Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade uidrag ur regeringsprotokollel den 26 juni 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa kompletteringar av sekretesskyddet i sekretesslagen. Uppgifter om offentliga funktionärers personliga förhållanden, t. ex. telefonnummer och adress till bostaden som arbetsgivaren - myndigheten har tillgång till i den personaladministrativa verksamhelen, skall enligt förslaget få ett bäitre sekretesskydd än f.n. Vidare föreslås att uppgifter om enskildas personliga förhållanden, särskilt uppgifler av medicinsk natur i läkarintyg och liknande handlingar, skall kunna hemlighållas i vissa andra fall, bl. a. i ärenden om bostadsbidrag, där della inle är möjligt i dag. I propositionen förordas slutiigen att sekreless införs för uppgifter i polisens vapenregister. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 1987.

I Riksdagen 1986187. I saml. Nr 3

Prop. 1986/87: 3

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)' dels atl 7 kap. 4, 11, 18 och 25 §§ skall ha följande lydelse, dels atl det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 5§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 5§

Sekretess gäller hos polismyndighet i verksamhel, som avser förande av eller ullag ur vapenregister, för uppgift som har tiUförts registret, om det kan antas alt röjande av uppgiflen skulle medföra fara för att vapen kommer Ull brottslig användning.

7 kap.

4§

Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga

förhållanden, om det inte står klart all uppgiflen kan röjas ulan all den

enskilde eller någon honom närslående lider men. Sekretessen gäller dock

inle beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke.

Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivningen.

Med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare ulan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. Till socialtjänst räknas också verksamhet hos annan myndighet som innefatlar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos kommunal invandrarbyrå.

Med socialtjänst förstås verksamhel enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke saml verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. Till socialtjänst räknas också verksamhet hos annan myndighel som innefatlar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild lillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst JämstäUs ärenden om tillstånd till riksfärdljänst.

I fråga om uppgifl i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Lagen omlryckt 1985:1059.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 3

11§

Sekreless gäller i myndighets personalsociala verksamhet för uppgifl som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog, personalkonsulent eller annan sådan befattningshavare som särskilt har till uppgift att bistå med råd och hjälp i personliga angelägenheler, om det inle står klart att uppgiften kan röjas ulan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.

Sekretess gäller i verksamhel som avses i första stycket för annan uppgifl om enskilds personliga förhållanden än som där nämns, om det kan antas alt den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Sekreless gäller i myndighets Sekretess gäller i myndighets
personaladminislrativa verksamhet personaladminislrativa verksamhet
i övrigt för uppgifl om enskilds häl- i övrigt för uppgift om enskilds häl
sotillstånd och för sådan uppgifl om sotillslånd och för sådan uppgift om
enskilds personliga förhållanden enskilds personliga förhållanden
som hänför sig till ärende om om- som hänför sig till ärende om om
placering eller pensionering av an- placering eller pensionering av an
ställd, om det kan antas att den en- ställd, om det kan antas att den en
skilde eller någon honom när- skilde eller någon honom när
stående lider men om uppgiften slående lider men om uppgiften
röjs. Sekretessen gäller dock inle röjs. Sekretessen gäller dock inte i
beslul i ärendet. ärende om anslällning eller disci-

plinansvar och inte heller för beslut
i annat ärende som avses i detla
stycke.
Sekretessen enligt tredje slycket        Sekretess gäller i annat fall ån
gäller inte i ärende om anställning     som avses i första—tredje styckena
eller disciplinansvar.              i myndighets personaladminislrati-

va verksamhel för uppgift om enskilds personliga förhåUanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närslående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

18§ I annal fall än som avses i 17 § gäller sekreless i verksamhel som avser förande av eller uttag ur regisler

1. för uppgifl hos rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiflen har lämnals dit för databehandling inom rättsväsendels informationssystem,

2. för belastningsuppgifl som har lillförts körkortsregisirel,

3. för uppgifl som har lillförts särskilt regisler som författningsenligt förs hos myndighel angående broll eller tjänsteförseelser begångna av personer som är eller har varil verksamma hos myndigheten.

Sekretessen enligt första slyckel 1 gäller inle i ärende om strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87: 3

Sekretess gäller hos luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av eller uttag ur certifikatre-gistret, för uppgift som angår brott eller enskilds hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

25 §
Sekretess gäller i ärende om Sekreless gäller i ärende om

kommunal bostadsförmedling för kommunal bostadsförmedling för
uppgifl om enskilds personliga för- uppgifl om enskilds personliga för
hållanden, om det kan antas att den hållanden, om det kan antas att den
enskilde eller någon honom när- enskilde eller någon honom när
slående lider betydande men om stående lider betydande men om
uppgiflen röjs. uppgiften röjs. Motsvarande sekre-

tess gäller i ärende om bosladsbidrag eller bostadsanpassningsbidrag. I fråga om uppgifl i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1987.

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanlräde den 26 juni 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i sekretesslagen (1980:100) 1 Inledning

Sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1985:1059) trädde i kraft den 1 januari 1981. Del ligger i sakens natur alt lagen kontinuerligt måste anpassas till ändrade förhållanden på den offentliga sektorn. Vid lagens tillkomst betonades också viklen av att man från statsmakternas sida uppmärksamt följer rättsutvecklingen på området (KU 1979/80:37 s. 6). Del är mol denna bakgrund man skall se det förhållandet att lagen har ändrats åtskilliga gånger och att jag nu tar upp olika framställningar från myndigheter och organisationer som främst avser önskemål om ett utökat sekretesskydd för enskildas personliga förhållanden i skilda sammanhang.

Jag behandlar först en skrivelse den 25 mars 1985 från Försäkringsan-ställdas förbund vari begärs ett ökat skydd för sådana uppgifter om offentliga funktionärers personliga förhållanden som myndigheterna i egenskap av arbelsgivare har tillgång till. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bUaga 1.

Jag tar vidare upp frågan om sekretesskyddet för uppgifter om enskildas personliga förhållanden främst i läkarintyg och liknande handlingar i vissa ärenden där någol sådant skydd inte fmns i dag. Transportrådet har i en skrivelse den 24 september 1985 begärt skydd för sådana uppgifter i ärenden om riksfärdljänst. Stockholms kommunstyrelse har i en skrivelse den 13 november 1985 hemslälll om skydd för uppgifter av detta slag i ärenden om bostadsbidrag. Göteborgs kommuns fastighetskontor har i en skrivelse den 8 april 1986 gjort framställning om ett liknande skydd i ärenden om bostadsanpassningsbidrag. Skrivelserna bör fogas till protokollet som bilagor 2, 3 och 4.

Uppgifter om enskildas hälsotillstånd och vissa belastningsuppgifter ur polisregistret tillförs bl.a. det certifikatsregisler som förs hos luftfartsverket. Uppgifterna åtnjuter inte f. n. något sekretesskydd hos luftfartsverket. Också frågan om att införa ett sådant skydd behandlas i detta ärende.

Rikspolisstyrelsen och Svenska Jägareförbundet m.fl. organisationer har i skrivelser den 24 juni respektive den 1 oktober 1985 tagit upp frågan om sekretess för uppgifter i polisens vapenregister. Jag tar upp också

11 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 3

denna fråga till behandling här. Skrivelserna bör fogas till protokollet som bilagors och 6.

Jag berör slutligen ytteriigare etl par skrivelser som gäller sekretessfrågor.

Skrivelserna från Försäkringsanställdas förbund, Stockholms kommunstyrelse, rikspolisstyrelsen och Svenska Jägareförbundet m.fl. organisationer har remissbehandlats. De remissinstanser som yttrat sig över framställningarna anges i respektive avsnitt. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet och fmns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 834-85, 2886-85, 1657-85, 2495-85).

Också vissa andra lagstiftningsfrågor med anknytning till sekretesslagen är f.n. akluella inom justitiedepartemenlel. En gäller sekretessen hos riksdagens ombudsmän. Den har samband med det förslag av 1983 års JO-utredning (SOU 1985:26) som är under behandling i riksdagen. Jag avser att ta upp den frågan senare om inte den pågående riksdagsbehandlingen ger anledning till annat. En annan sekretessfråga angår lystnadsplikt inom församlingsarbetet. En framslällning i ämnel av 1982 års kyrkokommitté (Kn 1982:05) remissbehandlas f. n. Det är min avsikt att ta upp även denna fråga i senare sammanhang.

Regeringen beslutade den 29 maj 1986 att inhämta lagrådets yltrande över etl förslag till lag om ändring i sekretesslagen, vilket upprättals i justitiedepartementet på grundval av de gjorda framställningarna m. m. Det till lagrådet remitterade förslagel överensstämmer helt med propositionens lagförslag. Lagrådet har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bUaga 7 lämnat det förslaget ulan erinran.

Prop. 1986/87:3

2 Allmän motivering

2.1 Sekretesskydd för uppgifter om offentliga funktionärers personliga förhållanden

Mitt förslag: Uppgifter om offentiiga funktionärers personliga förhållanden, t. ex. adresser och telefonnummer till deras bostäder som myndigheterna har lillgång lill i den personaladministrativa verksamheten, skall i vissa fall kunna skyddas av sekretess. Om det kan antas atl den enskilde eller hans närstående riskerar att utsättas för våld eller annal allvarligt men om en sådan uppgift röjs skall denna hållas hemlig. Härigenom får anslällda hos myndigheterna ett bättre skydd mol hot och andra trakasserier än de har i dag.

Framställningen från Försäkringsanställdas förbund: Förbundet har hemställt om en översyn av sekrelesslagen och om en lagändring så att handlingar med sådana uppgifter om en myndighets anställda, som inte är av betydelse för dessas arbetsuppgifter, inte skall vara offenlliga.

Remissinstanserna: Justitiekanslern (JK) anser att de skäl som bär upp offentlighetsprincipen inte är särskilt påtagliga när det gäller frågor som

berör anställdas rent personliga förhållanden och tillstyrker att frågan om Prop. 1986/87: 3 sekretess uireds närmare. Kammarrätten i Sundsvall har en liknande inställning. Riksförsäkringsverkel ställer sig mera tveksamt men har ingen invändning mot att frågan ses över. Justitieombudsmannen Tor Sverne (JO) tar uttrycklig ställning mot en sådan ordning som förordas i framställningen. Också Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) avstyrker framställningen. TCO anser alt ändringar i sekretesslagen inte är den rälla lösningen på problemet. Centralorganisationen SACOISR däremot tillstyrker en översyn med syfte att åsladkomma en lagändring lill skydd för de anställdas personliga integrilel och säkerhet. Också Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet tillstyrker en översyn av bestämmelserna.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om i vilka fall sekretess gäller för sådana uppgifler om offentliga funktionärers personliga förhållanden som har samband med just denna deras ställning finns i 7 kap. 11 § sekretesslagen som avser myndigheternas personaladminislrativa verksamhet.

Paragrafens två första stycken gäller sekretess i myndigheternas personalsociala verksamhet. För uppgifter som kan förekomma i en myndighets personaladministrativa verksamhet i övrigt gäller normalt inle någon sekretess alls. Skälet är alt sådana uppgifler i allmänhel är förhållandevis harmlösa från iniegritelssynpunkt. Uppgifter om adress och telefonnummer till en offenlligl anställds bostad kan alltså normalt inte hållas hemliga hos arbetsgivaren-myndigheten.

Av offentlighetsprincipen följer då att en myndighet är skyldig att på begäran av en enskild lämna ut en allmän handling som innehåller uppgifler av nu nämnt slag, t. ex. en handling i en personakt rörande den anställde. Enligt 15 kap. 4§ sekretesslagen är myndigheten också skyldig alt munlligen, l.ex. per telefon, lämna ut sådana uppgifler, om del begärs av en enskild och hinder inte möter av hänsyn till arbetets behöriga gång. Atl detta är innebörden av gällande rätt har slagits fast bl. a. i etl beslut av JO (dnr 2879-1984) sedan en försäkringskassa vägrat att till en enskild lämna ul uppgifter om hemadresser lill tre anställda vid kassan.

Som jag inledningsvis har berört har Försäkringsanställdas förbund, bl.a. mol bakgrund av JO:s beslut, i en särskild framslällning lill justitiedepartementet begärt elt ökal sekretesskydd för uppgifter om offenlligl anställdas personliga förhållanden som myndigheterna har tillgång till. Förbundet har bl. a. hänvisat till atl tjänstemännen hos myndigheterna ofta känner sig hotade av enskilda som vänder sig till dem. Della gäller särskilt om den enskilde har drabbats av etl för honom ofördelaktigt beslul. Den enskilde kan då många gånger låla sitt missnöje komma lill uttryck i form av hot om repressalier mot tjänstemannen eller dennes familjemedlemmar. Enligt förbundet är det viktigt att den anställdes personliga integritet kan skyddas i sådana fall och alt tjänstemännen inte skall behöva riskera alt utsättas för hot på sin fritid och i sitt hem.

Frågan om elt ökat sekretesskydd för uppgifler om offenlligl anslälldas personliga förhållanden i sådana fall då den anställde riskerar atl utsättas för trakasserier av olika slag har diskuterats i riksdagen vid etl antal tillfällen, senast när jag besvarade en inlerpellation under våren 1985 (prot. 1984/85:135 s. 75).

I mitl svar till interpellanten erinrade jag om att den avvägning mellan Prop. 1986/87: 3 offentlighet och sekretess som gjordes vid sekretesslagens tillkomst på det hela tagel har fungerat lillfredsställande och atl del var viktigt alt offentlighetsprincipen har så få undantag som möjligt. Jag uttalade emellertid också att jag mot bakgrund av utfallet av den remissbehandling av förbundets framställning som då pågick skulle komma att noga pröva, om skälen för en ökad sekretess vägde så tungt att en lagändring av det slag som efterlysts av interpellanten borde genomföras.

Det är givetvis angeläget atl en myndighets personal i möjlig utsträckning skyddas mot våld och andra trakasserier från personer som anser sig ha skäl alt vara missnöjda med personalens verksamhet. Visserligen finns det för den som så vill normalt andra sätt att komma över uppgifter om exempelvis en offentlig funktionärs bostadsadress och telefonnummer än att inhämta uppgifter från myndigheten, men det kan uppenbarligen i ett akut fall vara ägnat alt väcka oro all uppgiflerna omedelbart måsle lämnas ut. Jag har därför stor förståelse för de motiv som ligger bakom förbundets framslällning, särskilt som jag vet atl motsvarande problem finns hos många andra myndigheter. Samlidigt är del viktigt från principiell synpunkt all undantag från offenllighelsprincipen förekommer i så liten utsträckning som möjligt. Inom myndigheternas personaladministrativa verksamhel har sedan gammalt gälll en långtgående offentlighet. En viss inskränkning av denna skedde visserligen genom 1980 års sekretesslag, men den avsåg en förhållandevis begränsad del av denna verksamhel.

Under den fortsatta beredningen av framställningen från förbundet har jag - bl.a. mol bakgrund av reaktionen från remissorganen vilken måste bedömas som väsentligen positiv - gjort den bedömningen att det skulle vara möjligt att tillmötesgå önskemålet om en ökad sekretess i här avsedda fall utan att offentlighelsintresset skulle behöva trädas för när i någon mera pålaglig ulslräckning. Jag är därför nu beredd att förorda en viss utvidgning av sekretesskyddet för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i myndigheternas personaladministraliva verksamhet.

Samtidigt är del emellertid uppenbari att man inle kan utforma sekretesskyddet så att det omfattar varje uppgift om en enskilds personliga förhållanden inom denna verksamhet. Starka offentiighets- och rätlssäker-hetsintressen gör sig t. ex. gällande i tjänstetillsättnings- och disciplinärenden.

En lämplig avvägning mellan de intressen som här står mot varandra bör kunna åstadkommas genom en regel som innebär atl uppgifler om en anställds personliga förhållanden, t.ex. adress eller telefonnummer till bostaden, får hemlighållas, om det kan antas att fara uppkommer för all någon utsätts för våld eller annat allvariigl men om uppgiften röjs. Skaderekvisitet bör således utformas med förebild i de bestämmelser till skydd för anmälare och uppgiflslämnare som redan finns inom vissa verksamhetsområden, t.ex. sekretessen enligt 7 kap. 6§, 7 kap. 14§, 7 kap. 20§ och 9 kap. 17 § sekrelesslagen. Härigenom klargörs att uppgifter om den anställdes personliga förhållanden som myndigheten förfogar över inte kan hemlighållas rutinmässigt. Del måste i det enskilda fallet finnas etl visst fpg för antagande att den anställde är i behov av ett sekretesskydd. Bedöm-

ningen bör ofta kunna göras mot bakgrund av omständigheterna då uppgif- Prop. 1986/87:3 terna begärs utlämnade, t.ex. genom att den enskilde som begär uppgifterna uppträder hotfullt eller eljest visar en avog inställning. Om det finns grundad anledning att befara telefonterror eller andra trakasserier av allvarligare natur riktade mot den anställde bör detla givetvis i allmänhel anses utgöra ett sådant allvarligt men som krävs för hemlighållande Ofr prop. 1979/80:2, Del A, s. 188).

På grund av det anförda förordar jag all bestämmelserna i 7 kap. 11 § sekretesslagen kompletteras med en regel av angiven innebörd.

2.2 Sekretesskydd för uppgifter i läkarintyg o. d.

Somjag nämnt inledningsvis föreligger det flera framställningar som gäller sekreless för uppgifter om enskildas hälsotillstånd m. m. i läkarintyg och andra handlingar.

I sekretesslagen finns det inte någon allmän bestämmelse som ger sekretess åt uppgifter vilka härrör från läkare eller annan medicinalpersonal, när uppgifterna - i en allmän handling eller i någon annan form - förekommer utanför hälso- och sjukvårdssektorn och angränsande områden. Sekretess-skyddet för sådana uppgifter har i stället tillgodosetts genom regler som gäller för de ärenden eller den verksamhel där uppgiflerna kan förekomma. Åtskilliga beslämmelser i sekretesslagen ger sålunda sekretess för läkarintyg och andra uppgifter om någons hälsotillstånd. Jag kan t. ex. erinra om bestämmelserna i 7 kap. om sekretess inom socialtjänsten (4 §), hos försäkringskassorna m.fl. (7§), i myndighelernas personaladminislrativa verksamhel (11 §), i ärenden som gäller värnpliktstjänstgöring o. d. (12 §), inom kriminalvården (21 §) och i brottmål m.m. hos domstol (22*!). Det finns också regler om överföring av sekretess som bör nämnas i detta sammanhang, bl. a. 12 kap. I § (överföring av sekretess lill domslolar) saml 13 kap. (överföring av sekretess till forsknings- och arkivmyndigheter m.fl.). Huvudregeln är emellertid atl sekretessen inte följer en hemlig uppgift ulanför del s.k. primära sekrelessområdet, om del inte finns en särskild regel om delta.

Den fråga som man mot bakgrund av det sagda kan ställa sig är om det kan finnas skäl att försöka åstadkomma ell mera helläckande sekretesskydd för de uppgifter som avses i de gjorda framslällningarna.

Enligt tidigare lagstiftning (14 § lagen 1937:249 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar) gällde att handlingar rörande hälso- och sjukvård var hemliga såvitt gällde enskildas personliga förhållanden. De fick dock lämnas ut om irygghel kunde anses vara för handen alt utiämnande! inte skulle komma all missbrukas lill skada eller förklenande för den enskilde eller för hans nära anhöriga. Frågan huruvida sekretess för en sådan handling följde med denna till en annan myndighet var alt avgöra med ledning av sekretessbestämmelsens formulering. Hur 14 § i 1937 års sekretesslag skulle tolkas kan emellertid diskuteras (jfr JO 1972 s. 314, Förvallningsrällslig lidskrift 1975 s. 132 och 242). Under förarbetena till lagen hade uttryckts den uppfattningen att läkares och

hälso- och sjukvårdsmyndigheters utlåtanden, intyg m. m. inle borde vara Prop. 1986/87:3 hemliga när de förekom i ärenden som i och för sig inte föll inom hälso- och sjukvården. Denna uppfattning kan också anses vara bäsl förenlig med den restriktiva lolkning som allmänl sett bör ges åt sekretessbestämmelser, eflersom dessa utgör undantag från den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Det är dock möjligt all man i praxis tämligen allmänt tillämpade 14 § i 1937 års lag mera vidsträckt än som var förenligt med den angivna uppfattningen.

1 samband med tillkomsten av 1980 års sekretesslag övervägdes ingående om man kunde ulforma reglerna så alt sekretessen i större ulslräckning följde med uppgifterna i läkarintyg o. d. då dessa lämnar det s. k. primära sekretessområdet och hanteras hos myndigheter ulanför hälso- och sjukvården. En sådan lösning skulle ju innebära en generell metod att täppa lill de luckor i sekretesskyddet för uppgifter om enskildas hälsotillstånd som kan anses föreligga.

Den generella frågan om sekretessens spridning ulanför det primära sekretessområdet (s. k. sekundär sekreless) diskuterades utförligt under förarbetena till den nya sekretesslagen. I valet mellan en generell regel om sekundär sekretess eller speciella föreskrifter om sekretessens spridning följdes somjag redan har framhållit den senare linjen. Invändningarna mol den generella lösningen sammanfattades av föredragande statsrådet på följande sätt (prop. 1979/80: 2, Del A, s. 75 f).

Den viktigaste invändningen hänger samman med det förhållandet alt behovet av och styrkan i en sekretess inte kan bestämmas enbart med hänsyn till sekretessintresset. Detta måste i varje sammanhang vägas mot intresset av insyn i myndighelernas göranden och låtanden. Denna avvägning kan mycket väl tänkas utfalla på annat sätl utanför det område där den primära sekretessregeln gäller än innanför området. Offenllighetsintresset kan med andra ord kräva att de uppgifler som behandlas som hemliga hos den ena myndigheten är offentliga hos annan myndighet som har inhämtat dem hos den förslnämnda. Jag föreställer mig också att det är svårt att överblicka konsekvenserna av en regel som innebär atl sekreless sprider sig i kanske flera led från myndighel till myndighet. En sådan regel måsle också skapa svårigheter vid tillämpningen. Fördelarna med en disposition av sekretessreglerna som bygger på indelningen i förvaltningsområden går delvis förlorade, om varje myndighet dessutom, i fråga om utifrån erhållna uppgifler, måste beakta den sekretessreglering som i första hand gäller för andra myndigheter. I en känsla av osäkerhet om rättsläget kan tjänstemän välja att för säkerhets skull hålla tyst med uppgifter som efter en korrekt bedömning är offentliga. Till detta kommer atl en allmän regel om sekretessens spridning antagligen måste förses med förbehåll och undantag som gör regleringen för svårgripbar i den praktiska hanteringen. Vad jag nu har anfört utgör också skäl mot att införa generella regler om att sekretesskyddet för uppgift i allmän handling skall bibehållas oavsett var handlingen befinner sig. En sådan ordning skulle f. ö. skapa ytterligare tillämpningssvårigheter och gränsdragningsproblem, i den mån det över huvud taget går atl förena den med sekretesslagens systematik. Del förtjänar slutligen nämnas atl något problem i fråga om sekretessens spridning inte aktualiseras i fråga om de regler som utan begränsning sekretessbelägger uppgifter med visst innehåll.

Jag delar alltså åsikten att någon allmän regel om sekundär sekretess inte Prop. 1986/87: 3 bör införas i den nya sekretesslagen. Sekretessbehovet får i stället i allmänhet tillgodoses vid utformningen av de primärt gällande sekretessbestämmelserna. Denna metod bör givetvis lillämpas i så stor utsträckning som möjligt. Härigenom får både lagstiftare och rätlstillämpare en säkrare uppfattning om hur långt sekretessen i olika fall sträcker sig. Visserligen är det antagligt att meloden för med sig en del luckor i sekretesskyddet. Denna konsekvens får emellertid accepleras. Skulle det visa sig alt sådana luckor föranleder praktiska olägenheter, får erforderliga justeringar i de primära reglerna göras.

Vid riksdagsbehandlingen godtogs dessa uttalanden (KU 1979/80:37 s. 8).

I propositionen med förslag till sekrelesslag m. m. behandlades också särskilt frågan om sekretessens spridning när det gällde uppgifter i läkarintyg och liknande handlingar (prop. 1979/80:2, Del A, s. 170). Propositionen stämde i denna del överens med den departementspromemoria som legat lill grund för förslaget. Promemorian byggde i sin tur bl.a. på förslag av offentlighets- och sekretesslagstiflningskommittén (OSK) i SOU 1975:22. I promemorian (Ds Ju 1977:11, Del 2, s. 358 f) erinrades om alt OSK:s förslag innebar atl läkarintyg och läkarutlåtanden åtminstone i viss utsträckning skulle omfattas av läkarsekrelessen också hos myndigheter utanför hälso- och sjukvårdens ram. Förslaget hade kriliserats av bl.a. socialstyrelsen som ställt sig tveksam till atl alla de läkarintyg av olika slag som en part skaffar för att hos myndighet komma i bättre läge eller för alt bereda sig någon förmån skulle vara underkastade en sträng sekretess. Enligt promemorian förtjänade styrelsens kritik instämmande. Varken i promemorieförslagel eller departementsförslaget återfanns över huvud laget någon allmän bestämmelse som ger skydd åt uppgifter som härrörde från läkare eller annan medicinalpersonal, när uppgifterna - i allmän handling eller i annan form - var tillgängliga utanför hälso- och sjukvårdssektorn och angränsande område. Enligt promemorian och propositionen betydde givelvis inle della all sådana uppgifler i slörre omfattning skulle lämnas utan skydd. Men del önskvärda skyddet borde i allmänhet åstadkommas genom regler som var utformade för de ärenden eller den verksamhet där uppgifterna kunde förekomma. Ålskilliga beslämmelser i pro-memorie- respektive departementsförslaget skulle ge sekretess för läkarintyg och andra uppgifter om någons hälsotillstånd.

Enligt min mening kan det sättas i fråga om den ordning som valdes vid
sekretesslagens tillkomst är rationell. Det finns dock i detta sammanhang
inte underlag för någon principiell förändring av sekretesslagens systema
tik. De brister i sekretesskyddet som nu kan anses föreligga när det gäller
uppgifler i läkarintyg m. m. på olika områden bör därför avhjälpas genom
vissa justeringar och kompletteringar av de primära sekretessreglerna. I
följande avsnitt lägger jag fram förslag som syftar till ett förstärkt sekre
tesskydd för uppgifter i läkarintyg m.m. i ärenden som avser riksfärd
ljänsl, bosladsbidrag och bostadsanpassningsbidrag. Kompletteringen av
sekretesskyddet i sistnämnda typ av ärenden är motiverad också i fråga om
andra uppgifter än sådana som angår enskildas hälsotillstånd. I avsnitt 2.3 ! 1

Transportrådets framställning: Transportrådet har begärt att sekretess skall införas i sådana ärenden som avser tillstånd att anlita riksfärdljänst.

Skälen för mitt förslag: Ett försök med riksfärdtjänst startade ijuli 1980 som ett komplemenl till kommunal färdtjänst för gravt handikappade personers längre resor. Verksamhelen permanentades från den I juli 1984 (prop. 1983/84:100 bil. 8, TU 23, rskr. 289).

Riksfärdtjänsten skall ta vid där den kommunala färdtjänsten slutar och i princip avse inlerregionala och vissa regionala resor men avser inle alla som kan få kommunal färdtjänst utan enbart de svårast handikappade.

Frågor om tillstånd att anlila riksfärdtjänst prövas enligt 5 § förordningen (1984:482) om ersättning för riksfärdljänst av kommunstyrelsen eller någon annan nämnd som en kommun bestämmer. Vanligen torde del vara kommunens socialförvaltning som handlägger denna lyp av frågor. En kommuns beslut kan överklagas hos transportrådet, vars beslut däremot inte får överklagas.

Transportrådet anför i sin framställning att rådel i samband med utredningen av ett besvärsärende begär in kommunens akt i ärendet. I detta material ingår ofta uppgifter om klagandens hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Tillgången lill delta maierial är nödvändig för all transportrådet skall kunna göra en bedömning av frågan om klaganden är berättigad till riksfärdljänst eller om ledsagare skall få följa med på resan.

När det gäller frågan, om det f n. råder någon sekretess hos kommunerna och transportrådet för uppgifter i ärenden som avser riksfärdljänst, är det i första hand aktuellt att pröva om uppgiflerna kan anses omfattade av sekretess enligt 7 kap. 4§ sekretesslagen (den s.k. socialtjänstsekretessen). Riksfärdtjänsten kan ju närmast betraktas som en komplettering av den kommunala färdtjänsten.

Med socialtjänst förstås enligt 7 kap. 4§ tredje slyckel sekretesslagen verksamhel enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke saml verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. Vidare räknas till socialtjänst också verksamhet hos annan myndighel som innefaltar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verksamhet hos kommunal invandrarbyrå.

Kommunal färdtjänst omfattas otvivelaktigt av reglerna i 7 kap. 4§ sekretesslagen, eftersom det är en verksamhet som bedrivs av kommuner-

na enligt socialtjänstiagen (1980:620, jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. 180). Riksfärdtjänsten är emellertid av regional eller inlerregional art och regleras av den särskilda förordning som styr verksamheten. Det är således inle heller fråga om verksamhet som "i annal fall enligt lag handhas av socialnämnd", även om socialnämnd efter delegation av kommunen handlägger dessa ärenden.

Eflersom riksfärdtjänsten inte heller kan anses innefattad i någon annan verksamhet som anges i 7 kap. 4 § torde paragrafen nu inte kunna åberopas som grund för alt sekretessbelägga uppgifter i ärenden angående riksfärdtjänst.

Inte heller lär sekretess i verksamhelen gälla enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen eller någon annan bestämmelse där.

Jag kan alltså konstatera att skyddet för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i dessa ärenden f. n. är dåligt. Uppenbariigen kan emellertid de uppgifler som gravt handikappade personer kan behöva lämna om sig för att få tillstånd lill riksfärdtjänst vara av lika ömtålig art och förtjänta av samma skydd som uppgifter som lämnas t. ex. i ärenden om kommunal färdtjänst. Det kan röra uppgifler i läkarintyg som ges in i tillståndsärenden eller uppgifter i annan utredning som belyser den enskildes hälsotillslånd.

Jag förordar mot denna bakgrund alt det införs etl sekretesskydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i riksfärdtjänslärenden. Skyddet bör vara delsamma som del som gäller inom den kommunala färdtjänsten. En bestämmelse i ämnet bör tas in i den paragraf som reglerar socialtjänslsekretessen.

Prop. 1986/87:3

Framställningen från Stockholms kommunstyrelse innehåller ett förslag som överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna som är kammarrätten i Göteborg, dalainspektionen, socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, justitieombudsmannen Sigvard Hot-stad, Svenska kommunförbundet samt Malmö och Örebro kommuner har samtiiga tillstyrkt framställningen.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om bostadsbidrag finns i förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer (omtryckt 1986:139) och i förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag till barnfamiljer m.fl. (omtryckt 1986:138). Bidragen administreras av kommunerna på lokal nivå, regionalt av länsbostadsnämnderna och centralt av bostadsstyrelsen.

Av bestämmelserna framgår atl ärenden om bostadsbidrag i regel prövas på grundval av uppgifter som från inlegriletssynpunkl normall är relativt

harmlösa t.ex. om sökandens ekonomi, bostads- och familjeförhållanden Prop. 1986/87:3 m. m. Någon sekretessbestämmelse som gäller i ärenden om bostadsbidrag finns inte heller f.n.

Som framhålls i framställningen och flera remissyttranden förekommer det i dessa ärenden ibland uppgifter av mer integritetskänslig art. Det kan t.ex. röra sig om uppgifter i läkarintyg och uppgifter om sociala eller medicinska handikapp. Dessa känsligare uppgifter är särskilt vantiga i s. k. ålerkravsärenden avseende för mycket utbetalt bostadsbidrag. I sådana ärenden kan det också förekomma uppgifter om att bidragstagaren är kriminellt belastad m. m.

1 framställningen pekas vidare på att det är relativt vanligt att enskilda begär att från kommunen få ut uppgifter, särskilt adressuppgifter, rörande personer som sökl eller får bostadsbidrag. Sådana uppgifler måste i dag lämnas ut även om det kan antas att utlämnandet skulle leda till avsevärt men för sökanden. Det finns t.ex. många ensamstående kvinnor som förföljs av män och som blir utsatta för ohka sorters hot om frihelsberövande, bortförande av den sökandes barn, misshandel m.m. Önskemål från sådana sökanden om atl uppgifter som de lämnar om sig i bostadsbidragsärenden skall hemlighållas kan inte tillmötesgås med gällande lagsliflning.

Också jag anser att del är viktigt att sökanden i ett bostadsbidragsärende med förtroende kan lämna även känsliga och för ärendets uigång avgörande uppgifter till kommunen. I likhet med kommunstyrelsen och vissa remissinstanser anserjag att det ligger nära till hands att jämföra med vad som gäller i ärenden om kommunal bostadsförmedling. Sekretess gäller sedan den 1 januari 1983 i sådana ärenden för uppgifl om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närslående lider betydande men om uppgiften röjs (7 kap. 25 § sekretesslagen).

Enligt förarbetena till bestämmelsen har det raka skaderekvisit som avgränsar sekretessen utformats så att en lämplig avvägning skall uppnås mellan önskemålet om sekretess och det intresse av insyn som föreligger i dessa ärenden (prop. 1982/83:64 s. 5f). Huvudregeln är att sekretess inte gäller i ärenden om bostadsförmedling. Endast om man kan anta alt utlämnandet av en viss uppgift skulle medföra betydande men skall den kunna hemlighållas. Som exempel på uppgifter som bör kunna hållas hemliga nämns i förarbelena uppgifter om brott och brottspåföljder, om att någon är utsatt för misshandel i hemmet, om missbruksförhållanden och om vissa känsliga sjukdomar. Uppgifter av alldagligt slag som att bostad söks därför att sökanden har arbete på en viss plats, skall gifta sig, väntar barn, är trångbodd etc. blir däremot normalt inte sekretessbelagda. Även uppgifter av normalt harmlöst slag kan någon gäng hållas hemliga. En uppgift om en bostadssökandes adress är t. ex. sekretessbelagd om man kan anla att elt utlämnande av uppgiften skall leda till personförföljelse.

Min grundinställning är att de iniressen som bär upp offenllighelsprincipen gör sig starkt gällande också i ärenden om bostadsbidrag eftersom bidragsgivningen utgör myndighetsutövning mot enskilda. Allmänheten har ett berättigat intresse av insyn i sådana ärenden. Det kan därför inle

komma i fråga att generellt sekretessbelägga uppgifter om personliga för- Prop. 1986/87: 3 hållanden i denna typ av ärenden. Som framgått harjag emellerlid uppfattningen att det finns etl visst behov av sekretess även i ärenden om bosladsbidrag. Om det skaderekvisit som avgränsar sekretessens räckvidd utformas som del som nu gäller i ärenden om bostadsförmedling, når man enligt min mening en lämplig avvägning mellan offentlighets- och inlegrilets-intressena. Därmed klargörs all huvudregeln skall vara offentlighet och alt sekretess skall gälla endast i speciella undantagsfall. Uppgifler i läkarintyg och liknande utlåtanden bör således kunna hemlighållas, om de är så känsliga atl det finns fog för antagande atl ett ullämnande av dem skulle medföra belydande men för den enskilde. På molsvarande säll bör givetvis även en sådan normalt harmlös uppgifl som den bidragssökandes adress kunna hållas hemlig, om dess utlämnande kan befaras leda till sådana fall av trakasserier och personförföljelser av ensamstående kvinnor som påtalats av kommunstyrelsen. Även i övrigt bör vad som uttalades i förarbetena vid tillkomsten av sekretessen för uppgifter i ärenden om bostadsförmedling kunna vara till ledning för bedömningen av sekretessfrågor också i här diskuterade fall.

På grund av det anförda föreslår jag en regel av angiven innebörd. Den bör lämpligen tas in i samma paragraf som den som avser ärenden om kommunal bostadsförmedling.

Föremålet för sekretessen kommer med denna lösning att bli uppgifler om enskildas personliga förhållanden. Under detta begrepp kan också falla uppgifter om en persons ekonomi. En annan sak är att utrymmet för sekretess när det gäller sådana uppgifter är begränsat med hänsyn till del krav på betydande men för den enskilde som blir en förutsättning för sekretessen.

Den lösning somjag sålunda förordar innebär att sekretessen i boslads-bidragsärenden inte blir lika omfattande som den i t.ex. ärenden enligt lagstiftningen om allmän försäkring (7 kap. 7 § sekretesslagen) och ärenden om studiestöd e. d. (9 kap. 5 §). 1 dessa typer av ärenden har det emellertid sedan länge rått sekretess. 1 och för sig är det dock inle ovanligt all del i sekrelesslagen föreskrivs olika stark sekreless för skilda typer av ärenden som kan sägas vara ganska lika från integritelsskyddssynpunkl. När del som nu är fråga om att sekretessbelägga uppgifter i en verksamhel där det hittills har rått offentlighet, anserjag ati sekretessen bör begränsas till det mest nödvändiga området. Jag har därför inte velat gå uiöver det förslag som framställningen innehåller och som har vunnit anslutning bland remissinslanserna.

Framställningen från Göteborgs kommuns fastighetskontor innehåller etl förslag som överensslämmer med mitt.

Skälen för mitt förslag: Enligt förordningen (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag ulgår sådana bidrag för anpassningsåtgärder inom eller i anslulning till en handikappad persons bostad. Ärenden om detta slags förmån prövas av en kommuns förmedlingsorgan, länsbostadsnämnden eller bosladssiyrelsen.

I föreskrifter som har meddelats av bostadsstyrelsen har som förutsättning för bidrag angivits bl. a. att bidrag kan lämnas för att anpassa bostäder både för fysiskt och psykiskt handikappade - varvid handikappei förutsätts vara av långvarig eller bestående art - samt att handikappei och de funktionsinskränkningar delta medför samt behovet av åtgärder skall, alltefter handikappels arl, styrkas genom intyg av t.ex. arbetsterapeut, läkare, sjukgymnast eller distriktssköterska eller vara utrett på annat sätl.

Någon sekreless i ärenden om bosladsanpassningsbidrag för uppgifler i intyg av della slag gäller inte f. n.

Enligt framställningen från Göteborgs kommuns fastighetskontor, som är förmedlingsorgan i kommunen, handlägger kontoret årligen ett tusental ansökningar om bosladsanpassningsbidrag. I praktiskt taget alla dessa ärenden inges som stöd för ansökan intyg av nämnt slag, mestadels utfärdat av läkare. För att tjäna som underiag för förmedlingsorganels bedömning krävs att intygen ger en fullständig bild av sökandens handikapp samt en så vilt möjligt uttömmande prognos för detta. I framställningen framhålls att elt flertal av dessa intyg är av sådant innehåll att de inom hälsooch sjukvården skulle sekretessbeläggas enligt 7 kap. 1 eller 3 § sekretesslagen. De skulle också - om de förekom i ärende om kommunal bostadsförmedling - sekretessbeläggas enligt 7 kap. 25 § samma lag.

Mot bakgrund av den erfarenhet som finns inom fastighetskontoret anser detta att avsaknaden av sekretessregler i denna typ av ärenden utgör en allvarlig brist i det skydd av den enskildes personliga förhållanden som faslighetskontoret skulle vilja erbjuda de bidragssökande. Fastighetskontoret hemställer därför om all ett sekretesskydd införs som motsvarar det som gäller i ärenden om bostadsförmedling.

Inledningsvis vill jag erinra om att frågan om elt sekretesskydd för uppgifter i ärenden om bosladsanpassningsbidrag berördes kortfattat i förarbetena till lagstiftningen om sekretess i bostadsförmedlingsärenden med anledning av ell remissyttrande av Göteborgs kommun (prop.

1982/83:64 s. 6 och 24). Enligt min företrädare hade det dock inte visats tillräckliga skäl för en sådan sekretessbestämmelse. Någon närmare utredning om sekretessbehovet synes inte ha gjorts i det ärendet.

För min del anserjag del ganska självklart alt det i ärenden om bostadsanpassningsbidrag ofta kan förekomma uppgifter av klart integritetskänslig natur. Jag har under hand inhämtat att bostadsstyrelsen, som på central nivå handlägger ärenden om bostadsanpassningsbidrag, delar de synpunkter som fastighetskontoret har fört fram. Med hänsyn härtill och till mitt ställningstagande till frågan om sekretess för likartade uppgifter i ärenden om bostadsbidrag vill jag förorda ett sekretesskydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden även i ärenden om bostadsanpassningsbidrag.

Om sekretessen avgränsas på motsvarande sätt som f. n. sker i 7 kap. 25 § sekretesslagen innebär sekretessen inte heller något mera påtagligt avsteg från offentlighetsprincipen. Uppgifler om personliga förhållanden bör således endast få hemlighållas i sådana fall där den enskilde kan antas lida betydande men om uppgifterna röjs. Sekretessen begränsas då till situationer där det i ett ärende förekommer uppgifler av myckel känslig natur, t. ex. i läkarintyg. Offentlighet kommer emellerlid alt vara huvudregel i dessa ärenden och normalt gälla bl.a. uppgifler om ekonomiska förhållanden. När det gäller tolkningen av skaderekvisitet och bedömningen av när sådana fall som avses innefattade i uttrycket "betydande men" kan anses föreligga får jag i övrigl hänvisa till vad jag anfört i närmast föregående avsnitt (2.2.2).

Jag förordar således sammanfattningsvis att bestämmelserna om sekretess i 7 kap. 25 § sekretesslagen kompletteras så att de kommer att omfatta även ärenden om bostadsanpassningsbidrag.

Prop. 1986/87:3

varna av betydelse för luftfartsverkets bedömning av om en certifikatsin- Prop. 1986/87: 3 nehavare uppfyller gällande hälsokrav för innehav av certifikal. 1 registret tas också in bl. a. sådana uppgifler ur rikspolisstyrelsens polisregister som en polisstyrelse meddelar på framställning av luftfartsverket i ärende om lämplighetsprövning enligt luftfartskungörelsen (21 § polisregisterkungörelsen 1969:38, omtryckt 1977:1105).

Det finns inte någon uttrycklig beslämmelse som f. n. ålägger luftfartsverket att föra etl certifikatregister. Däremot finns i 39 § luftfartsförordningen en föreskrift om atl luftfartsverket skall föra register över innehavare av elevtillstånd, certifikat och behörighetsbevis saml utländska certifikat och bevis som har godkänts (certifikalregistret). I registret skall föras in sådana uppgifter som angår innehavarnas fysiska och psykiska lämplighet som innehavare av elevtillstånd, certifikat eller behörighetsbevis och som behövs för tillämpningen av bestämmelserna härom i luftfartslagen eller luftfarlsförordningen. Detla innebär en avsevärd uividgning av de medicinska uppgifterna i registret.

De medicinska uppgifter om certifikatsinnehavare m.fl. som sålunda skall tas in i certifikalregistret kommer många gånger all vara av känslig nalur. Delta gäller naturligtvis också sådana uppgifler om brott som lillförs certifikalregistret genom utdrag ur polisregister. JK har i ett ärende (1116-85-21) funnit all uppgifterna i registret saknar sekretesskydd. Delta måste anses vara en brist, särskilt när regislret får den större omfallning som nämnts. Uppgifterna i registret bör därför omfattas av sekretess. Sekretessen bör gälla endast i den verksamhet hos luftfartsverket som avser förande eller uttag av uppgifter ur certifikatregistret. Om uppgifter däremot förekommer i ett ärende enligt luftfartslagstiftningen, bör liksom hittills någon sekretess inte gälla för dem. Insynsintressel gör sig nämligen starkare gällande där än i själva regislerhanteringen.

Jag förordar således alt sekretesslagen komplelteras med en beslämmelse som ger elt sekretesskydd för uppgifter i certifikatregistret av det slag som jag har nämnt. De nya reglerna kan lämpligen tas in i 7 kap. 18 § sekrelesslagen som innehåller bestämmelser om sekretess för vissa andra register med uppgifter om brott.

De register som paragrafen nu avser omfattas av sekretess utan något skaderekvisit, s. k. absolut sekreless. För dessa register gällde redan enligt 1937 års sekretesslag en långtgående sekretess. När jag nu förordar att sekreless framdeles skall gälla för uppgifter i luftfartsverkets certifikatregister, ärjag inte beredd att föreslå en lika sträng sekretess. Enligt min mening får sekretessen för uppgifterna i registret en lämplig utformning, om den avgränsas med ett rakt skaderekvisit. Sekretessen bör således gälla, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Framställningarna från rikspolisstyrelsen (RPS) och Svenska Jägareförbundet m. fl: RPS hemställer alt sekretesslagen ses över i fråga om behovet av sekreless för uppgifler i polisens vapenregisler. Organisationerna föreslår att regisiren sekretessbeläggs.

Alla remissinstanserna, dvs. JK, kammarrätten i Göteborg, brottsförebyggande rådet, datainspektionen, överbefälhavaren, sårbarhelsbered-ningen, statskontoret, länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län, Föreningen Sveriges länspolischefer samt Föreningen Sveriges polischefer, har tillstyrkt framställningarna.

Skälen för mitt förslag: Enligt 47 § vapenlagen (1973:1176) skall varje polismyndighet föra ett register över tillståndsphktiga vapeninnehav och beslut enligt vapenlagen. Registren innehåller bl.a. tillståndshavarnas namn och adress saml uppgifter om vilka vapen som omfattas av tillstånden. Antalet tillståndshavare torde vara ca en miljon och antalet registrerade vapen omkring två miljoner.

Vapenregister förs f n. manueUt med hjälp av registerkort. Dessa utgör allmänna handlingar. I den mån vapenregistret innehåller uppgifter om säkerhetsåtgärder eller bevakning med avseende på transport eller förvaring av vapen torde uppgifterna omfattas av sekretess enligt 5 kap. 2§ sekretesslagen. I övrigt gäller emellertid knappast någon sekretess för uppgifter om vapeninnehav m.m. i registerhandlingar. I praktiken torde dock allmänhetens tillgång till uppgifler ur vapenregistren begränsas av att kortregistren är relativt otympliga. Det kan behövas ett omfattande arbete för alt leta fram önskade uppgifter ur registren, om inte uppgifter begärs beträffande en bestämd person. Av motsvarande skäl kan det också vara svårt för en polismyndighet att enligt 15 kap. 4§ sekretesslagen munlligen lämna ut mer omfattande uppgifter ur ett vapenregister på begäran av en enskild.

Enligt RPS finns det nu långt framskridna planer på att utveckla lokala ADB-system för polismyndigheternas vapenregister. Syftet är bl.a. att rationalisera den manuella registerhanieringen som är opraktisk och tidsödande. RPS pekar också på att innehållet i de vapenregister som kan komma att föras med hjälp av ADB med stor sannolikhet kommer att bli lättare tillgängligt. Man kan förvänta sig att registersystemen kommer att innehålla söknycklar för att ta fram fullständiga listor över alla tillståndshavare och vapen. Eventuellt kan syslemen också komma att innehålla söknycklar för s.k. urvalsdragningar, dvs. framletande av vissa önskade uppgifter. Dessa söknycklar skall i så fall användas också för att tillgodose allmänhetens begäran atl få ta del av regislerinnehållet (2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).

I detla sammanhang bör man också uppmärksamma bestämmelserna i Prop. 1986/87: 3 15 kap. 10 § sekretesslagen om myndigheters skyldighet att ge allmänheten tillgång till presentationsterminal för atl ta del av allmänna handlingar på ADB-medium.

Som RPS framhåller är en ökad tillgänglighet till innehållet i vapenregistren mindre lämplig ur brottsförebyggande synpunkt eflersom vapen är stöldbegärlig egendom. Det finns en risk att vissa personer, med utnyttjande av tryckfrihetsförordningens anonymitetsskydd, kommer att använda regisiren för att få vela var del finns vapen atl stjäla. En ökning av vapenstölderna kan i sin tur medföra att antalet olagliga vapen i omlopp ökar. Dessa vapen kan komma att användas vid annan allvarlig brottslighet.

Man kan inte heller bortse från att vapenregistrens ökade tillgänglighet också medför atl del blir lätlare för främmande makter att kartlägga befolkningens vapeninnehav, vilkel kan vara av betydelse från totalförsvarssynpunkt.

Bl.a. mot denna bakgrund bör behovet av ett sekretesskydd för uppgifter i polisens vapenregisler övervägas närmare.

Frågan om etl sekretesskydd för uppgifler i vapenregister har tidigare behandlats i riksdagen. I motion 1981/82:377 yrkades sekretess för vapenregister t.ex. hos polisen och hemvärnet mot bakgrund av den slora omfattningen av vapenstölder. I sitt av riksdagen gillade betänkande uttalade emellertid konstitutionsulskottet att utskottet inle var berett att ulan mera ingående överväganden införa sekretess på ett område där sekreless inte tidigare aktualiserats (KU 1982/83:12 s. 20, rskr. 74). Samma utgång blev det vid följande riksmöte (KU 1983/84:29 s. 23f, rskr. 347).

För egen del villjag framhålla alt de värden som bär upp offentlighetsprincipen i vårt land givetvis gör att behovet av nya sekretessregler, särskilt inom verksamheter där sekretess inle tidigare gällt, bör prövas med stor restriktivitet. Inskränkningar i allmänhetens rätt att ta det av allmänna handlingar kan godtas endast undantagsvis och endast om intresset av sekretess är så starkt alt det klarl väger lyngre än intresset av offentlighet.

Remissbehandlingen av de två framställningarna har emellertid gett vid handen att en eventuell datorisering av polisens vapenregister skulle leda till en ökad tillgänglighet som kan medföra oönskade konsekvenser l.ex. för den brollsbekämpande verksamhet som bedrivs av polisen.

Ett alternativ till sekretessbeläggning som jag har övervägt är möjlighe
len alt genom föreskrifter i t. ex. vapenkungörelsen begränsa sökningsmöj
ligheterna i de datoriserade vapenregistren. Härigenom skulle man kunna
uppnå att det inte gick att få ut en sammanställning av de allra känsligaste
uppgifterna ur registren, t. ex. adresserna till samtliga de personer inom ett
polisdistrikt som innehar vapen av viss särskilt stöldbegärlig eller farlig
typ. Vid underhandskontakter med RPS harjag emellertid övertygals om
atl det inte går atl hitta någon användbar lösning som dels begränsar
sökbarheten på önskvärt sätt, dels är förenlig med grundlagsreglerna om
allmänhetens rätl atl ta del av allmänna handlingar. Föreskrifier som
tillgodoser båda dessa syflen skulle nämligen leda till att ADB-systemet 20

blev praktiskt oanvändbart även för polisens verksamhet, varigenom de Prop. 1986/87:3 vinsler med en övergång lill datoriserade vapenregister, som bl.a. kan uppkomma vid förundersökningar i brottmål, skulle gå föriorade.

Jag har därför kommit till slutsatsen att förhållandena numera är sådana alt det är motiverat att införa ett sekretesskydd för uppgifter i polisens vapenregister i syfte alt motverka alt vapen kommer till brottslig användning. En sekretessbeläggning tillgodoser härmed det intresse som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4 tryckfrihetsförordningen.

Sekretessreglerna har sin naturiiga plats i 5 kap. sekretesslagen som innehåller föreskrifter om sekretess med hänsyn till intresset av att förebygga eller beivra brott. Sekretessen bör gälla i verksamhel som avser förande av eller uttag ur vapenregister för uppgifter som har tillförts registret. Själva ärendena om vapenlillstånd m. m. bördäremol liksom f n. vara offentliga.

Sekretessen för uppgifter i vapenregister bör gälla med ett rakt skaderekvisit. Härigenom klargörs all offentlighet skall vara huvudregeln när det gäller uppgifter i vapenregistren. Endast om det kan antas att röjande av en uppgift skulle medföra fara för att vapen kommer till brottslig användning bör den således få hållas hemlig. Ett sådant skaderekvisit bör medföra att sekretess normah kommer atl anses gälla, om någon enskild begär atl få ut uppgifter om t. ex. vilka som har tillstånd för vapen av en viss typ.

Jag förordar således sammanfattningsvis att sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse av angiven innebörd. Denna bör tas in i en ny paragraf i 5 kap. sekretesslagen.

2.5 Övriga frågor

2.5.1 Vissa andra framställningar

Medborgarrättsrörelsen begär i en framställning, som har kommit in den 19 februari 1986, alt regeringen skall föreslå riksdagen en sådan komplettering av sekretesslagen alt det skapas elt sekretesskydd för uppgifter av personlig natur i vetenskapliga register förda vid offentliga forskningsinstitutioner.

Organisationen anför, bl.a. mot bakgrund av den integriletsdebatt som förts i massmedierna under senare tid, alt den med oro lagt märke till atl något sekretesskydd inte synes existera för personregisler som förs för forskningsändamål vid vetenskapliga institutioner, trots alt sådana register kan innehålla skyddsvärda uppgifter.

Jag vill för egen del peka på att det i sekrelesslagen redan finns flera
bestämmelser som ger ett sekretesskydd åt uppgifter som används i forsk
ningssammanhang (9 kap. 4§ sekrelesslagen och 3 § sekretessförordningen
1980:657, omtryckt 1985:950 samt 13 kap. 3 och 6§§ sekretesslagen). De
beslämmelser jag nu avser ger etl sekretesskydd för sådana uppgifler som
Medborgarrättsrörelsen hänvisar till i sin framställning. Det kan dock inte
uteslutas alt sekretesskyddet för känsliga personuppgifter i forskningssam
manhang kan behöva förbältras ytteriigare i framtiden. Data- och offent
lighetskommittén (Ju 1984:06) arbelar med bl. a. dessa frågor. F. n. anser 21

jag därför att det inte finns anledning för mig att lägga fram något förslag av Prop. 1986/87: 3 det slag somjag nu har behandlat.

Med anledning av en skrivelse (dnr 815-86), som har kommit in den 27 februari 1986 och som rör bl. a. frågan om sekretess för uppgifter angående HTLV-III vill jag nämna alt jag nyligen har tagit upp denna fråga i samband med all chefen för socialdepartementet har behandlat vissa frågor rörande AIDS. Jag går därför inte in på den i detla ärende.

2.5.2 Undantag från meddelarfriheten

Eftersom 7 kap. 4§ sekretesslagen återfinns i uppräkningen i 16 kap. 1 § samma lag av de lystnadsplikter som har förelräde framför principen om meddelarfrihet, kommer mitl förslag i fråga om riksfärdtjänsten (avsnitt 2.2.1) att innebära ett nyll undantag från denna princip. Detla anserjag konsekvent utifrån mitt sätl att se förslagel som en komplettering av sekretessen i den kommunala färdtjänsten.

I fråga om mina förslag i övrigt lill nya sekretessbestämmelser anserjag det däremot inte vara befogat alt begränsa meddelarfriheten. Jag förordar därför ingen ändring av 16 kap. 1 § sekretesslagen i delta lagstiftningsärende.

2.6 Ikraftträdande m.m.

De nya reglerna i sekretesslagen bör kunna träda i krafl den 1 januari 1987. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte erfordras.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

4 Specialmotivering

5 kap. 5 §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs att sekretess i vissa fall skall gälla för uppgifter i polisens vapenregister. Skälen för den nya regeln har redovisats närmare i avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen.

7 kap. 4§

Bestämmelserna i denna paragraf om sekretess inom socialtjänsten skall enligt lilläggel lill Iredje slyckel gälla även i ärenden om lillslånd till riksfärdtjänst. Skälen till ändringen har redovisats i avsnitt 2.2.1 i den allmänna motiveringen.

7 kap. 11 § Prop. 1986/87: 3

Bestämmelserna i del nuvarande fjärde stycket har utan ändring i sak lagits in i Iredje stycket i paragrafen.

Reglerna om sekretess i det nya Qärde stycket möjliggör att uppgifter om offentliganställdas personliga förhållanden, t.ex. adress och telefonnummer till bostaden, kan hemlighållas i sådana fall då man kan befara att den anställde hos myndigheten riskerar att utsättas för hot eller andra trakasserier på grund av beslut eller andra åtgärder som vidtagits i tjänsteutövningen. Sekretessen kan avgränsas med ett särskilt kvalificerat skaderekvisit för att markera att den är tänkt atl tillämpas i undantagssitualioner. Skälen för den föreslagna ändringen har redovisats i avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen.

Genom begränsningen till personaladministrativ verksamhet blir det inle möjligt att hemlighålla vem som har fattat etl beslut i myndighetens övriga verksamhet. T. ex. en part har ju etl berättigat intresse av att få veta vem som har handlagt hans ärende. Å andra sidan får begreppet personaladministrativ verksamhet inle ges en alltför snäv tolkning. Som sådan verksamhet får beiraktas också l.ex. förande av lislor över var sådan personal finns tillgänglig som kan behöva tillkallas utom tjänstetiden, även när listorna förs på elt annat ställe än en personaladministrativ enhet hos myndighelen. Har en myndighet personal, som kan befaras bli utsall för våld - inte därför all någon enskild vill hämnas vad han uppfattar som en oförrätt e.d. ulan därför alt någon kan ha ett intresse av att skada myndighelens verksamhet - kan uppgifler som rör denna personals personliga förhållanden också hållas hemliga med stöd av den nya bestämmelsen.

7 kap. 18 §

Genom det nya tredje stycket i denna paragraf kan uppgifter som angår brott eller enskildas hälsotillstånd hållas hemliga i luftfartsverkets certifikatregister, se avsnill 2.3 i den allmänna moliveringen.

7 kap. 25 §

Den sekretess som f. n. gäller i ärende om kommunal bostadsförmedling föreslås gälla även i ärenden om bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag. Ändringen beror främst av önskemålet att kunna hemlighålla känsliga uppgifter i läkarintyg m. m., vilket inte hittills varit möjligt. Ändringen har kommenterats i avsnitten 2.2.2 och 2.2.3 i den allmänna motiveringen.

Bilaga 1 Prop. 1986/87: 3

FÖRSÄKRINGSANSTÄLLDAS FÖRBUND

Försäkringsanställdas erkända arbetslöshetskassa

Handläggare:

Monica Reinholdson

Datum
Justitiedepartementet 1985-03-25

10333 STOCKHOLM

Översyn av sekretesslagen

Försäkringsanställdas förbund (FF) som bl.a. organiserar de anställda på försäkringskassorna vill med anledning av en utredning av JO (dnr 2879-1984) begära en översyn av 15 kap. 4 § sekretesslagen.

Anledningen till JO: s ulredning är klagomål från Berndt Weckström mot Stockholms läns allmänna försäkringskassa ang utlämnande av allmänna handlingar.

Weckström hade efler begäran erhållit kopior av samtliga handlingar som förvarades i personaklerna för tre befattningshavare vid kassan. Därefter begärde Weckström per telefon även uppgift om hemadresser för dessa. Adresserna fanns inte tillgängliga och tjänstemannen bad alt få återkomma. De tre anställda hade känl sig hotade av Weckström och kassan beslutade därför att avslå hans begäran. Weckström anmälde detta till JO.

JO har i sin utredning konstaterat atl enligt 15 kap. 4§ sekretesslagen skall myndighet på begäran av enskild lämna ut uppgifter ur allmän handling, som förvaras hos myndigheten, i den mån hinder inte möler på grund av bestämmelser om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång.

Adressen till en arbetstagare i offentlig ijänst är inte hemlig hos arbetsgivaren, som alltså i detta fall skulle ha lämnat ut densamma.

Kassan hade som motiv för sitt nekande angett att befattningshavarna kände sig personligen hotade om deras adresser lämnades ut till Weckström.

Det händer atl av försäkringskassan fattade beslul upplevs som negativa av den försäkrade, som då kan anse att tjänstemannen "är skuld" till beslutet. Den försäkrades missnöje kan kombineras med direkla hot om repressalier.

FF anser alt om en anställd känner sig hotad så är delta i sig en nödsituation som gör att myndigheten skall ha rätl att vägra lämna ul allmänna handlingar.

Det är viktigt att den anställde kan känna Irygghet i sin anställning och
atl den personliga integriteten skyddas. Som anställd är del svårt att känna
den tryggheten om man först upplever hotet direkt från en försäkrad på sin
arbetsplats och därefter löper risk att på sin fritid och i sitt hem kanske
utsättas för samma hol igen. 25

FF kan inte finna alt det föreligger något samband mellan var tjänste- Prop. 1986/87: 3 mannen bor och hur han/hon utför sina arbelsuppgifter. Anser den försäkrade att ett beslut är felaktigt kan han få detla omprövat genom att anföra besvär.

FF anser att det är ytterst viktigt att den anställdes personliga integritet skyddas. Vi hemsläller därför om all en översyn av sekrelesslagen sker och att en lagändring kommer till slånd så att handlingar, som ej är av betydelse för de arbetsuppgifter den anställde utför, ej skall beiraktas som offentliga.

Med vänlig hälsning

Försäkringsanställdas förbund

Börje Johansson

Bilaga 2 Prop. 1986/87:3

TRANSPORTRÄDET

Handläggare 1985-09-24 Dnr 59-1157/85

Bd Åke Lindblad, GN

Regeringen Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM

Komplettering av bestämmelserna i sekretesslagstiftningen

Enligt 3§ förordningen (1979:1037) med instruktion för transportrådel (TPR) åligger det rådet atl bl.a. besluta föreskrifter om riksfärdljänsten samt pröva och följa upp frågor om ersäitning för denna.

Enligt 5§ förordningen (1984:482) om ersättning för riksfärdtjänst prövas frågor om tillstånd att anlita riksfärdtjänst av kommunstyrelsen eller annan nämnd som kommunen bestämmer. Sådana beslut får överklagas genom besvär hos TPR, vars beslul inte får överklagas.

I samband med utredningen av ett besvärsärende begär TPR in kommunens akt i ärendet. I detta material ingår ofta uppgifter om klagandens hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Tillgången till detla material är nödvändigt för alt TPR skall kunna göra en bedömning av frågan om klaganden är berättigad till riksfärdtjänst eller om ledsagare skall få medfölja på resan.

Det material det här är fråga om rör sådana förhållanden som anges i bl.a. 7 kap. 7§ sekretesslagen (1980:100).

Med hänsyn till arten av de uppgifter som lämnas i ärendena anser TPR att bilagan till sekretessförordningen (1980:657) bör kompletteras med en punkl av förslagsvis följande lydelse.

"00. tillståndsgivning enligt förord- "sekretessen

ningen (1984:482) om ersättning för gäller endasl

riksfärdtjänst uppgifter om

enskildas personliga förhållanden"

TPR hemställer atl ärendet behandlas skyndsamt.

Claes-Eric Norrbom

Generaldirektör Kopia till

Akten

Pärmen

Bilaga 3 Prop. 1986/87:3

STOCKHOLMS KOMMUNSTYRELSE

Till Justitiedepartementet

Med bifall till hemställan av föredragande borgarrådet i en den 6 november 1985 upprättad promemoria (Bilaga) får kommunstyrelsen härmed hos justitiedepartementet hemställa om lagstiftning så att uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om bostadsbidrag skall kunna sekretessbeläggas i enlighel med vad som angivils i nämnda promemoria.

Siockholm den 13 november 1985

På kommunstyrelsens vägnar:

Kerstin Åslund

Mats Hulth

Torsten Lilja

BU. B till kommunstyrelsens protokoll den 13/11 1985, §5.

PM angående sekretessbeläggning av uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärenden om bostadsbidrag

Föredragande borgarrådet anför följande

I ärenden om bostadsbidrag inhämtar faslighetskontoret upplysningar förulom om adress, ekonomi, och familjeförhållanden ibland även om läkarintyg och om sociala eller medicinska handikapp. De sisinämnda uppgiflerna är särskilt vanliga i s. k. ålerkravsärenden beträffande för mycket utbetalt bostadsbidrag.

Det har visal sig vara relativt vanligt atl personer som söker bostadsbidrag vill sekretessbelägga vissa uppgifter om personliga förhållanden. Detta är emellertid inte möjligt p. g. a. offentiighetsprincipen.

Det har dessutom förekommit att enskild begär att få uppgifter, särskilt adressuppgifter, på personer som sökl eller får bostadsbidrag. Enligt bostadsbyrån på fastighetskontoret är det otillfredsställande att sådana uppgifter måste lämnas ut trots att man med fog kan misstänka att utlämnandel leder till personförföljelser i form av hot om frihelsberövande, bortrövande av sökandes barn, misshandel m. m.

Jag delar fastighetsnämndens uppfattning att uppgift om enskilds personliga förhållanden i bostadsbidragsärenden måste kunna sekretessbeläggas. Det är givetvis orimligt att uppgifter som behövs för handläggningen

av bidragsansökningar skall kunna utnyttjas av personer som enbart är ute Prop. 1986/87:3 efter att röja en hemlig adress i avsikt att trakassera den bidragssökande. Exempelvis fmns det många ensamslående kvinnor som förföljs av män och därför måste vistas på hemlig adress.

Stadsjuristen har i sitl yttrande hänvisat till att bestämmelser som gäller om enskilds personliga uppgifter i ärende om bostadsförmedling (7 kap. 25 § sekretesslagen) även borde kunna tillämpas i ärenden om bostadsbidrag. Här kan exempelvis adressuppgifter sekretessbeläggas om man kan anta att utlämnande av uppgiften skulle leda till personförföljelse. Med hänvisning till ovanstående föreslår jag kommunstyrelsen besluta att hos justitiedepartementet hemställa om att uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om bostadsbidrag skall kunna sekretessbeläggas i enlighet med vad som angivits i denna prome-

Stockholm den 6 november 1985

MATS HULT

Borgarrådsberedningen tillstyrker föredragande borgarrådets förslag.

ÄRENDET

Fastighetsnämnden har i skrivelse till kommunstyrelsen den 13 augusti 1985 - med överlämnande och åberopande av ett av fastighetskontoret den 10 juni 1985 avgivit tjänsteutlälande - föreslagit att styrelsen gör framställan till justitiedepartementet om att uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om bostadsbidrag skall kunna sekretessbeläggas.

Fastighetskontorets tjänsleullåtande har följande lydelse

Enligt offentlighetsprincipen har vem som helst rätt alt ta del av allmänna handhngar. Den som begär att få ta del av allmänna handlingar behöver som regel inte lämna några uppgifter om sig själv, varken sill namn eller vad uppgifterna skall användas till.

Fastighetskontoret har i några fall fått begäran om att adressuppgifter avseende personer som uppbär bostadsbidrag skall sekrelesskyddas. Orsaken till begäran har varit att dessa personer utsatts för olaga hot, olaga frihelsberövande, hot om bortrövande av barn, misshandel och våldtäkt. Då alla handlingar i ärende om bostadsbidrag är offentliga, har fastighetskontoret för närvarande ingen laglig möjlighet eller befogenhet all tillmötesgå en sådan begäran.

I sekretesslagens 7 kap. behandlas sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds personliga förhållanden. Som exempel kan nämnas att enligt sekretesslagens 7 kap. är uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om kommunal bostadsförmedling hemlig, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider belydande men om uppgiften röjs.

I de ärenden om bostadsbidrag där sekretess begärts, har orsaken till
begäran varit sådan, att den enskilde eller någon honom närstående kan 29

antas lida betydande men om uppgiflen röjs. Faslighetskontoret anser Prop. 1986/87:3 därför att det, med hänsyn till den enskildes säkerhel, bör finnas möjlighet att sekretessbelägga uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om bosladsbidrag.

Mot ovanstående bakgrund hemställer fastighetskontoret alt fastighetsnämnden föreslår kommunstyrelsen att göra framställan till justitiedepartementet om att uppgift om enskilds personliga förhållanden i ärende om bosladsbidrag skall kunna sekretessbeläggas.

REMISSVAR

Ärendet har för yttrande remitterats till stadsjuristen.

Stadsjuristen har som svar på remissen avgivil en skrivelse den 21 oktober 1985 med följande huvudsakliga lydelse.

Ärendets bakgrund framgår av ovannämnda tjänstememorial. Dessulom har från fastighetskontorets bostadsbyrå inhämtats följande upplysningar. I ärenden om bostadsbidrag förekommer förutom sedvanliga uppgifter om den sökandes adress, ekonomi och familjeförhållanden ibland även uppgifter av känsligare art, såsom läkarintyg och andra uppgifter om sociala och medicinska handicap. Sisinämnda uppgifler är särskilt vanliga i s.k. ålerkravsärenden avseende för mycket utbetalt bostadsbidrag. Där förekommer ofta också uppgifter om vederbörande varit straffad m.m.

Enligt personal vid bostadsbyrån är det vidare relativt vanligt att personer som söker bostadsbidrag eller som är föremål för äterkrav av för mycket utbetalt bosladsbidrag begär alt uppgifter om deras personliga förhållanden skall sekretessbeläggas. Detla är emellerlid inle möjligt. Uppgifter som den bidragssökande eller den som är föremål för ålerkrav av bostadsbidrag lämnar i ärende om bostadsbidrag blir i dag offentliga när de lämnas lill bostadsbyrån. Del torde enligt bostadsbyrån ligga i verksamheten alt han med förtroende måste kunna våga lämna även känsliga uppgifter om sig själv och honom närstående i synnerhet som dessa kan vara avgörande för ärendets utgång.

Såsom angivits i ovannämnda tjänstememorial förekommer det atl enskild begär att få uppgifler, särskilt adressuppgifter, på personer som sökt eller får bostadsbidrag. Det har därvid kunnat antas att utlämnande av sådan uppgift skulle leda till avsevärt men för den sökande, då denne tidigare utsatts för olika sorlers hol om frihelsberövande, bortrövande av den sökandes barn, misshandel m. m. Det är enligt bostadsbyrån otillfredsställande att sådana uppgifter måste utlämnas även om man med fog kan anta att utlämnandet leder till personförföljelser.

I tjänstememorialet hänvisas till den sekretssbestämmelse som införts i 7
kap. 25 § sekretesslagen till skydd för enskilds personliga uppgifter i
ärende om kommunal bostadsförmedling. I lagmotiven till denna paragraf
(prop. 1982/83:64, s. 4-6) redogörs för den intresseavvägning som legat
till grund för sekretessbestämmelsen i bosladsförmedlingsverksamheten.
Där (s. 6) anges bl.a. att även uppgifter av normall harmlöst slag någon
gång bör kunna hållas hemliga. I proposilionen anges som exempel att en
uppgift om en bostadssökandes adress bör vara sekretessbelagd, om man 30

kan anta att utlämnande av uppgiften skulle leda till personförföljelse. Prop. 1986/87: 3 Motsvarande överväganden kan göras beträffande ärenden om bostadsbidrag. Vidare ligger det i verksamhelens natur att en enskild inte skall kunna känna sig tvingad att undanhålla relevanta uppgifter i ärende om bostadsbidrag.

Till följd av ovanstående föreligger skäl att hos justitiedepartementet hemslälla om lagstiftning i berört hänseende.

En sådan lagstiftning kan lämpligen utformas efter den förebild som gäller för ärenden i bostadsförmedlingen, dvs. alt sekretess skall gälla i ärende om bostadsbidrag för uppgift om enskilds personliga förhållanden, endast om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider belydande men om uppgiften röjs. Därigenom torde även insyns-intresset tillgodoses i erforderlig omfattning.

Bilaga 4 Prop. 1986/87:3

FASTIGHETSKONTORET

Tjänsteställe/handläggare 1986-04-08 508/86

FMJ, H Hellichius/IL

Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM

Med hemställan av Göteborgs fastighetskontor om ändring i sekretesslagen varigenom sådant intyg som erfordras i samband med prövning av bostadsanpassningsbidrag kan sekretessbeläggas hos förmedlingsorganet

Enligt förordning (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag ankommer det inom en kommun på kommunens förmedlingsorgan att som första instans handlägga och besluta i ärenden enligt förordningen.

I av bostadsstyrelsen utfärdade föreskrifter har som förutsättning för bidrag angivils bl.a. alt bidrag kan lämnas för att anpassa bostäder både för fysiskt och psykiskl handikappade, varvid handikappet förutsätts vara av långvarig eller bestående art samt alt handikappet och de funktionsinskränkningar delta medför samt behovel av åtgärder skall - alltefter handikappets art - styrkas genom intyg av t.ex. arbetsterapeut, läkare, sjukgymnast eller distriktssköterska eller vara utrett på annat sätt.

Göteborgs kommun har uppdragil åt sitt fastighetskontor att vara förmedlingsorgan. Inom kontoret handläggs åriigen ett 1 OOO-tal ansökningar om bostadsanpassningsbidrag. I praktiskt taget alla dessa ärenden ingives som stöd för ansökan intyg enligt ovan, mestadels utfärdade av läkare.

För alt tjäna som underlag för förmedlingsorganets bedömning krävs atl intygen ger en fullständig bild av sökandens handikapp (fysiskt eller psykiskt) saml en så vitt möjligt uttömmande prognos därav.

Det säger sig självt atl ett flertal av dessa intyg är av sådanl innehåll alt de inom hälso- och sjukvården skulle sekretessbeläggas jämlikt sekretesslagens 7 kap. 1 eller 3§. De skulle också - om de förekom i ärende om kommunal bostadsförmedling - sekretessbeläggas jämlikt 7 kap. 25 §.

Mot bakgrund av den erfarenhet som fmns hos fastighetskontoret, uppfattar kontoret frånvaron av möjlighet att sekretessbelägga intyg av ifrågavarande slag som en allvarlig brist i det skydd av den enskildes personliga förhållanden som kontoret skulle vilja erbjuda dessa bidragssökande.

Kontoret hemställer fördenskull att i sekretesslagstiftningen införes en mol 7 kap. 25 § svarande möjlighet för förmedlingsorgan att i förekommande fall sekretessbelägga uppgifter om enskilds personliga förhållanden som kan vara denne eller närstående lill men.

GÖTEBORGS FASTIGHETSKONTOR

Lars Lysén 32

Fastighetsdirektör

BUaga 5 Prop. 1986/87: 3

POLISEN

1985-06-24 EKB (VKA) 244-947/85 Rikspolisstyrelsen Verkskansliet Verksjuristen, PW

Regeringen Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM

Framslällning om viss översyn av sekretesslagen

Vid varje polismyndighet förs med stöd av 47 § vapenlagen (1973:1176) ett register över tillståndspliktiga vapeninnehav (vapenregister). Registren innehåller bl. a. tillståndshavarnas namn och adress samt uppgifter om vilka vapen som omfattas av tillstånden. Antalet tillståndshavare torde vara ca en miljon och antalet registrerade vapen omkring två miljoner.

Vapenregistren förs för närvarande manuellt med hjälp av registerkort. Rikspolisstyrelsen planerar dock att under andra halvåret 1985 påbörja ett projekt vid polismyndigheten i Umeå för atl utveckla ett lokalt ADB-syslem för vapenregister. Utvecklingsarbetet beräknas vara avslutat under 1986. Avsikten är att systemet skall kunna anskaffas av de polismyndigheter som önskar föra sitl vapenregister med hjälp av ADB.

Innehållet i vapenregistren utgörs av allmänna handlingar. Sekretesslagen (1980:100) upptar ingen sekretessregel, som är tillämplig på vapenregister. Det innebär all allmänheten har rätt att ta del av innehållet i vapenregistren i enlighet med tryckfrihetsförordningens regler om tillgång till allmänna offentliga handlingar. I praktiken begränsas dock tillgängligheten av kortregislrens otymplighet. Det kan behövas ett omfattande arbete för all leta fram önskade uppgifter ur registren. Av motsvarande skäl kan det också möta hinder för polismyndigheten att såsom serviceålgärd enligt 15 kap. 4§ sekretesslagen lämna mera omfattande uppgifter ur vapenregister på begäran av allmänheten.

Innehållet i de vapenregister som överförs till ADB kommer med slor sannolikhet alt bli lättare tillgängligt. Man kan förvänta att registersystemet kommer att innehålla söknycklar för att ta fram fullständiga Ustor över alla tillståndshavare och vapen. Eventuellt kan systemet också komma att innehålla söknycklar för s.k. urvalsdragningar, d.v.s. framletande av vissa önskade uppgifter. Dessa söknyckar är polismyndigheterna skyldiga all använda om det behövs för att lillgodose allmänhetens begäran att få la del av registerinnehället (2 kap. 3§ andra stycket tryckfrihetsförordningen).

Man bör också uppmärksamma bestämmelserna i 15 kap. 9§ sekretess-

lagen om myndighetens skyldighet alt ge allmänheten lillgång till presenla- Prop. 1986/87: 3 tionsterminal för att ta del av allmänna handlingar på ADB-medium.

Denna ökade tillgänglighet när det gäller innehållet i vapenregistren är enligt rikspolisstyrelsens mening mindre lämplig ur brottsförebyggande ' synpunki. Vapen är stöldbegärlig egendom. Det finns en risk att vissa personer, med utnyttjande av tryckfrihetsförordningens anonymitetsskydd, kommer att använda vapenregislren för alt skaffa sig kännedom om var det fmns vapen som lämpar sig att stjäla. En ökning av vapenstölderna kan i sin lur medföra att antalet olagliga vapen i omlopp ökar. Dessa vapen kan komma att användas vid annan allvarlig brottslighet.

Vapenregistrens ökade tillgänglighet medför också att del blir lätlare för främmande makt alt kartlägga befolkningens vapeninnehav. Detta kan få negativa följder ur totalförsvarssynpunkt.

Den antydda utvecklingen kan naturligtvis undvikas om man låter bli att datorisera vapenregistren. På sikt är det dock tveksamt om man bör avstå från denna möjlighet att rationalisera registerhanteringen. En annan möjlighet att undvika en icke önskvärd spridning av innehållet i vapenregistren är atl införa en bestämmelse i sekrelesslagen om sekretess för sådana uppgifler. En sådan beslämmelse bör givetvis utformas så alt den inle hindrar allmänheten att få tillgång lill registeruppgifter i de fall då detla verkligen är befogat.

Intresset av att allmänheten har största möjliga tillgång tiil allmänna handlingar gör alt behovet av nya sekretessregler bör prövas med stor restriktivitet. De risker, som följer med en ökad tillgänglighet när det gäller vapenregistren, är emellertid ägnade alt inge sådan oro att del kan finnas skäl att frågan om sekretess för vapenregister underställs statsmakternas prövning.

Rikspolisstyrelsen hemställer på anförda skäl att sekretesslagen ses över för atl pröva frågan om behovet av sekreless för uppgifler i polismyndigheternas vapenregister.

I ärendets handläggning har deltagit rikspolischefen Holger Romander oeh verksjuristen Claes Kring, föredragande.

Holger Romander

Claes Kring

Bilaga 6 Prop. 1986/87: 3

SVENSKA JÄGAREFÖRBUNDET

RefBT/uw Dnr 16:2

Till Regeringen

Den svenska vapenlagsliftningen är restriktiv och det föreligger från samhällets sida ell uttalat inlresse för att inte flera vapen än som verkligen är motiverat innehas av enskilda. Detla har bland annat sin grund i risken att vapen skall bli stulna och därefter komma till oriktig användning.

Enskildas behov av vapen grundas på skytte och jakt i olika former. Skytteverksamheten är totalt sett av mycket stor omfattning och har väsentlig nationell betydelse. Förutom att skytte i en mängd olika former är en synnerligen betydande fritidssysselsättning med ett mycket stort antal utövare har skyttel även en stor roll att fylla i fråga om utbildning och vidmakthållande av färdigheter i vapenhantering hos landets befolkning. Tillgång till vapen lämpade för olika former av jakt och innehavarnas förmåga att med dem kunna avge säkra och snabbt dödande skott är också en förutsätlning för en riktigl genomförd jakt vilket i sin tur är ett viktigt inslag i skötseln av landets viltstammar.

Organisatoriskt är merparten av landets vapeninnehavare anslutna till någon av de riksomfattande organisationerna på skyttels och jaktens område. Den organisatoriska tillhörigheten bestäms i huvudsak av vilken inriktning den enskildes skylteintresse har.

De organisationer som företräder merparten av landels skyttar är följande.

Skyiteförbimdens överstyrelse representerar del nationella skyttel med omkring 220000 medlemmar och är därmed en av landets största idrottsorganisationer, tillika en frivillig försvarsorganisation.

Verksamheten bedrivs som ban- och fältskytte främst med 6,5 mm gevär och korthållsgevär samt, i mindre omfattning, med automatvapen.

Inom den frivilliga skytterörelsen finns en livaktig ungdomsorganisation med ca 60000 medlemmar.

Svenska Pistolskylteförbimdet är en riksomfattande organisation för landets pislolskytteföreningar och andra organisaiioner som bedriver pislolskylte. Dessa föreningar har ca 70000 medlemmar, varav ca 20000 redovisas som aktiva pistolskyltar.

1 förbundsstyrelsen ingår ett av överbefälhavaren förordnat ombud. Förbundet är en frivillig försvarsorganisation.

Svenska Sportskylleförbundet är som medlemsförbund inom Interna-
tionela Skylteunionen (UIT), Europeiska Skyttekonfederationen (ESC)
och Nordiska Skytteregionen (NSR) det av de tre skytteförbunden i Sveri
ge som har till uppgift att "främja utbredningen av skytte enligt Internatio
nella Skytteunionens program saml att skapa ekonomiska och andra förut- 35

sättningar för en framgångsrik internalionell skylterepresentation". Sport- Prop. 1986/87:3

skylleförbundet är samtidigt en Frivillig Försvarsorganisation, ansluten till

FOS och medlem i Sveriges Riksidrottsförbund. Som medlem i Sveriges

Olympiska Kommitté (SOK) har Förbundet till uppgift att medverka till ett

framgångsrikt olympiskt deltagande. Förbundet är slutiigen också anslutet

till Sveriges Cenlralförening för Idrollens Främjande.

Svenska jägareförbundet representerar över 140000 enskilda jägare — ca 50% av den toiala jägarkåren i landet.

Vapen av alla slag är slöldbegärligt gods. Bland annal ulgör de oftast ekonomiskt värdefull egendom. De kan också användas i brottslig verksamhet - rån, våldsbrott, undergrävande av landets inre säkerhet, terrorism, m. m. I ett eventuellt krigsläge kan det också vara av stort intresse för en främmande makt all ha tillgäng lill uppgifler om vilka som har tillgång till vapen i landel.

I avsikt att minska risken för att uppgifter om vapeninnehav kommer i orätta händer och därigenom tillmötesgå såväl samhällets som de enskilda vapeninnehavarnas intressen föreslär ovan förtecknade organisationer alt polisstyrelsernas vapenregisler sekretessbelägges.

Som skäl för vår framställning vill vi framhålla följande. När en person erhåller tillstånd att inneha skjulvapen registerförs detta beslut hos poUsmyndigheten - etl vapenregisterkort upprättas. På detta kort påföres sedan de ytteriigare tillstånd att inneha skjutvapen som efter hand kan komma atl meddelas personen i fråga.

Vapenregisterkortel innehåller bl a uppgifter om antalet innehavda skjutvapen, fabrikat, kalibrar, typ av vapen samt om särskild förvarings-föreskrift meddelals.

Denna detaljerade information om en persons vapeninnehav som finns att tillgå på vapenregisterkortel är idag offenllig handling och kan utan vidare per telefon eller i form av fotostatkopia, då mot en ringa expeditionskostnad, åtkommas av envar. I detla sammanhang skall understrykas att vapenlagstiftningen ger synneriigen strikta och detaljerade bestämmelser vad avser den enskilde vapeninnehavarens skyldigheter atl förvara och la vård om sina vapen på ett betryggande säll.

Den som av någon anledning vill åtkomma uppgifter om en persons vapeninnehav kan, som ovan redovisats med slöd av vapenregistrets offentlighet, utan att ange skäl eller legitimera sig få tillgång till synneriigen detaljerad information.

Med tillgänglig information om antal vapen, vapentyper och kalibrar samt eventuellt förekomst av särskild förvaringspersedel (säkerhetsskåp eller motsvarande) kan en illegal ålkomst av vapen planeras i detalj och den nödvändiga utrustningen för atl forcera eventuella säkerhetsanordningar exakt dimensioneras.

Såväl för den enskilde vapeninnehavaren som för samhället är det av synneriig vikt att kunna skydda sig mot atl vapen stjäls och kan komma till felaktig användning.

I detta sammanhang skall även observeras att avsevärda ansträngningar
lagls ned på alt förhindra vapenstölder ur militära förråd och vid förban
den. Motsvarande gäller för andra platser där ell större antal vapen förva- 36

ras - exempelvis vapenhandlarnas förråd. Dessa ansträngningar synes i Prop. 1986/87:3 huvudsak ha krönts med framgång. I takt med att det blir alh svårare att illegalt åtkomma vapen från dessa platser kan vapentjuvarnas intresse i ökad utsträckning komma att inriktas mol privatpersoners vapeninnehav.

Mot bakgrund härav måsle, som framgått, en första och grundläggande åtgärd från samhällets sida vara en sekretessbeläggning av vapenregistret.

Något behov av att uppgifter ur vapenregistret skall vara offentliga torde inte föreligga.

Den nuvarande sekretesslagens syften med avseende på rikets säkerhet, förebyggandel av brott samt den enskildes integritet i ekonomiska förhällanden är enligt vär mening väl förenliga med en sekretessbeläggning av vapenregistret.

Mot bakgrund av vad ovan anförts hemsläller nedanstående organisationer att vapenregistret med hänvisning till föreskrifierna i sekretesslag (1980: IOO) bl.a. kapitlen I, 2 och 5 sekretessbelägges.

Stockholm den 1 oktober 1985

SKYTTEFÖRBUNDENS SVENSKA SPORTSKYTTE-

ÖVERSTYRELSE FÖRBUNDET

Cari-Erik Sliernswärd Björn Schullström

SVENSKA PISTOLSKYTTE- SVENSKA JÄGAREFÖR-

FÖRBUNDET BUNDET

Krister Larsson Per Sköld

Bilaga 7 Prop. 1986/87: 3

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 9 juni 1986

Närvarande: f. d. justitierådet Hull, regeringsrådet Dahlman, justitierådet Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanlräde den 29 maj 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslulat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill lag om ändring i sekrelesslagen (1980:100).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Håkan Rustand.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Innehåll '°p- 1986/87:3

Sid

Propositionen ..................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 juni 1986 .... 5

1 Inledning ......................................................... 5

2 Allmän motivering ........................................... ... 6

2.1 Sekretesskydd för uppgifter om offentliga funktionärers personliga förhållanden 6

2.2 Sekretesskydd för uppgifter i läkarintyg o. d....... 9

2.2.1 Sekretesskydd i ärenden om riksfärdtjänst .. 12

2.2.2 Sekretesskydd i ärenden om bosladsbidrag . 13

2.2.3 Sekretesskydd i ärenden om bostadsanpassningsbidrag 16

2.3 Sekretesskydd för uppgifler i luftfartsverkets certifikatregister 17

2.4 Sekretesskydd för uppgifter i polisens vapenregister 19

2.5 Övrigafrågor .............................................. .. 21

2.5.1 Vissa andra framställningar ...................... 21

2.5.2 Undantag frän meddelarfriheten ................ .. 22

2.6 Ikraftträdande m.m 22

3 Upprättat lagförslag ........................................ 22

4 Specialmotivering ........................................... 22

5 Hemställan ..................................................... 23

6 Beslut .......................................................... 24

Bilaga 1 Skrivelsen från Försäkringsanställdas förbund 25

Bilaga 2 Skrivelsen frän transportrådel ................ .. 27

Bilaga 3 Skrivelsen från Stockholms kommunslyrelse 28

Bilaga 4 Skrivelsen frän Göteborgs kommun, fastighetskontoret .. 32

Bilaga 5 Skrivelsen frän rikspolisstyrelsen ............ .. 33

Bilaga 6 Skrivelsen frän Svenska Jägareförbundet m.fl. 35

Bilaga 7 Lagrådets yttrande .............................. .. 38

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 39