^{Regeringens proposition}

1986/87:160 [

om riksdagens ombudsmäns och /""'

o Prop.

justitiekanslerns ställning som åklagare, 1986/87:160

m. m.

Regeringen föreslår riksdagen alt anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 maj 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs vissa ändringar som rör riksdagens ombudsmäns (JO:s) och justitiekanslerns (JK:s) ställning som åklagare och deras roll i det disciplinära ansvarssystemet.

Enligt förslaget skall JO och JK i sin brottsutredande verksamhet omfattas av samma lagregler som gäller för åklagare i allmänhet. Sekretessen hos dem skall utvidgas vad gäller förundersökningar i brottmål och beträffande uppgifter om personliga förhållanden från enskilda.

Vidare föreslås att JO och JK skall få en partsliknande roll i vissa ärenden angående disciplinansvar eller avskedande hos disciplinmyn-dighel eller angående begränsning av behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal eller veterinär all utöva sill yrke.

Slutligen föreslås en utvidgning av JK:s tillsynsområde till all omfatta vissa offenlliga uppdragstagare i affärsverkens bolag.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 160

Om befattningshavare genom alt åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till fel, som kan beivras genom disciplinärt förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplinpåföljd.

Ombudsman fär som särskild åklagare väcka åtal mot befattningshavare som genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget har begått annan brottslig gärning än tryckfrihelsbrolt. Ger utredningen i ärende ombudsman anledning anta att sådan brottslig gärning begåtts, till-lämpas vad som föreskrivs i lag om förundersökning, åtal och åtalsun-derlåtclse samt om allmän åklagares befogenheter i övrigl ifråga om brolt under allmänt ålal. I mål som har väckts vid tingsrätt bör talan fullföljas till högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranleder det.

Om befattningshavare genom atl åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till fel, som kan beivras genom disciplinärt förfarande, får ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Om den som är legitimerad eller annars behörig atl utöva yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller yrke som veterinär har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annal sätt visat sig uppenbart olämplig atl utöva detta, får ombudsman göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om äterkallelse av legitimationen eller behörigheten. Motsvarande anmälan får göras i fråga om begränsning av så-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dan legitimerad yrkesutövares behörighet, om denne har missbrukat sin behörighet på något annat sätt.

Anser ombudsman det vara påkallat atl befattningshavare avskedas eller avslängs från sin tjänst pä grund av broUslig gärning eller grov eller upprepad tjänsteförseelse, fär han göra anmälan härom till den som har befogenhet att besluta om sådan åtgärd.

När ombudsman har gjort anmälan I etl sådant ärende som avses i Iredje eller fjärde stycket skall han i ärendet få tillfälle all komplettera egen utredning och atl yttra sig över utredning som har tillförts ärendet av någon annan samt all närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu sagts gäller dock inte ärenden om avstängning.

Prop. 1986/87:160

Har myndighet meddelat beslut mot befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestämmelser för tjänstemän i lag eller annan författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstängning frän tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänsteförseelse, får ombudsman föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Närmare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan för-fattnmg.

Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivel sökt ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet lill-kommit efter anmälan av ombudsman, är denne ensam befattningshavarens motpart i tvisten.

Vad i lag eller annan författning fräga om tvister som avses i denna

Har myndighel meddelat beslut mot befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestämmelser för tjänstemän i lag eller annan författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstängning frän tjänsten pä grund av brottslig gärning eller fiänsleför-seelse, får ombudsman föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Detsamma gäller i fråga om myndighels beslut i ärende om disciplinansvar mot den som tillhör hälso- pcli .sjukvårdspersonalen eller är veterinär eller krigsman saml i fråga om myndighels beslut i ärende om sådan behörighetsfråga som avses i 6 § Iredje stycket. Närmare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan författning.

Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av ombudsman, företräder ombudsmannen det allmänna som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om ombudsmannen har sökt ändring i beslutet.

är föreskrivet om arbetsgivare skall i paragraf äga motsvarande tillämpning

När ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär upplysningar och yttranden, får han förelägga vite om högsl I 000 kronor. Ombudsman får utdöma försuttet vite.

Kan det misstänkas atl befattningshavare som sägs i 7 § gjort sig skyldig till förseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och kan del befaras att skriftlig anmaning enligt 14 kap. I § första stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning ej kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får ombudsman utfärda sådan anmaning. An-maning som nu har sagts gäller även som underrättelse enligt 29 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Första meningen har motsvarande tillämpning ifråga om underrättelse enligt 25 § lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

När ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär upplysningar och yttranden / andra ärenden än dem där han har beslutat att inleda jörundersökning, får han förelägga vile om högst 1 000 kronor. Ombudsman får utdöma försuttet vite.

Kan det misstänkas att befattningshavare som omfattas av bestämmelserna om disciplinansvar i lagen (1976:600) om offentlig anställning har gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, för vilken disciplinpåföljd bör åläggas, och kan det befaras alt skriftlig anmaning enligt 14 kap. 1 § första stycket nämnda lag inte kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får ombudsman utfärda motsvarande anmaning. Vad som nu har sagts gäller även för den som omfattas av bestämmelser om disciplinansvar och om anmaning eller motsvarande underrättelse i någon annan författning.

Ombudsman får uppdra åt annan att väcka och utföra åtal som han har beslutat, dock ej åtal mot ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten.

Beslut an fullfölja talan till högsta domstolen får ej fattas av annan än ombudsman. / mål, som an-hängiggjorts vid underrätt, bör talan fullföljas till högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranleder det.

Ombudsman får uppdra åt annan att leda förundersökning som han har beslutat och att väcka och utföra åtal som han har beslutat, om inte åtgärden avser ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten.

Beslut att överklaga dom eller beslut lill högre rätt får inte fattas av annan än ombudsman.

Ifall som avses i 7 § får ombudsman förordna tjänsteman vid om-budsmannaexpeditionen att föra talan på ombudsmannens vägnar.

3. andra som, utan att vara knutna lill statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling.

3. andra som, utan att vara knutna till statlig myndighet, innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kommunal församling,

4. tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom verken utövar ett bestämmande inflytande.

Vid tillsyn över kommunala myndigheter skall justiliekanslern beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen utövas.

5§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:160

om förundersökning, ålal och åialsunderlålelse saml om allmän åklagares befogenheter i övrigt i fråga om brott under allmänt åtal.

I mål som har anhängiggjorts vid tingsrätt bör talan fullföljas lill högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranleder det.

6§
Har befattningshavare åsidosatt Har befattningshavare åsidosatt

vad som åligger honom i hans tjänst vad som åligger honom i hans tjänst
och kan felet beivras genom disci- och kan felet beivras genom disci
plinärt förfarande, får justitiekans- plinärt förfarande, får justiliekans
lern göra anmälan till den som har lem göra anmälan till den som har
befogenhet att besluta om disciplin- befogenhet atl besluta om disciplin
påföljd, påföljd. Om den som är legitimerad

eller annars behörig att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, landvården eller detaljhandeln med läkemedel eller yrke som veterinär har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig all utöva detta, får justiliekanslern göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om äterkallelse av legitimationen eller behörigheten. Motsvarande anmälan får göras i fråga om begränsning av sådan legitimerad yrkesutövares behörighet, om denne har missbrukat sin behörighet på något annat sätl.

Anser justiliekanslern det vara påkallat att befattningshavare avskedas eller avstänges från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller upprepad tjänsteförseelse, får han göra anmälan härom till den som har befogenhet att besluta om sådan åtgärd.

När justiliekanslern har gjort anmälan i etl sådant ärende som avses i första eller andra stycket skall han i ärendet få tillfälle alt komplettera egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet av någon annan samt atl närvara, om muntligt förhör hålls. Vad som nu sagts gäller dock inle ärenden om avstängning.

7 §-
Har myndighet meddelat beslut Har myndighet meddelat beslut

mot befattningshavare i ärende om mot befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestäm- tillämpningen av särskilda bestäm-

- Senaste lydelse 1986:422. É

har sökt ändring i beslutet.

Vad i lag eller annan författning är föreskrivel om arbetsgivare skall i fräga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på justitiekanslern. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § och 5 kap. 1 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej tillämpas i fråga om tvist i vilken justitiekanslern för talan.

10 § Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller kommun skall tillhandagå justitiekanslern med de upplysningar och yttranden som han begär. Sådan skyldighet åligger även annan, om han står under justitiekanslerns tillsyn.

Nuvarande lydelse

melser för offentliga fiänstemän i lag eller annan författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstängning från tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänsteförseelse, får justiliekanslern föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Närmare bestämmelser om sädan talan meddelas i lag eller annan författning.

Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av justiliekanslern eller har även denne sökt ändring i beslutet, är justiliekanslern ensam befattningshavarens motpart i tvisten.

Föreslagen lydelse

melser for offentliga tjänstemän i lag eller annan författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstängning från tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänsteförseelse, får justiliekanslern föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Detsamma gäller i fråga om myndighets beslut i ärende om disciplinansvar mot den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen eller är veterinär eller krigsman samt i fråga om myndighets beslut i ärende om sådan behörighetsfråga som avses 16 § första stycket. Närmare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan författning.

Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivel sökt ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet tillkommit efter anmälan av justiliekanslern, företräder justiliekanslern det allmänna som befattningshavarens motpart i tvisten. Detsamma gäller, om justiliekanslern

Prop. 1986/87:160

3 Förslag till Prop. 1986/87:160

Lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel

Härigenom föreskrivs att 13 § 2 mom. lagen (1936:567) om domkapitel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 § 2 mom.' Åsidosätter innehavare av prästeriig befallning vad som åligger honom i befattningen, äger del domkapitel under vilket han lyder besluta om disciplinpåföljd, avskedande, åtalsanmälan och avstängning med motsvarande tillämpning av 18 och 21-26 §§ statstjänstemannalagen (1965:274). Lyder han ej under domkapitel, tillkommer befogenhet, som nu har sagts, den myndighel som regeringen förordnar.

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller avstängning och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och I 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.

Härigenom föreskrivs att 4 och 13 §§ lagen (1965:61) om behörighet atl utöva veterinäryrket m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§' Har en legitimerad veterinär visat grov oskicklighet vid utövning av veterinäryrket eller eljest visat sig uppenbart olämplig som veterinär utan alt del föreligger sådant fall som avses i 3 §, får lanlbrukssiyrelsen återkalla hans legitimation.

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att göra anmälan i ärende som avses i första stycket och om handläggning av sådant ärende finns i 6 § lagen (1986:765) med in-

' Senaste lydelse 1975:956. ' Senaste lydelse 1982:178.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:160

struktiön för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

Om en veterinär, som har fått legitimation här i landet på grund av auktorisation i ett annal nordiskt land förlorar denna auklorisalion, skall lantbruksstyrelsen återkalla legitimationen.

13 §=

Talan mot lantbruksstyrelsens beslut enligt 2-5, 7 eller i särskilt fall enligt 8 § föres hos kammartätten genom besvär.

Mot annat beslut av lantbruksstyrelsen enligt denna lag föres talan hos regeringen genom besvär.

Beslut som lanlbrukssiyrelsen eller kammartälten meddelar med stöd av denna lag länder till omedelbar efterrättelse, om annat ej förordnas.

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justiliekanslern atl söka ändring i beslut som rör ålerkallelse av legitimation enligt 4 § första styckel finns i 7 § lagen (1986:765) med Instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

5 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrivs alt 35 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §'

Besvär över kammarrättens beslut i etl mål som har anhängiggjorts hos kammarrätten genom överklagande eller underställning prövas av regeringsrätten endast om regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd.

Meddelas ej prövningsfillständ, står kammarräUens beslut fast. Erinran därom skall intagas i regeringsrättens beslut.

Vad som sägs i första styckel gäl- Vad som sägs i första stycket gäl
ler ej talan i mål om uUämnande av ler ej talan i mål om utlämnande av
allmän handling och talan, som i allmän handling samt talan som
mål om disciplinansvar föres av riksdagens ombudsmän eller justi-
riksdagens ombudsmän eller justi- tiekanslern/ö/-i mål om disciplinan-
tiekanslern. svar eller om ålerkallelse eller be-

' Senaste lydelse 1975:73. ' Senaste lydelse 1980:275.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:160

män synpunkt. Avskedande eller avstängning får beslutas endast om myndighetsutövning är förenad med anställningen samt arbetslagaren har begått eller, vid avstängning, är misstänkt för brolt för vilket är stadgat fängelse i minst två år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-och sjukvårdspersonalen m.fl.

dels alt 14, 24 och 40 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl del i lagen skall införas en ny paragraf, 38 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §
Har den som avses bli föremål Påföljd får inte åläggas, om den

för disciplinpåföljd enligt denna lag som avses bli föremål för disciplininte inom tvä år efter förseelsen er- påföljd enligt denna lag inte inom hållit underrättelse enligt 29 S eller två år efter förseelsen har fått un-molsvarande underrättelse från derrättelse enligt 29 § eller anma-riksdagens ombudsmän eller justi- ning enligi 21 § tredje styckel lagen Uekar\s\ern, får påföljd ej åläggas. (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i fråga om justitiekanslern.

24 §

Frågor om disciplinansvar skall tas upp på anmälan av socialstyrelsen eller av den patient som saken gäller eller, om patienten inte själv kan anmäla saken, en nära anhörig till honom.

Andra frågor som avses i 19 § las upp på anmälan av socialstyrelsen eller på ansökan av den som saken gäller.

Om rätt för riksdagens ombuds- Bestämmelser om rätt för riksda-

män och för justitiekanslern att gens ombudsmän och för justitie-
göra anmälan som avses i första kanslern att göra anmälan / ärende
styckel finns del särskilda före- som avses i första eller andra
skrifter. stycket finns / 6 § tredje stycket la-

gen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § första styckel lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:160

38 a §

Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om disciplinansvar eller om ålerkallelse eller begränsning av behörighet som prövas efter anmälan av riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern finns i 6 § femte stycket lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § tredje st:,'ckel lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

40 § Talan mot ansvarsnämndens beslut som är slutligt får föras av

1. socialstyrelsen för all tillvarata allmänna intressen,

2. enskild som enligt 24 § första stycket har anmält en fråga om disciplinansvar, om beslutet har gåft honom emot,

3. annan som beslutat angår, om det har gått honom emot.

Om rätt för riksdagens ombuds- Bestämmelser om rätt för riksda-

män och justitiekanslern att söka gens ombudsmän och för justitie-

ändring i beslut om disciplinansvar kanslern alt söka ändring i beslut

finns det bestämmelser i lagen om disciphnansvar eller behörig-

(1975:1057) med instruktion för ju- hetsfråga med anledning av fel i

stitieombudsmännen c'ch i lagen yrkesutövning finns i 7§ lagen

(1975:1339) om justitiekanslerns (1986:765) med instruktion för riks-

tillsyn. Talan skall väckas inom dagens ombudsmän och i 7 § lagen

fyra veckor från det beslutet har (1975:1339) om justitiekanslerns

meddelats. tillsyn. Talan skall väckas inom

fyra veckor från det beslutet har meddelats.

Med anledning av talan som anges i andra stycket får dock disciplinpåföljd åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse kap. 4§

Sekretess gäller hos riksdagens ombudsmän och justifiekanslern i deras tillsyn över offentlig verksamhet och hos justitiekanslern i hans verksamhet för alt bevaka statens rätt eller tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter endast i den mån det följer av andra eller iredje stycket. Sekretess gäller inle i något fall beslut av justitieombudsman varigenom ärende avgörs.

Sekretess gäller hos riksdagens ombudsmän och justitiekanslern i deras tillsyn över offentlig verksamhet och hos justiliekanslern i hans verksamhet för alt bevaka statens rätt eller tillhandagå regeringen med råd och utredningar i juridiska angelägenheter endast i den mån det följer av andra, iredje eller fjärde stycket. Sekretess gäller inte i något fall beslut av justitieombudsman varigenom ärende avgörs.

Erhåller justitieombudsman eller justiliekanslern i verksamhet, som anges i första stycket, från myndighet uppgift som är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos ombudsmannen eller justitiekanslern. Förekommer uppgiften i sådan handling som har upprättats med anledning av verksamheten, gäller sekretess hos ombudsmannen eller justitiekanslern dock endast i den mån det kan antas att allmänt eller enskilt intresse lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs.

Erhåller justitieombudsman eller justitiekanslern i verksamhet, som anges i första styckel, uppgift från enskild, gäller sekretess enligt 2 kap. i den mån det kan antas att riket lider betydande men om uppgiften röjs.

Erhåller justitieombudsman eller justiliekanslern i verksamhet, som anges i första stycket, uppgift från enskild, gäller

/. sekretess enligt 2 kap. i den mån det kan antas alt riket lider betydande men om uppgiften röjs,

2. sekretess lill skydd för enskilds personliga förhållanden i den mån uppgiften skulle ha varit sekretessbelagd hos myndighel som ärendet får anses avse och del kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närslående lider betydande men om uppgiften röjs.

Har justitieombudsman eller justitiekanslern beslutat inleda förundersökning, tillämpas 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§ i verksamhet som anges i första stycket och som utövas av honom i egenskap av åklagare.

Nuvarande lydelse

Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han inte inom två år från förseelsen har undertätials enligt 25 § om vad som anförs mot honom eller fått motsvarande underrättelse från riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

9§

Föreslagen lydelse

Disciplinpåföljd får inte åläggas nägon, om han inle inom två år från förseelsen har undertättats enligt 25 § om vad som anförs mot honom eller fått anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse ifråga owjustifiekanslern.

31 a §

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och 16 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

Justitiedepartementet Prop. 1986/87:160

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om riksdagens ombudsmäns och justitiekanslerns ställning som åklagare, m. m.

1 Inledning

I samband med tillkomsten av 1974 års regeringsform (RF, omtryckt 1985:866) infördes också nya bestämmelser om riksdagens ombudsmän (JO) och justitiekanslern (JK).

År 1983 tillsatte riksdagen en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över JO-ämbetet. Kommittén, som antog namnet 1983 års JO-utredning, avgav är 1985 belänkandet (SOU 1985:26) JO-ämbetet. En översyn.

På grundval av betänkandet och de remissyttranden som inhämtats över det (se sammanställning i KU 1986/87:2 bilaga 1) fattade riksdagen år 1986 beslut om en reformering av JO-ämbetet (KU 1986/87:2, rskr. 3, SFS 1986:764, 765). Riksdagen gav därvid regeringen till känna vad konstitutionsutskottet anfört. Genom delta tillkännagivande har riksdagen hos regeringen begärt förslag som gäller JO:s och JK:s ställning som åklagare och deras roll i det disciplinära ansvarssystemet. Samtidigt har riksdagen tillstyrkt att JO-utredningens förslag i dessa delar i alll väsentligt skall läggas till grund för kommande förslag.

Jag avser nu att ta upp de frågor som riksdagens begäran avser samt ytterligare två frågor som rör JO och JK.

Den ena av sistnämnda båda frägor avser en framställning från justitieombudsmannen Tor Sverne om en utvidgning av sekretessen hos JO. Framställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av JK, kammarrätten i Sundsvall, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, riksskatteverket, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges Advokatsamfund, Pressens Samarbetsnämnd, Sveriges Radio AB samt Tidningarnas Telegrambyrå. En sammanställning över remissyttrandena har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i ärendet (dnr 1320-85).

Den andra frågan gäller en utvidgning av JK:s tillsynsområde till att
omfatta också tjänstemän och uppdragstagare i de statliga affärsverken när
de för verkens räkning fullgör uppdrag i verkens bolag. Denna fråga har 15

anmälts i prop. 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen. Där Prop. 1986/87:160 aviseras atl lagförslag i ämnet skall tas upp i samband med övriga här aktuella frågor.

Frågan har tidigare varit föremål för förslag i verksledningskommitténs belänkande (SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag. Del betänkan-del har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden har publicerats av civildepartementet (Ds C 1986:7).

Jag har i detta ärende samrålt med cheferna för försvars-, social-, jordbruks- och civildepartementen i de frågor som rör resp. departement.

Slutligen vill jag nämna att jag förutsätter atl riksdagen själv tar upp frågan om eventuella konsekvensändringar i fråga om andra författningar om riksdagen och dess myndigheter.

Regeringen beslutade den 2 april 1987 atl inhämta lagrådels yUrande över förslag lill lag om ändring i lagen (1986:765) med instrukfion för riksdagens ombudsmän m. fl. lagar. De lill lagrådet överlämnade förslagen överensstämmer, frånsett vissa redaktionella ändringar, med de lagförslag som jag avser att lägga fram nu. Lagrådet har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet som bdaga 2, lämnat de remitterade förslagen ulan erinran.

2 Reformeringen av JO-ämbetet

Riksdagens beslut om en reformering av JO-ämbetet innebär huvudsakligen organisatoriska förändringar av nuvarande ordning. En chefsombudsman ges en mera markant chefsroll. Han biträds av tre justitieombudsmän. Däremot har inga ändringar skett i de grundläggande frågorna om JO:s ställning som ett extraordinärt organ, om formerna för hans kontroll av den offentliga verksamheten och om omfattningen av hans tillsynsområde. Reformeringen tog sig uttryck i vissa ändringar i riksdagsordningen (SFS 1986:764) och en ny lag (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän (JO-instruktionen).

Samband med det nu berörda riksdagsbeslutet har etl tidigare beslut av riksdagen att begära en översyn av tjänsleansvaret (JuU 1985/86:34, rskr. 296). En sådan översyn pågår för närvarande inom regeringskansliet med sikte pä all ett förslag skall kunna sändas ut på remiss senare under 1987.

Som nämnts i inledningen har riksdagen samtidigt med beslutet om reformeringen av JO-ämbetet begärt förslag från regeringen i fråga om JO:s och JK:s ställning som åklagare och deras roll i det disciplinära ansvarssystemet. I det betänkande från konsfitutionsutskottel som riksdagen därvid har godkänt finns uttalanden om vilka ändringar av bestämmelserna om JO och JK som bör göras. I alll väsentligt förordas samma ändringar som JO-utredningen har föreslagit och som remissinstanserna i stort sett har godtagit.

Jag lägger i del följande fram de förslag som riksdagen sålunda har
begärt. Förslagen överensstämmer med något undantag med utskottets
uttalanden. Jag redovisar inte JO-utredningens förslag, remissyttrandena 16

Skälen för förslaget: Enligt 6 § andra stycket JO-instruktionen har JO rätt att som särskild åklagare väcka ålal mot en person som står under hans tillsyn och som genom brolt har åsidosatt något åliggande i sin befattning. Av samma lagrum framgår alt reglerna i rättegångsbalken om åtalsplikt och åialsunderlålelse gäller när JO prövar fräga om åtal. Motsvarande bestämmelser beträffande JK finns i 5 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn (JK-lagen, ändrad senast 1986:422).

Enligt vad riksdagen har uttalat skall JO och JK också i forlsäUningen kunna utöva åklagarfunktioner. En utgångspunkt är vidare atl de, på samma sätl som enligt den nuvarande ordningen, skall ha fria händer atl välja vilka ärenden som skall tas upp lill utredning. Men efter del atl de har beslutat all la upp ell ärende till utredning bör de vara bundna av reglerna om förundersökning och åtal. Del finns, främst med hänsyn till de enskilda som berörs, ett befogat intresse av att låta samma regler gälla för en brottsutredning, oavsett om det är allmän åklagare eller JO resp. JK som utreder saken. JO och JK bör därför i sin brottsutredande verksamhet omfattas av samma lagregler som gäller för åklagare i allmänhet.

Det föreslås följaktligen alt i stället för den nuvarande hänvisningen till enbart reglerna i 20 kap. 6 och 7 S§ rättegångsbalken om åtalsplikt och åtalsunderiätelse del i 6 § JO-instruktionen resp. 5 § JK-lagen skall hänvisas till vad som i lag är föreskrivet rörande förundersökning, åtal och åtalsunderiätelse samt om allmän åklagares befogenheter i övrigt. Det får anses vara av betydelse all en hänvisning uttryckligen görs också fill reglerna om förundersökning, eftersom dessa bestämmelser är avsedda alt trygga både den enskildes intresse av en allsidig och objektiv utredning och det allmännas intresse av aU brolt beivras effektivt. Som JO-utredningen har anfört får det förutsättas alt eU beslut av JO eller JK all inleda förundersökning klart kommer till uttryck i skriftlig form.

Den föreslagna bestämmelsen är självfallet inte avsedd all hindra JO och JK från atl anlita polisen och de allmänna åklagarna i sin brotlsbeivrande

verksamhet. Efter beslutet om förundersökning kan JO resp. JK således Prop. 1986/87:160 besluta all anlita allmän åklagare för genomförandet av förundersökningen. Om beslutet inte innebär atl ärendet i dess helhet överlåts till allmän åklagare skall, sedan förundersökningen slutförts, ärendet återställas till JO eller JK, som har atl ta ställning i åtalsfrågan. De skall därvid iaktta samma regler om åtalsplikt och åialsunderlålelse som de allmänna åklagarna.

En särskild fråga som rör förundersökning hos JO är hur man skall lösa konkurrenssituationen när såväl JO som allmän åklagare har tagit upp ett ärende. Del bör givetvis inte förekomma alt förundersökning rörande samma gärning äger rum samtidigt hos flera åklagare. I de få fall som kan bli aktuella bör saken kunna lösas i samförstånd mellan JO och berörd allmän åklagare. Man kan vidare utgå från atl riksåklagaren kommer att meddela åklagarna allmänna råd eller rekommendationer på den här punkten, om det visar sig finnas ett behov av det.

Eftersom JO och JK, enligt det förevarande förslaget, i sin brottsutredande verksamhet skall omfattas av samma lagregler som åklagare i allmänhet bör den nuvarande bestämmelsen om deras rätt all, när de i enlighet med 12 kap. 6 § andra stycket RF begär upplysningar och yttrande, förelägga vile inte gälla, om de begär upplysningar eller yttrande under förundersökning. Deras möjligheter alt inhämta uppgifter från en fiänstemän bör ju inte skilja sig från de regler som gäller för andra åklagare.

JO-utredningen har föreslagit alt en begränsning av möjligheten att förelägga vite skall gälla endast för upplysningar vid förhör under förundersökningen. Detta förslag kommenteras inle i utskoltsbetänkandel. Med tanke på att JO och JK kan begära upplysningar även på annal sätl än vid förhör, t. ex. genom att inhämta upplysningar skriftligen, anser jag det mest följdriktigt att en sådan begränsning fär gälla generellt för upplysningar och yttranden under förundersökning. Bestämmelserna i 21 § andra stycket JO-instruktionen resp. 10 § andra stycket JK-lagen om rätt för JO resp. JK atl förelägga vite bör alltså kompletteras med en föreskrift om atl dessa bestämmelser inte gäller när JO eller JK begär upplysningar under förundersökning. Rätten atl förelägga vite tas enligt detta förslag inle bort för andra utredningar.

Enligt 22 § första stycket JO-instruktionen kan JO uppdra ål någon annan alt väcka och utföra åtal som han har beslutat. JO bör också ges rätt alt uppdra åt t. ex. någon av sina medarbetare atl leda sådan förundersökning som han har beslutat. Beträffande allmän åklagare följer av 12 kap. 6 § andra styckel RF en skyldighet att biträda JO i nu avsett hänseende. Beträffande JK gäller redan en sädan delegationsmöjlighet (14 § andra stycket förordningen 1975:1345 med instruktion för justitiekanslern, JK-instruktionen, 14 § ändrad senast 1985:1063).

En annan delegeringsfråga som bör tas upp rör bestämmelsen i 22 §
andra stycket JO-instruktionen om alt JO har rätt att låta annan fatta beslut
om alt fullfölja talan till högre rätt, dock inte i fråga om talan till högsta
domstolen. Även frågan om fullföljd till hovrätt får anses vara så viktig att
det bör ankomma på JO personligen att besluta härom. Den föreliggande
delegalionsmöjligheten i ovannämnda lagrum bör därför inskränkas i enlig- IJ

Skälen för förslaget: Sekretessen hos JO och JK är enligt 11 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100; omtryckt 1985:1059, ändrad senast 1986:1407) starkt begränsad. Bestämmelserna i paragrafen avser i huvudsak deras tillsyn över offentlig verksamhet. Sekretessen hos JO är något mindre omfattande än hos JK, eftersom JO:s beslut alltid skall vara offentliga. I övrigl likställs JO och JK i sekretesshänseende. Erhåller JO eller JK uppgifter från en annan myndighet och är uppgifterna sekreiessbelagda där, gäller sekretessen också hos JO resp. JK. Förekommer uppgifterna i en handling som har upprättats med anledning av tillsynsverksamheten gäller dock sekretessen hos JO eller JK endast i den mån det kan antas all elt allmänt eller enskilt intresse lider avsevärd skada eller betydande men om uppgifterna röjs. I detla fall gäller alltså sekretess endast om elt särskilt kvalificerat skaderekvisil är uppfyllt.

Beträffande uppgifter som JO eller JK erhåller från en enskild gäller sekretess endast till skydd för sådana intressen som nämns i 2 kap. sekretesslagen (dvs. s. k. utrikes- och försvarssekretess) och endast i den mån det kan antas att riket lider betydande men om uppgiften röjs (se vidare avsnitt 4.2).

Till tillsynsverksamheten räknas i detla sammanhang bl. a. ålal (prop. 1979/80:2 Del A s. 298), vilket torde innebära atl även förundersökningar inbegrips.

När det gäller den brotlsbeivrande verksamhet som ankommer på allmän åklagare och polismyndighet finns det särskilda regler i sekretesslagen om s. k. förundersökningssekreless. Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller

sekretess för bl. a. uppgifter som hänför sig till förundersökningar i brolt- Prop. 1986/87:160 mål eller till åklagares, polismyndighets eller tullmyndighets verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brotl. Förutsättningen för alt sekretess skall gälla för en uppgift är att del kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgifterna röjs.

I 9 kap. 17 § sekretesslagen finns vissa bestämmelser som är meddelade av hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden. Enligt denna paragraf gäller sekretess på samma verksamhetsområde hos bl. a. åklagare och polis som enligt 5 kap. I § för uppgifter om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgifterna röjs. I 9 kap. 18 § finns bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen enligt föregående paragraf Bl.a. gäller sekretessen inte beslut i en åtalsfråga. Vidare upphör sekretessen ofta att gälla när åtal har väckts. Sekretessen enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§ gäller fullt ut hos JO och JK i deras verksamhet som åklagare bara i de fall som inte ingår i deras tillsynsverksamhet (SOU 1985:26 s. 200 f).

Att sekretesskyddet är mer begränsat vad gäller JO och JK beror förstås på intresset av öppenhet och offentlig insyn i deras tillsynsverksamhet (prop. 1979/80: 2 Del A s. 298). Detta intresse kvarstår med oförminskad styrka. Som JO-utredningen har pekat pä framstår emellertid nuvarande ordning som inkonsekvent i de relativt få fall där JO eller JK har beslutat inleda förundersökning. Som framgått gäller nämligen för närvarande olika regler beroende pä om det är JO eller JK å ena sidan eller åklagare eller polis å andra sidan som gör utredningen. Det ter sig mindre följdriktigt, om det för samma brottsutredning gäller skilda sekretessregler i olika skeden av utredningen, när JO eller JK uppdrar ål en allmän åklagare alt göra själva förundersökningen. Det kan också hävdas att samma sekretess bör gälla hos JO och JK i deras roll som åklagare oavsett om det är någon offentlig funktionär under deras tillsyn som är misstänkt eller om det är någon annan person.

Därför förordas att de regler i sekretesslagen som gäller för förundersökning hos allmänna åklagare skall gälla också hos JO och JK. Mot bakgrund av att tillsynsverksamheten bara i få fall får karaktären av brottsutredning bör en sådan begränsad utvidgning av sekretessen kunna ske trots del starka motstående intresset av öppenhet i tillsynsverksamheten. För alt det skall gä alt klart skilja dessa fall från tillsynsverksamheten i övrigt bör som utskottet har uttalat den utvidgning av sekretessen hos JO och JK som här tagils upp endast omfatta förundersökningar i brottmål. De sekretessbestämmelser som gäller för övrig verksamhet hos åklagare för att förebygga, utreda och beivra brott bör alltså inte gälla hos JO och JK. Som tidigare nämnts är det förutsatt att ett beslut av JO eller JK att inleda förundersökning skall dokumenteras. Härigenom klargörs i vilka fall förundersöknings-sekretessen skall gälla.

Förslag: Sekretessen hos JO och JK skall utvidgas beträffande sådana uppgifter om enskilds personliga förhållanden som lämnas till JO eller JK av enskilda personer. För sådana uppgifter skall sekretess också gälla, om det kan antas atl den enskilde eller någon honom närstående skulle lida betydande men om uppgiften lämnas ul. En andra förutsättning skall vara att uppgifterna skulle ha varit hemliga hos den myndighet ärendet hos JO eller JK avser.

Justitieombudsmannen Svernes framställning: JO skall få möjlighet att när synnerliga skäl föreligger sekretessbelägga uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden i handlingar, som inges till JO av enskilda personer.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. En del av dem är dock kritiska till själva utformningen av den föreslagna bestämmelsen och ifrågasätter bl. a. rekvisitet synnerliga skäl. Några remissinstanser framhåller att förslaget också bör omfatta verksamheten hos JK. Ett par av remissinstanserna avstyrker förslaget och hänvisar till det stora insynsinlresset i den verksamhet som det här rör sig om.

Skälen för förslaget: I avsnitt 4.1 har redogjorts för de särskilda bestämmelser i 11 kap. 4 § sekretesslagen som reglerar sekretessen hos JO och JK. Vad gäller uppgifter som lämnas från enskilda kan endast sekretess enligt 2 kap. sekretesslagen, dvs. utrikes- och försvarssekretess, komma i fråga. Som villkor för sekretess gäller dessutom atl del kan antas alt riket lider betydande men om uppgiften röjs. Uppgifter av enskilda i l.ex. klagomål och därtill bifogade handlingar lill JO och JK blir således i de allra flesta fall offentliga, även om de skulle ha varit hemliga ifall de hade lämnats av en myndighet.

Som anförs i förarbetena fill sekretesslagen bör JO och JK arbeta under stor öppenhet och de båda myndigheterna i princip likställas när det gäller sekretess (prop. 1979/80:2 Del A s. 298). Del är alltså, vilket också framhålls av några remissinstanser, av stor betydelse att både JO och JK är underkastade insyn från allmänheten och massmedia. Särskilt i fråga om anmälningar av enskilda måste offentligheisintresset tillmätas stor betydelse.

Även om del således är myckel viktigt med insyn i JO:s och JK:s tillsynsverksamhet, finns det dock fall där behovet av sekretess får anses väga klart tyngre än intresset av offentlighet. Behovet av skydd för integri-letskänsliga uppgifter i en anmälan från en enskild kan l.ex. i vissa fall vara så slort alt det bör ta över intresset av insyn. Detla gäller kanske främst pä hälso- och sjukvårdsområdet och på del sociala området där uppgifter som rör enskilda kan vara särskilt känsliga. Del kan t. ex. hända att en patientjournal bifogas en anmälan eller att själva anmälan innehåller myckel ömtåliga uppgifter om personliga förhållanden. Om någon utomstående får fillgång till dessa uppgifter, skulle det kunna medföra betydande men för den enskilde.

3 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 160

Det finns en presumiion för sekretess beträffande uppgifter om enskilds Prop. 1986/87:160 personliga förhållanden inom många av de verksamheter över vilka JO och JK har tillsyn, i. ex. hälso- och sjukvärden och socialtjänsten. Om sådana uppgifter lämnas av den enskilde i en anmälan till JO eller JK, får han emellertid som framgått räkna med alt de blir offentliga. En effekt av del svaga sekretesskyddet för de uppgifter som den enskilde lämnar till JO eller JK kan tänkas vara att den enskilde ibland drar sig för alt göra en anmälan.

Visserligen gäller ett bättre sekretesskydd för uppgifter som JO eller JK erhåller från en myndighel. Om den enskilde i sin anmälan inte själv lämnar de känsliga uppgifterna utan hänvisar lill innehållet i l.ex. en patientjournal som JO eller JK begär in från en myndighet, kan sekretess-skyddet för uppgifterna i journalen upprätthållas. Sänder den enskilde själv in journalen till JO eller JK gäller sekretessen däremot inle. Denna ordning kan inte anses tillfredsställande.

Skäl får följaktligen anses föreligga för en ändring i sekretesslagen för att uppnå vidgade möjligheter till sekretess hos JO och JK för mycket känsliga uppgifter som lämnas av en enskild person.

Eftersom inskränkningar i offentligheten hos JO och JK inte bör göras annat än om det finns myckel starka skäl för det, bör endast sådana uppgifter sekrelessbeläggas vilkas röjande kan antas leda lill men av särskilt påtagligt slag för den enskilde. Del skall alltså vara fråga om uppgifter om personliga förhållanden som är utpräglat integritetskänsliga och som skulle kunna medföra betydande men för den enskilde eller någon honom närstående om de skulle lämnas ut. En förutsättning för sekretess bör vidare vara att uppgifterna skulle ha varit sekreiessbelagda om de funnits hos den myndighel tillsynsärendet gäller, dvs. den myndighel mot vilken klagomålen riktas eller där den anmälde offenllige funktionären har varit verksam. Uppgifter som rör förhållanden hos myndigheter, där någon sekretess för uppgifterna inte skulle ha gällt, bör alltså vara offentliga även i fortsättningen. Med en sådan avgränsning av sekretessen sker inget mera betydande avsteg från principen om öppenhet i JO:s och JK:s tillsynsverksamhet. Det föreslås att en regel av angiven innebörd skall tas in i 11 kap. 4 § sekretesslagen.

Skälen för förslaget: I lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA, omtryckt 1986:430, ändrad senast 1986:1131) finns bl. a. regler om disciplinansvar och om avstängning och avskedande. En arbetstagare får åläggas disciplinpåföljd (varning eller löneavdrag) för fiänsteförseelse om han uppsåtligen eller av oaktsamhel har åsidosatt vad som ålegat honom i hans tjänst. Vid allvarligare eller upprepade förseelser eller brott kan han avskedas. Inför ett avskedande kan arbetstagaren avstängas från arbetet. De arbetstagare som omfattas av disciplinbeslämmelserna i LOA är bl. a. arbetstagare med statligt reglerade anställningar, dvs. främst arbetstagare vid myndigheterna under regeringen, de kommunalt anställda lärarna och de anställda hos de allmänna försäkringskassorna. Men bestämmelserna är även tillämpliga på anställningar vid riksdagen och dess verk.

Pä det rent kommunala området regleras frågan om disciplinansvar i kollektivavtal och frågan om avskedande i lagen (1982:80) om anställningsskydd (ändrad senast 1984:1008).

Både JO och JK kan anmäla en fiänstemän såväl på det statligt reglerade området som på det rent kommunala området lill den myndighet som är behörig, vanligtvis anställningsmyndigheten, och begära alt fiänstemannen åläggs disciplinpåföljd, avstängs eller avskedas i anledning av en fiänsteförseelse. Beträffande vissa högre statliga fiänster är del statens ansvarsnämnd som är sådan disciplinmyndighel. Vid nämnden fillämpas elt domstolsliknande förfarande.

För hälso- och sjukvårdspersonalen, veterinärer, präster samt värnplik-figa och andra s.k. krigsmän gäller vissa särbestämmelser. Frågor om disciplinansvar för hälso- och sjukvårdspersonalen regleras i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. (tillsynslagen; ändrad senast 1986:1182) och prövas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Frägor om avstängning och avskedande för denna personal regleras i LAS och i kollektivavtal. HSAN prövar även vissa frågor om begränsning av behörighet all utöva yrke inom hälso- och sjukvården, härom vidare i avsnitt 5.2. Frågor om disciplinpåföljd, avskedande och avstängning för veterinärer under lantbruksstyrelsens tillsyn

samt återkallande av sådan behörighet all utöva yrke eller verksamhet som Prop. 1986/87:160 meddelas av lantbruksstyrelsen prövas av velerinärväsendets ansvarsnämnd enligt förordningen (1967:425) med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna (omtryckt 1978:289; ändrad senast 1985: 880). Enligt lagen (1936:567) om domkapitel (ändrad senast 1982:944) prövas frågor om disciplinansvar, avstängning och avskedande beträffande präster av det domkapitel under vilket vederbörande befattningshavare lyder och beträffande biskopar av ansvarsnämnden för biskopar. För handläggningen av dessa ärenden är vissa bestämmelser i den annars upphävda statsfiänstemannalagen tillämpliga.

Vad slutligen gäller värnpliktiga och andra krigsmän som avses i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. prövas enligt den lagen frågor om disciplinansvar av den myndighet där vederbörande fiänstgör eller senast har fiänstgjort.

Ett disciplinärt förfarande inleds i regel genom att en skriftlig anmaning utfärdas av disciplinmyndigheten till arbetstagaren (14 kap. 1 § LOA). Detla sker efter del att frågan om disciplinansvar aktualiserats antingen inom den egna organisationen eller genom anmälan från någon som står utanför myndigheten. Har arbetstagaren inte inom två år efter förseelsen erhållit en sädan anmaning, fär disciplinpåföljd inte åläggas honom. An-maningen har med andra ord en preskriptionsavbrytande verkan.

Enligt nuvarande ordning har JO och JK motsvarande befogenheter all, om vissa förutsättningar är uppfyllda, under handläggningen av ett ärende bryta preskription i fråga om disciplinpåföljd. De kan sålunda utfärda anmaning om de under handläggningen av elt ärende, vari de överväger atl efter utredning göra anmälan för åläggande av disciplinpåföljd enligt LOA och gör den bedömningen att vederbörande disciplinmyndighet kommer atl få svårt all hinna med anmaning enligt 14 kap. 1 § LOA.

Gällande regler innebär atl JO saknar befogenhet atl med preskriptionsavbrytande verkan utfärda anmaning beträffande präster och veterinärer. Denna ordning saknar fog. Även präster och veterinärer bör omfattas av JO:s anmaningsrätt, förutsatt alt de står under dennes tillsyn.

Beträffande hälso- och sjukvårdspersonalen bör etl förtydligande göras i JO-instruktionen av JO:s räll aU utfärda skriftlig anmaning. Enligt 29 § tillsynslagen skall den, mot vilken åtgärd ifrågasätts, underrättas om vad som anförts mot honom och föreläggas atl svara inom viss lid. JO bör också i detta fall ges rätt atl vid preskriptionsfara bryta preskription genom atl tillställa vederbörande anmaning atl inom en viss tid avge svar till HSAN. Denna anmaning ersätter alltså den i paragrafen föreskrivna underrättelsen. Motsvarande justering bör göras i lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

JO och JK bör ha samma befogenheter i det nu behandlade hänseendet. Eftersom den molsvarande bestämmelsen om JK:s anmaningsrätt finns i JK-instruktionen, avser jag all senare återkomma lill regeringen med etl förslag om ändring av samma innebörd som del nu redovisade förslaget avseende JO.

En sådan skriftlig anmaning som här är aktuell sker som framgått under
handläggningen hos JO eller JK innan nägon anmälan om disciplinpåföljd 24

har gjorts. Efter det aU JO eller JK har gjort en disciplinanmälan har de för närvarande formellt inle längre nägon del i handläggningen, eftersom de saknar partsställning hos disciplinmyndigheten. Ett undantag från denna regel utgör dock de ärenden som JO eller JK har anmält fill statens ansvarsnämnd. Där behandlas de nämligen som part trots aU det inte finns några uttryckliga bestämmelser härom (jfr 7 § förordningen 1986:54 med instrukfion för statens ansvarsnämnd). 1 disciplinärenden som de anmält fill HSAN enligt tillsynslagen är de också part.

Det finns ingen anledning aU göra någon skillnad mellan ett sådant fall då etl anmält JO- eller JK-ärende handläggs av statens ansvarsnämnd eller HSAN och då det handläggs av en annan slafiig disciplinmyndighet. Det föreslås därför att JO och JK alltid skall ges tillfälle alt yttra sig över sådant material som tillförts ärendet av någon annan. De bör också ha rätt atl vara närvarande när förhör hälls i ärendet samt ges tillfälle att komplettera sin egen utredning. Detta bör gälla i ärenden om disciplinansvar, avskedande och behörighetsfrågor (sistnämnda ärenden behandlas vidare i avsnitt 5.2), i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndighelen, men inte i ärenden om avstängning, framför alll med hänsyn fill all dessa är av brådskande natur. Del bör införas nya bestämmelser om en sådan ställning för JO och JK i JO-instruktionen resp. JK-lagen.

Jag vill slutligen erinra om att frågor som rör JO:s och JK:s ställning i disciplinärenden pä det kommunala området ses över av kommunalan-svarsutredningen (C 1986:02).

Prop. 1986/87:160

Skälen för förslaget: Som redan tidigare redovisats i avsnitt 5.1 prövar HSAN frågor om disciplinansvar samt vissa behörighetsfrågor, bl. a. ärenden om ålerkallelse av främst legitimation för yrkesutövare inom hälso-och sjukvården och om begränsning av rälten för läkare, tandläkare och veterinärer all förskriva vissa läkemedel och alkohol (6 § 2 mom. narkoli-kaförordningen 1962:704, lagrummet ändrat senast 1981:1348, resp. 5 § förordningen 1963:654 om försäljning från apotek av alkoholhalliga läkemedel och teknisk sprit, m. m., 5 § ändrad senast 1982:118). Både JO och JK har rätt att hos HSAN anmäla frågor om disciplinansvar. Någon möjlighet alt påkalla prövning av behörighetsfrågor har de däremot inte. För närvarande kan en sådan anmälan göras endast av socialstyrelsen och av den patient som saken gäller eller, om patienten inle själv kan anmäla saken, en nära anhörig till honom. Eftersom JO och JK kan anmäla disciplinfrågor hos HSAN är det naturiigl att de också får anmäla behörighetsfrågor dit. Dessa frågor kan ju ha nära samband med frågor om

disciplinansvar. Från principiell synpunkt gäller dessutom att JO:s och JK:s möjligheter att ingripa mot redan begångna fel i den offentliga verksamheten inte bör begränsas mer än nödvändigt. Vad nu sagts gäller också behörighetsfrågor angående veterinärer i ärenden hos velerinärväsendets ansvarsnämnd.

Det föreslås därior alt det införs en ny befogenhet för JO och JK att anmäla frågor, som rör ålerkallelse av legitimation eller annan behörighet atl utöva nu berörda yrken liksom andra frågor om begränsning av vissa legitimerade yrkesutövares behörighet, till den myndighet som har att besluta i sådana frågor. JO:s och JK:s befattning med legitimationsfrågor bör dock begränsas till att gälla sådan äterkallelse av legitimation eller annan behörighet atl utöva yrke där grunden för anmälan är aU den legitimerade har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket. De bör däremot inte ges befogenhet att göra anmälan till ansvarsnämnden om återkallelsen av legitimation skulle grunda sig på sjukdom eller annan liknande omständighet. JO och JK bör vidare ha rätt att göra anmälan om begränsning av en legifimerad yrkesutövares rätt att förskriva vissa läkemedel och alkohol, om denne har missbrukat sin behörighet.

I avsnitt 5.1 har förordats att JO:s och JK:s ställning hos disciplinmyndighet skall gälla också handläggningen av behörighetsfrågor. Frågan om JO:s och JK:s rätt att överklaga en disciplinmyndigheis beslut om äterkallelse av behörighet atl utöva yrke m. m. behandlas i avsnitt 5.3.

Prop. 1986/87:160

5.3 JO:s och JK:s talerätt och partsställning hos domstol

Förslag: JO och JK skall ha rätt au föra talan om ändring i beslut mot veterinärer i disciplinärenden samt beslut beträffande hälso- och sjukvårdspersonalen och veterinärer i sådana ärenden om behörighetsfrågor, som de får anmäla till vederbörande disciplinmyndighel.

De inskränkningar som finns i LOA m.fl. författningar om JO:s och JK:s talerätt i domstol i fråga om beslut i ärenden om disciplinansvar, avstängning och avskedande skall avskaffas.

Om JO eller JK är part i ett mål om disciplinansvar, avstängning, avskedande e. d., skall han vara ensam företrädare för det allmänna hos domstolen.

1 fråga om JO:s delegationsrätt i disciplin- och behörighetsärenden skall gälla att han skall kunna förordna någon medarbetare alt vidta behövliga handläggningsåtgärder. Han skall också kunna delegera rätten att utföra talan på JO:s vägnar.

anmälan. På det rent kommunala området har JO och JK dock inle denna Prop. 1986/87:160 rätt.

I första hand gäller deras talerätt beslut av disciplinmyndighet i ett ärende enligt LOA. Genom hänvisningar i 40 § tillsynslagen och 55 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. anses JO och JK ha tillagts talerätt också när del gäller beslut i disciplinärenden enligt dessa lagar. Frågan om de har talerätt mot beslut av veterinärväsendets ansvarsnämnd i disciplinärenden är emellertid oklar.

Del föreslås därför att tillägg skall göras i JO- instruktionen och JK-lagen så alt det tydligt framgår alt JO och JK också har rätt alt föra talan vid domstol om ändring i beslut i disciplinärenden av velerinärväsendets ansvarsnämnd. Bestämmelserna bör utformas så alt de täcker in även beslut i disciplinärenden enligt tillsynslagen och lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. Jag avser att senare föreslå regeringen att det i förordningen (1967:425) med instruktion för lanlbrukssiyrelsen och lantbruksnämnderna tas in en hänvisning till JO-inslruktionen och JK-lagen på samma sätt som förordas i fråga om 40 § tillsynslagen och 55 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

Vad gäller präster har varken JO eller JK någon talerätt beträffande beslut i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller avstängning. 1 fiän-steansvarskommitténs belänkande (Ds Ju 1983:7) Tjänsteansvar i offentlig verksamhet föreslogs att LO.A:s bestämmelser om disciplinansvar, bl. a. då om talerätt i disciplinärenden, skulle tillämpas i stället för reglerna i statsfiänstemannalagen. 1 prop. 1984/85:117 om vissa frågor rörande fiän-stéansvarel i offentlig verksamhet m.m. (s. 12) anförde jag all det var motiverat alt avvakta kyrkoförfattningsutredningens (Kn 1982:06) slutliga förslag innan frågan om en modernisering av ansvarsreglerna för präster tas upp. Detta ställningstagande föranledde inte nägon erinran vid riksdagsbehandlingen av propositionen (JuU 1985/86:34, rskr. 296).Den nämnda utredningen har i betänkandet (SOU 1987:4, 5) En ny kyrkolag m.m. lagt fram vissa förslag som rör reglerna om disciplinansvar m.m. i statsfiänstemannalagen. I väntan på den fortsatta behandlingen av det förslaget föreslås inte nu någon talerätt för JO eller JK i fräga om disciplinmyndighets beslut mot präster. Konstitutionsutskottet har inle heller uttalat att någon sådan ändring bör göras nu.

När del gäller beslut i ärenden om behörighetsfrågor av det slag som JO och JK skall få anmäla (och som har behandlats i avsnitt 5.2) förordas att det i 7 § JO-instruktionen och i 7 § JK-lagen las in bestämmelser om aU de skall ges rätt atl föra talan om ändring också i beslut i sådana ärenden. I övriga berörda författningar bör hänvisningar göras till dessa bestämmelser på samma sätt som nyss har sagts om disciplinärenden.

I detta sammanhang bör också tas upp de bestämmelser som finns i 16 kap. 3 § andra stycket LOA och som begränsar JO:s och JK:s talerätt till domstol i fråga om beslut i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller avstängning.

1 16 kap. 3 § andra stycket första meningen LOA föreskrivs atl disciplin
påföljd med anledning av talan av JO eller JK får åläggas eller skärpas
endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Den nuvarande reglering- 27

en innebär således att domstolen, i det fall den i motsats till JO eller JK inte Prop. 1986/87:160

skulle anse den angivna förutsättningen uppfylld, inte får bifalla deras

talan. Denna bedömning, som i själva verket bör vara avgörande för om JO

eller JK bör väcka talan eller inte, bör i fortsättningen ankomma på dem

själva. Man kan utgå ifrån au de inte utnyujar sin talerätt i fall där delta

inte är motiverat utifrån de allmänna intressen som de är satta att bevaka.

I 16 kap. 3 § andra stycket andra meningen LOA finns vidare en begränsning av JO:s och JK:s möjligheter att föra talan om avskedande och avstängning. Enligt lagrummet kan de nämligen få bifall bara om myndighetsutövning är förenad med anställningen samt arbetstagaren har begått eller, vid avstängning, är misstänkt för brott för vilket är stadgat fängelse i minst två år. JO och JK bör emellertid rimligen även i andra fall kunna föra talan i avskeds- och avstängningsärenden när det är påkallat frän allmänna synpunkter. Även denna inskränkning av deras talerätt bör därför avskaffas.

Det föreslås således att de inskränkningar som finns i 16 kap. 3 § LOA om JO:s och JK:s talerätt slopas. En motsvarande ändring bör också göras i 40 § tillsynslagen och i 55 S lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m. m., vilka har liknande föreskrifter om inskränkning av deras talerätt.

Vad sedan gäller JO:s och JK:s partsställning hos domstol i de fall där de har talerätt kan följande anföras. I normalfallet är del statens arbetsgivarverk som företräder staten som arbetsgivare och som är motpart lill arbetstagarsidan. När JO genom 1975 års JO-reform tillerkändes partsställning hos domstolen i vissa mål torde avsikten ha varit att JO i dessa mål ensam skulle vara part på arbetsgivarsidan. Regleringen får också anses ha denna innebörd när JO eller JK, med stöd av 7 § första stycket JO-instruktionen resp. 7 § första stycket JK-lagen, som kärande för talan vid domstol om ändring i disciplinmyndighets beslut. Detsamma gäller om arbetslagaren har fört talan om ändring i ett beslut som har tillkommit efter anmälan av JO eller JK.

Däremot synes både arbetsgivarverket och JO kunna vara parter på arbetsgivarsidan i de fall både arbetstagaren och JO söker ändring vid domstol i ett beslut, som inte har tillkommit efter anmälan av JO. Eftersom en sådan - låt vara i praktiken sannolikt sällsynt - situation synes olämplig, bör en ändring göras i 7 § andra styckel JO-instruktionen så atl den överensstämmer med 7 § andra stycket JK-lagen. Enligt denna paragraf är JK nämligen ensam motpart i tvisten om han sökt ändring av beslutet.

I samband med förslaget om JO:s och JK:s roll som åklagare togs i avsnitt 5.1 upp några förslag till nya delegalionsbestämmelser. Ytterligare några delegationsfrågor aktualiseras beträffande disciplin- och behörighetsärenden. Mot bakgrund av förslaget i avsnitt 5.1 om ökade befogenheter för JO och JK under en disciplinmyndighets behandling av ärenden om disciplinansvar, avskedande eller behörighetsfrågor, finns del skäl atl ge dem störte möjligheter alt delegera också de handläggningsålgärder som ankommer på dem till någon av sina medarbetare. Det förordas att en ändring görs i JO-instruktionen som möjliggör en sådan delegering. En motsvarande ändring av JK-instruktionen kommer jag att senare föreslå regeringen.

Verksledningskommitténs förslag överensstämmer i sak nära med förslaget här utom så till vida att en förutsättning för JK:s tillsyn är en begäran frän verksstyrelsen eller regeringen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, däribland både JO och JK, tillstyrker förslaget. JO har därutöver föreslagit atl JK ges formell räll alt fordra in handlingar av aktiebolagen under vissa förutsättningar.

Skälen för förslaget: Statliga myndigheter samt anställda, uppdragstagare och andra som är knutna till sådana myndigheter står enligt JK-lagen under JK:s tillsyn i den utsträckning regeringen föreskriver det. Sådana föreskrifter finns i JK-instruktionen och avser (med undantag för vissa krigsmän) 1. statliga myndigheter, 2. fiänstemän och andra befattningshavare vid statliga myndigheter, 3. andra som är knutna lill statlig myndighet och som innehar fiänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt angår denna deras verksamhet. Tillsynen avser huruvida dessa myndigheter och personer efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden.

JK får, som fidigare redovisats i avsnitt 3, som särskild åklagare väcka åtal mot en befattningshavare som står under JK:s tillsyn och som har begått en brottslig gärning genom alt åsidosätta sina åligganden i fiänsten eller uppdraget. JK kan också påkalla att den myndighet som har en sådan befogenhet beslutar om disciplinansvar. Vid allvariigare brotl eller upprepade fiänsieförseelser kan JK påkalla avskedande eller avstängning.

Det vanliga sättet för JK att avsluta etl tillsynsärende är dock all han själv gör ell uttalande utan atl företa någon ytterligare åtgärd.

De statliga aktiebolagen är i princip inle underkastade JK:s tillsyn. När del gäller sådana fiänstemän och uppdragstagare i affärsverken som även fullgör uppdrag inom dessas bolag, ställer sig saken visserligen annorlunda. Sådana fiänstemän och uppdragstagare som för verkens räkning handlar på bolagens vägnar har under vissa omständigheter ansetts slå under JK:s tillsyn. Men det råder, som JO pekat på i sill remissvar, en inle obetydlig oklarhet om hur långt denna tillsyn egentligen sträcker sig.

I den förut nämnda propositionen om ledning av den statliga förvalining-

en (prop. 1986/87:99) - som ännu inte har behandlats av riksdagen - Prop. 1986/87:160 utvecklas tankegången atl affärsverken och deras aktiebolag skall behandlas som sammanhållna grupper av förelagsenheter — affärsverkskoncerner. Syftet är att skapa förulsättningar för att verksamheten i affärsverken skall kunna bedrivas så effektivt som möjligt. Detta synsätt förutsätter att verksamheten i affärsverken och dess bolag kan samordnas på elt smidigt sätl. För alt garantera denna samordning är det nödvändigt att fiänstemän och uppdragstagare i affärsverken i viss omfattning också fiänstgör i bolagen. Dessa skall agera i bolagen på grundval av den offentligrättsliga ställning som de har i affärsverken. Deras uppdrag blir således att se till alt de riktlinjer och andra beslut som regeringen och verket har meddelat följs av bolagen.

Mot denna bakgrund faller det sig naturligt atl fiänstemän och uppdragstagare i affärsverken uttryckligen ställs under JK:s tillsyn, när de på verkels uppdrag agerar i bolagen.

Verksledningskommitténs tanke atl begränsa tillsynsrälten till all avse situationer där affärsverkens styrelser eller regeringen uttryckligen begär en granskning stämmer enligt min mening mindre väl överens med den roll som JK har som regeringens högste ombudsman. Jag vill därför inte förorda någon sådan begränsning i JK:s lillsynsrält.

Kommittén har vidare föreslagit alt JK:s tillsyn uttryckligen skulle begränsas till att avse en bedömning av hur fiänstemän och uppdragstagare i verken skött sina uppdrag i bolagen i förhållande till förvallningsrältsligl givna direktiv - och inle en bedömning enligt aktiebolagslagen (1975: 1385, omtryckt 1982:739, ändrad senast 1986:1295) m.m. - Syftet med förslaget är enligt min mening tillgodosett redan genom att JK:s uppgift som den formulerats i 1 § JK-lagen är att ha tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Någon uttrycklig bestämmelse härutöver anser jag med andra ord inle behövlig.

JK har enligt 10 § JK-lagen rätt att begära upplysningar och yttranden från dem som står under hans tillsyn. Denna rätt är vilessanktionerad och kommer med mitt förslag atl avse även del utvidgade tillsynsområdet.

JO har föreslagit atl JK skall ges en formell räll att fordra in handlingar från aktiebolagen som kan belysa huruvida någon som slår under JK:s tillsyn har fullgjort sina åligganden som vederbörande har i den egenskap som föranleder tillsynen.

JK:s rätt att fordra in upplysningar och yttranden omfattar i dag dem som står under hans tillsyn. Jag är inte beredd att föreslå atl denna rätt utvidgas till aU avse bolag som inte slår under JK:s tillsyn enbart därför all vissa uppdragstagare i bolagen omfattas av tillsynen och själva är skyldiga att lämna upplysningar och yttranden till JK. Med hänsyn till det bestämmande inflytande som staten förutsätts ha i affärsverkens bolag har jag svårt alt tänka mig annal än att elt önskemål från JK att få ta del av handlingar som regel ändå kommer att villfaras, även om det inte finns någon garanti för detta.

Verksledningskommitténs förslag omfattar endast uppdragstagare i af
färsverkens bolag. Situationen är visserligen likartad i flera andra statliga 30

aktiebolag. Men i avsaknad av någon utredning i detla hänseende är jag Prop. 1986/87:160 inte beredd alt föreslå någon utvidgning av JK:s lillsynsområde till att avse också uppdragstagare i andra statliga aktiebolag.

Frågan huruvida JO bör ges motsvarande befogenheter som dem JK nu föreslås få tas inte upp här. Jag förutsätter att riksdagen själv aktualiserar den frågan.

7 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän,

2. lag om ändring i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn,

3. lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel,

4. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.,

5. lagom ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

6. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

7. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.,

8. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

9. lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

Förslagen 3 och 6 har upprättats efter samråd med chefen för civildepartementet, förslaget 4 efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, förslaget 7 efter samråd med chefen för socialdepartementet och förslaget 9 efter samråd med chefen för försvarsdepartementet.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän

6§

Ändringen i andra stycket har behandlats i avsnitt 3. Den innebär att JO i sin brottsutredande verksamhet i princip skall omfattas av samma lagregler som åklagare i allmänhet. Dessa regler återfinns främst i rättegångsbalken (RB). JO skall på samma sätl som för närvarande vara underkastad samma regler om åtalsplikt (20 kap. 6 § RB) och åtalsunderiätelse (20 kap. 7,7 a och 7 b §§ RB) som de allmänna åklagarna.

Vad gäller förundersökningen tar den föreslagna hänvisningen till annan
lag i första hand sikte på de bestämmelser därom som finns i 23 kap. RB.
Det finns dock vissa regler rörande åtal m. m. också i andra lagar, t. ex. i
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
(ändrad senast 1985:398), lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om 31

tvångsmedel i vissa brottmål (ändrad senast 1981:1296) och lagen Prop. 1986/87:160 (1964:163) om införande av brottsbalken (ändrad senast 1986:119).

Av hänvisningen till de lagregler som finns om allmän åklagares befogenheter följer bl. a. alt JO likställs med sådan åklagare även vad angår användande av slraffprocessuella tvångsmedel under förundersökningen. 1 praktiken torde del dock knappast bli aktuellt för JO själv att använda sig av olika tvångsmedel.

I och med att hänvisningen i andra stycket bara tar sikte på vad som finns stadgal i lag utesluts sådana bestämmelser i tillhörande ämnen som regeringen har meddelat, l.ex. förundersökningskungörelsen (1947:948). Del innebär att reglerna om ersättning av allmänna medel till bl. a. vittnen under förundersökning faller utanför. Frågan om en tillämpning hos JO av dessa regler bör tas upp särskilt. Det får i övrigl ankomma på JO själv att avgöra när situationen är sådan att en analogisk tillämpning av bestämmelser i bl. a. förundersökningskungörelsen är befogad. Det är naturiigl alt i första hand se till de regler som syftar till alt ta till vara den enskildes rättssäkerhetsintressen, t. ex. regeln om att en misstänkt skall underrättas om sin rätt atl anlita försvarare.

Den föreslagna sista meningen i andra stycket, som överensstämmer med nuvarande 22 § andra styckel andra meningen, har av redaktionella skäl förts över till förevarande paragraf

I tredje stycket ges ökade möjligheter för JO alt ta initiativ lill etl disciplinärt förfarande i vidsträckt mening. Ändringen har behandlats i avsnitt 5,2. JO ges enligt lagrummet rätt alt anmäla dels frågor om ålerkallelse av legitimation eller annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, dels andra frågor om begränsning av legitimerade yrkesutövares behörighet med anledning av ifrågasatt fel i yrkesutövning lill den myndighel som har att besluta i sådana ärenden. Med sistnämnda frågor avses bl. a. begränsning av rätlen för läkare, landläkare och veterinärer atl förskriva vissa läkemedel och alkohol. Denna anmälningsrätt för JO gäller också beträffande veterinärer i fråga om ålerkallelse av sådan behörighet att utöva yrke eller verksamhet som meddelas av lanlbrukssiyrelsen.

Vad gäller JO:s rätt alt göra anmälan om ålerkallelse av legitimation eller annan behörighet att utöva yrke inskränks emellertid denna rätt lill alt gälla fall, där grunden för yrkandet är att yrkesutövaren varit grovt oskicklig vid utövningen av sill yrke eller på annal sålt visat sig uppenbart olämplig alt utöva yrket. Någon befattning med ärenden där grunden för ålerkallelse är sjukdom eller annan liknande omständighet skall JO alltså inte ha.

I detta sammanhang vill jag anmärka att termen "befattningshavare" används såväl i tredje stycket som i övrigl i JO-instruktionen (och JK-lagen och JK-instruktionen). Termen används numera oftast inle som beteckning på offenfiiga funktionärer (jfr t. ex. prop. 1975:8 och 1984/85:117). Jag har inhämtat att chefen för civildepartementet avser atl i elt senare sammanhang lägga fram förslag om att byta ul termen där den förekommer i lagstiftningen mot något annat uttryck.

JO:s ställning som part i ärende hos disciplinmyndighel lill vilken han
anmält en fråga förstärks enligt det nya femte styckel, som har berörts i 32

avsnitt 5.1. JO skall enligt lagrummet ha rätt atl komplettera egen utred- Prop. 1986/87:160 ning och att yttra sig över utredning som tillförs ärendet av någon annan samt att närvara om muntligt förhör hälls. Eftersom ärenden om avstängning måste behandlas skyndsamt gäller denna räU dock inte sådana ärenden.

7§

Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.3.

Genom ändringen i första styckel utökas JO:s möjlighet att föra elt beslut av disciplinmyndighet under domstols prövning. Enligt lagrummet ges JO hädanefter rätt att föra talan om ändring i beslut mot befattningshavare för vilka gäller särskilda disciplinära regler, t. ex. veterinärer. Även om lalerälten på hälso- och sjukvårdsområdet har ansetts fastlagd tidigare genom en hänvisning till JO-inslruktionen i 40 § tillsynslagen och på det militära området genom en molsvarande regel i 55 S lagen om disciplinförseelse av krigsmän, m. m. har bestämmelsen utformats så att den täcker in även dessa beslut. Någon talerätt i fråga om disciplinmyndighets beslut mot präster och biskopar har JO däremot inte getts för närvarande. Vidare ges JO rätt att föra talan om ändring i beslut mot hälso- och sjukvårdspersonalen och veterinärer i de ärenden om behörighetsfrågor, som JO får anmäla till vederbörande disciplinmyndighel.

I andra stycket har gjorts elt tillägg så att JO är ensam motpart på arbetsgivarsidan i disciplinärenden också i det fall där både JO och arbetstagare sökt ändring vid domstol i beslut, som inte har tillkommit efter anmälan av JO. Del gäller även beslut om vissa behörighetsfrågor. Bestämmelsen har vidare justerats på så sätt all den anger inte bara att JO är ensam motpart utan också alt JO är ensam företrädare för det allmänna. Genom den avfattning som bestämmelsen har fått klargörs bättre att JO visseriigen är ensam motpart på arbetsgivarsidan, men atl arbetslagaren ändå kan ha som ytterligare motpart en enskild som anmält arbetslagaren till HSAN i mål enligt tillsynslagen.

21 §

I andra styckel föreskrivs om undanlag från JO:s rätt alt förelägga vile, när det gäller upplysningar och yttranden som JO begär under förundersökning. Ändringen har behandlats i avsniU 3. Bestämmelsen innebär inle någon begränsning i den principiella skyldighet att lämna JO upplysningar och yttranden som är grundlagsfäst i 12 kap. 6 § RF. Någon möjlighet att ålägga vite för all fä någon all uppfylla sin skyldighet föreligger dock inle längre under en förundersökning som bedrivs av JO.

I tredje stycket ges JO rätt att under handläggningen av etl JO-ärende bryta preskription för disciplinpåföljd. Genom hänvisningen till bestämmelser om disciplinansvar och anmaning i annan författning än LOA förs i andra meningen också veterinärer och präster in under JO:s anmaningsrätt i enlighet med vad som har anförts i avsnitt 5.1.

Enligt andra meningen har JO vidare rätt atl vid preskriptionsfara bryta 33

preskription för disciplinpåföljd genom atl tillställa någon som tillhör Prop. 1986/87:160 hälso- och sjukvårdspersonalen eller en krigsman anmaning alt inom viss tid avge svar till HSAN resp. lill den myndighel där krigsmannen fiänstgör eller har fiänstgjort. Denna anmaning från JO ersätter alltså sådan underrättelse som avses i 29 § lillsynslagen resp. 25 § lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. Del i anmaningen formulerade gärningspåståendet utgör processföremålet hos disciplinmyndighelen, vilket innebär all disciplinmyndighelen i princip inle får åberopa andra omständigheter än dem som har tagits upp i JO:s anmaning. Eftersom JO inte kan sägas utfärda en anmaning enligt 14 kap. 1 § LOA ulan en anmaning som svarar mot en sådan som enligt LOA skall utfärdas av disciplinmyndighelen, har en justering aorls av första meningen.

22 §

Ändringarna har behandlats i avsnitt 3 och 5.3.

En bestämmelse har införts i första stycket som ger JO rätt all uppdra ål annan att - förutom att väcka och ulföra åtal - också leda förundersökning som han har beslutat. Delegationen bör emellertid vara begränsad i det avseendet atl beslut som innebär alt förundersökningen avslutas, t. ex. beslut om åtalsunderiätelse eller nedläggande av förundersökningen skall fattas av JO. Att delegationen inte omfattar beslut om åtal framgår av lagtexten.

Ändringen i andra stycket innebär alt JO:s rätt atl låta annan fatta beslut alt fullfölja talan till annan högre rätt än högsta domstolen slopas. Även beslut om fullföljd till t. ex. hovrätten skall alltså i fortsättningen fallas av JO personligen. Självfallet kan JO sedan han väl har beslutat alt talan skall fullföljas uppdra åt annan att ombesörja detta. Andra styckets nuvarande andra mening har förts över lill 6 §.

I del nya tredje stycket finns en särskild delegationsbeslämmelse som ger JO rätt all förordna en JO-fiänsteman alt utföra JO:s talan i mål om disciplinansvar, avskedande och avstängning samt i vissa mål gällande behörighetsfrågor.

JO ges vidare räll enligt fjärde stycket, som också är nytt, att i ärenden om disciplinansvar, avskedande, avstängning eller behörighetsfrågor, i vilka JO har gjort anmälan lill en disciplinmyndighet, till en JO-fiänsteman delegera frågor om handläggningsåtgärder som behöver vidtas.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn

3§

Mofiveringen till utvidgningen av JK:s tillsynsområde finns i avsnitt 6.

En förutsättning för JK:s utvidgade tillsyn är att fiänstemän och upp
dragstagare i affärsverken utövar uppdraget i bolagen för affärsverkens
räkning. En anställd i ell affärsverk som har en bisyssla vilken han i annan
egenskap utövar i en bolag står således inte under JK:s fillsyn när han 34

utövar sin bisyssla. De aktiebolag som avses i detta hänseende är bolag Prop. 1986/87:160 som affärsverket i sin egenskap av företrädare för staten har ett bestämmande inflytande över. Hit räknas sålunda både s. k. dotterbolag och dotterdotterbolag. Med "bestämmande inflytande" avses här samma sak som i 1 kap. 2 § aktiebolagslagen.

5§ ;

Den ändring som gjorts i första stycket motsvarar ändringen i 6 § andra stycket JO-instruktionen.

6§

Ändringarna i första och tredje styckena motsvarar de ändringar som gjorts i 6 § tredje och femte styckena JO- instruktionen.

7§

De ändringar som gjorts i första och andra styckena motsvarar ändringarna i 7 § JO-inslruktionen.

10 §

Ändringen i andra stycket motsvarar ändringen i 21 § andra styckel JO-instruktionen.

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel

I ett nytt andra stycke i 13 § 2 mom. erinras om de särskilda bestämmelser som finns i 6 § tredje och femte styckena JO-instruktionen och 6 § första och Iredje styckena JK-lagen om JO:s resp. JK:s räll att göra anmälan och om deras roll i de ärenden om disciplinansvar och avskedande, i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndigheten.

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.

4§

I I det nya andra stycket erinras om de bestämmelser som finns i 6 § tredje

och femte styckena JO-inslruktionen och 6 § första och Iredje styckena

JK-lagen om JO:s resp. JK:s möjligheter all ingripa mot veterinärer och

om deras partsliknande roll i behörighelsärenden, i vilka de har gjort

anmälan hos disciplinmyndighelen. Avsikten är att motsvarande erinran

skall göras i 21 b § förordningen med jinstruktion för lanlbrukssiyrelsen

och lantbruksnämnderna. [ 35

13 § Prop. 1986/87:160

Det nya fiärde stycket föranleds av de nya bestämmelserna i 7 § första stycket JO-instruktionen och 7 S första stycket JK-lagen om JO:s resp. JK:s räll alt också föra talan mot beslut i behörighetsfrågor.

8.5 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen
(1971:291)

Ändringen i 35 § iredje stycket motiveras av de nya bestämmelserna i 7 § JO-instruktionen och 7 § JK-lagen om att JO resp. JK har rätt alt föra talan mot en disciplinmyndighets beslut om vissa behörighetsfrågor beträffande hälso- och sjukvårdspersonalen (jfr lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m.) samt veterinärer.

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om
offentlig anställning

14 kap. Il §

I delta nya lagrum erinras dels om de särskilda bestämmelser som finns i 6 § iredje och femte styckena JO-inslruktionen och 6 § första och tredje styckena JK-lagen om JO:s resp. JK:s rätt att göra anmälan dels om deras roll i sådana ärenden om bl. a. disciplinansvar och avskedande, i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndigheten.

16 kap. 3 §

Genom alt andra stycket upphävs avskaffas de inskränkningar som finns där vad gäller JO:s och JK:s talerätt lill domstol över beslut i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller avstängning. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.3.

8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

14 §

Ändringen föranleds av föreskriften i 21 § tredje stycket JO-instruktionen om JO:s rätt att utfärda skriftlig anmaning. Bestämmelsen är utformad så att den hänvisar också fill en avsedd ändring i 6 § JK-instruktionen. Förslag om en ändring i denna författning kommer atl läggas fram för regeringen senare.

24 §

I tredje stycket erinras om de bestämmelser som finns i 6 § tredje stycket
JO-instruktionen och 6 § första stycket JK-lagen om JO:s resp. JK:s möj
ligheter att ingripa mot hälso- och sjukvårdspersonalen. 36

38 a § ' Prop. 1986/87:160

I denna nya paragraf erinras om de särskilda bestämmelser som finns i 6 §
femte stycket JO-instruktionen och 6 § tredje stycket JK-lagen om JO:s
resp. JK:s roll i de disciplin- och behörighetsärenden, i vilka de har gjort
anmälan hos disciplinmyndigheten. ,

40 §

Ändringen i andra stycket föranleds av de nya bestämmelserna i 7 § första stycket JO-instruktionen och 7 § första,stycket JK-lagen om JO:s resp. JK:s rätt att också föra talan mot beslut i behörighetsfrågor.

Genom att det nuvarande tredje stycket upphävs avskaffas de begräns
ningar som där finns av JO:s och JK:s rätt att hos domstol söka ändring i
beslut om disciplinansvar för hälso- och sjukvårdspersonal, jfr 16 kap. 3 §
LOA. ;

8.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Förslaget har behandlats i avsnitt 4.

I 11 kap. 4 första stycket har tagils in en hänvisning till del nya fjärde stycket som innebär att den starkt begränsade sekretess som gäller enligt paragrafen utvidgas så att, när JO eller JK har beslutat inleda en förundersökning, bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§ om sekretess skall gälla i förundersökningen också hos JO resp. JK. Genom ändringen möjliggörs att en brottsutredning får en likartad behandling i sekretesshänseende, oavsett om det är JO, JK eller en allmän åklagare som utför förundersökningen. Denna regel om alt tillämpa bestämmelserna om sekretess i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§ kommer till användning först sedan JO eller JK har fattat ett formellt jbeslut om all inleda förundersökning. I ett tidigare skede av elt ärendes handläggning gäller således den begränsade sekretessen i andra tillsynsärenden. Denna begränsade sekretess gäller också för t. ex. brottsutredningar som inte har formen av förundersökning. Om en allmän åklagare på JO:s eller JK:s uppdrag utför en förundersökning och lämnar in sin utredning lill JO resp. JK, ingår dessa handlingar i förundersökningen. De omfattas således av denna utvidgade sekretess och inte av regeln om överförd sekretess i andra stycket.

Genom tillägget i tredje styckel byggs sekretesskyddet ul hos JO och JK
för uppgifter som lämnas av enskilda. Förutom den nuvarande sekretessen
för uppgifter från enskilda enligt 2 kap., i den mån det kan antas au riket
lider betydande men om uppgifterna röjs skall sekretess också gälla för
uppgifter från enskilda om enskilds personliga förhållanden, om man kan
anta att utlämnandet av en viss uppgift skulle medföra betydande men för
den enskilde. Sekretesskyddet omfattar även närslående fill den enskilde
som är berörd. Sekretessen avgränsas med ell kvalificerat skaderekvisil
för att markera att den är tänkt atl tillämpas endast i speciella undanlagssi-
tualioner. Sådana uppgifter om personliga förhållanden av ömtålig natur
som bör kunna hållas hemliga är t. ex. uppgifter om allvarligare brotl, om 37

missbruksförhållanden och om känsliga sjukdomar. En andra förutsättning Prop. 1986/87:160

för sekretess är atl uppgifterna skulle ha varit sekreiessbelagda, om de

funnits hos den myndighet mot vilken en anmälan kan anses riktad eller

hos vilken en anmäld befattningshavare har varit verksam då ett eventuellt

fel begicks. Ofta gäller emellertid i fråga om anmälningar hos JO och JK atl

de inte på detta sätl kan hänföras lill någon myndighet, och för sådana fall

blir med den här föreslagna lösningen uppgifterna liksom nu offentliga.

Offentlighet är med det tillägg som gjorts även i fortsättningen huvudregel vad gäller uppgifter, som lämnas lill JO eller JK av enskilda personer.

8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

9§

Ändringen i första stycket föranleds av föreskriften i 21 § tredje stycket JO-instruktionen om JO:s rätt atl utfärda skriftlig anmaning. Bestämmelsen hänvisar också lill en avsedd ändring i 6 § JK-instruktionen.

31 a§

1 denna nya paragraf erinras om de särskilda bestämmelser som finns i 6 § tredje och femte styckena JO-inslruktionen och 6 § Iredje och femte styckena JK-lagen om JO:s resp. JK:s rätt all göra anmälan och om deras roll i de ärenden om disciplinansvar, i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndighelen.

55 §

Ändringarna i första styckel är redaktionella.

Genom att det nuvarande andra stycket upphävs avskaffas de begränsningar som där finns av JO:s resp. JK:s rätt att hos domstol söka ändring i beslut om disciplinansvar för krigsmän, jfr 16 kap. 3 § LOA (se också JuU 1985/86:24 s. 59 f).

9 Hemställan Prop. 1986/87:160

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anla förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1986:765) med instrukfion för riksdagens ombudsmän,

2. lag om ändring i lagen (1975:1339) om juslifiekanslerns fillsyn,

3. lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel,

4. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.,

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

6. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

7. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.,

8. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

9. lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

10 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Av enskild person till justitieombudsman (JO) ingivna klagomål och därtill fogade handlingar blir som regel offenfiiga, när de inkommer till ombuds-mannaexpeditionen. Från denna regel ges endast ett undantag. Som framgår av 11 kap. 4 § Iredje stycket sekretesslagen gäller sålunda sekretess för uppgift av enskild enligt 2 kap. i den mån det kan antas att riket lider betydande men om uppgiften röjs.

Att verksamheten hos JO är underkastad insyn från allmänheten och massmedia är givetvis av stor vikt. Emellertid kan denna insyn ibland framförallt på del sociala området medföra allvarligt men för den enskilde. Det har sålunda hänt alt enskilda personer i klagomål lill JO redogjort för sina personliga förhållanden vilka är av sådan art att det måste medföra svårt lidande för den enskilde, om dessa uppgifter sprids till utomstående. JO kan då inte göra något för atl förhindra detta.

Det händer bland annal, alt psykiskt sjuka personer fogar en kopia av sin sjukjournal till klagomålen. Denna journalkopia blir då offentlig, något som klaganden säkerligen inte tänkt sig.

Som ett annat exempel kan nämnas att en person klagat lill JO över alt han i sin affär hämtas till polisen som misstänkt för incest. Han hemställde att hans klagomål inte skulle offentliggöras. Denna begäran kunde alltså inle villfaras med nuvarande lagstiftning. Resultatet blev att klaganden efter några dagar kunde i ortspressen läsa all en person, som på orten kunde identifieras, hämtats till polisen för förhör om incest. Det kan tilläggas att förundersökningen några dagar senare lades ner, eftersom något brott inte kunde styrkas.

1 etl annal fall begärde en läkare JO:s hjälp med anledning av atl han kände sig förföljd av främmande makter. Det framgick klart atl den hjälpsökande var svårt sjuk. Inlagan, som innehöll en omfattande redogörelse för sjukdomsbilden, är offentlig.

Ofta begär den enskilde att hans klagoskrift skall hemligförklaras hos JO. 1 andra fall framgår av klagoskriften att klaganden utgår från att skriften kommer att hemlighållas. Inte sällan händer det också att enskilda personer ringer till JO:s kansli och klagar på vissa förhållanden inom hälso-och sjukvården, omsorgsverksamheten eller socialtjänsten. När de får höra att deras klagomål blir offentliga, om de inges till JO, avslår de från att sända in dem.

I samtliga nu berörda fall kan den enskilde räkna med sekretess beträffande sina personliga förhållanden hos myndighet som hör lill hälso- och sjukvården, omsorgsverksamheten och socialfiänsten men däremot inte hos JO.

Au sekretess i dessa fall inte gäller hos JO medför ibland aU enskilda Prop. 1986/87:160 personer blir utsatta för oförskyllt lidande. Den enskilde känner sig också ofta lurad, när de känsliga uppgifterna om hans personliga förhållanden blir kända för andra, därför att Jian/hon klagat till JO. Slutligen bidrar offentligheten i dessa fall till att den enskilde, som känner lill offentligheten avstår frän att klaga till JO, trots att han/hon anser sig oriktigt behandlad av en myndighel.

Under åberopande av det anförda får jag härmed hemställa att II kap. 4 § sekretesslagen måtte ändras på så sätt att JO får möjlighet att när synnerliga skäl föreligger sekretessbelägga uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden i handlingar, som inges lill JO av enskilda personer.

En sådan ändring av sekretesslagen berör inte JO:s beslut. Dessa bör givetvis alltid vara offentliga. På så sätt erhåller allmänheten den insyn i verksamheten som är önskvärd.

Jag har i detta ärende samrått med justitieombudsmännen Per-Erik Nilsson, Anders Wigelius och Sigvard Holstad. Tor Sverne Tor Sverne

Innehållsförteckning P™P- '''- '

Sid.

Propositionen .................................................................. ...... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ...... I

Propositionens lagförslag ................................................. ..... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987 15

1 Inledning ..................................................................... 15

2 Reformeringen av JO-ämbetet....................................... ... 16

3 JO:s och JK:s ställning som åklagare............................. ... 17

4 Sekretessen hos JO och JK ........................... . 19

4.1 Sekretesskyddet hos JO och JK vad gäller förundersökningar i brottmål 19

4.2 Sekretesskyddet hos JO och JK för uppgifter lämnade av enskilda 21

5 JO:s och JK:s roll i det disciplinära ansvarssystemet .... ... 23

5.1 JO:s och JK:s ställning i ärende hos disciplinmyndighel 23

5.2 JO:s och JK:s befattning med behörighetsfrågor angående hälso- och sjukvårdspersonalen och veterinärer........................................................ ... 25

5.3 JO:s och JK:s talerätt och partsslällning hos domstol 26

6 Utvidgning av JK:s tillsynsområde.................................. 29

7 Upprättade lagförslag ................................................. ... 31

8 Specialmofivering ........................................................ 31

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986: 765) med instruktion

för riksdagens ombudsmän .................................... ... 31

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn 34

8.3 Förslaget fill lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel 35

8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet

att utöva veterinäryrket m.m................................... ... 35

8.5 Förslaget lill lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) 36

8.6 Förslaget fill lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning 36

8.7 Förslaget fill lag om ändring i lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl......................................... .. 36

8.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) .... 37

8.9 Förslaget fill lag om ändring i lagen (1986: 644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m 38

9 Hemställan .................................................................. .. 39

10 Beslut........................................................................... .. 39

Bilaga 1 Jusfifieombudsmannen Tor Svernes framställning om sek
retess hos JO ................................................... 40

Bilaga 2 Lagrådets yttrande ..................................... .. 42

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 43