Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1986/87:58

om jaktlag, m.m.


Prop. 1986/87:58


Regeringen föreslår riksdagen att anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 13 november 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Ulf Lönnqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny jaktlag som skall ersätta den nu gällande lagen (1938:274) om rätt fill jakt. För att understryka den slarka koppUng som bör finnas mellan jakt och viltvård finns i den nya lagen ett särskUt avsnitt med bestämmelser om viltets skydd och vård. Den nya lagens civilrättsliga bestämmelser om jakträtten innebär i huvudsak endast en språklig revision av den nuvarande lagen. Vid upplåtelse av jakträtt ges dock nyttjanderäitshavama en stärkt ställning genom atl deras avtal under vissa fömtsättningar förlängs. TUl den nya lagen har också förts vissa beslämmelser som med hänsyn fill djurskydd och säkerhel är av särskUd betydelse för jaktutövningen. Lagen innehåller även bestämmelser till grund för den ordning som i fortsättningen bör gälla för älgjakten. I lagen föreslås förenklade påföljdsbestämmelser. Straffmaximum för grova brott föreslås höjt.

Naturvårdsverket bör få ett vidgal ansvar för medelsanvisningen tiU viltforskningen. Länsstyrelserna skall i fortsättningen själva svara för atl ersättningen för vissa viltskador finansieras med avgifter som betalas för vill som fälls. Slutligen föreslås atl frilevande vildsvin skall få förekomma i landet i begränsad omfattning.

Den nya jaktlagen föreslås träda i kraft den Ijuli 1987.

Denna proposition består av tre huvuddelar: lagrådsremiss (s. 18), lagrådets yttrande (s. 99) och regeringens protokoll med beslut om proposiiion (s. 106). I del prolokollet finns även förslag som inte har behandlats i lagrådsremissen.

Den som vill ta del av skälen för samtliga förslag måsle läsa alla tre delarna.

1    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58


 


Propositionens lagförslag                                Prop. 1986/87:58

1 Förslag till Jaktlag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäUer viltvården, rätlen till jakt och jaktens bedrivande
samt frågor som har samband därmed.

Uiöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifter i andra författning­ar i fråga om skyddet och vården av viltet.

2    § Med vUt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakl avses alt fånga eller döda vilt och att i sådant syfle söka efter, spåra eUer förfölja vill. Till jakl räknas också att göra ingrepp i viltets bon och att la eller förstöra fåglars ägg.

3    § Villel är fredat och far jagas endast om detta följer av denna lag eller av föreskrifter eUer beslut som har meddelals med stöd av lagen. När viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon.

Viltvården

4 § Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som fillhör landets
viltbestånd och atl främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intres­
sen lämplig utveckling av viltstammarna.

I viltvården ingår all genom siirskilda åtgärder sörja för atl viltet får skydd och stöd och atl anpassa jakten efler tillgången på vUt. För att ålgärderna ulförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakirätts-havaren.

5 § Var och en skall visa viUel hänsyn. Idrollstävlingar och annan lik­
nande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att
viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.

Viltet får inte ofredas och inle heller förföljas annat än vid jakl. Förbudet hindrar dock inte all lämpliga ålgärder vidtas av markinnehavaren i syfle all motverka skador av vill.

6 § Under tiden den 1 mars - den 20 augusli skaU hundar håUas koppla­
de i marker där det finns vilt. Under den övriga liden av året skall hundar
hållas under sådan fillsyn alt de hindras från all driva eller förfölja vilt, när
de inte används vid jakt.

Regeringen får meddela föreskrifter som avviker från första slyckel.

7 § Om del på grund av etl viltbestånds storlek finns pålagliga risker för
trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den myndighet som
regeringen besiämmer besluta om jakt för alt förebygga eller minska dessa
risker.

I myndighelens beslul skall beslämmas hur jakten skall bedrivas och om den skall ske genom jakträltshavarens försorg, om han har åtagit sig det, eller genom särskilt utsedda jägare. I beslutet skall också bestämmas hur det skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.


 


8    §    Om förekomslen av en viss villart innebär betydande skaderisker, får     Prop. 1986/87:58 regeringen i fråga om denna art föreskriva att den myndighet som regering­en bestämmer får besluta om sådan jakt som avses i 7§.

9    §    Om ett vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan antas vara farligt för människors säkerhet, får polismyndigheten låla avliva djuret.

Regeringen får meddela föreskrtfter om att polismyndigheten får låla avliva eller fånga vUl, när della är befogal från djurskyddssynpunkt.

Jakträtten m.m.

Vem som har jakträtten

10 § Fastigheisägaren har jakträtten på den mark som hör liU fastighe­
ten, om inte annal följer av andra slyckel eller av 11 §. I jakträtten ingår
rätl att lillgodogöra sig vill som omhändertas, påträffas dött eller dödas i
annat sammanhang än vid jakl, om inte annat följer av föreskrifter medde­
lade med Slöd av 25§.

Vid jordbruksarrende har arrendatom jakträtten på den arrenderade marken, om inle annal har avtalals. Om samernas rätl atl jaga finns särskUda beslämmelser.

11    § Jakträtten på en väg lillkommer den som har jakträtten på den angränsande marken. Går vägen i gränsen mellan marker med skilda ägare och äger inte någon av dem vägmärken, har var och en av dem jakträtten på den marken.

12    § På allmänt vatten, som gränsar lill en fastighets strand, har fastig­hetsägaren jakträtt intill etthundra meter från strandlinjen. Om detla skuUe medföra att flera fastighetsägare får jakträtt på samma vattenområde, skall var och en av dem ha jakträtt på den del av områdel som är närmast hans strand.

På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inte hör lill någol hemman, får jakt bedrivas endast efter särskilt tillstånd. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, länsstyrelsen bemyndi­gas att genom beslut i det särskilda fallet eller genom föreskrifter meddela tillstånd.

13 § På en samfällighei får delägarna bara utöva sin jakträtt för egna
behov. Har de kommit överens om något annat eller har de beslutat någol
annat enligt vad som gäller för samfällighetens förvallning, får de dock
utöva jakträtten i enlighet med överenskommelsen eller beslulel.

Överlåtelse av jakträtt m.m.

14 §   Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i samband med jordbruksar­rende får inte överlåtas eller upplåtas ulan fastighetsägarens samtycke.

Första slyckel gäller också i fråga om övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Upplålelse av Jakträtt i vissa fall

15 §    Har jakträtt upplåtits mol ersättning och gäller avtalel för viss lid som överstiger ett år, skall uppsägning alltid ske för atl avlalet skall


 


upphöra att gälla vid avtalstidens utgång. Sådan uppsägning skall ske på Prop. 1986/87:58 del säll som gäller för uppsägning enligl 8kap. 8§ jordabalken. VUl fastig­hetsägaren eller nyttjanderätishavaren alt villkoren för avtalet ändras för en ny upplåtelseperiod, skall han meddela motparten detta i den ordning som gäller för uppsägning av avlalet. Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske senast två månader före avtalstidens utgång.

Om avtal som avses i första stycket inle sägs upp inom rätt fid, anses del förlängt på en tid som motsvarar upplåielsetiden, dock längst fem år, eller, om begäran om villkorsändring hair gjorts, på den lid och de viUkor i övrigl som bestäms enligt 19 §.

I fråga om upplåtelser med stöd av rennäringslagen (1971: 437) saml upplåtelser som ingår i arrende eller hyra gäller särskUda beslämmelser.

16   § Förbehåll som strider mot 15 § första eller andra stycket eUer mot 17—22§§ är utan verkan mol nyttjanderätishavaren eller den som har räll atl träda i hans ställe.

17   § Om fasfighetsägaren har sagt upp ell avtal som avses i 15§, har nyttjanderätishavaren rält tUl förlängning av delta, utom när

 

1.  nyttjanderätishavaren har åsidosatt sina förpliktelser enligt avtalel i sådan mån att delta skäligen inte bör förlängas,

2.  fastighetsägaren gör sannolikt alt han själv eUer någon medlem av hans familj eUer någon som är anställd i hans jordbmk eUer skogsbruk skaU utöva jakträtten på fastigheten,

3.  fastigheisägaren gör sannolikt atl fastigheten skall användas för något ändamål som utesluter fortsall jakl,

4.  fastighetsägaren i annat fall har befogad anledning atl upplösa avtals­förhållandet.

18 § Har fastighetsägaren sagl upp elt avtal som avses i 15 § eUer har
viUkorsändring begärts och föreligger tvist om förlängning av avtalel eller
om villkoren för den nya upplåldseperioden, skall fastigheisägaren eller,
om villkorsändringen begärts av nyttjanderätishavaren, denne senasl en
månad före upplåtelseiidens utgång hänskjuta tvisten fill arrendenämnden.

Om en tvist inte har hänskjutits lUl arrendenämnden inom den tid som anges i försia stycket, är uppsägningen eller begäran om villkorsändring utan verkan.

19 § Ogillas fastighetsägarens talan om atl avtal som avses i 15 § skall
upphöra att gälla, skall villkoren för den fortsatla upplåtelsen fastställas
efter vad som kan anses skäligt med hänsyn tiU de vUlkor som fidigare har
gälll för upplåtelsen, lill inträffade eller förulsebara förändringar saml lill
vad som kan anses vanligt vid jämförbara förhållanden. I den mån ändring
av villkoren inte begärs, skall samma villkor som förul gäUa.

Första stycket gäller även vid avgörande av en villkorstvisl som hän­skjutits till arrendenämnden.

Om fastighetsägaren och nyttjanderältshavaren kommer överens om vUlkoren för fortsatt upplåtelse i tvist enhgt försia eller andra slycket, gäller de överenskomna villkoren, oavsell vad som föreskrivs i nämnda stacken, i den mån inle annal följer av 16§ eller av bestämmelserna i jordabalken.

Dom eller beslul om förlängning anses som avtal om fortsalt upplåtelse. Mot nyltjanderätlsförhållandel får inle åberopas omständighet som kunnal åberopas i målel eller ärendet.

Dom eller beslut i villkorstvisl anses som avtal om villkoren för den fortsatta upplåtelsen.


 


20 §    Är frågan om föriängning av upplätelséavialel ännu inle avgjord när     Prop. 1986/87:58
tiden för avlalet går ut, har nyttjanderältshavaren jakträtt enligt avtalet till

dess frågan är slutligt avgjord. För den tid som nyttjanderältshavaren sålunda innehar jakträtt skall de förul gällande upplålelsevillkoren lilläm­pas till dess atl villkoren för samma tid blir slutligt bestämda.

Är en tvist om upplålelsevillkoren ännu inte avgjord när tiden för avtalel går ul, skall de förut gällande villkoren tillämpas till dess att viUkoren för den nya upplåtelseperioden blir slutligt bestämda.

21 § Skall nyttjanderältshavaren enligt dom eller beslut betala högre
avgifi än fömt för förfluten lid, skall han betala ränta på del överskjutande
beloppel som om detta hade förfallit lill belalning samiidigi med den förut
utgående avgiften. Skall nyttjanderätishavaren betala lägre belopp, skall
fastighetsägaren betala ränta på det belopp som han har mottagii för
mycket från den dag då han tog emot beloppet.

Räntan skaU beräknas enligt 5§ räntelagen (1975:635) för tiden innan domen eller beslutet har vunnit laga krafl och enligl 6§ räntelagen för fiden därefter.

22 § Om viUkor för den fortsatta upplåtelsen har fastställts enligt 19§,
har nyttjanderältshavaren alltid rält atl säga upp avtalel senast två måna­
der efter den dag då domen eller beslutet vann laga kraft. Avtalet upphör
då alt gälla den 30 juni som inträffar närmast efter uppsägningen.

Rätt lill jakt efler vissa djur

23 §    Under de tider som regeringen föreskriver får

1.  den som bor på en gård eller har en irädgård men saknar jakträtt där döda eller fånga och behälla följande djur som kommer in på gården eller i trädgården: vildsvin, räv, grävling, iller, mink, hermelin, vessla, ekorte, vUdkanin, mullvad, sorkar, lämlar, råttor, skogsmöss, husmus, duvhök, sparvhök, kråka, råka, kaja, skala, björktrasi (snöskata), gråsparv eller pilfink,

2.  den som har en handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig fmklod-ling eller plantskola men saknar jakträtt där döda hare, om det behövs för alt förhindra skador på träd eUer trädplantor; därvid skall djur som dödats tillfalla jakträttshavaren,

3.  den som innehar mark men saknar jakträtt där fånga vUdkanin och behålla de fångade djuren.

Regeringen får medge att jakt efter björn, varg, järv, lo eller säi bedrivs på annans jaktområde. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

Ringmärkning m.m.

24 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vilt får fångas eller fällas på annans jaktmark för märkning, undersökning eller andra åtgärder som företas för att fillgodose vetenskapliga behov.

Vill som lUlfaller siaten

25 §    För att skydda utrotningshotade, sällsynta eller särskilt värdefulla djurarter och tillförsäkra vetenskapen och undervisningen djur av sådana


 


arter får regeringen föreskriva att vill som omhändertas, påträffas dött     Prop. 1986/87:58 eller dödas skall tillfalla staten.

Anmälningsskyldighet

26 §    Regeringen får meddela föreskrifier om anmälningsskyldighet i frå­ga om

1.  vilt som hariaUls under jakt,

2.  vilt som skall tillfalla staten,

3.  vUt som har skadats eller dödats vid sammanstötning med molorfor­don.

Jakten

27   § Jakten skall bedrivas så att vUlel inle utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inle utsätts för fara.

28   § Om vilt har skadats vid jakl, skall jägaren snarasl vidta de åtgärder som behövs för atl djuret skall kunna uppspåras och avlivas.

Om älg, hjort eller rådjur har skadats vid jakt på etl jaktområde och tar sig in på ett annal jaktområde, skaU jägaren se till att jakträttshavaren där eller markägaren snarast underrättas. Kan dessa nås endast med svårighel, får polismyndigheten i orten underrättas i stället.

29 §   Regeringen får meddela föieskrifter om

1.  de tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet,

2.  tiUstånd lill jakt under en särskild jaktlid (licens),

3.  lillstånd fill jakt för all förhindra skador av vilt,

4.  all hund skall finnas lillgänglig vid jakl för uppspårning av skadat vih.

30 § Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som
regeringen föreskriver.

Regeringen får föreskriva atl vapen och övriga jaktmedel skall vara av godkänd typ och att avgift skall belalas för den prövning som behövs för sådant typgodkännande.

Regeringen får föreskriva att jakt med skjutvapen får ske endast under vissa lider av dygnet.

31 § Jakl med skjulvapen får inlii ske från motordrivna fortskaffningsme­
del. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får
inle heUer användas för all söka efler, spåra, förfölja eller genskjuta vilt,
för atl hindra vill all undkomma eller för att avleda vUtets uppmärksamhel
från den som jagar.

Regeringen får meddela föreskrifier om undanlag från försia slyckel.

Regeringen får meddela föreskrifier som förbjuder eller släller upp sär­skilda villkor för medförande av skjulvapen vid färd med motordrivna fortskaffningsmedel.

32 § Jakt med drivande hund får inte ske på ett område som är så
beskaffat alt det kan förutses all drevet huvudsakligen kommer att gå fram
över annans jaktområde.

33 § Jakt efter älg får ske endasl efter hcens av länsstyrelsen och inom
ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detla gäller


 


inte, om jakten endasl avser älgkalv.                                             Prop. 1986/87:58

Ett licensområde skall vara av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att del är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra all regislrera etl område som licensområde eller besluta om avregistrering, om området inte medger en avskjutning av minst etl vuxet djur om året.

34    § Ulan lov är del inte tillåtet atl skrämma eller mota vilt från någon annans jaktområde i andra fall än som avses i 5§ andra stycket andra meningen. Del är inle heller fillåtet att ulan lov locka vilt från någon annans jaktområde genom utfodring eller pä något annat sätl.

35    § Utan medgivande av jakträttshavaren är det inte fillåtet atl med fångstredskap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars, om del sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

Utplantering av vilt m. m.

36 § Regeringen får meddela föreskrifier om alt vissa slag av vilt inte får
sättas ut i frihei eller hållas i hägn utan särskiU fillstånd eller att andra
särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan verksamhel.

Handel med vilt

37    § Om del behövs med hänsyn lill villvården eller för all fillgodose någol annat syfte i denna lag, får regeringen meddela föreskrifter som förbjuder eller släller upp särskilda villkor för yrkesmässig handel med vilt.

38    § Regeringen får meddela föreskrifter som innebär alt yrkesmässigt bedriven montering eller annan preparering av vill inte får ske utan särskilt tillstånd eller alt andra särskilda föreskrifier eller viUkor skall gäUa för sådan verksamhet.

För tillsyn över efterlevnaden av sådana föreskrifter och villkor har den myndighel som regeringen besiämmer rält till tillträde till de lokaler där montering eller annan preparering av vilt bedrivs och de lagemtrymmen som används i verksamheten. Myndigheten har också rätl att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för fillsynen.

Länsviltnämnder

39 §    Till varje länsstyrelse är knuten en länsvUlnämnd med uppgift atl vara länsstyrelsens rådgivande organ i frågor om viltvården.

Ledamöierna i länsvilinämnden utses enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Kunskapsprov m.m.

40 § Regeringenfår meddela föreskrifter om skyldighel att avlägga prov i fråga om kunskaper och skjutförmåga som vUlkor för atl få jaga.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet all beiala avgift för prov som avses i försia slycket.

Regeringen får överlämna åt sammanslutning på jaktens och vih vårdens


 


område all anordna prov, all utfärda bevis om avlagda prov saml atl la ul     Prop. 1986/87:58 avgtfl för proven.

Avgifter

41 § För all främja viltvården eller andra liknande ändamål som är fören­liga med syftet med denna lag får regeringen meddela föreskrifier om skyldighet för den som jagar

1.    all beiala en årlig avgifi (jaktvårdsavgifl),

2.    all beiala en avgift för vissa slag av vilt som fälls.

Avgifter som avses i första stycket 1 skall bilda en fond (jaktvårdsfon­den) som efter regeringens bestämmande får användas för angivna ända­mål.

Jakttillsynsman

42 §    För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifier, som har meddelals med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse jaktiillsynsman. JakttUlsynsmän far förordnas atl med slöd av 47§ ta egendom i beslag.

Ansvar m. m.

43 §   För Jakibroti döms till böter eUer fängelse i högst sex månader den
som

1.  med uppsåt eller av grov oaklsamhel olovligen jagar på annans jakt­
område eller där tillägnar sig vilt dier vid jakt som sker med stöd av licens
bryter mot en för jakten väsenfiig bestämmelse i licensen eller

2.  med uppsåt eUer av oaktsamhet bryler mot 3§, 31 § första stycket,
32§ eller mot en föreskrifl som ha.r meddelals med stöd av 25§, 29§ 1 eller
30§ försiastycket.

44 §   Om ell jaktbroll är all anse som grovt, döms lill fängelse i högst två
år.

Vid bedömande av om brotiei är grovt skall särskUt beaktas

1.  om del avsåg elt utrotningshotat, sällsynl eUer värdefulll vill,

2.  om det har ulförts vanemässigt eUer i större omfattning,

3.  om det har ulförts med ofil.låien hjälp av ett motordrivet fortskaff­ningsmedel eUer någon annan motordriven anordning.

45 §   Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.  bryter mol 5§ andra slycket, 6§ första stycket eller 13§,

2.  underiåler alt fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivils med stöd av 26§, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

3.  bryter mot 27 §, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt brottsbalken,

4.  underlåter all fullgöra skyldighet enligl 28 § eller vad som åligger honom enligl 38§ andra slycket andra meningen,

5.  bryter mot en föreskrifl som har meddelats med stöd av 29§4, 30§ Iredje stycket eller 31 § tredje stycket eller

6.  bryter mot 35 § eller mot en föreskrtft som har meddelals med stöd av 36§, 37§, 38§ första stycket, 40§ första stycket eller 41 § första stycket.

Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms tiU böter.


 


Den som i annal fall än som avses i 43 § 1 med uppsåt eller av oaklsamhel     Prop. 1986/87:58 åsidosätter vad som bestämts i en för jakl meddelad licens döms fill böter, högst ettusen kronor.

I ringa fall skaU inle dömas fill ansvar enligt denna paragraf.

46 § Den som obehörigen lar befattning med vill som han vet eller har
skälig anledning att anla har dödats eller åtkommits genom jaktbrott eller
brott som avses i 45 § tredje slyckel, döms för Jakthäleri fill böter eUer
fängelse i högst sex månader.

Om brottet är alt anse som grovt, döms fill fängelse i högsl två år. Vid bedömande av om brotiei är grovt skall särskilt beaktas sådana omständig­heter som anges i 44 § andra slyckel 1 och 2.

47 § Ertappas någon på bar gäming då han begår jaktbroll, får vilt och
sådan egendom som enligl 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas
ha belydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller
av någon som företräder honom. Samma befogenhet fillkommer därtiU
förordnade JakttUlsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän vid lullverkets
kust- eller gränsbevakning.

Har egendom tagils i beslag, skall anmälan om delta skyndsami göras fiU polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skaU förfara som om han själv gjort beslaget.

För alt undvika alt vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt.

48 § Om någon har begått jaktbrott, jakthäleri eller brott som avses i 45 §
tredje stycket, skall vilt som han har kommit över genom brottet förklaras
förverkat, om del inte är uppenbart oskäligt. I stäUet för vUlei kan dess
värde hell eUer delvis förklaras förverkat.

Det som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall som föreskrivs av regeringen.

49 § Jaktredskap, fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har
använts eller medförts vid jaktbroll får förklaras förverkade, om det be­
hövs för att förebygga brott eller om del annars finns särskilda skäl.

I stället för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras förver­kat.

50   § I fråga om förverkad egendom gäller särskilda bestämmelser om förfarandet med sådan egendom i den mån inte annal följer av 47 § iredje stycket eller 48§ andra stycket. Regeringen får meddela föreskrifier om undanlag från de särskilda bestämmelserna i fråga om djur som behövs för forskningsändamål eller av någon annan särskild anledning inte bör säljas på del sätt som anges i bestämmelserna.

51   § Vad som sägs i 46-48§§ om vilt gäller även i fråga om skinn, ägg och bon.

Bemyndiganden

52 § Regeringen får överiåta åt en förvaltningsmyndighet atl meddela sådana föreskrifter eller beslut som avses i 6§ andra slyckel, 23—26, 29 och 30§§, 31 § andra och tredje styckena, 36 och 37§§, 38§ försia slycket.


 


40§ första och andra styckena, 41 § första stycket 2, 48§ andra slycket och     Prop 1986/87'58 50§.

Hur beslut får överklagas

53 § Bestämmelser om artendenämnd finns i 8 kap. jordabalken och i
lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Om en part inte godtar en arrendenämnds beslul i fråga om förlängning av ett avtal om jaklrätlsupplålelse eller om villkoren för en sådan förläng­ning, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mol den andra parten vid den fasligheisdomsto) inom vars område fastigheten är belägen. Klandras inte beslutet inom två månader från den dag då beslutet medde­lades, är partens rätl tUl talan förlorad. Tvist som efter klander är anhängig vid domstol får återförvisas liU arrendenämnden.

Fastighetsdomstolens dom i fråga om fastställande av villkor enhgt 19§ och hovrättens dom i fråga om förlängning av etl avtal om jakträttsupplå­telse eller fastställande av villkoi" i samband med sådan förlängning får inte överklagas.

54 § Länsstyrelsens beslut enligt 12 och 33 §§ får överklagas hos statens
nalurvårdsverk. Naturvårdsverkets beslul i en överklagad fråga får inle
överklagas. Naturvårdsverkets beslul i övrigl med anledning av besvärs­
ärendet får överklagas hos kammarrätien genom besvär.

Föreskrifier om hur sådana beslul får överklagas som fallals av en myndighet med stöd av etl bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen.

1.   Denna lag träder i kraft den Ijuli 1987, då lagen (1938:274) om rätt till
jakt skall upphöra atl gälla.

2.   Bestämmelserna i 15-22 §§ gäller inte i fråga om upplåtelser av jakträtt som har sketl före lagens ikraftlrädande.

3.   Äldre beslämmelser om jakträtt för boslällshavare, kronohemmans åbor och innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenheler, kolonat och Qällägenheter och om ansvar och särskild rättsverkan vid brott mot sådana bestämmelser skall fortfarande gälla.

4.   Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som avses i 8§ första slyckel lagen (1938:274) om rätl fill jakl. Bestämmelserna i 8§ andra stycket samma lag skall tUlämpas i fråga om servitut som innefaltar jakträt­ten på viss faslighel och som upplåtits senasl den 30 juni 1987.

5.   Inom område, som för 1986 års jakt har registrerats med slöd av 13 § jaktstadgan (1938:279) som älgjaklsområde utan att vara licensområde, får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser lills vidare, dock längsl lill utgången av år 1990. Jakträitshavare, sorn är född år 1931 eUer tidigare och som under försökstiden för samordnad älgjakt har jagat älg huvudsakligen inom ell sådanl område som avses i föregående mening, kan få områdel regi­strerat som licensområde för tiden efter år 1990 och ges licens för ell vuxet djur att skjutas under en period av två eller flera år.

6.   För älgjakten inom renskötselområdel får regeringen eller myndighel
som regeringen besiämmer för en övergångstid meddela föreskrifter som
avviker från bestämmelserna i 33 §.


10


 


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar


Prop. 1986/87:58


Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1943:459) om lillsyn över hundar dels alt nuvarande 4 och 5§§ skall betecknas 6 respektive 8§, dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse, dels all 1 och 3§§ samt den nya 8§ skall ha följande lydelse, dels alt det i lagen skaU införas fyra nya paragrafer, 4, 5, 7 och 9§§ av följande lydelse.


Nuvarande lydelse

Lag om tillsyn över hundar


Föreslagen lydelse

Lag om tillsyn över hundar och katter


1 §


Hund skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn liU dess na­tur och övriga omständigheter er­fordras för att förebygga att den or­sakar skada eller avsevärd olägen­het.


Hundar och katter skall hållas under sådan liUsyn som med hän­syn fill deras nalur och övriga om­ständigheter behövs för all förebyg­ga att de orsakar skador eller avse­värda olägenheter.

I Jaktlagen (1987:00) finns sär­skUda beslämmelser om vad som skaU iaktlas för all hindra hundar från atl driva eller förfölja vilt.


3§'


Eftersäiies fiUsynen över hund, äger polismyndigheten meddela de föreskrifier som omständigheterna påkalla, såsom alt hunden skall vara försedd med munkorg eller hållas bunden eller inslängd. Vad sålunda föreskrivils skall bevisligen delgivas hundens ägare eller annan som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Är fråga om hund som avses i 2§, äger polismyndigheten ock, där så finnes nödigt, låla döda hunden. Dessförinnan skall polismyndighe­ten inhämta yttrande från veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas hund som avses i 2§ lös på område där hemd]ur finnas,


Efiersätis tillsynen över hund, får polismyndigheten meddela det beslul som omsländighetema krä­ver, såsom alt hunden skall vara försedd med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges hundens ägare eller den som mottagii hunden till underhåll eller nyttjande.

Är det fråga om en hund som avses i 2§, får polismyndigheten besluta atl hunden skaU omhänder­tas genom myndighelens försorg. För sådanl omhändertagande gäl­ler 18 och I9§§ lagen (1944:219) om djurskydd. Innan en hund avli­vas skall dock polismyndigheten in­hämla yttrande från veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas en hund som avses i 2§ lös på område där hemdjur finns.


 


Senasle lyddse 1974:348,


11


 


Nuvarande lyddse

får hunden, om den ej låter sig upp­lagas, dödas av den som äger eller vårdar hemdjuren. Den som sålun­da dödat hund är skyldig atl snarast möjligt anmäla förhållandet lill po­lismyndigheten.


Föreslagen lyddse

får hunden, om den ej låter sig fas om hand, dödas av den som äger eller vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat en hund är skyldig alt snarasl möjligl anmäla förhål­landel till polismyndigheten.

Beslut enligt första eller andra stycket gäller omedelbart, om inte något annat förordnas.


Prop. 1986/87:58


 


4§

Om en hund springer lös i elt om­råde där del finns vill, får Jakträtts­havaren eller någon som företräder honom ta hand om hunden. När detta har sketl skall hundens ägare eller innehavare snarast underrät­tas. Om denne inte är känd, skall i StäUet polismyndigheten i orten un­derrättas.

Kan inte hunden tas om hand, får polismyndigheten låta döda hunden, om delta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med hänsyn till omständighe­terna 1 övrigl.

Den som vill återfå en hund som har tagits om hand enligt 4§ är skyldig att betala ersättning för hundens föda och de övriga kostna­der som omhändertagandet har medfört.

Har inte ägaren eller innehava­ren, mol ersättning enligl första stycket, återtagit hunden inom en vecka efler det alt han underrät­tades om omhändertagandet eller inom två veckor efter del alt polis­myndigheten underrättades, får jakträttshavaren behålla hunden.

7§

En kall som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får dödas av Jakträttshavaren eller av någon som förelräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock Ull­stånd av poUsmyndigheten.


12


 


Nuvarande lydelse                     Föreslagen,lydelse                    Prop. 1986/87:58

8 §2
Den   som  uppsålligen   eller  av      Den som  med uppsåt eller av

oaktsamhet bryter mot 2§ eller 3§ oaktsamhet bryler mot 2§, 3§ tred-
tredje siyckei andra punkten eller je stycket andra meningen eller 7§
mot föreskrift som meddelals med andra meningen eller mot beslul
stöd av 3 § försia stycket, dömes till som har meddelats med slöd av 3 §
böter.
                                          försia stycket, döms tiU böter.

Den som försummar atl lämna underrättelse enligt 4§ första stycket döms lill böter, högst ettu­sen kronor.

PoUsmyndighelens beslut enligt denna lag får överklagas hos läns­styrelsen. Länsstyrelsens beslul får överklagas hos kammarrätten ge­nom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

3 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att 14§ naturvårdslagen (1964:822) skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 §1

Är fara att växtart försvinner eller utsattes för plundring, äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav borttaga eller skada växt av den arten där den växer vill.

Är fara alt djurart försvinner, äger regeringen eller myndighet som regeringen besiämmer meddela förbud all inom landet eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker tiU försvar mol angrepp på person eller egendom, så ock all borttaga eller skada sådant djurs ägg, rom eller bo. Beträffande djur, vars dödande eller fångande är atl hänföra lill jakt eller fiske, skall dock gälla vad därom särskilt stadgas.

Behövs utöver fridlysning enligt Behövs  utöver fredning  enligt

jaktlagstiftningen särskilt skydd för jaktlagstiftningen särskilt skydd för

djurlivet inom visst område, äger djurlivet inom visst område,/år re-

regeringen eller myndighet som re- geringen eller myndighet som rege-

geringen besiämmer meddela före- ringen  besiämmer  meddela före-

 Senaste lydelse av förutvarande 5 § 1974:348.

' Senaste lydelse 1974:1025.                                                                              13


 


Nuvarande lydelse                       Föreslagen lyddse                       Prop. 1986/87:58

skrifter som inskränka rätten fill skrifter som inskränker rätlen lill
jakt eller allmänhetens eller mark- jakt eller allmänhetens eller mark­
ägarens rätt atl uppehålla sig inom ägarens rätl atl uppehålla sig inom
områdel.
                                      området.

Om utplantering eller annat ut­sättande av vilt i frihet meddelas föreskrifier av regeringen eller myndighel som regeringen bestäm­mer.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs alt 29§ lagen (1980:894) om jaktvårdsområden skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

29 § Om en faslighet, som ingår i ell jakl vårdsområde, på grund av ändrad användning eller annars väsentligen saknar belydelse för jaktvården samt fastighetsägaren och jaktvårdsområdesföreningen är ense om alt fastighe­ten skall uteslutas ur jaktvårdsområdet, får föreningen besluta delta. Före­ligger inte sådan enighet, skall frågan om uteslutning prövas av länsstyrel­sen.

Föreningen skall genast under­rätta länsstyrelsen om sill beslul att utesluta en fastighet ur Jakl-vårdsområdet.

Denna lag iräder i krafl den 1 juli 1987.


14


 


5 Förslag till                                                                Prop. 1986/87:58

Lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor

Härigenom föreskrivs atl  l§ lagen (1975:85) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om in- eller ulförsel av varor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 §
Regeringen   får,   med   den   be-
    Regeringen   får,   med   den   be-

gränsning som följer av 2§, medde- gränsning som följer av 2§, medde­
la föreskrifter om in- eller utförsel la föreskrifter om in- eller utförsel
av varor, om del är påkallal av hän- av varor, om del är påkallal av hän­
syn lill risk för störning inom sam- syn fill risk för störning inom sam­
hällsekonomin eller folkförsöij- hällsekonomin eller folkförsörj­
ningen, av särskilda handdspolitis- ningen, av särskilda handelspolifis­
ka skäl eller av hänsyn till behov att ka skäl eller av hänsyn till behov att
trygga kvalilelen hos produkler av trygga kvaliteten hos produkter av
visst slag, lill hälsovården, miljö- visst slag, till hälsovården, miljö­
vården, växtskyddet eller skyddel vården, växtskyddet, skyddel mol
mot djursjukdomar eller till kon- djursjukdomar eller skyddet för ui-
irollen av materiel som kan få mili- rotningshoiade eller sällsynta arter
tär användning.
                          av djur eller växter eller till kontrol-

len av maleriel som kan få mililär användning.

Regeringen får överiåla ål förvaltningsmyndighet atl meddela föreskrtf­ter som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs atl 1,8, 11 och 23a§§ lagen (1973:188) om arren­denämnder och hyresnämnder 'skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lyddse

I § Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgifl att

1.      medla i arrendetvist,

2.   pröva tvist om förlängning av  2. pröva tvist om förlängning av
arrendeavtal vid jordbruksarrende,     arrendeavtal vid jordbruksarrende,

' Lagen omlryckt 1985:660.                                                                                  j5


 


kommer på arrendenämnd,

3.  pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annal avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 dier 17§, 10 kap. 2-4 eller 7§ dier 11 kap. 2§ jordabalken eller 3-6§ lagen (1957:390) om fiskearrenden,

4.  vara skiljenämnd i arrendetvist,

5.  pröva frågor enligl lagen (1985:658) om arrendatorers rätl att förvärva arrendestället.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten är belägen.


Nuvarande lydelse

bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förläng­ning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21 eller 31 §, 10 kap. 6 a § dier 11 kap. 6 b § samma balk ankommer på arrendenämnd,


Föreslagen lydelse

bosladsarrende eller fiskearrende eller av avtal om jaklrällsupplå-telse eller om villkor för sådan för­längning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21 eUer 31 §, 10 kap. 6 a § eller 11 kap. 6 b § samma balk an-


Prop. 1986/87:58



Tvist som avses i I § första stycket 1 eller 2 eller 4§ försia stycket 1-3 hänskjutes av part lill nämnd genom ansökan som skall vara skriftlig samt innehålla uppgifl om parternas namn och hemvist, den berörda fastighetens belägen­het och tvistens beskaffenhel. An­sökan i tvist om förlängning av ar­rende- eller hyresavtal skall inne­hålla uppgift om de skäl som åbero­pas mot förlängning. Ansökan i tvist om ändring av arrende- eller hyresvillkor skall innehålla uppgift om den ändring av villkoren som begärs.

Tvist som avses i 1 § försia stycket 1 eller 2 eller 4§ första stycket 1-3 hänskjutes av part fill nämnd genom ansökan som skall vara skriftlig saml innehålla uppgifl om parternas namn och hemvist, den berörda fastighetens belägen­het och tvistens beskaffenhel. An­sökan i tvist om föriängning av ar­rende- eller hyresavtal eller av av­tal om Jaklrätlsupplålelse skall in­nehålla uppgift om de skäl som åbe­ropas mot förlängning. Ansökan i tvist om ändring av arrende- eller hyresvillkor eller av villkor i avtal om Jaklrätlsupplålelse skall inne­hålla uppgift om den ändring av vill­koren som begärs.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i försia stycket, skall nämn­den förelägga sökanden att avhjälpa brislen inom viss tid. Efterkommes ej föreläggandel, får ansökningen avvisas.

Parts första inlaga lill nämnden skall innehålla uppgifl om hans person­nummer och posiadress. Vidare bör anges partens yrke och telefonnum­mer samt de övriga omsiändigheler som är av belydelse för delgivning med honom. Har part vidtalat ombud alt förelräda honom, skall ombudels namn, postadress och telefonnummer anges. Sker ändring i förhållande, som part sålunda uppgivit, skall parten utan dröjsmål anmäla det till nämnden.

Ansökan varigenom tvisten hänskjuts till nämnden bör lillika innehålla uppgift om motpart i de hänseenden som sägs i iredje slycket.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.


16


 


Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse                              Prop. 1986/87:58

11 §
Rör ärende som avskrivits enligl
Rör ärende som avskrivits enligl
10§ första stycket första punklen . 10§ försia slycket första punkten
tvist som avses i 9 kap. 10§, 10 kap.
tvist som avses i 9 kap. 10§, 10 kap.
6a§ eller 12 kap. 49 eller 54§ jorda-
6a§ eller 12 kap. 49 eller 54§ jorda­
balken, 22 eller 24§ hyresförhand-
balken, 22 eller 24§ hyresförhand­
Ungslagen (1978:304), 5§ lagen
lingslagen (1978:304), 5§ lagen
(1957:390) om fiskearrenden eller
(1957:390) om fiskearrenden, 52§
52§ bostadsrättslagen (1971:479),
bostadsrättslagen (1971:479) eller
skall nämnden återuppta ärendet på
18§ jaktlagen (1987:00) skall nämn-
ansökan av sökanden. Ansökan
den återuppta ärendel på ansökan
görs skriftligen inom tre veckor
av sökanden. Ansökan görs skriflli-
från den dag beslutet om avskriv-
gen inom tre veckor från den dag
ning meddelades.
                     beslutet om avskrivning medde­
lades.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendel icke återupptagas på nyll.

23a §2
Om rätt för part att klandra be-
  Om rätt för part all klandra be-

slut av arrendenämnd i arrendetvist slut av arrendenämnd i arrendetvist
finns bestämmelser i 8 kap. 31 § jor- finns bestämmelser i 8 kap. 31 § jor­
dabalken och 16§ lagen (1957:390) dabalken, 16§ lagen (1957:390) om
om fiskearrenden.
                        fiskearrenden  och  53§ jaktlagen

(1987:00).

Artendenämndens yltrande enligl 12a§ andra stycket får inte överkla­gas. Nämndens beslut i sådana frågor som avses i 23 § iredje slyckel får överklagas genom besvär hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäUer nämndens beslut enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt all förvärva arrendestället.

Besvärshandlingen skall ges in till arrendenämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. I fråga om handläggningen hos arrende­nämnden och fastighetsdomstolen tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2-12§§ rättegångsbalken på motsvarande sätt. Fastighetsdomstolens beslut med anledning av besvär i frågor som avses i andra slycket tredje mening­en eller i 23 § tredje stycket 1 -3 får inte överklagas.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1987.

 Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1986/87:39 föreslagna lydelsen. 2    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58


 


Jordbruksdepartementet                          Prop. 1986/87:58

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 seplember 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lund­kvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peierson, Bodström, Görans­son, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulter­ström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss om jaktlag, m.m. 1 Inledning

Med slöd av regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 tillkallade dåva­rande chefen för jordbruksdepartementet en beredning med uppdrag att se över vissa jakt- och viltvårdsfrågor. Beredningen, som antog namnel jakt-och vilivårdsberedningen, har avgett elt flertal delbetänkanden. Ijuni 1977 avgavs betänkandet (Ds Jo 1977:4) Våriakt efler sjöfågel vilkel utgjorde underiag för regeringens förslag till riksdagen om försöksvis våriakt på vissa sjöfågelarter (prop. 1977/78:37, JoU 9, rskr. 63). Riksdagen avstyrkte i silt beslut förslaget. Belänkandet (SOU 1979:19) Jaktvårdsomräden av­gavs i mars 1979. Regeringens förslag i anledning av beiänkandei och riksdagens beslul (prop. 1979/80:180, JoU 1980/81:3, rskr. 1980/81:22) innebar att bestämmelserna om jaktvårdsomräden i lagen (1938:274) om rätt lill jakt ersattes av en ny lag i ämnel. 1 belänkandet (SOU 1979:52) Viliskador som avgavs i augusti 1979 föreslog beredningen bl.a. elt nylt ersättningssystem vid skador på gröda orsakade av älg, krön- och dov­hjort. Principerna för villskadeersätlning underställdes riksdagens pröv­ning (prop. 1979/80:111, JoU 36. rskr. 302). Betänkandet (Ds Jo 1979:12) Ändringar i jaktlag och jaktstadga lämnades i oktober 1979. Förslagen lades till grund för vissa ändringar i jaktstadgan (1938:279). I mars 1980 avgavs betänkandet (SOU 1980:11) Vildsvin i Sverige. Med betänkandet som underlag beslutades vissa ålgärder för att begränsa anlalel frilevande vildsvin i landel (prop. 1980/81:82, JoU 16, rskr. 174). Ijuli 1980 avgavs delbetänkandet (SOU 1980:29) Vilt och irafik som föranlett beslul om vissa förfatiningsändringar (prop. 1981/82:81, TU 19 och 26, rskr. 231).

Slutligen avlämnade beredningen (numera statssekreteraren Sören Ek­ström, ordförande, samt riksdagsledamoten Arne Andersson (i Ljung), dåvarande riksdagsledamöterna Elis Andersson och Karin Flodström, riksdagsledamoten Jan Fransson och lantbrukaren Elias Jönsson) i maj 1983 huvudbetänkandel (SOU 1983:21) Vilt och jakt. Betänkandet inne­håller bl.a. ett förslag till ny jaktlag. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av belänkandet som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i beiänkandei


 


som bilaga 2, dels en förleckning över remissinstanserna och en samman-     Prop. 1986/87:58 ställning av remissytlrandena som bilaga 3.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 6 juni 1985 tillkallade jag en särskild utredare (departementsrådet Stellan Kronvall) med uppdrag alt belysa konsekvenserna av en yllerligare samordning av älgjakten vad belräffar jaktmöjligheierna för bl.a. icke-markägare. Uiredaren avläm­nade i mars 1986 betänkandet (Ds Jo 1986:1) Tillgång till älgjakt. Belän­kandet, som har remissbehandlats, bör fogas lill protokollet som bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remiss­yttrandena bör fogas till prolokollet som bilaga 5.

I samband med atl jag i del följande behandlar förslagen i beredningens huvudbetänkande tar jag också upp ett förslag från statens naturvårdsverk om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden. Efter remiss har länsslyrelsernas organisalionsnämnd, fyra länsslyrelser och Svenska jäga­reförbundet yttral sig över förslagel. Vidare lar jag upp till behandling en framställning av rikspolisslyrelsen om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar. Remissyttranden över framställningen har avgetls av slatens naturvårdsverk, hovrätten för nedre Norrland, kammarrälten i Jönköping, riksåklagaren, Sveriges veterinärförbund och Svenska kennelklubben.

2 Allmän motivering

2.1 Mål för jakt- och viltvårdspolitiken

Vår svenska natur skänker unika möjligheter till en omväxlande och stär­kande rekreation i form av exempelvis vandringar, bär- och svampplock­ning, fiske och jakt. Av dessa rekrealionsformer är jakten speciell i den meningen atl den förutsätter förfoganderätt till mark, särskilda kunskaper och tillgång till speciell utmslning. Trots dessa till synes slarka begräns­ningar bedrivs i vårl land jakl i en eller annan form av ca 300000 människor av olika kategorier.

1 Sverige finns för närvarande omkring 70 arter av vilda däggdjur och drygl 300 arter av vilda fåglar. Ett trettiotal av däggdjursarterna och ett femtiotal av fågelarterna är tillåtna för jakt under hela eller en viss del av året. En väl avpassad viltvård ger en artrik och för vårt land specifik fauna samtidigt som möjligheter skapas för en värdefull jakt.

Jakten och viltvården har sedan länge varit reglerad genom lagstiftning. I lakl med samhällsutvecklingen och nya rön på området har reglerna i olika hänseenden ändrals och kompletterats. Detta har lett fram till etl regelverk som brisier i överskådlighet och som trots ändringarna inte är lill alla delar tidsenligt. Del finns sedan flera år tillbaka etl siarkt behov av en översyn.

De båda nu gällande huvudförfaitningarna på jaktens område är lagen (1938:274) om rätt lUl jakt (jaktlagen) och jaktstadgan (1938:279). Bestäm­melser om jakttider finns i jakllidsförordningen (1976:432) och detaljföre­skrifter för jakten finns i naturvårdsverkets jaktkungörelse (SNFS 1983:1).

Den nuvarande jaktlagstiftningen är uppbyggd på principen atl jakt är
tillålen endast om den är försvarlig från vilivärdssynpunki. En aktiv vill-
       19


 


vård är ofta en avgörande förutsättning för jakl. Samtidigt är själva jakten i Prop. 1986/87:58 viss utsträckning ett led i viltvården, nämligen när del är möjligt alt genom avskjutning reglera etl viltbestånds storlek och sammansättning. TUl vih-vård i övrigl kan räknas vilivårdsåtgärder i mera traditionell mening, exempelvis utfodring av viltet och anläggande av villåkrar, men också olika hänsynsiaganden till naturvårdens intressen vid markanvändningen, t. ex. i skogsbruket och jordbruket och vid ulnyltjandel av mark för bebyg­gelse, vägar och energiutvinning.

Den grundläggande principen är atl villel är fridlyst om inte jakl uttryck­ligen medges i jaktförfattningarna. Detta innebär alt föreskrifterna om jaktlider är av stor betydelse från vilivärdssynpunki. I jaktlagen finns vidare en beslämmelse om skyldighet för jakträttshavaren all inom sitt jaktområde ulöva jaktvård. Med jaktvård avses en efter viltförhållandena anpassad jakt och åtgärder för all skydda viltet och främja dess tiUväxt. Jaktvården skall bedrivas med hänsyn tagen lill jordbrukets, skogssköi-selns och andra näringars intressen. 1 bestämmelsen används uttrycket "villebråd". Därmed avses alla vilda däggdjur och fåglar.

De för viltvården grundläggande bestämmelserna finns emellertid i lag­stiftningen om naturvård och miljöskydd. Av särskilt stor betydelse är bestämmelserna om hänsyn lill naturvårdsintressena i naturvårdslagen med följdförfattningar samt i skogsvårdslagsliflningen och lagstiftningen om skötsel av jordbruksmark.

Jakträtten är knuten tUl markägandet. Enligt jaktlagen har jordägaren jakträtt på det markområde sorn lillhör honom. Flertalet enskilda markin­nehav är emellertid för små för att var för sig medge en meningsfull jakl och en rationell viltvård. Genom atl sammanföra ett antal fasligheler eller delar av fastigheter till ett jaktvårdsområde kan man samordna jakten och viltvården över ägogränserna. Lagstiftningen om jaktvårdsområden är följ­aklligen av slor betydelse för bäde jakten och viltvården.

Frågor om samhällets främjande av jakten genom lagsfiftning och på annat sätt har övervägts av jaktmarksulredningen i belänkandet (SOU 1974:80) Jaktmarker. I belänkandet lades bl.a. fram förslag om bildande och förvallning av jaktvårdsomräden. Sedan belänkandet remissbehand­lats och frågorna om jaktvårdsområden blivit föremål för ytterligare utred­ning av jakl- och viltvårdsberedningen, har en ny lagstiftning för sådana områden beslutats att gälla fr.o.m. den Ijanuari 1980 (SFS 1980:894).

Jakt- och vilivårdsberedningen har hafl i uppdrag att utforma rikfiinjer för den framlida viltvården och göra en aUmän översyn av jaktlagstiftning­en. Utredningsuppdraget har också omfattat de av jaktmarksulredningen behandlade frågorna om upplåtelse av jakträtt samt jaktens och viUvårdens administrafion. Dessa frågor behandlas av beredningen i slutbelänkandet (SOU 1983:21) Vill och jakl.

Beredningen har lagl fram förslag om mål för samhällels jakl- och
villvårdspolilik. 1 likhei med remissinstanserna kan jag i allt väsentligt
ansluta mig till dessa förslag. Innan jag går närmare in på de föreslagna
målen vill jag emellertid ta upp en avgränsningsfråga som uppmärksam­
mats vid remissbehandlingen. Beredningen har valt att använda uttrycket
vilt som samlande beteckning på vilda däggdjur och vilda fåglar. I några
     20


 


remissyttranden föreslås att uttrycket vilt reserveras för del jaktbara viltet. Prop. 1986/87:58 En remissinstans förordar å andra sidan en uividgning av begreppel lill atl omfatta också grod- och kräldjur. Oberoende av vilken definition som väljs utgör viltvärden en del av den allmänna naturvården för vilken de grund­läggande bestämmelserna finns i naturvårdslagstiftningen och i annan lag­stiftning till skydd för den yttre miljön. Behovel av begreppen vilt och viltvård betingas närmast av att bestämmelser som tillåter jakt på vissa arter av vilda däggdjur och fåglar bör förenas med särskilda beslämmelser lill skydd och vård av alla arter av dessa båda djurgrupper. Det bör lilläggas att begreppel vilt som det används av beredningen har samma innebörd som begreppet villebråd i den nuvarande jaktlagstiftningen. Jag anser därför atl övervägande skäl talar för beredningens begrepp och jag ansluter mig liU del.

Mälen för viltvården bör vara atl bevara de arter som lillhör landels viltbestånd och främja en lämplig utveckling av viltstammarna med hänsyn tagen lill allmänna och enskilda intressen. För atl nå dessa mål krävs insatser av skilda slag. Bevarandet av de inhemska arterna kräver i vissa fall särskilda hänsynstaganden vid utnyttjandet av mark och vatten. Vissa arter har drabbats så hårl av miljöstörningar atl särskilda räddningsål­gärder är nödvändiga. Vidare måsle den illegala verksamhel som riktar sig mot hotade eller sårbara arter bekämpas på etl effektivi säll. Ålgärder krävs också för atl förhindra atl främmande viltarter etablerar sig i landet lill men för de inhemska arterna. Vad belräffar utvecklingen av viltstam­marna måste en balans eftersträvas i fråga om stammarnas storlek. Av grundläggande betydelse för arternas bevarande är att bestånden av varje art omfattar ett så stort individanlal att en genetisk variation inom arten är säkerställd. När arterna förekommer i tillräckligt slarka slammar måsle del bli fråga om en inlresseavvägning. Jägare och en nalurintresserad allmän­het kan å ena sidan förutsättas vilja ha talrika bestånd av åtminstone vissa arter. Hänsyn måste emellertid å andra sidan las lill riskerna för skador i jordbruket och skogsbruket och i trafiken.

Vad beträffar jakten bör samhällets insalser inriktas mol att främja ell tillvaratagande av dels de ekonomiska värden som villel represenlerar, dels de möjligheter lill rekreation och avkoppling som jakten ger.

Samhället kan direkt påverka förutsättningarna för jakten genom be­
stämmelser som reglerar under vilka villkor jakl skall få bedrivas. Av stor
betydelse i sammanhangei är också reglerna för jaklsamverkan över ägo­
gränserna, en samverkan som också förbättrar fömtsättningarna för vilt­
vård. Del är vidare möjligt atl genom olika åtgärder från del allmännas sida
påverka villkoren för upplåtelser av jaktmark vilkel i sin tur återverkar på
möjligheterna atl bedriva jakt. Ett främjande av jaktinlresset får emellertid
inte leda till atl andra vikfiga intressen blir lidande. Alt elt frifidsinlresse
som jakten i vissa fall måste stå tillbaka för olika näringsintressen är
självklart. Hänsyn måsie emellertid även tas till andra fritidsintressen.
Som flera remissinslanser påpekar kan allmänhetens vistelse i skog och
mark för bärplockning och annat komma att påverkas av all del bedrivs
jakt på markerna. Här är del nödvändigt alt finna kompromisslösningar,
bl.a. närdet besläms under vilka tider jakt skall få ske.
                            21


 


För att jakt- och viltvårdspolitiken skall få den inrikining jag förordar krävs alt verksamheten styrs genom lagbeslämmelser och andra föreskrif­ier. Den administration som behövs för atl etl sådant regelsyslem skall fungera bör samhällel svara för. Jag delar beredningens och remissinstan­sernas uppfattning att administrationen bör förenklas så långl del är möj­ligt. En aktiv medverkan av jägarnas organisaiioner får enligl min mening stor betydelse för möjligheterna atl finna enkla former för hur jakten och viltvården skall organiseras och när en rad praktiska uppgifler skall lösas.

Sammanfattningsvis innebär \'ad jag nu har anförl att jag i allt väsentligt ansluter mig lill beredningens förslag i fråga om målen för viltvården och jakten och de principer i övrigt som bör ligga lill gmnd för poUliken på området.


Prop. 1986/87:58


Mitt förslag: Den nuvarande jaktlagstiftningen är i behov av en så omfattande modernisering all del är befogal atl ersätta lagen om rätt till jakt med en hell ny lag, jakfiag.

I det följande avser jag att närmare behandla frågor om villvården i avsnitt 2.2, jakten i avsnitt 2.3,

administrationen av jakten och viltvården i avsnitt 2.4. Mina kommenlarer till de enskilda lagbestämmelserna finns i specialmo­fiveringen (avsnitt 4).

2.2 Viltvården

2.2.1 Viltet i allmänhet

Mitt förslag: För vård och skydd av viltet i allmänhet skall följande gälla:

-     Villel skall vårdas i syfle atl bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och atl främja en med hänsyn fill allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.

-     Alll vill är fredat om inle annat föreskrivs.

-     Del skall åligga markägare och jakträitshavare att vidta de särskilda ålgärder som behövs för att skydda och vårda viltet och alt anpassa jakten efter tillgången på viU. Ålgärder i samverkan mellan flera markägare och jakträitshavare bör främjas bl.a. genom en lokal organisation.

-     För atl förhindra att främmande viliarter okontrollerat etable­rar sig i landet skall det krävas särskilt tillstånd för atl få ha sådana arter i hägn. En myndighel skall kunna förordna om jakt på vilt av främmande art.


Beredningens förslag: Beredningen föreslår - förulom de ålgärder som anges i mitt förslag - att länsstyrelsen ges möjlighet att förbjuda eller


22


 


inskränka jakten på en fastighet eller att förklara att en markägare skall tåla Prop. 1986/87:58 att en anläggning för viltvården anläggs på hans fastighet, om det inte medför olägenhet av betydelse för honom. Det bör enligt beredningen föreskrivas att energiskogsodling alllid skall anmälas för samråd enligl naturvårdslagen. En särskild arbetsgrupp bör lillsättas med uppgift atl genom information till allmänheten bidra till att minska anlalel villolyckor saml elt fillägg göras i väglrafikkungörelsen om skyldighel alt hålla låg hastighet inom områden där det finns risk för kollision med vilt. Enligt beredningen bör naturvårdsverket få i uppdrag alt undersöka möjligheter­na att återställa markavvauningsföretag som har föriorai sin belydelse.

Remissinstanserna: Remissinslansernas negativa synpunkter riktar sig i huvudsak mot de av beredningens förslag som, enligl vad jag nyss redovi­sat, inle ingår i mitt förslag.

Skälen för mitt förslag:

Viltet och markanvändningen

I vad mån det skall lyckas att bevara vårt lands viltarter i livskraftiga stammar är i grunden beroende av vad som sker med den miljö som viltet har anpassat sig till. Beredningen har redovisal (se beiänkandei s. 223-234) olika miljöstörningar och annan påverkan på miljön som inneburil ändrade livsbetingelser för många vUtarler. Jag vill återigen framhålla att de för viltvärden viktigaste insatserna mäste göras inom ramen för arbetet med att skydda vår miljö. En av de mest angelägna uppgiflerna är att minska spridningen av försurande ämnen och komma lill rälla med de miljöproblem som orsakas av användningen av kemikalier. För framgång på dessa områden krävs såväl åtgärder inom landet som ett fortsalt inter­nationellt samarbete. Det är vidare av väsentlig betydelse från viltvårds­synpunkt atl verkningarna av exploaterande ingrepp i naturen så långt möjligt mildras genom åtgärder som förebygger skada eller som återställer förhållandena till de som rådde före ingreppet.

Beredningen har särskilt pekat på att möjligheterna att fä till stånd sådana ålgärder vid vattenkraftutbyggnad bör las fill vara bälire än vad som hittills har skett. Bättre kunskaper om utbyggnadens effekler för viltet och hur dessa effekler skall motverkas ökar möjligheterna alt genomföra åtgärder för att bevara eller återskapa biotoper som är värdefulla för viltet. Det är därför väsenlligl alt inför framtida vattenkraftutbyggnader undersö­ka vilken inverkan företaget har på viltet och hur denna inverkan skall kunna motverkas eller kompenseras. Kan inle effekterna förutses bör undersökningarna genomföras under en prövotid. Naturvårdsverket har i sitl remissvar framhållit alt det också är nödvändigl alt man noggrant inventerar del berörda området vad avser störningskänsliga och hotade djurarter. Med den nya valtenlagen (1983:291), som starkare än den lidi­gare betonar naturvårdsinlressena, bör en lillämpning i enlighet med be­redningens och naturvårdsverkets ullalanden kunna förvänlas ulan några ytteriigare åtgärder.

Beredningen behandlar också vissa andra förelag för energiulvinning       23


 


och deras inverkan på miljön. I del sammanhanget föreslår beredningen atl     Prop. 1986/87:58 det i naiurvårdsförordningen (1976:484) tas in en beslämmelse om en generell skyldighet all anmäla energiskogsodling för samråd enligt natur­vårdslagen. Förslaget avstyrks av skogsslyrelsen. Enligt min mening finns det inle f.n. tillräckliga skäl för en generell samrådsskyldighet.

Av stor betydelse för viltvården är också att hänsyn tas lill viltet i all verksamhet som påverkar den yttre miljön. Beredningen föreslår all de allmänl formulerade kraven på naturvårdshänsyn vid kommunernas plane­ring och vid vägplanering skall preciseras i bl.a. allmänna råd för plane­ringsarbetet. I likhet med de remissinstanser som har uttalat sig i frågan bilräder jag förslagel såvitt avser den kommunala planeringen. Slatens planverk har i sill remissvar förklarat att de föreslagna allmänna råden bör innefattas i den rådgivning och metodutveckling som planverket avser alt bedriva i samråd med berörda myndigheter i anslutning till alt det införs en ny plan- och bygglag. Något särskilt uppdrag till planverket behövs där­med inte.

Genom att jordbruket och skogsbruket inverkar på livsbetingelserna för nästan allt vilt är det av utomordentligt stor betydelse alt näringarna bedrivs på etl sådant sätt att hänsyn tas till viltets behov av skydd, vatten och föda. Den normala formen för slutavverkning i dagens skogsbruk är traklhuggning, dvs. kalavverkning i vissa fall med kvarslällande av frölräd. Traklhyggesbruk missgynnar viltarter som är beroende av gammal skog och av boträd. Med stöd av skogsvårdslagen (1979:429) har skogsstyrelsen efler samråd med naturvårdsverket meddelat föreskrifier och allmänna råd om den hänsyn som skall tas lill naturvårdens intressen vid skogsbruk. Flera av dessa råd och föreskrifter har direkt eller indirekt villvårdande karaklär. Av föreskriftema kan nämnas bestämmelserna om all impedi­menl i regel skall undanlas från avverkning och alt stormfasla skogsbryn, trädridåer, grupper av träd, buskar och enstaka träd skall sparas i lämplig omfattning. Vidare skall hotade eller sällsynta arters boträd och övrig vegetation som skyddar deras boplatser sparas. Brott mol nalurvårdsföre-skriflerna medför inte utan vidare straffansvar eller annan påföljd. Skogs­vårdsstyrelsen har emdlertid möjlighet att genom ell föreläggande i del enskilda fallel ange vilka hänsyn som skall las och en försummelse kan då medföra botes- eller vitesansvar. I anslutning till dessa beslämmelser bedriver skogsvårdsorganisalionen en omfattande tillsyns-, rådgivnings-, informations- och utbildningsverksamhet. Som exempel kan nämnas all särskild litteratur har gells ul om faunavård i skogsbrukel. Kurspaket har utformats med anknylning härtill. Särskilda informationsblad redovisar ulrolningsholade djurarter och vilka ålgärder som bör vidlas i skogsbrukel tUl deras skydd. Av särskUd belydelse i sammanhangei är den utbildning som pågår av tjänstemän och skogsarbetare i fråga om hur hänsynsreglerna skall komma lill ultryck i del praktiska arbetet i skogen och om ell skogsbruk som mer än hillills utgår från de lokala fömtsättningarna (elt ståndortsanpassal skogsbmk).

Sedan beredningens belänkande lämnades har riksdagen beslulal om en
ändring av lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark som innebär alt
föreskrifter kan meddelas om naturvårdshänsyn i jordbruket. Till föreskrif-
   24


 


terna är knutet elt sanklionssyslem ulformal efter mönster av vad som Prop. 1986/87:58 gäller för skogsbrukets del. Flera viliarter är beroende av såväl jordbruks­marken som skogsmarken och inte minst gränszonerna mellan dessa marker. De föreskrifier som meddelas för, skötseln av jordbruksmark får därför också den betydelsen att de ökar effekten av föreskrifierna för skogsbrukel.

När det gäller skogsbruket och viltet har beredningen ocksä tagit upp frägan om utnyttjandet av tidigare jordbruksmark för skogsproduktion. Beredningen konstaierar atl det finns belydande arealer nedlagd jord­bmksmark som ännu inte har beskogals eller lagits i anspråk för andra ändamål. Det kan i många fall vara lämpligl och önskvärt att marken tas i anspråk för särskilda anläggningar för viltet. Ligger däremot marken out­nyttjad är den enligt huvudregeln alt betrakta som skogsmark i skogvårds-lagens mening och ägaren är då skyldig atl anlägga skog på marken. I likhet med beredningen ärjag emellerlid av den uppfattningen alt del i vissa fall kan vara motiverat atl avsätta vissa smärre områden för viltet ulan att man för den skull vidlar några särskilda ålgärder i form av plantering, anläg­gande av viltvatten eller liknande. En sådan avsättning behöver inte heller strida mot skogsvårdslagen. Sedan beredningen avgav sitt förslag har skogsslyrelsen gjort elt lillägg i sina föreskrifter till skogsvårdslagen. En­ligt skogsvårdslagen gäller, som ell undantag från huvudregeln, att out­nyttjad mark under vissa förutsättningar inle skall räknas som skogsmark. I det nämnda tillägget anges som exempel på sådan mark jusl smärte områden som är av slor betydelse för viltet.

Som jag har nämnt i det föregående har beredningen i ett lidigare betänkande behandlat frågorna om viltolyckor i irafiken. Flera olika åtgär­der har ocksä vidtagits för alt minska anlalet olyckor. Bl.a. har det genomförts en kraftigt ökad avskjutning av älg. Särskilt när det gäller norrlandslänen kan det för de senaste åren konstateras en viss minskning av antalet älgolyckor. Samlidigt har antalel trafikolyckor med rådjur och hjort inblandade ökat. Enligt min mening krävs fortsalla ansträngningar för atl nedbringa antalet olyckor med älg och rådjur inblandade. De åtgärder som står till buds förutom en hög avskjutning är bl.a. uppsättande av vilislängsel, varningsskyllning och inte minst rådgivning och information lill både bilförare och allmänheten i övrigt. Även om informationsbehovet är slort ärjag inte beredd atl bilräda beredningens förslag om inrättande av en särskild arbelsgrupp för ändamålet. Jag delar den uppfattning som naturvårdsverket och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande har, nämligen att tillgängliga resurser i slället ges till redan existerande organ med informationsansvar när det gäller viltet och trafiksäkerheten.

Jag kan inle heller bilräda förslagel alt i väglrafikkungörelsen skriva in
en skyldighel alt hålla tillräckligt läg hastighet inom områden där det finns
risk för kollisioner med vilt. Som trafiksäkerhelsverket påpekar har trafi­
kanterna långt ifrån alltid möjlighet att med ledning av lerrängförhållanden
och annat avgöra huruvida de befinner sig inom ett sådant område eller
inte. 1 de i vägtrafikkungörelsen särskilt uppräknade fallen, då en trafikant
är skyldig atl anpassa hasiigheien, kan man däremoi hänvisa lill vissa lätt
konslaterbara omständigheter som innebär en förhöjd olycksrisk. Jag vill i
   25


 


del här sammanhanget också erinra om att bl.a. polismyndigheten numera     Prop. 1986/87:58 har möjlighet atl besluta om lillfällig hastighetsbegränsning när del behövs för atl förebygga olyckor med klövvilt.

Fredande av villel

Den gällande ordningen för fridlysning av vUtel godkändes av riksdagen år 1967 (prop. 1967:136, LU 52, rskr. 331). Som princip gäller att aUa vilda däggdjur och fåglar är fridlysta om inle fridlysningen har upphävts genom bestämmelser om allmän jaktlid för vissa arter. Tidigare var lagstiftningen för skydd av viltet utformad så, att alla arter som inte var fridlysta var lillålna för jakl. Omläggningen fill ell nylt fredningssystem var belydelse­full främsl av principiella skäl. Fridlysningen kunde tidigare uppfattas som i första hand elt medel att bevara vissa viliarter för jaktändamål. Med den nya ordningen markeras tydligt att fredningen är ett led i den allmänna naturvården.

I likhet med beredningen och remissinslanserna anser jag att det nuva­rande regelsystemet för fredande av villel bör behållas oförändrat i sina huvuddrag. Det innebär atl det som huvudregel bör gälla alt alla viltarter är fredade. Endasl i de fall och i den utsträckning jakl framslår som försvarlig från olika synpunkter bör en djurart undanlas från fredningen.

Jag kan också anslula mig till beredningens uttalanden i fråga om de principer som bör ligga till grund för besiämmande av jakttider. En förut­sättning för atl jaktlid skall fastställas för en arl bör liksom hittills vara all arten i fråga bedöms låla den beskaltning jakten innebär. Undantag från den regeln kan emellertid behöva göras beträffande främmande viliarter. Jag ålerkommer till den frågan i elt följande avsnill. För att jakten inle skall komma att strida mot de för villvården angivna målen bör jakl i princip inte tillåtas under djurens föryngringstid. Även djurskyddsskäl talar i allmänhet mol jakt under den tid djurens ungar saknar förmåga all klara sig på egen hand. Del är i huvudsak i följande fall som det finns skäl all låta djurskyddsintresset vika. Vissa arter, exempelvis råttor och möss, kan av praktiska skäl inte beredas något skydd under föryngringstiden. Etl andra fall är när så väsenlliga värden behöver skyddas mol en viltart all del bedöms nödvändigt att bedriva en särskilt iniensiv skyddsjakt.

Det är väsenligl att viltet, särskilt under föryngringstid, skyddas även
mot andra störningar än sådana som sammanhänger med jakt. Jag syflar
närmasl på olika verksamheier som hör fill del allmänna friluftslivet.
Skolertrafik och vissa former av båtsport kan i och för sig leda till allvar­
liga olägenheter för djurlivet. Störningar av sådana verksamheier kan
emellertid minskas genom olika former av reslriktioner. Beslul om sådana
kan meddelas med slöd av naturvårdslagen och naturvårdsförordningen.
Skoterlrafiken kan vidare regleras med slöd av terrängkörningslagslifl-
ningen och båttrafiken med slöd av sjötrafikförordningen. När del gäller
friluftslivet i övrigt finns det en allmän hänsynsregel i 1 § andra stycket
naturvårdslagen. Enligl den bestämmelsen, som inte är sanktionerad ge­
nom någon form av påföljd, skall var och en visa hänsyn och varsamhet i
sitl umgänge med naturen. Del innebär bl.a. en skyldighet att iaktta elt
      26


 


sådant uppirädande alt vederbörande inle stör djurlivet. Enligt min mening Prop. 1986/87:58 är del motiverat att också i jaktlagstiftningen erinra om skyldigheten alt visa hänsyn till viltet. Även om nägra sanktioner inle knyts till bestämmel­sen bör den kunna få samma betydelse som den nyssnämnda regeln i naturvärdslagen, nämligen att ge en viss lyngd åt information och upplys­ning i dessa frågor. I samma beslämmelse och med samma syfte bör också föreskrivas alt idrollstävlingar och liknande friluftsverksamheter i marker där det finns vill skall genomföras så atl viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.

Slutligen bör del i den nya jaktlagen liksom i den nu gällande finnas en slraffsanktionerad regel för att skydda viltet mot störningar av mera kvali­ficerat slag. Till den närmare innebörden av den bestämmelsen ålerkom­mer jag i specialmotiveringen till jaktlagen.

SärskUda ålgärder för viltet

Jag har i det föregående understrukit den slora betydelse den normala markanvändningen inom jordbmket och skogsbmkel har för viltets livsbe­tingelser. Genom alt hänsyn lill naturvårdsintressena tas i dessa näringar kan viltet få tillgång till vatten, föda och skydd. I vissa fall är del emellertid nödvändigl att förbättra förhållandena genom särskilda stödåtgärder eller anläggningar för viltet. Det kan gälla t.ex. stödulfodring under besväriiga vintrar. Det kan också vara fråga om mera varaktiga insalser i form av exempelvis särskilt iordningställda marker för viltet. Beredningen anger som exempel atl områden av marginell betydelse för skogs- och jordbruks­produktionen avsätts för produktion av villfoder. Det kan vara fråga om nedlagd jordbruksmark, bergsmarker som är svåra att avverka, svårbm-kade eller lågavkaslande åkermarker och slrandbrinkar. Inom områden med otillräcklig vattenförsörjning för viltet kan vidare nya våtmarker ska­pas genom alt viltvatten anläggs. I anslutning till åkermark kan man genom all plantera buskar och andra växter ge viltet etl ökal skydd. Skogsimpedi­ment kan också skötas så alt de blir till nytta för viltet.

Jag delar beredningens uppfallning atl åtgärder av det slag jag nyss redovisat bör kunna utföras i slörre utsträckning än vad hitlills varil fallel. I många fall är del en fördel om ålgärderna genomförs planmässigl och i samverkan inom större områden.

Ansvarei för atl ålgärderna blir genomförda bör åvila markägarna och
jaklrättshavarna. Som beredningen konstaterar åligger det främsl markin­
nehavarna att svara för den del av villvården som bl. a. regleras i föreskrif­
terna om nalurvårdshänsyn i jordbrukel och skogsbruket. När det däremoi
gäller viltvården i mera traditionell mening, dvs. särskilda åtgärder lill stöd
och skydd för viltet och en anpassning av jakten i förhållande till viltfill-
gången, är det mera naturligt all lägga ansvaret på jakträttshavaren. En
sådan ansvarsfördelning står i överensslämmelse med vad nalurvårdsver­
kel hävdar, nämligen alt jägarna bör vara medvetna om atl vården av
viltstammarna är en förutsättning såväl för den rekreation som jakten ulgör
som för tillvaratagandet av de ekonomiska värden som viltet represen­
lerar. När jakträttshavaren inle samtidigt är ägare eller ens brukare av
       27


 


marken blir han beroende av markägarens medgivande till sådana vilt- Prop. 1986/87:58 vårdsåtgärder som kräver att mark tas i anspråk. Den markägare som upplåtit jakträtten bör därför i samma mån som jakträttshavaren svara för atl åtgärderna blir utförda. Det delade ansvarei bör gälla också en väl anpassad jakl. Markägaren har genom upplåtelseavtalel möjlighet atl på­verka avskjutningens storlek.

Jag anser atl ansvaret för de särskilda viltvårdsålgärderna och den anpassade jakten bör göras gällande med andra medel än sanktionerade föreskrifter. Både kostnads- och effektivitetsskäl talar för alt åtminstone de mera långsiktiga viltvårdsålgärderna ulförs i samverkan mellan flera jakträitshavare. Bildandet av jaktvårdsomräden gör del lättare alt informe­ra om och skapa inlresse för ålgärderna. Tillgången fill en fast organisafion underlättar också ett gemensamt genomförande. Även ett samarbete i andra former bör utgöra gynnsam grund för viltvård av del här slagel. Gemensam diskussion och planering kan förutsättas leda till alt även från början oengagerade markägare och jakträitshavare tar del i arbelet. För all underiälla en sådan verksamhet bör det finnas en lokal organisation för jakten och viltvården. Jag återkommer till den frågan i avsnitt 2.4.

Även om det sålunda inte knyts någon sanktion till en regel om mark­ägarnas och jaklrätlshavarnas ansvar för särskUda vilivårdsåtgärder och för en väl anpassad jakl är det enligl min mening lämpligt att en sädan regel förs in i den nya jaktlagen.

I anslutning till frågan om de särskilda åtgärderna för viltvården har beredningen föreslagit möjligheter till tvångsingripanden i två hänseenden. Förslagel innebär att länsstyrelsen ges möjlighel alt förbjuda eller inskrän­ka jakten på en fastighet eller förklara att en markägare skall tåla alt en anläggning för villvården anläggs på hans fasfighet, om anläggningen inte medför olägenhel av betydelse för honom. En förulsältning för båda ty­perna av beslut är att beslulel uppenbart behövs med hänsyn lill viltvår­den.

Flera av remissinslanserna har motsatt sig eller ställt sig tveksamma lill de föreslagna bestämmelserna. Naturvårdsverket har inga principiella in­vändningar mot bestämmelserna men ifrågasätter om de behövs. Andra remissinstanser hänvisar till all fungerande viltvårdsinsatser förutsätter frivillig medverkan och fill att det är jakten med drivande hund som i vissa fall kan behöva stävjas, vilkel kan ske med stöd av en annan beslämmelse i den föreslagna lagen. Med hänvisning till vad remissinslanserna har anfört avstår jag ifrån atl la upp några motsvarande beslämmelser i det lagförslag jag lägger fram.

Främmande vlllarier

Av flera skäl finns det anledning att vara myckel restriktiv när det gäller att
föra in främmande viliarter i landel. Djur av nya arter kan komma alt skada
det inhemska växt- och djurlivet genom silt sätl atl skaffa föda eller genom
spridande av sjukdomar. Skaderisken manar tiU försiktighet också när del
gäller utplantering i nya områden av arter som redan finns här i landet.
Till skydd för djur och växter finns för närvarande en bestämmelse i
           28


 


naiurvårdsförordningen som förbjuder utplantering av vissa djurarter, om     Prop. 1986/87:58 inte naturvårdsverket lämnar sitt tillstånd. Förbudei gäller dels arter som bevisligen inte tillhörde landets viltbestånd vid ulgången av år 1963, dels de inhemska arterna björn, lo, varg; järv, bäver, vildsvin, kronhjort, dov­hjort, vildkanin, mink och bisamråtta.

Enligt beredningen ger utplanteringsförbudet ett otillräckligt skydd mot alt främmande djurarter etablerar sig i landel. Det förekommer numera i ganska slor utsträckning alt sådana arter hålls i hägn. Erfarenheten visar att del i längden inle är möjligl all förhindra rymningar från hägnen.

Riksdagen har år 1982 beslutat om en ändring i naturvårdslagen som innebär krav på tillstånd för att vilihägn skall få uppföras inom områden där allmänheten får färdas fritl. Tillståndsmyndighet är länsstyrelsen. Som framgår av föredragandens uttalanden i propositionen (prop. 1981/82:220) syflar detta tillståndskrav endast till att skydda naturmiljön och att motver­ka atl allmänheten genom vilthägn utestängs från marker där man annars får färdas fritt. I propositionen förutsattes att jakt- och viltvårdsberedning­en skulle komma att la upp frågan om tillståndstvång för alt motverka alt djurarter som är främmande för vårl faunaområde etablerar sig här i frilevande stammar.

Beredningens förslag innebär atl det i den nya jaktlagen tas in elt bemyndigande för regeringen eller förvallningsmyndighel atl meddela fö­reskrifier om krav på tillstånd både för utplantering av vilt och för att hålla vilt i hägn. Avsikten är att med stöd av bemyndigandet föreskriva förbud mol att hälla främmande viliarter i hägn. Undantag från förbudet, som inte bör gälla djurparker och andra zoologiska anläggningar, skall kunna medges av länsstyrelsen. Dispens skall också under en övergångstid kunna ges för redan befintliga hägn.

Jag anser alt förslagel, som slöds av remissinstanserna, bör genomföras. Införs det föreslagna bemyndigandet ankommer det på regeringen atl avgöra vilken myndighel som skall handha tillståndsärendena. Etl tillstånd atl hålla djur av en främmande viltart i hägn kan liksom en utplantering av sådana djur komma att få verkningar för stora delar av landels djur- och växtvärld. Det finns därför slarka skäl som lalar för att naturvårdsverket bör vara lillsiåndsmyndighel.

Vårt land lillförs emellertid nya viliarter även på annat sätt än genom
utplantering eller rymningar från hägn. Främsl är det fråga om nya fågel­
arter som etablerar sig i landet. I de fall invandringen är en följd av att
arlen naturiigt vidgar sill utbredningsområde finns det i allmänhel inle
någon anledning all vidia några motåtgärder. Är invandringen däremot etl
resultat av att en främmande viliarl har planterats ut i etl närliggande land
finns det oftast lika starka skäl all söka hindra invandringen som att hindra
en utplantering direkl i vårt land. Den åtgärd som ofta ligger närmast lill
hands är att föranstalta om en jakl i syfle atl förhindra att arten etablerar
sig här. Naturvårdsverket har i sitl remissvar påpekat att erfarenheterna
visar att man inte bör fästa alllför stor tilltro till jakten som en lösning på
problemet med invandrande främmande arter. Enligt min mening finns det
ändå fog för ett bemyndigande i den nya jaktlagen som gör det möjligt för
regeringen att föreskriva all naturvärdsverket eller länsstyrelsen får för-
           29


 


ordna om jakt för att förhindra eller undanröja nyetablering av vissa arter. Jag förordar all så sker.


Prop. 1986/87:58


Ålerslällande av markavvauningsföretag

Landels våtmarker är av myckei: slor belydelse för villel. Våtmarkerna ger näringsunderlag för ett stort antal däggdjur och fåglar och är dessutom vikliga som häcknings- och rastplatser för vissa fåglar. Mol den bakgrun­den och med hänsyn till det förhållandet atl den nya vallenlagen ger de formella fömtsättningama föreslår beredningen atl naturvårdsverket skall få i uppdrag alt undersöka möjligheterna att ålerslälla markavvauningsfö­retag som har förlorat sin betydelse. De företag som åsyftas är exempelvis utdikad jordbmksmark som har tagits ur produklion eller sjösänkningsfö­retag som inte har gett det resultat man räknat med. Genom atl med lämpliga åtgärder återställa det torrlagda områdel helt eller delvis till ursprungliga förhållanden kan för viltet värdefulla biotoper skapas.

Enligl den nya valtenlagen har kammarkollegiet möjlighet all föra talan hos vattendomstol om förverkande av bl.a. tillstånd fill markavvaunings­företag. Detla gäller också tillstånd som meddelats enligt den äldre vallen­lagen. Sådant förverkande skall kunna ske bl.a. om underhållet av en anläggning har försummats allvsirligt eller om lillslåndel inte har utnyttjats under en längre tid och inle heller kan antas komma atl utnyttjas. I samband med förverkandet kan staten eller en kommun ges rätt atl ta över underhållet. Siaten, kommunen eller etl vattenförbund kan också utverka tillstånd till att vidta återställningsåtgärder i vatten för atl tillgodose del allmänna miljövårdsintresset. Deltagarna i etl markavvauningsföretag kan också begära omprövning av de bestämmelser som gäller för ulförande av företaget.

Jag anser att del för närvarande inte finns anledning alt ge naturvårds­verket elt sådant uppdrag som beredningen föreslagit. Jag utgår i stället ifrån alt de ansvariga myndigheterna och enskilda intressenter lar till vara den nya vattenlagens möjligheter i den utsträckning del är befogal av naturvårdsskäl och möjligt med hänsyn till lillgängliga resurser.

2.2.2 Åtgärder mot viltskador m.m.

IVIitt förslag: I den nya jaktlagen las in en beslämmelse som innebär att redan en pålaglig risk för villolyckor eller allvariiga skador av vilt skall ge en myndighet rätl att besluta om jakt för att förebygga eller minska skaderisken.


Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har invändningar mol att det inte längre skall krävas konstaterad skada för förordnande om avskjutning.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående anfört atl etl av målen för viltvården bör vara att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda


30


 


intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Eh balans skall följaklligen Prop. 1986/87:58 eftersträvas mellan å ena sidan intresset av atl ha slarka viltstammar och å andra sidan främsl närings- och trafikintressena. Av den redovisning be­redningen har lämnat framgår att vissa arter förekommer i så stora stam­mar alt det krävs särskilda älgärder om målet skall nås. Så t.ex. har älgslammens tillväxt lell till ett stort antal viltolyckor i trafiken årligen och betydande belesskador på gröda och skog. Andra arter som kan sägas förekomma i alllför individrika stammar lokall är bl.a. bävern och minken samt mås- och kråkfågd.

En möjlighel alt komma till rätta med den obalans som råder är atl genomföra en ökad avskjutning. Man bör dock inte övervärdera jakten som medel att lösa problemen med övertaliga viltstammar. Många gånger är andra meloder bättre. Beredningen ger exempel på detla och framhåller alt en varaklig minskning av mås- och kråkfågd förutsätter att man undan­röjer de primära orsakerna tUl antalsökningen genom att exempelvis sop­tippar görs mindre lättillgängliga. Naturvårdsverket påpekar också atl vissa arter har egna mekanismer för atl reglera antalet individer.

Jakten är följakfligen inte del enda medlet för att minska en för stor viltstam. I fråga om vissa viliarter är det emellertid nödvändigt att både bedriva en intensiv normal jakt och ha möjlighel att vid sidan om den vanliga jakten föranstalta om en avskjutning för alt förebygga viltskador.

För en avskjutning i särskilda fall i skadeförebyggande syfle finns flera beslämmelser i den nuvarande jaktlagen. Om utvecklingen av en viltart orsakar avsevärd skada på gröda, skog eller plantering kan länsstyrelsen ålägga jakträttshavaren att vidta skadeförebyggande ålgärder. 1 jaktstad­gan fmns bestämmelser om hur skadorna skall konstateras. Följs inte föreläggandet får länsstyrelsen förordna om att jakt utförs av särskilt utsedda jägare. Länsstyrelsen kan också förordna om jakt genom särskilda jägare om det föreligger påtaglig fara för att sammanstötning mellan motor­fordon och älg skall inträffa. Slutligen kan länsstyrelsen besluta om jakt inom områden där det finns stammar av vildkanin, vildmink eller vildsvin i syfle atl utrota eller minska stammarna. Länsstyrelsen skall bestämma om jakten skall bedrivas av jakträttshavaren efter hans ålagande eller av särskilt utsedda jägare.

Beredningen föreslår att de nuvarande reglerna ersätts med en besläm­melse som ulgår ifrån alt en tvångsvis avskjutning vanligen bör genomfö­ras samordnat inom större områden och att man inte kan räkna med att alla jakträitshavare inom områdel kan medverka vid en sådan avskjutning. Vidare bör myndighetens möjlighet att förordna om avskjutning vidgas. Även när del gäller gröda, skog eller plantering skall redan en påtaglig risk för skada vara lillräcklig grund för ett ingripande.

Flera remissinstanser har anmärkt mot förslaget att det inte längre skall
krävas en konstaterad skada för förordnande om avskjutning. Kammarrät­
ten i Göteborg och länsstyrelsen i Örebro län anser att den föreslagna
bestämmelsen leder lill all myndigheiema slälls inför svåra avgöranden.
Naturvårdsverket kan inle acceptera den föreslagna utvidgningen eftersom
det nästan alltid finns en påtaglig risk för omfattande skador av vill.
Synsättet strider enligt verket dessutom mot den av statsmakterna fast-
  31

lagda principen atl varje näring har all låla viss skada av vilt.


 


Jag delar inte farhågorna att en beslämmelse, utformad i huvudsaklig överensstämmelse med beredningens förslag, kommer att leda lill särskil­da lillämpningssvårigheler. 1 vissa fall kan naturligtvis avvägningen mellan skilda intressen innebära problem för myndigheterna, någol som dock knappasl kan undvikas om möjligheten till tvångsavskjulning skall finnas kvar. Alt det skall vara fråga om en särskilt kvalificerad skaderisk följer av atl del av omständigheterna bör framgå atl risken för skada är överhängan­de och atl den skada som riskeras är allvarlig. Varje beslul om en avskjut­ning måste givetvis föregås av cn prövning där viltvårdsintressel ges slor tyngd. Detla följer av principen all var och en anses skyldig att låla etl visst måll av skada eller annan olägenhet som en följd av atl det finns vUda djur. Bestämmelsen bör också utformas så att regeringen kan beslämma att beslut om jakt efter vissa djurarter skall fattas av den centrala nalur-vårdsmyndigheten. Besväriiga avvägningsproblem kan uppkomma när del är fråga om en villart som bara myckel lokall förekommer i etl anlal som innebär en alldeles särskilt slor risk för skador. Det jag främst syftar på är när rovdjur i etl område vuxil till ett antal som innebär etl specielll hot mot lamdjursskötsdn i samma omriide. För sådana faU kan det finnas anled­ning att föreskriva alt naturvårdsverket skall vara beslutsmyndighet.

Jag föreslår, med hänvisning tiU vad jag nyss har anförl, atl det i den nya jaktlagen tas in en bestämmelse med i huvudsak följande innehåll. Om det på grund av elt viltbestånds storiek finns en påtaglig risk för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den myndighet som regeringen be­stämmer besluta om jakl för all förebygga eller minska skaderisken. I beslutet skall bestämmas hur jakten skall bedrivas, vem som skall bedriva jakten och hur del skall förfaras med de djur som dödas eller fångas.


Prop. 1986/87:58


2.2.3 Hotade eller sårbara arter

Mitt förslag:

-     Naturvårdsverket bör utarbeta ell program för ålgärder som syftar till att bevara hotade eller sårbara viltarter och svara för en samordning av dessa insatser.

-     I den nya jaktlagen tas in en bestämmelse som gör det möjligt atl föreskriva krav på lillslånd och andra villkor för verksamhelen som konservator. För kontroll av verksamhelen ges länsstyrelsen som kontrollmyndighet räll tili tilllräde till en konservators arbelslo­kaler och lagerutrymmen.

-     Bestämmelser införs som ger stöd för föreskrifier som reglerar handeln med vilt.

-     Straffmaximum för grova brott mot jaktlagstiftningen höjs till fängelse i två år. Därigenom förlängs också preskriptionstiden till fem år.


Beredningens förslag: Överensslämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: De invändningar som riktats mot beredningens för-


32


 


slag har främsl gällt bestämmelserna för koniroll av konservatorernas     Prop. 1986/87:58 verksamhet.

Skälen för mitt förslag: För del stora flertalel av landels viliarter är livsbetingelserna goda. De för viltet allmänt sell gynnsamma förhållandena har letl till en positiv utveckling av antalet arter i landel. Under detta sekel har ett fyrtiotal nya däggdjurs- och fågelarter etablerat sig här. Somjag har redovisat i del föregående avsnittet har några arter genom födotillgång och frånvaron av nalurliga fiender gynnats i en sådan utsträckning att stam­marna vuxit sig alltför slora. De rakt moisalta problemen fmns emellertid också. Några arter - del gäller tio däggdjursarter och femlon fågelarter -befinner sig i en så utsatt situation att de betraktas som akut hotade eller sårbara.

Hoten mot arterna i fråga har främst sin grund i antingen miljögifier eller exploatering av för arten nödvändiga biotoper eller en kombination av dessa orsaker. Utsläppen av PCB i Öslersjön har starki påverkat repro­duktionen hos gråsäl och vikare. Möjligen har miljögifier påverkal också utterns fortplantningsförmåga. Utbyggnaden av vattenkraft har också in­neburil försämrade förhållanden för uttern. Naturhistoriska riksmuseet har i sill remissyttrande särskilt pekat på de hol mol uttern som beslår i förväxling med andra djur vid jakl och den omständigheten att uttern fångas i fiskeredskap och fällor avsedda för andra djur. Av fågelarterna har exempelvis havsörn, pilgrimsfalk, berguv och kornsparv drabbats av gifter, främst kvicksilver och DDT. Som exempel på hol i form av biotop-förändringar kan nämnas skogsavverkningens inverkan på häckningsplat-serna för bl.a. havsörn, viiryggig hackspett, berguv och gråspett samt avvaltning av våtmarker, här i landet eller utomlands, som drabbat andfåg­lar i allmänhet saml fjällgåsen, ängshöken, kärrsnäppan och svarttärnan. Av hoten i övrigt kan nämnas bristen på lämpliga boplatser, i vissa fall i kombination med siörningar av olika slag. Det gäller för etl par fladder­musarter och tornugglan. För en av arterna, järven, är den illegala jakten del främsla holel.

Del krävs omfattande och långtgående åtgärder vad belräffar miljöskydd och nalurvård för all uppfylla viltvårdens mål när del gäller de mest utsatta viltarlerna. Det är bl.a. fråga om alt med slöd av lagstiftning och en lill denna knuten lillsyn skydda miljön mot giflspridning och utsläpp av andra föroreningar och atl i vissa fall med stöd av naturvårdslagens regler om områdesskydd reservera vissa marker för viltet. Del är vidare väsentligt alt i internationellt samarbete verka för molsvarande skydd i andra länder. De ålgärder jag nu talar om syflar lill att varaktigt förbällra villkoren för viltet. De är av sådan karaktär alt det är staten som måste ta ansvar för all de genomförs.

I vänlan på en varaktig förbättring av förhållandena kan det vara nöd­
vändigl att vidta särskilda räddningsålgärder. Även i sådana fall kan del
vara fräga om att samhället avsätter skyddsområden med slöd av natur­
vårdslagstiftningen. Fortsalla insatser av frivilligorganisationer behövs
också. Flera sådana organisationer har myckel förijänslfulll engagerat sig
för olika slag av räddningsålgärder. Ell liolal viliarter är f.n. föremål för
insatser från organisationernas sida.
                                                                  33

3    Riksdagen 1981187. 1 saml. Nr 58


 


Jag delar naturvårdsverkets och beredningens uppfattning att åtgärderna Prop. 1986/87:58 för de hotade och sårbara arterna behöver samordnas och att vid en sådan samordning en prioritering bör ske av insatserna. Det är inte möjligt att garantera varje djurart som nu finns i landel gynnsamma förhållanden här för all framtid. I vissa fall skulle en sådan garanii kräva omfattande ingrepp för atl förhindra vad som av andra skäl betraktas som en önskvärd utveck­ling av brukande- och bebyggelseformer. Det måsle godlas som ett led i en ständigl pågående process alt vissa viltarter lämnar vår fauna samlidigt som andra lillkommer och etablerar sig här i landet. Atl resursema här liksom på andra omräden är begränsade innebär att del inle heller är möjligt att genomföra alla de åtgärder som i och för sig vore önskvärda.

Den med hänsyn lill vad jag nu har anfört nödvändiga prioriteringen bör ske i enlighel med den av beredningen föreslagna principen. Del innebär all lillgängliga resurser i försia hand bör användas för åtgärder som kan förutsättas bli framgångsrika och som avser arter som i mera betydande utsträckning är beroende av förhållandena här i landet. En sådan priorile­ring bör läggas lill grund för ett åigärdsprogram för de hotade och sårbara viltarterna.

Det bör ankomma på naturvårdsverket att uiarbeta elt åigärdsprogram och att svara för en samordning av samhällels och de ideella organisatio­nernas insalser. Jag avser all föreslå regeringen alt naturvårdsverket ges ell sådant uppdrag.

Av de viltarter som kräver särskih skydd för att bevaras i landel intar rovdjuren en särslällning. För de fyra slora rovdjuren, dvs. björn, varg, järv och lo, bör bevarandel säkerställas genom restriktivitet i fråga om alt tillåta jakl. Fasla rovdjurstammar orsakar emellerlid skador för tamdjurs-skötseln och då främst renskölseln. För all ge den som driver lamdjurs-skötsel möjlighel att skydda sina intressen finns i jaktlagstiftningen be­stämmelser som innebär alt jakl på rovdjur är tillåten under vissa beslämda förutsättningar. Beträffande varg och järv kan endast sådan skyddsjakt komma ifråga. När del gäller björn och lo lUlåts emellertid också annan jakt. För björn finns en särskild form av licensjakt och för lodjuret gäller allmän jakttid inom vissa områden där det bedrivs renskötsel.

Vården av de stora rovdjuren har hitlills hafl den inriktningen att djuren fredals från jakl för att de skall utveckla livskraftiga stammar. För att göra en sådan viltvårdspolitik förenlig med renskötsel och annan tamdjurssköt­sel ersätls rovdjursrivna tamdjur med allmänna medel enligt förordningen (1976:430) om ersällning vid vissa skador av rovdjur.

Enligl min mening finns del inie anledning all i någol väsenlligl hänseen­de ändra den nuvarande inriktningen av vården av rovdjursstammarna. De medel som bör användas är en fortsatt tillräcklig fredning av djuren i kombinalion med elt ersättningssystem för de skador djuren orsakar.

Vad först gäller frågan om i vilken ulslräckning djuren bör skyddas från
jakt har beredningen uttalat sig; för en mindre restriktiv bedömning än
hittills när del gäller alt avgöra om varg skall få skjutas inom renskötselom­
rådena. Uttalandet grundas på uppfattningen att en fast vargstam är svår
att förena med rensköisel inom samma område. För att vi skall återfå
vargen i Sverige krävs enligt beredningen all en stam etablerar sig i någon
  34


 


trakt utanför renskölsdområdena. I sammanhangei hänvisas till den in-     Prop. 1986/87:58 vandring av varg som sketl lill Värmland.

Beredningens uttalande kritiseras av flera remissinstanser. Det hävdas atl vad beredningen förordar beträffande avskjutningen inte,kan förenas med det såväl nationella som internationella ansvar samhällel har för bevarandet av de arter som hör lill vår fauna. För egen del anserjag alt del finns fog för en försiktigare bedömning än den beredningen gör. För det första bör det, som naturvårdsverket och Stockholms universitet påpekar i sina remissyttranden, inle komma i fråga alt i slörre ulslräckning än hitfills ge avskjulningslillstånd inom renskölsdområdena förrän del visat sig att det finns en forlplanlningsduglig stam utanför dessa områden. En fortsatt restriktiv inställning till avskjutning av varg säväl inom som utom rensköt­selområdena kan emellertid vara befogad även på längre sikt och oavsett hur det går med den nybildade vargstammen i Värmland.

Etl nytl ersättningssystem för dem som drabbas av rovdjursskador inom renskötselområdel övervägs. Samtidigt bör betonas att del inle är möjligt all med ersäitning lösa alla de problem som förekomslen av rovdjur orsa­kar för renskölseln och annan lamdjursskölsd. Det är nödvändigl alt rovdjurslammarnas storlek kontrolleras genom viss jakt och att också enstaka skadevållande djur skjuts borl. Beträffande kontrollen av stam­marnas slorlek kan jag hänvisa till vad jag nyss har anfört om åtgärder mot viliskador. Det kan alltså finnas anledning atl låta nalurvårdsverkel beslu­ta i frågan och då bestämma om vem som skall genomföra jakten. Det är rimligt all samhällel i slörre utsträckning än hittills lar ansvarei för genom­förandet av den decimering av rovdjurstammarna som kan vara nödvän­dig. Med den ordning jag föreslår kan antingen jakträttshavaren åta sig jakten eller naturvårdsverket förordna någon annan att genomföra den. Inom renskötselområdel kan det, som del påpekas i remissyttrandet från länsstyrelsen i Norrbottens län, exempelvis vara lämpligl att i vissa fall låta berörda myndigheters fällpersonal genomföra en beslutad avskjutning eller annan decimering.

Det andra viktiga medlet alt skapa förutsättningar för fasta stammar av rovdjur i landel är, somjag nämnl, att i skälig omfattning ersätta de skador djuren orsakar. Inom naturvårdsverket pågår f. n. etl forskningsprojekt för att närmare undersöka möjligheterna atl tilldela renägarna ell riskbidrag vars storlek blir beroende av rovdjursförekomsten. Ett sådant system har förutsatts kunna leda lill en ökad rovdjurslolerans hos rennäringen och ökade insatser för atl förebygga skador. Del beräknas all forskningspro­jektet kan vara slutfört i sådan tid att naturvårdsverkets förslag på grund­val av forskningsresultatet kan läggas fram under år 1987.

Rennäringskommittén har i en skrivelse år 1981, som av regeringen
överiämnats tili beredningen, och i silt betänkande (SOU 1983:67) Rennä­
ringens ekonomi föreslagit en kraftig uppräkning av de nuvarande ersätt­
ningsbeloppen i avvaktan på elt underlag för etl nytt ersättningssystem.
Det är den del av ersättningen som går lill samebyn för merarbete och
övriga olägenheter som enligt kommittén bör räknas upp. Naturvårdsver­
ket, som är ansvarig cenlral myndighel för frågor om ersällning för rov­
djursskador, anser däremot atl del inte för närvarande finns lillräckligt
               35


 


faktaunderlag för den föreslagna uppräkningen. Vid sådant förhållande     Prop. 1986/87:58 anserjag atl frågan om en översyn av bestämmelserna om ersättning för skador av rovdjur bör anslå till dess naturvårdsverkets förslag föreligger.

För flera av de hotade eller sårbara arterna gäller all deras redan utsatta siluaiion förvärtas genom illegal jakt i olika former. För alt ge viltet ett bättre skydd i del hänseendel föreslår beredningen flera olika åtgärder.

För atl göra det möjligt atl närmare reglera handeln med vill föreslås dels etl bemyndigande i förslagel till ny jaktlag om handeln inom landet, dels elt vidgal tiUämpningsområde för den särskilda lagen (1975:85) med bemyndi­gande att meddela föreskrifter om in- och utförsel av varor.

Vidare föreslås en slraffskärpning när del gäller allvarligare broll mol jaktlagen. Slraffmaximum för brott som innebär grov olovlig eller olaga jakt föreslås höjl från nuvarande etl års fängelse tiU två års fängelse. Därigenom förlängs också preskriptionstiden till fem år.

Det föreslås också en beslämmelse som gör det möjligt att dels kräva särskilt lillslånd för den som viU bedriva verksamhel som konservator, dels fordra att konservatorerna liksom hitlills för en förteckning över mottagna djur av särskilt skyddsvärda arter. Det föreslås också en besläm­melse som syftar tiU alt ge polisen möjlighet alt få tilllräde tiU arbelslokaler och lagerutrymmen för alt konlrollera förteckningarna och vilka djur som finns hos konservatorerna.

Del är i huvudsak endast förslagen som rör konservatorernas verksam­het som har föranlett invändningar från remissinstansernas sida.

Jag delar den uppfattning som har förts fram av två konservalorer vid naturhistoriska riksmuseet att del finns anledning att göra åtskillnad mel­lan en auktorisation av verksamhelen och elt krav på lillslånd för densam­ma. Auktorisationen bör utformas och administreras av branschen och vila på frivillig grund. Tillstånd bör däremot meddelas av myndighet efter en prövning som lämpligen inskränks fill atl gälla att vederbörande inle ort sig skyldig till allvarligare brott mot jaktlagstiftningen eller annan lagsttft­ning av betydelse för verksamheten. Jag föreslår att ett bemyndigande i den nya jaktlagen atl meddela föreskrifter för konservatorsverksamheten ulformas så all det rymmer möjlighelen att föreskriva ett tillslåndskrav. Skulle branschen genomföra en auktorisation får det övervägas om denna bör komplelleras med ett krav på lillstånd av myndighet. Under alla förhållanden förefaller del rimligl all begränsa ell tillslåndskrav lill alt gälla yrkesmässig verksamhet.

Förslaget att en kontroUerande myndighet, polisen, utan vidare skall få
tillträde lill konservatorernas lokaler och lagerutrymmen har av flera re­
missinstanser anseits vara alltför långtgående. Jag vill i anledning av den
kritiken erinra om all det i jaktstadgan tidigare fanns en regel om skyldig­
hel för bl.a. konservatorer att hålla varulager tillgängliga för polisens
kontroll. Regeln togs borl uteslutande av formeUa skäl - bestämmelser av
den karaktären skall numera meddelas i lag. Beslämmelser som ger möjlig­
het till liknande kontroll utan att misstanke om brott föreligger finns också
i annan lagsliflning. Konlrollbestämmelsen skall självfallet inle uppfattas
som elt ulslag av misstro mot företrädarna för en viss yrkeskår. Jag finner
del angelägel atl understryka alt en beslämmelse av det här slagel främst
    36


 


tjänar syftet att avhålla mindre nogräknade personer från att starta verk­samhet här i landet för preparering av djur som åtkommits illegalt. Med hänsyn lill all särskild sakkunskap för kontrollen finns inom länsslyrelser­nas naturvårdsenheter kan det vara lämpligl att i fortsättningen utse läns­styrelsen tili kontrollerande myndighet. Jag förordar en bestämmelse ut­formad i enlighel med beredningens förslag.

1 det här sammanhanget viU jag erinra om alt det vid flera tillfällen under senare år har inträffat uppmärksammade fall av boplundring. Det har varit fråga om brott med internationell anknytning som har sin gmnd i vissa samlares stora intresse för djur och ägg av sällsynta arter. Denna illegala hantering måste bekämpas med all krafl.

Jag bilräder mot bl.a. nu angiven bakgrund beredningens förslag atl straffmaximum för grova brott mot jaktlagstiftningen höjs tiU två års fäng­else.

Jag vill dessulom förorda en utvidgning av lagen (1975:85) med bemyn­digande för regeringen alt meddela föreskrifier om in- eller ulförsel av varor. Förslagel avser atl skapa en handlingsberedskap fill skydd för utrotningshotade eller sällsynta arter av djur och växter. Förslagel sam­manhänger bl.a. med de problem som förorsakas av illegal jakl och försälj­ning lill ullandel av sällsynta djurarter. Regeringen bör i della hänseende enligl min mening ges fullmakt att föreskriva förbud mol alt föra ut djur av utrotningshotade eller sällsynta arter ur landel. I den nya jaktlagen bör det dessutom finnas ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter för handeln med vilt.


Prop. 1986/87:58


 


2.2.4 Vården av äigstammen

Inriktningen av älgvården

Mitt förslag: Älgvården bör inriktas mol all bevara en livskraftig älgstam av hög kvalilet. Älgstammens storiek bör genom en lämplig avskjutning anpassas till beleslillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten.

Beredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Beredningens förslag har inle föranlett några invänd­ningar.

Skälen för mitt förslag: Den inriktning som jag anser att älgvården skall ha skiljer sig inte ifrän vad jag anser bör gälla för vården av annat vilt. Det innebär också att jag inle har funnit anledning alt gå ifrån det mål som jag angav när riksdagen senasl behandlade älgjaktsfrågan (prop. 1975:25, JoU 13, rskr. 211).

Älgstammen represenlerar allmänt sett ett stort naturvärde. Det finns också anledning att erinra om stammens utomordentligt slora jaktliga belydelse. Älgstammen ger underlag för en årlig jakt som omfattar upp-


37


 


skallningsvis två milj. jaktdagar för mellan 250000 och 300000 jägare.     Prop. 1986/87:58 Köttfångsten från älgjakten uppgår för närvarande lill över 15 milj. kg.

Även om del finns all anledning alt betrakta landets älgstam som en värdefull lillgång måsle del samiidigi konstateras alt den också orsakar allvariiga problem. Jag hade redan i 1975 års proposition anledning att framhålla betydelsen av ett jaktsyslem som gör det möjligt att reglera avskjutningen så att älgstammen anpassas fill en lämplig nivå. Områdesvis har också en ökad avskjutning lett fram till en älgslam som kan sägas befinna sig i balans med andra iniressen. Den i bönan av 1980-talet myckel slora älgslammen - den årliga avskjutningen översteg 170000 djur — gav upphov fill betydande skadeverkningar. På många håll har det under vissa perioder uppstått allvarliga skogsskador på grund av en alltför riklig älgfö­rekomst. Betesbrisl har uppståu. Delta problem har varit särskilt markant inom vinlerbelesområdena för vandringsälgar i Norrland. Även på gröda har områdesvis betydande skadegörelse skett, speciellt under år med sen skörd. Problemen med älgolyckor i trafiken har också varil omfattande. Som helhel gäller emeUerfid att de ålgärder som vidtagits för att minska älgstammen har lett lill att olägenheterna i hög grad har begränsats jämfört med förhållandena för några år sedan. Elt mått pä älgstammens minskning är att avskjutningen under jaklåret 1985/86 var omkring 130000 djur.

Det är självfallet av slörsta vikt alt anslrängningarna fortsätter att genom en tillräckligt stor avskjutning anpassa älgslammen fill födotillgången och nedbringa skadorna i trafiken och i jordbruket och skogsbrukel. Ett av skälen till att anpassningen i vissa fall inte har lyckats är alt kunskapen om älgbeståndens storlek och sammansättning ännu är otillräcklig. Genomför­da flyginventeringar av älgbeståndet har visat sig ge elt belydligl mera osäkert resultat än vad man tidigare haft anledning att förmoda. I natur­vårdsverkets riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning av älgjakten be­handlas även de särskilda problem som de stora lokala variationerna i älgtillgången innebär. Ett särskilt problem är också de nyssnämnda vand­ringsälgarna som kan innebära all älgar från ett mycket stort sommarbetes­område samlas på en betydligt mindre vinterbetesareal och där åstadkom­mer svåra skogsskador.

För att nå den avsedda storleken och sammansättningen av älgstammen behövs ett bättre fakiaunderlag lör lillddningsbesluten. Arbetet med detla pågår. Jag vill också understryka betydelsen av atl de erfarenheter som företrädare för trafiksäkerhetsintresset och skogsbruket har utnyttjas i informationen till jägare och i samband med att älgtilldelning sker.


38


 


Älgjakten


Prop. 1986/87:58


Mitt förslag: För älgjakt skall krävas särskilt tillstånd (licens) och jakten skaU bedrivas inom elt registrerat område (licensområde).

Ett licensområde skall vara äv sådan storlek och beskaffenhel atl det är lämpat för älgjakt. Regisirering får vägras om området inle medger en årlig avskjutning av minst ett vuxet djur.

Kravet på licens och licensområde gäller inte jakt efter enbart älgkalv under en kort jakttid.

Redan registrerade älgjaklsområden med generell tilldelning får behållas under en fyraårig övergångstid och skall dessutom under vissa fömtsättningar kunna registreras som särskilda licensområden för yllerligare en tid.


Beredningens förslag: Förslagel överensstämmer med mitl utom beträf­fande övergångsregleringen för regisirerade älgjaklsområden med generell tilldelning. I stället för särskilda övergångsbestämmelser föreslår bered­ningen all även mark som inle uppfyller kraven för licensområde undan­tagsvis skall kunna regislreras för tilldelning av vuxet djur.

Remissinstanserna: Remissinstanserna delar beredningens uppfallning alt älgjakten i huvudsak bör bedrivas som licensjakl inom områden som är tillräckligt stora för att medge en produktionsanpassad avskjutning. Näs­tan alla remissinstanser godlar också förslagel att kalvjakl, utan någon begränsning till ett visst anlal djur, skall få bedrivas under en kort jaktlid på marker som inle uppfyller kraven för licensområde. Remisskritiken, bl.a. från flera länsslyrelser, gäller främst den föreslagna undantagsregeln om rätl i vissa fall att få sådan mark registrerad för jakt efter vuxet djur.

Den särskilde utredarens förslag: I beiänkandei (Ds Jo 1986:1) Tillgång lill älgjakt förordas en övergångstid om beredningens förslag genomförs. Det föreslås att redan regisirerade älgjaktsområden med generell tilldel­ning skall få behållas under en övergångsfid på tre år.

Remissinstanserna: Förslaget om en treårig övergångstid har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av flertalel av remissinstanserna. Lunds stifts-nämnd anser dock atl övergångstiden bör begränsas till etl år och Lantbm­kamas riksförbund (LRF) anser all särskilda övergångsbeslämmelser bör gälla. LRF hänvisar beiräffande dessa beslämmelser lill vad förbundel anfört i sitt tidigare yttrande över jakt- och viltvårdsberedningens förslag. Enligt LRF behövs det särskilda övergångsregler för äldre markägare med små markinnehav som inle lidigare har deltagit i någon jaktlig samverkan. Dessa markägare bör få sina jaktområden regisirerade som licensområden för den återstående innehavstiden. ÄlgliUddningen för dessa särskUda licensområden bör ske i form av en långtidslicens och, beroende på områ­dets storlek, kunna avse exempelvis elt vuxet djur för avskjutning under en femårsperiod. Till den del vuxet djur inte får skjutas bör gälla atl fri kalvjakt får bedrivas. När man genomför ell nylt älgjaklssystem bör man enligl förbundel försöka tillgodose de personliga önskemål om jaktutöv­ningen som kan finnas och därigenom undvika att systemet uppfattas som en förlust av en rättighet all på den egna marken fälla vuxet djur.


39


 


Skälen för mitt förslag: Som bakgrund till mitt förslag vill jag erinra om Prop. 1986/87:58 vilka regler som f n. gäller för älgjakten. År 1967 påbörjades försöksverk­samhel med reglerad älgjakt i Kronobergs och Västmanlands län. För­söksverksamheten utökades år 1971 till atl omfalta delar av Nortbottens län. Huvudprincipen för den reglerade jakten är atl länsstyrelsen efler ansökan av jaktmarksinnehavaren beslutar om en älglilldelning för mark­området i fråga. Tilldelningen kan avse vuxna djur och kalv, enbart vuxet djur eller enbart kalv. För mindre jaktområden kan tilldelningen avse en avskjutning av en älg under en treårsperiod och för sådana områden kan också en förkortad jakttid bestämmas.

I landel i övrigt - med undantag för renskötselområdena - tillämpas sedan år 1976 en annan försöksform för licensierad jakl, samordnad älg-Jakt. Den samordnade älgjakten innebär alt alla jaktområden där älgjakt skall bedrivas registreras av länsstyrelsen. Jaktområden som är tillräckligt stora för all tillåta en årlig avskjutning av minst elt vuxet djur registeras som licensområden. För sådana områden beslular länsstyrelsen om älgtill­delning på samma sätt som inom sysiemel för reglerad jakl. Alla övriga registrerade älgjaklsområden ges däremot en genereU årlig tUldelning om­fallande ell vuxet djur och årskalv. För områdena med generell tilldelning är jakttiden endast elt fåtal dagar. Inom länen med samordnad älgjakt omfattar de regisirerade licensområdena drygl 95 procent av älgmarks-arealen. Områdena registerade för generell tilldelning upptar följaktligen en myckel liten del av den mark som utnylljas för älgjakt inom samord­ningslänen. Antalet sådana områden är emellertid mycket slort, ca 20000.

På renbelesQällen i Jämflands län, ovanför odfingsgränsen och i Mala sameby i Västerbottens län saml ovanför lappmarksgränsen i Norrbottens län får älgjakten bedrivas som allmän Jakt, dvs. en vad beträffar antalet djur obegränsad avskjutning får ske under några få dagar. Även inom dessa områden bedrivs emellertid huvudparten av älgjakten som licensjakt.

Genom de olika försöksformerna för älgjakt har det sketl en stegvis övergång i landets olika delar från en allmän jakt liU licensjakl. Den ulvecklingen har inneburil all samhällel numera genom föreskrifier och beslut reglerar älgjakten på ett långl mera ingående sätt än vad som var fallel när jakten bedrevs under allmän jakttid. Som påpekas i betänkandet om tillgång lill älgjakt har övergängen fill licensjakt självfallet i olika hänseenden inverkat på jaktmöjligheterna för ett myckel slort antal jägare. Jag vill emellerlid erinra om - vUket också för övrigt anförs i betänkandet - atl den nuvarande jaktlagstiftningen bygger på atl den jakträtt som jordägaren har bara får utövas i den ulslräckning det är försvarligt från viltvårdssynpunkt. Detla kommer till ultryck bl.a. genom principen alt alla vilda djur är fridlysta om inle fridlysningen har upphävts genom bestämmelser om att jakl får ske. Jordägarens befogenhel alt jaga kan således genom offenfligrättsliga regler begränsas med hänsyn lill bl.a. viltlillgången eller jaktmarkens storlek och arrondering. Sådana regler innebär inte att man lar ifrån jordägaren hans jakträtt.

En förutsätlning för atl nå de mål jag har angivit för vården av landets
älgslam är atl jakten anpassas lill älgproduktionen på den mark som står till
förfogande för jakl. Om detla råder enighel. En sådan produklionsanpas-
     40


 


sad avskjutning förutsätter i sin tur all älgjakten huvudsakligen bedrivs     Prop. 1986/87:58 som licensjakt inom för sådan jakl lämpliga områden. För all bilda dessa områden krävs vanligen en samverkan över ägogränserna. Del är vidare angeläget, inle minsl från administrativ synpunkt, att områdesbildningen är stabil.

Enligl min mening fyller den år 1975 beslutade försöksformen samord­nad älgjakt i stor utsträckning de krav jag nyss har nämnl. Genom alt licensomrädena omfattar näslan all älgmark - ca 95% - kan jakten i alll väsentligl genomföras som en produktionsanpassad avskjutning. Licens­områdena har i myckel stor utsträckning bildats av innehavare av små marker i samverkan. 1 etl hänseende har emellerlid de förväntningar jag hade på systemet inte uppfyllts. Del har visat sig att systemets uppbyggnad trots allt inte i tiUräcklig grad främjar en samverkan. Det är fortfarande alltför många älgjaktsområden som inle omfallas av samordningen. Ännu allvariigare är att en uppsplittring av lidigare etablerad jaktlig samverkan kan konstateras. Förulom andra olägenheler har dessa brister i systemet letl till höga kosinader för administrationen. Jag anser mot bakgrund härav atl del är nödvändigl atl ändra de nuvarande bestämmelserna som medger regisirering av älgjaktsområden för generell tilldelning. Görs inte en sådan ändring nu riskeras en ytterligare uppsplittring av licensområden.

En möjlighet är att ersälla den samordnade älgjakten med reglerad älgjakt, någol som förordas av flera remissinstanser. Systemet med regle­rad älgjakt förutsätier emellerlid administrativa insatser i en omfattning som inle kan anses nödvändig från älgvårdssynpunkt. Sirävan måste vara atl finna elt system som är enkelt alt adminislrera. För detla talar inte minsl kostnadsskäl. Enligl min mening bör man i stället ta fasta på försla­get atl ersälta den generella tilldelningen av vuxet djur och kalv på registre­rade älgjaktsområden med allmän kalvjakt på oregislrerad älgmark.

Jag finner det angeläget att understryka att det föreslagna sysiemel som
sådanl inte innebär att någon utestängs från fortsalt älgjakt. Det är emeller­
fid uppenbarligen så att en fri kalvjakt inte av alla tillmäts samma värde
som jakten efter etl vuxet djur. Del kan därför förutsättas alt många
innehavare av mindre marker finner det angeläget alt i fortsättningen söka
samverkan med andra jakträitshavare. Del bör påpekas atl den samverkan
del är fråga om är etl samgående med andra markinnehavare för en
gemensam licenslillddning. En sådan samverkan behöver inte med nöd­
vändighet innebära all alla jakträitshavare inom licensområdet bedriver en
gemensam jakt. De som så önskar kan exempelvis i släUel välja att organi­
sera jakten så alt den delas upp mellan flera jaktlag. I allmänhet bör det
inle möta några problem för en jakträitshavare atl få sin mark ansluten tiU
elt angränsande licensområde eller all tillsammans med andra innehavare
av "generella marker" bilda etl nylt sådanl område. I vissa fall kommer
emellertid en samverkan atl stöta på hinder som inle omedelbart kan
undanröjas. Ett exempel på della är när del finns flera jägare inom elt
område med generell tilldelning vilka inte alla utan vidare kan beredas
plats i en ny jaklgemenskap. Etl annat exempel är den grupp jägare som
Lantbrukarnas riksförbund syftar på i silt remissvar, nämligen äldre jakt­
räitshavare som inle lidigare deltagit i någon jaktsamverkan.
                     41


 


Den särskilde utredaren har i sitl betänkande om lillgång till älgjakt gjort Prop. 1986/87:58 en uppskattning av hur många jägare som har anledning att söka sig nya jaktmöjligheter lill följd av en ytterligare samordning av älgjakten. På grundval av bl.a. en sfickprovsundersökning har utredaren kommii lill följande resultat. Av landels 250000 älgjägare är del något över 17000 som jagar enbari inom älgjaklsområden med generell filldelning. Av dessa antas 5300 jägare kunna beredas möjlighet till licensjakl i samma trakt. Den återstående gruppen, ca 11700 personer, ulgörs lill övervägande del av jägare som ställs inför valet all i fortsättningen jaga enbart älgkalv eller söka sig en ny jaktmöjlighel. Enligt utredaren skulle risk kunna föreligga att ca 3500 marklösa jägare får svårigheler atl behålla sin nuvarande jaktmöjUghet. Del gäller jägare som tillhör jakfiag där inle alla i laget kan beredas möjlighel lill licensjakl då deras område med generell tilldelning sammanförs med ell licensområde.

Utredarens undersökning och den uppskattning som gjorts på grundval av undersökningen har vid remissbehandlingen kommenterats av natur­vårdsverket och Jägarnas riksförbund. Enligt naturvårdsverket kan det lämnas därhän om del angivna antalet jägare som kan mista sin jaktmöj­lighel är någol för lågl eUer någol för högl. Storleksordningen torde ändå vara riktig. Jägarnas riksförbund däremoi redovisar resultat av en egen undersökning som på elt anmärkningsvärt sätt skiljer sig från utredarens resullal. Enligl förbundets undersökning kan etl tiofall störte antal jägare beräknas förlora sin nuvarande jaktmöjlighel om det föreslagna älgjaktssy­stemet införs. Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande påpekat att den undersökningsmetod som Jägarnas riksförbund använl sig av leder lill att det i svarsmaterialet finns en överrepresentation av stora "generellområ­den" med många jägare. Med beaklande framförallt av den höga svarspro­centen i uiredarens undersökning vUl verket hålla för troligt all den under­sökningen har kommit sanningen närmasl.

En undersökning av vilkel antal jägare som kan beröras av en ny ordning för älgjakten måsle delvis byggas på bedömningar och antaganden. En sådan undersökning kommer därför oavsett undersökningsmetod att präg­las av stor osäkerhel. Utredarens undersökningsresultat gör ju inte heller anspråk på att vara någon exakt beskrivning av förhållandena och antalet berörda jägare. Vad som framkommil ger emellertid enligt min mening ett fillräckligt underiag för bedömningen atl en yllerligare samordning av älgjakten kan genomföras.

Med hänsyn lill della och lill de skäl jag har anfört för ändrade regler för älgjakten bör denna jakl i forlsätiningen bedrivas i huvudsak som licens­jakt inom regisirerade licensområden och i övrigt som fri kalvjakl under en kort jakttid. För övergången till etl sådanl syslem bör emellertid särskilda bestämmelser gälla. Vissa andra ålgärder bör också vidtas för att underlät­ta en omställning som i mesta möjliga mån tillgodoser önskvärdheten av att ingen som nu utövar älgjakt skall behöva ställas utanför.

För all ge fillräcklig fid för samverkansbildning och den anpassning i
övrigl som kan krävas, föreslår jag att de älgjaktsområden med generell
tilldelning som fanns regisirerade för 1986 års jakt får finnas kvar tills
vidare, dock längst l.o.m. 1990 års jakt. De nuvarande tilldelningsreglerna
   42

bör gälla så länge områdena finns kvar.


 


A v den särskilde utredarens undersökning och av vad jag har anfört i det Prop. 1986/87:58 föregående framgår att det kan komma alt efterfrågas nya jaklmöjligheter lill följd av en ytterligare samordning. Med den positiva inslällning som finns till licensjakten hyser jag en god förhoppning om all samordningsfrå­gorna skall lösas på elt tillfredsställande säll. Den föreslagna övergångsti­den bör likaså öka möjlighelema att bemästra eventueUa olägenheler för berörda jägare. Som jag nyss har nämnl bör vissa särskilda åtgärder dessulom vidtas för att underlätta en omställning. Jag ålerkommer därför i det följande med vissa förslag som syftar till alt öka utbudet av jaklfillfäl-len. Dessa frågor behandlar jag i avsnill 2.3.2.

Del kan hävdas alt det väsentliga är att det inte tillkommer några ytteriigare älgjaklsområden för genereU liUdelning. Som framgår av min redovisning moisvarar de nuvarande områdena sammanlagi bara omkring fem procenl av älgmarken inom de län där del bedrivs samordnad älgjakt. Dessulom har avskjutningen inom de generella områdena regionvis ge­nomsnittligt räknat ganska väl kommit att överensstämma med avskjut­ningen inom regioner med licensområden. Ser man emellertid lill ulfaUet för de enskilda älgjaklsområdena är del tydligt atl utdelningen i anmärk­ningsvärd grad skiljer sig jaklrättshavarna emellan. På uppskattningsvis en iredjedel av alla "genereUa områden" har det inte skjutits någon älg under försöksperioden medan avskjutningen inom vissa sådana områden mång-falt överstigit den som skulle ha tillåfis vid en produkfionsanpassad av­skjutning. Att för framtiden behålla den nuvarande tilldelningen till de "generella områdena" skulle innebära etl avsleg från älgjaklssystemel i övrigl som inle kan anses godtagbart från förddningssynpunkt. Fören viss grupp jägare bör det dock trots aUt, genom en särskild övergångsbestäm­melse, öppnas en möjlighel all också i fortsättningen jaga vuxet djur inom etl område som nu är registrerat för generell tilldelning. Den grupp jag avser är äldre jägare som inte lidigare har deltagit i någon samverkan med andra jägare.

Jag delar alltså uppfattningen hos Lantbmkamas riksförbund atl vissa äldre jägare med små markinnehav bör kunna ges en tilldelning som också omfattar rätl att skjuta vuxet djur. Som jag berört i det föregående har beredningen föreslagit en undantagsregel som under vissa förutsättningar skulle medge regisirering av mark som inte uppfyller kraven för Ucensom-råde (se betänkandet s. 266-268). Förslagel har utsatts för kriiik under remissbehandlingen. Remissinstanserna har framför allt hänvisat fill tillämpningsproblem och den administrativa belaslning som en sådan regel innebär. Enligl min uppfattning skulle den föreslagna undanlagsregeln komma att försvåra administrationen av älgjakten i en utsträckning som inte medför motsvarande fördelar från vare sig älgvårdssynpunkt eller allmän rättvisesynpunkt. Som en övergångsbestämmelse tillämplig endast på jägare inom en viss beslämd grupp bör den dock kunna godtas.

Jag föreslår följaklligen, som övergångsbestämmelser, dels alt redan
regisirerade "generellområden" skall få behållas under en fyraårsperiod,
räknat från och med 1987 års jakt, dels alt äldre jakträitshavare för liden
efler denna övergångslid skall kunna få sitt "generellområde" registrerat
som licensområde med tilldelning av ett vuxet djur för avskjutning under
    43

en period av två eller flera år.


 


Som ytterligare villkor för den nämnda registreringen bör gälla att veder- Prop. 1986/87:58 börande har jagat på området under den lid som försöket med samordnad älgjakt har pågåll och under den fiden inle har jagat älg på något annat håU. Med äldre jakträitshavare avser jag i detta sammanhang personer som i år är 55 år eller äldre. Vad beträffar tilldelningen för dessa särskilda licensom­råden bör det överlåtas åt länsstyrelsen alt med hänsyn lill områdets storlek och övriga omständigheter dels bestämma om elt vuxet djur skall få skjulas under en tvåärstid eller en längre period, dels i vilken utsträckning kalvar skall få skjutas. Jakttiden, som bör bestämmas av länsstyrelsen, bör i regel kunna vara densamma som för övriga licensområden.

Jag lämnar därmed övergångsregleringen för atl någol ytterligare be­handla frågan om vilka regler som bör gälla för älgjakten inom de egenlliga licensområdena.

Vad beträffar kraven för registrering av elt område som licensområde och tilldelningen av djur för de minsta licensområdena ärjag inle lill alla delar ense med beredningen (jfr betänkandet s. 265).

Så långt kan jag dela beredningens uppfattning alt etl eftersträvansvärt mål bör vara att ett licensområde medger avskjutning av minst ett djur per år vid en balanserad älglillgång. En eventuell skärpning av nuvarande krav för alt nå delia mål bör emeUertid enligl min mening ske med myckel slor försiktighet. Enligt min mening bör områden som inte helt fyller kravel på viss slorlek ändå i allmänhel kunna regislreras som licensområde om innehavaren inte lyckas få områdel anslutet till angränsande mark. Om en i det här hänseendet generös lillämpning begränsas lill att gälla områden som är välarronderade och som storleksmässigt ligger nära övriga licens­områden bör den administrativa belaslningen på systemet bli myckel mått­lig. Det som bör eftersträvas är en fillämpning som uppfattas som rimlig och rättvis inte minst med hänsyn till den områdes vis slora älgstammen.

Vad gäller tilldelningen av djur lill de minsta licensområdena anser jag all den som fått sin mark registrerad skall kunna påräkna en årlig tilldel­ning av minsl ett vuxet djur. Länsstyrelsen bör ha möjlighet att precisera tilldelningen till atl avse en älgtjur eller en älgko. Skulle ändrade förhållan­den, som kan antas bli bestående för framtiden, leda till att en sådan tilldelning inte är försvarlig, bör länsstyrelsen avregislrera området.

Jag delar beredningens uppfallning att del är bra om del bildas stora och
stabila licensområden. Jag är också angelägen om jägarorganisationernas
medverkan i ett system som är dynamiskt i den meningen att en förbättrad
samordning hela tiden eftersträvas för bildande av licensområden som är
tillräckligt stora för en produktionsanpassad jakt. Som beredningen har
påpekat bör accepterandet av de minsta licensområdena närmasl beiraktas
som etl sleg på vägen mol den samordning som eflerslrävas. Jag anser
däremot inte att del finns någon anledning all när del gäUer jaktlider och
licenser för längre perioder än elt år göra någon åtskillnad mellan större
och mindre licensområden. Även licensområden av mera måttlig storlek
bör följaklligen kunna ges flerårslicens. Genom att områdel ges tillstånd alt
under ett visst antal år skjuta elt givet antal djur får jaklrättshavarna själva
avgöra hur stor del av den totala tilldelningen de vill fälla under respektive
år. Avgörande för om flerårstillslånd skall ges bör vara om området kan
       44

förutsättas vara stabilt under lillddningsperioden.


 


Jakttiden för älgjakten bör beslämmas av länsstyrelsen efter samråd med     Prop. 1986/87:58 förelrädare för jägarna och andra berörda iniressen. Liksom hittills bör regeringen eller naturvårdsverket bestämma tidpunkten för älgjaktens bör­jan och ge allmänna råd för länsstyrelsernas beslut i fråga om jakttidens längd och dess föriäggning.

Jag anser i likhet med beredningen alt det föreslagna älgjaktssystemet bör gälla också för jakten inom renskötselområdena. Det är självfallet angeläget från älgvårdssynpunkt att älgjakten också inom dessa områden bedrivs som en produktionsanpassad jakt. Det ligger också elt stort värde i att få en för hela landet enhetlig ordning för älgjakten. Av myckel stor betydelse är också att det för älgjakten kommer att gälla sådana regler all den kan genomföras på elt från säkerhetssynpunkt fullgott sätt.

Naturvårdsverket har utarbetat ett förslag till ålgärder för att göra del möjligt all tillämpa den föreslagna nyordningen för älgjakten även inom områdena där del bedrivs renskölsei. Även rennäringskommitlén har i sitt belänkande (SOU 1983:67) Rennäringens ekonomi tagit upp vissa frågor om samernas älgjakt. Förslagen har remissbehandlats.

De nuvarande jaktliga förhållandena inom renskölselområdena kan kort­fattat beskrivas på följande sätl. Medlem i sameby fär jaga på ulmark inom de delar av byns betesområde som hör lill renbetesfjällen eller lappmar­kerna, när renskötsel är tillåten där. Denna jakträtt, som givetvis är under­kastad de begränsningar som följer av jaktlagstiftningen, gäller på både statlig och privat mark. Av intresse för älgjakten är i försia hand dels markerna på renbetesQällen i Jämtlands län och ovanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbotiens län, dels de marker nedanför odlingsgrän­sen i de båda sistnämnda länen där rensköisel får bedrivas året runt. Den jakträtt som lillkommer medlemmarna i en sameby ingår i den bruksrätt som renskötsdrällen utgör. Emellertid har samerna inte ensamrätt till jakten. Markägaren har den jakträtt som följer med äganderätten till mar­ken och samerna kan till stöd för sin jakträtt hänvisa till alt den ingår i renskötselrätten.

Såvitt gäller markerna på renbetesfjällen och markerna ovanför odlings­gränsen kan enligl rennäringslagen lantbruksnämnden besluta om upplå­telse av markägarens jakträtt på kronomarken. En förutsättning för en sådan upplåtelse är att den kan ske utan avsevärd olägenhet för rensköl­seln. Vidare krävs att upplåtelsen är förenlig med god jaktvård och kan ske ulan besvärande intrång i samernas rätt till jakt. Del sistnämnda innebär bl.a. atl upplåtelsen inte får avse en ensamrätt till jakt inom elt visst område som utesluter samernas rätt alt jaga inom samma område. Den avgifi som bestäms vid upplåtelsen tillfaller till hälften samefonden och till hälflen samebyn. Nedanför odlingsgränsen förvallas kronomarken av do­mänverket. För domänverkets upplåtelser gäller inle de nyssnämnda re­striktionerna av hänsyn lill rennäringen.

Inom betesområdena ovanför odlingsgränsen finns också privatägd
mark. I Västerbottens län är ungefär en tredjedel av marken ovanför
odlingsgränsen i enskild ägo. Molsvarande andel i Norrbotiens län är
ungefär en tiondel. Också inom de enskilt ägda markerna på ömse sidor om
odlingsgränsen finns en "dubbel jakträtt".
                                                           45


 


Del förhållandet atl varken samerna, de nyttjanderättshavare tiU vilka Prop. 1986/87:58 lantbmksnämnden resp. domänverket har upplåfit jakl eller de privata markägarna har en oinskränkt jakträtt inom sina respeklive jaktområden innebär särskilda problem vid en övergång till enbart licensjakt. Natur­vårdsverkets förslag bygger i huvudsak på alt del görs en geografisk uppdelning så att de skilda kategorierna jägare tilldelas egna licensområ­den med en för varje område bestämd tilldelning. I stället för en sådan geografisk uppdelning skall det kunna tillämpas skUda jakttider för de olika jägarkategorierna, om en sådan fördelning visar sig lämpligare. I förslagel ingår alt siaten skulle lösa in samernas rätt all jaga på privat mark. Den delen av förslaget har mötts av kritik.

Rennäringskommitlén har i sitl betänkande anfört all de beslul som kan krävas lill följd av en ny ordning för älgjakten inom renskölselområdena bör fattas på central nivå i de fall besluten inbegriper en tolkning av innebörden i samernas jakträtt.

Jag kan i huvudsak anslula mig fill naturvårdsverkets förslag i fråga om den fördelning av jakten som bör ske mellan samer och övriga jakträitsha­vare. Förslagel atl lösa in samernas rätl att jaga på privat mark kan jag dock inte bilräda. Enligt min mening bör licensjakten efler älg inom ren­skölselområdena anpassas lill de rättigheter som lillkommer samerna en­ligt rennäringslagen. Jag vill erinra om att för den som, enligt huvudregeln om jordägarens jakträtt eller på grund av en upplåtelse, harjakträtt inom renskötselområdel är den rätlen mera begränsad än den jakträtt som till­kommerjordägare och nyttjanderättshavare i allmänhel.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag etl syslem som innebär att licensområdena får överlappa varandra på samma sätt som jakträtten gör.

För de samebyar som har betesrätt ovanför odlingsgränsen, ö/Ziawé'-byarna, innebär detla all som licensområde för varje sameby inregistreras byns hela betesområde ovanför odlingsgränsen. Inom delta störte licens­område regislreras särskilda licensområden omfattande den privalägda marken. För regisirering av betesområdet bör samebyn slå som sökande. Registreringen av privatmarken som licensområden sker på ansökan av markägarna.

Del ankommer på länsstyrelsen att besluta om regisirering av licensom­rådena och om tilldelning av älg lill respektive område. Det kan inte undvikas att dubbelregistreringen gör det svårare att bestämma tilldelning­en. Länsstyrelsen är hänvisad lill en skälighetsbedömning. Del som måste ske är en fördelning av den lolala älgtilldelningen för hela betesområdet ovanför odlingsgränsen mellan ä ena sidan samebyn inklusive de nyttjan­derättshavare som får tillstånd alt jaga på kronomarken och å andra sidan jaklrättshavarna på de privata markerna. Denna fördelning leder lill alt jaklrättshavarna på de enskilda markerna inle kan göra anspråk på alt själva få hela den tilldelning som annars skulle svara mot deras markinne­hav. Med andra ord skall samebyns tilldelning bestämmas dels med hänsyn lil! älgproduklionen på kronomarken, dels med hänsyn fill atl samerna också har rält atl jaga på den privalägda marken.

När länsstyrelsen har meddelat sill lilldelningsbeslul får lantbruksnämn-     46


 


den besluta om upplåtelse av älgjakt på kronomarken. Nämnden får då Prop. 1986/87:58 bestämma dels vilka områden som skall upplålas, dels hur slort anlal och vilka slags djur som skall få skjutas inom dessa områden. Lantbruksnämn­den måsle på samma säll som länsstyrelsen ta hänsyn till samernas jakträtt på de upplåtna områdena. Nyttjanderättshavarna får alltså skjuta ett mind­re antal djur än vad som svarar mol de upplåtna områdenas storlek och kvalitet.

För att få en från säkerhetssynpunkt godtagbar jakt bör det undvikas atl samerna jagar över hela sitt licensomräde samtidigt med jaktlagen på upplåten kronomark och på privaimark. En lösning på problemet är atl i samförslånd med samer och andra jakträitshavare göra en geografisk upp­delning. Det naturliga är i sådanl fall att samerna jagar på den del av kronomarken som inte har upplåtits till andra jägare. Den andra möjlighe­len är att beslämma skilda jakttider för de olika jaktlagen. Del kan förutsät­tas atl del i försia hand blir fråga om atl bestämma skilda jakttider för samerna och för nyttjanderäitshavama på kronomarken. Om samerna inle räknar med att kunna fälla hela sin tilldelning på kronomarken utanför de upplåtna områdena bör antingen samebyn eller lantbruksnämnden begära att länsstyrelsen beslular om en uppdelning av jakttiderna. Det kan nalur­liglvis också bli nödvändigt att bestämma en jakltidsfördelning som omfat­tar även jaktlagen på den privata marken.

För de samebyar som får bedriva renskötsel hela året nedanför odlings­gränsen, skogssamebyarna, innebär den föreslagna principiella lösningen att länsstyrelsen registrerar hela betesområdet som samebyns licensom­råde. Inom detla registreras dessutom licensområden för domänverket och för de privata markägarna.

Inte heller för skogssamebyarnas del finns det någon beräkningsgrund som kan tillämpas vid besiämmande av samebyns älgtilldelning. Del måste bli fråga om atl ge byn en skälig tilldelning. De faktorer som bör vägas in vid denna skälighetsbedömning är bl.a. jaktens lotala omfattning inom betesområdet och antalet medlemmar i samebyn. Skogssamebyns tilldel­ning får därefter räknas av vid bestämmande av tilldelningen lill domänver­ket och de privala markägarna.

Även inom skogssamebyarna blir det nödvändigt atl dela upp jakten
mellan de olika jaktlagen. Del bör prövas om en överenskommelse mellan
parterna kan träffas som innebär alt ell visst jaktområde skall vara förbe­
hållet samerna. En andra lösning är all tillämpa skilda jakttider. Exempel­
vis kan samebyn tilldelas två jaktperioder som får utgöra avbrott i jaklar-
rendatorernas och de privata markägarnas jakt. Länsstyrelsens beslul i
jakttidsfrågan bör meddelas i samband med lillddningsbesluten. Givetvis
bör länsstyrelsen ta skälig hänsyn till samernas önskemål när jakttiderna
fördelas. Rennäringskommittén framhåller det angelägna i att liden för
samernas älgjakt föriäggs så att det blir möjligl att på ett lämpligl sätt
förena jakten med renskölseln. Del får förutsättas alt det dessulom bUr
nödvändigt atl i samråd med samerna bestämma all deras tilldelning skall
skjutas i:iOm ett visst eller vissa områden inom byn. Det är möjligt atl en
sådan överenskommelse kan grundas på att samernas jakt under ett antal
år bedrivs växelvis inom olika områden.
                                                47


 


Inom ramen för den principlösning jag föreslår bör del vara möjligl att förhandlingsvägen klara ul olika prakliska problem. Jag vill undersiryka alt jag med mitt förslag inte syftat längre än att lägga fast vissa principer som kan ligga lill grund för överenskommelser meUan berörda parler. Del bör ankomma på länsstyrelsen alt svara för atl nödvändiga överiäggningar kommer till slånd. Som jag nyss nämnl utgör förslaget inle något hinder mol exempelvis en överenskommelse om atl samerna skall ta ul sin älgtill­delning inom elt eller flera avg;ränsade jaktområden inom samebyn. En sådan lösning kan kombineras med skilda jakttider så alt också andra jaktlag kan jaga på området eller områdena. Sådana överenskommelser bör underlättas av atl överläggningarna kan ske med utgångspunki i elt system som förutsälter alt alla berörda parler lämnar silt bidrag till atl jakten organiseras på elt lämpligt säll. Jag vill återigen erinra om att det inte är fråga om annal än all ge elt reellt innehåll åt de rättigheter samerna redan är tillförsäkrade enligl rennäringslagen. Övergången till enbart li­censjakt inom renskötselområdena kan komma atl kräva viss fid under vilken det kan vara befogal alt tillåta allmän jakl. Jag föreslår därför atl det i övergångsbestämmelserna till den nya jaktlagen tas in etl bemyndigande som gör det möjligl atl meddela sådana undantagsföreskrifter.

Jag har förutsatt att Qällsamebyarna liksom hittills kommer att bedriva all älgjakt ovanför odlingsgränsen. Del finns emellerlid inle någol principi­elll hinder mol alt även nedanför odlingsgränsen lillämpa den förordade ordningen med "dubbelregistrering" av licensområden. Skulle en sådan jakt bli aktuell bör den tas upj) lill diskussion och övervägande i varje enskilt fall.


Prop. 1986/87:58


2.2.5 Vården av kronhjortstamrnen

 

Mitt förslag:

-        Jakten efter kronhjort
jakt.

-         Kronhjortsreservatet i

skall i Skåne

hela landet bedrivas avvecklas.

som

licens-


Beredningens förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland naturvårdsverket, ifrågasätter om skälen för atl avveckla kronhjortsreservatel är lillräckligt slarka. 1 några remissyttranden har det också anförts synpunkter på vad som bör gälla i fråga om jakten efler kronhjort.

Skälen för mitt förslag: Kronhjorten invandrade till Sverige vid den senaste isfidens slut och nådde så småningom en utbredning långt upp i landel. Från en nordgräns genom Dalsland, Västergötland och Östergöt­land trängdes den emellertid fillbaka genom alt den utsatles för jakt och rovdjur och dessutom missgynnades av atl skogen betades av tamdjur. Vid börian av 1800-talei återstod endasl mindre bestånd i Skåne. Denna skånska stam, som under åren växlat i slorlek men som mest uppgått lill ca


48


 


400 djur i sommarslam, anses representera den svenska s.k. nominalra-     Prop. 1986/87:58 sen.

Kronhjorten har på nylt spritt sig i landet främsl efter ulplanleringar på skilda håll. I syfte att bevara den svenska nominatrasen överfördes i böoan av 1950-lalel hjortar från Skåne till ell hägn på Halle-Hunneberg. Dessa djur är numera frisläppta. Inom utbredningsområdet för kronhjort, som omfattar södra och mellersla Sverige med Uppland, Västmanland och Närke som nordligaste del, finns i övrigl frilevande grupper av kronhjortar av blandat eller okänt ursprung. På olika håll i landet hålls kronhjortar i hägn. I några fall är det fråga om hjortar av den svenska rasen.

Efler beslut av riksdagen år 1970 (prop. 1970:165 bil. 8, JoU 53, rskr. 413) inrättades som elt försöksprogram etl reservat i Skåne i syfte att trols omfattande skador på gröda och skog göra det möjligt all bevara den skånska kronhjortslammen. Reservatet, som är elt s.k. frireserval, omfat­tar 44000 ha och är avsett all rymma ca 100 djur i vinterstam. Jakten inom reservatet sker i form av licensjakt medan aUmän jakttid gäller inom en zon ulanför reservatet. Zonen omfattar hela Skåne ulom reservatet samt delar av Kronobergs, Blekinge och HaUands län. Den allmännajaklen syftar till all begränsa skadegörelsen ulanför reservatet och hindra invandring av kronhjortar från andra delar av landet. För rätl till ersättning för skador av kronhjort inom reservatet gäller numera samma beslämmelser som för landet i övrigt med undantag för särskilda regler om ersättning för skada på skog. För kronhjortsreservatet finns en särskild nämnd med representan­ter för olika myndigheter och organisationer. Kronhjorlsnämndens verk­samhet adminislreras till större delen av skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län. För den praktiska verksamhelen finns en heltidsanställd tjänsteman.

Jag delar beredningens uppfallning alt del saknas tillräckliga skäl att behålla kronhjortsreservatel för all därigenom skydda del skånska hjort-beståndet från inblandning av hjortar av annan härkomst. Inle heller är det motiverat alt ha kvar kronhjortsreservatel för alt genom särskilda regler om ersättning för skador inom reservatet skapa bättre förutsättningar alt bevara kronhjorten i den skånska miljön.

Enligt min mening bör skadorna på skog av kronhjort, både inom det nuvarande reservatområdet och på andra håll, behandlas på principieUl samma sätt som skadorna av älg.

Vad jag nu har anfört leder fram till att kronhjortsreservatel i Skåne bör avvecklas.

Även om kronhjortsreservatel avvecklas finns det enligl min uppfattning
anledning all ta lill vara de erfarenheler som vunnils i kronhjortsnämnden.
Jag kommer i det följande alt föreslå alt det till vaqe länsstyrelse knyts en
länsvUlnämnd som ett rådgivande organ. Enligl min mening bör till läns-
viltnämnden i Malmöhus län knylas personer med erfarenhet från kron­
hjortsnämnden. Även andra länsstyrelser än den i Malmöhus län bör
kunna ha slor nytta av de vunna erfarenheterna i frågor som rör bl.a.
licenslilldelning och förebyggande av skador av kronhjort. Jag viU också
peka på att sakkunskap behövs för all avsluta regleringen av skador på
skog inom det nuvarande reservatet. För ansökan om ersättning för sådana
skador bör bestämmas en lämplig fidsfrist. Del ankommer på regeringen
      49

att meddela de föreskrifter som behövs för en slutlig skadereglering.

4   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58


 


Jag övergår härefter till alt behandla frågan om vilka huvudsakliga regler som bör gälla för jakten efler kronhjort i landel. Beredningen har föreslagit att jakten skall bedrivas som licensjakt efier mönsier av vad som föreslås gälla för älgjakten. Enligl förslagel bör kravet på minsta licensområde sällas relafivt högl. Beredningen nämner 3000 ha som elt tänkbart mini­mikrav. Under remissbehandlingen har anförts atl länsstyrelserna kan ha anledning atl göra åtskillnad mellan de delar av länen som är lämpliga för beslånd av kronhjort och länels övriga marker. Inom de förstnämnda länsdelarna bör licens ges efter bestämda riktlinjer för relativt stora områ­den, eventuellt som en gemensam licens för flera jaktlag. Inom marker ulanför dessa kronhjortsområden där fasla kronhjorlsbeslånd alltså inle är önskvärda föreslås licensgivningen vara mera liberal, både vad gäller li­censområdenas slorlek och filldelningen. Den uppfattningen har också framförls att en tiUfredsställande jakt kan bedrivas även inom licensområ­den av mera måttlig storlek.

Jag anser all det för närvarande inte finns anledning alt detaljreglera jakten efter kronhjort. Det bör vara lillräckligt all föreskriva att jakten skall bedrivas som licensjakt inom särskild jakttid som länsstyrelsen be­stämmer. Det innebär en nyhet bara inom de områden som ingår i skydds­zonen runt del nuvarande kronhjortsreservatel. Länsslyrelserna har följ­akfligen redan en erfarenhei atl bygga vidare på. De har också möjlighel alt dra nytta av den sakkunskap som kommer atl finnas tiUgänglig hos länsvUl-nämnden i Malmöhus län. I vad mån del finns anledning att dela in länel i kronhjortsområden bör del ankomma på varje enskild länsstyrelse att avgöra.


Prop. 1986/87:58


2.3 Jakten 2.3.1 Jakträtten

Mitt förslag:

-     De nuvarande bestämmelserna om jakträtten inom samfäUighet samt på väg och järnväg behålls i huvudsak oförändrade,

-     En jordbmksarrendator skall även i fortsättningen vara tillför­säkrad jakträtt, om inle något annat har avtalats,

-     En preciserad bestämmelse om rätlen till skyddsjakt förs in i jaktlagen.


Beredningens förslag: Förslagel skiljer sig från mitt när det gäller bestäm­melserna om jakträtt inom samfällighei och på järnväg samt i fråga om utformningen av reglerna för skyddsjakt.

Remissinstanserna: Det är främsl förslagel rörande skyddsjakten som har mötts av vissa invändningar från remissinslanserna.

Skälen för mitt förslag: Enligt gäUande jakfiag är rälien alt jaga knuten till äganderätten lill mark. Huvudregeln är alt jordägaren har jakträtt på det markområde som tillhör honom. Varken beredningens ställningslagande


50


 


eller vad som förekommil vid remissbehandlingen ger mig anledning alt la     Prop. 1986/87:58 upp till övervägande någon genomgripande ändring av den principen.

I det följande behandlar jag några fall då det i civilrättsligt hänseende finns anledning atl göra avsteg från eller inskränka regeln om jordägarens jakträtt. Frågor som rör inskränkningar i jakträtten av viltvårds-, djur­skydds- eller säkerhetsskäl, dvs. den offenfligrättsliga regleringen, tar jag upp i elt senare avsnitt om jaktens bedrivande.

I den nuvarande jaktlagen finns en bestämmelse som begränsar fastig­hetsägarens jakträtt på samfälld mark som hör lill fastigheten. Bestämmel­sen innebär att på en samfäUighet får delägarna bara jaga för sina egna behov, om de inte har kommit överens om annat. Begränsningen fill husbehovsjakl innebär alt en delägare inle får jaga för avsalu och inte heller får upplåta den jakträtt som följer med andelen i samfälligheten. 1 jaktlagen erinras om att det kan finnas särskilda regler för hur samfällighe­len skall förvallas. Då får delägarna i stället tillämpa dessa regler för att besluta om hur jakträtten skall utnyttjas. Del hänvisas också liU alt del­ägarna kan beslämma om jakträtten i den ordning som gäller enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Beredningen föreslår all någon särbeslämmelse för samfäUigheler inle las upp i den nya jaktlagen. Som grund för förslaget hänvisas lill att etl skydd mot övemtnyltjande av jakträtten på en samfällighetsandd kan åsladkommas på andra vägar. Sålunda följer av 7 kap. 9§ jordabalken atl en upplåtelse av den jakträtt som följer av andelen i samfälligheten är ogiltig. Vad beträffar möjligheterna att stävja en alltför intensiv jakt hänvi­sar beredningen till fridlysningsbestämmdserna och andra regler för jakten efter vissa viltarter. Beredningen har som ytterligare skäl för sitt förslag hänvisat till att den nuvarande regeln åberopats lill stöd för en individuell jakträtt för delägarna i allmänningsskogarna i Nortland och Dalarna. Detta har bidragit till att fastigheter som har del i allmänningsskogarna kommit atl delas upp på elt mycket storl antal delägare.

För egen del anserjag atl den nuvarande särbestämmelsen för jakträtten pä samfälligheter behövs även i fortsättningen. Jag delar härvidlag den uppfattning som hovrätten för nedre Norrland har. Jag föreslår följaktligen alt bestämmelsen om delägarnas jakträtt på samfälld mark överförs i sak oförändrad till den nya jaktlagen.

I fråga om vägar görs i den nuvarande jaktlagen undanlag från regeln om jordägarens jakträtt för det fall någon äger en väg utan att samtidigt äga angränsande mark. Jakträtten på vägen tillkommer då inle dess ägare utan i slället ägaren eller ägarna av den angränsande marken. Beiräffande järnväg, spårväg eller kanaler gäller andra regler. Ägaren har alltid jakträtt på det område som upptas av trafikleden men får bara bedriva skyddsjakt där. Han kan dock upplåla området för vanlig jakt lill innehavaren av angränsande mark.

Den särskilda bestämmelsen om jakträtten på väg kan förutsättas ha en
begränsad betydelse. Vanligen ägs vägmärken av ägaren eller ägama till
angränsande mark och frågan om vem som har jakträtt avgörs då enligt
huvudregeln om jordägarens jakträtt. Bestämmelsen har emellertid den
betydelsen all den ibland komplicerade frågan om vem som har rält lill vilt
   51


 


som dödas på eUer i anslutning lill vägen alltid kan begränsas lill all gälla     Prop. 1986/87:58

dem som äger mark intill vägen. Går vägen i gränsen mellan två fastigheter

så har aniingen båda faslighelsägarna jakträtt över hela vägområdets bredd

- det gäller när en tredje person äger vägen - eller var och en av

fastighetsägarna jakträtt bara på den del av vägområdet som ingår i den

egna fastigheten. Jag finner därför atl övervägande skäl talar för att den

nuvarande särskilda bestämmelsen om jakträtt på väg tas upp även i den

nya jaktlagen.

Jag ansluter mig däremot inte fill förslagel att vidga bestämmelsens lillämpningsområde liU att gälla också järnvägar. Syflel med förslagel är att minska de problem statens järnvägar har med eftersök och tillvarata­gande av vilt vid påkörningar i järnvägstrafiken. Statens järnvägar anser emellertid att förslaget för med sig olägenheter i andra hänseenden. Vid sådant förhållande bör förslaget inte genomföras. Den nuvarande bestäm­melsen som endast tillåter skyddsjakt på jämvägs-, spårvägs- och kanal­områden bör däremot kunna slopas.

Ett ytterligare undanlag från principen om jordägarens jakträtt är den nuvarande jakfiagens bestämmelse om jakträtt för jordbruksarrendalorer. När mark upplåts för jordbmk tillförsäkras nyttjanderältshavaren jakträt­ten på den upplåtna marken, om inle parterna träffar överenskommelse om att något annat skall gälla.

Såväl beredningen som remissinstanserna har understmkit den betydel­se innehavet av jakträtten har för jordbruksarrendatorns intresse och för­ståelse för viltvårdens krav. Det har följaktligen inte ifrågasatts annat än alt jordbmksartendatorerna även i fortsättningen bör vara tillförsäkrade jakträtten, om inte annat har avtalats. Regeln bör alltså finnas kvar medan del däremoi förefaller mindre lämpligt all, som en remissinstans föreslagit, obligatoriskt knyta jakträtten lill varje jordbruksarrende med undanlag möjligen för mindre sidoarrenden.

Det kan, som ett par remissinslanser gör, diskuteras var bestämmelsen i systematiskt hänseende hör hemma - i arrendelagstiftningen eller i jakt­lagstiftningen. Enligl min mening ligger det närmast till hands att uppfatta bestämmelsen som en del i det regelsyslem som beskriver vem som har jakträtten. Bestämmelsen bör därför behållas i jaktlagen (jfr LU 1983/84:35 s. 31). Beredningen har velal begränsa jordbruksarrendatorns befogenhet atl överlåta jakträtten ulan alt inhämta markägarens samtycke. Jag delar i och för sig uppfaltningen atl markägaren borde ges möjlighel att samlat förfoga över jakträtten på både åkermarken och brukningsenhetens övriga marker för det fall jordbruksarrendalorn inte vill utnyttja den jakt­rätt han fått på åkermarken genom all frågan inte har reglerats i avtalet. En sådan begränsning av jordbruksarrendatorns förfoganderätt över jakträt­ten kräver emellerfid också, som naturvårdsverket har påpekat, regler om hur den fill arrendatorn upplåtna jakträtten skall återföras lill markägaren. Jag anser inte atl behovel av den föreslagna begränsningen är tiUräckligt stort för atl moiivera en så relativt komplicerad reglering som den skulle medföra.

Rälien att under vissa fömlsätlningar bedriva s.k. skyddsjakt innebär
ytteriigare ell undanlag från principen om jordägarens jakträtt. Bestäm-
      52


 


melserna syflar till att ge möjlighet till jakt för att avvärja skador av vilt.     Prop. 1986/87:58 Den nuvarande jaktlagen ger bl.a. innehavare av trädgård rält atl döda djur av vissa uppräknade arter även om han saknar jakträtt. Etl annal exempel är yrkesfiskares rätl att döda säi som påträffas lillfälligivis.

Beredningen har föreslagit alt rätten till skyddsjakt ulan jakträtt i fort­sättningen skall regleras på följande sätt. I jaktlagen las in en beslämmelse som allmänl beskriver under vilka fömtsättningar annan än jakträttsha­varen får bedriva skyddsjakt. Lagbestämmelsen föreslås kompletterad med verkställighetsföreskrifter om vilka viltarter som får jagas och om villkoren i övrigt för jakten.

Jag ansluter mig tUl naturvårdsverkets krifik när det gäUer den form beredningen har vall för sitl förslag. Det är självfallet en fördel om man redan i lagtexten kan ge ett fullständigt besked om vad som gäller. Rätten till skyddsjakt för annan än jakträttshavaren bör även i fortsättningen i stort sett uttömmande kunna regleras i lagbeslämmelser. Jag förordar alt så sker.

När det gäller skyddsjaktsbeslämmelserna i materiellt hänseende har flera remissinstanser vänt sig mot beredningens uttalande alt bestämmel­sen om yrkesfiskarnas rätt att döda säi bör finnas kvar. För närvarande gäller alt den som bedriver yrkesfiske får döda och behålla säi som tillfäl­ligtvis påträffas vid fiskel. Regeringen eller naturvårdsverket kan besluta om inskränkningar i den rätten. Inom de särskilt avsatta sälskyddsområ-dena är bestämmelsen dock inte tillämplig. Naturhistoriska riksmuseet har begärt alt bestämmelsen skall ändras.

För egen del gör jag följande bedömning. Det lycks råda en enig uppfatt­ning att möjlighelen till skyddsjakt på säi utnyttjats i mycket liten utsträck­ning. Detta förhållande bör enligt min mening innebära att behovel av den nuvarande bestämmelsen är begränsai. I etl läge där en kraftig nedgång i sälslammen och i salarnas reproduktionsförmåga har konstaterats kan även en mycket begränsad skyddsjakt öka risken för utrotning, i varje fall av sälstammarna i Östersjön. Med hänsyn härtill bör den nuvarande be­stämmelsen om skyddsjakt på säi inlé föras över till den nya jaktlagen. Under vissa omsiändigheter kan det emellertid framslå som befogat atl tillåta att ett visst eller vissa djur skjuls för att hindra skador på fångst och redskap. Ett sädant tillstånd bör dock lämnas först efler en prövning i det enskilda fallel. Regler för sådana lillstånd kan meddelas med slöd av ett bemyndigande i den nya jaktlagen. 1 allmänhel kommer den som söker tillstånd inte att ha jakträtt på det område där skyddsjakten skall bedrivas. Det bör därför finnas en särskild bestämmelse som ger regeringen eller en förvallningsmyndighel rält all medge att skyddsjakt på säi skall få ske inom annans jaktområde. Den bestämmelsen bör, i likhei med vad som gäller för närvarande, omfalta också jakten på björn, varg, järv och lo. Med hänsyn till den inskränkning av skyddsjakten på säi som mitt förslag innebär vill jag erinra om de beslämmelser som finns om ersättning för viltskador. För skador orsakade av säi kan ersättning lämnas, om del är uppenbart oskäligt alt den skadelidande själv svarar för de kostnader som föranleds av skadan.

Lagstiftningen om Jaktvårdsområden kan sägas vara en nödvändig kom-  53


 


pletlering lill huvudregeln om jordägarens jakträtt. Med den ägosplittring som råder i landel är del egna markinnehavet ofta för litet för en menings­fuU jakl. Många markägare har därför anledning att söka samverkan med grannarna för alt bilda etl jaki:vårdsområde. Så har också skell i slor utsträckning vilkel har varit av stor betydelse inle bara för jakten utan också för viltvården. Det är emellertid, inle minst från viltvårdssynpunkt, angeläget att åsladkomma en ökad nybildning av jaktvårdsomräden. Jag delar beredningens och remissinstansernas uppfattning att det närmare bör undersökas om del finns några särskilda hinder mol en sådan utveckling. Vi har en modern lagsliflning på området, men det har bl.a. ifrågasatts om de nuvarande reglerna för beslul i frågor om jaklvårdsområdets angelägen­heter är ändamålsenliga. Det har vidare framförls som en brist att etl jaktvärdsområde endasl under vissa fömtsättningar kan omfalta samfälld mark. Jag avser atl föreslå regeringen att naturvårdsverket ges i uppdrag atl närmare följa och sludera verksamheten med bildandet av jaktvårdsom­råden. På grundval av en sådan studie bör verket analysera vilka faktorer som påverkar jaktvårdsområdesbildningen och redovisa vilka hinder som evenluelll måsle undanröjas eller vilka andra åtgärder som bör vidlas för alt få lill slånd en ökad områdesbildning.


Prop. 1986/87:58


2.3.2 Upplåtelse av jakträtt

Mitt förslag: Jag föreslär

-     förmedlingsverksamhet och vissa andra ålgärder för ett ökat utbud av jakttillfällen,

-     en prissättningsnorm i stället för priskonlroll,

-     räll för nyltjanderättshavarna alt under vissa förutsättningar få sina avtal förlängda och arrendeavgiftens skälighet prövad.

Beredningens förslag: Förslaget skiljer sig från mitl i fråga om ulform­ningen av reglerna för nyttjanderäitshavarnas besittningsskydd.

Remissinstanserna: Flera remissinslanser motsätter sig ell stärkt besitt­ningsskydd för nyttjanderättshavarna.

Den särskilde utredarens förslag: Överensstämmer med mitl förslag vad beträffar åtgärder för alt öka utbudet av jakllillfällen.

Remissinstanserna: Flerlalel av remissinstanserna har tUlstyrkl utred­ningsmannens förslag.


Skälen för mitt förslag:

Prissättning, utbud

En stor andel av jägarna jagar på mark som de själva eller någon i deras familj äger. Del är emellenid vanligl alt den som äger mark dessutom innehar mark för jakl med nyttjanderätt. Ungefär tre fjärdedelar av alla jägare jagar i åtminstone någon ulslräckning på jaktmark som upplåtils till dem med nyttjanderätt. Ungefär en Qärdedel av jägarkåren disponerar med


54


 


nyttjanderätt sin vikligasle jaktmark. Det är följaktligen av slor belydelse     Prop. 1986/87:58 för de nuvarande jägarna under vilka villkor som jaktmark finns lillgänglig för upplåtelse. De villkor som lillämpas vid jakträttsupplåtelser påverkar också möjligheterna för den som önskar jaga atl förverkliga sin önskan.

Somjag har framhållit i det föregående bör samhället stödja jaktinlresset genom all skapa så goda förutsättningar som möjligt för jakten. Ell säll all lämna ett sådant stöd är att genom en lagreglering förbättra villkoren vid jakträttsupplåtelser. Det har under flera år förls en livlig debatt om avgif­terna vid upplåtelse för jakl och evenluella åtgärder för all dämpa avgifts­ökningen.

Av beredningens redovisning framgär att problemet med höga och kraf­tigl siigande upplåidseavgifier främsl gäller jaktmarker i närheten av de slörre tätorterna. Det gäller också upplåtelser i vissa enskilda fall där prissättningen på ett uppseendeväckande sätl avvikit ifrån den mera all­mänt lillämpade. Vad beträffar arrendeavgifterna vid upplålelse av mark för älgjakt har den särskilde utredaren undersökt prisutvecklingen från den lidpunkl då beredningen avslutade sin undersökning. Även utredaren kom­mer lill det resultatet att den allmänna prisnivån inte kan anses vara oskäligt hög, men att det förekommer anmärkningsvärda undanlag. Med hänvisning till exempel på ovanligt höga upplåtelseavgifter, inte sällan som ell resullal av elt anbudsförfarande, har del i olika sammanhang ifrågasatts om inte en allmän priskontroll borde införas.

Jag håller med om all del kan finnas lendenser lill en utveckling som leder till att företrädesvis ekonomiskt slarka personer får möjlighet att jaga. Denna utveckling bör emellertid enligl min mening brytas med andra medel än en regelrätt priskontroll. 1 den frågan finner jag del lillräckligt att som beredningen har gjort hänvisa lill de prakliska hinder som föreligger mot en effektiv kontroll. Bl.a. försvårar de otaliga variations- och kombi­nationsmöjligheterna när det gäller avtalsvillkoren vid jakträttsupplåtelse införandet av ett hanteriigt kontrollsystem. En viss möjlighel att få upplå-lelseavgiftens skälighet prövad bör emellertid finnas.

Jag anser att ett av de främsta medlen för att dämpa prisutvecklingen bör vara all öka utbudet av jakttillfällen och då helst i former som inle verkar prisuppdrivande. Jag vill också erinra om vad jag i det föregående har anförl om målen för samhällets jakt- och villvårdspolilik. Med hänsyn lill den stora betydelse jakten och viltvården har som rekreationskälla är det önskvärt atl möjligheterna lill jakiutövning las till vara. Det kan därför vara motiverat atl från del allmännas sida främja olika åtgärder som ökar utbudet av jakttillfällen. Mot den bakgrunden har den särskilde uiredaren haft i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder för att efterfrågade jakt­möjligheter skall kunna erbjudas och att detla kan ske på rimliga villkor.

Den särskilde uiredaren har undersökt vUket uirymme det finns för
yllerligare upplåtelser av älgjakt på mark i det allmännas ägo och på
bolagsmarken. Enligt utredaren finns det inte någon helt outnyttjad älg­
mark lillgänglig, ålminstone inle i någon slörre omfallning. Däremot finns
det utrymme för fler jägare på den mark som används för älgjakt. Den
bedömningen, som delas av flertalet av remissinslanserna, har lagls till
grund för förslag till hur dessa jaklmöjligheter skall ställas till jägarnas
        55

förfogande.


 


Yllerligare upplåtelser kan antingen ske genom all nya jägare las in i Prop. 1986/87:58 elablerade jaktlag eller genom atl jakt erbjuds i form av korttidsupplåtel­ser. Det är främst på mark i aUmän ägo som den sistnämnda upplåtelsefor­men kan vara akluell. Jaktlag på såväl allmän som privat mark kan emeller­tid också erbjuda kortlidsjakt, dels genom all la emot jaktgäster, dels genom att i andra hand upplåta jakttillfällen som jaktlagels medlemmar inle själva utnyttjar. Del är lättare all adminislrera och marknadsföra sådana upplåtelser om medlemmarna i jaktlaget bildal etl jaktvärdsområde.

Jag vill liksom uiredaren undersiryka viklen av att domänverket anpas­sar sitt jaktutbud så att efterfrågan påjakltillfällen kan lillgodoses så långt del är möjligt. Av domänverkets remissyttrande framgår också alt verkel är berett att medverka för att åstadkomma ett ökat jaktuibud. För alt ge flera personer möjlighet till älgjakt men även annan jakl i de former som utredaren anvisal krävs emellertid också att jägarna med slörre öppenhet än hitlills är beredda att utöka det egna jaktlaget med ytterligare medlem­mar eller på annat sätl ställa ytteriigare jaktmöjligheter till förfogande. För att stimulera en sådan utveckling krävs utbildning och information. Det bör vara en uppgift för jägarorganisaiionerna alt svara för sådana insatser. Jag ämnar föreslå att medel ur jaktvårdsfonden ställs till förfogande för ändamålet.

Jag ansluter mig också till förslagel atl pengar ur jaktvårdsfonden an­vänds för att stödja en intensifierad och uiökad förmedlingsverksamhet. Utredaren har framhållil att jaklvårdskretsarna inom jägareförbundet bör kunna spela en viktig roll som uppsamlare av utbud av jaklmöjligheter och som förmedlare av dessa jaktlillfällen. Jag har i och för sig inle några invändningar mol atl jägarorganisaiionerna svarar för både den förmed­lingsverksamhet som utredningsmannen föreslagil och den av beredningen förordade verksamhelen (beredningens betänkande s. 300) som syflar lill att ge blivande jägare praktiska kunskaper i jakt och viltvård. Som påpe­kats vid remissbehandlingen av utredarens betänkande är det emellerfid av stor betydelse att förmedlingen av jakttillfallen sker i nära konlakt med representanter för markägarintressena. Del kan därför finnas skäl som lalar för atl förmedlingsverksamheten tas om hand av en lokal samråds­grupp. Frågan om bildande av sådana grupper ålerkommer jag till i sam­band med behandlingen av administrationsfrågorna.

Ytterligare en väg alt bereda flera jägare tillgång fill jakl är att upplåta
mark till en jaktförening i stället för till enskilda personer. Om skilda
jaktintressen är förelrädda bland föreningens medlemmar, kommer jakten
att bedrivas i olika former och efter olika slags vilt och därmed bör
jaktmarken kunna utnyttjas effektivare. I fråga om den samhällsägda mar­
ken har flera kommuner, däribland Malmö kommun, valt en form för
föreningsupplåtelse som samtidi.gt är tiU fördel för viltvården. Malmö
kommun upplåter huvuddelen av sina marker tiU en viltvårdsförening som
verkar för utbUdning av jaktinlresserade personer i viltvård och därtill
hörande frågor. Kommunen svarar för kostnaderna för material till fasta
anläggningar för viltvård medan föreningen har ansvaret för och bekostar
ulbildningen av jägare och allt fälv.arbele som krävs för villvården. För alt
fullgöra de olika uppgiflerna skall föreningen ulse elt visst anlal funktionä-
    56


 


rer. Föreningsmedlemmama får jaga efler att ha löst dagkort vars pris Prop. 1986/87:58 bestäms med hänsyn till viltart och jaktområde. Enligl min mening är det fill fördel för jägare och jaktinlresserade om upplåtelser i liknande former blir vanliga både när del gäller kommunal mark och- annan mark. För markägarna innebär upplåtelseformen att de kan räkna med en från vilt­vårdssynpunkt välskött mark. Som beredningen har påpekat bör jägaror­ganisaiionerna kunna bilräda vid den föreningsbildning som behövs för all upplåtelser lill jakt- eller viltvårdsföreningar skall bli mera allmänt före­kommande. Domänverket har i silt remissyttrande över beredningens be­länkande förklarat atl verket kommer att eftersträva all i större utsträck­ning upplåta jakträtten till jaktklubbar i stäUel för fill enskilda personer. För alt underlätta bildandel av klubbar tillhandahåller domänverket ett tryckt förslag till sladgar.

Etl ökal utbud av jaktlillfällen kan också åsladkommas genom alt marker som hitlills inle alls eller bara i viss ulslräckning utnyttjats för jakl slälls till jägarnas förfogande. Exempel på marker som för närvarande utnyttjas bara delvis är de stora arealer på vilka endast älgjakt bedrivs.

Beredningen har föreslagit att det utarbetas ett normsystem för prissätt­ning av jaklrättsupplåtdser. Syftet är att få tUl slånd en allmän tillämpning av ett system, enligt vilket vissa bestämda faktorer läggs tUl grund för beräkning av upplåtelseavgiften. Enligt förslaget bör systemet bygga på att en arealavgift betalas för småvUtjakten och atl dämtöver olika tilläggsav­gifter belalas för jakten efler klövviU. Tilläggsavgifterna bör inte tas ul i form av förskottsavgifier. Vill man använda prissältningen för all åstad­komma en ökad avskjutning bör det i stället ske genom atl avgifier las ut med en fallande avgiftsnivå för det anlal djur nyttjanderältshavaren har rätl att fälla.

Jag ansluter mig till förslaget. Det bör vara en uppgift för jägarorganisa­iionerna att uiarbeta och ge spridning åt ett normsystem av del slag som beredningen har förordat. Om man kan få lUl stånd en allmän tillämpning av ell system, enligt vilket vissa beslämda faktorer läggs fill grund för beräkning av upplåtelseavgiften, ökar möjligheterna att göra jämförelser med andra upplåtelser och bedöma avgiftens skälighet. Värdet av ett sådant normerande system skulle öka yllerligare om organisalionerna dessutom periodiskt publicerade sammanställningar över lillämpade upp­låtelseavgifter för olika delar av landel.

Besittningsskydd

Andra frågor som rör villkoren vid upplåtelser av jakträtt är upplåtelseti­
dens längd och nyttjanderättshavarens möjligheter att få den tiden för­
längd. Frågorna har diskuterats med hänvisning till alt en förslärkt rätt att
få behålla en upplåten jakträtt kan fömtsättas stimulera lill viltvårdsåt­
gärder som vanligen ger resultat först på längre sikl. Jaktmarksutredningen
lade i sill betänkande (SOU 1974:80) Jaktmarker fram etl förslag som
innebar att avtalstiden i allmänhet skulle vara minst fem år med rätl för
nyttjanderältshavaren alt få avtalel förlängt vid avtalstidens uigång. En
majoritet bland remissinstanserna var posiliva lill förslagel. De som hade
          57


 


invändningar åberopade riskerna för att markägarna skulle bli oviUiga atl Prop. 1986/87:58 upplåla mark för jakl och för prisstegringar på sådana upplåtelser. Jakl-och viltvårdsberedningen har tagil upp frågan om etl förstärkt besittnings­skydd för nyttjanderättshavarna till förnyat övervägande. Beredningen föreslår en beslämmelse i jaktiagen som innebär alt arrendenämnden i länel, efler framslällning från nyttjanderältshavaren, kan besluta om för­längning av ett arrendeavtal om det kan anses oskäligt all upplåtelsen upphör. Nyttjanderältshavaren skall alltsä kunna påräkna en förlängning av avlalet om han har skött sina åligganden och markägaren inte kan åberopa någon omsländighet som gör att avtalet bör upphöra. Som sådana omständigheter anger beredningen bl.a. att markägaren avser att själv jaga på marken i fråga eller låta någon familjemedlem eller någon i jordbruket eller skogsbmkel anställd överta jakten. Förlängning bör ske för en tid som motsvarar upplåielsetiden om den inte är längre än fem år. I annat fall bör förlängning ske för en tid av fern år. Arrendenämnden skall i beslutet om föriängning fastställa villkoren, dvs. bl.a. faslställa vilken avgift som skall betalas. Rätten att få en förlängning beslulad och avgiften fastställd skall också gälla när markägaren visserligen medger en förlängning men ställer oskäliga villkor för en fortsatt upplåtelse.

Beredningen har avstått från att föreslå en viss minsta upplåtelsetid med en genereU rätt till föriängning av hänsyn lill de negativa konsekvenser ett sådant besittningsskydd skulle kunna få för utbudet av jaktartenden. Flera remissinslanser anser emellertid alt även beredningens förslag kan komma att få till följd atl markägare avslår från atl upplåta sina marker.

Enligt min mening finns det med hänsyn till viltvården starka skäl för alt ge den som innehar jaktmark med nyttjanderätt ett visst besittningsskydd. Detta skydd bör emellertid begriinsas till all gälla fall när jaklrättsupplåtd-sen redan från början givits en beslämd, längre varaktighet. Skyddet synes kunna ulformas efter mönster av vad som gäller i fråga om jordbmksarten-den som är förenade med besittningsskydd. Jag föreslår all avtal om jakträttsupplåtelse som slulits för viss lid som översiiger etl år skall för­längas automatiskt om avlalet ime sägs upp. Förlängningen bör gälla en tid som motsvarar den ursprungliga upplåtelsetiden, dock längst fem år. Även när fastighetsägaren säger upp avtalet bör nyttjanderältshavaren i allmän­het ha rält till förlängning. Fastighetsägaren skall dock bli löst från avtalel när del föreligger sådana omständigheter som beredningen har hänvisat till i sitt förslag. Godlar inle nyttjanderältshavaren en uppsägning bör det åligga fastighetsägaren att hänskjuta tvisten till arrendenämnden och där­igenom få ett beslul i frågan. Även ivisler om upplålelsevillkoren för en ny avtalsperiod bör hänskjutas till artendenämnden.

Genom milt förslag kommer för flertalet nya jaklrättsupplåtdser atl gälla
regler som nära ansluter fill dem som gäller vid jordbruksarrende. Jag är
medveten om att den föreslagna ordningen kan leda till att vissa fastighets­
ägare i fortsättningen väljer att upplåta jakträtt genom avtal som endasl
gäller tills vidare eller för viss bestämd tid, som inte överstiger ett år. Jag
utgår emellertid ifrån alt flertalel markägare bör vara intresserade av atl få
en nyiijanderätlshavare som är villig alt åla sig en effekfiv och långsiktig
viltvård på fastigheten. Fastighetsägarna bör därför i allmänhet ha ell
        58


 


starkt intresse av att teckna avtal på en bestämd tid som inte är alltför Prop. 1986/87:58 korl.Med de föreslagna reglerna behöver fastighetsägaren inte heller be­fara att han skall undandras möjligheterna alt i en framtid tillgodose sitl eget eller närståendes jaktinlresse. För nyttjanderätishavaren innebär be­stämmelserna främst att han kan undgå atl ivingas godta villkor som inle är skäliga för att få behålla sin jaktmark.

Jakt på allmänt vatten

Avslulningsvis villjag i del här sammanhanget la upp frågan om upplålelse av jakt på allmänt vallen och i samband därmed vissa frågor som rör bildandet av jaktvårdsområden.

Allmänt vatten disponeras av staten. Jakten på allmänl vatten och på holmar och skär som inte hör lill någol visst hemman upplåts i den formen att länsstyrelsen lämnar vissa personer fillstånd alt bedriva sådan jakt. Någon avgift las inle ut uiöver en expeditionsavgift för tillståndet. Allmänl vatten finns i havet saml i Vänem, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämfland. Gränsen mellan enskill och allmänt vatten går 300 meter ut från strandlinjen eller, om kurvan för tre meters djup går längre ut, längs den kurvan. Vid bestämmande av strandlinjen räknas emellertid inte mindre öar och dessa kan därför vara omgivna av allmänl vallen. I det sistnämnda fallet görs etl visst undantag från principen alt det allmänna vattnet dispo­neras av staten. 1 den mån de nyssnämnda mindre öarna ulgör fastighet eller del av faslighet har ägaren jakträtt intill 100 meter från stranden.

För länsstyrelsens prövning av lillstånd lill jakt pä allmänl vatten gäller föreskrifierna i regeringsbeslut från åren 1951 och 1967. Föreskrtfierna innebär bl.a. alt tillstånd i försia hand skall ges lill personer som är fast bosatta i skärgårds- och kusttrakterna och som dessulom för sin försörj­ning är beroende av de för kusttrakterna typiska inkomstkällorna. Till-ståndsberättigade enligt den regeln bör vara dels fiskarbefolkningen, dels sådana kust- och skärgårdsbor som vid sidan av annan verksamhet hämtar ett väsentligt tillskoll till sin försörjning från havel, dels i allmänhel också personalen vid lots- och fyrplatserna och tullverkets bevakningspersonal. Om del är önskvärt med hänsyn fill de lokala förhållandena får vidare tillstånd ges till personer som lever under i stort selt samma betingelser som fiskarbefolkningen utan atl deras yrke i och för sig kan anses ha särskild anknytning till kusl- och skärgårdsförhållandena. Även personer som inle lever under fiskarbefolkningens betingelser kan få tillstånd om de genom långvarig bosättning och yrkesutövning på platsen har fått särskild anknytning till och kunskap om kust- och skärgårdsförhållandena. Om hela befolkningen på en ö eller om alla personer i en viss grupp uppfyller de angivna kraven för fillstånd kan länsstyrelsen lämna elt s.k. grupplUl-stånd.

Jag delar den uppfattning som beredningen för fram, nämligen att det vid
tillståndsprövningen inte finns anledning atl i samma utsträckning som
lidigare fästa vikt vid sökandens yrkesutövning. Vid fördelningen av till­
stånd bör i stället företräde ges åt personer som är fast bosatta i skärgården
eller vid kusten och som har erfarenhet av jakt och goda kunskaper om
            59


 


djurlivet och naturförhåUandena i dessa områden. Jag avser all återkomma lill regeringen med förslag fill reviderade föreskrifter för fillståndspröv-ningen.

Enligl min mening bör de ålgärder beredningen föreslagil för atl åslad­komma ett ökat utnyttjande av jaktmöjligheierna på de allmänna vatten­områdena övervägas ytterligare i ett senare sammanhang. Den av bered­ningen föreslagna ändringen av lagen om jaktvårdsområden bör las upp fill närmare övervägande först när resultatet föreligger av naturvårdsverkets undersökning rörande nybildning av jaktvårdsområden.

Del andra förslaget är att ge länsstyrelsen räll atl överiåla till sjöfågel-jaktföreningar all ombesöria upplåtelser av jakl på allmänl vatten. De nuvarande sjöfågeljaktföreningarna biträder som remissinstans och på an­nat sätt länsstyrelserna i ärenden om fillstånd till jakl på allmänl vatten. Denna verksamhet bör fortsätta. Däremoi är jag inle beredd all bilräda förslagel att föreningarna skall överta ansvaret för tillståndsgivningen.


Prop. 1986/87:58


2.3.3 Jaktens bedrivande

Mitt förslag: En allmän aktsamheisregel om alt jakten skall bedrivas så all människor och egendom inte utsätts för fara införs i jakflagen.


Beredningens förslag: Beredningen föreslår, utöver en aktsamheisregel, etl regelbundel ålerkommande skjutprov som villkor för räll att della i jakl med klass 1-vapen.

Remissinstanserna: Beredningens förslag har biträtts av remissinslanser­na med del undanlaget alt några instanser haft invändningar mot det föreslagna skjutprovel.

Skälen för mitt förslag: Jag har i avsnittet om viltvården framhållit atl jakl kan tillåtas endast i den utsträckning jakten är försvarlig från viltvårds-synpunkt. Den principen kommer till uttryck i bestämmelserna om jakt­lider och om viUkoren för särskUda tiUstånd tiU jakl. Det är emellertid nödvändigt att reglera jakten också i andra hänseenden och då främst för atl tillgodose djurskydds- och säkerhetsinlressena. Vidare bör för jakten gälla vissa reslriktioner av hänsyn tUl innehavarna av jakträtt på angrän­sande marker. I det följande lar jag upp vissa frågor om de krav som bör slällas i fråga om jaktmarker och jaktmedel.

I olika sammanhang har förslag väckts om alt vissa minimikrav borde gälla för mark som skall användas för jakt och att förbud mol jakt borde gälla på och i anslutning till allmänna vägar. I fråga om vissa minimikrav beiräffande jaktmarken har del förts fram förslag om att som huvudregel enbari skyddsjakt skuUe få bedrivas på marker som har taxerats som annan fastighet än jordbruksfastighet. När del gäller vägarna har det ifrå­gasatts om inte jaktlagstiftningen borde anpassas lill dagens trafiksituation.

Något generelll förbud mot atl använda viss mark för jakt finns inte i den nuvarande lagstiftningen. Enligt aUmänna ordningssladgan gäller dock alt jakt med skjutvapen inte får förekomma inom stadsplanelagl område.


60


 


Inom ramen för försöket med samordnad älgjakt har del ställts krav på att     Prop. 1986/87:58 marken skall omfatta minst 5 ha och vara minsl 100 meter bred för atl regislreras för älgjakt.

Oavsett om man bedömer frågan från viltvårdssynpunkt eller strävar efler atl tillgodose säkerhetsintresset är det enligt min mening svårl att finna några välgrundade moliv för att ange vissa markområden som lämpli­ga för jakt och andra som olämpliga. Med de regler som enligl mitt förslag skall gälla för älgjakten finns det inle någon anledning atl ens för den jakten kräva en viss minsta areal. För alt elt markområde skaU vara lämpligl för älgjakt måsle det självfallet ålminstone vara så stort att man normalt kan räkna med alt ett påskjutei djur också faller på den egna marken. Älgjakt på marker som inle uppfyller detla krav lär inle komma att ske i en sådan omfattning alt del skapar några problem av belydelse.

I stället för krav på viss minsta jaktmarksareal bör det i jaktlagen föras in en allmän aktsamheisregel som inskärper atl jakten skall bedrivas så alt människor och egendom inle utsätts för fara.

När del gäller frågan om säkerheten vid jakl i anslutning till vägar är det på samma sätt svårt alt finna slöd för att undanta vissa markområden från jakt med skjulvapen. Även i det fallet bör det enligt min mening vara tillräckligt med den föreslagna allmänna aktsamhetsregeln och allmänna ordningssladgans bestämmelser.

För alt tillgodose djurskyddsintressel vid jakl finns, förutom allmänna beslämmelser om hur jakten skall bedrivas och om eftersök av sårade djur, en ganska omfattande detaljreglering av vilka vapen och vilka fångstred­skap som får användas. I fråga om skjutvapen har det sedan länge slällls noggrant ulformade krav för alt jakten skall genomföras effektivt med minsta möjliga lidande för djuren. När det gäller fällor och andra fångst­redskap har del för några år sedan i samma syfte införts krav på typgod­kännande. Flera remissinslanser har framhållit vikten av atl prövningen av olika redskapslyper sker med anlilande av det kunnande och den expertis som finns knuten till lantbruksstyrelsen. Vad remissinslanserna anfört är enligl min mening redan tillgodosett genom att naturvårdsverket har ålagts att svara för prövningen efler samråd med lanlbruksstyrelsen.

Med hänvisning till alt del numera följaktligen ställs likarlade krav på alla jaktmedel har beredningen uttalat alt det inte finns någon anledning att göra någon principiell åtskillnad dem emellan och sålunda generelll betrak­ta fångslanordningarna som mindre lämpliga än skjulvapnen. Länsstyrel­sen i Hallands län har ifrågasatt om detta uttalande är rikligt med hänsyn till alt skjutvapen i allmänhet ger större möjlighet lill en urvalsinriktad jakt. Enligt min mening bör det, bl.a. av det i remissyttrandet nämnda skälel, även i fortsättningen finnas möjlighet all kräva tillstånd för användningen av vissa fångstanordningar.

Beredningen har föreslagit atl det införs ett regelbundel ålerkommande skjulprov som villkor för rält alt delta i jakt med klass 1-vapen. Provet bör enligl beredningen ulformas så alt en kontroll sker av jägarens förmåga all avge välriklade skott mot stillastående mål. Skjutningen bör genomföras med del vapen som jägaren avser atl använda under jakten.

Två remissinstanser anser atl del föreslagna provet är otillräckligt som    61


 


medel atl minska riskerna för skadskjuiningar. I ett tredje yttrande hävdas alt etl årligt prov av den föreslagna karaktären är en alllför stor administra­tiv apparat för kontroll av det fåtal jägare som inte själva frivilligt prov-skjuter sina vapen.

För egen del gör jag följande bedömning. Sedan den 1 januari 1985 gäller enligl vapenlagsliftningen ett obligatoriskt krav på avlagd jägarexamen för nytillkommande jägare. I den examen ingår det betydligt mera ofattande prakliska prov än del nu föreslagna. Tillgängliga resurser bör i försia hand användas för all genomföra den obligatoriska examensprövningen. Vidare finns det anledning all förutsätta all både jaktlag och enskilda jägare i ökad utsträckning förbereder sig för jakten genom frivillig märkestagning och provskjutning av vapen. På så sätt kan den nödvändiga skjulskickligheten vidmakthållas. Jag är därför inle för närvarande beredd att ansluta mig till förslaget om skjutprov.


Prop. 1986/87:58


2.4 Administrationen av jakten och viltvården

Mitt förslag: Den nuvarande fördelningen av administrativa upp­gifter mellan myndigheter och frivilligorganisationer behålls oför­ändrad.

Till varje länsstyrelse knyts en länsvUlnämnd med uppgift alt vara rådgivande i frågor om viltvård och jakt.

I kommunerna bör det bildas samrådsgmpper för frågor om vilt­vård och jakt.


Beredningens förslag: Beredningens förslag skiljer sig från mitl främsl genom alt länsvilinämnderna föreslås få befogenhel att besluta i vissa ärenden.

Remissinstanserna: Elt myckel stort anlal remissinstanser har avstyrkt eller ställt sig tveksamma lill föl-slaget att ge länsvilinämnderna beslutsbe­fogenheter.

Skälen för mitt förslag: Statens naturvårdsverk är den centrala förvalt­ningsmyndigheten för ärenden om jakt och viltvård medan länsstyrelserna är den regionall ansvariga myndigheten.

Till naturvårdsverkets uppgifter hör bl.a. atl ta iniliativ till och följa den forskning som rör viltet saml inifiera och genomföra undersökningar och utredningar i frågor om jakt och vill. Verkel meddelar generella föreskrif­ier om viltvård och jakt till ledning för bl.a. länsstyrelsernas beslul och handlägger en rad olika ärenden enligt jakt- och naturvårdslagstiftningen.

Länsstyrelsen är prövningsmyndighel i första instans i en mängd olika jakt- och villvårdsärenden. Del gäller exempelvis ärenden om bildande av jaktvårdsområden och om liUslåmd fill licensjakl efler olika djurslag. Läns­styrelsen beslular också om ersällning för skador på gröda och trädgårds­odlingar orsakade av älg. Den ulan jämförelse största ärendegruppen är den som rör administrationen av älgjakten.

I län där det bedrivits försöksverksamhel med samordnad älgjakt finns


62


 


en till länsstyrelsen knuten länsälgnämnd. Nämndens uppgift är att vara Prop. 1986/87:58 rådgivande organ åt länsstyrelsen i frågor om älgvård och i ärenden om åtgärder för att motverka älgskador. Av nämndens åtta ledamöter utses två efter förslag av lantbruksnämnden och skogsvårdsslyrelsen och två efter förslag av jägarnas organisationer i länet. Av de övriga ledamöterna skall två representera frilufls- och naiurvårdsinlresset, varav en det rörliga friluftslivet, samt en ledamot ha särskild kunskap i frågor rörande trafiksä­kerhet och vill. Fordrar etl ärende särskild sakkunskap får nämnden anlila någon lämplig person som sakkunnig. I de län där försök gjorts med reglerad älgjakt finns i slället en älgnämnd med uppgifler och sammansäll­ning som liknar länsälgnämndernas.

På det regionala planet är också andra myndigheter engagerade i admini­strationen av jakten och viltvården. Del gäller främst polisen, skogsvårds­slyrelsen och lanibruksnämnden.

Utanför krelsen av olika myndigheler finns flera frivilligorganisationer som fullgör administrativa uppgifier och då främst inom den prakfiska viltvården. Dil hör de båda jägarorganisaiionerna. Svenska jägareförbun­det och Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare, samt Svenska natur­skyddsföreningen och Sveriges ornilologiska förening.

Svenska jägareförbundet bilräder centralt och, genom sina länsjakt-vårdsföreningar, regionall myndigheterna med sakkunnigutlåtanden och sammanställningar av uppgifler som underiag för myndigheternas beslut. Bakgrunden lill jägareförbundets särställning i del hänseendel är att för­bundet genom riksdagsbeslut år 1938 och år 1951 anförtrotts ledningen av del praktiska jakt- och vilivårdsarbetet i landet. Till arbelsuppgifterna hör bl.a. att följa viltvårdens och viltstammarnas utveckling och sprida känne­dom om denna utveckling genom upplysning, informalion och propaganda. Förbundet skall lillhandagå jägarna, den vilt- och naturvårdsinlresserade allmänheten och andra intresserade med råd och upplysningar i jakl- och viltvårdsfrågor. Ordföranden i förbundets överstyrelse utses av regering­en. Naturvårdsverket utser en ledamoi och en suppleant i överstyrelsen liksom en revisor med suppleant för denne. Förbundel är indelat i 25 länsföreningar. Länsföreningarna är i sin lur indelade i krelsar som i huvudsak följer kommungränserna. Del finns sammanlagt 374 jaktvårds-kretsar.

Jag delar beredningens uppfattning att del inte finns skäl för någon mer
ingripande förändring av den nuvarande administrationen på jaktens och
viltvårdens område. Arbetsfördelningen mellan å ena sidan myndigheter­
na, dvs. i försia hand naturvårdsverket och länsstyrelserna, och å andra
sidan frivilligorganisaiionerna bör ske efter samma principer som hitfills.
Det innebär atl Svenska jägareförbundels ansvar för jakten och den prak­
tiska villvården har sin grund i atl förbundel organiserar en slor del av
landels jägare. Förbundels personal förutsätts lämna råd och upplysningar
om viltvård och jakl lill myndigheter, företag, organisaiioner och enskilda.
Även andra arbelsuppgifler av samma karaktär kan ingå i förbundets
verksamhet. Däremoi bör del endasl undantagsvis, och då med särskilt
lagstöd, bli fråga om att uppdra åt förbundel atl fullgöra någon myndighets­
utövning, dvs. besluta i ärenden som rör förmåner och skyldigheter för
      63
enskilda och organisationer.


 


De senaste årtiondenas stora förändringar när det gäller jordbmk och Prop. 1986/87:58 skogsbruk och annal utnyttjande av mark och vatten kräver nya och större insatser för att vidmaklhålla goda livsbetingelser för vUtet. Bl.a. delta förhållande innebär enligt beredningen atl det finns elt behov av utbyte av kunskaper och samordning av åtgärder på lokalplanet mellan kommuner, myndigheler och intresseorganisafioner samt enskilda markägare och jäga­re. Beredningen har mot den bakgmnden föreslagit all administrationen också skall omfatta lokalplanet. Beredningen har angett en rad länkbara uppgifler för en lokal samrådsgrupp (se beiänkandei s. 329). Något obliga­toriskt inrättande av sådana gmpper föreslås inle. I slället förulsälts att i första hand jägarorganisafionerna och då närmast jägareförbundets kretsar med medverkan av de lokala organisafionerna inom jägarnas riksförbund tar iniliativ lill att samrådsgmpper bildas. Dessa föreslås vara fristående från kretsstyrelsen och andra lokala slyrelser och beslå av förelrädare för jägarna, skogs- och jordbruksnäringarna, lokala organisafioner för natur­vård och friluftsliv och kommunen. Beredningen konstaterar atl del själv­fallet står kommunerna fritl alt aniingen la initiativ lUl bildande av en samrådsgmpp eller inräita en kommunal nämnd för vUtvårdsfrågor.

Remissinslanserna har i allmänhel ställt sig positiva lill vad beredningen har anfört i denna fråga. Några remissinslanser, däribland naturvårdsver­ket, har emellerfid ifrågasatt behovel av lokala samrådsgrupper eUer pekal på att behovet kan tillgodoses med redan existerande organ.

Jag har redan i det föregående (avsnitt 2.2.1) anfört atl det bör finnas en lokal organisalion för gemensam diskussion och planering av särskilda åtgärder för viltet. Det kan ske genom att en lokal samrådsgmpp upprättar ett program över vilka åtgärder som är önskvärda och därefler vid en sammankomst med markägare, jägare och andra personer engagerade i naturvårdsarbeiel diskulerar hur programmei bör genomföras. Med hän­syn till skadeutvecklingen bör möjligheten att utnyttja den lokala skogs­vårdsexpertisens erfarenheter, t.ex skogsvårdskonsulenlernas, tas till vara i detta sammanhang. En lokal samrådsgrupp bör vidare kunna få stor betydelse för utbyte av information i frågor som rör den fysiska planering­en och trafiksäkerheten. Somjag har påpekat i avsnill 2.3.2 kan en sam­rådsgrupp också få belydelse som förmedlare av upplåtelser av jaktmark och andra möjligheter till jakl.

Jag delar beredningens uppfattning all de lokala samrådsgrupperna inle bör göras fill något obligatorium. På vissa håU kan del ligga närmast tiU hands alt kommunen tar initiativ till bildandet av en samrådsgmpp. Det finns kanske redan en lämplig organisatorisk enhel inrättad för viltvård eller naturvård i allmänhel. Det bör emellertid inte heller vara något hinder mol att någon av jägarorganisafionerna svarar för att bilda en samråds­grupp i kommunen. Gruppen bör emellertid vara fristående från styrelser­na för de lokala jägarsammanslutningama. Av vad jag nu har anfört fram­går att jag anser alt förhållandena i den enskilda kommunen bör få bli avgörande för tillkomsten av samrådsgruppen liksom för dess sammansätt­ning.

I fråga om den regionala administrationen har beredningen föreslagit att
de nuvarande länsälgnämnderna skall ersättas av länsviltnämnder med
       64


 


vidgade uppgifter och befogenheter. Länsvilinämnderna skall enligt försia- Prop. 1986/87:58 get dels vara länsstyrelsens rådgivande organ i alla frågor som rör villvår­den och jakten, dels ges befogenhet att besluta i ärenden som rör licensjak­ten på älg och kronhjort. Befogenheien skall gälla beslut både om ramar för licenslilldelningen inom slörre områden och om tilldelningen av djur lill de enskilda Ucensområdena. Tilldelningsbeslulen skall enligt förslaget få överklagas hos länsstyrelsen som sluiinstans. Därigenom skulle natur­vårdsverket avlastas etl mycket slort antal besvärsärenden. Länsvilinämn­derna föreslås också få en i förhållande till länsälgnämnderna ändrad sammansättning.

Flertalel av remissinstanserna är positiva tiU alt vidga de nuvarande länsälgnämndernas rådgivande funktion till att gälla viUvård och jakl i allmänhet. Däremot är del ett mycket stort antal remissinstanser som avstyrker eller ställer sig tveksamma till förslaget all ge nämnderna be­slutsbefogenhet.

Jag instämmer i remissinstansernas kritik mol alt föra över tilldelnings­beslulen från länsstyrelsen fill en länsvUlnämnd. Jag vill bl.a. peka på att ett tvåinslansförhåUande mellan nämnden och länsstyrelsen skulle kräva en försiärkning av nämndernas resurser när det gäller personal och annat som innebär att någon total rationaliseringsvinst knappasl skulle uppnås.

Enligt min mening bör i stället tiU varje länsstyrelse knylas en nämnd med endast rådgivande funktion. Med en breddning av rådgivningen lill att gälla också annat vilt än älg bör nämnden i fortsättningen benämnas länsvUlnämnd. Beträffande länsviltnämndens sammansättning anser jag att de nuvarande bestämmelserna om länsälgnämndens ledamöier kan behållas i huvudsak oförändrade. Det innebär, till skillnad från vad bered­ningen har förordat, alt lantbruksnämnden och skogsvårdsslyrelsen även i fortsättningen bör få föreslå var sin ledamot i nämnden och att en av ledamöterna skall ha särskild kunskap i frågor rörande trafiksäkerhet och vilt. I länsvilinämnden bör del emellertid också finnas en representant för skogsägarna. Detta med hänsyn fill del allvarliga problem som älgskadorna på skog innebär. 1 förhållande lill den nuvarande länsälgnämnden bör det alltså i länsvilinämnden ingå ytteriigare en ledamot. Vad beträffar frågan om hur samerna skall ges möjlighel alt förelräda sina intressen i ärenden om jakl och viltvård som handläggs av länsstyrelsen får del övervägas om det skall ske genom representation i länsvilinämnden i länen med rensköt­sel och om de i dessa län försöksvis inrättade rovdjursgrupperna skall permanentas. Det bör ankomma på regeringen all meddela föreskrifter om hur länsvilinämnderna skall ulses och om eventuella rovdjursgrupper. I och med atl länsvilinämnderna inrättas kan de nuvarande länsälgnämn­derna och älgnämnderna avskaffas.

Enligt mitt förslag skall alltså länsstyrelserna också i fortsättningen
meddela de beslut som behövs för alt administrera älgjakten. Det är
angeläget atl finna så enkla rutiner som möjligl för registreringen av licens­
områden och för beslulen om älglilldelning. Frågan bör bli föremål för
ytteriigare överväganden. Jag har därför för avsikt att senare föreslå rege­
ringen atl naturvårdsverket ges i uppdrag atl i samarbete med statskon­
toret och övriga berörda myndigheter och organisationer utarbeta lämpliga
65

5    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58


 


rutiner för länsstyrelsernas registrering av licensområden och beslut om     Prop. 1986/87:58 älgtilldelning.

Vad jag nu har anfört om arbetsfördelningen mellan myndigheterna och frivilligorganisationerna innebär all del inle heller i fortsättningen läggs några myndighelsuppgifter pä jägareförbundels länsföreningar. Jag ulgår från all förbundels länspersonal liksom hittiUs ger länsstyrelserna underlag för beslut i frågor om viltvård och jakt. Jag vill särskilt understryka betydelsen av att länspersonalen engagerar sig i fråga om bildande av jaktvårdsområden.

Jag delar beredningens uppfattning all kravet på insyn från statens sida i jägareförbundels verksamhet bör tillgodoses på annat sätt än genom att regeringen utser ordförande i förbundets överstyrelse. I fortsättningen bör ordföranden utses utan regeringens medverkan. SamhäUets insyn bör ga­ranteras genom att staten representeras i förbundets ledning samt utser revisor för verksamheten.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbmksdepartementet upprättats förslag till

1.  jakfiag,

2.  lag om ändring i lagen (1943:459) om lillsyn över hundar,

3.  lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

4.  lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden,

 

5.    lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifier om in- eller ulförsel av varor,

6.    lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres­nämnder.

Förslagel under 5 har upprällals i samråd med statsrådet Hellslröm och förslagel under 6 i samråd med chefen för justitiedepartementet. Förslagen bör fogas fill prolokollet i detta ärende som bilaga 6.

4 Specialmotivering 4.1 Förslaget till jaktlag

Inledande bestämmelser 1§

Denna lag gäller viltvården, rätten tiU jakt och jaktens bedrivande samt frågor som har samband därmed.

Uiöver bestämmelserna i denna lag gäller föreskrifier i andra författning­ar i fråga om skyddet och vården av viltet.

I paragrafen anges lagens tiUämpningsområde.

Den nuvarande lagen upptar i huvudsak endasl de civUrällsliga reglerna
på området och de bemyndiganden som är nödvändiga för atl reglera hur
    66


 


jakten skall bedrivas. Den nya lagen skiljer sig från den nuvarande på det Prop. 1986/87:58 sättet att bestämmelserna om jakträtten följs av ett avsnitt med materiella regler för jaklulövningen. Det är främsl föreskrifier av belydelse för djur­skyddet och säkerheten vid jakl. Den starka anknytning som bör finnas mellan viltvård och jakt mofiverar dessutom ett särskilt avsnitt med be­slämmelser om vården och skyddet av villel.

Eftersom vården av viltet är en del i naturvården finns de grundläggande villvårdsbeslämmelserna i naturvårdslagen (1964:822) och naturvårdsför­ordningen (1976:484). Av myckel slor belydelse är naturvårdsbestämmel-serna i skogsvårdslagen (1979:429) och lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark saml de föreskrifter som meddelats med slöd av dessa bestämmelser. Det är främsl den nu nämnda lagstiftningen som åsyftas i paragrafens andra siycke.

2§

Med vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakl avses atl fånga eller döda vilt och att i sådant syfte söka efler, spåra eller förfölja vUl. TiU jakt räknas också att göra ingrepp i viltets bon och att ta eller förstöra fåglars ägg.

Med "vilt" avses liksom med ullryckel "villebråd" i den nuvarande lagen vilda däggdjur och vilda fåglar. Motiven ull denna begreppsanvänd­ning harjag redovisat i den allmänna mofiveringen (avsnill 2.1). All djuren är vilda innebär alt de lever i frihei och de anses då inte ingå i någons egendom. Djur som tillhör viltfaunan men som hålls i hägn betraktas också som vilt.

Även definilionen av jakt överensstämmer med vad som anses gälla enligt den nuvarande jaktlagstiftningen. Uttrycket "bon" bör kunna tjäna som samlingsbegrepp för alla slags boplatser. Vad särskilt gäller bävern är det givet all del är fråga om elt ingrepp i "boel" oavsett om det riktas direkt mot bäverhyddan eller den för boplatsen nödvändiga dammbyggna­den.

Flera remissinslanser har invändningar mol beredningens uppfattning alt ringmärkning i fortsättningen bör anses som jakt. Främsl hänvisas till atl verksamheten skulle komma att avsevärt försvåras. Jag vill emellertid peka på det förhållandel att det inte bör göras någon principiell åtskillnad mellan å ena sidan ringmärkning av fåglar och å andra sidan märkning eller annan liknande vetenskaplig verksamhel som rör däggdjur. Att fånga eller med särskilda vapen bedöva däggdjur för exempelvis märkning bör liksom hittills anses jämställt med jakt. Följaklligen bör detta också gälla fågel­märkningen. De nämnda farhågorna om en försvårad verksamhel bör undanröjas genom föreskrifter om all bl.a. ringmärkning skall fä ske på annans jaktmark. Jag föreslår elt bemyndigande för sådana föreskrifter i 24§.

3§

Villel är fredat och får jagas endast om delta följer av denna lag eller
föreskrifier som har meddelals med stöd av lagen. När viltet är fredat
gäller fredningen också dess ägg och bon.
                                           


 


Paragrafen har sin molsvarighet i jaktstadgans inledande bestämmelse     Prop. 1986/87:58 om fridlysning av viltet.

De principiella grunderna för bestämmelsen om fredande av viltet har jag behandiai i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1). Även i fortsätt­ningen skall den principen gälla all viltet är skyddat från jakt om inte annat särskilt har beslulals. Som konstaterades när denna princip lades fast (se prop. 1967:136 s. 18) är uttrycket fridlysning mindre väl vall, eftersom del leder tanken till ett skydd grundat på etl beslut i det enskilda fallet. År 1967 anfördes emellerlid mot etl begreppsbyte att "fridlysning" var en i nalur-vårdssammanhang inarbetad term. Även om detta motiv snarast har vuxit i styrka harjag funnit övervägande skäl lala för att i den nya lagen föreskri­va att viltet är "fredat".

Bestämmelsen skiljer sig i ett avseende från fridlysningsregeln i jaktstad­gan. Det sisinämnda siadgandei innebär atl fridlysningen endasl upphör under allmän jakttid. Enligt den nya bestämmelsen undantas viltet från fredningen vid all slags tillåten jakt, dvs. också vid jakl under särskild jakttid - s.k. licensjakt. En meddelad licens kommer följaktligen atl innebära elt partiellt undantag från fredningen, elt undanlag vars omfatt­ning bestäms av vad som föreskrivs i licensen om djurslag, djurantal och jakttid.


Viltvården

Viltet skall vårdas i syfte all bevara de viliarter som liUhör landels viltbe­stånd och atl främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.

I viltvården ingår atl genom särskilda ålgärder sörja för att viltet får skydd och slöd och att anpassa jakten efler tillgången på vilt. För alt ålgärderna ulförs och anpassningen sker svarar markägaren och jakträtts­havaren.

Till ledning för tolkningen av lagens övriga beslämmelser erinras i para-grafens/ör5ffl stycke om de mål som gäller för viltvården. Målbeskrivning­en har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.1).

Paragrafens andra stycke hat närmasl sin molsvarighet i 1 § andra och tredje styckena nuvarande jaktlag. Bestämmelsen syftar på - förutom en väl anpassad jakt - utfodring, utplantering av vilt och olika slag av an­läggningsarbeten för atl förbäUra förhållandena för vUtet, exempelvis iordningställande av viltvatlen och viltåkrar. Markägarnas och jaklrätlsha­varnas skyldighet att anpassa jakten och vidta olika åtgärder skall självfal­let ha samma inrikining som all annan viltvård. Av paragrafens försia siycke följer att starka och livskraftiga viltbestånd skall eflerslrävas men också att alltför individrika viltslammar som orsakar skada i bl.a. jordbru­ket och skogsbruket inle är önskvärda. Några direkta tvångsmedel för atl förmå markägarna och jaklrättshavarna atl uppfylla sina skyldigheler före­slås inle. En alltför överdriven viltvård kan emellertid leda till att den därtill utsedda myndighelen beslutar om jakl med stöd av bestämmelsen i 7§.


68


 


                                                                                                   Prop. 1986/87:58

Var och en skall visa viltet hänsyn. Idrollstävlingar och annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vill skall genomföras så all villel störs i så liten utsträckning som möjligt.

Viltet får inte ofredas och inte heller förföljas annal än vid jakt. Förbudet hindrar dock inte atl lämpliga ålgärder vidtas av markinnehavaren i syfte all molverka skador av vill.

Bestämmelserna i paragrafens/öri/a siycke harjag kommenterat i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.1). Den allmänna hänsynsregeln riklar sig inle bara lill den som vistas ule i skog och mark. Ökad hänsyn från vägtrafikanternas sida kan i väsentlig grad minska antalet viltolyckor. Bestämmelsen om idrottstävlingar och liknande verksamhel kommer främsl atl gälla orienleringssporten. Mera delaljerade besked om vad som bör iakttas när orienteringstävlingar anordnas och genomförs finns i re­kommendalioner ulfärdade av naturvårdsverket och anvisningar ulgivna av Svenska orienteringsförbundet. Det bör också nämnas att det i de flesta län finns samrådsgrupper i vilka jägare och orienterare kan diskutera val av lämpliga tävlingsområden och vilka åtgärder som bör vidlas för atl minska störningarna.

I fråga om bestämmelsen i paragrafens andra siycke har naturvårdsver­ket ifrågasatt det lämpliga i atl använda uttrycket "ofreda" i stället för "störa" som förekommer i motsvarande bestämmelse i den gällande lag­stiftningen. Enligt verket kan den nya bestämmelsen leda lill etl försvagat skydd för det vilda. I 11 § jaktstadgan finns etl förbud mot att använda motordrivet fortskaffningsmedel för att söka efter vill eller för att spåra, förfölja, genskjuta eller hinna upp villebråd eller på annal sätt hindra det atl undkomma eller för att i övrigt störa vilt, vare sig det sker vid jakt eller i annal syfte. Förbudets räckvidd begränsas dels av att det endast riktar sig mol förfaranden med molorfordon, dels av att bestämmelsens avfattning lyder på atl det för slraffbarhel krävs direkt uppsåt, dvs. fordonet skall ha använls på elt sätt som haft till syfte att slöra viltet. Vidgas förbudet till atl gälla också annan störande verksamhel än den som sker med motorfordon är del enligt min mening nödvändigl atl särskilt markera atl del förbjudna området inskränker sig lill fall när någon medvetet uppträder som fridstö­rare genom elt hänsynslöst beteende. En sådan markering har skett genom alt uttrycket "ofreda" används i stället för "slöra". Som framgår av 45§ första stycket kan också etl oaktsamt ofredande leda lill straffpåföljd.

För alt förebygga skador av vilt kan del vara nödvändigl all vidta bl.a. olika åtgärder för atl skrämma viltet. I sådana sammanhang måste det tillålas vissa förfaranden som annars inte skulle vara godtagbara. En undantagsregel för dessa fall har lagils in som en andra mening i andra slycket.

Under fiden den 1 mars - den 20 augusti skall hundar håUas kopplade i
marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hållas
under sådan fillsyn atl de hindras från atl driva eller förfölja vill, när de inle
används vid jakt.
                                                                                                  ,q

Regeringen får meddela föreskrifter som avviker från försia stycket.


 


Första slyckel. Bestämmelser för hundhållningen finns i dag intagna i Prop. 1986/87:58 12§ jaktstadgan. Föreskrifterna innebär elt generelll hundförbud under tiden den 1 mars — 20 augusfi i marker där del finns vilt. Med hundförbud avses att hunden skall hållas under sådan tillsyn att den hindras från att löpa lös. Länsstyrelsen har möjlighet all meddela föreskrifier om hundför­bud också under annan tid. Även under sådan fid då hundförbud inte råder skall hundar hållas under sådan lillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vill när hundarna inte används för jakl. Till dessa föreskrifier har fogals ell flertal undantagsbestämmelser, främst för alt göra det möjligt atl träna hundar under tid då hundförbud råder och att under sådan förbudslid använda hund vid jakt och träning med avseende på vissa viltarter.

Beredningens förslag att låta bestämmelsen om hundförbud gälla som huvudregel under hela året har mötts av kritik från flera remissinstanser. Jag har därför i stället lagil fasla på naturvårdsverkets förslag som innebär ett förtydligande och i någon miin också en skärpning av bestämmelsen om generellt hundförbud under en viss del av året. Med en entydig föreskrift om koppellvång under den föi" viltet känsligaste tiden behöver det inte uppstå någon tvekan och diskussion om vilken grad av kontroll som innehavaren behöver ha över sin hund.

Paragrafens andra stycke gör det lillsammans med bemyndigandel i 52 § möjligl att liksom hittills i administrativ ordning dels föreskriva hundför­bud också under annan tid än den i första stycket angivna, dels meddela föreskrifter om undanlag från hundförbudet för träning och jakt.

7§

Om del på grund av etl viltbestånds storlek finns påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den myndighet som regeringen bestämmer besluta em jakt för att förebygga eller minska dessa risker.

I beslulel skall beslämmas hur jakten skall bedrivas och om den skall ske genom jakträltshavarens försorg, om han har ålagil sig det, eller genom särskilt utsedda jägare. I beshitet skall också beslämmas hur del skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.

Paragrafens första stycke, som närmasl har sin motsvarighet i 24§ 1 mom. första och tredje styckena nuvarande jaktlag, harjag behandiai i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.2 och 2.2.3).

Andra slyckel har utformats delvis efter mönsier av 24§ 3 mom. nuva­rande lag. Har jakträttshavaren förklarat sig villig atl genomföra jakten är det givet att det bara i undanlagsfall blir aktuellt all ulse någon annan jägare. Bestämmelsen gör del emellertid möjligt atl förordna om jakl över ett slörre sammanhängande ornråde ulan atl därför alla jakträitshavare inom områdel behöver engageras i jakten.

För att en jakt av del här slaget skall kunna genomföras på etl effekiivt
sätl kan det vara påkallat atl ge fillstånd fill all annars förbjudna jaktred­
skap används och till atl jakten bedrivs med hjälp av motorfordon. Det kan
finnas anledning att, som naturvårdsverket anser, låla den centrala förvalt­
ningsmyndigheten besluta i sådana frågor för alt få en över landet likartad
  .,
bedömning.


 


                                                                               Prop. 1986/87:58

Om förekomsten av en viss viltart innebär betydande skaderisker, får regeringen i fråga om denna art föreskriva alt den myndighet som regering­en bestämmer får besluta om sådan jakt som avses i 7§.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) harjag ansett att det finns ett behov av atl kunna förordna om jakt för att förhindra alt vissa främmande arter etablerar sig i landel. Elt bemyndigande som gör det möjligt för i första hand regeringen all meddela generella föreskrifier för sådana förordnanden har lagils in i förevarande paragraf I föreskrtfierna skall bl. a. anges vilka viltarter förordnandena kan avse.

Om ell vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan antas vara farligt för människors säkerhet, får polismyndigheten låta avliva djuret.

Regeringen får meddela föreskrifter om att polismyndigheten får låta avliva eller fånga vih, när detla är befogat från djurskyddssynpunkl.

Paragrafens första stycke moisvarar 19§ andra stycket jaktstadgan. Bemyndigandet i paragrafens andra siycke syftar tUl att göra det möjligt att bl.a. meddela föreskrifter som motsvarar 14a§ jaktstadgan.

Av allmänna rättsgrundsatser följer atl djur ulan hinder av jakllagsttft-ningens bestämmelser får dödas i nödsituationer av olika slag. Det kan vara fråga om atl avvärja ett överhängande angrepp från djurels sida eller atl förkorta lidandet för etl svårt skadat djur.

Jakträtten m.m.

Vem som har jakträtten

10§

Fastigheisägaren har jakträtten på den mark som hör till fasfighelen, om inte annat följer av andra stycket eller av 11 §. I jakträtten ingår också räll atl lillgodogöra sig vill som omhändertas, påträffas dött eller dödas i annat sammanhang än vid jakt, om inle annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av 25§.

Vid jordbruksarrende har arrendalorn jakträtten på den arrenderade marken, om inte annat har avtalals.

Om samernas rätt att jaga fmns särskilda bestämmelser.

Den inledande bestämmelsen i paragrafens/ör5/a stycke motsvarar 2§ I mom. nuvarande jaktlag. Med mark som hör till fastigheten avses också vattenområden och inte bara de mark- och vattenområden som ingår i registerfastigheten utan också samfälld mark i vilken fastigheten har del. I bestämmelsen hänvisas till två undanlag från huvudregeln. Det ena fallel gäller jordbruksarrendatorns jakträtt och det andra jakträtten på väg.

Enligt gällande rätl anses bl.a. fallvilt, dvs. vilt som påträffas dött,         71


 


tillkomma jakträttshavaren om inle annat särskilt föreskrivils. Tidigare Prop. 1986/87:58 fanns i jakflagen en uttrycklig regel om detta. För alt undanröja varie tveksamhet om rättsläget har i försia slycket tagils in en bestämmelse som klargör atl jakträtten inte bara är en rätt att jaga utan också en rätt fill vUt som kan och i vissa fall också bör tas om hand i andra sammanhang än vid jakl. Del kan förutom fallvilt vara fråga om vill som av djurskyddsskäl eller i någon annan nödsituation måste omhändertas eller avlivas. Rätlen in­skränks genom de bestämmelser som enligl 25 § kan gälla om all viltet i stället skall tillfalla staten.

Bestämmelsen i paragrafens andra stycke, som överensslämmer med 7§ andra slyckel nuvarande lag, harjag behandiai i den allmänna motivering­en (avsnitt 2.3.1).

Paragrafens tredje stycke syftar främst på bestämmelserna i rennärings­lagen (1971:437). Även i naturvårdslagen (1964:822) finns vissa besläm­melser som rör samernas jakträtt.

11§

Jakträtten på en väg lillkommer den som harjakträtten på den angränsande marken. Går vägen i gränsen mellan marker med skilda ägare och äger inte någon av dem vägmärken, har var och en av dem jakträtten på den marken.

Paragrafen överensslämmer i sak med 5 § 1 mom. i den nuvarande lagen. Frågan om jakträtt på väg, järnväg och vissa andra trafikanläggningar har jag behandiai i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1). Jag har alltså inle anslutit mig till beredningens förslag alt i jakträttsligl hänseende jäm­ställa vägar och järnvägar. För de sisinämnda kommer därmed huvudre­geln atl gäUa, dvs. den som äger den mark på vilken järnvägen går fram kommer också att ha jakträtten där. Vad nu sagls om järnvägar gäller också spårvägar och kanaler.

12§

På allmänt vatten som gränsar till en faslighels strand, har fastighetsägaren jakträtt inliU etthundra meter från strandlinjen. Om detta skulle medföra att flera slrandägare får jakträtt på samma vattenområde, skall var och en av dem ha jakträtt på den del av området som är närmasl hans strand.

På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inte hör till etl visst hemman, får jakl bedrivas endasl efler fillstånd av länsstyrelsen, om inle regeringen föreskriver något annat.

Innehållet i paragrafen överensstämmer i sak med bestämmelserna i 2§ 2 och 3 mom. nuvarande jaktlag. Frågan om jakten på allmänl vatten har behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1).

13§

På en samfällighei får delägarna bara utöva sin jakträtt för egna behov, om
de inle har kommit överens om något annat eller beslulat någol annal i
enlighet med vad som gäller för samfällighetens förvaltning.
                     72


 


Paragrafen överensslämmer lill sill innehåll med 4§ första och andra     Prop. 1986/87:58 slyckel gällande lag. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1) utvecklat varför bestämmelserna bör finnas med också i den nya lagen.

Överiåtelse av jakträtt

14§

Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i samband med jordbmksartende får inte överlåtas ulan fastighetsägarens samlycke.

Jakträtten kan liksom vissa andra rättigheter som följer med fastighets-ägandet upplåtas med nyttjanderätt. För sådana upplåtelser gäller bestäm­melserna i 7 kap. jordabalken. Dessa allmänna bestämmelser kompletteras i den nuvarande jaktlagen med bl.a. stadgandet i 9§ som innebär alt upplåtelser av jakträtt i andra hand kräver samtycke av fastigheisägaren. Undantag görs för det fall nyttjanderältshavaren har blivit innehavare av jakträtten i samband med att han arrenderat marken för jordbruk. Dessa regler om överlåtelse av jakträtt har fått sin motsvarighet i förevarande paragraf

I den nuvarande jaktlagen finns vissa bestämmelser som reglerar förhål­landel mellan markinnehavare och jakträitshavare och som aUlså får aktu­alitet vid bl.a. upplålelse av jakträtt. En slraffsankfionerad beslämmelse förbjuder jakträttshavaren att ulan särskilt medgivande jaga i gård eller Irädgård eller, under viss lid av årel, på besådda åkrar. Vidare åläggs jakträttshavaren elt strikt ansvar för skador på markinnehavarens egen­dom. Några motsvarande bestämmelser har inle tagits in i den nya lagen. I den mån det finns ett behov av alt ålägga en jakträitshavare reslriktioner och skadeståndsansvar som går längre än vad som redan följer av allmänna bestämmelser eller rättsgmndsatser, bör della kunna regleras i upplåtel­seavtalel.

Avtal om jakträttsupplåtelse

15§

Har jakträtt upplåtits mot vederlag för viss tid som överstiger etl år skall uppsägning alltid ske för att avtalet skall upphöra atl gälla vid avtalstidens utgång. Uppsägning skall ske på det sätt som föreskrivs i 8 kap. 8§ jordabalken senasl två månader före upplåtelseiidens uigång. ViU fastig­hetsägaren eller nyttjanderältshavaren all upplåtelsevillkoren ändras för en ny upplåtelseperiod, skall han senast före den nyss angivna tidpunkten meddela motparten detta på del sätt som gäller för uppsägning.

Om avtalet inte sägs upp inom räll lid, anses det förlängt på en lid som moisvarar upplåtelsetiden, dock längsl fem år, eller, om begäran om vUl-korsändring har gjorls, på den tid och de villkor i övrigt som bestäms enligt 19§ första stycket.

I fråga om upplåtelser med slöd av rennäringslagen (1971:437) saml upplåtelser som ingår i arrende eller hyra gäller särskilda bestämmelser.

Frågan om besittningsskydd för den som innehar jaktmark med nyttjan­
derätt harjag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.2). Be-
           73


 


stämmelserna i förevarande paragraf innebär att vissa jaklrättsupplåtelser     Prop. 1986/87:58 förlängs automatiskt. En fömtsättning är atl avtalet slufits för viss beslämd fid och atl den tiden överstiger etl år.

På samma sätl som gäller i fräga om jordbmksarrende (jfr 9 kap. 3§ jordabalken) krävs uppsägning endasl om endera parten vill all avlalet skall upphöra vid avtalstidens utgång. Ändring av upplåtelsevillkoren för en ny upplåtelseperiod kan däremoi påkallas enbari genom en underrättel­se liU motparten. Bestämmelser om detla och om tidsfrister för uppsägning och begäran om villkorsändring finns i paragrafens/örxta stycke.

De berörda reglerna gäUer endast uppsägningar fill avtalstidens utgång. I vilken ulslräckning som parterna kan få avtalel alt upphöra under löpande avtalsfid får liksom hittills avgöras mot bakgmnd av allmänna avtalsrätts-liga grundsatser (jfr bl. a. 8 kap. 23-25 §§ jordabalken).

Inte heller behandlar reglerna i denna lag parternas möjligheter atl få fill stånd en ändring av de löpande avialsvUlkoren. Även denna fråga får avgöras med ledning av allmänna avtalsrättsliga grundsatser.

Av paragrafens andra stycke följer alt avtalet förlängs på oförändrade villkor om ingendera av parterna säger upp avtalel eller begär ändrade villkor.

Bestämmelserna om automatisk avtalsförlängning gäller inle lantbmks­nämndens upplåtelser med slöd av rennäringslagen (1971:437), utan i stället får besvärsmöjligheterna i den lagen utnyttjas. En erinran om detta har tagits in i paragrafens tredje stycke. Där har också klargjorts alt beslämmelsema i jaktlagen endasl gäller rena jakträttsupplåtelser och inte kombinerade upplåtelser, dvs. upplåtelser som följer reglerna om artende eller hyra.

Som framgår av övergångsbestämmelserna skall bestämmelserna om besittningsskydd inte gälla jakträttsupplåtelser som sketl före den nya lagens ikraftträdande.

16§

Förbehåll som slrider mol 15 § föista eller andra stycket eUer mol 17-22 §§ är utan verkan mot nyttjanderältshavaren eller den som har rätl att träda i hans ställe.

Enligl paragrafen är besiltningsreglerna tvingande fill nyttjanderättsha­varens förmån (jfr 8 kap. 2§ första stycket jordabalken). Någon molsvarig­het lill regeln i 9 kap. 7§ andra slycket jordabalken, enligl vUken arrende­nämnden kan godkänna villkor om all föriängningsrält inte skall föreligga, har inte ansells erforderlig.

17§

Om fasfighetsägaren har sagl upp ett avtal som avses i 15§, har nyttjande­rältshavaren rätl till förlängning av detla, utom när

1.   nyttjanderätishavaren har åsidosatt sina förpliktelser enligl avtalet i sådan mån atl delta skäligen inte bör förlängas,

2.   fastighetsägaren gör sannolikt alt han själv eller någon medlem i hans


74


 


familj eller någon som är anställd i hans jordbmk eller skogsbmk skall jaga     Prop. 1986/87:58 på fasfighelen,

3.  fastighetsägaren gör sannolikt atl fastigheten skall användas för något ändamål som utesluter fortsatt jakt,

4.  fastighetsägaren i annal fall har befogad anledning att upplösa avtals­förhållandet.

Enligt paragrafen skall som huvudregel gälla att nyttjanderältshavaren har rält till förlängning av upplåtelseavtalet (jfr 9 kap. 8§ jordabalken). I vissa angivna fall skall han emellerlid inte kunna göra anspråk på den rätten. Punkten 4 avser bl.a. del fallet atl nyttjanderätishavaren inte uppfyller rimliga krav när det gäller att sköta jaktmarken på ett från viltvårdssynpunkl rikligl sätl. Föreligger någon av omständigheterna un­der punklerna 1 -4 och godlar nyttjanderätishavaren ändå inle fastighets­ägarens uppsägning blir del arrendenämnden som får pröva om fasfighets­ägaren skall lösas från avtalet.

18§

Har fastighetsägaren sagt upp ell avtal som avses i 15 § eller har villkors­ändring begärts och föreligger tvist om förlängning av avtalet eller om villkoren för den nya upplåielseperioden, skall fastigheisägaren eller, om villkorsändringen begärts av nyttjanderätishavaren, denne senasl en må­nad före upplåtelsetidens uigång hänskjuta tvisten till arrendenämnden.

Om en tvist inte har hänskjutits till arrendenämnden inom den tid som anges i försia slycket, är uppsägningen eller begäran om villkorsändring utan verkan.

Liksom molsvarande regler vid jordbruksarrende bygger bestämmelser­na i paragrafen på bl.a. den principen atl del bör åvila den part som önskar en ändring av det bestående avtalsförhållandet atl ta iniliativ fill alt en tvist förs fill arrendenämnden. Tvistefrågorna bör vidare normalt vara avgjorda före den löpande avtalsperiodens utgång. Det är all märka att en "tvist" torde föreligga enligt de föreslagna reglerna även om en part inte hör av sig lill motparten efter en uppsägning eller en begäran om villkorsändring. Om däremot t.ex. nyttjanderältshavaren godkänner en uppsägning föreligger givetvis inle någon tvist. Godkännandet innebär atl nyttjanderältshavaren utan några ytterligare ålgärder från fastighetsägarens sida är skyldig att upphöra med jakten när upplåtelsetiden går ut. De i första stycket angivna fristerna skall ge utrymme för förhandlingar parlerna emellan efter det all uppsägning skelt eller villkorsändring begärts.

Bestämmelserna gäller endast uppsägning från fastighetsägarens sida. Om nyttjanderältshavaren säger upp avlalet blir någon förlängningstvist inte aktuell. Avtalel upphör då atl gälla vid avtalstidens slut.

Av paragrafens andra stycke 'jämfört med 15 § första och andra styckena följer att avtalet förlängs på oförändrade villkor om tvisten inte hänskjuts inom föreskriven tid fill arrendenämnden.

19§

Ogillas fastighetsägarens talan om atl upplåtelseavtalel skall upphöra att        

gälla, skall villkoren för den fortsatta upplåtelsen fastställas efter vad som


 


kan anses skäligt med hänsyn till de villkor som tidigare har gällt för denna,     Prop. 1986/87:58 till inträffade eller förulsebara förändringar samt till vad som kan anses vanligt vid jämförbara förhållanden, om inte parterna har kommii överens om något annal. Vidare skall samma villkor som förut gälla, i den mån ändring av villkoren inle begärs.

Första stycket gäller även vid avgörande av en villkorstvisl som hän­skjutits till arrendenämnden.

De i paragrafens första siycke angivna bedömningsgmnderna för arren­denämndens prövning innebär, beträffande frågan om den tid för vilken avtalet bör förlängas, att denna normalt bör beslämmas alt molsvara den ursprungliga upplåielsetiden (jfr 9 kap. 9 § jordabalken). Artendenämndens prövning av artendeavgiftens storiek lorde främst få gmndas på en jämfö­relse med den prissättning som i allmänhel lillämpas i regionen. Nämnden bör kunna få ledning för sin bedömning bl.a. genom uppgifter om den prisnivå som gäller för upplåtelser på statens marker och bolagsmarkerna.

20        §

Om en fråga om förlängning av upplåtelseavtalel ännu inle är avgjord när tiden för avtalet går ut, har nyttjanderältshavaren jakträtt enligt avtalel till dess frågan är slulligl avgjord. För den tid som nyttjanderältshavaren sålunda innehar jakträtt skall de fömt gällande upplålelseviUkoren tilläm­pas till dess atl villkoren för samma tid blir slulligl bestämda.

Om en tvist om upplålelsevillkoren ännu inte är avgjord när tiden för avtalel går ul, skaU de förut gällande villkoren tillämpas tiU dess att villkoren för den nya upplåtelseuden blir slutligt bestämda.

Paragrafen innebär att de ursprungliga avtalsvillkoren skall tiUämpas lUls vidare. En kortigering kan ske i efterhand genom all exempelvis en förhöjd avgift bestäms alt gälla retroakfivi från den dag då det ursprungliga avtalet löpte ul (jfr 9 kap. 11 § jordabalken). Frågor om ränta på de nya avgifierna regleras i 21 §.

21        §

Skall nyttjanderältshavaren enligl dom eUer beslul betala högre avgift än förut för förfluten tid, skall han beiala ränla på det överskjulande beloppel som om detta hade förfallit till betalning vid samma fidpunkt som den fidigare avgiften. Skall nyttjanderältshavaren betala lägre belopp, skaU fastighetsägaren betala ränta på det belopp som han har mottagii för mycket från den dag då han tog emot beloppet.

Räntan skall beräknas enligl 5§ räntelagen (1975:635) för tiden innan domen eller beslutet har vunnit laga krafl och enligl 6§ räntelagen för fiden därefter.

Bestämmelserna i förevarande paragraf har utformats efter mönster av 9 kap. 12a§ jordabalken. Jag har funnit del befogat all reglera även det fallet alt upplåtelseavgifien sänks genom domen eller beslutet. Det kan nämligen länkas att ändrade förhållanden inträtt som gör atl den gamla avgiften framstår som oskäligt hög för den nya upplåtelseperioden.


76


 


22§                                                        , •,                                    Prop. 1986/87:58

Om villkor för den fortsatta upplåtelsen har fastställts enligt 19§, har nyttjanderältshavaren rätt all säga upp avtalel senasl två månader efler den dag då domen eller beslutet vann laga krafl. Avtalel upphör då att gälla den 30 juni som inträffar närmast efter uppsägningen.

Det kan inlräffa att nyttjanderältshavaren visseriigen fär sitt avtal för­längt men till priset av en avgift som han anser vara för hög. Han bör då ha en möjlighel atl befria sig från avtalel. Bestämmelsen i förevarande para­graf om nyttjanderättshavarens uppsägningsräll har delvis utformats efter mönsier av 9 kap. 12b§ försia stycket och 8 kap. 4§ andra stycket jordabalken. Den 30 juni sammanfaller med tidpunkten för jaktårets ut­gång.

Räll till jakt efter vissa djur 23 §

Under de tider som regeringen föreskriver får

1.  den som bor på en gård eller har en trädgärd men saknar jakträtt där döda eller fånga och behålla följande djur som kommer in på gården eller i trädgården: vildsvin, räv, grävling, iller, mink, hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar, lämlar, råttor, skogsmöss, husmus, duvhök, sparvhök, kråka, råka, kaja, skata, björktrasi (snöskala), gråsparv eller pilfink,

2.  den som har en handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig fruktod­ling eller plantskola men saknar jakträtt där döda hare, om det behövs för alt förhindra skador på träd eller trädplantor; därvid skall djur som dödals tillfalla jakträttshavaren,

3.  den som innehar mark men saknar jakträtt där fånga vildkanin och behålla de fångade djuren.

Regeringen får medge att jakt efler björn, varg, järv, lo eller säi bedrivs på annans jaktområde. Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från försia slycket.

I paragrafen regleras frågor om skyddsjakt. Frågan om undantag från principen om jordägarens jakträtt för atl ge möjlighel lill skyddsjakt harjag behandlat i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.3.1).

För skyddsjakten finns i den gällande jaktlagstiftningen regler i två olika hänseenden. Den ena samlingen regler gäller rätten till skyddsjakt ulan innehav av jakträtt. I förevarande paragraf har sådana regler tagits upp. De ansluter till sitt innehåll nära lill beslämmelsema i 14§ 1 mom., 15§ 1 mom. andra och tredje styckena och 2 mom. samt 24§ 2 mom. nuvarande lag.

Av skäl som redovisats i den allmänna moliveringen har den nuvarande
bestämmelsen om rätt för yrkesfiskare atl döda säi inte fåll någon motsva­
righet i den nya lagen. En motsvarighet till bestämmelsen som nu finns i
15 § 1 mom. första slyckel och som ger var och en rätt att döda fillfälligtvis
påträffade smågnagare bör kunna undvaras. Smågnagarna bör däremoi
finnas med i uppräkningen av djur som får dödas eUer fångas av gårds-
boende eller trädgårdsinnehavare.
                                                                     77


 


I den andra gmppen av bestämmelser som nu gäUer för skyddsjakten Prop. 1986/87:58 regleras under vilken lid jakten får bedrivas. I vissa fall är jakten fillåten hela året medan del i andra gäller en begränsad jakttid eller krävs särskilt tillstånd i del enskilda fallet. Del är fråga om beslämmelser som reglerar all skyddsjakt, oberoende av om del är jakträttshavaren eller någon annan som bedriver den. Jaktlidsbeslärnmelserna för skyddsjakten återfmns i den nuvarande lagstiftningen på ett föga överskådligt sätt både i jaktstadgan och jakttidsförordningen. Enligt min mening bör föreskrifter om tiderna för skyddsjakt meddelas i administrativ ordning. Det kan finnas skäl att i fortsättningen både bestämma och publicera dessa tider i samma ordning som tiderna för den vanliga jakten. I samband med att föreskrifter medde­las om jakttiderna bör det också meddelas föreskrifter om skyddsjakt som bara får bedrivas efter särskilt lillstånd. När del t.ex. gäller skyddsjakt efler någol av de slora rovdjuren bör del i varje enskUl fall prövas om del är möjligt att göra undantag friin fredningen. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör även en evenluell skyddsjakt efter säi förutsät­ta en sådan prövning.

Punklen 1 i paragrafens första stycke skiljer sig från bestämmelsen i nuvarande 15 § 1 mom. andra stycket genom alt fill uppräkningen av djurarter har förts, förutom smågnagarna, även vildsvin medan björn, varg, järv och lo liksom nötskrika har utmönstrats. Igelkott och fladder­möss, som finns med i den gällande uppräkningen, är undantagna genom särskilda föreskrifter meddelade av naturvårdsverket.

Rätten enligt punkl 2 atl döda hare gäller endasl innehavare av anlägg­ningar för yrkesmässig odling. Punkten 3 ger, liksom nuvarande 24 § 2 mom. första slycket, endast rätt fill jakt med fångslanordningar och inte med skjutvapen.

Som framgår av den allmänna moliveringen kan rovdjursjakl i skadefö­rebyggande syfte komma all ske efler beslul med stöd av 7§. Det kan emellertid fömtsättas att det även i fortsättningen finns behov av föreskrif­ier som innebär all sådan jakl får bedrivas på enskUt initiativ efter tillstånd i varje särskilt fall (jfr 15 § jaktstadgan). När sådant tillstånd meddelas kan det också finnas ett behov av atl medge atl jakten får bedrivas inom annans jaktområde. En bestämmelse härom finns i paragrafens andra siycke. De djur som fälls vid sådan jakl kan förulsällas komma all omfattas av föreskrifier om vill som skall tillfalla staten. På de gmnder som anförts i den allmänna motiveringen omfattar bestämmelsen också säi.

Skyddsjakt kan regleras och därmed också begränsas genom föreskrif­terna om de tider under vilka jakten får bedrivas. Skulle det visa sig påkallat atl särskilt inskränka rätten för annan än jakträttshavaren att bedriva skyddsjakt, genom atl undanta någon i paragrafen angiven djurart, kan det ske med stöd av paragrafens tredje stycke.

Ringmärkning m.m.

24 §

Regeringen får meddela föreskrifter om all vilt får fångas eller fällas på

annans jaktmark för märkning eller undersökning eller andra ålgärder som

företas för atl lillgodose velenskapliga behov.                                         78


 


Jag har i anslutning lill 2§ redogjort för skälen lill atl verksamheten med Prop. 1986/87:58 bl.a. ringmärkning av fåglar bör jämslällas med jakt. Förevarande paragraf ger regeringen rält atl meddela föreskrifter om att vilt får fångas eller fällas för olika velenskapliga syflen utan hinder av bestämmelserna öm markäga­rens jakträtt. Sådana föreskrifter kan efter beslut enligl 52 § meddelas av en förvaltningsmyndighet. Är verksamheten av mera ingripande karaklär kan del vara befogal att föreskriva krav på beslul av myndighet i det enskilda fallel medan föreskrifterna om exempelvis fågelmärkningen bör kunna få formen av ett mera generellt tillstånd.

Vill som tillfaller siaten

25 §

För all skydda utrotningshotade, sällsynta och särskilt värdefulla djurarter och tillförsäkra vetenskapen och undervisningen djur av sådana arter får regeringen föreskriva alt vill som omhändertas, påträffas dött eller dödas skall tillfalla staten.

Paragrafen ersätter bestämmelserna om kronans villebråd i 18 § nuva­rande lag. Genom alt regeringen eller, efter regeringens bestämmande enligl 52§, naturvårdsverket bemyndigas meddela föreskrifter om slatens vilt kan föreskrifterna lätlare än f.n. anpassas till ändrade förhållanden. Bemyndigandet avgränsas genom alt det i paragrafen anges för vilka syften staten får ta om hand visst vilt. Föreskrifterna kan gälla också djur som dödas vid fillåten jakt, exempelvis vid skyddsjakt efter rovdjur.

När föreskrifter meddelas med stöd av bemyndigandet finns det anled­ning atl överväga om den nuvarande uppräkningen av arter som behöver särskilt skydd bör kompletteras med någon ytterligare art. Det kan emel­lertid också bli aktuellt alt slopa skyddet för vissa arter.

Anmälningsskyldighet 26 §

Regeringen får meddela föreskrifier om anmälningsskyldighet i fråga om

1.      vilt som har fällts under jakl,

2.  vilt som skall tillfalla staten,

3.  vill som har skadats eller dödals vid sammanstötning med molorfor­don.

Paragrafen innehåller etl bemyndigande som ger regeringen rätl all
meddela föreskrifier som motsvarar följande beslämmelser i den nuvaran­
de lagstiftningen. Enligt 10§ förordningen (1980:400) om ersäitning vid
vissa viltskador m.m. skall anmälan göras lill länsstyrelsen när älg, kron­
hjort eller dovhjort fällts under allmän eller särskild jakttid. I 24 § jaktstad­
gan finns bestämmelser om skyldighet att anmäla lill polismyndigheten när
vill som utgör kronans villebråd har dödats, fångats eller påträffats som
fallvilt. I samma paragraf föreskrivs skyldighel för fordonsförare alt under­
rätta polismyndigheten om dovhjort, kronhjort, rådjur eller älg har skadats
       79


 


eller dödats vid sammanstötning med motorfordon. Med stöd av 52 § kan     Prop. 1986/87:58 regeringen överiåla åt naturvårdsverket atl meddela föreskrifterna.

Jakten

27        §

Jakten skall bedrivas så alt viltet inte utsätts för onödigt lidande och så atl människor och egendom inte utsätts för fara.

TiU den dd paragrafen syflar till atl lillgodose djurskyddsintressel vid jakten har den sin motsvarighet i 3§ försia meningen jaktstadgan. Bestäm­melsen har lagils in i lagen för atl undersiryka djurskyddels slora belydelse och viklen av alt detta blir vägledande för varje moment i jakten. Av skäl som redovisals i den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.1 och 2.3.2) åläg­ger bestämmelsen också jägarna alt iaktta försiktighet så att människor och egendom inle kommer lill skada. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mol förevarande paragraf kan enligt 45 § första slycket 3 dömas till böter.

28        §

Om vilt har skadats vid jakt, skall jägaren snarasl vidta de åtgärder som behövs för att djuret skall kunna uppspåras och avlivas.

Om älg, hjort eller rådjur har skadais vid jakl på ett jaktområde och tar sig in på ett annat jaktområde, skall jägaren se till att jakträttshavaren där eller områdets ägare snarast underrättas. Kan dessa nås endast med svå­righet, får polismyndigheten i orten underrättas i stället.

Bestämmelsen i paragrafens/örj/a stycke har sin motsvarighet i 3§ andra meningen jaktstadgan. Regeln har av samma skäl som den allmänna djurskyddsbestämmelsen i föregående paragraf förts till den nya lagen. Den jägare som har skadskjutit djuret kan fullgöra sin skyldighel aniingen genom att själv genomföra eflersöket eller vidtala någon annan att göra det. Del bör understrykas att den som söker efler djuret har både rätt och skyldighet att följa djuret även in på annans jaktområde. En annan sak är atl djuret när del väl är avlivat i allmänhet tillfaller jakträttshavaren på den mark där djuret fälls. Vidare fär hjälpmedel som annars inte är tillåtna, exempelvis molorfordon och lampor, användas för all få lag i del skad-skjutna djuret.

Bestämmelsen i paragrafens andra siycke, som moisvarar I6§ nuvaran­
de lag, har till enda syfle att ge jakträttshavaren på den mark dit djuret
spårats möjlighet atl la till vara det fällda viltet. Även när det gäller
underrättelseskyldigheten kan den som skjufit på djuret välja mellan atl
antingen själv underrätta jakträttshavaren på marken i fråga, markens
ägare eller, i sista hand, polismyndigheten eller uppdra åt någon annan all
lämna en sådan underrättelse. Skyldigheten innebär all underrättelse skall
lämnas till den som äger eller har jakträtten på den mark där djuret
befinner sig eller antas uppehålla sig. En mera vidsträckt underrättelse­
skyldighet skulle i många fall bli svår atl uppfylla. Det är emellertid
                      80


 


önskvärt och får anses höra lill god ordning alt underrättelse om möjligt Prop. 1986/87:58 lämnas också lill markinnehavare som endasl berörs på det sättet alt eflersöket går fram över deras marker. Skulle den underrättade jakträtts­havaren förklara sig villig atl överta eflersöket bör del göras fill regel att någon eller några från den ursprungliga eflersökspatrullen är med som deltagare i det fortsatta sökandet efler det skadskjutna djuret.

1 fråga om älg, hjort eller rådjur innebär paragrafens båda bestämmelser sammantagna att den som skadskjutit djuret skall sörja för dels att djuret blir uppspårat och avlivat, dels, om djuret går in på grannmarken, all ägaren eller jakträttshavaren på den marken blir underrättad om förhållan­del. Jägareförbundet har i sill remissvar anfört att långl flera eftersök lorde ha misslyckats på grund av alllför stor brådska än pä grund av att eflersö­ket tagils upp för sent. Jag kan vid sådant förhållande dela förbundets uppfattning att som huvudregel bör gälla atl underrättelse skall ske innan eftersök vidlas på annans mark. Jag vill emellerlid understryka att del är givet att vid varje skadskjulning den största vikten skall läggas vid alt uppfylla skyldigheten alt spåra upp och avliva viltet.

Aternalivel med undertättelse till polismyndigheten bör få utnyttjas om varken jakträitshavare eller markägare finns lillgänglig i grannskapet eller om det fordras en närmare undersökning för all få kunskap om vem som äger marken eller har jakträtten där.

29 §

Regeringen får meddela föreskrifier om

1.    de tider när olika slag av vill får jagas inom skilda delar av landel,

2.  tillstånd till jakt underen särskild jakttid (licens),

3.  lillslånd till jakl för atl förhindra skador av vill,

4.  att hund skall finnas lillgänglig vid jakl för uppspårning av skadat vill.

Paragrafen innehåller elt bemyndigande för regeringen att meddela före­skrifter om när jakl är tilläten, dvs. under vilka tider och villkor i övrigl som undantag kan göras från huvudregeln alt villel är fredat.

Punkten I avser föreskrifier om allmänna jakttider, dvs. föreskrifter som moisvarar de bestämmelser som fn. finns i jakttidsförordningen (1976:432). Bestämmelsen ger emellertid också slöd för att meddela före­skrifter om jakttider för skyddsjakt. I 23§ finns ett särskilt bemyndigande för sådana föreskrifier i fråga om skyddsjakt som får bedrivas av annan än jakträttshavaren. Somjag har anförl i anslutning lill den paragrafen bör i fortsättningen, för en bälire överskädlighet, föreskrifterna om tiderna för skyddsjakt kunna bestämmas och publiceras i samma ordning som de vanliga jakttiderna.

Till jakttidsföreskriflerna bör också föras bestämmelser om skyddsjakt som bara får bedrivas efter särskilt tillstånd. Ett bemyndigande att medde­la sådana bestämmelser finns i punklen 3.

Med slöd av punkten 2 kan det meddelas föreskrifier om licensjakl. F. n.
finns sådana föreskrifter om jakl efter älg, dovhjorl, kronhjort, rådjur och
björn (13, 14 och 14b§§ jaktstadgan). Förevarande beslämmelse ger alltså
stöd för att meddela närmare föreskrifter för bl.a. älgjakten som enligl 33§
81

skall bedrivas i form av licensjakl.

6    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58


 


Krav på atl hund skall finnas tillgänglig för eftersök kan liksom hittiUs     Prop. 1986/87:58 föreskrivas som villkor för licensjakl och faller därför under bemyndigan­del i punkten 2. Del kan dock finnas skäl atl ställa upp ett sådanl krav också beträffande annan jakl. Ett bemyndigande för sådana föreskrifter har därför lagits in under punkten 4.

30 §

Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som regeringen föreskriver. Regeringen får föreskriva alt vapen och övriga jaklmedel skall vara av godkänd typ och atl avgift skall belalas för den prövning som behövs för sådant typgodkännande.

Regeringen får föreskriva all jakl med skjulvapen får ske endast under vissa tider av dygnet.

Bemyndigandel i paragrafens första stycke har utformats så all detaljfö-reskriflerna inle, som i dag, behöver innehålla regler om vilka vapen och andra jaklmedel som är förbjudna. Förulom användningen av skjulvapen och fångstanordningar finns det anledning atl med stöd av bemyndigandet reglera i vilka fall och under vilka villkor exempelvis bekämpningsmedel och belysningsanordningar får användas vid jakl.

F.n. finns i 4a § jaktstadgan bestämmelser som reglerar under vilka lider på dygnet som jakt får ske. Bestämmelserna är betingade av djurskydds­skäl och säkerhetsskäl. Molsvarande bestämmelser skall i fortsättningen kunna meddelas med stöd av andra stycket i förevarande paragraf.

31§

Jakt med skjutvapen får inle ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efler, spåra, förfölja eUer genskjuta vilt, för alt hindra vilt alt undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

Regeringen fär meddela föreskrifter som förbjuder eller släller upp sär­skilda villkor för atl skjutvapen skall få medföras vid färd med motordrivna fortskaffningsmedel.

Paragrafens första och andra stycke har utformats så all de fill sill innehåll nära ansluter lill bestämmelserna i 11 § I och 2 mom. jaktstadgan. Med motordrivna fortskaffningsmedel avses alla slags motordrivna fordon med eventuella släpfordon och alla typer av farkoster som drivs med molor i förekommande fall med farkoster på släp. Med motordrivna anordningar avses exempelvis motorsågar och andra redskap med motorer, vars buller kan utnylljas för att avleda viltets uppmärksamhet från jägaren. En skill­nad i förhåUande lill jaktstadgans beslämmelser är all luflfarkosier som inle är motordrivna faller utanför förbudei. En annan skillnad är att förbu­det mol att störa vilt med motordrivet fortskaffningsmedel i den nya lagen omfattas av bestämmelsen i 5§ andra stycket.

1 paragrafen anges vilka förfaranden som är förbjudna. Av den beskriv­
ningen får del anses framgå lillräckligt tydligt att det är lillålel all färdas i
   °


 


ett motordrivet fortskaffningsmedel före och efler jakten och under avbrott     Prop. 1986/87:58 i jakten. Någon särskild regel som uttryckligen undantar sådana färder från förbudei kan därför inle anses nödvändig.

När del gäller alt avgränsa vad som är förbjudet framgår det av praxis på området all avgörande vikl bör fästas vid om del moiordrivna fortskaff-ningsmedlet eller den motordrivna anordningen använts på elt sätl som inverkat på jaktens föriopp. Det kan exempelvis vara fräga om all skaffa sig ett bättre utgångsläge för jakten eller atl avleda viltets uppmärksamhel från jägaren.

Paragrafens tredje stycke innehåller elt bemyndigande atl meddela före­skrifter om medförande av vapen vid färd med motordrivna fortskaffnings­medel. Sådana föreskrifier finns f n. i 11 § 3 mom. jaktstadgan. Föreskrif­terna syftar till att underiätta övervakningen men också till att förhindra olyckshändelser.

32        §

Jakt med drivande hund får inte ske på ell område som är så beskaffat att det kan förulses att drevet huvudsakligen kommer alt gå fram över annans jaktområde.

Enligt 19§ tredje slyckel nuvarande lag är jakt med drivande hund att anse som olovlig jakt om jakten bedrivs på elt område av sådan beskaffen­hel alt drevet måsle antas komma all huvudsakligen gå fram över annans jaktområde och syftet uppenbarligen är alt komma åt vilt från delta områ­de.

Bestämmelsen i förevarande paragraf innebär en viss skärpning av del nuvarande förbudei alt använda drivande hund när omständigheterna är sådana all jakten kan inkräkta på andra jakträttshavares iniressen. Det skall inte längre behöva visas all jakten syftat lill alt komma åt vilt från grannmarken. Som beredningen har anförl kan nämligen jakt med drivande hund på en alltför liten eller dåligi arronderad jaktmark innebära elt allvar­ligt intrång i annans jakträtt även om jakten inte sker med avsikt atl komma ät vilt från angränsande marker.

33        §

Jakl efler älg får ske endast efter licens av länsstyrelsen och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detta gäller inle om jakten endasl avser älgkalv.

Elt licensområde skall vara av sådan storlek och beskaffenhel i övrigt atl det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra alt registrera elt område som licensområde eller besluta om avregistrering, om området inle medger en avskjutning av minst ell vuxet djur om årel.

Paragrafen anger villkoren för älgjakten. Frågan har utföriigt behandlats i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.4).

34        §

Utan lov är det inte tillåtet all skrämma eller mota vill från någon annans

jaktområde i andra fall än som avses i 5§ andra stycket andra meningen.   <,,


 


Det är inte heller lillålel alt uliin lov locka vilt från någon annans jaklom-     Prop. 1986/87:58 rade genom utfodring eller på någol annal sätt.

Enligt 19 § första stycket nuvarande lag är det inte tillåtet alt ulan lov skrämma eller mota villebråd från annans jaktområde. Undanlag görs för den som innehar marken. Han får skrämma eller driva bort vilt om det behövs för atl avväga skada eller olägenhel. Det är inle heller tillåtet att utan lov genom anstalter för utfodring eller på annat sätt locka vilt från annans jaktområde. Av den nämnda paragrafens andra stycke följer vidare atl bulvaner och vissa fångstredskap inle ulan lov får sältas upp inom visst avstånd från jaktmarksgränsen.

Förbudet alt skrämma, mota eller locka vilt har i storl sett oförändrat förts över lill förevarande paragraf. Däremoi har den särskilda regeln om bulvaner och fångstredskap ansetts kunna undvaras.

De nya bestämmelserna syftar liksom de nuvarande fill atl förhindra åtgärder som sker i avsikt atl tillgodogöra sig vill från andra områden än del egna jaktområdet. Del är i många fall svårt atl dra en gräns mellan vad som är väUovliga viltvårdsåtgärder och etl Ulojall lockande av vill. Be­stämmelsen innebär inle att del är förbjudet all jaga i anslulning lill olika anordningar som kan ha vidtagils för alt främja viltförekomsten på en fastighet. Den avgörande frågan är om åtgärderna ingått som ett led i viltvården eller om syftet inle varil annal än atl locka djur fill fasligheten för au där skjuta eller fånga dem. Vid denna bedömning har i praxis särskild vikl lagts vid åtgärdernas karaklär och ulformning. Del kan exem­pelvis vara fråga om en ålgärd som visserligen uppskattas av viltet men som inte är särskilt starki motiverad från vilivärdssynpunki och där sär­skilda anordningar vidtagits för alt underlätta jakl. Vid bedömningen av syftet med åtgärden tas emellerlid också hänsyn lill avskjutningens stor­lek. En avskjutning som på ett mera anmärkningsvärt sätt överstiger vad som kan anses vara en normal avkaslning av jakt för fastigheten lalar för alt det har varit fråga om etl otillböriigt lockande av vill.

35 §

Utan medgivande av jakträttshavaren är del inte tillåtet att med fångstred­skap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktom­råde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars om det sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

Paragrafen överensslämmer med 20§ gällande jaktlag med den ändring­
en att förbudet skall gälla fångstredskap eller "vapen som kan användas
för jakt" i stället för "skjulvapen". Med skjulvapen i vapenlagens
(1973:1176) mening förslås både eldvapen och vissa typer av luft- och
fjädervapen men däremot inle pilbågar. Den nyssnämnda ändringen i den
nya jaktlagen har gjorts för att det inte skall behöva ifrågasättas all förbu­
det i förevarande paragraf även omfaltar pilbågar som i vissa utföranden
kan tjäna som jaktvapen. Det bör också anmärkas all det enligl jaktstadgan
g

är förbjudet att använda pilbåge vid jakl.


 


Att bestämmelsen i övrigt är oförändrad innebär alt ledning kan sökas i Prop. 1986/87:58 praxis vid bedömande av vad som skall anses vara lovliga ärenden. Som sådant ärende räknas inle all leta efter en bortsprungen hund. Etl exempel pä lovligt ärende är däremot att färdas över annans jaktmark om delta är nödvändigt för att nå den egna jaktmarken. Det är vidare lillålet atl utan särskilt medgivande gå med vapen på annans jaktmark för all spåra upp skadskjulet vilt.

Utplantering av vill m.m.

36 §

Regeringen får meddela föreskrifter om alt vissa slag av vilt inte får sättas ut i frihet eller hållas i hägn utan särskilt tillstånd eller att andra särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan verksamhel.

Bemyndigandet i förevarande paragraf ger slöd för att meddela föreskrif­ter som innebär förbud mol atl ulan särskilt lillslånd planlera ut eller i hägn hålla djur av vissa arter. Skälen fill att sådana föreskrifter behövs har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1).

Gällande förbud mot utplantering ålerfinns i 18 § naturvårdsförordning­en (1976:484). Avsikten är följaktligen att motsvarande föreskrifier, vid­gade till att gälla också hållande av djur i hägn, skall meddelas med stöd av det nu föreslagna bemyndigandel. Därvid kan del, som beredningen har påpekat, finnas anledning alt överväga om förbudei inle bör hävas beträf­fande vissa arter som numera fullt ut är införlivade med vår fauna. Det kan dock finnas smittskyddsskäl som talar mol ell sådant hävande.

Handel med vill

37 §

Om del behövs med hänsyn till villvården eller för alt tillgodose något annat syfle i denna lag, får regeringen meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för yrkesmässig handel med vilt.

Med stöd av det i paragrafen föreslagna bemyndigandel kan del bl.a. meddelas föreskrifter för alt möjliggöra den kontroll och insyn som behövs för alt motarbeta den illegala jakten. De gällande föreskrifierna i det här hänseendel innebär en uppgifisskyldighet för vissa näringsidkare och finns i 27 § andra och iredje slyckena jaktstadgan och i naturvårdsverkets jakt­kungörelse.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) föreslår jag dessulom en ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Ändringen syftar fill atl göra det möjligt atl till skydd för vissa arter meddela beslämmelser för den handel med vill som sker genom import och exporl.

85


 


38§                                                                                                Prop. 1986/87:58

Regeringen får meddela föreskrifier som innebär atl yrkesmässigt bedriven montering eller annan preparering av vill inte får ske utan särskilt tiUstånd eller alt andra särskilda föreskrifter eller viUkor skall gälla för sådan verksamhet.

För tiUsyn över efterlevnaden av sådana föreskrifter och villkor har den myndighet som regeringen besiämmer räll till tilllräde till de lokaler där montering eller annan preparering av vill bedrivs och de lagerutrymmen som används i verksamheten. Myndigheten har också rält alt på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för lillsynen.

Paragrafen ger bl.a. stöd för att föreskriva tillståndskrav för yrkesmäs­sigt bedriven konservatorsverksamhet. Den frågan, liksom bestämmelsen i paragrafens andra stycke om myndighelernas rätt att kontrollera verksam­heten, har närmare behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.2.1).

Länsvihnämnderr

39§

Till varje länsstyrelse är knuten en länsviltnämnd med uppgift att vara länsstyrelsens rådgivande organ i frågor om viltvården.

Ledamöierna i länsvilinämnden utses enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

I paragrafen ges bestämmelser om länsvilinämnderna. Nämndernas funkiion och sammansättning har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1).

Kunskapsprov m.m.

40 §

Regeringen får meddela föreskrifier om skyldighel alt avlägga prov i fråga om kunskaper och skjulförmåga som villkor för att få jaga och om skyldig­hel atl betala avgift för proven.

Regeringen får överlämna ål sammanslulning på jaktens och viltvårdens område att anordna sådana prov, att utfärda bevis om avlagda prov samt alt ta ut avgift för proven.

Paragrafens försia siycke innehåller etl bemyndigande att meddela före­
skrifter om avlagt kunskapsprov som villkor för atl få jaga. Andra slyckel
ger slöd för all låla jägarorganisaiionerna ombesörja ell sådanl prov. Jag
har i den allmänna moliveringen (avsnill 2.3.3) förklarat alt jag inle för
närvarande är beredd atl anslula mig till förslagel om återkommande
skjulprov som villkor för all få jaga med klass 1-vapen. Föreskrifierna om
skyldighet all avlägga jägarexamen har slöd i elt bemyndigande i vapenla­
gen (1973:1176). Även om det följaklligen inte finns något omedelbart
behov av de föreslagna lagbestämmelserna om kunskapsprov har jag an­
sett atl de bör finnas med i den nya lagen.
                                                          86


 


Avgifier                                                                        Prop. 1986/87:58

41 §

För all främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenUga med syftet med denna lag får regeringen meddela föreskrifter om skyldig­hel för den som jagar

1.  att beiala en årlig avgifi (jaktvårdsavgift),

2.  atl beiala en avgifi för vissa slag av vilt som fälls.

Avgifter som avses i första slyckel 1 skall bilda en fond (jaklvårdsfon­den) som efter regeringens besiämmande får användas för angivna ända­mål.

Paragrafen motsvarar 26 och 26a§§ i den nuvarande lagen. Med stöd av bemyndigandel i första stycket och rätten alt meddela verkslällighetsföre-skrifter bör del i fortsättningen ankomma på regeringen att meddela be­stämmelser om bl.a. skyldighet all medföra jaktkort och atl visa upp sådant kort för myndighetsrepresentanter som övervakar jakten.

JakttUlsynsmän

42 §

För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter, som har meddelals med stöd av lagen, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse jakttillsynsman. JakttUlsynsmän får förordnas all med stöd av 47 § ta egendom i beslag.

Paragrafen, som ersätter 39§ nuvarande lag, har utformats delvis efter mönster av motsvarande bestämmelser i lagen (1950:596) om rätl till fiske. Närmare föreskrifter om hur jaktfillsynsmän skall utses och om deras uppgifter bör meddelas av regeringen.

Ansvar m.m. 43 §

För Jaktbroll döms till böler eller fängelse i högst sex månader den som

1.   med uppsåt eller av grov oaktsamhet olovligen jagar på annans jakt­område eller där tillägnar sig vilt eller underlåter att iaktta vad som före­skrivits i en för jakt meddelad licens eller

2.   med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 3§, 31 § första stycket, 32§ eller mot en föreskrifl som har meddelats med stöd av 25§, 29§ 1 eller 30§ första slycket.

I den nuvarande lagsiiftningen finns straffbestämmelser både i jaktlagen
och i jaktstadgan. Det förhållandel alt vissa brott mot jaktstadgan ansetts
så allvarliga att de bör kunna beslraffas med fängelse har gjort hänvisning­
ar mellan lagen och stadgan nödvändiga. Dessa hänvisningar har bidragil
till elt komplicerat regelsystem som är svårt all överskåda. För alt åstad­
komma etl mera lättillgängligt regelverk har jag valt att i den nya lagen
samla alla påföljdsbestämmelser, även de som gäller överträdelser av
föreskrifter meddelade med slöd av lagen. I den nya lagen görs inte heller
  87


 


någon åtskillnad mellan vad som f.n. betecknas olovlig jakl resp. olaga Prop. 1986/87:58 jakt. I del förra fallel är det fråga om brott mot ell enskilt intresse och i del andra mol någon beslämmelse lill skydd för viltvården eller annat allmänt inlresse. Som en samlingsbeteckning för allvarligare överträdelser an­vänds i stället beteckningen jaktbrott. Enligt gällande lagstiftning är olovlig jakt med vissa undantag ett angivdsebrolt. Enligt den nya lagen skall alla jaktbroll höra underallmänt åtal.

Punkt 1 i paragrafen motsvarar 28§ första stycket, 29§ I mom. andra slycket och 29a§ första stycket nuvarande lag saml 28 § 2 mom. andra stycket jaktstadgan. Det straffbara området för olovlig jakt och det fall när någon olovligen tillägnar sig vilt har emellertid utsträckts fill att gälla också överträdelser som sker av grov oaklsamhel. Nuvarande krav på uppsåt har lelt till alt elt storl antal slraffvärda beteenden efter företagen utredning inte gåll all beivra, l.ex. fall där jägaren åberopar missförstånd eller bristande kännedom rörande jaktmarkens utsträckning.

Försummelsen, som skall vara så anmärkningsvärd att den är all anse som grov, kan bestå i alt jägaren underlåtit att skaffa sig kunskap om jaktmarksgränserna eller åsidosätter föreskrifierna om tillåten avskjutning i ett upplätelseavtal.

Punkten 1 omfattar också uppsåtliga och grovt oaklsamma överträdelser vid licensjakt. Del kan vara fråga om brott mot licensens föreskrifier om vilka slags djur som får fällas eller atl flera djur fälls än vad som har medgivils i licensen. Är oaktsamheten inte atl anse som grov straffas sådana överträdelser enUgl 45 § tredje slyckel.

Enligl punkl 2 skall del betraktas som jaktbroll om någon jagar djur som överhuvudlaget inte får jagas eller om någon jagar under otillåten tid eller Ulan licens eller annal särskilt tillstånd. Som jaktbroll skall också räknas otillåten användning vid jakt av motordrivet fortskaffningsmedel eller an­nan motordriven anordning. Detsamma gäller otillåten jakl med drivande hund liksom överträdelser av föreskrifierna om slalens vilt och om tillåtna jaktmedel.

44 §

Om elt jaktbrott är atl anse som giovt, döms till fängelse i högsl två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaklas

1.    om del avsåg ett utrotningshotat, säUsynt eller värdefulll vUt,

2.  om det har utförts vanemässigt eller i större omfattning,

3.  om del har ulförls med ofillålen hjälp av ell motordrivet fortskaff­ningsmedel eller någon annan motordriven anordning.

Paragrafen moisvarar 28 § andra och iredje slyckena saml 29a§ andra slycket nuvarande jaktlag. Som framgår av den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.3) harjag ansett det påkallat atl som ett led i bekämpandet av den illegala jakten och boplundringen höja straffmaximum för grova brott mot jaktlagstiftningen. Därmed förlängs också preskriptionstiden till fem år. Straffskärpningsgrunderna är desamma som gäller f. n.

Även oaklsamma eller grovt oaklsamma gärningar kan i och för sig vara
att bedöma som grova brott. I prakliken lorde della dock endasl komma i
     j


 


fråga i sällsynta undantagsfall även om brottet exempelvis avsett älg eller     Prop. 1986/87:58 något annat värdefullt vilt.

45 §

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.  bryler mol 5§ andra stycket, 6§ försia slycket eller 13§,

2.  underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 26§, om gärningen inte är belagd med siraff i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

3.  bryler mot 27 §, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt brottsbalken,

4.  underlåter att fullgöra skyldighel enligt 28 § eller vad som åligger honom enligt 38§ andra stycket andra meningen,

5.  bryter mot en föreskrifl som har meddelals med stöd av 29§ 4, 30§ andra stycket eller 31 § tredje slycket,

6.  bryter mol 35 § eller mot en föreskrift som har meddelals med stöd av 36§, 37§, 38§ försia stycket, 40§ försia stycket eUer 41 § första stycket eller

7.      underlåter att följa en jakfiedares anvisningar för jakten.
Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.

Den som av oaktsamhet inle iakttar vad som har föreskrivits i en för jakl meddelad licens döms lill böler, högst ettusen kronor.

I paragrafen straffbeläggs gärningar som av olika skäl inte anseits böra rubriceras som jaktbrott och för vilka böter ansetts vara en tillräcklig påföljd.

Första stycket. Punkten 1 moisvarar, till den del den avser överträdelser av bestämmelserna om hundlillsyn och om delägares räll alt jaga på samfällighei, 29§ 5 mom. jaktstadgan och 29§ 2 mom. jakflagen. När det gäller brott mot reglerna för hundhållningen görs i den gällande lagstift­ningen en gradering av överträdelserna genom tre skilda straffbestäm­melser. 1 den nya bestämmelsen finns inte fängelse och inte heller penning­böter i latituden. Det förhållandel alt bestämmelsen täcker överträdelser som i avsevärd grad skiljer sig åt genom alt vara av mer eller mindre allvariig karaklär bör ändå kunna beaklas inom ramen för straffmälningen. Bestämmelsen straffbelägger också överträdelser av förbudet mot att ofreda vilt.

Punkten 2, som avser underlåtenhet atl fullgöra den anmälningsskyl­dighet som kan föreskrivas i fråga om vilt som fälls under jakt, statens vilt och vilt som skadas eller dödas vid sammanstötning med molorfordon, motsvarar 24 § förordningen (1980:400) om ersäitning vid vissa viltskador och 32§ 3 och 4 mom. jaktstadgan.

Punkten 3 avser brott mot skyldighelen att vid jakt se till alt viltet inte utsälls för onödigt lidande och atl säkerheten för människor och egendom inle ävenlyras. En förutsättning för alt bestämmelsen skall tillämpas är att del inte är fråga om någol av de allvarligare brotten djurplågeri resp. allmänfarlig vårdslöshet eller framkallande av fara för annan vilka bestraf­fas enligl brottsbalken. Bestämmelsen har delvis sin molsvarighet i 29§ 1 mom. jaktstadgan.

Punklen 4 avser underlåtenhet att föranslalta om eftersök av skadskjulet

89


 


vill eller försummelse all lämna underrättelse när skadskjulet klövvilt går     Prop. 1986/87:58 in på annans jaktområde. Bestämmelsen har sin molsvarighet i 29§ 1 mom. jaktstadgan och 33 § första stycket nuvarande jaktlag. Vidare straffbeläggs en konservators underlålenhel atl på begäran lämna de upplysningar och handlingar som behövs för lillsynen.

/ punkten 5 straffbeläggs brott mol föreskrifier om krav på tillgång lill hund för eftersök. Vidare omfattar punklen brott mot föreskrifter om förbud mot jakl med skjutvapen under vissa tider av dygnet och om medförande av skjulvapen vid färd med motordrivna fortskaffningsmedel. Bestämmelsen moisvarar i det hänseendet delvis 29§ 2 och 4 mom. jakt­stadgan.

Punkten 6 avser brott mot förbudet att med jaktredskap ta väg över annans jaktmark och brott mol föreskrifier som har meddelals om utplan­tering av vilt, hållande av vill i hägn, handeln med vill, verksamhelen som konservator, kunskapsprov och olika avgifter. Delvis finns motsvarande bestämmelser i 32 § och 33 § tredje slyckel nuvarande jaktlag saml i 28§ 4 mom. jaktstadgan.

Beredningens förslag alt en underlålenhel att följa jaktledarens anvis­ningar skall vara en siraffskärpmingsgrund har utsatts för kritik under remissbehandlingen. Det har emellertid inle ifrågasatts all det finns anled­ning atl ge jaklledarna del slöd i deras verksamhel som förslaget syflade till. I punkten 7 har underlåtenheten lagits upp som en särskild förseelse.

I paragrafens andra stycke straffbeläggs skrämmande och lockande av vilt från annans jaktområde under föruisättning atl det sker uppsåfligen. Motsvarande straffbetämmelse finns i 33 § tredje stycket nuvarande jakt­lag.

Tredje stycket slutligen avser bl.a. överträdelser av vad som föreskrivils i en licens om det anlal djur som får fällas under fömtsättning alt denna överskjulning skell av oaklsamhel som inte är grov. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 28§ 2 mom. försia slycket jaktstadgan.

46 §

Den som obehörigen tar befattning med vilt som han vet eller har skälig anledning atl anla har dödats eller åtkommits genom jaktbrott eller brott som avses i 45 § iredje stycket, döms för jakihäleri lill böter eller fängelse i högst sex månader.

Om brottet är att anse som grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas sädana omständig­heter som anges i 44§ andra stycket 1 och 2.

Förevarande paragraf innebär atl den nuvarande bestämmelsen i 28§ 3 mom. andra stycket jaktstadgan om s.k. jakihäleri vidgas tiUatt gäUaäven fall då förbrottet består i atl jakl har skelt olovligen på annans jaktområde. Den nyssnämnda bestämmelsen avser endast fall då förbrottet är olaga jakt. Av den allmänna principen om s.k. lagkonkurtens följer dock all, liksom hittills, 9 kap. 6§ brottsbalken blir tUlämplig om förbrottet består i all någon har jagat olovligen på annans jaktmark eller där på annal sätt olovligen tillägnat sig vUl, om brottet inle skall anses som ringa. Maximi­straffen enligl förevarande paragraf är nämligen lindrigare än molsvarande straff enligt brottsbalken.


90


 


47                                                                                                   §   Prop. 1986/87:58
Ertappas någon på bar gärning då han begår jaktbroll, får vilt och sådan

egendom som enligl 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om broitei las i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom. Samma befogenhel tiUkommer därtill för­ordnade jaktfillsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän vid tullverkels kust- eller gränsbevakning.

Har egendom tagits i beslag, skall anmälan om detta skyndsamt göras lill polis- eller åklagarmyndigheten. Den som lar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.

För all undvika all vilt som har tagils i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligl sätt.

Paragrafens försia och andra siycke motsvarar i huvudsak 31 § i den nuvarande lagen. Enligt rättegångsbalkens allmänna beslämmelser om be­slag har var och en som påträffar någon som är i färd med atl begå brott, på vilkel det kan följa fängelse, rätt atl gripa brottslingen och får då också beslagta påträffade föremål. Bestämmelsen i förevarande paragraf går i det avseendet längre, atl rätten atl ta egendom i beslag inle har gjorts beroende av att den skyldige grips.

Paragrafens andra stycke innebär atl den som mottagit anmälan om beslag har att pröva om de angivna förutsättningarna för beslag föreligger samt iaklla beslämmelsema i 27 kap. rättegångsbalken om bl.a. viss un­derrättelseskyldighet och skyldighel att upprätta protokoll.

Tredje stycket motsvarar bestämmelsen i 35 § 2 mom. första slyckel jaktstadgan.

48        §

Om någon har begåll jaktbroll eller brott som avses i 45 § tredje stycket eller 46 §, skall vill som han har kommit över genom brottet förklaras förverkat, om del inte är uppenbart oskäligt. I stället för viltet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

Del som förverkats tillfaller jakträttshavaren i de fall som föreskrivs av regeringen.

Paragrafen motsvarar tillsammans med 51 § i huvudsak 30 § första -fjärde styckena och 30a§ försia och tredje slyckena gällande lag. I över­ensstämmelse med vad som f. n. gäller finns del anledning alt med stöd av andra stycket föreskriva att fallvilt eller vilt som har fällts vid jakl med lillåtna medel och under tillåten tid eller värdel av sådant vilt skall tillfalla jakträttshavaren. Delta under fömlsätlning att del inte är fråga om vilt som omfattas av de särskilda föreskrifterna om slalens vill.

49        §

Jaktredskap, fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använls eller medförts vid jaktbroll får förklaras förverkade, om del behövs för alt förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl.

1 slället för hjälpmedlet kan dess värde hell eller delvis förklaras förver­kat.

91


 


Paragrafen motsvarar i huvudsak 30§ femle och sjätte styckena samt     Prop. 1986/87:58 30a § andra och tredje styckena i den nuvarande jaktlagen.

Det bör framhållas atl del kan komma i fråga alt förverka molorfordon eller del av dess värde även om fordonet inte har använls vid jakten på del sätt som är otillåtet enligl 31 § första slycket. Som framgår av förarbetena lill de gällande bestämmelserna (prop. 1973:68 s. 15) kan det för förver­kande vara tillräckligt atl fordonel används som transportmedel till och från brottsplatsen eller för atl föra borl jaktbytet. Som allmän förulsältning för förverkande enligl paragrafen gäller alt del skall vara påkallat för atl förebygga broll eller att det annars föreligger särskilda skäl.

50 §

I fråga om förverkad egendom gäller särskilda beslämmelser om förfaran­det med sådan egendom i den män inte annat följer av 47 § tredje slycket eller 48 § andra slycket. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från dessa bestämmelser i fråga om djur som behövs för forskningsända­mål eller av någon annan särskild anledning inte bör säljas på det sätt som anges i bestämmelserna.

Paragrafen motsvarar 36§ 2 mom. andra och tredje styckena nuvarande lag.

De särskilda beslämmelser som åsyftas i paragrafen är beslämmelsema i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. saml föreskriften i 42§ vapenkungörelsen (1974:123). Bestämmel­serna innebär alt förverkad egendom i aUmänhet skaU försäljas. Del kan finnas anledning all från sådan försäljning undanta dels djur som behövs för forskningsändamål (36 § försia slycket jaktstadgan), dels djur som kan släppas i frihet (35 § 2 mom. tredje slyckel jaktstadgan).

51§

Vad som sägs i 46-48§§ om vill gäller även i fråga om skinn, ägg och bon.

Av paragrafen följer alt bestämmelserna om jakthäleri, beslag och för­verkande av vilt skall gälla också skinn, ägg och bon.

Bemyndiganden

52§

Regeringen får överlåta åt en förvallningsmyndighel atl meddela sådana föreskrifier eller beslut som avses i 6§ andra stycket, 23-26, 29 och 30§§, 31 § andra och iredje slyckena, 36 och 37§§, 38§ försia stycket, 40§ första stycket, 41 § första slycket 2, 48§ andra slyckel och 50§.

Den delegering som närmasl kommer i fråga med slöd av paragrafen är
att regeringen överlåter ål naturvårdsverket all meddela vissa generella
föreskrifier och ål naturvårdsverket eller länsstyrelsen atl fatta beslut i
vissa slags ärenden. Bemyndigandel omfaltar föreskrifier om undanlag
från det generella hundförbudei, undanlag från bestämmelserna om rätt för
      92


 


annan än jakträttshavaren att bedriva skyddsjakt, statens vilt, anmäl- Prop. 1986/87:58 ningsskyldighel i fråga om visst vilt, jakttider, licensjakt, krav på hund för eftersök, skyddsjakt, tillåtna jaktmedel, förbud att jaga med skjutvapen under vissa lider på dygnet, undanlag från förbudet att jaga från motorfor­don, utplantering av vilt och vilt i hägn, handel med vilt, konservalorsverk­samheten, kunskapsprov, fällavgifier och förverkat vilt.

Hur beslul får överklagas

53      §

Beslämmelser om arrendenämnd finns i 8 kap. jordabalken och i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Om en part inte godlar en arrendenämnds beslul i fråga om förlängning av elt avtal om jakträttsupplåtelse eller om villkoren för en sådan förläng­ning, far parten klandra beslutet genom alt väcka lalan mot den andra parten vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Klandras inle beslutet inom två månader från den dag då beslutet medde­lades, är partens rätt till lalan förlorad. Tvist som efter klander är anhängig vid domstol, får återförvisas lill arrendenämnden.

Fastighetsdomstolens dom i fråga om fastställande av villkor enligt 19 § och hovrättens dom i fråga om förlängning av ett avtal om jakträttsupplå­telse eller fastställande av villkor i samband med sådan förlängning får inte överklagas.

I paragrafen anges hur avgöranden i tvister som gäller besittningsskyd-dade jaklrättsupplåtelser skall överklagas (jfr 15-I8§§ lagen, 1957:390, om fiskearrenden; se även 23a§ lagen, 1973:188, om arrendenämnder och hyresnämnder). Jag har inte ansett det påkallal alt i lagen ta upp någon särskild forumregel för tvister om jakträttsupplåtelser som inte skall prö­vas av arrendenämnd. Sådana tvister skall alltså enligt 10 kap 10§ rätte­gångsbalken las upp av tingsrätten i den ort där fastigheten är.

54        §

Länsstyrelsens beslut enligl 12 och 33 §§ får överklagas hos slatens natur­vårdsverk. Naturvårdsverkets beslul i en överklagad fråga får inte överkla­gas. Naturvärdsverkets beslut i övrigt med anledning av besvärsärendet får överklagas hos kammarrälten genom besvär.

Föreskrifter om hur sådana beslul får överklagas som fatlals av en myndighet med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regeringen.

I paragrafen ges besvärsbestämmelser i fråga om beslut som kan medde­las direkl med stöd av lagen. Beslut avseende älgjakten har ansetts röra sådana frågor alt prövningen vid överklagande bör ske av naturvårdsver­ket och inte av kammarrätien. Fullföljdsförbudel i första styckets andra mening beträffande naturvärdsverkets beslul avser beslul i huvudsaken. Beslul i övriga frägor, l.ex. beslut om avvisning av ell överklagande, får däremoi överklagas hos kammarrätten.

93


 


övergångsbestämmelserna                                               Prop. 1986/87:58

1.   Denna lag iräder i krafl den 1 juli 1987 då lagen (1938:274) om rätt lUl
jakt skall upphöra att gälla.

2.   Bestämmelserna i 15-22§§ gäller inte i fråga om upplåtelser av jakträtt som har skelt före lagens ikraftträdande.

3.   Äldre bestämmelser om jakträtt för boslällshavare, kronohemmans åbor och innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenheler, kolonat och Qällägenheler och om ansvar och särskild rättsverkan vid brott mol sådana bestämmelser skall forlfarande gälla.

4.   Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som avses i 8§ försia stycket lagen (1938:274) om rätt till jakt. Bestämmelserna i 8§ andra stycket samma lag skall tUlämpas i fråga om servitut som innefattar jakträt­ten på viss faslighet och som upplåfits senast den 30 juni 1987.

5.   Inom område, som för 1986 års jakt har registrerats med stöd av 13§ jaktstadgan (1938:279) som älgjaklsområde utan atl vara licensområde, får älgjakt ske enligt äldre beslämmelser fills vidare, dock längst till utgången av år 1990. Jakträitshavare, som är född år 1931 eller tidigare och som under försökstiden för samordnad älgjakt har jagat älg huvudsakligen inom etl sådant område som avses i föregående mening, kan få området registre­rat som licensområde för liden efter år 1990 och ges licens för etl vuxet djur alt skjutas under en period av två eller flera år.

6.   För älgjakten inom renskötselområdel får regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer för en övergångstid meddela föreskrifter som avviker från bestämmelserna i 33§.

Av punkl 2 framgår atl bestämmelserna om förlängning av upplåtelseav­tal inte skall gälla redan ingångna avtal, om inte parterna efter den 1 juli 1987 kommii överens om atl föriänga avtalel på en tid som överstiger elt år. Bestämmelserna om rätt fill förlängning skall alltså inte gälla upplåtel-seavial som har förlängts automafiskt efter den nya lagens ikraftlrädande (jfr 7 kap. 7 Ijordabalken).

Punkt 3 avser vissa äldre former av upplåtelser som regleras i 7§ första slycket nuvarande lag. Några nya upplåtelser i dessa former kommer inte alt ske. Jag har därför ansett del vara lämpligt atl låta de nuvarande bestämmelserna gälla övergångsvis intill dess samtliga upplåtelser av angi­vet slag har upphört.

Punkt 4 avserhl.a. rätl till jakl på gmnd av urminnes hävd eller servitut.

Punkt 5 innebär att den som hade sin mark registrerad som älgjaklsom­råde med generell tilldelning för 1986 års jakt kan fortsätta all jaga med en årlig tilldelning av elt vuxet djur och årskalv under en övergångslid som sträcker sig längst till utgången av år 1990. Äldre jakträitshavare kan dessutom få möjlighet att fortsätta att jaga vuxet djur på ell sådant älgjakts­område genom atl detla registreras som licensområde.

Punkt 6. Bemyndigandet gör det möjligt att meddela föreskrifter om allmän jakt inom hela eller delar av renskötselområdel intill dess all älgjakt kan bedrivas som licensjakl. Frågorna har behandlals i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.4).

94


 


4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn        Prop. 1986/87:58 över hundar

Lagens rubrik

1 den nuvarande jaktlagen finns bestämmelser om rält för jakträitshavare alt ta hand om hund som löper lös. Jag har anslutit mig till beredningens uppfallning att dessa bestämmelser har en starkare anknytning lill tillsyns-lagens regelsystem än lill jaktlagens. Enligt min mening bör också bestäm­melser som sammanhänger med liUsynen över katter brytas ut ur jakflag-sliftningen och lämpligen sammanföras med molsvarande regler om fill­synen över hundar. Som en följd härav har lagens rubrik ändrals.

Hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheler.

I jaktlagen (1987:00) finns särskilda beslämmelser om vad som skall iakltas för atl hindra hundar från all driva eller förfölja vill.

I försia stycket anges att den allmänna tillsynsregeln också skaU gälla i fråga om katter.

Alla bestämmelser om hundlillsynen förs inle bort från jaktlagstiftning­en. I den nya jaktlagen finns sålunda regler om kopplingstvång och vissa andra bestämmelser som rör hundar i marker där del finns vill. Den uppdelningen motiveras av all de sistnämnda lagbestämmelserna liksom hitlills behöver kompletteras med tillämpningsföreskrifter som systema­tiskt hör hemma i jaktlagstiftningen. Det är framför allt fråga om undan-lagsföreskrifler för olika former av jakt och iräning av jakthundar. En erinran om jaktlagens lillsynsbestämmelser har tagits in i paragrafens andra siycke.

3§

Eftersatts lillsynen över hund, får polismyndigheten meddela de beslut som omständigheterna kräver, såsom alt hunden skall vara försedd med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslulel skall delges hundens ägare eller den som mottagit hunden lill underhåll eller nyttjande.

Ärdet fråga om en hund som avses i 2 §, får polismyndigheten besluta att hunden skall omhändertas genom myndighetens försorg. För sådant om­händertagande gäller 18 och 19§§ lagen (1944:219) om djurskydd. Innan en hund avlivas skall dock polismyndigheten inhämla yltrande från veterinär, om del ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas en hund som avses i 2§ lös på område där hemdjur finns, får hunden, om den ej låter sig las om hand, dödas av den som äger eller vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat en hund är skyldig all snarasl möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten.

Beslut enligl försia eller andra stycket gäller omedelbart om inte någol annal förordnas.


Rikspolisstyrelsen har föreslagil vissa ändringar i tillsynslagen. Jag har inte kunnal ansluta mig till samtliga förslag. När det gäller möjligheterna


95


 


att med stöd av tillsynslagen ta hand om hundar som av kriminella perso- Prop. 1986/87:58 ner och drogmissbrukare används till bl.a. skydd mol polisingripanden vill jag hänvisa fill de uttalanden som gjordes när lagen ändrades år 1974. Departementschefen uttalade då i propositionen (prop. 1974:81 s. 34) alt en hund måsle anses som "bitsk" enligt fillsynslagen, även om benägenhe­ten att angripa t.ex. människor endast beror på ägarens dåliga inflytande och sålunda inte föreligger när hund och ägare är skilda åt. Enligl min mening behövs det inte någon lagändring för att polisen skall kunna ingripa mot de ifrågavarande hundarna med slöd av fillsynslagen. Däremot bör, i enlighet med rikspolisstyrelsens förslag, polismyndigheten ges möjlighel att, i stället för att avliva en hund, försälja hunden eller lills vidare ta om hand djuret. Andra stycket i förevarande paragraf föresläs därför få en ändrad lydelse bl.a. genom en hänvisning till djurskyddslagens bestäm­melser om omhändertagande av djur.

Enligt rikspolisslyrelsen är det en brisl i lagstiftningen all polismyndig­hetens beslul om l.ex. skyldighet för en hundägare alt hålla hunden bun­den eller försedd med munkorg inte blir gällande förrän del slutligt fasl­slällls efler ett överklagande. En bestämmelse för alt undanröja den påta­lade bristen föreslås som ett fjärde stycke i paragrafen.

4§

Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren eller någon som företräder honom ta hand om hunden. När detla har sketl skall hundens ägare eller innehavare snarasl underrättas. Om dessa inte är kända skall i stället polismyndigheten i orten underrättas.

Kan inte hunden tas om hand får polismyndigheten låla döda hunden, om detta är angelägel från viltvårdssynpunkl och försvarligt även med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

Den som vill återfå en hund som har lagils om hand är skyldig an beiala ersättning för hundens föda och de övriga kostnader som omhändertagan­det har medförl.

Har inte ägaren eller innehavaren, mot ersättning enligt första stycket, återtagit hunden inom en vecka efler del alt han underrättades om omhän­dertagandet eller inom två veckor efter det atl polismyndigheten underrät­tades, får jakträttshavaren behålla hunden.

Paragraferna 4 och 5 moisvarar i huvudsak innehållel i 22 § första och Iredje slyckena nuvarande jaktlag.

7§

En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får dödas av jakträttshavaren eUer av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten.

Enligl 23 § nuvarande jaktlag får katt som anträffas ulanför gård eller
irädgård där den hör hemma saklöst dödas av jakträttshavaren eller hans
   q

folk. Inom tätbebyggt område krävs polisens fillstånd.


 


Den nuvarande bestämmelsen har i olika sammanhang kritiserats och Prop. 1986/87:58 ifrågasatts med hänvisning till alt den i vissa fall kommit all leda till atl värdefulla katter avlivats ulan att det varil mofiverat av hänsyn fill viltvår­den eller andra godtagbara skäl. Även beredningens förslag att begränsa bestämmelsen till atl gälla katter som uppenbarligen inle står under någons lillsyn har kriliserats.

Jag har utgått från det förhållandet alt det i första hand är övergivna eller förvildade katter som innebär problem från bl.a. viltvårdsynpunkl. Jag har därmed delvis kunnat ansluta mig till del förslag som hovrätten för nedre Norriand fört fram. Anträffas en katt på stort avstånd från bebyggelse kan detla i sig vara en omständighet som talar för att katten är övergiven eller förvildad. När det gäller katter inom eller invid bebyggelse lorde del vanligen vara väl känl för innevånarna på orten om det i grannskapet finns katter som förvildats eller övergivits.

Omständigheterna skall alltså vara sådana att del finns fog för antagan­det atl kallen är övergiven eller förvildad. Om så är fallel kan den som dödar katten freda sig från ansvar för skadegörelse med hänvisning till den nya bestämmelsen.

Den som med uppsåt eller av oaklsamhel bryter mot 2 §, 3§ iredje stycket andra meningen eller 7§ andra meningen eller mol föreskrifl som har meddelats med slöd av 3§ första stycket, döms till böter.

Den som försummar atl lämna underrättelse enligl 4§ första stycket döms fill böler, högst ettusen kronor.

I paragrafen har del förts in beslämmelser om bötesstraff för den som underlåter alt skaffa sig polisens tillstånd när sädant krävs för all döda katt och för den som försummar att lämna underrättelse om omhändertagen hund.

Polismyndighetens beslut enligl denna lag får överklagas hos länsstyrel­sen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten genom be­svär.

Jag har ansett det lämpligl att i en ny paragraf ta in bestämmelser om överklagande. Någon ändring i förhållande till nuvarande ordning görs inle, jfr lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol alt pröva vissa mål.


4.3 Övriga lagförslag

:;f

Ändringen av 14 § naturvårdslagen (1964:822), som, utöver en redaktio­
nell ändring i tredje stycket, innebär atl paragrafens sisla stycke upphävs,
är en följd av del bemyndigande som har lagits in i 36§ jaktlagen.
Ändringen av 29§ lagen (1980:894) om Jaktvårdsområden år föranledd
      97

7   Riksdagen 1986187. I saml. Nr 58


 


av en framslällning från statens naturvårdsverk. Verket har hänvisat till atl     Prop. 1986/87:58 länsstyrelsen bör ha kännedom om beslutade uteslutningar för atl ha en akluell kunskap om jaktvårdsområdenas omfattning.

I fråga om ändringen i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor kan jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna moliveringen (avsnitt 2.2.3).

Ändringarna i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder år en följd av bestämmelserna om räll till förlängning av upplätelseavtal i förslaget lill jaktlag. Del föreslås inte några särskilda regler för arrende­nämndens sammansättning i ärenden som rör jaklrättsupplåtelser. Jag har förutsatt alt nämnden, när del behövs, kompletterar prövningsunderlaget genom att inhämla yllrande från sakkunnigi håll eller på annat lämpligt säll.

5 Hemställan

Jag hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över förslagen lill

1.    jaktlag

2.  lag om ändring i lagen (1943:459) om lillsyn över hundar,

3.  lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

4.  lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsomräden,

 

5.    lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor,

6.    lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres­nämnder.

6 Beslut

Regeringen beslular i enlighet med föredragandens hemställan.


98


 


Lagrådet                                                                      Prop. 1986/87:58

Uidrag ur protokoll vid sammaniräde 1986-10-15

Närvarande: fd. juslilierådel Hult, regeringsrådet Dahlman, jusfifierädet Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanlräde den 25 seplember 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Lundkvist beslutat inhämta lagrå­dels yttrande över förslag till

1. jaktlag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar,

3. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

4. lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsomräden,

 

5.   lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor,

6.   lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres­nämnder.

Förslagen har inför lagrådel föredragils av hovrättsassessom Hans Pet­terson.

Vid ärendets behandling har förelegat en den 6 seplember 1983 till lagrådel inkommen skrift från Riksföreningen Sveriges konservatorer.

Förslagen föranleder följande yltrande av lagrådet:

Förslaget till jaktlag

Enligt paragrafens försia mening är villel fredat och får jagas endasl om detla följer av den föreslagna lagen eller föreskrifier som har meddelats med stöd av den. Undantag från fredningen kan emellertid även göras genom beslut i särskilda fall, exempelvis enligt 7 §. Med hänsyn härtill förordar lagrådet, att meningen ges föjande lydelse: "Viltet är fredat och får jagas endasl om delta följer av denna lag eller av föreskrifier eUer beslut som har meddelats med stöd av lagen."

Jakträtten m.m.

I det remitterade förslagel betecknas vid upplålelse av jakträtt de båda
parterna i rättsförhållandet som fastighetsägare och nyttjanderättshavare.
Termen fastighetsägare är någol oegenllig med hänsyn lill atl bestämmel­
serna i tillämpliga delar är avsedda all gälla även när den som upplåter
jakträtt är arrendalor eller jakträitshavare eller innehar fasligheten med
annan rätt än äganderätt. En liknande terminologisk ofullständighel har
emellertid ansells kunna godtas inom andra rättsområden, l.ex. arrende­
lagstiftningen, där beteckningen jordägare använts trots all arrendebe-
slämmdserna äger lillämpning även när den som upplåter jord till nytt­
jande innehar fastigheten  med arrenderätt eller annan rätl (se prop.
          99


 


1970:20 del B2 s. 935). Den föreslagna termen fasfighelsägare bör därför     Prop. 1986/87:58 här kunna godtas.

12 §

Enligt bestämmelsen i första styckets försia mening har på allmänt vatten, som gränsar lill en faslighets strand, fastighetsägaren jakträtt intiU etthund­ra meter från strandlinjen. Bestämmelsen överensslämmer i sak med 2 § 2 mom. första stycket i den nuvarande jaktlagen. Denna innehåUer i fråga om vad som förstås med allmänt vatten och hur strandlinjen skall bestäm­mas en hänvisning till lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenom­råde. Någon molsvarande hänvisning har inte upptagits i förevarande paragraf och synes inte heller erfordras; del torde under alla förhållanden slå klart, all 1950 års lag är atl lillämpa i nämnda hänseenden.

På annat allmänt vatten än som avses i paragrafens första stycke liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inte hör tiU elt visst hemman, får enligl andra slycket jakt bedrivas endasl efler lillslånd av länsstyrelsen, om inle regeringen föreskriver någol annal. Sådana lillstånd av länsstyrel­sen lorde väl ofta komma atl framslå som beslut i särskilda fall och kan med den föreslagna utformningen av lagtexten inle heller ges annan karak­lär. Stundom lorde del emellertid vara ändamålsenligt all ge fillslånden en så vidsträckt omfattning och sådan utformning, att de skulle innebära normgivning. För att della skall bli möjligt föreslår lagrådet, att andra stycket ges följande lydelse: ".På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inle hör lill någol hemman, får jakt bedrivas endasl efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av länsstyrelsen."

14 §

Enligt 9 § i den nuvarande jaktlagen får jakträtt inte, med visst undantag, överlåtas utan upplåtarens samlycke.

Klart är atl bestämmelsen innefatlar etl förbud för jakträttshavaren atl ulan sådant samtycke sälla annan i silt ställe och därmed frigöra sig från sina skyldigheler geniemot upplåiaren. Huruvida överlåtelseförbudel ock­så innefattar etl förbud för jakträttshavaren all - utan all utträda ur rättsförhållandet - i sin lur upplåta jakträtten ål annan, hell eller delvis, under återstoden av avtalstiden eller del därav är mera osäkert. En viss oklarhet har präglat praxis i fråga om innebörden av överlåldseförbud i vad gäller äldre lagsliftning om nyttjanderätt. I nutida lagstifining gör man däremot terminologiskt och i rätlsligt hänseende en klar åtskillnad mellan överlåtelse och upplåtelse i andra hand av en nyttjanderätt.

Avsikten med bestämmelsen i del remitterade förslaget lorde vara atl jakträtt - med angivet undantag - inte heller får upplåtas i andra hand ulan fastighetsägarens samlycke. Della bör då uttryckligen anges i para­grafen.

Del nuvarande överlåtelseförbudel kan inle anses innebära alt sådan
övergång av jakträtten som inle kan rubriceras som överlåtelse, t.ex.
               IOO


 


genom arvskifte eller testamente, skulle vara tillålen. I nyttjanderätlsför-     Prop. 1986/87:58

hållanden torde allmänt gälla atl en partsväxling på nyttjanderältshavarsi-

dan är förbjuden även i fall där inte utlryckligl undantag meddelals. I likhet

med vad som gäller i arrende- och hyresförhållanden bör det föreslagna

överlåtelseförbudel i 14 § gälla även familjerättsliga förvärv och förvärv

genom bolagsskifte och liknande. En bestämmelse härom bör tas in i elt

andra stycke av 14 §.

På grund av det anförda kan 14 § och rubriken till denna förslagsvis ges följande lydelse:

"Överlåtelse av jakträtt m.m.

14 §

Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i samband med jordbmksartende får inte överlåtas eller upplåtas ulan fastigheisägarens samlycke.

Försia stycket gäller också i fråga om övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv."

Avtal om jakträttsupplåtelse

För upplåtelse av jakträtt gäller de allmänna bestämmelserna om nyttjan­derätt i 7 kap. jordabalken. Den nuvarande jaktlagen innehåller med något enstaka undantag inga beslämmelser som reglerar rättsförhållandet meUan upplåtaren och jakträttshavaren. I det remitterade förslaget har i 15-22 §§ tagils upp vissa beslämmelser om uppsägning och förlängning av avtal om jaklrätlsupplålelse och om ändring av villkoren för fortsall sådan upplå­lelse. Dessa beslämmelser gäller emellertid endasl upplåtelser av viss längre varaktighet, och de gäller inle i fråga om upplåtelser som sketl före den föreslagna lagens ikraftträdande. Del kan mol denna bakgrund antas all bestämmelserna i prakliken kommer all gälla ell ganska begränsai anlal upplåtelser. Detla bör lämpligen framgå av mbriken fill 15-22 §§ och genom några mindre ändringar i den föreslagna laglexlen komma till tydU-gare ultryck än som skelt i förslagel.

15 §

Av 15 § första stycket i det remitterade förslaget följer alt bestämmelserna i 15-22 §§ skall lillämpas när jakträtt upplåfits mot ersättning för viss fid som överstiger ett år. Den åsyftade innebörden av förslagel, som lorde vara att bestämmelserna skall äga tillämpning på etl upplåtelseavtal när den löpande avtalsfiden översfiger ett år, bör komma till klarare ultryck i lagtexten.

Med några andra jämkningar av redaktionell art föreslår lagrådel mol;
bakgrund av vad som har anförts all rubriken lill 15-22 §§ i del remittera­
de förslagel och försia och andra styckena i 15 § ges följande lydelse:
     101


 


'' Upplåtelse av jakträtt i vissa faU                                     Prop. 1986/87:58

15 §

Har jakträtt upplåtits mot ersättning och gäller avtalet för viss tid som översiiger ett år, skall uppsägning alllid ske för att avtalel skall upphöra alt gälla vid avtalstidens utgång. Sådan uppsägning skall ske på del sätt som gäller för uppsägning enligl 8 kap. 8 § jordabalken. Vill fastighetsägaren eller nyttjanderältshavaren all villkoren för avtalel ändras för en ny upplå-lelseperiod, skall han meddela motparten detta i den ordning som gäller för uppsägning av avtalet. Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske senasl två månader före avtalstidens utgång.

Om avtal som avses i första slyckel inle sägs upp inom rält tid, anses det föriängt på en tid som moisvarar upplåtelsetiden, dock längsl fem år, eller, om begäran om villkorsändring har gjorts, på den tid och de villkor i övrigl som bestäms enligt 19 §.

19 §

I denna paragraf anges bedömningsgrunderna för arrendenämndens pröv­ning, när villkoren för den fortsalla upplåtelsen skall fastställas i en för­längnings- eller villkorstvisl. De angivna bedömningsgmnderna skall enligt förslagel dock inle lillämpas, om parterna kommii överens om någol annat.

Om parterna i en förlängnings- eller vUlkorstvisl kommer överens om villkoren för den fortsatta upplåtelsen bör givetvis överenskommelsen gälla, även om den avviker från de i första slycket angivna normerna. Nyttjanderältshavaren kan dock inle bli bunden av villkor som strider mot en tvingande regel (jfr t. ex. 9 kap. 9 § fjärde stycket och 12 kap. 55 § fjärde stycket jordabalken). En bestämmelse av nu angivei innehåll bör tas upp som etl nytl iredje siycke i 19 §.

En dom eller ett beslul, varigenom elt jaklrältsavtal förlängts eller avtalsvillkor fastställts, bör ges samma rättsverkningar som ett mellan parterna ingånget avtal med samma innehåll som domen eller beslulel. Innebörden av en regel härom är alt olika på jaklrältsavtal tillämpliga bestämmelser, l.ex. uppsägnings- och förlängningsreglerna i 15 och 17 §§ i förslagel, de allmänna bestämmelserna i 7 kap. jordabalken om nyttjande­rätt och 36 § avtalslagen, skall gäller också i fråga om dom eller beslut i förlängnings- och villkorslvisler.

Till de nu föreslagna bestämmelserna bör fogas en regel av innehåll alt
mot nytljanderältsförhållandet inle får åberopas omsländighet som kunnat
åberopas i det mål eller ärende i vilkel nyttjanderättshavarens förläng­
ningstalan bifallits. En liknande preklusionsregd finns inom arrende- och
hyreslagstiftningen (9 kap. 12 § och 12 kap. 51 S jordabalken). En dylik
regel utgör elt komplement lill rättskraftsregeln i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder (22 §) och rättegångsbalkens besläm­
melser om tvistemålsdomens rättskraft (17kap. 11 §). Genom domen eller
beslutet i den föriängningstvisl som avgjorts till fördel för nyttjanderältsha­
varen prekluderas således såväl omständigheter som åberopats och prö-
   102


 


vals som sådana omständigheter som hade kunnat åberopas i tvisten. Del Prop. 1986/87:58 är inte bara påståenden som hänför sig till upphörsgrunderna i 17 § i förslagel ulan också invändningar i s.k. preliminärfrågor, exempelvis atl någol giltigt upplåtelseavtal inle föreligger, som prekluderas. Omständig­heter av detta slag får inte åberopas vare sig i tvist vid allmän domstol rörande exempelvis jämkning av avtalsvillkor enligt 36 § avtalslagen eller vid arrendenämnd i senare ärende om föriängning av upplåtelseavtalel.

Bestämmelser av här angivet innehåll bör tas in i förevarande paragraf.

I enlighet med vad som har anförts och med ell par andra mindre jämkningar kan 19 § förslagsvis få följande lydelse:

"Ogillas fastighetsägarens talan om att avtal som avses i 15 § skall upphöra all gälla, skall villkoren för den fortsatta upplåtelsen fastställas efter vad som kan anses skäligt med hänsyn till de villkor som tidigare har gälll för upplåtelsen, till inträffade eller förutsebara förändringar saml till vad som kan anses vanligt vid jämförbara förhållanden. 1 den mån ändring av villkoren inte begärs, skall samma villkor som fömt gälla.

Första stycket gäller även vid avgörande av en villkorstvist som hän­skjutits lill arrendenämnden.

Om fastighetsägaren och nyttjanderätishavaren kommer överens om villkoren för fortsalt upplåtelse i tvist enligt försia eller andra slycket, gäller de överenskomna villkoren, oavsett vad som föreskrivs i nämnda stycken, i den mån inle annat följer av 16 § eller av beslämmelsema i jordabalken.

Dom eller beslul om förlängning anses som avtal om fortsall upplåtelse. Mot nytljanderältsförhållandet får inte åberopas omständighet som kunnal åberopas i målet eller ärendet.

Dom eller beslut i villkorstvisl anses som avtal om villkoren för den fortsatta upplåtelsen."

43      och 45 §§

I det remitterade förslaget innehåller 43 § straffbestämmelser avseende allvarligare överträdelser av jaktlagen eller med slöd av denna meddelade föreskrifter eller beslut. Enligt paragrafen döms för jaktbroll lill böler eller fängelse i högst sex månader. Är jaktbrottel all anse som grovt döms enligt

44      § lill fängelse högst två år.

För slraffbarhel enligl 43 § I krävs i subjektivt hänseende uppsåt eller grov oaktsamhet. Enligt denna punkl straffas bl.a. den som "underlåter att iaktta vad som föreskrivits i en för jakt meddelad licens" (jfr 29 § 2 och 33 §). Motsvarande gärning som förövats av oaklsamhel som inte är grov är enligt 45 § iredje slyckel straffbelagd med penningböter.

För straffbarhet enligt 43 § 2 är det subjektiva rekvisitet vidare än enligt punkten 1. Även icke-kvalificerade oaktsamhetsbrott innefattas sålunda under straffbestämmelsen i punkten 2. Till de enligl denna punkt straffbe­lagda gärningarna hör bl.a. broll mol 3 §, dvs. mol den allmänna bestäm­melsen om fredande av viltet.

I specialmotiveringen lill 3 § uttalas atl en meddelad licens innebär etl
partiellt undantag från fredningen - och därmed från 3 § - "etl undantag
   103


 


vars omfattning bestäms av vad som föreskrivs i licensen om djurslag, Prop. 1986/87:58 djurantal och jakttid". Ell uppsåtligt åsidosällande vid jakl av en licens­bestämmelse av angivet slag innebär därför som regel ett brott mot 3 §. En sådan gärning omfattas normalt av straffbestämmelsen i 43 § 2 och inte av 1. Jakten kan nämligen i ell sådanl fall endasl undanlagsvis anses äga mm inom ramen för den meddelade licensen.

En jaktlicens kan innehålla bestämmelser av många olika slag och med i hög grad varierande belydelse för jakten. De i lagrådsremissen föreslagna lydelserna av 43 § I och 45 § tredje stycket, där alla brott mot en licensbe­stämmelse i princip likställs i objekiivt hänseende, bör enligt lagrådets mening nyanseras ytterligare. Den föreslagna lydelsen av 43 § 1 kan medföra att också i sak relativt obetydliga förseelser blir alt hänföra fill brotlskategorin jaktbrott. Lagrådet föreslår därför, alt 43 § 1 i nu föreva­rande hänseende inskränks till alt endast avse brott mol en för jakten väsenllig bestämmelse i licensen. 1 anslulning härtill bör strafföreskriflen i 45 § tredje slyckel ulvidgas så atl den omfaltar alla andra uppsåtliga eller av oaktsamhet föranledda åsidosäiianden av bestämmelser i jaktlicens än som avses i 43 § 1.

I 45 § första slyckel 7 kriminaliseras underlåtenhet att följa en jaktle­dares anvisningar för jakten. Den föreslagna lagen innehåller i övrigt inle några beslämmelser om jakfledare. Eflersom kriminaliseringen medför att utövandet av jaklledares befogenheter kommer alt innebära en form av myndighetsutövning, måste emeUertid överförandel av sådana befogen­heter till jaktledare ges stöd i lag (jfr 8 kap. 3 § och 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen). Härvid bör befogenheterna konkretiseras ål­minstone i sina huvuddrag. Även med en sådan konkretisering kommer likväl den föreslagna kriminaliseringen i 45 § första stycket 7 att vara mycket långtgående och svår alt överblicka till sina konsekvenser. Jaktle­dare torde för övrigl liksom hillills komma alt ulses av jakträtlshavama eller av medlemmarna i jaktlagen. Detta betyder, atl offenllig myndighet kommer atl delegera myndighetsutövning lill personer som är anonyma för myndigheten och vars kvalifikationer är okända. Del kan ifrågasättas, om en sådan ordning är lämplig och om den är förenlig med gmndlagsstadgan-del i 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen atl förvaltningsuppgift kan överlämnas till "enskild individ". Lagrådel vill för sin del förorda, all den nu ifrågavarande kriminaliseringen i punklen 7 ulgår ur förslagel.

De olika i 45 § föreslagna straffbestämmelserna omfattar ett bretl regis­ler av förseelser av oUka slag. Enligt lagrådets mening bör i samtliga fall bagatellförseelser inle straffbeläggas. Lagrådet föreslår därför atl lill para­grafen fogas ell nyll sista siycke, enligt vilket i ringa fall inte skall dömas till ansvar enligt paragrafen.

Med hänvisning till det anförda föreslår lagrådel föjande ändrade lydelse av 43 § 1 och 45 §:

"43 §

För Jaktbroll---

1. med uppsåt eUer av grov oaktsamhet olovligen jagar på annans jakt- 104


 


område eller där tillägnar sig vill eller vid jakl som sker med slöd av licens     Prop. 1986/87:58 bryter mot en för jakten väsentlig beslämmelse i licensen eller "

"45 §

Till böter döms den- eller 41 § första stycket.

Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böler.

Den som i annal fall än som avses i 43 § 1 med uppsåt eller av oaktsam­het åsidosätter vad som bestämls i en för jakl meddelad licens döms till böler, högsl ettusen kronor.

I ringa fall skall inte dömas lill ansvar enligt denna paragraf."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

105


 


Jordbruksdepartementet                         Prop. 1986/87:58

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 november 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peierson, S. Andersson, Bodström, Gö­ransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hul­terström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Lönnqvist


Proposition om jaktlag, m.m. 1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanlräde den 25 seplember 1986) över förslag tiU

1. jaktlag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om fillsyn över hundar,

3. lag om ändring i naturvårdslagen (1984:822),

4. lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsomräden,

 

5.    lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande alt meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor,

6.    lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres­nämnder.

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför.

Jag ansluter mig lill lagrådets förslag till lydelse av 3 § förslaget IiU jaktlag. Vad lagrådet har anfört i anslulning till 12 § försia stycket och om användningen i lagen av termen fastighetsägare föranleder inte någon erinran från min sida. Jag delar lagrådets uppfattning i fråga om formerna för all meddela fillstånd enligt 12 § andra stycket. Lagtexten bör, med vissa förtydligande jämkningar, ulformas i enlighet med lagrådets förslag.

Det bör krävas alt en nyttjanderättshavare inhämlar fastighetsägarens samlycke också för en upplåtelse av jakträtten - helt eller delvis — i andra hand. Ell sådanl samtycke kan följa av upplåtelseavtalel eller lämnas vid en senare tidpunkt. Vidare bör bl.a. familjerältsliga förvärv i fråga om krav på samlycke jämslällas med överlåtelse. Jag biträder följaktligen lagrådels förslag lill lydelse av 14 § och rubriken lill denna paragraf. Del bör påpekas all det inte kan anses vara fråga om någon andrahandsupplå­telse när nyttjanderätishavaren själv jagar och låter jaktkamrater delta i jakten som gäster. Vill fastighetsägaren i något hänseende begränsa nytt-janderätlshavarens rätt atl bjuda in jaktgäster, fär detla ske genom bestäm­melser i upplåtelseavtalel.

Jag har inle något atl erinra mol vad lagrådel har anfört i anslutning till 15 och 19 §§ och förordar därför att dessa paragrafer, liksom rubriken närmasl före 15 §, ändras i enlighet med lagrådels förslag. Även när det


106


 


gäUer43 och 45 §§ biträderjag lagrådels ändringsförslag. Del innebär bl. a.     Prop. 1986/87:58
att jag låter straffbestämmelsen i 45 § försia stycket 7 i det remitterade
       

förslaget utgå ur proposifionsförslagel. Jakfledarna bör ändå kunna påräk­na en ökad respekl för sina anvisningar som en följd av aktsamhetsregeln i 27 § och den därtill knulna straffbestämmelsen i 45 § försia stycket 3. Med slöd av dessa beslämmelser kan den ställas lill ansvar som genom atl inte följa en jaktledares säkerhelsinslruklioner utsätter människor eller egen­dom för fara.

I prop. 1986/87:39 om följdlagstiflning fill den nya förvaltningslagen föreslås bl.a. en ändring av 23 a § iredje slycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Förslaget medför att den i remisspro­lokollel upplagna ändringen av samma stadgande inle behöver vidtas.

Utöver vad jag nu har förordat bör vissa redaktionella jämkningar göras i författningsförslagen.

2 Övriga frågor

2.1 Viltforskningen

För riksdagens information vill jag här ta upp vissa frågor rörande vUt-forskningen.

Den viltforskning som stöds av naturvårdsverkets forskningsnämnd syf­tar fill att ge kunskaper för vården av landets viltbestånd. Inom forsknings­området faller alla de förhållanden och åtgärder som påverkar viltbestån­dens numerär och utbredning. Forskningen skall inriktas mol att få ökade kunskaper om de faktorer som kan ge en både artrik och individrik fauna. Avkastningen av viltbestånden under olika förutsättningar skall belysas liksom de negativa effekterna i form av viliskador.

Villforskning bedrivs vid naturvårdsverkels forskningsslation Grimsö, vid Sveriges lantbruksuniversitet liksom också vid landets övriga universi­tet, vid slatens veterinärmedicinska anstalt (SVA), vid naturhistoriska riksmuseet saml vid Svenska jägareförbundets forskningscentrum och fält-stationer. Vidare bedrivs viss försöksverksamhel av domänverket och av skogsbolagen liksom av Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. Svenska naturskyddsföreningen och Sveriges ornilologiska förening.

Basresurserna för forskning och utvecklingsarbete (FoU) på jakt- och villvårdsområdet, dvs. lokaler, utrustning och fast personal, bekosias i slor utsträckning med medel som anvisas av regeringen över statsbudge­ten. Delta gäller l.ex. i fråga om universitetens insfitutioner och naturhis­toriska riksmuseels forskningsavdelning. Naturvårdsverkels forsknings-station finansieras med både budgetmedel och medel ur jaktvårdsfonden. Detsamma gäller SVA där en tjänsl i viltpatologi belalas med jakivårdsme-del. Jägareförbundet får bidrag ur jaktvårdsfonden, viltskaderegleringsfon­den och länens viltskadefonder.

Den löpande verksamheten vid de olika institutionerna och anläggning­
arna för FoU bekostas till stor de) med medel som regeringen anvisar ur
jaktvårdsfonden och viltskaderegleringsfonden. Det gäller både natur-
      107


 


vårdsverkets och universitetens forskning liksom den FoU som jägareför-     Prop. 1986/87:58 bundet bedriver. Medel ur de båda fondema anvisas på två skilda vägar.

En del av forskningsmedlen ur jaktvårds- och viltskaderegleringsfon­derna anvisas forskningsnämnden vid statens nalurvårdsverk som fördelar anslag till olika forskningsprojekt. Forskningsnämnden beslår av ordföran­de och vice ordförande och etl anlal ledamöier av vilka hälflen represen­lerar avnämarsidan och hälflen olika velenskapliga kompetensområden. Nämnden har till sig knufit vetenskapliga kommitléer och projektgrupper som var och en ansvarar för etl visst område inom miljövårdsforskningen. I den projeklgmpp som har ansv,arel för viltforskningen finns representan­ter för forskningen, nalurvårdsverkel och jägareförbundet.

Under budgetårel 1986/87 har regeringen anvisat 5350000 kr. ur jakt­vårds- och viltskaderegleringsfonderna all av nämnden fördelas liU olika villforskningsprojekl.

Jägareförbundet får pengar till sin FoU inle bara från forskningsnämn­den utan också direkl ur jaklvårdsfonden och viltskaderegleringsfonden. Del sker i samband med all regeringen beslutar om medel fill jägareförbun­dels lolala verksamhel. Budgeiårei 1985/86 uppgick kosinaderna för för­bundels viltforskning inkl. basresurser tUl 3790400 kr.

Jakt- och viltvårdsberedningen har behandiai viltforskningen och fram­håUit alt en fortsatt och uividgad viltforskning är en fömtsättning för ett meningsfullt och framgångsrikt viUvårdsarbele. Beredningen anser att forskningen bör bedrivas inom de tradifioneUa områdena och med de meloder som tillämpas för närvarande. Däruiöver bör emellertid forskning om miljöförändringaraas inverkan på viltet bedrivas i vidgad omfattning. I det sammanhanget bör en ökad samverkan med miljöforskningssidan efter­strävas.

Enligl beredningen finns del anledning atl försöka åstadkomma en bälire samordning av den villforskning som bedrivs. Beredningen hänvisar liU möjligheterna alt få till stånd en effeklivare forskning och enklare informa­tionsvägar samlidigt som risken för "dubbelforskning" minskas. För all befinfliga anläggningar och fillgängliga resurser skall ulnylljas så effektivt som möjligt bör samråd och saniplanering ske beiräffande den vUlforsk-ning som bedrivs vid universiteten, vid andra myndigheter och av organi­salionerna. Naturvårdsverkets forskningsnämnd bör i fortsättningen om­besörja all anslagstilldelning till den forskning som bekostas med medel ur jaktvårdsfonden och vUlskaderegleringsfonden. Förslagel innebär för jä­gareförbundets del atl förbundel: får ansöka hos forskningsnämnden om anslag fill den forskningsverksamhet som förbundel vUl bedriva. Medel fill basresurser skall däremoi liksom hittills anvisas genom beslut av regering­en.

Enligt beredningen bör den nuvarande projektgmppen för viltforskning ombildas till en villforskningskommitté och ges en i förhållande liU projekt­gruppen starkare ställning. Den förordade samordningen med andra me­delsbeviljande organ bör åsladkommas genom alt forskningsnämndens sekretariat upprätthåller konlakler med sekretariaten vid naturvetenskap­liga forskningsrådel och skogs- och jordbmkets forskningsråd.

Remissinstanserna har i stor ulslräckning anslutit sig till beredningens      108


 


förslag. Naturhistoriska riksmuseet och universiteten i Uppsala och Stock­holm liksom jägareförbundet har dock avstyrkt förslaget med hänvisning fill de risker som är förknippade med att samla elt alllför siarkt inflytande på ell fålal händer. Av samma skäl är viltforskarföreningen tveksam till förslagel. Remissinslanserna delar beredningens uppfattning om behovet av UtveckUng och försök. För att leda denna verksamhet behövs särskilda resurser.

När det gäller viltforskningens allmänna inrikining delar jag i alll väsent­ligt beredningens uppfattning. Jag vill särskilt undersiryka vad beredning­en anfört om viklen av forskning rörande miljöförändringarnas inverkan på villel. Även andra forskningsområden som gränsar fill eller ingår i vad som betecknas som miljövårdsforskning kan ha stor betydelse för kunskapen om viltet och vilttillgången. Anslag ur jaktvårdsfonden och vUlskaderegle­ringsfonden bör även i fortsättningen i första hand lämnas fill forskning som har en mera direkt anknytning tUl vilda däggdjur och vUda fåglar och gälla projekt med stort allmänintresse.

Vad belräffar frågan om hur villforskningen bör samordnas och anslags­tilldelningen organiseras ansluter jag mig tiU beredningens förslag med undanlag för vad beredningen uttalat om att en villforskningskommitté bör inrättas. Det bör liksom hittills ankomma på naturvårdsverkets forsknings­nämnd att besluta om inrättande av de beredningsgmpper som kan behö­vas.

Enligl min mening bör naturvårdsverkets forskningsnämnd verka för att de lillgängliga basresurserna utnyttjas på bästa sätt. Fömlsällningama härför bör öka genom att forskningsverksamheten samordnas. Även om de olika insfitutionerna och anläggningarna har skUda huvudmän bör det vara möjligt att uppnå de samordningsvinster naturvårdsverket efterlyser i sitt remissvar.


Prop. 1986/87:58


2.2 Vissa finansieringsfrågor m.m.

Mitt förslag: Länsstyrelserna får själva svara för alt med fällavgifier finansiera ersättningen för viltskador på gröda, bidrag i anledning av vissa skogsskador och administrationen av älgjakten.


Beredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag vad beträffar länsstyrelsernas ansvar för ersättning för viliskador på gröda. Beredningen har vidare föreslagit all vUlskaderegleringsfonden avvecklas på sikt, atl dess medel i slället förs över till jaktvårdsfonden och att vissa medel ur jaktvårdsfonden förs lill elt nytt viltvårdsanslag. Beredningen har också uttalat önskemål om en viss förstärkning av Svenska jägareförbundets personalresurser.

Remissinstanserna: Remissinslanserna ansluter sig i allmänhet lill bered­ningens förslag men många vill ha resursförslärkningar, främsl för länssly­relsernas del och för viltforskningen.

Skälen för mitt förslag: Huvuddelen av den praktiska viltvården bekos-


109


 


las direkl av jägare, markägare och organisationer. Till den del del all-     Prop. 1986/87:58 manna svarar för finansieringen, sker detla på flera säll. Vid sidan av medel över slatsbudgelen används medel ur jaktvårdsfonden, viltskade­fonderna och vUlskaderegleringsfonden.

Jaklvårdsfonden, som förvallas av kammarkollegiet, tiUförs de jakt­vårdsavgifter som jägarna är skyldiga att beiala saml vissa bölesmedel. Fonden lillförs för närvarande årligen omkring 30 milj. kr. Enligl del nya jaktlagsförslaget avses inte bölesmedel lillföras fonden.

För varje län finns en viltskadefond som länsstyrelsen förvaltar. Fonden bildas av de avgifier som skall belalas av jägarna när de fäller älg, kron­hjort eller dovhjort. Avgifternas slorlek fastställs årligen av nalurvårdsver­kel inom en av regeringen beslämd ram. Årligen lillförs länens viltskade­fonder sammanlagi omkring 25 milj. kr. Ur viltskadefonderna lämnas ersättning för skador som älg, kronhjort och dovhjorl orsakar på gröda eller på trädgårdsodling. Fondmedlen används också lill bidrag för alt förebygga viltskador, till viltvård samt lill informalion och utbildning i jaktliga frågor.

För länen finns också en gemensam regleringsfond vars syfte är atl balansera eventuella underskott i länens viltskadefonder. Regleringsfon­den tillförs medel från viltskadefonderna. Överföringen beslutas av rege­ringen och uppgår för närvarande lill ca 8 milj. kr. per år.

Enligl min mening finns del inte tillräckliga skäl att inrätta ell särskilt viltvårdsanslag. Jag har i föregående avsnitt förordal all medel ur jakl­vårdsfonden och viltskaderegleringsfonden till all viltforskning saml för­söks- och utvecklingsverksamhet i fortsättningen bör fördelas av forsk­ningsnämnden vid naturvårdsverket. Som anförts i lagrådsremissen bör vidare vissa medel ur jaktvårdsfonden anvisas för förmedling av jakttillfäl­len och för utbildning och information i syfle all få lill stånd ell bättre utnyttjande av jaktmarkerna.

Endast i etl hänseende innebär förslaget lill jaktlag helt nya administrati­va arbetsuppgifier. Det gäller arrendenämndernas befattning med tvister som rör jakträttsupplåtelser. E.nligl min mening torde dessa arbelsuppgif­ter klaras av inom ramen för tillgängliga resurser. Jag har i denna fråga samrått med chefen för juslitiedepartementel.

Elt flertal remissinslanser har lagit upp frågan om ökade resurser till länsstyrelsernas naturvårdsenheter i syfle atl förstärka den regionala jakt­administrationen. En sådan förstärkning ärjag inte beredd att föreslå.

Förslagen i lagrådsremissen rörande administrationen av jakten och viltvården innebär all länsstyrelsen liksom hitfills skall ha ansvaret för atl bl. a. älgslammen anpassas till lokala och regionala förhållanden. Länssty­relsen bör i fortsättningen dessutom självständigt ansvara för finansiering­en av ersättningarna för skada av älg, kronhjort och dovhjort på gröda eller trädgårdsodling.

Vidare bör enligl min mening skogsägare kunna påräkna bidrag när
skogsplanteringar utsatts för så svåra skador av älg att en omplantering är
nödvändig enligt skogsvårdslagstiflningens föreskrifter om skyldighet att
anlägga ny skog. En förutsättning för sådanl bidrag bör vara att skogsäga­
ren så långt möjligt försökt skydda planteringen från skador genom av-
     110


 


skjutning av älg. Som huvudregel bör gälla alt bidrag skall komma i fråga     Prop. 1986/87:58

först när skogsägaren skjutit sin tilldelning under den vanliga jakten och

dessutom uttömt möjligheterna att genom särskilda tillstånd till skyddsjakt

förhindra alt planteringen förstörs. Bidraget bör lämnas för skador som

inträffar efter den 30 juni 1987. Del ankommer på regeringen all meddela

föreskrifter om bidragel.

Finansieringen av ersättningarna och bidragen bör ske med medel från fällavgifier som belalas för de tre nämnda djurslagen. Länsstyrelsen bör få avgöra hur stora avgifter som skall tas ul i del egna länel. Länsstyrelsens beslul i fråga om avgifternas storiek bör självfallet grundas på en bedöm­ning av hur Slort medelsbehovet är för atl läcka ersättningarna och bidra­gen för viltskadorna inom länet. Delta innebär all avgifiens sloriek kan komma atl variera över liden som en följd av förändringar i viltstammen och skadornas omfattning. En viss del av fällavgifterna bör belalas in till regleringsfonden för att bestrida kosinader av gemensam karaklär för viltvården i landel. Dessa medel bör kunna disponeras för all täcka ersäll-ningskostnader m.m. i sådana län där fällavgifterna inte räcker lill på grund av särskilda förhållanden. Under de närmaste åren kan behövas tillskott bl.a. till länsslyrelserna i Skånelänen där skadorna på gröda allljäml är så slora att intäkterna av fällavgifterna i länen inle förslår till alt läcka ersätlningsbehoven. Jag vill dock understryka atl målsätlningen i ell längre perspekliv måsle vara all man inom varje län har en sådan avskjut­ning att skadorna kan läckas med medel ur den egna viltskadefonden.

Adminislralionen av älgjakten är i dag en viklig uppgift för länsstyrelser­na. Förslagel från beredningen atl medel ur viltskaderegleringsfonden inte skall utgå i fortsättningen till länsstyrelsernas älgjaktsadministraiion har mött stark kritik från många håll. Jag har förståelse för den kriliken. Även om den föreslagna ordningen rörande älgjakten kommer att innebära lätt­nader i länsstyrelsernas arbetsbörda är del enligl min mening rimligt all vissa resurser slälls till länsslyrelsernas förfogande även framgenl. Jag kommer därför alt senare föreslå regeringen att länsstyrelserna skall få disponera medel ur viltskadefonderna även till sina kosinader för admini­strationen av älgjakten inkl. kostnaderna för länsvilinämnderna. För när­varande belastar adminislralionen av älgjakten viltskaderegleringsfonden med totalt omkring 2,5 milj. kr. per år.

Beredningen har anfört atl en viss förstärkning är önskvärd i fråga om jägareförbundets fältpersonal. I den mån finansieringen av en sådan för­stärkning inte kan ske genom omprioriteringar skulle den leda till ökad belaslning på jaklvårdsfonden. Enligt min mening bör förbundel i fråga om ökade resurser för verksamhelen underkasta sig samma restriktiva pröv­ning som för närvarande tillämpas i fråga om myndighelernas verksamhet. Jag är därför inte beredd all nu förorda atl ytterligare medel ur jaklvårds­fonden anvisas för en förstärkning av förbundets fältpersonal.

111


 


2.3 Bestånden av frilevande vildsvin


Prop. 1986/87:58


Mitt förslag: Vildsvin skall få finnas frilevande i landet i begränsad omfattning. Ersättning för skador av vildsvinen skall kunna lämnas ur jaklvårdsfonden om det är uppenbart oskäligt atl den skadeli­dande själv svarar för de kosinader skadan föranleder.


Statens naturvårdsverks förslag: Överensstämmer med milt. Remissinstanserna: Flera remissinstanser har invändningar mot atl del skaU finnas en frilevande vUdsvinsslam i landel. Som skäl åberopas främsl konstaterade och befarade skador på jordbmkel. Flera remissinslanser anser all de av nalurvårdsverkel föreslagna ersättningsbeslämmelsema inte är tillfredsställande. (Se vidare bilaga till delta protokoll.)

Skälen för mitt förslag: År 1981 beslutade riksdagen all godta regering­ens förslag om en försöksverksamhet med frilevande vildsvin i landet (prop. 1980/81:82, JoU 16, rskr. 174). Beslutet innebar att 50-100 vildsvin tills vidare skulle få finnas kvar i Stockholms län. Stammen skulle hållas under noggrann kontroll. I övriga landet skulle vildsvinen utrotas. Efter riksdagsbeslutet fick naturvårdsverket i uppdrag atl gemensamt med läns­styrelsen i Stockholms län och efler samråd med Svenska jägareförbundet, Jägamas riksförbund — Landsbygdens jägare och Lantbmkamas riksför­bund genomföra en undersökning av den frilevande vildsvinsslammen i Stockholms län. I naturvårdsvei'kels uppdrag ingick all undersöka vildsvi­nens reproduklionstakt, skadegörelsens inriktning och omfattning saml möjligheterna atl genom jakl reglera beståndet och atl vidta skadeförebyg­gande åtgärder. Naturvårdsverket har efter riksdagsbeslutet årligen re­dovisat utvecklingen. Den 27 juni 1985 upprättade verket en slutrapport över undersökningen.

Idag finns 75-125 vildsvin i Stockholms län. I övriga landet finns endast etl mindre anlal djur, främst i Södermanlands, Östergötlands och Kristian­stads län.

Enligt min mening talar övervägande skäl för atl de vildsvin som finns i landet inte skall utrotas. I lagrådsremissen har anförts all det under vissa förhållanden kan vara nödvändigl atl vidta ålgärder för alt förhindra att en viss villart etablerar sig i landel. Det kan vara fråga om att skydda andra viltarter eller andra väsenlliga intressen. Sådana åtgärder kan emellertid inle anses moliverade när del gäller vildsvinen. Vid den bedömningen stöder jag mig på naturvårdsverkets undersökning och vad som har anförts i remissyttranden över undersökningen.

Slatens veterinärmedicinska anstalt framhåller i silt remissyttrande alt det inte har framkommit några erfarenheter av sjukdomsspridning eller smittspridning som skulle utgöra något allvarligare hinder för att acceptera en frilevande vUdsvinsslam i Sverige. Jag konstaterar vidare alt resultatet av naturvårdsverkets undersökning inte ger slöd för uppfattningen att vildsvinen skulle innebära en särskilt allvarlig och svårbemästrad skade­risk för jordbrukel. Del område där vildsvinen varit föremål för undersök­ning beslår lill slörsia delen av arrendegårdar där artendalorerna inle har


112


 


hafl jakträtt. Arrendatorerna har således inte kunnal skydda sina grödor Prop. 1986/87:58 genom etl ökal jakttryck. Detla är dock inle en typisk bild av förhållan­dena. I de flesta fall torde brukaren av jorden ha möjlighet alt skydda sina grödor genom jakt. Del har under försöksperioden visat sig all vildsvinen har en stark reproduklionstakt men atl det är möjligl att med eh ökad jakt kontrollera stammens sloriek. Allvariigare skador för jordbruket bör följ­aktligen kunna motverkas genom elt starkt jaktlryck på vildsvinsslammen. Jag förutsätier att såväl nalurvårdsverkel som länsslyrelserna noga följer utvecklingen av vildsvinsbestånden. Med en lång allmän jakttid bör man kunna räkna med alt den jakt som jaklrättshavarna bedriver på egel initia­tiv får den omfattning som behövs för att allvarligare skador skall undvi­kas. Såsom naturvårdsverket har framhållil bör vildsvinsjakt vara av slort intresse för jägarna. Skulle del områdesvis uppslå problem ger den före­slagna nya jaktlagen myndigheterna möjligheter att besluta om nödvändig jakt.

Vid remissbehandlingen har i flera fall ersättningsfrågorna tillmätts stor vikt. En posiliv inställning lill fortsatt vildsvinsförekomst har därvid gjorts beroende av generösa ersättningsbestämmelser.

De skador på gröda som förorsakals av vildsvin har varierat från år fill år. Som lägst har som sammanlagd ersättning ulbelalals 11000 kr. år 1979 och som mest 93452 kr. år 1985. Även om skadornas omfallning tolall sell inte kan betecknas som särskilt omfattande så kan de för enskilda jordbru­kare få svåra ekonomiska konsekvenser. I sådana fall bör enligt min mening ersäitning kunna lämnas. Ersättning bör lämnas då del är uppen­bart oskäligt all den skadelidande själv svarar för de kostnader skadan föranleder, t.ex. då han drabbas av skadegörelse trots att han har vidtagit skadeförebyggande åtgärder. Ersättningen bör lämnas ur jaktvårdsfonden.

Den av mig nu föreslagna ordningen innebär att vildsvinen, som har elt stort jaktligt värde, i kontrollerade former åter kan bli ett inslag i den svenska faunan. Jag anser därför att vildsvinen skall få finnas frilevande i landet i begränsad omfattning.

Jag har i denna fråga, liksom i tidigare behandlade frågor, samrått med chefen för jordbruksdepartementet och statsrådet Dahl.

3 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen alt

1.  anla de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna änd­ringar,

2.  godkänna de i regeringsprotokollel den 25 seplember 1986 föror­dade riktlinjerna för jakt- och viltvårdspolitiken,

3.  godkänna vad jag har förordat om länsstyrelsernas ansvar för ullag och användning av fällavgifier,

4.  godkänna vad jag har förordal om vildsvinsbestånden.                113

8   Riksdagen 1986/87. 1 suml. Nr 58


 


4 Beslut                                                                       Prop. 1986/87:58

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

114


 


Bilagal     Prop. 1986/87:58

Jakt- och viltvårdsberedningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1983:21) Vilt och jakt

Jakt- och viltvårdsberedningen har hafl i uppgtft att lämna förslag liU hur vUlvården i landet skall bedrivas och adminislreras och fill hur de rekrea­tiva och ekonomiska värden som jakten represenlerar bäsl skall tas till vara. I uppdragel har ingått alt göra en allmän översyn av jaktlagstiftning­en.

Till grund för beredningens förslag ligger de principieUa ställningstagan­den som redovisas bl.a. genom atl beredningen anger följande mål för den framlida jakt- och viltvårdspolifiken, nämUgen

att bevara de viliarter som fillhör landets vUtbestånd,

atl främja en lämplig utveckling av viltstammarna med hänsyn lagen till allmänna och enskilda iniressen,

alt skapa så goda fömtsättningar som möjligl för jakten och därigenom stödja jaktinlresset,

att i fråga om jakten och vUlvården främja en samverkan över faslighets-gränserna,

atl främja fillvaralagandel av viltets sociala och ekonomiska värden,

att bevara folkrörelseengagemanget i villvården och jakten saml

atl fillämpa en enkel administration, i största möjliga utsträckning för­lagd till lokal nivå.

I de förslag som rör vården av viltet avses med vilt den högre faunan, dvs. alla vilda däggdjur och fåglar och inle bara det jaktbara viltet. TiU viltvården räknas Iraditionelll olika stödåtgärder och olika former av an­läggningar för atl skapa en för vUlel gynnsam miljö. Dessa insatser är myckel vikfiga. Men det är genom atl ta hänsyn liU viltet i all verksamhel som påverkar den yttre miljön som de mest betydelsefulla insatserna för viltet kan göras. Viltvård i den meningen, som ett led i naturvården i övrigt, regleras främst i annan lagsfiftning än jaktlagstiftningen.

Bestämmelser om hänsyn tUl naiurvårdsinlresset och därmed också fill viltet finns bl.a. i lagstiftningen förden fysiska planeringen. Enligt bered­ningens mening finns del emellertid behov av centralt ularbeiade regler för hur viltintresset skaU beaktas i planeringsarbetet. Det föreslås därför att slatens planverk skall få i uppdrag atl efter samråd med statens naturvårds­verk meddela allmänna råd för kommunernas planering. Beträffande väg­planeringen föreslås att slatens vägverk ges motsvarande uppdrag.

Exploatering av mark och vatten för energiutvinning kan ha särskilt
slora effekler på miljön fill förfång för viltet. I del sammanhangei fram­
håller beredningen alt det är angelägel atl vid vattenkraftutbyggnad i slörre
utsträckning än hittills utreda vilken inverkan ulbyggnaden fär för viltet
och på grundval av sådana undersökningar ålägga företagaren alt vidta
kompensationsåtgärder. En annan form av energiutvinning som kan kom­
ma alt i hög grad påverka förhållandena för viltet är energiskogsodling. Det
bör föreskrivas all den lypen av företag alllid skaU anmälas lUl länsstyrel­
sen för samråd enligt naturvårdslagen.
                                               j ]5


 


Våtmarkerna intar en särstäUning genom deras stora betydelse för Prop. 1986/87:58 många viltarter. Det är skogsbmkel som f.n. har de största anspråken på dessa marker. Med hänsyn härtill är del angelägel all resultaten av på­gående forskning om våtmarksdikningens effekler snarasl omsätts i före­skrifier för hur dikningsföretag skall utföras. Skogsslyrelsens föreskrifter för lillämpningen av skogsvårdslagen bör kompletteras med sådana be­slämmelser. Den föreslagna nya vattenlagen ger den formella gmnden för atl återställa tortläggningsföretag som av olika skäl har föriorai sin bely­delse. Det föreslås all nalurvårdsverkel får i uppdrag atl kartlägga före­komsten av sådana företag och undersöka de prakliska och ekonomiska fömtsättningarna för återslällningsåtgärder.

Beredningen undersiryker den stora betydelsen av atl hänsyn las tUl villel i skogsbmkel och jordbmket. Mol bakgmnd av att riksdagen har ullalat sig för en lagreglering av naturvårdshänsynen i jordbmkel kan det fömtsättas att hänsynsregler av det slag som redan gäller för skogsbmkel kommer alt meddelas också för jordbmket. Beredningen förordar att dessa föreskrifter anknyts till lagen om skötsel av jordbmksmark. Därigenom kommer lantbmksnämnderna pä samma sätl som skogsvårdsstyrelsema atl engageras för frågoma om naturvårdshänsyn.

Villkoren för villel kan förbättras genom att ålgärder vidlas för atl öka tillgången på de tre gmndfömlsättningama för viltförekomsten, nämligen föda, vatten och skydd. Det kan ske genom biolopförbältringar av mera varaklig karaklär men också genom tillfälliga stödåtgärder för att hjälpa djuren i en besvärhg situation. Åtgärder av det förstnämnda slaget kan beslå i att områden som är av marginell betydelse för jordbmket och skogsbmkel avsätts för produktion av viltfoder. Inom områden där vatten­försörjningen är otillräcklig kan nya våtmarker skapas genom anläggande av viltvatten. Skyddel för vUtet kan ökas exempelvis genom att skogsim­pediment sköts så att de blir fiU nytta för viltet. Enligt beredningens mening bör markinnehavare och jakträttsinnehavare svara för all sådana åtgärder ulförs och att del skei- i ökad utsträckning. Delta ansvar bör emeUertid göras gällande på annat sätl än genom tvingande beslämmelser. De medel beredningen anvisar är främst av administrativ karaktär. Det sker mol bakgmnd av alt de särskilda åtgärderna för vUtet så långt möjligt bör genomföras i samverkan över större markområden. Detla förhållande utgör etl av flera vägande skäl tUl att jaktvårdsomräden bör bildas. Sådana områden har inte på långt när kommit till stånd i den omfattning som är önskvärd. Vid sidan om ökad upplysning och propaganda föreslås att verksamheten för att bilda jakiviirdsområden görs liU föremål för en sär­skild utvärdering. Som närmare beskrivs i del följande fömtsätts vidare att lokala samrådsgmpper inrättas med uppgift att bl. a. upprätta viltvårdspro­gram och verka för att i programmen angivna åtgärder genomförs. Om det i undanlagsfall är nödvändigt för att en angelägen viltvårdsåtgärd skaU kun­na genomföras, skall länsstyrelsen kunna besluta att en markinnehavare skall vara skyldig atl tåla en anläggning för vUlvården på fasligheten, om det inle medför olägenhet av betydelse.

Av grundläggande belydelse för skyddel av vUlet är fridlysningsbestäm-
melserna. Principen att allt vilt är fredat och all rätten atl jaga vissa djur
  116


 


innebär ell undantag från den huvudregeln skall gälla även i fortsättningen. Prop. 1986/87:58 Etl annat viktigt inslag i vården av viltet i allmänhel är att förhindra att för vårt faunaområde främmande viliarter etablerar sig här i landel. Bered­ningen föreslår all det nuvarande förbudet atl plantera ut vissa djurarter kompletteras med bestämmelser om förbud mot alt hålla främmande djur­arter i hägn. Undantag från förbudei, som inte skall gälla djurparker och andra zoologiska anläggningar, skaU kunna meddelas av länsstyrelsen. Vidare föreslås beslämmelser som ger länsstyrelsen möjlighet att förordna om jakt för att förhindra eller undanröja etablering av en främmande djurart.

De ovan redovisade åtgärderna kan fömtsättas vara av betydelse för i princip allt vill. Dämiöver behandlas i belänkandet frågor som rör de yllerlighetsgmpper som representeras av vilt i aUlför individrika stammar och av de viliarter som är hotade eller sårbara. I fråga om den förstnämnda gruppen föreslås bl.a. vidgade möjligheter för myndigheterna att förordna om avskjutning för alt uppnå balans med andra intressen.

När det gäller de hotade och sårbara arterna konstaterar beredningen atl målel all bevara vårt lands naturligt förekommande viltarter inte kan ses som ett absolut krav. Av både prakfiska och ekonomiska skäl måste en prioritering ske. Beredningen ansluter sig lill uppfaltningen alt lUlgängliga resurser i första hand bör användas för åtgärder som kan fömtsättas bli framgångsrika och som avser arter som i mera betydande utsträckning är beroende av förhållandena här i landel. Beredningen föreslår atl natur­vårdsverket anvisas medel på ett särskiU viltvårdsanslag för utformande av ett åigärdsprogram och för en priorilering och samordning av insatserna för de djurarter det är fråga om. Vidare föreslås flera ålgärder för att motverka den handel och övrig hantering som gmndar sig på Ulegal jakl på utrotningshotade och säUsynla djurarter. DU hör krav på särskilt tUlstånd för att få bedriva konservatorsverksamhet. Vidare föreslås ett lagbemyndi-gande för att meddela skärpta bestämmelser för in- och ulförsel av djur. Straffmaximum för grova jaktbroll föreslås höjt vUket också innebär en förlängning av preskriptionstiden.

Särskilda avsnitt i betänkandet ägnas ål vården av älgslammen, vården av kronhjortsslammen och de fyra stora rovdjuren, björn, varg, järv och lo.

Utöver de mål som allmänt bör gäUa för villvården bör fill gmnd för skötseln av älgstammen läggas hänsynen tiU belesfiUgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten. Det innebär en fortsatt ökad avskjutning inom många områden i landet. Beredningen föreslår etl nylt syslem för älgjakten som är avsell alt ersätta de tre olika jaktformer som nu lillämpas i landet. I huvudsak innebär förslaget följande. Jaktområden som är så slora att de medger en planmässig skötsel och beskattning av älgstammen får registreras som licensområden och får en årlig tilldelning av minsl en vuxen älg. Större, stabila områden - exempelvis jaktvårdsomräden -skaU, när älgslammen nått en lämplig nivå, kunna få flerårslicenser, dvs. fä en viss tilldelning för exempelvis en ireårsperiod inom vilken jägarna själva kan fördela avskjutningen.

Övriga jaktområden, som i dag är många men som i areal endasl omfat- 117


 


tar några få procent av all älgjaktmark, registreras inte. Jakträttsinnehavar- Prop. 1986/87:58 na på dessa marker får rätl att under begränsad jaktfid fälla kalvar utan antalsbegränsning. Om det finns särskUda skäl skall dock länsstyrelsen för viss tid kunna regislrera även mark som inte uppfyUer kraven för licensom­råden. TUldelningen skaU då kunna omfatta vuxet djur för årUg avskjutning eller för avskjutning under en Ivåårsperiod. Sådan regisirering skaU kunna komma i fråga om en jakträllsirmehavare, trols försök därtUl, inle lyckais få sin mark ansluten till angränsande jaktområden.

Den slopade registreringen av mindre jaktområden kommer i hög grad all minska länsslyrelsernas arbetsbelastning med älgjakten. Avsikten är atl förberedelsearbetet för beslul om älgtilldelning i hög grad skaU skötas på lokal nivå, bl.a. genom överläggningar mellan jägare, markägare, lokala myndigheler och andra intressenter.

Vad belräffar vården av kronhjortsstammen har beredningen bl.a. haft att ta ställning lill frågor som sammanhänger med del kronhjortsreserval som finns inrättat i Skåne. Reservatet har tUlkommit för all bevara den svenska nominatrasen. De undersökningar beredningen låtil ulföra har inle givit någol enlydigl svar på friigan om kronhjortarna inom reservatet i rashänseende skiljer sig från övriga kronhjortsgrupper i landet. Beredning­en har därför utgått från all de skånska hjortarna har ett särskUt skydds­värde men konstaierar samtidigt atl reservatet inte är en ändamålsenlig åtgärd för all på längre sikl skydda rasen mol inblandning. Del föreslås därför atl reservatet skall avveclilas.

Beredningen har också övervägl hur kronhjortsjaklen bör organiseras i landet. Förslaget innebär atl jakten bör bedrivas som licensjakt efter mönster av det system som föreslås för älgjakten.

För kronhjortsjakt lämpliga licensområden bör emellertid vara betydUgt störte än motsvarande områden för älgjakt.

Vad gäller de fyra slora rovdjuren konstaterar beredningen alt del, med undanlag för lodjuret, är fråga om arter som är att betrakta som hotade eller i vaoe fall sårbara. Del äi* emellertid samiidigi fråga om djur som vållar betydande problem, främst för rennäringen. Beredningen har sär­skilt övervägl frågan om vargens framtid i landet. Enligt beredningens mening kan ell återförande av vargen tiU den svenska faunan rimligen bara ske genom en spontan invandring. En sådan kan päräknas, i försia hand från Finland men också från Norge. En etablering av en fast vargstam som en följd av invandring måste emellertid enligt beredningens bedömning ske i områden utanför renskölselområdena. I viss utsträckning ändrade be­slämmelser föreslås i fråga om avskjutning av rovdjur för att skydda rennäringen och andra intressen.

I fråga om rätten till jakt har beredningen inle funnit anledning atl frångå principen om jordägarens jakträtt. Liksom hittUls skall jakträtt följa med jordbmksarrende om inte annal har avtalats. Jordbmksarrendatom skaU emeUertid inte ulan markägarens medgivande i sin tur få upplåta jakträt­ten.

Vad beträffar upplåtelse av jakträtt har beredningen ägnat särskUd upp­
märksamhet ål frågan om jaklräUsarrendatorns besittningsskydd och frå­
gan om prissättningen vid sädansi upplåtelser.
                                      118


 


Förslagel om besittningsskydd innebär atl en jakträllsarrendalor skall     Prop. 1986/87:58 ges möjlighel all fä frågan om förlängning av upplåtelseavtalel prövad av länels arrendenämnd. Förlängning skall kunna ske om markägaren inte avser all ulnyllja jaktmarken för egen del eller överlåta jakten lill anhörig eller anställda.

Beredningen avvisar tanken på någon form av aUmän priskontroll i fråga om jaklrättsupplåtdser. Andra vägar bör väljas för att söka dämpa prisul­vecklingen. En åtgärd som bör prövas är att via jägarorganisafionerna söka få till stånd en allmän lillämpning av etl standardiserat prissättningssy­stem. Etl sådant prissättningssystem bör i huvudsak utformas efter modell av det syslem som används av bl.a. domänverket med arrendeavgiften fördelad på dels en grundavgift för rätten atl jaga på marken och som inkluderar småvilljakten, dels en tUläggsavgift för fällt klövvili. I övrigt bör ansträngningarna inriklas på atl öka utbudet av jaktmöjligheter. Bered­ningen anvisar flera olika åtgärder för att åsladkomma ett bättre ulnylljan­de av landels jaktmarker. Bl.a. bör de fidigare nämnda lokala samråds-grupperna och jägarorganisaiionerna la sig an uppgtften att verka som förmedlare av jakträttsupplåtelser, både i fråga om vanliga jaktarrenden och s.k. kortfidsupplåtdser. Upplåtelser, främst på den samhäUsägda marken, bör i slörre utsträckning än hitlills ske till jaktföreningar för att därigenom få fill stånd en mera dtfferenfierad jakl. Lagen om jaktvårdsom­räden bör ändras så att jaktvårdsområdesföreningen får rält alt avtala om upplålelse av jakl inom jakl vårdsområdel.

Vad särskilt gäller utnyttjandet av de allmänna vattnen för sjöfågeljakt föreslår beredningen en lagändring som innebär att det blir möjligl atl bilda jaktvårdsomräden för sådan jakl. Bildas sådana områden bör det överlåtas ål områdesföreningen all svara för upplåtelser av jakten. Ett sådanl ansvar bör också kunna ges för sjöfågel vården särskilt bildade jaklföreningar.

Det förslag till ny jaktlag som beredningen lägger fram innebär en ge­nomgripande modernisering av den nuvarande lagen. Det huvudsakliga ämnesområdet för den gällande lagen, nämligen regleringen av jakträtten, behandlas i den nya lagen i etl av tre huvudavsnitt. I elt första centralt avsnitt behandlas frågor om viltvården mera utförligt än vad som är fallet i nuvarande lag. Det tredje huvudavsnittet upptar, uiöver elt antal bemyndi­ganden, vissa för jakten särskilt vikfiga bestämmelser som i dag har sin plats i jaktstadgan. Uiöver beslämmelser som direkt reglerar viltvården, jakträtten och jakten innehåller lagen också bestämmelser om bl.a. utplan­tering av vUl, vilihägn, handel med vUl, konservatorernas verksamhel, jaktens administrafion, kunskapsprov och jakttillsynsman. Vid utform­ningen av lagförslagel har beredningen fömtsatt all kompletterande be­stämmelser skall meddelas av regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, av naturvårdsverket.

En fortsall och uividgad viltforskning är enligl beredningens uppfattning
en fömtsättning för elt meningsfulll och framgångsrikt viltvårdsarbete.
Villforskningen skall inte vara begränsad fill de jaktbara arterna. Enligt
beredningens mening behövs en bättre samordning och planering av vilt-
forskningsarbetet i landet. I fortsättningen bör därför forskningsnämnden
vid naturvårdsverket ombesörja all medelsanvisning i fråga om den vill-
     119


 


forskning som bekosias med medel ur jaktvårds- och viltskadereglerings- Prop. 1986/87:58 fonderna. Vidare föreslås alt den nuvarande projektgruppen för viltforsk­ning ombildas lill en villforskningskommitté med, i förhållande till den nuvarande gruppen, förstärkt sammansällning och vidgade uppgifler. Forskningsverksamheten måsle följas upp av ett omfattande försöks- och ulredningsarbele. Denna verksamhet bör om möjligl integreras med forsk­ningsprojekten.

I fråga om administrafionen av jakten och viltvården anser beredningen alt det finns behov av samrådsorgan eller samrådsgmpper för all samordna vilivårdsinsatserna på lokal nivå. Arbetsuppgifterna för sådana grupper, vars verksamhetsområde normall bör omfalta en kommun, kan vara all

-    ordna överläggningar med markägare, jägare och andra i naturvårdsfrå­gor engagerade personer inom verksamhetsområdet (dislriklel),

-    verka för bUdande av jaktvårdsomräden, bl.a. genom atl föreslå indel­ning i sådana områden inom dislriklel,

-      verka för upprättande av vilivårdsprogram med förslag tUl långsikfiga
och övergripande viltvårdsinsatser inom distriktet,

-    verka för samordning av viltvårdsinsatser som berör slora delar av eller hela distriktet,

-    verka för atl markanvändning inom distriktet sker med hänsynstagande till viltets behov,

-    göra framslällningar till myndigheler samt vara remissinstans i frågor som rör viltvården och jakten inom distriktet,

-    verka för bättre utnyttjande av jaktmarker och för all jaktinlresserade personer får tillgång till jaklmöjligheter samt medverka lill alt natur-intresserade människor ges möjlighel atl komma i konlakl med nalur och vilt,

-    i samverkan med polisen, jägarna och markägama verka för alt minska riskerna för kollisioner meUan motorfordon och vilt samt för begräns­ning av övriga skador orsakade av vilt.

Beredningen förutsälter atl lokala samrådsgrupper bildas över hela lan­det men finner det lämpUgast alt låta detta samråd växa fram genom lokala initiativ. Med hänsyn tUl den slora betydelse som det lokala samrådet kan fömtsättas få för villvården, jakten och jägarna utgår beredningen från atl jägarorganisaiionerna i myckel slor utsträckning tar inilialiv tiU bildande av samrådsgmppema. Självfallel kan också kommunerna komma att an­tingen initiera bildandet av en samrådsgmpp eller inrätta en kommunal nämnd för viltvårdsfrågor. Självfallet måste jägarorganisafionema och kommunerna anpassa sina ålgärder så alt dubbelarbete undviks.

På del regionala planel föreslås den förändringen att de nuvarande
länsälgnämnderna ersätls av liinsviltnämnder med vidgade uppgifter.
Länsvilinämnderna skall vara länsstyrelsens rådgivande organ i alla frågor
som rör vUlvården och jakten. Nämndema bör dämtöver ges befogenhet
att besluta i ärenden som rör ramar för älgavskjulningen och tUldelning av
djur för licensområdena. Ledamötema i nämnden bör representera jakl
och viltvård, jord- och skogsbmk, naturvårdsintresse och friluflsUv.
Nämnderna bör beslå av ordförande och högsl sex ledamöter som företrä­
der intresseorganisationer på områdena i fråga. Till nämndernas samman-
  120


 


träden bör kunna adjungeras personer som besitter särskild sakkunskap i     Prop. 1986/87:58 de frågor nämnden behandlar.

I fråga om den cenirala administrationen föreslås inle några förändring­ar. För alt markera ansvarsfördelningen finns det emellertid skäl att klar­göra att Svenska jägareförbundet har ell belydande ansvar för jakten och den praktiska villvården i övrigt genom att förbundet organiserar en slor dd av landels jägare men all förbundet däremot inle har någon myndig­hetsfunktion.

Vad slufiigen gäller finansieringen är beredningen med hänsyn tiU sina direktiv förhindrad att föreslå annat än mycket begränsade resursförstärk­ningar. Länsstyrelserna föreslås få ell självständigt ansvar för finansiering­en av de ersällningar som lämnas för skador på gröda av klövvilt. Ersätt­ningarna skaU liksom hitfills finansieras med avgifter för klövvUt som fälls. Avgiftema bör emellertid i fortsättningen fastställas av länsstyrelsen inom ramar som regeringen bestämmer. Den nuvarande vUlskaderegleringsfon­den bör avvecklas. Länsstyrelsema skall dock även i fortsättningen betala in etl visst belopp av fallavgtflerna för all disponeras centralt. Dessa medel bör föras lUl jaklvårdsfonden. Vidare föreslås alt medel ur jaklvårdsfonden och vissa budgetmedel förs lill etl vUlvårdsanslag som skall disponeras av naturvårdsverket.

121


 


Bilaga 2     Prop. 1986/87:58

Jakt- och viltvårdsberedningens lagförslag

1 Förslag till Jaktlag Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1   § Denna lag gäller vUlvården, rälien liU jakt och jakten saml frågor som har samband därmed.

2   § Med vUt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att i sådanl syfte söka efter, spåra eller förfölja vilt. Med jakt jämställs att göra ingrepp i viltels bon och alt tUlgodogöra sig eller förstöra fåglars ägg.

3   § VUlet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelals med slöd av lagen.

Uiöver beslämmelsema i denna lag gäUer föreskrifter i andra författning­ar i fråga om skyddet och vården av viltet.

Viltvården

4 § Viltet skall vårdas i syfle att bevara de viltarter som tillhör landets
vUtbestånd och atl främja en med hänsyn fill allmänna och enskilda intres­
sen lämplig utveckling av viltstammarna.

I vUlvården ingår alt genom särskilda ålgärder sörja för all vUiei får skydd och stöd och all anpassa jakten efter tillgången på vUl.

5 §   Var och en skaU visa viltet hänsyn.

Viltet får inte förföljas eUer annars ofredas annal än vid jakt eller när del är nödvändigl all markinnehavaren vidlar åtgärder för all motverka skador av vUt.

Hundar skall hållas under sådan lillsyn att de hindras från atl springa lösa i marker där det finns vilt.

Regeringen får för särskUda ändamål meddela föreskrifier om undantag från tredje stycket.

6   § Öm jakträttsinnehavaren eller någon som företräder honom inom jaktområdet anträffar katt som uppenbarligen inte står under någons till­syn, får han döda katten. Inom tätbebyggt område fordras dock tUlstånd av polismyndigheten.

7   § Om det uppenbart behövs med hänsyn fill viltvården får länsstyrel­sen besluta om

1.    förbud eller inskränkningar i rätten att jaga på en faslighel,

2.    skyldighel för en markinnehavare all tåla all en anläggning för sådant

ändamål utförs på fastigheten, om det inte medför olägenhet av belydelse.     j22


 


I beslut som avses i försia slyckel 1 får länsstyrelsen sätta ut vite.     Prop. 1986/87:58

8 § Om del på gmnd av någol viltbestånds storlek finns påtaglig risk för trafikolyckor eller för omfallande skador av vill, får länsstyrelsen besluta om jakl för att undanröja eUer minska skaderisken. Detsamma gäUer om förekomsten av någon villart innebär belydande skaderisker.

Länsstyrelsen skall i beslutet bestämma om jakten efler ålagande av jakträttsinnehavaren skall bedrivas genom hans försorg eller av särskUl utsedda jägare. Länsstyrelsen skall också bestämma hur del skaU förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.

Om etl djur orsakar avsevärd skada eller om del kan antas vara farligl för människors säkerhel, får polismyndigheten låla avliva djuret.

Jakträtten m.m.

9 § Fastighetsägaren har jakträtten på den mark som hör tiU fastigheten,
om inte annat följer av 10§. I jakträtten ingår också rätl att tUlgodogöra sig
vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas i annat sammanhang än
vid jakl.

Vid jordbmksarrende har i fastigheisägarens ställe artendatorn jakträt­ten på den artenderade marken, om inle annal har avtalats. Om samernas räll atl jaga finns särskilda beslämmelser.

10    § Jakträttenpåen väg eUer järnväg fillkommer den som harjakträtten på den angränsande marken. Går vägen eller järnvägen i gränsen mellan marker med skilda ägare och äger inle någon av dem väg- eller järnvägs-marken har var och en av dem jakträtt på den marken.

11    § Om allmänt vatten gränsar till en faslighets strand, har fastighets­ägaren jakträtt också på det allmänna vattnet intiU etthundra meter från strandlinjen. På annat allmänt vatten liksom på sådana holmar, klippor och skär, som inte ingår i någon faslighel, får jakl bedrivas endasl efter tiU­stånd av länsstyrelsen, om inle regeringen föreskriver annat.

12    §   Jakträtt får upplålas av fasfighetsägaren.

Jakträtt som har upplåtits får inle överlåtas utan fastighetsägarens sam­tycke.

13 § Om fastighetsägaren säger upp jakträttsupplåtelsen eller om liden
för denna annars går ul, får arrendenämnden på framställning av nyttjande­
rätishavaren besluta atl upplåtelsen skall förlängas, om det kan anses
oskäligt att denna upphör.

Första slyckel gäller även när fastighetsägaren medger förlängning av upplåtelsen men ställer vUlkor som kan anses oskäliga.

14 § I ell beslul om förlängning skall arrendenämnden faslställa viUkoren
för upplåtelsen efter vad som kan anses skäligl med hänsyn tiU de viUkor
som tidigare har gälll för denna, fill iniräffade eller fömlsebara förändring­
ar samt tiU vad som kan anses vanligl vid jämförbara förhållanden.

Förlängning med slöd av 13§ skall ske för en lid som motsvarar den lidigare upplåtelsen, om denna inle översiiger fem år och i annat fall för fem år.

15 §   Rätten att jaga och all lillgodogöra sig vUt i de fall som avses i 9§    123


 


första Slycket är förbehållen jakträttsinnehavaren med de undantag som     Prop. 1986/87:58 följer av bestämmelserna om

1. jakt efter beslul av länsstyrelsen (8§),

2. rätlen all döda eUer fånga vUl för att avvärja skador (16§),

3. statens viU( 17§),

4. skyldigheten atl spåra upp och avliva skadat vill (20§).

16 § Om del är nödvändigt för alt avvärja skador av belydelse på egen­
dom eller i näringsverksamhet, får den som innehar egendomen eUer
utövar verksamheten fånga eUer döda vilt även om han saknar jakträtt.
Han får också lillgodogöra sig det viU som har dödats eller fångats, om
delta med hänsyn fill omständighetema kan anses skäligt.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förutsättningama för atl vilt skall få fångas eller dödas och om vem som skall ha rält alt tiUgodogöra sig viltet.

17   § Regeringen får föreskriva all vUt som omhändertas, påträffas dött eller dödas i annat sammanhang än vid tUlåten jakl skall tillfalla staten.

18   § Regeringen får meddela föreskrifier om anmälningsskyldighet i frå­ga om

 

1.  vih som skaU tillfaUa staten,

2.  vilt som har skadats eller dödals vid sammanstötning med molorfor­don.

Jakten

19    § Jakten skall bedrivas så all vUtel inte utsätts för onödigt lidande och människor och egendom inle utsätts för fara.

20    § Om vilt har skadats vid jakt, skaU jägaren snarasl möjligt vidta åtgärder för att spåra upp och avliva det skadade djuret.

Om klöv vilt har skadats vid jakt och går in på ett annat jaktområde, skall jakträttsinnehavaren där eller områdets ägare snarasl underrättas genom jägarens försorg. Kan dessa endasl nås med svårighel får polismyndighe­ten i orten undertättas i stället.

21 § Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som
anges i föreskrifier som meddelas av regeringen.

Regeringen får föreskriva att jakt med skjutvapen får ske endasl under viss lid av dygnet.

22 § Motordrivna fortskaffningsmedel eller andra moiordrivna anord­
ningar får inle användas vid jakten, om inte regeringen på gmnd av särskil­
da förhållanden föreskriver eller i enskilda faU medger del.

Regeringen får meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp sär­skilda vUlkor för all skjulvapen skall få medföras vid färd med moiordrivna fortskaffningsmedel.

23 § Hundar får användas vid jakten endast om della med hänsyn fill
jaktområdets storiek och beskaffenhet i övrigt samt hundens egenskaper
inte medför onödigl lidande för \'illet eller olägenhel av betydelse för andra
jakträttsinnehavare.
                                                                         124


 


24 §    Regeringen meddelar föreskrifter om de tider när olika slag av vill     Prop. 1986/87:58
får jagas inom skUda delar av landet.

Som villkor för jakt får regeringen också föreskriva att jakten endast får bedrivas efter särskilt tillstånd (licens) eller på marker av viss slorlek eller beskaffenhet i övrigl.

Om del främjar villvården får en licens ulfärdas för flera jakträttsinneha­vare gemensaml.

25    § Utfodring eller andra ålgärder som kan locka vilt från någon annans jaktområde får inte vidlas om avsiklen är all komma ål vill.

26    § Utan medgivande av jakträttsinnehavaren är del inle tiUålet alt med fångstredskap eller skjutvapen la väg över annans jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars om del sker i lovliga ärenden. Om hund medförs skall den hållas kopplad.

Utplantering av vUt m.m.

27 § Regeringen får meddela beslämmelser om all vissa slag av vilt inte får sällas ut i frihei eller hållas i hägn ulan särskilt lillslånd eller alt andra särskilda föreskrtfter eller villkor skaU gäUa för sådan verksamhel.

Handel med viU m.m.

28 § Om det behövs med hänsyn lill viltvården eller för att tUlgodose
något annat syfte i denna lag får regeringen meddela föreskrifter som
förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för handel med vih.

Om in- och ulförsel av vilt finns särskilda bestämmelser meddelade med stöd av lagen (1975:85) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om in­dier ulförsel av varor.

29 § Regeringen får meddela beslämmelser som innebär alt uppstopp­
ning eller annan preparering av vissa slag av vilt inte får ske ulan särskilt
tillstånd eller att andra särskilda föreskrifter eller villkor skaU gäUa för
sådan verksamhel.

För fiUsyn över efterlevnaden av sådana föreskrifier och villkor har den myndighet som regeringen bestämmer rätt lill tillträde lill de lokaler där uppstoppning eller annan preparering av vUt bedrivs och de lagemtrym­men som används i verksamhelen. Myndighelen har också rätl att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för fiUsynen.

Länsviltnämnder

30 § TiU vaije länsstyrelse är knuien en länsviltnämnd med uppgtft atl vara länsstyrelsens rådgivande organ i frågor om villvården. Det ankom­mer dämiöver på länsvilinämnden att efter regeringens bestämmande prö­va frågor om tiUstånd fill jakl efler vissa slag av vUl.

Ledamöterna i länsvUtnämnden ulses enligt föreskrifter som meddelas
av regeringen.
                                                                                I25


 


Kunskapsprov                                                                Vvop. 1986/87:58

31 § Regeringen får meddela föreskrtfter om skyldighel att avlägga kun­skapsprov som villkor för rätten atl jaga och om skyldighel att ulge ersättning för proven.

Regeringen får överlämna åt sammanslutningar på jaktens och vUlvår-dens område att anordna sådana kunskapsprov samt alt la ul ersättning för proven.

Avgifter

32 § För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är fören­Uga med syflel med denna lag får regeringen meddela föreskrifier om skyldighel för den som jagar all betala en årlig avgift (jaktvårdsavgtfi). Dessa avgtfter bildar en fond (jaktvårdsfonden) som efter regeringens bestämmande får användas för sådana ändamål som nu har nämnts.

Regeringen får också meddela föreskrifier om avgtftsskyldighel för vissa slag av vill som fäUs.

JakttUlsynsmän

33 § Den som kan anses lämplig atl utöva jakttUlsyn får förordnas fill jakttiUsynsman med den befogenhel som följer av 38§.

En jakttiUsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där han har sitl hemvist.

Förordnandet får omfalla ett eller flera län eller delar av län och får återkallas när del finns skäl för del.

Ansvar m.m.

34 §   Till böler eller fängelse i högst sex månader döms för jaktbroll den
som

1.  uppsålligen eller av grov oaktsamhet olovligen jagar på annans mark
eUer där tillägnar sig vilt eller underiåler all iaktta vad som föreskrivils i
sådan licens som avses i 24 § andra slycket,

2.  uppsålligen eller av oaklsamhel bryter mol 3 § första stycket, 22 §
första stycket, 23 eller 25 § eller mol föreskrift som har meddelals med stöd
av 21 § eller 24 § första eller andra slycket.

35   §    Om jaktbroll är alt anse som grovt, döms till fångelse i högsl två år.
Vid bedömande av om brottet är grovt skaU särskilt beaktas

1.  om brottet avsåg säUsynl eller värdefuUt vUt,

2.  om del har ulförts vanemässigt eller i störte omfallning,

3.  om del har ulförts med olillåten hjälp av motordrivet fortskaffnings­medel eller motordriven anordning,

4.  om jakfiedares anvisningar inle har följls.

36 §   TiU böler döms den som uppsåfligen eller av oaktsamhet

1.    bryter mol 5 § andra eller tredje stycket,

2.  underlåter alt fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med slöd av 18 §, om gärningen inle är belagd med straff i lagen (1951:649) om siraff för vissa trafikbrott,

3.  bryler mol 19§, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken,

4.  underiåler atl fullgöra skyldighet enligl 20§,                                      126


 


2.   bryler mol föreskrift som har meddelals med slöd av 22 § andra     Prop. 1986/87:58 slycket,

3.   bryter mot 26 § eller mot föreskrift som har meddelals med stöd av 27§, 28§ försia stycket, 29§ försia slyckel, 31 § försia slycket eller 32§.

Den som av oaktsamhet underiåler alt iaktta vad som föreskrivits i sådan licens som avses i 24 § andra slyckel döms fiU böter.

37 § Den som för egen eller någon annans räkning tar befattning med vilt
som han vet eller har skälig anledning all anla har dödals eller kommits
över genom jaktbroll eller brott som avses i 36 § andra slycket, döms för
jakthäleri liU böter eller fängelse i högsl sex månader.

Om brottet är atl anse som grovt, döms lUl fångelse i högsl två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaklas sådana omständig­heter som anges i 35§ 1 och 2.

38 § Om någon anträffas på bar gärning i färd med atl begå jaktbroll eller
brott som avses i 36§ andra stycket, får vill och sådan egendom som avses
i 40 § las i beslag av jakträttsinnehavaren eller någon som förelräder
honom. Samma befogenhel fillkommer också sådana jakttiUsynsman som
avses i 33§.

Har egendom tagits i beslag, skall anmälan om detla göras liU polis- eUer åklagarmyndigheten.

Om vilt som har lagils i beslag kan förfaras får djuret efter värdering säljas enligl de föreskrtfter som meddelas av regeringen.

39 § Om någon har begått jaktbroll eller brott som avses i 36§ andra
slycket skall vilt som han har kommit över genom brottet förklaras förver­
kat, om inle elt förverkande är uppenbart oskäligt. I stäUet för viltet kan
dess värde förklaras förverkat.

Förverkat vilt tillfaller jakträttsinnehavaren i de fall detta anges i före­skrifter som meddelas av regeringen. Försia och andra slycket gäller även vid sådant brott som avses i 37§.

40 § Jaktredskap, fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har
använts eUer medförts vid jaktbroll eller brott som avses i 36 § andra
stycket får förklaras förverkade, om ett förverkande är påkallat för att
förebygga broll eller om del annars finns särskilda skäl.

I slället för hjälpmedlet kan dess värde förklaras förverkat.

41    § I fråga om förverkad egendom gäller särskilda beslämmelser om försäljning av sådan egendom i den mån inte annat följer av 39§ andra stycket. Regeringen får meddela föreskrtfter om undanlag från dessa be­slämmelser i fråga om djur som behövs för forskningsändamål eller av någon annan särskild anledning inte bör säljas på del sätl som anges i bestämmelserna.

42    § Av de böter som ådöms enUgt denna lag filtfaller hälften jaktvårds­fonden. Detsamma gäUer i fråga om försäljningssumman av förverkat vilt och del som har förverkats med stöd av 40§.

43    § Vad i 37-39§§ sägs om vilt gäller även i fråga om skinn, ägg och bon.


Bemyndiganden

44 §   Regeringen får överlåta åt en förvaUningsmyndighel atl meddela sädana föreskrtfter och beslul som avses i 5§ fjärde stycket, 16§ andra


127


 


stycket, 17, 18, 21, 22, 24 och 27 §§, 28§ försia slycket, 29§ första slyckel,     Prop. 1986/87:58 30§ andra slycket, 31 § försia slyckel, 32§, 38§ Iredje slycket, 39§ andra stycket och 41 §.

I de fall som avses i 8 § får länsstyrelsen medge de undantag från denna lag eUer med stöd av lagen meddelade föreskrifier som behövs för all jakten skaU kunna bedrivas ändamålsenligt.

Besvär

45 § I fråga om artendenämndens beslut enligt 13 och 14 §§ gäller be­stämmelserna i 8 kap. 31 § första slycket och 32§ försia slyckel jordabal­ken.

LänsvUinämndens beslut överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslut får inle överklagas.

Länsstyrelsens beslut enligt 7 och 8§§ får överklagas hos kammartätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den   då lagen (1938:274) om rätl lUl jakt

skall upphöra att gälla.

1.   Bestämmelserna i 13 och 14§§ gäller i fråga om avtal om upplåtelse av
jakträtt som har ingåtts efter lagens ikraftträdande eller som har förlängts
genom avtal som har träffats efter denna tidpunkt.

2.  Äldre bestämmelser om jakträtt för boslällshavare, kronohemmans åbor och innehavare av kronolorp, skogstorp, odlingslägenheter, kolonat och fjällägenheter och om ansvar och särskUd rättsverkan vid brott mot sådana beslämmelser skall fortfarande gälla.

3.  Äldre bestämmelser om ser\'ilut som innefatlar jakträtten på en fastig­het skaU fortfarande gälla.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1943:459) om tiUsyn över hundar dels all 5§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall föras in tvä nya paragrafer, 3a och 3b§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3a§

Om en hund springer lös i ett om­råde där det finns vilt, får jakiräits­innehavaren eller någon som före­träder honom ta hand om hunden. När detla har skell skall hundens ägare eller innehavare snarast un­derrättas. Om dessa inie är kända får i StäUel polismyndigheten i or­ten underrättas.

Om hunden inie låier sig las om
hand  får   polismyndigheten   låta
            128


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

döda hunden, om detta är angelä­get från viltvårdssynpunkt och för­svarligt även med hänsyn UU om­ständigheterna i övrigt.


Prop. 1986/87:58


3b§

Den som viU återfå en hund som har tagits om hand är skyldig all lösa hunden enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Blir hun­den inte löst, får den som har tagU hand om hunden behålla den under föruisäiiningar som anges i före­skriftema.

5§'


Den som uppsåtligen eller av oaklsamhel bryter mot 2§ eller 3§ tredje stycket andra punkten eller mot föreskrift som har meddelals med stöd av 3§ försia slyckel, dömes till böter.


Den som uppsålligen eller av oaklsamhel bryler mol 2§ eller 3§ tredje stycket andra punkten eller mol föreskrift som har meddelals med stöd av 3§ första slycket, döms fill böter.

Den som försummar all göra an­mälan enligl 3a§ försia slycket döms IiU böter, högst ettusen kro­nor.


Denna lag träder i krafl

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Regeringen får, med den be­gränsning som följer av 2 §, medde­la föreskrifter om in- eller utförsel av varor, om det är påkallat av hän­syn till risk för störning inom sam­hällsekonomin eller folkförsöri-ningen, av särskilda handelspolitis­ka skäl eller av hänsyn UU behov att trygga kvaliteten hos produkter av visst slag, tiU hälsovården, miljö-


1§


Föreslagen lydelse

Regeringen får, med den be­gränsning som följer av 2§, medde­la föreskrifter om in- eller ulförsel av varor, om del är påkallat av hän­syn till

1.   risk för störning inom sam­hällsekonomin eller folkförsörj­ningen,

2.   särskUda handelspolitiska för­hållanden.


 


' Senaste lydelse 1974:348.

9   Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58


129


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                      Prop. 1986/87:58

vården, växtskyddet eller skyddel        3. behov alt trygga kvaUteten hos
mot djursjukdomar eller till kon-     produkter av vissa slag,
trollen av materiel som kan få rnUi-        4.    hälsoskyddet,    miljövården,
tär användning.
                          växtskyddet,

5.     skyddel mot djursjukdomar,
villvården eller annars behov ait
skydda vissa djurarter,

6.   kontrollen av materiel som kan
få militär användning.

Regeringen får överiåla ål förvaltningsmyndighet alt meddela föreskrif­ter som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 1 och 11 §§ lagen (1973:188) om arrende­nämnder och hyresnämnder' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1§ Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har liU uppgift alt

1. medla i arrendetvist,

2.    pröva tvist om förlängning av 2. pröva tvist om förlängning av
arrendeavtal vid jordbmksarrende,
     arrendeavtal vid jordbmksarrende,
bosladsarrende eller fiskeartende
       bostadsartende eller fiskearrende
eller om villkor för sådan förliing-
         eller av avtal om upplålelse av Jaki-
ning samt tvist i fråga som avses i 9
   rätl eUer om viUkor för sådan för-
kap. 14 § jordabalken eller vars
langning samt tvist i fråga som
prövning enligt 9 kap. 18 eller 21 §
     avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller
samma balk ankommer på ärren-
        vars prövning enligt 9 kap. 18 eUer
denämnd,
                                   21 § samma balk ankommer på ar­
rendenämnd,

3.  pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2,3,7 eller 17 §, 10 kap. 2-4 eUer 7 § efler 11 kap. 2 § jordabalken eller 3-6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,

4.  vara skiljenämnd i artendetvist.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten är belägen.

11§ Rör ärende som avskrivits enligt Rör ärende som avskrivits enligt 10§ första stycket försia punklen 10§ första slycket första punkten tvist som avses i 9 kap. 10§, 10 kap. tvist som avses i 9 kap. 10§, 10 kap. 6a§ eller 12 kap. 49 eller 55§ jorda- 6a§ eUer 12 kap. 49 eller 55§ jorda­balken, 22 eller 24§ hyresförhand-     balken, 22 eller 24§ hyresförhand-

' Lagen omtryckt 1980:97.                                                                                   130


 


Uteblir sökanden ånyo, får ärendel icke återupplas på nyll.

Nuvarande lydelse

lingslagen (1978:304), 5§ lagen (1957:390) om fiskearrenden eller 52§ bosladsrättslagen (1971:479), skall nämnden åtemppla ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan gö­res skriftligen inom tre veckor från den dag beslulel om avskrivning meddelades.


Föreslagen lydelse

Ungslagen (1978:304), 5§ lagen (1957:390) om fiskearrenden, 52§ bostadsrättslagen (1971:479) eller 13 § jakilagen ( ) skall nämnden åtemppla ärendel på ansökan av sökanden. Ansökan göres skriftli­gen inom tre veckor från den dag beslutet om avskrivning medde­lades.


Prop. 1986/87:58


 


Denna lag iräder i kraft


131


 


Bilaga 3     Prop. 1986/87:58

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (SOU 1983:21) Vilt och jakt

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetts av riksåklagaren (RÅ), rikspolisslyrelsen, statens jämvägar (SJ), statens vägverk, slalens Irafiksäkerhelsverk, generaltuUstyrelsen, nalurhisloriska riksmuseet, skolöverstyrelsen, lanlbmksslyrelsen, skogsslyrelsen, slatens naturvårds­verk, slatens planverk, domänverket, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverkei (RRV), länsslyrelsernas organisalionsnämnd, hovräl­len för nedre Nortland, kammartälten i Göleborg, Sveriges lantbmksuni­versitet (SLU), slalens velerinärmedicinska anstalt (SVA), skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Öslergöllands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gol­lands, Blekinge, Kristianstads,. Malmöhus, Hallands, Göleborgs- och Bo­hus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Väslmanlands, Koppar­bergs, Gävleborgs, Väslernorrlands, Jämllands, Västerbottens och Norr-bollens län, Göteborgs universitet. Lunds universitet, Stockholms univer­sitet, Umeå universitet, Uppsala universitet, stiftsnämnden i Växjö, stifls­nämnden i Hämösand, Svenska kommunförbundei. Landstingsförbundet, Centralorganisationen SACO/SR, Friluftsfrämjandet, Sveriges jordbmks-arrendalorers förbund. Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkamas riksförbund (LRF), Skogsindustriernas samarbelsulskoll, Svenska jägareförbundet. Svenska kennelklubben, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska samernas riks­förbund (SSR), Dioramaföreningen Malmö museum, Sveriges djurskydds­föreningars riksförbund, Göteborgs djurskyddsförening, Sveriges jord-ägarförbund, Sveriges länsjaklvårdskonsulenlers förening, Viltforskar­föreningen, Tjänslemännens centralorganisation (TCO) och Trädgårdsnä­ringens riksförbund.

Riksåklagaren har bifogal yllranden av cheferna för länsåklagarmyn­dighelerna i Krisfianstads, Kopparbergs och Gävleborgs län. Skogsstyrel­sen har bifogal yttranden av flera skogsvårdsstyrelser och hänvisar fill dessa yttranden för länsspecifika synpunkter. Flertalel länsstyrelser har bifogat yttranden av regionala myndigheter och organisationer.

1 Principiella utgångspunkter

1.1 Naturhistoriska riksmuseet:     

Museel konslalerar först att det hade varit önskvärt att bland medlem­marna i beredningen och dess sakkunnig- och expertgrupp funnits forskare i viliekologi.

Beredningen har anammat den vedertagna definitionen på vill, som
säger atl det utgörs av alla vilda däggdjur och fåglar. Viltvården skall syfta
till en art- och individrik fauna. Del senare poängteras särskilt genom
meningarna "Viltarternas bevarande kräver i sin tur en individrikedom
som tillåter en naturlig variation inom respeklive art. En sådan variation är
nödvändig för all viltstammarna skall vara livskraftiga" (s. 218). Etl sär-
      132


 


skilt ansvar har vi, enligl beredningen, för de raser som utgör en arts     Prop. 1986/87:58 nominatform.

Museet välkomnar dessa ställningstaganden men konstaterar, atl de inte aUtid varil vägledande för de förslag som avges.

1.2     Statens naturvårdsverk: Nalurvårdsverkel ansluter sig lill de princi­
piella uigångspunkter och mål som utgjort gmnden för beredningens arbe­
le.

--- Verket anser all jägarna skall vara medvetna om att vård av

viltstammarna är en förutsättning såväl för den rekreation som jakten utgör som för nyttjandet av de ekonomiska värden som vUtet representerar. Jägarna måsle också vara medvetna om att jakten måsle utformas och bedrivas så att den ingår i den samhäUeliga verksamheten.

Naturvårdsverket- vill------ också peka på atl jakten innebär

vissa begränsningar i allmänhetens möjligheter lill övrigt friluftsliv.

När det slutligen gäller ansvarsfördelningen kan verket i allt väsenfligt instämma i vad beredningen anför när del gäUer de olika roller som siaten respektive de ideella organisalionema skall ha.

1.3     Domänverket: Beredningen föreslår i ett anlal punkter mål för samhäl­
lels jakt- och viltvårdspolifik. Domänverket delar den gmndinställning till
jakten och viltvärden, som anges i dessa punkter. Vad gäller målen i de två
sist redovisade punkterna har verket ingen avvikande mening. Verket vill
dock framhålla vikten av alt nyssnämnda mål inte får medföra att de
areella näringarnas intressen - dil jakten också skall räknas - blir trängda
eller atl de ålsidosätts.

1.4-------------------------------------- Hovrätten för Nedre Norrland: Beredningen har i betänkandet

sammanfattningsvis (15.5) angett sina förslag fiU mål för den framlida jakl-och vilivårdspolitiken i samhället. Hovrätten saknar i och för sig möjlighe­ter atl mera ingående ta ställning till åtskilligt av det material som ligger fill grund för beredningens överväganden och förslag men finner inte anled­ning till erinran mol den av beredningen sålunda angivna målsättningen. Hovrätten vill här särskilt betona önskvärdheten av att administrationen kan göras så enkel och billig som möjligt.

1.5------------------- Sveriges lantbruksuniversitet: Inledningsvis släller sig lanlbruksuniver­
siielel bakom de mål för den framfida jakt- och vilivårdspolitiken som
framläggs i betänkandet.    

Del är väsentligt att som beredningen gör slå fast att syftet med viltvår­den är att bevara en artrikedom bland viltet, och att målet är alt bevara vårt lands naturligt förekommande viltarter. Lanlbmksuniversitetet, som varit en av föregångarna för della synsätt, hälsar med tillfredsställelse atl denna inslällning föreslås vara officiellt vägledande i framtiden.

1.6   Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Beredningens förslag till mål för den framlida jakt- och viUvårdspoliliken är väl moliverade.-----------

1.7   Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen ansluter sig fiU de av beredningen angivna målen för den framtida jakl- och vilivårdspolitiken.

1.8   Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen ansluter sig i alll väsentligl

till de principer som beredningen angett för den framtida viltvården. Beto- 133


 


ningen av viltvården som del av naturvården i övrigt ser länsstyrelsen     Prop. 1986/87:58
särskilt positivt på.-

1.9     Länsstyrelsen i Kopparber;;s län: Del framhålls i betänkandet all jakten
har stora sociala och ekonomiska värden som borde tas tillvara på ell
bättre sätl bl.a. genom etl ökal utbud av jaklmöjligheter. Länsstyrelsen
delar den uppfatlningen men vill samlidigt framhålla all jakten inte får ges
så slor betydelse att andra viktiga iniressen l.ex. allmänhetens intresse alt
vistas i skog och mark får stå tiUbaka.

1.10    Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Beredningen har angivit vissa aUmänt hållna övergripande mål för den framtida jakl- och vilivårdspolitUten. Länsstyrelsen har ingen avvikande uppfattning vad beträffar de uppstäUda målen men har i nedan angivna avseenden erinringar mot beredningens förslag för atl nå vissa av dessa mål.

1.11    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I de mål för den framlida jakt-och vilivårdspolitiken, som beredningen har angivii, instämmer länsstyrel­sen helt.

Flera skilda kaiegorier har önskemål om att nyttja naturen under hösten för olika friluftsaktiviteter. Beredningen har dock helt avstått från atl beröra problemen i den konkuirenssiluation, som idag råder mellan främst älgjakt och övrigt friluftsliv och som gäller tillgången liU höstmarkerna. Länsstyrelsen anser all frågan har direkla beröringspunkter med flera av de mål som man angett för den framtida jakl- och viUvårdspoliliken. Det är enligl länsstyrelsens mening angeläget atl sådana regler och överenskom­melser tiUskapas atl en positiv samexistens i ökad utsträckning garanteras meUan jakt och övrigt frUuftsliv.

1.12    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen har inte någol alt erin­ra mol beredningens förslag lill mål för samhällels jakl- och villvårdspoli­lik.

1.13    Lunds universitet: Inledningsvis framhåUs att jakten är etl medel i villvården. Delta är riktigl, när del gäller stammarna av hjortvilt, som i frånvaro av större rovdjur lenderar alt bli för kraftiga. Del är också sant att många jägare genom biotopförbätlrande ålgärder aktivi bidrar lill en rikare fauna. Däremoi är beredningens upprepade påståenden atl "jakten" (i sig) "är ett medel all bygga upp eller bevara livskraftiga viltstammar" direkt vilseledande. Viltarter i allmänhel regleras av ekologiska fakiorer och påverkas inle positivt av jakl. Även andra påståenden i betänkandet är orikliga eller dåligi underbyggda och ultryck för jägarens syn på viltvård. Vid behandling av olika viliarter hävdas tex att "flera av kråkfåglarna ... och i synnerhet kråkan, skalan och i sfigande grad korpen skapar bekym­mer i viltvården" (s 66). Atl ökad förekomst av tex korp skuUe resultera i minskal antal jaktbara djur finns inget belägg för och den icke jagande naturintresserade svensken har svårt atl uppfatta förekomsten av korpen i naturen som ett bekymmer. .Åven andra vUlarter som "svartlistas" i betänkandet placeras där på lösa grunder.--------

I sammanfattningen av de av beredningen föreslagna målen för samhäl­
lets jakl- och villvårdspolilik anges bla all "skapa så goda fömlsätlningar
som möjligt för jakten och därigenom siödja jaktinlresset". Det är ett
exempel bland många på hur man blandar ihop Svenska Jägareförbundels
och samhäUets intressen. Sektionsnämnden vill för sin del hävda all man
bör betrakta jakten som en areeU näring likställd med jordbmk och skogs-
  134


 


bmk. Därigenom klarläggs på elt enkelt sätl inte bara jaktens stora ekono-     Prop. 1986/87:58 miska betydelse genom utnyttjande av en naturresurs - låt vara ofta som fritidsintresse - utan också de ytterst väsentliga motstående iniressen, som naturvården representerar i detla sammanhang.

1.14 Stockholms universitet: Ulredningen handlar lill slora delar om jakt­liga frågor och vården av de jaktbara djurarterna, varför den föreslagna vida definilionen av vUt endast förvUlar och gör utredningens förslag svårtolkade. Utredarna har också mycket svårt atl på ett konsekvent sätt handskas med denna term, vilkel i sin tur gmndlägger en rad missförstånd och tveksamheter.

I utredningens direktiv slår del atl konflikter mellan friluftslivet och

viltvården bör beaktas. Det finns ingel underlag i direktiven för atl

jakfintresse skall bedömas som mer värdefullt än övrigt naiurintresse.
Ulredningen har valt all endasl beakta de störningar som övriga frilidsakli­
viieier kan få på jakt och vården av det jaktbara vUtet. Det förtjänar att
påpekas att jakt är en fritidsverksamhet som rimligen bör jämsläUas med
tex fritidsfiske, bär- och svampplockning, ornitologi, orientering eUer
allmänhetens behov av att vistas i skog och mark.         

1.15------------------ Umeå universitet:  Beredningens definiiion av vill, dvs. alla

vilda däggdjur och fåglar kan vi ansluta oss till.

---- Grunden för en ekologiskt riktig viltvård erhålls enligl vår mening

genom:

1)  kunskaper om viltstammarnas storlek och utveckling, dvs. genom en fungerande vUtstaiistik,

2)  kunskaper om viliarternas miljökrav, populationsdynamik elc, dvs. genom viltforskning,

3)  all testa viliforskningens teorier, dvs. försöksverksamhet.

För atl omsälla denna baskunskap (enligl 1-3) i praktisk tUlämpning inom viltvården krävs:

4)   att utgående från punkt 1 -3 övergripande beslut fattas, regler utarbetas och rekommendationer ges för praktisk viltvård, dvs. genom en funge­rande administration vid berörda myndigheler,

5)  alt kunskaper om viltstammarnas utveckling, miljökrav och reglering saml de beslut, regler och rekommendationer om hur viltvården skall bedrivas för olika arter förs ut lill dem som skall ulföra viltvården i praktiken, dvs. genom utbildning,

6)  och information,

1) alt beslul, regler och rekommendationer om hur olika viltarter skaU skötas verkligen följs, dvs. genom praktiskt viUvårdsarbele av markan­vändare, jägare och enskilda. Vi anser alt villvården bör bedrivas enligl den ordning som vi skisseral

ovan och utgår från denna modell då vi kommenierar beredningens förslag

angående dessa punkter.

1.16    Uppsala universitet: Föreliggande yttrande berör i första hand forsk­
ning saml ulvecklings- och försöksverksamhel. Ifråga om beiänkandei i
övrigl är det på sin plals att särskilt välkomna beredningens principiella
ställningstagande som bl.a. går ut på

-    alt ifråga om jakten och villvården främja en samverkan över faslighets-gränserna,

-    att bevara folkrörelseengagemanget i viltvården och jakten samt          135


 


- alt tillämpa en enkel administration, i största möjliga utsträckning för-      Prop. 1986/87:58

lagd till lokal nivå.

Det är också värdefulll atl beredningen framhåller den traditionella viltvårdens betydelse men dessutom särskilt understryker hur angelägel del är atl la hänsyn till viltet i all verksamhel som påverkar den yllre miljön.

Den vacklande definitionen &v begreppet "vilt" i jaktliga och from nu
också i slatliga ulredningssammanhang gör det utomordentligt svårt atl få
grepp om vilka konkreta åtgärder beredningen egentligen föreslår.        

Beredningen har hafl en sådan sammansällning all jägarnas intressen
konsekvent priorileras, deras posiliva belydelse för faunan skönmålas och
deras negaliva inverkan förbigås. Det ligger nära till hands all kräva att
betänkandet utan vidare avpollelleras, möjligen för atl efterträdas av två
separata uiredningar, nämligen en om faunavård och faunavårdens behov
av ekologisk forskning, den andra om jakl. Della är nämligen två olika
saker, om också med vissa beröringspunkter.       

1.17    Stiftsnämnden i Härnösand: Sliflsnämnden ifrågasätter om det över huvudlaget är möjligt att förena en enkel administration på lokal nivå med övriga aspirationer (l.ex. atl främja samverkan över fastighetsgränser eller bevara folkrörelseengagemangel).        

1.18    Svenska kommunförbundet: Jakten var tidigare av slor betydelse för många människors ekonomi och försörining och har fortfarande viss eko­nomisk betydelse för markägarna. Jakträttens ekonomiska värde besläms dock numera i hög grad av jakten som frifidsakfiviiet. Enligl styrelsens uppfattning bör denna förändring av fömtsättningarna för jakten påverka ulformningen av samhällets ålgärder beträffande jaktens rättsliga regle­ring, organisation och det ekonomiska stöd som kan komma alt ulgå.

1.19    Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR delar beredningens upp­fattning att begreppet viltvård bör ges en vidsträckt innebörd, bla innefat­tande hänsynslagande vid markanvändning - t.ex. i skogs- och jordbmk och vid övrig exploatering av mark och vallen så alt viltproduktionens avkaslning och jaktens värde som rekreaiionskäUa tillvaratas. SACO/SR har sålunda ingel att erinra mot de principiella ulgångspunkler efler vilka beredningen arbelal och de mål beredningen föreslår för jakl och viltvårds-politiken.

1.20    Friluftsfrämjandet: Vi finner all beiänkandei genomsyras av en aUl­för ensidig betoning av jaktens intressen medan det rörliga friluflsUvet i huvudsak beiraktas som en störning för vUtvård och jakt (sid 248). Jakt­rättsinnehavarens intressen framslår som överordnade friluftslivets intres­sen,                                   j

Ett sådanl synsätt anser vi oförenligt med en modem demokratisk upp­fattning om naturen som en gemensam nationell tillgång.

Friluftsfrämjandet anser atl olika aktiviteter i skog och mark bör och kan bedrivas med ömsesidig hänsyn tiU varandra ufifrån ett gemensamt accep­terande av allemansrättens hävdvunna principer.

Friluftsfrämjandet anser atl jakt och viltvård bör bedrivas på sådanl sätt atl det inle skapar otrygghet hos utövare av annan legitim friluftsverksam­het i markema eller på annat sätt innebär inskränkning i aUemansrätten.

Friluftsfrämjandet hemsläller därför alt lill de övriga målen "för den          136


 


framlida jakl- och vUtvårdspolifiken" (sid 13) fogas ännu ett mål, som     Prop. 1986/87:58 garanlerar alt jaktutövningen inte medför ytterligare inskränkningar i det röriiga friluftslivets möjligheter atl utnyttja allemansrätten.

1.21 Jägarnas riksförbund—Landsbygdens Jägare: '-. Söm helhet be­
traktad fungerar jakten och viltvården bra med nuvarande regler och
jakirättsförhållanden. Någon försämring av nu rådande jaktförhållanden är
helt obefogad och skall förhindras. Det är däremoi angeläget att fler och
nya jaktlillfällen, lill rimliga kostnader, lillskapas för landets många mark­
lösa jägare.

1.22    Landsorganisationen i Sverige: Enligt LO är de av beredningen an­givna målen väl lämpade all arbela vidare med. Däremoi anser LO inle alt beredningens förslag till alla delar innebär alt man når dessa mål.

1.23    Lantbrukarnas riksförbund: Av LRFs jakt- och viltvårdspolitiska

handlingsprogram-- framgår all det ligger i lantbrukets inlresse alt

upprätthålla produktiva viltstammar. Samtidigt är det nödvändigt atl ba­lans råder såväl mellan arter och individer som mellan olika arealbundna näringsgrenar.

I likhet med beredningen anser LRF atl samverkan över ägogränser är nödvändig för alt nå en effektivare jakl- och viltvård. Att viltets och jaktens sociala och ekonomiska värden skall tillvaratas ligger helt i linje med LRFs inställning tUl jakt och viltvård, som en produktionsgren inom de areella näringarna. Ifråga om jakten och viltvården vUl beredningen också bevara foikrördseengagemanget och fillämpa en enkel administra­tion i slörsta möjliga utsträckning förlagd till lokal nivå. Etl av viltvårdens mål är även atl öka anlalet jaktlillfällen för all svara mol rekreafionsbeho-ven.

Sirävandena att bevara en art- och individrik fauna skall inriktas på de arter som tillhör landets viltbestånd. För att förhindra all främmande arter etablerar sig anser beredningen att del erfordras en myckel slor - och i förhållande till dagsläget skärpl - reslriktivhet när det gäller atl hålla sådana arter i hägn. Även när det gäller arter inom vårl land finns det med hänsyn till skaderisken i de areella näringarna anledning all vara restriktiv. Denna restriklivilet anser beredningen bör gälla även vid inplantering i nya områden av arter som redan finns i landet. LRF inslämmer här i alll väsenfligt i beredningens överväganden och förslag.

1.24    Skogsindustriernas samarbetsutskott: Vi kan anslula oss lill de av
beredningen föreslagna målen för samhällels jakl- och viltvårdspolifik.
Däri anges bl.a. att denna politik skall dels främja en lämplig utveckUng av
viltstammarna med hänsyn tagen till aUmänna och enskilda iniressen, dels
skapa så goda fömtsättningar som möjligt för jakten och därigenom stödja
jaktintresset. Ej säUan kan dessa mål framstå som motstridiga. För skogs­
näringen är avvägningen dem emellan en central fråga.

Beredningen uttalar att jakt är en verksamhel som främst syflar tUl att bereda sina ulövare nöje och avkoppling. Detta är ett självklart men vikfigt påpekande. SISU vill understryka att i avvägning meUan vUtvård och jakt samt skogsproduktion måste näringens råvamintressen vara vägledande.

Del skall samiidigi fastslås att rafioneUt skogsbmk och viltvård som
regel är förenliga. Inom det enskilda storskogsbmket har jakten ett ej
obetydligt ekonomiskl intresse saml stor betydelse i personalpolitiken och
för konlaklerna med företagels omvärld. Markägarens och jaklrätlsinneha-
  137


 


vårens inlresse och kunskaper för jakl och viltvård är avgörande förutsätt-     Prop. 1986/87:58 ningar för att de uppställda målen skall uppnås.

1.25 Svenska jägareförbundet: Svenska jägareförbundet släller sig utomor­dentligt positivt lill den breda genomgång av inrikining och målsättning för samhällets jakt- och viltvårdspolitik som beredningen gjort och i sina "principiella utgångspunkter" (kap 15), sammanfattat i följande punkter vilka hell delas av Svenska jägareförbundet.

1.26---------------------------- Svenska naturskyddsföreningen:      

Beredningen uppställer en rad mål för samhällets jakt- och viltvårdspoli­fik. Överst i raden slår "att bevara de viltarter som tillhör landets viltbe­stånd". Föreningen kan tillstyrka detta mål, som är etl övergripande mål även för den allmänna naturvården, om man med vilt avser alla vilda djur. Beredningen föreslår emellertid att benämningen "vilt" ska avse endast vilda däggdjur och fåglar. Detta innebär en utvidgning i förhållande fill nu gällande jaktlag, som främsl behandlar del jaktbara villel. Ska lagens omfattning ulvidgas har föreningen svårt atl inse att del finns något skäl till att inle också ta med grod- och kräldjur. Fördelen med detta är att den generella fridlysningen därmed skulle omfalta även dessa djurgmpper, som annars med vissa undantag är fredlösa i vårt land.

1.27----------------- Sveriges iänsjaktvårdskonsulenters förening och Jägareförbundets
tjänstemannaförening:

Föreningarna har ingel att erinra mol de principiella utgångspunkter
efler vilka beredningen arbetat dier mot de mål beredningen föreslår för
samhällels jakt- och vUtvårdspolilik.         

1.28------------------------------ Viltforskarföreningen: I betänkandet har den breda definifionen av
vilt - alla vilda däggdjur och fåglar - använts för atl definiera beredning­
ens ansvarsområde. Samtidigt har man emellertid genom beredningens
sammansättning klart markerat den jaktliga sidan, vilkel givit beiänkandei
en snävare inrikining och en sUigsida ål jaktliga frågor. Detla gör all del
övergripande perspeklivel ofta saknas.      

2 Åtgärder för viltet i allmänhet

2.1 Riksåklagarmyndigheten: Med rätla understryker beredningen vikten
av atl det vidtas åtgärder för att den yttre miljön för viltet skall bli så
gynnsam som möjlig. Det är därior av intresse atl vid samhällsplaneringen
frågor som berör naturvården ägnas särskUd uppmärksamhet. Att statens
planverk som beredningen föreslagit skall få i uppdrag alt i samråd med
statens naturvårdsverk meddela allmänna råd till kommunema angående
hur vUtintresset skaU tUlgodoses i planeringsarbetet framstår som lämpligt.
De åtgärder inom skogsbruket och jordbrukel, bla från skogsvärdsstyrel­
sernas och lantbruksnämndernas sida, som beredningen förordat för atl
öka Uvsbefingelserna för vUlel, bilräds även. Del primära ansvarei för
viltvården måste som ulredningen framhållit åvila markägaren och jakt­
rättsinnehavaren och vila på frivillig gmnd. En effektivisering av villvår­
den förutsätter samverkan över fastighetsgränserna. Beredningen pekar
härvid på betydelsen av jaktklubbarnas verksamhel saml viklen av atl nya
jaktvårdsområden bildas.
                                                                  138


 


2.2     Rikspolisstyrelsen: Förutom de omfattande åtgärder som vidtagits för     Prop. 1986/87:58
all minska villolyckor i trafiken bör tydligare än vad som hittills sketl den

enskilde fordonsförarens ansvar understrykas, dvs skyldighelen atl anpas­sa körningen med hänsyn till risken för villolyckor. Detla kan såsom beredningen föreslår ske genom elt tillägg i 61 § väglrafikkungörelsen så alt denna bestämmelse även omfattar områden där del finns uppenbar risk för kollision med vill, t.ex. där vägmärke för villstråk är uppsatt. Slyrelsen undersiryker behovet av en fortsalt bred och saklig informafion om risken för viltolyckor och att en särskild central arbetsgrupp tillsätts för att följa upp UtveckUngen av vUlolyckorna. Förelrädare för polisen bör ingå i arbetsgmppen.

2.3                        Statens vägverk:      Del är  för lidigl all påslå atl "ulveck­
lingen mol elt för varje år ökal anlal villolyckor synes emellertid nu ha
brufits". Totalt sett över riket är det rätl alt en minskning inträffade under
1982. För flera län kvarstår dock faktum att olycksökningen inte avstan­
nat.

Vägverket instämmer i beredningens mening       atl en fortsalt bred

och sakUg informalion fill aUmänheten om bilförarens ansvar bör ske. Därför tiUstyrker vägverket alt en särskild arbelsgmpp fiUsätts för atl följa utvecklingen av villolyckorna och som ges resurser för all sprida informa­lion fill allmänheten. Vägverket är berell all dellaga i en sådan arbets­grupp.

2.4     Statens trafiksäkerhets verk: Beredningens förslag atl genom etl lillägg i
61 § väglrafikkungörelsen (1972:603) (VTK) yllerligare undersiryka den
enskilde trafikantens skyldighet att hålla en tillräckligt låg hastighet inom
områden där det finns risk för kollision med vUt avsiyrks.

Skälet härför är all risken för kollision med vilt inle såsom i de övriga i 61 § VTK uppräknade fallen tillräckligt entydigt kan förutsättas framgå av Irafik- och tertängförhållandena. Det är således svårt för fordonsföraraa att förutom där varningsmärke för vill uppsatts avgöra när de färdas genom områden där det finns risk för koUision med vilt eller inte.

För atl följa viltolycksulvecklingen samt för alt sprida information till aUmänheten föreslår beredningen att en särskUd arbelsgmpp liUsälts. Hu­vudansvaret föreslås läggas på trafiksäkerhetsverket. Under förutsättning atl traflksäkerhetsverket erhåller därav moliverade resurser har verket inget all erinra mot den föreslagna organisafionen.

2.5     Naturhistoriska riksmuseet: Beredningen har en rad förslag, vilka syf­
lar fill alt öka tillgängen på näring, vatten och skydd för viltet. Man nämner
att utdikad jordbruksmark, som tagits ur produkfion, skulle kunna återstäl­
las i ursprungligt skick. Man säger också atl del borde vara lUlålel all
undanta marker från skogsodling i större utsträckning än vad som nu är
fillåtet, och man föreslår en lagreglering av naturvårdshänsynen i jordbru­
ket på samma sätt som för skogsbmkel.

Museet välkomnar de nämnda förslagen.

2.6     Lantbruksstyrelsen: Beredningen pekar på möjlighelen all öka fillgång­
en på föda för viltet genom atl avsälla områden som är av marginell
betydelse för skogs- och jordbruksproduktionen för produktion av vilt-
foder. Detta gäller exempelvis nedlagd jordbmksmark. En sådan använd­
ning i störte skala torde kräva viss ändrad praxis vad gäller anvisningar

och nuvarande tillämpning.                                                               139


 


Beiräffande informalion lill allmänheten om vilka regler som gäller för Prop. 1986/87:58 införandet av djur finns både allmän informalion och mera djurslagsinrik-tad informalion i form av sammanställningar lillgängliga på både lanlbmks­slyrelsen och de olika lantbmksnämnderna. Del kan också nämnas att lantbruksstyrelsen tillsammans med naturvårdsverket har utarbetat en broschyr om införsel av utrotningshotade djur. En lista över de djurarter som är utrotningshotade genom handel finns också att rekvirera från lanlbmksslyrelsen.

2.7                       Skogsstyrelsen:         Beredningens förslag om alt skogsstyrelsen bör

kompletlera föreskrifterna liU skogsvårdslagen om nalurvårdshänsyn vid

dikning tiUslyrks-- endasl under den förulsällningen atl motsvarande

prövning enligt naturvårdslagen inle sker. I annat fall bör nuvarande ord­ning behållas.

Beredningen anför vidare atl vissa för jord- och skogsbmk angivna "marginalmarker", som ulan tvekan har betydelse för villproduklionen bör kunna undanlas från skogsproduktion med hänvisning till 2§ skogs­vårdslagen. Man efterlyser att mark bör kunna undanlas från skogsodling i en något vidare utsträckning än vad föreskrifterna och de allmänna råden fill 2§ skogsvårdslagen för närvarande tillåter. Skogsstyrelsen anser att skogsvårdslagen redan medger denna tolkning men är beredd atl i samband med nästa överarbelning av föreskrifierna tUl 2§ skogsvårdslagen ytterli­gare exemplifiera della.

Skogsstyrelsen avslyrker beredningens förslag om en generell samråds­skyldighet beiräffande energiskogsodling.

2.8                                 Statens naturvårdsverk:       

--- Behovet av hänsyn liU villel i den kommunala planeringen får

anses vara särskilt stort i anslutning fill den urbana miljön. Samfidigl som djurens uirymme här är begränsat finns det etl mycket stort behov av rekreation baserad på upplevelser av vilda djur. I en av naturvårdsverket publicerad rapport (Faunavård i stadsmiljö, Gerell, statens naturvårds­verks PM 1622) framgår ytterligare atl del finns slora förbättringar att göra för djuriivet vid planering av stadsmiljö.

Verkel instämmer i bedömningen all del finns ett behov av cenirala anvisningar för hänsynstagande till faunan i den kommunala planeringen och tUlstyrker beredningens förslag på denna punkl.

När del gäller problemen med villolyckor efterlyser beredningen ett störte ansvar hos den enskilde bilföraren. Som elt resullal av della föreslår man ett tillägg i 61 § väglrafikkungörelsen om skyldighet att anpassa hastig­heten i områden där det finns risk för kollision med vill. Verkel fillslyrker della förslag, som torde kunna få en positiv, psykologisk effekt.

Vidare understryks atl eleverna i landets bilskolor måsle få bäitre infor­malion om risken för viltolyckor och hur dessa skall undvikas - en bedömning som naturvårdsverket ansluter sig lill eflersom del är viktigt med ökade kunskaper i della avseende hos landels bilförare.

Beredningen föreslår också att informalionen om risken för villolyckor
ökas och förbällras bl.a genom tillsättandet av en särskild arbelsgmpp som
skall följa ulvecklingen av viltolyckorna och ges resurser för alt sprida
informafion till allmänheten. Verkel kan emellertid inle ansluta sig lill
detta förslag. Del torde vara bälire alt tillföra redan exislerande organ
resurser som skulle krävas för alt skapa och behålla en sådan arbetsgrupp
än all bilda etl nylt och därmed ge upphov lill ytterligare administrativa
kosinader.
                                                                                      140


 


Naturvårdsverket- vill särskilt undersiryka nödvändighelen av all     Prop. 1986/87:58

man framför alll vid slörre vattenregleringsföretag noggrant inventerar del berörda området vad avser störningskänsliga och hotade djurarter. Detta bör ske jämsides med den av beredningen föreslagna åtgärden för att utröna företagets effekt på viltet och hur denna skall kunna minimeras.

Beredningen föreslår också att naturvårdsverket, med hjälp av länssly­relserna, åtminstone översiktligt, kartlägger förekomsten av torrläggnings­företag som skulle kunna vara aktuella att återställa, till förmån för villel.

Under förutsättning att verket erhåUer erforderliga resurser för denna
ontfattande uppgifl tillstyrks förslaget, som dock fömtsätter att en nedre
arealgräns införs för alt kunna genomföras.

I skogs- och jordbruksavsnittet tar beredningen vidare upp frågan om markutnytljandet för jord- och skogsbmk kontra markutnyttjandet för villel. Beredningen föreslår att fler lyper av mark av betydelse för de vilda djuren bör undantas från skogsodling. Verkel instämmer i att det - sanno­likt utan någon nämnvärd inverkan på landets skogsproduktion - bör skapas bättre möjligheter för att avsätta smärte områden för villproduk-tion. Bl.a borde vissa s.k. 5:3-skogar kunna komma i fråga här. Denna möjlighel bör, som beredningen anför, ej kopplas lill någol särskilt krav alt vidtaga vilivårdsåtgärder på de aktuella områdena. Kanlzoner och isolera­de öar i det extrema jord- och skogsbrukslandskapet utgör inte säUan värdefulla viltbioloper även när dessa får ulvecklas frilt på naturlig väg. Vad som är bäst för viltet bestäms självfallet av lägel, tidigare markan­vändning, klimat, omgivande vegetation etc.

I en av naturvårdsverket publicerad rapport (Våtmarksdikning och fau­na. Boström, meddelande 2/1983) framgår bl.a att skogsdikning i stor skala kommer att bidra fill en minskad variation i såväl naturtyper som artinne­håll. Denna rapporl, liksom den bakomliggande undersökningen, bör i enlighet med vad beredningen framhåUer kunna ligga till gmnd för utarbe­tande av föreskrifter för dikningsföretag. Sådana bör således kunna utarbe­tas tämligen omgående i form av en komplettering till redan befinfliga anvisningar om dikning.

Beredningen behandlar även systemet för fredning av vill och de undan­
tag som gäller i olika avseenden. Naturvårdsverket har inga erinringar mot
de överväganden som görs och de förslag som här framläggs.    

De överväganden och särskilda åtgärder som framgår av beredningens avsnitt om främmande viltarter har verkel inga invändningar mol. Bered­ningen föreslår här bl.a ell förbud mot att hålla främmande djurarter i hägn. Eflersom rymningar från hägn av djur tillhörande främmande djur­arter har vållat åtskilliga problem under senare är tillstyrker naturvårds­verket beredningens förslag på denna punkt. Beredningen föreslår också en uividgad möjlighet alt förordna om jakt i avsikt att förhindra eller undanröja etablering av nya arter. Verket får i delta avseende endasl påpeka alt erfarenheterna visat alt man inte bör fästa alltför slor tilltro till en sådan lösning av problemet med nyetablering av arter. Utrolningsjakt har både av administrativa och praktiska skäl visat sig tämligen svär att genomföra.

2.9 Statens planverk:

Inom regeringskansliet förbereds en ny plan- och bygglag saml en lag om
hushållning med naturresurser. I anslulning fill denna nya lagstiftning
kommer planverket att i samråd med berörda myndigheter bedriva rådgiv-
141


 


ning och melodulveckling för kommunal planering. Som en del i den     Prop. 1986/87:58

kommunala fysiska planeringen ingår hänsynstagande till naturvärdens

intressen vilket även omfaltar faunan. De allmänna råd om hänsyn lill

viltintresset i fysisk planering som beredningen föreslår att planverket

skall utfärda bör lämpligen innefattas i del ovan nämnda rådgivnings- och

utvecklingsarbetet.

Det bör i detla sammanhang påpekas att hänsynstagande lill viltet i samhällsplaneringen bör ingå i en ekologiskt och ekonomiskl önskvärd resurshushållning. Faunahänsyn och intresset av all bevara vissa biotoper har därmed elt nära samband med riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för hushållning med mark och vatten.

2.10 Domänverket: Domänverket delar beredningens uppfattning atl i jäm­förelse med vad f n sker bör störte andel av den jordbmksmark som läggs ned kunna avsättas för all skapa förbättrade möjligheter fill viltproduklion. Del bör finnas utrymme för en generös tolkning av skogsvårdslagen, särskilt vad gäller areellt små och från villproduklionssynpunkt intressanta områden.

2.11   Sveriges lantbruksuniversitet: Sveriges lantbmksuniversitet delar be­redningens synpunkt att för landet främmande viltarter som kommer in på konstlad väg om möjligl skall förhindras alt etablera sig här. Detla bör även gäUa vUlarter som spontant invandrar i vårt land, men som har kunnat nå hit enbart genom att de utplanterats i några av våra grannländer. Särskilt bör här beaklas förekomslen av nordamerikansk bäver Caslor fiber. Av stor vikt är även att som framhålls i betänkandet vilthållningen i hägn regleras för all förhindra oönskade elableringar genom rymt vill.

2.12   Statens veterinärmedicinska anstalt: SVA slöder helt förslaget atl etablerandet av för vår fauna främmande djurarter i möjligaste mån skall förhindras. Generellt selt bör också förbud råda för hållande av sådana djurarter i hägn. Undantag från sådana bestämmelser bör, enligt SV As uppfattning, endasl få lämnas av lanlbruksstyrelsen och således inte som utredningen föreslår av länsstyrelsen. Lantbruksslyrelsen är idag tiUsyns­myndighet i frågor om hållande av djur både vad belräffar tamdjur och djurparker. Ett flertal i dessa sammanhang tillämpade värderingar, exem­pelvis inom djurskyddsområdet, har applicerbarhet även på hållandel av djur i hägn. Till detla kan läggas den myckel belydelsefulla omständighe­ten alt främmande djurarter i hägn kan vara mycket känsliga ur smitt-skyddssynpunkl. LänsslyrelsernEi bör dock enligl SVAs mening, fortsätta atl vara lillståndsgivningsinslans när del gäller hägn för inhemska arter såsom krön- och dovhjort.

2.13   Skogs- och jordbrukets forskningsråd: SJFR är hell överens med beredningen om viklen av att hänsyn tas till viltet vid skogs- och jordbru­kets markanvändning genom att tex våtmarker och löv- och fjällskogsom­råden bevaras i största möjliga utsträckning eller genom biolopförbältring­ar.

SJFR delar beredningens mening att det i en ny jaktlagstiftning bör ingå ett reglérsystem för fridlysning, som innebär att alla viltarter är fredade. Med undanlag för råttor och möss bör jakl ej få bedrivas under fåglarnas häckningsfid eller däggdjurens föryngringsfider.

Vilthållning i hägn bör regleras för att förhindra atl oönskade arter
etablerar sig här. VUtarler som spontant invandrar fill vårt land genom
       142


 


utplantering i våra grannländer bör kunna tolereras om de inle konkurrerar     Prop. 1986/87:58 med det inhemska viltet.

2.14 Länsstyrelsen i Stockholms jän: Länsstyrelsen delar beredningens principiella åsikl alt främmande djurarter inle skall få inplanleras i landet (27§). Mol bakgrund av erfarenheter av hur främmande viliarter bhvit frilevande i Sverige slöder länsstyrelsen beredningens förslag om förbud mol alt hålla främmande djurarter i hägn och atl tillslåndsplikl införs för uppförande av vilthägn. I anslulning härtill bör 18§ komplelteras med möjlighet all införa anmälningsskyldighet även för andra viltarter. Del är angeläget att föreskriva anmälningsskyldighet för fällt vilt av främmande arter som kan antas vara under elablering i den svenska faunan såsom vildsvin, mufflonfår, mårdhund, vitsvanshjorl och Wapitihjort. Det är även nödvändigl med anmälningsskyldighet av viliarter för vilka fällavgift skall erläggas (32§).

Länsstyrelsen anser i likhet med beredningen att biotopvården (tillgång till mal, vatten och skydd) är av avgörande betydelse för vUlet. Då mark­användningen regleras i en mängd andra lagar är del viktigt att dessa lagar kompletteras med hänsynsregler liU naturvårdens och viltels iniressen. -

2.15    Länsstyrelsen i Kalmar län: Fridlysning av villel.--- Enligl läns­styrelsens mening bör den allmänna jaktfiden i län med riklig fillgång på rådjur förlängas lill atl omfatta även de dagar under senare delen av december som för närvarande i bla Kalmar län ingår i licensjakten på rådjur. Genom denna åtgärd skulle även administrativa förenklingar upp­näs för berörda länsstyrelser och naturvårdsverket genom atl dessa skulle avlastas etl storl anlal licensansökningar resp. besvärsärenden.-------

2.16    Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Beredningen föreslår atl del skapas centralt utarbetade regler för hur viltintresset skall beaklas i planeringsar­betet. Dessa iniressen tillvaratas redan i den fysiska riksplaneringen varför behov av yllerligare reglering i delta hänseende inte föreligger enligt läns­styrelsens mening.

2.17    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: I beiänkandei föreslås alt hänsyn lill viltet skall tas i den fysiska planeringen. Då viltvården är en del av naturvården, bör detta vara självklart. Både den fysiska riksplaneringen och den översiktliga fysiska planeringen i kommunerna handlar om mark­användning, som innebär större ingrepp på marken eller i vattnet och kan därmed vara avgörande för djurlivets lokala villkor och existens. Dessa frågor bör därför aklualiseras i erforderlig utsträckning i det kommunala planeringsarbetet. Det bör noteras atl kommunernas planmässiga natur­vårdsansvar torde öka sedan den nya plan- och bygglagen har införts.

2.18    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Skogsdikningens biotopförbättrande

inverkan är-- av den betydelsen alt den bör ha en framskjuten plals i

aktiv vilivårdsplanering. Många jaktlag lorde i dag kunna hänvisa tiU "dikningslraklen" som den rikaste lokalen på jaktmarken.

Beredningen anför på sidan 251 värdet av alt skogsimpediment sköts så att del blir till nytta för villel. Del kan då vara anledning att i vissa områden med Slora torvmarker där skogsdikning för virkesproduktion inte anses lönsam undersöka fömtsättningarna för att även använda skogsdiknings-lekniken i aktiv biolopvård.

Därvid finns anledning att uppmärksamma det hjälpmedel som den nya   143


 


vegetationskartan kan bli för aktiva viltvårdsåtgärder. Inte minsl den långt     Prop. 1986/87:58 gående klassindelningen av våtmarker tillför helt nya möjligheter i plane­ringen av markanvändningen. Del ter sig därför angelägel atl förutsättning­ar tillskapas för bland annat jaklsammanslutningar atl fillägna sig kunskap om denna produkts användbarhel.

2.19 Umeå universitet: Enligl vår mening har vilistatisliken fått en alltför ofullständig behandling av beredningen. Vi anser att vilislatistiken är av

fundamental betydelse för viltvården         .

Det förefaller som om beredningens syn på den nuvarande viltslalisti-ken, vad avser flertalet viltarter, är överdrivet negativ. Den väsenlliga information som vilistatistiken torde kunna ge, ulan orimliga koslnadsök­ningar, är trots alll uppgifter om respeklive viltstams relaliva sloriek och utveckling. Detta innebär inte alt nuvarande vilislatisfik inte kan förbält­ras. Delta borde, enligl vår mening, kunna ske genom:

-    atl uppgifter om ansträngningsmåll för jakten krävs in vid jaktvårdsom­rådens avskjutningsrapportering. En uppgtft om lolala anlalet (påbör­jade) jaktdagar inom området vore önskvärd. En kvaltficerad gissning är bättre än atl ansträngningsmåll saknas.

-    att jaktvårdsområdens avskjuiningsslatistik inle redovisas länsvis som nu, utan att redovisning provas för ekologiskt mer enhetliga (och där­med sannolikt oftast mindre) områden. Redovisning av statstiken för hela län är knappasl motiverad annat än ur administrativa synpunkter.

-    atl öka andelen jaktvårdsororåden som rapporterar avskjuiningsslati­stik, vilket bäsl lorde ske genom all påverka deras attityd att rapporte­ra. För detla är det fundamentalt alt värdet av vilistatistiken för vUlvår­den understryks.

Dessutom borde möjlighelen övervägas all kompleltera denna traditio­nella lyp av vilislalistik med annan information som jägarna kan bidra med. Detta kan vara tex genom vinginsamling (av norsk eller finsk lyp) eller liknande insamling som ger uppgtfter om olika viltarters reproduk-fionsförhållanden och uppgift orn eventueUa siörningar i dessa. Denna typ av verksamhel har fördelen att inte vara beroende av ansträngningsmåll.

Del synes oss viktigt alt precisera SNV:s och SvJF:s roll angående det övergripande ansvarei för 1) alt vilislatistiken utvecklas t.ex. med hjälp av ovanstående synpunkier 2) alt analysera vUlslatisliken. Vi anser all del övergripande ansvarei för detla bör åligga SNV, medan det prakliska ansvaret för villstafisfikens säkerställande bör åligga SvJF. Enligl vår mening är det nödvändigt all kompetenta villforskare ges del prakfiska ansvarei för alt utveckla och analysera viltstalistiken. Då viltstatisfiken kräver konlinuerlig analys borde en fast resurs, molsvarande ålminstone en heltidsanställd villforskare, skapas för detta ändamål.

2.20 Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare: Riksförbundet

delar beredningens uppfattning om behovel av bäitre hänsynslagande till den vilda faunans levnadsbetingelser. Delta gäller både vid samhällsplane­ring och enskild verksamhel som negafivt kan påverka vUlet och dess livsmiljö.

--- Det framslår som självklart alt de vilda djur- och fågelarter som

på ett naturligt sätt fillhör den svenska faunan, så långl detta är praktiskt
möjligt, bör bevaras i livskraftiga slammar. Däremot intar beredningen en
överdrivet negaliv inslällning lUl fömtsällningarna för evenluella nya djur­
arter att etablera sig i landet. Del kan förvänlas att nya arter, i första hand
fågelarter, kommer all invandra från söder och väster. Detla behöver inte
nödvändigtvis få några negaliva följdverkningar på den beslående faunan.
  144


 


Tidigare utsättning av fasan gav goda resultat. Samma förhållande gäller     Prop. 1986/87:58 även kanadagåsen. Nya arter som kan förutsättas vålla mera betydande skador måste dock förhindras från alt etablera sig inom landel.

--- Riksförbundet vidhåller-- beslämt sina mångåriga yrkanden

om alt allt vilt- även sä kallade "skadedjur" skall vara fredade från jakl och andra störningar under den mest känsliga föryngringstiden.

Beredningens förslag är i dessa avseenden otillfredsställande.

2.21------------ Lantbrukarnas riksförbund: LRF instämmer i beredningens förslag
om skärpta beslämmelser när det gäller vilthägn och utplantering av främ­
mande viltarter.-

--- Viltvården måste betraktas som en produktionsgren av belydelse

för de areella näringarnas utveckling. Ett bäitre lillvaralagande av dessa möjligheter är därför av vitall inlresse. För att åstadkomma detta krävs en samverkan mellan flera markägare för atl nå en god avkaslning. I regel är enskilda markinnehav för små för att kunna få en rationell användning. Det är därför av betydelse att berörda organ och viltvårdande myndigheler uppmärksammar och verkar för dessa näringssynpunkler. Det är vidare angeläget atl förbättra den totala avkastningen genom atl samordna jakt, fiske och lurism. Genom all öka utbudet av rekreationsmöjligheler tiUgo­doses samhällsintressen samtidigt som det ekonomiska utbytet av jakten slärks.

2.22    Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF): För atl
tydligare än hitlills understryka den enskilde bilförarens ansvar, dvs. skyl­
digheten all anpassa körningen med hänsyn fill risken för villolyckor
föreslår beredningen att 61 § väglrafikkungörelsen skall kompletteras med
en sådan bestämmelse.

Tyvärr måste NTF konstatera all förarna i slor utsträckning visar bris­
tande respekl för de nuvarande hastighetsbestämmelserna och därför sy­
nes någon störte effekt på hastighetsanpassningen inle kunna förväntas av
den föreslagna bestämmelsen. NTF vUl erinra om alt NTF i sitt yllrande
den 31 oktober 1980 över betänkandet "Vilt och trafik" bla anförde
följande om viltvarningsmärke och hastighetsbegränsning: "För alt man
skall kunna aklivera bilförarna att avsöka vägmiljön efler älg måste viltvar-
ningsmärkets uppmärksamhetsvärde höjas. Etl sätt all göra detta kan vara
atl viltvarningsmärket kompletteras med begränsning av tillålen hastig­
het. --- "

Beredningens kortfattade redogörelse för informationsverksamheten om vilt och trafik kan ge intrycket att någon sådan inte bedrives efter den riksomfattande kampanjen, som genomfördes under millen av 1970-talet. Här bör framhållas alt ell omfattande informafionsarbete bedrives av såväl myndigheler som organisafioner. Särskilda insalser görs också i de mest älgrika länen.

Till skillnad från beredningen anser NTF att det är naluriigt alt slalens naturvårdsverk som den cenirala myndigheten för viltvårdsfrågor även har huvudansvaret när det gäller uppföljningen av villolyckorna och ulvärde­ringen av effekterna av olika åtgärder. Detta måsle självfallet ske i samråd med berörda myndigheter och organisaiioner.

Enligt NTF:s mening behövs icke någon särskild arbetsgrupp utan del
bör överlåtas på nalurvårdsverkel som ansvarig för uppföljning och utvär­
dering och NTF som ansvarig för den pläderande informalionen att lillsam-
I45

10   Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 58


 


mans utforma verksamheten i samråd med berörda myndigheter och orga-     Prop. 1986/87:58 nisafioner.

2.23    Skogsindustriernas samarbetsutskott: All kommunerna får bättre in­formafion och vägledning för sin fysiska planering även vad gäller fauna­frågor kan bara vara av värde. SISU vill emellertid varna för alt man tillför ännu ett regelverk i markanvändningen som kan komma i konflikt med redan existerade förordningar, främsl naturvårdslagen och skogsvårdsla­gen. För skogsbmkets vidkommande är hänsynen tUl faunan ingående behandlad i 21 § SVL. - Skall centrala anvisningar utarbetas enligt bered­ningens förslag bör della, enligl vår uppfattning, ske i samråd mellan planverket och naturvårdsverket.

2.24    Svenska naturskyddsföreningen:         Det är möjligl alt mer konkret

utformade anvisningar för hur planeringen ska bedrivas för atl större hänsyn ska tas lill del vilda skulle förbättra situafionen. Föreningen lill­styrker därför beredningens förslag i detta avseende. Dämtöver är det viktigt alt även komplettera de lagar som reglerar markanvändningen med

särskUda regler om hänsyn till naturvärdena.        Ett ökat inslag av

naturvårdsexpertis i samhällsplaneringen är också en åtgärd för att öka hänsynstagandet till naturens värden.

När del gäller ålgärder för alt förebygga eller kompensera skador på viltet vid mark- och vatlenexploatering har föreningen inga invändningar mot beredningens förslag. Föreningen anser dock atl den översikfliga inventering av landels våtmarker som naturvårdsverket har påbörjai måste priorileras högre än den av beredningen föreslagna inventeringen av torr­läggningsföretag, som kan bli föremål för restaurering.

Beredningen föreslår alt den nu gällande huvudregeln i jaktlagsfiftningen att alla djur som lagen avser (med vissa undantag) i princip är fridlysta ska bestå även i fortsättningen. Föreningen slöder delta helhjärtat.

Beredningen föreslår atl mark- och jaklrällsinnehavarna bör åläggas etl ansvar för atl jakten bedrivs på elt sätt som främjar målen för viltvården. Föreningen ser detla som etl ultryck för betänkandets betoning av viltvår­den som det primära och jakten som etl medel för atl uppnå målen för viltvården. Beredningen betonar också alt jakten inte får utövas på ell sådant sätt att viltförekomsten äventyras. Detta är mycket viktigt och inpräntar synsättet om hushållning med naturresurserna som det primära. Föreningen vill ånyo betona all del anförda inte har avseende endast på del jaktbara viltet ulan på alla de djur som lagen bör avse.

Föreningen delar beredningens åsikl att för vårt faunaområde främman­de arter inte ska få inplanteras i landel. Kommer de in genom olagliga ålgärder bör om möjligt en utrotning ske snarast möjligt. En spontan invandring av arter som finns i angränsande länder bör däremot kunna beiraktas som en naturlig expansion av utbredningsområdet. Några arter intar en mellanställning. Vildsvinet lillhör vårt faunaområde och utrotades först i sen lid. Genom rymningar från hägn har en fast stam etablerat sig på flera håll i landel. SNF har, i likhei med t.ex. naturvårdsverket, hävdat att vildsvinet har hemortsrätt i landel och bör få finnas kvar.

Föreningen lUlstyrker beredningens förslag om alt del i princip inte ska ges lillstånd tiU hållande av främmande djurarter i hägn.

2.25 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund:

Flera goda förslag för alt nedbringa antalet viltolyckor framföres        .

Behovet av en fortsatt bred och saklig information fill allmänheten är        146


 


nödvändig.                                                                                    Prop. 1986/87:58

Det är angeläget atl vad här anföres i betänkandet även resulterar i prakfiska ålgärder tiU skydd såväl för djur som människor.

De störningar som skoler- och motorbåtslrafiken liksom i viss mån den ökade kanotsporten ulövar på djurlivet är av primärt djurskyddsintresse atl komma tillrätta med. Den akluella lagsiiftningen synes böra skärpas. Främst berörs väl här naturvårdslagen med följdförfattningar saml terräng­körningslagen där en alllför generös fillämpning hitlills har rått.

Ur djurskyddssynpunkt är del angeläget med utgångspunki från allmänt gällande regler alt moderdjuret skall vara skyddal under den tid ungarna är heh och direkt beroende av henne.

Undanlag härifrån bör dock även ur djurskyddssynpunkt kunna göras där en utrolningsjakt bedöms vara nödvändig. Sådan jakt måste dock ske under etiskt godtagbara former.

2.26 Sveriges jordägarförbund: Enligl nu gällande bestämmelser kan läns­
styrelsen med stöd av 14§ naturvårdslagen och I5§ naturvårdsförordning­
en inskränka jakten inom vissa områden, l.ex. vid helger och veckoslut. -

--- För jägarna kan detla vara mycket besvärande och för markägarna

föranleda ekonomisk förlust. Det kan inte godiagas, alt vissa markägare åsamkas sådan ekonomisk skada ulan rält till ersättning. Jaktlagstiftning­en måste i delta avseende kompletteras med ersäliningsregler enligt sam­ma principer som gäller för naturvårdslagen. Som ett komplement lill ersättningsbestämmelser bör länsstyrelsen ges möjligheter alt utsträcka jakttiden. Genom utsträckt jakttid kan man ibland i viss mån kompensera de olägenheter som uppkommer, l.ex. genom förbud mot jakt under veckosluten.

Uppfödning och hållande av djur i vilthägn är en produktionsgren som får allt större omfattning. Ell vägrat lillslånd all uppföra hägn kan innebära en belydande förlust för markägaren. Enligl vedertagna och för rättssam­hället grundläggande principer bör sådan skada ersättas. Bestämmelserna om rätt för myndigheterna atl vägra tillstånd att uppföra hägn måste därför kompletteras med bestämmelser om rätl till ersällning. Motsvaran­de bör även gälla för vägrat tillstånd att utplantera vilt av sådana arter som redan finnes vilda i Sverige.

2.27 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening och Jägareförbundets
tjänstemannaförening: Föreningarna delar beredningens uppfattning om
behovel av ökal hänsynslagande till viltet i den fysiska planeringen och har
intel att erinra mot de förslag som läggs om centralt utarbetade regler eller
allmänna råd.

Problemet med viltolyckor är på flera håll i landel allvarligt. Mer eller mindre realistiska förslag har också framlagts till åtgärder i syfle atl ned­bringa antalet sådana olyckor. Inte sällan reses sålunda krav på drastiska nedskärningar av främsl älgstammen. Med tillfredsställelse noterar före­ningarna därför, atl beredningen betonar vikten av andra ålgärder, såsom beaktandet av viltproblemet vid planering av vägdragning och undervis­ning och saklig information till körkortsaspiranter och bilister och dessul­om undersiryker den enskilde bilförarens skyldighel atl anpassa sin kör­ning med hänsyn lill risken för villolyckor. Föreningarna vill emellertid också framhålla vikten av alt alla nyanlagda större vägar i områden där risk finns för kollisioner med klövvilt förses med nälslängsel.

Föreningarna har ingel alt erinra mol förslaget att det som villkor för
vattenkraftutbyggnad skall kunna föreskrivas, att företagaren skall utföra
ålgärder som kompenserar intrånget för viltet.
                                                  147


 


Föreningarna tUlstyrker också förslaget om skyldighel all anmäla ener-     Prop. 1986/87:58
giskog för samråd enligt naturvårdslagen.  

--- En inlensifierad forskning rörande jordbrukels inverkan på villel

bör kunna ge svar på många för såväl viltvården som jordbmkel väsenfliga frågor. Forskningsresultaten bör läggas tiU gmnd för sådana föreskrtfter om nalurvårdshänsyn som beredningen föreslår skall införas i lagen om skötsel av jordbruksmark.

--- Enligt föreningarnas uppfattning är del väsenfiigt med ett ökal

hänsynslagande fill viltet från det rörliga friluftslivets sida.

Föreningarna tillslyrker bifall tiU förslagen avseende principer för frid­lysning av viltet och beslutsordning för fastställande av allmänna jakttider.

Föreningarna delar beredningens uppfallning om värdet av planmässiga vilivårdsåtgärder, utförda i samverkan inom slörre områden. Föreningama vill framhålla vikten av fåltförsök som kan resultera i råd och anvisningar för hur ett bioiopvårdsarbete bör ulföras för atl ge bästa resultat.

2.28 Viltforskarföreningen: Enligl vår mening har vUlstafisliken fåll en ofuUsländig behandling av beredningen. Även om en arbelsgmpp för när­varande ser över behovet, är frågan om villslafislik alllför belydelsefull för jakl, viltvård och forskning för all få en så rudimentär behandling i en utredning av detta slag. Många av beredningens antaganden om viltstam­mens numerär och utveckling bygger på lösan gmnd främst p.g.a. en dålig statistik.

3 Åtgärder i anledning av alltför individrika viltstammar

3.1 Trafiksäkerhetsverket: Trafiksäkerhelsverket ser-- posi­
fivt på atl--- ge länsstyrelsen möjlighelen alt besluta om tvångsvis

avskjutning redan då risk för trafikolyckor föreligger.

3.2 Skogsstyrelsen:- För att balansera älgstammen krävs som en

första förutsätlning elt system för den framtida älgjakten som leder tUl atl jägarna anpassar älgslammen efler bl.a. betestillgång och skador på skog och gröda. Beredningens allmänna mål för jakt- och viltpolitiken samt dess krav på utformningen av den framlida älgjakten, nämligen en produkfions­anpassad avskjutning, enkel administration och stabila jaktområdesbild­ningar, är därför enligt skogsstyrelsens bedömning bra grundstenar för

föreslaget älgjaktssystem.   En andra förutsättning för en älgstam i

balans är atl vid extraordinära fillfällen, t.ex. vid koncentration av vand­ringsälgar, kunna decimera stammen i slörre mängd och över längre tid. —

--- Det är---- som en tredje förutsättning för all åstadkomma en

älgslam i balans nödvändigt att ersättningsfrågorna för skadegörelse på

skog tas upp lill förnyad prövning.--------------------- skogsslyrelsen anser   att

ersättningsfrågan bör omprövas enligt de riktlinjer som styrelsen angav i yttrandet över beiänkandei VUtskador.

Skogsvårdsslyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län har berört
bäverns skadegörelse på skog. Ett handlingsprogram för bäver­
stammens storlek och ulbredning är motiverat så att man inte tappar
kontroll över ulvecklingen.

3.3 Statens naturvårdsverk:----------------------- i vissa avseenden ger betänkandet ut­
tryck för en viss övertro på jakt som problemlösande faktor.      Många

gånger löses problem med övertaliga viltstammar belydligl bäitre med        148


 


andra meloder än genom jakl. Ibland har också den akluella djurarten egna     Prop. 1986/87:58 populalionsreglerade mekanismer, långt effeklivare än jakten, vilket den moderna vUlforskningen kunnal påvisa.

Som en åtgärd med anledning av alltför individrika viltstammar föreslår beredningen även att länsstyrelsen får vidgad möjlighel atl besluta om jakt för atl minska eller förebygga skador av vill. Verkel vUl i det sammanhang­et poängtera betydelsen av alt länsstyrelsens beslut i sådana fall föregås av en prövning där skaderiskerna vägs mot viltvårdsintressel.

8§ Bestämmelsen innebär med den föreslagna utformningen en belydan­de uividgning i förhållande tUl vad som idag gäller i fråga om rätten atl besluta om jakl för att undanröja eller minska skadegörelse. En sådan utvidgning, innebärande all det i fortsättningen endast skall krävas "pålag­lig risk" för omfattande skador av vill för atl skyddsjakt skall kunna tUlgripas, kan verkel ej acceptera. "Pålaglig risk" för omfallande skador

av vilt finns del nämligen nästan aUlid.       Dessutom strider ett sådant

synsätt mol den numera av siatsmakterna fasflagda principen att varje näring har att låla viss skadegörelse av vilt. Godtas den av beredningen föreslagna lydelsen i första stycket, innebär detla all den nyss nämnda principen sätts ur spel. Naturvårdsverket motsätter sig detla bestämi.

Verket anser att paragrafen måste utformas så atl den kommer att motsvara 19 § jaktstadgan. Det skall alltså krävas inträffad avsevärd skade­görelse eller olägenhel eller men för jaktvärden för att skyddsjakt skall få tillgripas.

I övrigt vill naturvårdsverket framhålla all paragrafens ulformning är
sådan atl del är oklart om den är avsedd all tUlämpas enbart i enskilda fall
eller också mera generelll. Vad beredningens egentliga avsikl är förefaller
oklart. Vidare kan del slarki ifrågasättas, om det bör ankomma på länssty­
relsen att besluta om utrotning av en främmande djurart. Verket

föreslår därför atl paragrafen delas upp så att beslut i konkreta fall berö­rande viss faslighel läggs på länsstyrelsen, medan beslul av mera aUmän karaklär, inklusive frågor om utrotning av främmande djurarter, läggs på regeringen med rätl för denna att överlåta beslulen på förvaltningsmyn­dighet, dvs naturvårdsverket.

3.4 Kammarrätten i Göteborg: I 8 § fordras påtaglig risk för trafik­
olyckor eller omfattande skador. Denna skrivning kan medföra svårigheter
vid länsstyrelsens - och vid överklagande kammarrällens - bedömning.
Vad som redovisas i beiänkandei ger inle heller närmare vägledning när
del gäller frågan vilken utredning som skaU krävas och vem som skall
svara för denna.

Den motsvarighet fill 8§ i förslagel, som delvis finns i 24§ Imom jaktlagen, gäller den siluationen atl tiU följd av viss vUlebrådsarts utveck­ling avsevärd skada orsakas på gröda, skog eller plantering. Sådan skada är avsevärt lättare alt konstatera än den abstrakta fara för trafikolyckor, som utgör en av grunderna för ingripande enligl 8 § i förslaget.

3.5    Länsstyrelsen i Hallands län: Nuvarande bestämmelser i dessa hänse­enden är klart otillräckliga och har medfört alt ingripanden som varit befogade p.g.a. irafik- och andra skaderisker inle kunnat ske. Länsstyrel­sen tillslyrker därför atl möjligheterna till myndighetsingripanden vidgas i dessa fall.

3.6    Länsstyrelsen i Örebro län: Beredningen föreslår att redan risken för omfattande skador av vilt eller för trafikolyckor skall vara tillräcklig gmnd

för länsstyrelsen att ingripa genom beslut om tvångsvis avskjutning. Så-   149


 


dana möjligheter ställer länsstyrelsen inför myckel svåra avväganden. Risk     Prop. 1986/87:58

för trafikolycka föreligger t.ex. så snart elt djur uppehåller sig i närheten

av en trafikerad väg. Det lorde alllför läll kunna hävdas atl risken är en

följd av viltbeståndets storiek. Länsstyrelsen finner det rimligl att en

förutsättning för dylika beslul bör vara all de ordinarie jaktmöjligheierna

visal sig otillräckliga eller, i fråga om Irafikolycksrisken, att faran är

särskilt pålaglig. Från krav på sådana förutsättningar bör dock undanlas

jakt på främmande viltarter.

Enligt förslaget skall jakten genomföras av särskilt utsedda jägare i den mån jakträttsinnehavaren inle åtar sig atl bedriva den. Beredningen har inle närmare redovisal hur detla skall lösas om ingen frivilligt åtar sig atl genomföra jakten. Länsstyrelsen förutsätier atl sådana frågor klarläggs i tillämpningsföreskrifter.

3.7    Länsstyrelsen i Jämtlands län: Lagförslagets 8§ ger länsstyrelsen möj­lighet atl besluta om tvångsvis avskjutning för att undvika skador eller olyckor. Det bör vara nalurligl all - innan etl sådanl beslul fallas och förhållandena så medger - vederbörande jakträttsinnehavare först ges möjlighet att vidta skadeförebyggande åtgärder.

3.8    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Förslagen tillstyrkes.

3.9    Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR har ingel alt erinra mot den föreslagna bestämmelsen 8 § jaktlagen, varigenom länsstyrelsen skall kunna besluta om jakt för att minska ell viltbestånds storlek, specielll om någon villart innebär allvarlig risk för skada. Dock bör av lagtexten framgå atl fallvilt skall tillfalla jakträttsinnehavaren om det inte är kronans vill.

3.10-------------------------------------- Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare:      Beredningen tar

upp de både akuta och långsikfiga samband som föreligger mellan en hårdexploaterad miljö och viltets i många avseenden försämrade levnads­betingelser. Med anledning därav finns anledning atl överväga en fömyad översyn av gällande ersättningsregler för viltskador.

Jakten och villvården måsle få en bäitre anpassning till viltskadorna än

vad som för närvarande är fallel.    Beredningens förslag atl begränsa

eller hell förbjuda jakl på mindre och medelslora jaktområden kommer alt förvärra förhållandet. Dessa orimliga och helt ogrundade förslag måste därför med all kraft avvisas.

3.11-------- Lantbrukarnas riksförbund (LRF): LRF delar beredningens uppfatt­
ning atl jakt- och viltvård skall bedrivas så atl alllför individrika slammar
undvikes.---

Felaktiga regleringar och begränsningar i jakten har i vissa fall medfört okontrollerbara viltstammar som förorsakar oacceptabla skador inom jord­och skogsbruket. Det finns exempel på vUlslammar förutom älg, såsom kronvilt, bäver, grävling, gäss, m.m. som medför betydande skador.

Nuvarande ersättningssystem för viltskador är enligt LRF:s uppfattning

oacceptabelt.- Nuvarande system för ersäitning av skador i gröda

leder till alllför hög självrisk och samtidigt genom sin konstruktion lill för
låg ersättningsnivå.

Under senare år har älgskadorna i skogen fått en oacceptabel omfattning
både för enskilda och för samhället.        

--- Den nuvarande utvecklingen inger stor oro såväl vad gäller gröd-

skador som skador i skogen.

150


 


3.12    Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU): Det kan diskuleras om     Prop. 1986/87:58
"pålaglig risk ... för omfattande skador ..." skall vara fillräckligt kriteri­
um för beslul om skyddsjakt. Med särskilt beaktande av den aktuella

skadebilden för plant- och ungskogar är vi dock beredda tillstyrka försla­get. Del förutsätts atl en sådan bestämmelse kommer lill användning först efter nära samråd med markägare, länsjaklvårdsföreningen och länsvili­nämnden.

Av större belydelse för undvikande eller minskning av skogsskador är all markägare ges möjlighel all snabbi kunna ingripa mot viltstammar och individer vars numerär och skadegörelse ej kunnat förutses i den ordinarie avskjutningen. Vinterlicenser på s.k. vandringsälgar är ett framlrädande exempel.

3.13    Svenska jägareförbundet: Svenska jägareförbundet släller sig tvek­samt fill den ulvidgade möjligheten för länsstyrelsen atl föranstalta om tvångsjakl redan "vid risk för skador". Enligt förbundets uppfattning bör föreskrivas atl samråd skall ske mellan länsstyrelsen och jaklvårdsorgani-sation för länel.

3.14    Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening och Jägareförbundets tjänstemannaförening: Föreningarna har inget all erinra mol förslagel all länsstyrelsen skall kunna besluta om jakl för all minska ell viltbestånds slorlek om pålaglig risk finns för trafikolyckor eller för omfallande skador av vill.

3.15    Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF):-------- Del är etl ange­lägel önskemål från trädgårdsodlingens sida, atl del i trakter med stor förekomst av älg och där trädgårdsodling även bedrives, sker en minskning av älgstammen för all på så sätl minska skaderiskerna. Möjligheter borde därför finnas till en snabb avskjutning av älgar som förorsakar stora ska­dor.      

Icke minst ur rättvisesynpunkt bör nuvarande ersättningssystem för

viltskador komplelteras och generella regler införas.         Förbundet

anser det t.ex. vara heh orimligl att rådjursskador i praktiken ej ersätls medan skador orsakade av älg ersätts.

4 Åtgärder för hotade och sårbara arter

4.1 Rikspolisstyrelsen: För atl komma tUlrätla med den illegala jakten och
handeln med sällsynta och hotade djurarter är del enligt styrelsens mening
inte tUlräckligt alt konservatorerna föreläggs skyldighet alt föra förteck­
ning över mottagna djur av särskUl skyddsvärde samt att polisen ges rätt
att kontrollera dessa förteckningar och vilka djur som finns hos konserva­
torerna. Konservalorsverksamheten bör också snarasl bli föremål för auk­
lorisalion eflersom konservatorema har en nyckelroll i vinhandeln. Där­
igenom skulle en del olämpliga ulövare av denna näring kunna stoppas.

Styrelsen har inget all erinra mol all slraffmaximum för grovt jaktbroll höjs lill fängelse i två år.

4.2 Naturhistoriska riksmuseet; Museel är siarkt positivt lill förslagel atl
höja slraffmaximum för grova jaktbrott fill två år, varigenom preskrip­
tionstiden förlängs fiU fem år.

Den regisirerings- och rapporteringsplikl som föreligger från konserva­
torernas sida är värdefull och bör fortsatt gälla. Naturvårdsverkets admini-
      151


 


stration av detta kräver en förteckning över landets konservalorer. Det är     Prop. 1986/87:58 viktigt all delta inle förknippas med någon form av auktorisation. En sådan bör handhas av en branschorganisation.

1 förslaget fill jaktlag par. 28 föreslås möjligheter till begränsning av handeln med vill för att skydda vissa sällsynta arter. Museet instämmer i all detla behövs. I par. 28 föreslås myndighel som regeringen bestämmer få rält till filllräde lill de lokaler där "uppstoppning" (bör heta: montering) eUer annan preparering av vilt bedrivs. Della bör dock enUgl museels mening gälla endast när synnerliga skäl föreligger och då även för andra lokaler och för fordon.

--- I belänkandet nämns uttern i förbigående som en hotad art. Det

hade varit önskvärt att beredningen i sitt underlagsarbete berört de svårig­heler som kan uppslå, när man önskar skyddsjakt på mink i miljöer där utter förekommer eller förhoppningsvis kan återkomma. Dels finns risk att jägaren ej skiljer på utter och mink, dels är vissa fällor som nu används för fångst av mink ej artspecifika. I museels under senare tid inkomna maierial av utter (ca 60 djur) är mer än 10% dödade genom illegal eller felaktig jakt (Sveriges Natur 1981, 6, s. 236) och bland dessa finns 2 uttrar skjutna som mink saml 2 dödade i mink- respeklive bäverfälla. Slutligen ulgör flera av de fiskeredskap som används idag etl hol mot uttrarna. Då frågan har många aspekler (hotad art, biolopförstördse, bestämningsproblem, risk med icke selektiva fångstmetoder, konflikt med andra friluftsaktiviteter) hade en mera konkret diskussion om problemen varit på sin plats.

4.3 Statens naturvårdsverk: 1 avsnittet "Åtgärder för hotade och sårbara
arter" föreslår beredningen bl.a. atl naturvårdsverket anvisas särskilda
medel för utformande av åtgärdsprogram för de hotade arterna och för en
priorilering och samordning av verksamheten med sådana arter. Verket
som vid åtskiUiga tillfällen framhåUit behovet av en från statsmakternas
sida ökad insats i detla hänseende hälsar della förslag med slor tillfreds­
ställelse. De motiv som beredningen anför och den närmare beskrivning
av della vUlvårdsanslag som görs kan verkel hell och hållel instämma

Även de av beredningen föreslagna åtgärderna för alt stävja illegal jakt, inklusive äggsamling, som framför allt riktas mot hotade djurarter har verket i olika sammanhang hafl anledning att ingående diskutera och penetrera. Under denna period har verket samtidigt kontinuerligt erhållil sådan informalion från såväl enskilda som polis och åklagare att behovet av de föreslagna ålgärdema är odiskutabelt. Del finns enligl verkels me­ning åtskilliga tecken som antyder att den illegala jakten och förföljelsen av hotade arter har ökat. Mol bakgmnd av det ovan nämnda finner verkel inget behov av atl närmare kommentera varje, av beredningen föreslagen, enskild åtgärd. Dessa bör enligl verkets mening snarast genomföras. Del kan dock i detta sammanhang påpekas att ålgärdema inte bör tiUåtas försvåra verksamhelen för enskUda, seriösa näringsutövare mer än vad som är absolut nödvändigt.

4.4 Domänverket: Mol bakgmnd av den omfattning som den iUegala jakten
och äggsamlingen hafl de senaste åren är del motiverat atl införa skärpta
beslämmelser för all om möjligl stoppa sådana verksamheter. Enligt do­
mänverkets mening bör det dock föreligga misstanke om brott för att
myndighel skall kunna ges den liUlrädesrätl som beredningen föreslår.

4.5 Sveriges lantbruksuniversitet: Vad gäller ålgärder för hotade och sår­
bara arter sägs all där krävs insalser av slörre omfattning än vad som är
    152


 


möjligl inom ramen för idag lillgängliga resurser.     Lanlbmksuniver-     Prop. 1986/87:58

siletet kan inte instämma i det avsteg som beredningen här gör från del uppsatta målet atl alla dessa arter skall bevaras. Detta mål skall gälla så länge de ålgärder som krävs innebär rimliga insatser av resurser eller uppoffringar.

4.6    Skogs- och Jordbrukets forskningsråd (SJFR): SJFR delar inte bered­ningens uppfattning atl del av praktiska och ekonomiska skäl måste ske en priorilering när del gäller atl bevara vårt lands naturligt förekommande viltarter. Målel bör vara att alla dessa arter skall bevaras.

4.7    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Förslagen tillstyrkes.

4.8    Uppsala universitet: I beiänkandei påpekas alt illegal jakt och äggsam­ling ofta riklar sig mol hotade djurarter, och föreslås att della stävjas genom en förhandskriminalisering av all konservatorsverksamhet. På an­nat sätt kan inte tolkas Vill och jakts förslag att etl stående husundersök­ningstillstånd skulle utfärdas    . Della är förmodligen elt i svenskt

rättsväsende unikt förslag. Rimligen skaU även fortsättningsvis misstanke om brott krävas för husundersökning, och beredningens förslag på denna punkt bör avvisas.

4.9 Svenska jägareförbundet: Beredningen har------ föreslagil vissa sär­
bestämmelser, framföraUl för konservatorernas verksamhet.      

--- Med hänsyn fill dels faunabrottslighetens specifika karaktär, dels

de stora ekonomiska värden som den omsätter, dels de oreparabla skador den kan förorsaka, finner Svenska jägareförbundet atl specialbesläm­melser bör åsladkommas som möjliggör alt omedelbara åtgärder vidlas vid

misstanke om brott. Enligl jägareförbundets uppfattning bör poUsen

ges sådana befogenheter att den vid misstanke om illegal jakt får möjlighe­ter att undersöka misstänkta fordon, förvaringspersedlar för vill, lager av vilt m. m. Denna bestämmelse skall vara generell och inte rikta sig mot viss yrkesgrupp.

Enligl beredningens förslag- skall regeringen ha möjlighet atl

meddela bestämmelser som innebär att preparering av vissa slag av vilt inte får ske ulan särskUl tillstånd. Enligt Svenska jägareförbundets mening är det synnerligen angeläget alt del klart framgår atl inte en jägare som hjälper en jaktkamrat med att ta tillvara en hornlrofé eller ett kranium måsle ha särskilt lillstånd för denna verksamhet.

4.10                                         Svenska naturskyddsföreningen:      Naturvårdsverket måste ta

huvudansvaret för faunavården i landet. De ideella organisalionerna bör även i fortsättningen aktivt medverka i arbelet, t.ex. genom att ha ansvar för olika projekt. En ordenflig plan för hela faunavårdsarbelet bör upprät­tas och etl planmässigl arbele snarast komma igång. Inom ramen för denna plan kan nödvändiga priorileringar av insatserna göras.

Eventuella prioriteringar får emellertid inte leda fill nedläggning av pro­
jekt som drivits under lång fid och som starkt bidragit till att förbättra
fömlsällningama för några arters fortbestånd, l.ex. havsörn och pilgrims­
falk. ---

Beredningens förslag om auklorisalion av konservatorerna, som bygger
på etl förslag som framförts av föreningen tiUsammans med bl.a. Svenska
jägareförbundet och Sveriges ornilologiska förening, fillstyrks. Föreningen
lillslyrker också beredningens förslag om siraffskärpningar för grova faU
av iUegaljakl.
                                                                                  153


 


4.11------------- Diorama-föreningen: De av jakt- och vilivårdsberedningen föreslagna     Prop. 1986/87:58
ålgärderna för att förhindra illegal handel med djur slår onödigt hårt mot
konservatorerna.-

---- Upplysning i stället för kontroll. Siaten borde stödja utbildningen

av nya och äldre konservalorer. En konservatorskola varvad med prak­fiskt arbete och fortbildningskurser för de äldre, hade varil etl konstmktivt bidrag. Siaten bör även siödja Diorama, som ju verkar i upplysningssyfle.

---- Vi tror även på etl samarbele mellan konservatorerna och staten

liknande det mellan staten och Sveriges jägare.

Hos oss finns det också planer på en auktorisation av konservalorer i
syfle alt höja yrkets hanlverkliga kvalilel och eliska moral.

4.12    Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Då illegal jakl ofta orsa­kar stort lidande hos jagade djur genom atl sådanl skytte ej säUan sker under dåliga ljusförhållanden, rädsla för atl avlossa mer än ell skott, samt all eflersökning i flertalet fall ej företas, fillslyrkes skärpningen av straffet för grava broll mol jaktlagen till 2 års fängelse och därmed sammanhängan­de förlängning av preskriptionstiden liU 5 år.

4.13    Sveriges jordägareförbund: I en lid då myndighelernas omfattande kontroll av medborgarna alltmera böriar tfrågasättas ler del sig olämpligt atl ge myndighetema en så vidsträckt kontroU över uppstoppning och preparering som beredningen föreslagil. Regeringens rätl atl utfärda be­stämmelser härom bör begränsas lill yrkesmässig verksamhet av inle alll­för ringa omfattning. Atl myndigheterna utan vidare får rätl fill tillträde till lokaler där uppstoppning eller annan preparering sker, kan inte godtagas. Det finnes inte anledning att ge myndigheterna större möjligheter fill in­trång i medborgarnas privatliv än vad som följer av bestämmelserna i brottsbalken om husrannsakan m.m.

4.14    Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening och Jägareförbundets tjänstemannaförening: Föreningarna delar beredningens uppfallning all del är orealistiskt alt driva kravel att samtliga i landet förekommande vUtarler fiU varje pris skall bevaras. En priorilering som beredningen föreslår måsle därför ske och föreningama har ingel all erinra mol all nalurvårdsverkel på etl särskilt vUlvårdsanslag anvisas medel för utformning av åigärdspro­gram för de hotade arterna och för priorilering och samordning av insatser­na.

Föreningarna har heller inget alt erinra mot de övriga förslag som bered­ningen framlägger med undantag för lagförslagel som berör konservatorer­nas verksamhet och som synes medföra rätt för pohsen atl, ulan all misstanke om brott föreligger, göra husrannsakan hos konservatorerna.

5 Vården av älgstammen

5.1 Riksåklagaren:-- Del nya syslem, som beredningen föreslagit,

torde, om det antas, leda lill alt älgjakten kommer all äga mm på störte jaktområden saml alt länsslyrelsernas arbetsbelastning med älgjakten kommer atl i hög grad minska. Del är atl beklaga att full enighet inle har kommii att råda inom beredningen om förslagel.

5.2 Rikspolisstyrelsen: Styrelsen ansluter sig till beredningens förslag om
att flerårstillslånd skall kunna ulfärdas beträffande älgjakten inom jaktom­
rådena. -- Enligt styrelsens uppfallning bör del nya älgjaklssystemel

införas även inom renskötselområdena.                                               ''*


 


5.3                                Statens naturvårdsverk:        Nalurvårdsverkel kan  fillslyrka     Prop. 1986/87:58

att älgjakten i framliden i huvudsak organiseras enligt de riktlinjer som

beredningen föreslår i silt betänkande.

I vissa detaljer har dock verkel en avvikande uppfattning. Motiven för en någol överdriven favorisering av slörre licensomräden framför mindre sådana är dåligt underbyggda. Naturvårdsverket anser atl inom alla licens­områden bör man i möjligaste mån få bedriva jakten på samma vUlkor. Dvs. de bör ha samma jakttid och samma arealanpassade filldelning. Även ett litel område kan ha anledning atl förlägga jakten lill elt skadelUlfåUe och några skäl alt utelämna smärre licensområden vid en eventueU extra-lilldelning finns inle. Tvärtom bör de små licensområdena erhålla en välvil­lig behandling i syfle att sfimulera tiU ökad samverkan bland mindre "kalvområden".

En viss åtskillnad måsle dock göras när del gäller flerårslicenserna. Områdets storlek har inle avgörande belydelse vUket däremot dess stabiU-tel har. SkaU flerårslicenser tiUämpas, måsle del ovillkorligen finnas be­stämmelser som möjliggör en låsning av områdets omfattning under licens­perioden. Vikten av detta krav har klart framgått av försöksverksamheten med reglerad älgjakt i framför aUl Nortbotlens län.

Etl av kraven för atl få registrering som särskUt licensområde anges vara atl sökanden inte redan har möjlighet atl jaga inom elt licensområde. Detla anser emeUertid verket vara ovidkommande. Syftet med särskilda licens­områden är atl söka få fill slånd ökad samverkan i det störte område inom vilket berört älgjaktsområde är beläget. Denna strävan skall självfallel inte få påverkas av sökandens möjligheter tiU hcensjakt på annat håU.

Slutligen ansluter sig naturvårdsverket tiU uppfattningen alt det föreslag­
na jaktsystemet även bör införas inom renskötselområdena.      

Ledamoten Pär Granstedt anför i reservation bl.a.:        Älgstammen

är f. n. myckel stor och det går inte att hävda atl begränsningen är nödvän­dig av vUtvårdsskäl. Argumentet alt det nuvarande sysiemel motverkar sirävandena atl få till stånd större licensområden är knappasl heller håll­bart, eftersom den fria jakten är begränsad tUl 3—5 dagar.

Kvar slår att den föreslagna begränsningen framstår som etl onödigl ingrepp i enskild rätl. Jag anser därför all nalurvårdsverkel bort uttala sig för alt den nuvarande tilldelningen på en vuxen och en kalv också fortsätt­ningsvis skall gäUa för de jaktområden som är för små för tilldelning på licens.

5.4    Domänverket:-- Beredningens förslag tillstyrks.

5.5    Statskontoret:- Slalskonlorel vidhåller dock tidigare uppfattning

atl den nuvarande modellen med s.k. reglerad älgjakt kompletterad med
ADB-stöd på sätt som beskrivits i verkets rapport "ADB mm för rafionali­
sering inom länsstyrelserna", (1981:22), avsnitt 9, skulle tUlgodose det
informationsbehov som föreligger och genom alt vara adminislrativi enk­
lare medföra lägre kosinader för verksamheten. Ell syslem med endasl
anmälningspUkl och elt väl utvecklat ADB-stöd skulle vara betydligt
enklare att administrera för både myndigheter och jaklvårdsorganisatio-
ner.---

Beträffande del nu föreliggande förslaget delar statskontoret beredning­
ens uppfattning att flerårslicenser för älgjakten är ett eftersträvansvärt
mål. Statskontoret ifrågasäller emellerlid om inle en sådan ordning borde
kunna lillämpas redan från böoan. Möjligheterna atl med hög grad av
exakthet kunna fömtse avskjulningsbehovel kommer sannolikl aUlid all
vara förknippade med en icke obetydlig osäkerhet. Dessutom är det känt
  I55


 


atl den verkliga avskjutningen inom licensområden i genomsnitt är ca 80% Prop. 1986/87:58 av tilldelningen. Ulnylljandegraden ligger som regel i intervallet 70-95%. Statskontoret menar därför att det kan finnas anledning överväga det mera schablonartade och enklare lilldelningsförfarande som flerårslicenser skul­le medföra. Därigenom blir del en bälire samklang mellan del underlag som ligger till grund för filldelningen och den tUldelning som fakfiskt beslutas.

Slalskonlorel är, på särskilt uppdrag, berell att ulifrån de materiella regler för den framtida jaktens bedrivande som regering och riksdag fast­stäUer, medverka i utvecklingen av etl ev. ADB-stöd.

5.6    Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON): Enligl LON:s mening är del Iveksaml om beredningens förslag om administration av älgjakten innebär en förenkling. Visseriigen lorde del totala antalel ärenden bli mindre genom att registreringen av generella områden slopas. Registre­ringen av s.k. SärskUda Ucensområden kan dock bli krävande genom all prövningen av de särskilda områdena blir svårbedömd. Bl.a. kan skälen för vägrad anslutning tiU licensområden behöva vägas in i bedömningen.

5.7    Hovrätten för Nedre Norrland:-- vill hovrätten uttala viss tvek­samhet inför beredningens förslag till nytl syslem för älgjakten. Hovrätten inslämmer i beredningens åsikl atl älgjakten skall vara produkfionsanpas­sad och all den i så stor ulslräckning som möjligt skall bedrivas i stabUa former inom störte markområden. Det är därför angeläget atl regelsyste­met får en utformning som stimulerar tiU samverkan mellan sådana jakt­rättsinnehavare som har små marker. Enligl hovrättens mening har bered­ningen inte fill fuUo lyckats konstruera ett sådant system. Hovrätten avser

härvid reglerna om särskilda licensområden.-------------- Del föreligger

en pålaglig risk för all anlalel ansökningar om särskilda licensområden kommer atl bli myckel stort vilket medför en betungande administrafion. Även antalet registreringar av dylika områden kommer alt bli stort vilket kommer all spoliera grundtankarna i beredningens förslag. Hovrällen av­styrker därför förslagel såvitt avser beslämmelser om särskilda licensom­råden.

5.8 Sveriges lantbruksuniversitet: Renl allmänt måste om detta först sägas
atl skötseln av älgslammen knappasl i första hand är etl administrativt

problem.--- SjälvfaUet kan man inte, ulan en verklig kunskap om hur

många älgama är i etl område, hur könsfördelningen är och hur snabbi
beståndet liUväxer, med administrativa beslut ge en rikfig tilldelning av
licenser för en lämpligl reglerande avskjutning.     

Ett krav för att få etl fungerande älgjaktsystem är således kunskaper om
älgbeslåndei.-- Lantbruksuniversitetet, som har en belydande kom­
petens inom invenleringsområdet, är om resurser ställs tiU förfogande
berett att medverka i ell sådanl forsknings- och utvecklingsarbete. Vidare
är det nödvändigt att bättre kunskap tas fram om den generella dynamiken
i älgbestånd och om de faktorer som påverkar denna.

5.9                                                Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR): Vad belräffar beredning­
ens förslag lill åtgärder för skötsel av älgstammen vUl SJFR framhålla atl
det är väsentligt alt man ytteriigare ökar kunskapen om älgbeståndet och
orsakerna till fluktuafioner i älgpopulationerna. Därvid kan Sveriges lant­
bmksuniversitet, som har en stor kompelens för den lyp av undersökning­
ar som erfordras, göra en betydande insats.       

156


 


5.10    Länsstyrelsen i Stockholms län: Ledamoten Knut Nilsson anför i     Prop. 1986/87:58
reservalion: Länsstyrelsen anser inle alt den i sig vällovliga målsättningen

alt skapa älgjaklsområden skall behöva innebära automatiskt växande områdesstorlekar. Länsstyrelsen finner inte heller det motiverai med en begränsning av den generella tilldelningen fill jaktmarker, söni är för små för tilldelning på licens fill alt gälla enbart kalv. Inga vägande skäl lalar för en sådan försämring för de små jakträttsägarna varför nuvarande liUdel­ning på en vuxen älg och en kalv även fortsättningsvis bör gäUa.

5.11    Länsstyrelsen i Uppsala län: Beredningen framhåller all föreslagna förändringar i registreringen av älgjaklsområdena innebär en förenklad administration. I princip skall enbart licensområden vara registrerade me­dan registreringen av generella områden skaU upphöra. Dock föreslår beredningen att generella områden av viss slorlek skall kunna registreras även i fortsättningen om särskilda omständigheter är för handen. Prövning­en i sädana ärenden kan förväntas bli synnerligen besväriig. Även om antalet ärenden inte skulle bli särskilt stort innebär svårigheisgraden vid bedömningarna samt arbetskrävande utredningar av beviskaraklär m. m. att arbetsbördan totalt selt ändå blir ansenUg. Härigenom kan den förenk­ling av administrationen beredningen räknal med totalt sett komma alt bli av så blygsam omfattning atl beredningens målsättning knappasl kan nås. Länsstyrelsens egna budgetmedel skulle för övrigl inle förslå utan en ansenlig förstärkning, någol som beredningen ställt sig avvisande till. Med hänsyn härtill bör enligt länsstyrelsens uppfattning endast regisirering av ordinära licensområden komma i fråga.

5.12    Länsstyrelsen i Södermanlands län: Beträffande frågan om val av styrmedel vill länsstyrelsen i försia hand förorda alt älgjakt sker inom föreslagna licensområden och kalvjaktområden. Länsstyrelsen är däremot Iveksam till införande av dispensområden. Modellen synes inte vara fören­lig med sirävan all ha enklast möjliga administration. Den torde i realiteten inte heller vara de mindre markägarnas och jakträllsinnehavarnas enda framlida möjlighet lill älgjakt med hänsyn till beredningens förslag till jakt inom licensområden och kalvjaklområden. Arbelet för samgående över fastighetsgränserna skulle dessutom kunna komma att motverkas. Älg­jaktsförslaget vilar på grunden att markägare/jakträttsinnehavare samver­kar för en god älgvård.

I andra hand förordar länsstyrelsen reglerad älgjakt enligt försöksverk­samhet bedriven i Kronobergs, Väslmanlands och Norrboltens län.

5.13    Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen avslyrker bered­
ningens förslag angående älgjakten och administrafionen av jaktfrågoma.

--- Fastän vissa ansatser till förenklingar gjorts kan det befaras att

systemel som helhet varken medför förenklingar eller kostnadsbesparing­ar. Länsstyrelsen anser därför atl förslagen bör ytteriigare genomarbetas.

5.14------------ Länsstyrelsen i Kalmar län: Beredningen föreslår alt areal- och arton-
deringskraven på minsta licensomräde skärps under en övergångsperiod
av längsl tre år.-

Enligt länsstyrelsens åsikt är förslaget onödigl. Som licensområde bör
regislreras välarronderade markområden som medger avskjutning av
minst elt vuxet djur per år. En anpassning av kraven för att erhålla
registrering som licensområde med hänsyn lill älgslammens slorlek bör
även fortsättningsvis kunna ske löpande vid registreringsprövningen som
för närvarande utan att särskilda regler härför tillskapas.
                        157


 


Länsstyrelsen lillslyrker förslagel om all slörre jaktområden skall kunna Prop. 1986/87:58
medges flerårsfillstånd för att slimulera etl ökal samarbete mellan jägarna.
---- Länsstyrelsen vill i delta sammanhang - med hänsyn lill älgslam­
mens slorlek och stadga — väcka frågan om att försöksvis inom större
jaktområden i län med riklig älgliUgång medge licensinnehavarna rätl atl
själva beslämma avskjutningens storlek. Endast licensjakttidens längd
skall fastställas av myndighetema. Della bör kunna regleras genom särskil­
da beslämmelser i jakllidsförordningen.

Enligl beredningen skall slörre jaktområden under vissa fömtsättningar kunna medges en längre jakttid än övriga licensområden. Länsstyrelsen finner atl förslagel är motiverat.

Beredningens förslag innebär, atl vuxna älgar inte får fällas inom de områden som ej registrerats som licensområden. Med hänsyn till den traditionella uppfaltningen om jakträttens innehåll i Sverige och inlressel av all lillgodose också de mindre jaktområdenas önskemål om att ha möjlighet all fälla även vuxet djur, kan del tfrågasättas om inte dessa områden skaU medges rätt atl fälla ell vuxet djur förslagsvis vart tredje år.

Beredningen föreslår att länsstyrelsen bör ges möjhghet till att, om del
finns särskilda skäl, övergångsvis för viss älglilldelning regislrera även
mark som inte uppfyller kraven för de vanliga licensområdena.   

Under främst de senasle två åren har en uppsplittring av licensområden skelt. Det kan enligt länsstyrelsens mening inte anses vare sig lämpfigi eller motiverat alt genom en undanlagsregel tillskapa en möjlighet för bl. a.

dessa mindre områden alt erhålla regisirering som licensområde. 

Länsstyrelsen avslyrker- förslaget rörande möjlighet all erhålla re­
gistrering som särskilt licensområde.        

5.15 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Del nya sysiemel för älgjakten som
beredningen föreslår bör enligt länsstyrelsens mening godtas vad belräffar
systemets huvudkomponenter       

---- Överhuvudtagel har jägarna i länet ofta förklarat sig positiva till

nuvarande system med samordnad älgjakt trols att delta onekligen är administrationstungt. Bl.a. upplevs nuvarande kartregistrering av älg­jaklsområden som en värdefull informationskälla. Med hänsyn härtill får del anses angeläget att också i det nya systemet ha en kartregistrering som i stort motsvarar nuvarande regisirering.

---- Frågan har väckts om man inte bör kunna ange vissa zoner där

det bör sällas som mål alt nedbringa älgstammen i möjligaste mån. Som
exempel har nämnts belydande fruktodlingsdistrikt på Österlen där frukt­
odlingen måsle lUlerkännas klar prioritet gentemoi vUivårdsintresset. Här
bör ges möjlighel att i angivna syfte regionalt fillämpa särskilda normer vid
licensgivningen liksom även i fråga om medgivanden att fålla skadegö­
rande djur utom vanlig jakttid.      

Beredningen föreslår atl marker som inle uppfyUer de vanliga kraven för regisirering som Ucensområden skall kunna regislreras som särskilda li­censområden om särskilda skäl härför föreligger. Ärenden om regisirering

av sådana särskUda licensområden synes bli mycket svårbedömda.     

Här anser länsstyrelsen att prövningen om ett område skall kunna registre­
ras som SärskUt licensområde främst bör gmnda sig på områdets beskaf­
fenhet i jaktligt hänseende. Det kan finnas områden som inle fyller de krav
som StäUs för vanlig licens men där det dock bedöms skäligt att ge en
tilldelning på en vuxen älg under en treårsperiod under förutsättning alt
jakträllsinnehavet är oförändrat under perioden. Alt däremot, såsom be­
redningen menar, fästa särskilt avseende vid rent personliga omständighe-
158


 


ter skulle avsevärt försvåra prövningen av hithörande licensärenden. Be-     Prop. 1986/87:58 träffande principerna för bedömningen av frågor om särskilda licensområ­den efterlyser länsstyrelsen, för atl behandlingen av dessa ärenden skall underiälias, mer klargörande besked.

Enligl beredningen skulle dess förslag medföra en belydligl förenklad jakladministration. Detla stämmer dock icke. Målsättningen att åstadkom­ma en enkel administration har inle kunnal uppnås. Visserligen minskar ärendemängden rent kvanfitalivt genom all nuvarande registrering av s.k. generella områden faller bort. Dessa ärenden har dock genomsnittligt varit betydligt enklare att bedöma än licensärendena i vilka det krävts prövning av vilka djur (antal och kön m.m.) som skolat lilldelas. Beredningen betonar vidare alt det nya systemet innebär fler licensområden. Man måsle här också räkna med atl åtskilliga generella områden begärs bli överförda till s.k. särskilda licensområden, någol som ytterligare ökar antalel licens­ärenden.

5.16   Länsstyrelsen i Malmöhus län: Beredningens förslag innebär bl.a. att man främjar bildandet av nya licensområden för älgjakt, medan de generel­la områdena slopas. Länsstyrelsen stäUer sig bakom detla förslag. Man föreslår emellertid också att det skaU kunna bildas s.k. särskilda licens­områden för områden som inte fyller kraven för vanliga licensområden.     Länsstyrelsen anser-------------------- atl, om man skall ha dessa särskilda li­censområden, måste kraven på dessa preciseras bättre.

5.17   Länsstyrelsen i Hallands län: Beredningen menar all del föreslagna systemet kommer all minska del administrafiva arbetet. Länsstyrelsen vill starkt ifrågasälla delta.     

Främst på grund av reglerna om de särskilda licensområdena kommer
även fortsättningsvis kravel på produktionsanpassad jakl inom de enskilda
områdena inte heller alt kunna uppfyllas.   

Genom de oförmånliga reglerna för de områden som inte godlas varken som licensområden eller som särskilda licensområden kan del föreslagna systemet förväntas medföra en större benägenhet lill samverkan. Del kan emellertid antas att relativt många jägare kommer att gå miste om möjlig­heten atl fälla vuxna djur. Dessa jägare kommer därigenom inte att uppleva jakten som meningsfull.

Länsstyrelsen inslämmer i beredningens bedömning av vilka krav som bör slällas på etl framtida älgjaklssystem. Mol bakgrund av vad som anförts ovan anser länsstyrelsen emellertid inle att den av beredningen föreslagna modellen är helt tillfredsställande.

Den samordnade älgjakten är inte heller något fullt godtagbart system
för framtiden. Delar av detla system såsom den obhgatoriska registrering­
en bör emellertid vara kvar. En i förhållande lill de enskilda jaktområdena
mera produktionsanpassad jakt bör vidare införas. Della kan ske genom
flerårslicenser, som gör det möjligt för de mindre områdena all under en
två- eller Ireårsperiod fälla elt vuxet djur. 

Sammanfattningsvis viU länsstyrelsen, i stället för den av beredningen föreslagna modellen, förorda etl älgjaktssystem som bygger på en- eller flerårslicenser ulan ansökningsförfarande men med bibehållet regisler som underlag för dalarutiner.

5.18----------------------------------- Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:     Beredningens förslag

innebär i vissa avseenden en ökad adminislralion, som länsstyrelsen ifrå­gasätter behovel av. Så t.ex. föreslås atl som ell led i beredningen av

jaktärenden skaU tillskapas lokala samrådsorgan, som skall utgöra remiss-  I59

instans fill länsstyrelsen.


 


I della sammanhang vill länsstyrelsen framhålla vikten av att älgstam-     Prop. 1986/87:58 men hålls på en lämpUg nivå särskilt med hänsyn tUl trafiksäkerhelsintres-

sel.---- En minskning av älgstammen är också väsenllig med hänsyn lill

de skador som älg förorsakar inom jord- och skogsbmkel.

Länsstyrelsen tiUstyrker med dessa påpekanden beredningens förslag.

Ett mera radikalt besparingsalternafiv skulle dock kunna vara all helt slopa registrering av älgjaktsområden och i stäUet införa aUmän jakttid även vid älgjakt.

5.19 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Beredningens förslag innehåller till viss del förslag lill förenklingar men också förslag som innebär etl visst merar­bete för länsstyrelsen. Sammanlaget bedömer länsstyrelsen inte atl del administrativa arbelet kommer atl minskas med beredningens förslag. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om del förslag tiU organisa­lion om älgjakten som länsstyielsen lade fram i yttrandet över statens naturvårdsverks förslag den 12 december 1980 lill framfidens älgjakt.

Länsstyrelsens förslag innebar bl. a. följande.

--- Jakt efter vuxen älg sker efler lillslånd av länsstyrelsen (licens).

Sådan jakt får bedrivas endast på områden som, på samma sätt naturvårds­verket föreslår, kan tilldelas älg enligt för området lämpliga biologiska avskjutningsnormer. Den som avser att bedriva älgjakt gör före januari månads utgång en anmälan om della på särskUd blankett vari han också på heder och samvete uppger på vilka fasligheler jakten avses bedrivas saml

arealen fördelad på åker och övrig mark.    Uppgtftema förs in i ett

ADB-register i enlighet med vad som nu sker i detla län.   När

anmälningstiden gått ul framställs datalislor som anger anlal områden och
areal samt föregående års liUdelning och avskjutning per älgvårdsdistrikt.
Materialet översänds till jaktvårdssammanslulning i länet och Ijänar där liU
ledning för förslaget tiU älgliUdelningen för hela älgvårdsdistriktel. Jakt-
vårdssammanslulningen lämnar förslag på avskjutningsram fill länsstyrel­
sen avseende vuxna djur. Länsstyrelsen hör länsälgnämnden som gör en
regional bedömning om älgstammens utveckling och väger bl.a. in trafik­
olyckor och skördeskador saml lämnar förslag lill länsstyrelsen på ram för
hela länet. Den sålunda föreslagna avskjutningen matas in i ADB-registret
som fördelar älgarna efler områdenas inmatade arealuppgifler. EventueUt
görs en viss viktning av arealen icke älgmark.      

---- Jaklledaren får unden-ättdse om preliminärt tilldelningsbeslut,

ges tillfälle fill erinringar och får slutligen en definitiv tUldelning med besvärsräll liU nalurvårdsverkel.

Länsstyrelsen vidhåUer alt en administration av älgjakten i huvudsak enligl denna modeU innebär en smidig hanlering utan att målen med älg­stammens vård behöver överges.

På beredningens förslag i övrigl har länsstyrelsen följande synpunkier.

Del förefaUer rimligl att de jaktlag som trols anslrängningar inte lyckas etablera samverkan med omgivande jaktlag skaU få möjlighet all jaga även

vuxet djur. Länsstyrelsen är mot bakgrund av den många gånger

dokumenterade oenighet som finns såväl inom som mellan olika jaktlag, orolig alt den myckel grannlaga prövning som måsle ske innan jakl på särskilda licensområden kan beviljas kommer att ta aUtför slora resurser i

anspråk.--- Länsstyrelsen vill därför bestämi avstyrka förslagel om

inle länsstyrelsen tUldelas särskilda medel för alt finanisera detta merar­bete.

5.20 Länsstyrelsen i Skaraborgs län:                                                   I molsals lill vad Skaraborgs       160


 


distrikt av Jägarnas riksförbund/LJ anfört, anser länsstyrelsen atl bered- Prop. 1986/87:58 ningens förslag ger administrativa fördelar i jämförelse med nuvarande syslem i länet. Länsstyrelsen delar Skaraborgs läns jaktvårdsförenings och länsälgnämndens uppfallning alt förslagel också lillgodoser de övriga grundprinciperna för vården av älgstammen på etl godtagbart sätt. Läns­styrelsen tillslyrker således beredningens förslag lill älgjaklssystem.

5.21-------------- Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen finner det föreslagna
registreringsförfarandel beträffande de s.k. särskilda licensområdena vara
alllför omständligt.- Länsstyrelsen anser alt förfaringssättet vid bil­
dandet av särskilda licensområden bör vara schabloniserat i väsenlligl
högre grad än vad beredningen föreslår. Även med hänsyn fill att kravet på
likformighet av registreringen mellan olika delar av länet enligt länsstyrel­
sens mening bör slällas högl är det angelägel alt lokala subjektiva bedöm­
ningar i ej för slor utsträckning läggs till grund för registreringsbesluten.

--- Enbart elt slopande av de generella områdena ger  inte den

stora administrativa besparingseffekt som har förulsälts. Den nya regist­reringsformen "särskilda licensområden" och vissa andra tillkommande arbetsuppgtfler lorde komma atl uppväga de besparingseffekter som i övrigt är inbyggda i älgjaktsförslaget.

Med hänsyn lill alt en betydande administration således kommer alt kvarstå är del nödvändigl att länsstyrelsen även fortsättningsvis erhåller erforderliga ekonomiska resurser.

5.22------------------------ Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen har redan i yltrande

den 16 oktober 1981 över naturvårdsverkets förslag "Framtidens älgjakt" uttalat atl det varit naturiigasl atl använda den reglerade älgjakten som utgångspunkt för den framtida organisationen. I det nu föreslagna systemet finns etl inslag av allmän jakl kvar. Förslaget innehåller helt nya och oprövade lösningar. Dessa synes ålminstone delvis ha karaktär av kom­promisser och kunna medföra svårigheter för länsstyrelserna vid tillämp­ningen.

Beredningen har föreslagit atl även mark, som inte uppfyller kraven för
licensområden, skall kunna registreras som sådanl område om jakträttsin­
nehavaren, trots försök inte lyckats få sin mark ansluten till angränsande
jaktområden. Enligl länsstyrelsens bedömning finns det en uppenbar risk
att en sådan bestämmelse skulle uppväga den minskning av arbetsbördan
som slopandet av registreringen av "generella" älgjaktsområden skulle
innebära.--- Prövningen av dessa ärenden skulle-- slälla länssty­
relsen inför stora svårigheler när del gäller alt avgöra om jakträttsinneha­
varna gjort tillräckliga försök för alt få sin mark ansluten. 

Av skäl som ovan anförts avstyrker länsstyrelsen förslagel i denna del. Om en undantagsbestämmelse anses önskvärd, bör den ulformas så att den inte medför de ovan påtalade svårigheterna för de prövande myndigheter­na.

Ledamoten Lars Berge-Kleber anför i reservation: Undertecknad anser
atl de sakliga skälen för all bibehålla den samordnade älgjakten i nuvaran­
de ulformning är så starka atl del inle finns någon anledning att ändra på
den ordning som nu gäller.

5.23    Länsstyrelsen i Västmanlands län: Jakt- och viltvårdsberedningens
förslag till älgjaklssystem är en klar förbättring i förhållande lill det nu i
flertalet län tillämpade systemet "Samordnad älgjakt".

Länsstyrelsen anser fortfarande att det i Västmanlands län under många
år prövade sysiemel "reglerad älgjakt" är bäitre än föreslagna system med
151

11    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 58


 


hänsyn bland annat lUl all registrering av jaktområden inte förekommer,     Prop. 1986/87:58 vilket medför minskat arbete. Länsstyrelsen vill inte motsätta sig atl be­redningens förslag till älgjakt genomföres i de län som har samordnad älgjakt, med undantag dock av de föreslagna särskilda licensområdena.

Länsstyrelsen föreslåratl nuvarande system "reglerad älgjakt" får fort­sätta alt användas i försökslänen jämsides med det nya älgjaklssystemel i övriga län. Skulle så ej ske måsle särskilt anslag i likhet med vad som tidigare skell i andra län lämnas för kosinader för regisirering av älgjakt-områden i Väslmanlands, Kronobergs och Norrbottens län.

--- Enligt länsstyrelsens mening är särskilda licensområden ägnade

all fördröja samgåendet i jaktområden. Det skulle också för länsstyrelsen bli svårt att bedöma om verkligen ansträngningar gjorts atl komma med i ell jaktområde. Länsstyrelsen befarar all dessa ärenden skulle kunna medföra onödiga administrativa svårigheler. Länsstyrelsen avslyrker för­slagel om särskUda licensområden.

5.24    Länsstyreisen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen fillslyrker alt älgjak­
ten i princip skall bedrivas inom licensområden. Lämpligheten av den
föreslagna övergångsperioden av längsl tre år under vilken areal- och
arronderingskraven på minsta licensområde bör skärpas kan dock ifråga­
sättas. Det i belänkandet angivna målel att vid övergångstidens slut kunna
kräva all elt licensområde skall medge avskjutning av minsl ett djur per år
vid en balanserad älgstam anser länsstyrelsen svårligen kunna uppnås
under denna korta period.

Möjligheten att kunna ge jaktvårdsområden och motsvarande licensom­råden flerårstillslånd fillslyrkes av länsstyrelsen. Detta bör kunna avlasta länsstyrelsen arbete samiidigi som del kan vara en slimulans för jägarna.

Beträffande älgjakt på marker som inte ingår i licensområden har läns­styrelsen ingel att erinra mot förslaget atl endasl årskalvar får fällas under en begränsad tid.

Älgjakt inom särskilda licensområden ställer sig länsstyrelsen däremot Iveksam lill. Det kan finnas en risk all möjligheten atl bedriva älgjakt inom särskilt licensområde ter sig så gynnsam för en del jägare atl den motver­kar samordningsinlenlionerna. Länsstyrelsen anser alt etl samgående fill jaktligt stabila områden är av sådan betydelse alt, om möjlighel till undan­tag från huvudregeln skall kunna medges, skall detla ske med stor restrikti­vitet. Kommer inle jakträttsinnehavarna överens bör i försia hand de lokala jaklorganen hjälpa till att åsladkomma ett samgående. I de fall då särskilt hcensområde medgetts av länsstyrelsen bör detla inte arealmässigt kunna ändras förrän tre år förflutil om inte synnerliga skäl föreligger. Årliga förändringar motverkar den förenkling i lillslåndssyslemel som beredningen vill åstadkomma.

5.25    Länsstyrelsen i Gävleborgs län: På fasligheler som varken uppfyller
kraven på licensområde eller särskilt licensområde och som därför inie
regislreras, föreslår beredningen att jakt efler älgkalv skall få ske.

Länsstyrelsen anser atl del skall ges möjlighet att också på dessa faslig­heler skjuta vuxet djur.

Länsstyrelsen vill understryka atl kartan vid registreringen är det vikti­gaste dokumentet. Det kartmaterial som idag finns hos länsstyrelsen upp­fyller enligt länsstyrelsens bedömning ett minimikrav. Länsstyrelsen kan därför inte acceptera beredningens tankar på att karthållningen i framtiden inte behöver ha den nuvarande omfattningen.

5.26                                                                                              Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Del föreslagna systemel för älg-                                                          162


 


jakten är en rimlig kompromiss mellan de skilda intressen som olika Prop. 1986/87:58 jägargrupper har. Del hade varil önskvärt atl finna ett system som innebär ännu mindre administration. Detta förefaller dock inle vara möjligl om man i tillräcklig grad skall beakta de intressen som jaklrällsinnehavarna på mindre marker har. I vårt län kan förvänlas atl ett slort ahial jakträttsinne­havare på nuvarande generella älgjaktsområden kommer all ansöka hos länsstyrelsen om alt få bilda särskilda licensområden. På de genereUa områdena jagar i förhållande lill arealen fler jägare. De som jagar i licens­områdena torde i många fall inte vilja medge atl samtliga, som har jagat på elt angränsande generelll område, i fortsättningen får jaga i licensområdet. Jägarna på del generella områdel torde då många gånger välja alt ansöka om särskilt licensområde. Under en övergångslid bedöms därför vår läns­styrelse få mycket arbete med att pröva sådana ansökningar.

Även om länsstyrelsens nuvarande regisler över älgjaktsområdena har ett betydande värde för enskilda och myndigheter m.fl., är det av ekono­miska skäl angeläget all arbelel med registreringen minskas. Förslaget alt etl nytl, förenklat system för regisirering skall ularbelas är därför posifivt.

5.27     Länsstyrelsen i Jämtlands län: Den enighel om den skissade modellen
på organisalion av älgjakten som rått inom beredningen, det angelägna i att
på allt sätt söka skapa ökad samverkan i fråga om älgjakten samt möjlighe­
terna alt under vissa förhållanden få bedriva jakl inom särskilda licensom­
råden gör atl länsstyrelsen släller sig i princip positiv tUl modellen. Syste­
mel bör kunna fungera på elt hyggligt sätt, främja samverkan och ställa elt
måttligt krav på administrativa insatser.

Länsstyrelsen vill i sammanhanget påpeka att ordningen med särskilda licensområden kan innebära all det i ärenden uppkommer besvärliga bevis­frågor, alt utredningar blir omsländliga och all det stundtals blir svårt all få fram tillfredsställande beslutsunderlag. Emellertid är della ofrånkomligt vilket syslem man än väljer.

Ledamoten Stina Eliasson anför i reservation all hon bilräder den me­ning som Bernt Lindqvist i beredningen och Alf Johansson i länsälgnämn­den förespråkat, nämligen att den samordnade älgjakten bör behållas i nuvarande utformning.

5.28                                                                                     Länsstyrelsen I Västerbottens län: Det verkligt allvarliga är       den

klara tendensen lill uppsplittring av jaklenheler. Alt hejda detta är nödvän­digl om man skall kunna nå den samling kring älgjakten som blir allt nödvändigare. På grund härav förefaller det alltså uteslutet att man skall kunna tillåta det nuvarande "systemet" att bara fortsätta.

De nya lösningar utredningen presenterar synes väl underbyggda och de bör kunna allvarligt prövas. Det är fråga om atl ge jägarna påtagliga incitament för alt gå samman, där man inle lidigare gjort det och för atl hejda de avhopp som nu på sina håll holar möjligheterna lill en konstruktiv fortsättning. Systemet måsle också byggas upp så alt det håller i framtiden. Flera experimenl är inle tillrådliga.

Länsstyrelsen tillslyrker ell nytl älgjaklssystem i enlighet med utred­ningens förslag.

5.29     Länsstyrelsen i Norrbottens län: Det förslag till syslem för älgjakten
som beredningen föreslår kan länsstyrelsen i alll väsenlligl tillstyrka. Sy­
stemet lämnar slor frihet åt länsslyrelserna alt anpassa jakten lill de förhål­
landen som för lillfällel råder i länel. En viktig del i detta syslem ulgör
länsstyrelsens möjlighet alt bestämma jakttiden. Beredningen föreslår atl

regeringen ska fastställa tidpunkten för älgjaktens början. Länsstyrelsen        163


 


ulgår från - lill skillnad mot vad som idag gäller för området ovan lapp-     Prop. 1986/87:58 marksgränsen - all böan av den jaktlid länsstyrelsen besiämmer inle måste sammanfalla med den tidpunkt regeringen ställer utan kan läggas senare.

Del föreslagna systemet torde i större utsträckning än vad som idag är
fallet kunna öka de enskilda jägamas förståelse för de avskjutningsnormer
som varje år bestämmes. Delta är mycket viktigt eftersom del är jägarna
som är det verkställande organet för att de önskvärda avskjutningama av
älgslammen ska uppnås.

Länsstyrelsen har uppmärksammat att det finns en benägenhet hos jägarna att från del ena året lill del andra byla jaktlag. Detla medför ett förhållandevis slort merarbeie för länsstyrelsen eftersom varje byte med­för förändringar i två Ucensområden. För att om möjligt bibehålla redan bildade licensområden oförändrade borde det ifrågasättas om inle en avgift skulle utgå för vaqe ansökan som medför alt en omregistrering av licens­områden måste ske.

5.30    Lunds universitet:- Vi accepterar för atl förenkla administrafio­nen förslaget all differentiera älgavskjulningen på så säll att vuxna djur får endast skjutas inom licensområden medan årskalvar får skjulas på marker som inle ingår i licensområdena.

5.31    Stiftsnämnden i Härnösand: Såväl jägare som naturintresserade i öv­rigl lorde inte resa någon invändning mol "produktionsanpassad" avskjut­ning. Della gäller väl i huvudsak även förslaget att oregislrerade områden bör få begränsade jaklmöjligheter. Del torde dock möla praktiska svårig­heter all få redan registrerade områden att acceptera anslulning av jägare som idag inte har fastigheter av tillräcklig storlek.

5.32    Centralorganisationen SACO/SR: Med tanke på målel alt älgstammen skall beskattas genom produktionsanpassad avskjutning lUlstyrker SA­CO/SR beredningens förslag om helt licensierad jakl.------------------------------- Bl.a. efler­som i förhållande till arealen fler jägare jagar på nuvarande generella älgjaktsområden kan förulses att en del av dessa jakträttsinnehavare och deras gäster inle komer atl accepteras i nuvarande licensområden. Det kan befaras att länsslyrelserna under flera år framål får la ställning lill många ansökningar om älgjakt inom särskilda licensområden. Enligt SACO/SR:s mening har beredningen inle tUlräckligt beaktat de krav som kommer atl slällas på personal m.m., vilka den hell licensierade älgjakten medför.

Beträffande licensområdes storlek ifrågasätter SACO/SR förslaget atl sänka kravel så långl att ell område som inte årligen lål beskattning av minst etl vuxet djur, skall få registreras som licensområde. Förslaget kan motverka samordning i större licensområden som krävs för årlig tilldelning av ell vuxet djur.

SACO/SR anser det vara rationellt att medge flerårstillslånd, med det påpekandet att för andra licensområden än sådana som ulgör jaktvårdsom­råde eller består av fastighet(er) med en ägare, torde krävas någon form av garanii för atl licensområdel inte förändras under den tid tiUståndet gäller.

5.33------ Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare: Beredningens älgjakts­
förslag har tillkommit ulan saklig grund. Beredningen bortser hell från de
mycket goda resultat som försöksverksamheten med samordnad älgjakt
har gelt.-- Den samordnade jaktformens synnerligen goda resultatsut­
fall utelämnas helt från redovisningen. Del borde varil både en självklar

uppgift och en skyldighet för beredningen att redovisa de resultat som     164


 


framkommit från den av regering och riksdag påbjudna försöksverksamhe-     Prop. 1986/87:58 ten. Så har dock inle skelt, vilkel är högsl anmärkningsvärt.

Den samordnade älgjakten har fungeral bra över all förväntan. Detta framgår med all önskvärd lydlighet av den faktaredovisning från den samordnade älgjakten som i bilagor följer delta remissyttrande. Minst 70% av landets jägare vill ha samordnad älgjakt. Ingen annan älgjaklsform har vunnit sådanl gillande bland landets jägare. Även jägare i de tre hell reglerade länen föredrar samordnad älgjakt framför sin egen reglerade jakt, se bilagor.

Beredningens älgjaklsförslag måsle definitivt avvisas. Jägarnas riksför­bund-Landsbygdens jägare yrkar på det allra bestämdaste att den sam­ordnade älgjakten införs som enhetlig jaklform för hela landel. De mycket speciella problem som föreligger inom vissa delar av renbetesområdena lorde ge anledning till vissa undantagsregler för dessa områden.

Riksförbundet yrkar på del bestämdaste att den samordnade älgjakten fastsläUes all i nuvarande ulformning gälla för hela landel.

5.34    Landsorganisationen i Sverige (LO): En försöksverksamhet med olika älgjaklssystem har bedriviis i tre län sedan 1976. Beredningen redovisar inle hur ulfallet av denna försöksverksamhet varit. Norlinggruppen vid Socialhögskolan i Göteborg har undersökt jägarnas inslällning till de olika jaklsyslemen. Denna undersökning visar att försöken med den samordna­de älgjakten till största delen (70 procenl av jägarna) upplevs som posiliv, till och med av dem som tvingades in i systemet. LO har lidigare yttrat sig positivt för en mer reglerad och samordnad älgjakt (slatens naturvårds­verks utvärdering av pågående försöksverksamhel med reglerad och sam­ordnad älgjakt). LO anser att den samordnade jakten har sådana kvalitéer atl man bör fortsätta med detta system. Jägarnas båda organisationer och de lokala samordningssystemen bör aklivt arbeta för alt fler markägare går infördetta syslem.

5.35    Lantbrukarnas riksförbund (LRF): För atl bl.a. uppnå balans i älg-stammen och samiidigi motverka nuvarande skadeförekomst är en pro­duktionsanpassad avskjutning utomordentligt väsenflig. Inom många om­råden kommer emellertid under årel periodvis älgstammen ha en storiek som inte motsvarar tillgång på föda.          Det kan krävas större avskjut­ning än vad som vanligen avses med en produktionsanpassad sådan.

En produktionsanpassad avskjutning måsle även enligt LRF:s uppfatt­ning innefatta möjligheter tUl en avskjutning under varierande tidpunkter.

--- Möjlighet lill skadeförebyggande avskjutning under sensommaren

måste på etl bättre sätl utnylljas.

Enligt LRF:s uppfattning bör i princip älgjakt endasl bedrivas inom licensområden i enlighel med beredningens förslag. Under en övergångslid bör möjligheter föreligga för registrering av särskilda licensområden. Äldre markägare med mindre arealer som inle tidigare deltagit i jakflig samver­kan bör under silt återstående innehav kunna registreras som särskilt licensomräde. Tilldelningen bör ske i form av långtidshcens. Om arealen exempelvis är en femtedel av vad som normalt erfordras för licens på ett vuxet djur inom länet eller del därav bör under övergångstiden filldelning bli ell vuxet djur under en femårsperiod. De år vuxet djur ej skjuts eller ej får skjutas tillämpas fri kalvavskjulning enligl beredningens förslag. Över­gångsbestämmelserna upphör vid överlåtelse av fasligheten.

LRF finner del vidare angelägel all oavsiktlig avskjutning av fler älgar än som medges i licens avkriminaliseras. Del föreslagna licenssysiemet är

165


 


elt led i denna strävan men bör komplelteras med regler som innebär att     Prop. 1986/87:58 nästa års licens minskas med del överavskjutna antalet.

5.36    Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU): Den mesl segslitna frä­gan i beredningens arbete har varil utformningen av den framtida älgjak­ten. De överväganden och förslag som slutligen framlagts kan fill alla väsentliga delar accepteras av SISU.

5.37    Svenska jägareförbundet: De erfarenheter som vunnits vid försöken med helt reglerad jakt talar visserligen för att detta system hade varit att föredra framför det av beredningen nu föreslagna. Flera av länsjaktvårds­föreningarna förordar också detta syslem. Svenska jägareförbundet finner emellertid att del av beredningen föreslagna systemel torde kunna ge del utfall som bör krävas. Förbundet tillstyrker, mol bakgrund dels härav dels angelägenhelen all snarasl få elt gemensaml syslem med en i storl sett produktionsanpassad älgjakt infört i hela landel, oreserverat beredningens förslag.

5.38    Svenska kennelklubben (SKK):  Enligl SKK:s uppfallning bör

älgslammen-- beskallas genom hell produktionsanpassad avskjutning

och därvid på tillräckligt slora områden, så alt älgvården inle äventyras genom slumpmässig avskjutning.

Ur djurskyddssynpunkt är det också angeläget alt jaktområdena är så stora, all ibland ofrånkomliga eftersök så långl möjligl är kan genomföras utan avbrott på grund av för små områden.

Även om jakt- och viltvårdsberedningens älgjaktförslag inle helt tillgo­doser SKK:s önskemål är del dock det förslag, som i aUl väsentligl ligger närmast, varför vi tillstyrker delsamma.

5.39    Svenska naturskyddsföreningen: Föreningen har lidigare uttalat sig för en hell reglerad älgjakt, bl.a. i remissyttrande till jordbruksdeparte­mentet den 19 oktober 1981. Enligl föreningens åsikl tiUgodoser en regle­rad jakt bäsl strävandena mot bästa möjliga älgvård och en produktionsan­passad avskjutning samlidigt som administrationen blir smidigare och billi­gare.

5.40    Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund  (SDR):  Riksförbundet

kan---- godla de av beredningen framlagda förslagen tUl rikllinjer för

älgjakten och älgvården.

5.41   Göteborgs djurskyddsförening: Beredningens förslag kan ur djur­skyddssynpunkl accepleras i allt utom älgjaktens framlida uiövning. Delta avsnitt bör utan dröjsmål omarbetas under medverkan av praktiskt erfarna älgvårdare och under adekvat eusk prövning.

5.42   Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening och Jägareförbundets tjänstemannaförening: Föreningarna delar i alll beredningens uppfallning om den samordnade älgjakten och är av samma mening som beredningen vad beträffar de grundprinciper som måste läggas fill gmnd för etl nytl älgjaktssystem.

--- Enligt föreningarnas mening hade den hell reglerade älgjakten

--- varit all föredra.

Föreningarna tiUstyrker bifall lill de förslag som läggs beträffande älgjakt
inom licensområden. Beträffande förslaget om flerårslicenser vill förening­
arna dock anföra, att sådana                                                             lorde fömtsätta någon form av garanti
------------------- 166


 


för all området inle kommer alt förändras till sin omfattning under den tid     Prop. 1986/87:58 flerårslillståndet skall gälla.

Föreningarna lillstyrker bifall till förslaget, all endast kalv skall få fällas
på områden som inle uppfyller kravel för licensområde.         

Ett särskilt problem i sammanhanget ulgör de fastigheter inom ett jakl-vårdsområdes gränser men som inle ingår i området då de ansetts sakna jaktlig betydelse. Med hänsyn lill att en fri kalvavskjulning inte bör få bedrivas på dessa fastigheter bör en minimiareal fastställas för älgjakt, om del är möjligt utan alt därför krav måsle slällas på registrering. Bl.a. säkerhetsskäl talar för att älgjakt inte skall få bedrivas på marker understi­gande 5 hektar eller på områden vars bredd understiger IOO meter.

Föreningarna fillslyrker förslaget om vissa dispensmöjlighcler men fin­ner det angeläget att understryka viklen av alt bestämmelserna för regist­rering av särskilda områden ulformas så, alt vissa krav kan ställas på markernas storlek.

6 Vården av kronhjortstammen

6.1                                              Naturhistoriska riksmuseet: Museet vill med skärpa framhäva

att bevarandel av genetisk variation såväl på art- som rasnivå är av yttersta vikt ("extincl is forever"), samlidigt som det upplevs som ell uppenbart nationellt intresse att Sverige inte utplånar den ras av kronhjort som är grunden för Linnés beskrivning av arlen kronhjort år 1758. Målsättningen bör därför vara att befrämja ulvecklingen av en så ursprunglig stam som möjligl i hela den del av landet där kronhjort kan leva,

Della kan uppnås genom att del skånska reservatels storlek successivi ökas, samlidigt som jakltryckel där kraftigl minskas. En överproduktion inom denna populalion används för alt byla ut parkhjortar i hägn. För frilevande hjortar ulanför reservatet ökas jaktlrycket kraftigt med elimine­ring av stammarna inom landel som mål.

För att vinna ytterligare klarhet i denna fråga bör kranie- och pälsmate­rial från bäde skånska och blandrasiga hjortar samlas in och siuderas för att möjliggöra en bredare kontroll av gruppernas olikheter än vad elektro-foresstudier av ett fåtal genprodukier medger.

6.2      Skogsstyrelsen: Skogsslyrelsen hänvisar beträffande beredningens för­
slag om kronhjortsreservatels avskaffande till skogsvårdssiyrelsens och
kronhjorlsnämndens   i   Malmöhus   län   yttranden.   Kronhjortsnämnden:

Kronhjorlsnämnden har-- låtil göra och publicera en utvärdering av

verksamhelen (Utvärdering av verksamhelen med försöksreservalel för
Kronhjort i Skåne 1971-1982 Länsstyrelsen i Malmöhus län. Naturvårds­
enheten meddelande nr 1983:2), vilken bifogas yttrandet.    Nämnden

föreslår

-     alt reservatet permanentas och utökas med bla Häckebergaområdel

-     att utanför det ulökade reservatet förläggs en bred skyddszon omfat­tande övriga Skåne med allmän jakt efter kronhjort under tiden 16 oklober — 3 Ijanuari

-     att i hägn inom reservatet och i skyddszonen endast får hållas djur från reservatspopulationen eller hjortar som ej kan korsa sig med kronhjort

-     att hjortar av arter som kan eller befaras kunna korsa sig med kronhjort, lex sikahjorl och wapiti, får jagas frilt årel om inom reservatet och

skyddszonen                                                                                                   167


 


-     atl ersättningsbestämmelserna för skada på gröda inom reservatet åter-     Prop. 1986/87:58 går till tidigare gällande regler, dock atl självrisken kan ökas något, samt

-     alt reglerna för ersättning för skada på skog ses över.

FrUevande krön vilts skadegörelse på granskog i lex Mälardalen bör uppmärksammas. Stammen bör hållas under noggrann kontroll och ej tillåtas öka i så hög grad all skadoma pä skog blir för omfallande.

6.3 Statens naturvårdsverk: Beredningen redovisar en fakiasammansläll-ning för och emot bevarandet av kronhjortsreservatel i Skåne. Naturvårds­verket har inget alt anmärka mot denna faktaredovisning, men får i övrigl påpeka följande.

---- är enligt verkets uppfattning tveksamt om argumenten för ett

avskaffande av reservatet är tillräckligt slarka.

Risken för invandring finns givelvis, men dels anser sakkunniga forskare all dess påverkan på genbanken endasl kan vara av marginell betydelse, dels måsle man även la i beaktande alt det finns elt vandringstryck riktat utåt som möter och delvis neutraliserar denna invandring. Kärnområdet kan därför sannolikt behålla sitt skyddsvärde under långlid ännu.

Vidare kan konstateras all frågan om bevarandel av nominatrasen en­dast var ett av skälen till atl reservatet bildades. Andra skäl var önskemå­lel alt bevara kronhjorten i den skånska miljön, att lösa en besvärlig skadesiluation och alt till rimliga kostnader bevara del värdefulla natur­vårds- och jaktobjekl som kronhjorten utgör. Därtill kommeralt reservatet oivivelaktigt haft en återhållande funktion när det gällt alt exploatera områden inom dess yttergränser. Även dessa fakiorer måste beaktas vid elt avgörande om reservatets fortbestånd.

Det kan även påpekas atl en avveckling av kronhjortsreservatel i Skåne kommer vid ett genomförande alt realisera ackumulerade, latenta ersätt­ningsanspråk för skada på skog. Omfattningen härav kan endasl faslslällas efler en slutbesiktning, men sannolikt skulle anspråken komma att bli belydande.

Eftersom kronhjortsreservatels eventuella avveckling berör ett flertal frågor av regional och lokal karaktär anser naturvårdsverket för sin del alt lokala och regionala instansers uppfattning bör ges slor tyngd, när det gäller frägan om kronhjortsreservatel skall slopas eller ej.

Vad beredningen anför om vården av övriga frilevande populationer av kronhjort stämmer i huvudsak med verkels uppfattning. Ell slort frågetec­ken bör dock sättas för förslaget om att jakten efler kalvar, spetshjortar och hindar, dvs den egenlliga kronhjortsjakten, skall få påbörjas redan den Ijuli.

6.4 Domänverket: Domänverket instämmer i all del - främsl pga del osäkra skyddet mot invandring av främmande kronvilt - kan finnas skäl all ifrågasälla reservatets existens. Utan atl la definiliv ställning i avveck­lingsfrågan anser verket atl ell beslul om ev avveckling bör uppskjutas och tas först sedan frågan om nominatrasens skyddsvärde varil föremål för en grundlig ulredning. I avvaktan på sådan ulredning bör sältel att sköta kronhjortsreservatel inte förändras.

Vad gäller vården av det kronvilt som i övrigt förekommer frilevande i
landet delar domänverket uppfaltningen atl ifråga om storlek och utbred­
ning bör viltstammens utveckling ske under kontrollerade former.         

--- Ett syslem med stora licensområden som berör ett stort anlal

markägare/jakträttsinnehavare skulle enligt domänverkets mening vara
svårt alt genomföra.

Domänverket anser att det i stället för jakt på licens inom slora licens-   168


 


områden kraftigt bör övervägas, atl det för jakl efter kronvilt - ev under     Prop. 1986/87:58
viss prövotid - bör lillämpas beslämmelser och regler efler i princip det
syslem, som nu gäller för jakt efter dovvilt.

6.5                                      Sveriges lantbruksuniversitet:     Lantbruksuniversitetet anser atl

starka skäl lalar för fortsatta åtgärder för nominatrasens bevarande. Åtgär­der bör därför även framledes vidlas för att förhindra eller begränsa möjlig­heterna för kronhjortar av annal ursprung atl nå det skånska området. Reservatet i Skåne med en slrikl reglerad jakl bör bibehållas och helst utvidgas lill att omfalta hela den sydskånska populationens kärnområde. De resurser som idag läggs ned på skadeproblematiken i reservatet skulle med fördel i stället kunna läggas på en uppföljning av kronhjorlsbeståndel i detla och dess utveckling. Fortsatta uppföljningar av bl.a. morfologiska skillnader mellan det skånska och andra kronhjortsbeständ bör göras vilka kan ligga till grund för nya beslut i denna fråga i framliden. Vad belräffar beskattningen av övriga kronhjortsbestånd borde övervägas om inle etl enklare system skulle kunna utformas med samma funktion som det före­slagna mycket delaljerade licenssysiemet.

6.6   Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Vad beträffar frågan om skydds­värdet av nominatrasen kronhjort i Skåne är SJFR av uppfattningen att den skånska kronhjortspopulationen utan ivivel är skyddsvärd och atl Sverige har ett internationellt ansvar för alt den bevaras så intakt som möjligt. Därvid är det troligt att populaiionen bevaras mer intakt i sitl utsprungliga område i frihei än inom hägn.

6.7   Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen har i och för sig ingel att erinra mol att liden för kronhjortsjakt utökas om det av skilda anled­ningar bedöms vara ändamålsenligl. Beredningen har lydligl markerat atl redan i juli är lämplig starttid. Länsstyrelsen ifrågasätter en sådan tidig slart av jaktsäsongen inte minst mol bakgrunden av alt juli månad är den mesl intensiva semesierperioden med risk för störningar och konflikter mellan jägare och allmänhel i övrigt.

Länsstyrelsen förutsätter alt frågan om kronhjortsjaktens längd förut­sättningslöst prövas som varje annan jaktiidsfråga.

6.8                                      Länsstyrelsen i Malmöhus län:     Länsstyrelsen har den bestämda

åsikten att ett utökat reservat och en zon med fri avskjutning under lång allmän jakttid är en lillräcklig garanii för atl den skånska kronhjortsstam­men skall kunna bevaras intakt. Länsstyrelsen vill i övrigl hänvisa lill vad kronhjortsnämnden anförl i sitt yttrande och ansluter sig i allt väsentligt till vad där anförts. För övrigl anser länsstyrelsen att ett särskilt kronhjortsre­servat, utökal enligl kronhjortsnämndens förslag, utgör ett viktigt elemenl i den fysiska planeringen inom elt omräde med många och stora ulnyltjan-deintressen. Alt såsom fastslagits i den fysiska riksplaneringen hävda den skånska kronhjortens bevarande som elt riksinlresse för den velenskaphga naturvården försvåras avsevärt om beredningens förslag genomförs.

Beredningen menar att lämpligt licensområde för kronhjortsjakl bör omfatta minsl 3000ha. Sedan reservatels tillkomst har emellerlid licens­jakt bedrivits på betydligt mindre jaktarealer med tillfredsställande resul­tat. Under förutsättning alt ramar faslslälls finns det därför enligt länssty­relsens mening inte anledning atl ställa krav på sä stor markareal som beredningen gör.

Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis all reservatet bör finnas kvar
och utökas med Häckebergaområdel saml alt ersättning bör utgå för ska-
169


 


dor på grödor och skog inom reservatet. Länsstyrelsen förordar en åter-     Prop. 1986/87:58 gång till de ersättningsregler som gällde, innan viltskadeförordningen träd­de i krafl.

6.9 Länsstyrelsen i Älvsborgs lam: I Älvsborgs län finns fasta stammar av
kronhjort på och runt Hunneberg i Vänersborgs och Trollhällans kom­
muner och i södra länsdelen i och runt Marks kommun. Under innevaran­
de år har på jaktvårdsföreningens iniliafiv den av beredningen föreslagna
modeUen för kronhjortsjakt tillämpats i södra länsdelen med gott resultat
såvitt hittills är känt. På Hunneberg är domänverket jaktutövare och har
sedan länge tillämpat dessa principer. Nedanför Hunneberg har någon
samverkan inle kommii fill stånd.-

Enligl länsstyrelsens bedömning bör även området nedanför Hunneberg
kunna tåla en fast stam av kronhjort. En samverkan över fastighets­
gränserna är dock en förutsättning för att kunna bedriva en effektiv jakl
och härigenom begränsa de av markägarna påtalade skadoma. Denna jakt
bör därvid bedrivas i huvudsak i enlighel med de av beredningen framfida
principerna.

6.10    Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning, alt vård och beskattning av ett från flera synpunkier så värde­fuUt vill som kronhjorten måsle ske inom ramen för lillräckligl stora licensområden. Kronhjorten kan dock förorsaka belydande skador på skog och gröda. 1 likhei med vad Skaraborgs läns jaktvårdsförening anfört, anser länsstyrelsen, alt möjlighel bör finnas för länsstyrelsen atl meddela särskilt tillstånd för jakt efter skadegörande hjort även på oregistrerad mark.

6.11    Lunds universitet:--- Ulan all ta stäUning till den intrikata frågan

om rasskillnader, finner vi det angeläget atl den skånska kronhjortsslam­men ges ett fortsatt skydd som garanterar en slam av nuvarande sloriek. Främsta skälel härtill är artens stora spektakulära betydelse för allmänhe­ten. Vi förordar därför att kronhjortsreservatet utvidgas och permanentas enligl kronhjortsnämndens förslag.

6.12                                                      Centralorganisationen SACO/SR:        Del är dock angeläget att

slörre vikt fästs vid rapporterom skadegörelse av kronhjort så att, på mark som inle ingår i licensområde och som drabbas av oaccepiabel skadegörel­se, jakl bör medges med slöd av 19§ JS. Eflersom djur som fälls vid sådan jakl tillfaller kronan, kan förväntas atl marken kommer att anslutas lill licensområde.

SACO/SR tillstyrker beredningens förslag om kronviltvårdsområden, men vUl dock göra det tillägget atl licensgivningen bör vara mer liberal Ulanför kronviltvårdsområdena. både vad beträffar licensområdenas slor­lek, avskjutningsprinciper och tilldelning.

6.13    Svenska jägareförbundet: Svenska jägareförbundet delar beredning­ens förslag i frågan. Svenska jägareförbundet undersiryker all för en korreki vård av kronvillstammen erfordras en över stora jaktliga enheler samordnad beskattning varvid individvalel är av särskilt slort intresse. Bildande av kronviltområden kommer naturligt atl bidraga till en ökad jaktlig samordning över ägogränserna.

6.14    Svenska Naturskyddsföreningen: Föreningen anser alt den skånska kronhjortspopulationen är angelägen att bevara, därför all den utgör en                                                                            170


 


rest av nominatrasen. Reservatet i Skåne bör därför bibehållas och helsl     Prop. 1986/87:58

Utvidgas till att omfalta hela områdel för populafionen. Jakl och andra

åtgärder i övriga delar av landet bör inriktas på att begränsa spridningen av

främmande gener och befrämja spridningen av djur som härslammar från

nominatrasen.

6.15 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening och Jägareförbundets tjänstemannaförening: Vården och beskattningen av etl från flera syn­punkter så värdefullt vilt som kronvillel måste ske inom ramen för lillräck­ligl stora licensområden. Enligl föreningarnas mening bör för varie län faslslällas inom vilken del/vilka delar av länet som fast slam av kronvill skall få finnas. Inom vae sådan del - kronvilivårdsområde - skall licensjakl bedrivas efter fastställda rikflinjer och inom slora licensområ­den. Inom dessa kronviltvårdsområden kan jakt bedrivas av flera jaktlag var för sig men med stöd av en gemensam licens och det är därför moti­verat att ställa kravet pä minimiareal högt. Ulanför dessa kronviltvårdsom­råden bör licensgivningen vara mer liberal, både vad avser licensområ­denas storiek som avskjutningsprinciper och tilldelning.

7 De fyra stora rovdjuren - björn, varg, järv och lo

7.1     Naturhistoriska riksmuseet: Beredningen vänder sig pä s 280 med allt
skäl mol tanken, atl tillstånd för jakt på sällsynta djur inom nationalparker­
na skulle kunna ges på lokal nivä. Del förefaller självklarl, sä som bered­
ningen också fastslår, alt dylika tillstånd - om de alls skall förekomma -
får meddelas endast av naturvårdsverket. Enligl riksmuseels mening bör
dock jakt på sällsynta djur i en nationalpark, som skapats bla just till dessa
djurs skydd, inte under några förhållanden få förekomma.

Man lägger-- fram förslag, som kommer atl omöjliggöra invandring

av varg inom renskötselområdel, dvs inom huvuddelen av de arealer dit vargen kan länkas invandra. En invandring lill andra områden ger inte tillräckliga garanlier för artens fortbestånd i landet även om vi har en älgsiam som på vissa håll är besvärande stor, och som kunde ge föda åt en

begränsad vargstam ulan allvarliga konsekvenser.  museet anser

inle att beredningen lyckais finna godtagbara lösningar på konfliken mellan oersättliga naturvärden och ekonomiska intressen. Beredningens förslag kan därför ej godlas.

7.2     Lantbruksstyrelsen: Beredningen föreslår - i avvaktan på alt ell nytl
ersättningssystem utarbetas - ingen förändring av de utbetalade ersäll­
ningarna för av rovdjur rivna renar. Som ett avgörande motiv härför anför
beredningen alt rovdjurstaxan sedan år 1970 uppräknats med ca 300%.

Denna argumentering visar enligt lantbruksstyrelsens mening att bered­
ningen inte behandiai frågan seriösl.         

----- Regeringen har fill beredningen överlämnal maierial från rennä­
ringskommitlén (Jo 1979:08) - framtaget från forskningen - som angeratt
de verkliga renförlusterna, förorsakade av rovdjur, lorde vara flera gånger
större än de ersatta. Kommittén kommer fram lill att rennäringen subven­
tionerar den svenska rovdjurspoliliken med i storleksordningen 10 milj.
kr/år.

Lanlbruksstyrelsen, som delar rennäringskommitténs uppfattning om
det orimliga i delta förhållande, konstaierar alt beredningen inte kommen­
terat situalionen på annat sätt än som anges ovan. Styrelsen får för sin del
tillstyrka kommilléns förslag om en kraftig uppräkning av ersättningarna.
   171


 


7.3 Statens naturvårdsverk: Verket delar beredningens uppfattning     Prop. 1986/87:58

att någon ändring av jakten efter lo för närvarande inte är påkallad.

Delsamma gäller björnen. Den typ av licensjakt som infördes 1981 - och som nu alltså använls under tre säsonger - har i huvudsak fungerat bra.

Beredningen fastslär (sid 279) all vi har elt ansvar - internationellt och inför kommande generationer - att i landel bevara de naturligt förekom­mande djurarterna. Denna uppfattning återspeglas dock inle i beredning­ens lagförslag på sätt som idag är fallet, vilkel verkel finner beklagligt. Samlidigt anser beredningen all stammarna bör konlrolleras så alt intrång­et för andra intressen blir så lilel som möjligl. När del gäller varg anser beredningen alt del saknas anledning all överväga atl inplantera arten i landel. Verket har sedan länge samma uppfattning.

----- Beredningen föreslår visserligen att vargen också i fortsättningen

skall vara fridlyst i renskölselområdena men alt del ifråga om avskjul­ningslillstånd här finns anledning alt förorda en mindre resirikliv bedöm­ning än hillills.

Verkel vill framhålla atl en sådan mindre restriktiv bedömning - med lanke på vad som sagls ifråga om att i landel bevara de naturligt förekom­mande djurarterna - självfallel inle kan accepteras innan del står klart all den lilla svensk-norska stammen i Nordvärmland med omgivningar är forlplanlningsduglig.

-------- Verkel delar beredningens uppfattning atl etl bättre ersättnings­
system är angeläget. Naturvårdsverket slöder emellertid också beredning­
ens åsikl atl det för närvarande inte är befogal att i särskild ordning göra en
uppräkning av rovdjurstaxan på säll som rennäringskommittén yrkat. Det
finns helt enkelt inle lillräckligt Faktaunderiag för en sådan beräkning.

Ett annat förslag från rennäringskommitlén innebär att beslut rörande
rovdjursfaunan inom nationalparksområdet skall decenlraliseras lill en
särskild styrelse med representanter för nalurvårdsverkel, länsstyrelser
och berörda samebyar. Med samma motiv som beredningen motsätter sig
verkel detta förslag.--

Beredningen har ägnal särskild uppmärksamhet åt de problem som uppslår då en viliarl blir alltför talrik och föreslår alt länsstyrelsen i sådana fall skall kunna besluta om jakt för att decimera beståndet ifråga. Della

skulle gälla även beslånd av de slora rovdjursarterna.          från 1980 har

verkel besvärsräll i bl.a. denna lyp av ärenden. Del vore olyckligl om
denna rätt fråntogs den myndighel som har del cenirala ansvarei för jakten
och faunavården.--

Vidare föreslår beredningen atl länsstyrelsen när det gäller ärenden av delta slag också får rätt atl tillåta användning av motorfordon eller helikop­ter vid jakten. Också detla måste verket opponera sig mot. Det kan förvisso vara befogat all använda exempelvis snöskoter eller helikopter för atl på effektivast möjliga sätt la bort ett skadegörande djur. Härvid är del emellertid angelägel med en central och likartad bedömning på samma säll som nu sker. Del är inte heller så all dessa ärenden är så betungande att del av den anledningen kan vara motiverat atl sprida dem på flera instanser.

7.4 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Såsom påpekas inledningsvis i avsnillet lillämpas sedan 1981 en särskild form av licensjakl efler björn inom bla

Jämtlands län.---- Jaklformen har fungeral tillfredsställande och del

finns all anledning alt fortsätta med den.      

Sedan mitten av 1982 finns i länel en arbetsgrupp för rovdjursfrågor som
hillills hållit två sammanträden. Vid sammanträdena dryftas frågor om
rovdjursförekomsl och -skador, lämplig beskaltning, jaklformer, ersätt­
ningsfrågor, mm. Gruppens förslag läggs ofta lill grund för skadenedbring-
        172


 


ande mfl åtgärder frän länsstyrelsens sida. Gruppen får anses vara etl bra     Prop. 1986/87:58

forum för att ventilera problemställningar av det här slaget.  Tanken

synes vara att den föreslagna länsvilinämnden även skall behandla rov­
djursfrågorna. -- Med hänsyn till den föreslagna nämndens inrikining

och sammansättning finns det en viss risk för all dessa frågor kan komma någol i skymundan och inte bli allsidigl belysta. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta om inle del finns skäl all permanenta rovdjursgruppen och låla den få en självständig funktion i den regionala jakt- och viltvårdsadmini-slraiionen inom länel.

Länsstyrelsen ställer sig klart posiliv till att del på föreslagel säll arbetas
fram elt nyll ersättningssystem för rovdjursskador med risktillägg grundat
på rovdjursförekomsten.-

7.5 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar synpunkier som rovdjursgruppen i Nortbottens län framfört i bifogal yttrande.

----- En överflyttning av järvslammens tyngdpunkt från fjällområdet

och de fjällnära skogarna till det egentliga skogslandet är inle någon fördel
ur den samlade rennäringens synpunkt,        

----- Rennäringens företrädare i gruppen anser alt ersättningsbeloppet

bör uppräknas ulan avvakian av nya ersättningsformer.        Ulan att ta

ställning för eller emot principen med ett av rovdjursförekomsten beroen­de riskbidrag vill gruppen ultala sitt stöd till fortsatt forskning i syfte alt få fram nya ersättningsformer.

Beiräffande björn och lo har beredningen ej föreslagit några förändringar av jaktsystemet fn. Rovdjursgruppen delar beredningens uppfallning. —

Beträffande nationalparksområdena föreslog rennäringskommitlén all en särskild styrelse skulle inrättas för beslut som rör rovdjursfaunan inom parkerna. Jakt- och viltvårdsberedningen har inte biträtt detla förslag utan anser all beslutanderätten liksom hittills skall ankomma på naturvårdsver­ket. Rennäringsföreträdarna inom rovdjursgruppen har för sin del anfört atl rennäringskommitténs förslag skulle innebära ett bättre lillvaralagande av den lokala sakkunskapen särskilt hos samebyarna och därför är att föredra framför nuvarande ordning. Rovdjursgruppen anser atl natur­vårdsverket vid handläggningen av rovdjursärenden inom nationalparks­områdena förulom att inhämta synpunkter från länsstyrelsen och vissa sakkunniga även bör höra rovdjursgruppens mening innan beslut fallas.

----- Rennäringens förelrädare i gruppen har anfört all det inle är

tillfredsställande att en sådan rovdjursdecimering varom enighet mellan skyddsiniressena och rennäringen råder skall vara helt beroende av insat­ser från enskilda. I sista hand bör därför en beslutad decimering vara ett samhällsintresse och bekostas av allmänna medel. Lämpligen kan lex fjällenhelens fällpersonal ombesörja viss decimering lex beslulad utgräv­ning avjärvlyor.

De av beredningen föreslagna ålgärderna för atl molverka illegal jakt på rovdjur föranleder inga erinringar frän rovdjursgruppens sida.

----- Rovdjursgruppens ledamöter har för sin del posiliva erfarenheter

av del hillillsvarande arbelet i rovdjursgruppen och vill bestämt hävda atl gruppen bör permanenlas och ges en självständig funkiion i den regionala jakt och viltvårdsadministraiionen inom länet.

Rovdjursgruppen vill slutligen framhålla alt de förslag lill framlida rov-
djurspolicy och administration av rovdjursstammarna som jakt och vilt­
vårdsberedningen framlagt förutsätier en tillfredsställande kännedom om
rovdjursslammarnas sloriek och spridning. De rovdjursinventeringar som
bedrivits av fjällenheten bör fortsätta och ges en sådan utformning alt
             173


 


deras värde som beslutsunderlag ej urholkas. Även samebyarnas erfaren-     Prop. 1986/87:58 heler och kunskaper av rovdjursslammarnas slorlek och spridning bör fortlöpande inhämtas och utnyttjas i beslulsprocessen.

7.6 Stockholms universitet: Angående jakten på björn, varg, järv och lo bör
samma principer som för övrig skyddsjakt tillämpas, utom licensjakl på
björn och lo. Vi kan inle hålla med beredningen i diskussionen om varg.

----- Om vi skall återfå varg i Sverige måste en etablering ske utanför

renskötselområdena genom en invandring genom dessa. Det är först när vi får denna elablering som vi kan tillåta vargjakt i renskölselområdena. Del vore ur internalionell synpunki: dessutom ytterligt pinsamt om inle natur­vården i Sverige kan arbela för all bevara varg inom sina gränser, när Sverige kräver molsvarande ålgärder i andra länder. Rennäringen har under många år utvecklats ulan störning av vargpredalion. Det bör under­sökas alternativa förändringar hos rennäringen innan vargjakt införs. Del är dock lugnande alt beredningen inser vikten av etl fortsatt fredande i nationalparkerna.

7.7    Svenska jägareförbundet: Svenska jägareförbundet ansluter sig till be­redningens uppfattningar och förslag.

7.8    Svenska naturskyddsföreningen:   Björn och lo har f.n. tämligen

goda stammar.---

När det gäller varg och järv är situationen mer bekymmersam.      

Del är tveksamt om någon stabil populalion kan byggas upp igen under nuvarande förhållanden. Alla försök lill nyetablering genom invandring bör emellertid stödjas. Föreningen avslyrker därför bestämt beredningens förslag atl det ska bli lätlare att få avskjulningslillstånd i renskölselområ-den. Tvärtom anser föreningen att bedömningen vid tillståndsgivningen måsle vara myckel restriktiv. Det är nödvändigt atl naturvårdsverket även i fortsättningen har det sluliga avgörandet om en utrotningshotad art ska få skjulas. Beredningens förslag alt länsstyrelsen ska få besluta om jakl för atl undanröja eller minska skaderisk (den föreslagna 8§ l:a st.) måsle därför beslämt avvisas.

Principen för ersättning av rovdjursrivna djur bör enligt föreningens
mening ändras. Föreningen är preliminärt beredd alt stödja del förslag som
för närvarande övervägs inom nalurvårdsverkel och som går ul på all
renägare (och fårfarmare i förekommande fall) lilldelas ett årligt riskbidrag
i förhållande till rovdjursförekomsten i stället för ersättning i varje enskUt
faU.-----

7.9 Svenska Samernas Riksförbund: Beträffande rovdjursstammens nu­
merär och ulbredning har SSR lidigare deklarerat att toleransnivån är
passserad. Detla gäller så mycket mer som skadorna inte tillnärmelsevis
blir ersatta. Även i ell läge där full ekonomisk kompensafion skulle utgå
gäller dock att det inte är möjligt att acceptera en okontrollerad tillväxt av
rovdjursslammen. Situafionen idag är all det är samerna och renskölseln
som får bära bördorna av rovdjurspolifiken eftersom det i huvudsak är lUl
renskötselområdet som rovdjuren förpassats.

Beredningen framhåller som skäl mol en uppräkning av rovdjurslaxan alt denna höjts med 300% mellan tvä tidpunkter och att denna höjning överstiger inflationen för samma fidsperiod. Vidare hänvisas till pågående forskning. Beredningens redovisade synsält visar atl den inte synes ha insett frågans vidd.

SSR har hela tiden stött pågående forskning och bla medverkat till alt           174


 


samebyar ställt marker och renar till förfogande för forskningen. Om     Prop. 1986/87:58 forskningen nu än en gång skall las till förevändning för att inte omgående göra en uppräkning av rovdjurstaxan på i anförda besvär redovisat säll ser SSR del inte längre möjligl atl slälla sig bakom rovdjursforskningen.

Sammantaget kan konstateras att statens rovdjurspolitik i den ullydning den givils av jakt- och viltvårdsberedningen saknar trovärdighet.

7.10 Sveriges länsjaktvårdskonsulenters förening och Jägareförbundets
tjänstemannaförening: Föreningarna har ingel att erinra mot beredningens
förslag,----

8 Jakträtten och upplåtelse av sådan rätt

8.1    Riksåklagaren: 13 och 14§§. Om beslämmelser med detta innehåll skall införas, vilkel jag finner tveksamt, har de sin plats inom arrendelag­stiftningen.

8.2    Rikspolisstyrelsen:-- Styrelsen finner det angeläget att samma

ordning tillämpas vid eftersök och lUlvaralagande av vill vid tågpåkörning-ar som vid villolyckor i vägtrafiken och tillstyrker därför atl samma regler skall gälla för jakträtten på järnväg som för jakträtten på väg.

8.3 Slatensjärnvägar: SJ berörs direkt genom den ändring som utredning­
en föreslår i fråga om jakträtt på järnvägens område.

Ändringsförslaget synes ha tillkommit ulan några närmare övervägan­
den av säkerhetsfrågorna.

Enligt 100 § järnvägstrafiksiadgan gälleratt ingen ulan tillstånd får vistas på sådan del av järnvägens område som inte är upplåten för allmänheten.

----- Atl tillskapa en räll till jakl inne på järnvägsområde - en rätt som i

så fall synes förutsätta en ändring i järnvägstrafiksiadgan - lorde vara deslo riskablare som jägarna, av förklarliga skäl är koncentrerade på jakten och all uppmärksamheten på tågtrafiken därför kan bli lidande.

----- Jakl på sådant område medför risker även för andra än jägarna

själva.-----

Del bör i förevarande sammanhang även observeras atl i ett nyligen lill lagrådet remitterat förslag lill järnvägslrafiklag upptagils beslämmelser enligt vilka järnvägen skulle vara strikt skadeståndsskyldig i fråga om person- eller sakskador som tillfogats någon till följd av järnvägsdriften.

----- Atl-------- öppna lagligen garanterad rätt för utomstående att idka

jakt på järnvägens område utan möjlighet för järnvägen ens för all skydda sig mot skadeståndsansvar genom åtgärder till begränsning av tillträdes-möjligheten synes inte försvarligt. Man måste ju ställa frågan om inle jakträtten för utomstående bygger på förutsättningen av en för rättens utövande nödvändig liUlrädesrätl och om inle därigenom lom järnvägens räll all hålla stängsel inskränkes.

Med hänsyn till det anförda motsätter sig SJ bestämt den föreslagna ändringen av nuvarande ordning i fråga om jakträtt på järnvägs område.

8.4 Vägverket: Beträffande frågan om alt jakl i princip är tillålen på alla
vägar kan delta naturligtvis uppfattas som myckel betänkligt ur säkerhets­
synpunkt. Vägverkel kan dock liksom beredningen inle finna någon annan
rimlig lösning möjlig "än alt liksom hittills lila lill atl jägarna i lillböriig

omfallning beaklar säkerhetsfrågorna med hänsyn till de förhållanden som      I75


 


råder inom resp. jaktområde och atl frågans vikt markeras genom en     Prop. 1986/87:58 allmän aktsamheisregel i den nya jaktlagen."

8.5    Traflksäkerhetsverket: Frågan om förbud för jakt på eller invid väg har tidigare diskuterats i olika sammanhang. Verkel anser i likhei med bered­ningen atl det är svårt att finna en rimlig avgränsning för ett förbud. Då man hitlills inle konsiaterai några negaliva effekter från trafiksäkerhels­synpunkt pga sådan jakl varom här är fråga lillstyrker verket beredning­ens förslag om att endast reglera detla i en särskild aktsamheisregel.

8.6    Naturhistoriska riksmuseet: Pä sidorna 290-291 behandlas skyddsjak­ten på säi.            Mot bakgrund av att del rör sig om tre olika djurarter är

del beklagligt, atl frågan ej behandlas och sakligt granskas arl för art.

Det är också anmärkningsvän, att man inte ens vill bereda de kvarvaran­de 200 knubbsälarna i Östersjön elt fullgott skydd. Förslaget om bibehål­lande av skyddsjakt på säi slrider dessulom mol den av Sverige ratifice­rade konvenlionen om skydd av Östersjöns marina miljö (rekommendalion 3/3a från februari 1982) och torde dessulom ha getts mot en felaktig bakgrund. För den, näst efter knubbsälen, mest hotade sälarten i Öslersjön hävdas nämligen: "När det gäller tillståndet för gråsälen har dock en viss

förbättring kunna iakttagas under senare år" (s 224).            Ingen rapport

har innehållit information om atl beståndsulvecklingen på senare år skulle vara positiv.

Enligt museets bestämda mening är det inte god viltvård alt utsätta de tre sälarterna i Öslersjön för skyddsjakt. Vårt internafionella ansvar när det gäller Östersjöns situation och efterlevandet av Östersjökonvenlionens rekommendalioner måste också beaktas.

8.7 Statens naturvårdsverk: Beredningen diskulerar jakträtt för jordbruks­
arrendalorer (sid 288) och föreslår aU om en jordbruksarrendalor inle vill
"utnyttja den rält han fått, genom att frågan om jakträtten lämnals oreg­
lerad i arrendeavtalet bör markägaren ha möjlighel att samlat förfoga över
jakträtten på både åkermarken och brukningsenhetens övriga marker".

Naturvårdsverket finner atl beredningen inte berört på vilkel säll mark­ägaren formelll skall kunna återta jakträtten. Enligl verkels mening bör frågan om jakträtt alltid regleras i samband med avtal om jordbruksarren­den. På så sätt undviks en rad problem som kan uppkomma som en följd av nuvarande bestämmelser, bl.a. problem i form av skadegörelse av vill.

Naturvårdsverket tillstyrker att

-    jakträtten på järnväg jämställs med jakträtten på väg

-    jakträtten på kanaler och motsvarande disponeras av markägaren

-    ålgärder vidtas för atl dämpa prisutvecklingen beträffande jaktarrenden

-    jaktföreningar i ökad utsträckning ges förtur vid arrendering av jakträtt på statens marker

en skyldighet införs att skjutprov med kulvapen klass 1 skall avläggas regelbundet

Naturvårdsverket delar beredningens uppfattning atl inga ändringar bör göras beträffande principen om jakträttens anknyt­ning fill jordäganderälten

det inle finns anledning ändra de nuvarande bestämmelserna om jakträtt på väg

ingen bestämmelse om begränsning av jakträtten på vissa marker bör
införas
                                                                                                             16

inga särbestämmelser erfordras för jakt inom samfälligheter


 


-  yrkesfiskarnas räll att avliva säi bör behållas oförändrad          Prop. 1986/87:58

Naturvårdsverket finner del liilfredsslällande atl beredningen avstått från atl föreslå ett sysiem med allmän priskontroll. Ett sädant syslem skulle med säkerhet vara meningslösl. Jaktarrendena skulle bli föremål för "svart handel", med pengar "under bordel" varvid förhållandena säkert skulle bli värre än vad de är idag.

När det gäller förslagel till norm för prissättning av jaklarrenden har beredningen inle lämnat några motiv. Naturvårdsverket ställer sig tvek­samt lill den föreslagna normen.

Huvudskälet härför är all den med säkerhet kommer att ytterligare snedvrida värdet av klövvilljakten kontra småvUtjakten. Dessutom är det sannolikt att artendena därigenom fördyras än mer. Verket avslyrker därför delta förslag.

Beredningen vill också verka för att bildning av jaktvårdsområden sti­muleras. Naturvårdsverket kan dela denna beredningens uppfattning. Ver­ket anser emellertid all nuvarande bestämmelser om områdesföreningar­nas rättigheter all främst inskränka jakt utgör vissa hinder mot jaklvårds-områdesbildning och därför bör ses över innan några resurser satsas på att få fler områden bildade.

Dessa och andra hinder är verkel - i enlighel med beredningens förslag

-  berelt sludera närmare, dock endasl under föruisättning att verket ges
erforderliga resurser härför.

Naturvårdsverket anser, i likhet med beredningen, atl det är ytterst angelägel atl ge jakträttsarrendatorerna en mer tryggad ställning. Bered­ningens förslag är i denna del i huvudsak bra. Del finns dock en viss risk atl förslagel alt arrendenämnden i länel skall kunna besluta om förlängning av arrendeavtal i någon utsträckning kan leda lill en ovilja från markägarnas sida mot att arrendera ut jakt. Verket tvingas vidare konslalera all de uttalade skälen för en markägare all slippa förlänga ett jaktarrende tyvärr sannolikt ändå kommer all leda lill att förbättringarna blir små. Del torde vara synnerligen enkell att kringgå bestämmelserna.

Verkel delar beredningens uppfattning om all bestämmelserna om upp­lålelse av jakt på allmänt vatten måste ses över. En viss uividgning av jaktmöjligheierna bör därvid också kunna accepteras. Del mäste emeller­tid därvid beaktas alt skärgårdarna redan i dag är ytterst hårt belastade av rörligt friluftsliv under de för faunan känsligaste årstiderna och dessutom av olika vattenföroreningar, buller, m.m. En uiökad sjöfägdjakl skulle kanske också i viss utsträckning kunna påverka övrigt friluftsliv negativt. Verket anser därför att stor försikiighei måste iakltas vid en utvidgning av sjöfågeljakten.

Verkel anser det emellertid vara felaktigt att låta de lokala sjöfågeljakt­föreningarna få ansvaret för att meddela lillslånd till jakt på allmänt vatten. Om föreningarna fick hand om tillståndsgivningen finns det risk för stora variationer i denna: lillräckligl entydiga föreskrifier för tiUståndsgivningen går sannolikt inle atl utforma. Yllerligare ett flertal skäl som talar mot den föreslagna lösningen kan anföras. Naturvårdsverket avstyrker därför för­slaget om alt sjöfågeljaktföreningarna bör få ansvaret för att meddela tillstånd för jakt på allmänl vallen. Del ansvaret bör som hittills åvila länsstyrelserna.

Naturvårdsverket avstyrker atl

Ml

12   Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 58


 


- sjöfågdjakivårdsomräden bildas, innan nuvarande beslämmelser för     Prop. 1986/87:58 jakivårdsområdenas förvallning setts över.

8.8 Domänverket: Domänverket anser all den föreslagna ändringen vad gäller jakträtten på järnväg är befogad.

Domänverket lillstyrker i princip de ålgärder som föreslås för atl vid
havs- och vissa insjökuster samt i skärgårdsområden skapa ökat uirymme
för jakt efter sjöfågel. Vad gäller bildande av sjöfågdjakivårdsomräden är
det enligt domänverkets mening vikligl att föreningsstadgarna ger enskild
fastighetsägare, som själv inie jagar, möjlighet alt beslämma hur jakten på
hans mark och vatten skall utnylljas.  

Förslaget atl ändra på innebörden av överlåtelseparagrafen tillstyrks. Det finns inte skäl för att jordbruksarrendalor skall ges en särslällning i fråga om möjlighelen all upplåla eller överlåta jakträtten lill tredje person. Domänverket delar uppfattningen alt förhållandel mellan markägare och jakträttsinnehavare vad avser reslriklioner och skadeståndsansvar bör kunna regleras i upplåtelseavtal.

Enligt verkets mening finns del inte tillräckliga motiv för atl jakten - en pä fritid utövad hobby - skall bli föremål för den form av skydd som hyres- och arrendelagstiftningen ger möjlighet lill. Prisbildningen på jakt­mark bör inie låsas genom insaitser från länens arrendenämnder på del sätt som nu föreslås. Vidare är del inte uteslutet atl föreslagen lagstiftning resulterar i minskal inlresse hos markägare att upplåta jaktmark.

Mot bakgrund av vad i föregående stycke framförs avslyrker domänver­
ket förslagel atl arrendenämnden skall vara instans för prövning av vissa
jaktfrågor.----

Del får i sammanhangei ftamhållas att praxis i domänverket är att upplåta jakt på femåriga, skriflliga kontrakt och inför arrendetidens utgång tillfråga innevarande jaktarrendator om dennes inlresse att arrendera jak­ten för ny period. Härvid föreläggs jaktarrendatorn de nya viUkoren skrift­ligen. Syflel med denna upplåtelsepolitik är all ge arrendatorn möjligheter att uppnå långsiktiga mål för viltvården.

Enligt verkets uppfattning bör del eftersträvas alt jaklupplåidser mer allmänt sker efler i princip del syslem som domänverket fillämpar. Do­mänverket avslyrker dock att detla regleras i lag.

Domänverket lillslyrker den föreslagna paragrafen om skyddsjakt.

Domänverket delar beredningens uppfallning alt försöken atl dämpa prisulvecklingen vad gäller jaktartenden bör ske på andra vägar än genom en allmän priskontroll.

----- En sund prisulveckling lorde kunna uppnås genom intensifierad

samverkan i frågan mellan jaktens intresseorganisationer och fastighets­ägarnas, lex genom periodisk publicering av jaktprislistor efler samråd mellan parterna.

Det får framhållas att domänverket i princip har utarrenderat all sin
jaktmark, varav en inte oväsentlig andel upplåls lill jaktföreningar av
skilda slag. För atl kunna upplåta ytterligare jaktmark lill föreningar skulle
verkel alltså behöva frigöra jaktmark genom att i vissa fall neka en i övrigt
accepterad arrendator kontrakt för ny upplålelseperiod.      

Det kan i sammanhanget nämnas att domänverket kommer atl eftersträ­
va att i större utsträckning upplåla jakträtten till jaktlag i stället för till
enskild person.---

----- För att hjälpa jaktlagen i arbetet med atl konstituera sig har

domänverket tagil fram elt särskilt förslag till sladgar för jaktlag.

178


 


8.9 Kammarkollegiet:---- En meningsfylld viltvård lorde dock knap-     Prop. 1986/87:58

past kunna utövas utan ömsesidigt förtroende och gott förhållande mellan

markägare och jaklutövare. Kollegiel finner del knappasl iroligl atl etl sådant förhållande skulle gagnas av ell genomförande av beredningens förslag till lagfäst besittningsskydd.

Det starka besittningsskydd som en jordbruksarrendalor åtnjuter är
motiverai av sociala skäl. Sädana skäl föreligger inte beiräffande etl jakt-
rältsarrende, eflersom jaklulövningen vanligtvis är en fritidssysselsättning
oeh en hobbyverksamhet i motsats lill jordbruksutövningen som normall
utgör jordbrukarens levebröd. Del föreslagna starka besittningsskyddet
kan skapa en grupp med praktiskt laget slående avtal om jakträtt, någol
som lorde motverka det uttalade syftet att bereda fler jakttillfällen åt jägare
utan egna jaktmarker.-

Förfarandet hos arrendenämnd är kostsamt för samhället, och del ter sig även frän den aspekten något främmande alt tynga denna instans med den här speciella typen av upplåtelser.

Föreskriften alt upplåtelsen skall föriängas "om det kan anses oskäligt
alt denna upphör" kan också försvåra en lämplig lösning i konkurrenssi­
tuationer. ---

Kollegiet-------- avslyrker även det nu framlagda förslaget lill besitt­
ningsskydd för jakträtlsarrendatorn.

Upplåtelser lill föreningar förordas på sid 300, och del sägs atl bla kyrkan i större omfattning än hittills borde upplåta sina jaktmarker till jaktlag som är mera fast organisaerade i föreningar. Härvidlag bör man ha i minnet atl även om "kyrkan" framstår som en lika slor markägare som kommunerna med ca 500000 ha, är dessa marker, löneboställen och annan kyrklig jord, uppsplittrade pä många ägare och elt stort antal fastigheter med ofta liten areal. Arronderingsförhållandena har därför stor belydelse för valet av jaklräitsarrendator (och skall ha del enligt 23 § kyrkl förvall-ningsförordningen).

Kollegiet har i och för sig ingenting atl invända mot att jägarorganisa­iionerna försöker arbeta fram ell någotsånär enhetligt prissätlningssystem. På grund av den kyrkliga jordens stora uppsplittring på många ägare och ofta små arealer måste dock etl enkelt prissätlningssystem eflerslrävas.

Om den nuvarande ordningen för upplåtelse av rätl till jakt på allmänl
vatten skall behållas - vilket beredningen satt i fråga - bör enligt bered­
ningen gällande upplåtelsebeslämmelser ses över.    Också kollegiet

anser del lämpligt alt dessa bestämmelser, som nu gälll oförändrade i 16 år,
ses över.----

Beredningen förordar alt länsslyrelserna skall ges räll all ål sjöfågeljakl-föreningar överlåta administrationen av jakten och viltvården pä allmänl

vatten med lillhörande holmar och skär. Enligl kollegiel finns det

skäl att överväga om inle administrationen av jakten kan flyttas ner på det lokala planel. Därvid måste dock rätlssäkerhetsfrågorna uppmärksammas. Elt avslagsbeslut av länsstyrelsen får överklagas medan ell avslagsbeslut av en förening i princip inte är överklagbart. En annan fråga är om jakten

även i fortsättningen skall vara avgiftsfri. Enligt kollegiel saknas

tillräckligt underlag för ell beslut om ändring av den nuvarande ordningen.

Vad nu sagts gäller också förslaget att allmänl vallen skall få ingå i

jaktvårdsområde.--- Kollegiel är ytterst iveksaml fill beredningens

förslag i denna del.

8.10                                                                                                                     Hovrätten för nedre Norrland: Hovrätten avstyrker beredningens för-                                                               179


 


slag om besittningsskydd för jakträtlsarrendatorn. Hovrätten ansluter sig     Prop. 1986/87:58

härvid till vad ledamoten Arne Andersson och sakkunnige Thure W.

Karisson i reservation respektive särskilt yttrande anfört i denna fräga.

Skulle regler om besittningsskydd trols allt införas bör de endasl gälla för

upplåtelser som haft längre varaktighet, l.ex. minsl lio år. Det lorde vara

så alt del endasl är vid långvariga arrenden som arrendalorn vidlagil

viltvårdande älgärder av sådan nalur att de kan moiivera en förlängning.

Vidare bör förutsättningarna för den intresseavvägning som skall göras

närmare anges.

--- Hovrätten lämnar förslaget om införande av möjligheten atl bilda

jaktvårdsområden för sjöfågeljakt på enskill och allmänl vatten ulan erin­
ran. ---

8.11 Kammarrätten I Göteborg: Kammarrällen ifrågasäller om allmänt
vatten bör ingå i jaklvårdsområde.  När del gäller fiskevårdsområ­
den - där intresset och i vissa fall behovel av att låla allmänt vatten ingå
måsle anses slörre - har man generellt avvisat denna möjlighet. Inle heller
sk frifiske på enskilt vatten har anseits kunna ingå i fiskevårdsområde.
Den rättsliga grunden för detta ställningstagande har varil att man har
ansell att ell privairällsligl subjekt inte skall kunna besluta om utnyttjan­
det av och inskränkningar i fiske, som enligl lag tillkommer allmänheten.
Beträffande jakten är förhållandena delvis annorlunda men i princip de­
samma, eflersom jakten på vatten, varom nu är fråga, disponeras av det
allmänna.

Om jakten på allmänl vatten anses böra kunna ingå i jaklvårdsområde har i vart fall inte i betänkandet redovisats konsekvenserna härav vid områdesbildningen och förvallningen av sådana områden. Ell flertal prak­liska problem måste uppkomma. Frågan bör därför i vart fall övervägas ytterligare.

Enligt moiiven (s 305) berörs endast jakt på allmänt vallen vid rikets kuster. En sådan begränsning finns inte i förslagel fill lagtext och lorde för övrigl inle vara påkallad om man genomför förslaget all låla jakl på allmänt vatten ingå i jaklvårdsområde.

---- Enligt kammartältens, mening finns del inte tillräckliga skäl atl

lagstiftningsvägen lillägga jaktarrende besittningsskydd, även om skyddet i detta fall inte är lika omfattande som vid andra former av upplåtelser som är förenade med besittningsskydd.

Jakt är trols allt en fritidssysselsättning och enligl kammarrättens me­ning bör ett behov av besittningsskydd i försia hand regleras i avtal mellan berörda parter. Jägarorganisaiionerna har här en slor uppgift alt verka för bättre avtal. Det kan såsom beredningen har påpekal inte heller bortses från att etl i lag inskrivet besittningsskydd kan inverka menligl på ett önskat ökal utbud av jaktarrenden.

8.12   Länsstyrelsen i Uppsala län: Enligt gällande bestämmelser får den som
påträffar säi vid yrkesfiske även om han saknar jakträtt, döda och behåUa
djuret.

Utredningen föreslår ingen annan ändring än att dödad säi fortsättnings­vis skall tillfalla staten. Resonemanget bygger enligt länsstyrelsens upp­fattning pä ell föråldrat länkande från den lid då salen uppfattades som ett skadedjur.

------ Bestämmelsen bör avskaffas, åtminslone så länge som den nuva­
rande för arterna bekymmersamma siluationen består.

8.13                                                                                             Länsstyrelsen i Södermanlands län: I frågan om skyddsjakt konslale-                                                          180


 


rar beredningen att det vid utformningen av verkställighelsföreskrifterna     Prop. 1986/87:58 bör övervägas om det finns skäl all begränsa de nuvarande möjligheterna till skyddsjakt. Länsstyrelsen vill understryka alt denna fråga särskilt aktualiseras för säi och duvhök.

8.14----------------------------------- Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligl länsstyrelsens åsikl måste

en klar åtskillnad göras mellan del fall där jakträtten följer av ett jordbruks­arrende och del fall där den regleras i ett särskilt - ibland muntligt - avtal om jaklarrende. I del förra fallel ingår jakten som en naturlig del av arrendatorns övriga rättigheter och skyldigheler i vad avser fastighetens skötsel. Del är då nalurligl att jakträtten inle åtskiljs från del besittnings­skydd som lagstiftningen ger en jordbmksartendator.

När det emellertid gäller jakträtt som följer av särskilt avtal om jaktar­rende är del i regel främst fråga om utövning av en fritidssysselsättning. Enligl länsstyrelsens mening kan del ur allmän synpunki inte anses påkal­lat att införa en bestämmelse varigenom jaklräitsarrendator tillerkännes besittningsskydd i strid med en markägares önskan atl efter eget önskemål få disponera jakträtten på sin fasfighet. Länsstyrelsen får därför avstyrka beredningens förslag i denna del. Om besittningsskydd för jaklrättsarten-dalor införs, bör denna beslämmelse eniigl länsstyrelsens mening endast vara fillämplig i de fall där skriftligt avtal om jakträttsupplåtelse föreligger.

----- Länsstyrelsen har inget all invända emot alt en möjlighet införs

för länsstyrelsen att till sjöfågdjaktföreningen delegera beslutanderätten i fråga om tillstånd till jakl på sjöfågel. Med hänsyn fill förhållandena inom Kalmar län bör den föreslagna bestämmelsen även innefatta en möjlighel för länsstyrelsen att i förekommande faU i stället delegera denna rätl på vederbörande jaktvårdsförening. Länsstyrelsen viU även i della samman­hang framhålla vikten av att en översyn av de nuvarande reglerna för upplålelse av jakl på allmänl vallen sker. De anvisningar som i huvudsak reglerar lillslåndsgivningen måste anses som föråldrade och är delvis svåra atl tillämpa på dagens förhållanden.

8.15     Länsstyrelsen i Malmöhus län: Beredningen fastslår att jakträtten
skall vara knuien fill ägandet. Enjordarrendator har dock, om ingel undan­
lag görs, rälien fill jakl på del artenderade området. Länsstyrelsen är av
samma uppfattning.

Beredningen föreslår att länets arrendenämnd efter framställan från jakträtlsarrendatorn skall kunna besluta om förlängning av etl arrendeavtal om det kan anses oskäligt att det upphör.

Länsstyrelsen anser det inte vara motiverat med ett så långtgående besittningsskydd för jakträltsarrendalorn. Arrende av räll till jakl avser — till skillnad från jordbruksarrende - i huvudsak fritidssysselsättning och rekreation och bör inte inskränka fastighetsägarens dispositionsrätt över sin faslighel.

8.16   Länsstyrelsen i Hallands län: De nuvarande reglerna om jakl på all­mänl vatten är ålderdomliga och svåra att fillämpa på nuvarande förhållan­den. En snar översyn enligt beredningens förslag är därför angelägen.

8.17   Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen tillstyrker beredningens förslag beträffande jaklvårdsområde på allmänt vatten. Länsstyrelsen lillstyrker också beredningens förslag om viss uividgning av den personkrels som skall kunna erhålla tillstånd fill jakl på allmänt vatten med lillhörande holmar och skär. Enligt länsstyrelsens mening krävs dock

detaljerade anvisningar om hur personkretsen skall avgränsas. Länsstyrel-     Igl


 


sen har utan resullal i skrivelse till jordbmksdepartementet den 19novem-     Prop. 1986/87:58 ber 1975 föreslagit en översyn av bestämmelserna om jakl på allmänt vatten och vissa holmar och skär. Gällande anvisningar är svåra att lilläm­pa och är inte anpassade lill dagens förhållanden.

Länsstyrelsen ifrågasätter om jakiarrendalors intresse av att få förläng­ning av jaklarrendeavtal är av sådan allmän vikt alt det med hänsyn lill kosinaderna för samhället är försvarbart att frågan skall kunna bli föremål för process inför arrendenämnd.

8.18    Länsstyrelsen i Älvsborgs län: 1 skiljaktig mening anför ledamöierna Ulla Carlsson, Slen Josefson och Gösta Davidsson att yttrandet bort innehålla en hänvisning till Arne Anderssons reservafion fill betänkandet.

8.19    Länsstyrelsen i Västmanlands län: I ärendet anmäldes skiljaktig me­ning av ledmolen Bengt Lagercrantz, som beträffande jaklrältsartendators besittningsskydd anslöt sig lill vad L. Arne Andersson anfört i sin reserva­tion lill betänkandet.

8.20    Länsstyrelsen i Kopparbe]'gs län: Beredningen föreslår att jakträtten skall vara knuien till äganderätten till mark och vatten. Detla innebär ingen ändring i förhåUande till vad nu gäller. Länsstyrelsen lillslyrker förslagel.

--- Vad beredningen dock inle berört är frågan om bildande av

jaktvårdsområden som avses omfalla samhälligheter i vilka även andra

registerfastigheter än de, som skall ingå i området har del.         Enligt

länsstyrelsens mening är det nödvändigl alt det snarast skapas regler som ger möjlighel all ta in även sådana samfälligheter i jaktvårdsområde. 1 annat fall befarar länsstyrelsen att jaktvårdsområdesbildningen inom de mest ägosplitlrade kommunerna avstannar.

8.21    Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen har sedan lång tid med­
delat sk grupptillstånd för sjöfågeljakt inom länet. Delta lillstånd har dock
utnyttjats i mycket ringa omfallning.

Länsstyrelsen ifrågasätter om det kan finnas behov av att bilda sjöfågel-jaktvårdsområden i samtliga berörda län. Det kan för länsstyrelsen i Gävle­borgs län komma att innebära en arbetskrävande administration som för­modligen inle skulle motsvaras av vunna fördelar vad avser upplåtelser av jakl samt skötseln av jakt- och viltvården på allmänl vatten med tillhöran­de holmar och skär.

Länsstyrelsen har dessutom den erfarenheten att del i många fall kan vara svårt att dra gränser mellan vissa områden i vatten.

På grund av vad som anföris ovan anser länsstyrelsen att den nuvarande möjligheten all meddela grupplillslånd eller individuella tillstånd bör kvar­stå.

8.22    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Ej heller länsstyrelsen anser all
det finns lillräckliga skäl alt rubba principen i slort om jakträttens anknyt­
ning lill jordäganderälten.

Jaktutövande har för jägaren betydande värde från bla frilufts- och
rekrealionssynpunkl. Dessa värden är emellertid inte så slora att de moti­
verar atl en jaklräitsarrendator ges besittningsskydd. Sannolikt skulle
många tvister uppstå mellan Fastighetsägare och jakträltsarrendatorer.
Samhällets kostnader för förfarandel i arrendenämnder och fastighetsdom­
stolar skulle därmed bli stora. Vidare skulle fastighetsägarnas intresse för
alt arrendera ut jakten på sina marker minska. De angelägna önskemålen
om att jakt kommer till slånd på ytteriigare marker och att fler människor
   182


 


får möjligheiei alt jaga skulle på så säll molverkas. Förslagel är ett exem-     Prop. 1986/87:58 pel på en sådan samhällelig reglering som i ett större perspektiv fär anses mindre lämplig. Del avsiyrks därför.

8.23    Göteborgs universitet: BGSN inslämmer i Naturhistoriska riksmu­seets önskemål om all bestämmelserna för skyddsjakt på säi skall omprö­vas, särskilt med tanke på att skyddel av sälstammarna är en internalionell angelägenhet och nuvarande bestämmelser kan vara en belastning i del internationella samarbelel.

8.24    Universitetet i Stockholm: Vi tillstyrker beredningens förslag om en

allmän lagbestämmelse för skyddsjakt.           Principen för skyddsjakt bör

lillämpas restriktivt.---

Vi lillstyrker riksmuseets förslag för skyddsjakt på säi. Grundprincipen
är atl alla salar är fridlysta eflersom de är utrotningshotade. Situalionen i
Östersjön är så akut atl inle ens skyddsjakt kan tillåtas.       

8.25     Stiftsnämnden i Växjö: Stiftsnämnden i Växjö upplåter idag jakträtten
på ca 58.000 ha fördelade pä 350 fastigheter. Med få undanlag är jakträtten
upplåten till på orten boende. En handfull jaklrättsupplåtelser byter inne­
havare varje år pga att jaktarrendatorn flyttat från orten, atl markerna bör
omdisponeras ur jaktlig synpunkt, all ny jordbruksarrendalor tillträder
eller lill förmån för anslällda skogsarbetare. 1 prakliken fungerar således
elt tämligen starki, informellt besittningsskydd för jaklrällsinnehavarna.

Stiflsnämnden anser atl detta i praktiken fungerande besittningsskydd i kombinalion med fem-äriga upplåldseperioder ger erforderliga förutsätt­ningar för god vUtvård. En fritidssysselsättning som jakt kan inte jämföras med hyra eller jordbruksarrende när det gäller behovel av stadfäst besitt­ningsskydd, varför ett formellt sådant för jaklupplåidser och ett inrättande av en besvärsinslans som arrendenämnden inle tillräckligt kan moiiveras.

8.26     Stiftsnämnden i Härnösand: Förslaget atl ge jaklräitsarrendator be­
sittningsskydd och låta arrendenämnden pröva frågan om förlängning är
något som stifisnämnden bestämi motsätter sig. Detta skulle dessulom
sannolikt motverka önskemålet om att öka utbudet av jaklmöjligheter.

Bäsla metoden att dämpa prisutvecklingen torde vara all minska kon­kurrensen d.v.s. ge flera marklösa jägare möjlighel atl jaga. Elt standardi­serat prissätlningssystem underiäiiar i vissa fall prisdiskussionerna och domänverkets modell torde i och för sig vara lämplig men är onödigl komplicerad.

Erfarenheten från ularrenderingen av boslällsmark visar att obenägen­heten att släppa in jägare "utifrån" bland jagande ortsbor är stor, dock förekommer atl välfungerande lag innehåller även icke ortsbor.

8.27    Svenska kommunförbundet: När del gäller jaklrätlsupplåtelserna vill slyrelsen betona all det är viktigt atl utbudet av jaktmöjligheter utökas och fler människor kan bedriva jakl. Jaklmöjligheter för turister kan bidraga lill att förbättra ekonomin inom jakten och öka attraktiviteten för olika områ­den från rekreationssynpunkt.

8.28    Landstingsförbundet: Den första synpunkten handlar om möjligheter­na för flera människor all ulöva sill jakfintresse. Beredningen anvisar fiera olika åtgärder för alt åstadkomma ett bättre utnyttjande av landets jakt­marker. Förbundet anser all della är positivi och vill särskilt poänglera

den del i förslagel som uimynnar i att jakträtten på samhällsägd mark i            lg3

större utsträckning än hitlills upplåts till jaklföreningar.


 


8.29    Centralorganisationen SACO/SR: SACO/SR biträder beredningens     Prop. 1986/87:58
uppfattning att ökat utbud av jaktmark bör eftersträvas - tex genom

bäitre utnyttjande av mark och vallen som ägs av kommunerna. 

Beredningens förslag om visst besittningsskydd för jaklräitsarrendator är välmenande, men SACO/SR kan inte tillstyrka förslagel att arrende­nämnd, efter framslällning från jakirättsarrendator, skall kunna besluta om förlängning av avtal om det anses oskäligt att upplåtelsen upphör. Försla­get innebär också alt arrendenämnd, i sill beslut om förlängning, skall fastställa arrendevillkoren. SACO/SR avvisar förslagel dels genom all nya administrativa komplikationer skulle införas — krav på besvärsinstanser elc - dels på den grunden all bestämmelsen kan molverka syflel alt öka

utbudet av jaktmarker.

Den stimulans av en artendators vilja till vUlvårdsålgärder som bered­ningen genom sitl förslag eftersträvar, bör kunna åsladkommas genom rekommendalioner om fleråriga arrendeavtal och därtill kopplade upp­sägningslider.

8.30    Sveriges Jordbruksarrendatorers förbund (SJA): Upplåtelse av mark
genom arrendeavtal, både jordbrukmark och betesmark är att belrakla
som ell lolall nyttjanderättsavtal. Arrendatorn svarar för och förfogar över
den arrenderade marken genom bmkning och lillsyn av fastigheten. Jakt-
och viltvård är en naturlig del i denna helhet och ingår som en väsentlig
beståndsdel av fastighetens omvårdnad och förvaltning. Artendalorns rält
lill jakt å brukad mark är således självklar.

Del är också av stor betydelse atl arrendatorer med sladigvarande arrendeförhållanden erbjudes förslahandsrätl till jakt i fasligheten ingåen­de skogsmark.

Moiiven till atl arrendatorn skall ha jakträtten är uiöver vad som anföris
ovan, frågan om viltskadorna.        Har skilda personer jakträtt respekti­
ve brukningsrätt till marken uppslår intressekonflikter som är svårlösbara.

Beträffande småviltsjakten gäller särskilda förhållanden. Även här är det av slörsta vikt alt samma person innehar såväl jakträtten som bmknings­rällen lill marken. Om annan än jordbruksarrendalorn harjakträtten för­svinner intresset hos arrendalorn alt skyddsfodra på viniern. Därmed försvinner ocksä intresset hos arrendalorn atl ha kvar lämpliga läplante-ringar. Gärdsgårdar borttages och buskage kommer att kalhuggas.

Vidare finns andra frågor beiräffande småvilisjakten som måsle lösas.
Hur långl sträcker sig allemansrätten? När och under vilka förhållanden
fär jakträttsinnehavaren beträda jordbruksarrendatorns marker?

Slutligen skall anföras att eti: vaktsläende bör ske kring den bofasta och
brukande befolkningens jordnära intresse också i jaktsammanhang.      

På nu anförda skäl hemslälles all del införes lagbeslämmelser om atl
jakträtten obligatoriskt skall tillkomma jordbruksarrendalor. Måhända kan
undanlag göras vid mindre sidoarrenden.   

Bestämmelserna om obligalorisk jakträtt för jordbmksarrendator bör
införas ijordabalken och ej i jaktlagen.     

Därest jakträtten och brukningsrätten till mark är skilda åt måste elt nytl
syslem skapas för reglering av viliskador. 

----- SJA hemställer om en utredning och omprövning av ersättnings­
systemet för viltskadorna så att tillfredsställande ersättningsnivåer upp­
nås.

---- Efter mönster från hyres- och arrendelagstiftningen som med

184


 


utgångspunkt från sociala överväganden och hänsyn, innehåller bestäm-     Prop. 1986/87:58 melser om  besittningsskydd  och  villkorsprövhing,  föreslås  nu  sådant skydd och sådan prövning även för jakträttsupplåtelse.

SJA delar i denna fråga helt de synpunkter som Thure W Karlsson framfört i sitt särskilda yllrande.