande att det kan ha varit försäkringstagarens avsikt att beloppet skall ingå i kvarlåtenskapen för atl belala hans eller

hennes skulder eller tillgodose en legatarie. Del har också hävdals atl del Prop. 1986/87:86 inte finns skäl all gynna försäkringstagarens make på ett så markerat sätt som de sakkunniga har föreslagit. Särskilt från Folksams sida har framhållits all regeln kan vålla vissa praktiska svårigheter; bl.a, skulle den inle passa för vissa försäkringar av typ begravningshjälp. Försäkringsrättskommitlén har uppgett att den vill tona ned förmånstagarförordnandets betydelse för utmätningsskyddet och arvsskatleprivilegieringen och att detta enligt kommitténs mening laglekniskt görs bäst genom alt alla förvärv av försäkringsbelopp görs till förmänstagarförvärv. Kommittén avser därför att ta med en liknande regel i sitt kommande förslag om ny personförsäk-ringslagsliftning.

Skälen för min bedömning: Om del vid försäkring på försäkringstagarens eget liv saknas förmånstagarförordnande vid hans eller hennes död, kommer det utfallande beloppet att ingå i kvariåtenskapen efter försäkringstagaren och fördelas på samma sätt som egendomen i övrigt. Från de efterievandes synpunkt har denna ordning den nackdelen, jämfört med vad som normalt gäller när det finns etl förmånstagarförordnande, att försäkringsbeloppet blir tillgängligt för försäkringstagarens borgenärer och att man går miste om de förmåner vid arvsbeskattningen som tillkommer en förmånstagare. En fördel, å andra sidan, är atl beloppet kan fördelas helt i enlighet med de önskemål som försäkringstagaren kan ha gett uttryck ät i testamente.

Det kan finnas goda skäl att behandla alla förvärv av försäkringsbelopp lika på det sätt som de sakkunniga och försäkringsrättskommittén har förordat. Med hänsyn till att det i praktiken är sällsynt att försäkringar saknar förmånstagarförordnande är det emellertid inte någon brådska med en sådan reform, och uppenbariigen återstår det vissa lagtekniska och försäkringstekniska problem att lösa. Jag förordar därför att frågan om införande av en särskild fördelningsregel fär anstå till dess att resultatet av försäkringsrättskommilténs pågående arbete med en ny personförsäkrings-lagstiftning föreligger. Kommittén har i sitt arbete möjlighet att överväga olika praktiska frågor som har aktualiserats i remissvaren, t.ex. hur en försäkringstagare skall gä till väga som vill att beloppet skall användas för att beiala hans eller hennes skulder. Jag vill dock framhålla att den nya regeln enligt min mening inte bör medföra större förändringar i den fördelning som för närvarande görs i motsvarande situationer än som är påkallat av tekniska skäl. Fördelningen bör alltså göras i så nära anslutning som möjligt till fastlagda principer för bodelning och arv.

Ett par av de sakkunnigas övriga lagförslag, nämligen de som avser 3, 115 a och 116 §§ försäkringsavtalslagen, 20 kap. 5 § första stycket ärvdabalken samt lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden, är helt eller till största delen konsekvenser av den särskilda fördelningsregeln. Också dessa ämnen får i mån av behov tas upp i samband med behandlingen av försäkringsrällskommitléns kommande förslag.

2.4 Övriga följdändringar

Bortsett från de frågor som jag nu har berört är de lagändringar som

föreslås i denna lagrädsremiss av huvudsakligen lagteknisk karaktär. Flera 64

av dem har nämnts redan i prop. 1986/87:1. Del gäller l.ex. den ändring i Prop. 1986/87:86

föräldrabalken som innebär atl överförmyndarens tillstånd skall inhämtas,

om en förmyndare eller god man vill låta en omyndig avslå från sill arv

efter en förälder till förmån för förälderns efterlevande make (se nya 3 kap.

9 § ärvdabalken i prop. 1986/87:1; jfr prop. s. 239). Etl annat fall är den

ändring i jordabalken som innebär alt lagfart inle kan beviljas på gåva av

fastighet mellan makar förrän gävan har registrerats enligt bestämmelserna

i äktenskapsbalken; jfr prop. 1986/87:1 s. 75.

En fråga av principiellt slag är emellertid om införandel av den nya sambolagen bör medföra atl sambor i lagstiftningen mera allmänt skall likställas med makar. Enligt gällande rätt likställs sambor med makar genom uttryckliga lagbestämmelser endast i ett mindre antal fall. 1 förarbetena till olika lagbestämmelser har dock gjorts uttalanden som syftar till atl i viss utsträckning jämställa sambor med makar. Detta gäller särskilt inom del fastighetsrättsliga området (se t.ex. beträffande arrendelagstiftningen prop. 1983/84:136 s. 103, beträffande jordförvärvslagstiflningen prop, 1978/79:85 s, 21 och beträffande lagstiftningen om ombildning lill bostadsrätt prop. 1981/82:169 s. 79).

I två fall under senare är har frågan om att likställa sambor med makar varit föremål för riksdagens uppmärksamhet i samband med behandlingen av arrendelagstiftning.

1 9 kap. 31 § jordabalken finns en regel om överlåtelse till anhöriga av jordbruksarrende i vissa fall. Regeln tillkom genom lagstiftning är 1984. När det gäller den krets av anhöriga till vilken överlåtelse kan ske erinrades i den proposition som låg till grund för lagstiftningen om all jordägaren, enligt 9 kap. 8 § första stycket 3 jordabalken, kan återta arrendestället endast om jordägaren själv, hans eller hennes make eller avkomling skall bruka det. Enligt föredragande departementschefen var det med hänsyn härtill inkonsekvenl att medge arrendatorn en mera vidsträckt överiålel-serätt (prop. 1983/84:136 s. 60). Lagutskottet delade i och för sig departementschefens uppfattning att reglerna om jordägarens självinlräde kunde vara vägledande. Utskottet ansåg dock alt det fanns starka skäl för att såväl i självinträdesfallen som i överlätelsefallen med make jämställa den som jordägaren respektive arrendatorn sammanlever med under äktenskapsliknande förhållanden. Med hänsyn lill alt frågan om sambors ekonomiska förhållanden övervägdes inom justitiedepartementet ansåg sig utskottet visserligen inte då böra förorda en ändring av arrendereglerna. Utskottet förutsatte dock att frågan fick en tillfredsställande lösning i samband med ställningstagandet till familjelagssakkunnigas förslag. Riksdagen följde utskottet (LU 1983/84:35, rskr 394).

Också vid sin behandling av förslaget till lag om arrendatorers rätt att
förvärva arrendestället (SFS 1985:658) log lagutskottei upp frågan om atl
jämställa sambor med makar. Enligt utskottet var det en strävan inom den
familjerätisliga lagstiftningen att så långt möjligt jämställa sambor med
makar. Det fanns därför - ansåg utskottet - starka skäl för att i den
aktuella lagen föra in ett uttryckligt undantag också för dem som bor
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Med hänsyn till att
frågan om lagstiftning om sambors ekonomiska förhållanden fortfarande 65

5 Riksdagen 1986/87. I .saml. Ni 86

var aktuell, ansåg sig utskottet visserligen inte dä böra förorda någon Prop. 1986/87:86 ändring i reglerna. Utskottet förutsatte dock att frågan fick en tillfredsställande lösning i samband med ställningstagandet lill förslagen om sambors ekonomiska förhållanden. Riksdagen följde utskottet (LU 1984/85:35, rskr. 309).

När det gäller frågan huruvida sambor i lagstiftningen mera allmänt skall likställas med makar är min bedömning följande.

Den lagreglering för sambor som regeringen har föreslagit i propositionen om äktenskapsbalk m.m. grundar sig pä uppfattningen atl man inte bör skapa sä utförliga regler för sambor att man därigenom åstadkommer vad som skulle kunna betecknas som ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet (se prop. 1986/87:1 s. 40). De som vill att etl mera heltäckande juridiskt system skall tillämpas pä deras samlevnad fär alltså låta registrera sin samlevnad genom att ingå äktenskap. Avsikten är att lagstiftningen genom lagen om sambors gemensamma hem i begränsad utsträckning skall tillhandahålla lösningar på praktiska problem av juridisk art när det är särskilt påkallat för att skydda den svagare parten i ett samboförhållande.

Att i fastighetsrättslig eller annan lagstiftning allmänt jämställa sambo med make skulle alltså strida mot den syn pä frågan om lagreglering av samboförhållanden som ligger till grund för förslagen i den nyss nämnda propositionen. I stället bör man enligt min mening analysera varie lagstiftningsfråga för sig och överväga i vad män det - främst med hänsyn lill den svagare parten - är påkallat med särskilda lösningar av de juridiska problem som kan uppstå vid samboförhällanden. I gällande fastighetsrättslig och annan lagstiftning finns ofta en särskild reglering som innebär att en sambo i praktiken jämställs med make. Enligt min mening är det en tillfredsställande lösning.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört är jag inte beredd att föreslå några ändringar av det ovan antydda slaget i t.ex. arrendelagstiftningen. I enlighet härmed innebär ocksä de ändringar som föresläs i hyreslagstiftningen (12 kap. jordabalken) i huvudsak bara anpassningar till den nya sambolagen.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i jordabalken,

5. lagom ändring i brottsbalken,

6. lag om ändring i rättegångsbalken,

7. lag om ändring i utsökningsbalken,

8. lagom ändring i sjölagen (1891:35 s. 1), 66

9, lag om ändring i lagen (1904:26 s. I) om vissa iniernalionella rättsför- Prop. 1986/87:86 hållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

10. lagom ändring i lagen (1904:48 s, I) om samäganderätt.

11. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

13. lagom ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser av gåva,

14. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

15. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag.

17. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

18. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

19. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

20. lag om ändring i bostadsrältslagen (1971:479),

21. lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429),

22. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176).

23. lag om ändring i riksdagsordningen,

24. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

25. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

26. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,

27. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Samråd har skett med statsrådet Johansson beträffande lagförslag 17, med chefen för jordbruksdepartementet beträffande lagförslag 19, med chefen för bostadsdepånementerbeträffande lagförslagen 4, 20 och 26 samt med chefen för industridepartementet beträffande lagförslag 24.

4 Specialmotivering

1 det följande används förkortningarna ÄktB för äktenskapsbalken, GB för giftermålsbalken, ÄB för ärvdabalken, Äktp för lagen om införande av äktenskapsbalken, BrB för brottsbalken och FAL för lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

4.1 Förslaget till lag om införande av äktenskapsbalken (lagförslag I)

Äktp innehåller ikraftträdande- och övergångsbestämmelser lill ÄktB. Den
inleds med vissa allmänna bestämmelser (1-3 §§). Därefter följer ett av
snitt om tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i
giftermålsbalken (4-7 §§). De närmaste följande paragraferna (8-14 §§)
innehåller övergångsbestämmelser till olika regler i ÄktB, varefter Äktp 67

avslutas med tre paragrafer om äktenskap som har ingåtts före år 1921 Prop. 1986/87:86

(15-17 §§).

Ikraftträdande m.m.

I §

Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

(Jfr 1 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Skälen för att reformen skall träda i kraft den I januari 1988 har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1).

Ikraftträdandebestämmelsen till förslaget till lag om ändring i ÄB är utformad så att ärvdabalksändringarna kommer att träda i kraft samma dag som ÄktB (se prop. 1986/87:1 s. 31). 1 förevarande lagstiftningsärende föresläs också en särskild lag om ikraftträdande av lagen om sambors gemensamma hem (lagförslag 2). Även i det lagförslaget har tidpunkten för ikraftträdandet satts till den I januari 1988.

2 §

Genom äktenskapsbalken upphävs, med den begränsning som följer av denna lag, giftermålsbalken i Sveriges rikes lag och lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

(Jfr 2 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad reglerar frågor som i fortsättningen kommer att regleras i ÄktB. 1959 års lag skall alltså upphöra att gälla när reformen träder i kraft. Den lagen har tidsbegränsad giltighet och har senast förlängts att gälla till och med utgången av år 1988 (prop. 1986/87:9, LU 8, rskr 22, SFS 1986:910). Den kan emellertid genom den nya lagstiftningens ikraftträdande upphävas ett år tidigare. Enligt 11 § Äktp skall dock bestämmelserna i 1959 års lag fortfarande tillämpas, om talan om äktenskapsskillnad har väckts eller någon av makarna har avlidit före ikraftträdandet.

Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken gäller nu och bör inte upphävas (se 15 §). Det innebär att äldre giftermålsbalken, som är tillämplig pä äktenskap som har ingåtts före år 1921, fortfarande kommer att gälla för dem. Att vissa regler i ÄklB skall gälla även för äldre äktenskap framgår av 15-17 §§.

3§

Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas.

(Jfr 3 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i ÄktB, den nya bestäm- Prop. 1986/87:86 melsen i stället skall tillämpas.

1 denna lagrådsremiss föreslås beträffande fiera lagar att hänvisningar till GB skall bytas ut mot hänvisningar till ÄklB. Det kan emellertid inte uteslutas att det finns andra lagar som innehåller en hänvisning till GB. 1 sådana fall blir alltså förevarande paragraf tillämplig.

Tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i giftermålsbalken

1 samband med ändringar i GB har i mänga fall ställts upp övergångsbestämmelser enligt vilka äldre bestämmelser fortfarande skall gälla eller tillämpas i vissa fall. Sädana övergångsbestämmelser till ändringar i GB behäller sin giltighet även efter det att GB har upphört all gälla i den män de är avsedda att reglera övergången från äldre till ny lag. Övergångsbestämmelser som inle är av den karaktären upphör däremot alt gälla, om inle annat sägs.

Huvudprincipen bakom övergångsbestämmelserna i samband med att ÄktB träder i kraft är emellertid, som redan har nämnts, att ÄktB skall tillämpas även om ett äktenskap har ingåtts före ikraftträdandet. Atl GB skall tillämpas i vissa undantagsfall framgår av 8—14 §§ förevarande pro-mulgationslag. Av övergångsbestämmelser till ändringar i GB följer att det i vissa av dessa fall kan bli aktuellt att någon gång tillämpa en äldre lydelse av GB:s bestämmelser.

I 4-7 §§ förevarande promulgationslag är det däremot fråga om ett antal undantag från huvudprincipen att ÄktB skall tillämpas, i vilka det direkt anges i lagtexten att det inte är GB generellt utan en äldre lydelse av GB som skall tillämpas i stället för ÄktB. Valet har här alltså inle stått mellan atl tillämpa GB eller ÄktB ulan mellan att tillämpa antingen en äldre lydelse av GB eller ÄktB.

4§

Tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1970:999) om ändring

i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Genom ändringar i giftermålsbalken år 1970 (se SFS 1970:999), vilka trädde i kraft den 1 januari 1972, infördes en ny paragraf (13 a §) i 13 kap. Paragrafen behandlar verkan av en bodelning som resulterat i att makarna har fått skilda andelar av en fastighet. I övergångsbestämmelserna till den lagändringen anges bl.a. (tredje stycket i övergångsbestämmelserna) atl frågan om giltigheten av en före år 1972 förrättad bodelning som innebär atl en del av en faslighet har kommit i en särskild ägares hand fortfarande skall bedömas med tillämpning av de regler som gällde före lagändringen.

13 kap. 13 a § GB motsvaras av 13 kap. 5 § ÄktB.

Den ifrågavarande övergångsbestämmelsen till 13 kap. 13 a § GB bör
gälla även sedan ÄktB har trätt i kraft. En föreskrift om det har tagits in i
förevarande paragraf. 69

5§ Prop. 1986/87:86

Punkt 5 fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:645) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla, såvitt gäller verkan av hemskillnad.

(Jfr 10 8 i de sakkunnigas lagförslag 2)

Innebörden av förslagel är alt verkan av hemskillnad fortfarande skall bedömas med tillämpning av de regler som gällde före är 1974. Bakgrunden är följande.

Hemskillnadsinslitutel avskaffades genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1974. 1 övergångsbestämmelser föreskrevs alt äldre lag fortfarande skulle gälla i fråga om verkan av hemskillnad. Det innebär bl.a. att egendom som en make har förvärvat efter hemskillnaden är hans eller hennes enskilda.

Familjelagssakkunniga har föreslagit att detta inle längre skall gälla när hemskillnaden har förfallit genom atl makarna har fiyttal samman. Det främsta skälet är att del i en hel del fall har förekommit att makar inte har insett att deras egendom förblir enskild när de har fiyttal samman efter en hemskillnadsdom. När de senare — kanske sedan en villa eller annan egendom har anskaffats — åter har råkat i konfiikt har lagregeln kunnat leda till elt orättvist resultat.

Del kan naturligtvis inträffa fall av det slag som familjelagssakkunniga har angell. Å andra sidan måste man räkna med atl mänga har inrättat sig efter den lagstiftning som faktiskt har gällt. Del inger därför betänkligheter att genom lag nu ändra den egendomsordning som har bestått under många är.

Ett alternativ somjag har övervägt är att föreskriva atl egendom, som makar som har flyttat samman efter en hemskillnadsdom förvärvar efter ÄktB:s ikraftträdande, skall vara giftorättsgods. Med hänsyn till de ökade möjligheterna till jämkning vid bodelning som ÄklB medger och vad jag anfört ovan har jag dock stannat för alt föreslå att nuvarande övergängs-regler om verkan av hemskillnad skall gälla även i fortsättningen.

6§

Punkterna 2 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1978:854) om

ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall dock fullgöras enligl bestämmelserna i äktenskapsbalken. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämkning äktenskapsbalken.

(Jfr 4 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Första stycket

De övergångsbestämmelser som åsyftas avser den omfattande lagstiftning i
fråga om makars underhållsskyldighet som trädde i kraft den 1 juli 1979.
Förslaget innebär att den övergängsreglering som beslutades i del sam
manhanget fortfarande skall gälla. 70

Punkt 2 avser vissa tidigare gällande regler om att en make kan ingå Prop. 1986/87:86 rättshandlingar med förpliktande verkan för den andra maken och om att hustrur på visst sätt ansvarar för vissa skulder. Innebörden av förevarande förslag är alt den nu gällande övergängsregleringen fortfarande skall gälla.

1 punkt 6 föreskrivs att bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall bestå enligl vad som följer av domen eller avtalet. Vidare föreskrivs att bestämmelsen i 11 kap. 14 § andra stycket GB i dess äldre lydelse om att bidrag skall upphöra alt utgå, om den underhållsberätligade har ingått nytt äktenskap, fortfarande skall gälla i fråga om bidrag som har bestämts före ikraftträdandet.

Andra stycket

Av andra stycket framgår att bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser - oavsett när detta har skett - skall fullgöras enligt bestämmelserna i ÄklB och atl ÄktB också gäller i fråga om jämkning av sådan bidragsskyldighet. Bestämmelserna har alltså i sak samma innehåll som punkt 7 första meningen och punkt 8 i övergångsbestämmelserna till 1978 års ändringar i GB. Det är inte någon saklig skillnad i dessa delar mellan ÄktB och nu gällande lydelse av GB. Här kan tilläggas att även underhällsskyldigheten - när frågan om jämkning har aktualiserats - skall bestämmas enligt ny lag (jfr NJA 1984 s. 487).

7§

Övergångsbestämmelsen till lagen (1981:360) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Innebörden av paragrafen är att den före den 1 juli 1981 gällande regleringen i fråga om dödsbodelägarnas ansvar för den dödes skulder fortfarande skall gälla om dödsfallet har inträffat före den angivna dagen.

Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

I 7 kap. äktenskapsbalken behandlas frågor om makars egendom. Kapitlet innehåller bl.a. bestämmelser om skyldighet för en make atl inhämta den andra makens samtycke till dispositioner över egendom (s.k. rådighetsinskränkningar).

1 8 kap. äktenskapsbalken behandlas frågor om gåvor mellan makar.

Enligt GB är huvudregeln att äktenskapsförord krävs för gåvor mellan makar. ÄktB innebär bl.a. att äktenskapsförord inte längre skall användas vid gåva mellan makar, att en gåva blir bindande mellan makarna enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer eller genom att den registreras och att en gåva blir bindande mot givarens borgenärer genom alt registreras hos tingsrätten (för gåva av vissa slag av egendom skall dock krävas även annan åtgärd, se prop. 1986/87:1 s. 73 ff).

Som redan har antytts krävs enligt GB inte alltid äktenskapsförord vid 71

gåvor mellan makar. Bl.a. krävs inte äktenskapsförord vid s.k. bespa- Prop. 1986/87:86 ringsöverföringar. Om det under ett kalenderår har uppkommit en besparing pä en makes inkomster, får högst hälften av denna besparing - utan alt äktenskapsförord behöver upprättas - före utgången av följande år föras över till den andra maken ulan vederlag. Större belopp än 5 000 kr per år får dock inte överlåtas på detta sätt. För att överlåtelsen skall få verkan mot givarens borgenärer krävs att skriftlig, bevittnad överlåtelse-handling har upprättats samt att givaren hade kvar egendom som uppenbarligen motsvarade hans skulder (8 kap. 3 § GB).

1 ÄktB förekommer ingen motsvarighet till institutet besparingsöverföring. Någon särskild övergångsreglering föreslås inte i Äktp. Del innebär att besparingsöverföringar enligt de äldre reglerna inte kan ske efter ikraftträdandet, även om besparingen har skett före ikraftträdandet.

En annan regel i GB som saknar motsvarighet i ÄktB finns i 8 kap. 4 §. Om makar utan att ha upprättat äktenskapsförord har träffat avtal mellan sig om överiålelse av egendom, får en make enligt regeln i GB åberopa avtalet mol borgenärer endast om del visas eller på grund av omständigheterna kan antas att avtalet inte är av sådan beskaffenhet, att äktenskapsförord krävs för att avtalet skall vara giltigt.

Om en gåva mellan makar har skett före ikraftträdandet skall givetvis frågan huruvida den är giltig bedömas enligt reglerna i GB, även om tvisten uppkommer efter ikraftträdandet (jfr dock 10 och 14 §§). Någon särskild regel om del behövs inte. Alt även den nu behandlade bevisregeln i GB är tillämplig om överlåtelsen har skett före ikraftträdandet behöver inte heller anges i Äktp.

8§

Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den andra makens samtycke, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander skall väckas. Detsamma gäller beträffande förfoganden efter ikraftträdandet, om bodelning skall ske enligt äldre bestämmelser.

(Jfr 5 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Innebörden av förslaget är framför allt att GB:s regler om rådighetsinskränkningar skall gälla beträffande förfoganden som har skett före ikraftträdandet. Bakgrunden är följande.

Rådighetsinskränkningarna i nu gällande lag och i ÄktB stämmer inte överens. I gällande rätt finns rådighetsinskränkningarna upptagna dels i GB, dels i lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad. I ÄklB är rådighelsinskränkningarna upptagna i 7 kap. 5och6§§.

Om en make har förfogat över sin egendom före ikraftträdandet bör
givetvis i princip de rådighetsinskränkningar som då gällde tillämpas även
om fråga om tillåtligheten av åtgärden uppkommer efter ikraftträdandet.
En föreskrift av den innebörden har tagils in i första meningen i föreva
rande paragraf. 72

Det kan inte uteslutas alt följande situation någon gång kan inträffa i Prop. 1986/87:86 samband med övergången mellan gammal och ny lagstiftning. En make förfogar över viss egendom före ikraftträdandet utan samtycke av den andra maken trots all samtycke krävs enligt äldre bestämmelser. Efter ikraftträdandet av ÄklB uppkommer frågan om åtgärdens tillåtlighet. Regleringen i ÄktB innebär att egendomen inte är underkastad någon rådighetsinskränkning, dvs. efter ikraftträdandet hade maken kunnat förfoga över egendomen ulan samtycke.

1 denna situation - som l.ex. kan inträffa i fråga om en bostadsrätt som är avsedd för fritidsändamål - har den andra maken visserligen inget sakligt skäl att hävda atl förfogandet är ogiltigt av det skälet att han eller hon inte samtyckt till det, annat än om bodelning skall ske med tillämpning av äldre bestämmelser. Frågan har emellertid säkert ingen eller mycket liten praktisk betydelse. Enligt min mening finns det därför inte anledning att ha en särskild övergångsreglering som tar sikte pä att lösa den.

Efter ikraftträdandet av ÄktB skall enligt vad jag föreslår i det följande (I I och 12 §§ Äktp) bodelning ske med tillämpning av äldre bestämmelser i vissa fall, nämligen bl.a, när talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet. Beträffande egendom som makar har när talan om äktenskapsskillnad väcks gäller rådighetsinskränkningarna till dess att bodelning har ägt rum (se SOU 1964:35 s. 131; jfr 7 kap. 7 § andra meningen ÄktB). En skillnad mellan de båda regelsystemen finns i fråga om egendom som har förvärvats efter talans väckande. Enligt GB gäller nämligen rådighetsinskränkningarna även egendom som en make har förvärvat efter talans väckande (se prop. 1973:32 s. 145) men enligt ÄktB omfattar de inte sådan egendom (7 kap. 5 § ÄktB).

Om i ett visst fall talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet men bodelning skall ske efter ikraftträdandet bör uppenbarligen de äldre rådighetsinskränkningarna gälla för tiden fram till dess att bodelning sker. Atl sä kommer att vara fallet beträffande förfoganden före ikraftträdandet följer av första meningen i förevarande paragraf. Men del bör också - när bodelning efter ikraftträdandet skall ske enligt äldre bestämmelser -gälla förfoganden efter ikraftträdandet. En föreskrift av den innebörden har tagits in i andra meningen. Föreskriften gäller även bodelning med anledning av dödsfall och bodelning med anledning av boskillnad.

9§

Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord getts in till domstol för registrering, skall registreringen ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Bestämmelsen tar sikte på det fallet att ett äktenskapsförord före ikraft
trädandet ges in till domstolen och domstolen inte har hunnit registrera det
före ikraftträdandet. 1 så fall skall registrering ske med tillämpning av
bestämmelserna i giftermålsbalken. 73

10 §' Prop. 1986/87:86

Om en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet ges in till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan registreras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken.

Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär att en gåva skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift sig före ikraftträdandet, blir gåvan gällande inom den tid som anges i 8 kap. 12 § första meningen giftermålsbalken även om äktenskapsförordet ges in till tingsrätten efter ikraftträdandet. 1 sådana fall skall registrering ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.

Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra maken en gåva som enligt äldre bestämmelser har krävt äktenskapsförord, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar för givarens skuld.

(Jfr 8 och 9 §§ i de sakkunnigas lagförslag 2)

Första stycket

Förslaget innebär att ett äktenskapsförord om gåva från den ena maken till den andra, som har upprättats före ikraftträdandet, kan ges in till domstolen efter ikraftträdandet och registreras enligl ÄktB:s bestämmelser om registrering av gåva. Om ett äktenskapsförord däremot har getts in före ikraftträdandet och domstolen inte har hunnit registrera det, skall även efter ikraftträdandet registrering ske enligt bestämmelserna i GB. Detta följer av 9 §. Vad som nu sagts gäller dock inte den situation som regleras i andra stycket.

Det är vanligt all äktenskapsförord som avser gåvor även innefattar ett förordnande om att den överlåtna egendomen skall vara enskild. Om ett sådant äktenskapsförord har upprättals före ikraftträdandet men registrering skall ske enligl reglerna i ÄktB, dvs. förordet ges in efter ikraftträdandet, bör tingsrätten behandla det som dels en gåva enligt 8 kap. 1 § ÄklB, dels ett äktenskapsförord enligt 7 kap. 3 § ÄktB.

Ocksä andra gåvohandlingar än äktenskapsförord kan ges in för registrering enligt bestämmelserna i ÄktB, även om de har upprättats före ikraftträdandet.

Andra stycket

I andra stycket föreslås en särskild övergängsreglering beträffande gåvor mellan trolovade. Enligt 8 kap. 12 § GB blir ett äktenskapsförord mellan trolovade giltigt från äktenskapets ingående, om det ges in till tingsrätten inom en månad från det att äktenskapet ingicks. Detta skall gälla även enligt ÄktB (7 kap. 3 § tredje stycket). Enligt ÄktB kan dock gåvor inte ske genom äktenskapsförord, och någon särskild bestämmelse om gåvor mellan trolovade eller blivande makar finns inte i ÄktB. Genom föreskriften i andra stycket av förevarande paragraf blir en gåva mellan trolovade

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 74

gällande frän äktenskapets ingående, om de har gift sig före ikraftträdandet Prop. 1986/87:86 och äktenskapsförordet ges in till tingsrätten efter ikraftträdandet men inom en månad från äktenskapets ingående.

1 sådana fall skall, som framgår av lagtexten, gåvan registreras enligt bestämmelserna i GB. Anledningen till att äktenskapsförordet inle skall registreras enligt bestämmelserna i ÄktB är alt de inle är konstruerade så att en gåva genom registrering kan bli gällande innan gåvohandlingen ges in till domstolen.

Tredje stycket

I såväl GB som ÄktB finns bestämmelser om att en make, som har fått en gäva av den andra maken, i vissa fall kan bli ansvarig för givarens skuld (se 8 kap. 5 § GB och 8 kap. 3 S ÄktB). Bestämmelsen i förevarande paragraf innebär att äldre rätt skall tillämpas i detta avseende om gåvan har skett före ikraftträdandet. Det är emellertid inte någon stor saklig skillnad mellan GB och ÄktB när det gäller detta ansvar.

Övergångsbestämmelser till 9—13 kap. äktenskapsbalken

II §

Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller den ena maken avlidit, skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om ett mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär bodelning, skall sådan dock förrättas genast. I fråga om verkan av en sädan bodelning när målet inte leder lill äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i äktenskapsbalken tillämpas.

(Jfr 11 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

I denna paragraf finns det viktigaste undantaget från regeln att ÄktB i sin helhet skall bli tillämplig omedelbart vid ikraftträdandet.

Första stycket

Innebörden av första stycket är att bodelningsbestämmelserna i GB. liksom 1959 års lag om makars gemensamma bostad, skall tillämpas även efter ikraftträdandet i två fall. Det ena är när talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftlrädandei. Det andra är när bodelning skall förrättas med anledning av en makes död och dödsfallet har inträffat före ikraftträdandet. Om talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet och en make dör under det all målet pågår, skall äldre lag tillämpas även om dödsfallet inträffar efter ikraftträdandet (jfr 9 kap. 11 § ÄktB).

När bodelning skall förrättas enligt äldre lag, skall alla bestämmelser i
GB som gäller bodelning tillämpas. I denna del skiljer sig mitt förslag från
familjelagssakkunnigas. De sakkunnigas förslag innebär nämligen att
ÄktB:s regler om bodelnings form, bodelningsförrättare och klander av
bodelning skall tillämpas efter ikraftträdandet även när bodelning i övrigt
skall ske enligt äldre lag. Med mitt förslag undviker man vissa praktiska 75

problem som sannolikt skulle kunna uppkomma annars, bl.a. när del gäller Prop. 1986/87:86 bodelningar som redan har påböriats före ikraftträdandet.

Några svårigheter atl avgöra vilka regler i GB som gäller bodelning och som alltså övergångsvis skall tillämpas efter ikraftträdandet i de fall som jag nyss har nämnt uppkommer knappast. All hela 13 kap, GB skall tillämpas är uppenbart. Vissa bodelningsbeslämmelser finns också i 11 kap. GB (6-13 §§). Till bodelningsreglerna bör också hänföras regeln i 6 kap. 6 a § GB om återgång av gåva. När bodelning blir aktuell med anledning av att den ena maken har avlidit, bör hela 12 kap. GB tillämpas.

Det kan finnas anledning att beröra ett problem som övergångsvis kan uppkomma vid bodelningar. Enligl gällande rätt kan makar med avseende på förestående skilsmässa träffa avtal om bodelning och vad som har samband därmed, s.k. föravtal. Sådana avtal kan vara muntliga (11 kap. 16 § GB). Enligt ÄktB krävs atl avtalet är skriftligt (se 9 kap. 13 §). Om en bodelning sker enligl reglerna i ÄktB skall därför ett muntligt föravtal inte anses gällande, även om del har träffals före ikraftträdandet. De fall då det kan bli aktuellt atl ingå föravtal som inle hinner leda till bodelning enligt de äldre reglerna kan inträffa endast tiden närmast före ikraftträdandet av ÄktB. Då bör makarna utan svårighet ha möjlighet all informera sig om innehållet i ÄklB, vilket bör leda till att de ger sitt avtal skriftlig form. Om delta inte har skett kan en tillämpning av reglerna i 12 kap. ÄklB om jämkning vid bodelning någon gäng bli aktuell.

Andra stycket

Genom föreskriften i andra stycket har öppnats en möjlighet för makar att genast fä till stånd bodelning när etl mål om äktenskapsskillnad pågår vid ikraftträdandet. Domen pä äktenskapsskillnad behöver alltså inte avvaktas, utan samma möjlighet till omedelbar bodelning kommer att finnas som när talan om äktenskapsskillnad väcks efter ikraftträdandet (se 9 kap. 4 § ÄktB). Av första stycket följer att en sådan bodelning skall ske enligt bestämmelserna i GB. När det gäller verkan av bodelningen skall dock, enligt andra stycket, reglerna i ÄktB tillämpas i de fall dä målet inte leder till äktenskapsskillnad. Det innebär att den egendom som förvärvas genom och efter bodelningen kommer att vara giflorättsgods, om makarna skulle komma att fortsätta äktenskapet.

12 §

Har ansökan om boskillnad gjorts före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas.

(Jfr 10 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Genom ÄktB avskaffas institutet boskillnad. I förevarande paragraf
föreskrivs att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om boskUlnad.
Detta gäller såväl när en ansökan om boskillnad, som har gjorts före
ikraftträdandet, skall prövas efter ikraftträdandet som när verkan av en
före eller efter ikraftträdandet meddelad dom pä boskillnad skall bedömas. 76

1 sädana fall skall alltså alla frågor som har samband med boskillnaden Prop. 1986/87:86 bedömas enligt reglerna i GB.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken

13 §

Har mål som avses i 14 kap. äktenskapsbalken inletts i en domstol före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om förfarandet.

(Jfr 12 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Paragrafen reglerar förfarandet i mål som har inletts före ikraftträdandet. Innebörden är att domstolen skall handlägga målel enligt äldre regler.

Övergångsbestämmelse till 16 kap. äktenskapsbalken

14 S

Har etl äktenskapsförord registrerats enligl bestämmelserna i giftermålsbalken, får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet inte förklaras ogiltigt pä den grunden atl rätten inle var behörig enligl äldre bestämmelser.

(Jfr 7 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Innebörden av bestämmelsen är att det efter ikraftträdandet inte skall kunna göra gällande att ett äktenskapsförord som har registrerats enligl GB är ogiltigt av del skälet att del har getts in till fel domstol. Bakgrunden är följande.

GB innehåller forumregler för registering av äktenskapsförord (8 kap. 11 §). Motsvarande regler finns inte i ÄktB, utan ansökan om registrering skall kunna göras vid vilken tingsrätt som helst (se 7 kap. 3 § tredje stycket; jfr 16 kap.). Syftet med registreringen är att åstadkomma publicitet. Det uppnår man, såväl enligl GB som enligt ÄktB, genom atl uppgift om den registrerade handlingen flyter in i det för riket cenlrala äktenskapsregistret.

Särskilda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före år 1921

Den äldre giftermålsbalken är alltjämt i viss omfattning tillämplig pä äktenskap som har ingåtts före är 1921. Detta regleras i lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken.

Familjelagssakkunniga har ansett att det är förenat med betydande olägenheter att ha två äktenskapsrattsliga system i tillämpning. Jag delar den uppfattningen. Det är ocksä huvudskälet till att jag föreslagit att äktenskapsbalken i princip skall tillämpas pä alla äktenskap oavsett när de har ingåtts.

Som familjelagssakkunniga har funnit (se belänkandet s. 437 f) är det
emellertid inte motiverat atl anpassa de före år 1921 ingångna äktenskapen
till äktenskapsbalkens regelsystem. Antalet sådana äktenskap är numera
obetydligt (vid årsskiftet 1985/86 utgjorde antalet sådana äktenskap cirka
800) och särregleringen utgör därför numera inte något nämnvärt problem. 77

Det kommer atl upphöra av sig självt inom en snar tidsrymd. Del kan Prop. 1986/87:86 dessutom befaras atl en ny reglering för dessa snart 70-åriga äktenskap skulle kunna få direkt skadliga effekter, eftersom del skulle kunna skapa en oro och ängslan hos de berörda i fråga om vilka konsekvenser som lagstiftningen får i del enskilda fallet.

I några avseenden bör dock den nya lagstiftningen gälla även för äktenskap som har ingåtts före är 1921. Bestämmelser om det har tagits in i 16 och 17 §§.

Jag vill erinra om atl även makar i nu ifrågavarande äktenskap kommer atl omfattas av de nya reglerna om makes arvsrätt i ÄB. Del efterlevande-skydd som dessa regler skall ge kommer alltså även makar i äldre äktenskap till godo.

15 §'

Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall fortfarande gälla för äktenskap som har ingåtts före är 1921, om inte annat sägs i del följande. I de fall då det i den lagen anges atl föreskrifter i nya giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas.

(Jfr 14 § i de sakkunnigas lagförslag 2)

Av paragrafen framgår huvudprincipen när det gäller äktenskap som har ingåtts före är 1921, nämligen att äktenskapsbalken inte skall tillämpas på dem.

De hänvisningar till nya giftermålsbalken som lagen om införande av nya giftermålsbalken innehåller skall enligt andra meningen i fortsättningen avse motsvarande bestämmelser i äktenskapsbalken. Härav följer att 6 kap. och 7 kap. 4-9 §§ ÄktB blir tillämpliga på äktenskap som har ingåtts före år 1921, förutsatt att inte övergångsbestämmelserna i förevarande lag leder till att motsvarande bestämmelser i nya giftermålsbalken eller lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad fortfarande skall gälla.

I 16 och 17 §§ finns vissa undantag från huvudprincipen i 15 §.

16 §=

Då skifte sker av makarnas bo, skall den make som bäst behöver deras gemensamma bostad ha rätt atl få denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta dock inte om egendomen har tillfallit denne genom gäva, arv eller testamente med villkor alt den skall tillhöra maken enskilt. En förutsättning för atl en make skall fä överta en bostad som tillhör den andra maken är vidare att ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även makarnas gemensamma bohag.

Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad och

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget,

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. Jfr också 18 § i propositionsförslaget, 78

bohag gäller 7 kap, 4 § äktenskapsbalken, I övrigt tillämpas pä övertagan- Prop. 1986/87:86 det 11 kap. 7 §, 8 § andra och tredje styckena och 10 § äktenskapsbalken. Vad som sägs i dessa bestämmelser om giftorältsgods skall i stället avse det samfällda boet.

Bestämmelserna i denna paragraf skall inle tillämpas i fall som avses i 11 § första stycket.

(Jfr 14 § I i de sakkunnigas lagförslag 2)

1 lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad - som upphör atl gälla när ÄktB träder i kraft - finns regler som handlar om vilken make som skall ha företrädesrätt till den gemensamma bostaden vid upplösning av äktenskapet. Dessa regler gäller även för äktenskap som har ingåtts före år 1921. Motsvarande regler har med ett något vidgat innehåll (bl.a. har de gjorts tillämpliga på även bohag) förts över till ÄktB (se 11 kap. 8 §). De nya reglerna bör därför gälla även för äktenskap som har ingåtts före år 1921. Bestämmelserom det har tagits in i förevarande paragraf. Om bodelning skall förrättas enligt reglerna i GB, bör de nya reglerna om företrädesrätt till bostaden dock inte gälla (se fjärde stycket).

17 §'

Bestämmelserna i 10 kap. 3 §, II kap. 5 § och 13 kap. 5 § äktenskapsbalken skall tillämpas även pä äktenskap som har ingåtts före är 1921. Vad som sägs i dessa bestämmelser om bodelning skall i stället avse skifte av makarnas bo. och vad som sägs om giftorältsgods skall avse den egendom som skall skiftas.

(Jfr 14 § 2 i de sakkunnigas lagförslag 2)

1 enlighet med de sakkunnigas förslag skall enligt paragrafen de nya bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB om att rätt till pension m. m. i vissa fall inte skall ingå i bodelning gälla även för makar som har ingått äktenskap före år 1921. Detsamma gäller bestämmelserna i 11 kap. 5 § om förskott pä arv och bestämmelserna i 13 kap. 5 § om verkan av förvärv av del av en fastighet genom bodelning. De bestämmelser i GB som motsvarar 11 kap. 5 § och 13 kap. 5 § ÄktB har genom övergångsbestämmelser varit tillämpliga även på äktenskap som har ingåtts före år 1921 (se lag 1928:282 om ändring i giftermålsbalken och lag 1970:999 om ändring i giftermålsbalken).

Vissa andra frågor

1 GB finns vissa institut som inte har någon motsvarighet i ÄktB. Några av dem har berörts i det föregående. I det följande kommenteras ett par andra.

1 GB finns bestämmelser om s.k. hushällsfullmakt (5 kap. 12 och 13 §§ saml 7 kap. 2 § andra stycket). Enligt dessa fär var och en av makarna med förpliktande verkan även för den andra maken ingå sädana rättshandlingar

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. Jfr ocksä 18 § i propositionsförslaget. 79

för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran som enligt sedvana Prop. 1986/87:86 företas för dessa ändamål. En sådan rättshandling är dock inle bindande för den andre maken, om den som rättshandlingen ingicks med har insett eller borde ha insett alt det som anskaffades inte behövdes.

ÄklB innehåller inga regler om hushällsfullmakt. Jag har i prop 1986/87:1 (s. 122-123) redogjort för skälen till detta. Någon särskUd övergängsreglering beträffande hushållsfullmakien har inle ansetts erforderlig. Frågan torde inte ha nägon praktisk betydelse.

1 6 kap. 9 § GB finns en föreskrift om atl en förteckning över vilken egendom som tillhör vardera maken skall tillmätas vitsord under vissa omständigheter. Någon föreskrift om att sådana förteckningar skall tillmätas vitsord även efter ikraftträdandet har inte tagits in i Äktp. Det innebär atl man i rättstillämpningen fär bedöma deras bevisvärde enligt allmänna principer.

1 8 kap. 6 § GB finns en föreskrift som ger en make som biträder den andra maken i dennes förvärvsverksamhet rätt lill ersättning för arbetet under vissa omständigheter. Någon övergångsbestämmelse till den föreskriften, som torde ha mycket begränsad betydelse i praktiken, föresläs inte.

I 8 kap. 7 § GB finns en regel om egendom som har lämnats över lill den andra makens förvaltning. Den har närmast karaktär av bevisregel. Nägon övergångsbestämmelse till regeln har inte tagits upp i Äktp. Del får överlämnas till rättstillämpningen att - för det fall att tvist skulle uppstå efter ikraftträdandet - bedöma frågan enligt allmänna rättsprinciper.

4.2 Förslaget till lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem (lagförslag 2)

Härigenom föreskrivs följande.'

Lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och denna lag träder i kraft den I januari 1988. Genom lagen om sambors gemensamma hem upphävs lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas, om samboförhållandel har upphört före ikraftträdandet.

(Jfr familjelagssakkunnigas lagförslag 2)

1 förevarande lag föreskrivs att sambolagen skall träda i kraft den I januari 1988, dvs. vid samma tidpunkt som ÄklB träder i kraft. Samtidigt upphävs lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad. Den lagen har tidsbegränsad giltighet och har senast förlängts att gälla till och med utgången av år 1988 (prop. 1986/87:9, LU 8, rskr 22, SFS 1986:911). Genom den nya lagstiftningens ikraftträdande kan den emellertid - på samma sätt som 1959 års lag om makars gemensamma bostad -upphävas ett är tidigare.

Av förevarande lag framgår att sambolagen inle skall tillämpas när samboförhällandet har upphört före ikraftträdandet. I sädana fall skall i

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 80

stället 1973 års lag tillämpas även efter utgången av år 1987. Upphör Prop. 1986/87:86 samboförhållandel efter ikraftträdandet skall däremot sambolagen tillämpas även om samboförhållandel har inletts före ikraftträdandet.

Den nya sambolagen kommer alliså all bli tillämplig på många redan bestående förhållanden. Huruvida egendom som lagen är tillämplig på har anskaffats före eller efter ikraftträdandet har ingen betydelse för frågan om den skall bli föremål för delning eller överlagande enligl lagen. All egendomen har anskaffats före ikraftträdandet bör inte annat än i mycket speciella fall vara en sädan omständighet som utgör grund för jämkning.

1 ett avseende är tillämpningsområdet för sambolagen mindre än för motsvarande äldre lagstiftning. Sambolagen gäller nämligen inte egendom som är avsedd för fritidsändamål, medan den inskränkningen inte gäller enligl 1973 års lag.

1 etl samboförhållande som består vid ikraftträdandet kan den situationen föreligga alt en av parterna före ikraftträdandet, i strid mol den äldre lagstiftningen, har förfogat över l.ex. en bostadsrätt som är avsedd för fritidsändamål. Genom atl sambolagen vid ikraftträdandet blir tillämplig i sin helhet på bestående samboförhällanden - och samtidigt 1973 års lag upphör atl gälla för dem - kan emellertid de äldre rådighelsinskränkningarna inte åberopas efter ikraftträdandet.

Det finns inget hinder mol att de sambor som omfattas av den nya sambolagen redan före ikraftträdandet träffar avtal om all det gemensamma hemmet inle skall fördelas enligt sambolagen (jfr 5 § andra stycket sambolagen). En anmälan till inskrivningsmyndigheten om all viss egendom utgör gemensam bostad (jft 2 § andra stycket samma lag) kan däremot inte göras tidigare än till den första inskrivningsdagen efter ikraftträdandet.

4.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken (lagförslag 3)

ÄktB och lagen om ändring i ÄB föranleder vissa följdändringar i föräldrabalken. Ändringarna gäller bestämmelserna om

- lalerält i mål om förklaring all viss man inle är far (3 kap. I och 2 §§),

- interimistiska beslut i mål och ärenden om vårdnad, umgänge och underhällsbidrag (6 kap. 20 § och 7 kap, 15 §),

- värd av omyndigs rätt i oskiftal dödsbo (14 kap, 6 a och 7 §§),

- förmyndares förvaltning av omyndigs egendom (15 kap, 12 8),

- förmyndares redovisningsskyldighet (16 kap. 8 §),

- domförhet (20 kap. 1 §).

3 kap.

I §'

Vill man som enligt I kap. I § skall anses som barns fader vinna förklaring enligt I kap. 2 § första stycket all han icke är fader till barnel, skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnel har avlidit, dess arvingar.

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnel och inte heller efter barnets födelse erkänt barnet som sill, har den avlidnes

' Ändrad lydelse i proposilionsförslaget, 81

6 Riksdagen 1986/87. / saml. Nr 8b

maka och var och en som jämte eller näst efter barnel är berättigad till arv Prop. 1986/87:86 efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader lill barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på alt mannen är fader till barnel, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har förflutit sedan anspråk pä samma grund framställts mot mannens dödsbo.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I denna paragraf finns bestämmelser om talerätt i mål om förklaring att viss man inte är far till elt barn. I första stycket regleras mannens talerätt. 1 andra stycket finns föreskrifter om taleräll för mannens arvingar, när mannen är död. Del stycket har formulerats om så atl det stämmer överens med den nya arvsrättsliga regleringen i ÄB. Den nya formuleringen innebär bl.a. atl den avlidnes make alllid har talerätt, oavsett om maken är arvsberälligad före eller efter det omstridda barnet. Detta sammanhänger med atl makens rätt till kvarlåtenskapen till sin art och omfattning kan vara beroende av faderskapsfrågan.

2§

Vill barn vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att viss man inte är dess fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om han är död, hans arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot den eller dem som har den bästa arvsrätten efter mannen när talan väcks.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Paragrafen reglerar barnets talerätt i mål om förklaring att viss man inte är far. Ändringen är föranledd av de nya bestämmelserna i ÄB. Det bör observeras atl make ingår bland de arvingar som avses i paragrafens första mening. Paragrafens andra mening kan avse såväl bröstarvingar som andra efterarvingar.

6 kap.

20 §'

1 mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Ett sådant beslut får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig / frågan. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Hav rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätlen.

Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 82

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag) Prop. 1986/87:86

1 denna paragraf finns bestämmelser om interimistiska beslut i mål och ärenden om vårdnad och umgänge.

I andra stycket har kravet på alt yrkande skall framställas för att beslut skall få meddelas utan huvudförhandling utgått. Efter ändringen stämmer regleringen överens med motsvarande reglering i 14 kap. 7 och 9 §§ ÄktB. Även frågan om rättens omprövning av interimistiska beslut när målet eller ärendet avgörs har reglerats pä samma säll som i ÄktB (se 14 kap. 13 §). Paragrafen har också ändrats redaktionellt.

7 kap. 15 §

I mål om underhåll till barn/år rätten, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller elt beslut som har vunnit laga kraft, besluta om underhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet atl utge bidrag får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för att bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn. fär beslut otn skyldighet att utge bidrag inte meddelas, om fiera män är instämda i målet.

Beslut enligt första stycket kan meddelas ulan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas, skall motparten/å tillfälle att yttra sig i frågan. Har rätten meddelat ett heslut. skall den ompröva det när målet avgörs.

Etl beslut enligl denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 denna paragraf finns bestämmelser om interimistiska beslut i mål om underhåll till barn. Ändringarna är av samma slag som de som har gjorts i föregående paragraf.

14 kap. 6a§

En förmyndare får för den omyndiges räkning avstå från arv på del sätt som anges i 3 kap. 9 § ärvdabalken. om överförmyndaren samtycker till åtgärden.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Paragrafen är ny. Bakgrunden är följande.

1 3 kap. 9 § förslaget till ändring i ÄB finns en bestämmelse om avstående frän arv som saknar motsvarighet i gällande rätt. Bestämmelsen tar sikte pä det fallet att en gift person avlider och efterlämnar en bröstarvinge som inle är bröstarvinge ocksä till den efterievande maken. Om en sådan bröstarvinge avstår från sitt arv till förmån för den efterlevande maken, har han eller hon i stället rätt atl ta del i den efterlevande makens bo när denne dör.

I 14 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om vård av omyndigs rätt i 83

oskiftal dödsbo. Där föreskrivs bl.a. all förmyndare är skyldiga att hämta Prop. 1986/87:86 in övertbrmyndarens tillstånd lill vissa rättshandlingar. Även om ett avstående till förmän för den efterlevande maken många gånger kan vara naturligt (se prop. 1986/87:1 s. 238- 239), bör en förmyndare enligt min mening inle kunna avstå från myndlingens arv ulan överförmyndarens samtycke. En bestämmelse av denna innebörd har därför förts in i denna paragraf. .Av 18 kap. 8 8 föräldrabalken följeratt bestämmelsen även gäller gode män.

Här bör tilläggas atl sädana avstäenden som behandlas i denna paragraf måste ske innan egendomen har tilllräits. Om etl avtal om sammanlevnad i oskifiat bo har ingåtts eller om boel har skiftals, finns således inte längre möjlighet att avstå från arvet med bibehållen rätt lill efterarv i den sist avlidna makens bo.

1 fråga om arvsavståenden som inle innebär att den avstående får rätt till efterarv i den efterlevande makens bo vill jag hänvisa till rättsfallet NJA 1983 s, 791. 1 del fallet betraktades etl arvsavstående. med tillämpning av regeln i 15 kap. 14 § tredje stycket föräldrabalken, som gäva och ansågs därför ogiltigt.

Avslutningsvis bör här påpekas all de bestämmelser som har behandlats nu endast gäller när arvlåtaren har avlidit. Beträffande avsägelse av arv när arvlåtaren lever gäller bestämmelserna i 17 kap. ÄB.

7 S

Inhämtas ej överförmyndarens samtycke, då delta enligl 2, 3, 5, 6 eller 6 « § bort ske, skall vad för sådant fall är stadgal beträffande förvaltning av omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning,

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär all den nya 6 a § har förts in bland de paragrafer som nämns i bestämmelsen (jfr 15 kap, 17 och 18 §§),

15 kap, 12 §

Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyndig eljest alt av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva handlingen fullgöra sin förpliktelse genom all i den omyndiges namn nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank. såvida ej den omyndige äger atl själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock fullgöras hos bank. ändå atl den ej grundas å nedsatt värdehandling; och skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om betalning, som uppbäres ä nedsatt värdehandling, är särskilt stadgal.

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar pä grund
av bodelning, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testaments
exekutör pliktig atl. såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest
medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos
bank enligl vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att
inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där nägon, som här i riket
driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer 84

omyndig, och fråga ej arom försäkringsbelopp, som den omyndige äger alt Prop. 1986/87:86 själv förvalta. 1 fråga om pension, livränta eller annan på grund av försäkring utgående periodisk förmän gäller all inbetalning hos bank skall ske i den mån förmånen för kalenderår överstiger etl belopp motsvarande två gånger det basbelopp enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller för det året.

I andra fall än som avses i andra stycket äge överförmyndaren genom meddelande lill den som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna, atl nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligl vad i denna paragraf är stadgal vare pliktig all ofördröjligen underrätta förmyndaren därom.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I andra stycket har ordet "giftorätt" bylls ul mol ordel "bodelning," Härigenom kommer skyldigheten för boutredningsman och testamentsexekutörer att nedsätta värdehandlingar och att belala in medel hos en bank atl omfatta även enskild egendom som ingår i bodelning mellan makar (se 10 kap. 4 § ÄktB). Ordel "giftorätt" används för övrigt inte fristående i ÄktB.

16 kap.

8§

Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift ä tillgångar som pä grund av bodelning, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyndige, eller upptager ärsräkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka uppgift förut ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas besannad avskrift av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvobrev, om sådant finnes, så ock av bouppteckning, där den ej förut ingivits till överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig beskaffenhet, må avskriften lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptager förteckning, ärsräkning eller sluträkning värdehandlingar som ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap, stadgas, skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i vad män förbehåll giorts att medlen må utlagas utan överförmyndarens samtycke.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 första stycket har i likhet med vad som görs i 15 kap. 12 § ordet "giftorätt" bytts ut mot ordet "bodelning".

20 kap.

I §

1 mål om faderskap, vårdnad, umgänge, underhåll och omyndighetsförklaring eller dess hävande tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag) 85

1 paragrafen regleras rättens sammansättning i vissa mål enligt föräldra- Prop. 1986/87:86 balken. Det sker genom hänvisning till vissa bestämmelser i GB. Hänvisningen har ändrats lill atl avse motsvarande bestämmelser i ÄktB.

Vidare har ordet "umgängesrätt" bytts ut mot "umgänge", i enlighet med den terminologi som numera gäller på området (se t.ex. prop. 1982/83:165 s. 39).

Över gångs bes tätnmel ser

I punkt 2 föreskrivs atl äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas i mål om hävande av faderskap, om mannen har avlidit före ikraftträdandet. Frågan om talerätt skall alltså bedömas med utgångspunkt i den arvsrättsliga reglering som gällde vid mannens död (jämför punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i ÄB, prop. 1986/87:1 s. 31).

Innebörden av punkt 3 är att de nya processuella bestämmelserna om interimistiska beslut inte skall tillämpas i mål och ärenden som pågår vid ikraftträdandet, Samma reglering kommer alltså att gälla som enligt 13 § Äktp.

4.4 Förslaget till lag om ändring i jordabalken (lagförslag 4)

ÄklB och förslaget till lag om sambors gemensamma hem medför att jordabalken måste ändras. Det är de nya reglerna om gåvor mellan makar och de nya reglerna om makars och sambors gemensamma hem som föranleder ändringarna. Ändringarna gäller bestämmelserna om

- hyra (12 kap. I, 5, 33, 45, 47, 48, 49 och 67 §§),

- lagfart (20 kap. 1 och 7 §§),

- inteckning (22 kap. 4 §).

12 kap.

1 §'

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts lill nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord all nyttjas tillsammans med lägenheten, skall delta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för alt helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller endast sådana

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 86

samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans Prop. 1986/87:86 under äktenskapsliknande förhållanden.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt all träda i hans ställe, om ej annat anges.

Omfattar hyresavtalet fler än lio bostadslägenheter, som hyresgästen skall hyra ut i andra hand, fär parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mol bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sädan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsan visningslagen (1980:94).

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 12 kap. jordabalken finns redan särskilda bestämmelser som avser alt , skydda den som hyresgästen sammanlever med under äktenskapsliknande förhållanden (se 33 § femte stycket, 45 § tredje stycket och 48 §). Dessa regler bör anpassas till den nya lagen om sambors gemensamma hem, och jag föreslår ocksä en bestämmelse i 5 § om rätt för en sambo att i ett visst fall säga upp ett hyresavtal i förtid. Däremot bör reglerna om rätt att överta hyresrätt m.m. inte utvidgas till att avse samboförhällanden utanför sambolagens tillämpningsområde. Bl.a. skulle det i vissa fall kunna uppstå tillämpningssvårigheter om någon av samborna var gift och hans make hade del i hyresrätten. Det bör dock observeras att t.ex. reglerna i 12 kap. 34 § om rätten för en hyresgäst att överlåta sin lägenhet lill närstående omfattar samboförhållanden både inom och utanför sambolagen.

Därför har genom det nya fjärde stycket i denna paragraf jordabalkens regler om sambor gjorts tillämpliga bara pä sädana samboförhällanden som omfattas av sambolagen. 1 etl par fall framgår denna begränsning också genom att det i lagtexten talas om bodelning mellan samborna, nägot som inte kan förekomma utanför sambolagens område.

Jag vill i sammanhanget erinra om alt regeln i 10 kap. 7 § tredje stycket jordabalken om bostadsarrendes övergäng genom bodelning givelvis också kommer att gälla bodelning mellan sambor. Reglerna i 9 kap. 31 § sista stycket och 11 kap. 7 § andra stycket om arrenderättens övergång genom bodelning vid jordbruksarrende och anläggningsarrende berörs däremot inte av den nya lagstiftningen, eftersom en bodelning mellan sambor bara kan avse deras gemensamma bostad och bohag (jfr 2 § sambolagen).

5§

Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, fär hyresgästen alltid säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast efter tre månader från uppsägningen.

Om hyresgästen har avlidit, får dödsboet också inom en månad frän
dödsfallet säga upp avtalet atl upphöra att gälla vid månadsskifte som 87

inträffar tidigast efter en månad frän uppsägningen. Har bostadslägenhet Prop. 1986/87:86 hyrts av makar eller sambor gemensamt och avlider den ena av dem, tillkommer den rätt som angivits nu dödsboet och efterlevande maken eller samhon i förening.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Regeln i andra stycket om makes rätt till uppsägning när hyresgästen har avlidit har utvidgats till att avse sambor. Som framgår av I § gäller reglerna om sambor bara dem som omfattas av sambolagen, men bestämmelsen i 5 § är tillämplig oavsett om lägenheten har varit gemensam bostad eller inte i den mening som begreppet har i sambolagen.

33 §'

Bestämmelserna i 32 § om överlåtelse av hyresrätten gäller också i fråga om övergäng genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet, som varil avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make eller sambo, tillagts maken genom bodelning eller arvskifte eller tillagts samhon genom bodelning eller övertagande enligt 16 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem, får dock maken eller sambon träda i hyresgästens eller dödsboels ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tillagts hyresgästens make eller sambo enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller ocksä när lägenheten har hyrts av makar eller sambor gemensamt.

(Jfr 12 kap. 33 § i de sakkunnigas lagförslag 5)

Paragrafen har anpassats lill den nya regleringen av makars och sambors gemensamma bostad (se prop. 1986/87:1, avsnitt 2.3 och 2.6.2). Som framgår ovan (avsnitt 4.1 och 4.2) upphävs samtidigt lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad och lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

45 §

Bestämmelserna i 46-52 §§ gäller vid upplåtelser av bostadslägenheter,

om inte

1. hyresavtalet avser ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsändamål och hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i följd,

2. lägenheten utgör en del av upplåtarens egen bostad, eller

3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet atl upphöra i förtid på den grunden att hyresrätten är förverkad och annat inle följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit, atl hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 8

överenskommelsen gäUande. Har överenskommelsen träffats innan hyres- Prop. 1986/87:86 förhällandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden. Hade make eller sambo som ej har del i hyresrätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen mot den maken eller sambon endast om han eller hon har godtagit den.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Även denna paragraf har anpassats till den nya regleringen av makars och sambors gemensamma hem. Den rätt som en sambo fär genom ändringen gäller - liksom beträffande make - oavsett om lägenheten är gemensam bostad eller inle i den mening begreppet har i ÄktB och sambolagen (jfr ovan vid 12 kap. 5 § jordabalken).

47 §

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de pä grund av atl en av dem sagt upp hyresavtalet eller till följd av annan omständighet, som hänför sig tUl endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är en medhyresgäsl berättigad alt få hyresavtalet förlängt för egen del, om hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad utan alt hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra i förtid. Är medhyresgästen make eller sambo till den som sagt upp avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har maken eUer sambon en sådan rätt till föriängning även när hyresrätten är förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyran. Detta gäller ocksä när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet alt upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller sambo ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar nägon annan åtgärd för att få det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, rätt att överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen del, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer samma rätt hans eUer hennes efterievande make eller sambo, om dödsboet saknar rätt till förlängning och detta inte har föranletts av den efterlevande maken eller sambon. Bestämmelseraa i 49-52 §§, 55 § samt 55 a § fjärde-sjätte styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make och sambo.

Förlängs elt hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makama eller samborna respektive den efterlevande maken eller sambon och den avlidne makens eller sambons dödsbo för förpliktelsema enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat har avtalats med hyresvärden.

(Jfr 12 kap. 47 § i de sakkunnigas lagförslag 5)

Ocksä denna paragraf har anpassats till den nya regleringen av makars och sambors gemensamma bostad. Ändringarna medför att 12 kap. 48 § bör upphävas.

Den rätt som en sambo fär genom ändringen gäller - liksom beträffande 89

make - oavsett om lägenheten är gemensam bostad eller ej i den mening Prop. 1986/87:86 begreppet har i ÄktB och sambolagen.

49 §

Har hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om förlängning av avtalet enligt 46 § eller 47 § första stycket, är uppsägningen utan verkan, om inte hyresvärden senast en månad efter hyrestidens utgång hänskjuter tvisten lill hyresnämnden eller hyresgästen ändå flyttat senast vid hyrestidens utgång.

Vill hyresvärden inte samtycka till förlängning av hyresavtalet enligt 47 §, skall han senast inom en månad efter det att hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligt nämnda paragra/kan ha rätt till förlängning att flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs om uppsägning i 8 §. En sådan anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden inom en månad därefter hänskjuter tvisten til! hyresnämnden eller den som har anmodats ändå flyttar innan liden för hänskjutande gått ul. Har anmodan skett tidigare än en månad före hyrestidens utgång, får hänskjutande dock ske fram till hyrestidens utgång.

Andra stycket tredje och fjärde meningarna gäller ocksä i fall som avses i 3 § tredje stycket 2.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag) Ändringen är föranledd av att 48 § upphävs.

67 §

Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som beror av anställning gäller mot hyresgästen eller den som har rätt atl träda i hyresgästens ställe även om överenskommelsen strider mol bestämmelse i 4, 33—35, 40, 46. 47, 49-54, 55 a eller 66 §, såvida överenskommelsen har formen av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet är att anse såsom central arbetstagarorganisation.

Sådana hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första stycket fär tillämpas även när en hyresgäst som inte är medlem av den avlalsslulande arbetstagarorganisationen sysselsätts i arbete som avses med avtalet, om

1. arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet,

2. hyresvärden och hyresgästen är överens om att villkoren skall tilläm
pas eller villkoren ingår i hyresavtalet på grund av beslut om villkorsänd
ring enligl 54 och 55 §§.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen är föranledd av att 48 § upphävs. Paragrafens utformning i övrigt överensstämmer med vad som föreslås i prop. 1986/87:37.

20 kap. I §

Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning av
förvärvet (lagfart) inom tid som anges i 2 §.
Dödsbo är icke skyldigt att söka lagfart på förvärv av egendom frän den 90

döde i annat fall än när dödsboet överlåter egendomen. Make eller sambo Prop. 1986/87:86 som tillskiftats egendom vid bodelning är ej skyldig alt söka lagfart pä förvärvet utom när egendomen förut tillhört den andra maken eller sambon.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Den som förvärvar fast egendom med äganderätt är skyldig atl söka inskrivning (lagfart) pä förvärvet. Enligl förevarande paragraf gäller detta dock inle när make vid bodelning tillskiftas egendom som redan tidigare tillhörde honom eller henne. Ändringen innebär atl denna undanlagsregel ocksä kommer att gälla för bodelning mellan sambor.

7§'

Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall lagfartsansökan förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlålarens underskrift pä fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen och överläteisen ej skett genom statlig myndighet,

2. fängesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fasligheten eller om bättre rätt till denna,

4. lagfart sökes pä grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft,

5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv pä exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvängsförvärv inlösen ej fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andra makens samtycke,

9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,

12. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat,

13. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillslånd,

14. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger tvä år från den dag då gävohandlingen upprättades.

(Jfr 20 kap. 7 § i de sakkunnigas lagförslag 5)

1 paragrafen anges när en ansökan om lagfart skall förklaras vilande. Ändringarna är föranledda av reglerna om inskränkningar i makes och

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 91

sambos rätt att förfoga över sin egendom och om gåvor mellan makar (se 7 Prop. 1986/87:86 kap. 5-8 §§ och 8 kap. I S ÄktB saml 17 och 18 §§ sambolagen).

Ändringen i punkt 7 innebär alt en hänvisning lill GB har bytts ul mot en hänvisning till ÄktB.

Som en ny grund för vilandeförklaring har i punkt 8 angetts atl överlåtelsen är beroende av överlåtarens sambos samtycke enligl bestämmelserna i sambolagen. Skyldigheten alt beakta kravet på samtycke av överlåtarens sambo kan dock av praktiska skäl gälla endast om samborna har begärt anteckning i fastighetsboken om att fastigheten är gemensam bostad för dem båda (jft 2 § andra stycket sambolagen). Av hänsyn till omsättningens intressen bör kravet på samtycke inte beaktas, om överiätelsen skedde före den inskrivningsdag dä anteckningen ägde rum (jfr 20 kap. 6 § 5 jordabalken). Mitt förslag här förutsätter ändring i bl.a, faslighetsbokskun-görelsen (1971:708),

Av 7 kap. 6 § ÄktB följer atl samtycke av en äkta make krävs fram till dess atl bodelning har skett. Om äktenskapet har upplösts men bodelning inte har skett, skall en ansökan om lagfart alltså förklaras vilande om överiåtarens make i del upplösta äktenskapet inte har lämnat sitt samtycke. Att detta även gäller sambor ligger i sakens natur (se högsta domstolens motivering i avgörandet NJA 1968 s. 169).

De sakkunniga har föreslagit en särskild reglering för del fall dä en ansökan om lagfart förklaras vilande därför att samtycke saknas av överlålarens sambo. Enligt förslaget skulle den andre sambon föreläggas att väcka talan vid domstol inom en viss tid. Förslaget motiverades med att en anteckning om att en fastighet är gemensam bostad för samborna enligt de sakkunnigas förslag skulle kunna ske utan medgivande av den sambo som har lagfart. Mitt förslag i den delen innebär att en sädan anteckning endast kan ske efter anmälan av båda samborna (2 § andra stycket sambolagen). Jag anser därför atl man inte behöver något förfarande med föreläggande alt väcka talan inför domstol. Om en sambo inte ger sitt samtycke till en fastighetsöverlåtelse kommer dä samma möjligheter att stå till buds för den sambo som överlåter fastigheten som för en make som överlåter en fastig-hel ulan samtycke av den andra maken (se 7 kap. 8 och 9 §§ ÄktB saml 18 och 19 §§ sambolagen).

1 den nya punkten 10 anges som en grund för vilandeförklaring alt förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt bestämmelserna i ÄktB. Bakgrunden är följande.

För att en gåva av fast egendom mellan makar skall bli gällande mellan dem krävs det enligt GB att gävan sker genom ett äktenskapsförord som ges in till rätten för registrering (8 kap. 2, 11 och 12 §§). Dessa krav gäller också i fråga om lagfart; är kraven inte uppfyllda, skall lagfartsansökan avslås (20 kap. 6 § 2 jordabalken). ÄklB har emellertid andra regler om gåvor mellan makar än GB.

Enligt ÄktB är en gäva mellan makar gällande mellan dem, om vad som
gäller för fullbordande av gåva i allmänhet har iakttagits eller gävan har
registrerats enligt bestämmelserna i 16 kap. ÄktB. För att en gäva skall bli
gällande mol givarens borgenärer krävs registrering. Om det för visst slag
av egendom finns särskilda bestämmelser som innebär att en gåva blir 92

gällande mot givarens borgenärer först efter inskrivning eller annan sär- Prop. 1986/87:86 skild registrering, krävs även dessa ätgärder för all en gäva mellan makar av sådan egendom skal! bli gällande mol givarens borgenärer (se 8 kap. 1 S ÄklB),

Eftersom en gåva av fast egendom mellan makar enligl ÄktB blir bindande dem emellan redan genom överlåtelseavtalet, utgör bestämmelserna i 20 kap. 6 S inte något hinder mot alt bevilja lagfart pä en gåva mellan makar sä snarl det föreligger etl överlåtelseavtal. En sädan ordning är uppenbariigen inte tillfredsställande. Lagfart bör kunna beviljas först när gävan har registrerats och alltså blivit bindande även mot givarens borgenärer (jfr prop, 1986/87:1 s. 74 f; jfr också s. 302). Å andra sidan kunde det framstå som principiellt oriktigt om lagfartsansökan skulle avslås helt, trots att överlåtelseavtalet var giltigt mellan parterna. 1 punkt 10 i förevarande paragraf anges därt"ör att ansökan skall förklaras vilande lill dess all registrering enligl ÄktB har skett. Som framhålls i prop. 1986/87:1 (s. 75), torde handläggningen av dessa ärenden inte komma atl medföra några praktiska svårigheter.

22 kap.

4§

Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall ansökan om inteckning förklaras vilande, om

1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt inteckningsansökningen ej medgivits av den som har lagfart.

2. rättegång pägär om hävande eller återgång av förvärv av fasligheten eller om bättre rätt till denna,

3. sökanden är gift samt den andra makens samtycke fordras enligt äktenskapsbalkens bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda balk inte har givits,

4. sökanden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras enligt bestämmelserna i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem och samtycke eller annan tillåtelse enligt nämnda lag inle har givits, dock endast om ärende om anteckning I fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckning söks.

5. ansökningen enligl lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten utfärda bevis om detta (vilandebevis).

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen anges när en ansökan om inteckning skall förklaras vilande. Ändringarna är föranledda av reglema om inskiänkningar i makes och sambos rätt atl förfoga över sin egendom.

Ändringen i punkt 3 innebär alt ordet giftermålsbalken har bytts ut mot ordet äktenskapsbalken.

1 en ny punkt 4 behandlas det fallet att sökanden är sambo. Om den
andra sambons samtycke krävs enligl sambolagen men samtycke eller
annan tillåtelse saknas är det en grund för vilandeförklaring. Detta skall 93

dock, liksom beträffande lagfart, endast gälla om det i faslighetsboken har Prop. 1986/87:86 antecknats eller på samma inskrivningsdag kommer att antecknas att fastigheten är gemensam bostad för samborna.

Liksom beträffande överlåtelse gäller kravet på samtycke fram till dess att bodelning har skett, jfr ovan vid 20 kap. 7 §.

Övergångsbestämmelser'

Punkt 2: Förslaget innebär att övergångsregleringen beträffande ändringarna i jordabalkens hyresbestämmelser samordnas med motsvarande reglering i Äktp och lagen om ikraftträdande av lagen om sambors gemensamma hem (lagförslag 1 och 2).

Punkt 3: Om en gäva av fast egendom har skett genom etl äktenskapsförord som har registrerats enligt GB, kan lagfart även efter ikraftträdandet beviljas trots att gåvan inte har registrerats enligt ÄktB. Vidare skall frågan, om det föreligger en sådan brist i fråga om makesamtycke som utgör hinder för lagfart, bedömas med utgångspunkt i den äktenskapslagstiftning som gällde vid överiätelsen (jfr 8 § Äktp),

Punkt 4: Regeln gäller ansökningar om inteckning som har gjorts före ikraftträdandet men som fullföljs efter ikraftträdandet. Frågan om kravet pä samtycke enligt 22 kap. 4 § jordabalken är uppfyllt skall bedömas med utgångspunkt i paragrafens lydelse vid ansökningstillfället.

4.5 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken (lagförslag 5)

8 kap. 4§

Är brott som i I § sägs alt anse som grovt, skall för grov stöld dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

I paragrafen har hänvisningen till bodräktsbestämmelsen tagits bort, eftersom denna bestämmelse upphävs.

13 §

Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mol

/. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen.

2. make, syskon, släkting i rätt upp- eller nedstigande led. svåger eller svägerska eller

3. någon annan som på liknande sätt är närstående till gärningsman-

' Övergångsbestämmelserna har ändrad lydelse i propositionsförslaget.

* Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 94

nen. får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet Prop. 1986/87:86 till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall med gärningsman likställas annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig skyldig till häleri eller häleriförseelse.

(Jfr 8 kap. 15 § i förmögenhetsbrotlsutredningens förslag)

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). Som framhålls där tar uttrycket "någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen" sikte pä alla typer av samlevnad, inte bara äktenskapsliknande sädan. Paragrafen omfattar alltså även sådana fall där t.ex. tvä syskon eller släktingar ur olika generationer bor tillsammans. Däremot kan man inte anse att den som hyr ett rum i någon annans bostad sammanbor med hyresvärden. Inte heller föreligger något sammanboende i paragrafens mening när tjänstefolk bor i samma hus eller lägenhet som arbetsgivaren.

Uppräkningen av de nära släktingar som redan enligt gällande lydelse omfattas av bestämmelsen har moderniserats någol. Exempelvis har ullrycken svåger och svägerska använts i stället för begreppet svågerlag. 1 äldre lagstiftning har svågerlag haft en mycket vid betydelse som redan dä skilde sig från det allmänna språkbruket. Sådana omotiverade skillnader mellan det juridiska språket och uttryckets allmänna betydelse bör i möjligaste män undvikas. Jag vill därför understryka alt jag i likhet med vad som gäller i modernt språkbruk med svåger och svägerska avser syskons make samt makes syskon och make till denne.

Bestämmelsen om "nägon annan som pä liknande sätt är närstående till honom" ger utrymme för en nyanserad bedömning i det särskilda fallet. Avsikten är att man i förekommande fall skall la hänsyn bl.a. till det närmare förhällandet mellan målsägande och gärningsman, exempelvis om de har en mycket nära känslomässig relation. Det kan vara fallet i fråga om medlemmar i foslerfamiljer, som är uttryckligen angivna i paragrafen i den nu gällande lydelsen. Dessutom finns olika former av partiell samlevnad där den känslomässiga relationen kan vara djup trots att parterna av olika skäl inte är sambor utan har var sin bostad. Under remissbehandlingen har framhållits att föriovning borde medföra att bestämmelsen kan bli tillämplig. Enligt min mening är det naturligt atl anse förlovade som närstående. De skulle därmed falla under bestämmelsen.

Omredigeringen av paragrafen medför inte några sakliga ändringar i övrigt.

Genom hänvisningarna i 9 kap. 12 § första stycket och 10 kap. 10 § första stycket BrB kommer ändringarna att gälla även vid vissa bedrägeri-och oredlighelsbrott saml förskingrings- och trolöshetsbrott.

17 kap. II §

Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma,

undanröjer bevis om brottet eller pä annat dylikt sätt motverkar atl det 95

uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av brottsling till böter eller Prop. 1986/87:86 fängelse i högst tvä är.

Den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var brottslig, dömes lill böter.

Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa tned hänsyn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och övriga omständigheter.

1 paragrafens första stycke straffbeläggs förfaranden som utmärks av att de är ägnade all försvåra atl en brottsling drabbas av ansvar. En sädan gärning kan syfta till att göra brottslingen svåråtkomlig för rättskipningen eller till alt göra att hans brottslighet i allt fall blir svår att beivra. Dessa olika förfaranden har sammanförts under den gemensamma brotlsbeteck-ningen skyddande av brottsling.

Enligt andra stycket är det tillräckligt alt gärningsmannen hade skälig anledning att anta att den som skyddas begått ett brott; straffet är dock lindrigare i sädana fall.

I nuvarande tredje stycket finns bestämmelser om ansvarsfrihet för brottslingens närmaste. Beskrivningen av kretsen överensstämmer med den gällande i 8 kap. 13 § BrB (se avsnitt 2.2). Även den här aktuella bestämmelsen har getts en ny utformning. Bestämmelsen har omarbetats efter en mer förutsättningslös prövning av vilken omfattning som ansvarsfrihetsregeln bör ha.

Under förarbetena till brottsbalken föreslog straffrättskommittén att kretsen skulle anges inte genom uppräkning utan genom att straffrihet tillförsäkrades den brottsliges närmaste. Förslagel ledde emellertid inte till lagstiftning. Departementschefen ansåg att en sädan avfaltning av lagrummet kunde leda till tolkningsvårigheter och hänvisade till möjligheterna att bevilja åtalseftergift för någon den brottslige närstående som inte formellt ingick i den privilegierade kretsen (prop. 1962:10 del B s. 248).

En regel om ansvarsfrihet efter en friare bedömning gäller sedan år 1982 för det närbesläktade brottet främjande av flykt, 17 kap. 12 § BrB (prop. 1980/81:106 s. 14, JuU 38 s. 8, rskr. 380). Bestämmelsen ger möjlighet att ta hänsyn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt och hans förhällande till den vars flykt han främjat.

Enligt min mening är en intresseavvägning av det slag som gjorts i 17
kap. 12 § BrB att föredra framför en strikt uppräkning när del gäller att
avgränsa det straffbara området. Del kan nämligen knappast undvikas att
en uppräkning i vissa fall kommer att vara alltför snäv, medan den i andra
skulle föra för långt. Som förutsättning för ansvarsfrihet bör i stället
beaktas om gärningen med hänsyn till förhållandet mellan de båda perso
nerna och brottets beskaffenhet framstår som försvarlig och ursäktlig och
brottet därför kan bedömas som ringa. Avseende bör också kunna fästas
vid förfarandet. Allmänt sett kan del finnas större anledning all överse
med att nägon döljer en brottsling eller hjälper honom all undkomma än att
bevis undanröjs. Vidare kan elt handlande frän en nära familjemedlem
framstå som mindre klandervärt än ett som företas av någon som inte kan
räknas bland de allra närmaste. Vid bedömningen av om brottet är ringa
bör således göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. 96

36 kap. Prop. 1986/87:86

5§

Förverkande till följd av brott av egendom eller dess värde får, om ej annat

har föreskrivits, ske hos

a) gärningsmannen eller annan som medverkat lill brottet,

b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c) den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i 4§,

d) den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på
grund av arv eller testamente eller genom gäva eller som efter brottet
förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig
anledning till antagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges i första stycket a)-c), fär den ej förklaras förverkad.

Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad beslår, om ej även den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sådan rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upphör, om egendomen förklaras förverkad, såvida ej av särskild anledning förordnas atl rätten skall bestå.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Paragrafen behandlar frågan hos vem förverkande till följd av brott kan ske. Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse kan det ske bl.a. hos den som efter brottet har förvärvat egendomen på grund av giftorätt. Ändringen innebär att förverkande kan ske hos den som har förvärvat egendomen genom bodelning. Som tidigare har angetts används inte det fristående ordet giftorätt i ÄktB. Ändringen medför att bestämmelsen blir tillämplig pä de fall då enskild egendom dras in i bodelning mellan makar och pä bodelning mellan sambor.

4.6 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken (lagförslag 6)

10 kap. . ,

9§'

Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt där

någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem

avlidit, skall tvist om bodelning mellan arvingarna och den efterlevande

tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Detta gäller också tvist om arv eller testame/Tte.

Finns del inte någon domstol som är behörig enligt första stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

1 fråga om klander mot bodelning eller arvskifte som har förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda bestämmelser.

(Jfr lagförslag 6 i de sakkunnigas förslag)

Familjelagssakkunniga föreslår att det beträffande bodelningstvister mellan makar som båda lever införs valrätt mellan den domstol där mannen är skyldig alt svara i ivislemäl i allmänhet och den domstol där kvinnan är skyldig atl svara i sådana mål. Stockholms tingsrätt ifrågasätter

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 97

7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 86

förslaget med hänvisning lill all del skulle göra det omständligare att la Prop. 1986/87:86 reda på om någon talan har väckts.

För egen del anser jag atl de sakkunnigas förslag bör genomföras. Del är elt viktigt intresse all de processuella reglema är sä smidiga som möjligt för parterna, och jag kan inle inse alt den föreslagna valfriheten skulle medföra några påtagliga ölägenheter. Genom denna ändring uppnäs också överensstämmelse med vad som gäller för talan om äktenskapsskillnad.

Som en följd av förslagel alt bodelning skall kunna ske mellan sambor har paragrafen vidare ändrats sä alt den gäller också tvist om sådan bodelning.

Undanlaget i tredje stycket syftar på att klander av bodelning eller arvskifte som har förrättals av bodelningsförrättare eller skiftesman alhid skall las upp av den domstol som har utsett bodelningsförrättaren resp, skiftesmannen (jfr 17 kap, 8 § andra stycket ÄklB, 20 § sambolagen och 23 kap. 5 § första stycket ÄB).

Övergångsbestämmelser'

Innebörden av punkt 2 är att de äldre reglerna om behörig domstol skall tillämpas efter ikraftträdandet när bodelning har gjorts enligt äldre bestämmelser.

Innebörden av punkt 3 är att de äldre reglerna om behörig domstol skall tillämpas när arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet (jfr punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i ÄB).

4.7 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken (lagförslag 7)

1 utsökningsbalken har ordel giftermålsbalken bylls ut mot ordet äktenskapsbalken i 3 kap. 19 § och 15 kap. I §.

4.8 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) (lagförslag 8)

33 §-

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sädan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;

2. egendomen ej kan registreras enligt 11 §;

3. sökanden ej styrker sitt förvärv;

4. fångesmannens rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnat inskrivas där, och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5. åberopad överlåtelse står i strid med en mol överiåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och överlätarens åtkomst icke var inskriven när överlåtelsen ägde

' Övergängsbeslämmelserna har ändrad lydelse i propositionsförslaget.

- Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 98

rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri Prop. 1986/87:86 samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6. er;endomen av överlålaren tidigare överlåtits lill annan och överlåtarens åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om sä var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet:

7. egendomen har blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring lill säkerhet för eii anspråk mot överlätaren och etl ärende angående anteckning om åtgärden har lagils upp senast pä den inskrivningsdag dä anmälningen eller ansökningen görs eller överlålaren har försatts i konkurs före utgången av nämnda inskrivningsdag;

8. egendomen sälis exekutivt till annan än sökanden;

9. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar sotn inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken: eller

10. del är uppenbart alt förvärvet av annan grund är ogiltigt eller inle kan
göras gällande.

Föfsla stycket 5-7 utgör ej hinder mot inskrivning av förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma förvärv.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen behandlas frågan när anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås. 1 en ny punkt, som har fått nummer 9, anges alt ansökan skall avslås om elt förvärv har skett genom en gäva mellan makar som inle har registrerats enligl bestämmelserna i 16 kap. ÄktB. Bakgrunden lill ändringen är den nya regleringen i ÄklB av gåvor mellan makar.

För att en gåva mellan makar av skepp eller skeppsbygge skall bli skyddad mot givarens borgenärer, krävs det både alt gävan registreras enligt ÄklB och atl förvärvet skrivs in enligl sjölagen (se 8 kap. I § ÄklB; jfr 2 § lagen 1936:83 angående vissa utfästelser om gäva samt prop. 1986/87:1 s. 73 0. Den föreslagna ändringen i sjölagen innebär att registreringen enligt ÄklB måste ske före inskrivningen enligt sjölagen.

Sjölagen innehåller inte nägon motsvarighet till jordabalkens regler om vilandeförklaring av ansökan om lagfart (jfr avsnitt 4.4 ovan). I den mån det inle finns möjlighet all uppskjuta ärendet enligt 31 § sjölagen, måste ansökan därför avslås om inte sökanden kan visa att registrering enligl ÄktB har skett. För de personer som lämnar och mottar gåvor av skepp lär det dubbla registeringskravei emellertid inte medföra några praktiska svårigheter, och del finns därför inle anledning all komplicera sjölagens registreringssystem med särskilda reglerom vilandeförklaring.

34 §

Ansökan enligl 14 S all inskrivning av villkorlig äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagils eller del ej visas alt förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för avregislrering skall avslås, om
bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller avregistreringsgrund
icke föreligger enligl 16 §, Vid avregistrering ined anledning av förvärv ha
bestämmelserna i 33 § första stycket 4-10 och andra stycket motsvarande
tillämpning. 99

Ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregisl- Prop. 1986/87:86 rel skall avslås, om bestämmelsen i 30 S första stycket ej iakttagits eller förutsättning för åtgärden icke föreligger enligt 15 §.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag) Ändringen är en följdändring till ändringarna i 33 §.

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap (lagförslag 9).

3 kap. 12 S

Är äktenskapsmäl anhängigt i främmande stat. fär här i riket efter vad som finnes skäligt meddelas beslut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken saml 6 kap. 20 S och 7 kap 15 § föräldrabalken. Sådant beslut kan när som helst återkallas.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen föreskrivs all svensk domstol kan meddela vissa interimistiska beslut när etl äktenskapsmäl pågår utomlands. Ändringarna innebär att en hänvisning till GB har ersatts av en hänvisning till motsvarande bestämmelser i ÄklB. Vidare har, som följd av tidigare ändringar i föräldrabalken (SFS 1978:853 och 1983:47), två hänvisningar dit ändrats.

Här kan nämnas att familjelagssakkunniga för närvarande utreder frågor om den inlernalionellt privaträtlsliga regleringen på äktenskaps- och arvs-rätlens områden. Ett belänkande härom kan väntas bli framlagt under år 1987.

4.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om
samäganderätt (lagförslag 10)

19 §'

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning ä sädan samfällighel, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norriand och Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårds-område, omfattande allenast en fastighet eller det lill allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsgemenskap mellan makar, sambor, delägare i o-skiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse_/i«/7.s särskilda bestämmelser.

Bestämmelserna i 15 kap, 15 § föräldrabalken skaU inte tiUämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari omyndig äger del.

(Jfr lagförslag 7 i de sakkunnigas förslag)

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 100

Andra stycket har ändrats så all del omfattar sambor. Del har ocksä Prop. 1986/87:86 arbetats om redaktionellt. 1 tredje stycket har, som följd av en tidigare lagändring (SFS 1974:1038), en hänvisning lill föräldrabalken ändrats.

4.1 ] Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) (lagförslag 11)'

Regeringen har den 30 april 1986 beslutat all inhämta lagrådets yttrande över ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till ny konkurslag. De paragrafer i nu gällande lag som berörs av förevarande lagförslag (28 och 32 §§) motsvarar 4 kap. 1 och 7 §§ i den föreslagna nya konkurslagen. Under det fortsatta arbetet med det förslaget och med följdlagsliflningen till ÄktB kommer lagförslagen att samordnas.

Förevarande lagförslag innehåller etl utbyte av ordet "giftermålsbalken" mot ordet "äktenskapsbalken" i 28 § samt ändringar i 32 §.

32 §

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergetl sin rätt i avsevärd män eller avstått från egendom mot atl en fordran mot honom har lagts ut pä hans lott, går i motsvarande mån äter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten senare än två är före frisldagen och det inte visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Vad som sägs i första stycket om när gäldenären har avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott gäller inte, om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och egendomen övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna 111 kap. 8 § äktenskapsbalken.

(Jfr lagförslag 8 i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen finns bestämmelser om återvinning i konkurs av bodelning. Ett av de fall som regleras är när gäldenären har avstått från egendom mot att en fordran mol honom har lagts ut på hans lott. I det nya andra stycket föresläs att återvinning inte skall kunna ske i detta fall, om den egendom som gäldenären avstod från utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och den andra maken övertog egendomen med stöd av 11 kap. 8 § ÄktB (jfr även 11 kap. 10 och II §§). Den föreslagna ändringen är en parallell till regleringen i 13 kap. 1 § andra stycket ÄktB. Utformningen av paragrafens första stycke överensstämmer med vad som föresläs i den nyss nämnda lagrådsremissen med förslag lill ny konkurslag.

1 lagrådsremissen med förslag lill äktenskapsbalk m.m. berördes frågan om det behövs bestämmelser också om återvinning av bodelning mellan sambor (se prop. 1986/87:1 s. 266). 1 den delen har emellertid läget förändrats genom all sambor enligl proposilionsförslaget inte har möjlighet att i

' Förslaget har utgått i propositionsförslaget. Jfr lagförslag 27 i propositionsförsla
get, 101

bodelningen dra in annan egendom än bostad och bohag som har förvar- Prop. 1986/87:86 vals för gemensamt begagnande (se prop. s. 395). Mol den bakgrunden finns det enligt min mening inle anledning all införa några särskilda bestämmelser om återvinning av bodelning mellan sambor. Sådana fall där en sambo på ett mera markerat sätt åsidosätter sina borgenärers intressen kan med tillräcklig effektivitet beivras enligt reglerna i 30 och 31 §§ konkurslagen. Vidare gäller bestämmelserna i 13 kap. 1 § ÄklB även för sambor (se 15 § sambolagen).

Övergångsbestämmelser

Även efter ikraftträdandet av ÄktB skall i vissa fall bodelning ske med tillämpning av äldre bestämmelser (se 11 § Äktp). I sådana fall skall även äldre återvinningsbeslämmelser tillämpas.

4.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (lagförslag 12)

104 §

Är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens död, ej ingå i dennes kvariålenskap.

Efterlämnar försäkringstagaren make eller bröstarvinge och skulle en tiUämptnng av förtnånstagarförordnandet leda till elt resultat som är oskäligt mot någon av dem, kan förordnandet jämkas så atl försäkringsbeloppet helt eller delvis tilljälter maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskUlnad itiellan försäkringstagaren och dennes make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i andra stycket följande beträffande jämkning till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel därför att försäkringsbeloppet tillfaller någon annan som förmånstagare. är denne skyldig att avstå vad som fattas.

Den soiri vill begära jämkning enligl andra eller tredje stycket skall väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inle låtan inom denna lid. är rätten tiU jämkning förlorad.

Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hålla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116 § andra stycket.

(Jfr 104 § i de sakkunnigas lagförslag 9)

Andra stycket

I andra stycket finns den nya regeln om jämkning av förmånstagarförordnande efter försäkringstagarens död. Genom den ändrade hänvisningen i 122 § kommer regeln att gälla även för olycksfalls- och sjukförsäkringar.

Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden omfattas inle av den nuvaran
de regeln i 104 § andra stycket. Sådana förordnanden har i stället ansetts 102

kunna jämkas i vissa situationer med analog tillämpning av 6 kap. 6 a S GB Prop. 1986/87:86 och 7 kap, 4 § ÄB (jfr NJA 1948 s, 232 och Hellner. Försäkringsrätt, 1965, s. 612-616). Eftersom den nu föreslagna jämkningsregeln skall vara till-lämplig också på oåterkalleliga förordnanden, torde det sedan lagändringen har trätt i kraft knappast gå atl hävda en sädan analogi längre. Däremot är del möjligt att etl förmånstagarförordnande nägon gäng kan jämkas enligl andra bestämmelser för att tillgodose andra personer än försäkringstagarens make och barn. Vad som närmast kan komma i fråga är jämkning med stöd av 3 kap. 3 § ÄB lill förmån för en tidigare avliden makes efterarvingar, när den efterievande maken har använt kvarlåtenskapen efter den först avlidne till alt teckna försäkring med annan förmånstagare.

Den nya regeln innebär att jämkningsfrägan i fortsättningen skall avgöras efter en skälighetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Frågan om jämkning skall i princip frikopplas från vad som skulle ha gällt om försäkringsbeloppet hade ingått i kvarlåtenskapen, och resultatet kan alltså bli bäde mer och mindre förmånligt för maken eller bröstarvingarna än enligl nuvarande bestämmelser i 104 §. Jämkning skall dock göras bara så långt som det är nödvändigt för atl undvika eli resultat som är oskäligt mot maken eller bröstarvingarna.

Förslagel innebär vidare att en försäkring med förmånstagarförordnande inte längre påverkar fördelningen av den egentliga bobehällningen. Denna skall alltså fördelas enligt vanliga regler utan hänsyn till försäkringarna. De berördas lotter i bobehällningen är i stället en omständighet som inverkar pä skälighetsbedömningen.

Jämkningen kan göras helt eller delvis. Jämkning så att hela försäkringsbeloppet tillfaller den som begär jämkning kan komma i fråga t.ex. om försäkringsbeloppet är förhållandevis litet och det samtidigt finns betydande tillgångar i övrigt, som enligl ett testamente skall tillfalla förmånstagaren. Om en förmånstagare har fått flera försäkringsbelopp, kan del kanske ibland vara rimligt all elt av förordnandena jämkas helt medan de övriga lämnas orörda.

Liksom har gällt hittills kan jämkning begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Jämkningsmöjligheten står alltså formellt öppen ocksä för t.ex. barnbarn till försäkringstagaren, fast sädana situationer naturligtvis är sällsynta. Om det vid försäkringstagarens död pågick mål om äktenskapsskillnad mellan honom eller henne och den andra maken eller del redan hade dömts till äktenskapsskillnad, gäller för den andra maken i stället den speciella regeln i tredje stycket. En sambo däremot kan över huvud taget inte kräva jämkning av ett förmånstagarförordnande som gjorts av den andra sambon.

Jämkning kan göras oavsett vem som är förmånstagare. Om t.ex. ett av försäkringstagarens barn har utsetts till förmånstagare, kan alltså nägot av de övriga barnen påkalla jämkning. Och i princip kan jämkning göras även om den som begär jämkning själv är förmånstagare lill ett lika stort försäkringsbelopp som det som skall tillfalla den förmånstagare jämkningen skall gå ut över. Del måste dock vara ovanligt att det i en sädan situation framstår som skäligt med en jämkning.

De viktigaste av de omständigheter som skall beaktas vid prövningen av 103

om jämkning skall ske har angetts i lagtexten pä ett sätt som i huvudsak Prop. 1986/87:86 överensstämmer med innehållet i del lagförslag som har lagts fram i Norge (se avsnitt 2.3.2).

Först nämns skälen för förordnandet. Som har framhållits tidigare kan man i allmänhet räkna med atl försäkringstagaren har goda skäl för sitt förordnande. Försäkringen kan vara en fortsättning pä ett stöd som försäkringstagaren har lämnat förmånstagaren redan under sin livstid; förmånstagaren kan t.ex, vara ett syskon eller en god vän som av någon anledning har behövt hjälp med sin försörining. Oftast har i sädana fall försäkringstagarens närmaste en tryggad ekonomi genom egna tillgångar, genom sin andel i kvarlåtenskapen eller genom andra försäkringar. Det torde vara mycket ovanligt att någon ger sin enda försäkring till någon utomstående och lämnar make och barn utan rimlig försörining.

Man kan emellertid inte bortse från att ett förmånstagarförordnande nägon gång kan ha utformats framför allt med tanke pä att t.ex. nägot av barnen inie skall få del av försäkringen. Somjag i annat sammanhang har framhållit pä tal om laglottsinstitutet (se prop. 1986/87; 1, avsnitt 2.5.1) kan en förälder av olika skäl vilja bryta kontakten med ett barn frän ett tidigare förhållande och även ställa barnet utanför fördelningen av kvarlåtenskap och försäkringar. 1 sädana fall kan det ibland bli aktuellt med en jämkning. Särskilt gäller detta om det inte finns nägon nämnvärd kvarlåtenskap för barnet att fä del av, kanske rentav därför atl försäkringstagaren har gett bort del mesta av sin egendom till make och andra barn. Men självfallet kan en försäkringstagare också ha fullt respektabla skäl för att göra skillnad mellan sina barn. Försäkringstagaren kan t.ex. vilja tillgodose i första hand de yngre barnen, som ännu inte har avslutat sin skolgång, eller ett barn som pä grund av sjukdom eller liknande behöver hjälp med sin försörjning. Och även när det saknas skäl av denna typ för förordnandet, måste hänsyn tas till omständigheterna i övrigt - särskilt behovet av ekonomiskt stöd pä ömse sidor.

Över huvud taget bör man enligt min mening fästa stor vikt vid förmånstagarens respektive makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden. Det bör inte förekomma annat än i ganska särpräglade fall att jämkning görs utan atl den som begär jämkning behöver ekonomiskt stöd. Utgångspunkten är att försäkringstagarens förordnande skall respekteras, även om det innebär att t.ex. medlemmarna av försäkringstagarens familj behandlas olika. Den som har normala inkomster och kan försöria sig själv och sin familj skall alltså normalt inte kunna få nägon jämkning till stånd. Men naturligtvis måste dessa synpunkter vägas mot omständigheterna i övrigt, särskilt skälen för förordnandet. Om förmånstagarförordnandel ingår i en kedja av åtgärder som försäkringstagaren har vidtagit i syfte att t.ex. en viss bröstarvinge inte skall få någon del i försäkringstagarens tillgångar, kan del från mera allmän rättvisesynpunkt finnas skäl för jämkning även om bröstarvingen inte har något uttalat behov av ekonomiskt stöd.

Även i övrigt har de ekonomiska förhållandena stor betydelse. Man bör
t.ex. i viss utsträckning kunna ta hänsyn till om förmånstagaren i god tro
har förbrukat en del av försäkringsbeloppet innan förmånstagaren fick veta
att jämkningskrav skulle framställas. Eventuella svårigheter att klara en 104

återbetalning börda kunna vägas in i bedömningen. Och självfallet kan det Prop. 1986/87:86 praktiskt taget aldrig bli tal om att jämka etl förordnande som har skett mol vederlag, i varie fall inle om vederlaget har utgjort en rimlig kompensation för förordnandet.

I detta sammanhang bör man uppmärksamma den i praktiken ojämförligt vanligaste situationen, nämligen all förordnandet gäller till förmän för försäkringstagarens make eller sambo. Om detta görs med förbigående bara av deras gemensamma barn torde det sällan kunna bli tal om jämkning, även om barnen är underåriga och saknar tillgångar. Del får dä normalt antas atl barnen får sina behov tillgodosedda genom den kvarie-vande föräldern. Och naturligtvis finns det ännu mindre skäl till jämkning om barnen är vuxna och självförsöriande. Som regel kan barnen i sädana fall ocksä räkna med att så småningom få del av beloppet vid den efterievandes död.

Om den avlidna maken eller sambon efterlämnar barn som inte är också den efterlevande makens eller sambons barn, kan det däremot finnas anledning till jämkning om barnen behöver hjälp med sin försörjning och inte får det i rimlig utsträckning genoni sin rätt till arv eller genom pension efter försäkringstagaren. En jämkning av förordnandet kan ligga särskilt nära till hands om det nya äktenskapet eller samboförhållandel har varat bara en kort tid och barnen har haft anledning att räkna med att försäkringen skulle gälla till förmån för dem.

Som framgått skall emellertid prövningen göras med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Ett förhällande som ofta måste få betydelse är i vad mån maken eller bröstarvingen i förväg har känt till att försäkringsbeloppet skall tillfalla någon annan (jfr det norska lagförslaget).

Om försäkringstagaren har gett maken och bröstarvingarna grundad anledning atl räkna med att försäkringen skall tillfalla dem, talar det till förmån för jämkning. Om de i stället långt i förväg har känt till atl försäkringen gäller till förmän för nägon annan, minskar det påtagligt deras möjligheter atl genomdriva en jämkning. Särskilt gäller detta om försäkringen redan frän börian har tecknats med delta förordnande och förordnandet kanske rentav har gjorts oåterkalleligt. I en sädan situation talar starka skäl för att man bör respektera förmånstagarens förväntan på försäkringen.

En annan omständighet som kan inverka på bedömningen är vilken typ av försäkring del är fråga om.

Till en böQan kan sägas att det sällan torde finnas skäl att jämka ett
förordnande till en pensionsförsäkring enligl kommunalskattelagen. De
begränsningar i olika avseenden som gäller för sädan försäkring innebär att
försäkringen kan gälla bara för sädana personer och sädana belopp, att det
normalt inte kan betecknas som oskäligt att förordnandet följs. Detta är
naturligtvis särskilt fallet när förordnande har gjorts till förmän för make
eller sädan sambo som avses i skattelagsliftningen. I sammanhanget bör
även framhållas att bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB i princip innebär att
sädana pensionsförsäkringar är undantagna frän bodelning mellan makar.
Däremot kan man naturligtvis inte utesluta att också vid pensionsförsäk
ring fördelningen mellan olika bröstarvingar någon gäng kan framstå som 105
oskälig med hänsyn till deras olika ekonomiska behov.

Liknande resonemang som i fråga om pensionsförsäkringar kan föras Prop. 1986/87:86 när del gäller belopp som utfaller från tjänstegrupplivförsäkring. Sädan försäkring är enligt 104 ij tredje stycket FAL undantagen frän den nu gällande jämkningsregeln, i den män försäkringsbeloppet tillfaller make. sambo eller bröstarvinge. Undantaget har motiverats med att dessa försäkringar, som i allmänhet är grundade pä kollektivavtal, är avsedda alt tillgodose vissa bestämda behov - i första hand skydd för den försäkrades make eller sambo och underåriga barn - och att det skulle strida mot detta syfte atl tillåta lagloltsjämkning till förmån för vuxna barn (se prop. 1969: 124 s. 99, 150 och 156). Bestämmelsen har emellertid fått en utformning som också gör det möjligt för den försäkrade att låta hela beloppet tillfalla 1. ex. ett vuxet barn.

Jag föreslär inte nägot formellt undantag, motsvarande nuvarande tredje stycket i 104 §. Man torde dock kunna säga att del aldrig finns skäl att jämka en tjänslegrupplivförsäkring som sådan, om beloppet fördelas i enlighet med del standardförordnande för försäkringen som ingår i kollektivavtalet. Om den försäkrade har avvikit från denna ordning genom ett eget förordnande, blir bedömningen däremot densamma som vid annan försäkring. Och naturligtvis måste de belopp som utgår från tjänstegrupplivförsäkringen beaktas i helhetsbedömningen, om det finns fiera försäkringar.

När del gäller individuell försäkring, kan det ibland också finnas skäl att beakta hur premiebetalningen har varit ordnad och om försäkringen är förenad med något sparmoment eller är av ren riskkaraklär. En försäkring med sparmoment kräver högre premie än en ren riskförsäkring och medför alltså - typiskt setl - att ett större belopp dras bort frän den egentliga bobehållningen. Uppenbarligen ligger det närmare till hands att jämka ett förmånstagarförordnande till någon utomstående, om försäkringen har haft ett betydande sparmoment och premiebetalningen kanske dessutom har varit koncentrerad till en kortare tid före dödsfallet, än om det varil fråga om en ren riskförsäkring.

Det hittills sagda, som innebär att utfallande försäkringsbelopp skall hällas utanför bodelning och arvskifte efter försäkringstagaren, har avsett försäkring på försäkringstagarens eget liv. I fråga om försäkring på annans liv bör här beröras det specialfallet att försäkringen gäller på försäkringstagarens makes liv. När maken avlider och försäkringsbeloppet faller ut, skall även bodelning göras. Om det finns förmånstagare insatt, tillfaller beloppet denne utan att påverka bodelningen. Om äter förmånstagare saknas, kommer försäkringsbeloppet att utgöra en tillgång bland andra för försäkringstagaren. Liksom de sakkunniga anser jag alt det saknas tillräckliga skäl att undanta denna tillgång frän bodelning (se betänkandet s. 283). Om försäkringsbeloppet är stort i förhällande till tillgångarna i övrigt, kan den efterlevande maken utnyttja sin rätt enligt 12 kap. 2 § första stycket ÄktB att i bodelningen behälla sitt giftorättsgods som sin andel. I praktiken brukar försäkringar av detta slag ofta också ha gjorts till enskild egendom för försäkringstagaren.

106

Tredje stycket Prop. 1986/87:86

Innebörden av denna regel illustreras bäst med följande exempel, som har hämtats frän betänkandet (s. 469).

En man har lagil en kapitalförsäkring på 200 000 kr pä sill eget liv med i första hand sin make och i andra hand sina arvingar som förmånstagare. Försäkringen har ett återköpsvärde som uppgår lill 50 000 kr. Makarna ansöker om äktenskapsskillnad. Vid bodelningen visar det sig atl mannen utöver försäkringen har 20 000 kr och hustiun 10 000 kr. Mannen avlider emellertid innan bodelningen är klar och försäkringsbeloppet 200 000 kr tillfaller hans arvingar. Förmånstagarförordnandel till make har förfallit i och med ansökan om äktenskapsskillnad (jfr den nya lydelsen av 105 §). Vid bodelningen beaktas emellertid försäkringens återköpsvärde före dödsfallet, och den efterlevande makens andel uppgår till (20 000 + 50 000 -t- 10 000) : 2 = 40 000 kr. Vid bodelningen får hustrun sin egen egendom och mannens egendom vilken tillsammans uppgår till 30 000 kr. Resterande 10 000 kr fär arvingama avslå ur försäkringsbeloppet.

Som framgår blir del normall inte aktuellt att tillämpa denna regel pä rena riskförsäkringar, som saknar återköpsvärde. Del är därför inte nägon risk att, som antytts av en remissinstans, en tjänstegrupplivförsäkring dras in i en bodelning med den försäkrades tidigare make.

Fjärde stycket

1 stycket anges den särskilda preskriptionsfrisl som föresläs gälla för jämkningskrav enligt andra och tredje styckena. Bestämmelsen stämmer nära överens med 7 kap. 4 § andra stycket ÄB men skiljer sig från den regeln pä det sättet, all inte bara bouppteckning ulan även dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ÄB medför att eltårsfristen börjar löpa.

I samband med införandel av reglerna om dödsboanmälan diskuterades frågan om ett motsvarande tillägg till 7 kap. 4 § ÄB. Pä förslag av lagrådet lämnades lagrummet emellertid oförändrat. Lagrådet framhöll bl.a. att frågan om det förekommit någon sådan gäva som avses i paragrafen ofta inte kan klarläggas nöjaktigt utan att bouppteckning förrättas. Inte heller syntes man behöva befara nägon olägenhet av att rätten att väcka talan om nedsättning kvarstår under längre tid, eftersom varje dödsbodelägare som sä önskar kan fä till stånd en begränsning av liden genom alt påkalla bouppteckning (se prop. 1975/76:50 s 57, 79. 89-90 och 100-101).

Närmast motsatta synpunkter gör sig gällande i det betydligt mera praktiska fallet att en försäkring är den enda egentliga tillgången efter en avliden. Att bouppteckning görs torde sällan ha någon avgörande betydelse för möjligheten all utreda försäkringsförhållandena, och det framstår som angeläget att frågan om någon jämkning skall ske blir avgjord sä snabbi som möjligt även i de fall där bara dödsboanmälan görs. Om förmånstagaren skulle vara tvungen att påkalla (och ibland bekosta) bouppteckning för att fä säkerhet mot framtida jämkningskrav, skulle preskriptionsregeln mista en stor del av sitt värde.

Genom bestämmelsen att kravet skal! riktas mot förmånstagaren fram- 107

går också att försäkringsbolaget i stort setl slår utanför jämkningsfrägan. Prop. 1986/87:86 För närvarande anses bolaget ha en viss plikt att undersöka om det finns nägra anspråk enligl 104 § andra stycket, innan utbetalning till förmånstagaren görs (se Hellner, Försäkringsrätt, 1965, s. 623 med hänvisningar). Några sädana undersökningar kan inte anses påkallade i det nya system somjag föreslår, främst därför att jämkning i fortsättningen skall bli betydligt ovanligare än för närvarande.

Bara om bolaget av någon anledning har särskilda skäl att tro att det är aktuellt med ett jämkningskrav i det enskilda fallet, kan bolaget anses vara skyldigt att la till vara de jämkningsberättigades intressen genom att skjuta på utbetalningen till dess atl en uppgörelse har träffals eller genom atl sätta ned försäkringsbeloppet hos länsstyrelsen. Om bolaget betalar ut beloppet till förmånstagaren trots atl del känner till jämkningskravet och detta leder till att maken eller bröstarvingen i praktiken inte kan genomdriva sitt krav, riskerar bolaget att få ersätta den jämkningsberättigades förlust. Ett sådant anspråk mol bolaget är i och för sig inte beroende av att den berättigade har väckt talan mot förmånstagaren inom ettärsfrislen, men del torde i praktiken vara svårt för den berättigade att vinna en process mot bolaget om han eller hon inte först har gjort allt som är möjligt för atl fä ul sin rätt hos förmånstagaren.

105 §

Vid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår av omständigheterna, iakttagas följande:

Har försäkringstagaren betecknat sin make som förmånstagare. skall förordnandet gälla till förmån för den soni försäkringstagaren var gift med vid sin död. Förordnandet skall anses förfallet om mål om äktenskapsskiUnad mellan makarna då pågick.

Är försäkringstagarens barn insatta som förmånstagare, skall förordnandet gälla till förmån fot försäkringstagarens bröstarvingar. Försäkringsbeloppet skall fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt make och barn som förmånstagare, skall halva försäkringsbeloppet tillfalla maken och återstoden bröstarvingarna. Bröstarvingarnas andel skall fördelas mellan dem på det sätt sotn anges i föregående stycke. Efterlämnar försäkringstagaren bara make eUer bara bröstarvingar, tillfaller hela beloppet maken eller bröstarvingarna .

Är försäkringstagarens arvingar insatta som förmånstagare, skall försäkringsbeloppet fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

(Jfr 105 § i de sakkunnigas lagförslag 9)

Andra stycket

Efter förebild av nya 3 kap. 10 § och 11 kap. 8 § ÄB har här införts regeln
att ett förmånstagarförordnande til) make skall anses förfallet om makarna
låg i skilsmässa vid försäkringstagarens död - en regel som i praxis redan 108

anses gälla. Eftersom det i nägot sammanhang har ifrågasatts atl det Prop. 1986/87:86 nuvarande uttrycket "levde i äktenskap" skulle innebära att förordnandet upphör att gälla redan vid särlevnad på grund av söndring, har uttrycket bylls ut mol det enklare "var gift".

Tredje stycket

Ändringarna är enbarl språkliga.

Fjärde stycket

Stycket har justerats för att undanröja den ovisshet som för närvarande kan råda i de fall då försäkringen är försäkringstagarens enskilda egendom. Det anges nu uttryckligen att halva försäkringsbeloppet skall tillfalla maken och återstoden fördelas mellan bröstarvingarna. Justeringen behövs också på grund av de ändringar i arvsrätten somjag har föreslagit. Hänvisningen lill arvsrätten skulle annars innebära atl hela försäkringsbeloppet skulle tillfalla maken i det fallet att barnen är makarnas gemensamma (jfr nya 3 kap. I § ÄB). Den nya lydelsen gör det i sin lur nödvändigt med etl särskilt tillägg om det fallet att försäkringstagaren vid sin död har bara make eller bara bröstarvingar.

Femte stycket

De ändringar som har gjorts är enbarl språkliga, men med de ändrade arvsrältsliga regler somjag har föreslagit (se prop. 1986/87:1, avsnitt 2.5) får regeln naturligtvis delvis ocksä ett annat sakligt innehåll. Genom atl efterievande make enligl nya 3 kap. I § ÄB blir arvinge i betydligt fier fall än för närvarande, kommer ett förmånstagarförordnande till arvingar i motsvarande män oftare att syfta på make. Som fiera remissinstanser har påpekat kan den tolkningen vara oriktig, om förordnandet har gjorts före de nya reglernas ikraftträdande. Om en gift försäkringstagare som har bröstarvingar då har gjort förordnandet "arvingar", har han på ett markerat satt gäll förbi sin make. och tolkningsregeln bör då knappast tillämpas.

Å andra sidan är det i praktiken ovanligt att etl förordnande till arvingar gäller i första hand. Vanligen gäller förordnandet i andra hand, för den händelse ett förordnande lill l.ex. en namngiven person inte kan verkställas. Då kan man ofta anta att försäkringstagaren över huvud tagel inte har haft några speciella önskemål om hur försäkringsbeloppet skall fördelas i den situationen; huvudsaken är bara att det finns ett förordnande, så att inle fördelarna i fråga om utmälningsskydd och arvsskall går förlorade. Det behöver dä inte strida mol försäkringstagarens önskan att den efterievande maken fär del av beloppet, även om förordnandet har gjorts före de nya reglernas ikraftträdande. Eftersom del är fråga om en tolkningsregel, har jag inte funnit det nödvändigt med nägra särskilda övergångsbestämmelser för dessa fall.

Det är enligt min mening viktigt ati begreppet arvingar har samma 109

innebörd i FAL som i ÄB. En försäkringstagare som gör etl förordnande Prop. 1986/87:86 till arvingar bör kunna lita på att begreppet har den vedertagna innebörden. Man skulle snabbi förlora de fördelar som är förbundna med standardiserade uttryck i förordnandena, om den som ville tillgodose bara sina legala arvingar skulle vara tvungen att göra etl särskilt tillägg till sill förordnande för att markera delta.

1 enlighet härmed ger regeln i detta stycke inte möjlighet att tolka elt förordnande lill arvingar till förmån för universella testamentstagare till försäkringstagaren. Och om den som har förvärvat sin makes kvarlåtenskap med stöd av 3 kap. 1 § ÄB har gjort etl förmånstagarförordnande till arvingar, gäller förordnandet normalt inte till förmån för den först avlidna makens efterarvingar. Om den efterlevande maken saknar egna arvingar, kan det dock vara naturiigt att tolka förordnandet lill förmån för den först avlidna makens efterarvingar (jfr nya 3 kap. 8 § ÄB). Det kan naturligtvis även i andra fall vara möjligt atl tolka etl förordnande lill arvingar lill förmän för bäde testamentstagare och tidigare avliden makes efterarvingar, men det sker dä med utgångspunkt från det enskilda förordnandet och omständigheterna kring delta, inte med stöd av lagens tolkningsregel.

122 §

Bestämmelserna i 102-106 §§ om förmånstagare tillämpas också vid olycksfalls- och sjukförsäkring,

(Jfr 122 § i de sakkunnigas lagförslag 9)

Ändringen innebär att de nya jämkningsreglerna i 104 § andra och tredje styckena blir tillämpliga ocksä på olycksfalls- och sjukförsäkringar. Det är rimligt att bestämmelserna i 104 § andra stycket om livförsäkringsbelopp tillämpas ocksä på de ibland stora dödsfallsbelopp som kan utgå frän olycksfallsförsäkring. Däremot fär den speciella regeln i 104 § tredje stycket knappast någon betydelse, eftersom olycksfallsförsäkringar sällan har något värde som skall beaktas vid bodelning. För sjukförsäkringens del saknar dessa frågor över huvud taget praktisk betydelse för närvarande, eftersom sädan försäkring nästan aldrig medför rätt till något betydande försäkringsbelopp vid dödsfall.

4.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva (lagförslag 13)

6§'

I fråga om gåvor mellan makar gäller också bestämmelser i äktenskapsbalken.

Bestämmelser om utfästelse om gåva som inte får göras gällande under givarens livstid finns i ärvdabalken.

(Jfr lagförslag 12 i de sakkunnigas förslag)

1 första stycket har hänvisningen till gifterinälsbalken bylls mol en

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 1 10

hänvisning lill äktenskapsbalken. Ändringen i andra stycket är föranledd Prop. 1986/87:86 av alt de där avsedda bestämmelserna numera finns intagna i ärvdabalken.

4.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (lagförslag 14)

6§

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 S skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. tillstånd till äktenskap enligt 2 kap. 2 § äktenskapsbalken,

2. talan mot överförmyndares beslut.

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller lill fusion.

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd lill viss förvallningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken, lagen (1987:000) om samhors gemensamma hem eller föräldrabalken, och annars av minst tre och högst fyra lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare eller god man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap får handläggas av en tjänsteman som inle är lagfaren.

(Jfr lagförslag 14 i de sakkunniga förslag)

1 paragrafen regleras tingsrättens sanimansällning vid handläggning av domstolsärenden.

Liksom hittills skall nämndemän alllid medverka i ärenden om lillstånd till äktenskap, 1 andra ärenden enligt äktenskapslagstiflningen skall däremot enligl förslaget nämndemän medverka bara när ärendet är tvistigt eller del annars finns särskild anledning till del. Det finns inget skäl att nämndemän alltid skall delta i handläggningen av t.ex. ärenden enligl 7 kap. 8 § ÄktB om tillstånd till åtgärd beträffande den ena makens egendom, om inte den andra maken bestrider ansökan. Del är tillräckligt att domstolen har möjlighet att låla nämndemän medverka i icke tvistiga ärenden när "särskild anledning föreligger därtill".

Vidare har föreskrivits all nämndemän skall medverka vid handläggning av ärenden enligt sambolagen i de fall då sädana ärenden inte skall handläggas av en ensam lagfaren domare. Detta innebär att nämndemän skall medverka vid handläggning av ärenden enligl den lagen då ärendet är tvistigt eller dä det annars föreligger särskild anledning.

Ill

övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i lagen om Prop. 1986/87:86

handläggning av domstolsärenden

Denna lag träder i kraft den I januari 1971. Konungen kan dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla frän tidigare tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa underrätter.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, saml vid överläggning och omröstning i anslutning lill sådan handläggning skall äldre bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

Har underrätt mindre än tre ordinarie lagfarna domare, får rätten beträffande vissl ärende förordna all handläggning, som enligt 6 § i dess nya lydelse skall ske med tre eller fyra lagfarna domare, i stället skall ombesörjas av en lagfaren domare och nämndemän. 1 sådana fall skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tUlämpas.

(Bestämmelsen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär att en hänvisning till GB har bytts ut mot en hänvisning till motsvarande lagrum i ÄktB.

4.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (lagförslag 15)

41 §

Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente till-lätnpliga pä upphovsrätten. Avträds boet till förvaltning av boutredningsman, får denne itue utan dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket pä annat sätt än som förut har skett.

Upphovsmannen äger genom testamente, med bindande verkan även för efterlevande make och bröstarvingar, giva föreskrifter om rättens utövande eller bemyndiga annan att meddela dylika föreskrifter.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns föreskrifter om upphovsrättens övergäng vid upphovsmannens död.

1 fråga om rättigheter som är av personlig art gäller enligt 6 kap. I § andra stycket GB atl bestämmelserna om giftorätt skall tillämpas endast om de inte strider mol vad som särskilt gäller för rättigheten. En motsvarande bestämmelse finns i 10 kap. 3 § första stycket ÄklB. Upphovsrätt anses vara en sädan personlig rättighet som omfattas av dessa bestämmelser.

Enligt 41 § upphovsrättslagen skall emellertid reglerna om giftorätt, arv och testamente tillämpas pä upphovsrätten efter upphovsmannens död. Reglerna om giftorätt gäller alltså inte under upphovsmannens livstid men däremot efter hans död.

1 princip bör samma reglering gälla även i fortsättningen, och den före
slagna nya lydelsen är inle avsedd alt innebära någon saklig ändring.
Däremot har bestämmelsen fått en något tydligare utformning. 112

42 § Prop. 1986/87:86

Upphovsrätt må ej tagas i mät hos upphovsmannen själv eller hos någon, till vilken rätten övergått pä grund av bodelning, arv eller testamente. Samma lag vare beträffande manuskript, sä ock i fråga om exemplar av sådant konstverk som ej blivit utställt, utbjudet till salu eller eljest godkänt för offentliggörande.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen finns föreskrifter som inskränker möjligheten att utmäta upphovsrätt. Paragrafen har ändrats så att utmätningsförbudet kommer att gälla hos den till vilken rätten har övergått genom bodelning i stället för, som enligt paragrafens nuvarande lydelse, den till vilken rätten har övergått på grund av giftorätt. Detta innebär atl utmätningsförbudet kommer att gälla även dä det är fråga om enskild egendom som dragits in i bodelningen enligt 10 kap. 4 § ÄktB.

4.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag (lagförslag 16)

1 denna lag har ordet giftermålsbalken i 5 § bytts ut mot ordet äktenskapsbalken.

4.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar (lagförslag 17)

4§

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses ärligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordförande, av bankinspektionen, en av riksgäldsfullmäktige och tvä på ordinarie ombudsstämma. 1 samma ordning utses lika antal personliga suppleanter. Av de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer. Den andre pä ombudsstämma utsedde revisorn och hans suppleant skall äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbeläning.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteksföre-ning eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse fär ej vara revisor eller suppleant. Ej heller fär den vara revisor eller suppleant som är tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning lill styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos kassan åt vilken uppdragits att ombesöria bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller fär den vara revisor som är eller varit gift med eller sambo tiU sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp-eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon.

24 §

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper

skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer jämte suppleanter. 113

8 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 86

Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie för- Prop. 1986/87:86 eningsstämma väljer övriga revisorer och lika många suppleanter.

Den av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och erfarenhet av rörelse för faslighets- och tomträttsbelåning. Av de valda revisorerna bör en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer.

Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sädan tjänsteman hos föreningen, ät vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, fär ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller fär den vara revisor som är eller varit gift med eller sambo lill sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycket eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon.

(Paragraferna saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragraferna finns bestämmelser om jäv för revisorer. I två avseenden har de ändrats. Jäv föreligger således inle längre för den som är trolovad med i paragraferna angivna styrelseledamöter eller tjänstemän. Bakgrunden är att begreppet trolovad har utmönstrats ur äktenskapslagstiftningen. I stället har jäv införts för sambor till angivna befattningshavare.

Begreppet sambor har här den innebörd som det har i allmänt språkbruk, dvs. det omfattar samtliga fall då en kvinna och en man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (jfr prop. 1986/87:1 s. 394 och prop. 1986/87:7 s. 300).

Vidare har bestämmelserna om jäv pä grund av adoption tagits bort. Skälet till den ändringen är att det i föräldrabalken numera föreskrivs att adoptivbarn, vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tillägger släktskap eller svågeriag rättslig betydelse, skall anses som adoptantens barn (se 4 kap. 8 § föräldrabalken). 1 denna del är det alltså inte fråga om nägon ändring i sak.

4.18 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) (lagförslag 18)

12 kap. I §'

Fastigheter som har samma ägare och innehas med lika rätt får sammanläggas till en fastighet. En fastighet som är giftorättsgods får dock inte sammanläggas med en fastighet som är enskUd egendom.

Bestämmelserna i detta kapitel om fastighet som sammanlägges med annan gäller även del av faslighet som genom avstyckning eller klyvning utbrytes för sammanläggning.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafens första stycke anges att fastigheter som har samma ägare får sammanläggas till en fastighet, om fastigheterna innehas med lika rätt. Detta anses för närvarande innebära bl.a. att sammanläggning inte är tillåten om fastigheterna tillhör en gift person men inte innehas av honom

' Paragrafen har ulgåtl i propositionsförslaget. 114

med samma rätt i äktenskapet. Tvä fastigheter, av vilka den ena är enskild Prop. 1986/87:86 egendom och den andra är giflorättsgods, fär alltså inle sammanläggas (prop. 1969:128 s. B 718).

Det stämmer mindre väl överens med regelsystemet i ÄklB all ange att egendom innehas med viss rätt i äktenskapet. Därför har ett tillägg gjorts av den innebörden att en fastighet som är giftorättsgods inte får sammanläggas med en fastighet som är enskild egendom. Bestämmelsen om att fastigheterna skall innehas med lika räll kommer således i framliden endast att syfta pä andra förhållanden än de äktenskapsrättsliga.

I gällande rätt kan sammanläggning ske även av en fastighet som en make har som enskild egendom (med vissa inskränkningar) och en fastig-hel som samma make har som giftorältsgods. En förutsättning för det är att etl särskilt avtal ingås mellan makarna som gör hela den nybildade fastigheten till antingen enskild egendom eller giftorältsgods (se 12 kap. 2 §). Enligt äktenskapsbalkens regelsystem är del emellertid inte möjligt att förvandla giftorältsgods till enskild egendom och vice versa på annat sätt än genom äktenskapsförord (se 7 kap. 2 och 3 §§; jfr prop. 1986/87:1 s. 128). Om en make önskar åstadkomma en sammanläggning av en fastighet som är enskild egendom med en som är giftorältsgods, måste alltså den ena fastighetens egenskap av enskild egendom eller giftorättsgods först ändras genom ett äktenskapsförord. Det bör dä observeras atl detta lika litet som enligl gällande rätt (se 12 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen) kan ske med en fastighet som är enskild till följd av villkor vid gäva eller i testamente (jfr prop. 1986/87:1 s. 68 f). - Föreskrifterna i 2 §, som behandlas nedan, är i sin föreslagna nya lydelse över huvud taget inte tillämpliga i fråga om sammanläggning av fastigheter som har samma ägare ulan gäller bara när de i sammanläggningen ingående fastigheterna ägs av tvä makar.

2§'

Fastigheter som tillhör makar får sammanläggas om makarna genom avtal bestämmer att de skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten. Vardera makens andel skall utgöra hälften, om inte annat avtalas.

Vad som sägs i första stycket gäller även i fall då den ena makens fastighet är giftorättsgods och den andra makens fastighet är enskild egendom.

Avtal som avses i första stycket skall upprättas i skriftlig fortn och undertecknas av makarna. Om någon av dem är omyndig, skall också förmyndarens skriftliga medgivande inhämtas. Innefattar avtalet gåva, Jår sammanläggning ske bara otn gåvan har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

(Jfr lagförslag 16 i de sakkunnigas förslag)

I första stycket anges alt en fastighet som tillhör en make kan sammanläggas med en fastighet som tillhör den andra maken, om makarna genom avtal bestämmer all de skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten.

Enligl andra stycket kan t.ex. hustruns laslighcl vara enskild egendom

' Ändrad lydelse i proposilionsförslaget, 115

och mannens fastighet giftorättsgods. I så fall blir också hustruns andel i Prop. 1986/87:86 den nybildade fastigheten enskild egendom och mannens andel giftorättsgods. På grund av bestämmelsen i 1 § första stycket andra meningen är det däremot inte möjligt att sammanlägga t.ex. tvä fastigheter som tillhör mannen och en fastighet som tillhör hustrun, om en av mannens fastigheter är giftorättsgods och den andra enskild egendom.

Som framhållits, är det enligt äktenskapsbalkens regelsystem inle möjligt att förvandla giftorättsgods till enskild egendom och vice versa på annat sätt än genom ett äktenskapsförord. Förslaget lämnar därför inte någon möjlighet för makarna - såsom för närvarande - alt i sitt avtal ta in bestämmelser som t.ex. förvandlar den ena makens andel i den nybildade fastigheten frän giflorättsgods till enskild egendom. Vill makarna åstadkomma en sådan förändring, får de bestämma delta genom ett äktenskapsförord.

Som redan antytts innefattar avtal enligt förevarande paragraf ofta ett visst mätt av gåva; makarna bestämmer t. ex. att de skall äga hälften var av den nybildade fastigheten, trots att den ena makens fastighet är betydligt mera värd än den andra makens. I sä fall skall avtalet ha registrerats enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken innan sammanläggning fär ske. Visserligen kan ett gåvoavtal vara giltigt mellan makarna utan registrering (se 8 kap. 1 § ÄktB), men av ordningsskäl bör sammanläggning inle komma i fråga förrän avtalet har registrerats (jfr avsnitt 4.4 och 4.8 ovan samt 4.24 nedan).

En allmän förutsättning för att sammanläggning skall få ske är att avtalet mellan makarna är skriftligt och undertecknat av dem båda. Detta gäller även om en av makarna är omyndig. I så fall skall emellertid också förmyndarens skriftliga samtycke inhämtas. Bestämmelserna i 15 kap. 14 § tredje stycket föräldrabalken innebär att det praktiskt taget aldrig kan bli tal om avtal som innefattar gäva från den omyndiga maken.

För närvarande finns bestämmelser om registrering av makars avtal inför en fastighetsbildning i 23 § faslighetsbildningskungörelsen (1971:762). Lagändringen medför ett bebov av ändring även i kungörelsen.

4.19 Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) (lagförslag 19)

81 §

Byter märkt ren ägare, fär ommärkning till den nye ägarens märke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga rum medger det. Lämnas ej sådant medgivande, kan renens märke förses med avbrott för all skilja renen från andra renar med samma märke. För avbrottsmärkning fordras medgivande av styrelsen för den sameby där renen i fortsättningen skall hällas.

För ommärkning eller avbrotismärkning av ren som förvärvats pä annan grund än bodd/ung, arv eller testamente fordras dessutom överlåtarens samtycke.

Ommärkning eller avbrotismärkning fär ske endast i närvaro av den som
samebyns styrelse utser eller inför två vittnen. 116

Avbrottsmärke får behållas på ren högst tio är efter det styrelsens Prop. 1986/87:86 medgivande gavs.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns bestämmelser om märkning av renar i samband med byte av ägare. I andra stycket finns en föreskrift som innebär att överlåtarens samtycke krävs, utom vid vissa familjerättsliga fång, bl.a. giftorätt. Ändringen innebär att ordet giftorätt har bytts ut mot ordet bodelning. Bestämmelsen kommer därigenom atl omfatta även den situationen alt renar som är enskild egendom dras in i en bodelning. Däremot kan bestämmelserna inte bli tillämpliga i samboförhållanden, eftersom en bodelning mellan sambor bara kan avse deras gemensamma bostad och bohag.

4.20 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) (lagförslag 20)

11 §

Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. En kommun som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får ej vägras medlemskap. Ej heller fär den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10, 12 eller 37 § vägras medlemskap pä den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligl grunder som anges i stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, fär inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras atl maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till bostadsrältshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

I fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra styckena tillämpning endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar eller, om bostadsrätten avser bostadslägenhet, av sådana sambor på vilka lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem skall tillämpas. Vad som nu har sagts gäller ej, om annat har bestämis i stadgarna.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 denna paragraf regleras rätten för den som har förvärvat en bostadsrätt att inträda som medlem i bostadsrättsföreningen. Ändringen innebär att sambor vid förvärv av andel i bostadsrätt som avser bostadslägenhet jämställs med äkta makar (se tredje stycket).

I andra stycket finns särskilda bestämmelser för de fall då hela bostadsrätten har övergått till bostadsrättshavarens make. Samma bestämmelser gäller när bostadsrätten till en bostadslägenhet har övergått till någon "bostadsrältshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom", ett uttryck som kan omfatta samboförhåUanden både inom och utanför sambolagens tillämpningsområde.

Med bostadslägenhet avses enligt 2 § Qärde stycket lägenhet som är 117

avsedd att helt eller till icke oväsentlig del användas som bostad. Med mitt Prop. 1986/87:86 förslag är reglerna om rätt att bli medlem i bostadsrättsförening alltså utformade så att samma regler som gäller för makar kommer att gälla för sambor i fråga om rätt till bostad som är gemensamt hem enligt sambolagen.

4.21 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) (lagförslag 21)

Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01) har i betänkandet (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen lagt fram etl förslag lill ny rättshjälpslagstiftning som för närvarande övervägs i justitiedeparlementel. En lagrådsremiss beräknas bli framlagd nägon gång under förslå halvåret 1987. Vidare har riksdagen nyligen fattat beslut om ny lydelse av 8 § rättshjälpslagen med anledning av att Sverige ansluter sig till 1980 års Haagkonvention om internationell rättshjälp (se prop. 1985/86:161, JuU 1986/87:2, rskr 18, SFS 1986:1041). Den nya lydelsen av 8 S kan inle börja gälla förrän konventionen träder i kraft för Sveriges del, och riksdagen har därför uppdragit ål regeringen att bestämma när lagändringen skall träda i kraft. Det förslag till ny lydelse av 8 § som läggs fram i förevarande ärende föratsätter att den på konventionen grundade ändringen träder i kraft senast den I januari 1988. Skulle del visa sig att sä inte kan väntas bli fallet, får en annan lagteknisk lösning övervägas.

8§

Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om ej skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga förhållanden eller omständigheterna i övrigt,

4. i fråga om anspråk som överiätits till den rättssökande, om överläteisen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration,

b.för upprättande av äktenskapsförord, leslaiyiente eUer gåvohandling,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägen
het, vari anspråket stöder sig pä väsentligen likartad grund, har avgjorts
slutiigt,

8. ägaren av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller nägot annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten,

9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

1 fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och

normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rätts- Prop. 1986/87:86 hjälp ej skall beviljas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna atl medborgare i en viss främmande stat och den som, utan all vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän rättshjälp,

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Första stycket punkt 6 i dess nuvarande lydelse föreslås bli upphävd, eftersom institutet boskillnad inte finns med i ÄktB. Boskillnaden har visserligen delvis ersatts med en möjlighet för makarna att förrätta bodelning under äktenskapet (9 kap. 1 § andra stycket ÄktB). En sädan bodelning förutsätter emellertid atl makarna är överens bäde om att de skall göra bodelning och om hur denna skall göras. Nägot behov av allmän rättshjälp kan alltså knappast finnas i dessa fall.

1 den nya punkt 6 upptas den redan gällande regeln om att allmän rättshjälp inte får beviljas för upprättande av äktenskapsförord eller testamente (jfr nuvarande punkt 5). Dessutom föresläs att allmän rättshjälp inte fär beviljas för upprättande av gävohandling. Bakgrunden är följande.

Enligl nuvarande lydelse får -illmän rättshjälp som sagt inte beviljas för upprättande av äktenskapsförord. Enligt GB görs gåvor mellan makar genom äktenskapsförord (se 8 kap. 2 §). ÄktB innebär att äktenskapsförord endast används för atl bestämma om egendom skall vara enskild eller giftorättsgods (se 7 kap. 2 och 3 §§ ÄktB).

Om rättshjälpslagen inte ändras kommer således allmän rättshjälp att kunna beviljas i angelägenheter där rättshjälp nu inte ges, nämligen vid gåvor mellan makar. En sådan utvidgning av området för den allmänna rättshjälpen kan inte anses motiverad i nuvarande statsfinansiella läge. Ett alternativ är givetvis att frän den allmänna rättshjälpen undanta just angelägenheter som gäller gåvor mellan makar. Det kan dock ifrågasättas om det finns några bärande skäl att i rättshjälpslagstiftningen särbehandla gåvor mellan makar. Jag har därför stannat för en lösning som innebär att allmän rättshjälp över huvudtaget inle skall beviljas för att upprätta gävo-handlingar; förslaget står i överensstämmelse med att allmän rättshjälp inle lämnas för upprättande av testamente.

Jag vill framhålla att detta inte innebär att det allmännas stöd vid gåvotransaklioner upphör. Möjligheten att få allmän rättshjälp kvarstår nämligen i sådana rättsliga angelägenheter som gäller gåvor och avser andra åtgärder än endast upprättande av gåvohandlingar, l.ex. talan i domstol. Möjligheten kvarstår ocksä att enligt reglerna i 46-48 §§ rättshjälpslagen få stöd inom rättshjälpsformen rådgivning. Det innebär atl den som vill ha hjälp med upprättande av gävohandlingar eller på annat sätt i samband med gåvotransaklioner kan få rådgivning av en advokat eller biträdande jurist pä advokatbyrå under högst en timme. Det allmännas stöd kommer alltså att kvarstå i sådana angelägenheter där det är motiverat.

119

9§' Prop. 1986/87:86

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnadema i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rätissökande eller hans ställföreträdare och för värdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,

5. avgift som utgår för ansökan enligt expeditionskungörelsens
(1964:618) avgiftslista, avdelning II, samt särskild avgift som skall betalas
enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,

6. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad,

8. medling enligl 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I punkt 2 har gjorts en ändring som har samband med all krigsrätterna avskaffas den I juni 1987 (jfr SFS 1986:657).

I andra stycket punkt 7 har angetts att som den räiissökandes kostnad för rättshjälpen anses kostnad för bodelningsförrättare som har förordnats av domstol alt verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Bakgrunden lill ändringen är alt institutet boskillnad har utmönstrats och att begreppet skiftesman har ersatts av begreppet bodelningsförrättare (se prop. 1986/87:1 s. 219).

16 §

Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 §, beviljas av advokat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägenheten avser

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget, 120

äktenskapsskillnad pp. 1986/87:86

underhållsbidrag till make eller barn

faderskap till barn

vårdnad

umgänge.

1. om den rättssökande är dödsbo,

2. om den rättssökande är bosatt utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller pä annat sätt behandlas utom riket.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär att bestämmelsen om att bl.a. advokat får bevilja allmän rättshjälp i vissa mål om boskillnad har tagits bort. Den är föranledd av att institutet boskillnad har utmönstrats.

19 §

Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader enligt 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även biträdes-ersättning för tiden efter det att ansökan om rättshjälp kommit in till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma gäller biträdeskostnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om arbetet har varit av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts utan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller även i fråga om ersättning till bodelningsförrättare.

1 fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i stället för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör en kostnad för rättshjälpen.

22 §

Biträde, bodelningsförrättare och medlare har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall ocksä tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid som har lagts ned pä uppdraget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet atl bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger särskilda skäl, fär ersättningen jämkas.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol av dom
stolen. Ersättning lill biträde i annat fall och till bodelningsförrättare
fastställes av rällshjälpsnämnden. Ersättning till medlare fastslälles av
domstolen. 121

23 § Prop. 1986/87:86

Biträde fär ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket. I fråga om ersättning lill bodeliungsförrätiare och till medlare skall vad som har sagts nu äga motsvarande tillämpning.

25 §

I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bosiadsdomstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rättshjälpsnämnden om utredning. Ulan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer bodelningsförrättare.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt lill ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastställes ersättningen av domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsnämnden.

31 §

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning utom beträffande ersättning för ränta. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas alt utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten ålägga den andra maken att betala staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rältshjälpsavgift skulle ha varit lägre än hälften av rättshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock begränsas lill vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inle åläggas om del med hänsyn till omständigheterna annars är obilligl.

Har bodelningsförrättare förordnats och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden med motsvarande tillämpning av andra stycket besluta om kostnaderna för bodelningsförrättaren och för utredning som denne har föranstaltat om. Beslutet om ersättningsskyldighet fär verkställas enligt vad som är föreskrivet om allmän domstols dom.

Om den räiissökandes rättshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje styckena överstiger rätlshjälpskostnaderna, skall den rättssökande berättigas att få tillbaka den överskjutande delen.

SkaU i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet åläggas för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

(Paragraferna saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringarna i 19, 22, 23, 25 och 31 §§ innebär alt begreppet skiftesman
har ersatts av begreppet bodelningsförrättare (jfr vad som sagts vid 9 §). 122

4.22 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176) Prop. 1986/87:86
(lagförslag 22)

33 §

Skjulvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om

1. tillstånd som medför rätt alt inneha vapnet har återkallats utan att egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller bodelning har avslagits,

4. domstol har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är berättigad därtill, ej skall förklaras förverkat eller åklagaren i ett sådant fall har beslutat att ej föra talan om förverkande.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen finns regler om inlösen av skjulvapen och därtill hörande ammunition. I enlighet med språkbruket i ÄktB har vad som i den nuvarande lydelsen sägs om "förvärv pä grund av giftorätt" i förslaget bytts ut mot "förvärv genom bodelning". Härigenom har bestämmelsen ocksä gjorts tillämplig på de fall då enskild egendom dras in i en bodelning mellan makar.

Däremot blir bestämmelserna inte tillämpliga i samboförhållanden, eftersom en bodelning mellan sambor bara kan avse deras gemensamma bostad och bohag.

4.23 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
(lagförslag 23)

4 kap. 4.6.5

Lagutskottei skall bereda ärenden rörande äktenskaps-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter till föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör annat utskotts beredning. Det skall vidare bereda ärenden som gäller försäk-ringsavialsräti, bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, konkursrätt, internationell privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privaträttslig beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd samt exekutionsväsendet.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 denna bestämmelse anges vilka ärenden lagutskottei skall bereda. Ändringen innebär att ordet giftermålsbalken har bytts ut mot ordet äktenskapsbalken.

123

4.24 Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1974:342) Prop. 1986/87:86

(lagförslag 24)

9 kap.

4 §'

Bergmästaren skall förklara anmälan utan verkan, om

1. fångeshandlingen inte har företetts,

2. tiUstånd till förvärvet inle erhålUts när sådant krävs enligt lagen
(1982:618) om utländska jörvärv av fast egendom m. m., eller

3. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inle har regi
strerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.

I annat fall skall han snarast anteckna anmälningen i gruvregistret.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag)

Ändringen innebär alt bergmästaren vid gåva mellan makar av inmul-ningsrält och rätt till utmål skall förklara anmälningen utan verkan om gävan inte har registrerats enligt bestämmelserna i 16 kap. ÄktB. Paragrafen har också arbetats om redaktionellt.

Ändringen är föranledd av den nya regleringen i ÄktB av gåvor mellan makar. För att en gåva mellan makar av inmutningsrätt eller rätt till utmål skall bli skyddad mot givarens borgenärer, skall det krävas både att gåvan registreras enligt ÄktB och att förvärvet anmäls hos bergmästaren (se 9 kap. 5 § gruvlagen; jfr prop. 1986/87:1 s. 73 f samt avsnitt 4.4 och 4.8 ovan). Som framgår av lagtexten måste registreringen enligt ÄktB ske/öre anmälan till bergmästaren.

4.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer (lagförslag 25)

2§

När bouppteckning har skett efter en avliden, får efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutör ansöka om kallelse pä den avlidnes okända borgenärer. Var den avlidne gift, fär kallelse sökas även pä den efterlevande makens okända borgenärer.

Bestämmelserna i första stycket om efterlevande make gäller också en sådan efterlevande sambo som avses i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem, om denne har begärt att bodelning skall förrättas enligt 5 § samma lag .

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen finns bestämmelser om kallelse pä okända borgenärer när bouppteckning har skett efter en avliden.

Ändringen innebär att efterievande sambo fär rätt att i vissa fall ansöka om kallelse pä okända borgenärer. 1 ett nytt andra stycke föreskrivs nämligen att paragrafens bestämmelser om efterievande make gäller för efterlevande sambo när denne har begärt bodelning enligt 5 § sambolagen, dvs. bodelning av sambornas gemensamma bostad och bohag.

' Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 124

3§ Prop. 1986/87:86

När ansökan om äktenskapsskillnad eller anmälan enligl 9 kap. I § andra stycket äktenskapsbalken har gjorts, får vardera maken ansöka om kallelse på egna eller andra makens okända borgenärer.

Kallelse pä okända borgenärer får också sökas av förmyndaren, när nägon har förklarats omyndig.

(Paragrafen saknar moisvarighet i de sakkunnigas förslag)

För närvarande fär makar ansöka om kallelse på sina okända borgenärer när boskillnad har beviljats och när det har dömts till äktenskapsskillnad mellan makarna, alltså vid de tillfällen då det enligt GB skall förrättas bodelning. Den nya lydelsen av paragrafen bygger på samma tanke, dvs. att kallelse pä borgenärerna skall kunna ske inför en förestående bodelning. De föreslagna ändringarna är påkallade av att ÄktB har delvis andra regler än GB om när bodelning skall ske.

När det gäller bodelning vid äktenskapsskillnad innebär 9 kap. 4 § ÄktB atl makarna inte behöver avvakta domen på äktenskapsskillnad, utan bodelningen kan göras medan skillnadsmålet pågår. 1 enlighet härmed bör rätten att fä kallelse pä borgenärerna inträda redan när talan om äktenskapsskillnad väcks.

Institutet boskillnad motsvaras i ÄktB av möjligheten att förrätta bodelning under äktenskapet. Förutsättningen för att kallelse pä borgenärerna skall utfärdas bör i del fallet vara att makarna enligt 9 kap. I § andra stycket ÄktB har anmält till domstolen att de tänker göra bodelning.

4.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt (lagförslag 26)

Hembud sker hos hyresnämnden genom skriftlig anmälan av fastighetsägaren. Fastighetsägaren skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en överlåtelse behövs makes samtycke enligt äktenskapsbalken, skall makens samtycke ges till avtalsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall hyresnämnden förelägga fastighetsägaren att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer fastighetsägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag dä brislen avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inle föreläggandet, får hembudet avvisas.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

I paragrafen har en hänvisning lill GB ändrats till alt avse ÄktB. Lagen
gäller bara hyresfastigheter som innehåller minst fem lägenheter. Den kan
alltså knappast bli tillämplig pä nägon fastighet som utgör sambors gemen
samma bostad enligt 2 § sambolagen. Nägon regel om samtycke av sambo
behövs därför inle. 125

Andra stycket överensstämmer med den lydelse av paragrafen som Prop. 1986/87:86 föresläs i prop. 1986/87:37.

4.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället (lagförslag 27)

8§

Hembud sker hos artendenämnden genom skriftlig anmälan av jordägaren. Jordägare skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om del för en överlåtelse behövs makes samtycke enligl äktenskapsbalken, skall makens samtycke ges lill avtalsförslaget.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall arrendenämnden förelägga jordägaren atl avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer jordägaren föreläggandel, anses hembud ha skett den dag dä brislen avhjälptes. Efterkommer jordägaren inle föreläggandet, fär hembudet avvisas.

(Paragrafen saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag)

1 paragrafen har en hänvisning till GB ändrats lill att avse ÄktB.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

3. lagom ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i jordabalken,

5. lag om ändring i brottsbalken,

6. lag om ändring i rättegångsbalken,

7. lag om ändring i utsökningsbalken,

8. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l),

9. lag om ändring i lagen (1904:26 s. I) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

10. lagom ändring i lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt,

11. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

13. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gäva,

14. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

15. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag.

17. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, 126

10. lagom ändring i fastighelsbildningslagen (1970:988). Prop. 1986/87:86

11. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),

12. lag om ändring i bosiadsrättslagen (1971:479),

13. lagom ändring i rätlshjälpslagen (1972:429),

14. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

15. lag om ändring i riksdagsordningen,

16. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

17. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse pä okända borgenärer,

18. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,

19. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

127

Lagrådet Prop. 1986/87:86

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-01-29

Närvarande: justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Voss, justitierådet Broomé.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 december 1986 har regeringen pä hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i jordabalken.

5. lagom ändring i brottsbalken,

6. lag om ändring i rättegångsbalken,

7. lag om ändring i utsökningsbalken,

8. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. I),

9. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

10. lag om ändring i lagen (1904:48 s. I) om samäganderält,

11. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

13. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva,

14. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

15. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhällsbidrag,

17. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

18. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

19. lagom ändring i rennäringslagen (1971:437),

20. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

21. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

22. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

23. lag om ändring i riksdagsordningen,

24. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

25. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse pä okända borgenärer.

26. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt,

27. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans
Jacobson och — såvitt angär förslaget om ändringar i brottsbalken - av po

hovrättsassessorn Lena Berke.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Förslaget till lag om införande av äktenskapsbalken Prop. 1986/87:86

Lagrådet:

Enligt 2 § skall vid ÄklB:s ikraftträdande GB upphöra all gälla, dock med den begränsning som följer av Äktp.

Departementschefen har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) utvecklat vissa synpunkter på frågan vilka övergångsprinciper som bör gälla. Huvudregeln anges böra vara att ÄktB i sin helhet skall bli tillämplig omedelbart. Del görs dock ett tillägg av innebörd att man även pä del familjerättsliga området bör beakta de skäl som ligger bakom den annars inom civilrätten gällande grundsatsen att en ny lag inte bör ges tillämpning på rättsförhållanden som uppkommit före lagens ikraftträdande.

Del nu anförda utgör bakgrunden till de i paragrafen omnämnda begränsningarna i vad avser upphävandet av GB. Lagens senare paragrafer syftar till atl precisera i vad män undantag skall gälla.

När det gäller att bestämma undantagens räckvidd gjorde familjelagssakkunniga i sitt betänkande (s. 431) nägot mer utförliga uttalanden, innebärande följande. Vid utformningen av övergångsbestämmelserna hade de sakkunniga tagit viss hänsyn till om del alls var sannolikt att problem kunde uppstå. Uteslutas kunde inte alt oförutsedda svårigheter kunde framträda i enstaka och säregna fall. Enligl de sakkunniga borde svårigheterna dock kunna lösas pä ett rimligt sätt, förutsatt att man inte anlägger ett alltför formellt betraktelsesätt utan ser till de principer som övriga regler för övergången ger uttryck ät.

De sakkunnigas tanke var uppenbariigen att övergängsproblem av undantagsnatur borde kunna lösas genom att i rättstillämpningen hänsyn skulle tagas till de allmänna grundsatser på vilka övergångsregleringen vilar, dvs. att ÄktB i princip skall slå igenom när det gäller egentlig omstrukturering av äklenskapsrätten men att - när hinder inte möter frän den synpunkten - avtal och andra rättshandlingar som förekommit under äldre rätts tid skall bedömas utifrån det rättsläge som gällde när rättshandlingen företogs. Departementschefens uttalanden synes ej vara att uppfatta såsom ett avståndstagande från detta synsätt.

Lagrådet anser sig i princip kunna godtaga en sådan uppläggning i fråga om övergängsproblematiken. Vissa preciseringar synes dock vara av värde för att närmare klargöra hur rättshandlingar som tillkommit under äldre rätts tid skall vara att bedöma efter ÄktB:s ikraftträdande.

Några situationer som lagrådet företrädesvis finner värda alt diskutera är följande.

En naturlig princip synes vara att avtal och andra rättshandlingar, som förekommit under GB:s lid och som enligt dess regler var ogiltiga men som inte skulle vara ogiltiga enligt ÄklB:s regler, inte tar åt sig giltighet i och med ÄktB:s ikraftträdande. En sådan princip får anses ligga i 8 § som gäller det fallet att en make förfogat över sin egendom utan den andra makens samtycke; underförstått ligger väl däri också all del måste vara fråga om etl bevittnat samtycke där sådant nu krävs.

Ett i viss män parallellt fall är följande. En make ger - utan äktenskaps
förord - under GB;s tid till sin hustru en gåva bestående av exempelvis ett 129

9 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 86

antal värdepapper, varvid inte är fråga om sedvanlig skänk eller bespa- Prop. 1986/87:86 ringsöverföring. Hustrun placerar värdepapperna i ett bankfack som hon ensam disponerar över. En sådan gåva skulle vara ulan verkan enligt GB, men skulle enligt ÄktB få gUtighel makarna emellan. Enbart ÄktB:s ikraftträdande bör inte rimligen ge gåvan giltighet makarna emellan (nägot som kan få betydelse i händelse av elt arvsfall). En sak för sig är att en rättshandling som lillgåll pä nu beskrivet sätt kan bli giltig såsom gåva, även sakrätlsligt, om såsom en tillkommande rättshandling vederböriig gåvohandling inges för registrering efter ÄktB:s ikraftträdande (10 § första stycket Äktp). 1 en del fall kan gävan sannolikt också komma att anses bli giltig mellan makarna någon tid efter ikraftträdandet genom att maken inte har återkrävt egendomen.

Fall kan vidare förekomma dä fråga är om att en rättshandling är giltig enligt GB men ej enligl ÄktB. GB medger att, sedan en make fäll egendom i gåva, testamente eller arv med förbehåll att egendomen skall vara enskild, makarna genom äktenskapsförord kan göra substitut för sådan egendom till giflorättsgods (8 kap. I § första stycket, jämfört med 6 kap. 8 § 3 GB). Motsvarande möjlighet står inte öppen enligt ÄktB (7 kap. 3 § första stycket). Del kan inle vara rimligt att uppfatta ny lag sä att dess bestämmelser skulle förvandla viss egendom från giftorättsgods till den ursprungliga mollagarens enskilda egendom. Nägon särskild bestämmelse i ämnei kan ej anses behövlig.

Ett besläktat problem uppkommer, när det gäller föravtal inför bodelning, vilka enligt GB ansetts kunna ingås muntligen men enligt ÄktB kräver skriftlig form (9 kap. 13 §). Departementschefen har behandlat spörsmålet i specialmotiveringen till 11 § första stycket Äktp. Han utgår därvid frän att etl äldre, muntligt föravtal föriorar sin giltighet i och med ÄktB:s ikraftträdande, när fråga är om en bodelning enligt ÄktB:s regler. Det bör med hänsyn till föravtalets nära samband med själva bodelningen kunna godtas all ståndpunkten inte har kommit till öppet uttryck i Äktp. Saken har också, allmänt setl, en högst begränsad räckvidd såsom framgår av departementschefens synpunkter. Lagrådet finner därför inte skäl till invändningar i denna del.

Kontentan av del anförda är alt lagrådet med dessa uttalanden godtar att Äktp:s reglering beträffande övergångsfrågorna tar sikte pä de mest betydelsefulla spörsmålen och överlåter ät rättstillämpningen att finna lösningar på sådana mer särpräglade fall som må uppkomma.

Enligt 8 S skall äldre bestämmelser angående rådighetsinskränkningar till-
lämpas övergångsvis. I kommentaren till paragrafen sägs att enligt GB
rådighetsinskränkningarna - fram till dess att bodelning har ägt rum -
gäller även egendom som en make har förvärvat efter det att talan om
äktenskapsskillnad har väckts. Uttalandet är alltför kategoriskt. Rådig
hetsinskränkningarna enligt 6 kap. 4 och 5 §§ GB avser endast giftorätts-
gods. Och av 11 kap. 6 § GB framgår all egendom som en make förvärvar
efter det all talan om äktenskapsskillnad har väckts skall vara hans enskil- 130

da, om del döms lill äktenskapsskillnad eller make avlider under tid dä Prop. 1986/87:86 målel är anhängigt, ulan all frågan om äktenskapsskillnad har förfallit. Detsamma gäller, om det döms till boskillnad pä talan som har väckts under tid som nu har angetts. Efter äktenskapsskillnaden, dödsfallel respektive boskillnaden är maken alliså beträffande sådan egendom som nu är i fråga inle bunden av rådighetsinskränkningarna i 6 kap. 4 och 5 §§ GB.

15-17 §§

Av motiveringen lill 15 § framgår att syftet är att de nya reglerna i 7 kap. 4-9 §§ ÄklB om rådighetsinskränkningar fullt ut skall bli tillämpliga på äktenskap som har ingåtts före år 1921 (bortsett från vissa övergängssitua-tioner). Detta avses bli resultatet av föreskriften i förevarande 15 § andra meningen om all de hänvisningar lill GB. som lagen om införande av nya giftermålsbalken innehåller, i forlsällningen skall gälla motsvarande bestämmelser i ÄklB. 1 5 § 6 mom. lagen om införande av nya giftermålsbalken finns myckel rikligt en hänvisning till bestämmelserna i 6 kap. 4-6 §§ GB, vilka nu har ersatts av 7 kap. 4-9 §§ ÄktB. Denna hänvisning omfattar emellertid enligl ordalagen endast samfälld egendom; för etl speciellt fall inkluderas dock också enskild egendom. Med detta sammanhänger atl reglerna om rådighetsinskränkningar i 6 kap. 4-6 §§ GB blott gäller giftorältsgods. De nya bestämmelserna i 7 kap. 4-9 §§ ÄktB, däremot, är i betydande grad tillämpliga ocksä pä enskild egendom. För all det skall stå klart alt dessa nya bestämmelser - som tillika ersätter motsvarande reglering i 1959 års lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad - efter sitt innehåll skall tillämpas också i fråga om egendom som är enskild i äktenskap ingångna före år 1921, bör ett förtydligande tillägg göras lill förevarande 15 §. Det kan ske genom att till paragrafen fogas en tredje mening av innehåll som framgår nedan.

1 16 § ges för de äldre äktenskapens del särskilda bestämmelser om överlagande av makarnas gemensamma bostad och bohag. Det framgår emellertid inle klart av paragrafens utformning att bestämmelserna avser just de äldre äktenskapen; jfr 15 och 17 §§, där det uttryckligen anges att bestämmelserna avser äktenskap som ingåtts före är 1921. För tydlighets skull bör del speciella tillämpningsområdet markeras även i förevarande 16 S. Det kan ske t.ex. genom att paragrafens första stycke inleds "Då sådant skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker ...".

Enligl 16 § tredje stycket skall vissa bestämmelser i ÄklB tillämpas på övertagandel. Hänvisningen till II kap. 7 § bör enligl lagrådets mening kunna ulgå; bestämmelserna i den paragrafen har knappast nägon självständig betydelse för övertagandet. Även hänvisningen till 11 kap. 8 § tredje stycket ÄktB bör ulgå. Innebörden av del angivna stycket är all efter den ena makens död övertaganderätten gäller bara till förmän för den efterlevande maken. Stycket är emellertid laglekniskt utformat som en begränsning av giltigheten av första stycket i samma paragraf, och första stycket gäller över huvud lagel inle för de äldre äktenskapen. Hänvisningen bör alltså ersättas med en direkt regel för dessa äktenskap.

I 16 § Qärde stycket anges alt paragrafens bestämmelser inte skall tilläm- 131

pas i sädana fall som avses i 11 § första stycket, dvs. när talan om Prop. 1986/87:86 äktenskapsskillnad har väckts eller den ena maken har avlidit före ikraftträdandet. En regel av samma innebörd som den i fjärde stycket behövs emellertid också i fråga om 17 §. För att upprepning skall undvikas, kan 16 § fjärde stycket ersättas med en för 16 och 17 §§ gemensam regel i en ny 18 S (se nedan). 1 denna bör positivt anges atl äldre bestämmelser är atl tillämpa i stället för reglerna i 16 och 17 §§.

Enligt 17 § skall vissa av ÄktB:s bestämmelser rörande bodelning tillämpas ocksä på äktenskap som har ingåtts före år 1921. Uppräkningen i paragrafen bör kompletteras med de bestämmelser i ÄktB som gäller formen för bodelning (9 kap. 5 §) respektive bodelning genom bodelningsförrättare (17 kap.). (Jfr för gällande rätts del övergångsbestämmelsen till lagen (1933:316) om ändring i giftermålsbalken.)

Som nämndes vid föregående paragraf bör vidare lillämpningsomrädet begränsas på det viset, att äldre bestämmelser i stället för de nya skall tillämpas vid skifte som sker med anledning av alt talan om äktenskapsskillnad väckts eller den ena maken avlidit före ikraftträdandet. Lagrådet föreslår a» en bestämmelse av den innebörden las upp i en ny 18 §.

Sammantaget föreslär lagrådet att de särskilda bestämmelserna om äktenskap som har ingåtts före är 1921 skall utformas pä följande sätt.

"15 §

Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall fortfarande gälla för äktenskap som har ingåtts före är 1921, om inte annat sägs i det följande. 1 de fall då det i den lagen anges att föreskrifter i nya giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas. Bestämmelserna i 7 kap. 4-9 §§ äktenskapsbalken skall därvid tillämpas ocksä till . den del de avser enskild egendom.

16 §

Då sådant skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker, skall den make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad ha rätt att få denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta dock inte om egendomen har tillfallit denne genom gåva, arv eller testamente med villkor att den skall tillhöra maken enskilt. En förutsättning för att en make skall fä överta en bostad som tillhör den andra maken är vidare att ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även makarnas gemensamma bohag.

Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad och bohag gäller 7 kap. 4 § äktenskapsbalken. 1 övrigt tillämpas pä övertagandel II kap. 8 § andra stycket och 10 § äktenskapsbalken. Vad som sägs i 11 kap. 10 § om giflorättsgods skall i stället avse det samfällda boet.

När den ena maken är död, gäller rätten till övertagande endast till
förmån för den efterlevande maken. 132

17 § Prop. 1986/87:86

Bestämmelsen i 9 kap. 5 § äktenskapsbalken om bodelnings form saml

bestämmelserna i 10 kap. 3 §, 11 kap, 5 §, 13 kap, 5 § och 17 kap. samma

balk skall tillämpas även på äktenskap som har ingåtts före år 1921. Vad

som sägs i dessa bestämmelser om bodelning skall i stället avse skifte av

makarnas bo, och vad som sägs om giftorältsgods skall avse den egendom

som skall skiftas.

18 §

I fall som avses i 11 § första stycket tillämpas äldre bestämmelser i stället för bestämmelserna i 16 och 17 §§."

Förslaget till lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem

Lagrådet:

1 motiveringen uppmärksammas att 1973 års lag om ogifta samboendes gemensamma bostad i visst typfall - det gäller fritidsbostad - kräver sambons samtycke för förfogande, medan nägot sådant krav inle finns enligl sambolagen. Den föreslagna övergångsregleringen sägs ha den innebörden att den äldre rådighetsinskränkningen inle i beslående samboförhällanden kan åberopas efter ikraftträdandet ens i fråga om etl förfogande före denna tidpunkt.

Denna lösning avviker från den som i motsvarande läge beträffande makars förfoganden framgår av 8 § Äktp (se uttalande i remissprotokollet under denna paragraO, Här följs principen atl giltigheten av en rättshandling bedöms efter den lag som gällde dä rättshandlingen företogs. (Jfr

lagrådets yttrande under rubriken lill Äktp.) Det är också uppenbart atl ■ -

denna princip avses bli tillämpad när en sambo före ikraftträdandet har företagit en rättshandling som var "fri" enligl äldre rätt men som enligt sambolagen fordrar andra partens samtycke - en med hänsyn till innehållet i sambolagen ej opraktisk situation. Något sakskäl för alt i del omvända läget - då alltså sambolagen lämnar den förfogande större handlingsfrihet - ge den nya lagen tillbakaverkande kraft har inte åberopats i remissprotokollet.

Det är vidare tvivelaktigt, om den föreslagna lagtexten ger täckning för
den åsyftade tillämpningen i övergångsfallen. Utan alt gå närmare in på
delta vill lagrådet framhålla att det ligger närmast till hands alt, såvitt gäller
samlyckesfallen, uppfatta lagförslagets första mening sä, att sambolagen
blir tillämplig (endast) på förfoganden som en sambo gör efter ikraftträdan
det (lät vara även i samboförhållanden som har etablerats dessförinnan).
Denna läsart bör enligt lagrådets mening fasthållas. Den bör bekräftas och
kompletteras genom etl tillägg till tredje meningen enligt vilket samtyckes-
frågan fortfarande skall bedömas enligl 1973 års lag när förfogandet har ägt
rum före ikraftträdandet (jfr 8 § Äktp). Detta innebär att en rådighetsin- 133

skränkning kan göras gällande efter ikraftträdandet också i de enstaka fall Prop. 1986/87:86 dä kravet pä samtycke inte längre har nägon motsvarighet i sambolagen.

Med stöd av det sagda vill lagrådet föreslå all lagens tredje mening fär denna lydelse: "Den gamla lagen skall dock fortfarande tillämpas, när samboförhållandel har upphört före ikraftträdandet och när fråga är om giltigheten av elt förfogande ulan samtycke över egendom före ikraftträdandet."

Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Lagrådet:

12 kap. I §

Del föreslagna nya fjärde stycket bestämmer innebörden av begreppet sambor, varhelst del förekommer i balken. En bestämmelse av sådan allmän karaktär bör emellertid av lagtekniska skäl inte placeras i elt kapitel som i övrigt behandlar bara en speciell form av nyttjanderätt - låt vara en viktig sådan. Emellertid behövs preciseringen bara för vissa av bestämmelserna i 12 kap.; när begreppet sambor förekommer i 20 och 22 kap., framgår begränsningen till sädana samboförhållanden som avses i sambolagen av texten i övrigt. Med hänsyn härtill och till att det är svårt att finna en naturlig plats för den föreslagna allmänna regeln föreslår lagrådet att fjärde stycket i förevarande paragraf begränsas till att avse vad som föreskrivs "i detta kapitel".

Inskjutandet av del nya fjärde stycket torde för övrigt göra det nödvändigt med en ändring i 12 kap. 70 § andra stycket, där det för närvarande hänvisas till I § femte stycket. Hänvisningen bör i stället avse sjätte stycket.

47 §

Enligl specialmotiveringen har paragrafen anpassats till de nya reglema om makars och sambors gemensamma bostad. Anpassningen har skett så att i lagtexten sambo har jämställts med make. Samtidigt föresläs att 48 § upphävs. Enligl den paragrafen gäller bestämmelserna i 47 § om make även i fråga om den som enligl 1973 års lag om ogifta samboendes gemensamma bostad har rätt att vid upplösningen av samlevnaden överta hyresrätten.

1973 års lag reglerar rättsförhållandet mellan de båda samboende, när hyresrätten till deras gemensamma bostad innehas av den ene. Vid upplösning av samlevnaden fär enligt bestämmelserna i I § den andre överta hyresrätten, om han bäst behöver bostaden och det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om de samboende inle har eller har haft gemensamma barn, fordras dock synnerliga skäl för övertagandel.

Bestämmelserna i 12 kap. 47 och 48 §§ jordabalken innebär atl en sam
boende som med stöd av 1973 års lag har rätt att överta hyresrätten frän
den andre eller dennes dödsbo ocksä gentemot hyresvärden har rätt att
överta hyresrätten och fä hyresavtalet förlängt för egen del. om hyresvär
den skäligen kan låta sig nöja med honom eller henne som hyresgäst. Om 134

föratsättningar för övertagande enligt 1973 års lag inte föreligger, är hyres- Prop. 1986/87:86 värden däremot inte skyldig att gå med pä en övergäng av hyresrätten, även om den samboende som begär övergängen skäligen bör godtas som hyresgäst (jfr prop. 1973:23 s. 164-165 och 172-173).

Regleringen av övertaganderätten i 16 § första stycket sambolagen, när bostaden inte ingår i bodelning, överensstämmer i sak med I § 1973 års lag. Genom att förslaget till 47 § saknar hänvisning till övertaganderätten enligt 16 § sambolagen kommer en sambo, i motsats till vad som nu gäller, att fä rätt gentemot hyresvärden atl överta hyresrätten, även om förutsättningar för övertagande enligt 16 § sambolagen inte föreligger.

Denna ändring i rättsförhållandet mellan en sambo och hyresvärden till den lägenhet som utgör sambornas gemensamma bostad torde inte sakna praktisk betydelse, framför alll inte i de fall dä den sambo som innehar hyresrätten eller dennes dödsbo inte har rätt till förlängning av hyresavtalet. Lagrådet, som inte har nägon erinran mol alt en sambos rätt att överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen del utvidgas pä detta sätt, har likväl velat fästa uppmärksamheten pä förhållandet.

Övergångsbestämmelserna

Under punkt 2 har i remissförslaget tagits upp övergångsbestämmelser till ändringarna i 12 kap. Dessa bestämmelser bör enligt lagrådets mening omarbetas. Det förhällandet atl talan om äktenskapsskillnad har väckts före ikraftträdandet eller att ena maken har dött dessförinnan synes inte bli av betydelse i övergängshänseende och föranleder alltså inte någon reglering. Att ett samboförhållande har upphört före eller efter ikraftträdandet torde böra tillmätas vikt i övergångshänseende endast vid tillämpning av 33 §. Ä andra sidan är det motiverat all ange att kapitlets bestämmelser i nya lydelsen - som ger sambor en något starkare ställning än för närvarande - är tillämpliga oberoende av att hyresavtalet har kommit lill före ikraftträdandet. I övrigt behövs endast en regel som bevarar giltigheten av nu gällande föreskrifter i 33 § beträffande skiften i äktenskap, ingångna före är 1921, och bodelningar med anledning av boskillnad, i den män sädana avtal aktualiseras efter ikraftträdandet.

Följande lydelse föresläs:

"2. Föreskrifterna i 12 kap. i deras nya lydelse tillämpas även i fråga om hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Föreskrifterna i 12 kap. 33 § skall tillämpas i sin äldre lydelse dels i fråga om bodelning med anledning av boskillnad samt skifte med anledning av boskillnad eller äktenskapsskillnad, dels i fall då ett samboförhållande har upphört före ikraftträdandet."

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Lagrådet:

8 kap.

13 §

Av specialmotiveringen till paragrafen framgår, all man i remissförslaget

velat undvika den nu förekommande begreppsbestämningen "den som i 135

första svågeriag lika nära är" (dvs. sädana svågerlagsförhällanden mellan Prop. 1986/87:86 den brottslige och målsäganden i vilka den ene är gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led eller med den andres syskon).

1 remissförslaget har därför under första stycket 2, såvitt nu är i fråga, medtagits endast "svåger eller svägerska", varvid åsyftas gärningsmannens syskons make, gärningsmannens makes syskon och make till gärningsmannens makes syskon (den sistnämnda anförvantsrelalionen är en utvidgning i förhållande till gällande rätt). Svågerlag i rätt upp- eller nedstigande led (svärföräldrar, svärsöner, svärdöttrar saml styvföräldrar och styvbarn m.fi.) lämnas alltså utanför den nämnda punkten 2, men avsett torde vara att de skall kunna inbegripas under punkten 3 i samma stycke.

Det måste betvivlas att det föreligger behov av den föreslagna, i huvudsak språkliga ändringen. Det är nämligen här fråga om en föreskrift som skall tillämpas av åklagarna, och dessa kan knappast förutsättas ha svårigheter att inse vilka svågerlagsförhällanden som föreskriften i gällande rätt åsyftar. 1 alll fall synes del klart att l.ex. svärföräldrar och styvbarn förtjänar atl normalt ses som mer närstående än svåger och svägerska. Och föreskriften bör naturligen byggas upp i enlighet med det synsättet. Anses en modernisering önskvärd, synes den därför i stället lämpligen böra ske pä följande sätt: "2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågeriag, syskon, svåger eller svägerska eller".

En tilläggssynpunkl är följande. 1 anslutning lill första stycket 3 betonas i specialmotiveringen att tillämplighet av punkten är avsedd att kunna förekomma i fall där det föreligger en nära eller djup känslomässig relation. Då denna punkt är tillkommen efter förebild av 4 kap. 12 § RB bör uppmärksammas vad som uttalades under förarbetena till sistnämnda lagrum (se NJA 11 1973 s. 330 ff). 1 enlighet med de dä gjorda uttalandena bör fasthällas att det skall vara fråga om cnfamiljemässig relation.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Lagrådet:

10 kap. 9§

Förslå stycket i remissförslaget har utformats så, att läsaren möjligen kan fä intrycket atl regeln i tredje meningen om arvsforum endast gäller för det fall att det är en make eller sambo som har avlidit; denna begränsning är givetvis inte åsyftad. En bättre redigering erhålls enligt lagrådets mening, om bestämmelsen om arvsforum tas upp i ett eget, första stycke i paragrafen.

Följs detta förslag, kommer reglerna om rätt domstol för bodelningstvis
ler alt bilda ett andra stycke. Beskrivningen av parterna i en sådan tvist när
ena maken eller sambon har dött är inte helt rättvisande; mot den efterle
vande kan stå arvingar och universella testamentstagare (se 9 kap. 5 §
ÄklB och 14 § sambolagen). Det torde emellertid vara tillräckligt att utsäga
att när någon av makarna eller samborna har avlidit en bodelningstvist
skall tas upp vid den dödes allmänna tvistemälsforum. Den avfaltning som 136

lagrådet föreslår innebär alt tvisten skall tas upp vid detta forum även när Prop. 1986/87:86 dödsfallet har inträffat efter del all talan om äktenskapsskillnad har väckts - inräknat dödsfall efter skillnadsdomen - eller efter det att samborna har flyttat från varandra.

Uppdelningen av remissförslagets första stycke pä två kräver en följdändring i påföljande stycke i paragrafen.

Med hänvisning till det sagda föreslår lagrådet att de två första styckena ersätts av tre stycken med följande lydelse:

"Tvist om arv eller testamente skall tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem avlidit, skall en bodelningstvist tas upp av den rätt där den döde hade att svara i tvistemål i allmänhet.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första eller andra stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Lagrådet:

19 §

1 andra stycket karakteriseras för närvarande förhållandel bl.a. mellan "äkta makar" som "egendomsgemenskap". Stycket har kvarstått oförändrat sedan lagens tillkomst och syftade då såvitt gäller makar på den egendomsordning som rådde enligt äldre giftermålsbalken (och som gäller i ett antal ännu bestående äktenskap frän tiden före år 1921). Beteckningen egendomsgemenskap passar däremot inte på rättsförhållandet mellan makar vare sig enligt GB eller ÄktB. Inte heller låter det sig sägas att det - till följd av sambolagens reglering - råder "egendomsgemenskap" mellan sambor.

Skall 19 § ha en hänvisning till de allmänna reglerna om makars och sambors egendomsordning, bör alltså andra stycket få en annan upptakt än den nuvarande. Lämpligen kan det inledas med orden "Beträffande egendomsförhållanden som rör" (makar, sambor, delägare i oskiftat dödsbo, etc).

Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Lagrådet:

I yttrande den 26 november 1986 över remiss med förslag till konkurslag
berörde lagrådet under 3 kap. 5 § bestämmelsen att gäldenären och hans
familj eller annan underhällsberättigad under viss förutsällning äger utfå
nödvändigt underhåll frän konkursboet under närmare beskriven tids
rymd. Av del remitterade förslagel till konkurslag framgick att den bestäm
melsen inle skall gälla efter gäldenärens dödsfall utan i stället 18 kap. 5 § 137

andra stycket ärvdabalken (ÄB) skall vinna tillämpning. Lagrådet påpe- Prop. 1986/87:86

kade atl nämnda lagrum i ÄB bara avser efterlevande make och oförsörjda

barn, varför efterlevande sambo står utanför ÄB-regleringen. En sambo

får dock anses höra till "den efterlevandes familj". Lagrådet ansåg att

saken borde uppmärksammas under arbetet med följdändringar till den nya

lagstiftningen om äktenskapsbalk m.m.

Lagrådet vill erinra om del sålunda gjorda påpekandet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Lagrådet:

104 §

I slutet av specialmotiveringen till paragrafens fjärde stycke behandlas den situationen att elt försäkringsbolag betalar ut försäkringsbeloppet till en förmånstagare trots att det hos bolaget finns kännedom om ett krav på jämkning enligt 104 § andra stycket FAL till förmän för make eller bröstarvinge. Det sägs att bolaget då riskerar att få ersätta den jämkningsberättigades förlust. Också andra formuleringar i sammanhanget tyder på alt departementschefen har anlagt ett skadeslåndsrättsligt betraktelsesätt. Detta torde emellertid ha mindre fog för sig. Frågan gäller, i vilka fall bolaget med befriande verkan kan betala lill förmånstagaren. Denna verkan har inte en betalning som görs i ond tro med avseende pä jämknings-anspråket. I ett sådant läge blir bolaget pliktigt atl till den jämkningsberät-tigade maken eller bröstarvingen utge det belopp som är dennes. Maken respektive bröstarvingen behöver därvid inte först visa att han inte har möjlighet all driva in sin del av försäkringsbeloppet frän den obehörigt gynnade förmånstagaren. Vad som har sagts nu fär anses följa av allmänna principer om en gäldenärs betalningsansvar när det finns konkurrerande belalningsanspräk.

Angående den närmare innebörden av den goda tro som kan medföra att försäkringsbolaget med befriande verkan kan betala till förmånstagaren -fastän det visar sig att ett befogat jämkningsanspräk förelåg - framgår av departementschefens uttalanden att försäkringsbolaget inle kan anses skyldigt atl undersöka om det finns nägot jämkningsanspräk enligt 104 § FAL. Till detta kan läggas att, om bolaget har fått kännedom om ett jämkningskrav, en utbetalning till förmånstagaren som kommer i konflikt med kravet kan anses ha skett i god tro endast om kravet med hänsyn till de omständigheter som åberopades lill stöd för detta framstod som klart ogrundat.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva

Lagrådet:

6§

1936 års lag har till ämne att reglera utfästelser om gåva. Med hänsyn

härtill finns det inte anledning atl i förevarande paragraf ge annan hän vis- 138

ning än en erinran om att i sådant ämne finns en bestämmelse i ÄktB, Prop. 1986/87:86 nämligen 8 kap. 2 §.

Med hänsyn till del anförda synes 6 § med fördel kunna ges en utformning som närmare anknyter till nu gällande lydelse eller följande:

"Om utfästelse av en make att under äktenskapet ge den andra maken en gåva gäller 8 kap. 2 § äktenskapsbalken.

Bestämmelser om - - - i ärvdabalken."

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Lagrådet:

12 kap, I och 2 §§

I specialmotiveringen till I § uttalas att det synsätt som ligger bakom de nuvarande bestämmelserna i 1 och 2 §§, nämligen att en gift person kan inneha en fastighet med viss rätt i äktenskapet, stämmer mindre väl överens med regelsystemet i ÄktB, Därför föreslås ett tillägg till 1 § första stycket som avses innebära alt bestämmelsen om att fastigheterna skall innehas med lika rätt inte skall syfta pä äktenskapsrättsliga förhållanden.

Lagrådet vill för sin del ifrågasätta om det finns tillräckligt fog för det förda resonemanget. Från praktisk synpunkt är det emellertid en vinst att i klartext ange att fast egendom som är giftorättsgods inte i en makes hand får sammanläggas med enskild egendom. Den terminologiska frågan kan lämnas därhän, om bestämmelsen placeras som etl första stycke i 2 §, som därmed exklusivt behandlar samtliga äktenskapsrättsliga sammanläggningsfrågor. Förslaget innebär att I § inte behöver ändras.

Med den föreslagna bestämmelsen bör det inte uppslå någon tvekan om att två fastigheter som är en makes enskilda egendom kan sammanläggas, även om deras karaktär av enskild egendom har uppstått pä olika sätt; den ena är det pä grund av äktenskapsförord och den andra till följd av ett gåvo- eller testamentsvillkor. Från saklig synpunkt kunde visserligen ifrågasättas lämpligheten av en sådan sammanläggning. För de olika kategorierna enskild egendom gäller nämligen skilda regler, och dessa skillnader ökar genom regleringen i ÄktB (se 7 kap. 3 och 5 §§, 10 kap. 4 § och 11 kap. 8 §). Osäkerhet kan uppstå om vilka regler som skall gälla i fråga om en fastighet som har bildats av delar som var för sig utgjorde olika slags enskild egendom. De äktenskapsrättsliga tillämpningsproblemen - som i viss mån kan uppkomma även enligt gällande rätt - torde emellertid i praktiken fä aktualitet mycket sällan, och de torde inte vara allvarligare än atl de kan bemästras i rättstillämpningen. Betänkligheterna mot att tillåta sammanläggning bör alltså kunna fä vika.

De i remissen föreslagna ändringarna i 2 § synes motiverade företrädes
vis av att man har velat fä bort den nuvarande konstruktionen att sådant
avtal som avses i paragrafen skulle fä tjäna som något sorts äktenskapsför
ord. Ändringar i makarnas inbördes förmögenhetsförhållanden av relevans
för sammanläggningen skall, är tanken, följa allmänna regler om äkten
skapsförord respektive registrering av gäva. Ehuru man härigenom går 139

föriustig en del av smidigheten i nuvarande ordning, vill lagrådet inte Prop. 1986/87:86 motsätta sig den föreslagna nyordningen.

Frän denna utgångspunkt behövs i 2 § inga ytterligare bestämmelser -utöver den i del föregående föreslagna - om sammanläggningen av fastigheter som båda tillhör ena maken (härmed är att jämställa fastigheter som båda makarna äger till lika delar). Som anges i remissprolokollet i specialmoliveringen till 1 § kommer elt förenhelligande äktenskapsförord att erfordras innan en make för egen del kan få sammanläggning av en fastig-hel som är hans giflorättsgods med en fastighet som är hans enskilda egendom.

Vad paragrafen i övrigt skall reglera är alltså det fallet att fasligheter som ägs av makarna var för sig skall läggas samman. 1 några hänseenden förordar lagrådet här ändringar i förhällande till remissförslaget.

Till en börian bör sålunda väljas en formulering som ger vid handen all bestämmelserna tar sikte på att en fastighet tillhör den ena maken och en annan fastighet den andra maken. Härmed är att jämställa atl fastigheterna tillhör dem tillsammans med olika andelar.

Det naturliga och redigaste torde regelmässigt vara alt man söker uppnå att vardera makens andel i den nybildade fastigheten skall utgöra hälften, men något starkare behov av en bestämmelse om detta synes inte föreligga.

Den grundsats som har kommit till uttryck i del av lagrådet föreslagna inledande stycket i paragrafen bör tillämpas ocksä när tvä makar vill ha sina fastigheter sammanlagda. På vardera sidan måste tillses atl andelen i den nybildade fastigheten blir homogen i fråga om egendomsnaturen. Härför kan alltså behövas äktenskapsförord. Nägot hinder föreligger inle att en makes andel blir giflorättsgods och den andres enskild egendom. En bestämmelse som ger uttryck för det sagda ersätter andra stycket i remissförslaget.

Det avtal som det med den nya uppläggningen av bestämmelserna är fråga om är av förmögenhelsrättslig art. Några särskilda bestämmelser med tanke pa makes omyndighet behövs därför inle; den omyndige företräds av sin förmyndare (jfr prop. 1986/87:1 s. 129). En annan sak är att ett supplerande äktenskapsförord givetvis följer reglerna i 7 kap. 3 § andra stycket ÄklB. Det torde vara tillräckligt atl i förevarande paragraf utsäga att makarna skall träffa skriftligt avtal. Det anförda leder fram till följande lagtextförslag frän lagrådets sida.

"2§

En fastighet som ägs av nägon som är gift och är dennes giflorättsgods fär inte sammanläggas med en fastighet som är samma makes enskilda egendom.

Fastigheter som tillhör makar var för sig fär sammanläggas, om makarna
träffar skriftligt avtal om att äga var sin bestämda andel i den nybildade
fasligheten och om vardera makens andel i sin helhet kommer att utgöra
den makens giflorättsgods eller enskilda egendom. Innefattar avtalet gäva, 140

får sammanläggning ske bara om avtalet har regisirerats enligt 16 kap. Prop. 1986/87:86 äktenskapsbalken."

Övergångsbestämmelserna

Lagrådets förslag i fråga om 12 kap. 2 § synes inte medföra något behov av ändring i remissförslagets punkt 2. Däremot behövs en övergångsbestämmelse för de fall då ett avtal har upprättats i äktenskapsförordets form före ikraftträdandet men sammanläggningen ännu inte har genomförts. Om ett sådant avtal förlorar sin verkan vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande, skulle kanske en stor del av sammanläggningsförfarandet behöva göras om. Principen alt giltigheten av avtal som ingåtts enligl äldre bestämmelser inte skall påverkas av äklenskapsräiiens förändring bör gälla även i delta sammanhang. Lagrådet föreslår därför all övergångsbestämmelserna kompletteras med en tredje punkt av följande lydelse.

"3. Bestämmelserna i 12 kap. 2 § skall tillämpas i sin äldre lydelse, om sådant avtal som avses i den lydelsen har träffals före ikraftträdandet."

Övriga förslag

Lagrådet:

Förslagen lämnas utan erinran.

141

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:86

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1987

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 4 december 1986) över förslag till

1. lag om införande av äktenskapsbalken,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i jordabalken.

5. lag om ändring i brottsbalken,

6. lag om ändring i rättegångsbalken,

7. lag om ändring i utsökningsbalken,

8. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. I). .

9. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

10. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

11. lagom ändring i konkurslagen (1921:225),

12. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

13. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva.

14. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

15. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga verk,

16. lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag,

17. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

18. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

19. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

20. lag om ändring i bostadsrältslagen (1971:479),

21. lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429),

22. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176), 142

10. lagom ändring i riksdagsordningen, Prop. 1986/87:86

11. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

12. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

13. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,

14. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit uppläggningen av den föreslagna lagstiftningen. Flertalet lagförslag lämnas utan erinran. Beträffande övriga lagförslag har lagrådet på en del punkter lagt fram ändringsförslag. Jag biträder dessa förslag.

Särskilt i anslutning till Äktp har lagrådet också gjort uttalanden om hur man bör se pä vissa praktiska situationer m.m. Jag ansluter mig till vad lagrådet sålunda har uttalat.

En punkt i lagrådets yttrande bör dock las upp särskilt. I anslutning till förslaget om ändring i konkurslagen (1921:225) erinrar lagrådet om ett uttalande som gjordes under lagrädsgranskningen av förslaget till ny konkurslag (se numera prop. 1986/87:90). Lagrådet påpekade där att en sambo lill en konkursgäldenär kan vara berättigad till visst underhäll frän konkursboet om gäldenären lever men att nägon sädan rätt inte föreligger efter gäldenärens död (se 3 kap. 5 § förslagel till konkurslag och 18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken). Lagrådet uttalade samtidigt att saken borde uppmärksammas under arbetet med följdlagsliflningen lill äktenskapsbalken.

Jag har övervägt denna fråga men kommit fram till att nägon lagändring inte bör göras. Mitt ställningstagande grundar sig på den principinslällning i fråga om inriktningen av sambolagstiflningen somjag har redovisat tidigare (se prop. 1986/87:1 s. 40 och avsnitt 2.4 i den nu aktuella lagrådsremissen). Denna innebär att lagstiftningen om sambor bör begränsas till sädana områden där det föreligger ett påtagligt behov av stöd för den svagare parten i ett samboförhällande. Nägra allmänna regler om underhållsskyldighet mellan sambor har inle ansetts påkallade, och enligt min mening finns det inte heller skäl atl införa särskilda regler för den nu diskuterade situationen.

I fråga om konkurslagstiftningen förordar jag dock en lagteknisk ändring i förhällande till lagrädsremissen.

Regeringen har den 5 februari 1987 beslutat atl förelägga riksdagen det
nyss nämnda förslaget till ny konkurslag (prop. 1986/87:90). Den nya lagen
föresläs träda i kraft den 1 januari 1988, alltså samtidigt med ÄktB och
följdlagsliflningen till den. Det förslag till ändring i reglerna om återvinning
av bodelning som skall läggas fram i förevarande lagstiftningsärende bör
därför avse 4 kap. 7 § i den nya konkurslagen. Nägon särskild övergängs
reglering behövs inte, eftersom det framgår direkt av lagtexten att det nya
andra stycket i paragrafen kan tillämpas bara när bodelning har skett enligt
äktenskapsbalkens bestämmelser. Den nya regeln kan alltså inte bli aktu
ell, om bodelning sker därtor all talan om äktenskapsskillnad har väckts 143

eller någon av makarna har avlidit före ikraftträdandet (jfr 11 § första Prop. 1986/87:86 stycket Äktp).

Utöver vad som föranleds av lagrådets yttrande vill jag ta upp en särskild fråga, som gäller rättshjälpslagen (1972:429).

1 9 § andra stycket rätlshjälpslagen anges vilka av den rättssökandes kostnader som skall anses som kostnader för rättshjälpen. 1 det remitterade förslagel till ändring i den bestämmelsen anges i punkt 7 som en sädan kostnad den rättssökandes kostnad för bodelningsförrättare som har förordnals all verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Bestämmelsen bör utvidgas till att avse även bodelningsförrättare som skall verkställa bodelning mellan sambor, när bodelningen görs av annan anledning än att den ena sambon har avlidit (jfr 20 § sambolagen).

Härutöver bör vissa redaktionella jämkningar göras i de remitterade lagförslagen.

2 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

144

Bilaga I Prop. 1986/87:86

De sakkunnigas lagförslag 2, 4-12 och 14-17

2. Förslag till

Lag om infSrande av äktenskapsbalkai

1 § Den nu antagna äktenskapsbalken samt denna lag träder i kraft den

2 § Genom äktenskapsbalken upphävs med den begränsning som följer av denna lag:

giftermålsbalken i Sveriges rikes lag,

lagen (1959:157) med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, samt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

3 § Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i den nya balken eller i denna lag, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

4 § Vad i övergångsbestämmelser till lagen (1978:854) om ändring i giftermålsbalken, imder nummer 2-8, är föreskrivet om giltigheten av äldre bestämmelser skall alltjämt gälla.

5 § Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin endom utan den andra makens samtycke, gäller äldre lag i fråga om åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander kan väckas.

6 § Har egendom som avses i 7 kap. 6 § äktenskapsbalken förvärvats före ikraftträdandet och skall den enligt äldre lag anses tillhöra antingen förvärva ren ensam eller makama tillsammans med olika ande lar, skall detta alltjämt gälla, om det med hänsyn till makamas ekonomiska förhållanden och den tid som har förflutit inte är oskäligt. Vad nu sagts om makar gäller också sambor.

7 § Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord tagits in i rättens protokoll, får efter ikraftträdandet icke åberopasatt rätten ej varbehörigenligt äldre lag.

8 § Ulan hinder av att en gåvohandling har upprättats före ikraftträdandet får gåvan registreras enligt äktenskapsbalken eller, i fall då den avser fast egendom eller tomträtt, lagfaras eller inskrivas.

9 § Har en gåva som enligt äldre lag krävt äktenskapsförord skett före ikraftträdandet, skall i fråga om den andra makens ansvar för givarens skuld äldre lag alltjämt gälla. Har talan om sådant ansvar ej väckts inom ett år från ikraftträdandet eller om den först efter ikraftträdandet blev gällande mot borgenärerna, inom ett år därefter, är rätten till talan förlorad,

10 § I fråga om verkan av dom på boskillnad eller hemskillnad tillämpas

äldre lag. Detta skall dock ej gälla hemskillnad som har förfallit genom att ..,

makama har flyttat samman.

11 § Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller den Prop. 1986/87: 86
ena maken avlidit, gäller vad äldre lag innehåller om bodelning.

Vardera maken har dock rätt att, när ett mål om äktenskapsskillnad pågår, begära att bodelning skall förrättas genast. Om verkan av en sådan bodelning, när målel icke leder lill äktenskapsskillnad, gäller 13 kap. 3 § äktenskapsbalken.

Trots att en bodelning skall förrättas enligt äldre lag gäller vad äktenskapsbalken innehåller om bodelningens form, om bodelningsförrättare och om klander av bodelning,

12 § Har i mål eller ärende vid domstol rättegången inletts före ikraftträdandet, skall den behandlas enligt äldre lag.

13 § Vad i 19 kap. sägs om sambors bostad och bohag är icke tillämpligt, om samlevnaden har upplösts före ikraftträdandet. I fråga om rätten att fa överta hyres- eller bostadsrätt gäller då äldre lag.

14 § Har makama ingått äktenskap föreden I januari 1921. äralltjämt den äldre giftermålsbalken tillämplig på makamas förmögenhetsförhållanden i den utsträckning som framgår av lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken, dock med de ändrade hänvisningar som följer av denna lag. Dessutom skall följande gälla:

1, Då skifte sker av makamas bo, skall den make som bäst behöver ,
bostaden ha rätt atl få denna, även om den är den andra makens enskilda
egendom. Detta gäller dock endast om det även med hänsyn till omständig
heterna i övrigt kan anses skäligt. Vad nu sagts om bostaden skall också gälla
bohaget. Om vad som avses med bostad och bohag, om avräkning och om
övriga villkor för tillämpning av bestämmelsen gäller vad i 7 kap. I § samt 11
kap. 7 och 8 §§ äktenskapsbalken och i 11 § första stycket denna lag är
fönsskrivet för bodelning.

2. Bestämmelsema i 10 kap. 4 §, 11 kap. 4 § andra stycket såvitt det angår
förskott på arv, 12 kap. 3 § andra stycket och 13 kap. 6 § äktenskapsbalken
samt 11 §tnedje stycket denna lag skalljämvälgällaitillämpliga delar. Vaddar
sägs om bodelning skall i stället avse skifte av makamas bo.

146

Skall av annan anledning än döds-faU bodelning ske för omyndig, vare förmyndaren plikdg att tillse, att bouppteckning förrättas så snart ske kan, samt att därefter ofördröjligen ingiva avskrift av bouppteckningen till överförmyndaren. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, må avskrift lämnas endast i erforderliga delar.

Varder dödsbo, däri omyndig äger del, ej skiftat inom sex månader från det bouppteckningförrrättades, skaU förmyndaren, där ej avtal träffats om sammanlevnad i oskiftat bo, inom nämnda tid till överförmyndaren avgiva redogörelse för det hinder som mött för skifte, och vare förmyndaren pliktig att därefter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan sägs slutes, avgiva sådan redogörelse var sjätte månad, där ej överförmyndaren bestämmer annan tid.

Slutes för omyndig delägare / dödsboavtal om sammanlevnad i oskiftat bo, vare förmyndaren pliktig att före den 15 februari vaqe år till överförmyndaren avlämna årsuppgift angående boet, upptagande den behållna inkomsten under föregående år samt

Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för en omyndig, är förmyndaren skykiig att tillse, att bouppteckning förrättas så snart det kan ske, samt att därefter ofördröjligen (ngeavskriftavbouppteckningen till överförmyndaren. Är bouppteckningen vidlyftig, kan avskrift lämnas i erforderliga delar.

9§

Har eu dödsbo med omyndig delägare ej skifuits inom sex månader från det bouppteckningen förrättades och har ej avtal träffats om gemensam förvaltning av delägarna, skaU förmyndaren inom nämnda tid till överförmyndaren avge redogörelse för det hinder som mött för skifte. Förmyndaren är skyldig att därefter, intill dess skifte sker eller avtal om gemensam förvaltning sluts, avge sådan redogörelse var sjätte månad, om ej överförmyndaren bestämmer annan tid.

Träffas för omyndig delägare avtal om gemensam förvaltning är förmyndaren skyldig atl före den 15 februari varie år till överförmyndaren avlämna årsuppgift angående boet, upptagande den behållna inkomsten under föregående år samt en

149

När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första gången tillfaller underårig. skall förmyndaren inom en månad därefter till överförmyndaren ingiva förteckning över egendomen. Varder den som uppnått myndig ålder förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom tre månader från det förmyndarskapet inskrevs, till överförmyndaren ingiva förteckning över den omyndiges egendom vid tiden för omyndighetsförklaringen.

Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteckning över denna egendom ingivas till överförmyndaren inom en månad därefter.

Är det andel i oskiftal bo som tillfallit omyndig, skall forteckning, varom ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det bodelning eller skifte skett.

När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första gängen tillfaller den underårige, skall förmyndaren inom en månad därefter inge förteckning över egendomen till överförmyndaren. Blir den som uppnått myndig ålder förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom tre månader från det förmynderska-pet inskrevs, till överförmyndaren /ngf förteckning över den omyndiges egendom vid tiden för omyndighetsförklaringen.

Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit egendom som skall stå under förmyndarens förvalming, skall förteckning över denna egendom inges till överförmyndaren inom en månad därefter.

Har andel i dödsbo eller annat bo tillfallit den omyndige. skäW förteckningen inges först inom en månad efter det bodelning eller skifte skett.

Har förmyndaren eller dennes make och den omyndige del i oskiftat dödsbo, skall god man av rätten förordnas all vårda den omyndiges räU i boet vid boulredningen samt vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om förvaltningen av dödsboet. Även i annat faU skaU god man förordnas om sådan rättshandling skall företas, vid vilken förmyndaren enligt 13 kap. 2 § inte har räU atl företräda den omyndige, eller fråga uppstår om rättegång mellan den omyndige och förmyndaren eller dennes make eller någon som förmyndaren företräder.

Förekommer i annat fall angelägenhet, / vilken förmyndaren eller dennes make kan ha etl intresse som strider mol myndlingens, skaU rätlen förordna god man för den omyndige, om förmyndaren begär del eller det i annat fall är lämpligt.

Hava förmyndaren eller hans make och den omyndige del i oskiftat dödsbo, skall god man av rätten förordnas alt vårda den omyndiges rätt i boet vid boulredningen så ock vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. God man skall ock förordnas för den omyndige, om eljest å hans vägnar rättshandling skzll företagas vid vilken förmyndaren, efter vad i 13 kap. 2 § stadgas, ej äger företräda den omyndige, eller fråga uppstår om rättegång mellan den omyndige och förmyndaren eller hans make eller någon som förmyndaren företräder.

Förekommeri annat fall än i första stycket sägs angelägenhet, däri förmyndaren eller hans make kan hava ett intresse stridande mot myndlingens, ororne ock rätten god man för den omyndige, om förmyndaren det begär eller det eljest finnes lämpligt.

20 kap. 8§

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make, tillagts maken genom bodelning eller skifte med anledning av boskillnad. äktenskapsskiUnad eller hyresgästens död. får dock maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte hyresgästen el ler hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, när lägenheten hyrts av makar gemensamt.

Andra-fiärde styckena äger motsvarande tillämpning, när någon har övertagit hyresrätt enligl lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att huvudsakligen tjäna som gemensam bostad för hyresgästen och hans eller hennes make eller sambo, tillagts maken eller sambon genom bodelning eller skifte av makars bo, flr dock maken eller sambon träda i hyresgästens eller, om denne avlidit, i dödsboets ställe. Sädan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det atl hyresvärden underrättats om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make eller sambo enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans eller hennes dödsbo ej för sina förpliktelserenligt hyresavtalet. Hyresgästens make eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans eller hennes dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, när lägenheten hyrts av makar eller sambor gemensamt.

uppsägning, som gjorts av en av dem, ellertill följd av annan omständighet, som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är medhyresgäsl berättigad till förlängning, om hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas en ligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet på någon av dessa grander. Är medhyresgästen make till den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett aU hyresgästema ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har han den rätt som angivits även när hyresrätten är förverkad på annan grand än dröjsmål med betalning av hyra. Detta gäller ocksä när hyresvärden bringar hyresavtalet att upphöra på grand av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i hyresrätten, uppsäger hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa det alt upphöra eller om han i annat fall ej har rätt till förlängning av avtalet, är maken, om han har sin bostad i lägenheten, berättigad till föriängning, såvida hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ocksä när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra på grand av förverkande eller förhållande som avses i 28 §. Bestämmelsema i 48 §, 49 § första och tredje styckena och 50-53 §§ om hyresgäst äger till-lämpning även i fråga om hyresgästs make.

Föriänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makama för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat avtalas med hyresvärden.

uppsägning, som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet, som hänför sig till endast en av dem. ej gemensamt rätt till förlängning av hyresavtalet, är medhyresgäsl berättigad till förlängning, om hyresvärden skäligen kan nöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej när hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 § ulan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet på någon av dessa grander. Är medhyresgästen make eller sambo till den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har han eller hon den rätt som angivits även när hyresrätten är förverkad på annan grand än dröjsmål med betalning av hyra. E>etta gäller ocksä när hyresvärden bringar hyresavtalet att upphöra pä grund av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller sambo ej har del i hyresrätten, uppsäger hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa det att upphöra eller om han i annat fall ej har rätt till föriängningav avtalet, är maken eller sambon, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, berättigad till förlängning, såvida hyresvärden skäligen kan nöjas med honom eller henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet alt upphöra på grand av förverkande eller förhållande som avses i 28 §. Bestämmelsema i 48 §, 49 § första och tredje styckena och 50-53 §§ om hyresgäst äger till-lämpning även i fråga om hyresgästs make eller sambo.

Föriänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makama eller samboma för förpliktelsema enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat avtalas med hyresvärden.

155

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

20 kap.

7§

Förekommer icke omständighet som avses i 6 §, skall lagfartsansökan förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen
icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen ej skett genom statlig
myndighet,

2. fängesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,

4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft,

5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är 1. vid överlåtelse förvärvet enligt gift ochfÖrvärvet enligt giftermålsbal- äktenskapsbalkens bestämmelser är kens bestämmelser är beroende av beroende av överlålarens makes eller andra makens samtycke, sambos samtycke, dock att vad som

nu har sagts om .samtycke av sambo gäller endast om anteckning skett atl fastigheien utgör för samborna gemensam bostad,

8. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

9. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,

10. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat,

11. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd,

12. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från den dag då gävohandlingen upprättades.

8§

Har lagfartsansökan förklarats vilande på den grand att överiåtarens underskrift på fSngeshandlingen icke är styrkt av två vittnen, skall överlåtaren föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol, om han anser att förvärvet är ogiltigt. Efterkommes ej föreläggandet, utgör bristen i fråga om bevillning icke hinder mot lagfart. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

156

Tvist om arv eller testamente eller om bodelning mellan arvingar och efterlevande tnake skaU upptagas av den rätt, där den döde skolat svara i tvistemål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar i anledning av boskUlnad eller äktenskapsskillnad skall upptagas av den rätt, där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet, eller, om mannen ej är skyldig atl i sådant mål svara vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål.

Finnes i mål, .som avses i denna paragraf, ej behörig domstol enligl vad nu är sagt. upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Tvisl orn bodelning mellan makar eller sambor skaU upptas av den rätt där endera skaU svara i tvistemål i aUmänhei. Har endera avlida, skall tvisl om bodelning mellan arvingarna och den eficrlevande upptas av den rätt där den döde hade alt .svara i ivisletnål i allmänhet. Detsamma gäller tvist om an' eller testamente. Finns ej behörig domstol enligt vad som har sagts nu, upptas målet av Stockholms tingsräu.

Trots vad som sägs i första stycket skall klander mot bodelning som har förrättats av bodelningsjörrättarc upptas av den rätt som har förordnat denne. Detsamma gäller klander mol arvskifte som förrättats av skiftesman.

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären eftergivit sin rätt i avsevärd mån eller låtU egendom frångå sig mol att fordran mothorwm utlagts på hans lott, går i motsvarande mån åter. om bodelningshandlingen kommit in tid rätten senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Bodelning mellan gäldenären och dennes make eller sambo, vid vilken gäldenären i avsevärd mån efiergivU sin rätt. går i motsvarande mån åter. Delsamma gäller om gäldenären vid bodelning med sin make låtit egendom frångå sig mot au fordran mot honom eller henne utlagts på hans eller hennes lott. En bodelning skall dock ej gå åter. om det visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hems eller hennes skulder, ej heller om bodelningen förrättats mellan makar och bodelningshandlingen getts in till rätten mer än två år fÖre fristdagen.

Vad i första stycket sägs om bodelning mellan gäldenären och dennes make eller sambo gäller, när maken eller sambon är död, bodelning mellan gäldenären och makens eller sambons arvingar och universella testamentstagare.

9. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal dels att 3, 103, 104-105, 116 och 122 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 103a §och 115a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

kwiker försäkringsvillkor från be- Avviker etl försäkringsvillkor från

stämmelse i denna lag, vare det ej någon bestämmelse i denna lag,

hinder/or villkorets tillämpning, med utgör det /«/p hinder mot tillämpning

mindre sådant i lagen angives. av villkoret, om inte sådant anges i

lagen.

Överlåtelse, panlsättning, för- Etl förmånstagarförordnande en-
månstagarförordnande eller annat ligt denna lag är utan verkan ;' den
förfogande över försäkring är utan mån det står i strid mot försäkrings
verkan om förfogandet skett i strid villkor, som enligt kommunalskatte-
mot försäkringsvillkor, som enligt lagen (1928:370) skall to5 w i försäk-
kommunalskaltelagen (1928:370) ringsavtalet. Detsamma gäller över
skall intagas i försäkringsavtalet. låtelse, pantsättning och annat förfo-
Förbud mot överlåtelse skall dock ej gande över en försäkring. Förbud
utgöra hinder mot utmätning eller mot överlåtelse skall dock w/e utgöra
överiålelse vid ackord eller konkurs i hinder mol utmätning el ler överlåtel-
vidare mån än sådant hinder förelig- se vid ackord eller konkurs i vidare
gerpågrandav vad eljest föreskrivits mån än sådant hinder föreligger på
i lag eller annan förfatming. grand av vad som annars har före
skrivits i lag eller annan förfatming.

103 §

Förordnande om förmånstagares insättande eller återkallelse av sådant förordnande skall, för att vara gällande, skriftligen meddelas försäkringsgivaren eller ock genom dennes försorg antingen intagas i försäkringsbrevet eller därå antecknas.

Försäkringstagaren är skyldig att underrätta sin make om han insätter eller utesluter maken som förmånstagare. Försäkringsgivaren är skyldig att på förfrågan underrätta maken i vilken omfattning maken är förmånstagare.

103a §

Finns inte förmånstagarförord
nande och gäller försäkringen på
ägarens liv, skall vid hans död såsom
förmånstagarförordnande gälh, att '61

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

den, med vilken han då levde i akten- den, med vilken han då levde i äkten
skap, skåp. Förordnandet skall anses för-

fallei om mål om äktenskapsskUlnad pågick vid försäkringstagarens död.

Äro försäkringstagarens bam insatta såsom förmånstagare, skall förordnandet gälla till förmån för bröstarvinge och, där flera sådana förmånstagare finnas, envar av dem äga del i försäkringsbeloppet efter de grander,som gälla i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt Har försäkringstagaren insatt

make och bam såsom förmånstagare, make och bam såsom förmånstagare, skall, såframt ftera förmånstagare skall, halva försäkringsbeloppet till-finnas, envar av dem taga del i för- ftilla maken och andra hälften bröst-säkringsbeloppet efter de grunder, arvingarna att fördelas mellan dem som vid dödsfaU gälla i fråga om på sätt anges iföregående stycke, bodelning och om sådan förmånstagares arvsrätt.

Äro försäkringstagarens arvingar /4r försäkringstagarens arvingar in
insatta såsom förmåristagare, tage satta såsom förmånstagare, skallför-
envar av dem del iförsäkringsbelop- säkringsbeloppet fördelas efter de
pel efter de grander, som gälla i fråga grander, som gäller i fråga om
om arvsrätt efter försäkringstaga- arvsrätt efter försäkringstagaren,
ren. Efterlämnar försäkringstagaren

make och en eller flera bröstarvingar skaUen tredjedel av beloppet tillfalla maken och återstoden bröstarvingarna.

II5a§

Försäkringsgivaren är inte skyldig au betala försäkringsbelopp tiU en förmånstagare om försäkringsgivaren efter försäkringsfallel i god tro redan har betalat ut beloppet tiU någon som framståli som berättigad.

II6§

Är försäkring tagen å försäkringstagarens eller hans makes liv, må rätt, som på grand av försäkringsavtalet tillkommer endera av dem, ej lagas i mät för någonderas gäld, utan så är att enligt avtalet premiebetalningen skall vara fullgjord under en tid understigande lio år eller under något år erlagts premie, som uppgår lill mer än en femtedel av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande. Har försäkringen tagits endast fördödsfall, må den på avtalet grandade rätten dock icke i något fall tagas i mät för sådan gäld, med mindre premiebetalningen undernågot år överstigit två gånger den premie som skolat erläggas, därest försäkringen tagits vid bögan av del året och försäkringsbeloppet skolat utbetalas endast om den försäkrade dött under samma år.

10. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 1 och 5§§ lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha nedan angivna lydelse.

■ Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Den egendom, som i arv tillfaller Den egendom, som i arv tillfaller
allmänna arvsfonden, så ock egen- allmänna arvsfonden, .'samt egen
dom, som må tillfalla fonden genom dom, som tillfaller fonden genom
gåva eller testamente, skall utan sam- gåva, testamente eller förmånstagar-
manblandning med andra medel för- förordnande, skall utan samman-
valtas av kammarkollegiet såsom en blandning med andra medel förvaltas
särskild fond för främjande av vård av kammarkollegiet såsom en sär-
och uppfostran av bam och ungdom skild fond för främjande av vård och
samt omsorg om handikappade. uppfostran av bam och ungdom samt

omsorg om handikappade.

Av medel, som under ett räkenskapsår influtit, skall vid årets utgång en tiondel läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning från och med nästföljande år vara tillgänglig för utdelning.

5§

Arv, som har tillfallit fonden, tår helt eller delvis avslås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall fär arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt. Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kuhurvårdssynpunkt, fär avslås till juridisk person som har särskilda föratsättningar att la hand om egendomen på lämpligt sätt.

Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd fär beslut ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde överstigande 200 000 kronor.

Vill någon att arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sitt hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet om ansökningen samt, efter verkställd utredning, till kollegiet insända handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande. Kollegiet har att, jämte eget yttrande, insända handlingarna till regeringen, om inte kollegiet äger besluta i ärendet.

Bestämmelserna i de föregående
styckena skaU äga motsvarande till-
lämpning när försäkringsbelopp till
faller aUmänna arvsfonden såsom
förmånstagare enUgt 103a § lagen
(1927:77) om försäkringsavtal. ]g5

Denna lag träder i kraft den

12. Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva skal! ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Om utfästelse av trolovad eller Bestämmelser om de gåvor mellan

make an under äktenskapet till makar som får åberopas mot giva-

andra maken utgiva penningar eller rens borgenärer finns i äktenskaps-

annat stadgas i giftermålsbalken. balken.

Angående utfästelse om gåva som Angående utfästelse om gåva som
icke må göras gällande under giva- /nre/ar göras gäl lande under givarens
rens livslid stadgas i lagen om livstid finns bestämmelser i ärvda-
arvsavtal balken.

Dennna lag träder i kraft den

167

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning förehgger därtill, eller

om ärendet angår

1. medgivande till äktenskap en
ligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller
till åtgärd beträffande makars
egendom enligt 6 kap. 6§ nämnda
balk eller förordnande angående
sådan egendoms förvaUning i andra
fall.

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grandfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation, förordnande eller entledigande av likvidator eller tillstånd till försäljning av egendom under likvidation eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i delta stycke.

1 fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräld-

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten ha den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. tillstånd till äktenskap enligt 2 kap. 2 § äktenskapsbalken.

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grandfond, tillstånd till vinstutdelning i bolag, skyldighet för bolag eller förening att träda i likvidation, förordnande eller entledigande av likvidator eller tillslånd till försäljning av egendom under likvidation eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

1 fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken eller för-

15. Förslag till Prop. 1986/87: 86

Lag om ändring i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 340a § lagen (1948:433) om försäkringsrörelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

340a §

Personuppgift, som införts i per- Personuppgift, som införts i per-

sonregister som avses i datalagen sonregister som avses i datalagen (1973:289) och som angiver att för- (1973:289) och som angiver att försäkringstagare vidtagit dispositioner säkringstagare vidtagit dispositioner beträffande i framtiden utfallande beträffande i framtiden utfallande försäkringsbelopp till förmån för försäkringsbelopp till förmån för annan, må ej utlämnas till denne. annan, må ej utlämnas till denne.

Vad nu sagts gäller inle om personuppgiften avser försäkringstagarens make.

Denna lag träder ikraft den

170

Utan hinder av viUkoren i I § får fastigheter som tillhör äkta makar var för sig eller innehas med ohka rätt i äktenskapet sammanläggas, om makarna träffar avtal om sin rätt i den fastighet som bildas genom sammanläggningen. Sådant avtal skaU upprättas i samma form som äktenskapsförord. Tillhör fastigheterna ena maken som enskild egendom och som giftorättsgods. skaUgenom avtalet bestämmas att den nybildade fastigheten i sin helhet skall vara den makens enskilda egendom eller giftorättsgods. Tillhör fastigheterna makarna var för sig, skall bestämmas att makarna skaU äga var sin andel i den nybildade fastigheten som enskild egendom eller giftorättsgods. Vardera makens andel skaU utgöra hälften, om ej annat avtalats Innefattar avtalet gåva. äger 8 kap. 5§ giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Fastighet som make fått i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans enskilda egendom eller som make erhålht genom testamente med sådant villkor eller som tillfallit make i arv och om vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift får ingå i sammanläggning med stöd av avuilsom avses i första stycket endast om den nybildade fastigheten enligt avutlet skall vara den makens enskilda egendom.

Fastigheter som tillhör makar får, utan hinder av att de icke har samme ägare, sammanläggas, om makarna träffar avtal om sin rätt i den faslighet som bildas genom sammanläggningen. Sådant avtal skaU upprättas skrifthgen och undertecknas av makarna. I avtalet skall makarna bestämma vilken andel som skall tillkomma vardera maken i den nybildade fasugheten.

Bilaga 2 Prop. 1986/87:86

Lagrå(isremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om införande av äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

Ikraftträdande m.m.

1 § Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft den I januari 1988.

3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som har ersatts genom bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället de nya bestämmelserna tillämpas.

TUlämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i giftermålsbalken

4 § Tredje stycket i övergångsbestämmelserna lill lagen (1970:999) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

5 § Punkt 5 fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:645) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla, såvitt gäller verkan av hemskiUnad.

6 § Punkterna 2 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1978:854) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.

Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall dock fullgöras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i fråga om jämkning äktenskapsbalken.

7 § Övergångsbestämmelsen till lagen (1981:360) om ändring i giftermåls
balken skall fortfarande gälla.

Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken

9 § Har före ikraftträdandet elt äktenskapsförord getts in till domstol för registrering, skall registreringen ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken. 173

10 § Om en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet ges in Prop. 1986/87:86 till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan registreras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken.

Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär att en gåva skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift sig före ikraftträdandet, blir gåvan gällande inom den tid som anges i 8 kap. 12 S första meningen giftermålsbalken även om äktenskapsförordet ges in till tingsrätten efter ikraftträdandet. I sådana fall skall registrering ske enligl bestämmelserna i giftermålsbalken.

Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra maken en gäva som enligt äldre bestämmelser har krävt äktenskapsförord, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar för givarens skuld.

Övergångsbestämmelser till 9—13 kap. äktenskapsbalken

11 § Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller
den ena maken avlidit, skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.

Om etl mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär bodelning, skall sådan dock förrättas genast. 1 fråga om verkan av en sädan bodelning när målet inte leder till äktenskapsskillnad skall bestämmelserna i äktenskapsbalken tillämpas.

12 § Har ansökan om boskillnad gjorts före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser tillämpas.

Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken

13 § Har mål som avses i 14 kap. äktenskapsbalken inletts i en domstol före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om förfarandel.

Övergångsbestämmelse tiU 16 kap. äktenskapsbalken

14 § Har ett äktenskapsförord registrerats enligt bestämmelserna i giftermålsbalken, får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet inte förklaras ogiltigt på den grunden att rätten inle var behörig enligl äldre bestämmelser.

SärskUda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före år 1921

15 § Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall fortfarande gälla för äktenskap som har ingåtts före år 1921, om inte annat sägs i det följande. I de fall då det i den lagen anges atl föreskrifter i nya giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället äktenskapsbalkens bestämmelser tillämpas.

16 § Då skifte sker av makarnas bo, skall den make som bäst behöver deras gemensamma bostad ha rätt att få denna. Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta dock inte om egendomen har tillfallit denne genom gåva, arv eller testamente med villkor att den skall tillhöra

maken enskilt. En förutsättning för att en make skall få överta en bostad 174

förutsättningar. Rätt för arvinge atl väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett är har förflutit från det alt talan, som grundats på att mannen är fader till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mol mannens dödsbo.

Ar mannen död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet och heller icke efter barnels födelse erkänt barnet som sitt, har var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnel. Efterlämnar den avlidne förutom maka arvingar som avses i 3 kap. / § ärvdabalken, har var och en av dem rätt alt väcka talan under här angivna förutsättningar.

Är mannen död och har han i»ire varaktigt sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse erkänt barnel som sitt, har den avlidnes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och en av dem räll att väcka talan under här angivna

6 kap 20 § 1 mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, för tiden lill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft, förordna om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligl första stycket kan på yrkande meddelas ulan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Rätlen kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har förordnande meddelats, skall rätten när målet eller ärendet avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts går i verkställighet på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft men kan när som helst återkallas av rätten.

1 mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge/år rätten, för tiden //// dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Ett sådant beslut får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

7 kap 15 § 1 mål om underhåll till barn kan rätten för tiden intill dess taga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för att bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män är instämda i målel.

Förordnande som nu nämnts går / verkställighet lika med laga kraft

I mål om underhäU till barn får rätten, för tiden //// dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om underhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för alt bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får beslut om skyldighet att utge bidrag inte meddelas, om flera män är instämda i målel.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som

178

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av giftorätt, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig all, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta. 1 fråga om pension, livränta eller annan pä grund av försäkring utgående periodisk förmån gäller att inbetalning hos bank skall ske i den

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av bodelning, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undanlag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta. I fråga om pension, livränta eller annan på grund av försäkring utgående periodisk förmån gäller atl inbetalning hos bank skall ske i den

179

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

mån förmanen för kalenderår över-     mån förmånen för kalenderår över
stiger elt belopp motsvarande två       stiger ett belopp motsvarande två
gånger del basbelopp enligl lagen       gånger del basbelopp enligl lagen
(1962:381) om allmän försäkring         (1962:381) om allmän försäkring
som gäller för det året,               som gäller för del året.

1 andra fall än som avses i andra stycket äge överförmyndaren genom meddelande lill den som skall uigiva värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank enligl vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen underrätta förmyndaren därom,

16                                                                                         kap,
8§
Innehåller förteckning över               Innehåller förteckning över
omyndigs egendoiri uppgift ä lill- omyndigs egendom uppgift å till
gångar som på grund av giftorätt. gängar som på grund av bodelning.
arv, leslamenie eller gåva tillfallit arv, testamente eller gåva tillfallit
den omyndige, eller upplager års- den omyndige, eller upptager års-
räkning ellei sluiräkning sådana till- räkning eller sluträkning sädana till
gångar, om vilka uppgift förut ej gängar, om vilka uppgift förut ej
lämnats, skall vid förteckningen el- lämnats, skall vid förteckningen el
ler räkningen fogas besannad av- ler räkningen fogas besannad av
skrift av bodelnings- eller skiftes- skrift av bodelnings- eller skiftes-
handling, testamente eller gåvo- handling, testamente eller gåvo
brev, om sådant finnes, så ock av brev, om sådant finnes, så ock av
bouppteckning, där den ej förut in- bouppteckning, där den ej förut in
givils lill överförmyndaren. Är         givits till överförmyndaren. Är
handling, varom nu sagts, av vidlyf- handling, varom nu sagts, av vidlyf
tig beskaffenhet, må avskriften tig beskaffenhet, må avskriften
lämnas allenast i erforderliga delar. lämnas allenast i erforderliga delar.

Upplager förteckning, ärsräkning eller sluiräkning värdehandlingar som ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas, skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestär. så ock i vad män förbehåll gjorts atl medlen må uttagas ulan övert'örmyndarens samtycke.

20 kap.
1 S
I mål om faderskap, vårdnad, I mål om faderskap, vårdnad.

umgängesrätt, underhåll och umgänge, underhåll och omyndig-omyndighetsförklaring eller dess helsförklaring eller dess hävande hävande äga 15 kap. 29, 30 och tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äk-30 a §§ giftermålsbalken motsva- tenskapsbalken. rande tillämpning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har mannen avlidit före ikraftträdandet, skall 3 kap. I och 2 §§ i deras äldre lydelse fortfarande tillämpas.

3. Har talan väckts före ikraftträdandet, skall 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 S 180 i deras äldre lydelse fortfarande tillämpas.

4 Förslag till ' Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs beträffande jordabalken' dels alt 12 kap. 48 § skall upphöra alt gälla,

dels att 12 kap. 1, 5. 33. 45, 47, 49 och 67 §§.20 kap. 1 och 7 §§ samt 22 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.- I §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts lill nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avial i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med lägenheten, skall delta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas etl tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtils för att hell eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller endast sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt all träda i hans ställe, om ej annat anges.

Omfattar hyresavtalet fler än lio bostadslägenheter, som hyresgästen skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som strider mol vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mol bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten lill förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan föriängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännytligl bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980:94).

58 Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får hyresgästen alllid säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast efter tre månader från uppsägningen.

' Balken omtryckt 1971:1209.

- Senaste lydelse av 12 kap, 1984:694. 18:

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make, tillagts maken genom bodelning eller skifte med anledning av boskillnad, äktenskapsskUlnad eller hyresgästens död, får dock maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om alt hyresrätten tilllagts hyresgästens make enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sädana förpliktelser enligl avtalet som hänför sig till tiden före underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har hyrts av makar gemensamt.

Andra—fjärde styckena gäller också när någon har övertagit hyresrätt enhgt lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans make eller sambo, tillagts maken genom bodelning eller arvskifte eller tillagts samhon genom bodelning eller övertagande enligt 16 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem, fär dock maken eller sambon träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tilllagts hyresgästens make eUer sambo enligt andra stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make eller sambo svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som hänför sig lill tiden före undertätlelsen.

Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har hyrts av makar eller sambor gemensamt.

3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet atl upphöra i förtid pä den grunden atl hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 eller 48 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit, alt hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden. Hade make som ej har del i hyresrätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen mot den maken endast om han eller hon har godtagit den.

Vad som i andra stycket tredje meningen föreskrivs om make gäller också sådana samboende som enligt lagen (1973:651) otn ogifta samboendes gemensamma bostad har rätt att överta hyresrätten vid upplösning av samlevnaden.

3. hyresvärden säger upp hyresförhållandet alt upphöra i förtid på den grunden att hyresrätten är förverkad och annat inte följer av 47 8.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit, alt hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden. Hade make eller sambo som ej har del i hyresrätten sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller överenskommelsen mot den maken eller sambon endast om han eller hon har godtagit den.

Nuvarande lydelse

eljest föranlett att hyresgästerna ej gemensamt har rätt lill förlängning av avtalet, har han eller hon en sädan rätt till förlängning även när hyresrätten är förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyran. Delta gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet att upphöra i förtid pä grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift och vars make ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon annan åtgärd för att få det att upphöra eller om han eller hon i annat fall inte har rätt lill förlängning av avtalet, har maken, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, rätt all överta hyresrätten och fä hyresavtalet föriängt för egen del, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ocksä när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer samma rätt hans eller hennes efterievande make, om dödsboet saknar rätt till förlängning och detta inte har föranletts av den efterlevande maken. Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 § samt 55 a 8 fjärde-sjätte styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make.

Förlängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna respektive den efterievande maken och den avlidne makens dödsbo för förpliktelserna enligt avtalet för liden före förlängningen, om ej annat har avtalats med hyresvärden.

Föreslagen lydelse

avtalet eller eljest föranlett alt hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon en sådan rätt till förlängning även när hyresrätten är förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyran. Delta gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet att upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller sambo ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar någon annan åtgärd för att få det atl upphöra eller om han eller hon i annat fall inle har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller sambon, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, räll att överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen del, såvida hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit, tillkommer samma rätt hans eller hennes efterlevande make eller sambo, om dödsboet saknar rätt till förlängning och detta inte har föranletls av den efterlevande maken eller sambon. Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 § saml 55 a § fjärde-sjätte styckena om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make och sambo.

Föriängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna eller samborna respektive den efterlevande maken eller sambon och den avlidne makens eUer samhons dödsbo för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat har avtalats med hyresvärden.

Prop. 1986/87:86

Nuvarande lydelse

Vill hyresvärden inle samlycka till förlängning av hyresavtalet enligt 47 eller 48 §, skall han senast inom en månad efter det all hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligl nämnda bestämmelser kan ha räll lill förlängning att flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs om uppsägning i 8 §. En sådan anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden inom en månad därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller den som har anmodats ändå flyttar innan liden för hänskjutande gått ut. Har anmodan skett tidigare än en månad före hyrestidens utgång, får hänskjutande dock ske fram till hyrestidens utgång.

Föreslagen lydelse

Vill hyresvärden inte samlycka lill förlängning av hyresavtalet enligt 47 §, skall han senast inom en månad efter det atl hyresförhållandet med hyresgästen upphörde anmoda den som enligl nämnda paragraf kan ha räll lill föriängning alt flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs om uppsägning i 8 8. En sådan anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden inom en månad därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller den som har anmodats ändå flyttar innan tiden för hänskjutande gått ul. Har anmodan skett tidigare än en månad före hyrestidens utgång, får hänskjutande dock ske fram till hyrestidens utgång.

Prop. 1986/87:86

7§ Förekommer icke omständighet som avses 16 8, skall lagfartsansökan förklaras vilande, om

1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen
icke är styrkt av två vittnen och överiätelsen ej skett genom statlig myndig
het,

2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke föreligger,

3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheien eller om bättre rätt till denna,

4. lagfart sökes pä grund av testamente, dom eller förrättning som ännu icke vunnit laga kraft,

5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,

6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej fullbordats,

7. vid överlåtelse överlåtaren är 7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt giftermåls- gift och förvärvet enligt äkten-balkens bestämmelser är beroende skapsbalkens bestämmelser är be-

av andra makens samtycke.

8. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke.

9. förvärvet avser del av fastighet
och är beroende av fastighetsbild
ning,

10. vid köp eller byte förvärvet är
beroende av alt förköp ej sker eller
vid förköp detta ej är fullbordat.

roende av den andra makens samtycke,

8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo ochfÖrvärvet enligt bestämmelserna i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsboken av anmälan enligt 2 § andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,

9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,

10. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,

11. förvärvet avser del av fastig-hel och är beroende av faslighets-bildning,

12. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej sker eller vid förköp detta ej är fullbordat.

186

5 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 8 kap. 3 §' skall upphöra alt gälla

dds atl 8 kap. 4 och 13 8§. 17 kap, 11 8 och 36 kap. 5 8 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

4§-

Är brott som i I eUer 3 8 sägs alt Är brott som i I 8 sägs att anse

anse som grovt, skall för grov stöld som grovt, skall för grov stöld dö-

dömas till fängelse, lägst sex måna- mas lill fängelse, lägst sex månader

der och högst sex är. och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om del avsett sak som någon bar på sig. om gärningsmannen varil försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Prop. 1986/87:86

Har annat i detta kapitel omförmält brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mot make eller trolovad till gärningsmannen eller till annan vid brottet medverkande eller mot syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led eller den som i första svågerlag lika nära är eller mot fosterföräldrar eller fosterbarn, må åklagare väcka åtal allenast om brottet av målsägande angives till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mol

/. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med gärningsmannen,

2. make, syskon, släkting i rätt upp- eller nedstigande led, svåger eller .svägerska eller

3. någon annan som på hknande sätt är närstående till gärningsmannen, får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett brottet lill åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall såsom medverkan anses jämväl häleri och häleriförseelse.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall med gärningsman likställas annan som medverkat vid brottet och den som giort sig skyldig till häleri eller häleriförseelse.

17 kap, 11 §" Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att del uppdagas eller beivras, dömes för skyddande av brottsling till böter eller fängelse i högst två är.

' Senaste lydelse av 8 kap, 3 § 1971:874,

2 Senaste lydelse 1975:1395.

3 Senaste lydelse 1971:874.
" Senaste lydelse 1971:874.

Tvist om arv eller testattiente eller om bodelning mellan arvingar och efterlevande make skall upptagas av den rätt, där den döde skolat svara I tvistemål i allmänhet.

Tvisl om bodelning mellan makar i anledning av boskillnad eller äktenskapsskUlnad skall upptagas av den rätt, där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet, eller, om mannen ej är skyldig att i sådant mål svara vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål.

Finnes i mål. som avses i denna paragraf, ej behörig domstol enligt vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Tvist om bodelning mellan makar eller sambor skall tas upp av den rätt där någon av dem skall svara i tvistemål i allmänhet. Har någon av dem avlidit, skall tvist om bodelning mellan arvingarna och den efterlevande tas upp av den rätt där den döde hade alt svara i tvistemål i allmänhet. Detta gäller också tvisl om arv eller testamente.

Finns det inte någon domstol som är behörig enligt första stycket, skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

I fråga om klander mot bodelning eller arvskifte som har förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman finns särskilda bestämmelser.

8 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs atl 33 och 34 §8 sjölagen (1891:35 s. I)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

33 8

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås, om

1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits;

2. egendomen ej kan registreras enligt 11 §;

3. sökanden ej styrker sitt förvärv;

4. fångesmannens rätt ej är inskriven i registret, ehuru den hade kunnat inskrivas där, och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5. åberopad överiålelse slår i strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och överlålarens åtkomsl icke var inskriven när överiålelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres;

6. egendomen av överlålaren tidigare överlåtits till annan och överlåtarens åtkomst ej var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7. egendomen har blivit föremål för kvarstad eller betalningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot överlålaren och eii ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då anmälningen eller ansökningen görs eller överlåtaren har försalls i konkurs före utgången av nämnda inskrivningsdag:

8. egendomen sålts exekutivt till 8. egendomen sålts exekutivt till
annan än sökanden: eller annan än sökanden;

9. förvärvet har skett genom en gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken; eller

9. det är uppenbart att förvärvet 10. del är uppenbart all förvärvet
av annan grund är ogiltigt eller icke av annan grund är ogiltigt eller inte
kan göras gällande. kan göras gällande.

Första stycket 5 — 7 utgör ej hinder mot inskrivning av förvärv, om inskrivning av villkorlig äganderäli redan har beviljats på grund av samma förvärv.

34 8 Ansökan enligl 14 § alt inskrivning av villkorlig äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagils eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skepps- Anmälan av skepp eller skepps
bygge för avregislrering skall av- bygge för avregislrering skall av
slås, om bestämmelsen i 30 8 första slås, om bestämmelsen i 30 8 första
stycket ej iakttagits eller avregistre- stycket ej iakttagits eller avregisire-

' Lagen omtryckt 1985:176. 192

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

ringsgrund icke föreligger enligt ringsgrund icke föreligger enligt
16 8. Vid avregistrering med anled- 16 §. Vid avregistrering med anled
ning av förvärv ha bestämmelserna ning av förvärv ha bestämmelserna
i 33 § första stycket 4-9 och andra i 33 8 första stycket 4-/O och andra
stycket motsvarande tillämpning. stycket motsvarande tillämpning.

Ansökan att skeppsnamn skall inskrivas i eller avföras ur skeppsregistret skall avslås, om bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits eller förutsättning för åtgärden icke föreligger enligt 15 8.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har en gåva mellan makar eller blivande makar skett genom äktenskapsförord som har registrerats, skall den nya bestämmelsen i 33 § punkt 9 inte utgöra något hinder mot inskrivning.

193

13 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 86

9 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1904:26 s.l) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 8 lagen (1904:26 s. I)' om vissa internationella rätisförhällanden rörande äktenskap och förmynderskap skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
12 §
Är äktenskapsmål anhängigt i Är äklenskapsmål anhängigt i

främmande stat, fär här i riket efter främmande stat, får här i riket efter
vad som finnes skäligt meddelas vad som finnes skäligt meddelas be-
förordnande som avses i 15 kap. slut som avses i 14 kap. 7 och 8 §§
11 § giftermålsbalken saml 6 kap. äktenskapsbalken samt 6 kap. 20 §
13 § och 7 kap, 12 § föräldrabalken. och 7 kap. 15 § föräldrabalken. Så-
Sådant förordnande kan när som dant beslut kan när som helst äter-
helst återkallas. kallas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797,

- Senaste lydelse 1976:1120. 194

10 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lagom ändring i lagen (1904:48 s. I) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 19 8 lagen (1904:48 s. I) om samäganderält skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 8' Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighel, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej heller vare i någol fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaklvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområde, omfattande allenasl en fastighet eller del till allenast en faslighet hörande fisket.

Beträffande egendomsgemen- Beträffande egendomsgemen
skap mellan äkta makar eller del- skåp mellan makar, samhor, del
ägare i oskift dödsbo cUer dem. som ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,
äro i bolag samman eller äro reda- redare som ingått överenskoinmd-
re i samma fartyg eller deltagare i se om partrederi eller deltagare i
samma gruvrörelse, gälle vad där- samma gruvrörelse finns särskilda
om är särskilt stadgat. bestämmelser.

Vac/i 15 kap./6 § föräldrabalken Bestämmelserna i 15 kap. /5 §

stadgas skall ej äga tillämpning i föräldrabalken skall inte tillämpas i

fråga om försäljning enligt denna fråga om försäljning enligt denna

lag av samfälld fast egendom, vari lag av samfälld fast egendom, vari

omyndig äger del. omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Senaste lydelse 1973:1153. 195

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären eftergivit sin rätt i avsevärd mån eller låtit egendom frångå sig mot att fordran mot honom utlagts på hans lott. går i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen kommit in till rätten senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären har eftergetl sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in lill rätten senare än två år före fristdagen och det inle visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.

Vad som sägs i första stycket om när gäldenären har avstått från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott gäller inte. om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och egendomen övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna i II kap. 8 § äktenskapsbalken.

Har försäkringstagaren efterlämnat make eller bröstarvinge och hade jörordnandet kunnat återkallas av försäkringstagaren. skaU försäkringsbeloppet vid beräkningen av dödsbodelägares giftorätt, rätt enligt 13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken, rätt tiU vederlag eller rätt till laglott behandlas som om beloppet hade tillhört boet och tiUagts förmånstagaren genom testamente.

1 fråga om tjänstegrupplivförsäkring skall andra stycket dock ej tillämpas på belopp som på grund av försäkringen tillfaller en make eller med make likställd person eller någon bröstarvinge.

Efterlämnar försäkringstagaren make eller bröstarvinge och skulle en tillämpning av förmånstagarförordnandel leda till ett resultat som är oskäligt mot någon av dem, kan förordnandet jämkas så att försäkringsbeloppet hell eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Har dödsfallet inträfjät sedan det har dömts till äktenskapsskUlnad mellan försäkringstagaren och dennes make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i andra stycket följande beträffande jämkning till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel därför att försäkringsbeloppet tillfaller någon annan som förmånstagare, är denne skyldig att avstå vad som fattas.

Den som vill begära jämkning enligt andra eller tredje stycket skall väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad. Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer atl i visst fall hålla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser 1116 8 andra stycket.

Har försäkringstagaren betecknat sin make såsom förmånstagare, skall, där han vid sin död var omgift, förordnandet gälla till Jörmän för den. med vilken han då levde i äktenskap.

Aro försäkringstagarens barn insatta som förmånstagare. skall förordnandet gälla lill förmän för bröstarvinge och. där flera sådana förmånstagare finnas, envar av dem äga dd i försäkringsbeloppet efter de grunder, som gälla i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt make och barn såsom förmånstagare. skall, såframt fiera förmånstagare finnas, envar av dem taga del i försäkringsbeloppet efter de grunder, som vid dödsfall gälla i fråga om bodelning och om sådan förmånstagares arvsrätt.

Äro försäkringstagarens arvingar insatta såsom förmånstagare, tage envar av dem del i försäkringsbeloppet efter de grunder, som gälla i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren betecknat sin make som förmånstagare. skall förordnandet gälla till förmån för den som försäkrings tagaren var gift med vid sin död. Förordnandet skall anses föifallel om mål om äktenskapsskillnad mellan makarna då pågick.

Är försäkringstagarens barn insalta som förmånstagare, skall förordnandet gälla lill förmän för försäkringstagarens bröstarvingar. Försäkringsbeloppet skall fördelas mellan dem efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.

Har försäkringstagaren insatt make och barn som förmånstagare, skall halva försäkringsbeloppet tiUfalla maken och återstoden bröstarvingarna. Bröstarvingarnas andel skall fördelas mellan dem på det sätt sotn anges i föregående srycke. Efterlämnar försäkringstagaren bara mcike eller bara bröstarvingar, tillfaller hela beloppet maken eller bröstat-vingarna.

År försäkringstagarens arvingar insatta som förmånstagare, skall försäkringsbeloppet fördelas mellan detn efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efler försäkringstagaren.

14 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

dels att 6 8 skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 8'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätlen hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. medgivande lill äktenskap en- I. tillstånd till äktenskap enligt 2
ligt 2 kap. 2 8 giftermålsbalken eller kap. 2 § äktenskapsbalken,

till åtgärd beträffande makars egendom enligt 6 kap. 6 § nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra faU,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket 1 fall som avses i andra stycket
skall rätten bestå av en lagfaren do- skall rätten bestå av en lagfaren do
mare och nämndemän, när ärendet mare och nämndemän, när ärendet
skall prövas enligt giftermålsbalken skall prövas enligt äktenskapsbal-
eUer föräldrabalken, samt eljest av ken, lagen (1987:000) om sambors
minst tre och högst fyra lagfarna gemensamma hem eller föräldra-
domare. Har nämndemän säte i rät- balken, och annars av minst tre och
ten äger 15 kap. 29 och 30 §§ gifter- högst fyra lagfarna domare. När
målsbalken motsvarande tillämp- nämndemän ingår i rätten skall 14
ning. kap. 17 § äktenskapsbalken tilläm
pas.

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva alt ärenden som avser förordnande eller entledigande av förmyndare eller god man eller inskrivning av förmynderskap eller godmanskap får handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.

Denna lag (1969:258) träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan
Senaste lydelse 1984:1032. 200

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteks-förening eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse fär ej vara revisor eller suppleant. Ej heller får den vara revisor eller suppleant som är tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sädan tjänsteman hos kassan åt vilken uppdragils alt ombesöria bokföringen eller medelsförvallningen eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara revisor som är eller varit gift med eller sambo till sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågeriag eller är syskon eller är i det svågeriag, atl den ene är eller varit gift med den andres syskon.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteks-förening eller av kassaslyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse får ej vara revisor eller suppleant. Ej heller får den vara revisor eller suppleant som är tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos kassan åt vilken uppdragils atl ombesöria bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i del svågerlag, atl den ene är eller varit gift med den andres syskon, eUer den som på grund av adoption slår i motsvarande förhållande tiU styrelseledamot eller tjänsteman som förut nämnts.

24 §

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer jämle suppleanter. Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie för-

Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad eller beroende ställning lill styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos föreningen, ät vilken uppdragits att ombesöria bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med sädan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i delta stycket eller den som med honom är i rätt uppefter nedstigande släktskap e!ler svågerlag eller syskon eller är i det svågeriag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller den som på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot eller tjänsteman som förut nämnts.

Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad eller beroende ställning lill styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdragits att ombesöria bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som är eller varit gift med eller sambo till sädan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycket eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller syskon eller är i det svåger-lag, att den ene är eller varil gift med den andres syskon.

Utan hinder av villkoren i 1 § får fastigheter som tUlhör äkta makar var för sig eller innehas med olika rätt i äktenskapet sammanläggas, om makarna träffar avtal om sin rätt I den fastighet som bildas genom sammanläggningen. Sådant avtal skall upprättas i samma form som äktenskapsförord. Tillhör fastigheterna ena maken som enskUd egendom och som giftorättsgods. skall genom avtalet bestämmas att den nybUdade fasligheten i sin helhet skall vara den makens enskUda egendom eller giftorättsgods. Tillhör fastigheterna makarna var för sig, skall bestämmas att makarna skall äga var sin andel i den nybildade fasliglieten som enskild egendom eller giftorättsgods. Vardera makens andel skall utgöra hälften, om ej annat avtalats. Innefattar avtalet gåva, äger 8 kap. 5 § giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Fastighet som make fått i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans enskilda egendom eller som make erhållit genom testamente med sådant villkor eUer som tillfallit make i arv

Fastigheter som tillhör makar får sammanläggas om makarna genom avtal bestämmer alt de skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten. Vardera makens andel skall utgöra hälften, om inte annat avtalas.

Vad som sägs i första stycket gäller även ifall då den ena makens fastighet är giftorättsgods och den andra makens fastighet är enskild egendom.

Avtal som avses i första stycket skall upprättas i skriftUg form och undertecknas av makarna. Om någon av dem är omynd'ig, skall också förmyndarens skriftliga medgivande inhämtas. Innefattar avtalet gåva, får sammanläggning ske bara om gåvan har registrerats enUgt 16 kap. äktenskapsbalken.

19 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)'

Härigenom föreskrivs att 81 § rennäringslagen (1971:437) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

81 § Byter märkt ren ägare, får ommärkning till den nye ägarens märke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen skall äga mm medger det. Lämnas ej sådant medgivande, kan renens märke förses med avbrott för att skilja renen från andra renar med samma märke. För avbrotts-märkning fordras medgivande av styrelsen för den sameby där renen i fortsättningen skall hållas.

För ommärkning eller avbrotts- För ommärkning eller avbrotts-
märkning av ren som förvärvats på märkning av ren som förvärvats på
annan grund än giftorätt, arv eller annan grund än bodelning, arv eller
testamente fordras dessutom över- testamente fordras dessutom över
låtarens samtycke. lålarens samtycke.

Ommärkning eller avbrotismärkning får ske endast i närvaro av den som samebyns styrelse utser eller inför två vittnen.

Avbrotlsmärke får behållas på ren högst tio år efler det styrelsens medgivande gavs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Lagen omtryckt 1985:919. 208

20 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i bostadsrältslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 11 § bostadsrältslagen (1971:479)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde i föreningen, om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. En kommun som har förvärvat bostadsrätt till en bostadslägenhet får ej vägras medlemskap. Ej heller fär den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion enligt 10,12 eller 37 § vägras medlemskap på den grund att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som anges i stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt till bostadslägenhet övergått till bostadsrältshavaren närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

1 fråga om andel i bostadsrätt 1 fråga om andel i bostadsrätt

äger första och andra styckena äger första och andra styckena
tillämpning endast om bostadsrät- tillämpning endast om bostadsrät
ten efler förvärvet innehas av ma- ten efter förvärvet innehas av ma
kar. Vad som jogi/;« gäller ej. om kar eller, om bostadsrätten avser
annat beslämts i stadgarna. bostadslägenhet, av sådana sam-

bor på vilka lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem skall tillämpas. Vad som nu har sagts gäller ej, om annat har bestämts i stadgarna.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

' Lagen omtryckt 1982:353. 209

14 Riksdagen 1986/87. / .saml. Nr 86

21 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 8, 9, 16, 19, 22, 23, 25 och 31 88 rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1986:1041 Föreslagen lydelse

Allmän rättshjälp får ej beviljas

1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom
riket, om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,

2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdekla- 5. för upprättande av självdeklaration, äktenskapsförord eller tes- ration,

tamente,

6. / mål om boskillnad enligt 9 6. för upprättande av äkten-
kap. 2 § giftermålsbalken, skapsförord, testamente eller gåvo
handling,

7. om frågan om rättshjälp kan anstå lill dess en annan rättslig angelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad gmnd, har avgjorts slutligt,

8. ägaren av en faslighet eller en byggnad i angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten,

9. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normall av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp ej skall beviljas.

Under fömtsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, utan atl vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän rättshjälp.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

98 Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den räiissökandes kostnad för

' Lagen omtryckt 1983:487. 210

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

1. biträde som varil behövligt för tillvaratagande av den räiissökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, 2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdom- bostadsdomstolen, marknadsdomstolen, arbetsdomstolen eUer krigs- stolen eller arbetsdomstolen saml rält samt nödvändig utredning i an- nödvändig utredning i angelägen-gelägenhet, som kan komma under het, som kan komma under sådan sådan domstols prövning eller som domstols prövning eller som skall skall prövas av skiljemän, prövas av skiljemän,

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för värdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för sädan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. II § föräldrabalken,

5. avgift som utgår för ansökan enligt expeditionskungörelsens
(1964:618) avgiftslisla. avdelning II, saml särskUd avgift som skall betalas
enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter,

6. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligl 4 eller 5 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätlen självmant föranstaltat om,

7. skiftesman som av domstol 7. bodelningsförrättare som har förordnats att verkställa bodelning förordnats av domstol att verkställa med anledning av äktenskapsskill- bodelning med anledning av äklen-nad eller boskillnad, skapsskillnad,

8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

Såsom kostnad för bevisning enligl andra stycket 2 anses ej den rätts-sökandes kostnad för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftiiga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

16 8 Allmän rättshjälp får, om ej annat följer av 17 8, beviljas av advokat eller av biträdande jurist på advokatbyrå, om den rättsliga angelägenheten avser

äktenskapsskillnad äktenskapsskillnad

boskillnad, dock inte enligt 9
kap. 2 § giftermålsbalken

underhållsbidrag till make eller underhållsbidrag till make eller

barn bam

faderskap till barn faderskap till barn

vårdnad vårdnad

umgänge. umgänge.

211

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får ej bevilja allmän rättshjälp för verkställighet av avgörande om underhållsbidrag, vårdnad eller umgänge. Ej heller fär advokat eller biträdande jurist bevilja allmän rättshjälp

1. om den rätissökande är dödsbo,

2. om den rätissökande är bosatt utom riket,

3. om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller pä annat sätt
behandlas utom rikei.

19 § Beviljas allmän rättshjälp, betalas därefter uppkommande kostnader enligl 9 och 10 §§ av allmänna medel. Av allmänna medel betalas även biträdesersätlning för liden efter det atl ansökan om rättshjälp kommit in till den myndighet som har att besluta om allmän rättshjälp. Detsamma gäller bilrädeskoslnad som uppkommit före ansökningen hos myndighet, om arbetet har varil av mindre omfattning eller brådskande art och ansökningen har gjorts ulan väsentligt dröjsmål eller om eljest synnerliga skäl föreligger.

Vad som har sagts nu om ersättning lill biträde gäller även i fråga om ersättning till skiftesman.

Vad som har sagts nu om ersättning till biträde gäller även i fråga om ersättning till bodelningsförrättare.

Prop. 1986/87:86

Biträde, skiftesman och medlare har rätt lill skälig ersättning för arbete, tidsspillan och ullägg som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med . samt den tid som har lagts ned pä uppdraget. Regeringen eller, efler regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Har biträde, skiftesman eller medlare genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall delta beaktas vid ersättningens bestämmande. Om biträde missbrukat sin behörighet atl bevilja allmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger särskilda skäl, fär ersäll-

Bilräde, bodelningsförrättare och medlare har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid som har lagts ned pä uppdraget. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Har biträde, bodelningsförrättare eller medlare genom värdslös-het eller försummelse föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande. Om biträde missbruka! sin behörighet att bevilja aUmän rättshjälp eller besluta om substitution eller det eljest föreligger särskilda

212

I angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostads-domstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rällshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer bodelningsförrättare.

1 angelägenhet, som ej handlägges vid allmän domstol, bostads-domstolen, marknadsdomstolen eller arbetsdomstolen, beslutar rättshjälpsnämnden om utredning. Utan hinder härav får biträde besluta om utredning av mindre omfattning. Samma befogenhet tillkommer skiftesman som förordnats i

ärende om bodelning.

Den som medverkat vid utredning som avses i förslå stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål eller ärende som har anhängiggjorts vid domstol fastslälles ersättningen av domstolen. 1 annat fall bestämmes ersättningen av rällshjälpsnämnden.

31 §

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol äger i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning ulom belräffande ersättning för ränta. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen enligt vad som sägs i 33 §.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan makar efter gemensam ansökan och den ena maken har åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten ålägga den andra maken att belala staten hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Om maximibeloppet för den andra makens rältshjälpsavgift skulle ha varit lägre än hälften av rätlshjälpskostnaderna, skall åläggandet dock begränsas till vad som motsvarar maximibeloppet. Ersättningsskyldighet skall inte åläggas, om beloppet understiger en viss av regeringen fastställd

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:86

gräns. Ersättningsskyldighet skall heller inte åläggas om det med hänsyn till omständigheterna annars är obilligt.

Har /' ärende om bodelning Har bodelningsförrättare förord-
skiftesman förordnats och har ena näts och har ena maken åtnjutit all
maken åtnjutit allmän rättshjälp, män rättshjälp, skall rättshjälps
skall rättshjälpsnämnden med mot- nämnden med motsvarande till
svarande tillämpning av andra lämpning av andra stycket besluta
stycket besluta om kostnaderna för om kostnaderna för boddningsför-
skiftesmannen och för utredning rättaren och för utredning som den-
som denne har föranstaltat om. Be- ne har föranstaltat om. Beslutet om
slutet om ersättningsskyldighet får ersättningsskyldighet får verkstäl-
verkställas enligt vad som är före- las enligt vad som är föreskrivet om
skrivet om allmän domstols dom. allmän domstols dom.

Om den räiissökandes rältshjälpsavgift och tilläggsavgift tillsammans med den ersättning som maken har ålagts att betala enligt andra och tredje styckena överstiger rättshjälpskoslnaderna, skall den rätissökande berättigas att få tillbaka den överskjutande delen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har allmän rättshjälp sökts före ikraftträdandet, gäller 8 § i dess äldre lydelse.

3. Har någon med stöd av giftermålsbalken förordnats atl vara skiftesman, skall hans rätt lill ersättning för uppdraget prövas enligt äldre bestämmelser.

214

22 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 33 § vapenlagen (1973:1176)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 § Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om

1. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till inne- 3. ansökan om tillslånd lill innehav av vapen som förvärvats ge- hav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller po gn/nJ nom arv, testamente eller bodelav giftorätt har avslagits, ning har avslagits,

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Lagen omtryckt 1981:1360, 215

4 4

Lagutskottet skall bereda ärenden rörande giftermåls-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter lill föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör annat utskotts beredning. Del skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsrätt, bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrätt, skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, konkursrätt, internationell privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privairättslig beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd samt exekutionsväsendet.

kap .6.5

Lagutskottet skall bereda ärenden rörande äktenskaps-, föräldra-, ärvda-, handels-, jorda- eller utsökningsbalken eller lagar som ersätter eller anknyter lill föreskrifter i dessa balkar, i den mån ärendena icke tillhör annat utskotts beredning. Del skall vidare bereda ärenden som gäller försäkringsavtalsräll, bolags- och föreningsrätt med undantag för bostadsrätt, växel- och checkrält, skadeståndsrätt, immaterialrätt, transporträtt, konkursrätt, internationell privaträtt samt lagstiftning i andra ärenden av allmänt privaträttslig beskaffenhet. Utskottet skall även bereda ärenden om konsumentskydd samt exekutionsväsendet.

25 Förslag till Prop. 1986/87:86

Lagom ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 När bouppteckning har skett efter en avliden, får efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutör ansöka om kallelse på den avlidnes okända borgenärer. Var den avlidne gift, får kallelse sökas även på den efterlevande makens okända borgenärer.

3§
När boskillnad har beviljats eller När ansökan om äktenskapsskill-

det har dömts tiU äktenskapsskill- nad eller anmälan enligt 9 kap. 1 §
nad, får vardera maken ansöka om andra stycket äktenskapsbalken
kallelse på egna eller andra makens har gjorts, får vardera maken ansö-
okända borgenärer. ka om kallelse på egna eller andra

makens okända borgenärer.

Kallelse på okända borgenärer får också sökas av förmyndaren, när någon har förklarats omyndig.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Har boskillnad beviljats, skall äldre bestämmelser fortfarande tilläm
pas när det gäller rätten att på gmnd av boskillnaden ansöka om kallelse på
okända borgenärer.

218

Hembud sker hos hyresnämnden genom skriftlig anmälan av fastig-helsägaren. Fastighetsägaren skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en överlåtelse behövs makes samtycke enligt äktenskapsbalken, skall makens samtycke ges till avtalsförslagel.

Hembud sker hos hyresnämnden genom skriftlig anmälan av fastighetsägaren. Fastighetsägaren skall härvid ge in ett av honom undertecknat skriftligt förslag till köpeavtal som skall innehålla uppgift om köpeskillingen för den hembjudna egendomen och övriga villkor för förvärvet. Om det för en överlåtelse behövs makes samtycke enligt 6 kap. 4 § giftermålsbalken. skall makens samtycke ges till avlalsför-slagel.

Om ett hembud inte uppfyller vad som föreskrivs i första stycket, skall hyresnämnden förelägga fastighetsägaren att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommer fastighetsägaren föreläggandet, anses hembud ha skett den dag då bristen avhjälptes. Efterkommer fastighetsägaren inte föreläggandet, får hembudet avvisas.

Innehåll Prop. 1986/87:86

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ...... I

Propositionens lagförslag ............................................... ..... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 december 1986 51

1 Inledning ...................................................................... 51

2 Allmän motivering ....................................................... 52

2.1 Äktenskapsbalkens och sambolagens ikraftträdande 52

2.2 Ändringar i brottsbalken .......................................... 54

2.3 Ändringar i försäkringsavlalslagen ......................... 57

2.3.1 Bakgrund ....................................................... 57

2.3.2 Jämkning av förmånstagarförordnande ........... 57

2.3.3.................................................................. Underrättelse om förmånstagarförordnande lill försäk
ringstagarens make ....................................... 62

2.3.4.................................................................. Fördelning av försäkringsbeloppet när förmånstagare
saknas ........................................................... 63

2.4 Övriga följdändringar ............................................. 64

3 Upprättade lagförslag ................................................. 66

4 Specialmotivering ........................................................ ... 67

4.1 Förslaget lill lag om införande av äktenskapsbalken 67

4.2 Förslaget lill lag om ikraftträdande av lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem ................................................................................. 80

4.3 Förslagel lill lag om ändring i föräldrabalken .......... 81

4.4 Förslagel lill lag om ändring i jordabalken ............. 86

4.5 Förslagel lill lag om ändring i brottsbalken .............. 94

4.6 Förslaget lill lag om ändring i rättegångsbalken .... 97

4.7 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken ... 98

4.8 Förslaget lill lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. I) 98

4.9 Förslagel till lag om ändring i lagen (1904: 26 s, I) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap 100

4.10 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1904:48 s. I) om samäganderält 100

4.11 Förslagel lill lag om ändring i konkurslagen (1921:225) 101

4.12 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal 102

4.13 Förslagel till lag om ändring i lagen (1936: 83) angående vissa ulfäsieiser om gåva ................................................................................ 110

4.14 Förslagel till lag om ändring i lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden ................................................................................ Ill

4.15 Förslaget till lagom ändring i lagen (1960: 729)om upphovsrätt

lill litterära och konstnärliga verk ........................... 112

4.16 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhällsbidrag ................................................................................ 113

4.17 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar 113

4.18 Förslaget lill lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) 114

4.19 Förslaget till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437) ,., 116

4.20 Förslagel till lag om ändring i bostadsrältslagen (1971:479) . 117

4.21 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) ,,. 118

4.22 Förslagel till lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176) 123

4.23 Förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen .. 123

4.24 Förslaget till lag om ändring i gruvlagen (1974:342) 124 221

4.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981: 131) om kallelse på Prop. 1986/87: 86 okända borgenärer ................................................ 124

4.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt ......................... . 125

4.18 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället ............................................ . 126

5 Hemställan .................................................... . 126

6 Beslut ......................................................... . 127

Utdrag ur lagrådets protokoll den 29 januari 1987 ...... 128

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1987 142

Bilagal De sakkunnigas lagförslag 2, 4-12 och 14-17 145

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ................. 173

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 222