Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 31 oktober 1986 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Hans Guslafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I slutet av år 1982 tillkallades bostadskommittén som fick uppgiften atl överväga bostadspolifiken inför resten av 1980-lalet, Kommittén skulle också göra en samlad bedömning av förutsättningarna för bostadsförsörjningen på 1990-talet och överväga medlen för kommunernas arbete med bostadsförsörjningen. Kommittén har redovisat ett omfattande material som underiag för del fortsatta bostadspolifiska reformarbetet. Kommiitén har lämnat förslag om bl.a. utformningen av bostadsfinansieringen och bostadsbeskattningen. Kommittén har vidare lagl förslag om olika åtgärder för atl minska segregationen inom boendet, bl.a. genom reformer inom bostadsbidragssyslemet, stöd till förvärv av äldre egnahem, vidgade uppgifter för de allmännyttiga bostadsföreiagen och en stärkt bostadsförmedling. Kommittén har slutligen behandiai frågorom hyresgästernas inflytande och om kooperativ hyresrätt.

I proposilionen behandlas främsl de förslag av bosladskommiitén som rör bostadsfinansieringen och bostadsbidragen. Vidare behandlas också förslagen om slöd till förvärv av äldre egnahem och om allmännylliga bostadsföretag. I propositionen redovisas vidare den ulvärdering av bostadsförbättringsprogrammet som enligt riksdagens beslut har gjorts under programmets tredje år. Slutligen behandlas också fastighetsskatten, åtgärder för atl öka nyproduktionen av bostäder på vissa orter samt den centrala bostadspolitiska administrationen. Förslag om försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt har lagls fram i prop. 1986/87:37. Frågor om bostadsförmedling m. m. kommer alt behandlas i annat sammanhang.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 48

De förslag som behandlas här innebär i huvudsak följande. Prop. 1986/87:48

Bosiadskommitléns förslag om räntelån redovisas. Mot bakgrund av de ändrade samhällsekonomiska förulsällningarna lämnas inget förslag om ändring av det nuvarande systemet med räntebidrag.

Bostadsbidragen föreslås i enlighet med vad bosladskommiitén har föreslagit få en mer markerad bostadspolitisk inriktning. Omläggningen, som påböQas år 1988, innebär bl.a. alt bidrag kommer atl lämnas till högre bosladskoslnader än för närvarande.

För barnfamiljer föreslås ell nytl behovspröval slöd för köp av äldre egnahem.

I fråga om bostadsförbällringsprogrammel föreslås en skärpt lillämpning av förutsättningarna för ombyggnadslån. Kravet all husets kvaliteter skall las lillvara betonas. Hyresgästernas inflylande över ombyggnaderna förstärks så alt deras bedömning av om ombyggnaden sker tUlräckligt varsamt blir avgörande för länsbosiadsnämndernas prövning av låneärendet. Ett särskilt icke inkomslpröval bidrag, kvarboendegaranli, kommer att lämnas under en treårsperiod, för att hjälpa hyresgästerna och bostadsrättshavarna att överbrygga de kostnadsökningar som ombyggnaderna medför.

Hissinstallation föreslås bli etl villkor för ombyggnadslån om inte kommunen har bedömi atl tillgängligheten i området är tillräckligt god även om hiss inte installeras. Amorteringstiden för ombyggnadslån förkortas generelll ulom för kulturhistoriskt värdefulla byggnader, om huset efter ombyggnaden saknar hiss. Tillämpningsområdel för hissbidrag vidgas fill att gälla även vissa fyravåningshus.

Ombyggnadslån lämnas i princip inte till hus som är 30 år eUer yngre om inle regeringen medger det i enskilda fall. Regeringen kommer framdeles atl medge undantag från 30-årsregeln för all ålgärder mol olika brister skaU kunna genomföras i fråga om bostäder som byggdes under miljonprogrammel. I den mån sådana ombyggnader inle går all förränta föreslås alt även ränte- och amorteringsfria tilläggslån skall kunna lämnas.

I fråga om energisparsiödei föreslås vissa omfördelningar. För egnahem införs ombyggnadslån och ränlebidrag för energisparåtgärder i likhei med vad som redan gäller för hyres- och bostadsrättshus. Inga riktade energibidrag till hyres- och bosladrättshus kommer atl lämnas under budgetåren 1987/88 och 1988/89.

Hyresrabatter föreslås kunna lämnas under åren 1987 och 1988 för alt främja nyproduktion av bostäder på vissa orter.

För ekonomiska föreningar vars huvudsakliga ändamål är att upplåla bostäder med kooperativ hyresrätt föreslås samma låneandel som för allmännylliga bostadsföretag.

För konstnärlig utsmyckning i samband med ny- och ombyggnad av bostäder föreslås bidrag som skall fördelas av en delegation tillsalt av regeringen.

Statens planverk och bostadsstyrdsen skall enligl förslagel läggas samman till en plan- och bosladsmyndighet.

Förslag till . " Prop. 1986/87:48

Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§' Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2 procent av taxeringsvärdet a) 2,5 procent av laxeringsvärdei om intäkt av fasligheten beräknas om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24§ I mom. kommunalskal- enligl 24§ I mom. kommunalskatle-lelagen (1928:370) och fastigheten lagen (1928:370) och fastigheten ul-ulgör hyreshusenhel, gör hyreshusenhet,

b) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligl 24§ 1 mom. kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet,

c) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligl 24§ 2 mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fasligheten beräknas
enligl 2§ 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och fastigheten
utgör hyreshusenhet,

e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fasligheten
beräknas enligt 2§ 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastigheten
utgör småhusenhet,

f) 2 procent av bostadsbyggnads-        f) 2,5 procenl av bosladsbygg-
värde och tomtmarksvärde avseen-     nadsvärde och tomtmarksvärde av
de hyreshus på lantbruksenhet,      seende hyreshus på lantbruksen
het,

g) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och lomtmarks
värde avseende småhus på lantbruksenhet,

h) 2 procent av taxeringsvärdet h) 2,5 procent av taxeringsvärdet
om hyreshusenhet enligl 4 kap. 11 § om hyreshusenhet enligl 4 kap. 11 §
andra stycket fastighetstaxeringsla- andra stycket fastighetstaxeringsla
gen (1979:1152) skall ha beskatt- gen (1979:1152) skall ha beskatt
ningsnaturen jordbruksfastighet, ningsnaturen jordbruksfastighet,

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4 kap. 11 § andra slyckel fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighel,

j) 2 procent av taxeringsvärdet j) 2,5 procent av laxeringsvärdei
om inläkt av fastigheten utgör in- om intäkt av fastigheten utgör in
täkt av rörelse enligt kommunal- läkt av rörelse enligl kommunal
skallelagen och fastigheten utgör skallelagen och fastigheten utgör
hyreshusenhet, hyreshusenhet,

k) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten utgör inläkt av rörelse enligt kommunalskallelagen och fastigheten ulgör småhusenhet.

TiU den del taxeringsvärdet av en fastighet, som ägs av sådan inländsk

' Senaste lydelse 1984:1078. ;

Bostadsdepartementet Prop-1986/87:48

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Guslafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, HeUström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om bostadspolitiken 1 Inledning

Grunddragen i det finansieringssystem som gäller vid ny- och ombyggnad av bostäder beslutades av riksdagen år 1974. Flera av de förutsättningar på vilka 1974 års beslut grundades, inte minst de stalsfinansiella, förändrades sedermera. Mol den bakgrunden tillkallade jag i slutet av år 1982 en kommitté med uppgift att överväga bostadspolitiken inför 1980-lalets senare del (dir. 1982:94). Kommittén, som anlog namnet bosladskommiitén, skulle också göra en samlad bedömning av förutsättningarna för bostadsförsörjningen på 1990-talet och överväga medlen för kommunernas bo-stadsförsörjningsålgärder. Kommittén har redovisal ett delbetänkande (SOU 1984:34-36) sammanfatining, del I och del 2 saml ell slutbetänkande (SOU 1986:4-6) sammanfatining, del 1 och del 2.

Betänkandena har remissbehandlats.

År 1983 faslställde riksdagen ell tioårigt bostadsförbällringsprogram (prop. 1983/84:40 bil. 9, BoU 11, rskr 63). I enlighet med vad jag nämnde i mitt anförande till propositionen har erfarenheterna av programmet under de två första åren nu utvärderats inom bostadsdepartementet. Bostadsstyrelsen har redovisat underlag för ulvärderingen i en skrivelse lill bosladsdepartemenlel den 23 maj 1986, delvis enligt särskilt uppdrag av regeringen. Över bostadsstyrelsens skrivelse har HSB, Riksbyggen och SABO yttrat sig i skrivelser liU bostadsdepartementet. Dämtöver har en lång rad organisationer och enskilda lill bostadsdepartementet gelt underlag för ulvärderingen i form av faktaredovisningar och skriftliga synpunkter.

I det följande kommerjag atl lämna förslag om bostadspolitikens inriktning inför reslen av 1980-talet med anledning av utvärderingen av bostadsförbättringsprogrammet och av bostadskommitténs förslag. Bostadsslyrelsens skrivelse tar jag upp i min behandling av bostadsförbättringsprogrammet. Bosiadskommitléns slutbetänkande har sammanfattats av kommittén och redovisats i SOU 1986:4. En sammanslällning av remissytlrandena har upprättats inom bostadsdepartementet och finns tillgänglig i ärendet (Dnr B 306/86).

Uiöver ulvärderingen av bostadsförbällringsprogrammel och vad som Prop. 1986/87:48 har lagits upp av kommillén kommerjag all beröra avvägningen av uttaget av fastighetsskatt mot bakgmnd av de extra upptrappningar av garanterade ränlor som har genomförts under år 1986. Jag behandlar vidare den centrala bostadspolitiska administrationen, åtgärder för atl främja produktionen av nya bostäder på vissa orter samt vissa övriga frågor.

1 bilaga 1 redovisas utvecklingen av bostadspolitik och bostadsbyggande fram till 1980-talel. Vidare redovisas uppgifter om dagens bostadsförhållanden.

2 Bostadspolitiska reformbehov

2.1 Den sociala bostadspolitiken

Den sociala bostadspoUliken är en cenlral del i den moderna välfärdspolitiken. En god bostad i en bra miljö är en social rättighet i likhet med rätten till skolgång, sjukvård och en trygg ålderdom.

Med utgångspunki i denna syn på bostaden som en social rättighet sattes som mål för den sociala bostadspolitiken att undanröja den bosladsslum, trångboddhet och bostadsbrist som präglade boendeförhållandena före andra världskriget.

I arbetarrörelsens efterkrigsprogram framlades ett handlingsprogram för atl förverkliga den sociala bostadspolitiken. Samhället skulle ha ansvaret för bostadsförsörjningen. Produklion skulle ske under spekulationsfria former. Nöd, brisl och otrygghet inom boendel skulle avskaffas.

Under 1950- och 1960-talen vidareutvecklades denna poUlik med målet att hela befolkningen skulle beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kosinader.

Delta bostadspolitiska mål har i väsentliga delar uppnåtts under 1960-och 1970-talen genom krafiiga satsningar på nyproduktion av bosläder, bl.a. förverkligandet av miljonprogrammet, i kombination med fördelaktiga statliga lån saml bosladsbidrag.

Denna måluppfyllelse var en förutsätlning för att ytterligare steg inom den sociala bostadspolifiken kunde tas under 1970-talel. År 1974 genomfördes en rad bostadspolitiska reformer. Utgångspunkten för dessa var rättvisa mellan boende- och besittningsformer, frihet för alla att väQa bostad efter behov, rättvis fördelning av bostäderna samt att skapa förutsättningar för omsorg och gemenskap i bostadsområdena.

2.2 Bostadspolitiken i svårigheter

Med sjunkande reallöner och en samhällsekonomi i obalans minskade fillväxten i efterfrågan på bostäder i början av 1980-talet. Statens finanser utsatles för slora påfrestningar genom att subventioneringen av bostadssektorn ökade på gmnd av stigande räntor och kraftig kostnadsinflation. Sysiemel från år 1974 med garanterade räntor kunde inte fånga upp de

allt Slörre kostnadsskillnaderna mellan olika årgångar av bostäder. Trols Prop. 1986/87:48 extra jusleringar i räntenivån för tidigare byggda hus uppstod omotiverade kostnadsskillnader mellan nyproduktionen och del äldre beståndet. Samtidigt blev del alll svårare atl upprätthålla det selekliva bostadsstödet till barnfamiljer.

Den snabba inflafionen ledde också till atl neutraliteten i beskattnings-och subventionshänseende mellan olika upplåtelseformer rubbades.

Den politiska målsätlningen all dels slå vakt om ekonomisk rättvisa, dels lillhandahålla goda bosläder ål alla till en rimlig kostnad var i allvarlig fara.

2.3 En ny ekonomisk situation

Regeringen inledde under hösten 1982 sitt arbete med att genomföra de förslag som hade utarbetats under oppostfionsliden. På det bostadspolitiska området innebar detta bl.a. satsningar på nyproduktion och förbäll-ringsverksamhel. För atl kunna lägga fast bostadspolitiken inför 1990-talel tillkallades en utredning, bosiadskommhlen. Kommiitén avslutade sitl arbele våren 1986.

En grundläggande utgångspunkt för bostadskommitténs arbete var en fortsall hög inflation i kombination med elt högt ränteläge. Den ekonomiska situationen är i dag emellertid en annan än när bosladskommiitén fick sitt uppdrag. Utsiktema för framtiden är också betydligt mer positiva än vad man kunde förvänta sig för några år sedan. Framför allt har den lägre inflationslakten och del sjunkande ränteläget skapat nya förutsättningar för bostadspolitiken.

Den förbällrade slalsfinansiella situalionen är elt resultat av den restriktiva budgetpolitik som har förts sedan år 1982. Även de sjunkande oljepriserna och de förändrade dollarkurserna har haft belydelse. Angelägna reformbehov har fått skjutas på framtiden och besparingar har krävts inom olika områden. Detta har gällt också inom bostadspolitiken. En statlig fastighetsskatt har införts. Samtidigt har statens utgifter begränsats. Detta har dock varit möjligt utan stora kostnadsökningar för de boende. Tvärtom har hyrorna under de senaste fyra åren sjunkit räknat i fast penningvärde. I takt med att räntorna nu sjunker minskar både slatens kosinader för ränleslöd och egnahemsägarnas skatlesubvenlioner.

2.4 Nya förutsättningar för bostadspolitiken

Mot bakgmnd av den utveckling somjag har beskrivii kan man konstatera att situationen inför resten av 1980-talet är väsenfiigt förändrad. Det gäller inle bara i jämförelse med år 1974, då huvuddragen i dagens bostadspolitik utformades, utan också i förhållande till vad som gällde vid regeringsskiftet år 1982. Detla skapar nya fömtsättningar för den fortsatta utvecklingen av den sociala bostadspolitiken.

För del försia gäller det nu atl undvika att den nedgång av bostadsbyggandet som inträffade under första hälften av 1980-taIet leder till en ny

bostadsbrist. De slora ungdomskullarna frän åren kring 1960 behöver nu Prop. 1986/87:48 egna bostäder. När reallönerna åter ökar siiger också efterfrågan på bosläder. På flera orter hotar därför bostadsbrist om inte byggandet omedelbart ökas. För all ytterligare kommuner inte skall komma i en besvärande bristsituation, måsle planeringen för framlida bosladsbyggande akliveras.

I vissa delar av landet kan den ökade aktiviteten i ekonomin tillsammans med den omfattande förbättringen av bostäderna leda till en överefterfrågan på byggsektorns produktionsresurser. Delta stäUer ökade krav på planering och ett effekiivt utnytQande av lUlgängliga resurser. Begränsningar av annal byggande kan på vissa orter visa sig nödvändiga för all motverka en utveckling som innebär att kosinaderna för bostadsproduktionen stiger snabbare än den allmänna prisulvecklingen. I avvaktan på atl sådana ålgärder slår igenom, kan särskilda insatser behövas för atl säkra en nyproduktion av bostäder som svarar mol behoven de närmaste åren.

För del andra gäller atl den utveckling av bostadspolitiken med en ökad inriktning på ombyggnad och underhåll som har skelt under senare år måsle fortsätta. Det tioåriga bostadsförbättringsprogrammet är en direkt vidareutveckling av den sociala bostadspolitiken. Programmet har också lett till att resurserna inom byggsektorn har utnytQats effektivt under en period då annal byggande minskade. Bostadsförbättringsprogrammet har dock aldrig i första hand vartf avsell som en arbelsmarknadspolitisk salsning. Programmets genomförande är avgörande för om vi också efter sekelskiftet skall ha goda bosläder och goda bosladsmiQöer. Del kapital som är nedlagt i våra bostäder har etl belydande värde. Det är både bostadspolitiskt och samhällsekonomiskt av slörsta vikt att bostäderna underhålls och förbättras.

Bostadsförbättringsprogrammet syftar till att förbättra äldre bosläder och bosladsområden så all de fungerar väl för alla. Även äldre människor och människor med handikapp av olika slag har rätt att med bevarad inlegrilel få bo i en god boslad i ell vanligl bostadsområde. Detta kräver bosladsområden med god service och god lillgänglighet. Att uppnå della är den kanske slörsta bostadspolitiska utmaningen sedan den allmänna bostadsbristen byggdes bort. Det kräver samordnade insatser från staten, kommunerna och olika fastighetsförvaltare.

Utvärderingen av bostadsförbättringsprogrammet visar alt utvecklingen är på räll väg. Med vissa anpassningar i det rådande regelsystemet bör bostadsförbättringsprogrammet inte bara kunna drivas vidare, utan också ges högsta prioritet inom kommunernas arbete med bostadsförsörjningsplaneringen. Den nya plan- och bygglagen kommer alt ge kommunerna nya och effektiva instmment för della arbele.

För det tredje visar utvecklingen atl del inle nu finns anledning atl ersätta dagens bostadsfinansieringssyslem med elt räntelånesystem enligt bostadskommitténs förslag. Ett sådant system hade varit mer mofiverat atl överväga i en situafion med fortsall hög inflation och högt ränteläge. Den ekonomiska politiken är emellerlid nu inrikiad på atl med olika medel undvika en sådan utveckling.

På något längre sikt är del enligl min bedömning nödvändigl med en förnyad analys av hur den ekonomiska ulvecklingen påverkar främsl

rättvisan mellan olika upplåtelseformer och ägärkategorier. Neutralitet i Prop. 1986/87:48 delta avseende är ell vikligl bostadspolitiskt mål, inte bara för nya hus ulan också mellan nya och äldre hus.

Jag kommer all ta inilialiv lill yllerligare överväganden om hur en sådan ekonomisk rättvisa långsiktigl skall kunna upprätthåUas. En aUt större del av beståndet av kooperativt och allmännyttigt ägda flerbostadshus förlorar vid en lägre räntenivå sina räntebidrag. Samlidigt kan egnahemsägarnas möjligheter att tillgodogöra sig skatlesubvenlioner bestå under lång tid.

För det fiärde skapar den nya situationen ökade möjligheter att återigen förslärka det selekliva bostadsstödet för alt även famiQer med i förhållande lill försörjningsbördan begränsade ekonomiska resurser skall kunna efterfråga en god boslad.

Bostadsbidragen har under den senaste fioårsperioden urholkals. Genom den snabba inflationen har många hushåll förlorat sitt bostadsbidrag. De övre hyresgränserna inom bosiadsbidragssystemel kom på grund av hyresutvecklingen på en nivå som svarar mol genomsnillshyran för respeklive lägenhetsstoriekar. Bidraget förlorade därmed mycket av sin bostadspolitiska betydelse som skydd för familjer med höga bostadskostnader. Genom de höjningar som beslulades för åren 1986 och 1987 har denna utveckling brulits. Det är angeläget att nu stegvis återföra de övre hyresgränserna inom systemel till en nivå som motsvarar hyrorna i nyproduktionen.

Samlidigt bör de marginaleffekter som är förknippade med behovsprövade bidragsformer som bostadsbidragen så långt möjligl begränsas. Detta bör ske genom överväganden där hänsyn samtidigt tas tUl marginaleffekterna av skatter och daghemsavgifter och till de famiQepolitiska åtgärderna i övrigt.

Del är också viktigt med särskilt inriktade ålgärder för atl ge bamfamiljer med begränsade inkomsler möjligheter alt förvärva sådana äldre egnahem som svarar mot deras behov.

För det femte är det nu nödvändigt att ägna större uppmärksamhet än fidigare åt hur våra bosläder och bostadsområden förvaltas. Skillnaderna i boinflytande har av tradition varit stora. Den som äger sin boslad har ett myckel stort inflylande över sitt boende och sina bostadskostnader. I bostadsrättsföreningens form har bostadsrättshavarna ett motsvarande gemensaml inflytande genom medlemskapet i bostadsrättsföreningen medan hyresgästerna tidigare har saknat ekonomiskt inflylande över silt boende.

De senare årens utveckling främsl inom allmännyttan visar all även de som bor med hyresrätt kan ges möjlighet att besluta om den egna lägenhetens underhåll. De kan också kollektivt ta ett större ansvar för huset och bostadsområdet som sådant. Genom försök med alternativa upplåtelseformer, t.ex. kooperativ hyresrätt, liksom en fortsatt utveckling av alternativa inflytandeformer inom den vanliga hyresrättens ram, kan ytterligare framsteg göras på detta område.

Att utveckla boinflylandet är inle endasl en rättvisefråga. När ansvar och inflylande delegeras lill dem som är mest berörda av besluten, i del här fallet hyresgästerna, ökar också fömtsättningarna för atl verksamheten så väl som möjligt skall komma att svara mot deras behov och önskemål.

Därför måste hyresgästerna i framliden få elt större ansvar och störte Prop. 1986/87:48 inflytande än i dag. Att finna formerna för detta och atl avgöra taklen i ulvecklingen måste i första hand vara en fråga för parterna på hyresmarknaden. Genom lagstiftningen om hyresgäslslyrt underhåll av den egna lägenheien samt den i prop. 1986/87:37 föreslagna möjligheten all pröva kooperativ hyresrätt bör förutsällningarna för en fortsalt utveckling av demokratin i boendet vara goda.

För det sjätte år del angeläget alt nu se över den bostadspolitiska administrationen. Under åren 1982-1985 genomfördes eller förbereddes flera bostads- och planpoliliska reformer av slor betydelse för framtiden.

Genom bostadsförbättringsprogrammet styrdes utvecklingen över från en ensidig inrikining på nyproduktion lill kompletleringsbebyggelse, förbättring och underhåll.

Enligt förslagel till den nya plan- och bygglagen (PBL) får kommunerna etl slörre ansvar för den fortsatta utvecklingen inom ramen för ett planeringssystem som skapar bättre förutsättningar för den nödvändiga bostadsförnyelsen. Därigenom dras också konsekvenserna av den genomförda kommunindelningsreformen som letl fill att vi nu har kommuner med nödvändig kompetens och fillräckliga resurser för att la ell slörre självständigt ansvar för bosiadsförsörjning och samhällsplanering.

Genom förslagel till naturresurslag summeras erfarenheterna av 20 års arbete med fysisk riksplanering i och med atl riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen har fastställts i lag.

Med PBL kommer således en i många stycken ny och lill dagens förhållanden anpassad siluation all uppstå. Det är naturligt att mol denna bakgrund också ompröva den administrativa organisalion som har byggts upp under andra förutsättningar.

Vad som framför allt utmärker dagens situation är ett behov av närmare samband mellan samhällsplaneringen i övrigl och bostadsförsörjningen. Med PBL kommer en sådan samordning naturligt lill stånd i kommunerna. Den bör också åstadkommas på verksnivå. Byggbeslämmelscr och lånebeslämmelser behöver samordnas administrativt för atl dubbelarbete skall undvikas och för alt enkla och klara regler skall kunna skapas för dem som är verksamma på fältet.

Jag kommer inom kort att återkomma till regeringen med förslag om atl en särskild organisationskommitté skall tUlkallas. Dess uppgift bör bli atl utarbeta ett detaljerat förslag till hur en samordnad boslads- och planadministration skall ulformas.

2.5 Sammanfattning

De värderingar som har styrt ulformningen av den sociala bostadspolitiken
under efterkrigstiden ligger fast. Trots de stora framgångar som har kunnat
uppnås med denna politik finns det angelägna uppgtfter inför 1990-talet. En
politik för framtiden inom bostadssektorn måste utformas med hänsyn
tagen både till gångna liders framsteg och erfarenheter och fill nya liders
utmaningar. 10

En ny bostadspolitik måsle växa fram successivt. De förändringar som Prop. 1986/87:48 moiiveras av samhällsutvecklingen i allmänhet och av utvecklingen inom bostadssektorn i synnerhet, måste genomföras slegvis i den takt omsländighetema motiverar och samhällsekonomin tillåter. Del är väsentligt att äldre regler, även om de en gång varit av stor betydelse, kritiskt prövas och alt de utmönsiras i den utsträckning de inle längre behövs. Samlidigt måste nya instrument införas so"m är anpassade till dagens siluation och de krav som denna släller. Det är nödvändigl för att vi skall uppnå och bevara både målel om goda bostäder ål alla lill en rimlig koslnad och de grundläggande målen om rällvisa och solidaritet också inom bostadspolitiken. I det följande kommer jag att föreslå de förändringar av de bostadspolitiska medlen som bör genomföras i dag, mot bakgrund av bl.a. bosiadskommitléns förslag och erfarenheterna av bostadsförbätlringsprogrammet.

Bosladskommiitén har också föreslagit ändringar i de bestämmelser som gäller kommunernas möjligheter att bedriva en effektiv och aktiv bostadsförmedling. Jag avser alt bereda dessa frågor ytterligare och senare återkomma lill regeringen med de förslag som en sådan beredning kan komma alt föranleda.

3 Bostadsförbättringsprogrammet 3.1 Inledning

År 1983 fastställde riksdagen ell tioårigt bostadsförbällringsprogram (prop. 1983/84:40 bil. 9, BoU II, rskr 63), med de förändringar av reglerna för planering och finansiering som programmet föranledde. Bl.a. infördes ett nytl system för räntestöd till underhåll m.m., samlidigt som reglema för bosladslån lill ombyggnad ändrades för atl främja varsammare ombyggnader. Kostnadsskillnaderna mellan separat underhåll och underhåll i samband med ombyggnad minskade. Vidare bestämdes att bostadslån i regel inle skulle lämnas lill ombyggnad av hus som är yngre än 30 år eller som har genomgått en genomgripande ombyggnad under de senaste 30 åren. I det följande kommerjag att lämna en utförlig redogörelse för vad som har hänt under bostadsförbältringsprogrammels försia tre år.

Programmet anger mål för bostadsbeståndets förnyelse och är ett handlingsprogram för en bosiadssociali och samhällsekonomiskt motiverad förnyelseverksamhel under en tioårsperiod.

Bostadsförbättringsprogrammet grundas på följande bosiadssociala mål för bostadsbeståndets förbättring:

1. Alla människor har rätt lill en boslad med modem utmstning.

2. Alla boende har rätl till en boslad som är väl underhållen.

3. Oberoende av ålder eller handikapp har alla rält till en boslad som fyller kraven på god tillgänglighet.

4. Förbättringar i bostadsbeståndet bör inriklas så atl de främjar ett jämlikt och integrerat boende och ett varsamt omhändertagande av kvaliteterna i den befintliga boendemiljön. 11

Till dessa mål skall läggas de energipolitiska och syssdsättningspoli- Prop. 1986/87:48 tiska målen för bostadsförbättringsprogrammet, nämligen:

5. Energihushällningsålgärderna skall intensifieras och samordnas med andra förbällringsåtgärder.

6. Kapaciteten inom byggsektorn skall utnyttjas bättre.

Dessa mål har sedermera kompletterats med mål enligt regeringens förslag om förbällrade bostad.sförhällanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka (prop. 1984/85:142, BoU 24, rskr 347). Dessa mål gäller rälien lill frihei och integritet i boendet, rätten lill slöd, hjälp och vård i bostadsmiljön och rätlen fill en god boendeslandard.

Bostadsförnyelse skall enligt bostadsförbällringsprogrammel genomföras med varsamhet. De kulturhistoriska och upplevelsemässiga värdena i byggnader och stadsmiljöer skall tillmätas stor betydelse.

Den önskvärda omfattningen av ombyggnader av flerbostadshus anges till 275000 lägenheter under tioårsperioden 1984-1993. Då del gäller ombyggnad av småhus anges ingen bedömning av omfattningen. Underhållsvolymen bör fortlöpande öka i såväl flerbosladshus som småhus.

De medel som beslulades för all genomföra bostadsförbättringsprogrammet avsåg kommunernas planering av bostadsförsöQningen, finansiering av underhåll i flerbostadshus, stöd till ålgärder som förbättrar tillgängligheten till bostäderna, stöd till reparationer av byggfel och byggskador, regler för bostadslån till ombyggnad, energisparslöd saml utbildning och informalion.

Programmei förulsäller atl de medel som används för att genomföra programmet fortlöpande omprövas med hänsyn till vunna erfarenheter och ändrade förhållanden. Verksamhelen skall fortlöpande följas upp. Jag anmälde i propositionen att en första utvärdering skulle göras under år 1986.

Bostadsförbättringsprogrammet markerar atl statsmakterna tar ell aklivt ansvar för atl förnyelseverksamhelen ges sådana fömtsättningar atl den kan genomföras i den omfattning och med den inrikining som programmei anger.

Kommunerna har huvudansvaret för atl planera, förbereda och initiera genomförandel inom ramen för arbetet med bostadsförsörjningen. Kommunerna har också all lämna informalion som möjliggör en uppföljning och fortlöpande översyn av programmet.

3.2 Förbättringarnas omfattning 3.2.1 Ombyggnad av flerbostadshus

Från millen av 1970-lalet till 1980-lalets början låg ombyggnad av fler
bostadshus på en relativt jämn nivå, 10 000-12 000 lägenheter per år,
uttryckt i anlal lägenheter före ombyggnad i färdigställda projekt. Om
faltningen ökade år 1982 till omkring 20 000 lägenheter. Denna nivå
bibehölls i stort sett de följande två åren för atl år 1985 sliga fill drygt
26000 lägenheler. 12

Trots atl ombyggnaderna har förskjutils mot lägenheter av högre kvalitet Prop. 1986/87:48 har åtgärderna även under senare år varit omfattande. Byten av ledningar för vatten och avlopp, byle av köksinredning saml byte eller nyinstallation av hygienutrustning har förekommit i nästan alla lägenheter. Omfattningen av sådana åtgärder har inte förändrals i högre grad under 1980-talet, frånsett en förskjutning från nyinstallation till byten.

Åtgärder som har ökat i omfattning är ftämsi renoveringar av fasader och lak. Sådana arbelen berörde omkring 70% av de ombyggda lägenhelerna år 1985.

Installation av hissar har förekommit i relativt liten omfattning men ökade pålagligl år 1985. Omkring en femtedel av de ombyggda lägenheterna i trevåningshus låg då i hus med hiss. Molsvarande andel i fyravåningshus var tre Qärdedelar. HissinsiaUationer behandlas närmare i del följande i samband med tillgänglighetsfrågan (3.4.3).

Ombyggnaderna har i huvudsak gällt hyreslägenheter, flertalet i enskill ägda hus. År 1985 tillhörde 62% av lägenheterna den enskilda sektorn, 24% allmännyttiga företag och kommuner och 14% bostadsrättsföreningar. Övergången från hyresrätt till bostadsrätt i samband med ombyggnader har omfattat ca 800 lägenheter, eller knappt 4% av de ombyggda hyreslägenheterna.

Näslan alla ombyggnader. 99% av lägenheterna, genomfördes med slöd av slatliga bosladslån år 1985. För 38% av lägenheterna kombinerades bostadslånet med energisparbidrag.

Bostadslån fiU ombyggnad kan lämnas även för vissa åtgärder som inte betecknas som ombyggnad i SCB:s här refererade moderniseringsstatisfik. Antalet lägenheter i projekt som har fåll preUminärt beslut om bosladslån är av bl. a. della skäl större än antalel lägenheler i SCB:s statistik. Utvecklingen under senare år är dock, som framgår av följande tablå, densamma som enligl moderniseringsstatistiken.

Budgetår Antal Bostadslån

lägenheter Milj. kr. per lägenhet

1 OOO-tal kr.

3.2.2 Ombyggnad av småhus Prop. 1986/87:48

Antalet lägenheter i småhus som har fått bostadslån till ombyggnad har minskat från ca 7300 budgetåret 1982/83 lill 5300 budgetåret 1985/86. Förbättringar i småhus genomförs dock även utan statliga lån och till slor del med egna arbetsinsatser av egnahemsägarna.

I bostadsförbätlringsprogrammet framhölls alt det inte gick alt bedöma vilken omfattning förbättringen av småhus borde ha för all uppställda mål skall nås. Del är inle heller möjligl att på gmndval av nu tillgängliga uppgifler bedöma om småhusbeståndet förbättras i tillfredsställande takt. En bättre belysning bör dock bli möjlig då resultat från bl.a. 1985 års folk-och bostadsräkning föreligger.

3.3 Kommunernas planering av bostadsförsörjningen 3.3.1 Planeringsskyldigheten

Genom en ändring år 1983 av 3§ lagen (1947:523) om kommunala åtgärder lill bostadsförsörjningens främjande markerades klarare än tidigare atl kommunens planeringsskyldighet avser bostadsförsörjningen i dess helhel. År 1985 beslutade riksdagen (prop. 1984/85:142, BoU 24, rskr 347) om ytterligare en ändring av samma paragraf i samband med beslut om ålgärder för att förbättra boendeförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka. Därigenom föreskrevs alt kommunens bosladsförsöQ-ningsplanering skall bedrivas i syfte all alla i kommunen får en boslad av god kvalitet saml all ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.

Lagändringen år 1983 innebar vidare all kommunerna ålades all redovisa sin planering enligl beslämmelser som regeringen föreskriver. Redovisningen sker enligl regeringens föreskrifter i enkel form genom all kommunen överlämnar det program som kommunfullmäktige årligen beslutar om till länsbostadsnämnderna. Det finns inga föreskrifter om hur kommunerna skall bedriva sin planering eller om vilka uppgifter som skall redovisas i programmen. Regeringen kan dock förordna om särskild redovisning som vid olika lillfällen kan behövas för att få en överblick av kommunernas verksamhel.

3.3.2 Särskild redovisning av bostadsförsörjningsplaneringen

För all få underlag för utvärderingen av bostadsförbällringsprogrammel beslutade regeringen år 1985 all kommunerna skulle lämna en särskild redovisning lill länsbosladsnämnderna av sin bostadsförsörjningsplanering. Vidare uppdrogs ål bosladssiyrelsen atl, med beaktande av vissa angivna riktlinjer, utfärda närmare föreskrifter om redovisningen samt sammanslälla denna.

Kommunernas redovisning visar alt de håller på atl utveckla planerings
metoder och arbetssätt för atl klara den nya uppgiften. Metoder och 15

arbetssätt varierar dock och synes i hög grad vara beroende av kommu- Prop. 1986/87:48 nens slorlek.

Slörre kommuner strävar oftast efter att organisera sin planering områdesvis. Storstadskommunerna har kommii längst när det gäller områdesvis förnyelse av bostäder från 1930-, 1940- och 1950-lalen. Nästan 30% av kommunerna, bl.a. Siockholm, Göleborg och Malmö, uppger atl de håller på alt bygga upp en områdesplanering som är samordnad med övrig kommunal planering.

Drygt 60% av kommunerna uppger atl de har prövat eller håller på all bygga upp en karlläggning som avser gamla, långvarigt sjuka och handikappade. I etl mindre antal kommuner har även andra grupper med speciella bostadsbehov sluderals. De som oftast nämns är psykiskt handikappade, ungdomar och sluderande, flyklingar och andra invandrare samt missbrukare.

Tillgänglighetsplanering har prövats eller håller på att byggas upp i drygt 60% av kommunerna, däribland nästan alla kommuner med mer än 50000 invånare. I flera av kommunerna har dock planer hittills utarbetats för endast någol eller elt fålal områden.

I nära två tredjedelar av kommunerna behandlas bostadsförbättringen i de program för bostadsförsörjningen som antas av kommunfullmäktige. Alt sådana frågor behandlas i programmen är vanligare i större kommuner än i mindre. Kommuner som uppgetl alt bostadsförbättring behandlas i programmen svarar således för mer än 80% av bostadsbeståndet i flerbostadshus.

I många kommuner har förbätlringsfrågorna litet utrymme i programmen. Flera kommuner är osäkra om hur förbältringsverksamhelen skall planeras och genomföras.

Endast en mindre del av kommunerna har beslutat om rikllinjer för förbältringsverksamhelen då det gäller lägenhetssammansätlning, lägen-hetsslandard, utemiljö och bostadskomplement. Samtliga tre storstadskommuner har dock sådana riktlinjer. I fråga om tillgängligheten är del vanligare att kommunerna har salt upp mål för hela eller delar av beståndet. Nära hälften av kommunerna, främsl de större, uppger att sådana mål finns. I de flesta fall avser de dock endast delar av beståndet.

Särskilt i större kommuner råder det betydande osäkerhel om behovel av förbällringar i förhållande lill uppställda mål. Endast var Qärde kommun har en bedömning av den lämpliga laklen i förbättringsverksamhelen. Volymuppgifter som belyser omfattningen av ombyggnad, underhåll, reparationer och energibesparande åtgärder har kunnat redovisas i mycket begränsad omfattning. Redovisningen pekar på atl planeringsunderlag håller på att arbetas fram, men all del inte finns tillräckligt underlag för bedömningar. Sådana uppgifter från kommunerna ger således inte underlag för bedömningar på riksnivå av bostadsförbättringsprogrammets konsekvenser i olika avseenden.

Redovisningen av kommunernas bostadsförsörjningsplanering ger sam
manfattningsvis ell intryck av en hög planeringsaklivitet i skiftande
former, särskilt i större kommuner. Det pågår en utveckling där nya former
prövas. Det förekommer naturligen då också en belydande osäkerhel om 16

lämpliga meloder och arbelsformer. Klara mål och rikfiinjer för förbätl- Prop. 1986/87:48 ringsverksamhelen saknas forlfarande i de flesla kommuner.

I hög grad synes planeringen forlfarande ha en traditionell inrikining på fysiska ålgärder. Samverkan och ansvarsfördelning mellan olika parter, sociala aspekler o.d. betonas i mindre grad. Sludier som har gjorts vid sidan av den särskilda redovisningen av bostadsförsöijningsplaneringen visar dock all del även i dessa avseenden pågår en utveckling.

Kommunernas särskUda redovisning av bostadsförsöijningsplaneringen belyser också erfarenhelerna av vissa regler för finansieringssystemet och olika stödformer m.m. Dessa behandlas i huvudsak i det följande i anslutning till bostadsslyrelsens bedömning av olika medel i bostadsförbättringsprogrammet.

I detla sammanhang bör dock nämnas att allt fler kommuner enligt bostadsstyrdsen anser atl de genom sill arbetssätt och med hjälp av lånebeslämmelser och lagstifining har tiUräckliga möjligheter all påverka förbättringarnas omfallning och inrikining. Flera kommuner börjar ställa krav i fråga om köpeskilling, lägenhetssammansätlning och tUlgänglighet som villkor för all medge dispens från markvUlkorel vid ombyggnad. Skillnaderna mellan kommunerna är dock stora. AllQämt utnytQas dessa medel enligt bostadsslyrelsens erfarenheler inle i den omfattning som skulle vara möjlig.

Del är dock fortfarande bara hälften av samtliga kommuner och en någol mindre andel av de slörre kommunerna som bedömer all de har tiUräckliga möjligheter all påverka förbättringarnas omfallning och inriktning.

3.4 Bostadsstyrelsens bedömning av olika medel i bostadsförbättringsprogrammet

3.4.1 Räntestöd till underhåll m.m.

Del räntestöd som riksdagen beslutade i samband med bostadsförbättringsprogrammet har flera syften. Ett syfte är alt möjliggöra etl fillfredsställande underhåll av hyres- och bosladsrättshus. Siödet skall också underlätta finansiering av energibesparande åtgärder saml omfattande reparafioner på grund av byggskador. Ell vikfigt syfle är alt uQämna de kostnadsskillnader mellan olika upplätelseformer och ågarkategorier som uppkommer på gmnd av skalleeffekter då ålgärdema finansieras med lån.

Siödet lämnas i form av etl schablonmässigt beräknat räntebidrag. Det lämnas, beroende av åtgärdernas karaklär, under 10 eller 20 år till en del av räntekostnaden för ell fastställt bidragsunderlag. Räntebidrag kan lämnas oavsell hur finansieringen ordnas. Medel kan således anskaffas genom upplåning på den oprioriierade kreditmarknaden, i vissa faU med kommunal borgen, eller tUlskjulas av ägaren.

I fråga om underhåll lämnas ränlebidrag endasl för åtgärder som avser gemensamma delar av byggnader och gemensamma utrymmen, således ej till lägenhelsunderhåll. Bostadsstyrelsen föreskriver vUka ålgärder som är bidragsgrundande med 10-årig resp. 20-årig varaktighet.

Beslut om ränlebidrag fattas av länsbostadsnämnderna. I vissa kom- 17

2 Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 48

muner som deltar i försök med kommunal beslutanderätt prövas dock Prop. 1986/87:48 frågor om räntebidrag av kommunen.

Räntestödet infördes den 1 januari 1984. Under del försia halvåret, då vissa övergångsbestämmelser gällde, fick dock stödel liten omfattning. Från andra halvårel 1984 ökade ansökningarna om bidrag slarki och det godkända bidragsunderiaget uppgick under budgelåret 1985/86 till ca 3600 milj. kr. Därav svarade underhållet för ca 1300 milj. kr.

Bidragsfid, år Räntebidragsunderlag, milj. kr.

Underhålls- Energispar- Reparations-
åtgärder åtgärder åtgärder

1984/85	10	662	900	9
	20	482	691	517
		1144	1591	526
1985/86	10	694	781	12
	20	604	939	577
		1298	1720	590

Källa: Bostadsstyrelsen

För hela år 1986 kan bidragsunderlagel för underhållsåtgärder beräknas till 1300—1500 milj. kr. vid oförändrad ansökningsfrekvens under andra halvåret. Beloppel är aUlså mindre än den volym för gemensaml underhåU, 1700 milj. kr., som har angells för år 1986 i bostadsförbättringsprogrammet. Allt sådant underhåll finansieras dock inle med slöd av räntebidrag.

För privata fastighetsägare kan det vara lönsammare alt finansiera underhåll på annat sätl och att i stället behålla rätlen till omedelbara avdrag för underhållskostnaden. De privata fastighetsägama har således utnyttjat räntestöd i mindre omfattning än övriga. Denna ägargmpp innehar 25% av alla lägenheter i flerbosladshus. Av de lägenheler som ränleslödel berörde under budgelåret 1984/85 var emellertid endasl 7% privata hyreslägenheter. Med hänsyn lill all underhåll i det privala beståndet tiU slor del torde genomföras ulan ränleslöd kan man anta atl den lotala underhållsvolymen inte i väsentlig grad avviker från den i bostadsförbättringsprogrammet angivna nivån.

Merparten av underhållet har utförts i hus byggda mellan åren 1960 och 1975. Underhållsåtgärderna har framför allt avsell fönster, yttertak, ytterväggar och gemensamma utrymmen, såsom entréer, trapphus och tvättstugor. Enligt bostadsstyrelsens bedömning har fastighetsägarna, särskilt när det gäller hus byggda före 1960-lalel, vall alt göra mera bestående insatser på tak och fasader i stället för att endast komplettera och laga befinUiga ytskikt.

För att slimulera lill underhållsplanering lämnas räntestöd även till besiklningar och upprättande av förvaltningsplaner. Denna möjhghet har utnyttjats i mindre omfallning och svarade för 1 % av den lolala godkända koslnaden under perioden den 1 juli 1984-den 31 december 1985.

Ränleslödel lill reparationer avser reparation av tak, balkonger, fönsler,
fukl- och mögelskador, byggnadstekniska brister saml åtgärder på grund 18

av radon. Under åren 1984 och 1985 svarade fukt- och mögelskador för ca Prop. 1986/87:48

40% av den lolala kostnaden, som under denna period uppgick till 830

milj. kr. I beloppet ingår även kostnader för vissa andra åtgärder. Del är

främsl skador i allmännyttiga förelags beslånd från åren 1961-1975 som

har reparerats. Bosladssiyrelsen bedömer alt behovet av stöd tiU della

bestånd kommer all öka ytterligare under de närmasle åren.

Nära hälften av ränleslödel har avsell energibesparande åtgärder. Bostadsförbättringsprogrammet syftar lill en samordning av sådana ålgärder och andra förbällringar. Omkring en Qärdedel av alla ansökningar om ränleslöd omfattar både energi- och underhållsåtgärder. Det lyder på all en samordning också kommer till stånd, vilket även bestyrks av att ca 90% av kommunerna anser att samordningen fungerar fillfredsställande.

Av den godkända kostnaden för energibesparande åtgärder svarar byggnadslekniska ålgärder, såsom isolering av väggar och förbättring av fönsters energiegenskaper, för ungefär hälften. Anslulning fill Qärrvärme, installation av elpanna samt installation av värmepump svarar för en Qärdedel av kostnaden, medan återstoden främsl avser befintligt värme- och ventilationssystem, vardera 10%.

Ränleslödel har enligt bostadsstyrdsen i huvudsak fungerat väl och enligl de riktlinjer som anges i bostadsförbättringsprogrammet. Viss kriiik har dock riktats mot siödet. Kriliken har bl.a. gälll del ansökningsförfarande som bosladssiyrelsen har lillämpal och som har inneburil all ansökningar om stöd skulle göras separal för varje fasfighel. Del har ansells krångligt och adminislralivi belungande för såväl de slörre bostadsföretagen som förmedlingsorgan och länsbosladsnämnder. Bostadsstyrdsen har nyligen beslulal om elt enklare ansökningsförfarande.

Bostadsstyrdsen föreslår i sin skrivelse vissa förändringar av ränleslödel. Dessa är i huvudsak föranledda av de förslag lill ändring av reglema för bostadslån till ombyggnad somjag nu övergår till atl behandla.

Den s. k. ingångsvärdebelåningen vid ombyggnad begränsades från 40% Prop. 1986/87:48 av ombyggnadskostnaden till 25%. Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1985/86:100 bil. 13, BoU 13, rskrl71) om att ingångsvärdebelåningen inte får översliga den köpeskilling som har eriagls för huset, om köpet har skett under de senaste fem åren.

Med beaktande av riksdagens uttalande (BoU 1983/84:11 s. 19, rskr 63) om belåning av underhåll i samband med ombyggnad har bostadsstyrelsen ändrat sina föreskrifter, då det gäller sådanl underhåU som inte är direkl föranlett av ombyggnadsåtgärderna. Innebörden av föreskrifterna är numera att kostnaden för ombyggnadsåtgärder och för sådant underhåll som är direkl föranlett av ombyggnaden, tillsammans skall vara en dominerande del av kostnaden för samtliga åtgärder, om även övrigt underhåll skall kunna ombyggnadsbelånas.

För såväl nybyggnad som ombyggnad gäller numera villkoret att lån skall avse "fullvärdiga bostäder".

Slyr regelsysiemel mol genomgripande ombyggnad?

Ombyggandet av flerbostadshus har, somjag har redovisat i det föregående, nått en nivå som någol överskrider bostadsförbättringsprogrammet. I fråga om småhus är det ännu inle möjligt atl bedöma om ombyggnad och förbättring har en tillfredsställande omfattning. Sådan ombyggnad med slöd av bosladslån är dock relativt begränsad och tendensen är avtagande. På grund av osäkerheten har dock någon volym för ombyggnad av småhus inle angells i bostadsförbätlringsprogrammet.

I fråga om ombyggnadernas inriktning har konstaterats en stark förskjutning mot moderna lägenheter. En sådan utveckling har fömtsätts i programmet och är en självklar följd av all del omoderna beståndet snabbt reduceras. Även ombyggnaderna av moderna lägenheter har i stor omfattning varit genomgripande. Förskjutning mol ett yngre och bättre bestånd synes inte ha medförl alt mindre kostnader har lagts ner. De omfattande ålgärderna har dock inle medförl någon genomgripande förändring av lägenheternas slorleksfördelning, utan främst bestått i omfattande förbättringar av ledningssystem, byten av köks- och badmmsinredningar m.m. Tillgängligheten har dock inte förbättrats påtagligt.

En vanlig kriiik är alt olika regler slyr mot omfattande ombyggnader. Denna kriiik gäller såväl låneregler som byggbeslämmelscr. Likaså har framförls att hyressättningen styr mot omfattande ombyggnader på grund av att hyresskiUnaderna är stora mellan äldre hus av god standard och nya eller ombyggda hus med nybyggnadsstandard.

I den särskilda redovisningen av kommunernas bostadsförsörjningsplanering behandlades även frågan om lånereglernas slyrningseffekt. Uppfattningarna bland kommunerna var mycket delade. En viklig indikation är dock alt ett 40-tal av de störte kommunerna (minsl 50000 invånare) ansåg att sådan styrning förekommer medan endast ett 10-tal störte kommuner hade motsatt åsikt.

I bostadsslyrelsens skrivelse anges alt uppfattningen om finansie- 20

ringssystemels styrning mol omfattande ombyggnad finns på många håU. I Prop. 1986/87:48 vissa fall anses detta vara något positivt som leder lUl all ombyggda fastigheter får god standard. Andra anser alt effeklerna är negaliva och försvårar kvarboende, leder liU höga kostnader och hyror och liU ovarsamma ombyggnader.

Den krifik som nu riklas mol lånereglernas styrningseffekter är i slort densamma som var vanlig före bostadsförbättringsprogrammet. Likaså anförs motargument av samma slag som lidigare. All ombyggnader blir omfattande anses således ha tekniska/ekonomiska orsaker. Då en ombyggnad skall genomföras är del rationellt atl göra slora insatser i etl sammanhang på grund av bl.a. elableringskostnader, möjlighel tiU förmånligare materialupphandling, relativt sell lägre planerings- och bygghertekosl-nader etc. Det ekonomiska resultatet på lång sikt bedöms därför bli gynnsammare vid större än vid begränsade ombyggnader.

Det har framkommit relativt få konkreia uppgifler om vUka regler som faktiskt slyr mot genomgripande ombyggnader. En vanlig uppfattning synes dock vara atl finansieringen av underhåll blir förmånligare, om den sker i samband med ombyggnad än om underhållet finansieras i annan form.

Beräkningar som har gjorts inom bostadsstyrdsen visar all underhåUs-finansiering med bosladslån i samband med ombyggnad på korl sikl är förmånlig i en siluaiion med höga räntor och räntebidrag. Della kan bidra till att underhållsbehov ackumuleras och tillgodoses först i samband med ombyggnad. De förändringar av låne- och bidragsreglerna, t.ex. införandet av räntestöd tUl underhåll m.m., som gjordes i samband med bostadsförbätlringsprogrammet har inte i tillräcklig utsträckning motverkat en sådan utveckling.

Bostadsstyrdsen anser all ombyggnaderna inte i alla avseenden motsvarar de uppslällda målen och framhåller bl.a. finansieringssystemets effekter. Enligt styrelsen premierar systemet samordnade underhåUs-, reparations- och energiålgärder. Sådana underhålls- och rcparafionsåtgärder som utförs separat anses få en sämre finansiering. Vidare framhålls atl villkoren för bostadslån lill underhåll i samband med ombyggnad är olillräckligt preciserade.

Andra orsaker lill de omfallande ombyggnaderna som framhålls, är alt kommunerna fortfarande inle har tiUräckliga kunskaper om styrmedlen och att viQan atl styra lån- och bidragsgivningen varierar. Omställningen från nybyggnad till underhåll och ombyggnad går dessutom långsami. De berörda parterna har ännu inle lärt sig tiUräckligt om förnyelseprocessens karaktär. Även hyressättningens belydelse framhålls.

Styrelsens förslag i fråga om lånesystemet innebär alt lånemöjlighelerna i fråga om sådana underhållsålgärder som inte är direkl föranledda av ombyggnadsåtgärder och som vidtas i det äldre men moderna beståndet bör begränsas. Styrelsen anser också att möjligheterna atl belåna lägenhetsunderhållet bör las bort genereUt.

Behovet av förbättringsåtgärder kan enligt bostadsstyrelsen särskilt ifrå
gasättas då det gäller bostäder från perioden 1946-1960, som tiU slörsia
delen är av god kvalilet, i vissa stycken bättre än dagens produklion. 21

Slandarden är relativt enhetlig men bostadsfunktionella brisier finns i delar Prop. 1986/87:48 av beståndet, framför allt i de äldre årgångarna under perioden. Här kan otidsenliga kök och trånga badmm förekomma. I den senare delen har den moderna köksstandarden introducerats. Det är alltså inle generelll sell motiverat atl bygga om lägenheler som uppförts efler kriget, även om de är äldre än 30 år. Styrelsen framhåller atl de förbättringar som kan behöva göras bör utföras som elt led i del planerade underhållet. Endast lillgäng-lighetsåtgärder bör föranleda statligt stöd. Det övriga bör ses som normalt lägenhetsunderhåll. I de fall ändringar av lägenhelssammansältningen behövs, skall bostadslån kunna lämnas.

I del närmast äldre beståndet, hus byggda åren 1930-1945, är förhållandena likartade. På gmnd av trånga ytor är dock möjligheterna atl åsladkomma förbättringar inom lägenheterna mer begränsade. Del är i huvudsak i samband med förändring av lägenhetsstorleken som en väsenllig standardhöjning kan åsladkommas.

För äldre lägenheler föreslås ingen förändring av lånereglerna. Slyrelsen anser dock att del kan vara svårt att avgöra när befintlig slandard är så otidsenlig att det finns skäl atl subvenfionera en förbättring. För alt underlätta en sådan bedömning anser styrelsen att del bör utarbetas en referensnivå som ligger mellan lägsta godlagbara standard och nybyggnadsslan-dard och som på väsenlliga punkter är väl definierad.

De ändringar av lånereglerna som genomfördes i anslutning fiU bostadsförbätlringsprogrammet innebär bl.a. att stam- och ledningsbyten betecknas som förbättringsåtgärder. De kan därigenom belånas som separaia ålgärder. I ulvärderingen har ingen kritik framförts mot denna förändring. Däremot har stam- och ledningsbyten betecknats som den i och för sig nödvändiga åtgärd som utlöser en serie mindre angelägna men bmksvärde-höjande föQdåtgärder. Bostadsstyrdsen föreslår alt stambyten och följdål-gärder betraktas som underhåll. De bör då införas som en ny kalegori av räntestödsberältigade ålgärder med en varaktighet på 30 år. En sådan förändring skulle medföra atl kapilalkostnaderna för ålgärden, jämfört med bostadslån, fördubblas det första året, varefter det sker en uQämning. Efler 15 år blir kapitalkostnaderna med de i bostadsslyrelsens kalkyler tillämpade förutsättningarna lika och därefter lägre än vid bosladslån.

3.4.3 Tillgänglighetsskapande åtgärder

I syfte att stimulera åtgärder som förbättrar tiUgängligheten till lägenheler i flerbostadshus infördes den 1 januari 1984 ett tillfäUigl bidrag lill installation av hissar m. m. Statsbidraget är ett bidrag till kommunerna, och en fömtsättning för bidraget är all även kommunen lämnar ett bidrag.

Hissbidraget är etl fillfälligl bidrag under åren 1984-1986. För vart och elt av åren har fastställts en ram för beslut om bidrag på 100 milj. kr. Ej utnyttjade medel har överförts till påföljande år under bidragsperioden.

Bidrag lämnas i första hand till installationer av hissar och andra lyftan
ordningar och i andra hand för andra tillgänglighetsskapande ålgärder i
eller i omedelbar anslutning till bosladshus. 22

För inslallalioner i hus med fler än tre våningar lämnas bidrag endast om Prop. 1986/87:48 det finns särskilda skäl. Staten lämnar bidrag lill högsl 30% av den koslnad som kommunen godkänner. En förutsättning är all kommunen bidrar tiU minst 20% av kostnaden.

Anlalet lägenheter i hus med hiss efler ombyggnaden var ca 1800 i Irevåningshus och 2700 i fyravåningshus år 1985, eller 21% resp. 75% av de ombyggda lägenheterna, se följande tablå.

Lägenheter i hus med hiss
1983 1984 1985

Trevåningshus

I % av ombyggda lägenheter

Fyravåningshus

I % av ombyggda lägenheter

407

1 106

689

1 761

1 805

2 745

Källa: Bostadsstyrelsen

Antalel nyinstallerade hissar var år 1985 omkring 100 i vardera av tre vånings- och fyraväningshus.

Hissbidragel torde ha medverkat tiU del ökade antalel hissinstallationer, men en del av de färdigslällda ombyggnaderna såväl år 1984 som år 1985 kan ha varil planerade före bidragels införande. Full effekl av bidragel uppkommer därför lidigasl under år 1986.

Hissbidraget har dock utnyttjats i liten omfallning. Vid utgången av augusti 1986 hade således, som framgår av följande uppgifter, bidrag beviljats fill endasl 491 hissar med totalt 67,2 milj. kr.

1984 1985 1986

jan. - aug.

Antal hissar 65 187 239

Antal berörda lägenheter 626 1 893 21 278

Statsbidrag, 1 000 kr. 8 067 28 607 30 518

Källa: Bosladssiyrelsen

Verksamheten har ökal fortlöpande och en orsak till del begränsade utnyttjandet inledningsvis kan bl.a. vara all åtgärderna kräver lång plane-ringsfid samt anvisning av medel i kommunerna. Den viktigaste orsaken torde dock vara atl byggnadsnämnderna, med hänsyn lill att kostnader och ingrepp i byggnaderna bedöms som oskäligt slora, lämnar dispens från lillgänglighetskravel. Den genomsnittliga byggnadskostnaden för en hiss i irevåningshus var år 1985 ca 460000 kr. eller omkring 800 kr./m beQänad bosladsyla. Kostnadsskillnaderna mellan olika hus kan dock vara betydande.

Hyresgäslernas Riksförbund och SABO har tagit upp frågan om hyres
sättning vid hissinstallation i en arbetsgrupp inom den för parlerna gemen
samma hyresmarknadskommittén. ,

När bostadsförbättringsprogrammet antogs, gav regeringen byggforsk- Prop. 1986/87:48 ningsrådet i uppdrag att aktivt medverka till att experimenthissar installeras i demonstrationsprojekt på olika platser i landet och anslog 2,5 milj. kr. fill rådet för detla ändamål. Flera demonstrafionsprojekl i bl.a. Uppsala, Sandviken, Köping och Örebro kom igång under år 1984. Provserieupp-handlingar och samupphandling för alt ytteriigare sänka kosinaderna förbereddes. Även andra projekl startades. Etl av dessa syflade tUl au utveckla projekteringsteknik för hissinstallation med mallar för kravspecifikationer, elt annal atl uiarbeta kalkylhjälpmedel.

Våren 1985 beviljade riksdagen ytteriigare 6 milj. kr. till teknikutveckling och serieupphandling som syflar fill all pressa kosinaderna för hissinstallationer.

Den arbetsgrupp som rådet tillsatte, började med att kartlägga kostnaderna för installation av hiss. Man fann atl få hissar installerats i äldre trevåningshus och att tekniska lösningar och krav inle var anpassade lill äldre 3-4-våningshus. Hissinstallationerna utfördes hantverksmässigt, log lång lid och var dyra. Drift- och underhållskostnaderna var höga.

Hissgruppens arbete hittills har getl fill resultat att en kostnadsreducering med ca 30% har blivit möjlig genom minskade byggarbeten, snabbare genomförande, ytsnålare hissar samt förbättrade upphandlingsrutiner. Alternativa säkerhetslösningar har tagits fram och hissarna har blivit mera lältmonlerade. Del finns nu goda erfarenheter av hissinslaUation i äldre 3 — 4-våningshus som enda ålgärd. Byggtiden och därmed evakueringstiden har förkortats krafligl.

Även om hissinsiaUationer hittiUs har förekommil i liten omfattning och bidragsmöjligheterna har utnyttjats i ringa grad, kan utvecklingen betecknas som posiliv. Den lekniska utvecklingen har gått snabbt, inte minst på grund av hissgruppens insalser, och kan inom någol år väntas avsätta mer påtagliga resullal i byggandet. Det återstår dock åtskilliga problem då det gäller bl.a. anskaffnings- och driftkostnader, utbudet av hissar och tUlgång på utbildad arbetskraft.

Den särskilda redovisningen av kommunernas bostadsförsörjningsplanering visar att drygt 100 kommuner har gjort inventeringar i någol avseende som avser lillgänglighet. Elt 60-lal kommuner har en lillgänglighetspla-nering och ell lOO-tal uppger all de håller på alt bygga upp en sådan. Även i planeringsavseende kan således lägel väntas bli aUt gynnsammare under de närmaste åren.

Bostadsstyrelsen föreslår atl hissbidraget behåUs. Reglerna för hissinstallation bör dock differentieras med hänsyn fiU den yta som hissen skall beQäna. Bidrag bör enligl slyrelsen lämnas endasl om ytan understiger 700 m per hiss. Vidare anser styrelsen att hissinstallation bör vara ett villkor för ombyggnadslån, om ytan översfiger 700 m i trapphuset.

3.4.4 30-årsregeln och förnyelse av miljonprogrammets områden

När bostadsförbätlringsprogrammet fastställdes infördes regeln att bo
stadslån lill ombyggnad normall inte lämnas lill hus som nybyggts eller 24

byggis om under de senasle 30 åren. Syflel var alt klart avgränsa det Prop. 1986/87:48 beslånd för vilket bostadslån kunde komma i fråga.

Från bl.a. länsbosladsnämnder och hyresgästföreningar har påtalats att 30-årsregeln medför vissa olägenheter. Främsl anförs att vissa fastighetsägare inle underhåller sina hus i avvakian på atl husen skall bli 30 år gamla så alt underhållet kan finansieras med bostadslån. I den särskilda redovisningen av planeringen har också ett 20-tal, ca 70%, av de större kommunerna redovisat att det finns sådana brister i yngre hus att de borde byggas om.

Undantag från 30-årsregeln kan göras bl.a. om det gäller områden med stora uthyrningssvårigheter eller sociala problem. Bostadsstyrelsen har granskal ell antal av länsbostadsnämnderna avgjorda ärenden som gäller sådana hus. Granskningen visar att de vidtagna åtgärderna främst avser underhåll och byggnadstekniska brisier saml vissa andra åtgärder, såsom burspråk, inglasning av balkonger, veck i fasader o.d.

Bostadsstyrdsen framhåUer att det finns etl slort behov av åtgärder särskilt i miljonprogrammets bostadsområden. Bostäderna där har god slandard i fråga om bosladsfunktioner med undantag för tillgänglighet främst i irevåningshus. Där finns dock ell slort behov av extraordinärt underhåll saml ålgärder som i olika avseenden gör områdena mer attraktiva och motverkar slor omflyttning och sociala problem. Sådana synpunkter har anförts också av bosladskommiitén, som därvid främst utgår från angelägenhelen av att motverka segregation i bostadsområdena. Äl-gärdsbehoven gäUer, utöver underhållet, bl.a. hissinsiaUationer, lägenhetssammanslagningar, förbättringar av den gemensamma miQön och vissa tekniska förbättringar. Bostadsstyrelsen föreslår att bostadslån skall kunna lämnas till de angivna åtgärderna om det finns vissa särskUda skäl samt åtgärderna ingår i ell åtgärdsprogram som har utarbetats i samråd med de boende.

3.5 Byggmarknaden 3.5.1 Byggnadsindustrin

Kapacitelsutnytljandel och sysselsättningen inom byggnadsverksamheten har ökat sedan år 1983 trols att nyproduktion av bosläder och offentligt byggande har minskat. De motverkande faktorerna har varil en ökning av ombyggnad och underhåll av bostäder saml ökal byggande inom del enskilda näringslivet.

Efler flera år med minskning av antalet sysselsalla och ökning av arbets
lösheten vände ulvecklingen under år 1984. Del totala antalet yrkesverk
samma inom byggsektorn har stabiliserats från år 1985 och arbetslösheten
bland byggfackens medlemmar har minskal med drygl tre procentenheter
från år 1983 fiU år 1985. Uttryckt i årsgenomsnitt motsvarar det en minsk
ning från nära 9% tiU knappt 6% av arbetslöshetskassornas medlemmar.
Under år 1986 var arbetslösheten under de första månaderna lägre än
under samma månader föregående år och har senare legat på ungefär
samma nivå som år 1985. 25

3.6 Sammanfattning Prop. 1986/87:48

Den fakiiska omfattningen av ombyggnader och underhåll av flerbosladshus har uppnåll eUer i någon mån överskridit den nivå som avgavs i bostadsförbällringsprogrammel. Sysselsättningseffekten har varit god och arbelslöshelen bland byggnadsarbelare har kunnat begränsas trots en låg nyproduktion. För bygghantverksgrupperna kan konstateras en tendens till ökning av anlalel sysselsalla och en mycket låg arbetslöshet. I storstadslänen råder nu en brisl på bygghanlverkare.

Då det gäller kommunernas planering av bostadsförsörjningen kan man inte dra några långtgående slulsalser efler endast någol års erfarenheter. Planeringsaktiviteten är dock hög särskUt i störte kommuner. Del som nu pågår är ett utvecklingsarbete som till slor del är inriktat på alt ge bättre överblick över förnyelseproblemen och underlag för åtgärder. Oftast saknas dock fortfarande kommunala riktlinjer i fråga om förnyelsens inriktning. Planeringen är främst inrikiad på olika fysiska åtgärder. En starkare betoning av sociala aspekter har efleriysls.

Ränleslödel lill underhåll m.m. har enligl bostadsstyrelsen i huvudsak fungeral väl.

I nu berörda avseenden är således enligl slyrelsen erfarenheterna av bostadsförbättringsprogrammet hittills i huvudsak goda och tyder på en utveckling enligt programmets intenfioner. Då det gäller ombyggnadsverksamhetens inriktning har noterals både posifiva och negativa drag i förhållande till bostadsförbättringsprogrammet. Anlalet lägenheler som saknar modern ulrustning minskar snabbt och målel, att alla skall kunna erbjudas moderna bostäder, bör alltså kunna uppnås inom en inte alllför lång lid.

Å andra sidan har ombyggnaderna i slor omfallning varil genomgripande även då ulgångsslandarden enligt gängse definUion varit modern. Det har medfört stora kostnader och hyreshöjningar samt påfrestningar för de boende på grund av flytining, lång evakueringstid och begränsade möjligheter till återflyttning. Kritik har anförts mot att möjligheterna till varsam ombyggnad, som är ett mål i bostadsförbättringsprogrammet, inte har tagits till vara i tillräcklig utsträckning och mot att hyresgästerna inte i lillräcklig utsträckning kan påverka de åtgärder som vidtas i deras bosläder.

Trots att ombyggnaderna har varil genomgripande har tillgängligheten inte förbättrats påtagligt. Hissinstallationer har visserligen ökat i tre- och fyraväningshus, särskilt under år 1985, men hissinsiaUationer gjordes fortfarande inte för mer än ca 20% av de ombyggda lägenheterna i trevåningshus.

En slor del av de ombyggnader som färdigställts under åren 1984 och 1985 har planerats innan bostadsförbällringsprogrammel anlogs. Det går därför ännu inte atl säkert bedöma i vilken grad programmels riktlinjer har beaktats i byggandet. Som en orsak till alltför omfattande ombyggnader har dock framhållits atl reglerna för bosladslån styr mot omfallande åtgärder.

3.7 Föredragandens överväganden Prop. 1986/87:48

3.7.1 Allmänna överväganden

Allmänl om ulvärderingen

Enligt riksdagens beslul om bostadsförbättringsprogrammet år 1983 skulle programmet ulvärderas under år 1986. Beslutet att utvärdera de nya regler som föreslogs i propositionen syflade inle lill en allmän omprövning av del tioåriga programmei. Motivet var främsl atl, mot bakgmnd av erfarenhelerna från miljonprogrammel, inom rimlig fid pröva om de ålgärder som kopplades lill programmei var lämpligl avvägda.

Del finns ingen anledning att vid en sådan ulvärdering ompröva programmet i sig eller dess grundläggande mål. Del kan nalurliglvis finnas anledning atl göra även en sådan omprövning vid något lillfälle under en lioårsperiod. Men det är alldeles för tidigi atl göra detta efler knappl tre år. De poliliska målen ligger fast. Vad del nu gäller är all mot ljuset av de erfarenheter som har vunnils ta stäUning lill om reglerna visal sig vara ändamålsenliga eller om de i något eller några avseenden behöver justeras.

För en sådan utgångspunki för ulvärderingen lalar också bostadssektorns krav på att kunna planera långsiktigt. Genom den stora uppmärksamhet som har skapals kring programmei, målen och möjligheterna, har en bred akiivitei kommii igång bland fastighetsägare runt om i landel. Planering och projektering lar sin lid. Den långsiktiga förnyelseprocessen skulle rubbas, om förulsällningarna för delta arbete ständigt omprövades.

På samma sätt gäller naturligtvis att kommunerna behöver tid för att ändra organisalion och inriktning på sitl planeringsarbete. För kommunerna gäller dessutom att en ny plan- och bygglag (PBL) inte trädde i kraft vid den tidpunkt som antogs när bostadsförbällringsprogrammel fastställdes. Därför är del rimligt alt nu ge kommunerna ytterligare lid atl finna formerna för hur de skall la silt ansvar för planering och genomförande.

Kritiken mot bostadsförbättringsprogrammet

Av min lidigare redovisning har framgått atl programmet har överskridits när del gäller bostadsförbättringens omfallning. Dess inrikining har däremot kritiserats. Kriliken går ut på all många ombyggnader har varil alltför omfattande och lett till alltför höga kosinader efter ombyggnad och alt hyresgästernas inflytande över ombyggnaderna har varit alltför begränsat. Samtidigt har kritik framförts mot att vissa angelägna åtgärder i de bosläder som byggdes under miljonprogrammet inte kan belånas och att hissar har installerats i otillräcklig omfattning. Jag återkommer i det följande till denna kriiik men vUl ändå inledningsvis notera att 1983 års beslut innebar förbättringar i förhåUande till lidigare bestämmelser på samtliga punkter som den refererade kriliken omfallar. 1983 års beslut skulle alltså i detta perspektiv inte ha varit tillräckligt långtgående.

För atl sälta in den redovisade kritiken i rätt perspektiv villjag redovisa
vilka övergripande förutsättningar som styr ombyggandels inrikining och 28

deras inbördes samverkan. Jag avser då byggnadslagsfiftningen, det stat- Prop. 1986/87:48

liga stödel vid ombyggnad och underhåll saml hyressältningssystemets

tillämpning.

Samordningen mellan byggbestämmelser och lånebesiämmdser

De krav som enligt den nu gällande byggnadslagstiftningen - 48a och 49§§ byggnadsstadgan - skall uppfyllas vid ombyggnader och andra ändringar utgår från de krav som ställs när byggnader uppförs. Avgörande för vad som kan krävas är om åtgärderna hänförs till nybyggnad enligt byggnadsstadgans definiiion av detta begrepp och hur stor del av byggnaden som bedöms vara berörd av ombyggnaden.

Den praxis som har etablerats har medfört all nybyggnadskrav har kommii all slällas på belydande delar av den byggnad som byggs om. Trots detta har kraven på tillgänglighet ofta eftergells av fastighetsekonomiska skäl.

I del förslag som låg lill gmnd för bostadsförbättringsprogrammet kritiserade den dåvarande arbetsgmppen för stadsförnyelsefrågor det sätt på vilket byggnadsbeslämmdserna styrde ombyggandels inriktning. Ambitionen atl ha nybyggnadsslandard som riktmärke även vid ombyggnader och andra ändringar kom enligt gmppen ofta i konflikl med andra önskemål, t. ex. alt de som bor i lägenheterna skaU ha möjlighet alt bo kvar även efler en ombyggnad. Reglerna borde ge utrymme för en mer nyanserad syn på vilka tekniska och funktionella krav som skall ställas när byggnader ändras.

Flertalel remissinslanser ställde sig bakom syftet med arbetsgruppens förslag i dessa delar. Som jag redovisade redan i mitt anförande tUl prop. 1983/84:40 (bU.9 s.27) fann även jag förslagen i aUt väsenfiigt ändamålsenliga. Del saknades emellertid tekniska fömtsättningar atl omedelbart genomföra sådana ändringar inom ramen för byggnadsstadgan. Den syn på villkoren för ändringar av byggnader som bostadsförbättringsprogrammet utgår från har i stället kommii tiU ullryck i förslagel till PBL (prop. 1985/86:1).

Målel för förbättringen av den befintliga bebyggelsen är all de byggnader som skall las lill vara och få en långsiktig användning också skall ges sådana egenskaper som det från samhälleliga ulgångspunkler är angelägel att värna om och som gör atl byggnadema kan fungera på ell tillfredsställande säll för brukarna. Delta mål kan främjas med olika siyrmedel, från plan- och byggbestämmelser och finansieringsviUkor lUl allmänna råd och stöd tiU UlveckUngsarbete.

Vilka egenskaper och kvaliteter som från samhällets utgångspunkter bör
eftersträvas vid en ombyggnad betingas emeUertid också av förhållandena
inom del område där byggnaden är belägen. Förnyelsen av den byggda
miljön måsle genomföras på ett sätl som svarar mot behoven hos dem som
bor och arbelar inom området. Hänsyn måste kunna tas tiU de sociala,
ekonomiska, kullurhisloriska och miljömässiga fömtsättningar som före
ligger där. Förslagel lill PBL ger därför kommunerna möjlighel att i detaQ- 29

plan eller genom områdesbestämmelser slälla lägre krav för ombyggnader Prop. 1986/87:48 inom ett område än vad som följer av de generella ombyggnadsbeslämmd-serna. Villkoret är att bebyggelsen inom områdel ändå får långsiktigt godtagbara egenskaper.

Det finns etl nödvändigt samband mellan byggbestämmelser och lånebeslämmelser. Det som krävs vid ombyggnad av bostadshus måste också normalt kunna belånas genom ombyggnadslån. För att den möjlighel som PBL ger kommunen att själv bestämma kravnivån inte skall bli innehåUs-lös måste en anpassning göras också ål andra håUel. Huvudregeln måsle därför vara alt de låneförutsällningar som gäller slandard eller utförande skall anses vara uppfyllda om åtgärderna svarar mot de krav som kommunen har formulerat.

Kommunens planbestämmelser är avsedda atl ge utiryck för den ambitionsnivå som man anser sig kunna upprätthålla inom planområdet såviit gäller bebyggelsen som helhel under planens genomförandetid. I detla ligger all sådana ålgärder i enskilda byggnader som genomförs med stöd av planen, i vissa fall kan förväntas fylla sin uppgifl under en mer begränsad tid än som svarar mol den normala amorteringstiden för ombyggnadslån. Låneliden bör i sådana fall kortas av i förhållande till vad som är normalt. Jag tänker bl.a. på sådana ombyggnader av bosladshus med tre eller fler våningsplan som genomförs ulan alt hiss installeras.

Som villkor för ombyggnadslån gäller all husets kvaliteter skall tas lUl vara i skälig omfallning. Ell molsvarande krav på varsamhet har lagils in i PBL-förslagel. Därmed ges fömtsättningar att förverkliga intentionerna i bostadsförbättringsprogrammet fulll ut i denna del.

Det allmänna varsamhelskravet i PBL kan ses som etl krav på ett förhållningssätt vid ändring av byggnader. Kravet riklar sig i första hand tUl fastighetsägaren. Även byggnadsnämnden skall iaklla delta förhållningssätt när den formulerar sina krav på åtgärder i den enskilda byggnaden. Kravet får emellertid inte las till intäkt för att genereUt hålla en låg slandard när byggnader ändras. Jag har lidigare, i anslulning tiU bostadsförbättringsprogrammet, i stället uttryckt mig så att en varsam förnyelse är en förnyelse som utgår från behoven av funktionella förbällringar, inle minst sådana som är vikliga för ulsalla grupper i samhället, och där förbällringarna utförs på elt sådant säll atl onödiga ingrepp undviks.

De ändringar som jag har föreslagit i fråga om byggnadslagstiftningens
ombyggnadsbestämmelser är ägnade att förbättra samspelet meUan de
krav som ställs med stöd av byggnadslagstiftning och lånebestämmelser.
Någon fullständig harmoni mellan dessa bestämmelser går emeUertid inte
att uppnå. Jag vUl fill en böQan påminna om all ombyggnad i låneförfall-
ningens mening kan avse både sådana åtgärder som kräver och sådana
åtgärder som inle kräver bygglov. Jag vill också påminna om att bygglovs
pliktens omfallning i viss utsträckning kommer atl kunna bestämmas av
kommunerna. All exempelvis tillbyggnader i vissa områden generellt blir
bygglovsfria får naturiiglvis inte leda till att lån inte lämnas. Och omvänt
kan del aldrig komma i fråga att allt som en sökande kan få bygglov till
också skall berättiga liU bostadslån. SamhäUet måste ha rätlen att ställa
villkor som innebär att de subventioner som bostadslånen är förenade 30

med, förbehålls sådana ombyggnadsprojekt som är angelägna från boslads- Prop. 1986/87:48 politiska utgångspunkter. Detla avspeglas i dag i all del är en grundläggande föruisättning för ombyggnadslån att ombyggnaden medför en väsentlig leknisk eller funktionell förbättring av byggnaden. Del finris för den skull ingen anledning att vägra en fastighetsägare bygglov för åtgärder av annat slag, som inte uppfyller delta lånevUlkor.

Statens planverk har regeringens uppdrag alt uiarbeta förslag till föreskrifier för lillämpningen av PBL:s bestämmelser om bl.a. ändring av byggnader. Avsikten är alt förslagen skall underställas regeringen i sådan tid att föreskrifierna skall kunna tillämpas när PBL avses träda i kraft, dvs. den 1 juli 1987. I det sammanhanget kommerjag även all närmare överväga sådana frågor som rör den fortsatta tekniskt-administrafiva hanleringen av låneärenden som rör ombyggnad. En sådan fråga är den byggnads-och bosladslekniska granskningen i ärenden som i låneförfaltningens mening avser ombyggnad men som inle kräver bygglov.

FinansieUt stöd vid bosiadsförbäilring

Nuvarande byggbestämmelser är alltså inle lillräckliga när del gäller alt hävda krav på varsam ombyggnad, i molsals till vad som avses gälla enligt PBL. 1 stället kan bestämmelserna utlösa relativt högt ställda minimikrav på egenskaper och kvaliteter efler ombyggnaden. Bestämmelserna om ombyggnadslän innebär däremot alt lån inte får lämnas lill onödiga ombyggnader. En grundläggande fömtsättning för ombyggnadslån är atl ombyggnaden skall medföra en väsenllig leknisk eller funktionell förbättring av byggnaden. Lån till underhåll får lämnas endast om underhållet är direkt föranlett av ombyggnaden. Som föruisättning för bostadslån för ombyggnad gäller vidare bl. a. att husets kvaliteter skall tas till vara i skälig omfattning.

Ombyggnadslånens effekter på ombyggandels inriktning beror inte bara på den administrativa avgränsningen av belåningsbara åtgärder utan också på de materiella villkoren för åtgärderna. Lägenhelsunderhåll fömtsätts finansieras med hyresintäkter eller årsavgifter, om det genomförs utan samband med ombyggnad. För gemensamt underhåll som genomförs utan samband med ombyggnad lämnas elt skaltekompenserande räntebidrag. Detta motsvarar för allmännyttiga bosladsförelag och bostadsrättsföreningar hälften av marknadsräntan på en teoretiskt beräknad låneskuld som minskas över tiden med hänsyn fill åtgärdemas varaktighet. Vid ombyggnad kan gemensamt underhåll som är direkl föranlett av ombyggnaden räknas in i låne- och bidragsunderlaget. Med nuvarande räntenivåer blir nelloränlan det första året ca 6% i det första fallel men 2,6% i det senare fallet. Jag vill i sammanhanget påminna om alt ränleslöd över huvud taget inle lämnades till separat underhåll före år 1984. Tröskeleffekterna minskade alltså väsenlligl i samband med all ränleslödel infördes.

Självfallel uppmärksammades även den kvarstående skillnaden i ränte
kostnader mellan underhåll som belånas vid en ombyggnad och underhåll
som genomförs separal vid min beredning av de förslag som riksdagen 31

antog år 1983. Bl.a. med hänsyn fill bostadsförbättringsprogrammets sfi- Prop. 1986/87:48 mulanssyfle föreslog jag då alt de två stödformerna inte skuUe kunna förenas. Riksdagen uttalade emellertid (BoU 1983/84:11 s. 19, rskr 63) atl det med bibehållande av tidigare ordning för belåning av underhåll borde vara möjligt att kombinera de båda finansieringsformerna. Lånemyndigheternas lidigare praxis vid belåning av underhåll innebar i princip atl allt underhåll belånades vid en omfattande ombyggnad, medan prövningen var mer restriktiv vid begränsade ombyggnader.

De erfarenheter som nu har vunnits av lillämpningen av slödel lill ombyggnad och lill underhåll m.m. lyder enligl min mening på alt kravel på all ombyggnaden skall medföra en väsentlig förbällring av byggnadens lekniska eller funktionella kvalitet inle har slällls lillräckligl konsekvenl. Inte heller varsamhelskravet förefaller ha lillämpals slrikl. Praxis i fräga om belåning av underhåU vid ombyggnad kan variera. Enligl min mening måsle innebörden i nämnda beslämmelser nu preciseras, så att lånemyndighelernas lillämpning av stödformerna bli mer enhetlig. Det förhållandet att huset är äldre än 30 år är inle i sig en lillräcklig förutsättning för all ombyggnadslån skaU lämnas. Varsamhelskravet medför att lån inte bör lämnas lill onödiga utbyten av äldre köksinredning, sanitelsutmslning m.m. Kravet på alt belåningsbart underhåll vid ombyggnad skaU vara direkl föranlell av ombyggnaden kan inte bedömas uteslutande från tekniska utgångspunkter. Också frågan om underhållet har varit medvetet eftersatt måste vägas in i bedömningen.

I det följande kommerjag bl.a. alt föreslå etl vidgat hyresgästinflytande vid ombyggnad. Hyresgäslernas uppfattning i varsamhetsfrågan bör enhgt min mening normalt inte kunna frångås vid låneprövningen. En sådan ordning skapar också garantier för att ålgärderna inte kommer alt bli onödigl omfallande vid begränsade ombyggnader.

Hyressällningssysiemei

Från olika håll har hävdats alt tillämpningen av hyressällningssysiemei
leder liU alllför omfattande ombyggnader, därför att underhåll och vissa
tekniska förbällringar inte anses höja bruksvärdet om de genomförs ulan
samband med ombyggnad. Jag tvivlar inle på all sådana bedömningar kan
ha gjorts i enskUda fall men vUl som en bakgrund för diskussionen beröra
några principiella aspekter på hyressättningen. Efter år 1968, när den
nuvarande hyreslagstiftningen infördes, har ett kollektivt förhandlingssy
stem etablerats på praktiskt taget hela hyresmarknaden. Det ankommer på
hyresmarknadens parter att avgöra normerna för hyressättningen. Om
parterna inte blir överens kan hyresnämnden göra en bruksvärdebedöm
ning, i normala fall med utgångspunkt i hyror som gmndas på förhandlings
överenskommelser. Parlerna på hyresmarknaden avgör alltså själva efter
vilka normer hyrorna skall beslämmas. Varje avsteg från denna ordning
skulle enligt min mening leda till en offentlig hyreskontroll. Alla erfarenhe
ter visar atl en offentlig hyreskontroll redan på relativt kort sikt leder lill en
godtycklig och schablonartad hyresslmklur. 32

nadsnämnden får meddela byggnadslov endasl om del finns godkännande Prop. 1986/87:48 av hyresgästorganisationen eller hyresnämnden (56§ byggnadsstadgan).

Enligt 5§ hyresförhandlingslagen (1978: 304) har en hyresgästorganisation, som har förhandlingsordning med hyresvärden, rätt att påkalla förhandling om lägenheternas och husels skick. Det föreligger däremot inte enligt hyresförhandlingslagen någon skyldighet för hyresvärden alt förhandla med hyresgästorganisation innan förbättrings- eller underhållsarbeten företas.

Inom ramen för gällande förhandlingsordningar har det träffats boinfly-tandeavtal som gäller för ca 90 procent av alla lägenheter inom de allmännyttiga bostadsföretagen. Boinflylandeavlalen innebär bl.a. all bostadsföretaget har skyldighel all samråda med hyresgästorganisationens kontaktkommitté i frågor som påverkar bostadsmiljön eller hyresgästernas boendeförhallanden i övrigl. Del kan t.ex. gälla riktlinjer för fastighetsskötseln, planering och utförande av underhåll eller standardförbättringar. Innan samråd ägt rum får ålgärden inle vidlas och kontaktkommitléns uppfattning skall i princip gälla.

Det har från olika håll, bl. a. från Hyresgästernas Riksförbund, framförts kritik mot den nuvarande ordningen. Del görs bl.a. gällande alt BSL ger hyresgästerna ell otillräckligt inflytande över åtgärder som inte kräver byggnadslov, men som ofta höjer lägenheternas bruksvärde. Hyresgästernas Riksförbund har bl. a. föreslagit all hyresgäslintyg skall vara villkor för ombyggnadslån.

BSL m.fl. lagar som reglerar fastighetsförvaltnings- och inflytandefrågor övervägs för närvarande inom bosladsdepartemenlel i elt samlal perspekliv, med syftet att skapa mer enhetliga och överblickbara regler än vad som gäller för närvarande. All direkl överföra nu gäUande beslämmelser och ordning för hyresgästinflytande enligl BSL till bostadslånesystemet är därför olämpligt.

Kommunens prövning av ett låneärende ulgår primärt från bedömningen av om de föreslagna ålgärderna uppfyUer låneförfaltningens fömtsättningar för lån, dvs. i försia hand om de medför en väsenllig förbättring av bostadshusets tekniska och funktionella kvalitet eller av boendemiljön. Som fömtsättning för lån gäller vidare bl. a. alt husels kvaliteter las lill vara i skälig omfallning och all lägenheternas slandard efler ombyggnad inle överstiger normal slandard i nyproducerade lägenheter. Om hyresgästerna skall tillförsäkras ell reelll inflylande över ombyggnaden genom lånevillkor kan inte kommunernas bedömning l.ex. av varsamhelskravet överordnas hyresgästernas.

Å andra sidan bör inte hyresgästerna ha ett sådant inflytande i ombygg
nadsärendet atl del kan komma i konflikt med byggnadslagstiftningen och
låneförordningens krav. Fastighetsägarens beslutsrätt kan inte heller in
skränkas kraftigt utan molsvarande begränsning av hans ekonomiska an
svar. Däremoi kan hyresgästernas bedömning av hur varsamhelskravet
uppfylls i ombyggnadsärendel ges en avgörande betydelse för länsbostads
nämndens prövning av låneärendet i denna del, utan en långtgående änd
ring av den ansvarsfördelning som gäller i dag. Därigenom blir också
hyresgästerna informerade om åtgärderna i så god tid att de kan lillvarala 34

efter en ombyggnad bör kunna lämnas lill dem som bor kvar efler en ombyggnad. Kvarboendegarantins syfte bör vara att ge hushållen reella förulsältningar att anpassa sin ekonomi lill den nya situationen. Garantin bör avlrappas under viss lid.

I fråga om hyresgäster bör kvarboendegarantin lämnas för dem som har besittningsskydd i förhållande till fastigheisägaren eller som har återflytt-ningsräll, om besittningsskyddet har brufils lill föQd av ombyggnaden.

Bidragsunderlaget bör bestämmas på grundval av den faktiska ökningen av bosladskoslnaden efler ombyggnaden uttryckt i kr. per m multiplicerad med ytan på hushållets lägenhet före ombyggnaden.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om de ytterligare föreskrifter som behövs om bidragsgivningen. För sammanhangets skull vill jag dock beröra huvuddragen i del tänkta förfarandet i fråga om bidragsärendena.

Av administrativa skäl bör bidraget utbetalas årligen i efterskott lill fastigheisägaren under föruisättning att han månadsvis har minskat hyran eller avgiften för bidragsberättigande hushåll med en tolftedel av bidragsbeloppet. Del bör vara en förutsättning för ombyggnadslån att fastighetsägaren söker bidragel.

Ansökan om bidrag görs i samband med ansökan om bosladslån för ombyggnad. I ansökningen anges vilka hyresgäster som har återflyttnings-rätt eller vilka bostadsrättshavare som själva bor i sina lägenheter och ytorna på deras lägenheter före ombyggnaden. Den inlämnas ull förmedlingsorganel som vidimerar uppgifterna. Länsbostadsnämnden fattar sedan principbeslut om bidrag.

Tolv månader efter det all ombyggnaden har färdigställts ansöker fastighetsägaren om utbetalning av bidrag. I ansökningen anges ökningen av bostadskostnaden efter ombyggnaden, vilka bidragsberältigade hushåll som bor kvar och vilka som har flyttal under perioden. Ansökningen inlämnas till förmedlingsorganet. Ytterligare ansökningar om utbetalning av bidrag görs därefter var tolfte månad under bidragstiden.

Bestämmelserna om kvarboendegaranti bör träda i krafl den 1 januari 1987 och lillämpas på ansökningar som ges in till kommunen efter ikraftträdandet.

Prop. 1986/87:48

3.7.5 Tillgänglighetsfrågor

Hissinsiallaiion som vUlkor för ombyggnadslån

Mitt förslag: Som villkor för ombyggnadslån skall gälla alt hiss installeras i alla trapphus med minsl tre våningsplan, om inte kommunen genom bestämmelser i detaljplan eller områdesbestämmelser har funnil att bebyggelsen ändå får långsikfigt godlagbara egenskaper. Villkoret skall inle heller gälla, om byggnadsnämnden i annat fall med slöd av PBL har lämnal dispens från hisskravet.

Skälen för mitt förslag: Förslaget lill PBL lorde, om förslagel godtas, träda i krafl den Ijuli 1987. Om riksdagen beslular i enlighet med förslaget, kommer del i princip alt ställas samma krav på tUlgänglighet för bosladshus som skall byggas om, som vid nybyggnad. Dock skall undanlag från krav på fillgänglighet kunna medges i etl enskih bygglovsärende om kommunen genom bestämmelser i detaljplan eller genom områdesbestämmelser har funnit att bebyggelsen inom området ändå får långsiktigl godtagbara egenskaper. Byggnadsnämnden kan vidare lämna dispens från hisskravel i enskilda fall om det är nödvändigt med hänsyn tiU tekniska, kulturhistoriska eller ekonomiska fömtsättningar.

Jag anser all reglerna för ombyggnadslån bör knyta an tiU dessa bestämmelser. Som viUkor för ombyggnadslån bör därför gäUa att flerbostadshus med minsl tre våningsplan förses med hiss eller annan lyftanordning, om inte kravel kan efterges på grund av nämnda beslut av kommunen eUer byggnadsnämnden.

Det nya låneviUkoret bör träda i kraft den Ijanuari 1988 och tUlämpas på ansökningar som ges in till kommunen efter ikraftträdandet.

Amoneringslid vid ombyggnad utan hissinslaUation

Min bedömning: Amorteringstiden för ombyggnadslån till hus med minst tre våningsplan bestäms till högst 20 år, om huset efter ombyggnaden saknar hiss och ombyggnaden inte avser en kulturhistoriskt värdefull byggnad.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen beslutade i anslutning till bostadsförbällringsprogrammel om statsbidrag till tillgänglighetsskapande åtgärder. Bidragel är begränsai lill åren 1984-1986. Bidrag lämnas i första hand till inslallalioner av hissar och andra lyflanordningar och i andra hand lill andra tillgänglighetsskapande ålgärder i eller i omedelbar anslulning lill irevåningshus. Till bosladshus med fler än tre våningar lämnas slöd endast om det finns särskilda skäl. En föruisättning för bidragel är alt kommunen bidrar till minsl 20 procent av den kostnad för åtgärderna som kommunen godkänner. Statsbidrag lämnas fill högsl 30 procent av samma koslnad. Bidrag lämnas till kommunen efter beslut av bostadsstyrelsen, i princip inom en ram av 100 milj. kr. per år. Outnyttjade delar av ramen har årligen överförts tiU följande år. Bostadsstyrelsen beräknar att sammanlagt ca 200 milj. kr. kommer att vara outnyttjade vid ulgången av år 1986.

Bostadsstyrdsen betonar i sin skrivelse om bostadsförbättringsprogrammet viklen av att ett statligt stöd även fortsätiningsvis lämnas till fillgäng-lighetsskapande åtgärder. Styrelsen menar dock all systemet behöver nyanseras och föreslår därför bl.a. att bidraget görs beroende av den yta hissen kommer alt beQäna i slället för av våningsantalel.

För egen del vill jag anföra följande. Det finns fortfarande stora brister i fråga om tiUgängligheten i bostadsbeståndet. Outnyttjade delar av beslutade ramar bör därför överföras fiU en fortsatt bidragsgivning även efler år 1986.

Från flera håll har ifrågasatts om inte även fyravåningshusen borde

komma i fråga för bidrag. Redan enligl nuvarande beslämmelser kan bidrag lämnas lill hissinstallation i hus som är högre än tre våningar om det finns särskilda skäl. Enligt min mening bör dock tillämpningsområdet preciseras så att bidrag regelmässigt lämnas om den yta hissen beQänar är liten. Som riktmärke kan anges alt bidrag bör lämnas om ytan inte uppgär till ca 800 m" primär bruksarea, inkl. bottenvåningen och trapphuset.

Bostadsstyrdsen har föreslagil atl besluten om bidrag skall delegeras till länsbostadsnämnderna. En förutsättning för förslaget är all bidragsgivningen enligl styrelsens förslag föriängs t. o. m. år 1993. Med hänsyn lill att jag har föreslagil all bidragsgivningen skall fortsätta så länge det finns outnylQade medel, ärjag inte beredd att förorda en generell delegering av beslutsrätten. För atl möjliggöra delegering i speciella fall föreslår jag dock all frågor om hissbidrag fr.o.m. den 1 januari 1987 skall prövas av bostadsstyrdsen eller, efler styrelsens delegation, av länsbostadsnämnd.

För närvarande har endasl kommunen rält alt överklaga bostadsstyrelsens beslut om bidrag, eftersom endast kommunen kan vara sökande i bidragsärendel. Det är enligl min mening inle tillfredsställande. Husägaren, vars ekonomiska intressen i hög grad berörs av bidragsbeslutet, bör också ha en sådan rätt. Ansökan om bidrag bör därför göras gemensaml av kommunen och husägaren. Härigenom ges också husägaren rält atl överklaga ett beslul som har gåll honom emot.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas på ansökningar som ges in till kommunen efler ikraftlrädandet.

Prop. 1986/87:48

Skälen för min bedömning: Investeringarna för energisparåigärder har ökat något i flerbostadshusen inom ramen för bosladsförbätlringsprogrammet. Energianvändningen i bosläder har samtidigt minskat.

Enligt min mening kommer bostadsförbättringsprogrammet även framdeles atl utgöra elt vikligl instmment för att främja en god energihushållning i det äldre bostadsbeståndet. En fortsatt minskning av energianvändningen i bebyggelsen är också nödvändig om den strategi för kärnkraftens avveckling som riksdagen beslutat (prop. 1984/85:120, NU 30, rskr 362) skall kunna fullföljas. Det stöd till energihushållning som lämnas inom ramen för bostadsförbättringsprogrammet med den ändring jag nyss har förordat, bedömer jag dock för närvarande vara tillräckligt för alt energihushållningsåtgärder i samband med bostadsbeståndets förnyelse skall komma till slånd i önskad omfallning.

Energirådel har efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl fåll i uppdrag att göra en grundläggande ulvärdering av olyckans konsekvenser för säkerheten i Sverige, m. m. Med delta som gmnd avser regeringen all i samråd med övriga riksdagspartier ta ställning till om del behövs förändringar i den sirategi för kärnkraftens avveckling som riksdagen beslutat om. Behovel av yllerligare ålgärder för atl främja en god energihushållning bl. a. i bostadsbeståndet kommer atl övervägas i detta sammanhang.

Energisparbidrag skall normall lämnas endasl för åtgärder i hyres- och bostadsrättshus. Regeringen har bemyndigande (prop. 1983/84:40 bil. 9, BoU 11, rskr 63) att besluta om för vilka åtgärder och med vilka belopp som bidrag lämnas.

I innevarande års budgetproposition redovisade jag att jag, mol bakgrund av det goda sysselsättningsläget inom byggsektorn samt tendensen till överhettning inom bl.a, VVS- och elområdena, hade för avsikl alt föreslå regeringen alt bidrag tiU energisparåigärder inom dessa områden inle skulle lämnas under budgetåret 1986/87.1 enlighel med delta beslutade regeringen under våren 1986 att del riktade bidraget under budgelåret 1986/87 skall lämnas enbart lill isoleringsåtgärder med i genomsnitl 10% av den godkända kostnaden.

Den goda sysselsättningssituationen inom byggsektorn kan bedömas beslå. Tillgången på krediter för energisparåigärder är tillfredsställande. Enligt min mening behöver därför inte riktade energibidrag lämnas under de två närmaste budgelåren.

Min ståndpunkt i fräga om riktade energibidrag för budgetåren 1987/88 och 1988/89 medför inga förändringar av kravel på samordning av energiin-

Skälen för min bedömning: Kommunerna har ansvar för all alla som bor och vistas i kommunen har en ändamålsenlig bostad. Enligl bosladsförsörj-ningslagen skall en kommun fortlöpande bedriva bostadsförsöijningspla-nering i syfte alt främja all alla i kommunen får en egen boslad av god kvalilel saml alt ändamålsenliga ålgärder förbereds och genomförs för bostadsförsöQningen inom kommunen. Kommunerna skall i sin planering utgå ifrän del lotala behovet av bostäder för olika gmpper av hushåll — familjer och ensamboende, flyklingar, studerande och andra ungdomar, pensionärer samt handikappade och personer som kan flytta ut från institutioner. Detta innebär att kommunerna på den lokala nivån har ett helhetsansvar för bostadsförsörjningen.

Kommunerna har under senare år i aUl högre grad inriktat sina insalser för bostadsförsörjningen på bostadsförbättring. Av den särskUda redovisningen av bostadsförsöQningsplaneringen framgår alt bostadsförbättrings-verksamheten i stor utsträckning nu finns med i bostadsförsöQningspro-grammen. Eftersom bostadsbeståndet och behovet av bosläder varierar starkt mellan olika kommuner, är det självklart att bostadsförbättringen får olika slort utrymme i de kommunala bostadsförsörjningsprogrammen. Av svaren på bostadsslyrelsens enkät om kommunernas bostadsförsörjnings-planering framgår dock all en områdesplanering finns eller håller på att byggas upp för slörre delen av flerbosladshusbeståndet. En sådan planering har visat sig vara en gmndläggande förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av förnyelsealgärder, inte minst för alt förbällra tillgängligheten.

Förnyelseverksamheten i bostadsområdena har hittills i huvudsak varil inriktad på fysiska och tekniska åtgärder, t.ex. lägenhelsombyggnader, energisparåigärder och ålgärder för att förbättra tillgängligheten och uiemiljön. Förbättringsinsalserna har främst genomförts i hyreshusbeslåndel, medan bostadsrättshus och småhus ännu inte berörts i nämnvärd omfattning. De sociala aspeklerna har kommii i andra hand.

Stora förnyelsebehov kvarstår. I många kommuner finns behov av särskilda insatser i vissa av de områden som byggdes under 1960- och i början av 1970-talen. Del finns också eftersatta underhåUsbehov i bosladsrättshus och i vissa småhusområden.

Enligt min mening måsle förnyelsen av bostadsområdena i framfiden få en mer social inriktning. Förbättringsinsalserna bör i slörre utsträckning styras utifrån de behov som finns och av de bostadspolitiska mål som

kommunen har ställt upp. Särskilda åtgärder kan behövas för att sfimulera Prop. 1986/87:48

till förbättringar i bostadsrättsföreningar och småhusområden. Samlidigt

är det viktigt att understryka att kommunerna måste få möjligheter alt

utveckla det planeringsarbete som har påböQats utan att förutsättningarna

ändras påtagligt. Ofta återkommande ändringar försvårar planeringen för

kommuner och fastighetsägare och medför risk för att man i avvakian på

nya förändringar inte genomför önskvärda ålgärder.

Förnyelsen av bosladsbeståndet kan inle begränsas till åtgärder i själva bostaden och den allra närmaste omgivningen utan måste omfatta hela områdel. En god boendemiljö innebär också lillgång till en god boendeservice. Den innefattar både samhällsservice och kommersiell service. I detla sammanhang är inle minsl lillgång till väl utbyggda allmänna kommunikationer viklig. Del är också av slor betydelse all ge föreningslivet goda förutsättningar och stimulera till kulturella insatser av olika slag.

Kunskapen om olika gmppers behov och de sociala förhållandena i bostadsområdena finns lokalt hos de boende och i kommunen. Likaså har kommunerna överlag en god överblick över bostadsbeståndets tekniska slandard. Del är därför nalurligl att kommunerna i sin bostadsförsörjningsplanering tar ställning lill i vilken omfattning och takt som bostäderna behöver förbättras. Kommunerna kan också lillsammans med de regionala myndigheterna göra de nödvändiga avvägningarna så att inte obalans uppstår inom byggarbetsmarknaden. I kommunerna samordnas bostadsförsörjningsplaneringen med annan planering och andra kommunala verksamheter. En samverkan med den sociala sektorn och med landslingen är nu särskilt angelägen, med syftet att underiätta för äldre att bo kvar i den egna lägenheten och möjliggöra en successiv utflyttning från olika institutioner.

Inle minst med tanke på att många äldre bor i de områden som behöver förbättras är det nödvändigl atl planering och genomförande lar stor hänsyn lill dem som nu bor i områdena. Kvarboende eller kort evakueringstid bör vara en viklig utgångspunkt för förbättringen. I vissa faU finns det, åtminslone på kort sikt, skäl atl inte slå ihop smålägenheter. Akuta behov av sådana lägenheler finns för l.ex. ungdomar och ensamstående flyktingar. Om lägenhelssammanslagningar i stället genomförs successivt och under en längre tidsperiod kan såväl de långsikliga som de kortsiktiga bostadsbehoven tillgodoses.

Genom det s.k. markvillkoret för bostadslån har kommunema ett väsentligt styrmedel för bostadsförbättringsverksamheten. Markvillkoret är i princip utformat som en kommunal vetorätt när det gäller bostadslån till bostadsprojekt pä mark som inle har tillhandahållits av kommunen. För att lån skall kunna lämnas i sådana fall krävs kommunens medgivande.

Avsikten med villkoret är atl kommunen skall få etl reelll inflytande över genomförandeprocessen och därigenom kunna styra bostadsförsörjningen så att sociala, miljömässiga och andra mål som kommunen ställer upp kan nås. Genom det sätl på vilkel villkoret är utformat kan kommunen ställa krav på projektet.

Markvillkorei har i praklisk lillämpning medförl olika typer av bered
ningsförfaranden i fråga om låneärenden som kräver kommunalt medgi
vande. Etl exempel är s. k. saneringssammanträden med parlerna, där man 43

gär igenom ärendena från främst teknisk synpunkt. Ell annal är all man Prop. 1986/87:48 har en särskild ombyggnadsgrupp som diskulerar låneärendena med sökandena. Markvillkorets styrmöjligheter utnytQas dock allmänt selt i mycket begränsad omfallning.

Enligt min mening tyder gjorda erfarenheter på att kommunerna är på god väg att utveckla de planeringsinstrument som behövs för att bostadsförbältringsprogrammels inlenlioner skall kunna genomföras. De styrmöjligheter som bl.a. markvillkoret ger, är tills vidare fullt tillräckliga för alt påverka genomförandet i enskilda fall. Den kontinuitet som behövs i en långsiktig planeringsprocess främjas bäsl om kommunerna själva ulvecklar de siyrmedel som redan finns.

1 delta sammanhang vill jag nämna all kommunstyrelsen i Stockholms stad i en skrivelse till regeringen den 10 seplember 1986 har hemställt om en ändring av gällande beslämmelser så alt staden själv får möjlighet att avgöra om avvikelser kan göras från lånekraven på fullvärdig boslad. Innebörden av framställningen är atl kommunens medgivande om avvikelse skall medföra att lån kan lämnas även för ålgärder i lägenheler som efler ombyggnaden inle uppfyller kravet på alt vara fullvärdiga bosläder. Motivet för framställningen anges vara atl det finns ett behov av centralt belägna smålägenheter, bl.a. för ungdomar som håller på atl etablera sig på bostadsmarknaden.

Gällande bestämmelserna medger all mindre avsteg får göras från kravel på fullvärdig bostad vid ombyggnad, om del finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om förulsältningarna för sådana avsleg meddelas av bostads-styrelsen. Enligl vad jag har erfarit har slyrelsen nyligen ändral sina föreskrifier så att avsteg från kravel på fullvärdig bostad kan göras under vissa förutsättningar, om dessa lägenheler utgör en mindre andel i ett hus som i övrigt består av fullvärdiga lägenheter.

Jag anser för egen del att en föreskrift med denna innebörd bör ge goda möjligheter för kommunen att tillgodose aktuella bostadsbehov utan att behöva ge avkall på en långsiktig sirävan att tillföra bostäder fullgoda kvaliteter.

Från Stockholms stad (kommunfullmäktige) har inkommii ytterligare en
skrivelse, dalerad den 12 maj 1986, med anknytning lUl de frågor somjag
just har behandlat. Skrivelsen innehåller en hemställan om ändring av
statsbidragsbestämmelserna för servicehus och ålderdomshem, syftande
till att göra reglerna enhetliga. Med anledning av denna hemställan villjag
framhålla att det inom bosladsfinansieringssyslemets ram inte görs någon
skillnad mellan servicehus och ålderdomshem. Avgörande för om boslads
lån skall lämnas lill elt kalegorihus för l.ex. äldre människor är den
bostadsstandard som de enskilda hyresgästerna erbjuds, I detta avseende
gäller de beslämmelser om fullvärdig boslad som regeringen och bostads-
styrelsen har utfärdai med slöd av riksdagens beslul (prop. 1984/85:142,
BoU 24, rskr 347). Enligl min bedömning ger dessa regler en tiUräcklig
frihet för kommunerna atl verkställa sina bostadspolitiska ambitioner vad
gäller äldre människor bl.a. genom en successiv modernisering av äldre
servicehus och ålderdomshem. Jag är därför inle beredd all förorda några
ändringar i gällande regelsyslem. 44

Jag vill i sammanhangei erinra om atl bostadsutskottet fann det moti- Prop. 1986/87:48 verat att regeringen i lämpligl sammanhang för riksdagen redovisar utfallet av den i propositionen och utskollsbetänkandet föreslagna inriktningen av bosladslångivningen m.m. En sådan redovisning borde enligl utskottets mening lämnas när de nya reglerna varil i kraft några år. För egen del anser jag det naluriigt all en sådan redovisning lämnas inom ramen för den samlade redovisning som skall göras av de kommunala planerna för alt förbättra bostadsförhållandena för gamla, handikappade och långvarigt sjuka och som jag nämnde om i mitt anförande tUl den nyssnämnda proposifionen (s. 22).

4 Bostadskommitténs förslag

4.1 Inledning

Bosladskommiitén har genom sina betänkanden och de utredningsrapporter som har beställts av kommittén, tillfört den svenska bostadsdebatten belydande kunskaper. Kommiitén har således ingående kunnat beskriva välfärdsutvecklingen inom bostadssektorn. Kunskapema om bostadssegregationens utveckling, orsaker och effekter har därigenom fördjupals. Välfärdsulveckling och segregation inom bostadssektorn har ett självklart samband med fördelningen av samhällets bostadsstöd och samhällets möjligheter i övrigt att styra boendevälfärdens fördelning. Dessa frågor har belysts ingående. Priseffekter av olika samhällsåtgärder har undersökts.

Byggandets förutsättningar har redovisals även i ell regionall perspekliv och med delvis nya meloder. Sysselsättningsaspekter på byggandet har behandlats.

Bosladskommiitén vill med sina förslag bl.a. begränsa de generella subventionerna till hyresrätt, bosladsräll och egnahem. Samfidigl begränsas de stora och ökande skillnaderna i kapitalutgifter mellan bosläder av olika ålder. De värdeslegringsvinsler som inflalionen kan leda till molverkas.

Kommiitén har beräknat att hela den standardökning som blir möjlig genom lillskottet av nya bostäder om minst fyra mm och kök kommer all tas i anspråk av de barnlösa hushållen, såvida inte särskilda ålgärder vidtas.

En rad åtgärder föreslås därför för alt ge framför allt bamfamiljerna större möjligheter att skaffa rymliga bostäder. Bl.a. bör bostadsbidragen höjas och göras direkt beroende av bostadskostnaden. Förslag lämnas om ett behovsprövat stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem.

Den sociala segregationen bör enligl kommittén motverkas genom ökad
valfrihet på bostadsmarknaden för dem som nu har de sämsla valmöjlighe
terna. För atl ge slörre möjligheter bl.a. för hushåll som av sociala och
ekonomiska skäl har svårl att skaffa bostad annat än i mindre attraktiva
områden bör bl.a. den kommunala bostadsförmedlingen göras mer effek
liv. Förslag lämnas om ett räntestöd till allmännyttiga bostadsföretag för
köp av äldre hus. 45

Jag delar de principiella utgångspunkterna för bostadskommitténs hu- Prop. 1986/87:48 vudförslag. Syftena i fråga om finansieringssystemet skall emellertid tillgodoses i ett samhällsekonomiskt perspektiv som är väsentligt annorlunda än det som var aktuellt under huvuddelen av den tid under vilken kommiitén arbetade. Jag kommer i det följande all behandla kommitténs förslag om räntelån, bostadsbidrag, stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem samt stöd till allmännyttiga bostadsföretag. Som jag redan har redovisat kommer kommitténs förslag om bostadsförmedling m.m. att behandlas i annat sammanhang. Kommitténs förslag om bostadsbidrag tiU hushåll ulan barn kommer all las upp i överväganden om del samlade stödel lill sådana hushåU.

4.2 Räntelån

Bosiadskommitléns förslag och remissinstanserna

Bosladskommiitén har föreslagit ett nytt system för bostadsfinansiering. De centrala kraven på finansieringssystemet som kommiitén utgått från är all likvärdiga bostäder skaU ha lika kostnader oavsett ålder, upplåtelseform eller ägarkalegori, all bostadskostnaderna skall vara rimliga samt alt subventionerna skall begränsas.

Kommittén konslalerar alt kapitalutgtflerna för produklionslånen, trots omfattande subventioner, är högre för nyare och nyligen ombyggda bosläder i förhållande till molsvarande utgifter i äldre hus samt atl skillnaderna lenderar atl öka. Det föreslagna systemel innebär atl subventionerna minskar ulan att kapitalutgifterna ökar förrän bostäderna blivit äldre. Samfidigl uppfylls bättre än nu de bostadspolitiska kraven på lika kapitalutgifter för likvärdiga bostäder av olika ålder och för olika upplåtelseformer saml på alt inflalionsvinster skaU molverkas. Kommiitén anser sålunda alt del föreslagna systemet är bättre än det nuvarande.

För att de generella subvenfionerna skall bli lägre, samtidigt som kosl-nadsskiUnader och inflafionsvinster motverkas, anser kommiitén att det är av grundläggande betydelse all inflalionen kan minskas och räntenivån sänkas. Den allmänna ekonomiska poliliken har aUlså stor betydelse för bostadssektorn.

Bosiadskommitléns förslag innebär alt räniebidragen delvis skaU ersättas med räntelån. I molsals till vad som gällde för tidigare paritetslån och ränielån beaktas skatteeffekter inom systemet. För hyres- och bostadsrättshus förutsätts således ett skaltekompenserande räntebidrag.

Elt 90-tal remissinstanser avstyrker bostadskommitténs förslag om införande av etl räntelånesystem, bl.a. RRV, bostadsstyrelsen, riksbanksfullmäktige, allmänna pensionsfonden, Sladshypolekskassan, Svenska bankföreningen, Näringslivets byggnadsdelegation, Hyresgästernas Riksförbund, HSB, SABO samt ett 50-tal kommuner. LO avstyrker och förordar reallån.

Etl 25-lal remissinslanser är tveksamma till förslaget, bl.a. statskon- 46

loret, SCB, riksskatteverket, konjunkiurinstitiiieti konsumentverket, sta- Prop. 1986/87:48 tens institut för byggnadsforskning, länsstyrelsen i Stockholms län, TCO och ett 15-lal kommuner.

Ett fåtal är positiva till ränielån eller tillslyrker förslaget, bl.a. socialstyrelsen, länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Östergötlands län, SACO/SR och, såvitt gäller nyproduktionen, Sveriges villaägareförbund.

Ytterligare utredning föreslås av bl.a. RRV, kammarrälten i Stockholm, statens råd för byggnadsforskning, riksgäldsfullmäktige, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Statens bostadsfinansieringsaktiebolag och SABO.

Räntdånens egenskaper

Syftet med ett räntelån är att i en ekonomi med inflation omfördela kapitalutgifter i tiden. Lån lill höga kapitalkostnader i nya hus kan återbetalas utan särskilda problem, om den nominella ökningen av inkomster och fastighetspriser på längre sikt i vart fall inle är lägre än den ökning av kapitalutgifter och skulder som orsakas av ränldånen.

Som exempel på hur ell räntelån av den typ som bosladskommiitén har föreslagit fungerar under olika antaganden i fråga om inflation och räntor redovisas i del följande låneskulden i fem resp. tio år gamla hus uttryckt i procent av nyproduktionspriset resp. år. Vidare redovisas i tablån olika mått på räntelånens utveckling. Beräkningen avser hyres- och bosladsrättshus och bygger på följande fömtsättningar. Produktionspriserna antas utvecklas som priserna i allmänhel. Ränlebidrag lämnas lill 45% av ränian. Kapitalutgiften är 2,6% av produktionspriset det första årel. Den minskar sedan realt med en procenl åriigen bl. a. för all ge uirymme för underhåll.

Inflation	Ränta	Låneskuld i %	av nypro-	Nya	räntelån	Räntelåneskuld	Räntelåne-
		dukfionspriset :	i hus av	ökar nominellt		ökar nomineUt	skulden
		följande ålder		fill år		fill år	beUld år
		5är	10 år
-t- 10%	14%	79	61		10	22	33
-1-10%	10%	71	48		1	12	20
+ 6%	10%	86	73		9	18	42
+ 6%	6%	77	57		1	7	13
+ 2%	6%	94	89		14	65	99

Av tablån framgår bl.a. atl fasfighetsägarna själva genom räntelån mycket väl kan bära en del av den omfördelning av kapitalutgifter som i dag uteslutande sker genom ränlebidrag, under fömlsätlning att den nominella ränian är hög och/eller att den reala räntan är låg. Sådana fömtsättningar har också gälll i den svenska ekonomin under en följd av år, bl.a. under praktiskt tagel hela den fid bosladskommiitén har arbelal.

De förutsättningar som för närvarande gäller inom regeringskansliel för
långtidsbudgelberäkningar innebär all räntorna sjunker och all inflalionen
blir låg. För bostadssektorn, som för år 1986 har 10-åriga räntebindningsli-
der för priorilerade lån, innebär dessa anlaganden övergångsvis höga reala 47

räntor under lång tid. Som även bostadskommittén påpekar, fungerar i Prop. 1986/87:48 detla perspektiv inte ett räntelånesystem utan särskilda subventioner för atl begränsa låneskuldens tillväxt.

Varje system som innebär atl en del av kapitalutgiften omfördelas i tiden, bygger på en avvägning av vad husen och hushållen kan bära nu och i framtiden. Sådana avvägningar måste utgå från någon form av medeltal. För den enskilde har detta förhållande mindre betydelse så länge siaten genom bidrag svarar för hela omfördelningen. Om delar av omfördelningen i stället sker genom räntelån, bUr situalionen annorlunda. Om fastighetspriser i enskilda fall eller på olika orter utvecklas sämre än genomsnittet påverkas också utrymmet för omfördelning av kapitalkostnader i motsvarande mån. Hus med en lägre värdeutveckling än genomsnitiel kan därvid komma i elt läge där de inte längre kan bära de räntelån som förutsätts generelll. Ett långsiktigt verkande räntelånesystem måsle, som bl.a. bosladssiyrelsen har påpekat, innehålla skyddsregler för sådana situationer, även om de samhällsekonomiska fömtsättningarna är sådana att elt räntelånesystem allmänt sell skulle kunna fungera.

Sammanfattande synpunkter

Bosladsinvesleringar är extremt långsiktiga. De förräntas realt i första hand genom sin värdeutveckling. Nya bostäder klarar därför inte avkastningskrav som förutsälter en real förränlning på lånat kapital. Äldre bostäder kan däremoi klara mycket höga nominella avkastningskrav om de avser ursprunglig nomineU låneskuld. Detta medför atl kapitalutgifter för bostäder praktiskt tagel alltid behöver uQämnas över liden.

Ett räntelånesystem är elt av flera medel att uppnå en sådan uQämning. Tidigare har visats all räntelån kan uQämna kapitalutgifter vid en över lång tid bestående hög inflation och höga nominella räntor. Nuvarande samhällsekonomiska förutsättningar är dock, somjag har nämnt tidigare, inte sådana atl elt räntelånesystem bör införas.

4.3 Bostadsbidrag

4.3.1 Allmänna överväganden

Bostadsbidragens bostadspolitiska roll

Bostadsbidragen har vuxit fram genom en forllöpande serie av reformer sedan millen av 1930-lalet. Bidragen har haft till mål alt höja bostadsstandarden, att minska trångboddheten, att uQämna kostnadsskillnader samt atl allmänt siärka de svaga hushåUens bärkraft. Betoningen av dessa delmål har skiftat över tiden.

De regler som nu gäller beslulades i huvudsak år 1976 (prop.
1975/76:145, CU 25, rskr 308). Bidragen består av två delar, ett statligt
bosladsbidrag som besläms av antalet barn, och etl stalskommunalt bo
sladsbidrag som påverkas också av bostadskostnadens storiek. Del slat
liga bosladsbidragel kan ses som ell behovspröval barnbidrag. Del stals- 48

kommunala bostadsbidraget täcker 80% av bostadskostnaden mellan en Prop. 1986/87:48 nedre och en övre hyresgräns. Det är avsell att gé även de mindre bärkraftiga hushållen möjligheter att hålla sig med modema bostäder av tillräcklig storlek. Den övre hyresgränsen molsvarade från början i princip nybyggnadshyran för en boslad som var tillräckligt stor för all hushåUet inte skulle anses trångbott.

Under 1970-lalets senare del ökades del slalliga bostadsbidraget. Samtidigt urholkades det slatskommunala bidragel, så att de övre hyresgränserna med liden kom all svara ungefär mol medelhyran i beståndet för resp. lägenhetsstoriek. År 1985 hade nära tre Qärdedelar av de hushåll som fick slöd en bostadskostnad som låg över den övre hyresgränsen.

År 1979 lillkallades bosladsbidragskommillén med uppgift all se över bidragssystemet. Kommittén skulle överväga bl.a. om det fortfarande fanns skäl för en bostadsanknytning av slödel. Samtidigt liUkallades den familjeekonomiska kommiitén med uppgifl all föreslå åtgärder för all bäitre tillgodose barnfamiljernas och då främsl flerbarnsfamiQernas behov. Kommittéerna fann att famiQeekonomiskt stöd fortsätiningsvis borde lämnas dels i form av barnbidrag och flerbarnstillägg, dels i form av behovspröval slöd inom bostadsbidragens ram. Den allmänt konsumlionsstöd-jande delen av bostadsbidragen borde därvid enligl bosladsbidragskommillén ökas, så all den kom atl täcka normala bostadskostnader. TiU hushåll med bostäder i nyproduktionen eller på orter med högt bostadskostnads-läge borde enligl kommiitén kommunerna lämna ett kompletterande slöd för alt fånga upp de typiska merkostnaderna för sådana bostäder.

Kommitténs förslag i denna del, som således innebar att stödets direkla anknylning lill hushållets faktiska bosladskoslnad skulle tas bort, krifisera-des från många håll. Kommitténs betänkande (SOU 1982:58) Bostadsbidragen och yttrandena över delta överlämnades fill bosladskommiitén som underlag för dess fortsalla arbele med bostadsbidragen.

I avvakian på resultatet av bosiadskommitléns arbele har de övre hyresgränserna för bostadsbidragen höjls kraftigl i två etapper, så att de år 1987 kan förväntas ligga betydligt över medelhyran. De når dock fortfarande inte upp lill nybyggnadshyrorna.

Bostadskommittén har föreslagit att bostadsbidragen ges en tydligare bostadsanknytning än i dag. Det görs enligt förslaget väsentUgen genom förändringar i tre avseenden. Den stafiiga, icke bosladskostnadsanknulna delen av slödel slopas. Bidrag lämnas lill en beslämd andel av hela bosladskoslnaden upp lill en hyresgräns som läggs betydligt högre än tidigare. Den andel med vilken bidrag lämnas, ökas för vaQe barn i hushållet. Målel bör enligl kommittén vara atl bosladsbidrag skall kunna lämnas upp fill nyproduktionshyran för en bostad där varje barn har eget mm.

Kommittén har härutöver redovisat etl alternativt förslag, som till sin ulformning mer ansluter till dagens regler. Även del syftar liU atl bidrag skall kunna lämnas i högre bosladskoslnadslägen än lidigare och med sådana belopp alt bostaden kan öka i storlek för varje barn.

Kommittén förordar för egen del det första alternativet, som enligt
kommillén är enklare alt förstå för bidragsmottagarna och har det tydligast
uttalade syftet att stimulera hushållen att höja sin bostadsstandard. 49

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 48

Kommitténs förslag i denna del tillstyrks av flertalel av remissinstanser- Prop. 1986/87:48 na. Flera påpekar emellertid all förslagel kommer att medföra påtagliga försämringar för hushåll med låga eller normala bosladskoslnader och atl 1- och 2-barnshushållen själva kommer alt få bära en slörre andel av framlida bosladskoslnadsökningar. Om inle bidragsandelama för dessa hushåll höjs i förhållande till kommitténs förslag, bör stödel enligt Hyresgästernas Riksförbund i slället ulformas enligt kommitténs andra alternativ. Bl.a. riksförsäkringsverket och LO framhåller att det uteblivna konsumtionsstödet till hushåll i lägre bostadskostnadslägen sannoUkt måsle kompenseras på annal sätl, exempelvis genom ökade barnbidrag. Kommittén har för övrigl själv gjort samma reflektion såvitt gäller mångbarnshus-hållen.

Kommuner och kommunala samarbelsorgan i storstadsregionerna framhåller alt högre hyresgränser måsle få tillämpas efler lokala beslut.

För egen del villjag anföra följande.

Barnfamiljerna har lägre ekonomisk bärkraft än andra hushåU med samma inkomsler. Många föräldrar, inle minst ensamföräldrar, saknar möjligheter att förvärvsarbela i samma utsträckning som andra. Genom del familjepolitiska slödel söker samhällel minska effekterna av sådana generella skillnader i bärkraft och förvärvsförmåga mellan olika gmpper av hushåll. Del direkla famiQepolitiska stödet uppgår nu till nära 20 miQarder kronor per år. År 1987 ökas barnbidragen och flerbarnstilläggen med ytterligare nära 2,5 miljarder kronor.

De ekonomiska skillnaderna mellan olika hushåU av samma lyp är fortfarande slora. Av olika undersökningar, bl.a. dem som kommittéerna redovisar, framgår det att betydande grupper av bamfamiljer inte kan bära kosinaderna för de bosläder som finns tiUgängliga på marknaden. Del finns en uppenbar risk atl de ekonomiskt svagare barnfamiQema ställs vid sidan av den slandardulveckling som kommer andra tiU del, och att segrega-fionen i boendet därigenom snarare ökar än minskar. Del finns tecken på att vissa hushåll inte klarar all behålla den utrymmesstandard som de har uppnåll. De nuvarande bidragen riskerar all förslärka sådana tendenser, eflersom bidragen även i numera vanliga kostnadslägen inte längre påverkas av den fakiiska kostnaden för bostaden.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas åsikt att det individueUa bostadsstödet även i fortsättningen måsle ha en klcU" bostadspolitisk inriktning, och atl del inte bör ersältas av ett mer allmänt inkomslpröval konsumlionssiöd. För att de hushåU som är beroende av bostadsbidragen skaU kunna få del av den standard som sedan länge är en självklarhet för övriga medborgare, måste bidrag kunna lämnas i betydligt högre kostnadslägen än i dag. Bidragen måste likaså fillåla att även dessa hushåll får en utrymmesstandard som ligger högre än del minimum som trångboddhetsnormen anger. Alla hushåll bör på sikl kunna hålla sig med moderna bosläder som ger varje barn elt egel rum.

Om delta mål skall kunna uppnås med fortfarande rimligl begränsade
bostadsbidrag, måste de delar av nuvarande stöd minskas som närmast har
karaklären av inkomslpröval konsumfionsstöd. En sådan omläggning kan
sägas innebära atl stödet flyttas från de första kronoma av bostadskostna- 50

den till de sista. De som i dag bor billigt men ändå har en god standard får Prop. 1986/87:48 mindre stöd. De som i dag bor billigt därför ätt de inte har råd med en fillräcklig standard, kan med bibehållet eller ökat slöd skaffa sig en boslad som svarar mol deras behov. Bostadsbidragen kommer därmed atl på ell annat säll än i dag uQämna kostnadsskillnaderna för dem som bor i bostäder av olika ålder men med likvärdig standard.

En sådan omläggning har förordals av kommittén och också lUlstyrkts av den alldeles övervägande majorileten av remissinstanserna.

Jag vill för egen del peka på alt om en sådan omläggning genomförs omedelbart, så skulle bidragen för en del hushåll komma alt minska med stora belopp. I vissa fall skulle minskningarna uppgå till mer än tusen kronor i månaden. Det är lätl att inse att hushållen i många fall skulle få stora svårigheter all bära en sådan förändring. Vissa hushåll skulle inle längre klara koslnadema för sin grundkonsumtion, bostaden frånräknad. Del är en följd av alt bostadsbidragen i dag också har uppgiften all ge ett allmänl konsumtionsstöd och därmed i vissa fall täcker mer än bosladskoslnaden. En omedelbar omläggning skulle därför för dessa gmpper behöva kombineras med elt kompenserande slöd av annat slag. Möjligheterna atl tillgodose sådana behov i annan form än genom bostadsbidragen är emellertid begränsade. Det finns inle uirymme för mer än ell inkomslpröval stödsystem. Marginaleffekterna för hushållen vid flera parallella inkomsiprövade slödformer skulle bli hell oacceptabla. Som jag återkommer fill i det följande är del tvärtom angeläget all söka minska marginaleffekterna redan i dagens syslem.

Min slulsals är all en omläggning, som innebär all bostadsbidragen ges en renodlad bostadspolitisk inrikining, inle kan genomföras i ell sleg. Omläggningen måsle genomföras successivt, i en takt som bestäms bl.a. av hänsyn till tillväxten av hushållens inkomster.

Kommitténs huvudalternativ innebär att bidraget bestäms uteslutande som en andel av bostadskostnaden upp till ett högsia belopp. Många har ställt sig posiliva till konstruktionen. Även jag finner den föredömligt enkel. Just dess enkelhet gör det emellertid inte möjligl alt genomföra förslaget i etapper. Skall omläggningen kunna genomföras på det mjuka sätl som jag anser nödvändigl, måsle man ulgå från dagens system. Den lekniska utformningen av systemet bör därför ligga nära del andra alternativ som kommittén har redovisat.

Mina förslag i det följande bygger således på att bostadsbidragen successivt ändras, så att siödet får en ökad bostadspolitisk inrikining. Stödet tUl hushåll med höga boendekostnader bör byggas ut så långl att det täcker kostnader för nybyggda bostäder. Målet bör vidare vara atl bidragen differentieras på sådant säll all stöd kan lämnas till kosinaderna för eget rum för varje barn.

Omläggningen bör påböQas i och med bidragsåret 1988.

Inkomstprövningen av bostadsbidragen

Bostadsbidragen är behovsprövade i den meningen all de avvägs mol del

enskilda hushållets inkomster och andra resurser. Inkomstprövningen görs 51

i dag mot föräldrarnas taxerade inkomsi, sedan underskoltsavdrag lagls Prop. 1986/87:48 tillbaka lill inkomsten. Bostadsbidragskommittén studerade utförligt olika möjligheter att få fram elt mer aktuellt inkomstmått som uppfyllde rimliga krav på säkerhet och hanterlighel. Både bostadsbidragskommittén och därefter bosladskommiitén fann emellertid alt inkomstprövningen fortfarande i allt väsentligt måste grundas på inkomsiuppgifter från laxeringen. Därvid bör man enligt kommittéerna utgå från den sammanräknade inkomsten, dvs. den inkomst som redovisas innan ännu underskoltsavdrag och övriga allmänna avdrag utnytQats.

Flertalet av de remissinslanser som har yltrat sig i frågan delar kommittéernas bedömning. Löntagarorganisationerna rekommenderar alt man för framliden studerar möjligheterna atl ersätta bostadsbidragen med riklade individuella bosladssubvenlioner ulan inkomstprövning. Endast LO uttalar sig klart för att inkomstprövningen nu bör gmndas på etl annal inkomst-mått, nämligen en kompletterad sjukpenninggrundande inkomst.

Bostadsbidragskommittén föreslog härutöver atl vissa andra inkomsllill-skotl hos hushållen skulle beaktas vid inkomstprövningen. Bosladskommiitén har av förenklingsskäl föreslagil alt så inte sker. Även i denna del släller sig flertalet av dem som yttrar sig bakom bosiadskommitléns förslag, utom på en punkl. Det gäller underhållsbidrag och bidragsförskoll. Effekterna av dessa kan enligt kommittén för ensamföräldrarnas del vägas in i de generella bidragsreglerna, i prakliken genom att avtrappningcn av bidragen för dessa hushåll påbörjas vid en lägre inkomsi än för andra hushåll. Flera påpekar alt underhåUsbidrag och bidragsförskott i stor utsträckning utbetalas för barn som ingår i nya famiQebildningar. En rättvis fördelning av stödet dels mellan vårdnadshavare med olika samlevnadsförhållanden, dels mellan hushåll med och utan sådana försörjningstillskoli. förutsätier att underhållsbidrag och bidragsförskott beaktas i alla hushåll där de förekommer. Till dem som avvisar kommitténs förslag i denna del hör riksförsäkringsverkel och statisfiska centralbyrån, som påpekar alt det handlar om skattefria iransfereringar om sammanlagi ca 4,5 miljarder kronor per år.

För egen del finner jag det för närvarande nödvändigt att hålla fast vid en behovsprövning som grundas på en avvägning mot hushållens inkomster. Jag delar därvid bosiadskommitléns uppfattning att inkomstprövningen normalt bör gmndas på uppgifter från laxeringen och ulgå från det som kallas sammanräknad inkomst och i övrigl förenklas så långt som möjligl. Jag kan emellerlid inte anslula mig till kommitténs förslag atl underhållsbidrag och bidragsförskott i prakliken skall beaktas bara för de föräldrar som fortsätter att bo ensamma med sina barn. Sådana tillskott får naturligtvis en lika stor inverkan på försörjningsförmågan i andra hushåU. Etl belopp som motsvarar bidragsförskottet bör därför vid inkomstprövningen alllid läggas till inkomsten för de hushåll där sådana tillskolt förekommer. En konsekvens av della ställningstagande är atl den inkomst vid vilken bidragel börjar reduceras i fortsättningen bör vara samma för ensamboende föräldrar och makar.

Avlrappning och marginaleffekter ' Prop. 1986/87:48

Avtrappningcn av bostadsbidragen har tilldragit sig stor uppmärksamhet. Inkomslrdalerade bidrag medför ofrånkomligen marginaleffekter som minskar hushållens utbyle av inkomstökningar. Minskas takten i avtrappningcn för att minska marginalefl'eklerna, ökar bidragen för hushåll med högre inkomsler. Nya grupper kommer då in i systemel. Marginaleffekterna kommer därmed att beröra fler hushåll än tidigare. När inkomstskallen är progressiv kan marginaleffekterna för de nytillkommande hushållen bli högre än vad de fidigare var för de hushåll som då omfattades av systemet. Dessa konsekvenser av en minskad avtrappningstakt kan undvikas bara genom all stödet minskas för de svagasle grupperna, eller genom att stödet till viss del omvandlas till ett icke inkomslpröval bidrag.

Avtrappningcn av bidragen görs i dag i två sleg. Upp fill en nedre inkomslgräns lämnas bidragel med oreduceral belopp. Bidraget minskas därefler med 15% av inkomsien över denna gräns, upp lill en övre inkomstgräns. Ovanför denna reduceras bidraget med 22% av den överskjulande inkomsten. År 1987 är den nedre inkomstgränsen för makar 53 000 kr. och för ensamboende 41 000 kr. Den övre inkomstgränsen är för alla hushåll 75 000 kr.

Bosladskommiitén har föreslagit att avtrappningcn genomgående skall ske med 18% av inkomsten över den nuvarande nedre inkomslgränsen, saml alt denna gräns även i fortsättningen skall vara olika för makar och ensamboende. Förslaget, som medför att marginaleffekterna minskar någol för flertalel hushåll med normala förvärvsinkomster, tillstyrks av dem som har yttrat sig i frågan.

Även jag anser att en enhetlig reduktionsfaklor bör tUlämpas vid avtrappningcn. Det medför också att sysiemel blir enklare. Mina förslag i det föregående medför vidare den ytterligare förenklingen att systemet med olika inkomslgränser för makar och ensamboende avskaffas.

Kommilléns förslag till ändrade avtrappningsregler medför att de totala kostnaderna för bostadsbidragen ökar, samtidigt som stödel minskar till hushåll med inkomster mellan och strax över de nuvarande inkomstgränserna. För alt så långt möjligt motverka denna senare effekt bör inkomstgränsen höjas i förhållande tiU kommitténs förslag. Jag kommer i det följande all föreslå all den för år 1988 sätts tiU 59 000 kr. För att begränsa kostnaderna och undvika att bostadsbidragen enbart genom ändringarna i avtrappningsreglerna kommer att omfatta grupper som nu inte har stöd, bör samiidigi reduklionsfaktorn sältas tiU 20%.

Bostadsbidragen till vissa gmpper av hushåll uppgår numera till så stora belopp, all de knappast längre kan hanteras inom ramen för ett inkomst-prövat stöd. Jag tänker då närmast på bidragen till hushåll med fyra eUer fler barn. Bidragen upphör inte förtän vid famUjeinkomster på över 200000 kr. Det har medfört att nära nio av tio sådana hushåU nu har bostadsbidrag. Det är inte meningsfulll att behovspröva ett stöd som praktiskt taget alla får. I en sådan siluation bör det generella stödet byggas ut, och del behovsprövade siödet minskas i motsvarande mån. Jag återkommer tUl delta i del följande.

I dag inräknas i den bidragsgrundande inkomsien också hälflen av de Prop. 1986/87:48 sludiemedel som uppbärs under bidragsårel. Detla har kritiserats från många håll. Bostadskommittén har föreslagit atl studiemedel fortsättningsvis inte skall beaktas. Ingen av remissinstanserna har invänt mot förslaget. Även jag ställer mig bakom kommitténs förslag i denna del.

Somjag tidigare har redovisat, har kommittén vidare föreslagit att barns inkomst inle i nägol fall skall läggas samman med föräldrarnas vid beräkningen av hushållels bidragsgrundande inkomst. Jag delar även här kommilléns åsikl, med det undanlag i fråga om barnpension som jag strax återkommer till.

Jag har också i det föregående utvecklat skälen för all till den bidragsgrundande inkomsien lägga värdet av sådana underhållsbidrag och bidragsförskott som uppbärs under bidragsårel. Värdet bör schablonmässigt beslämmas till det belopp som motsvarar bidragsförskottet. Det innebär -enligt vad som förordas i prop. 1986/87:35 om ändring i reglerna för bidragsförskott och underhållsbidrag - att beloppet skall molsvara 40% av basbeloppet, eller i dag 9320 kr. Visar sökanden att sådant stöd lämnas med lägre belopp, skall beräkningen givelvis ulgå från del beloppel.

För barn, vars förälder har avlidit, har barnpension från folkpensioneringen samma uppgift som underhåUsbidrag och bidragsförskott har i andra fall. Barnpensionens storlek påverkas bl.a. av moderns rätt till efterlevandepension. Barnpension från folkpensioneringen lämnas dock aUlid lägsl med ell belopp som motsvarar 26% av basbeloppet, eller i dag 6 058 kr./år. Vid prövningen av bostadsbidrag bör värdel schablonmässigt sällas liU detla belopp, och läggas lill hushållets bidragsgrundande inkomst.

De nya beräkningsgrunderna medför i denna del att bostadsbidraget minskar med upp till 165 kr. per barn och månad för de hushåll som berörs. För atl mildra omställningssvårigheterna förordar jag all en begränsning införs för bidragsåret 1988 i fråga om hur den bidragsgmndande inkomsten skall påverka sådana tillskott. Tillägget bör för denna tid maximeras tUl värdel av ett bidragsförskott för vaQe berört hushåll.

Mitt förslag syftar lill all jämställa ensamboende föräldrar med sådana ensamföräldrar som har bildat nya familjer, och all samtidigt skapa en rimlig balans i förhållande till sådana familjer som inte åtnjuter molsvarande stöd tiU barnens försörjning. En konsekvens av förslaget är, som jag tidigare har framhållit, att den nuvarande särskilda inkomslgränsen för ensamboende föräldrar avskaffas. Därmed kommer stödet till ensamboende föräldrar att i prakliken hållas oförändrai mellan åren 1987 och 1988.

Skälen för mitt förslag: Mitt förslag svarar i stort selt mol vad som gäller i dag. Den förändring som föreslås, rör dem som saknar gemensamma bam. Dessa jämstäUs i dag med makar, om de lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och har gemensamt hushåll. Kravel på myndigheterna all pröva om någon lever under äktenskapsliknande förhållanden, har lett till att myndigheternas undersökningar i vissa fall ansells kränka de sökandes integritet. Även kravel atl hushåUsgemenskap skall påvisas har ansetts svårhanterligt.

Bostadsbidragskommittén föreslog all myndigheterna inte i något fall skall pröva om en sammanlevnad är äktenskapsliknande. De nuvarande reglerna borde ersättas av etl viUkor och en presumtion. Det nödvändiga villkoret var atl båda var kyrkobokförda på samma adress. Var de inte det, ankom det inte på bidragsmyndighelen alt försöka utröna om de ändå bodde tUlsammans. Om villkoret var uppfyllt och om de bodde i samma boslad, borde det vara den sökandes sak atl visa all hushållsgemenskap inle förelåg. Därmed skulle den sökande själv komma all råda över vilka uppgifler som togs fram, medan myndighetens uppgift inskränkte sig till att värdera del som sökanden redovisade.

Bostadskommittén har inte gått närmare in på frågan. Bostadsstyrdsen, länsbosladsnämnderna och många kommuner efterlyser i sina yttranden en förändring motsvarande vad bosiadsbidragskommittén tidigare föreslagit.

Problemet är ett av de mest svårhanterliga för de bidragsbeviQande myndigheterna. Prövningen av vilka personer som skaU anses ingå i hushållet är ofta helt avgörande för om bostadsbidrag kommer atl lämnas eller inle. Slora ekonomiska intressen ställs mot kravet på integritet för de sökande. Jag anser alt allt måsle göras för att minska risken för integritetskränkningar. Från den utgångspunkten är det en stor fördel att initiativet i bevisfrågor flyttas över från bidragsmyndigheten till sökanden, även om del medför att kraven på de sökande all själva redovisa ett tillfredsställande beslutsunderlag då måste ökas. Jag ansluter mig därför i huvudsak ull vad bosladsbidragskommillén har föreslagil. Självfallet finns det inte skäl atl i alla fall där två personer bor i samma boslad, överväga om de bör anses uigöra ell hushåll vid prövningen av bosladsbidrag. Det ankommer på den föreskrivande myndigheten att uppmärksamma detta i sina föreskrifter.

Stalskommunalt bosladsbidrag lämnas i dag lill båda föräldrarna för barn om vilka de har gemensam vårdnad. Bosladsbidrag lämnas också fill

Skälen för min bedömning: Vid beräkningen av bosladskoslnaden för egnahem får kostnader för avskrivning inte tas med. I övrigl beräknas bostadskostnaden efter de gmnder som bosladssiyrelsen faslsläller. Dessa innebär i huvudsak följande.

Bostadskostnaden för en bostad som innehas med bosiadsrätt är den fastställda årsavgiften. Räntan på egen insals eller på kapital som lånals upp för att förvärva bosladsrällen räknas inle med.

Bosladskoslnaden för egnahem moisvarar räntan på det i fastigheten nedlagda upplånade kapitalel. Ränla på egel kapital räknas inle med. Om fastigheten är upplåten med tomträtt, medräknas lomlrällsavgälden. Effekten av skatteminskning och faslighelsskall beaktas. Driftkostnader beräknas efler schablon.

Bostadskostnaden för bosladshus på jordbmksfastigheler anses molsvara förmånsvärdet vid laxering, med lUlägg för uppvärmningskostnader enligl schablon.

Bidragel beräknas normall på grundval av de förhållanden som råder den 1 oktober året närmasl före bidragsårel.

Bosladskommiitén har föreslagil all 50% av räntekostnaden för sådana lån som har lagits upp för atl finansiera egen insats i eller förvärvel av en bostadsrätlslägenhel, skall få räknas med i den bidragsgmndande bostadskostnaden. Förslaget tillstyrks av dem som har yttrat sig i frågan.

För egen del anserjag alt de nuvarande reglerna är i huvudsak lämpliga. Jag har noterat att de på detta vis beräknade bostadskostnaderna för nyproducerade hyres- och bostadsrältslägenheter numera är ungefär lika stora, trots skillnaderna i beräkningsgrunder. Jag är inte beredd att medverka till regeländringar som kan medföra att bostadsbidragen blir större till nyproducerade bostadsrältslägenheter än lill nyproducerade hyreslägenheter. Jag är inte heller beredd all la inifiafiv som medför alt också kostnaderna för förvärvet av äldre bostadsrältslägenheter gmndar rätt till bosladsbidrag. Min inställning i denna del grundas redan på det förhållandet alt det inte på något praktiskt genomförbart sätt går all skilja sådana skulder som har tagils upp för förvärvel från andra konsumfionsskulder som den bidragssökande har lagil på sig.

Bosladskommiitén har vidare diskuterat hur olika former av hyresrabatter skall behandlas. Jag kommer i det följande alt föreslå att bostadsbidragen i fortsättningen inte skall prövas om lill följd av hyresförändringar

Skälen för mitt förslag: Enligt de regler som nu gäller, skall bidraget omprövas om inkomsten förändras väsenlligl i förhållande till vad som ligger lUl grund för beräkningen av bidragel. Enligt bostadsslyrelsens lUlämpningsföreskrifter skaU en inkomständring anses vara väsenfiig om den aktuella inkomsten är 20 000 kr. högre eller 10 000 kr. lägre än den oflasl två år gamla inkomst som bidraget har gmndats på. I avsikl all undvika den tröskeleffekt som annars uppkommer, har dessa belopp getts karaktären av fribelopp som inle beaklas vid omprövningen. Bosladskommiitén har föreslagit att fribeloppel vid inkomstökningar sätts tiU ett basbelopp och gäller för var och en av två makar.

Förslaget har fåll etl blandat mollagande. Bostadsstyrelsen framhåller bl.a. all förslaget om individuella fribelopp medför ökade administrativa problem.

Upprepade försök har gjorts all få fram etl aktuellt mått på hushållens resurser. När man varje gång ändå har stannat för atl gmnda behovsprövningen på elt inkomstmått från taxeringen, förklaras det av uppgiflernas överlägsna kvalilet när det gäller att mäta mer komplexa inkomsler än enbart inkomst av anslällning. Sifferkonlrollen är dessutom redan avklarad på elt sätt som undanröjer oklarheter mellan bidragsmyndigheten och den enskilde. Sammantaget ger detla förulsältningar för en mycket snabb och ralionell hanlering som också tillgodoser högt ställda krav på rättvisa och rättssäkerhet.

Dessa fördelar förloras i samma ögonblick som man tillför nya elemenl i avsikt atl nå störte aktualitet i behovsprövningen. Kravel att bidragsmottagarna skall anmäla väsenlliga inkomslförändringar lägger på dem en svår uppgift. De skall rätl värdera den samlade effekten av de olika förhållanden som inverkar på den kommande taxeringen för det år som förändringen inträffar. Delta skapar en betydande osäkerhet för mottagarna. En felaktig värdering från bidragsmotlagarens sida kan dessutom i vissa faU

leda till straffpåföljd. Även för bidragsmyndighelen skapar kravet på fort- Prop. 1986/87:48 löpande omprövning belydande olägenheter och väsentliga administrativa merkostnader. Jag har inhämtat atl varje bidragsärende till följd bl.a. av dessa beslämmelser omprövas i medeltal två gånger om året.

Jag föreslår mot denna bakgrund alt omprövningen mol inkomsländring-ar avskaffas. Del innebär alt inkomstprövningen är slufiigt avklarad i och med att bidraget fastställs för bidragsåret. På samma sätt bör bidraget inte heller kunna omprövas under löpande bidragsår om koslnaden för bostaden ändras. En omprövning bör dock som hillills allfid ske om hushållets sammansättning förändras eller om hushåUet byter bostad.

Mitt förslag medför avsevärda förenklingar både för bidragsmottagarna och för bidragsmyndigheterna och bör ge möjlighet till påtagliga rationaliseringar av bidragshanteringen. Förslagel innebär också atl bostadsbidragen mer uttalat inriktas på hushållens långsiktiga stödbehov. Att förändringen också medför att vissa hushåll under kortare tid får behålla bidrag som de inte längre behöver, får enligl min mening normalt accepleras.

Förslaget att avskaffa den regelmässiga omprövningen till följd av väsentligt ändrade inkomster skall också ses i ljuset av den s.k. generalklausul som finns i de beslämmelser som reglerar bostadsbidragen. Den innebär alt, om det är uppenbart atl familjen saknar behov av bosladsbidrag, bidragsmyndighelen får besluta att bidrag inle skall lämnas även om villkoren för rält till bidrag är uppfyllda.

Bosladskommiitén har konstaterat atl denna klausul hitlills har använts mycket sällan. Kommittén har anmärkt att dess förslag lill en förenklad inkomstprövning förutsätter atl bidragsmyndighelerna mer aktivt använder sig av denna klausul, exempelvis vid mycket stora inkomstökningar. Remissinslanserna har inte invänt mot detta. Tvärtom har flera slmkil under all kommitténs påpekande är befogat.

Mina förslag i det föregående ger anledning all fästa uppmärksamheten vid denna bestämmelse. Det inträffar naluriigen emellanåt att den redovisade nettoinkomsten i en bidragssökandes huvudsakliga förvärvskälla av redovisningstekniska skäl ett år tillfälligtvis nedgår till noll eller i närheten därav, utan att detta innebär att den sökande slår utan medel för sin löpande försöQning under bidragsårel. Även andra liknande fall kan tänkas, exempelvis att sökanden efler avslutade sludier numera har full förvärvsinkomst. Det bör i sådana fall vara möjligl alt efter särskild ulredning minska eller helt dra in det bidrag som sökanden formellt skulle ha rätt till.

En sådan generalklausul måste naturligtvis användas med försiktighet
och omdöme. Den får inte leda till atl den nuvarande regelmässiga om
prövningen ersätts av en lika omfattande men oreglerad omprövning. Del
måste därför vara fråga om bidragsförändringar som väsentligt överstiger
vad som normalt följer av dagens omprövningsregler. Den får inle heller
leda lill att sökandens uppgifler sätts i fråga på lösliga gmnder. En fråga
om tillämpning av generalklausulen i sådana fall som jag nu avser, bör
aktualiseras först om exempelvis sökandens aktuella sjukpenninggmnd-
ande inkomst är väsentligt högre än den redovisade bidragsgmndande
inkomsien. Del ankommer på den föreskrivande myndighelen atl utfärda
de närmare riktlinjer som behövs i delta hänseende. 59

Mitt förslag: Den lägsla bostadskostnad som läggs lill gmnd för beräkningen av bosladsbidrag höjs för bidragsårel 1988 från 800 lill 900 kr./mån.

Ovanför 1987 års gränser för högsta bidragsgrundande bosladskoslnad lämnas bidrag lill 60% av kostnaden upp till

— 2400 kr./mån. för hushåll med 1 barn,

— 2600 kr./mån. för hushåll med 2 barn,

— 2800 kr./mån. för hushåll med 3 barn,

— 3000 kr./mån. för hushåll med 4 barn saml

— 3300 kr./mån. för hushåU med 5 eller flera barn.

Skälen för mitt förslag: I mina allmänna överväganden har jag utförligt redovisat moiiven för alt höja de gränser inom vilka bosladsbidrag lämnas. Jag har därvid framhållit bl.a. att målet för den omläggning som nu inleds, bör vara atl bostadsbidrag skall kunna lämnas lUI de fuUa kosinaderna också för bosläder i nyproduktionen samt atl bidragen skall fillåta atl alla barn får egel rum.

Den omfördelning som behövs för alt nå dessa mål kan inte genomföras i elt sleg. De resurser som kan frigöras för bidragsårel 1988 bör användas för i försia hand tvä förändringar. Den ena är all förbättra siödet till hushåU med ell eller två barn. Den andel av hushållen som har bostadskostnader uiöver vad bostadsbidragen läcker in, är i dag betydligt slörre inom denna grupp än bland andra hushåll. Den andra förändringen är alt redan nu ta de första stegen på vägen lill en sådan differentiering av bostadsbidragen som gör det möjligl att ge alla barn elt eget rum. Del medför atl siödet till hushåll med två eller fyra barn förbättras.

Bosladskommiitén har föreslagit alt det nuvarande slatliga bostadsbidraget avskaffas. Det lämnas i dag med etl fast belopp för varje barn, oberoende av bosladskoslnad. Della bidrag skulle enligl förslaget ersättas med atl det bosladskostnadsanknulna stödets andel av bostadskostnaden ökar för varje barn. Jag har i det föregående redovisal atl en sådan omläggning för många hushåll skulle medföra så stora omedelbara försämringar alt förslagel inte kan genomföras på det sätt som kommittén har föreslagil. Bidragsandelen upp till de övre hyresgränser som gäller för år 1987 bör därför oförändrat vara 80%. För att stödel vid den fortsatta utbyggnaden skall kunna sträckas längre upp i de bosladskoslnadslägen som förekommer i den nyare produktionen, förordar jag atl bidragsandelen för bidragsdelar över denna nivå sätts till 60% av kostnaden.

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört, förordar jag atl bosladsbidrag för år 1988 lämnas inom de gränser - uttryckta i kr./mån. - och med de andelar av bostadskostnaden inom dessa gränser som framgår av följande sammanställning.

Hushåll med	Bidrag från	Bidrag med 80 % upp till •	Bidrag med 60 % upp Ull	- Prop. 1986/87:48
1 barn	900	2075	2400
2 bam	900	2075	2600
3 barn	900	2600	2800
4 bam	900	2600	3000
5-1- bam	900	3125	3300

Det icke bostadskostnadsanknutna stödet

Mitt förslag: Den icke bosladskostnadsanknulna delen av bostadsbidraget lämnas under år 1988 med oförändrat belopp, eller 265 kr. per barn och månad.

För familjer med fler än tre barn avvecklas bidraget fr.o.m. det Qärde barnel. Det avses i denna del ersättas av ökade flerbarns-filllägg.

Skälen för mitt förslag: Som jag jusl har redovisal, anserjag alt den icke bosladskostnadsanknulna delen av bosladsbidragel - dvs. det nuvarande statliga bostadsbidraget - bör slå kvar med oförändrai belopp under år 1988. Bidragel bör dock begränsas till all avse högsl tre barn.

För familjer med fler än tre barn bör bidragel fr.o.m. Qärde barnet ersättas av ökade flerbarnstillägg. Därigenom kan del inkomsiprövade stödel lill flerbarnsfamiQema minskas, ulan all hushållen för den skull får sin ekonomiska siluation försämrad. En sådan omvandling har väsenllig betydelse för sirävandena att minska marginaleffekterna i systemet. Som jag tidigare har nämnt har i dag närmare nio av tio sådana hushåU inkomst-prövade bosladsbidrag. Mitt förslag medför all del antal hushåll som är beroende av bostadsbidragen kommer att minska.

Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Lindqvist, som avser att återkomma till frågan om stödet fill flerbarnsfamiljerna i annat sammanhang.

			Prop.l98b/8/:48
Hushåll med	Stöd 1987 och Bambidrag	ändring från 1986 (krVår) Bostadsbidrag Summa
1 bam	5 820 + 1 020	15 420 + 2 400	21 240 + 3 420
2 bam	11 640 + 2 040	18 600 + 2 400	30 240 + 4 440
3 bam	20 370 -t- 3 570	26 820 -t- 2 640	47 190 -t- 6 210
4 bara	32 010 + 5 610	30 000 + 2 640	62 010 + 8 250
5 barn	43 650 -t- 7 650	38 220 + 3 360	81 870 + 11 010
Varje ytterligare bara	11 640 -► 2 040	3 180 ± 0	14 820 + 2 040

Reallönerna har efter en lång period av minskningar åler börjat öka. Denna utveckling förväntas bestå under de närmasle åren. Även hushållens reala disponibla inkomster växer. Mina förslag utgår från att dessa fakiorer sammantagna gör det möjligt all nu försiktigt minska bostadsbidragen i de delar där de inle är bostadspolitiskt motiverade. De resurser som frigörs används till all öka stödet i höga bostadskostnadslägen. Som jag har redovisat i det föregående riktas ökningarna för år 1988 främst fiU hushåll med två eller fyra barn. Även för etlbamsfamiQerna höjs bostads-koslnadsgränsen belydligl, eUer med 325 kr./mån.

Effektema i olika kostnadslägen av de föreslagna ändrade bostadskostnadsgränserna framgår av följande sammanslällning. Därvid har antagits att bostadskostnaderna ändras i samma lakl som andra priser.

Maximala bostadsbidragsbelopp år 1988 och ändring från år 1987 (kr./år)

Hushåll med

1 bara

2 bara

3 bara

4 bara

5 bara

Bostadsbidrag vid en bostadskostnad år 1988 av

2 000 kr. 2 500 kr. 3 000 kr. 3 500 kr.

13 740 - 490	16 800 + 1 380	16 800 + 1 380	16 800 + 1 380
16 960 - 490	20 700 + 2 100	21 420 + 2 820	21 420 + 2 820
20 100 - 490	24 900 -370	27 300 + 480	27 300 + 480
20 100 - 180	24 900 -60	28 740 + 2 230	28 740 + 2 230
20 100 + 130	24 900 + 250	29 700 + 370	32 160 + 920

Del hade varit önskvärt alt redan i denna första etapp kunna höja bostadskostnadsgränserna ytterligare, för att däi-rried snabbare nå fram till de mål för bostadsbidragen som jag har angett i den allmänna moliveringen. Mina förslag medför emellerlid alt slödel förändras även i andra avseenden. För enskilda hushåll kan dessa förändringar förslärka varandra. För vissa hushåll med låga bostadskostnader kan stödet därigenom minska mer än vad som föranleds av höjningen av den nedre kostnadsgränsen. Del första steget av omläggningen kan inte göras större än atl de sammanlagda effekterna kan bäras av de hushåll som inle får del av några förbättringar.

Mina förslag är uppbyggda så, all bidragen vid normal inkomsi- och hyresutveckling inle för någon grupp skall komma all minska nominellt mellan åren 1987 och 1988 med mer än någol över 200 kr. i månaden. Minskningar av denna storiek kan inlräffa för makar som hos sig har bam för vilka de fär underhåUsbidrag eller motsvarande. Förutsättningen är då atl de dels bor kvar i en bostad med låga kosinader, dels inte drar någon nytta av den minskade avtrappningcn. För andra hushåll kan minskningarna som mesl uppgå till strax över 100 kr. i månaden.

De sammanlagda effekterna av mina förslag för hushåll med olika inkomsler och bostadskostnader belyses genom följande exempel, som avser makar med etl barn och ensamboende med två barn. De visar hur bidragen förändras mellan åren 1987 och 1988 vid normala ökningar av löner och bostadskostnader. Samtidigt redovisas hur dagens bidragshushåll kan bedömas fördela sig på de intervall som Ugger mellan de angivna värdena.

Prop. 1986/87:48

Bostadsbidrag år 1988 och ändring från år 1987 (kr./mån) Makar med ett bam

Inkomst är	Bostadsbidrag	; vid en	bostadskostnad		Andel av hus-
1986 (kr7år)	år 1988 av				hållen efter
	2 000 kr.	2 500	kr.	3 000 kr.	inkomst
					23%
65 000	1 045	1 300		1 300
	- 35	+ 120		+ 120	41 %
100 000	460	715		715
	- 90	+ 65		+ 65	36%
135 000	0	135		135
	± 0	+ 135		+ 135	0%
170 000	0	0		0
	± 0	± 0		± 0	0%
Andel av hushållen
efter bostadskostnad	46 % 32 %			12 % 10 %

Inkomst år	Bostadsbidrag	vid en	bostadskostnad		Andel av hus-
1986 (krär)	år 1988 av				hållen efter
	2 000 kr.	2 500	kr.	3 000 kr.	inkomst
					8%
30 000	1 410	1 725		I 785
	- 40	+ 175		+ 235	30%
65 000	1 145	1 460		1 520
	- 50	+ 165		+ 225	45%
100 000	560	875		940
	- 105	+ 110		+ 170	17%
135 000	0	295		355
	+ 60	+ 135		+ 195	0%
Andel av hushållen
efter bostadskostnad	30 % 38 %			19 96	13%

Motsvarande uppgifter för övriga hushållstyper med etl till fyra barn redovisas i bilaga 2.

4.4 Behovsprövat stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem

Mitt förslag: Sådana hushåll med två eller fler barn som har låga inkomsler får slöd för all förvärva äldre egnahem. Elt vUlkor är atl familjen skuUe komma all få bosladsbidrag efter inflyttning i egnahemmet. Stödel lämnas på likartat sätt som vid ny- och ombyggnad av egnahem. Den garanterade räntesatsen bör dock vara en procentenhet högre, dvs. 5,8% del försia årel. Slödel införs för en försöksperiod på tre år.

god utrymmesstandard och olika ålgärder för ätt de även i framtiden skall Prop. 1986/87:48 kunna efterfråga och få tUlgång fill störte lägenheter. TiU dessa åtgärder hör att stödja störte bamhushåll med låga inkomsler så all de får förbättrade möjligheter alt köpa äldre egnahem. Deras möjligheter att välja bostad skulle på så sätl öka. Bostadskostnadema vid förvärv av äldre egnahem blir som regel, åtminstone på kort sikt, högre än vid nybyggnad. Det kan också vara svårt atl finansiera sådana förvärv därför atl det ofta behövs kompletterande belåning och en hög egen insals. Frågan om finansieringen av köp av äldre egnahem har behandlals av bostadskommittén. Kommittén konstaterar att det finns ett betydande utbud av sådana hus men alt del med nuvarande finansieringsförutsättningar är svårt för barnfa-miQer i lägre och vanliga inkomtlägen att köpa dem och klara de höga bostadskostnaderna.

Bosladskommiitén har föreslagit att stöd lämnas lill sådana hushåll med två eller flera bam som har låga inkomster i förhållande lill försörjningsbördan för atl de skall kunna köpa äldre egnahem. Slödel skaU enligt förslagel lämnas i form av kommunal borgen för lopplån, slallig garanti för räntelån samt en särskUd skattereduktion för räntorna. Kommittén bedömer riskema för atl förvärvsstödel skuUe driva upp fastighetspriserna som små, med hänvisning lill atl siödet enbart riktas lill hushåll med liten belalningsförmåga.

Flertalel remissinstanser som ullalar sig i frågan ställer sig posiliva tiU syftet med kommilléns förslag. Däremot framförs många invändningar i fråga om stödels ulformning.

För egen del kan jag ansluta mig tUl kommilléns uppfallning om behovet av elt slöd med den av kommittén angivna inriktningen. Stödel bör således förbehållas bamfamiljer med fler än etl barn och med låga inkomster i förhållande lUl försörjningsbördan. Slödel bör riklas fill sådana hushåll som med hänsyn lill sina inkomster och övriga förhållanden skulle komma att få bostadsbidrag efler inflyttning i den nya bostaden. Behovsprövningen knyts således an lill det syslem som används för bostadsbidragen.

Jag kan i likhet med remissinstanserna däremoi inle ansluta mig tUl kommitténs förslag om stödels utformning. Slödel bör enligl min mening ulformas på likartal sätl som när det gäller lån för ny- och ombyggnad av egnahem. I vaQe enskilt ärende bör beslämmas elt låneunderlag, ell förvärvslån och ett räntebidrägsunderlag.

Låneunderlaget bör vara den av kommunen godkända köpeskillingen för huset. Förvärvslånet bör molsvara 25% av låneunderlagel och konstrueras som ett topplån, dvs. säkerheten för lånet skall ha sin nedre gräns vid 70% av låneunderlaget. Övrig lånefinansiering förutsätts ske på kredilmarknaden. Den egna insatsen för famiQen blir 5% av det godtagna priset. Krav bör ställas på kommunal borgen för 40% av förvärvslånet enligl de regler som gäller för ny- och ombyggnadslån för egnahem. Ränla och amortering betalas på samma sätl som i fråga om ombyggnadslån.

Ränlebidragsunderlagel fastställs till 95 % av det godtagna priset.

Kommunernas borgensåtagande bör vara en avgörande fömtsättning för
stöd. I kommunernas prövning av frågan om borgen bör anses även ligga
en behovsbedömning. Länsbostadsnämndemas prövning kan därför in- 65

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 48

skrankas till en granskning av att de formella fömtsättningama för slöd är Prop. 1986/87:48 uppfyllda. Länsbosladsnämnderna beslular om lån.

Räntebidrag bör lämnas efter i huvudsak samma regler som i fråga om ränlebidrag vid ny- eUer ombyggnad av egnahem. Den skiUnaden bör dock göras all den garanterade ränlesalsen sätts en procentenhet högre än för ny- och ombyggnadsfallen. Jag föreslår således en garanterad räntesats på 5,8% för det försia årel av låneliden. Upptrappning skall ske med 0,5% per år.

Möjligheten alt få detta stöd bör finnas över hela landel. Jag är emellertid medveten om att de främst kommer all få betydelse på orter med en balanserad småhusmarknad eller med överskott på egnahem. Bl. a. av det skälet föreslår jag alt slödel prövas på nytt på grundval av de erfarenheter som en ulvärdering kan ge efter en försöksperiod på tre år.

Del bör ankomma på regeringen all besluta om de yllerligare föreskrifter som behövs om långivningen.

De nya bestämmelserna bör träda i krafl den 1 juli 1987 och fillämpas på ansökningar som ges in lill kommunen efler ikraftlrädandel.

4.5 De allmännyttiga bostadsföretagen

Bakgrund

De försia allmännyttiga bostadsföretagen bildades på 1930-lalet, som en föQd av riksdagens beslul år 1935 om slöd lill flerbarnsfamiljernas bostadsförsörjning. Kommunerna fick ansvaret all organisera och delvis finansiera byggandet av dessa bosläder. För att kunna sköta byggande och förvaltning av dem bildade kommunerna allmännyttiga bostadssliftelser, dvs. allmännyttiga bostadsföretag. De allmännyttiga bostadsföretagens första uppgift var sålunda att bygga och förvalla s. k. barnrikehus.

År 1946 föreslog den bostadssociala ulredningen att samhällels bostadspolitiska ambitioner skulle vidgas radikalt. Målet gällde nu en allmän höjning av bostadsstandarden och inle längre bara för flerbarnsfamiQema. Bostadspolitikens nya inriktning kom alt molsvaras av en ny inriktning även för de allmännyttiga företagen. De blev viktiga medel i efterkrigstidens bostadspolitik.

I den bostadssociala utredningen formulerades en rad mål för de allmännyttiga bostadsföretagen.

Till de bostadspolitiska målen hörde i första hand en planmässig avveckling av bostadsbristen. De allmännyttiga bostadsföretagen skulle, enligt utredningen, slå för huvudparten av det byggande som krävdes för della. Utredningen menade nämligen, att bostadsbristen inte skulle kunna avvecklas om bostadsbyggandet skulle förbli lika beroende av små, konjunkturkänsliga privata byggherrar som under 1930-talet.

Ytterligare moliv för all lägga sådan vikt vid de allmännyttiga bostads
företagen var att de slatliga lån och bidrag som en avveckling av bostads-
brislen krävde, verkligen skulle komma de boende till del. De allmännyl
liga förelagen skulle arbeta ulan enskilt vinstintresse. Det garanterade atl
stödet inte skulle öka vinstmarginalerna i byggande och förvaltning. 66

Dessutom menade utredningen, att del vore mer 'rationellt att bygga och Prop. 1986/87:48 förvalla i större enheter än de som dittills hade varit vanliga, inte minsl på grund av behovet av kollekliva bostadskomplement. En sådan utveckling skulle underiättas med kommunen som huvudman.

Senare har de allmännyttiga bostadsföreiagen även fått en ledande roll i hyrespoliliken. Genom riksdagsbeslutel år 1968 om en ny hyreslag inleddes avvecklingen av hyresregleringen. För alt hyresgästerna skulle ha kvar ell skydd mol oberättigade hyreskrav även ulan hyresreglering infördes en beslämmelse i lagen all hyran för en boslad kan prövas i relalion liU bruksvärdet. Hyresnivån i molsvarande allmännyttigt ägda lägenheler skall vara vägledande när hyran prövas. De självkoslnadsbeslämda hyrorna i dessa förelag blir därigenom normgivande för hyressättningen i den privata sektorn.

Omfattning

De allmännyttiga bostadsföretagen fick snabbt ansvar för en stor del av bostadsproduktionen och ökade samtidigt i antal.

År 1945 hade de allmännyttiga bostadsföretagen 9% av antalel färdigställda bostadslägenheter i flerbostadshus. Under 1950-talel ökade andelen lill drygl 40%. Maximum nåddes under miljonprogrammel åren 1965-1974. Då var andelen omkring 70%.

År 1985 ägde de allmännyttiga förelagen drygt 20% av hela bostadsbeståndet och ca 40% av samtliga bostäder i flerbostadshus eller drygt 800 000 lägenheter.

Särdrag

I motsats till vad som gäller för andra ågarkategorier inom den svenska bostadssektorn kan inte de allmännyttiga bostadsföreiagen grunda byggande eller förvaltning på renodlade privatekonomiska eller företagsekonomiska bedömningar. Vidare arbetar förelagen i etl trepartsförhållande, där ägaren, dvs. kommunen, och hyresgäströrelsen är de övriga parterna.

Samhällels krav på företagen, i kombination med det förhållandet all de
har flera motparter med skilda intressen, lämnar dem utsatta för intresse
konflikter i väsentligl högre grad än andra ågarkategorier inom bostadssek
torn. Hyresgästerna i företagens bostadsbestånd vill inte beiala outhyrda
lägenheter och kan vilja begränsa även den nyproduktion som går atl hyra
ul, om den höjer kostnadsnivån i beståndet. Vid förnyelsen av företagens
bostäder kan del uppslå konflikler mellan kommunens önskemål om atl fä
etl långsiktigt fungerande bostadsbestånd och den enskilde hyresgästens
inlresse av ofta mycket begränsade förändringar. I förhandlingar om hyror
finns alltid en inneboende konflikt mellan förelagens krav på kostnadstäck
ning, deras hyresledande roll och hyresgästernas belalningsförmåga. I de
större kommunerna har värdestegringen på centralt belägna bostäder lelt
till krav från vissa hyresgäster atl de själva skall få tillägna sig värdesteg
ringen genom en ombildning från hyresrätt lill bosiadsrätt. 67

De motsättningar som uppkommer inom ramen för allmännyttigt bo- Prop. 1986/87:48 stadsbyggande och förvaltning beror i alll väsentligt på företagens roll som instrument i bostadsförsörjningen. Det är också motivet till varför staten i vissa situationer har tagil ett direkt ekonomiskt ansvar för de allmännyttiga bostadsföretagen, t.ex. i fråga om outhyrda lägenheter och miljöförbättringar. Vissa för företagen särskilt angelägna förnyelseåtgärder, t.ex. lägenhelssammanslagningar, kan finansieras med ombyggnadslån och ränlebidrag även i yngre hus. De slalliga insatserna hade varit omotiverade i flera avseenden om de allmännyttiga företagens förvaltning vore inriktad på att uteslutande lillgodose den enskilde hyresgästens kortsiktiga intressen, utan hänsyn lill övriga hyresgäster och kommuninvånarna som helhet.

Del lorde numera, inle minst i enskilda kommuner, finnas en relativt bred enighet om värdet av kommunernas akliva medverkan i bostadsbyggande och bosladsförvallning. Många gånger konstlade motsättningar mellan upplätelseformer och ågarkategorier har tonats ner. Utan kommunernas insalser skulle framför alll de unga och de äldre ha svårt att hävda sin rätl lill en god boslad. Det torde numera inle heller ligga i någons inlresse att starkt förändra ägarförhållandena inom den svenska bostadssektorn. Inga företag, inte heller allmännylliga bostadsföretag, överlever genom att sälja ut sina bättre delar. Det utvecklingsarbete som nu har lagts fast inom de allmännylliga bostadsföretagen har medfört en professionaUsering av bosladsförvallningen som gör vissa av förelagen inte bara lill ledande inom sill område i landet utan kanske också i världen. Många företag har idag en god ekonomi. Hyresgästinflytandet, individuelll och koUektivt, har kunnat inordnas i del kollektiva förhandlingssystemet på hyresmarknaden och har utvecklats konstruktivt. Detla sammantaget innebär enligl min mening all det bör gå att skapa en bred enighet om de allmännyttiga bostadsföretagens roll i bostadsförsörjningen och en respekt för deras arbetsvillkor. Jag menar då att den sårbarhet somjag har berört och som beror på företagens särdrag som instrument i bostadsförsörjningen inte får utnytQas för atl hävda kortsiktiga särintressen.

Åtgärder

Av vad jag har anfört framgår all jag menar alt de allmännyttiga bostadsföretagen av egen kraft har utvecklats myckel posifivt och atl de generelll setl kan fortsätta att utvecklas utan särskilt samhäUsstöd. Jag vill i sammanhanget påminna om att samtliga ågarkategorier inom flerbostadshus-sektorn under senare år har fåll slöd för utveckling, utbildning och informafion.

Bosladskommiitén har föreslagit att de allmännyttiga bostadsföretagen framdeles skall fä räntestöd vid köp av äldre hus.

Remissutfallet är blandal och speglar i stort sett historiska intressemotsättningar inom bostadssektorn.

För egen del instämmer jag i de moliv som har föranlett kommilléns
förslag. En god neutralitet i fråga om ränteutgifter mellan olika ågarkate
gorier uppnås inom dagens system för hus som köps före en ombyggnad. 68

Skälen för mitt förslag: Den Ijanuari 1985 infördes en slallig faslighelsskall (prop. 1984/85:18, SkU 17 och 24, rskr 90, SFS 1984:1052) samiidigi som den tidigare hyreshusavgifien, som infördes år 1982, avvecklades. Skatteunderlaget är för småhusenheter en tredjedel av taxeringsvärdet och i fråga om småhus på lantbmksenhet en Iredjedel av bostadsbyggnads- och lomtmarksvärdet saml för övriga fasfigheter hela taxeringsvärdet. Skallesatsen är 1,4% för schablonbeskattade fastigheter och 2% för övriga fasligheler. I de senare fallen är skatten avdragsgill. För småhusenheter och bostäder på lantbmksenhet har lägre skattesatser liUämpats för åren 1985 och 1986.

En principiell utgångspunkt vid avvägningen av uttaget av fastighetsskatt är alt skatten, med den schablonisering som följer av generella system, skall utjämna kostnadsskillnader meUan fastigheter med hus med skUda finansieringsfömlsättningar. När fastighetsskatten infördes gjordes allmänna sänkningar av den garanterade räntan för hus med ränlebidrag. Syftet var bl. a. atl räntebidragslagare, som blev skyldiga all beiala fastighetsskatt och vars garanterade räntor hade upptrappats mer än enligl huvudreglerna, inte totalt setl skulle drabbas av större kostnadsökningar än vad som föQde av tidigare beslul om räntebidrag.

År 1986 ökade genom extra upplrappning av de garanterade räntorna kapitalutgifterna i första hand för de allmännyttiga bostadsföretagen. Ef tersom de allmännyttiga bostadsföretagens hyror styr hyressättningen på hela hyresmarknaden skulle flertalel privata ägare av hyreshus kunna tillgodogöra sig molsvarande hyreshöjningar utan att deras kostnader ökade, om inle uttaget av fastighetsskatt justerades för dem. Efter samråd med chefen för finansdepartementet föreslår jag att fastighetsskatten höjs med

Skälen för mitt förslag: Den statliga bostadsadministrationen formades i sina grunder för 40 år sedan. Planverket inrättades som en fristående myndighel för snart 20 år sedan. Verken inrättades för att hantera frågor av stor belydelse för samhälle och enskilda.

Problemen är i dag och framdeles i många delar andra än då verken byggdes upp. Organisafionen har successivi förändrals inom sina ursprungliga ramar. Enligt min mening är det nu räll lidpunkt att på etl mer genomgripande sätt anpassa verksorganisationen fill nya uppgifter. Behovet av en kraftfull plan- och bostadspolitisk organisation har inte minskat.

Myndighetema har i dag sammanlagi ca 350 anställda, varav 180 i bosladssiyrelsen och 170 i slatens planverk.

Frågan om utformningen av den bostadspolitiska administrafionen pä såväl central som regional nivå har lidigare utretts utförligt av byggadminisiraiionsuiredningen. Förslagel redovisades i betänkandet (SOU 1976:26) Bostadsverkel, som därefter genomgick en omfattande remissbehandling.

Utredningen föreslog bl.a. all bosladssiyrelsen och planverket skulle läggas samman. Etl förhållandevis detaljerat förslag fiU organisation lades fram.

En majorilel av remissinstanserna tiUstyrkte förslaget i denna del. TiU dem hörde statskontoret, statens naturvårdsverk, konsumentverket, slalens planverk, statens råd för byggnadsforskning, flertalet länsslyrelser. Svenska kommunförbundet samt en överväldigande majoritet av det drygl 60-tal kommuner som uttalade sig i frågan.

TUl de negativa eller tveksamma remissinstanserna hörde bostadsstyrelsen och de fackliga organisationerna. Några andra angav den då pågående översynen av byggnadslagstiftningen som motiv för att avvakta med ell definitivt ställningstagande.

Många remissinstanser strök under att det var angeläget att organisationen av ett nytt verk inle bands upp i detalj i förväg.

En utförlig redogörelse för förslaget och yttrandena över detta finns i prop. 1977/78:93 med rikfiinjer för ansvarsfördelningen inom bostadsförsörjningen m. m.

I propositionen påpekade föredraganden att den integration av verkens

arbetsuppgifier som ulredningen hade föreslagil inte kunde anses som Prop. 1986/87:48 särskilt långtgående. Det förhållandet slödde enligt hennes mening uppfattningen atl den eftersträvade förbättrade samordningen kunde uppnås ulan att ett nytt och större verk tillskapades. Del borde i första hand ankomma på verken själva att fortsätta sina överväganden om hur den interna organisationen kunde anpassas till de förutsättningar som därmed skulle komma atl gälla.

Del har nu gått över ätta år sedan detta uttalande gjordes. Verken är numera lokaliserade fill samma byggnad. En viss samverkan har därefter etablerats kring sådana servicefunkfioner som budQänst, telefonväxel och städning.

Behovet av en utökad samverkan mellan bostadsstyrelsen och planverket kring de materiella uppgifter som rör bostadspolifiken, den fysiska planeringen och byggnadsväsendet står kvar, och har enligt min mening ytterligare fördjupats under den lid som gått sedan sammanläggningsfrågan senast aktualiserades.

Genom alt rafionalisera och samordna verksamheten kan ökat utrymme ges åt utvärdering och utveckling av de plan- och bostadspolifiska styrmedel som de båda verken arbetar med.

Bostadsstyrelsen och planverket bör föras samman till en samlad plan-och bosladsmyndighet. Den nya myndighetens uppgifler fördelar sig på huvudområdena byggnadsteknik, bebyggelseutveckling, bostadsekonomi och planfrågor.

Inom det byggnadslekniska området får den nya myndigheten uppgiften all utveckla och samordna de krav på byggnader som slälls i byggnadslagstiftning och låneförfallningar, att förmedla erfarenheler och goda exempel på lösningar inom byggandet, att bevaka den byggekonomiska ulvecklingen och all arbela med internationell harmonisering av byggbestämmelser.

Inom bebyggelseområdet bör myndighelen ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som gäller kommunernas bostadsförsöQningsplanering, förnyelsen av bebyggelsen och den byggda miljön, ulvecklingen av boendeservice och andra bosiadssociala frågor saml utformningen av bostäder, bostadskomplement och närmiljö.

På det bosladsekonomiska området bör myndighelen fortlöpande ulvärdera verkningarna av finansieringssystemen och det direkta siödet till hushållen, bevaka den fördelningspoliliska ulvecklingen, följa kredilmarknaden och främja en god förvaltningsekonomi.

Inom planområdet blir myndighelens uppgifler i försia hand all utveckla planinslmmenlen och svara för erfarenhelsåierföring och vidareförmedling av kunskaper som efler hand vinns av den nya planlagstiftningen. Andra uppgifter är all följa hur de markpoUfiska instmmenten fungerar samt all samordna olika myndigheters iniressen i frågor som rör planering och hushållning med naturresurser.

Jag avser atl i annal sammanhang åierkomma lill regeringen med förslag om all en särskild organisationskommitté ulses för atl ulforma den nya organisalionen. Arbelel skall bedrivas i sådan takt all den nya organisationen kan träda i funktion den Ijuli 1988.

Skälen för mitt förslag: Bostadsmarknaden har under 1980-talet gradvis gått från ett läge med överskott på lägenheter, till etl läge med balans eller underskott på många orter. De balansproblem som nu finns på vissa håll är inte generella i den meningen att del råder en allmän brisl på bostäder. Inom främst de expansiva regionerna har inflyttning och invandring ökat eflerfrågan på mindre och medelstora hyres- och bostadsrätislägenheter. Samlidigt finns inom dessa regioner stora ungdomsgmpper, som nu söker sig ut på bostadsmarknaden och konkurrerar om samma typ av lägenheter. Denna demografiskt befingade förändring av efterfrågan har skelt lämligen snabbi. Många kommuner har i dag svårt att tUlgodose dessa nyfiUkommande bostadsbehov.

Byggnadsindustrin har i väsentliga delar stmkturerats om under det senasle decenniet. Den har samtidigt anpassal sin produktionsapparat liU de kraftiga förändringar som har skett i fråga om byggandets inrikining. Nybyggandel, inte minst nyproduktionen av bostäder, har kraftigt minskal sin andel av det toiala byggandet. Samlidigt har ombyggnad, reparation och underhåll ökat i sådan omfattning att den lotala byggproduktionen har legat på en realt sell oförändrad nivå. Del innebär bl.a. alt kapaciteten för nybyggnad av bostäder har dragits ned.

Inom olika regionala marknader har efterfrågan på byggkapacitel ökat starkt från andra sektorer i samhället, bl.a. från kommunikationsområdet och den privata Qänstesektom. Sammantaget har detta lett tiU en överhettning, som kommer fill ultryck i starkt stegrade byggpriser. Priseffektema har fått stora återverkningar också på nybyggandet av bosläder. Anbudspriserna för flerbostadshus med preliminärt beslul om stafiiga bostadslån ökade mellan första kvartalet 1985 och försia kvartalet 1986 med 12,1%. För gruppbyggda småhus var motsvarande siffra 6,7%. Samtidigt ökade markanl anlalet objekt som över huvud tagel inle har kunnat godtas för statlig belåning lill följd av höga kostnader. Denna utveckling var särskilt tydlig i storstadsområdena.

Sammanfattningsvis har det blivit allt svårare för byggherrarna att ta

fram bostadsprojekt som klarar koslnadsprövningen i den statliga belå- Prop. 1986/87:48 ningen. Till följd härav har nybyggandet minskal påtagligt. I stort selt hela minskningen under åren 1985 och 1986 faller på de tre storstadsområdena.

När denna utveckling först blev tydlig vid årsskiftet 1985-1986, ökade regeringen genom höjda ortskoefficienler del generella belåningsulrymmet för projekt i Stockholms- och Göteborgsområdena med fem procentenheter från den 1 februari 1986. På regeringens förslag beslutade riksdagen vidare all genom den s.k. lånetrappan ändra reglerna för beräkning av räntebidrag och bestämning av låneunderlag för projekl med höga överkostnader (prop. 1985/86: 95, BoU 13, rskr 171). Ändringen innebär bl.a. atl länsbosladsnämnderna i större utsträckning kan lämna lån under beaklande av de särskilda förhållanden som råder för del enskilda byggnadsobjeklet. Därigenom har det blivit möjUgl all förverkliga projekl som kan bära högre byggkostnader utan ytterligare slalliga räntesubventioner.

Dessa åtgärder riskerar emellertid alt få begränsad effekl när del gäller möjligheterna alt tUlgodose del nu akluella bostadsförsörjningsbehovet. För hyresbosiadsbyggandet leder de höga byggpriserna till all en ökande del av produktionskostnaden inte kan förtäntas inom ramen för en bmks-värdeshyra. Den omfördelning av kostnaderna som då bUr nödvändig har många bostadsföretag svårt att genomföra. Därmed finns en risk för att de bostäder, som nu behövs, inte kommer atl byggas.

För all sådana lägenheter skall komma fram i nödvändig utsträckning, krävs det dels atl del finns tillräcklig byggkapacitel ledig, dels atl priserna i byggandet på dessa orter normaliseras.

Den överefterfrågan som nu kan konstateras från det övriga byggandet, måsle dämpas på sådant sätt atl de prisuppdrivande effekterna upphör eller avskärmas från bostadsbyggandet. Efler samråd med cheferna för finans-, arbelsmarknads- och industridepartementen viU jag fömlskicka alt regeringen inom kort kommer alt ges tUlfälle atl la stäUning fill förslag om ålgärder med della syfle. Jag kommer för egen del redan här alt föreslå att regeringen inhämlar riksdagens bemyndigande alt rambegränsa statens stöd fill ombyggnad, reparation och underhäll av bostadshus i den utsträckning som bedöms nödvändig för all nyproduklionen av bosläder på dessa orter skall få tiUräcklig omfattning.

Genomslaget av sådana åtgärder kommer atl dröja, eftersom del tar tid innan redan påböQade byggen har slutförts. I avvaktan på del bör effekterna av överkostnaderna i nyproduklionen av bostäder på dessa orter lyftas av eUer begränsas genom särskilda hyresrabatter. Därigenom öppnas möjligheter all redan nu få igång del byggande som inle kan bära dagens höga byggpriser.

Rabattens syfte är alt öka sådanl byggande som främsl riklar sig till de grupper somjag nämnde inledningsvis. Den bör därför kunna maximeras på sådanl säll atl siödet inte blir störte till slora lägenheler än till sådana bostäder som är normala för de ungdomar m.fl. somjag här talar om.

Rabatten är inle heller avsedd atl ge ytteriigare subventioner till sådana objekt som redan med nu gäUande regler kan förtänta de byggpriser som las ul. Del bör därför vara möjligl för lånemyndighetema alt avslå från atl

lämna hyresrabatter lUl objekt för vilka kostnaderna är påtagligt högre än i Prop. 1986/87:48 de hyresbosladsprojekl som kommer fram med stöd av rabatterna.

Med delta harjag redovisat det sammanhang i vilket förslaget om hyresrabatter skall sällas in. Jag övergår därmed fill frågan om ulformningen av slödel.

Rabatten bör kunna lämnas tUl sådana nybyggnader av hyres- och bostadsrättshus som påbörjas under åren 1987 och 1988. Rabatten bör även kunna lämnas till hus som påbörjas dessförinnan, om preliminärt beslut om bostadslån - eller beslut om dispens för påböriande - har fallals efler den 4 november 1986.

Rabatten bör lämnas endast på de orter eUer inom de bostadsförsörjningsområden som regeringen bestämmer.

Rabatten bör lämnas med 60 kr./m under del försia årel efter färdigställandet och 30 kr./m under det andra året. Det bör ankomma på regeringen atl besluta om begränsningar i fråga om slorieken av det stöd som kan lämnas till enskilda lägenheter.

Temporära hyresrabatter med i huvudsak samma utformning lämnas för sådana ny- och ombyggnader av hyres- och bosladsrättshus som påbörjades under åren 1983 och 1984. Del finns därför väl etablerade rutiner för hanleringen av sådana rabatter. I huvudsak samma administrativa regler bör användas denna gång. Det innebär bl. a. all rabatterna bör beslutas av länsbosladsnämnden. Jag vill emellertid peka på en väsenllig skUlnad. 1983 och 1984 års hyresrabatter var avsedda all sänka koslnadema i boendel. De nu föreslagna rabatterna är avsedda all göra del möjligl att få fram den nyproduktion som annars inte hade kunnat bära sina kosinader. Det finns mol den bakgmnden inle anledning atl kräva alt rabatterna skall föras vidare till de boende genom atl hyrorna sätts lägre än bmksvärdeshyran.

Jag vill lill slul stryka under all del är kommunerna som har ansvaret för all bosladsförsöriningen är ordnad på ell sätt som lillgodoser allas behov. Kommunerna svarar för att del finns en tillräcklig planberedskap och en ändamålsenlig planering av bostadsförsöQningen. Atl dessa frågor är lösta på etl tillfredsställande sätt är en nödvändig fömtsättning för all de olika ålgärder som jag här har redovisat skall få någon effekl. Del är självklart atl regeringen inle kan vidta ålgärder som syftar till alt på en viss ort hålla lillbaka annal byggande lill förmån för bostadsbyggandet, om det inle finns betryggande försäkringar atl kommunen på sin sida kan la fill vara den därigenom lediga kapaciteten på avseit säll. Jag kommer självfallel för egen del inte heller alt föreslå regeringen alt införa hyresrabatter på en ort, utan att dessa förutsättningar är uppfyllda.

8 Övriga frågor

8.1 Beräkningen av låne- och bidragsunderlaget för ny- och ombyggnadslån m.m.

Statens direkla och indirekta slöd lill bostadsproduktionen är belydande. Enbart den del av stödet som beviljas i form av räntebidrag uppgår lill ca 2 miljarder kronor under del första året efter färdigsläUandel. Räntebidragets omfattning besläms, vid given sammansättning av bostäder och skillnad mellan garanterad ränla och marknadsränta, av kosinaderna för att bygga bostäderna. Nuvarande regler för beräkning av ränlebidrag innebär, med några undantag, att räntebidragen, allt annat oförändrat, ökar i takt med byggnadskoslnadema.

Del kan enligl min mening ifrågasättas om man även framgent skall ha kvar den starka koppling som nu finns mellan kostnadsstegringar och räntebidragens storlek. Nuvarande regler innebär ett mycket långtgående subventionsålagande från statens sida. Enligl min mening är ell sådanl åtagande motiverat till den del det är fråga om atl trygga en god gmndslan-dard i bosladsproduklionen. Detla bör dock vara möjligl att uppnå även med en mer begränsad anpassning till kostnadsutvecklingen.

En begränsning av räntebidragens följsamhet till kostnadsutvecklingen bör, utöver all den minskar statens utgifler i form av ränlebidrag, leda tiU ell ökat koslnadsmedvelande i bostadsproduktionen. Genom etl minskal subventionsinslag vid ökande byggkostnader förstärks nämligen byggherrarnas och låntagarnas incitament atl på olika sätt begränsa kostnadsstegringarna.

Ell sleg i denna riklning kan sägas ha lagils i och med de ändringar som

tidigare i år har gjorts i fråga om den produktionskoslnadsanpassade belå- Prop. 1986/87:48 ningen (prop. 1985/86:95, BoU 13, rskr 171). Ändringarna medför all det slatliga stödet till bostadsprojekt med höga kostnader begränsas. Tekniskt innebär ändringarna atl helt räntebidrag lämnas endast för produktionskostnader upp tUl 110% av det schablonberäknade pantvärdet. För hyres-och bostadsrättshus lämnas räntebidrag molsvarande halva ränlekostnaden för återstående del av produkiionskostnaderna, dock högst 15% av del schablonberäknade panlvärdet. För produktionskostnader därutöver, dvs. kosinader som översiiger 125% av detta pantvärde, lämnas ingel räntebidrag. För sådana småhus som byggs för försäQning lämnas med hänsyn till ägarens avdragsrält för ränlor vid beskallningen inget räntebidrag för produktionskostnader som överstiger 110% av det schablonberäknade panlvärdet.

Möjligheterna alt ta ytteriigare steg i denna riktning bör enligt min mening prövas närmare. En inlern arbelsgrupp inom regeringskansliet har nyligen bildats för atl ta fram underiag för en sådan prövning. Arbetsgruppen skall också behandla vissa frågor om beräkningen av låne- och bidragsunderlag. Jag återkommer i del följande tUl dessa.

När det gäller frågan om räntebidragens föQsamhel till kostnadsutvecklingen finns del anledning all pröva om del inte är möjligl alt ytterligare begränsa bidraget lill projekt med höga kostnader. Tekniskt kan en sådan begränsning ske på flera sätt. I första hand bör prövas vilka möjligheter som finns att vidareutveckla den nyss nämnda begränsningen av bidragen för projekl med höga kosinader och produktionskoslnadsanpassad belåning. Till gmnd för en sådan prövning bör man så långt det är möjligt la till vara de erfarenheter som hittills har vunnits av den nya ordningen. Jag vill i sammanhangei påminna om alt bostadsstyrelsen har fått i uppdrag atl studera effeklerna av den. Slyrelsen skaU varannan månad redovisa vissa statistiska uppgifter om de projekl där den nya ordningen tillämpas och i de fall produktionskostnaderna avviker från genomsnittet också ange orsak till avvikelsen. Slyrelsen skall dessulom göra en mer aUmän genomgång av effekterna av den nya ordningen. Resuhatel skall redovisas i anslagsframställningen för budgetåret 1988/89. Del bör dock vara möjligt att i ett lidigare skede göra vissa preliminära bedömningar av effekterna av den nya ordningen.

En begränsning av räntebidragens följsamhet till kostnadsutvecklingen får inle försämra utgiftspariteten mellan olika årgångar av bostäder. Även ulgiflsneuiralitelen mellan olika upplåtelseformer måste bevaras. Detla är ett viktigt bostadspolitiskt mål som inte får eftersättas i strävandena att uppnå en ökad koslnadspress inom bostadsbyggandet.

I samband med nyssnämnda uppdrag fick bostadsstyrelsen också i upp
drag all överväga behovel av ändring av grunderna för hur belåningen skall
anpassas fill kostnadsförändringar i liden och koslnadsskillnader mellan
olika regioner. Styrelsen har nyligen redovisal resullatet av sina övervä
ganden. Bl.a. föreslås en ny ordning för atl fastställa de ortskoefficienter
som används för att fånga upp regionala skiUnader i byggnadskostnader.
Styrelsens förslag bygger på förutsällningen alt man skall anpassa låne-
och bidragsnivån till prisutvecklingen. Som jag nyss nämnde finns det 76

anledning att ifrågasätta om det bör ske i full utsträckning. Arbetsgmppen har därför fått uppdraget atl belysa dessa frågor med den utgångspunkten atl anpassningen skall begränsas i förhållande fill nu gällande ordning.

Ett arbele med all undersöka möjlighelema att förenkla låneberäkningsmetoden har bedrivits av en arbetsgrupp med företrädare för bostadsdepartementet, bostadsstyrdsen. Byggentreprenörerna, Fastighetsägareförbundet, HSB, Riksbyggen och SABO. Arbetsgmppen har utformat tre modeller fill en ny beräkningsmetod. Modellema har redovisats i en departementspromemoria (Ds Bo 1986:2) Ny låneberäkningsmetod - tre modeller. Promemorian har remissbehandlats.

Remissinslanserna har över lag ställt sig bakom arbetsgmppens målsättning om en förenkling av beräkningsmetoden. Flera remissinstanser anser dock att underlaget för att fatta ett beslut om en ny beräkningsmetod inte är tillräckligt och att ytteriigare ulredning måsle göras. Några inslanser har också framhållit behovet av att även markbelåningen blir föremål för en motsvarande genomgång.

Jag delar remissinslansernas uppfattning att del behövs ytterligare överväganden innan ett beslut kan fattas om ny låneberäkningsmetod. Den interna arbetsgmppen har fått i uppgift att ta fram del ytterligare material som krävs som underiag för ell beslut. Arbetsgmppen skall också behandla markbelåningen.

Arbetsgmppen skall således ta fram ett underiag som ger möjlighet alt bedöma vilka förändringar som mol bakgmnd av de nya fömtsätiningarna kan göras för alt förenkla och effeklivisera belåningssystemets olika delar. Vidare skall gmppen studera oUka möjligheter alt begränsa räntebidragsökningen till följd av ökade produklionskoslnader. Gmppens arbete skall vara avslutat före den 1 mars 1987. Jag återkommer fill dessa frågor när arbetsgmppen har redovisal resultatet av sitt arbele.

Prop. 1986/87:48

stödel lill gemensaml underhåll m. m., i vilkel del statliga ränleslödel är en del, inte skall leda lUI att de allmännyttiga bostadsföretagens soUditel försvagas.

Enligt de gmnder som riksdagen antog år 1983 (prop. 1983/84:40 bil.9, BoU 11, rskr 63) skall vid beräkningen av konsolideringsfonden i princip hela företagels fastighetskapital beaktas. Fråga har väckls om även nyproducerade bostadshus måsle las med i underlaget för beräkningen av fondens slorlek. SABO har påpekal alt fondkravel, om del gäller även nyproducerade hus, kan få oavsedda effekler för företag med slor nyproduktion. Enligl SABO borde hus yngre än tio år undantas hell eller delvis från fondkravel, eflersom de inle är berättigade till ränleslöd förrän fr.o.m. del tionde årel.

Jag delar SABO:s uppfallning. Somjag har nämnt har fondkravet införts för att det sätt på vilket underhåll m.m. numera kan finansieras, inte skall försvaga företagets soliditet. Della gäller då givetvis inle alldeles nybyggda hus.

Jag förordar alt gmnderna för beräkningen av konsolideringsfondens storlek ändras så all endasl fasligheter med hus som är minsl tio år gamla skall beaktas. Ändringen bör träda i krafl den 1 januari 1987 och lillämpas även i fall där bidrag redan har beviQats.

För tydlighetens skull vill jag tillägga alt min ståndpunkt inte innebär någon ändring i grunderna för beräkningen av gmndfond. Kravet all bostadsföretaget skall ha en grundfond som moisvarar minsl 1 % av förelagels fastighetskapital innebär självfallet att även nya hus skall inräknas i fastighetskapitalet.

Prop. 1986/87:48

Mitt förslag: Elt statligt bidrag införs fill 40% av kostnaden för konstnärlig utsmyckning i samband med ny- eller ombyggnad av bostäder med statligt slöd. En föruisättning för det statliga bidraget är all kommunen lämnar ett lika stort bidrag som staten. Fastighetsägaren svarar för den återstående kostnaden. Bidragen beslutas av en särskild delegation som regeringen tillsätter.

Skälen till mitt förslag: Konslnäriig utsmyckning slöds för närvarande genom lillägg till läneunderlaget. Vid ny- och ombyggnad av bostäder är tillägget högst 25 kr./m". Tillägget utnytQas i liten utsträckning. Riksdagen harar 1984 och år 1985 begäri att regeringen skall överväga att kompletlera lilläggel med ett direkt bidrag. En utgångspunkt för övervägandena i denna del borde vara atl det slatliga bidraget skulle förutsätta ekonomiska insalser också från berörda bostadsföretag och/eller kommuner.

Enligt min mening är konstnärliga insatser av stort värde i arbetet med atl skapa bra och tilltalande bostadsmiljöer. För att stimulera arbelet med konslnäriig utsmyckning föreslår jag att liUägg lill låneunderlagel för dessa ändamål ersälts av elt bidrag utom till den del fastighetsägaren själv skall svara för kostnaden. Bidraget, som bör lämnas till projekt som uppförs eller byggs om med stöd av bostadslån, bör motsvara 40% av kostnaderna för utsmyckningen och förutsätta ett motsvarande kommunalt bidrag. Fastighetsägaren ansöker om bidrag i samband med ny- eller ombyggnadslån.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om de ytterligare föreskrifter som behövs om bidragsgivningen.

Den nya ordningen bör träda i kraft den 1 juli 1987. Bidragen bör börja fördelas fr. o. m. budgetårel 1987/88. Äldre beslämmelser bör tillämpas på ansökningar om lån som ges in lill kommunen före den Ijanuari 1988 om lånesökanden begär del.

Bidragen bör lämnas inom en besluisram som fastställs för varje budgetår. Ramen för budgetåret 1987/88 bör fastställas till 15 milj. kr. Det motsvarar mer än en fördubbling av verksamhelen med konstnärlig utsmyckning i förhållande till vad som gäller för närvarande.

9 Anslagsfrågor

Jag ålerkommer lill de anslagsfrågor mina förslag i del föregående föranleder i samband med min anmälan till budgetpropositionen för budgetåret

1987/88.

10 Upprättat lagförslag

lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Förslaget är av så enkel be- Prop. 1986/87:48 skaffenhel atl lagrådels hörande skulle sakna belydelse.

11 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslag liU lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, dels att godkänna de riktlinjer somjag har förordal i fråga om

1. hyresgäslinflylande vid ombyggnad (avsnitt 3.7.2),

2. kvarboendegaranli (avsnitt 3.7.3),

3. lilläggslån för ombyggnad av bostäder som uppfördes under miljonprogrammet (avsnitt 3.7.4),

4. hissinstallation som villkor för ombyggnadslån (avsnitt 3.7.5),

5. statsbidrag för hissinsiaUationer m. m. (avsnitt 3.7.5),

6. avvägningen av bostadsbidragen mot hushållens inkomster (avsnitt 4.3.2),

7. vilka som skall anses ingå i bosladsbidragshushållel (avsnitt 4.3.2),

8. omprövning och indragning av bostadsbidrag (avsnitt 4.3.4),

9. bosladsbidrag för år 1988 (avsnitt 4.3.5),

10. behovsprövat stöd till barnfamiljer för köp av äldre egnahem
(avsnitt 4.4),

11. den bostadspolitiska adminislralionen (avsnitt 6),

12. hyresrabatter (avsnill 7.1),

13. rambegränsningar för bosladsförbätlringsverksamhelen på vissa orter (avsnitt 7.2),

14. konsolideringsfond för allmännyttiga bostadsföretag (avsnill 8.2),

15. låneandel för ekonomiska föreningar som har lill huvudsakligt
ändamål atl upplåla bostäder med kooperaiiv hyresrätt (avsnitt 8.3),

16. bidrag och lån lill konstnärlig utsmyckning av bosladsområ
den (avsnitt 8.4)

och dels atl medge att

17. sådana under 3 angivna lån får beviljas intill ett belopp av
50 000 000 kr. under tiden den 1 januari 1987-den 30 juni 1987 och
100 000 000 kr. under budgetårel 1987/88,

18. sådana under 16 angivna bidrag får beviQas intUl ell belopp av
15 000 000 kr. under budgelåret 1987/88.

Jag hemsläller vidare atl regeringen bereder riksdagen fillfälle att ta del av vad jag har anfört i fråga om

1. 30-årsregeln för ombyggnadslån (avsnitt 3.7.4),

2. amorteringslid vid ombyggnad utan hissinstallation (avsnitt 3.7.5),

3. ombyggnadslån för energisparåtgärder i egnahem (avsnitt

3.7.6), 80

Bilagal Prop. 1986/87:48

1 Bostadspolitik och bostadsbyggande fram till 1980-talet

1.1 De första bostadspolitiska åtgärderna

Bostadsförhållandena i Sverige var bland de sämsla i Europa vid liden för industrialismens genombrott. Någon akliv bostadspolitik atl lala om förekom dock inte före början av 1930-talet, om man bortser från ålgärder i några av de slörsta städerna. Utlösande för de statliga åtgärderna under 1930-lalet var i försia hand arbelslöshetskrisen.

Även om 1930-talets bostadspolifik hade en mycket blygsam omfattning hade den flera principiellt setl vikfiga inslag. Samhällels ansvar för bostadsförsörjningen markerades. 1935 års beslul om ålgärder för all förbällra flerbarnsfamiQernas bostadssituation berör deras trångboddhet, betalningsförmågans beroende av barnantal, problemet med riskkapital för bostadsbyggandet och bostädernas förvaltning utan enskilt vinstsyfte. Vidare behandlades ansvarsfördelningen i bostadsförsörjningen mellan staten och kommunerna. Alla dessa frågor har sedan varit aktuella inom bostadspolitiken, även om de har angripits med medel som har anpassais till skiftande förutsättningar från tid till annan.

1.2 Reformarbetet under 1940-talet

Åren 1946, 1947 och 1948, då riksdagen fattade en rad betydelsefulla bostadspolitiska beslut, brukar betecknas som födelsetiden för en ny bostadspolitik. Samlidigt genomfördes andra väsentliga reformer.

En ny byggnadslag trädde i krafl är 1948. Jordbrukspolitiken byggdes ut. vilkel påverkade bostadsbyggandet på landsbygden. En rad socialpolitiska reformer genomfördes: barnbidrag, sjukförsäkring och avsevärt förbättrade folkpensioner. Det är obestridligt alt de slora satsningarna på atl förändra de sociala förhållandena, fördelningen av välfärden, fick betydelse för bostadspolitiken och möjligheterna att förändra bostadsförhållandena.

De bostadspolitiska besluten, som byggde på förslag från den bostadssociala utredningen i första delen av dess slutbetänkande (SOU 1945:63), måste ses mot bakgrund av de förhållanden som rådde vid den fiden. En stor del av bostadsbeståndet var mycket dåligt. Bara var Qärde lägenhet hade tUlgång fill bad- eller duschmm och var tredje hade inte ens vatten och avlopp i lägenheten. Enrumslägenheterna utgjorde nära 40 procent av alla bostäder och var en vanlig boslad även för barnfamiljer. Trångboddhet var elt utbrett problem. Dessutom var det brisl på bostäder.

En gmndläggande tankegång i den bostadssociala utredningen var att de
bostadspolitiska åtgärderna inte borde begränsas till punktvisa hjälpinsat
ser utan skulle inriktas på att förbättra bostadsförhållandena i stort. Här
igenom skilde sig utredningen från det synsätt som dittills hade dominerat
här i landet och som fortfarande är förhärskande i praktiskt tagel alla 82

marknadsekonomiska länder i väriden. Utredningen hade två vikliga skäl Prop. 1986/87:48 för all bryla mol denna tradilion. Den ansåg alt bostadsstandarden var så låg all bostadsförhållandena allmänl sett måsle förbällras. Vidare skulle punkfinsatser medföra en inte önskvärd uppdelning av boendel.

Den bostadspolitik som utformades åren 1946-1948 kan sammanfattas på följande sätl. Staten och kommunerna skuUe i samverkan skapa fömtsättningar för atl tillgodose behovet av bostäder, atl allmänl höja hushållens uirymmesstandard och avskaffa trångboddheten, alt förbällra de bo-sladshygieniska förhållandena och höja lägenhetemas ulrustningsslandard, att påverka prisnivån för bostäder och att förändra ägarstrukturen på bostadsmarknaden. Vidare fick den bostadspolifiska adminislralionen år 1948 den form som den i princip fortfarande har.

Grunddragen i de former för finansiering och stöd till bostadsförsörjningen som beslöts åren 1946-1948 bibehölls under ungefär 20 år. Det stigande ränteläget medförde dock att de statliga ränlegaranlierna för bollenlån och molsvarande ränla på slalliga lån ledde lill räntesubvenlioner som inte var avsedda från början.

1.3 Åtgärder under 1960-talet mot bostadsbrist m.m.

Under 1950- och 1960-lalen var bostadsbyggandets omfallning den avgörande bostadspolitiska frågan. Av samhällsekonomiska skäl var det nödvändigt atl begränsa bostadsbyggandet i förhållande till eflerfrågan på bosläder. Den höga efterfrågan berodde inte bara på att bostadsstandarden inledningsvis var låg utan också på växande folkmängd, urbanisering och siigande realinkomster. Bostadsbristen blev bestående fram till 1970-lalel på många orter.

Omkring millen av 1960-lalet redovisades förslag från en rad bostadspolitiskt inriklade utredningar, bl.a. bostadsbyggnadsutredningen, markpolitiska utredningen, byggindusirialiseringsutredningen, bostadspolitiska kommillén och hyreslagstiflningssakkunniga. På grundval av dessa utredningsförslag gjordes en allmän översyn av bostadspolifiken.

Inledningen lill denna översyn var riksdagens uttalande år 1966 om bostadsbyggandets omfattning, det s.k. miQonprogrammet. Uttalandet var egentligen en bedömning som uttryckte att det under tioårsperioden 1965 — 1974 var rimligl att bygga omkring en miljon nya lägenheter för alt avskaffa bostadsbristen och förbättra bostadsförhållandena. I realiteten blev dock denna kvantitet ett bostadspolitiskt mål som fick stor betydelse. Målel uppfylldes också näslan exakt.

Samlidigt med att miljonprogrammet lanserades gjordes också nya uttalanden om de långsiktiga målen för bostadsstandarden och om bosladsbyggandels inrikining.

Som en riktpunkt för bostadsförsöijningsplaneringen angavs att ingen
skulle behöva bo i mindre lägenheter än som motsvarar två personer per
rum utöver kök och vardagsrum. För enpersonshushåll skulle dock tills
vidare lägenheter med etl rum och kök eller kokvrå kunna godlas. Ett
hushåll med två personer skulle alltså inte behöva ha mindre utrymme än 83

två rum och kök, tre eller fyra personer inle mindre än tre mm och kök elc. Prop. 1986/87:48

De allmänna målen för bostadspolitiken förändrades inle. Allmänt sammanfattades de på följande sätl i prop. 1967:100.

"Syflel med samhällels bostadspolitiska ålgärder är all främja en god bosiadsförsörjning. Del allmännas engagemang i denna uppgifl motiveras av bostadens grundläggande betydelse för familjelivet, individens hälsa och arbetsförmåga, vila och rekreation. Samhällels mål för bostadsförsörjningen bör vara alt hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet tiU skäliga kostnader."

De medel som utformades avsåg kommunemas markpolitik, främjande av industrialiserat byggande, bostädernas finansiering, prisbildningen på bostäder och bidrag lill vissa hushåll.

Det finansieringssystem som beslutades år 1967 syftade bl.a. till atl avveckla de generella räntesubventioner som uppstått på grund av del höjda ränteläget. Den högre räntekostnaden i ell subvenlionsfritt syslem skulle omfördelas i liden på så säll att staten inledningsvis lämnade lån som molsvarade den höjda räntebetalningen. För nya hus benämndes sysiemel pariteislån. Äldre hus som hade färdigställts år 1958 eller senare fick räntelån.

Beteckningen paritetslån markerade atl lånen skulle bidra lill alt kapitalkostnaderna under ell visst år blev ungefär Uka stora för likvärdiga bosläder av olika ålder, även om byggnadskostnaderna hade ökat på gmnd av inflation. UQämningen av kapitalkostnader mellan olika årgångar uppnåddes på så sätt all betalningen på lånen var låg från början och sedan ökade år för år i lakl med all byggnadskoslnadema steg för nya hus. Lånen skulle på så säll ge fömlsätlningar för hyresparitel mellan olika årgångar av hus. Hyrorna bestämdes med andra ord av lägenheternas slorlek, kvalitet o.d. och inle av byggnadsåret.

Det sisla steget i översynen åren 1966-1968 bestod i alt familjebostadsbidragen ersattes med statliga och kommunala bostadstillägg till barnfa-miQer.

Ett mer allmänl omslag på bostadsmarknaden kom under början av 1970-talel, då det böljade bli lätt atl få tag i bostäder även i orter som haft svår bosiadsbrisi under mer än två årtionden. På många håll började det förekomma lediga lägenheler i nyproduktionen och anlalel ökade snabbt under några år fram till millen av 1970-talet.

I förhållande tiU hela bosladsbeståndet blev antalet lägenheler lediga tUl uthyrning inte vid någon tidpunkt särskilt stort. Mellan åren 1970 och 1975 uppgick det totala antalel i hela landet inte vid någon lidpunkt lill mer än 30000, alltså mindre än en procent av hela beståndet om ca tre och en halv miQon lägenheler. De lediga lägenheterna var emellertid koncentrerade tUl ett mindre antal kommuner och där till vissa nybyggda områden med hyres- och bostadsrältslägenheter i flerbostadshus. I sådana områden bidrog lägenhetsöverskotlel och en slor omflyttning tiU atl skapa instabUitet och sociala problem, samiidigi som bostadsföretagen gjorde förluster och fick ekonomiska problem.

En omedelbar följd av omslaget på bostadsmarknaden var atl nyproduk- 84

tionen av flerbostadshus med hyres- och bostadsräUslägenheter minskade Prop. 1986/87:48 drastiskl. Antalet nybyggda lägenheler i flerbosladshus minskade från 75 000 år 1970 tiU knappt 14 000 år 1978. Byggandet av egnahem ökade däremoi från 35 000 till 40 000 under samma period.

Bostadspolitiken inriktades från början av 1970-talel mer än tidigare på att främja modemisering av del äldre bostadsbeståndet, en fråga som behandlades redan i den andra delen av den bostadssociala utredningens slutbetänkande. Bostadssaneringslagen (1973:531) liUkom och bestämmelserna för slalliga bostadslån anpassades för all underlätta ombyggnad. Ombyggnadsverksamheten främjades också tUtfäUigl genom investeringsbidrag. Ett särskilt finansieringsstöd infördes med syfte att underiätta ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

1.4 Propositionen 1974:150

Bostadsproblem som debatterades Uvligl under böQan av 1970-talel var framför allt de sociala problemen och miljön i nybyggda bostadsområden, skatter och kapilalvinsler för egnahemsägare, finansieringssystem och hyror. Paritetslånen hade redan kort lid efter införandet medfört problem på grund av att skuldökningarna blev större än beräknai. Orsaken var till en början i huvudsak att den allmänna räntenivån blev högre än som hade fömtsätts då systemet infördes. Av hyrespoliliska skäl hade inte heUer betalningen på lånen ökats enligt de regler som urspmngligen gällde. Problemen behandlades också av flera uiredningar och ledde fram till en ny översyn av bostadspolitiken år 1974.

Riksdagen fastslog år 1974 att de grundläggande rikllinjema för bostadspolifiken skulle bibehållas (prop. 1974:150, CU 36, rskr 372). SamhäUets ansvar för bostadsförsörjningen betonades starki. Som särskilt angelägel underslröks atl likvärdiga bosläder bör kosta lika myckel för den boende oavsell när de är byggda eller hur de disponeras, dvs. om de ägs, innehas med bostadsrätt eller hyrs av hushållet. Bostädemas närmiljö ägnades ökat intresse.

Paritetslånesystemet ersattes med lån med räntebidrag. Vissa av paritetslånens principer behölls i det nya lånesystemet. Betalningarna på lånen sattes således lågl det första året för all sedan öka år för år. Syftet var atl ge fömtsättningar för en i förhållande liU inkomslema rimlig hyresnivå i nyproduktionen och alt bidra till en uQämning av kapitalkostnadema för olika årgångar av hus.

Ett nylt inslag var att bostadsfinansieringen skulle bidra tUl att uQämna de skillnader i årskostnader mellan å ena sidan hyres- och bostadsrättslägenheter och å andra sidan egnahem som beror på inkomstbeskattningen. Därför lämnades lägre räntebidrag för lån till egnahem än för lån fill övriga bosläder.

En viktig skillnad i förhållande lill tidigare var all principen om subvenfionsfria lån övergavs. Staten fastställer således en inledningsvis låg garanterad ränla. Skillnaden mellan denna och den fakiiska räntan betalas av staten i form av räntebidrag.

Kommunemas möjligheter atl bedriva en akliv markpolitik, som var en 85

2 Bostäder och boende

Enligt 1980 års folk- och bostadsräkning finns det ca 3 670 000 lägenheter i landet. 56% av dessa finns i flerbostadshus och 44% i småhus. Praktiskt tagel aUa bostäder i flerbostadshus finns i tätorter och är genomsnittligt sett små, oavsett upplåtelseform. Åldersfördelningen varierar däremot. Genomsnittsbostaden i allmännyttig hyresrätt är relativt ny, särskilt i jämförelse med enskild hyresrätt. Flertalel egnahem är byggda före år 1960. En stor andel av dessa ligger utanför storstadsområdena och många av dem i glesbygd.

Andel (procent) lägenheter i olika ågarkategorier efter byggnadsperiod och lägenhetsstorlek år 1980. Hela riket.

Byggnadsperiod	Flerbostadshus			Småhus	AUa
lägenhetsstorlek	Hyresrätt		Bostadsrätt	enskild
	allmännyttig	enskild		person
Byggnadsperiod - 1960	34	74	49	56	53
1961 - 1970	40	18	35	17	24
I97I - 1980	25	5	13	25	19
Uppgift saknas	1 100	3 100	3 100	2 100	4 100
Lägenhetsstorlek < 2rk	21	29	20	2	15
2rk	35	32	36	7	22
3rk	33	24	32	17	24
> 3rk	10	14	12	71	37
Uppgift saknas	1 100	1 100	0 100	3 100	2 100

Ålder	Flerbostadshus			Småhus	AUa
	Hyresrätt		Bostadsrätt	enskild
	allmännyttig	enskild		person
20-34	39	34	27	25	29
35-49	21	17	18	31	25
50-64	21	22	25	25	24
65-	19	27	30	19	22
	100	100	100	100	100

Källa: Bosladssiyrelsen

Andelen unga är högsl bland dem som bor i allmännyttig hyresrätt där också flertalet inom åldersgruppen är myckel unga. Andelen pensionärer är väsentligl högre i enskild hyresrätt och bostadsrätt än i allmännyttig hyresrätt och enskilt ägda småhus. I de senare finns i stället en hög andel hushåll i den yngre medelåldern.

En analys av netloflyttningarna under 1970-talel ger följande mönster.

Det stora antalet personer som bildar egna hushåll i åldrarna under 25 år bosätter sig i huvudsak i hyresrätt. De bor kvar en förhållandevis kort tid. I 30-årsåldern äger en stor omflyttning mm. Nettoflytlningen från hyres-och bostadsrätt omfattar i båda upplåtelseformerna ungefär hälflen av hushållen i 30-35-årsåldern. Minskningen i hyres- och bostadsrätt molsvaras av en ökning i äganderätt. Avflyttningen från hyres- och bostadsrätt minskar sedan med stigande ålder hos hushållen och övergår så småningom, framför allt i bostadsrätt men även i allmännyttig hyresrätt, fill en nettoinflyttning i åldrarna 55-75 år.

Svenska folkets bostadsförhållanden har undersökts inom ramen för SCB:s levnadsnivåundersökningar (ULF) varje år under en tioårsperiod. I det följande redovisas situationen år 1982/83 och utvecklingen av bostadsförhållandena för olika befolkningsgmpper i fråga om boendeform, utrymmesstandard, bostadens ulrustningsslandard, maskineU utmstning, mediaulruslning, fritidsbostad och boendemiljö.

	Situationen 1982/83 (procent)	Utveckling • 1975-1982/83 (procentenheter)
*Hustyp* Bor i småhus	57.5	+ 6,5
Upplåtelseform Äger bostaden	52.2	+ 7,6
*Utrymmesstandard* Trångbodda (enl. norm 2) Hög utrymmesstandard	3,0 34.3	- 4,9 -h 11,6
Bostadens utrustningsstandard Bor modemt	97,6	+ 3,6
Maskinell utrustning Har diskmaskin Har tvättmaskin Har frys	31.9 96,4 88.1	+ 16,2 + 6,9 + 11,7
Mediautrustning Har telefon Har färg-TV Har dagfig fidning	98,5 87,6 85,4	+ 3,3 + 40,1 - 1.6
Fritidsbostad Har fillgång Äger	52.9 22,4	+ 2;i5

Prop. 1986/87:48

	Stock-	Norra	Samboende	Arbetare	Högre
	holm	glesbygden	småbarnsföräldrar		Qänsteman
*Boendeform*
Bor i småhus	35.1	79.6	70,0	51,4	65,9
*Utrymmesstandard*
Trångbodd (enl. norm 2)	4.1	4.3	7,1	3.8	1.7
*Utrustningsstandard*
Bor modemt	97,6	96.3	99,5	97,0	98,7
Har diskmaskin	31.5	29,0	52,2	21.1	55.4
Har tvättmaskin	96.0	95,2	99,2	96.3	98,2
Harfirys	79.0	91.8	97.8	86,1	92,2
Har telefon	98.3	98.5	99,5	97,7	99,5
Har färg-TV	85.1	87.2	93,0	87,4	85.5
*Fritidsbostad*
Har fillgång	68.6	53.7	57,7	47,4	73.6
Äger	29,9	30.1	15,6	17.9	37,4
*Boerulemiljö*
Störd av buUer, dålig lukt eller insyn	29.4	13,9	19,2	22,7	20.6
Grönområde inom 750 m	76.2	91.1	86,1	82,3	82.0
Högst 250 m fill livsmedelsbufik	47.2	20.1	24,3	35,8	35.8
Godtagbar kollekfivtrafikstandard '	88,6	7.0	47,2	48.4	67,9
Vanligt med skadegörelse	22,4	5.7	12,5	14,0	9,7
Utbyter Qänster med grannarna	62.2	72,5	78,3	62,5	78,1

Busshållplats inom 750 m, minst en tur i halvfimmen på morgnarna Källa: SCB

14 %

65 000

100 000

135 000

170 000

Andel av hushållen efter bostadskostnad

			5%
1 575	1 975	2 175
- 35	- 25	+ 45	14 %
990	1 390	1 590
- 90	- 80	- 10	35%
410	810	1 010
- 65	- 55	+ 15	39%
0	225	425
± 0	- 35	+ 40	7%

24%

36%

26%

Inkomst år	Bostadsbidrag	, vid en	bostadskostnad		Andel av hus-
1986 (kr./är)	är 1988 av				hållen efter
	2 000 kr.	2 500	kr.	3 000 kr.	inkomst
					7%
65 000	1 575	1 975		2 295
	- 10	± 0		+ 190	15%
100 000	990	1 390		1 710
	- 65	- 55		- 135	33%
135 000	410	810		1 130
	- 40	- 30		+ 160	31 %
170 000	0	225		545
	+ 290	- 10		+ 185	14%
Andel av hushållen
efter bostadskostnad	13 % 22 %			25 % 40%

Ensamboende med ett barn

Inkomst år	Bostadsbidrag	; vid en	bostadskostnad			Andel av hus-
1986 (kxyår)	år 1988 av					hållen efter
	2 000 kr.	2 500	kr,	3 000 kr.		inkomst
						9%
30 000	1 145 - 40	1 400 + 115		1 400 + 115		28%
65 000	880 - 50	1 135 + 105		1 135 + 105		50%
100 000	295 - 105	550 + 50		550 + 50		13 %
135 000	0 ± 0	0 ± 0		0 ± 0		0%
Andel av hushållen
efter bostadskostnad	49 % 37 %			9%	5%

' I de redovisade ändringstalen har medtagits effekten av det föreslagna flerbarnstillägget, här beräknai till 290 kr./mån.

Innehåll Prop. 1986/87:48

Proposition ........................................................ .. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... .. 1

Förslag tiU lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighets
skatt ................................................................ .. 3

Uidrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 31 oktober 1986 .. 5

1 Inledning......................................................... 5

2 Bostadspolifiska reformbehov ............................. .. 6

2.1 Den sociala bostadspolitiken........................... .. 6

2.2 Bostadspolitiken i svårigheter ......................... .. 6

2.3 En ny ekonomisk situation ............................. .. 7

2.4 Nya förutsättningar för bostadspolitiken ........... .. 7

2.5 Sammanfattning........................................... .. 10

3 Bostadsförbättringsprogrammet........................... 11

3.1 Inledning ................................................... 11

3.2 Förbättringarnas omfallning ........................... 12

3.2.1 Ombyggnad av flerbostadshus.................. 12

3.2.2 Ombyggnad av småhus ........................... .. 15

3.3................................................................ Kommunernas planering av bostadsförsörjningen 15

3.3.1 Planeringsskyldighelen ............................ .. 15

3.3.2 SärskUd redo visning av bostadsförsörjningsplaneringen. 15

3.4............................................................ Bostadsstyrelsens bedömning av olika medel i bostadsförbätt
ringsprogrammet .......................................... 17

3.4.1 Räntestöd liU underhåll m.m..................... 17

3.4.2 Bostadslån liU ombyggnad........................ . 19

3.4.3 Tillgänglighetsskapande åtgärder .............. . 22

3.4.4 30-årsregeln och förnyelse av mlQonprogrammets områden 24

3.5................................................................ Byggmarknaden 25

3.5.1 Byggnadsindustrin.................................. . 25

3.5.2 Byggnadsmaterialinduslrin ....................... 26

3.6 Sammanfattning .......................................... 27

3.7 Föredragandens överväganden........................ 28

3.7.1 AUmänna överväganden ......................... . 28

3.7.2 Hyresgästinflytande vid ombyggnad .......... 33

3.7.3 Kvarboendegaranfi ................................ 35

3.7.4 Miljonprogrammets bosläder .................... 36

3.7.5 Tillgänglighelsfrågor ............................... 38

3.7.6 Stöd fill energisparåigärder....................... 40

3.7.7 Kommunernas arbele med bostadsförbättring 42

4 Bostadskommitténs förslag ................................ . 45

4.1 Inledning ................................................... . 45

4.2 Räntelån ................................................... . 46

4.3 Bostadsbidrag.............................................. 48

4.3.1 Allmänna överväganden .......................... 48

4.3.2 Behovsprövningen av bostadsbidragen ...... 54

4.3.3 Den bidragsgmndande bostadskostnaden ... 57

4.3.4 Omprövning av bosladsbidrag.................... 58

4.3.5 Bostadsbidrag för år 1988 ....................... 60

4.4 Behovsprövat stöd fill bamfamiljer för köp av äldre egnahem . 64

4.5 De aUmännyttiga bostadsföretagen................. 66

5 Fastighetsskatt ............................................... 69

6 Den bostadspolitiska administrafionen .................. 70

7 Åtgärder för att främja produktionen av nya bostäder på vissa Prop. 1986/87:48
orter ................................................................. 72

7.1 Hyresrabatter ............................................. .. 72

7.2 Rambegränsningar för bostadsförbältringsverksamheten på vissa orter 75

8 Övriga frågor .................................................. .. 75

8.1 Beräkningen av låne- och bidragsunderiaget för ny- och ombyggnadslån m.m 75

8.2 Ränleslöd för underhåll m.m............................ 77

8.3 Låneandel för kooperaiiv hyresrätt .................. 78

8.4 Bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden 79

9 Anslagsfrågor................................................... 79

10 Upprättat lagförslag.......................................... 79

11 Hemställan ..................................................... 80

12 Beslut............................................................ . 81

Bilaga 1 Bostadspolitik och bostadsbyggande fram till 1980-talet. Bo
städer och boende..................................... . 81

Bilaga 2 Exempel på effekter av förslag till bostadsbidrag för olika

hushållstyper ........................................... . 91

Norsiedls Tryckeri, Stockholm 1986 94

Stommaterial	högre	god	82%	6%
Stomkompletteringsmatcrial	lägre	mindre god	83%	7%
Inredningsmaterial	lägre	mindre god	84%	8%
Installationsmaterial	lägre	mindre god	77%	8%
Förbrukningsmaterial	högre	god	82%	7%

1 310 - 35	1 625 + 180	1 685 + 240
725 - 90	1 040 + 125	1 100 + 185
145 - 65	460 + 150	520 + 210
0 ± 0	0 ± 0	0 ± 0