Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1986/87:61

om en tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, m. m.

Prop. 1986/87:61

Regeringen föreslår rijcsdagen att anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoUet den 31 oklober 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås att en tUlfällig förmögenhetsskall las ul på förmö­genhel i livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser. Enligt förslagel är underiagel för skatten de skattskyldiga insfilufionernas förmögenhel den 31 december 1986 och skattesatsen 7%. För förmögenhel som är hänförlig till kapitalförsäkringar är skattesatsen dock 5 %.

I propositionen föreslås vidare etl ökal skalleutlag på den löpande avkastningen på kapilalförsäkringskapital genom en höjning av skattesat­sen för livförsäkringsbolag och understödsföreningar från 40% liU 50%.

Slutligen föreslås alt värdet av kapilatförsäkringar, som inle är rena riskförsäkringar, skall beskaltas vid den årliga förmögenhelslaxeringen.

Höjningen av skalteultagel och skattskyldigheten tiU förmögenhetsskatt för kapilatförsäkringar föreslås gälla fr. o. m. 1988 års taxering. Kapitalför­säkringar som meddelats i enlighet med ansökningar som inkommii fill försäkringsbolagets huvudkontor före den 13 september 1986 skall dock även för framtiden vara fria från förmögenhetsskatt.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi­tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 16), lagrådets yttrande (s. 78) och föredragandens ställningstagande till lagrådets synpunkter, m. m. (s. 86).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

1    Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 61

 

1 Förslag till                                                   Prop- 1986/87:61

Lag om tillfällig förmögenhetsskaU för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser

Härigenom föreskrivs följande.

1   §   TUtfäUig förmögenhetsskatt skall belalas till staten enligt denna lag.

2   §   Riksskatteverket är beskatiningsmyndighet.

3   §   Skattskyldiga är

 

1.  svenska livförsäkringsbolag,

2.  understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verk­samhel samt

3.  pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Om verksamheten påbörjats efter utgången av kalenderårel 1984 förelig­ger inte skattskyldighet.

4 § Skatten utgår med sju procenl av beskattningsunderlaget. Beskatt­
ningsunderlaget är värdet av den skattskyldiges förmögenhet vid ulgången
av år 1986 till den del som förmögenheten överstiger lio miljoner kronor.
För skattskyldig vilkens räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår
beräknas förmögenheten med utgångspunkt i förhållandena vid utgången
av del räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 1986.

Vid beräkning av beskattningsunderiaget skall förmögenhet som är hän­föriig lill annan av den skallskyldige meddelad livförsäkring än sådan pensionsförsäkring som avses i punkl 1 av anvisningarna fill 31 § kommu­nalskallelagen (1928: 370) ingå med 72 procenl.

5 § Förmögenheten är värdet av den skattskyldiges samfiiga tUlgångar
efter avdrag för finansieUa skulder. Förmögenhet som inte är hänförhg till
livförsäkring skall dock inte beaktas.

Som tillgång hos återförsäkringslagare räknas inte värdet av återförsäk-ringsgivares ansvarighet på gmnd av försäkringar som denne har övertagit i form av återförsäkring. Om återförsäkring sketl hos ufländsk återförsäk­ringsgivare skall dock elt belopp molsvarande dennes ansvarighel redovi­sas som tUlgång, i den mån ansvarigheten översiiger värdet av reservdepo-silion som ställts av återförsäkringsgivåren hos återförsäkringstagaren.

Ålerförsäkringsgivares fordran hos återförsäkringslagare på grund av sådan reservdeposifion som avses i föregående stycke upptas inle som tillgång. Den skuld som redovisas av återförsäkringstagaren på grund av deposifionen är inle avdragsgill för denne.

6   § Om ej annal följer av 7-9 §§ tas fillgångar och skulder upp fill bokfört värde.

7   § Fastighet tas upp till det högsia av anskaffningsvärdet och 133 pro­cenl av det för år 1986 gällande taxeringsvärdet.

Har fastighets värde efter ingången av år 1986 sänkts på grund av skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand, vattenflöde eller jämförlig händelse får fastigheten tas upp lill 133 procent av det taxeringsvärde som därefter åsälts vid särskild fastighetstaxering eller, om sådant värde saknas, till ett på motsvarande grunder uppskattat värde.

 

8 §   Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller som     Prop. 1986/87:61
annars är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna note­
ringar om avslut, las upp fill det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda akfieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i första slycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna las upp fill samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms atl det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas tiU gmnd för värderingen.

9 § Fordran som inte omfattas av 8 § och som löper med ränla skall las
upp lill sill kapitalbelopp. Detsamma gäller för skuld som löper med ränta.

Osäker fordran får tas upp lill det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inle upp.

10   § Tillfällig förmögenhetsskatt är inte avdragsgill vid taxeringen tUl statlig inkomstskatt.

11   § Den som är skatlskyldig enligt 3§ skall vara registrerad hos riks­skatteverket.

12   § Den som är skattskyldig skaU i deklaration ange beskattningsunder­laget och skatten samt lämna de uppgifter som erfordras för beräkning av underlaget.

Deklaralionen skall ha kommit in lill riksskatteverket senasl fem måna­der efter den dag som enligt 4 § ligger till grund för förmögenhelsvärde-ringen.

Skatten skall avrundas till närmast lägre tusental kronor.

13   § Senasl den dag då deklarationen skall ha kommit in enligl 12 § andra stycket skall hälften av skattebeloppet vara inbetalad. Återstoden skaU vara inbetalad med hälflen senast tre månader och med återstående hätft senast sex månader efter den senaste dagen för avlämnande av deklara­tion. Om skatten inte uppgår till 100000 kronor skall dock hela beloppet vara inbetalat senasl den dag då deklarationen skall ha kommit in.

14   § När annat inte följer av denna lag fillämpas lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter med undanlag av vad där sägs om ansiånd i 2 kap. 9 §, om förhandsbesked i 6 kap. och om förseningsavgift i 7 kap. 5§.

Denna lag träder i kraft den 23 december 1986.

 

2 Förslag till                                                   Prop. 1986/87:61

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1947:576) om staflig inkomst­skatt' skali ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

IOa§-För svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, andra ekonomiska föreningar än sambruksföreningar, familjestiftelser, svenska aktiefonder, svenska försäkringsanslalter som inte är akliebolag, Ulländska juridiska personer, Sveriges allmänna hypoieksbank. Konunga­riket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar samt sådana juri­diska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighei och som skall erlägga skall för inkomsi utgör grundbeloppet, om inle annat föreskrivs i andra slycket, 52 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För skattskyldiga som avses i 7 §     För skattskyldiga som avses i 7 §

4 mom., livförsäkringsanstalter så- 4 mom. och andra skallskyldiga än
vitt angår försäkringsrörelsen och dem som avses i 10 § 1 mom. eller i
andra skattskyldiga än dem som första stycket här ovan utgör
avses i 10§ 1 mom. eUer i första grundbeloppet 40 procent av den
stycket här ovan utgör grundbelop- beskattningsbara inkomsien. För
pet 40 procent av den beskatlnings- livförsäkringsanstalter såvitt angår
bara inkomsten.                           försäkringsrörelsen    utgör    dock

grundbeloppet 50 procent av den

beskaitningsbara inkomsten.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densam­ma gällande sladgar har till huvudsakligt ändamål atl tillgodose viss fa­miljs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas försia gången vid 1988 års laxering.

' Senasle lydelse av lagens rubrik 1974: 770. - Senasle lydelse 1984: 1061.

 

3 Förslag till                                                   Prop. 1986/87:61

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947: 577) om statlig förmögen­hetsskatt'

dels att 3 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl det i anvisningama fill 3 och 4 §§ skall införas en ny punkt, 6, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3§ 1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annal fram­går av 2 mom. här nedan, såsom tiUgångar upptagas:

a) fastighet;

b) tomträtt, vallenfallsrätl;

c) lös egendom, som är avsedd för sladigvarande bruk i skattskyldigs förvärvsverksamhet eller att däri omsättas eUer förbmkas, såsom djur saml maskiner och andra inveniarier, råämnen, varor, jordbmks- och skogsprodukter, förbmkningsarfiklar och dylikl, gmvor, patent- och för­lagsrätter, rätl till skogsavverkning å annans mark saml rält till stenbrott och dylikt;

d)   kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i
obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra
fordringar eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag,
aktiefonder eller rederier eller av optionsrätter till nyleckning eller köp av
akiier, om sådan optionsrätt är föremål för omsättning på kapitalmarkna­
den, eller av andel i osktflal dödsbo som vid taxering lill stathg inkomst­
skatt skall behandlas såsom handelsbolag, i den mån samma kapital icke är
att hänföra tUl i c) här ovan nämnd egendom;

e)   lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga
bmk och bekvämlighet och av beskaffenhel alt böra hänföras tiU yttre
inventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobUer, motorcyklar, lust­
jakter, motorbålar och dylikl, så ock smycken;

f)    besittningsrätt lill faslighel, där innehavaren ej enligl 7 § skall likställas
med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst belopp en
gång för alla upplåten för innehavarens livslid eller för lid, som icke
kommer all utlöpa inom fem år efler beskattningsårets utgång;

g)   räll fill ränta, avkomst av fas- g) rätl till ränla, avkomst av fas­
tighet eller annan stadigvarande tighet eller annan stadigvarande
förmån, som icke avses i f) här  förmån, som icke avses i f) här
ovan, såvida rättigheten är förhan- ovan, såvida rättigheten är förhan-
denvarande och beslämd att lillgo- denvarande och beslämd atl tUlgo-
donjutas för den berättigades livslid donjutas för den berättigades livslid
eller för tid, som icke kommer att eller för tid, som icke kommer atl
utlöpa inom fem år efter beskatt- utlöpa inom fem år efter beskatt­
ningsårets utgång.                                      ningsårels utgång;

h) livförsäkring, som meddelats i här i rikel bedriven försäkringsrö­relse, i den omfallning som anges i punkl 6 av anvisningarna.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859.

2 Senaste lydelse 1985: 309.                                                                                5

 

Nuvarande lydelse                     Föreslagen lyddse                       Prop. 1986/87: 61

2 mom. Såsom lillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a) kapttalvärdel av kapiialförsäk-      a) värdel av annan försäkring än ring;                                                       livförsäkring,-

b) rätt lill undanlagsförmåner, till pension eller annan livränta, som ulgår på grund av försäkring, fill pension och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på gmnd av förutvarande tjänsleförhållande, samt fill livränta som, enUgt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på gmnd av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring;

c)    räll fill annan ränla, avkomst eller förmån än i b) avses, därest
densamma är beslämd alt tillgodonjutas för den berätfigades livslid samt
värdet av vad han åriigen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000
kronor;

d)   rätt lill förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastning­
en;

e)   möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den
skallskyldiges och hans familjs personhga bmk;

f)    konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej
ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för aUmänhe­
ten tiUgängliga;

g)   sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest samman­
lagda värdel av dessa fillgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) pateni- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rält till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings tilel och dylikl;

i) förtåd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skallskyldiges och hans familjs personliga behov, saml konlanl hus­hållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande ulgifter avsedd kassa;

j) fastighet, som året före taxeringsåret undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. faslighelstaxeringslagen (1979: 1152), utom såvitt fråga är om liUbehör fill fasligheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.

(Se vidare anvisningarna.)

7§'' I fråga om skyldighet att erlägga skatl för förmögenhet likställas med ägare:

a)  den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissräll;

b)  innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad ofri toml i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eUer ärftlig besittningsrätt;

c)  efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhel, fillhörande den först avlidne makens kvariåtenskap;

d)   annan, som under sin livsfid äger åtnjuta avkastningen av förmögen­
hel, vartiU äganderätten liUagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller
adoptivbarns avkomling;

e)   den som i enlighet med stiftelses ändamål atl tillgodose viss familjs
eller vissa familjers ekonomiska iniressen under sin livstid äger åtnjuta
avkastningen av förmögenhet, varfiU äganderätten tiUkommer stiftelsen;

f)    så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhel,
vartill äganderätten lillkommer annan, därest sådant förhållande förelig-

3 Senaste lydelse 1980:959. " Senaste lydelse 1973:1102.

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1986/87: 61

ger, all han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmögenhetens ägare.

Föreskrifierna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda fill att förmögen­heten beräknas högre än lill tjugufem gånger del belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskaltningsår.

Med ägare likställs också, ifråga om livförsäkring, sådan förmånsta­gare som har förfoganderätt iUl försäkringen.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

tiU3och4§§

6. Livförsäkring ias upp som tUl­gång. Detta gäller dock inle om försäkringen

1.   är sådan pensionsförsäkring som avses i punkt I av anvisningar­na IiU 31 § kommunalskattelagen (1928:370),

2.   enbart avser dödsfall senast vid 70 års ålder och inle är åter-köpsbar,

3.   ger rält IiU livränta eller sjuk­ränta som ulges på grund av annan försäkring än livförsäkring.

Livförsäkring las upp Ull del vär­de som moisvarar del på försäk­ringstekniska grunder beräknade lekniska ålerköpsvärdet.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas första gången vid 1988 års taxering.

Har livförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan, som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 13 september 1986, skall äldre bestämmelser fortfarande gälla. En därefter vidlagen ändring som medför ökad premieförpliktelse totall sett eller tidigareläggning av premie­betalning, skall dock anses som nylt försäkringsavtal.

 

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs alt 37§ Imom. laxeringslagen (1956:623)' skall följande lydelse.

37 § Nuvarande lydelse 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skall, som har innehållits genom skatteav­drag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontroUuppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Prop. 1986/87:61

 

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiflen skall avse

Vad uppgiften skaU avse

 

3. Försäkringsan­stall och underslöds-förening.

Den som från an­stalten eller förening­en uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela årel, på grund av försäkring av den art att skatte­plikt för beloppet före­ligger, dock att om liv­ränta utgivits till följd av personskada eller om ersäitning utgått på grund av sådan kol­lekliv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. Iredje stycket, punkt 16 av anvisning­arna fiU 21 § eller punkl 11 av anvisning­arna till 28 § kommu­nalskallelagen (1928:370), uppgift skall lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig nalur och som för hela årel över­stiger 200 kronor.

Utgivet belopp. Har lill följd av persons­kada utgivits skatte­pliktigt engångsbelopp skall särskilt anmär­kas om skattepliktigt engångsbelopp utgi­vits tidigare på gmnd av samma skada. Om så är faUet skall angi­vas beloppels storiek och uibeialningsåret.

Föreslagen lydelse I mom. TiU ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetslaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteav­drag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontroUuppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974; 773.  Senaste lyddse 1986:489.

 

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

Prop. 1986/87:61

 

3. Försäkringsan­stall och underslöds-förening.

Den som från an­slalten eller föiening-en uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela året, på gmnd av försäkring av den arl skatteplikt för beloppet förelig­ger, dock att om liv­ränta utgivits till följd av personskada eller om ersättning utgått på gmnd av sådan kol­lekfiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. Iredje slyckel, punkl 16 av anvisning­arna till 21 § eUer punkt 11 av anvisning­arna lill 28 § kommu­nalskallelagen (1928:370), uppgift skall lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig nalur och som för hela årel över­stiger 200 kronor.

Den som är ägare UU försäkring som avses i punkt 6 av an­visningama Ull 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögen­hetsskatt samt för­månstagare med för­foganderätt Ull sådan försäkring.

Utgivet belopp. Har lill följd av personska­da utgivits skatteplik­tigt engångsbelopp skall särskilt anmär­kas om skattepliktigt engångsbelopp utgi­vits lidigare på grund av samma skada. Om så är fallet skall angi­vas beloppels slorlek och uibeialningsåret.

Försäkringars vär­de vid årels uigång, om värdel uppgår iill minst 1000 kr.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1988 års taxering.

 

5 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1§ skattebrottslagen (1971:69) skaU ha föl­jande lydelse.

Prop. 1986/87:61

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§'

Denna lag gäller i fråga om skatl eller avgifi enligl

1. lagen (1908:128) om beviU-ningsavgifler för särskUda förmåner och rättigheter, förordningen (1927: 321) om skatl vid utsktftning av ak­tiebolags lillgångar, kommunalskat­telagen (1928:370), förordningen (1933: 395) om ersättningsskall, la­gen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgifi, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947: 577) om statlig förmögen­hetsskatt, lagen (1958:295) om sjö­mansskatt, lagen (1983:219) om tUl-fäUig vinstskatt, lagen (1983:1086) om vinsldelningsskatt, lagen (1984: 1052) om statlig fasfighelsskatt.

2. lagen (1928: 376) om skatt på lotlerivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskalt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatl, stämpelskat­telagen (1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1972: 266) om skatl på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackning­ar, vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild av­gift för oljeprodukter och kol, bil-skrolningslagen (1975: 343), lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på . vissa fordon, som icke är registre­rade i riket, lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om

1.   lagen (1908:128) om bevUl-ningsavgifler för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927: 321) om skalt vid utskiftning av ak­tiebolags lillgångar, kommunal­skattelagen (1928: 370), förordning­en (1933:395) om ersällningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgifi, lagen (1947:576) om siaflig inkomslskall, lagen (1947: 577) om staflig förmögen­hetsskatt, lagen (1958: 295) om sjö­mansskatt, lagen (1983:219) om lill­fällig vinstskatt, lagen (1983: 1086) om vinsldelningsskatt, lagen (1984: 1052) om staflig fastighetsskatt, la­gen (1986: 000) om lillfälUg förmö­genhetsskatt för livförsäkringsbo­lag, understödsföreningar och pen­sionsstiftelser,

2.    lagen (1928:376) om skall på lotlerivinster, lagen (1941:251) om särskUd varuskatt, lagen (1957:262) om aUmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskall, lagen (1961: 394) om tobaksskall, slämpelskal­telagen (1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskalt, lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatl på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackning­ar, vägtrafikskallelagen (1973: 601), lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljeprodukler och kol, bilskroi-ningslagen (1975:343), lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registre­rade i riket, lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om

 

Senaste lydelse 1984: 1059.

10

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:61

 

försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skall på vissa resor, lagen (1982: 691) om skall på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatl på videobandspe­lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skall på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1104) om särskild avgifi för elek­trisk krafl från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om tolahsatorskatt, la­gen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:

404)  om stämpelskatt vid inskriv­ningsmyndigheter,    lagen    (1984:

405)  om stämpelskatt på aktier, la­gen (1984:409) om avgift på gödsel­medel, lagen (1984: 410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984: 852) om lagerskall på viss bensin.

försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatl på vissa resor, lagen (1982:691) om skatl på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skalt på videobandspe­lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1104) om särskUd skatl för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, la­gen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:

404)   om stämpelskatt vid inskriv­ningsmyndigheter,    lagen    (1984:

405)   om stämpelskatt på aktier, la­gen (1984:409) om avgift på gödsel­medel, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984: 852) om lagerskatt på viss bensin.

 

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatl och tillkommande skatl som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eUer uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beiräffande restavgift, skattetillägg eller Uknande avgifi.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1987.

11

 

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Prop. 1986/87:61

Härigenom föreskrivs atl I § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§'

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrältslagen (1970:979) följer med fordran

pa

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgtfter för särskilda förmåner och rättighe­ter, lagen (1958:295) om sjömans-skall, kupongskallelagen (1970: 624) och lagen (1983: 219) om tillfäl­lig vinstskatt.

1. skatt och avgifi, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), saml skatt enligl lagen (1908: 128) om beviUningsavgtfler för särskilda förmåner och rättighe­ter, lagen (1958: 295) om sjömans­skatt, kupongskallelagen (1970: 624), lagen (1983:219) om tillfäUig vinstskatt och lagen (1986:000) om lillfällig förmögenhetsskatt för liv­försäkringsbolag , understödsför­eningar och pensionsstiftelser.

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatl.

3. skatl eller avgift enligl lagen (1928: 376) om skalt på lotlerivin­ster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om all­män energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattela­gen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljepro­dukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatt på videobandspe­lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skall på omsättning av vissa   värdepapper,   lagen   (1983:

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928: 376) om skalt på lotteri vin­sler, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957: 262) om all­män energiskalt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattela­gen (1964:308), lagen (1972:266) om skalt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljepro­dukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skalt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skall på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatl på videobandspe­lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk krafl, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa   värdepapper,   lagen   (1983:

 

Senaste lydelse 1984:856.

12

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1986/87:61

1104) om särskild avgift för elek-    1104) om särskild sitaff för elektrisk
trisk kraft från kärnkraftverk, lagen  krafl från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt, la- (1984:351) om tolalisatorskatt, la­
gen (1984:355) om skatt pä vissa   gen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984: dryckesförpackningar, lagen (1984:
404) om stämpelskatt vid inskriv-    404) om stämpelskatt vid inskriv­
ningsmyndigheter, lagen (1984:405)          ningsmyndigheter, lagen (1984:
om stämpelskatt på aktier, lagen     405) om stämpelskatt på aktier, la-
(1984:410) om avgift på bekämp-   gen (1984:410) om avgtft på be-
ningsmedel samt lagen (1984:852)  kämpningsmedel samt lagen (1984:
om lagerskatt på viss bensin,  852) om lagerskatt på viss bensin,

4.  skall enligt vägtrafikskallelagen (1973:601) saml lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5.  tull och särskild avgtft enligt 39 § tullagen (1973:670) samt avgtfl enligl lagen (1968: 361) om avgtfl vid införsel av vissa bakverk,

6.  avgifi enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område, lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskels område och lagen (1984:409) om avgifi på gödselmedel,

7.  avgifi som uppbärs med fillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förmånsrätten omfallar ej restavgift och liknande avgtft som utgår vid försummelse att redovisa eUer betala fordringar och ej heUer skatte- eller avgtftsfillägg och förseningsavgtft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

13

 

7 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte­och avgiftsprocessen

Prop. 1986/87: 61

Härigenom föreskrivs att 1 § bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte­och avgiftsprocessen skall ha följande lydelse.

l§'

Nuvarande lydelse

Denna lag är lillämplig vid revi­sion eller annan granskning för fast­ställande av skall, lull eller avgifi enligt lagen (1908:128 s. 1) om be­villningsavgifter för särskilda för­måner och rättigheter, uppbördsla­gen (1953:272), laxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om sjömansskall, slämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, kupongskattelagen (1970: 624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen (1973: 602) om särskild vägtrafikskatt, tullagen (1973:670), lagen (1984: 151) om punktskatter och prisreg­leringsavgifter och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Föreslagen lydelse

Denna lag är tiUämplig vid revi­sion eller annan granskning för fast­ställande av skatt, tull eller avgtft enligl lagen (1908: 128 s. 1) om be­villningsavgifter för särskilda för­måner och rättigheter, uppbördsla­gen (1953:272), laxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om sjömansskall, slämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatl, kupongskallelagen (1970:624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen (1973: 602) om särskild vägtrafikskalt, lullagen (1973:670), lagen (1984: 151) om punktskatter och prisreg­leringsavgifter, lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och lagen (1986:000) om tUlfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsför­eningar och pensionsstiftelser.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse 1984:869.

14

 

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Prop. 1986/87:61

Härigenom föreskrivs atl 1 kap. 2§ lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifier skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2§

Vissa beslämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg­trafikskatt och växtförädlingsavgifl enligl vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, väg­trafikskattelagen (1973:601) och ut­sädeslagen (1976:298).

Vissa beslämmelser i denna lag gäller också för överlastavgifl, väg­trafikskalt, växtförädlingsavgifl och tUlfällig förmögenhetsskatt en­ligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, väg­trafikskattelagen (1973:601), ulsä­deslagen (1976:298) och lagen (1986: 000) om tillfällig förmögen­hetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pen­sionsstiftelser.

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

15

 

Finansdepartementet                              Prop. 1986/87:61

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 15 oktober 1986.

Närvarande: slatsminislern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, HeUström, G. Andersson

Föredragande: statsrådet Feldl

Lagrådsremiss med förslag om en tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, m.m.

1 Inledning

Mot bakgmnd av de snabbt siigande realräntorna fick realränteskatle-kommittén (Fi 1985:02) i uppdrag alt utarbeta en leknisk modeU för be­skattning av real avkastning hos i försia hand livförsäkringsbolag (Dir. 1986:24). I uppdragel ingick också att pröva om en sådan skalt borde tas ut även på andra finansiella institutioner och på företag ulanför den finan­siella sektom. Kommittén' har i betänkandet (Ds Fi 1986: 18) Realränte­skatt redovisal sina överväganden och förslag.

Till protokollet i della ärende bör fogas som bUaga 1 kommitténs förslag till lag om realränteskait, som bilaga 2 den redogörelse som lämnas i betänkandet om beskattning av sparande och kapitalinkomster och som bilaga 3 den översikt över pensions- och försäkringssparandel som ges i betänkandet. Betänkandet har remissbehandlats. Som bilaga 4 till proto­kollet fogas en förteckning över remissinstanserna. En sammanslällning av remissytlrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns till­gänglig i ärendet (Dnr 2739/86).

I mitten av september tiUkännagavs atl regeringen inte avsåg atl lägga fram förslag om en realränteskatt. Samfidigl aviserades ett förslag om en engångsskatt på livförsäkringsseklorn samt förslag om vissa andra änd­ringar i försäkringsbeskallningen. Härefter har skrivelser inkommii från AMF - sjukförsäkringsakliebolag. Försäkringsbolaget SPP - ömsesidigt. Kooperativa förbundet, Livförsäkringsaktiebolaget Skandia, Länsförsäk­ringar Liv - försäkringsaktiebolag samt Tjänstemännens Centralorganisa­tion.

Jag skaU nu med kommitténs betänkande och remissynpunkterna som grund ta upp frågan om ändringar i beskatlningen av försäkringskapitalet.

' Ledamöter i kommittén har varit riksdagsmannen Jan Bergqvist, ordförande,

direktören Nils-Axel Frisk och kammarrättslagmannen Anders Swartling.       16

 

2 Allmänmotivering                                       Prop. 1986/87:6i

2.1 Bakgrund

Sedan hösten 1982 har den ekonomiska poUtiken varit inriktad på att eliminera de olika balansbrislerna i den svenska ekonomin. Delta har bl. a. inneburit en stram budgetpolifik i syfte att nedbringa det stora budgetun­derskottet. Under denna tid har utrymmet för standardförbättringar, såväl i form av realinkomstökning för hushållen som genom ökade offenfiiga ulgifter, varit myckel begränsat. Stora gmpper i samhällel har dessa år genom olika slag av uppoffringar bidragit tUl alt problemen i den svenska ekonomin har kunnat dämpas markant. Sålunda har underskotten i statens budgel och i bytesbalansen begränsats resp. eliminerats. Della har kunnal ske samtidigt med en minskning av arbetslösheten.

Den förda polifiken har också - i kombinafion med den internationella utvecklingen - medfört att inflafionstakten kunnat nedbringas väsentligt. En fömtsättning för en fortsatt låg inflation, som är nödvändig för en gynnsam realekonomisk utveckling, är att underskottet i statens budget begränsas ytterligare under de kommande åren.

Även räntenivån har kunnal nedbringas som en följd av att balansproble­men i den svenska ekonomin har dämpats. Nedgången i ränteläget har dock ej varil lika snabb som sänkningen av inflafionstakten. Medan infla­fionen har gått ner från 10% 1982 tUl omkring 3% i år har de nominella räntorna sänkts från omkring 13 % tUl 9% under samma lid. Att realräntan sålunda har stigit kraftigt är inte förvånande. Erfarenheten visar alt föränd­ringar i inflationstakten - uppål eller nedåt - först med avsevärd fördröj­ning slår igenom på den nominella ränian. Däremoi är realränlenivån närmast unik. Realräntan har i modern tid inle varil ens i närheten av dagens nivå.

Det är inte möjligt alt förutsäga hur länge realräntan kan komma att förbli hög. Det kan dock konstateras atl institutioner med en stor andel av sina förmögenheter placerade i lillgångar med bunden ränta kommer atl kunna tillgodogöra sig en fortsatt hög avkastning flera år efter en nedgång i del aUmänna ränlelägel. Vid en fortsalt låg inflation kan därför sådana placerare redan nu med slor säkerhet påräkna en mycket god real avkast­ning åtminstone under återstoden av 1980-lalet, även om nyplaceringsrän-tan skulle falla.

Genom uppgången i realräntorna har avkastningen på försäkringsspa­randet sfigit markant. Man kan bl. a. notera en trendmässig stegring av de s. k. återbäringsräntorna. Dessa visar vilken avkaslning individuella pen­sions- och kapitalförsäkringar ger för enskilda år. De reala återbäringsrän­torna har sålunda stigii från omkring en procent 1981 fill ca 11% i år. Återbäringsräntorna kan vänlas ligga kvar på denna nivå under ytterligare några år. Till stegringen av återbäringsräntorna har också de snabbt sfi­gande kurserna på börsaktier bidragit; en värdestegring som är en följd av den höga vinstnivån i näringslivet.

Den ökade atlraklivilelen hos försäkringssparandel har medfört en starkt ökad efterfrågan på försäkringar. Under perioden 1980-85 ökade

17

2    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 61

 

antalet nytecknade P-försäkringar med inte mindre än 23 % per år medan anlalel K-försäkringar ökade med 16% per år.

Samtidigt som försäkringssparandel har expanderat starkt hittUls under 1980-talet har hushåUens lotala sparande varil fortsatt lågt eUer t.o.m. sjunkande. Det finns därför anledning att tro atl ökningen i försäkrings­sparandet i stor utsträckning ersatt annal sparande hos hushåUen. Del förefaller också sannolikt atl en del av detta sparande, särskilt vad avser K-försäkringar, skett med lånade medel.

Den snabba reala tillväxten i försäkringsbolagens återbäringsräntor — dvs. avkastningen på försäkringssparande — kontrasterar mol den återhåll­samma utvecklingen av reallönerna under senare år. Av diagrammet nedan framgår hur de reala återbäringsräntorna och den reala limlönen utvecklats sedan 1976.

Prop. 1986/87:61

.   REALLÖN OCH REAL AVKASTNING PÅ PENSIONSFÖRSÄKRINGAR FÖRE SKATT

INDEX 1976=100

• sEAUitoTFERmoai

■ REAL ÅTRBSäRIMGSRXNTå

 

Den höga avkastningen medför när del gäller det individuella försäk-     Prop. 1986/87:61 ringssparandet höjda förmåner. Det finns en direkt koppUng mellan avkast­ningen i försäkringsbolaget och storleken av t. ex. den pension som utgår på grund av en pensionsförsäkring.

När det gäller det kollektiva försäkringssparandel är storleken av pen­sioner och andra försäkrade förmåner endast delvis beroende av avkast­ningen på försäkringskapitalet. Förmånerna är fastställda i koUeklivavlal. Om avkastningen på kapitalet är mycket hög, som för närvarande är fallet, blir effekten alt arbetsgivarnas kostnader för premier blir lägre än annars. Del är alltså arbelsgivarna som i första hand drar fördel av den höga avkastningen. Att så är fallet bestyrks av alt premienivån för tjänstepen­sionsförsäkring för industriijänsteman sänkts under de två senaste åren.

2.2 Allmänna synpunkter

Livförsäkringssparandet intar i skattesammanhang en gynnad ställning. Sparande i pensionsförsäkring (P-försäkring) sker med obeskattade medel. Avkastningen på kapitalet beskattas inte i försäkringssektorn. Först vid utbetalningen av pensionsbeloppen inträder skattskyldighet. Beträffande kapitalförsäkring (K-försäkring) gäller en annan ordning. Sparandet sker med beskaltade medel. Avkastningen träffas av en låg skatl i försäkrings­bolaget. Utfallande belopp är undantagna från inkomstskatt. Livförsäk-ringskapilalet är helt undantaget från förmögenhetsskatt och behandlas jämfört med andra tillgångar förmånligt vid arvsbeskaltningen. Vidare kan noteras att en arbetsgivares kostnader för tjänstepensionsförsäkringar och andra irygghetsförsäkringar för de anslällda inte ingår i underiagel för arbetsgivaravgifter.

Av vad jag nu sagt framgår att försäkringssparandet och hela livförsäk­ringssektorn genomgående ges en förmånlig skatlemässig behandling. Så är fallet såväl vad avser det individuella försäkringssparandet som del sparande som har kollektivavtal mellan arbelsmarknadens parter som grund. Även om reglerna är olika ulformade för P- och K-försäkringar är båda formerna gynnade jämfört med annal sparande.

Att förmåner givits försäkringsformen äremellertid inte omotiverat. Den långsikfighet som i regel är förknippad med försäkringssparandet är från allmänna utgångspunkter önskvärd. Sparandel i försäkringsformen medför all spararen ofta under långa tidsperioder binder medel. Även om den ekonomiska tryggheten vid sjukdom och ålderdom radikalt förbättrats genom utbyggnaden av den allmänna försäkringen finns det skäl att ge goda fömtsättningar för ett kompletterande ekonomiskt skydd antingen della har sin gmnd i kollektivavtal eller tillskapas genom individuella försäkringslösningar.

De förmåner som ges försäkringssparandet vid beskatlningen är bl. a. av
de skäl som jag nyss nämnt i sina huvuddrag väl avvägda under tider då
tillväxten av försäkringskapitalet är normal. Som jag påvisat i föregående
avsnitt upplever vi emdlertid för närvarande en förmögenhetstillväxt inom
försäkringssektorn som måste karakteriseras som unik. Realavkastningen
på försäkringskapitalel ligger nu på en nivå över 10%. Liknande förhållan-   19

 

den har över huvud taget inte varit för handen i modern tid. Jag vUl i Prop. 1986/87: 61 sammanhangei framhåUa att fluktuationer i avkastningen i och för sig är etl regelmässigl förekommande inslag hos försäkringsbolagen. Tider med en låg eller renl av negativ realavkastning avlöses av tider när avkastningen ligger på en högre nivå. Vad vi nu upplever är emellertid en förmögenhets­tillväxt långt över vad som kan innefattas i sådana normala fluktuationer.

Det är mot den bakgmnden man skall se realränteskattekommitténs uiredningsuppdrag. I ett läge då förmögenhetstillväxten inom bl. a. försäk­ringssektorn hade nått en i modern tid okänd nivå måste enligt regeringens bedömning nya vägar prövas för beskallningen av försäkringskapitalel. Som angavs i kommitténs direktiv (Dir 1985:24) kunde fördelningspolilis­ka spänningar fömtses som en följd av en myckel krafiig lönsamhetsök­ning hos livförsäkringsbolagen och della särskilt när denna lill slor del härrör från räntebetalningar på slalsskulden. Del bör noleras att dessa räntebetalningar måste finansieras antingen genom höjda skatter eller ned­dragning av utgifter för andra ändamål samtidigt som återhållsamhet i löneökningar och offentliga utgifter ulgör centrala inslag i den ekonomiska poliliken.

I sitt betänkande redovisade kommittén en teknisk modell för en realrän­teskall på livförsäkringssektorn. Kommittén gjorde också den bedömning­en att en sådan skatt inte bör träffa andra finansiella institutioner. Till grund för ståUningstagandet låg att försäkringssparandel intar en skatte­mässigt särskUt gynnad ställning.

Vid remissbehandUngen av betänkandet - och även under den lid som kommittéarbetet pågick - framfördes från olika håU häftig kritik mot tankarna på en realränteskatt. I många fall var denna kritik inle sakligt grundad. Det finns emellertid sakliga invändningar som kan riklas mol en skalt uiformad enligt de linjer som drogs upp i kommiltébelänkandel. En sådan skatt blir med nödvändighel tekniskt komplicerad om utgångspunk­ten är alt skalleultagel skall variera från år lill år beroende på realavkast­ningen hos de skattskyldiga. För atl systemet över huvud taget skaU kunna hanteras praktiskt måste beräkningen av realavkastningen schabloniseras. Även om avkastningsberäkningen skulle förenklas, en förenkling som kommillén sökl åstadkomma, måsle del sägas att förslaget om realränte­skatt kännetecknas av en belydande komplexitet. Samlidigt medför den schabloniserade avkastningsberäkningen alt del grundläggande syftet med beskattningsmodellen kan förfelas. Risken lorde vara uppenbar att det åsyftade resullatet - att beskalla real avkaslning över en viss nivå och enbart sådan avkastning - inte uppnås.

Det ligger vidare i sakens natur att en realränteskait skulle ge varierande skatteintäkter för statsverket. All basera finansieringen av långsikfiga statsutgifter på intäkter från en realränteskait inger därför betänkligheter och kan inte anses förenligt med en ansvarsfull budgetpolitik. Kritik mot en realränteskatt från försäkringsbranschen har också framförts från lik­nande utgångspunkter. Försäkringsverksamheien är långsiktig och en osä­kerhet skulle kunna uppstå i fråga om vilka skattebetalningar som i framli­den skulle komma alt belasta försäkringskapitalel. Även om vådorna av en

realränteskatt också i det hänseendet överdrivits i debatten kan man inte  20

bortse från att skatten skulle kunna medföra en sådan effekt.

 

Mol bakgmnd av det sagda harjag kommit till den slulsalsen all de Prop. 1986/87:61 nackdelar som är förenade med en realränteskatt är så betydande all jag inle kan förorda att en sådan skatt införs. Milt ställningstagande medför att en lösning av de fördelningsproblem som är en följd av förmögenhetstill­växten inom försäkringssektorn får sökas efter andra vägar. Somjag redan framhåUit är det min uppfattning atl den ordning som aUmänl gäUer för beskattningen av försäkringssparande, utom i vissa detaljer somjag senare ålerkommer till, ger etl godtagbart resultat både när lönsamheten är god och mindre god. I den siluation som råder i dag, med en i modern fid unik förmögenhetstillväxt, medför dock försäkringssparandets skattemässigt gynnade ställning atl detta sparande ges förmåner av en slorleksordning som måste U:rågasätias. Det är därför enligt min mening påkallat med särskilda åtgärder.

När inriktningen av sådana ålgärder övervägs bör man enligl min upp­fallning just ta fasta på atl den nuvarande avkastningsnivån inte kommer att bli bestående. På några års sikt kan en återgång lill en mera normal lönsamhetsnivå fömtses. Det nu sagda leder till slutsatsen all inle heller andra nya permanenta beskattningsformer bör införas. Del skulle tvärtom vara fillräckligt alt nu la ul en tillfällig förmögenhetsskall på försäkrings­sektorn. En sådan skatt medför inte olägenheter av det slag som är förena­de med en realränteskait. En tUlfällig skatt kan ulformas på ell enkelt sätt. Den skapar inte osäkerhet inför framtiden beträffande skatteullagets stor­lek på försäkringssparandet. De budgetmässiga effekterna är också helt överblickbara.

Sammanfattningsvis gör jag följande bedömning. Förmögenhetsfillväx-ten inom livförsäkringssektorn är för närvarande på en sådan nivå att de förmånliga skatteregler som gäller ger ett från fördelningspolitiska utgångs­punkter orimligt resultat. Det nuvarande läget är närmasl unikt i ett histo­riskt perspekliv och kan inte förväntas bli bestående under en längre tidsperiod. Att ändra de grundläggande skatlebestämmelsema eUer all införa ell hell nytt permaneni beskattningssyslem för att möta den nuva­rande situalionen kan ge icke önskvärda långsikfiga effekler. Genom en tillfäUig förmögenhetsskall undviks sådana effekler samlidigt som den sektor som gynnas särskilt starkt av den framgångsrika inflationsbekämp­ningen får bidra till en sanering av statsfinanserna. Min slulsals blir därför atl beskattningsreglerna för livförsäkringar i sina huvuddrag bör bestå men att en fillfällig skatt bör las ut. Jag viU här också tUlägga att skatten kommer alt skapa utrymme för förbättringar för de sämst ställda pensionä-rema. Jag återkommer senare till delta.

Del är angelägel alt skallen las ul snarast. Jag kommer därför atl föreslå
att den med vissa undanlag bestäms med förmögenheten hos de skattskyl­
diga den 31 december 1986 som bas. Efter lagrådels hörande är min avsikl
att en proposiiion skall föreläggas riksdagen i sådan tid att ett riksdagsbe­
slul kan fattas före riksdagens juluppehåll. Den tillfälliga förmögenhets­
skatten kommer därmed inte att stå i strid med förbudet i 2 kap. 10 § andra
stycket regeringsformen mot retroaktiv skattelagsliflning. Inte heUer i
övrigt står skatten i strid med några föreskrifier i regeringsformen eller
med några svenska fördragsenliga åtaganden.                                       21

 

Beiräffande beredningen av ärendet vill jag nämna följande. Den tek­niska utformningen av lagförslagel baseras i väsenfliga hänseenden på realränteskattekommitténs förslag till lag om realränteskait. Jag kommer därför i det följande atl diskulera den närmare utformningen av bestäm­melserna med kommiltéförslagel och remissynpunkterna som grund. När förslagel utarbetats i finansdepartemenlel har synpunkier när del gäller den lekniska utformningen under hand inhämtats från försäkringsinspek-fionen och riksskatteverket (RSV). Företrädare för försäkringsbranschen, som också beretts tillfälle all lämna synpunkter på den tekniska ulform­ningen av förslaget, har förklarat sig ej önska medverka i detta berednings­arbete.

Innan jag går in på den närmare utformningen av den tUlfälliga skatten vill jag något kommentera de övriga förslag till ändringar i försäkringsbe­skallningen somjag tar upp i remissen.

Jag har i det föregående angivii att de permanenta reglerna för försäk­ringsbeskallningen i sina huvuddrag kan anses väl avvägda. EnUgl min mening är det inte påkallal atl jusiera vare sig de beloppsmässiga ramama för avdrag för P-försäkringspremier eller de s. k. kvalilafiva villkor som måste vara uppfyllda för atl en livförsäkring skall hänföras till kategorin P-försäkring. Vad beträffar K-försäkringar är däremot läget delvis elt annal. Jag kommer därför senare i remissen alt föreslå en viss höjning av nivån på skatteuttaget på avkastningen av K-försäkringskapilal. Jag kom­mer också alt la upp frågan om behandlingen av K-försäkringar vid den årliga förmögenhetsbeskattningen. Även i dessa frågor har beredningen skelt i samråd med försäkringsinspektionen och RSV. Synpunkter på utformningen av förslagen har också under hand lämnats av företrädare för försäkringsbranschen.

Prop. 1986/87:61

2.3 Tillfällig förmögenhetsskatt 2.3.1 Kretsen av skattskyldiga, m. m.

Mitt förslag: Livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pen­sionsstiftelser skaU vara skattskyldiga. Mindre institutioner kommer genom ett gmndavdrag all undantas.

Realränteskattekommitténs förslag: Samma som mitt frånsell alt något grundavdrag inte har föreslagits. Dämtöver har kommittén föreslagil att företag som i sin balansräkning redovisar skuld under mbriken "Avsatt tiU pensioner" skall vara skattskyldiga.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yltrat sig särskilt i denna fråga har i aUmänhet ifrågasatt om avsättningar lill pensioner inom företa­gen bör beskattas.

Skälen för mitt förslag: Sparande i P-försäkringar är särskilt skattemäs­sigt gynnat jämfört med andra sparformer. Även övriga försäkringsformer behandlas dock förmånligt från beskattningssynpunkt. Bakgmnden lill realränteskattekommitténs förslag fill avgränsning av beskatiningsområdet

22

 

är atl pensions- och försäkringssparandets skatlemässiga förmåner ten- Prop. 1986/87:61 derar att bli särskilt stora i tider då den reala avkastningen på de fonderade medlen är hög. Kommittén har därför föreslagit att kretsen av skattskyldi­ga skall bestå av de institutioner som administrerar pensions- och försäk­ringssparandet, dvs. livförsäkringsbolag, understödsföreningar, pensions­stiftelser saml företag med pensionsavsättningar (kontoavsäitningar).

De överväganden som ligger bakom kommittéförslaget i denna del ulgör också gmnden för milt förslag. Det är därför naturligt att de skattskyldiga fill tUlfällig förmögenhetsskatt föreslås vara i stort sett desamma som de skattskyldiga enligl kommittéförslagel. Kretsen av skattskyldiga bör dock begränsas i förhållande till kommittéförslaget, främst beroende på den av mig föreslagna skattens tillfälliga karaktär.

Kontoavsättningarna inom företagen avviker från andra typer av pen­sionskapital. De medel som svarar mol pensionsskulden reserveras inle i en separat fond utan ingår bland företagens övriga fillgångar. Mol pen­sionsskulden svarar realtillgångar av skilda slag, men ingenting hindrar att medlen i stället placeras i finansiella tillgångar. Kommitténs förslag inne­bär att förelag med kontoavsäitningar skaU erlägga skatt för den förmögen­het som motsvarar den avdragsgilla pensionsavsältningen. Förslaget har på denna punkl mött kritik från många remissinslanser. Det har bl. a. anförts att de avsatta pensionsmedlen används för investeringar i reala tUlgångar, som inte uppvisar samma avkaslning som de finansiella lillgång­ar som innehas av t. ex. försäkringsbolag.

Det kan enligt min mening ifrågasättas om inte de medel som avsätts fill pensioner inom företagen åtminstone på lång sikt ger en lika god avkast­ning som andra former av pensionssparande. Det är dock inte givet att den höga räntenivån under 1980-lalet och uppgången i aktiekurserna under samma fid har gynnat pensionssparandet inom förelagen i lika hög grad som det insfituliondla försäkringssparandet och sparandel inom pensions­stiftelser. Della talar för alt kontoavsättningarna inte skall omfattas av den tillfälliga skatten. Någon risk för en överströmning från tryggande av pensioner genom försäkring eUer stiftelse lill tryggande genom kontoav­sättningar är inte heUer sannolik om de senare undanlas med hänsyn tiU att skatten endast tas ut vid elt lillfälle. Jag föreslår därför alt företag med pensionsavsättningar inte medtas i krelsen av skallskyldiga fill fillfällig förmögenhetsskatt.

Antalel skattskyldiga lill tillfäUig förmögenhetsskatt uppgår med den av
mig föreslagna avgränsningen till drygl 2 000, varav de flesla är pensions-
sfiftelser. Många stiftelser har relativt små förmögenheter, uppskattnings­
vis i storleksordningen 1—2 milj. kr. Del finns också ell anlal understöds­
föreningar med små förmögenheter. Dessa små stiftelser och understöds­
föreningar har ofta inle en professionell förmögenhetsförvallning, vilkel
medför all avkastningen på deras lillgångar genomsnittligt kan antas vara
lägre än avkastningen i de slora institutionerna. Därtill kommer all del
bland de små institutionerna kan antas ingå sådana som påbörjat sin
verksamhet under de senaste åren och som därför har ett särskilt behov av
konsoUdering under uppbyggnadsskedet. Detta lalar enligl min mening för
att tillfällig förmögenhetsskatt inte tas ut från de minsta insfitutionerna.    23

 

För en sådan begränsning talar också administrativa skäl. För alt undvika tröskeleffekter bör de minsta institutionerna undantas genom ett gmndav­drag som tillgodoförs samtliga skattskyldiga vid taxeringen. Jag anser att grundavdraget bör bestämmas fill etl relativt högl belopp och föreslår atl ett sådant avdrag medges med 10 milj. kr. för varje skattskyldig.

Även om det föreslagna grundavdraget kan väntas medföra atl flertalet av de skattskyldiga som påbörjat sin verksamhet under senare år inte kommer all behöva erlägga lillfällig förmögenhetsskatt kan det ändå före­komma någol fall då fonduppbyggnaden sketl så snabbt all skatl kommer all las ut. För att undanta dessa institutioner föreslår jag en särskUd regel om all skattskyldighet inte föreligger när verksamhelen har påbörjals efter ulgången av kalenderårel 1984.

Av de medel som förvallas av livförsäkringsbolag och understödsför­eningar hänför sig mer än 90% tUl livförsäkringar. Resterande del avser främsl sjukförsäkringar av olika slag. Sjukförsäkring innefattar inle något egentligt sparande ulan har mer karaklären av riskförsäkring. Den fonde­ring som sker, och som i vissa faU kan uppgå till belydande belopp, avser endasl beräknade framtida kostnader för redan inträffade försäkringsfall. Sjukförsäkringar påminner därför om de försäkringar som meddelas av skadeförsäkringsbolag. TiU saken hör också atl sjuk- och även olycksfaUs-försäkring kan meddelas av såväl livförsäkringsbolag som skadeförsäk­ringsbolag. Sisinämnda slag av bolag bör inle omfattas av den tillfälliga förmögenhetsskatten. En olikformig behandling av sjukförsäkring skulle således bli följden om den tillfälliga skatten träffar sjukförsäkringar som meddelas av livförsäkringsbolag.

Av nu angivna skäl bör enligl min mening fonder som är hänföriiga fill sjukförsäkringsverksamhel undantas från den tillfälliga förmögenhetsskat­ten. Även förmögenhet som är hänförlig fill olycksfallsförsäkringar bör undantas.

En speciell försäkringsform är vidare avgångsbidragsförsäkring om med­delas enligl grunder som fastställts i kollektivavtal. De nyss nämnda skälen för atl undanta sjukförsäkring från den lillfälliga skallen gäller även i fråga om avgångsbidragsförsäkring.

Jag föreslår därför sammanfattningsvis att den förmögenhel som är hänförlig till sjuk- och olycksfallsförsäkring samt avgångsbidragsförsäk­ring undantas från den tillfäUiga förmögenhetsskatten. Genom dessa un­danlag kommer enbart förmögenhet som är hänförlig till livförsäkringar att beskattas.

Prop. 1986/87:61

 

2.3.2 Skattesatsen

Mitt förslag: Skattesatsen bestäms till 7%. På den förmögenhet i livförsäkringsbolag och understödsföreningar som är hänförlig till K-försäkringar utgår skallen med 5 %.

24

 

Skälen för mitt förslag: När man bestämmer skallesatsen måste en     Prop. 1986/87:61 sammanvägning göras utifrån flera synpunkier, vilka delvis lalar i olika riklning.

De skattskyldiga åtnjuter för närvarande en exceptionellt hög real av­kastning på sina lillgångar. Denna höga värdetillväxt kan vänlas bestå under de närmaste åren. En tillfällig skatt skulle, även med en hög nivå för skatteuttaget, endast drabba en del av värdeliUväxten. Detta talar enligt min mening för all skattesatsen sätts relativt högt. Å andra sidan bör den tillfäUiga skallen givelvis inle förhindra att pensions- och försäkringsspa-rama erhåller en rimlig real avkastning på sitl sparade kapital. Till saken hör också atl sparandels långsiktiga karaklär medför all en relativt hög realavkastning under vissa år kan vara nödvändig för all kompensera för en sämre avkastning under andra år. Denna synpunkt har underslmkits av flertalet av remissinstansema. Slutligen bör skatteuttaget inte bestämmas liU en så hög nivå atl de skattskyldiga regelmässigt nödgas realisera tUl­gångar för att betala skatten, vilket skulle kunna leda till störningar på kapitalmarknaden. Ulifrån dessa utgångspunkter innefaltar ett skatteuttag på 7 % en lämplig avvägning.

Jag skall här också något beröra vilka effekter ell sådanl skalleutlag skulle få för Uvförsäkringsbolagen. Återbäringsräntan uppgår för år 1986 liU i genomsnitt 14%. Återbäringsräntan för år 1987 kan beräknas ligga på lägsl denna nivå. För innevarande år blir den reala återbäringsräntan ca 11 %. Det finns all anledning att anta att den reala återbäringsräntan för år 1987 kommer att ligga på samma nivå. Förmögenhetsskatten skulle således med del av mig förordade skatteuttaget motsvara omkring halva återbä­ringsräntan för bolagen för ell enda år.

Vad jag hillills sagl tar i försia hand sikle på kapital hänförligt tUl P-försäkringar. När del gäller K-försäkringar är ytterligare överväganden påkallade. Den avkastning i försäkringsbolagen som är hänförlig till K-för-säkringarna belastas nämligen med inkomstskatt, den s.k. ränteskatten. Skatteuttaget är för närvarande 40% (10a § andra stycket lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, SIL). Några av remissinstanserna har ifrågasatt om de fonder som avser K-försäkringar bör omfattas av en realränteskait, eftersom dessa fonders avkastning redan beskattas.

Enligt min mening är den krafiiga uppgången i tecknandet av K-försäk­
ringar under de senasle åren etl tydligt tecken på all sådana försäkringar
uppfattas som ett mycket förmånligt placeringsalternafiv, trots den be­
skattning som sker genom ränleskatten. Jag kommer senare atl föreslå
vissa skärpningar i skatteullaget på K-försäkringar. Även när man beaktar
dessa skärpningar, kommer sparandet i dessa försäkringar de närmaste
åren att vara ytterst förmånligt på gmnd av den höga avkastningsnivån i
försäkringsbolagen. Atl hell undanta de fonder som är hänförliga fiU K-för­
säkringar från den fillfäUiga förmögenhelsskallen bör därför inle komma i
fråga. Vid utformningen av den tillfälliga skatten bör dock hänsyn tas till
ränteskatten genom en reducering av skattesatsen för förmögenhet som är
hänförlig lill denna lyp av försäkringar. Om skattesatsen bestäms fill 5%
åstadkoms etl rimligt hänsynstagande fiU ränteskatten. Av tekniska skäl
bör nedsätlningen i skatteuttaget åstadkommas genom atl endasl en del av      25

 

den förmögenhet som är hänförlig till K-försäkringar ingår i beskattnings­underiaget. Om den beskattade andelen av denna förmögenhel besläms lill 72 % kommer skattesatsen för denna lyp av försäkringar att bli 5 % (närma­re bestämt 5,04%).

Prop. 1986/87:61

2.3.3 Förmögenhetsberäkningen

Mitt förslag: De i sammanhangei mest väsentliga tillgångarna tas upp fill marknadsvärden. Övriga lillgångar las upp till bokförda värden.

Realränteskattekomniitténs förslag: I huvudsak samma som mitl. Kom­mittén har dock föreslagil att bestämmelserna i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL, skall tUlämpas beträffande vissa tUlgångar.

Remissinstanserna: Principerna för förmögenhelsvärderingen godtas överlag. Flera remissinstanser har ifrågasatt den av kommiitén föreslagna metoden för beräkning av värdet på icke marknadsmässigl omsatta for-dringsrätter.

Skälen för mitt förslag: Vid bestämningen av de skattskyldigas förmö­genhel måste två huvudfrågor besvaras. För det första måsle man ta ställning fill vilka tiUgångar och skulder som skall ingå i förmögenhelsbe-räkningen och för del andra hur värdel av dessa tUlgångar och skulder skall beslämmas.

Såvitt gäller den första frågan vill jag anföra följande. I likhei med realränleskatlekommiltén anserjag en naturlig ulgångspunkl vara atl samt­liga tillgångar skall ingå vid förmögenhetsberäkningen. Detta synsält har också godtagits av remissinstanserna. För sådana skattskyldiga som är bokföringsskyldiga innebär detta exempelvis att såväl omsättningsfillgång-ar som anläggningstillgångar skall ingå i beskattningsunderlaget. Ett sär­skilt undanlag som rör återförsäkring behandlas i specialmofiveringen.

Beträffande skuldema har kommillén föreslagit atl avdrag allmänl skall medges ulom i några särskilt angivna fall. Således skall avdrag inle medges för försäkringstekniska skulder eller för skuld som redovisas under rubri­ken "Avsatt tUl pensioner". RSV har i silt remissvar påpekat all begreppet "skuld" inte är entydigt och atl det av kommittéförslaget inte framgår om t. ex. reserveringar på balansräkningens passivsida skall vara avdragsgilla.

Även jag anser att en precisering är nödvändig på denna punkt. Det bör i sammanhanget nämnas atl pensionsstiftelserna, som inle är bokförings­skyldiga, i aUmänhet inte upprättar särskilda balansräkningar utan liUäm-par en form av förenklad redovisning som inle innehåller reserveringar och liknande balansposter. Livförsäkringsbolagen och understödsföreningama är däremot bokföringsskyldiga. Utformningen av deras balansräkningar regleras närmare i föreskrifier som meddelals av försäkringsinspektionen. För livförsäkringsbolagen gäUer att balansräkningens skuldsida indelas i finansiella skulder, försäkringstekniska skulder och ålerbäringsmedel, obeskattade reserver samt garanfikapilal eller egel kapital. En i princip likartad indelning tillämpas för understödsföreningarna. Avdragsrätten för

26

 

skulder bör enligt min mening begränsas till de skiilder som för livförsäk- Prop. 1986/87:61 ringsbolagens del betecknas som finansieUa, t. ex. skulder i form av inleck­ningslän i egna fastigheter. TiU de finansiella skulderna hör också redo­visningslekniskt befingade periodiseringar av inkomsler och ulgifter. I den mån avsättningar liU pensioner förekommer bör också dessa vara avdrags­gilla. Däremoi bör avdrag inte medges för beräknade skulder liU försäk­ringstagare eller molsvarande, för obeskaltade reserver eller för egel kapi­tal.

Vad härefter gäller förmögenhetsvärderingen bör enligl min mening utgångspunkten vara att marknadsvärden skall användas där så är möjligt. Härigenom uppnås att skattskyldiga som innehar olika typer av lillgångar behandlas likformigt, vilket inle torde bli följden om bokförda värden används. Beroende på fillgångsslag avviker nämligen de bokförda värdena från marknadsvärdena i olika hög grad. Aktier tas exempelvis ofta upp till mycket låga värden, medan det bokförda värdet av obligationer i allmänhet ligger närmare marknadsvärdet. Därtill kommer atl oiika redovisningsprin­ciper lillämpas av å ena sidan livförsäkringsbolag och understödsförening­ar och å andra sidan pensionsstiftelser.

I kommittéförslagel föreslås särskUda värderingsregler för värdepapper, fasligheler och fordringar. I övrigl bör enligl kommittén bestämmelserna i SFL lillämpas. Jag anser all de värderingsregler som anvisas av kommittén i princip bör användas vid beräkningen av skatteunderlaget för fillfäUig förmögenhetsskatt. På några punkter är dock förenklingar möjliga.

Beiräffande värdepapper och fasligheler överensstämmer mitt förslag med kommitiéförslaget. Reglerna för värdering av dessa tillgångar behand­las närmare i specialmotiveringen. Den schablonregel som föreslås beträf­fande fastigheter och som innebär atl värderingen skall ske liU det högsia av anskaffningsvärdet och ett belopp motsvarande 133% av taxeringsvär­det torde ibland medföra att fastigheterna åsätis värden som väsentligt understiger marknadsvärdet. Vid remissbehandlingen har invänts alt de skallskyldiga ofta har tillgång tiU beräknade marknadsvärden för sina fastigheter. Trols delta anser jag det inte möjligl att införa en regel om en särskild marknadsvärdering av fastigheter med hänsyn till de fillämp-ningssvårigheler som en sådan regel skulle medföra.

Fordringar som inte kan betecknas som värdepapper, t. ex. intecknings­
lån och reverslån, bör enligt kommittén upptas till anskaffningsvärdet om
delta är detsamma som det nominella värdet. I annal fall föreslås alt del
förra värdet justeras enligt en speciell metod, s. k. matemafisk kursberäk­
ning. Därmed beaklas den orealiserade värdeförändring under fordringens
löptid som beror på att denna förvärvats fill ett pris som avviker från det
nominella. I praktiken torde, som kommittén också påpekar, del senare
fallet sällan förekomma eftersom fordringar av det aktuella slaget oftast
inte utges fill över- eUer underkurs och sällan omsätts på kapitalmarkna­
den. Metoden med matematisk kursberäkning kan enligt min mening vara
motiverad vid en permaneni beskattning av det slag som kommittén före­
slår men är inte nödvändig för den tillfälliga förmögenhetsskattens del. I
slället bör samma princip som lillämpas i SFL gälla, nämligen att fordring­
ar av detta slag tas upp till sUl kapitalbelopp.                                       27

 

De lillgångar som jag hittills har behandlat - fasligheter, värdepapper och övriga fordringsrätler — ulgör den helt dominerande delen av de skattskyldigas förmögenhetsinnehav. Bland övriga fillgångar kan först nämnas akiier och andelar som inte är föremål för marknadsmässig omsätt­ning. Del är här exempelvis fråga om akiier i fåmansförelag eller, för hvförsäkringsbolagens del, i koncernbolag. Hit hör också livförsäkringsbo­lagens anläggningstillgångar, av vilka dock fastigheterna kommer all vär­deras särskilt enligt den tidigare nämnda särskUda bestämmelsen. Beträf­fande dessa lillgångar har realränteskattekommittén föreslagit att värde­ringen skall ske i enlighet med reglerna i SFL. Kommitiéförslaget innebär i praktiken bl.a. att en särskild substansvärdering ofta måste göras för sådana aktier som inte omsätts marknadsmässigl. De aktievärderingslistor som årligen upprättas av länsstyrelserna inför förmögenhelslaxeringen torde nämligen endast liU en del innehålla värden för de nu aktuella aktierna. Även andra svårbemästrade tillämpningsproblem kan uppkomma med den av kommillén föreslagna meloden.

Av främsl förenklingsskäl har jag slannal för alt de skallskyldigas bok­förda värden skall få användas för de lillgångar som inle omfattas av de speciella värderingsreglerna. Jag har från försäkringsinspektionen inhäm­tat att det för livförsäkringsbolagen för närvarande inte föreligger några belydande avvikelser mellan beräknade marknadsvärden och bokförda värden för dessa tillgångar. Beträffande pensionsstiftelserna, som ej är bokföringsskyldiga, skulle det dock kunna tänkas leda till felaktiga resultat om värden hämtade ur räkenskaperna läggs till grund för beskattningsun­deriaget. Pensionsstiftelser torde dock endast i myckel begränsad omfatt­ning inneha lillgångar av det nu aktuella slaget. Det kan i sammanhanget nämnas att enligt normalplaceringsregler som lillämpas av länsstyrelsen i Stockholms län får en pensionsstiftelses medel inte i något fall placeras i tillgångar som inte omfallas av de av mig föreslagna särskilda värderings­reglerna.

Prop. 1986/87:61

2.3.4 Beskattningsförfarandet

Mitt förslag: Förfarandereglerna i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall lillämpas. Deklarafion skall ha in­kommit senast fem månader efter den lidpunkl som ligger lill grund för förmögenhelsvärderingen. Mindre skallebelopp skall ha inkom­mit vid deklaralionstidpunklen, medan inbetalningen av störte be­lopp delas upp på tre belalningstillfällen.

Realränteskattekommitténs förslag: Taxering och uppbörd skall ske i samma ordning som lillämpas vid den ordinarie inkomsttaxeringen.

Skälen för mitt förslag: Innan jag behandlar de administrativa bestäm­melserna är del nödvändigt att gå in på frågan om vilken tidpunkt som skall Ugga till gmnd för förmögenhelsvärderingen. Som angetls i avsnitt 2.2 bör den lillfälliga förmögenhetsskatten beräknas med ulgångspunkl i de skall­skyldigas förmögenhetsinnehav vid utgången av år 1986. Den värderings-

28

 

lidpunklen kan dock medföra problem när de skattskyldiga tillämpar rä- Prop. 1986/87:61 kenskapsår som inte sammanfaller med kalenderår, vilket är fallet beträf­fande vissa pensionssltftelser men inte förekommer bland livförsäkrings­bolagen och understödsföreningama. I de fall då bmtna räkenskapsår tillämpas bör förhållandena vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast efter utgången av år 1986 ligga till gmnd för förmögenhelsberäk-ningen.

Anlalet skattskyldiga till tillfällig förmögenhetsskatt enligt mitt förslag uppgår lill drygl 2000, av vilka dock flertalet inle kommer all behöva erlägga någon skatl beroende på del gmndavdrag som medges vid beräk­ningen av beskattningsunderlaget. Det begränsade antalet skattskyldiga och skallens tillfälliga karaktär motiverar atl beskaliningsförfärandet handhas i särskUd ordning av en central myndighet i stället för alt spridas ut på lokala taxeringsnämnder och skattemyndigheter. Jag föreslår alt de förfaranderegler som finns i lagen om punktskatter och prisregleringsav­gifier (LPP) lillämpas. RSV blir då beskatiningsmyndighet.

Av LPP följer atl skatten skaU betalas vid deklarationstidpunkten. För att de skattskyldiga skall ges rådmm för upprättande av deklaration före­slår jag all den lidpunkl då deklaration senasl skall ha kommii in bestäms till fem månader efler den dag som ligger fill grund för förmögenhelsvär­deringen. Skatteinbetalningen skaU ske vid samma lillfälle. I de fall då skallen uppgår liU slörre belopp bör dock betalningarna kunna delas upp på flera inbetalningsfillfällen. Jag föreslår att skattebelopp på över 100000 kr. får betalas med hälften vid deklaralionstidpunklen och med lika stora belopp vid två senare betalningstiUfällen. En lämplig periodisering av betalningarna uppnås om de två senare betalningstidpunktema infaller åtta resp. elva månader efler värderingslidpunklen. För försäkringsbolag, un­derstödsföreningar saml pensionsstiftelser vUkas räkenskapsår samman­faller med kalenderår innebär mitt förslag atl skatten - om skallebeloppet översiiger 100000 kr. - skaU betalas senast den 1 juni, den 31 augusfi och den 30 november 1987.

Den närmare ulformningen av reglerna för taxering och uppbörd be­handlas i specialmotiveringen. För alt inordna den tillfäUiga förmögenhets­skallen i del genom LPP tillämpade beskattningssystemei bör även lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skatlefordringar m. m., saml bevissäk­ringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen göras tUlämpliga. Även reglerna i skattebrottslagen (1971:69) bör tiUämpas vid den lUlfälUga förmögenhetsbeskattningen. Beträffande lagen om förmånsberättigade skatlefordringar m.m. och skaltebrollslagen föreslår jag dämiöver några ändringar av rent redaktionell natur.

2.4 Beskattningen av avkastning på K-försäkringar 2.4.1 Bakgrund

På avkastningen av den förmögenhet i försäkringsbolagen som är hänförlig
fill andra försäkringar än P-försäkringar ulgår inkomstskatt, den s.k. rän­
leskatten. Ränleskatten är avsedd atl ersälta den avkastningsbeskatlning  _„

 

som beträffande andra sparformer, exempelvis banksparande, sker hos den enskilde spararen. Ränteskatten är proportionell och utgår för närva­rande med 40% vid den slatliga taxeringen, medan beskattningen av andra former av avkastning är progressiv med ett skatteuttag som varierar mellan 34 % och 80 %. Orsaken till att ränleskatten utformats som en proportionell skatt är främst de svårigheler som skulle uppstå vid en löpande individuell beskattning av varje försäkrings avkastning med hänsyn lagen till försäk­ringstagarens övriga inkomstförhållanden.

Ränteskatten fick sin nuvarande utformning år 1950 i samband med att nya regler för livförsäkringsanstalters och livförsäkringsiagares beskatt­ning infördes. Skattesatsen vid den stafiiga taxeringen bestämdes ur­spmngligen lill 10%. När den kommunala laxeringen avjuridiska personer slopades fr.o.m. 1986 års laxering höjdes skattesatsen vid den stafiiga laxeringen till 40% för att skatieuttaget skulle ligga kvar på en oförändrad nivå.

Prop. 1986/87:61

2.4.2 Överväganden och förslag

Mitt förslag: Skallesatsen vid laxeringen lill staflig inkomstskatt för livförsäkringsbolag och understödsföreningar höjs från 40% till 50% fr. o. m. 1988 års laxering.

Skälen för mitt förslag: Skatteullaget på avkastningen i försäkringsbola­get har sedan 1950 års lagstiftning bestämts från utgångspunkten att skat­ten inte skall vara högre än vad som skuUe ha varit faUel om avkastningen inkomstbeskaltades hos försäkringstagaren. Den urspmngligen tUlämpade skallesatsen vid den statliga laxeringen, 10%, molsvarade således den lägsta då gällande skattesatsen för fysiska personer. För att inte missgynna personer med sä låg inkomst att stafiig inkomstskatt över huvud taget inte utgick infördes 1950 även del s. k. antalsavdraget vid beräkningen av livförsäkringsbolagens skatteunderlag i avsikl atl gynna de bolag som hade ell slort anlal försäkringar med relativt små försäkringsbelopp. Det antogs nämligen att dessa små försäkringar i huvudsak tecknades av personer med låga inkomsler.

De överväganden som urspmngligen låg till gmnd för nivån på skatteut­taget var således atl livförsäkringar i stor utsträckning tecknades av perso­ner med mycket låga inkomster. Enligl min mening är situationen i dag så annorlunda atl enbari sådana synpunkter inte bör hgga fiU grund för bedömningen av nivån för skatteuttaget. Ulbyggnaden av den sociala grundtryggheten genom förstärkt gmndpension och allmän filläggspension saml del system av Irygghetsförsäkringar som tiUkommit genom koUekliv­avlal mellan arbelsmarknadens parter gör all behovet av att teckna livför­säkringar har minskat för personer med låga inkomsler. I slället har K-för-säkringama i slor utsträckning kommit att ses som en förmånlig sparform, som ofta används av höginkomsttagare. Detta underslryks av den utveck­ling av ny tecknandet av försäkringar som kan observeras. Medan rena riskförsäkringar har minskat har försäkringar med sparmoment, som sam-

30

 

mansalla kapilalförsäkringar och särskilt kapitallivräntor, ökat myckel    Prop. 1986/87: 61 kraftigl.

De ändrade förhållandena gör att jag anser det motiverat att föreslä en viss höjning av skatteuttaget. Jag föreslår alt skattesatsen för livförsäk­ringsbolag och understödsföreningar enligt 10 a § SIL höjs till 50%. Denna skattesats torde vara lägre än den marginalskatlesats som gäller för majori­teten av försäkringstagarna. Jag vill i sammanhanget påpeka att de under­sökningar som gjorts ger vid handen alt det effekfiva skatteuttaget under­sfiger den formella skattesatsen med ca 10 procentenheter på gmnd av ränleskatlens lekniska konstruktion.

2.5 Förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar

2.5.1   Bakgrund

Vid beräkningen av skattepliktig förmögenhel enligt SFL skall värdet av K-försäkringar inte medräknas (3§ 2 mom. a) SFL). Anledningen lill all värdet av K-försäkring inle upptagits bland de skallepUktiga fillgångarna har främst varit lekniska svårigheter alt bestämma värdel av försäkringar­na och att informera försäkringstagarna och beskallningsmyndighelerna om detta värde (se t. ex. prop. 1950 nr 93 s. 153 f). Det har dock vid flera tillfäUen diskuterats att ändra den alltjämt gäUande ordningen. Frågan behandlades i utredningssammanhang senasl i livförsäkringsskattekom-milléns belänkande (Ds B 1977:4) Kapitalförsäkring m.m. I beiänkandei föreslogs all kapilalförsäkringar som används som säkerhet för lån skulle förmögenhetsbeskaltas, medan övriga försäkringar skulle förbli undan­tagna från beskattning. Förslaget ledde inte till lagstiftning. Vid remissbe­handlingen av belänkandet framfördes invändningar med utgångspunkt i de tekniska svårigheler som ett genomförande av förslaget skulle medföra. När det gäUer utvecklingen av K-försäkringssparandet vill jag nämna följande (redogörelsen baseras på realränteskattekommitténs betänkande). Under 1970-lalet minskade antalet nytecknade försäkringar. En bidragan­de orsak fill detta lorde ha varit att en stor del av de tradifioneUa individu­ella K-försäkringarna ersattes med etl på kollektivavtal grundat försäk­ringsskydd, t.ex. tjänslegmpplivförsäkringar. Under 1980-lalel har där­emot nyteckningen av vissa speciella typer av engångsbelalda försäkringar vuxil myckel kraftigl. Medan den toiala premien för nytecknade individu­ella K-försäkringar med engångspremie år 1980 uppgick tiU 141 milj. kr. var molsvarande belopp för åren 1984 resp. 1985 ca 3 000 milj. kr. När det gäller försäkringar med löpande premiebetalningar har ökningen däremot varil måttlig under samma tid. De sammanlagda premiema för nytecknade K-försäkringar med löpande premiebelalning uppgick år 1985 fill cirka 170 milj. kr.

2.5.2   Allmänna synpunkter

Jag vUl tiU en början undersiryka att det är olillfredsslällande från princi­piella utgångspunkter om vissa speciella tillgångsslag är undantagna från

-31

förmögenhetsbeskatlning. Detta leder bl.a. tiU att personer med stora

 

förmögenhelsinnehav styrs av skattehänsyn när det gäller att bestämma i vUka typer av fillgångar förmögenheten skaU placeras, vUket i sin lur kan leda fill en onaturlig prisbUdning på obeskattade fillgångsslag. Skallehän­syn av denna lyp medför en snedvridning vad gäller valel meUan olika sparformer, så att försäkringsformen i vissa fall väljs enbart för alt den är förmånlig från beskaiiningssynpunkt och inle på grund av de särskilda egenskaper beträffande riskuljämning som är karakteristiska för sparande i försäkringar.

Enligt min mening är det särskilt instmktivt atl i detta sammanhang betrakta den mycket kraftiga ökning i tecknandet av s. k. kapitaUivränlor som sketl under senare år. Med kapitaUivränlor avses försäkringar som faller ut under den försäkrades livstid och som ofta tecknas med engångs­premier. Anlalel nytecknade sådana försäkringar uppgick år 1980 lill I 400 med en total premieinbetalning på 103 milj. kr. Motsvarande siffror för år 1984 var 23 800 med premiebetalningar på mer än 2 miljarder kr. Nyteck­ningen av denna typ av försäkringar har även efler 1984 hållit sig på en mycket hög nivå. Det är uppenbari all den kraftiga ökningen delvis har sin grund i den tillfälliga höjningen av förmögenhetsskatten vid 1984 års taxe­ring. Skattehänsyn torde också ofta spela en slor roll vid tecknande av s. k. sammansatta kapitalförsäkringar. En sådan försäkring utfaller med ett garanterat belopp vid dödsfall eller vid viss ålder.

I prakliken förekommer att flera försäkringar med olika typer av villkor för premiebelalning och utfallande belopp lecknas samiidigi och samord­nas med nyupplåning i bank för finansieringen av premiebetalningarna. Den låga skall som utgår på K-försäkringskapitalets avkastning bidrar lill alt göra denna typ av skatteplanering lönsam. Avregleringen av kredit­marknaden och det ökade samarbetet mellan banker och försäkringsbolag gör all en ytterligare expansion av denna typ av skatteplanering ter sig sannolik.

Jag har i föregående avsnill föreslagil en viss höjning av denna avkast­ningsbeskatlning. För att förhindra att försäkringsformen i framtiden an­vänds för avancerad skatteplanering är del dock enligl min mening nöd­vändigt att nu införa en beskattning även av K-försäkringamas förmögen­hetsvärden. Jag föreslår alt en sådan beskattning införs för nylecknade försäkringar med verkan från och med 1988 års taxering.

De nya reglerna kommer i framtiden atl medföra en relativt omfattande uppgiftsskyldighei för livförsäkringsbolagen. Eftersom förslaget endast avser nylecknade försäkringar och med hänsyn till att uppgiftslämnandet inte skall ske första gången förrän år 1988 bör inte några mera besvärande administrafiva problem behöva uppslå som en följd av förslagel.

Prop. 1986/87:61

2.5.3 De skattepliktiga försäkringarna

Mitt förslag: Vid förmögenhetsbeskattningen skall värdet av samfii­ga K-försäkringar som ägs av den skatiskyldige tas upp. Undantag görs för försäkringar som endasl avser dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbara.

32

 

Skälen för mitt förslag: Skatteplikten bör omfatta K-försäkringar i kom-     Prop. 1986/87:61 munalskattdagens mening, dvs. livförsäkringar som inle är alt hänföra liU P-försäkring. Andra försäkringar än livförsäkringar bör inte omfattas. Be­träffande den närmare avgränsningen av beskaltningsområdel viU jag anfö­ra följande.

Begreppet K-försäkring innefattar många olika slag av försäkringar, som alla dock kan sägas vara varianter av tre huvudtyper, nämligen försäkring för dödsfall, sammansatt kapitalförsäkring samt livränteförsäkring.

Den rena dödsfallsförsäkringen kännetecknas av att försäkringsbeloppet faller ul om försäkringstagaren dör före en viss ålder. Om han uppnår den beslämda åldern sker inte någon utbetalning. Dör han före den lidpunkten utbetalas försäkringsbeloppet lill en eller flera förmånstagare, som etl kapitalbelopp eller i rater. Försäkringarna har ell myckel begränsai värde och är ofta inle återköpsbara. De skäl för en förmögenhetsbeskattning som jag lidigare har nämnl lalar inle för alt denna typ av försäkringar skall beskattas. De bör därför även framledes undanlas från förmögenhetsskatt. En fömtsättning för undantagande bör dock vara atl försäkringen inte är ålerköpsbar och därmed inte kan göras lill föremål för förmögenhelsdispo-silioner. Ell ytterligare villkor bör vara att försäkringen avser dödsfall senast vid 70 års ålder. En försäkring av detta slag som avser dödsfall vid mycket hög ålder förlorar nämligen sin karaktär av riskförsäkring, efter­som sannolikheten för all försäkringsbeloppet kommer att belalas ul ökar ju högre ålder försäkringen avser. Försäkringar för dödsfall över 70 års ålder förekommer inle i praktiken i dag. Jag vill i sammanhanget påpeka att gruppliv- och tjänslegmpplivförsäkringar inte kommer atl beskaltas.

Sammansalla kapilalförsäkringar lecknas för dödsfall men innehåUer också en spardel som allfid faller ul. Utbetalning av försäkringsbeloppet sker således vid dödsfall eller när försäkringstagaren uppnår en viss ålder. Sammansatia kapitalförsäkringar är återköpsbara. De bör alllid ingå i den skattepliktiga förmögenheten.

Livränleförsäkringar (kapitaUivränlor) skiljer sig från de föregående ty­
perna genom att de tecknas för livsfaU. Utbetalningar sker så länge den
försäkrade lever men upphör vid hans död. Livränteförsäkringar är inte
återköpsbara. Somjag fidigare har nämnl har engångsbelalda försäkringar
av detla slag i stor utsträckning använts för skatteplanering. Mycket lalar
således för atl de Iräffas av förmögenhetsskatt. Mot detta kan invändas att
livränieförsäkringen utgör en i viss mån osäker förmögenhetsfillgång. Om
den försäkrade dör innan hela försäkringsbeloppet har hunnit belalas ut
kommer försäkringens återstående värde atl vara helt förlorat. Denna risk
kan dock göras liten genom all försäkringen lecknas på två Uv. Försäk­
ringsbeloppet faller då ut så länge någon av de försäkrade lever. Del finns
dessutom i praktiken inte någon nedre gräns för den försäkrades ålder. Del
torde vara vanligl all livränteförsäkringar tas på en förälders och ett bams
liv. Det förhållandet att det inte finns någon garanfi för all hela försäkrings­
beloppet kommer att belalas ul bör därför inte utesluta atl förmögenhets­
beskattning sker. Atl återköpsrätt inte föreligger ulgör inte heller något
bärande skäl för att undanta kapiiallivränloma från beskattning. Jag viU i
delta sammanhang erinra om alt livränior som inte har samband med          33

3   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 61

 

försäkring redan enligt gäUande rätl ulgör skattepliktig lillgång vid förmö­genhelslaxeringen.

I vissa fall kan del förekomma alt hvräntor som egenfligen utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring av tekniska skäl hänförs fill livförsäkring. Sådana livräntor bör undantas från förmögenhetsbeskatt­ning.

Försäkringar meddelade av ufländska livförsäkringsanstalter bör enligt min mening också undantas från beskattningsområdet. Härigenom undviks de stora problem som annars skulle uppkomma i taxerings- och kontroll­sammanhang. Med hänsyn fill all valutalagsliflningen medför begränsning­ar i möjligheterna för i Sverige bosatta personer att teckna försäkringar i utlandet bör ell sådant undantagande inte medföra en överströmning av försäkringssparande liU ufländska bolag. SkuUe tendenser till en sådan överströmning iaktlas i framtiden ärjag, oaktat kontrollproblemen, beredd atl ompröva mitt ställningslagnde på denna punkt.

Vad sedan beträffar frågan om vem som skall beskattas för en försäk­rings värde är det i normalfallet givet att försäkringens ägare skaU vara skatlskyldig. Detta bör enligt min mening gälla även om ägarens rält all förfoga över försäkringen är inskränkt genom ett oåterkalleligt förmånsta-garförordnande. Om den urspmngliga försäkringstagarens rätt överiålits eller på annat sätt övergått tiU annan, blir den nye ägaren skatlskyldig.

I en SärskUd situation bör dock skattskyldigheten utsträckas fiU att avse även förmånstagare. Om en dödsfallsförsäkring utfaller i rater fill en för­månstagare kan denne normalt förfoga över rätten enligt försäkringsavta­let, vilket bl.a. medför att arvsskatt skall utgå för försäkringens hela värde. Förmånstagare med en sådan förfoganderätt bör enligt min mening jämslällas med ägare vid förmögenhetsbeskattningen. Om förmånstagar-förordnandel är så utformat att förfoganderätt inte föreligger, vilkel t. ex. kan vara fallet om flera förmånstagare är insatta, bör någon förmögenhets­beskattning dock inte ske med hänsyn bl. a. till de prakfiska svårigheler beiräffande fördelning av förmögenheisvärdet som då skuUe uppkomma.

Prop. 1986/87:61

2.5.4 Värdering, m. m.

Mitt förslag: Som värde skall upptas försäkringens lekniska åler-köpsvärde. Livförsäkringsbolag och understödsföreningar skall årli­gen lämna kontrolluppgifter till ledning för förmögenhetstaxeringen.

Skälen för mitt förslag: En försäkrings verkliga värde består av både det s.k. tekniska ålerköpsvärdet och den tekniska vinst i form av återbäring som belöper på försäkringen. Det tekniska ålerköpsvärdet motsvarar del värde som försäkringsbolaget enligt försäkringsavtalet minst är skyldigt all betala till försäkringstagaren. Detta värde inkluderar avkastning enligl den i särskilda grunder beslämda s. k. kalkylräntan men ingen återbäring därut­över. Kalkylräntan uppgår för närvarande till 4%. Om den genomsnitfliga avkastningen i bolaget överstiger kalkylräntan kommer med fiden försäk-

34

 

ringens verkliga värde, som motsvarar det kapitalbelopp som utbetalas vid försäkringsfall eller återköp, att överstiga del lekniska ålerköpsvärdet. Vid långa spartider utgör återbäringen en betydande del av försäkringens totala värde, särskUt vid så höga avkastningsnivåer som förekommil i livförsäk­ringsbolagen på senare år. Återbäringen är dock inle garanterad i försäk­ringsavtalet på del sätt som gäller för den avkaslning som följer av kalkyl-räntan. Om försäkringsbolagels ekonomiska stäUning skulle kraftigl för­sämras är det därför möjUgt alt tidigare antaganden om återbäring skulle komma alt omprövas. Erfarenhetsmässigt har del dock visal sig alt risken för alt en sådan situafion skall uppslå är myckel liten.

Starka skäl lalar således för atl försäkringens verkliga värde inklusive återbäring bör användas vid förmögenhetstaxeringen. Även för försäk­ringstagarna kan det vara av inlresse atl regelbundel få uppgift om försäk­ringens verkliga värde. Från försäkringsbranschen har emellertid anförts all det är mycket svårt för en del bolag att lämna uppgifl om elt sådanl värde, eftersom rutiner för beräkning i stor skala av det verkliga värdet för närvarande saknas. Däremot har bolagen alltid fillgång tUl det tekniska ålerköpsvärdet. För att inle uppgiftsskyldigheten särskilt i inledningsske­det skall bli alltför belungande för vissa bolag harjag därför stannal för att föreslå att det tekniska ålerköpsvärdet skall få användas vid förmögenhels­laxeringen. I bedömningen harjag också vägt in att några påtagliga förmå­ner i förmögenhetsskattesammanhang inte kommer att kunna uppnås med hjälp av K-försäkringar i framtiden, även om del tekniska ålerköpsvärdet utgör värderingsgrund.

I 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956: 623) bör införas en bestämmelse som reglerar försäkringsbolagens och understödsföreningarnas skyldighel alt avge kontrolluppgifter till ledning för förmögenhelslaxeringen. Av prak­tiska skäl bör uppgiftsskyldighelen begränsas lill att avse försäkringar hos varje uppgiftsskyldig med ett sammanlagt värde av minst 1 000 kr. Del står givetvis de uppgiflsskyldiga fritl atl lämna uppgifler om samtliga försäk­ringars värde om detta skulle underlätta uppgiftslämnandet.

Prop. 1986/87:61

2.6 Ikraftträdande, m. m.

Mitt förslag: Bestämmelserna om tillfällig förmögenhetsskall skall träda i kraft före utgången av år 1986. De ändrade reglerna för beskattning av K-försäkringar skall tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Bestämmelserna om förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar skall dock inte gäUa försäkringar som meddelals i överensstämmelse med ansökningar som kommii in till försäkrings­givarens huvudkontor före den 13 september 1986.

Skälen för mitt förslag: Somjag tidigare nämnt börden tillfälliga förmö­genhetsskatten bestämmas med utgångspunkt från de skattskyldigas för­mögenhetsinnehav den 31 december 1986. Det är därför nödvändigl atl lagen träder i kraft före denna tidpunkt. Jag föreslår att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 23 december 1986.

35

 

Den av mig föreslagna höjningen av skattesatsen vid taxeringen till Prop. 1986/87:61 statlig inkomstskatt av livförsäkringsbolag och understödsföreningar bör lillämpas försia gången vid 1988 års laxering och således gälla för avkast­ning som intjänats under beskattningsåret 1987. Även de nya bestämmel­serna om förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar bör tillämpas från och med 1988 års laxering. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1987.

De föreslagna bestämmelserna om förmögenhetsbeskattning av K-för­säkringar medför en betydande ändring i beskaltningssituationen. Del är därför enligt min mening rimligt atl de försäkringar undanlas från beskatt­ning som tecknats vid en lidpunkl då försäkringstagaren inte har hafl kännedom om de föreslagna förändringarna. Regeringen offentliggjorde den 12 september 1986 sin avsikt att bl. a. föreslå atl K-försäkringar för framliden skall utgöra skattepliktiga förmögenhetstiUgångar. Del angavs också atl försäkringar som meddelats på gmnd av ansökningar som inkom­mit fill försäkringsbolagets huvudkontor före den 12 september inte skulle omfattas av de nya bestämmelserna. Jag föreslår också en sådan regel som undantar de redan tecknade försäkringarna från beskattning.

Orsaken fill att gränsen dras vid den tidpunkt då ansökningen inkom liU huvudkontoret är atl denna lidpunkl är lätt alt konstatera genom den regisirering av försäkringen som då sker hos bolaget. Företrädare för försäkringsbranschen har emeUertid anfört att ansökningar som inkom den 11 september och sådana som inkom påföljande dag i enstaka faU är omöjliga atl skilja från varandra, eflersom registrering av ansökningarna skell samtidigt. Med hänsyn tiU dessa prakliska problem föreslår jag att gränsen i stället för vad som tidigare angetts dras så, atl försäkringar som meddelals på grund av ansökningar som inkommii lill huvudkontoret före den 13 seplember 1986 inle skall omfattas av de nya bestämmelserna. Jag vill i sammanhangei göra ytterligare några påpekanden.

En ansökning bör anses ha inkommii lill försäkringsbolagets huvudkon­tor om registrering har skett i bolagets datasystem, oavsett om ansökning­en rent fysiskt har kommit in tUl kontoret.

En fråga som vidare bör beröras är om en ändring som sketl efter den 12 september 1986 av villkoren i ett redan existerande försäkringsavtal bör medföra att försäkringen skall anses som nytecknad och därmed förmö­genhetsbeskaltas. I della faU kan enligt min mening ledning sökas i över­gångsbestämmelserna liU 1975 års lagsliflning om ändrade regler för be­skattning av pensionsförsäkringar. I 2§ i den s.k. ikraftlrädanddagen (1975:1348) föreskrivs (senasle lydelse 1980:72) att en överenskommelse, som medför ökad premieförpliklelse totalt sett eller tidigareläggning av premiebetalning, skall anses som nytl försäkringsavtal. Detsamma bör enligl min mening gälla vid tiUämpning av de nya reglerna om förmögen­hetsbeskattning. Om villkoren för en försäkring har ändrats på angivei sätl bör således försäkringens hela värde vara skalleplikligl.

I övrigt anserjag inga ytterligare särskilda övergångsbestämmelser nöd­vändiga. De följdändringar i annan skaltelagsliftning än den nu nämnda som föreslås bör träda i krafl den 1 januari 1987.

36

 

2.7 Statsfinansiella effekter                              Prop. 1986/87:61

Den toiala förmögenheten för de skallskyldiga liU tUlfällig förmögenhets­skatt kan med en försiktig beräkning antas komma all uppgå till ca 260 miljarder kr.

I skatteunderlaget skall inte förmögenhel som är hänförlig fill andra försäkringar än livförsäkringar ingå. Den förmögenhet som utgör basen för skallen blir därför ca 235 miljarder kr. Vidare skall förmögenhel som är hänförlig lill K-försäkringar reduceras med 28%. Skallebasen uppgår där­efler till omkring 220 miljarder kr. Skatleinläkleraa kan därför beräknas till ca 15 miljarder kr.

Etl belopp motsvarande intäktema från den tillfälliga förmögenhetsskat­ten skaU användas för nedskrivning av statsskulden. Detta minskar ränte­kostnaderna för statsskulden årligen med 1,5 miljarder kr. vid en anlagen ränla på 10 %. Härigenom skapas utrymme för ålgärder lill de sämst ställda pensionäremas förmån. Den närmare utformningen av dessa åtgärder kommer atl behandlas i budgelproposilionen.

Höjningen av ränleskatten kan beräknas medföra en ökning av skattein­täkterna på ca 300 milj. kr. per år. Ökningen av skalleinläklema på gmnd av den årliga förmögenhetsbeskattningen av K-försäkringar kan antas bli relativt obelydlig.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartemenlel upprättats förslag tUl

1.  lag om fillfäUig förmögenhetsskall för livförsäkringsbolag, under­stödsföreningar och pensionsstiftelser,

2.  lag om ändring i lagen (1947:576) om siaflig inkomstskall,

3.  lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4.  lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

5.  lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6.  lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatleford­ringar m. m.,

7.  lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och av­giftsprocessen,

8.  lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings­avgifter.

Förslagen bör fogas tiU protokoUet i detta ärende som bilaga 5.

37

 

4 Specialmotivering                                '■"p- ''''■

4.1 Lagen om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser

3§

I delta lagmm anges vilka som skaU vara skattskyldiga tUl tillfällig förmö­genhetsskatt. Med livförsäkringsbolag avses sådana aktiebolag eUer ömse­sidiga bolag vilkas försäkringsrörelse uteslutande eUer så gott som uteslu­tande avser personförsäkring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäk­ring, avgångsbidragsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring). Begreppen "Uvförsäkringsbolag" och "livförsäkringsanstalt" är synonyma. Det förra används i försäkringsrördsdagen (1982:713) medan det senare används i SIL.

Vad som avses med understödsförening anges i 1 § lagen (1972:262) om understödsföreningar. Understödsföreningar är skattskyldiga under fömt­sättning atl de bedriver tUl livförsäkring hänförlig verksamhet.

Med en pensionsstiftelse avses enligt 9 § lagen (1967:531) om iryggande av pensionsutfästelse m.m., TrL, en av arbelsgivare gmndad stiftelse, vars uteslutande ändamål är all trygga utfästelse om pension till arbetsta­gare eller arbetstagares efterlevande. Endast stiftelser enligl TrL är skatt­skyldiga tUl liUfäUig förmögenhelsskalt.

Av skäl som jag fidigare angell bör insfitutioner som påbörjai sin verk­samhel under de senaste åren inte omfattas av den tUlfäUiga skatten. Dessa insfitutioner undantas enhgt andra slycket från skattskyldighet. Beträffan­de livförsäkringsbolag och understödsföreningar bör verksamhelen anses påbörjad när registrering skett enligt 2 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (1982:713) resp. 3 § lagen (1972:262) om understödsföreningar. En pen­sionsstiftelses verksamhet bör anses påbörjad när medel första gången överförs tiU stiftelsen.

4§

Av första stycket framgår att beskattningsunderlaget i huvudfallet utgörs av förmögenheten vid utgången av det räkenskapsår som avslutas den 31 december 1986. För pensionsstiftelser som tiUämpar bmtna räkenskapsår kommer förmögenhetsberäkningen i släUel att ske med ulgångspunkl i förhållandena vid ulgången av det räkenskapsår som avslutas närmast efler denna lidpunkt. Som framgår av 12 § andra stycket och 13 § kommer i del senare fallel tidpunkterna för avlämnande av deklaration och för skat­teinbetalningar all framskjutas på molsvarande sätt. Varje skatlskyldig får fillgodogöra sig ett gmndavdrag på 10 milj. kr.

Vid beräkningen av beskattningsunderlaget skall den del av förmögenhe­
ten som är hänförlig tiU K-försäkring nedsättas till 72%. På detta säll
kommer skattesatsen för de fonder som avser K-försäkringar att uppgå lill
5 %. Den gränsdragning som måste göras enligt detta stycke och enligt 5 §
försia stycket meUan olika försäkringsslag bör ske enligt samma gmnder     38

 

som lillämpas vid inkomstbeskattningen enligt 2 § 6 mom. SIL (se prop.       Prop. 1986/87:61 1950 nr 93 s. 123 0.

5§

Vad som avses med de finansiella skulder som nämns i första stycket har behandlats i avsnitt 2.3.3. Genom att endasl livförsäkringar beaklas vid förmögenhelsberäkningen kommer fonder hänförliga fill sjuk- och olycks­fallsförsäkringar samt avgångsbidragsförsäkringar atl undantas från be­skattningsunderlaget.

Andra och tredje styckena innehåller de specieUa regler som krävs för atl de redovisningslekniskt betingade fordringar och skulder som har sam­band med ålerförsäkring av livförsäkringar inle skall ingå i förmögenheten. 1 andra stycket föreskrivs all den fordran som återförsäkringstagaren (cedenlen) har på ålerförsäkringsgivaren på gmnd av de försäkringar som denne har övertagit i form av återförsäkring inle skall redovisas som tillgång. Det är vidare vanligt att ålerförsäkringsgivaren deponerar lillgång­ar som svarar mot de försäkringstekniska skulderna hos återförsäkringsta­garen. Återförsäkringsgi vårens fordran på gmnd av deposifionen och åter-försäkringstagarens motsvarande skuld skall som framgårav tredje stycket inte ingå i förmögenheten.

Den specialbestämmelse om återförsäkring hos utländsk återförsäk­ringsgivare som finns i andra slycket har sin motsvarighet i 2 § 6 mom. sjunde stycket SIL.

Vid förmögenhetsberäkningen skall fastighet enligl första slycket som huvudregel tas upp tUl det högsia av anskaffningsvärdet och 133% av del för år 1986 gällande taxeringsvärdet. Detla gäller vare sig fasligheten utgör omsättnings- eller anläggningstUlgång. Orsaken tiU att denna procentsats har valts är att taxeringsvärdet enligt 5 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skaU bestämmas fill det belopp som motsvarar 75 % av mark­nadsvärdet. En uppräkning av taxeringsvärdet är därför nödvändig för att erhålla ett fastighetsvärde som så nära som möjligl svarar mol marknads­värdet. Om taxeringsvärde inle har åsatts för år 1986 får anskaffningsvär­det användas.

Motsvarigheten tiU bestämmelsen i andra stycket finns i 4 § första slyckel SFL.

8§

Begreppel "värdepapper" i detta lagmm är detsamma som i 4 § sjätle
stycket SFL. Med värdepapper avses främsl akiier, obligationer och för­
lagsbevis som är avsedda för allmän omsättning. Även andra värdehand­
lingar, som t. ex. optionsbevis, konverlibla skuldebrev och andelar i akfie­
fonder omfattas av lagmmmet.
Vissa skillnader i materiellt hänseende föreligger jämfört med bestäm-        39

 

melserna i SFL beträffande främsl värderingen av akfier. Sålunda skaU Prop. 1986/87:61 enligt första slycket marknadsvärdet utgöra värderingsnorm inle bara för börsnolerade akiier utan också för vissa marknadsmässigl omsatta akiier som enUgl SFL värderas utifrån substansvärdet. Med marknadsmässigl omsatta akiier avses samtliga de akiier för vilka dagliga noteringar finns, dvs. aktier på OTC-listan, väntelistan samt listan för övriga inofficiellt noterade aktier. Däremoi bör akfier som endast är föremål för mer spora­disk omsättning, exempelvis de som ålerfinns på den s.k. C-listan, inle las upp till de mycket osäkra värden som för närvarande noleras. Dessa akiier får i stället tas upp till bokfört värde enligl 6 §.

Enligt andra stycket gäller att om något aktieslag i ett bolag är föremål för sådan notering som avses i första stycket skall icke noterade aktier i bolaget tas upp fill börskursen eUer annat sådant värde för de noterade aktierna. Om flera aktieslag noteras skaU värdet av det icke noterade akfieslagel bestämmas med utgångspunki i värdel för del noterade aktie­slag som har den lägsta kursen. Om en aktie av något specieUt skäl har ett marknadsvärde som är lägre än del noterade värdet får den tas upp till det verkliga värdet enligt tredje slycket.

Marknadsvärden för flertalel värdepapper finns samlade i de Ustor med deklarationskurser som vid vaije årsskifte ulges av RSV. De kurser som anges i dessa listor bör i normalfallet kunna användas för värderingen.

Även siatsskuldväxlar och andra penningmarknadspapper som är före­mål för omsättning tas upp tiU marknadsvärden. Dessa värdepapper utges oftast lill underkurs och löper ulan ränla. Avkastningen under löptiden Ulgörs av en kursvinst, som bokförs som upplupen ränta. Del faklum all marknadsvärden skall användas medför att upplupen ränta hänförlig tiU dessa värdepapper inte skall redovisas som fillgång.

11 §

Beskattningsförfarandet är i huvudsak utformat efler vad som gäller för punktskatterna. I likhet med vad som föreskrivits för dessa skatter bör den som är skatlskyldig vara registrerad hos beskattningsmyndigheien. Regis­treringen hos RSV bör kunna ske med hjälp av uppgifter som lämnas av försäkringsinspeklionen beträffande livförsäkringsbolagen och under­stödsföreningarna resp. av länsstyrelserna beträffande pensionsstiftel­serna.

14 §

1 detla lagmm anges vilka bestämmelser i lagen (1984:151) om punktskal-
ler och prisregleringsavgifier, LPP, som blir fillämpliga för den lillfälliga
förmögenhetsskatten. All vissa bestämmelser i LPP inte skall gälla för den
tillfälliga skatten beror dels på atl de särskilda förfaranderegler som ges i
11-13§§ gör en dd bestämmelser i LPP obehövliga, dels på alt det på
några områden inle är lämpligl atl reglerna i denna lag lillämpas. Således
har de bestämmelser i LPP som berör anstånd (5 kap. 3 §), förhandsbesked 40

 

(6 kap.), förseningsavgift (7 kap. 5 §) samt nedsättning, befrielse eUer       Prop. 1986/87: 61 återbetalning av skalt (9 kap. 4§) uteslufils från tillämpningsområdet.

Beträffande övriga bestämmelser i lagen om tillfällig förmögenhetsskatt torde några särskilda kommenlarer inte vara påkallade.

4.2    Lagen om statlig inkomstskatt

10a§

Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.4.2).

Ikrafilrädandebestämmelsen Bestämmelsen kräver inga särskUda kommentarer.

4.3    Lagen om statlig förmögenhetsskatt

3 § 1 och 2 mom.

I 3 § I mom. föreslås en ny punkl, h), i vilken anges alt Uvförsäkringar ulgör skattepliktig lillgång vid förmögenhelslaxeringen. Andra försäkring­ar än livförsäkringar, som l.ex. sjuk- och olycksfallsförsäkringar, är inle skatleplikliga, vUket framgår av 3 § 2 mom. a) i den föreslagna nya lydelsen. Försäkringar meddelade av ulländska livförsäkringsanstalter har också undantagits från förmögenhetsbeskattning. Om en ufländsk försäk­ringsanstall bedriver rörelse här i riket kommer dock försäkringar som meddelas i den här bedrivna rörelsen atl bli skallepUktiga.

7§

I lagmmmet föreslås ett nytt siycke som för ett visst fall utvidgar skattskyl­digheten för livförsäkring fill atl gälla förmånstagare.

Som framgår av 6 § SFL åvilar skattskyldigheten som huvudregel ägaren av en skattepliktig tillgång. Ägaren lill en skattepliktig livförsäkring är därför alltid skatlskyldig, även om hans rätt att förfoga över försäkringen är inskränkt genom etl oåterkalleligt förmånstagarförordnande eller på annal säll.

I 3 § 2 mom. b) SFL stadgas vidare alt rätt lUl undanlagsförmåner, till
pension eUer annan livränta som utgår på grund av försäkring inte utgör
skattepliktig tillgång vid förmögenhelslaxeringen. De förmåner som tiU­
kommer en förmånstagare fill en livförsäkring beskaltas således inte enligt
gällande rält. Genom del föreslagna nya tredje stycket i 7 § kommer dock
förmånstagare att likställas med ägare och således bli skattskyldig under
föruisättning att förmänslagaren har förfoganderätt till försäkringen. Inne­
börden av begreppet förfoganderätt är densamma som i 12 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Som framgår av 109 § lagen
(1927: 77) om försäkringsavtal kan förfoganderätt för en förmånstagare inle     41

 

föreligga under försäkringstagarens livsfid. Om förfoganderätt inte heller       Prop. 1986/87: 61 föreligger efter försäkringstagarens död, t. ex. beroende på alt förmånsla-garförordnandel innehåller föreskrifter om flera förmånstagare, skall be­skattning inle ske.

Punkl 6 av anvisningarna fill 3 och 4 §§

I anvisningspunkten behandlas den närmare avgränsningen av de förmö-genhetsskalleplikliga försäkringarna. Enligl första slyckel undantas P-för­säkringar i kommunalskattelagens mening från beskallningsområdel. Rena riskförsäkringar som inle är återköpsbara och som inle avser dödsfall vid högre ålder än 70 år skall inle heUer las upp.

Av 1 kap. 5 § andra slycket försäkringsrörelselagen framgår atl livränta eUer sjukränla i huvudfaUel fillhör endera livförsäkring eller annan försäk­ring beroende på vilket av dessa slag av försäkringar som har meddelats. En livränta som ulgår t. ex. på gmnd av en olycksfaUsförsäkring anses således inle som en Uvförsäkring. Om olycksfallsförsäkringen meddelats av etl skadeförsäkringsbolag och detla bolag efler ett försäkringsfäll inkö­per en livränta i ett livförsäkringsbolag, anses dock räntan hänförlig till livförsäkring i det senare bolaget. Av punkten 3. i första slycket i den föreslagna anvisningspunkten framgår alt livräntor som av delta skäl anses utgöra livförsäkring inte är skattepliktiga.

Enligt andra stycket skall som värde av en skatteplikfig försäkring det s. k. lekniska ålerköpsvärdet las upp. Delta värde beräknas av livförsäk­ringsbolagen med ledning av försäkringslekniska gmnder. Genom den föreslagna ändringen i 37 § 1 mom. taxeringslagen åläggs bolagen all årli­gen lämna kontrolluppgifter till de skallskyldiga och skallemyndigheterna om försäkringens värde.

Ikraftlrädandebeslämmelsema

Beslämmelsema har kommenterats i den allmänna mofiveringen (avsnill 2.6).

4.4 Lagen om ändring i taxeringslagen

37 § 1 mom. 3

Uppgiflsskyldiga är försäkringsbolag och understödsföreningar.

Uppgiften skall avse ägare till enligt SFL skatleplikliga försäkringar eller, i de fall då förmånstagare skaU jämsläUas med ägare, förmånstagare. I uppgiften skall anges del sammanlagda värdet av de försäkringar som en person äger. Uppgifl behöver inte lämnas om del beloppel understiger 1 000 kr.

Ikrafilrädandebestämmelsen

Bestämmelsen kräver inga kommenlarer.

42

 

4.5 Övriga lagförslag                                        P-""?- l-

Förslagen kräver inga kommentarer uiöver vad som angivits i den all­männa motiveringen (avsnitt 2.3.4).

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen fiU

1.    lag om tillfäUig förmögenhelsskalt för livförsäkringsbolag, under­stödsföreningar och pensionsstiftelser,

2.    lag om ändring i lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt,

3.    lag om ändring i lagen (1947:577) om siaflig förmögenhetsskall,

4.    lag om ändring i laxeringslagen (1956:623),

5.    lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6.    lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatleford­ringar m.m.,

7.    lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skalle- och av­gifisprocessen,

8.    lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings­avgifter.

6 Beslut

Regeringen beslular i enlighet med föredragandens hemställan.

43

 

Bilaga 1      Prop. 1986/87:61

Utdrag ur betänkandet (Ds Fi 1986: 18) Realränteskatt

Författningsförslag 1 Förslag till Lag om realränteskatt Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1    §   Till siaten skall erläggas realränleskatl enligt denna lag.

2    §   Skattskyldiga tUl realränteskatt är

 

a)   svenska livförsäkringsbolag,

b)  utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse här i riket,

c)   understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verk­samhel,

d)    pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsulfäslelse m. m. saml

e)    annan juridisk person än som avses i a)-d) och fysisk person, om
personen i fråga vid ingången eller utgången av det beskattningsår, för
vilket taxering lill realränteskait skall ske, i sin balansräkning redovisar
skuld under rubriken Avsatt tUl pensioner enligl lagen om tryggande av
pensionsutfästelse m. m. Om sådan skuld redovisas av handelsbolag eller
kommanditbolag är delägare i bolagel skattskyldig.

3    § Skatten bestäms genom att skalteunderiaget enligl 5 § multipliceras med den skattesats, som för varje taxeringsår har fastställts enligt lagen (1986:000) om skattesats vid realräntebeskaitning.

4    § Med taxeringsår avses det kalenderår under vilket taxering i första instans verkställs för elt eller flera beskattningsår.

Beskattningsår är del kalenderår som närmasl föregått laxeringsåret, eller, om den skaltskyldiges räkenskapsår inte sammanfaller med kalen­derår, del eUer de räkenskapsår som gått till ända under fiden från den 1 mars årel före taxeringsåret fram till den 1 mars under taxeringsåret.

Omfaltar beskaltningsår annan tid än lolv månader skall skallesalsen justeras så att den per månad motsvarar en tolftedel av det för taxerings­året faslstäUda talet.

Skatteunderlag

5 § Skatteunderiagel för skattskyldiga som avses i 2 § a)-d) utgörs av
genomsnittet av förmögenheten vid beskattningsårets utgång och förmö­
genheten vid utgången av föregående beskaltningsår. Förmögenheten be­
räknas enligt 6-10 §§. Den del av förmögenheten som är hänföriig fill
annan av den skattskyldige meddelad försäkring än pensionsförsäkring
skall ingå i skalteunderiaget med sju fiondelar av det sålunda beräknade

beloppel.                                                                                                               44

 

Skalteunderiaget för skattskyldiga enligl 2 § ej ulgörs av etl genomsnitt      Prop. 1986/87:61 av vad som enUgt 30 § 2 mom. laxeringslagen (1956:623) skaU redovisas som avdragsgilla pensionsåtaganden vid beskattningsårets uigång och vid utgången av föregående beskattningsår.

I skatteunderiagel för understödsförening ingår endasl sådan förmögen­het som är hänförlig tUl livförsäkringsverksamhet. Vid förmögenhetsbe­räkningen beaklas dock kapilalförsäkring endast under fömtsättning atl föreningen får meddela försäkring av delta slag som omfattar kapitalunder­stöd på mer än 1 000 kronor för medlem.

I skatteunderlaget för ufiändskt livförsäkringsföretag ingår endast för­mögenhet hänförlig till försäkringsrörelse som bedrivs här i riket.

Beräkning av förmögenhet

6 § Förmögenheten är värdet av den skaltskyldiges lillgångar efler av­
drag för hans skulder. För skallskyldiga som anges i 2 § a)-c) gäller
dessulom vad som sägs i andra och tredje styckena.

Som tillgång hos återförsäkringslagare räknas inte värdel av ålerförsäk­ringsgivares ansvarighel på gmnd av de försäkringar som denne har över­tagil i form av återförsäkring. Om återförsäkring skett hos utländsk åter­försäkringsgivare skall dock ett belopp motsvarande dennes ansvarighet redovisas som tiUgång, i den mån ansvarigheten överstiger värdel av reservdeposifion som ställts av ålerförsäkringsgivaren hos återförsäkrings­tagaren.

Ålerförsäkringsgivares fordran hos återförsäkringslagare på gmnd av sådan reservdeposifion som avses i föregående siycke upptas inte som tiUgång. Den skuld som redovisas av återförsäkringstagaren på gmnd av depositionen är inte avdragsgill för denne.

Avdrag medges ej för försäkringslekniska skulder som avses i 7 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller för skuld som redovisas under rubriken Avsatt till pensioner.

7   § Om ej annat följer av 8-10 §§ värderas tillgångarna med tUlämpning av 4 § lagen (1947: 577) om staflig förmögenhelsskalt med undantag för sista stycket nämnda lagmm.

8   § Fastighet tas upp till det högsta av anskaffningsvärdet och 133 pro­cent av taxeringsvärdet för beskattningsåret eUer, om sådant värde ej fastställts, 133 procent av det taxeringsvärde som åsätis för taxeringsåret.

Har en fastighets taxeringsvärde sänkts vid särskild fastighetstaxering på gmnd av skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand, vattenflöde eUer jämförlig händelse får fastigheten las upp till 133 procent av del taxeringsvärde som åsälts för taxeringsåret.

9 § Värdepapper, som noteras på inländsk eller ulländsk börs eller som
annars är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna note­
ringar om avslut, tas upp fiU det noterade värdel, eller, om detta inte
motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under normala
förhållanden, till det pris som skulle ha kunnat påräknas vid en sådan
försäljning. Även värdepapper i övrigl uppskattas enligl den nyss angivna
grunden varvid dock andra och tredje styckena skall iakttas.

I den mån uppskattningen grundas på värdet av fillgångar, som ingår i
förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, beräknas
tillgångarnas värde med fillämpning av reglerna i punkt 2 av anvisningarna  45

 

till 3 och 4 §§ lagen om slallig förmögenhetsskatt med undanlag för femte       Prop. 1986/87: 61 slyckel i nämnda anvisningspunkt.

Finns i ell bolag skilda aktieslag av vilka ett eUer flera är börsnolerade eller föremål för sådan annan nolering som avses i första stycket skall värderingen av aktier i bolagel som inle är noterade ske efter samma grunder som gäller för de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade skall värdet av de icke noterade akfierna bestämmas med utgångspunkt i värdet för det noterade aktieslag som har den lägsta kursen.

10 § Fordran som ej omfattas av 9 § tas upp till anskaffningsvärdet.
Värdering av osäker fordran får ske med beaktande av det belopp, varmed
den kan beräknas inflyta.

Om anskaffningsvärdet inle moisvarar det nominella värdet, skall det förra justeras med beaktande av den värdeförändring, som vid konslani effekfiv förräntning uppkommer som en följd av minskningen av fordring­ens återstående löpfid.

Värdelös fordran tas inte upp.

Taxering och uppbörd m. m.

11 § Skalteunderiaget avrundas nedåt till hell tusental kronor. Realrän­
teskait ulgår i helt antal kronor, varvid örelal bortfaller.

Beteckningar som används i denna lag har samma betydelse som i lagen om siaflig förmögenhelsskalt om inte annat anges eller eljesi framgår av sammanhanget.

12    § Skattskyldig skall i sin självdeklarafion lämna de uppgifter som erfordras för beräkning av skalteunderiaget. Uppgiftema skall lämnas på blankett enligt formulär som faslslälls av riksskatteverket.

13    § Beslämmelsema i taxeringslagen om taxering för inkomsi och för­mögenhet skall tillämpas när skatteunderlaget besläms. Vad som före­skrivs om särskUda avgifier i nämnda lag skall ej fillämpas.

14    § I fråga om debitering och uppbörd av skatten fillämpas bestämmel­serna i uppbördslagen (1953:272).

1.   Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas försia gången
vid 1988 års taxering.

2.   Beträffande understödsförening, för vilken punkl 4 i övergångsbe­
stämmelserna till lagen (1950:308) om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370) alltjämt skall äga tiUämpning vid laxering liU statlig inkomst­
skatt, gäller följande.

Av den förmögenhet som är hänförlig lill annan försäkring än pensions­försäkring skall så slor del undanlas vid bestämmandet av förmögenheten enligt 6 §, som moisvarar den andel av föreningens nettointäkt av livför­säkringsrörelse, som frilas från inkomstbeskattning vid tillämpning av den i första siyckei nämnda övergångsbestämmelsen.

3.   Om beskattningsår vid tiUämpning av 4 § skulle omfatta fid före den 1
januari 1987 skall beskattningsåret vid tilllämpning av denna lag anses
påbörial vid denna fidpunkt.

46

 

Bilaga 2      Prop. 1986/87:61

Utdrag ur betänkandet (Ds Fi 1986:18) Realränteskatt

3 Beskattning av sparande och kapitalinkomster

Kommittén har i uppdrag att pröva om hela den finansiella seklorn kan och bör omfattas av en realränteskait saml om en sådan skalt också bör träffa placerare ulanför den finansiella sektorn i egenflig mening, t. ex. pensions­stiftelser och induslriföretag med belydande placeringar i räniebärande värdepapper.

En viktig faktor vid bedömningen av vilka inslilulioner som bör omfattas av skatten är den skallemässiga behandling av kapUalinkomsler .som för närvarande gäller för dessa. För den tekniska ulformningen av en realrän­teskait kunde också de existerande beskattningsreglerna för institutioner­na tänkas tjäna som förebild. Enligt kommitténs uppfattning kan dock en analys av gällande rätt på delta område inte begränsas till de beskattnings­regler som gäller för inslitufionerna ulan måste utsträckas till att omfalta principerna för kapitalbeskattning över huvud laget och särskilt de skatle­mässiga villkoren för olika lyper av sparande. Hänsyn måsle då tas lill de beslämmelser som gäller för t. ex. den enskilde bankspararen eller försäk­ringsspararen och som avgör hur stor del av en avkaslning denne i sista hand får behålla. I detta kapilel ges därför först en redogörelse för de principer som gäller för beskaltningen av kapitalavkastning, allmänl och för institutioner med finansiella lillgångar. Därefter behandlas villkoren för olika lyper av sparande.

3.1 Huvuddrag inom kapitalbeskattningen

Vid inkomstbeskattningen av en fordringsrätt skiljer man enligt kommu­nalskallelagen (1928:370), KL, mellan den löpande, förutsägbara avkast­ningen, dvs räntan, och den kapitalvinst eller -förlust som uppkommer då tillgången avyttras. Oftast kommer dessa olika typer av avkaslning att redovisas i skilda inkomstslag vid taxeringen.

Ränteintäkter och -kostnader redovisas i det inkomstslag där det kapital är nedlagt, till vilket räntan är hänförlig (punkt 1 av anv fill 38 § KL). Ränlor som inle kan hänföras lill annat inkomstslag skall redovisas som inkomst av kapital. Den reformerade inkomstbeskattningen innebär för fysiska personer att underskott i en förvärvskälla inle kan utnyttjas fullt ul för kvittning mot inkomster i andra förvärvskällor. Det har därför blivit alllmer betydelsefullt till vUken förvärvskälla olika inkomsler och utgifter skall hänföras.

Vad som ulgör ränta vid beskattningen definieras inte i KL. Enligt
praxis gäller ett formellt ränlebegrepp av innebörden atl ränta föreligger då
en viss belalning betecknas som ränta och beräknas med kredittiden som
grund. Det formella räntebegreppet har i viss utsträckning utvidgats i
praxis. Således har exempelvis indextiUägg hänförts lUl ränla (Rå 1943 ref  47

 

9, Rå 1943 Fi 379, RN 1953 5:4). Den vinst vid inlösen av ett skuldebrev      Prop. 1986/87: 61

som berodde på att detla utgivits till underkurs (kapitalrabatt) har ansetts

utgöra ränia (RSV Fb/Dl 1983:3). AUtjämt råder dock oklarhet om hur

gränsen skall dras mellan ränta och kapitalvinst i många fall, exempelvis

vid överlåtelser under löptiden av fordringsrätler som emitterats lUl en

kurs som avviker från den nomineUa. För vissa penningmarknadspapper -

bankcerfifikat, siatsskuldväxlar och skattkammarväxlar - gäller dock att

skillnaden mellan inköpspris och försäljningspris allfid skall behandlas som

ränta (41 e § KL).

Utdelning på aktier och andra andelar beskaltas på samma sätt som gäller för ränla.

Kapitalavkastning som inte kan betecknas som ränta eller utdelning, dvs i princip vinst vid avyttring, redovisas normalt i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Gränsdragningen mellan ränla och kapitalvinst är betydelsefuU eftersom realisationsvinstbeskattningen av kapitalvinster all­mänt setl är förmånligare än beskattningen av löpande avkastning. För sådan lös egendom som obligalioner och andra fordringsrätler gäller all bara egendom som innehafts kortare tid än fem år och som förvärvats mol vederlag (onerösl fång) träffas av beskattning (35 § 4 mom. KL). Vid beräkning av skattepliktig vinst inom femårsperioden används sedan 1951 en fallande skala. Sedan 1966 tiUämpas en annan princip såvitt gäller aktier och andra andelar. För dessa tillgångar gäller numera evig reaUsations­vinstbeskattning. Om aktien eller andelen innehafts minsl två år beskattas dock bara 40 procent av vinsten (35 § 3 mom. KL).

Rätten till avdrag för realisationsförlust är begränsad. Förlust får inle dras av som allmänt avdrag, dvs den får inte kvittas mot inkomster i andra inkomstslag. Förlust kan dock kvittas mol realisationsvinst och den kan sparas för kvittning mot sådan vinst etl senare beskattningsår, dock senast sjätte beskallningsårel efler det till vilket förlusten är hänförlig.

Beskattningen av kapitalvinster på värdepapper har utretts av kapilal­vinstkommitién (B 1979:05), som lämnal sill slutbetänkande under juni 1986.

3.2 Institutionernas beskattning

De beskaltningsregler som behandlals i föregående avsnitt är i princip fillämpliga såväl på fysiska personer som på akfiebolag och andra juridiska personer. För vissa institutioner är dock den skatlemässiga behandlingen en annan. Inslilulionerna kan från denna synpunki indelas i företag vars värdepappersinnehav utgör lager i rörelse, övriga förelag samt institutio­ner som helt eller delvis är skattebefriade. Det bör beaklas alt förelag i de två första kategorierna ulom inkomslskallen också i aUmänhet är skall­skyldiga lill vinsldelningsskatt.

Företag, vars värdepappersinnehav utgör lager

Till denna kategori hör fondkommissionärer, banker, olika lyper av finan­
sieringsföretag saml skadeförsäkringsföretag (betr. livförsäkringsförelag,      48

 

se nedan). TUl finanseringsföretag kan räknas bl.a. finansbolag och de Prop. 1986/87:61 särskilda mellanhandsinstituten (bostadsinstitut, företagsinstitut och kom-muninstilut), om dessa senare inte är särskilt skattebefriade. Det faklum atl företagens värdepappersinnehav utgör lager innebär all ränteintäkter och -kostnader inräknas i rörelseresuUalet, liksom realiserade kursvinster och -förlusler. Anknytningen till den affärsmässiga redovisningen vid be­stämmandel av skatteunderlaget medför atl orealiserade kursförluster är avdragsgiUa medan orealiserade kursvinsler inle behöver redovisas i resul­tatet. Lager av värdepapper får inte skrivas ned enligt de regler som gäller för andra lagertillgångar. I stället gäller alt lagret inle får tas upp till lägre belopp än vad som med hänsyn lill risken för prisfall m. m. framstår som skäligt (punkt 3 av anv tiU 41 § KL). Riksskatieverkel har i anvisningar behandiai rätten fill nedskrivning av värdepapperslager hos banker, finans­bolag, försäkringsföretag och fondkommissionsbolag (senast RSFS 1984:69). Enligt anvisningarna gäUer bl. a. att akfier får las upp liU anskaff­ningsvärdet eller 60 procent av marknadsvärdet. För obligafioner är mot­svarande siffra 85 procenl av anskaffnings- eller marknadsvärdet. Ned­skrivning enligl anvisningarna ger företagen betydande möjligheter fill konsoUdering och därmed en skaltekredil.

Övriga inte skattebefriade företag

Hos dessa företag beskaltas i princip avkaslning av obligationer o. dyl. som inkomsi av kapital. Om del kapital som inkomsten influtit från anses fillhöra rörelsen skall dock avkastningen ses som rörelseinkomst. Della gäller även om kapitalel inte för tillfället används i verksamhelen under fömtsättning all del står till förfogande för sådan användning (punkt 1 av anv till 38 § KL). I regel är därför ränla som elt rörelsedrivande förelag uppbär inkomst av rörelse.

Vinsl vid avyttring eller inlösen av obligalioner och liknande värdepap­per realisationsvinstbeskattas enligt bestämmelserna i 35 § 4 mom. KL. Uppkomna realisationsförluster kan inte kvittas mot rörelseinläklen. Detta medför atl det ibland kan vara fördelaktigt för företagen att investera i värdepapper som inte realisafionsvinslbeskallas, l.ex. i statsskuldväxlar.

För rent förvaltande företag, som inle bedriver rörelse, gäller i princip samma beskaltningsregler som för fysiska personer. Ränteinkomster hän­förs alltsä till inkomstslaget kapital medan kapitalvinster redovisas i in­komstslaget tillfällig förvärvsverksamhet.

Helt eller delvis skattebefriade institutioner

Många av de institufioner som förvaltar finansiellt kapital är hell eller
delvis befriade från beskattning på kapitalavkastning. Av dessa kan först
nämnas stiftelserna. I princip är stiftelser obegränsal skallskyldiga för
inkomsi. Skattskyldigheten inskränks dock på flera sätt enligt beslämmel­
ser i lagen om statlig inkomstskatt (1947:576), SIL. Ett slort anlal stiftelser
och fonder av delvis offentlig karaklär är hell frikallade från inkomstskatt
för alla inkomsler utom faslighelsinkomster (7 § 4 mom. SIL). Hit hör                  49

4   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 61

 

också bl. a. pensionsstiftelser (se vidare nedan) och personalstiftelser en- Prop. 1986/87: 61 ligt reglema i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Vissa stiftelser undantas från skattskyldighet för aU annan inkomst än inkomst av fastighet och rörelse (7 § 6mom. SIL). Viktigast är här de ideella sfiftelserna som främjar allmännyttiga ändamål. Skattebefrielsen för dessa subjekt gäller bara under förutsättning alt avkastningen huvud­sakligen används för det allmännylliga ändamålel. Inkomsiskaitesatsen för stiftelser vid den slatliga taxeringen uppgår fill 40 procent vUket kan jämföras med 52 procent för aktiebolagen. Liksom aktiebolagen taxeras stiftelserna inte lill kommunal inkomstskatt. Förmögenhetsskatt och vinsl­delningsskatt utgår inle heller.

TUl de insfitutioner, som är skatlebefriade för alla inkomsler utom faslighelsinkomster hör också aUmänna pensionsfonden (AP-fonden), som är den slörsia förvallaren av pensionskapital i Sverige.

Beskaltningen av livförsäkringsanstalterna måste ses i sammanhang med de regler som gäller för försäkringssparandel i sin helhet. De behand­las därför separat i följande avsnill. Detsamma gäller för understödsföre­ningarna som bedriver verksamhet som liknar livförsäkringsföretagens men i allmänhet i mycket mindre skala.

En aktiefond år en fond som innehar aktier eller andra värdepapper och som uppkommit genom kapitaltUlskolt från aUmänheten. Fonden förvaltas av elt aktiebolag (fondbolag). Den utgör inle en juridisk person men är ändå elt särskilt skattesubjekt (6 § 5 mom SIL), som taxeras lill statlig inkomstskatt. Aktiefonden beskattas för avkastning i inkomstslaget kapital och får göra avdrag för utdelning lUl andelsägarna (2 § 10 mom SIL). Med undanlag för vinster på äldre aktier är fonderna skattskyldiga för realisa-fionsvinsler. Förmögenhetsskatt uttas av andelsägarna. Allemansfonderna är skattebefriade enligt 7 § 6 mom. SIL.

3.3 Beskattning av försäkrings sparande

Av avgörande betydelse för beskaltningen av försäkringssparandet är
KL:s indelning av försäkringar i pensionsförsäkringar (P-försäkringar) och
kapilalförsäkringar (K-försäkringar). Eftersom P-försäkringssparandel är
gynnat skattemässigt jämfört med annal försäkringssparande uppsläUer
KL långtgående begränsningar när del gäller vilka försäkringar som skall
anses uppfylla etl pensioneringsändamål och därmed får behandlas som
P-försäkringar. Enligl dessa kvalitativa villkor (punkl 1 av anv fill 31 § KL)
får en försäkring för alt den skall anses som P-försäkring, endasl ha vissa,
noggrant definierade ulgående förmåner avseende ålderspension, efterle­
vandepension och invalidpension. Försäkringen får inte vara möjlig atl
förfoga över genom överlålelse, belåning, panlsättning eUer återköp. Liv­
försäkringar som inte uppfyller de kvalitativa villkoren hänförs fill K-för­
säkringar.                                                                                       50

 

Beskattning av P-försäkringssparande  ,                             Prop. 1986/87:61

Premie för P-försäkring är i princip avdragsgill vid taxeringen medan utfallande belopp beskaltas. Försäkringsgivaren (livförsäkringsbolag eller understödsförening) beskaltas inle för den del av nettointäkten som be­löper på P-försäkringar. Någon förmögenheisbeskaiining sker inle av ka­pitalet eller av den upplupna avkastningen, varken hos försäkringstagaren eller hos försäkringsbolaget. Utmärkande för P-försäkringssparandel är således all uppskov med beskaltningen medges såväl vad avser del spara­de beloppel (premien) som avkastningen på sparandet.

Dessa principer för beskattning av P-försäkringar genomfördes i huvud­sak genom lagsliftning år 1950. Avdragsrätten för premier för P-försäkring­ar var då obegränsad. Avdragsrätten har härefter avsevärt reducerals genom införandet av de s. k. kvantitativa viUkoren för avdrag år 1976. Enligt dessa bestämmelser (punkl 6 av anv fill 46 § KL) maximeras i princip den enskildes avdragsrält till en viss andel av arbetsinkomsten (A-inkomsten). För vanliga tjänsieinkomster begränsas i allmänhet avdra­gel fill 10 procenl av inkomsten upp fill 20 basbelopp eller alternativt lill etl basbelopp. Inkomst av jordbruksfastighet och rörelse samt inkomst av tjänsl där den anställde saknar pensionsrätt i anställningen utöver ATP berättigar lill högre avdrag.

För del fall försäkringspremien för arbetstagares pension belalas av arbelsgivaren gäller andra bestämmelser. Dessa regler, som behandlas närmare i avsnitt 4.1, medför att avdragsrätten knyts till en pensionsnivå som motsvaras av en allmän pensionsplan, dvs en överenskommelse om pensionering som ingåtts av arbelsmarknadens parter. I praktiken fungerar den s.k. ITP-planen som jämförelseobjekt när man talar om allmän pen­sionsplan. ITP-planen reglerar pensionerna för tjänstemännen inom den enskilda seklorn.

Beskattning av K-försäkringssparande

Premien för en K-försäkring är inle avdragsgill. Utfallande belopp är i gengäld frilagna från beskaltning (19 § KL). Löpande beskaltning av av­kastningen från de sparade medlen tas ut hos livförsäkringsanstalten i form av en särskilt beräknad inkomstskatt, vanligen benämnd ränleskail. Från beskattningssynpunkt kan man därför i högre grad än när det gäller P-för­säkringar jämställa försäkringstagarnas sparande genom K-försäkringar med vanligt banksparande. En skillnad genlemol banksparandel är dock att någon förmögenhetsskatt inte ulgår på del sparade kapitalel.

Försäkringsanstalternas beskattning

Vid inkomstbeskattningen av försäkringsanslalter enligt SIL görs åtskill­
nad mellan livförsäkringsanstalter och skadeförsäkringsanstalter (2 §
6mom. SIL). Med livförsäkringsanstalt förstås etl försäkringsföretag vars
verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande avser personförsäk­
ring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring, avgångsbidragsförsäk-    51

 

ring och arbelslöshetsförsäkring). Andra försäkringsförelag betecknas som       Prop. 1986/87: 61 skadeförsäkringsanslalter. Del långsikliga sparandel på försäkringsområ­det sker uteslutande i livförsäkringsanstalterna och i understödsförening­arna, vilka skattemässigt behandlas på principiellt samma sätt.

Vinstutdelning till aktieägare och garanter från livförsäkringsföretagen är inte lillålen. Om man bortser från kosinader för adminislralion och risktäckning kommer därför hela avkastningen på livförsäkringsföretagens kapital att utbetalas till försäkringstagarna, där den såvitt gäUer P-försäk-ringarna kommer att beskaltas. I konsekvens med detla beskaltas inte denna avkastning hos försäkringsförelaget. När det gäller K-försäkring­arna beskaltas däremoi som nämnls avkastningen på de uppsamlade med­len hos förelaget i form av ränteskatt.

Ränleskatten tUlkom i samband med atl KL infördes 1928.1 förarbetena lill KL (SOU 1926: 18) anfördes alt beskallningen av juridiska personer som enkelbeskaltades borde ulformas så all man träffar den juridiska personen med samma skatt som skulle ha träffat dess intressenter (försäk­ringstagarna beträffande K-försäkring) om dessa hade beskattats. Delta skulle medföra en progressiv beskattning med hänsyn tagen till intressen­ternas genomsnittliga inkomsler. En sådan beräkning skulle dock förutsät­ta invecklade regler för alt förhindra missbmk. Man stannade därför för att föreslå all beskattningen avjuridiska personer skulle vara proportionell, även för de enkelskatlade livförsäkringsanstalterna. Detta är också den ordning som kom atl lillämpas i KL. Senare förslag atl införa någon form av progressivilel i räntebeskattningen och förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar har inle genomförts (jfr l.ex. SOU 1948:22 och Ds B 1977:4).

Underlaget för ränteskatten utgörs - enkelt uttryckt - av nettot av räntor och utdelningar hänföriiga lill banktillgodohavanden, obligationer, aktier och andra värdehandlingar. Avkastning på fastigheter ingår också i underiagel, inklusive hyresvärdet av egna fasligheler som används i för­säkringsverksamheten. Livförsäkringsföretagen anses som rörelsedri­vande på samma sätt som l.ex. banker (jfr avsnitt 3.2). Förelagens place-ringsfillgångar ulgör därför lager i rörelsen, och upp- och nedskrivningar på dessa tillgångar ingår i ränleskaiteunderlaget, liksom realiserade vinster och förluster. Orealiserade kapitalvinster är dock inte skattepliktiga.

Från det på detta sätl framräknade nettot får elt avdrag på fem procent göras för förvaltnings- och hanteringskostnader. Ett s. k. anialsavdrag med tre promille av etl basbelopp får göras för varje persons försäkringar inom någon av de tre verksamheterna individuell livförsäkring, individuell an­nan personförsäkring och gruppförsäkring. Slutligen finns en spärregel som skall förhindra att skatl tas ut i sådan omfattning att livförsäkringsan­staltens förmåga alt fullgöra sina försäkringsförbindelser äventyras.

Reglerna om ränleskail finns i 2 § 6 mom. 3-10 stycket SIL. Livförsäk­ringsföretagen betalar i likhei med andra juridiska personer inte kommunal inkomstskatt. Skattesatsen vid den statliga taxeringen uppgår lill 40 pro­cenl.

52

 

Bilaga 3      Prop. 1986/87: 61

Utdrag ur betänkandet (Ds Fi 1986:18) Realränteskatt

4 Pensions- och försäkringssparande

4.1 En översikt

I föregående kapitel diskuterades bl. a. de skatteregler som gäUer för pensionssparandel. I delta kapilel ges en översiktUg beskrivning av pen­sionssparandets insfilufioner och utveckling. Då även annat sparande inom försäkringsbolagen än del rena pensionssparandet är förknippat med liknande förmåner ges även en presentation av detta sparande.

En översiktlig bild av pensions- och försäkringssparandet ges i Figur 1. Pensionssparande kan ske såväl inom som utanför livförsäkringsbolag, och sparande inom livförsäkringsbolag kan omfatta såväl pensionssparande som K-försäkringssparande. Alla dessa former av sparande kan dessutom anfingen ske som ett privat sparande i egentlig mening eller ha formen av en ansläUningsförmån, i det senare fallet oftast reglerat genom koUekfivav-lal om tjänstepension mellan arbetsmarknadens parter. För enkelhets skull använder vi termen "kollekfivt sparande" för de former av pensions- och försäkringssparande som är knutna lill ett anslällningsförhåUande.

INDIVIDUELLT

SPARANDE   INOM LIVFÖRSÄKRINGSANSTALT

PENSIONSSPARANDE

KOLLEKTIVT

Figur  1:     Skattemässigt  gynnat  pensions- och   försäkringsspa-rande

53

 

Med pensionssparande menas i det följande sådant sparande som är Prop. 1986/87:61 avdragsgillt aniingen för arbelsgivaren eller för den enskilde enligl kom­munalskattelagens regler. Med livförsäkringsanstalt menas dels de egent­liga livförsäkringsbolagen, dels de s. k. understödsföreningarna. Båda des­sa typer av institutioner meddelar personförsäkring med likartade skatle­mässiga villkor.

Vad först belräffar del pensionssparande som sker inom livförsäkrings­anstalterna kan följande konstateras. Detta sparande kan vara anfingen individuellt eller kollektivt. Det individuella pensionssparandel år vad vi i dagligt tal menar med pensionsförsäkringar. Dessa meddelas av ett antal s. k. individualbolag, av vilka de största är Skandia Liv (med ungefär 30 miljarder kronor i balansomslutning 1984), Trygg (drygt 20 miljarder) och Valand (8 miljarder).

Det kollektiva pensionssparandel inom försäkringsbolag avser tjänste­pensioner', som oftast är kollektivavtalsreglerade. Av slörsl belydelse är avtalen mellan SAF och PTK (Indusirins och handelns tilläggspension, ITP) och mellan SAF och LO (Särskild lilläggspension, STP). Dessa två pensionssystem byggdes upp under 1960- och 1970-talen som komplement till ATP-systemet. Tjänslemännens pensionsmedel inom ramen för ITP-planen förvallas av försäkringsbolaget SPP, som är Sveriges slörsia livför­säkringsbolag med en balansomslutning på 65 miljarder kronor 1984. LO-kolleklivels pensionsplan, STP-syslemel, adminislreras av ett särskUt bo­lag, AMF-p (Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsakliebo-lag). Bolagel (vars balansomslutning uppgick lill 20 miljarder kronor 1984) har gemensam adminislralion med SPP. För all ge en klarare överblick av de olika pensionssystemen och deras respektive institufioner visas i Fi­gur 2 samma översiki av pensions- och försäkringssparandet som i Fi­gur I, men med angivande av systemens och de vikligasle insfilufionernas namn.

Anledningen till att PTK-kollektivels pensionssystem har genererat så myckel slörre fonder än LO-kolleklivets är alt del förra är uppbyggt enligt det s. k. premiereservsystemet, medan del senare är uppbyggt enUgl det s. k. kapitaltäckningssystemet. Premiereservsyslemel innebär att varie medlem av systemet, antingen själv eller genom arbetsgivaren, löpande belalar in premien under den yrkesverksamma tiden. Dessa premier och deras avkastning bygger successivi upp en fond, som vid pensioneringsliU-fället har vuxit till en sådan storlek att den tillsammans med avkastningen på de sparade medlen räcker lill för pensionsuibetalningarna under den pensionerades återstående livstid. Delta system, enligt vilkel även de individuella pensionsförsäkringarna är uppbyggda, genererar således slora fonder inom försäkringsbolagen.

54

Kapitaltäckningssystemet fungerar någol annorlunda; där byggs inte fonder upp successivt under den yrkesverksamma tiden. Betalningen går i stället till så alt del löpande las ut en procentsats på de anställdas löner. De medel som härigenom inflyter tillförs elt konto för dem som uppnår pen­sionsåldern det akluella året. Härigenom blir de genomsnitlliga fonderna hos försäkringsbolagen betydligt mindre än genom premiereservsyslemel.

För en översiki över olika tjänstepensionssystem, se SOU 1985:63.

 

Figur 2:  System och institutioner inom den privata pensions-och försäkringsserctorn. Siffrorna avser förhållandena 1984.

Prop. 1986/87:61

 

INDIVIDUELLT Totalt kapital: 60 mdr

Individuell K-försäkring Frivillig gruppliv Gruppsjukförsäkring Gruppolycksfallsförsäkring

Totalt kapital: 16 mdr

Individuell P-försäkring Totalt kapital: 44 mdr

ITP: FPG/PRI Pensionsstiftelser

Totalt kapital: 54 mdr

ITP: SPP ITP: under­stöds för . STP: AMF-p Totalt kapital; 99 mdr

 

KOLLEKTIVT Totalt kapital: 170 mdr

Tjänstegruppliv, TGL Avtalgruppsjukförs., AGS

Totalt kapital: 17 mdr

 

För fullständighetens skull kan också nämnas del s. k. fördelningssyste­met, enligt vilkel inga fonder alls byggs upp. I stället betalas de pensionera­des pensioner löpande av de yrkesverksamma genom skatter eller avgifter. De offenlliga pensionssystemen, dvs folkpension och ATP, är i princip uppbyggda på detta sätt.

En följd av STP-planens lägre fondbildning jämförd med ITP-planens blir atl Ijänslemannakollektivels pensioner inrymmer ett större inslag av skatteförmåner än LO-koUektivets. Som visats i kapitel 3 är effekten av skallereglerna för såväl kollektivt som individuellt pensionssparande atl sparkapilalels avkastning i princip blir skattefri. Eftersom premiereserv­syslemel medför en störte fondbildning än kapitaltäckningssystemet blir den skattefria avkastningen i motsvarande grad större. Följden av delta blir alt de arbetsgivare som är knulna till ITP-planen får lindrigare premier vid hög realränta än de arbetsgivare som är knutna till STP-planen.

55

 

Tjänslemännens ITP-plan och de ITP-liknande pensionsplaner som gäl- Prop. 1986/87: 61 ler för anställda inom konsumentkooperationen, banker, försäkringsbolag, pressen, statliga förelag m.fl. arbeisområden begränsar inte pensionsspa­randet till försäkring i SPP. Sådana pensioner adminislreras även av flera understödsföreningar, av vilka den största är Konsumentkooperationens pensionskassa med en sammanlagd balansomslutning på drygl 3,5 mil­jarder kronor 1984.

Det bör också nämnas alt vissa grupper står ulanför de kollektiva försäk­ringssystemen. Dessa beslår dels av anställda i förelag som inle är anslutna fill någon arbetsgivarorganisation och anstäUda i företagsledande stäUning som inle omfattas av kollektivavtal om pensionering, dds av egenföreta­gare såsom lantbmkare, hantverkare och konstnärer. De kan i stället få motsvarande pensionsskydd genom individuella pensionsförsäkringar. Härigenom blir gränsen mellan tjänslepensionsförsäkringar och individuel­la pensionsförsäkringar många gånger svår att dra.

Ell annal sätt att trygga pensioner enligt ITP-planen är genom s.k. kontoavsättning. I slället för alt betala in pengar till ett försäkringsbolag kan arbelsgivaren behålla medlen inom rörelsen, samfidigl som han sätter av ett motsvarande belopp på etl specieUt skuldkonto i balansräkningen under rubriken "Avsall fill pensioner". Denna skuld räknas sedan årligen upp med elt belopp som moisvarar den tUlväxt pensionskapitalet skulle ha hafl inom SPP. Såväl kontoavsättningen som skulduppräkningen är av­dragsgill för arbetsgivaren, och de skatlemässiga fördelarna är därför i princip desamma som för en pensionsförsäkring. För all skydda de ansläll­das pensionsfordringar måste skulden kreditförsäkras i elt speciellt bolag. Försäkringsbolaget Pensionsgaranti (FPG). Beräkningen av utbetalningar, inbetalningar och pensionsskuldens slorlek sköts inte av de enskilda före­tagen, ulan av elt särskilt institut, Pensionsregistreringsinslitulel (PRI). I dagligt tal bmkar systemet med tryggande av pensioner genom kontoav­sättning kallas FPG/PRI-syslemet. För äldre pensionslöften, dvs sådana som lämnats före 1976, finns fortfarande möjligheter all få avdrag för pensionsavsällningar som inle kredilförsäkrats.

Pensionssparande ulanför försäkringsbolagen kan även ske genom av­sättning tiU pensionsstiftelse. Sådan avsättning är avdragsgill på samma sätt som en försäkringspremie, och avkastningen på medlen är i praktiken skattefri så länge inte medlen i stiftelsen översiiger vad som krävs för alt trygga pensionsålagandet. Det totala antalet sliftelser är ganska slort; medan anlalel livförsäkringsbolag uppgår fill etl 20-lal och anlalel under­stödsföreningar uppgår tiU cirka 150, kan antalet pensionsstiftelser f n. uppskattas lUl c:a 2000 med en sammanlagd förmögenhel på c:a 13 mil­jarder kronor. Beiräffande siorleksfördelningen mellan stiftelserna finns inga aktudla uppgifter. Enligt stiflelseutredningen (Ds Ju 1979:4) var antalel sliftelser 1976 1400 st. med en total förmögenhel på 5,6 miljarder kr. Av denna förmögenhel var över 70 procent hänförlig fill de tio slörsta sfiftelserna. 87 procenl av stiftelserna beräknades då ha en förmögenhel under en miljon kr och 27 procenl en förmögenhel under 100000 kr. Av de

 SOU 1985:63, sid 146.                                                                     56

 

stiftelser som tUlkommil efter 1976 har många små förmögenheier. Dessa      Prop. 1986/87:61 stiftelser är ofta anknutna tUl mindre företag, där de tryggar pensionsutfäs­telser fill förelagsledare. Avsättningama görs ofta som engångsbetalningar under år då förelagen har överskottsmedel.

Stiftelserna betalar normall inte någon inkomstskatt. De slår under tillsyn av länsstyrelsema som bl. a. skaU granska deras årsredovisningar (17 § 3 stycket tryggandelagen). Granskningen går ut på att skydda pen­sionsborgenärernas intressen, så att gotlgörelser ur sliftelsen inle redu­cerar kapilalel och så atl tillgångarna ger betryggande säkerhel för pen­sionsutfästelserna. Granskningen försvåras av att det inte finns några allmänna regler för värderingen av en pensionsstiftelses förmögenhet. Olika länsstyrelser kan också ha varierande praxis när det gäller de krav som SläUs på stiftelserna.

Avsällning fill pensionsstiftelse kan inte ske enhgt ITP-planen, som endast medger tryggande av pensioner genom försäkring och genom kon-loavsällning. Pensionsstiftelserna tryggar därför ofta pensioner för spe­ciella personer inom förelagel, l.ex. förelagsledningen. Så länge avsätt­ningen ryms inom allmän pensionsplan (4 § tryggandelagen) är den av­dragsgiU, vilket som visats i kapitel 3 i princip innebär alt avkastningen på de avsalta medlen är skattefri. Inom vissa branscher och förelag kan dock avtal Iräffas om pensionsplaner som i huvudsak liknar ITP-planen men som dessulom medger tryggande av tjänstepensioner genom stiftelse. Så­lunda har t. ex. bankerna och konsumentkooperationen stora pensionsstif­telser för sina anslällda. (Den senares fonder uppgick till c:a 7 miljarder kronor 1984.)

Om vi nu går vidare i Figur 1 och Figur 2 har vi kommii liU mtan för individuellt pensionssparande ulanför försäkringsbolag. Sådanl sparande förekommer inle i Sverige. I Danmark finns dock möjlighel all öppna s. k. pensionskonlo i bank. SkatteviUkoren för sparande på sådana konton är i huvudsak desamma som för sparande i pensionsförsäkring (jfr avsnitt 2.2).

Slutligen har vi i Figur 1 kommii lill del försäkringssparande som inle är pensionssparande. Delta kan definieras som del sparande som belastas med ränleskatten, dvs K-försäkringssparande. På det individueUa planet omfallar del dels försäkringar med ett stort inslag av sparande och fond­bildning som ligger nära pensionssparandel, t. ex. olika former av livräntor och livförsäkringar, dels s. k. riskförsäkringar med obelydligl inslag av sparande och kapitalbildning. Ell mellanting utgörs härvidlag av sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Vad gäller dessa sker för redan iniräffade sjuk­och olycksfaU en avsättning av medel inom bolaget. Dessa medel, som syftar till att trygga de framtida utbetalningama, medför en viss fondbild­ning.

Till de individuella K-försäkringama kan också räknas gruppliv-, gruppsjuk- och gmppolycksfaUsförsäkringarna. Dessa är individuella i den meningen alt de är friviliga och att premiema i regel erläggs av den individuella försäkringstagaren och inte av arbelsgivaren.

De viktigaste av arbetsmarknadens försäkringar inom K-seklorn är
gmpplivförsäkringama (Tjänslegruppliv, TGL) och sjuk- och olycksfaUs-
försäkringarna (Avtalsgmppsjukförsäkring, AGS). Inle heUer här är del       57

 

fråga om någol egentligt sparande; med undanlag för AGS (13 miljarder Prop. 1986/87: 61 kronor 1984) är fonderna små och främsl uppbyggda för riskuljämnings-ändamål. Detta betyder att den skattefria avkastningen för dessa försäk­ringar är ganska liten, dvs de reduktioner i premierna som arbelsgivarna kan tillgodoräkna sig vid en hög räntenivå blir ganska små i kronor räknat. Slutligen ges i Figur 2 siffror över hur stora fonder som finns i de olika sparformerna. Härvid har, på gmnd av de svåra gränsdragningsproblemen och statistikens utformning, samtliga individuella försäkringar hänförts fill den individuella sektom, oavsett om de egentligen avser individuellt utfor­made Ijänstepensioner eUer ej. Som synes finns del allra slörsta kapitalel inom pensionssparandet, och då i synnerhet inom pensionsförsäkringarna.

4.2 Försäkringssparandets utveckling över tiden

Försäkringssparandet har uppvisat en stark tillväxt under senare år. Del kan antas att detta ålminstone delvis är en följd av de relaliva förmåner som ges liU detta sparande i skaltesammanhang. I Figur 4 visas hushållens individueUa försäkringssparande under åren 1970—1984. Som jämförelse visas även hushållens toiala finansiella sparande. Medan det finansiella hushåUssparandet har stagnerat och t.o.m. minskat under perioden, har den del av sparandel som består av försäkringssparande ökal kraffigt, såväl i nominella som i reala termer. Således kan man beiräffande hushålls­sektorn säga all försäkringssparandet har trängt ul andra sparformer.

Under hela perioden 1970—1985 växte del individuella försäkringsspa­randet med i genomsnitt 17,6procent perår, från 1,1 miljarder kronor 1970 fill 12,8 miljarder kronor 1985.1 reala termer blir della en tiUväxttakt på 7,8 procenl per år. Ökningstakten har accelererat under 1980-lalel. Från 1980 fill 1985 var den genomsnittliga ökningslakten 32,1 procent per år (från 3,2 miljarder till 12,8 miljarder). I reala termer moisvarar detla en fillväxt på 21,2 procenl per år. Detta kan jämföras med hushållens toiala finansiella sparande, som stått praktiskt tagel stilla under 1980-lalet.

Vad gäller del kollekliva pensionssparandet har fillväxttakten varit lång­sammare. Under 1980-talel var den genomsnitlliga nomineUa ökningslak­len 17,4 procent per år (från 8,7 miljarder 1980 till 16,8 miljarder 1984) och den reala 7,3 procent.

Av ovanstående siffror framgår att det kapital som förvallas av försäk­ringsbolagen har ökat kraftigt på senare år. Ökningen kan sägas beslå av två komponenier. Dels avkastar tidigare års kapital medel som läggs fill kapitalet, och dels tillkommer varje år nyll försäkringssparande. När man vill karllägga försäkringssparandel kan del därför vara relevani all söka skilja på gammall sparande och dettas avkaslning å ena sidan och nytl sparande å andra sidan. Anlalet nytecknade individuella försäkringar för olika år under perioden 1970-1985 visas i Figur 5. För P-försäkringar var den genomsnitlliga årliga ökningslakten under denna period 18 procent. Här sker dock en krafiig acceleration under 1980-talet; för perioden 1980-1985 var den årliga ökningstakten i nytecknandet 29,8 procent.

Vad gäller K-försäkringama har utvecklingen varit något specieU. Detla
beror på atl en stor del av de traditionella individuella K-försäkringarna       58

 

nCUR 4A; HUSHÅLLENS HNANSELLA SPARANDE 1970 - 1984

LÖPANDE PRISER MDR KR

 

70717273    74    757877787980     81828384

HGUR 4B: HUSHÅLLENS FINANSIELLA SPARANDE 1970 - 1984

1970 ÅRS PRISER. MDR KR

79    80    81     82    83    84

UUl: FDUNntUBVUPniU

Prop. 1986/87:61

59

 

(främsl livförsäkringar och olycksfallsförsäkringar) under 1970-talel ersät- Prop. 1986/87: 61 les med motsvarande arbetsmarknadsförsäkringar (gruppliv, AGS). Därför ser vi i Figur 5 B en minskning av nytecknandet under 1970-talel. Under 1980-talet får K-försäkringssparandet delvis en ny karaktär; det är framför allt livräntor och liknande arrangemang som då slår igenom. Detta visar sig också i den höjning av de genomsnittliga försäkringsbeloppen som kommer lill synes under denna period. En annan aspekt av detta är den myckel krafiiga ökningen av K-försäkringar med engångspremier (jfr avsnill 9.2). Ökningstakten i nytecknandet blir då också hög; under perioden 1980-1985 ökar antalet nytecknade K-försäkringar med i genomsnitt 14,5 pro­cenl per år.

60

 

FIGUR 5A: ANTAL NYTECKNADE P-FDRSÄKRINGAR AREN 1970, 1975. 1980-1985

Prop. 1986/87:61

100 ooe -

50 000 -

1970

1975

1980

1985

FIGUR 5B:  ANTAL NYTECKNADE K-RJRSÄKRINGAR AREN 1970,  1975,  1980-1985

100 000   -

50 000   -

1970                              1975

KÄLLA: FTJRSÄKRINGSINSPEKTIONEN

1980

1985

61

 

BUaga 4      ppop. 1986/87:61

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över realränteskattekommitténs betänkande (Ds Fi 1986:18)

Efter remiss har yttranden över betänkande avgelts av riksförsäkringsver­kel, försäkringsinspektionen, riksskatteverket, hovrätten för Västra Sveri­ge, kammarrätien i Göteborg, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Södermanlands län, länsstyrelsen i Väster­norrlands län, allmänna pensionsfondens andra och iredje fondstyrelser, riksbanken, riksgäldskontoret, Stockholms fondbörs. Centralorganisa­tionen SACO/SR, Folksam, Företagareförbundel (SFR), Försäkringsbola­get Pensionsgaranti (FPG), Försäkringsbolaget SPP, Kooperationens pen­sionsanstalt. Kooperativa förbundel. Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Pensionärernas riksorganisafion, Sveriges hantverks- och industriorganisaiion (SHIO)-Familjeförelagen, Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska För­säkringsbolags Riksförbund, Svenska Handelskammarförbundet, Svenska kommunförbundei. Svenska sparbanksföreningen. Svenska Revisorsam­fundel, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Industriförbund, Taxeringsnämndsordförandenas Riksförbund och Tjänslemännens centralorganisation (TCO).

Allmänna pensionsfondens första fondstyrelse, AMF-sjukförsäkringsak-tiebolag, AMF-pensionsförsäkringsaktiebolag, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Landsor­ganisationen i Sverige samt Post- och Kreditbanken har beretts tUlfälle alt avge yllranden men har avstått från att yttra sig. Posl- och Kredilbanken har dock förklarat sig dela de synpunkter som framförs i yttrandet från Svenska Bankföreningen.

Yttranden har också kommit in från Försäkringsljänstemannaförbundet, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska Livförsäkringsföreningars Riksför­bund, Stockholms Handelskammare, Pensionsregistreringsinslitulel (PRI), Försäkringsbranschens Pensionskassa, Skattebetalarnas Förening, Länsförsäkringar i Kalmar län, Arbelsmarknadens Försäkringsakliebolag (AFA), Skånes Handelskammare, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Aktiefrämjandet, Göteborgs Patientförening, Ensamståendes Intresseor­ganisation, Sveriges Handelsagenters Förbund och SALFs Pensionärsför­ening i Malmö.

62

 

Bilaga 5      Prop. 1986/87:61 De remitterade förslagen

1 Förslag lill

Lag om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser

Härigenom föreskrivs följande.

1   §   Tillfällig förmögenhelsskalt skall belalas till staten enligt denna lag.

2   §   Riksskatteverket är beskatiningsmyndighet.

3   §   Skattskyldiga är

 

1.    svenska livförsäkringsbolag,

2.    understödsföreningar som bedriver lill livförsäkring hänföriig verk­samhet saml

3.    pensionssfiftdser som avses i lagen (1967:531) om Iryggande av pensionsutfästelse m. m.

Om verksamhelen påbörials efler utgången av kalenderårel 1984 förelig­ger inte skattskyldighet.

4 § Skatten ulgår med sju procenl av beskattningsunderlaget. Beskatt­
ningsunderlaget är värdet av den skallskyldiges förmögenhet vid utgången
av år 1986 till den del som förmögenheten översiiger tio miljoner kronor.
För skattskyldig vilkens räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår
beräknas förmögenheten med utgångspunkt i förhållandena vid ulgången
av det räkenskapsår som avslulas närmast efter den 31 december 1986.

Sådan förmögenhet som är hänförlig till annan av den skatiskyldige meddelad livförsäkring än sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna tUl 31 § kommunalskallelagen (1928:370) skall ingå i be­skattningsunderlaget med 72 procenl.

5 § Förmögenheten är värdel av den skaltskyldiges samtliga tillgångar
efter avdrag för finansieUa skulder. Förmögenhet som inte är hänföriig lill
livförsäkring skall dock inte beaktas.

Som tillgång hos återförsäkringslagare räknas inle värdel av ålerförsäk­ringsgivares ansvarighel på grund av försäkringar som denne har övertagit i form av återförsäkring. Om ålerförsäkring skell hos utländsk återförsäk­ringsgivare skall dock ett belopp motsvarande dennes ansvarighet redovi­sas som tillgång, i den mån ansvarigheten överstiger värdet av reservdepo­sition som ställts av ålerförsäkringsgivaren hos återförsäkringstagaren.

Ålerförsäkringsgivares fordran hos återförsäkringslagare på gmnd av sådan reservdeposifion som avses i föregående stycke upptas inte som tillgång. Den skuld som redovisas av återförsäkringstagaren på gmnd av depositionen är inte avdragsgiU för denne.

6   § Om ej annal följer av 7-9 §§ las tillgångar och skulder upp tUl bokfört värde.

7   § Fasfighet tas upp till del högsta av anskaffningsvärdet och 133 pro­cent av del för år 1986 gäUande taxeringsvärdet.

Har fastighets värde efler ingången av år 1986 sänkts på gmnd av
skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand, vallenflöde   


 

eller jämförlig händelse får fasligheten tas upp lill 133 procenl av del      Prop. 1986/87: 61 taxeringsvärde som därefter åsälts vid särskild fastighelstaxering eller, om sådant värde saknas, till ett på motsvarande grunder uppskattat värde.

8 § Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller som
annars är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna note­
ringar om avslut, tas upp lill del noterade värdel.

Finns i elt bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är föremål för sådan nolering som avses i försia slycket skall aktier i bolagel som inte är noterade tas upp fill samma värde som de noterade aktierna. Är flera akfieslag noterade skall värdet av de icke noterade aktiema beslämmas med utgångspunkt i värdel för det noterade aktieslag som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att del noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen.

9 § Fordran som inte omfattas av 8 § och som löper med ränta skall tas
upp till silt kapitalbelopp. Detsamma gäller för skuld som löper med ränla.

Värdering av osäker fordran får ske med beaklande av det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp.

10   § Tillfällig förmögenhetsskatt är inte avdragsgiU vid laxeringen lill statlig inkomstskatt.

11   § Den som är skattskyldig enligt 3 § skall vara registrerad hos riks­skatteverket.

12   § Den som är skattskyldig skall i deklaration ange skalteunderiaget och skatten saml lämna de uppgifter som erfordras för beräkning av underlaget. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt formulär som fasl­slälls av riksskatteverket.

Deklarationen skall ha kommii in till riksskatteverket senasl fem måna­der efter den dag som enhgt 4 § Ugger till grund för förmögenhelsvärdering­en.

Skatten skall avrundas till närmast lägre lusental kronor.

13   § Senast den dag då deklarationen skall ha kommii in enligl 12 § andra stycket skall hälften av skattebeloppet vara inbetald. Återstoden skall vara inbetald med hätften senasl tre månader och med återsiående hälft senasl sex månader efler den senaste dagen för avlämnande av deklaration. Om skallen inte uppgår till 100 000 kronor skall dock hela beloppel vara inbelalal senast den dag då deklarafionen skall ha kommii in.

14   § Bestämmelserna i 1 kap. 2, 4, 6 och 7 §§, 2 kap. 6 § första och Iredje slyckena, 7 § första och femle styckena, 10 och 11 §§,3 kap., 4 kap. 1-3, 5-10 och 12-15 §§, 5 kap. 1 § Iredje stycket försia meningen, 2 § försia stycket och 5-18 §§, 7 kap. 1-4 och 6-8 §§, 8 kap. 1-2,4-11 och 13 §§ samt 9 kap. 1-3 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav­gifier skall lillämpas i fråga om tillfällig förmögenhetsskatt.

Vid lillämpning av 4 kap. 2 § första stycket nämnda lag skall i slället för vad som där sägs om fid inom vilken deklarationen skall ha kommit in gälla vad som stadgas i 12 § andra stycket denna lag.

Vid tillämpning av 5 kap. 1 § tredje slyckel försia meningen lagen om       64

 

punktskatter och prisregleringsavgifter skall belalningsfiden i förekom-      Prop. 1986/87: 61 mande faU bestämmas enligt reglerna i 13 § första slycket denna lag.

Denna lag Iräder i krafl den 23 december 1986.

65 5    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 61

 

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomst­skall' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

10 a §

För svenska akliebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, andra ekonomiska föreningar än sambmksföreningar, familjestiftelser, svenska aktiefonder, svenska försäkringsanstalter som inte är akfiebolag, ulländska juridiska personer, Sveriges allmänna hypoieksbank. Konunga­riket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar saml sådana juri­diska personer som enligt förfallning eller på därmed jämförligt sätt bildats för atl förvalla samfällighei och som skall erlägga skalt för inkomst utgör grundbeloppet, om inle annal föreskrivs i andra stycket, 52 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För skattskyldiga som avses i 7 §     För skattskyldiga som avses i 7 §

4mom., livförsäkringsansiaher så- 4mom. och andra skattskyldiga än
vUl angår försäkringsrörelsen och dem som avses i 10 § 1 mom. eller i
andra skallskyldiga än dem som första stycket här ovan ulgör
avses i 10 § 1 mom. eller i första grundbeloppel 40 procenl av den
slyckel här ovan utgör gmndbdop- beskattningsbara inkomsien. För
pet 40 procenl av den beskattnings- livförsäkringsanstalter såvitt angår
bara inkomsten.                          försäkringsrörelsen    utgör    dock

grundbeloppet 50 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligl de för densam­ma gällande sladgar har fill huvudsakligt ändamål alt lillgodose viss fa­miljs, vissa familjers eller beslämda personers ekonomiska iniressen.

Prop. 1986/87:61

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas första gången vid 1988 års laxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.  Senaste lydelse 1984; 1061.

66

 

, „..    ,     ,.„                                                               Prop. 1986/87:61

3 Forslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögen­hetsskatt'

dels att 3 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels att del i anvisningarna till 3 och 4 §§ skall införas en ny punkt, 6, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3§ 1 mom. Vid förmögenhelsberäkningen skola, i den mån ej annat fram­går av 2 mom. här nedan, såsom lillgångar upplagas:

a)  fastighet;

b)  tomträtt, valtenfaUsrätt;

c)  lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skatlskyldigs förvärvsverksamhet eller att däri omsätlas eller förbrukas, såsom djur saml maskiner och andra inventarier, råämnen, varor, jordbruks- och skogsprodukter, förbrukningsartiklar och dylikl, gruvor, pateni- och för­lagsrätter, räll till skogsavverkning å annans mark samt rält fiU stenbrott och dylikt;

d)   kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i
obligationer eUer insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra
fordringar eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag,
akfiefonder eller rederier eller av opfionsrätter lUl nyteckning eller köp av
akfier, om sådan optionsrätt är föremål för omsättning på kapitalmarkna­
den, eller av andel i oskiftat dödsbo som vid taxering lill slallig inkomsl­
skall skall behandlas såsom handelsbolag, i den mån samma kapital icke är
atl hänföra till i c) här ovan nämnd egendom;

e)   lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga
bruk och bekvämlighet och av beskaffenhel all böra hänföras lill yttre
inventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobUer, motorcyklar, lust­
jakter, motorbåtar och dylikt, så ock smycken;

O besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enligl 7 § skall likstäl­las med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mol visst belopp en gång för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som icke kommer all utlöpa inom fem år efler beskattningsårets utgång;

g) rält till ränta, avkomst av fas- g) rätt lill ränla, avkomst av fas­
tighet eller annan stadigvarande tighet eller annan sladigvarande
förmån, som icke avses i O här förmån, som icke avses i f) här
ovan, såvida rättigheten är förhan- ovan, såvida rättigheten är förhan-
denvarande och beslämd att lillgo- denvarande och beslämd alt tillgo-
donjulas för den berättigades livslid donjutas för den berättigades livstid
eller för tid, som icke kommer att eller för tid, som icke kommer att
utlöpa inom fem år efter beskatt- utlöpa inom fem år efter beskatt­
ningsårets utgång.                      ningsårels utgång,-

h) livförsäkring, som meddelats i här i rikel bedriven försäkringsrö­relse, i den omfattning som anges i punkt 6 av anvisningarna.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974; 859.                                                     67

 Senasle lydelse 1985: 309.

 

Ntivai-ande lydelse                     Föreslagen lydelse                       Prop. 1986/87: 61

2 mom. Såsom lillgångar vid förmögenhelsberäkningen upptagas icke:

a) kapttalvärdel av kapiialförsäk-       a) värdel av annan försäkring än ring:                                                        livförsäkring:

b) rält till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, samt till livränta som, enligl vad i lag eUer särskild författning är siadgal, annorledes än på gmnd av försäkring ulgär vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärljänstgöring;

c)    räll fill annan ränla, avkomst eller förmån än i b) avses, däresl
densamma är bestämd alt tillgodonjulas för den berättigades livstid samt
värdet av vad han årligen mä i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000
kronor;

d)   rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastning­
en;

e)   möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den
skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

f)    konstverk, bok-, konsl- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej
ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänhe­
ten tillgängliga;

g)   sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest samman­
lagda värdel av dessa tUlgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tUlgångar i rörelse, ävensom rätl fill firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikl;

i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skaltskyldiges och hans familjs personliga behov, saml kontant hus­hållskassa eller därmed jämförlig, för den skaltskyldiges löpande ulgifter avsedd kassa;

j) faslighet, som året före taxeringsåret undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), ulom såvitt fråga är om fillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.

(Se vidare anvisningarna.)

7§'' I fråga om skyldighet alt erlägga skatl för förmögenhet likställas med ägare:

a)  den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b)  innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad ofri toml i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besitiningsräll:

c)  efierievande make, som under sin livslid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, lillhörande den först avlidne makens kvarlålenskap;

d)   annan, som under sin livslid äger åtnjuta avkastningen av förmögen­
hel, vartill äganderätten liUagts någon hans avkomling, adopfivbarn eller
adoptivbarns avkomling;

e)   den som i enlighet med stiftelses ändamål atl lillgodose viss familjs
eller vissa familjers ekonomiska iniressen under sin livstid äger åtnjuta
avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten lillkommer stiftelsen;

' Senaste lydelse 1980:959.

■* Senaste lydelse 1973:1102.                                                                           68

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1986/87: 61

O så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhel, vartiU äganderätten tillkommer annan, däresl sådant förhållande förelig­ger, alt han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmögenhetens ägare.

Föreskrifierna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda lill alt förmögen­heten beräknas högre än till tjugufem gånger det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskaltningsår.

Med ägare likställs också, ifråga om livförsäkring, sådan förmånsta­gare som har förfoganderätt till försäkringen.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

fiU 3 och 4 §§

6. Livförsäkring tas upp som till­gång. Livförsäkring skall dock inte tas upp om försäkringen

1.   är sådan pensionsförsäkring som avses i punkl 1 av anvisningar­na till 31 § kommunalskallelagen (1928:370),

2.   enbart avser dödsfall senast vid 70 års ålder och inte är åler­köpsbar,

3.   utgör livränta eller sjukränla som utges som ersättning på grund av annan försäkring än Uvförsäk­ring, eller

4.   tagils i överensslämmelse med ansökan, som kommit in till försäk­ringsgivarens huvudkontor före den 13 september 1986.

Livförsäkring las upp till det vär­de som motsvarar det på försäk­ringstekniska grunder beräknade tekniska ålerköpsvärdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och fillämpas första gången vid 1988 års laxering.

69

6   Riksdagen 1986187. I saml. Nr 61

 

4 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs atl 37§ Imom. taxeringslagen (1956:623)' skall följande lydelse.

37 § Nuvarande lyddse 1 mom. TUl ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetslaxering och regisirering av preliminär A-skall, som har innehållits genom skatteav­drag, skall varje år ulan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligl följande uppställning.

Prop. 1986/87:61

 

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skaU avse

Vad uppgiflen skaU avse

 

3. Försäkringsan­stalt och understöds­förening.

Den som från an­slalten eller förening­en uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela året, på gmnd av försäkring av den art all skatte­plikt för beloppet före­ligger, dock alt om liv­ränta utgivits tiU följd av personskada eller om ersällning utgått på gmnd av sådan kol­lektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. iredje stycket, punkl 16 av anvisning­ama till 21 § eUer punkt 11 av anvisning­arna till 28 § kommu­nalskallelagen (1928:370), uppgift skall lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig natur och som för hela året över­sfiger 200 kronor.

Utgivet belopp. Har till följd av person­skada utgivits skatte­pliktigt engångsbelopp skall särskilt anmär­kas om skattepliktigt engångsbelopp utgi­vits tidigare på grund av samma skada. Om så är faUel skaU angi­vas beloppels slorlek och utbetalningsåret.

 

' Lagen omtryckt 1971: 399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.  Senaste lydelse 1986:489.

70

 

Föreslagen lydelse

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetslaxering och regisirering av preliminär A-skatl, som har innehållils genom skatteav­drag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifler (konirolluppgifier) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Prop. 1986/87:61

 

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

 

3. Försäkringsan­stalt och understöds­förening.

Den som från an­stalten eller förening­en uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela årel, på grund av försäkring av den art skatteplikt för beloppet förelig­ger, dock att om liv­ränta utgivits lUl följd av personskada eUer om ersättning utgått på gmnd av sådan kol­lektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket, punkl 16 av anvisning­arna fill 21 § eller punkl 11 av anvisning­arna lill 28 § kommu­nalskattelagen (1928:370), uppgift skaU lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig nalur och som för hela året över­stiger 200 kronor.

Den som är ägare tiU försäkring som avses i punkt 6 av an­visningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om StatUg förmögen­hetsskatt saml för­månstagare med för­foganderätt Ull sådan försäkring.

Utgivet belopp. Har lill följd av personska­da utgivits skatteplik­tigt engångsbelopp skall särskilt anmär­kas om skattepliktigt engångsbelopp utgi­vits fidigare på grund av samma skada. Om så är fallel skaU angi­vas beloppets storlek och uibeialningsåret.

Försäkringars vär­de vid årets uigång, om värdel uppgår till minst 1000 kr.

 

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1988 års taxering.

71

 

5 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs atl 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha föl­jande lydelse.

Prop. 1986/87:61

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lyddse

1§'

Denna lag gäller i fråga om skall eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevill­ningsavgifter för särskilda förmåner och rätfigheter, förordningen (1927: 321) om skatl vid utskiftning av ak­liebolags lillgångar, kommunalskat­telagen (1928:370), förordningen (1933: 395) om ersättningsskall, la­gen (1941:416) om arvsskall och gåvoskall, lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgifi, lagen (1947:576) om statlig inkomstskall, lagen (1947: 577) om statlig förmögen­hetsskatt, lagen (1958: 295) om sjö­mansskatt, lagen (1983:219) om liU-fällig vinstskatt, lagen (1983: 1086) om vinsldelningsskatt, lagen (1984: 1052) om slallig faslighetsskatt.

2. lagen (1928:376) om skatt på lotlerivinster, lagen (1941:251) om särskUd varuskatt, lagen (1957: 262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, slämpelskal­telagen (1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skalt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatl pä spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackning­ar, vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1973: 1216) om särskild av­gift för oljeprodukter och kol, bil­skrotningslagen (1975: 343), lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registre­rade i riket, lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om

1.   lagen (1908:128) om beviU-ningsavgifler för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927: 321) om skall vid utskiftning av ak­tiebolags tillgångar, kommunalskat­telagen (1928:370), förordningen (1933: 395) om ersättningsskatt, la­gen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947: 577) om statlig förmögen­hetsskatt, lagen (1958: 295) om sjö­mansskatt, lagen (1983:219) om fill­fäUig vinstskatt, lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, lagen (1984: 1052) om statlig faslighelsskall, la­gen (1986:000) om tillfäUig förmö­genhetsskatt för livförsäkringsbo­lag, understödsföreningar och pen­sionsstiftelser,

2.   lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961: 372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, stämpelskat­telagen (1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgifi på vissa dryckesförpack­ningar, vägtrafikskattelagen (1973: 601), lagen (1973: 1216) om särskUd skall för oljeprodukter och kol, bUskrotningslagen (1975:343), la­gen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registre­rade i rikel, lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om

 

Senaste lydelse 1984:1059.

72

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1986/87:61

 

försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatl på videobandspe­lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatl på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1104) om särskild avgift för elek­trisk krafl från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om tolalisatorskatt, la­gen (1984: 355) om skalt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:

404)  om stämpelskatt vid inskriv­ningsmyndigheter,    lagen    (1984:

405)  om stämpelskatt på aktier, la­gen (1984:409) om avgifi på gödsel­medel, lagen (1984: 410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt på viss bensin.

försäljningsskatt på molorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skall på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skalt på videobandspe­lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk krafl, lagen (1983:1053) om skall på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983: 1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, la­gen (1984: 355) om skalt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:

404)  om stämpelskatt vid inskriv­ningsmyndigheter,    lagen    (1984:

405)  om stämpelskatt på akfier, la­gen (1984:409) om avgift på gödsel­medel, lagen (1984: 410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt på viss bensin.

 

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäUer även preliminär skall, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tUlämpas inte om skatten eller avgiften faststäUs eller uppbärs i den ordning som gäUer för tull och inte heller beträffande restavgift, skallefillägg eller Uknande avgtft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

73

 

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatlefordringar m. m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:61

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

]§'

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrältslagen (1970:979) följer med fordran

pa

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om beviUningsavgtfler för särskilda förmåner och rättighe­ter, lagen (1958:295) om sjömans­skatt, kupongskallelagen (1970: 624) och lagen (1983: 219) om tUlfäl­lig vinstskatt.

1. skalt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), saml skatt enligl lagen (1908: 128) om beviUningsavgtfler för särskilda förmåner och rättighe­ter, lagen (1958:295) om sjömans­skatt, kupongskattelagen (1970: 624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och lagen (1986:000) om lillfällig förmögenhelsskalt för liv­försäkringsbolag, understödsför­eningar och pensionsstiftelser.

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivin­ster, lagen (1941:251) om särskild vamskatt, lagen (1957: 262) om all­män energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, slämpelskaltela­gen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgifi på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om SärskUd avgifi för oljepro­dukler och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatl på vissa kasseltband, lagen (1982: 1200) om skalt på videobandspe­lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa   värdepapper,   lagen   (1983:

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928:376) om skatt på lotlerivin­ster, lagen (1941:251) om särskild vamskatt, lagen (1957: 262) om all­män energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, slämpelskaltela­gen (1964:308), lagen (1972:266) om skatl på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgifi på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild skatt för oljepro­dukler och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskall på molorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982: 691) om skalt på vissa kassettband, lagen (1982: 1200) om skatl på videobandspe­lare, lagen (1982: 1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skall på omsättning av vissa   värdepapper,   lagen   (1983:

 

Senaste lydelse 1984:856.

74

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1986/87: 61

1104) om särskild avgift för elek-    1104) om särskUd 5Ä:aff för elektrisk
trisk krafl från kärnkraftverk, lagen  krafl från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om tolahsatorskatt, la-  (1984:351) om tolahsatorskatt, la­
gen (1984:355) om skatt på vissa   gen (1984:355) om skall på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984: dryckesförpackningar, lagen (1984:

404)  om stämpelskatt vid inskriv-      404) om stämpelskatt vid inskriv­ningsmyndigheter,    lagen    (1984:                     ningsmyndigheter,    lagen    (1984:

405)  om stämpelskall på akfier, la-    405) om stämpelskatt på akfier, la­gen (1984:410) om avgift på be-                       gen (1984:410) om avgift på be­kämpningsmedel samt lagen (1984:                                kämpningsmedel samt lagen (1984: 852) om lagerskatt på viss bensin,                               852) om lagerskatt på viss bensin,

 

4.  skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) samt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5.  tull och särskild avgtft enUgt 39 § lullagen (1973:670) samt avgift enligt lagen (1968: 361) om avgtft vid införsel av vissa bakverk,

6.  avgifi enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område och lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,

7.  avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgtft som utgår vid försummelse atl redovisa eller beiala fordringar och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

75

 

7 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte­och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs atl 1 § bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte­och avgifisprocessen skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:61

 

1§'

Nuvarande lydelse

Denna lag är tillämplig vid revi­sion eller annan granskning för fast­ställande av skatl, tull eller avgtft enligt lagen (1908: 128 s. 1) om be­villningsavgifter för särskilda för­måner och rättigheter, uppbördsla­gen (1953:272), taxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om sjömansskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskalt, kupongskattelagen (1970: 624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen (1973: 602) om särskild vägtrafikskatt, lullagen (1973:670), lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregle­ringsavgifier och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Föreslagen lydelse

Denna lag är tiUämplig vid revi­sion eller annan granskning för fast­ställande av skatl, lull eller avgifi enligt lagen (1908: 128 s. 1) om be-viUningsavgifter för särskilda för­måner och rättigheter, uppbördsla­gen (1953:272), taxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om sjömansskatt, slämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskalt, kupongskattelagen (1970:624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen (1973: 602) om särskild vägtrafikskatt, lullagen (1973:670), lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregle­ringsavgifier, lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från ar­betsgivare och lagen (1986:000) om tillfällig förmögenhetsskatt för liv­försäkringsbolag, understödsför­eningar och pensionsstiftelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Senaste lydelse 1984: 869.

76

 

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1986/87:61

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

2§

Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överiastavgift, väg­trafikskalt och växtförädlingsavgifl enligl vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgifl, väg­trafikskattelagen (1973:601) och ut­sädeslagen (1976:298).

Vissa beslämmelser i denna lag gäller också för överiastavgift, väg­trafikskatt, växtförädlingsavgifl och tillfäUig förmögenhetsskatt en­ligl vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgifl, väg­trafikskattelagen (1973:601), ulsä­deslagen (1976:298) och lagen (1986: 000) om tillfällig förmögen­hetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pen­sionsstiftelser.

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

7   Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 61

77

 

Utdrag                        Prop. 1986/87:61

LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1986-10-31

Närvarande: juslilierådel Knulsson, fd. jusfifierädet Sterzel, regeringsrå­det Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådels yltrande över förslag tiU

1.   lag om tiUfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, under­
stödsföreningar och pensionsstiftelser,

2.   lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3.   lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4.   lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

5.   lag om ändring i skattebrottslagen (1971: 69),

6.   lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford­ringar m. m.,

7.   lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och av­giftsprocessen,

8.   lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-avgifter.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av kammarrättsfiskalen Per Bergman. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser

Lagrådet har särskilt granskat förslaget från konstitutionella synpunkter. Härvid har lagrådet utgått från vad som sägs i remissen om all förslagel, om riksdagsbeslut fattas före riksdagens juluppehåll, inte kommer alt slå i strid med förbudei mot retroaktiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § regerings­formen och att del inte heller i övrigl slrider mot några föreskrifter i regeringsformen eller några svenska fördragsenliga ålaganden. Med del sisla lär främsl syftas på Europeiska konvenfionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna jämle lUläggsprolokollel den 20 mars 1952 angående skydd bl. a. för egendomsrätten. Lagrådet har även övervägt förslagets förenlighet med dessa dokument, som för enkelhets skull fortsättningsvis kallas Euro­pakonventionen.

Som en allmän bakgmnd bör först anmärkas, atl del remitterade försla­
get har tillkommit som en ersäitning för en sådan skall som åsyftades med
uppdraget i juni 1985 fill realränteskattekommittén. Departementschefen
anför bl. a. följande. Nackdelarna med en realränteskatt är så belydande,   78

 

att en sådan skatt inte kan förordas. En lösning av de fördelningsproblem Prop. 1986/87: 61 som är en följd av förmögenhetstillväxten inom försäkringssektorn får därför sökas efter andra vägar. Genom en tillfällig förmögenhetsskatt undviks oönskade långsiktiga effekter samtidigt som den sektor som gyn­nats särskilt starkt av den ekonomiska poliliken får bidra fill en sanering av statsfinanserna. Skatten beräknas lillföra staten cirka 15 miljarder kr. Lagförslagets tekniska utformning baseras i väsentliga hänseenden på realränteskaltekommitléns förslag. Den närmare avfattningen av bestäm­melserna diskuleras därför med det förslaget och remissynpunkterna som grund.

Lagrådel har översiktligt tagit del av realränteskattekommitténs belän­kande och av remissyttrandena. Ur betänkandet förtjänar främsl anmärkas alt kommittén av prakliska skäl har utformat skatten som en förmögen­hetsskatt och inte som en inkomstskatt. En realränteavgifi, konstruerad som en inkomstskatt, infördes i Danmark genom folketingsbeslut 1983, tydligen i bred enighet men efter tidigare slarka motsättningar. Kommittén har också övervägt, om även banker och finansinstitut borde omfattas av en realränteskait, men stannat för alt avvisa detla.

Lagrådet lar först upp frågan om förslagels förenlighet med retroaktivi-telsförbudel i 2 kap. 10 § regeringsformen. Utgångspunkten är därvid atl det gäller en förmögenhetsskatt. Visserligen framgår det av remissen, all del närmast är inkomsterna under senare år som mofiverar skatten, men detla innebär enligl lagrådets mening inle att man kan tala om etl direkt kringgående av relroaktivitetsförbudel.

I moiiven till gmndlagsregeln anförde fri- och rältighetsutredningen (SOU 1978: 34 s. 160), vars uttalande godtogs i propositionen (1978/79: 195 s. 55 f) och av konstilutionsutskotlet (1978/79: 39 s. 22), bl. a. alt, om en ny skall införs på innehavet av viss egendom, den tidpunkt som är avgörande för frågan om skalt skall ulgå måsle ligga efter den nya lagens ikraftträ­dande. I enlighel härmed föreslås i remissen alt skatten skaU ulgå på förmögenheten vid ulgången av 1986 och alt lagen skall träda i kraft den 23 december 1986. Förslaget uppfyller härigenom formellt regeringsformens krav.

Del bör lilläggas alt en tanke bakom den av fri- och rältighetsutredning­en föreslagna principen är, att de skattskyldiga bör ha någon lid på sig för omdisposilioner om förmögenhetsbeskattningen ändras. I detla fall är del fråga om etl långsiktigt, bundet sparande, och de enskilda har knappast några reella möjligheter alt undgå skatten genom att vidta sådana åtgärder. Det är därför begripligt om förslagel uppfattas som retroaktivt verkande. Det får emellertid konstateras, att 2 kap. 10 § regeringsformen efter nog­granna överväganden har getts en ulformning, som inte tar särskild hänsyn fill fall av denna art. Man kan möjligen säga att det remitterade förslagel står i mindre god överensslämmelse med grundema för relroakfivitetsför-budel, men det kan inte anses åsidosätta detla.

En omsländighet, som har behandlats bl.a. i åtskilliga remissyttranden
över realränteskattekommitténs betänkande, är alt livförsäkringsbolag
m.fl. avses bli beskattade för en förmögenhet som de endasl förvaUar
enligt avtal med försäkringstagarna. Synpunkten utvecklades bl. a. av hov-      79

 

rätten för Väsira Sverige, som fann konstruktionen stötande från rättsliga Prop. 1986/87: 61 utgångspunkter och förordade att skattskyldigheten skulle åvila den som förmögenhelslillgången lillhör. Vid en sirikt bedömning enligl regerings­formen konstaterar lagrådel till en början, att del inte finns något hinder mot att la ul skall på själva de förmögenhelstillgångar som det gäller. Huruvida en skatt tas ut på det ena eller andra sättet, hos försäkringsinsti­tutionerna eller hos försäkringstagarna, är en fråga, på vilken bl. a. prak­tiskt administrafiva synpunkter uppenbarUgen kan anläggas. Lagrådel kan inte finna något rättsligt hinder mol den konsimktion som har valts. Av stor betydelse blir dock all skallen i slutänden drabbar de enskilda enligl objekfiva och rättvisa gmnder. Betryggande garantier för detla torde vara för handen inom ramen för det kontrollsystem som föreligger enligt lag och med hänsyn till de skattesubjekt som det blir fråga om.

Förmögenhetsskattens karaktär av engångsskatt utgör däremoi ett hu­vudproblem. I och för sig får det konstateras alt på oUka sätl fidsbegrän-sade ändringar av skatter och, framför allt, avgifter har förekommil vid ålskilliga lillfällen. I detta sammanhang ligger del nära fill hands atl erinra om lagen (1983:968) om lillfällig höjning av den stafiiga förmögenhetsskat­ten, som gällde vid 1984 års taxering och fillkom som etl led bland många andra i elt större ekonomiskl-polifiskt förslag. Bakgmnden var enligt pro­positionen (1983/84:40 s.32) att förmögenhetsvärdena på vissa fillgångar hade stigit på ett dramatiskt sätl. Det ansågs inte acceptabelt att denna värdestegring skulle komma endasl en begränsad gmpp i samhället tiU godo; en del av förmögenhetsökningen borde dras in liU samhäUet. De invändningar som restes av reservanter i skatieutskottel (1983/84:12 s. 19f) saknar betydelse i förevarande ärende.

I delta fall är del emeUertid inte fråga om en fillfäUig ändring av en fömt ulgående skall ulan om införande av en hell ny förmögenhetsskatt av engångskaraktär. Ärendet har härigenom kommit atl aktualisera vissa särskilda konstilufioneUa frågor, som inte fidigare har ställts på sin spets.

Lagrådet erinrar om atl tanken på en engångsskatt på förmögenhel väcktes under andra världskriget. En promemoria angående fömtsättning­arna för och verkningarna av en sådan skatt utarbetades av professorn Erik Lindahl (SOU 1942:52). Frågan aktualiserades flera gånger i riksda­gen, senasl av bevUlningsulskottet 1945 (nr 55), kort efter krigsslutet i Europa. Utskottets majoritet förordade då en utredning om de former, under vilka förmögenheterna borde bidra lill läckning av under kristiden uppkomna ulgifter. Minoriteten anförde inte konstitutioneUa skäl mol för­slagel. En allmän uppfattning synes ha varil, alt exiraordinära ålgärder var tillåtna under krisförhållanden. Värnskatten hade t. ex. getts retroaktiv verkan. Delsamma kom för övrigt - men då med politiska meningsbryt­ningar - all gälla den konjunkiurskall som logs ul på inkomsler av rörelse och skogsbmk under 1951 mot bakgmnden av Korea-kriget (prop. 1952:79, BevU 1952: 22). Sistnämnda skatt blev för övrigt ett exempel på en engångsskatt.

En engångsskatt på förmögenhel är uppenbarligen av mera känslig nalur än en engångsskatt på inkomster. Problemen påverkas av det sätt på vilket krelsen av skattskyldiga bestäms. En sak är all ta ul en skatt av i princip

80

 

sedvanlig genereU nalur - vilket var frågan under kriget - en annan sak är Prop. 1986/87: 61 all uppge denna generella natur för all i stället mer eller mindre snävt begränsa krelsen av skattskyldiga. I della fall sägs anlalel skallskyldiga bli omkring 2 000, men flertalet kommer att undgå skall lill följd av all avdrag föreslås medgivet med 10 miljoner kr. Lagrådet saknar underlag för atl beräkna antalel i prakliken skattskyldiga. Än mindre kan lagrådet överblic­ka hur avdragel inverkar på skallens effekler för ohka försäkringstagare och pensionsberälligade.

Inom skallelagstiftningen är del — givetvis — godtaget atl en relafivt långtgående dtfferentiering görs mellan olika skattskyldiga liksom mellan olika slag av inläkler, egendom och andra skattkällor. Gränsen för vad som kan anses godtagbart är emellertid ingalunda oproblematisk (se t. ex. Mattsson i Strömholm m.fl.; Äganderätt och egendomsskydd, 1985).

I fråga om en förmögenhetsskatt uppkommer särskilda problem med hänsyn lUl föreskriften i 2 kap. 18 § regeringsformen om expropriation och liknande förfoganden. Regeringsformen känner inga andra former - från brottspåföljder och liknande bortses här - för förmögenhetsöverföring från enskUda lUl samhället än dem som åsyftas i detta stadgande och dem som sker genom skatter etc. Den närmare innebörden av begreppel skatt framgår inte av någon föreskrtft i regeringsformen och behandlas inte närmare i dess förarbeten. Allmänt förtjänar dock erinras om atl regerings­formen innebar en slutlig brytning med den äldre konsfitufioneUa fik­tionen, att i princip alla skatter beslöls för etl år i sänder. Även om det står klart, att riksdagen alltjämt.har befogenhet att besluta om tidsbegränsning, ligger i nämnda förhåUande en faktor som allmänt manar till försiktighet med engångsskatter. Del måste i vart fall sägas ligga i regeringsformens konsimktion och anda, att beskattningsmaklen inte får genom riktade ingrepp av engångskaraktär mol egendom kringgå bestämmelsen i 2 kap. 18 §.

Diskussionen kring omstridda förslag tUl nya eUer höjda skaller aktuali­serar ofta frågan om beskattningsmaktens gränser, särskUl om gränsen mellan skall och konfiskation. Frågan har också diskuterats i den rältsUga Utteraturen både före regeringsformens tillkomst (t.ex. Fahlbeck-Myhr-berg; Konfiskatoriska skalteförfattningars rältsgiltighet, 1948, och Wester­berg; Skaller, avgifter och pålagor, 1961) och därefter (t. ex. Mattssons cit. skrift, 1985). Som utvecklas särskUt i det sistnämnda arbetet begagnas konfiskationsargumentet ofta i skatlediskussionema på ett säll som inte kan godtas från juridiska synpunkter. Vad som sägs i litteraturen pekar klart på atl det nu aktuella förslaget inte kan sägas innebära en olaga konfiskation.

Liknande synpunkter som de hittills framförda aktualiseras också då
man överväger förslagets förenUghel med Europakonventionen (se t. ex.
Bogdan; Äganderätten som folkrättsligt skyddad mänsklig rättighet, 1986).
Enligl denna (tilläggsprot. art. 1) skall rätten till egendom lämnas okränkt.
Ingen må berövas sin egendom annat än i del allmännas intresse och under
de fömtsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna gmndsatser.
Del sägs emellertid också att någon inskränkning inte görs i en stals rätt atl
genomföra lagsliftning för alt säkerstäUa betalning av skaller och avgifter.  81

 

Frågor om skatter har endast vid enstaka tillfällen påtalats enligl konven­fionen. Elt ärende gällde en i etl nordiskl land under krisartade ekonomis­ka förhåUanden beslutad engångsskatt med 25 % på förmögenheter utöver en viss gräns. Talan logs som "mantfeslly Ul-founded" inte upp till pröv­ning av kommissionen enligt beslut den 20 december 1960. Detsamma beslöts den 2 december 1985 med anledning av en klagan mol den svenska vinstdelningsskatlen.

Del bör uppmärksammas att en utveckling i riktning mol etl siarkare äganderättsskydd har kommit fill synes i Europadomstolens avgöranden under senare år. Ökad belydelse har också den artikel (konv. art. 14) fått som föreskriver, alt åtnjutandet av de fri- och rättigheter, som anges i konvenlionen, skaU tryggas ulan åtskillnad av någol slag, såsom på gmnd av kön, ras, språk, förmögenhel etc. Det finns emellertid enhgt lagrådets bedömning inle underlag för alt påstå, atl del nu aktuella förslaget skulle slrida mot Europakonventionen.

Lagrådel återknyter här tiU remissens inledningsvis återgivna uttalanden om att förslaget inte skulle slrida mol någon föreskrifl i regeringsformen elc. Dessa uttalanden uttömmer, som framgått av lagrådels resonemang, ingalunda den konsfilulioneUa problemaliken. Regeringsformens föreskrtf­ter är, liksom dess förarbeten, långttfrån helläckande och är på flera områden, bl.a. finansmaktens, utpräglat kortfatiade och allmänt hållna. Belysande är t. ex. atl innebörden av begreppel lag diskuterades ingående i förarbetena medan begreppet skatt knappast aUs berördes. I detta läge får det slor betydelse hur regeringsformen fylls ut genom statsmaklemas handlande.

Lagrådel erinrar om atl vår statsrätt intUl förfallningsreformen i väsent­lig utsträckning byggde på konstitutionell praxis, som på många punkler vunnii stadga efler långvariga motsättningar. Uppenbart är atl utfyUnaden av den nya regeringsformen med en ändamålsenlig praxis är en angelägen­het av slor vikt. Väsentligen ankommer det givetvis på riksdagen och regeringen atl ta ansvaret härför. Mol denna bakgmnd är det en kännbar brist i remissen, att den inte tUlför vare sig något material för bedömningen eller några vägledande uttalanden.

Vid granskningen av lagförslag, som aktualiserar frågan om regerings­formens utfyllnad med praxis, är del en viktig uppgift för lagrådet att redovisa sin uppfattning ulifrån de synpunkier lagrådet har att företräda. Det får i della fall således ske ulan någol slöd i remissen.

Lagrådet kan inte bortse från att detta lagförslag kan bilda utgångspunk­
ten för en utveckling som skulle kunna ge upphov tiU rätl aUvarliga betänk­
ligheter med hänsyn tUl de grunder på vUka regeringsformen vilar. För­
utom till 2 kap. 18 § kan bl.a. hänvisas fill att den enskildes ekonomiska
välfärd i 1 kap. 2 § uppställs som ett grundläggande mål för den offentliga
verksamhelen. Det är första gången ett förslag framläggs om en engångs­
skatt på förmögenhel utan generell natur. En sådan skatt passar redan i sig
mindre väl in i vårt konstilufioneUa system. Den skulle också kunna ge
grund för olika engångsskatter på egendom som tas ut av snävt begränsade
kretsar av skattskyldiga och med högre skattesatser än den nu aktueUa.
Någonting sådant ligger förvisso inte i remissen, men den innehåller inte      82

 

heller något uttalande som tar avstånd från en sådan utveckling.

Del remitterade förslaget skulle enligl lagrådets mening skapa ett olyck­ligt prejudikat på ett känsligt område, där gmndlagsregleringen är ofuU­sländig och oklar och praxisbUdningen därför får en särskUd betydelse. Man bör också särskilt uppmärksamma, atl landet inte befinner sig i någon sådan krissituation som t. ex. 2 kap. 10 § regeringsformen lalar om. Beslul som fattas under sådana extraordinära förhållanden har en begränsad prejudikatverkan, om ens någon, i normala tider. Om detla förslag genom­förs, får man emellerlid etl prejudikat som inte kan avfärdas på den grunden.

Resonemangel leder också fill att lagrådet släller sig kritiskt lill del säll på vilket förslagel har beretts och presenterats i remissen. De vidare konstitutionella aspeklerna har inle beakiats. Det hade varil i hög grad önskvärt med en diskussion av dem samt ett sedvanligt remissförfarande. Även i andra avseenden än de konstitutionella kommer för övrigt brister i beredningen fill synes. Del är visserligen riktigt att man vid behandlingen av olika detaljer har kunnat bygga på kommitlébelänkandel och remissytt­randena, men det remitterade förslagets principieUa konstruktion är en helt annan och effekterna härav har inle blivit belysta på ett fillfredsställande sätt. Lagrådet har t. ex. påtalat oklarheten om vilka som egentligen kom­mer alt drabbas av skatten.

Förslaget framslår närmast som en improvisation som tillkommit då ett förslag lUl en ny permanent skalt förkastats. Det är svårt att undgå reflex­ionen alt närmare överväganden kunde ha letl tiU alt väsentligen samma syfte hade vunnils genom en annan konstruktion, som inte getl anledning till sådana betänkligheter som lagrådel i det föregående har getl utiryck för.

Mol bakgmnden av dessa överväganden finner sig lagrådel böra av­styrka att det remitterade lagförslagel nu genomförs.

Lagrådet har emellertid även granskat det framlagda lagförslagets när­mare ulformning och får anföra vissa synpunkter på enskildheter i det­samma.

4§

Lagrådet har uppfatlat förslagel så, atl den i andra stycket föreskrivna reduktionen av förmögenhel som hänför sig lill K-försäkringar skall göras innan avdrag sker med 10 miljoner kr. enligl första slyckel. Delta skulle framgå tydligare om andra stycket gavs följande formulering:

"Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall förmögenhel som är hänföriig tili annan av den skattskyldige meddelad livförsäkring än sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna fill 31 § kommu­nalskattelagen (1928: 370) ingå med 72 procent."

12 §

Andra meningen i första stycket utsäger inte någol mer än vad som följer
av 2 kap. 6 § tredje stycket punktskattelagen. Lagrådet föreslär att me­
ningen utgår.                                                                                  83

 

14 §

Paragrafen slyrs av en ambition atl där skall anges varje särskild besläm­melse i lagen om punktskatter och prisregleringsavgtfter som kan länkas bli fillämplig på den tillfälliga förmögenhetsskatten. Av intresse blir med denna uppläggning mindre vad som står i uppräkningen än vad där inte står, dvs. de bestämmelser som uteslutits. Vilka de är framkommer först vid en närmare jämförelse mellan de i den omfångsrika uppräkningen angivna lagrummen, å ena sidan, och punktskalidagens olika kapitel och paragrafer, å den andra. Den valda tekniken leder till en svåröverskådlig reglering.

I moiiven sägs att lagmm som uteslutits ansetts olämpliga i förevarande sammanhang. Av saklig och praktisk betydelse synes dock vara endast uteslutningen av institutet förhandsbesked i 6 kap. och av möjlighelen alt ta ul förseningsavgift i 7 kap. 5 §. Att man uteslufil reglerna om anstånd med betalning av skatl på grund av synneriigen ömmande omständigheter vid nedsatt skattebetalningsförmåga (5 kap. 3 §) och beslämmelsema om nedsättning, befrielse och återbetalning av skatt när synneriiga skäl härför föreligger (9 kap. 4 §) synes med del inslag av skönsmässig prövning som känneiecknar dessa inslitut vara av uteslutande teoretiskt intresse. Av de paragrafer som i övrigt uteslutits utan att särskilt omnämnas i motiven är det i åtskiUiga fall redan på grund av deras innehåll uppenbari att de inte kan bli tillämpliga på den tillfäUiga förmögenhetsskatten.

Inte heller den gjorda uppräkningen är lyckad från laglekniska utgångs­punkter. För alt undvika konflikter med förslagets egna beslämmelser nödgas man på sina håll spalta upp punklskalldagens paragrafer i stycken, i etl fall t. o. m. elt siycke i meningar. Ändå har man inte med denna leknik helt lyckais klargöra innebörden utan ansett sig i paragrafens andra och tredje stycken böra särskilt framhålla i några fall, alt den föreslagna lagens särskUda beslämmelser gäUer trots att någol annat i och för sig följer av den bestämmelse i punklskallelagen vartill hänvisats i försia slycket.

Utformningen av den tiltfäUiga förmögenhetsskatten talar inle för all tillämpningsproblem med anknylning tiU punktskattelagen skulle bli van­liga, särskilt inte med beaktande av skallens tillfälliga natur. Det får vidare förutsättas att skattefrågor av någon belydelse även på de skattskyldigas sida kommer att handläggas av för sådana uppgifter särskUt ansläUd eller anlitad personal. Med hänsyn härtiU synes en förenkUng vara möjlig ulan att erforderiigl krav på tydlighet går föriorat. Enligl lagrådels mening kan paragrafen erhålla förslagsvis följande lydelse:

"När annal inte följer av denna lag tillämpas lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier med undanlag av vad där sägs om förhandsbesked i 6 kap. och förseningsavgift i 7 kap. 5 §."

Lagen om ändring i lagen om statlig förmögenhetsskatt

Punkten 4 i den nya anvisningspunkten 6 gör undanlag för livförsäkring
som tagits i överensslämmelse med ansökan, som kommit in till försäk­
ringsgivarens huvudkontor före den 13 september 1986. Dessa äldre för-    84

 

säkringar skall alltså fortfarande vara fria från förmögenhetsskatt. Punkten 4 är emeUertid en beslämmelse som rätteligen hör hemma i övergångssam­manhang. Lagrådet erinrar om att vid 1975 års ändringar i reglerna för beskattning av pensionsförsäkringar beståndet av äldre sådana försäkring­ar fick sin skatlemässiga reglering i en särskild ikraftträdandelag.

I moiiven berörs en fråga som kan aktualiseras vid en övergångsregle­ring av denna karaktär, nämligen om inte en senare vidlagen villkorsändr­ing i vissa fall bör medföra alt försäkringen skaU anses som nytecknad och därmed förmögenhetsbeskaltas. Med hänvisning till en bestämmelse av motsvarande innebörd i 1975 års lagsttftningsärende anför departements­chefen att en överenskommelse, som medför ökad premieförpliktelse to­talt sett eller tidigareläggning av premiebetalning, bör anses som nytt försäkringsavtal vid tiUämpning av de nya reglema.

Lagrådet har ingen erinran i sak mot en sådan ordning. Eftersom denna inte återgår på någon oberoende av lagsfiftning gällande princip bör del angivna fallel nu, liksom 1975, komma tiU utiryck i lagtexten. Lagrådet föreslår därför, med beaktande av det tidigare sagda, att punkten 4 i den föreslagna anvisningspunkten utgår och alt efter ikraftträdandemeningen införs ett nytl stycke av följande innehåll:

"Har Uvförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan, som kommii in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 13 september 1986, skaU äldre bestämmelser fortfarande gälla. En därefter vidtagen ändring, som medför ökad premieförpliklelse totalt setl eller tidigareläggning av premie­belalning, skall dock anses som ell nyll försäkringsavtal."

Lagen om ändring i lagen om statlig inkomstskatt och lagen om ändring i taxeringslagen

Förslagen lämnas utan erinran.

Övriga lagförslag

För den händelse lagen om fillfällig förmögenhetsskatt genomförs har lagrådet inte någon erinran mot dessa förslag.

85

 

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 31 oklober 1986

Närvarande: slalsminislern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-WaUén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om en tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fal­tal vid regeringssammanträde den 15 oklober 1986) över förslag till

1.  lag om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, under­stödsföreningar och pensionsstiftelser,

2.  lag om ändring i lagen (1947: 576) om stafiig inkomstskatt,

3.  lag om ändring i lagen (1947: 577) om stafiig förmögenhetsskatt,

4.  lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

5.  lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

6.  lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford­ringar m. m.,

7.  lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och av­giftsprocessen,

8.  lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings­avgifter.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

1.1 Allmänna synpunkter på förslaget om en tillfällig förmögenhetsskatt

Lagrådet har vid sin granskning av förslagel utförligt uppehåUil sig vid
de konstitutionella aspekterna. TUl att börja med kan konstaleras atl
förslaget enUgl lagrådels mening inte kan anses innefatta något åsidosät­
tande av förbudei mol retroakfiv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § regerings­
formen och atl några rättsliga hinder inte föreligger mol att skatten tas ut
på ifrågavarande förmögenhetstillgångar eller hos de enligt förslaget skatt­
skyldiga institutionerna. Lagrådet finner också betryggande garanlier före­
ligga för alt skatten i slutänden träffar försäkringslagarna enligt objektiva
och rättvisa gmnder. Lagrådet framhåller vidare atl skatten inte kan sägas 86

 

innebära en olaga konfiskation samt gör också den bedömningen att inget underlag finns för all påstå all förslagel skuUe strida mol Europakonven­tionen.

I angivna hänseenden gör således lagrådet ingen annan bedömning än den som legat till gmnd för utformningen av det remitterade förslaget. Från andra utgångspunkter framförs emellertid invändningar som slutligen leder fill all lagrådet anser sig böra avstyrka att förslaget nu genomförs.

Krifiken har först och främsl sin grund i farhågor från lagrådets sida om att lagsfiftning på grundval av förslagel skulle skapa ett olyckligt prejudikat på ett känsligt område där grundlagsregleringen är ofuUsländig och oklar och ulvecklingen av konstitufioneU praxis därför får särskild betydelse. De moment i lagförslagel som ger upphov fiU dessa belänkligheter är dels skattens engångskaraktär, dels alt den inte träffar förmögenheier generelll. Vad lagrådet i föriängningen ser som en risk med förslagel är all del kan ge grund för olika engångsskatter på egendom, som tas ut av snävl begränsa­de krelsar av skallskyldiga och med högre skattesatser än den nu aktuella.

För egen del viU jag säga följande. Jag instämmer i att ulvecklingen av en ändamålsenlig konstitutionell praxis på skattelagstiftningens område är av utomordentlig vikl. Ansvaret i detta hänseende åvilar riksdag och regering. De konstilufioneUa aspeklerna måste tillmätas slor betydelse i lagstift­ningsarbetet.

Jag delar givetvis uppfaltningen att skattesystemet bör baseras på per­manenta regler. Att regelsystemet beroende på den ekonomiska ulveck­lingen i vissa lider leder lUl förmåner för olika grupper och favoriserar vissa lyper av kapitalplaceringar och missgynnar andra får godlas. Ell sådanl synsäll begränsar givelvis statsmaklemas möjligheter att genom l.ex. engångsskatter genomföra måhända fördelningspoliiiskt motiverade åtgärder. Att ulifrån en sådan grunduppfattning komma fill den slulsalsen att en skalt av engångskaraktär i alla situationer skulle vara förkastlig synes emellertid enligl min mening vara alt gå för långt.

Såvitt framgår av lagrådets yttrande tycks inte heller enligt lagrådets mening engångsskatter vara förenade med belänkligheter av konsfitutio-neUt slag i alla situationer. Lagrådet berör planerna på en engångsskatt på förmögenhel i anslutning fill andra världskrigets slut och den s. k. värn­skatten som logs ut medan kriget pågick. I speciella krissituationer har således engångsskatter godtagits och synes också enligt lagrådets mening böra godtas utan några konstitutionella betänkligheter.

Av särskilt inlresse i detta sammanhang är emellertid den engångsskatt
som togs ut på vissa inkomster av rörelse samt på inkomster av skogsbmk
år 1952 mot bakgrund av den högkonjuktur som då rådde och som hade
Korea-kriget som gmnd. Skatten uigjorde ett led i en inflationsbekäm­
pande politik i etl läge som kännetecknades av en synnerligen slark ekono­
misk tillväxt. Från skattskyldighet undantogs branscher som inte kunde
anses ha dragit fördel av högkonjunkturen. Några invändningar mot den
s, k. Koreaskatten med utgångspunkt i dess karaktär av engångsskatt
synes inle ha framförts. Lagrådet omnämner skatten i sitl yltrande men
avslår från all dra några slutsatser utifrån den och de omsiändigheter som
föranledde att den infördes.                                                              87

 

Vad beträffar den nu aktuella skatten har mofiven för denna utförligt redovisals i remissprolokollet. Jag finner det emellertid påkallat att åter­komma lill dessa mofiv. Skatten avses Iräffa en seklor som har en vid inkomstbeskattningen synnerligen gynnad ställning. Det kapital som skall beskaltas är - i motsats liU andra förmögenhelstillgångar av belydelse -nu hell undantaget från förmögenhetsskatt och ges även i övrigt en förmån­lig behandling i skaltesammanhang. Lagrådet har i sitt yllrande påpekal alt en långtgående differentiering görs mellan olika slag av egendom vid be­skattningen. I själva verkel förhåller del sig så all beskallningen av livför­säkringssektorn är del mesl pålagliga exemplet på en sådan differentiering lill förmån för ell visst egendomsslag. En sådan allmänt sell förmånlig behandling är givelvis inle ensamt skäl för atl införa en engångsskatt. Vad som nu tiUkommit är emeUertid atl livförsäkringsseklorn erhåller en real förmögenhetstillväxt på en nivå långt utöver vad som i modern tid före­kommit. All förmögenhetsfillväxten når en sådan nivå är delvis beroende av den förmånliga skallemässiga behandlingen. Den grundläggande fak­torn bakom förmögenhetsfillväxten är emellertid en framgångsrik ekono­misk polifik som bl. a. letl lUl snabbi fallande inflalionstal. Etl viktigt element i den ekonomiska polifiken är och har varil slor återhåUsamhet i löneökningar för de breda medborgargmpperna och restriktivitet när del gäller förmåner från det allmänna.

Det är mot bakgmnd av denna synnerligen speciella siluaiion och del förhållandel att den extrema lönsamhetsnivån inle kan väntas bli av per­manent slag som man skall se förslagel om en engångsskatt.

Jag vUl här anknyta fiU den fidigare nämnda s. k. Korea-skatten. Jämför man de omständigheter som låg fill gmnd för den skatten och de skäl som nu motiverar en skatt av engångsnalur på livförsäkringssektorn kan jag inte finna annat än alt skälen för elt ingripande av engångsnalur är starkare idag.

Del nu sagda ger anledning fill några konstateranden. För det första har del, utan atl en nationeU krissituafion förelegat, tidigare vid ell filtfäUe förekommil att en engångsskatt lagils ut på grund av en extrem lönsam­hetsnivå inom delar av ekonomin. För det andra har vi i dag - 34 år senare - en synnerligen specieU situation inom en särskilt skallemässigl gynnad seklor av ekonomin som på objekfiva gmnder mofiverar ett skattemässigt ingripande av engångsnalur. Del är min beslämda uppfattning att starka sakliga skäl motiverar att den nu akluella skatten las ut och att detla kan ske utan alt några från konstitutionella ulgångspunkler olyckliga prejudi­kat skapas. I tydlighetens intresse vill jag tillägga att den långtgående återhållsamhet som tidigare varil rådande när det gäller skatter av engångs­nalur även för framtiden bör upprätthåUas. Jag vill emellertid också fram­hålla att del, som fallet var år 1952 och som också är fallel i dag, kan uppkomma situationer då ingripanden på skatteområdet av engångsnalur kan framslå som nödvändiga och försvarbara. Dessa ingripanden får då göras med hänsyn tagen till de konstitutionella aspekterna.

Jag skall här också någol beröra de särskilda synpunkter som föranleds av all skatten är en förmögenhetsskall och inte en skalt på avkaslning. Jag kan i och för sig instämma i all förmögenhelsskaiteformen moiiverar en

 

särskilt slor återhållsamhet när det är fråga om en tillfällig skatl som inte är av generell nalur. Speciella förmögenhetsskatter av del slag som antyds i lagrådels yltrande bör givetvis inte komma i fråga. Jag vill emeUertid framhålla atl den åtskillnad som uppenbarligen görs av lagrådet mellan inkomstskatter och förmögenhetsskatter i många fall är mindre relevant. Det avgörande för effeklerna av en skalt är ofta i stället hur skattebasen -inkomst eller förmögenhet - bestäms och nivån på skatteuttaget. Den långtgående reslrikfivitet som bör råda - och som har varil rådande - bör således enligl min mening gälla oberoende av om skallen har formen av en inkomstskatt eller en förmögenhetsskatt.

Del anförda innebär också atl jag självfallet delar lagrådets uppfattning all det inte får förekomma alt beskattningsmaklen genom riktade ingrepp av engångskaraktär används för atl kringgå regeringsformens beslämmel­ser om expropriation och om de enskildas ekonomiska välfärd som mål för den offenfiiga verksamhelen. Yllersl synes lagrådels avstyrkande gmndas på del förhåUandet atl del i remissen inle förekommer någol uttalande som lar avstånd från en sådan utveckling. Inte minst mol bakgmnd av den uttalade målsättning alt främja de enskUda medborgamas trygghet som präglar den nuvarande regeringspolitiken ter sig emellertid tanken på en utveckling av detta slag för mig så främmande, atl jag inte ansett det påkallat med ett sådanl uttalande. Jag vill emellertid nu slå fast att någon risk för en sådan utveckling inte föreligger.

Jag övergår nu fill att kommentera lagrådels synpunkter på beredningen av förslaget. Jag kan till atl börja med instämma i alt de konstilufioneUa aspeklerna kunde ha getts en mera ingående belysning. Lagrådets yllrande innefaltar dock en utförlig diskussion i den delen. Del har vidare förekom­mit en myckel omfattande offenfiig debatt med konstitutionell anknytning i anledning av förslagel. Mot den bakgmnden och med hänsyn till de klar­lägganden jag gjort i det föregående anser jag alt erforderligt underlag föreligger för riksdagens bedömning från konstitutionella utgångspunkter.

Vad sedan beträfi'ar beredningen av förslaget i övrigt vill jag framhålla följande. I realränteskatlekommitléns betänkande har på ett förtjänstfullt sätt livförsäkringssektorns skatlemässiga och institufioneUa förhåUanden redovisals. I betänkandet ingår också bedömningar av utvecklingen av livförsäkringssparandet, dess lönsamhet och samspelet meUan skattereg­lerna och den ekonomiska ulvecklingen inom livförsäkringsseklorn. Be­tänkandet har varil föremål för en omfattande remissbehandling. De sak­förhållanden som ligger tiU grund för förslaget om en tillfäUig skall har således belysts på elt ingående sätt genom utredningsarbete och ett Iradi­iionelli remissförfarande.

När regeringen bl. a. under intryck av de synpunkter som framkommh i
remissomgången inte utformat sitl förslag som en permanent realränteskait
ulan som en lillfällig förmögenhetsskatt har detta kunnat ske med den
tekniska lösning som presenterats i betänkandet som gmnd. Realränte­
skattekommitténs förslag till realränteskatt hade nämligen formen av en
förmögenhetsskatt. De väsenlliga bedömningarna i fråga om kretsen av
skattskyldiga, värderingen av tillgängar m. m. har därför gjorts på ett
fullgott underiag. Vad slutligen beträffar effeklerna av skatten för försäk-  89

 

ringsbolagen och de enskilda försäkringslagarna är del givetvis så all den lösning som valts i del remitterade förslagel medför andra effekter än en realränteskait. Skillnaden består emellertid först och främst i atl skatten enligl del remitterade försiagei kommer all erläggas under ell år i stället för årligen. Del är visserUgen inle möjligt att göra en precis jämförelse mellan de skattebelopp som skulle ha fått erläggas om en realränteskatt införts och skattebetalningarna som en engångsskatt ger upphov lUl. All sannolik­het talar emellertid för att en realränteskatt redan under de två försia åren skulle ha medfört en slörre belastning för de skattskyldiga än den som följer av den föreslagna engångsskatten. De bedömningar av effeklerna i fråga om värdesäkring av pensioner m. m. som gjorts i belänkandet har därför relevans även beträffande den nu akluella skallen.

Jag kan mot bakgmnd av det nu sagda och med hänvisning tiU vad som yllerligare angivils i remissprolokollet om beredningen av ärendet inte dela lagrådets uppfattning om att förslagel i materiellt och tekniskt hänseende inte föregåtts av erforderUg beredning. Med hänsyn till detta och på gmnd­val av de bedömningar jag tidigare redovisat anserjag alt del remitterade förslaget bör läggas fill gmnd för lagsliftning.

1.2 Utformningen av lagförslagen

Enligt lagrådets uppfattning bör 14 § i den föreslagna lagen om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pen­sionsstiftelser kunna förenklas ulan att erforderligt krav på tydlighet går förlorat. Jag ansluter mig tiU lagrådets uppfattning. Bestämmelsen bör, med ell undanlag, få den utformning som lagrådel har förordat. Jag delar också lagrådets uppfattning alt andra meningen i 12 § första slycket nämnda lag bör ulgå och att 4 § andra stycket kan ges en tydligare formule­ring. Den senare bestämmelsen bör ulformas på det säll som lagrådet har angett.

Jag ansluter mig vidare lill vad lagrådel har anfört beträffande över­gångsbestämmelsen till lagen om ändring i lagen om statlig förmögenhets­skatt. Punklen 4 i den föreslagna anvisningspunkten 6 bör således flyttas till etl nyll andra siycke i övergångsbeslämmelsen, vilken också bör kom­plelteras med etl uttryckligt stadgande om i vilka fall en villkorsändring av en försäkring bör medföra att denna skall anses som nytecknad och där­med förmögenhetsbeskaltas. Bestämmelsen bör ges den av lagrådet föror­dade utformningen.

Uiöver de ändringar som följer av de av mig godtagna förslagen från lagrådet bör vissa rent språkliga justeringar göras i de remillerade försla­gen.

2 Budgetfrågor

Jag har i remissen lill lagrådel redogjorl för de stalsfinansiella effeklerna av

den tillfälliga förmögenhetsskatten och också berört atl intäkterna från      90

 

skatten skall användas för nedskrivning av statsskulden. Jag skaU nu ta upp en budgetleknisk fråga i detta sammanhang.

Skatteintäkterna bör redovisas över en ny inkomstlitel. Tillfällig förmö­genhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensions­stiftelser. Regeringen bör uppdra ål riksskatteverket alt ombesörja att inflytande medel ställs till riksgäldskontorets förfogande i syfte atl minska statsskulden.

3 Hemställan

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen alt

1.  anla de av lagrådet granskade lagförslagen med vidlagna ändringar,

2.  godkänna att medel som inflyter lill följd av lagen om tillfällig förmö­genhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensions­stiftelser filiförs en ny inkomsttitel på statsbudgeten från vilken medlen skall överföras till riksgäldskontoret i syfte att minska statsskulden.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagl fram.

91

 

Innehåll

Proposition  ....................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................    1

Lagförslag

1   Lag om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, under­stödsföreningar och pensionsstiftelser   ........................................... .. 2

2   Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt                4

3   Lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt ..    5

4   Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)  ......... .. 8

5   Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)   ......    10

6   Lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skatle­fordringar m. m  ..................................................................... 12

7   Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen          ..................................................................... 14

8   Lag om ändring i lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregle­ringsavgifier        ..................................................................... 15

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1986.      16

1   Inledning ......................................................... .. 16

2   Allmän mofivering   ............................................ .. 17

 

2.1   Bakgrund .................................................... .. 17

2.2   Allmänna synpunkter   ...................................    19

2.3   Tillfällig förmögenhetsskatt   ...........................    22

 

2.3.1    Krelsen av skattskyldiga, m.m....................    22

2.3.2    Skattesatsen  .......................................    24

2.3.3    Förmögenhetsberäkningen   .....................    26

2.3.4    Beskattningsförfarandet .......................... .. 28

2.4                                                                  Beskatlningen av avkaslning på K-försäkringar              29

2.4.1    Bakgmnd   ............................................ .. 29

2.4.2    Överväganden och förslag ....................... .. 30

2.5                                                                  Förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar             31

2.5.1    Bakgrund   ............................................    31

2.5.2    AUmänna synpunkier   .............................    31

2.5.3    De skallepUktiga försäkringarna .................    32

2.5.4    Värdering, m. m...................................... .. 34

 

2.6   Ikraftträdande, m.m....................................... .. 35

2.7   Stalsfinansiella effekter    ............................... .. 37

 

3   Upprättade lagförslag ........................................ .. 37

4   Specialmotivering   ............................................ .. 38

 

4.1    Lagen om tillfäUig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser ................................... .. 38

4.2    Lagen om stafiig inkomstskatt ......................... .. 41

4.3    Lagen om stafiig förmögenhetsskatt ................. .. 41

4.4    Lagen om ändring i taxeringslagen   ................. .. 42

4.5    Övriga lagförslag   ........................................ .. 43

 

5   Hemställan   .....................................................    43

6   Beslut   ...........................................................    43

Bilaga 1 Realränleskaltekommilléns författningsförslag      44

Bilaga 2 Beskattning av sparande och kapitalinkomster   47

Bilaga 3 Pensions- och försäkringssparande .............. .. 53

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna ............. .. 62

Bilaga 5 De remitterade förslagen   .........................    63

Utdrag ur lagrådets prolokoU den 31 oklober 1986  ....    78

Uldragur prolokoU vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986             86 92