Regeringen föreslår riksdagen alt anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 23 oktober 1986.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bo Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl kommunerna i fortsättningen skall kunna anlila uiomslående som parkeringsvakter. Det gäller personal hos en annan kommun, t. ex. en grannkommun, och personal hos ett bevakningsförelag. Länsslyrelsernas nuvarande uppgift att besluta om kommunal parkeringsövervakning delegeras till kommunerna själva.

Den nya ordningen skall enligt proposilionen införas genom en lag om kommunal parkeringsövervakning, som skall ersätta den nuvarande lagen i ämnet.

Dessutom föreslås ell par anslutande ändringar i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Den nya lagstiftningen avses träda i krafl den 1 mars 1987.

1 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 51

Lagförslag Prop. 1986/87: 51

1 Förslag till

Lag om kommunal parkeringsövervakning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Med parkeringsövervakning avses i denna lag övervakning av efter
levnaden av sådana föreskrifter om parkering eller stannande av fordon
som omfattas av ett förordnande enligt 1 § lagen (1976: 206) om felparke
ringsavgift.

Beslut om kommunal parkeringsövervakning

2 § Om det för parkeringsövervakningen i en kommun behövs parke
ringsvakter, får kommunen besluta atl den själv skall svara för övervak
ningen.

I beslutet skall anges det område som parkeringsövervakningen skall omfatta och det minsta antal parkeringsvakter som behövs där.

3 § Kommunen skall underrätta polismyndigheten i orten om beslut en
ligt 2 § och om ändringar i sådana beslut.

Samråd

4 § Kommunen skall samråda med polismyndigheten i orten om den
aUmänna inriktningen och omfattningen av parkeringsövervakningen.

Samråd skall också ske, om polismyndigheten begär det med anledning av en händelse som beräknas kräva särskilda insatser i fråga om parkeringsövervakning.

Personal

5 § Parkeringsövervakningen skall fullgöras av parkeringsvakter som
har genomgått lämplig utbildning för uppgiften.

Föreskrifter om personalens utbildning och utrustning meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

6 § Parkeringsvakter förordnas av kommunen.

Till parkeringsvakter får förordnas arbetstagare hos kommunen, hos andra kommuner eller hos bevakningsföretag som omfattas av lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

Denna lag träder i krafl den 1 mars 1987, då lagen (1964:321) om kommunal trafikövervakning skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifier som avses i 1 §, får polisman eller sådan trafikövervakare som avses i 2 § lagen (1964:321) om kommunal trafikövervakning meddela parkeringsanmärkning. Sådan anmärkning skall innehålla uppmaning all inom viss tid betala den fastställda avgiften.

Har fordon stannats eller parkerats i strid mot föreskrifier som avses i 1 §, får parkeringsanmärkning meddelas av en polisman eller av en sådan parkeringsvakt som avses i lagen (1986:000) om kommunal parkeringsövervakning. En sådan anmärkning skall innehålla en uppmaning all inom en viss lid beiala den fastställda avgiften.

Anmärkningen överlämnas fill fordonets förare eller ägare eller fäsles på fordonet.

En ny parkeringsanmärkning får meddelas för varje påböijal kalenderdygn som överträdelsen pågår. Minst sex timmar måste dock förflyta från del atl en parkeringsanmärkning meddelats fill dess all en ny får meddelas. Högst fem parkeringsanmärkningar får meddelas för samma överträdelse.

Att en poUsman under vissa omständigheter får låta bli atl meddela en parkeringsanmärkning framgår av polislagen (1984:387). Även en parkeringsvakt får låta bli alt meddela en parkeringsanmärkning, nämUgen om överträdelsen med hänsyn Ull omständigheterna i fallel framstår som obetydlig.

16 §

Har en parkeringsanmärkning meddelats i en kommun som svarar för Irafikövervakning enligl lagen (1964:321) om kommunal trafik-övervakning tillfaller felparkeringsavgifien kommunen.

Vid utbetalning till en kommun av betalda felparkeringsavgifter avdrages statsverkets kostnader med belopp som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Om avgiften har höjts en-

När en parkeringsanmärkning har meddelats i en kommun som själv svarar för övervakningen enUgl lagen (1986:000) om kommunal parkeringsövervakning, tillfaller felparkeringsavgifien kommunen.

Vid utbetalning lill en kommun av betalda felparkeringsavgifter skall statens kosinader dras av med ell belopp som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Om avgiften

Civildepartementet '■op-186/87:51

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om kommunal parkeringsövervakning 1 Inledning

Trafikövervakning är i första hand en polisiär verksamhel. Enligl lagen (1964: 321) om kommunal trafikövervakning (ändrad senast 1978: 235) kan emellerlid länsstyrelsen under vissa fömtsättningar besluta atl en kommun själv skall ha hand om en del av trafikövervakningen i kommunen, nämligen såvitt gäller parkeringsövervakning. Övervakningen skall enligt lagen fullgöras med personal som har fält därför lämpad utbildning.

I några kommuner förekommer det att den kommunala parkeringsövervakningen fullgörs med personal som inle är anställd hos kommunen utan hos en annan kommun. Det förekommer också atl kommuner anlitar personal hos enskilda bevakningsförelag.

Svenska kommunförbundet har i en skrivelse till civildepartementet den 15 november 1985 hemställt bl. a. att regeringen lar iniliativ till en lagändring som innebär atl parkeringsövervakningen får utföras med personal som inte är anställd hos kommunen. Skrivelsen bör fogas liU protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Kommunförbundets skrivelse har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas tUl protokollet i ärendel som bilaga 2.

Efler samråd med justitie- och kommunikationsministrarna tar jag nu upp bl. a. frågan om möjligheterna för kommunema alt ulan att anslälla utomstående anlita dem för parkeringsövervakning.

Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 51

Mitt förslag: Genom en ny lag ges kommunerna rätl dels all själva besluta om kommunal parkeringsövervakning, dels att anlita också personal från andra kommuner eller från bevakningsföretag som parkeringsvakter.

Förslaget innebär ingen inskränkning i kommunernas ansvar för den kommunala parkeringsövervakningen och för den operativa ledningen av denna.

Kommunförbundets hemställan: Överensslämmer med mitt förslag. Frågan om beslutanderätten behandlas dock inte.

Remissinstanserna: Ett övervägande anlal instanser, däribland justiliekanslern och riksåklagaren, lämnar utan erinran förslaget alt det öppnas en möjlighet för kommunerna att låta någon annan än den egna personalen sköta parkeringsövervakning, förutsatt atl kommunen behåller ansvaret för verksamhelen. Remissinstanserna vitsordar allmänt uppfaltningen att framför allt mindre och medelstora kommuner har problem med att kunna anställa ett för parkeringsövervakningen lämpligt anlal parkeringsvakter. En del instanser föredrar dock ett inlerkommunall samarbele framför parkeringsövervakning med personal som är anställd hos ett enskilt rättssubjekt. Någon instans pekar också på möjligheten för kommunerna all på detla område samverka med varandra genom atl bilda kommunalförbund enligl kommunalförbundslagen (1985:894). Några remissinstanser, bland dem Svenska kommunalarbetareförbundet, avstyrker hell förslagel att ge kommunerna möjligheter alt anlita personal hos bevakningsföretag. Dessa remissinstanser anser att det är olämpligt att kommunerna lämnar över en förvaltningsuppgift som ulgör myndighetsutövning tUl någon annan.

Skälen för mitt förslag: Som jag inledningsvis har nämnt är Irafikövervakning i dess olika former i gmnden en polisiär uppgift.

Genom 1964 års lag har emellertid öppnats möjligheter för kommunerna att själva få sköta en begränsad del av trafikövervakningen inom en kommun. Länsstyrelsen får enligt lagen sålunda under vissa förutsättningar besluta att en kommun får sköta parkeringsövervakningen i den egna kommunen. En förutsätlning är alt del krävs särskild personal för övervakningen.

Enligt 1964 års lag omfattar övervakningen en kontroll av att föreskrifter om parkering och stannande av fordon efterievs. Det är här fråga om sådana föreskrifter som finns i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift (omtryckt 1981:142, ändrad senast 1985:19) och med stöd av denna meddelade föreskrifier. Av den lagen framgår att endasl polismän eller kommunala trafikövervakare får meddela parkeringsanmärkningar beträffande fordon som stannats eller parkerats felaktigt.

I ett beslul om kommunal Irafikövervakning skall länsstyrelsen enligt 1964 års lag också beslämma del område inom vilkel kommunen skall sköta övervakningen och det minsta anlal övervakare som behövs. Över-

vakningen skall fullgöras med personal som har fått därför lämpad utbild- Prop. 1986/87: 51 ning.

Vid tillkomsten av 1964 års lag anlogs atl övervakningspersonalen skulle vara anställd och avlönad av kommunen (prop. 1964: 101 s. 204). Kommunen skulle också svara för personalens utrustning och för administrationen av verksamheten. Vid senare ändringar i lagen har frågan om kommunens förhållande lill övervakningspersonalen inte berörts.

I förordningen (1978:578) om kommunal trafikövervakning (omlryckl 1985:532) ges närmare föreskrifter om vad som gäller för personal som fullgör övervakning enligt 1964 års lag.

Kommunal parkeringsövervakning har efter hand hittills införts i sammanlagt 97 kommuner.

Jag har förslåelse för de problem som kommunförbundei pekar på, när det gäller alt anlita personal för övervakningen.

Tre lösningar — vilka givelvis kan kombineras - ligger därvid närmast lill hands.

För det försia kan de kommuner som har fått lillstånd atl själva ha hand om övervakningen samverka med varandra på så sätl alt de bildar kommunalförbund för uppgiften i fråga. När ett kommunalförbund har bildats för all handha kommunal parkeringsövervakning, skall enligl nuvarande ordning vad som sägs om kommunen i 1964 års lag lillämpas också på kommunalförbundet. Della framgår av 2 § kommunalförbundslagen. För sådana fall av kommunal samverkan krävs alltså ingen ändring av de nuvarande lagbestämmelserna.

För del andra bör emellertid en parkeringsövervakande kommun också ha möjlighet att anlita kommunal personal från en grannkommun eller en annan kommun. För att klargöra en kommuns möjligheter att anlita sådan personal behövs emellertid etl förtydligande av lagreglerna. Förtydligandet bör omfalla inte bara del fallet att tvä eller flera parkeringsövervakande kommuner "delar" på övervakningspersonal i kommunerna utan också det atl den parkeringsövervakande kommunen anlitar personal som är anställd i en annan kommun och med huvudsakligen andra arbelsuppgifter.

För del tredje kan en dellösning vara att kommunerna som parkeringsvakter anlitar inle bara andra kommuners personal utan också personal hos vissa enskilda företag.

Parkeringsvakterna har visseriigen i sin tjänsteutövning förvaltningsuppgifter som innefattar myndighelsulövning. Och enligt 11 kap. 6 § iredje stycket regeringsformen krävs del slöd i lag för alt en sådan förvaltningsuppgift skall kunna lämnas över åt enskilda.

Parkeringsövervakning är emellertid en uppgift som är väl lämpad att utövas exempelvis av personal hos bevakningsföretag. Så sker ju redan i dag i betydande omfattning, när det gäller parkering på tomtmark. Även de renl prakliska fördelarna med en reform i den angivna rikiningen är påtagliga. Jag anser därför atl man bör gä på kommunförbundets linje och öppna en möjlighel för kommunerna att utöka parkeringsövervakningen även med personal som är anställd hos enskilda förelag.

Med hänsyn lill rättssäkerheten bör denna möjlighet dock begränsas till 7

att gälla sådan personal som är anställd hos bevakningsföretag. Dessa Prop. 1986/87:51 företags verksamhet står enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag (omtryckt 1980: 588) under offenfiig kontroll.

Även när kommunen i enlighel med förslagel anlitar utomstående som parkeringsvakter, bör den behålla ansvaret för verksamhelen. Alla parkeringsvakter bör sålunda också fortsättningsvis i sin tjänsteutövning vara direkt underställda den parkeringsövervakande kommunen. Samma krav på utbildning bör givetvis gälla för alla parkeringsvakter. Kommunen bör också utfärda ett särskilt personligt förordnande för varje parkeringsvakt.

Det nu sagda bör framgå av lag.

För övrigt behöver 1964 års lag arbetas över i både språkligt och redaktionellt hänseende. Den bör därför ersättas av en helt ny lag.

I den nya lagen bör enligt min mening den mer adekvata termen "parkeringsövervakning" användas. Jag anser sålunda att den nuvarande termen "trafikövervakning" är alllför viltomfatlande; den kan föra tanken lill sådan verksamhet som också i fortsättningen bör vara anförtrodd enbart ål polisen. Med detta avser jag inte all lägga några synpunkier på övervakningspersonalens tjänstebenämningar eller på ulformningen av tjänstetecknen.

Bortsett från den nya bestämmelsen om att kommunen får förordna utomstående som parkeringsvakter bör den nya lagen i sak svara mot 1964 års lag. De nuvarande lagmotiven (prop. 1964: 101, prop. 1977/78:81) behåller i samma mån sin aktualitet.

Men jag vill använda lillfället till atl föreslå den formella förenklingen att kommunerna i fortsättningen själva anförtros all ta beslut om kommunal parkeringsövervakning. För slalens del bör del räcka med atl polisen underrättas om sådana beslut.

I den nya lagen bör också tas in ell bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer att meddela föreskrifter om personalens utbildning och utmstning.

Med anledning av atl kommunförbundei i sin skrivelse tar upp frågan vill jag slufligen betona att de lagregler jag nu föreslår inte kan anses komma i konflikl med grunderna för lagen (1935: 113) om arbelsförmedling (ändrad senasl 1984:412).

2.2 Rapporteftergift m.m.

Mitt förslag: Genom ändringar i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift lagfästs den nuvarande rätlen för parkeringsvakter att låta bli alt meddela parkeringsanmärkningar, när det gäller överträdelser som framstår som obetydliga.

Skälen för mitt förslag: Somjag har nämnt, föreskrivs i lagen om felparkeringsavgift all bara polismän och kommunala trafikövervakare får meddela parkeringsanmärkningar. EnUgt den nu gällande förordningen om kommunal irafikövervakning får trafikövervakare underlåta atl meddela

parkeringsanmärkning, om en överträdelse med hänsyn till omständighe- Prop. 1986/87:51

terna i det särskilda fallet är all bedöma som obetydlig.

Med hänsyn till föreskriften i 8 kap. 3 § regeringsformen om all sådana föreskrifier om förhållandel mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, skall meddelas genom lag bör enligl min mening föreskriften om rapporteflergift lagfästas. Den kan lämpligen tas in i 5 § lagen om felparkeringsavgift. Därvid bör för tydlighetens skull paragrafen kompletteras också med en hänvisning lill de föreskrtfter i lag som ger polismännen rätt att meddela rapporteflergift.

Förslagel om en ny lag om kommunal parkeringsövervakning föranleder också några andra ändringar i lagen om felparkeringsavgift.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anförl har inom civildepartementet upprättats förslag till

1. en lag om kommunal parkeringsövervakning,

2. en lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.
Lagförslag 2 har upprättats i samråd med kommunikationsministern.
Lagförslagen avser ämnen där yttrande från lagrådet bör inhämtas (8

kap. 18 § regeringsformen). Förslagen är emellertid enligt min mening av så enkel och okomplicerad beskaffenhel, att della kan underlåtas.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de sålunda upprät-

tade lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposiiion föreslå riksdagen att anta de förslag som han har lagt fram.

Prop. 1986/87:51

Bilaga 1

Svenska kommunförbundei 1985-11-15 Vårt dnr 2255/85

Göran Lundberg

Civildepartementet

Trafikövervakning med entreprenör

Svea Hovrätt har avgjort etl ärende angående en felparkeringsavgift i Mora kommun. Hovrätten anser att kommunens användande av icke anställd personal för fullgörandel av irafikövervakning ulgör olaga delegering av myndighetsuppgift. Hovrätten ansåg del inte tillräckligt atl kommunen förordnal vaktbolagets personal som trafikövervakare i kommunen saml atl kommunen utfört arbetsledningen vad gäller övervakningsinsatserna. Kommunförbundets styrelse får med anledning härav hemslälla alt regeringen måste iniliera en lagändring innebärande att det skall vara tillåtet att använda icke kommunall anställd som kommunala trafikövervakare. Motiveringen är följande:

Parkeringsregleringen är ett viktigt instrument för atl åstadkomma ordning och säkerhet i trafiken. Sedan mer än 20 år har övervakningen av parkeringen i alll fler orter sketl med kommunala Irafikövervakare. Idag har 95 kommuner hand om övervakningen medan polisen i mån av lillgängliga resurser sköter den i övriga 189 kommuner.

Av de 95 kommunerna har de mindre och medelslora få anställda. 42 av kommunerna har högst 2 heltidstjänster. Den fåtaliga personalstyrkan gör att det uppslår problem när någon blir sjuk eller har semester. Genom de specifika utbildningskraven för irafikövervakare är del nämligen normalt inte möjligl alt sätta in ersättare. PoUsen har oftast inte resurser att prioritera parkeringsövervakningen varför denna hell uteblir, till föifång för trafiksäkerheten och framkomligheten.

Av de övriga 189 kommunerna finns åtskiUiga som under en del av året genom turister eller sommarboende får en trafiksituation som moiiverar parkeringsövervakning. På gmnd av att behovet endasl är lillfälligt avslår dessa kommuner för närvarande från atl införa kommunal trafikövervakning eftersom man får problem med sysselsältningen under resten av året.

Som elt sätt att lösa dessa problem har några kommuner anlilal vaktbolag, vars personal har fullgjort övervakningen. Denna har skell på ell sådant sätt att den enskildes rättssäkerhet inte kommit i fara. Bl.a. har personalen haft erforderlig utbildning för trafikövervakare.

Det bör vidare nämnas all del förekommer atl två kommuner avtalar
med varandra om att den ena ulför trafikövervakning med sin personal i
den andra kommunen. Ett ärende angående detla förfarande kommer alt
prövas av Hovrätten för västra Sverige. Enligt styrelsens mening är detta
etl bra sätt för kommunerna atl lösa personalproblemet. Det är dock
endast de slora kommunerna som kan ha så stor personalstyrka atl de kan 10

hjälpa de intilliggande kommunerna. Mindre och medelstora kommuner Prop. 1986/87:51 torde ha svårl att ha en så slor personalstyrka atl den under semesterperioder o. dyl. klarar av omfattande bevakningsuppdrag.

Mol denna bakgrund är det nödvändigt att kommunerna kan få anlita icke kommunalanställd personal för trafikövervakning. Styrelsen vill understryka alt denna personal skall ha samma utbildning som de kommunalt anställda övervakarna. Det bör också framhållas att tanken inte är all parkeringsövervakning skall köpas "i paket". Kommunerna kommer precis som nu atl ha den operativa ledningen av verksamheten.

I samband med de många turerna angående övervakningen i Mora har också inletis förundersökning om anlitandet och förordnandet av vaktbolagens personal som trafikövervakare skulle kunna uigöra ett brott enligt lagen (1935:113) om arbelsförmedling. Styrelsen finner tolkningen absurd men hemställer dock att om lagbrott föreligger även denna lag ändras så att kommunen kan anlila entreprenör för trafikövervakning m.fl. liknande arbeten.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den nuvarande lagstiftningen behöver förtydligas och atl det föreligger elt behov av att ulöka möjligheterna alt införa kommunal Irafikövervakning och att rationellt utföra densamma.

Slyrelsen hemställer därför all regeringen initierar dels ett förtydligande av lagstiftning dels en ändring av lagen om kommunal trafikövervakning, så att Irafikövervakning även får utföras av personal som ej är anställd av kommunen.

SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET

John-Olof Persson

Bilaga 2 Prop. 1986/87:51

Sammanställning av remissyttranden över Svenska kommunförbundets skrivelse om trafikövervakning med entreprenör

1 Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av justiliekanslern (JK), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätien i Jönköping, riksåklagaren (RÅ), rikspolisslyrelsen (RPS), polismyndigheterna i Malmö, Nyköpings och Umeå polisdistrikt, Irafiksäkerhetsverket (TSV), länsslyrelserna i Kalmar län, Göteborgs och Bohus län och Kopparbergs län. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt Molormännens riksförbund.

Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagaren i Göteborg och överåklagarna vid regionåklagarmyndigheterna i Göleborg, Vänersborg och Gävle.

Länsstyrelsen i Kalmar län har överlämnal yttranden från polismyndigheterna i Kalmar och Oskarshamn.

Landsorganisationen (LO) har hänvisat till ell yllrande från Svenska kommunalarbetareförbundet.

2 Allmänna synpunkter på förslaget

Ett övervägande antal av remissinslanserna lillstyrker eller har ingen invändning mol alt del öppnas en möjlighel för kommunerna att låta andra än kommunens egna trafikövervakare sköta trafikövervakningen på det sätt som kommunförbundet har föreslagil. Del gäller t. ex. JK, RÅ, länsstyrelserna i Kalmar län och i Göteborgs och Bohus län saml Molormännens riksförbund. En del betonar särskilt att de anser all kommunen forlfarande skall ha ansvarei för verksamheten. RPS, polismyndigheien i Nyköping och TSV anger olika krav som bör slällas på verksamheten. Hovrätten över Skåne och Blekinge som hyser viss tveksamhet anser dock att det finns skäl att närmare utreda om förslagel bör genomföras.

Negativa till förslagel är kammarrätten iJönköping, polismyndigheterna i Malmö och Umeå, länsstyrelsen i Kopparbergs län, TCO och Svenska kommunalarbetareförbundet.

Följande anförs.

JK:

Justiliekanslern har anmodats avge yttrande över rubricerade skrivelse.
Med anledning härav får jag meddela att jag inte har något atl invända mol
att lagen om kommunal Irafikövervakning ändras så all kommunerna ges
möjlighet att anlita auktoriserat bevakningsföretag för sådan övervakning. 12

Hovrätten över Skäne och Blekinge: Prop. 1986/87: 51

Utan tillgång lill statistik och andra uppgifter beträffande omfattningen av den kommunala trafikövervakningen är del svårt atl bedöma huruvida det föreligger elt verkligt behov av den föreslagna lagändringen. Emellerlid lorde ej finnas någon anledning alt ifrågasätta kommunförbundets påstående om värdel av lagändringen för små och medelslora kommuner. Del torde även slå helt klart att de kommuner, som har ett säsongsanknutet behov av trafikövervakning, skulle vara i hög grad betjänta av all kunna utföra övervakningen med icke fast anställd personal.

För ett bibehåUande av den nuvarande ordningen talar främst hänsynen lill rättssäkerheten. Visserligen förefaller parkeringsövervakningen genomgående vara mycket okomplicerad. Felparkeringsavgift är emellertid direkl indrivningsbar, och någol domstolsförfarande förekommer normalt inte. Det är därför av stor vikt atl den som övervakar efterlevnaden av parkeringsbestämmelserna är omdömesgill och kunnig.

Även om kommunförbundets förslag inte är invändningsfriti föreligger enligt hovrättens mening skäl att närmare utreda huruvida den föreslagna lagändringen bör genomföras.

Kammarrällen i Jönköping:

I svensk rätt har man hitlills varit försiktig alt delegera myndighetsuppgifter fill privala rättssubjekt. I viss utsträckning har del dock skett, bl. a. genom lagen (1980: 578) om ordningsvakter.

För alt delegation skall ske fordras enligl kammarrättens uppfattning starka skäl.

Kommunförbundets skrivelse ger visserligen vid handen att del f. n. föreligger betydande svårigheter all ordna irafikövervakningen lillfredsställande i vissa kommuner. Någol mera ingående resonemang om hur man genom interkommunal samverkan eller på annat sätt kan ordna övervakningen med kommunal personal förs ej. Kammarrätien anser att en mera ingående undersökning bör företas rörande möjligheten all anUla kommunal personal för uppgiften. Först om en sådan visar att svårighelerna inte kan avhjälpas genom interkommunal samverkan bör en sådan ändring göras i lagen om kommunal irafikövervakning all länsstyrelse får möjlighet alt delegera trafikövervakning till elt sådanl bevakningsföretag som avses i lagen (1974: 191) om bevakningsförelag.

RA:

Av 11 kap. 6 § 3 st. regeringsformen framgår all förvaltningsuppgift, som anförtrotts kommun, kan överlämnas lill bolag, förening, samfällighei, sfiflelse eller enskild individ. Innefaltar uppgiflen myndighetsutövning, skall del ske med stöd av lag. Utfärdandel av parkeringsanmärkning får anses vara myndighetsutövning. Om befogenheten att meddela parkeringsanmärkning, som en kommun erhållit genom beslut av en länsstyrelse, skall kunna överlåtas fill annan krävs således ell uttryckligt slöd i lag. Sådant lagstöd saknas för närvarande, men skulle, om del beslulades, lämpligen införas i lagen (1964: 321) om kommunal Irafikövervakning. Av förarbelena till nämnda lag framgår atl man ansett att försiktighet bör iakttagas när del gäller att vid sidan av polismän använda flera personalgrupper med olika kompetens för trafikövervakning och att kraven på

utbildning skulle ställas högt. Samrådet mellan polismyndigheter och kom- Prop. 1986/87: 51 muner i handhavandet av irafikövervakningen framhölls vara av stor betydelse.

Såvitt är känl har den nuvarande ordningen med kommunall anställda trafikövervakare fungerat väl. Kommunerna har ansvaret för utbildning, uniformering, anställningsvillkor och ledningen av verksamheten. Någon orsak att befara att standarden inle skulle kunna vidmakthållas, om övervakningen genom avtal mellan kommunen och en entreprenär överlåts på entreprenören, kan knappast finnas. Enligt kommunförbundets skrivelse skulle kommunerna behålla ledningen av övervakningen. Orsaken till den av kommunförbundet begärda ändringen av gällande bestämmelser synes huvudsakligen vara önskemålet att trafikövervakningen skall kunna anordnas på etl för kommunerna ekonomiskt acceptabelt sätt, aniingen genom avtal med ell vaktbolag, eller genom elt av flera kommuner gemensaml ägt bolag eller gemensamt bildad stiftelse.

Åklagarens befattning med frågor om trafikövervakning består huvudsakligen i atl enligt 11 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift föra det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt vid besvär över polismyndighetens beslut i anledning av bestritt belalningsansvar för parkeringsanmärkning. Det innebär för åklagarna inle någon skillnad om parkeringsanmärkningen utfärdas av en kommunalt anställd person eller av en anställd hos en entreprenär under förutsättning att nogrannhelen och säkerheten är densamma. Mol bakgrunden av del anförda har jag inte något att erinra mol kommunförbundels förslag.

Överåklagaren i Göteborg:

Felparkering är numera inte kriminaliserat. Åklagarna har därför i huvudsak endast principielll intresse av det aktueUa ärendet. Åklagarna berörs dock av besvärsärenden där de enligt lag har att föra det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt. Med hänsyn härtill är del givetvis angeläget atl få en praklisk och otvetydig lösning av problemet.

Exemplen från Mora och Mölndal visar alt en översyn eller förtydligande av bestämmelserna om kommunal irafikövervakning är påkallad. Kommunernas ekonomiska svårigheler atl lösa formerna för en bra övervakning talar också för en sådan översyn.

Regionåklagarmyndigheten i Gävle:

Den nuvarande ordningen med en fast kader Irafikövervakare anställda i kommunens tjänsl under förmanskap av kommunal befattningshavare, som svarar för erforderliga konlakler och samråd med polisen har präglals av stabilitet. Allmänheten torde numera ha klarl för sig alt det rör sig om en kommunal kår, för vilken ytterst folkvalda funktionärer i kommunens styrelse har ansvaret. Från polisiära synpunkier bör del ha varit positivt atl ha hafl all samarbeta med en renodlad kommunal kår.

Om man i enlighet med kommunförbundets framstäUning fortsättnings
vis skulle arbeta med Irafikövervakning med entreprenör skuUe väl utbild
ning och polisiärt samråd kunna vidmakthållas på nuvarande nivå. Det är i
och för sig svårt all anföra några mer avgörande skäl mot förslaget. Likväl
framstår överförandel avtalsvägen av en egenfiig polisiär uppgift, klarl
innefattande myndighetsutövning, fiU en kader av anställda i ett bolag som
i sig föga eftersträvansvärt. Däijämte bör enligt mitl förmenande beaklas
all denna offentligrättsliga verksamhel måhända inte kan styras och fullgö- 14

ras i särskilda arbetsrättsliga tvistesituationer mellan arbetsgivaren = en- Prop. 1986/87: 51 treprenören å ena, och arbetstagarna = trafikövervakarna å andra sidan. Kommunen är ju endast part enligt entreprenadavtal.

Mot bakgrund av ovan upptagna synpunkter är jag närmast benägen anse att den nuvarande ordningen bör bibehållas. Ett bifall till kommunförbundels framslällning förutsälter självfallet lagändring på grund av innehållet i 11 kapitlet 6 § tredje stycket regeringsformen. En sådan lagändring torde samiidigi lösa den av förbundet diskuterade eventuella konflikten med brotten olaga arbetsförmedling och olaga inhyrning i lagen (1935:113) om arbetsförmedling.

Regionåklagarmyndigheten i Göleborg:

Enligl min mening bör kommunförbundets framställning bifallas. Lagtekniskl kan detta förslagsvis ske efter mönster av bestämmelserna i lagen (1980: 578) om ordningsvakter.

RPS:

Villkoren för den kommunala trafikövervakningen aktualiserades under 1984. Den principiella frågan avser om en kommun skall få anlita en entreprenär för att sköta övervakningen eller om kommunen måste anlita egen anställd personal för detta ändamål. Etl uttalat önskemål från ell flertal kommuner är alt trafikövervakningen skall skötas med arbetskraft som inle är direkt anställd av kommunen, exempelvis genom all anlita ett bevakningsföretag som entreprenör eller genom atl en kommun hyr in trafikövervakare från någon grannkommun. — Rikspolisslyrelsen delar Svenska kommunförbundets uppfattning all starka skäl talar för att kommunerna skall få möjlighet att anlila icke kommunalanställd personal för trafikövervakning.

PoUsmyndigheten i Malmö:

Behovet av en personalresurs för att kontrollera parkeringsbestämmelserna är nödvändig framförallt i de större tätorterna för atl öka framkomligheten eftersom polisen har ytterst begränsade möjligheteratt ägna sig åt denna speciella arbetsuppgift. Enligt polismyndighetens mening bör den personalresurs som ålagts övervakningsuppgiften vara anställd av kommunen. Skälen härför är flera. Sålunda bör personalen av rättssäkerhets-hänsyn ha uppgiften som sitt huvudsakliga yrke. Genom att personalen regelbundel arbetar med övervakning av parkeringsreglerna utbildas en riktig yrkesetisk inställning till trafikanterna. Om kommunerna ansvarar för både yrkesutbildning och en enhetlig uniformering blir irafiköver-vakaren väl känd och förhoppningsvis även accepterad i yrkesrollen av trafikanterna. Del är vidare angeläget atl irafikövervakaren och polismyndigheten har ett nära samarbete för att uppnå så stor enhetlighet i regelefterlevnaden som möjligt. Dessa synpunkier tiUsammanlagna leder till den uppfattningen att trafikövervakaren på ett direkt sätt bör representera kommunen i sin funktion. Kommunen har ju genom sin trafiknämnd huvudansvaret för utformningen av den samlade trafikregleringen inom sitt område.

Polismyndigheten kan därför av ovan anförda skäl för sin del icke
tUlstyrka all kommunerna av kanske främst besparingshänsyn lämnas
möjlighet atl sköta Irafikövervakningen genom olika entreprenörer.

Polismyndigheten i Umeå: Prop. 1986/87:51

Polismyndigheten har förslåelse för att det i en del kommuner kan finnas vissa praktiska problem med att klara av den kommunala trafikövervakningen i enlighel med nu gällande lagstiftning. Mot detla skaU dock slällas nackdelarna med den av kommunförbundet föreslagna ordningen.

Enligt polismyndighetens mening vore del mot svensk rättstradition att låta anställda i ett kommersielll bolag få ulöva rättstillämpning på allmän plats. Den omsländighelen atl della skulle ske på uppdrag av en kommun förändrar inte saken. Av kommunförbundets förslag framgår inle om Ira-fikövervakningsarbetet skulle utföras i vaktbolagsuniform. Om arbelet utförs i vaktbolagsuniform måste del vara mycket svårt för allmänheten alt förstå med vilken rätt de utövar sitt "ämbete". En ytterligare privatisering av rättsväsendel vore enligl polismyndighetens mening olämpligt ur främst rättssäkerhetssynpunkt.

Polismyndigheten i Nyköping:

Polismyndigheten har idag inte resurser att i någon större omfattning ombesörja övervakning av efterlevnaden av sådana föreskrifter rörande parkering eller stannande av fordon som omfattas av förordnande enligl lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift. Någon ändring av detla förhållande är sannolikt inte alt vänta.

övervakningen sköts i största utsträckning av trafikövervakare enligt bestämmelserna om kommunal trafikövervakning.

Trafikövervakarna skall ha erhållit lämpad utbUdning för övervakningsarbetet.

Dämtöver sköts parkeringsövervakning på enskilda parkeringsplatser genom markägarens försorg, lag (1984:318) om konlroUavgift vid olovlig parkering.

Polismyndigheten har ingen principiell invändning mot att kommunal Irafikövervakning bedrivs med fillfällig personal under förutsättning dels atl de erhållit föreskriven utbildning och dels atl de under trafikövervak-ningsarbetet står under samma förmansskap som de nuvarande kommunala trafikövervakarna.

TSV:

Trafiksäkerhetsverket delar den av kommunförbundet anförda uppfatlningen att det kan vara såväl praktiskt som lämpligt att använda personal som inte är kommunalt anställd för kommunal trafikövervakning. Detta gäller särskilt för insatser som är säsongbetonade eller i övrigt har karaklär av deltidstjänstgöring.

Enligt trafiksäkerhetsverkets mening kan därutöver trafiksäkerhels-mässiga vinster erhållas med det av kommunförbundet framförda förslaget. Polisen kan då, i än högre grad än som redan skett, avlastas övervakning av fordonsuppställning och i stället använda sina resurser till övervakning av den rörliga trafiken.

Länsstyrelsen i Kalmar län:

I Kalmar län förekommer trafikövervakning med parkeringsvakter i de tre slörsta tälorterna. Endast kommunall anställd personal anlilas. En underhandsförfrågan har visat alt del föreligger svårigheter att få verksamheten alt fungera vid sjukdomsfall och under ledigheter, eftersom det endast

finns ett fåtal utbildade kommunalt anställda trafikövervakare i kommu- Prop. 1986/87:51 nerna. De av kommunförbundet konstaterade problemen finns således även här i länet.

Det är ur såväl ordnings- som trafiksäkerhetssynpunkt angeläget att parkeringsövervakning förekommer i erforderlig omfattning. Polisen kan normalt inte prioritera denna verksamhel. Den kommunala trafikövervakningen bör därför fortgå om möjligt i full utsträckning även under den fast anslällda personalens semestrar och andra ledigheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Av länets 15 kommuner bedriver 5 kommuner med länsstyrelsens tillstånd egen Irafikövervakning. Borlänge, Falu och Leksands kommuner har från trafikövervakningens början hafl anställd personal för denna uppgifl. Ludvika och Mora kommun har numera, sedan rättsläget klarlagt, anställt personal för de 60 resp 160 timmar per månad trafikövervakning sker. I övriga 10 kommuner handhar polisen övervakningen.

Den kommunala trafikövervakningen, som avser fordons parkering och stannade, är en form av myndighelsulövning. Delegaiion av övervakningen fill entreprenör kräver lagändring. Inom många andra områden utövas kommunal kontrollverksamhet. Som exempel kan nämnas miljö- och hälsoskydd samt byggnadssektorn.

Den kommunala trafikövervakningen är tiU sin art näraliggande polisens övervakande verksamhel även om påföljderna är olika. Den offentliga insynen i polisens arbele är god. Enligt länsstyrelsens mening bör det vara en aUmän strävan att söka behålla möjligheterna lill en granskning av de skilda kommunala eller statliga verksamheterna som rymmer maktbefogenheter av olika slag. Vissa praktiska fördelar kan kommunförbundets förslag ge i de fall där behovet av anstäUda trafikvakter är ringa. Länsstyrelsens uppfattning är den, atl värdet av insyn i och med därmed fömtsättningar alt påtala felaktigheter i verksamheten är avsevärt högre än den vinsl kommunförbundels förslag kan ge. Ell bifall lill kommunalförbundets förslag kan dessutom få till följd, atl möjligheterna, med eller utan rält, antas stå öppna för en vidgad delegafion av myndighetsutövning inom andra förvaltningsområden. Länsstyrelsen anser därför att begärd lagändring inle bör ske.

TCO:

Hemställan gäller trafikövervakning, vilket är ett uppenbari fall av myndighetsutövning. Både rättssäkerhet och krav på insyn omöjliggör enligt TCOs uppfattning atl sådan verksamhel läggs ul på enireprenad. Kommunförbundels argumentering gäller endast parkeringsövervakning, där endasl en begränsad del av den myndighetsulövning som irafikövervakning innebär. Även om Kommunförbundels hemställan enbari skulle ha gällt parkeringsövervakning gäller enligt TCOs mening samma pricipieUa invändning.

TCO vill därtill framhålla atl i 1981 års polisberednings sista belänkande föreslås ändrade arbetsmetoder och ett bättre utnyttjande av polispersonalen. Dessa förslag innebär att den yttre verksamhelen kan intensifieras på den inres bekosinad. Det blir då möjligt för polisstyrelsens ledamöier att prioritera exempelvis parkeringsövervakning efter lokala behov.

Svenska kommunalarbetareförbundet: Prop. 1986/87:51

Enligt förbundet är den kommunala irafikövervakningen/parkeringsregle-ringen ett viktigt instmment för atl åstadkomma säkerhel och framkomlighet i trafiken. Den är även viktig för en effektiv renhållning och gatuunderhåll liksom elt irafikpoliliskt styrmedel. Ansvarei för Irafikövervakningen på allmänna galor m. m. har också hittills anseits som en självklar kommunal angelägenhet.

Att trafikövervakningen utförs av den kommunala myndigheten själv har allmänl uppfattats som en garanti för rättsäkerhet och lika behandling av trafikanterna. Detta synsätt återspeglas också i berörd lagstiftning. De motiv kommunförbundet anför, som skäl fören ändring av lagsiiftningen, i syfte atl fillåla kommunerna all lämna ut trafikövervakningen på entreprenad är enligt förbundet inte bärande för alt överge nuvarande kommunala ansvar för trafikövervakningen.

Förbundel har förståelse för atl det i vissa faU kan uppstå problem i samband med irafikövervakning. De situationer och skäl som kommunförbundet anser motiverar en generell möjlighel att privatisera Irafikövervakningen i landets kommuner förefaller i försia hand vara av planerings- och organisationskaraklär. Dessutom vill förbundet ifrågasätta om inte behovet av Irafikövervakning överskattas i skrivelsen.

Landels samtliga kommuner är relativt stora arbetsgivare. Genom planering, organisalion och viss flexibilitet bör berörda kommuner klara all möta säsongsbelonade trafikövervakningsbehov liksom övervakningsproblem som kan uppstå i samband med olika engagemang, semester och sjukdom. Sådan verksamhets- och personalplanering krävs och är normalt möjlig i all övrig kommunal verksamhet. I detta ligger bl. a. en skyldighet atl ge nödvändig utbildning liksom anpassa verksamhelen efter varierande behov, vilkel inte minst gäller för de lekniska förvaltningarna.

Vad sedan belräffar behovel av utökad irafikövervakning i landets kommuner har förbundet genomfört en enkätundersökning (försia halvåret 1984) bland förbundets lokalavdelningar. Undersökningen visar all endasl i fyra avdelningar, eller sammanlagt i sju (7) kommuner fanns det eller fördes det diskussioner om atl lägga ul delar av irafikövervakningen på entreprenad. Detta tyder på att både behovet och viljan atl i kommunerna överföra trafikövervakningsuppgifter pä entreprenad var ytterst begränsad redan innan Svea Hovrätt behandlat frågan.

I de fall trafikövervakning krävs av säkerhetsskäl, vid exempelvis något engagemang utgår förbundet vidare ifrån atl polismyndigheten är behjälplig med resurser. Erfarenheter talar också för alt så sker. Förbundet vill även i detta sammanhang lyfta fram de diskussioner som förts ifråga om en uividgning av trafikövervakarnas arbetsuppgifter. En privatisering av trafikövervakningen skulle slå i strid med en sådan utveckling då de tilltänkta uppgifterna också har inslag av myndighetsutövning.

Förbundet vill med vad som ovan anförts avvisa en förändring av nuvarande trafikövervaknings lagsttftning och propåerna om en avveckling av det samlade kommunala ansvaret för verksamheten. Del är enligt förbundet viktigt att allmänhetens/trafikanternas förtroende för rättsäkerhet och lika behandling upprätthålls.

3 Trafikövervakare anställda hos vaktbolag ""p- '986/87:51

Flertalet av de remissinslanser som inle har någon invändning mol kommunförbundels förslag släller upp olika villkor som fömtsättning för genomförande av förslaget. Polismyndigheten i Umeå, som i och för sig är negativ till förslaget, vill också ställa upp vissa villkor, om förslagel ändå skulle genomföras.

Vidare anförs följande.

Hovrätten över Skåne och Blekinge:

Om den föreslagna lagändringen kommer lill slånd är det angeläget att bestämmelserna utformas så atl alll ansvar för Irafikövervakningen även framgenl kommer att åvila kommunen. Vidare bör bestämmelserna i förordningen (1978: 578) gälla även för trafikövervakare, som ej är anställd i kommunen.

Överåklagaren i Göteborg:

Denna (översynen) bör särskilt ta hänsyn till de speciella krav som måsle ställas vid denna art av delegering. Rätlssäkerhelsaspeklen har därvidlag en framskjuten position liksom det skadeståndsansvar som finns kopplat till parkeringsvakter som representanter för det allmänna. Även utbildning och skyddsfrågor är av central betydelse.

Regionåklagarmyndigheten i Vänersborg:

Jag har förståelse för Svenska Kommunförbundets hemställan om en lagändring, som möjliggör att under vissa perioder av året eller av andra praktiska skäl anlita ej kommunanslälld personal som trafikövervakare. Under förutsättning alt denna personal har föreskriven utbildning, är förordnad av kommunen och kommunen handhar den operativa ledningen av trafikövervakarnas arbete, finner jag från åklagarsynpunkl ej skäl som talar mot den av kommunförbundet hemställda lagändringen.

RPS:

Om enskilt rättssubjekt skall äga denna rätt fill myndighetsutövning, ärdet enligl styrelsens uppfattning elt oeftergivligt krav alt följande fyra huvudvillkor är uppfyllda.

1 Berörd personal skall ha genomgått erforderiig utbildning

Rikspolisstyrelsen har faslsläHl minimikrav för denna utbildnings innehåll och omfattning.

2 Berörd personal skall bära fastställd uniform

Rikspolisslyrelsen har fastställt vilka uniformspersedlar en trafikövervakare skall bära under tjänsteutövning. Väktaruniform får inte bäras.

3 Berörd personal skall av respektive kommun erhålla personliga

förordnanden '9

Det kan inte anses tillfyllest atl elt bolag tecknar etl entreprenadavtal om Prop. 1986/87: 51

trafikövervakning med berörd kommun. De enskilda befattningshavare

som bolagel har för avsikt atl anlita för denna verksamhel skall förordnas

av respektive kommun inom vars jurisdiktion trafikövervakning skall äga

rum. Härvid bör kommunen åläggas en skyldighel all innan förordnade

meddelas kontrollera atl vederbörande genomgålt fastställd utbildning.

4 Respektive kommun skall indirekl svara för arbetsledning och policybeslul

Även om en lagöversyn skulle få till följd atl enskilt rättssubjekt äger rätl till myndighelsulövning så bör kommunerna exkluderas från rätten alt överlämna Irafikövervakningen tiU annan. Entreprenadavtal bör utformas så all del slår hell klart för respektive entreprenör atl denne utför trafik-övervakningen på uppdrag av kommunen och enligl de direktiv som kommunen utfärdar samt i enlighel med den trafikpolifiska policy som kommunen fastställt.

Med beaklande av vad som angivits ovan biträder rikspolisstyrelsen Svenska kommunförbundels skrivelse, all regeringen målle initiera en översyn av lagstiftningen rörande kommunal Irafikövervakning.

Polismyndigheten i Kalmar:

Under fömlsätlning atl arbetsledningen beträffande övervakningsinsatserna är kommunalt anställd och att entreprenörens personal har erforderlig utbildning för trafikövervakare har polismyndigheten intet att erinra mot atl trafikövervakning även får ulföras av personal som ej är anställd av kommunen.

Polismyndigheten i Oskarshamn:

Inget finns att erinra mot alt kommuner anlitar icke kommunalanstäUd personal för sådan trafikövervakning som regleras enl. I § Lag (1964: 321) om kommunal trafikövervakning.

Det förutsattes dock alt den operativa ledningen och ansvarei som hitfills kommer att innehas av kommunen och icke går att delegera tiU entreprenör.

Vidare skall ställas som ett oundvikligt krav att icke kommunalanställd personal skall genomgå författningsenlig utbildning samt bära uniform med särskilt tjänstelecken för Irafikövervakare.

TSV:

Trafikövervakning är en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning inom polifirätlens område. Ett överlämnande till enskild bör därför från allmän synpunkt och med hänsyn tUl rättssäkerheten endast tillåtas under förutsättning att kommunen är tUlförsäkrad bestämmanderätten vad gäller ledningen av de inhyrda Irafikövervakarnas operativa verksamhet. Det måsle således ankomma på kommunen alt bestämma var, när och hur övervakningen skall utföras.

Det bör även vara ett krav för överlämnande att de personer som skaU utföra övervakningen är tydligt angivna. Den som skall utföra övervakningen bör därför vara särskilt förordnad härför av kommunen.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Prop. 1986/87:51

Del kan anföras principiella skäl mot att låta hos enskild eller förelag anställd person fullgöra sådan myndighetsuppgift som Irafikövervakning. De praktiska erfarenheter som nu redovisas av kommunförbundei lalar dock för att en justering av nu gällande regler bör komma fill stånd. Under förutsättning alt den operativa ledningen och ansvaret ligger hos kommunen och atl samma utbildning som nu finns föreskriven krävs, kan ell användande av en icke kommunanslälld Irafikövervakare accepleras som elt komplemenl lill gällande ordning.

Polismyndigheten i Umeå:

För del fall all lagen om kommunal Irafikövervakning ändå skulle ändras så atl vaklbolagspersonal får utföra trafikövervakning ål kommunema måsle denna rättighet förenas med följande villkor. Kommunerna skall svara för den operativa ledningen av verksamheten och aktuell vaktbolagspersonal skall ha för uppgiften föreskriven utbildning samt bära sådan klädsel att det av denna tydligt framgår alt de utövar kommunal Irafikövervakning. De skall även medföra bevis utfärdat av kommunen som utvisar atl de har rält att utföra kommunal Irafikövervakning.

4 Trafikövervakare anställda hos en annan kommun

Några av de instanser som är negativa till kommunförbundets förslag kan dock acceptera att en kommun som trafikövervakare anfitar anställda hos en annan kommun. Svenska kommunalarbetareförbundet pekar på möjlighelen atl bilda kommunalförbund för uppgiften i fråga.

Följande anförs.

Kammarrälten i Jönköping:

Som framgått av del föregående anser kammarrälten interkommunal samverkan lämplig ifråga om Irafikövervakning. Lagen om kommunal trafik-övervakning bör därför ändras så alt person som är anstäUd i en kommun och där fått förordnande att vara trafikövervakare är behörig alt utföra Irafikövervakning i annan kommun som träffat avtal härom med ansläll-ningskommunen.

PoUsmyndigheten i Malmö:

Däremot bör del enligl polismyndighetens åsikt lämnas möjlighel all samordna Irafikövervakningen över kommungränserna genom överenskommelser meUan olika närbelägna kommuner för att få tiU slånd ett mera effeklivl utnyttjande av personalen i den mån trafikövervakningsuppgif-lerna inte kan kombineras med andra lämpliga arbetsuppgifter i den kommunala verksamheten.

Svenska kommunalarbetareförbundet: Prop. 1986/87:51

Då Hovrätten för västra Sverige inle accepterat elt system där en kommun (Göleborg) avlalsvägen ombesörjer Irafikövervakning åt en annan kommun (Mölndal) kan emellertid prövas om inte övervakningen kan skötas via s.k. kommunalförbund. Med ett sådanl syslem skulle exempelvis mindre kommuner kunna sluta sig samman och avhjälpa ell evenluelll trafikövervakningsbehov. Viktigt här är dock om Lagen om kommunalförbund tillåter all också del löpande ansvaret och den operativa ledningen för verksamheten överförs tUl kommunalförbundet. Detla för alt den enskilda kommunen vid en sådan lösning inte skall belastas med dubbla kosinader för administration och ledning m. m.

5 Övriga frågor

Kommunförbundet tar i sin skrivelse upp frågan om ett anlitande av utomstående irafikövervakare kan anses utgöra olaga arbetsförmedling. Länsstyrelsen i Kopparbergs län synes anse att så är faUet.

TSV frågar sig om del finns någol behov av en beslämmelse om att länsstyrelsen i samband med beslut om kommunal trafikövervakning skall ange minsta anlalet övervakare.

Innehåll Prop. 1986/87:51

Regeringens proposition .................................... .... 1

Proposilionens huvudsakliga innehåll ...................... 1

Lagförslag ......................................................... .... 2

Uidrag ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 23 oklober 1986 5

1 Inledning ....................................................... .... 5

2 Föredraganden ................................................. .... 6

2.1 Parkeringsövervakning ................................ .... 6

2.2 Rapporteftergift m. m.................................... .... 8

3 Upprättade lagförslag ....................................... .... 9

4 Hemställan .................................................... 9

5 Beslut ......................................................... .... 9

Bilaga I Svenska kommunförbundets skrivelse ..... 10

BUaga 2 Sammanslällning av remissyttrandena .... .. 12

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986