Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 2 april 1987.

Pä regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengl K.Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ändringar i bankaktiebolagslagen (1987:000), bankrörelselagen (1987:000), lagen om införande av ny banklagstiftning (1987:000) samt fondkommissionslagen (1979:748).

Banklagstiftningen får anses vara uppbyggd så att en bank förutsätts vara ett juridiskt och ekonomiskt självständigt företag. Genom skilda banklagsregler tillgodoses olika säkerhets- och sundhetskrav i bankverksamheten. I dag finns det emellertid inte några regler som förbjuder koncernbildningar med bankbolag som dotterföretag.

De regler som föreslås, avses reglera förhållandena i en koncern i vilken en bank ingår utan att vara moderbolag. Utgångspunkten skall därvid vara, att denna form av koncern inte ges gynnsammare förutsättningar för sin verksamhet än vad som gäller beträffande en traditionell bankkoncern. Syftet med de föreslagna reglerna är vidare att förhindra att banklagstiftningens skyddsregler i nya typer av bankkoncerner blir mindre verkningsfulla eller till och med kringgås.

I bankaktiebolagslagen föreslås därför en regel som säger att ett bankaktiebolag får ingå som dotterföretag i en koncern endast om ett annat bankbolag är moderbolag. Frän denna huvudregel föreslås det att regeringen skall få medge undantag om det finns särskilda skäl. Om regeringen har medgivit ett sådant undantag skall bestämmelserna i bankrörelselagen om banks rörelse och om tillsyn av bank, och vidare bankaktiebolagslagens regler om ledningen av cn bank gälla för moderbolaget i tillämpliga delar och för övriga företag i koncernen som om de vore dotterföretag till en bank. Vidare föreslås en kapitaliäckningsregel som säger att moderbolagets innehav av aktier eller andelar i dotterföretag inte får överstiga moder-

1 Riksdagen 1986/87. I .taml. Nr 148

bolagets eget kapital. 1 bankaktiebolagslagen Tmns intaget ett förbud för Prop. 1986/87:148 vissa rättssubjekt att förvärva aktier i ett bankbolag. Det föreslås nu att det förbudet också skall gälla förvärv av aktier i en banks moderbolag.

De föreslagna reglerna är av provisorisk karaktär och föreslås träda i kraft den 1 juli 1987. Reglerna skall gälla också för koncerner som har bildats innan lagen träder i kraft. För sådana koncernbildningar föreslås att moderföretaget senast den 1 september 1987 skall ansöka hos regeringen om undantag från huvudregeln.

För att uppnå en bättre balans i konkurrensförutsättningarna mellan bankkoncerner av olika slag läggs också i propositionen fram ett förslag om ändring i fondkommissionslagen, vilket är av mer permanent karaktär än de tidigare nämnda förslagen. Det gäller en ändring i lagen som gör det möjligt för en bank att äga ett fondkommissionsbolag. Banken får på så sätt möjlighet att driva fondkommissionsrörelse såväl inom banken som i ett eget fondkommissionsbolag. De regler i fondkommissionslagen som säger att ett fondkommissionsbolag får ha ett handelslager som uppgår till högst 50 milj. kr. föreslås därvid gälla för banken och det bankägda fondkommis-sionsbolaget gemensamt. Även denna ändring föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Slutligen föreslås att den nuvarande principen att en bank inte får förlägga s. k. egentliga bankverksamheter till ett dotterbolag inte längre skall upprätthällas. Detta kräver inte någon särskild lagregel, eftersom principen inte är lagfäst.

1 Förslag till ,„- Prop. 1986/87:148

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att det i bankaktiebolagslagen (1987:000)' skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 4 och 5 S§, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

I kap. 4§

Ett bankaktiebolag får ingå som dotterbolag i en koncern endast om ett annat bankbolag är moderbolag.

Om det Jinns särskilda skäl får regeringen medge undantag från första stycket.

5§

Ingår ett bankaktiebolag i en koncern, där moderbolaget inte är bank, skall bestämmelserna i bankrörelselagen (1987:000) om banks rörelse och om tillsyn av bank saml bestämmelserna i denna lag om banks ledning gälla för moderbolaget i tillämpliga delar och för övriga företag, som om de vore dotterföretag till bank. Begränsningarna i fråga om banks rörelse skall avse företagen gemensamt. Koncernbidragfår ges endast efter medgivande av bankinspektionen.

I en sådan koncern som avses i första stycket får det bokförda värdet av moderbolagets aktier eller andelar i dotterföretag som driver någon form av bankverksamhet inte överstiga moderbolagets eget kapital. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas till kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller affärs-faslighet eller att lämna lån till kommuner.

Vad som sägs i 3 kap. 3§ om förbud alt förvärva aktier i hankaktiebolag gäller även beträffande förvärv av aktier i ett sådant moderbolag som avses i första stycket.

Lydelse enligt prop. 1986/87:12.

2 Förslag till Prop. 1986/87:148

Lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:000)' om införande av ny banklagstiftning, dels att 33-37 §§ skall betecknas 34-38 §§,

dels att rubriken närmast före 33 § skall sättas närmast före den nya 34 §, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 33 §, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

33 §

Ingår ett bankaktiebolag vid lagens ikraftträdande som dotterbolag i en koncern där moderbolaget inte är bankbolag och ansöker moderbolaget före utgången av augusti 1987 om undantag enligt I kap. 4§ andra stycket bankaktiebolagslagen (1987:000), får bankaktiebolaget utan hinder av I kap. 4 § första stycket samma lag fortsätta sin verksamhet lill dess regeringen prövat frågan om undantag.

Förslag enligt prop. 1986/87:12

En bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får, för att underlätta rörelsen, i samband med denna förvärva aktier, emissionsbevis samt andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979:748). Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att banken får inneha värdepapper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.

En bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får, för att underlätta rörelsen, i samband med denna förvärva aktier, emissionsbevis samt andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sädana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979:748). Om en bank driver fondkommissionsrörelse och samtidigt äger ett fondkommissionsbolag, skall dessa begränsningar gälla för banken och bolaget gemensamt. Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att banken får inneha värdepapper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.

Finansdepartmentet Prop. 1986/87:148

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om finansiella koncerner, m. m. 1 Inledning

I februari 1987 har inom finansdepartementet upprättats en promemoria som behandlar olika frågeställningar rörande finansiella koncerner (Ds Fi 1987:3). I de förslag till ändringar i bankaktiebolagslagen som jag nu lägger fram anges de förutsättningar under vilka en bank bör få ingå som dotterbolag i en koncern. Dessa bestämmelser är av provisorisk karaktär. Dessutom föreslår jag bestämmelser som gör det möjligt för bank att som dotterbolag äga ett fondkommisionsbolag. Även andra frågor som rör fördelningen av verksamheter mellan en bank och dess dotterföretag tas upp.

Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av promemorian som bilaga I, dels lagförslagen i promemorian som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

2 Bakgrund

Utvecklingen av kreditmarknaden har medfört en breddning av verksamheten i olika finansiella instititut. De tidigare vedertagna gränserna mellan instituten har efter hand suddats ut. Den gällande regleringen eller i vissa fall avsaknaden av reglering har givit instituten olika verksamhetsförutsättningar. Därigenom har spänningar uppstått mellan finansinstituten och konkurrensen dem emellan har skärpts. Den finansiella utvecklingen har också inneburit att nya finansieringsformer och nya aktörer har tillkommit. De svenska kreditinstituten möter också en ökad konkurrens från utländska banker och finansföretag som är organiserade på annat sätt och bl. a. därigenom kan ges bättre verksamhetsförutsättningar.

För att mer effektivt kunna ta till vara sina resurser och därigenom öka sin konkurrenskraft har de svenska finansinstituten genom organisatoriska förändringar samlat sin specialkompetens och övriga resurser i företagskoncerner med verksamheter som sträcker sig över i princip samtliga

delmarknader på kreditmarknaden. Banker knyts samman med finansbo- Prop. 1986/87:148 lag, fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag och ingår som dotterbolag i en koncern. Inom en och samma koncern kan därmed erbjudas flertalet av de tjänster som förekommer inom den finansiella sektorn.

De regler i form av lagstiftning m. m. som omgärdar bankernas verksamhet kan sägas bygga på förutsättningen att en bank är ett självständigt företag. Ingår bank i en koncern förutsätts därför banken vara moderbolag. Det föreligger emellertid inget förbud i banklagstiftningen, vare sig den nu gällande eller den som för närvarande är föremål för riksdagens prövning, som hindrar uppbyggnaden av koncerner i vilka bank ingår i annan ställning än moderbolagets.

En koncern, i vilken bank ingår, kan vara uppbyggd på olika sätt. Den vanligaste formen är den traditionella bankkoncernen. Den består av en bank som moderföretag och ett större eller mindre antal aktiebolag som dotterbolag, vilka behärskas av moderföretaget främst genom dess aktieinnehav i dotterbolagen. Koncernen driver - förutom bankverksamhet -enbart finansiella och andra verksamheter som är förenliga med bankverksamheten. 1 en koncern av detta slag, vars tillkomst förutsätter tillstånd av regeringen till bankens förvärv av aktier i dotterbolagen, behäller banken sin självständighet.

I banklagstiftningen uppställs som nämnts tidigare inga förbud mot att bank ingår som dotterbolag i en industriell koncern eller en koncern som driver andra verksamheter som måste anses oförenliga med en banks. Banken och dess verksamhet kan därmed underordnas ett industriföretag eller annat näringslivsföretag som moderbolag. Exempel på en sådan koncern finns redan i dag på marknaden. Ostgöta Enskilda Bank och Skaraborgsbanken ingår i en koncern med ett fastighets- och aktieförvaltande bolag som moderbolag. 1 denna koncern finns även ett antal industriföretag som dotterbolag.

Banklagstiftningen lägger inte heller några hinder i vägen för en bank att som dotterbolag ingå i en holdingbolagskoncern. En sådan koncern leds av ett holdingbolag med enda uppgift att som ett förvaltande bolag under sig samla ett antal dotterbolag. En holdingbolagskoncern kan antingen vara en renodlat finansiell koncern, dvs. driva endast finansiella verksamheter i form av t. ex. bankverksamhet och fondkommissionsrörelse, eller en blandad koncern med såväl finansiella som t. ex. industriella verksamheter i dotterbolag. Andra former kan också förekomma. Under den senaste tiden har det aviserats planer på att bilda en finansiell holdingbolagskoncern, Gota-gruppen, i vilken — förutom bank — skall ingå ett flertal andra finansinstitut som dotterbolag.

Med hänsyn till bankernas särställning på kreditmarknaden är deras
verksamhet kringgärdad med bestämmelser som värnar om olika skydds
intressen i denna, bl. a. genom att ställa krav på en sund och säker verk
samhet. Drivs bankverksamheten i en annan organisatorisk form än en
traditionell bankkoncern, i vilken banken är moderföretag, finns risk att
vissa av dessa skyddsregler kringgås eller blir mindre verkningsfulla. Den
snabba utvecklingen på kreditmarknaden kan resultera i att det bildas
ytterligare koncerner, i vilka bank ingår och som har holdingbolag eller 9

andra företag än bank som moderföretag. Det bör därför övervägas under Prop. 1986/87:148 vilka organisatoriska former som bankverksamhet och kanske även annan finansiell verksamhet skall få bedrivas. Denna uppgift har getts kredit-marknadskommittén (Fi 1983:06).

3 Kreditmarknadskommittén

Kreditmarknadskommittén har bl. a. till uppgift att lösa gränsdragningsproblem mellan olika institut på marknaden, att överväga de legala förutsättningarna för nya institut samt att skapa rationella rörelseregler för skilda slag av finansinstitut (Dir. 1983:38).

I direktiven sägs att kommittén bör ta som en utgångspunkt att bankerna även i framtiden skall behålla den centrala funktionen pä kreditmarknaden. För att ett företag skall få kallas bank bör tre kriterier vara uppfyllda. För det första skall inlåning pä vanliga bankräkningar utgöra ett nödvändigt och betydande inslag i verksamheten. En bank skall vidare erbjuda allmänheten en allsidig service. Det tredje kriteriet, som enbart gäller bankaktiebolag, är att ägandet bör vara spritt.

Beträffande det sista kriteriet sägs i direktiven följande: "Enligt min mening är det ett viktigt samhällsintresse att fullvärdiga banker inte blir föremål för en stark ägarkoncentration och därmed kommer att anknytas till vissa ägarkonstellationer inom näringslivet. Jag vill i sammanhanget erinra om den begränsning som sedan länge gäller för bankerna i fråga om att äga dotterbolag. De får aldrig inneha andelar i företag som ägnar sig åt "bankfrämmande" verksamhet. Om emellertid ett bankaktiebolag genom att aktier i detta förvärvas kommer att ingå i t. ex. en industrikoncern, kan den bankfrämmande industriverksamheten bli överordnad bankens egen verksamhet. Enligt min mening bör i princip gälla att en bank inte får vara dotterbolag i en koncern, åtminstone inte där moderbolaget är annat än en bank. Kommittén bör undersöka de problem som kan sammmanhänga med att enstaka juridiska eller fysiska personer själva eller i fast intressegemenskap har ett dominerande inflytande i en bank. Målet bör vara att säkerställa ett spritt ägande."

I september 1985 föreslog bankinspektionen en provisorisk bestämmelse
om ägarbegränsning i bankaktiebolag. Bakgrunden till detta var att omsätt
ningen av vissa bankaktier hade varit mycket stor. Samtidigt hade stora
poster bankaktier samlats pä vissa händer eller hos ägare som ansågs
samarbeta med varandra. Utvecklingen innebar enligt inspektionen att
sådana aktieägare kom att förfoga över maktmedel som gav dem möjlighet
att påverka bankernas skötsel. Oavsett om dessa maktmedel användes var
det oroande att sådana möjligheter fanns. Bankens och dess kunders
intressen — liksom det allmännas intressen — kunde komma att underord
nas vissa ägares intressen. Det var inte utan vidare givet, att dessa olika
intressen i allo sammanföll. Möjligheterna för banken att arbeta i enlighet
med det ansvar som banklagstiftningen föreskriver kunde åtminstone i
vissa hänseenden komma i fara, anförde inspektionen. Enligt den proviso
riska bestämmelsen skulle innehavet av aktier i en bank hos en och samma 10

ägare eller hos ägare med intressegemenskap vara begränsat till högst tio Prop. 1986/87:148 procent av aktiekapitalet eller röstetalet.

Bankinspektionens förslag remissbehandlades. De flesta remissinstanserna ansåg att någon lagstiftning inte borde ske på grundval av inspektionens förslag. Kreditmarknadskommitténs arbete borde i stället avvaktas.

I oktober 1985 överlämnade regeringen bankinspektionens framställning jämte remissvaren till kreditmarknadskommittén.

4 Syftet med gällande bank- och fondkommissions-lagstiftning

För att kunna ta ställning till de förslag som framförs i departementspromemorian är det nödvändigt att man har syftet med den gällande banklagstiftningen klart för sig. Med hänsyn till en banks uppgifter och alldeles särskilda ställning på kreditmarknaden har denna lagstiftning getts en särskild utformning.

Förslaget till provisoriska bestämmelser för finansiella koncerner bygger delvis på en bestämmelse i fondkommissionslagen (1979:748). Det är därför lämpligt att i detta sammanhang också beskriva syftet med fondkom-missionslagstiftningen. Detta motiveras dessutom av att det i promemorian föreslås att bank skall få äga ett fondkommissionsbolag.

4.1 Banks särställning

Bankerna skiljer sig i flera väsentliga avseenden från andra företag. De intar en central ställning i det ekonomiska systemet och har, utöver sin huvudsakliga roll som sparuppsamlare och kreditgivare, getts vissa uppgifter som verkställare av statsmakternas ekonomiska politik och som utövare av myndighet, t. ex. som valutabank.

Bankernas rörelsekapital härrör till stor del från allmänheten. Omkring 90% av balansomslutningen i en bank består av in- och upplånade medel. Bankens eget kapital uppgår i regel enbart till omkring 1,5 % av balansomslutningen. I bankernas verksamhet förekommer därmed ett flertal skyddsintressen som motiverar det särskilda regelsystem som byggts upp kring bankerna och den samhälleliga tillsyn och kontroll som de är föremål för. I vissa avseenden är således bankerna att betrakta som halvofficiella organ som givits särskilda rättigheter och särskilda skyldigheter.

Bankernas kunder - framför allt insättarna - är pä ett helt annat sätt beroende av sin banks säkerhet och sunda utveckling än vad som gäller för kunder i andra företag. En insättare anförtror banken medel utan någon säkerhet. Det måste därför anses vara ett oeftergivligt krav att insättarna bereds trygghet mot förlust av insatta medel.

En insättare skall inte behöva ta ställning till bankens förmåga att för
ränta och återbetala det inlånade kapitalet. Bankens roll är snarare att
avlyfta prövningen av de insatta medlens placering från insättarna. Det är
härvid av vikt för kreditväsendets funktionsduglighet, och därmed även ett 11

samhällsintresse, atl insättarna har fullt förtroende för bankernas förmåga Prop. 1986/87:148 att fullgöra sina förpliktelser.

Banklagarnas regelsystem har alltså byggts upp för att tillgodose olika säkerhets- och sundhetskrav i bankverksamheten. Härigenom har samhället tagit på sig ett ansvar för bankernas solvens och därmed i viss mening ställt sig som garant för att insättarnas medel inte utsätts för risker i okontrollerad omfattning. Detta innebär i sin tur att bankerna själva åtnjuter ett avsevärt förtroende från allmänhetens sida.

4.2 Viktigare bestämmelser i banklagstiftningen

I banklagstiftningen begränsas bankernas verksamhet till in- och utlåning av pengar och annan verksamhet som har samband därmed. Genom ett antal förvärvsregler i banklagarnas rörelsekapitel bestäms de för bank tillåtna förvärven av såväl fast som lös egendom. Dessa regler, som anger det tillåtna verksamhetsområdet för bank, motverkar att bankerna i spekulationssyfte utsätter sig själva och därmed insättarnas medel för sådana risker som inte är förenliga med en sund bankverksamhet. Bankverksamheten får alltså inte blandas samman med annan typ av företagsverksamhet, vilket framgår av det principiella aktieförvärvsförbudet. Ägande och kreditgivning har inte ansetts höra samman i bank.

Aktieförvärvsförbudet har utgjort en av grundpelarna i banklagstiftningen sedan början av 1930-talet. Tanken att bankerna inte skall utsätta sig för andra företagarrisker än sådana som följer med bankverksamheten har bl. a. föranlett förbud mot vinstandelslån och förbud för bank att på annat sätt tillgodogöra sig andel i vinst i rörelse med bankfrämmande verksamhet.

Kravet på att bankverksamhet skall drivas åtskild från annan rörelse motiveras även av att bankerna skall iaktta objektivitet i sin verksamhet. Detta gäller särskilt vid kreditgivningen. Bankerna skall stå fria vid prövningen av förekommande kreditfrågor sä att risker inte uppstår att banken ensidigt gynnar närstående intressen. I banklagarna finns även regler, bl. a. om jäv, som motverkar att ledande befattningshavare, styrelseledamöter m. fl. i eget intresse påverkar bankens verksamhet.

Andra bestämmelser av särskild vikt är kapitaltäckningsbestämmel-serna. Dessa föreskriver att bankerna skall ha eget kapital av viss betryggande omfattning i förhållande till placeringarna. De utgör därmed den yttersta garantin för att bankers verksamhet — främst i vad den avser att ta emot allmänhetens medel - baseras på ett tillräckligt kapital. Rörelsereglerna föreskriver vidare att bankerna skall ha en betryggande säkerhet för lämnade krediter. Genom andra regler åläggs bankerna att bevaka att bindningstiderna för in- och upplåning är förenliga med villkoren för bankens utlåning. Vidare är bankernas rätt att emittera obligationer begränsad till såväl omfattning som löplid.

För att förhindra ett utländskt inflytande över de svenska bankerna
förbjuds utlänning i princip alt förvärva bankaktier. Slutligen gäller också
atl regeringen skall godkänna styrelsens val av ordförande i bankaktiebo
lag och likaså att regeringen har möjlighet att utse styrelseledamöter i ett 12

bankaktiebolag för alt på detta sätt ge samhället direkt medverkan i och Prop. 1986/87:148 inflytande över besluten i dessa banker.

4.3 Banks verksamhet i dotterbolag

Bankerna har av olika skäl funnit det fördelaktigt och kanske i vissa fall även nödvändigt att förlägga viss verksamhet utanför banken. Efter särskilt tillstånd av regeringen har en bank rätt att förvärva aktier i företag, vars ändamål är till nytta för bankväsendet eller del allmänna. På den verksamhet som en bank bedriver i dotterbolag eller delägda bolag är inte de särskilda skyddsreglerna i banklagarna automatiskt tillämpliga. Som en följd av bland annat uttalanden i förarbetena till lagen (1980:2) om finansbolag har banklagsbestämmelserna emellertid i praktiken på olika sätt kommit att analogt tillämpas på verksamheten i de bankägda finansbolagen. Detta kan ses som ett utflöde av atl bankens utveckling inte kan anses vara sund om banklagstiftningens skyddsregler sätts ur spel genom olika organisatoriska förändringar av bankens verksamhet. En sådan tillämpning av banklagsbeslämmelserna har också föreskrivits av regeringen i samband med atl regeringen lämnat tillstånd till aktieförvärv.

Förutsättningarna för all banks dotterbolags verksamhet bygger därför pä de i praxis utvecklade, grundläggande principerna alt dotterbolaget endast får ägna sig ål sådan verksamhet som är tillåten för bank och att egentlig bankverksamhet inte får drivas utanför banken själv.

Finansbolagen är lill skillnad från bankerna inte underkastade några långtgående legala begränsningar av sin verksamhet. Lagen om finansbolag begränsar inte finansbolagens verksamhet till enbart finansiell verksamhet. De kan således till den finansiella verksamheten - om de finner lämpligt - också knyta annan verksamhet. Enligt de ovan nämnda principerna är emellertid de bankägda finansbolagen till skillnad från övriga finansbolag ålagda begränsningar i sin verksamhet. Det gäller t. ex. möjligheterna att förvärva aktier och fasligheter samt att lämna kredit direkt till privatpersoner och kredit mot säkerhet i fast egendom.

Avvikelser från principen alt en bank i dotterbolag inte får driva annan verksamhet än sådan som är tilläten i banken har skett i ett antal fall, bl. a. vad gäller factoring (köp av fakturor) och leasing. Dessa avvikelser har vuxit fram i praxis, i det atl leasing och köp av fordringar i det bankägda finansbolaget inte har ansetts innebära skäl till omprövning av de tillstånd, på vilka bankerna grundar sina innehav av aktier i olika finansbolag. Konkurrensen - inte minst i den internationella finansieringsverksamheten - har medfört att avvikelserna har ansetts böra accepteras.

4.4 Fondkommissionslagstiftningen

I en marknadsekonomi är en fördelning av riskkapitalet till de områden där
det får den mest ändamålsenliga användningen en viktig uppgift. Värde
pappershandeln bidrar lill en sådan fördelning och därmed till den ekono
miska utvecklingen. Det är därför betydelsefullt att förtroendet för värde
pappersmarknaden och dess aktörer upprätthålls. 13

Fondkommissionslagstiftningen syftar till att ge ett skydd åt allmänheten Prop. 1986/87:148 vid handel med värdepapper och förutsätter därför att handeln organiseras och bedrivs i former som är godtagbara från kapilalskyddssynpunkl. Allmänheten skall inte behöva riskera att anförtro sina uppdrag åt personer, som på grund av okunnighet eller vårdslöshet kan komma att handla i strid med uppdragsgivarens intresse eller som på grund av sädana omständigheter eller dålig ekonomi kan åsamka uppdragsgivaren förluster.

En viktig förutsättning för att allmänheten skall kunna hysa förtroende för fondkommissionärerna är att dessa har en så långt möjligt fri och oberoende ställning. Det är inte minst viktigt på grund av de intressekonflikter som finns inbyggda i fondkommissionsrörelsen genom möjligheten atl förena handel i kommission med handel för egen räkning. I fondkommissionslagen fästs därför stor vikt vid företeelser som kan negativt påverka fondkommissionärernas vilja och förmåga all tillvarata kundernas intressen. I konsekvens härmed beskärs bl. a. fondkommissionsförelagens möjligheter alt bedriva ekonomisk verksamhet vid sidan av kommissionshandeln. Den verksamhet som primärt får kombineras med kommissionshandeln skall ha lill syfte atl underiätta fondkommissionsrörelsen och finns angiven i fondkommissionslagen.

För alt rationalisera hanteringen av små värdepappersposter får alltså ett fondkommissionsbolag bedriva egenhandel. Fondkommissionärernas räll att för egen räkning förvärva aktier, emmissionsbevis och andelar i aktiefonder begränsas dock till ett handelslager, vars anskaffningsvärde får uppgå lill högst 50milj. kr. Därutöver kan dock en fondkommissionär, i samband med atl bolaget garanterar en emission av fondpapper på den allmänna marknaden, under vissa förhållanden förvärva och inneha aktier på grund av garanliålagandet.

4.5 "Sambandsparagrafen"

I förarbetena (prop. 1978/79:9) till fondkommissionslagen konstaterades all flera av lagbestämmelserna skulle kunna sältas ur spel genom organisatoriska arrangemang. En fondkommissionär skulle kunna kringgå lagen genom att driva fondkommissionshandel i ett företag och annan verksamhet, som har samband därmed, i ett annat företag.

I fondkommissionslagen togs därför in föreskrifter om atl bestämmelserna om fondkommissionsbolags rörelse och om tillsyn över sådana bolag i princip skall gälla också för vissa sidoföretag som har nära samband med fondkommissionsbolag. Endast sådana företag vars huvudsakliga verksamhet beslår i alt förvalta, handla med eller biträda vid handel med fondpapper eller lämna kredit mot säkerhet i fondpapper omfattas av regeln. Nära samband skall anses föreligga, om de båda företagen leds av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinslen av företagels verksamhet helt eller till betydande del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.

De närstående förelagen begränsas i sin verksamhet pä samma sätt som
ett fondkommissionsbolag. Vidare får förelagen inte i likhet med vad som
gäller för fondkommissionsbolag utfärda för den allmänna rörelsen av- 14

sedda förskrivningar, t. ex. emittera obligationer. Egendomsförvärven be- Prop. 1986/87:148 gränsas pä samma sätt som för fondkommissionsbolagen. Ett eller flera närslående företag får tillsammans med fondkommissionsbolaget endast inneha ett handelslager av värdepapper om högst 50 milj. kr.

Bankinspektionen kan om särskilda skäl föreligger medge undantag från sambandsregeln. Undantag har medgivits framför allt för redan bestående företagsgrupper. Besluten om undantag har förenats med villkor bl. a. om att sambandsföretaget endast får bedriva sådan handel med fondpapper som kan betecknas som långsiktig förmögenhetsförvallning och vidare att en klar administrativ åtskillnad skall föreligga mellan sambandsföreiagen.

5 Allmän motivering

5.1 Frågan om provisorisk lagstiftning

Som jag har nämnt i tidigare avsnitt bygger banklagstiftningen på att kreditgivning och ägande skall skiljas åt. Det principiella förbudet för bank atl förvärva aktier motiveras av all en aktieförvärvsrätt skulle kunna medföra att bankerna blev företagare och inte endast kreditgivare. Ett aktieinnehav skulle kunna föranleda en bank till en kreditgivning, som innebar en föriustrisk av betydligt större omfattning än den som är förknippad med aktieinnehavet i sig. Om bankerna tilläts att obegränsat förvärva aktier, skulle man knappast kunna förhindra bankerna att genom bolag driva olika slag av verksamheter. De i lag bestämda gränserna för tillåten bankverksamhet skulle därmed väsentligt förlora i betydelse. Vidare är det viktigt med tanke pä intresset av en ändamålsenlig styrning av samhällets resurser, att bankerna så opartiskt som möjligt fördelar de finansieringsströmmar, som löper genom dem, mellan olika investeringsobjekt. Detta kan inte ske om bankerna samtidigt genom icke obetydliga aktieinnehav i vissa bolag konkurrerar med övriga företag inom produktion, handel och servicenäringar. Därtill kommer att bankväsendet med hänsyn till risken för maktkoncentration inte bör ha betydande ägarintressen i det privata näringslivet.

Bankerna drivs emellertid som regel inte som ett enda företag utan som en grupp av förelag (den traditionella bankkoncernen). En förutsättning för alt en koncern i banklagstiftningens mening skall föreligga är enligt min mening att moderförelaget utgörs av en bank.

Någon motsvarighet till de begränsningar som gäller för bank och dess dotterförelag finns inte för förelag som organisatoriskt står över banken. Trots banklagstiftningens uppbyggnad och alldeles särskilda syften uppställs således inte något hinder mot att en bank ingår som dotterförelag i en koncern med t. ex. ett allmänt aktiebolag som moderbolag.

Frågan om vilka organisatoriska former utöver den traditionella bank
koncernen, som är lämpliga för finansiell verksamhet, inrymmer många
svåra problem. Ett accepterande av t. ex. en koncern med ett holdingbolag
som moderbolag och med bankverksamhet som en av flera verksamhets
grenar i dotterbolag inverkar högst betydligt pä den nuvarande strukturen 15

på kreditmarknaden. Någon definitiv ställning lill frågan om hur bankverk- Prop. 1986/87:148 samhet och annan finansiell verksamhet organisatoriskt skall få drivas kan inte tas utan en ingående analys. Denna uppgift har lagts på kreditmark-nadskommitlén. En definitiv lösning av frågan bör därför lämpligen ske med utgångspunkt i kommitténs förslag.

Med hänvisning till bland annat alt verksamheten i en finansiell koncern kan erbjuda vissa konkurrensfördelar i förhållande till verksamheten i en traditionell bankkoncern framhålls det i promemorian att det är angeläget med någon form av reglering snarast. 1 avvaktan på resultatet av kreditmarknadskommitténs arbete föreslås därför en provisorisk lagstiftning beträffande koncerner i vilka en bank ingår ulan atl vara moderbolag.

Bland remissinstanserna har det rått delade meningar om huruvida det är nödvändigt med en provisorisk lagstiftning och vidare beträffande utformningen av en sådan lagstiftning. Bankinspektionen, fullmäktige i Sveriges riksbank. Föreningen Auktoriserade Revisorer. Svenska Fondhandlare-föreningen, Svenska Revisorsamfundet, Finansbolagens jorening och kreditmarknadskommittén tillstyrker att det genomförs en provisorisk lagstiftning i avvaktan pä kreditmarknadskommitténs förslag. Också Svenska Bankföreningen tillstyrker att det genomförs en provisorisk lagstiftning. Föreningen framhåller dock samtidigt att banker och övriga kreditinstitut i så fall måste ha rätt att utgå från att det som beslutas i lagstiftningsärendet inte kommer att ändras efter mycket kort tid. Sveriges Föreningsbankers Förbund kan inie tillstyrka förslaget och påpekar att lagstiftningen - om än provisorisk — kan komma att låsa handlingsmöjligheterna för framliden. Försäkringsinspektionen och LO tillstyrker alt det genomförs en provisorisk lagstiftning men vill var för sig ge den ett annat innehåll än vad som föreslås i promemorian. Försäkringsinspektionen menar att det ligger närmast till hands atl man - med hänsyn till alt kreditmarknadskommitténs förslag väntas senare i år - tills vidare fryser de nuvarande förhållandena. LO anser att lagstiftningen på väsentliga punkter bör gå mycket längre än vad som föreslagils. SAF och Sveriges Industriförbund framhåller alt det inte framkommit något som talar för alt läget är sä allvarligt att det är motiverat med provisorisk lagstiftning. En motsvarande uppfattning redovisas av hovrätlcn över Skåne och Blekinge. Enligt hovrättens mening bör dessutom regler med begränsad giltighetslid tas upp i en särskild lag. Svenska sparbanksföreningen och Sparbankernas Bank förordar all det inte genomförs någon provisorisk lagstiftning men kan även acceptera en lagstiftning som temporärt förbjuder koncernbildningar av det slag som behandlas i promemorian.

Som konstaterats inledningsvis är bankverksamheten ingående reglerad.
Om en bank ingår som dotterföretag i en koncern, kommer banken genom
denna reglering att inta en alldeles särskild ställning i förhållande lill andra
koncernförelag. Koncernledningens direktivrätt över banken kommer atl
vara väsentligt inskränkt. På motsvarande sätt är direktivrätten inskränkt
även över andra finansinstitut som dotterbolag, om institutens verksamhet
är underkastad särskild lagreglering. Enligt min mening finns emellertid
betydande risker atl det regelsystem som byggts upp kring bankerna kan
kringgås eller bli mindre verkningsfullt. I likhet med riksbanksfullmäktige 16

anser jag det vara en allvarlig brist att ett faktiskt inflytande kan utövas av Prop. 1986/87:148 en koncernledning som inte själv är underkastad banklagstiftningens skyddsbestämmelser. Vidare är det oacceptabelt att del allmänna inte kan påverka koncernens sammansättning och att kraven på säkerhet och sundhet inte kan göras gällande inom koncernen i dess helhet.

En annan omständighet som jag också bedömer som särskilt oroande är att ett moderbolag i form av ett holdingbolag har möjlighet att i obegränsad omfattning - trots ett litet eget kapital — lånefinansiera verksamheten i befintliga dotterbolag och uppköp även av andra bolag. Av den redovisning jag har lämnat framgår att det innebär konkurrensfördelar att driva finansiell verksamhet i en koncern av annan typ än den traditionella bankkoncernen. Enligt min mening är det angeläget att detta förhållande inle leder till en snabb omstrukturering av bankväsendet innan definitiv ställning tagits till kreditmarknadskommitténs kommande förslag till ny struktur på kreditmarknaden.

Av dessa skäl finner jag i likhet med de flesta remissinstanserna att det är nödvändigt att redan nu införa särskilda regler för de bankkoncernbildningar som skiljer sig från den traditionella bankkoncernen.

En provisorisk lagstiftning skulle kunna utformas så alt det tills vidare blir förbjudet att bilda koncerner, i vilka bank ingår som dotterbolag. Även om jag är medveten om att ett accepterande - om än provisoriskt - av nya bankkoncerner kan komma alt återverka på den framtida strukturen pä kreditmarknaden, år jag inte beredd att föreslå ett sä kategoriskt förbud. Förutsatt att dessa koncerner byggs upp på ett särskilt sätt och underkastas betryggande skyddsreglcr anser jag att de temporärt bör tillåtas. Dessa nya former av bankkoncerner bör enligt min mening kunna ge ökad effektivitet och konkurrensförmåga åt de finansföretag som ingår i koncernen. I sammanhanget bör också erinras om att det redan i dag förekommer koncernbildningar av detta slag på kredilmarknaden.

Jag anser således att en bank under vissa förutsättningar bör kunna ges tillåtelse att ingå som dotterbolag i en koncern och att särskilda regler för de i en sådan koncern ingående företagen nu bör föras in i banklagstiftningen. Den lagstiftning som jag kommer att föreslå tar endast sikte på koncerner i vilka bankaktiebolag ingår som dotterföretag. 1 och för sig skulle också en föreningsbank kunna ingå som dotterbolag i en koncern. Av remissyttrandet frän Sveriges Föreningsbankers Förbund framgår dock att det inom föreningsbanksrörelsen inte är aktuellt med sådana organisatoriska förändringar. Med hänsyn härtill och till lagstiftningens provisoriska karaktär omfattas inte föreningsbanker av mitt förslag. En sparbank kan inte ägas av annan och kan därför inte heller ingå i en koncern på annat sätt ån som moderföretag.

Som jag nämnde inledningsvis i detta avsnitt ankommer det på kredit
marknadskommittén att närmare utreda förutsättningarna för finansiella
koncerner på marknaden innan dessa blir definitivt vedertagna. Utredning
en kan resultera i att kommittén förordar en annan lösning än den som här
föresläs. I detta sammanhang vill jag erinra om den tidigare nämnda frågan
om ägarbegränsning i bank som kommittén för närvarande utreder. Anser
kommittén att andra finansiella koncerner än den traditionella bankkoncer- 17

2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 148

nen bör tillåtas, bör kommittén också pröva frågan om ägarbegränsning i koncernens moderbolag. Förutsättningarna att driva bankverksamhet i en annan typ av koncern än den traditionella bankkoncernen kan således komma att väsentligt förändras i en framtid på grund av de ställningstaganden som görs i anledning av kreditmarknadskommitténs förslag.

Försäkringsinspektionen har pekat på att det på försäkringsområdet finns ägarproblem av samma slag som på bankområdet. Jag har också uppfattningen att det kan finnas anledning atl införa särskilda regler om ägandet av ett försäkringsaktiebolag. Enligt min mening kan man dock vänta med delta ställningstagande eftersom försäkringsverksamhetskom-mitténs betänkande kommer atl lämnas inom kort.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har hävdat att provisoriska bestämmelser bör tas in i en särskild lag. För egen del anser jag inte detta vara nödvändigt i del här fallet.

Förutsättningarna alt driva finansiell verksamhet, däribland bankverksamhet, skall inte vara beroende av vilken organisationsform som väljs. Banker måste ha i huvudsak likartade förutsättningar atl driva verksamhet. Jag finner det därför angeläget att föreslå vissa ändringar i verksamhetsförutsättningarna för de traditionella bankkoncernerna. Dessa ändringar återkommer jag till senare..

Prop. 1986/87:148

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har lämnat promemorians förslag till huvudregel ulan erinran. En remissinstans avstyrker helt och menar atl en bank aldrig skall få vara dotterföretag utan i stället bör införlivas med moderbanken.

Beträffande dispensmöjligheterna framhåller ett par av remissinstanserna att det bör anges klarare i lagtexten vilka skäl som kan medföra undantag frän huvudregeln. En remissinstans anser att de föreslagna dispensmöj-lighelerna är för snäva. 1 några fall framhålls också att regeringen i dispensbeslutet bör ange under hur lång lid beslutet gäller.

Slutligen efterlyser flera remissinstanser regier om vad som skall ske med sådana koncerner som har bildats innan bestämmelserna träder i kraft.

Skälen för mitt förslag: Den särställning som bankerna har förutsätter enligt min mening att de intar en fri och oberoende ställning. Detta ställningstagande stöds också av den uppbyggnad som banklagstiftningen har. Av denna anledning bör bankerna inte få bli föremål för en stark ägarkoncentration. Kreditmarknadskommittén har getts i uppdrag att undersöka de problem som kan sammanhänga med att enstaka juridiska eller fysiska

personer själva eller i fast intressegemenskap har ett dominerande inflytan- Prop. 1986/87:148 de i en bank. Kommittén förväntas under innevarande år lämna förslag till hur en bank i framtiden skall fä ägas.

Som framgår av vad jag tidigare har sagt finner jag det nödvändigt att till viss del föregripa kommitténs utredning av ägarfrägan. Jag anser nämligen att det normalt inte bör få förekomma alt en bank är dotterbolag till en annan juridisk person än bank. Uppstår ett sådant moder-dotterbolagsförhållande finns en uppenbar risk för att banken inte kan upprätthålla sin självständiga ställning.

För banker har byggts upp ett regelsystem som skall garantera att de många skyddsintressena i bankverksamheten tas lill vara. Bankerna har getts ett begränsat verksamhetsområde och förhindras att ägna sig åt riskfyllda eller spekulativa verksamheter. För banker upprätthålls principen att ägande och kreditgivning skall hållas i sär. Banklagstiftningen reglerar inte bara den verksamhet som drivs inom banken utan drar också upp riktlinjer för och reglerar indirekt den verksamhet som bankerna driver i särskilda bolag.

Banklagstiftningen kan emellertid inte tillämpas på de bolag som organisatoriskt står över en bank. Att en bank skulle kunna utgöra ett dotterförelag i en koncern förutsattes aldrig i samband med tillkomsten av vår nuvarande banklagstiftning, vilket framgår av dess uppbyggnad. Frågan var inte heller aktuell under arbetet med det förslag till ny banklagstiftning som för närvarande prövas av riksdagen (prop. 1986/87:12).

Vissa banklagsbestämmelser kan sättas ur spel genom att en bank underordnas ett annat företag. En bank kan då också utnyttja andra koncernbolag för verksamheter som är förbjudna för banker. Även om banklagstiftningen i stor utsträckning skyddar de intressen som finns att bevaka i bankverksamheten, anser jag all det föreligger sådana risker med att en bank ingår som dotterbolag i en koncern alt delta i princip inte bör tillåtas. Andra koncernbolag skulle för egen del eller i sin affärsverksamhet kunna dra fördel av att banken ingår i koncernen. Även om detta skulle ske på normala villkor kan allmänhetens förtroende för banken ändå rubbas med hänsyn till det nära organisatoriska sambandet.

Som jag tidigare nämnt måste det också vara en allvarlig brist om det allmänna inte ges möjlighet atl påverka en sådan koncerns sammansättning och verksamhet. En koncern som på detta sätt inrymmer en bank måste präglas av stabilitet, säkerhet och sundhet i verksamheten. Dessa förhållanden bör del allmänna kunna påverka och kontrollera genom alt ställa krav pä koncernen i dess helhet och genom att man ges rätt till insyn i koncernen.

Mot denna bakgrund anser jag att det bör införas en regel som i princip
förbjuder ett bankaktiebolag att ingå som dotterbolag i en koncern, i vilken
moderföretaget är ett annat företag än ett bankaktiebolag. Med moderföre
tag avses del närmast banken liggande moderföretaget. Utgör ett bankak
tiebolag moderbolag till ett annal bankaktiebolag föreligger enligt min
mening inte de risker som tidigare har beskrivits. En sådan organisations
form finns för övrigt redan beträffande de utlandsägda bankerna i Sverige.
Man bör dock inte utan vidare dra den slutsatsen att det skall vara tillåtet 19

för en svensk bank att vara moderbolag till en annan svensk bank. Lämp- Prop. 1986/87:148 ligheten av en sädan organisation får bedömas i samband med att moderbanken ansöker om tillstånd att förvärva aktier i dotterbanken.

1 I kap. 2§ aktiebolagslagen (1975:1385) beskrivs de fall dä ett moderbolag - dotterföretagsförhållande skall anses föreligga. En motsvarande bestämmelse finns också i I kap 3§ förslaget till bankaktiebolagslag. Moderbolag och dotterförelag utgör tillsammans en koncern.

Om det finns särskilda skäl bör emellertid regeringen kunna medge undanlag från regeln atl en bank inte får vara dotterbolag till en annan juridisk person än en bank. Som jag tidigare utvecklat anser jag, med hänsyn till bankernas särskilda ställning, att bankerna och deras verksamheter bör hållas åtskilda från företag med annan verksamhet. Undantag från huvudregeln bör därför inte kunna medges om det i andra företag inom koncernen drivs verksamhet som inte går att förena med en banks. En bank bör således kunna ingå i en koncern som dotterbolag endast om samtliga koncernföretag driver sådan finansiell verksamhet som en bank tillåls driva eller i övrigt utgör sådana företag som en bank själv skulle kunna äga. Enligt min mening bör därför varken industri- eller handelsföretag kunna ingå i en koncern som moder- eller systerföretag till bank. Eftersom försäkringsrörelse enligt nuvarande regler inte anses förenlig med banks verksamhet bör förhållandet vara detsamma med ett försäkringsbolag.

Om moderföretaget har intressen i andra företag, utanför koncernen, som driver finansiell verksamhet är också detta en omständighet som bör kunna leda till att regeringen inte medger något undanlag från huvudregeln. En förutsättning för undantag från huvudregeln bör vidare vara att bankens moderföretag inle i sin tur är dotterföretag.

Frågan om ägarbegränsning i bank ligger, som tidigare nämnts, inom kreditmarknadskommitténs uppdrag. Mot denna bakgrund anser jag att undantag från huvudregeln inte bör medges om bildandet av en koncern med bank som dotterbolag innebär att ägandet av banken, totalt sett, blir mer koncentrerat. Vid prövningen av om undantag skall medges, bör också andra hänsyn kunna las, såsom att den nya organisationen skall vara enhetlig och överskådlig för såväl kunder som myndigheter. Bildandet av en ny koncern bör inte heller inverka menligt pä en lämplig struktur av bankväsendet i stort, vare sig storieks- eller antalsmässigt.

Om regeringen beslutar tillåla att bank ingår i en koncern som dotterbolag, skall bestämmelserna i den föreslagna 5 § gälla för de övriga företag som ingår i koncernen.

De koncernbildningar som redan finns på marknaden när de nya reglerna träder i kraft återkommer jag till under avsnitt 5.4.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Nästan samtliga av de remissinstanser som har uttalat sig har ställt sig positiva till att verksamhetsområdet för en finansiell koncern begränsas enligt förslaget i promemorian. En remissinstans anser atl bestämmelsen medför en dubbel reglering av vilka bestämmelser som skall gälla eftersom i promemorian sägs atl regeringen i vissa dispensvillkor också skall meddela beslut härom. En annan remissinstans efteriyser vägledande uttalanden i förarbetena om i vad mån banklagsbestämmelser om bland annat tillsyn genom bankinspektionen och om offentlig styrelserepresentation bör gälla beträffande samtliga företag i koncernen. 1 ett fall påpekas också att den kreditpolitiska lagstiftningens tillämplighet på den nya formen av finansiella koncerner inle har berörts i promemorian. En remissinstans, slutligen, framhåller att det i promemorian inte har föreslagits någon regel som tar sikte på sambandet mellan moderföretaget och annat företag utom koncernen.

Skälen för mitt förslag: I föregående avsnitt har jag redogjort för de risker och problem som föreligger om en bank tilläts ingå som dotterbolag i en koncern där moderbolaget inte är en bank. Jag har också beskrivit under vilka förulsättningar detta bör få ske. Om regeringen medger undantag frän den uppställda huvudregeln anser jag det nödvändigt, på sätt föreslås i departementspromemorian, atl vissa av banklagstiftningens skyddsregler, dvs. reglerna om banks rörelse, om tillsyn över bank och om banks ledning, till vissa delar utsträcks att omfatta alla företag i koncernen, moderbolaget inbegripet. Syftet med en sådan bestämmelse, som delvis har sin förebild i den tidigare beskrivna 25 § fondkommissionslagen, är att få garantier för att väsentliga banklagsbestämmelser inte kringgås eller blir mindre verkningsfulla vid en omorganisation av bankverksamheten. Ett annat syfte med bestämmelsen är atl skapa så lika förutsättningar som möjligt för finansiell verksamhet vare sig denna drivs i en traditionell bankkoncern eller i en annan koncernbildning, i vilken bank ingår. Därigenom förhindras en allmän övergång till nya former av finansiella koncerner innan förutsättningarna för deras verksamhet grundligt utretts.

I den traditionella bankkoncernen kan förutom banken som moderbolag ingå andra finansinstitut såsom finansbolag och kredilaktiebolag. Som framgår av avsnitt 6.1 kommer jag att föreslå att också ett fondkommissionsbolag skall kunna ingå i en koncern av delta slag. Därutöver kan ingå

ett antal allmänna aktiebolag. För i en koncern ingående finansförelag blir i Prop. 1986/87:148 första hand de för dessa bolag antagna lagarna gällande. I finansbolagslagen, kreditakiiebolagslagen och fondkommissionslagen finns bl. a. särskilda regler om rörelsen och om tillsyn. I den traditionella bankkoncernen tillämpas banklagstiftningen naturligtvis pä banken men den ges också en viss tillämpning på bankens dotterbolag i form av såväl finansinstitut som allmänt aktiebolag.

Enligt mitt förslag skall i en bankkoncern där bank inte är moderbolag banklagstiftningens regler om rörelsen, tillsyn och ledning gälla för moderbolaget i tillämpliga delar och för övriga företag inom koncernen som om de vore dotterföretag till bank. Därmed skall förstås all banklagsreglerna skall tillämpas på bankens moder- och syslerbolag i princip på samma sätt och i samma omfattning som dessa regler tillämpas på bankens dotterbolag i den traditionella bankkoncernen. Företagen i den nya koncernbildningen skall alltså behandlas som om de vore dotterbolag lill banken. Jag har i avsnitt 4.3 beskrivit de förutsättningar som gäller för banks verksamhet i dotterbolag. Moderbolaget i koncernen bör dock i vissa avseenden behandlas något annorlunda än övriga koncernföretag. Jag återkommer till detta senare.

Den föreslagna bestämmelsen innebär att koncernföretagen inte får driva annan verksamhet än sådan som är tillåten för banken. I bankrörelselagens rörelsekapitel dras gränserna upp för bankens tillåtna verksamhetsområde. I detta kapitel anges också de egendomsförvärv som är tillåtna för bank. Dessa regler blir alltså tillämpliga på samtliga koncernföretag.

Eftersom vissa avvikelser har gjorts för de bankägda finansbolagen från principen att en banks dotterbolag inle får driva annan verksamhet än banken, bör samma avvikelser accepteras för ett finansbolag som är moder- eller systerbolag till en bank. Dessa avvikelser avser bl. a. rätten att driva factoring (köp av fakturor) och leasing. Ett finansbolag som är moder- eller systerbolag till en bank bör emellertid inte få förvärva t. ex. placeringsaktier eller andra fastigheter än sådana som används i bolagets egen verksamhet. De bör inte heller få lämna föriagslån (2 kap. 14 § bankrörelselagen) eller vinstandelslån (2 kap. 15 § bankrörelselagen), eftersom detta är förbjudet för bank och därmed också för bankägt finansbolag. Bestämmelsen i 2 kap. 16 § bankrörelselagen om enhandskrediter tillämpas i praxis på koncernbasis i den traditionella bankkoncernen. Detsamma bör därför gälla i andra koncernbildningar, i vilka bank ingår.

Bankrörelselagens rörelseregler berör naturligtvis främst de koncern
företag som driver finansiell verksamhet. Som jag tidigare nämnt utgör
dessa företag finansinstitut med egen lagstiftning som skall tillämpas i
första hand. I finansbolagslagen, fondkommissionslagen och kreditaktie
bolagslagen (1963:76) eller i kreditaktiebolagens bolagsordningar finns of
tast motsvarigheter till bankrörelselagens regler om kapitaltäckning, kre
ditgivning och upplåning. I dessa lagar finns även tillsynsbeslämmelser
och nödvändiga bestämmelser om bolagens ledning. I dessa avseenden
behöver därför inte banks regler om rörelsen, tillsyn och ledning tillämpas
på dessa företag, om de är systerbolag i koncernen. Är de moderbolag i en
koncern bör dock följande gälla. 22

Moderbolaget i en koncern har en alldeles särskild ställning. 1 detta Prop. 1986/87:148 bolag fattas beslut som är viktiga för hela koncernen. Det kan därför finnas skäl att i förevarande hänseende behandla dessa förelag något annorlunda än dotterbolagen i koncernen. Det gäller främst på vilket säti bankrörelselagens tillsynsregler och bankaktiebolagslagens regler om ledning skall tillämpas. Jag anser också att ytterligare en rörelseregel skall tillämpas på moderbolaget. För att fä kontroll över atl samtliga företag inom koncernen, i vilken bank ingår, kommer att driva en verksamhet som är förenlig med bankverksamhet bör krävas att moderbolaget skall ansöka om tillstånd att förvärva aktier och andelar på sätt som gäller för bank såväl enligt gällande bestämmelser som enligt den förelagna 2 kap. 6S bankrörelselagen.

Regeringen bör kunna tillåta att en bank ingår som dotterbolag i en koncern under förutsättning bl. a. att moderbolaget är ett holdingbolag eller ett företag som driver en verksamhet som är förenlig med en banks verksamhet. 1 det senare fallet bör enligt min mening endast andra finansinstitut, t. ex. ett finansbolag eller ett kreditaktiebolag, komma i fråga. Ett renodlat holdingbolag driver ingen rörelse utan har endast till uppgift att förvalta sitt aktieinnehav i dotterbolag och andra bolag.

Riksbanksfullmäktige har i frågasatt om ett moderbolag i form av ett holdingbolag skall ges rätt att vara annal än ett förvaltande bolag. Om ett holdingbolag ges möjlighet till upp- och utlåning aktualiseras också enligt fullmäktige en fråga som inte berörts i promemorian, nämligen den kredit-politiska lagstiftningens tillämplighet på den nya formen av finansiell koncern.

Som framgår av avsnitt 5.3.3 föreslär jag en särskild kapitaltäcknings-bestämmelse för moderbolag till bank. Om elt holdingbolag ägnar sig åt utlåning till företag eller annan utanför koncernen kommer bolaget, om nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger 10 milj. kr., att bli ett finansbolag. Som sådant omfattas del också av den kreditpoiitiska lagstiftningen. Jag finner därför inte skäl att föreslå några andra begränsningar i verksamheten för ett holdingbolag som moderbolag än den nämnda kapi-taltäckningsbestämmelsen.

Vad gäller tillämpningen av bankrörelselagens lillsynsregler anser jag att moderbolaget bör ställas under bankinspektionens tillsyn, om sä inte redan är fallet. Inspektionen bör ges samma lillsynsbefogenheter över moderbolaget som över en bank, såsom att förbjuda verkställighet av styrelsebeslut, meddela erinringar, sammankalla styrelsen och närvara vid bolagsstämma. Om verksamheten i moderbolaget till följd av allvarliga missförhållanden i ledningen kan tänkas komma att bli lill skada för det allmänna, får inspektionen förelägga styrelsen att vidta nödvändiga åtgärder. Inspektionen blir också berättigad att från moderbolaget få all den information som inspektionen begär. Slutligen ges inspektionen rätt att i moderbolaget utse en eller flera revisorer som bi. a. har insyn i koncernredovisningen.

I likhet med promemorieförslaget anser också jag att bankaktiebolagsla
gens regler om banks ledning skall gälla i tillämpliga delar på de i koncer
nen ingående i förelagen. För moderbolaget innebär denna bestämmelse
att regeringen skall kunna utse offentliga ledamöter i styrelsen. Dessa 23

ledamöter har till uppgift att verka för att samhällets intressen beaktas i verksamheten. Behörighetskraven på styrelseledamot (7 kap 3 § bankaktiebolagslagen) bör också gälla, liksom att regeringen skall godkänna valet av styrelseordförande (7 kap 11 § bankaktiebolagslagen). De i 7 kap bankak-liebolagslagen intagna bestämmelserna om styrelsearbetet bör också vara tillämpliga på moderbolaget.

I promemorieförslaget har regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen getts rätt att avgöra i vilken omfattning som de nu redovisade bestämmelserna skall träffa de övriga koncernföretagen. Undantag från bestämmelserna bör medges, om det finns särskilda skäl. Med hänsyn till bestämmelsernas provisoriska karaktär anser även jag alt det kan finnas fall där det kan vara motiverat att medge undantag. Bestämmelserna syftar emellertid till att tillgodose skyddsintressena i banklagstiftningen och till att skapa konkurrensneutralitet mellan olika former av finansiella koncerner. Undantag från bestämmelserna bör därför enligt min mening få ske endast om det finns synnerliga skäl.

Prop. 1986/87:148

5.3.2 Koncernbidrag

Mitt förslag: Koncernbidrag får ges endast efter medgivande av bankinspektionen. Vidare skall bankinspektionen underrättas om krediter och andra medelsövertoringar mellan företagen.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag. Nägon särskild lagregel har dock inte föreslagits.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har anfört alt detta förslag bör utformas som en lagregel.

Skälen för mitt förslag: Verksamheten inom koncernen måste enligt tillsynsbestämmelserna drivas i sunda kontrollerbara former. De olika företagen inom koncernen förutsätts därför i sin verksamhet vara så självständiga som möjligt. Enligt min mening är det emellertid också angeläget all företagen avskärmas från varandra i syfte att förhindra t. ex. att medel förs över från banken för atl täcka förluster i elt annat koncern företag. Bankens resurser bör således inte fä tas i anspråk lill förmån för systerföretagen på ett sätt som menligt kan inverka på en sund utveckling av bankens verksamhet. Med hänsyn till den försiktighet som jag anser bör krävas vid tillåtande av nya finansiella koncerner på marknaden, bör bankinspektionens tillstånd först inhämtas innan koncernbidrag lämnas mellan de förelag som ingår i koncernen. Eftersom en sådan ordning skiljer sig från vad som gäller i en traditionell bankkoncern, bör detta komma till uttryck i en särskild lagregel.

5.3.3 Kapitaltäckningsregler

Förslaget i promemorian: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Prop. 1986/87:148

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrkeratt det införs en kapitaliäckningsregel för moderbolaget. Tre remissinstanser påpekar att den föreslagna regeln innefattar ett högre kapitaltäckningskrav för moderbolaget än vad som gäller för bankerna och efterlyser en motivering till detta. Fyra remissinstanser motsätter sig att det ges möjlighet för regeringen eller bankinspektionen att medge undantag från regeln, medan två menar att också förlagslån bör inräknas i kapitalbasen för moderbolaget. En instans, slutligen, anser att definitionen av eget kapital inte är heltäckande genom att hänsyn inte tas till balanserade föriuster.

Skälen för mitt förslag: I fråga om bankernas innehav av aktier i hel- och delägda företag som driver någon form av bankverksamhet gäller med vissa undantag att hela det bokförda värdet av dessa aktier skall avräknas från bankens eget kapital. Bakgrunden till denna bestämmelse är bl. a. att det egna kapital som en bank enligt lag skall hälla som skydd för insättarna inte samtidigt skall få utgöra riskkapital i elt annat kreditinstitut. Man har med andra ord sökt undvika att en bank genom att bilda ett dotterbolag vidgar sin kreditkapacitel, jämfört med om rörelsen drivs i moderbanken. För att få likställdhet mellan den traditionella bankkoncernen och andra finansiella koncerner är det enligt min mening nödvändigt alt pä moderbolaget i en koncern av det senare slaget tillämpa en regel med motsvarande innebörd. Med nuvarande lagstiftning kan, genom bildande av elt holdingbolag som moder lill bank och andra finansföretag, kravet på tillförsel av riskkapital från de "egentliga" ägarna till dessa företag reduceras.

Genom att bilda en koncern med exempelvis ett holdingbolag som moderbolag och ett antal dotterbolag i form av olika kreditinstitut skapas möjlighet att lånefinansiera dotterbolagens verksamhet. Moderbolaget kan mot säkerhet i dotterbolagens aktier låna upp kapital på den allmänna marknaden och tillskjuta detta i form av aktiekapital i dotterbolagen. Med hänsyn till dotterbolagens finansiella styrka står denna möjlighet till buds för moderbolaget även om detta har ett eget kapital av ringa storlek. På så sätt kan man bygga upp en koncern utan finansiell stabilitet samtidigt som det inom koncernen ingår bolag av stor samhällsekonomisk betydelse. Därtill kommer att ett moderbolag i en koncern av detta slag kan lånefinansiera uppköp av andra banker eller andra kreditinstitut mot säkerhet i dotterbolagens aktier. På så sätt kan det komma atl skapas finansiella koncerner med alltför stor makt och dominans på kreditmarknaden. Det behövs därför enligt min mening bestämmelser som har till syfte att motverka sådana strukturella förändringar.

Enligt min mening utgör regler om kapitaltäckning för moderbolaget elt myckel viktigt och nödvändigt inslag i den föreslagna regleringen av finansiella koncerner. Moderbolaget i en sådan koncern får med hänsyn till sin samhällsfunktion inte arbeta med ett för lågt eget kapital. En koncern av detta slag måste ha en tillfredsställande stabilitet och bör därför i princip förhindras att via moderbolaget lånefinansiera aklieinköp. Särskilda kapitaltäckningsregler för moderbolaget är också motiverade av att denna form

av koncern inte skall ha gynnsammare förutsättningar för sin verksamhet 25

än en traditionell bankkoncern.

Med det sagda som bakgrund föreslår jag att det införs en kapitaltäck- Prop. 1986/87:148 ningsregel för moderbolaget i en koncern som inte är en traditionell bankkoncern.

I departementspromemorian har föreslagils en bestämmelse som innebär att moderbolaget bör ha elt så stort eget kapital att detta täcker del bokförda värdet av moderbolagets aktie- och andelsinnehav i de dotterbolag som driver nägon form av bankverksamhet. Jag anser att denna regel är väl avvägd med hänsyn till den försiktighet som krävs vid en introduktion av finansiella koncerner på marknaden. Regeln är dessutom okomplicerad och därmed enkel att tillämpa. Flertalet av remissinstanserna är också av samma uppfattning.

Enligt promemorian avses med eget kapital aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagssslämman fastställd vinstbalans. Som Svenska Revisorsamfundet har påpekat överensstämmer inte denna definition av begreppet eget kapital med den gängse använda terminologin. Jag delar samfundets mening och anser att samma terminologi skall användas som i 4 kap. 7§ bankrörelselagen. Eget kapital delas där upp i bundet och fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Under bundet eget kapital tas upp aktiekapital, reservfond och uppskrivningsfond. Med fritt eget kapital avses fria fonder, var för sig, balanserad vinst eller förlust samt nettovinst eller -förlust för räkenskapsåret. Balanserad förlust och förlust för räkenskapsåret tas upp som avdragsposter.

Med dotterbolag som driver någon form av bankverksamhet avses bl. a. bank, finansbolag, kredilaktiebolag och fondkommissionsbolag. Kreditaktiebolag som är bostadsfinansierande institut eller kommunlåneinslitut anser jag dock bör undantas.

1 promemorian anges alt del kan finnas situationer där kapitaltäckningsregler inle behöver tillämpas fullt ut. Möjlighet har därför getts regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen att om särskilda skäl finns medge undantag från det föreslagna kapitaltäckningskravet. En sänkning av kravet har motiverats med utgångspunkt i en företagsekonomisk bedömning. Bl. a. riksbanksfullmäktige och kreditmarknadskommittén kan inle på denna grund acceptera ett undantag från kapilalkravet. Vissa remissinstanser ifrågasätter eller motsätter sig en möjlighet till undantag.

För egen del anser jag att ett begränsat utrymme bör finnas alt frångå det
uppställda kapitalkravet. Detta är av nödvändighet ett strikt krav som i
något fall kan vara alltför betungande. Kapitaltäckningskravet bör inte
hindra eller onödigt försvåra ett bildande eller drivande av finansiella
koncerner av ifrågavarande slag. Utan att ge avkall pä olika skyddsinlres-
sen eller andra samhälleliga intressen finner jag det därför motiverat alt
moderbolaget vid bestämmande av kapilalkravet i viss omfattning bör få
likställa föriagslån med eget kapital. Med hänsyn till förlagslånens karaktär
kan denna möjlighet inte anses medföra några påtagliga risker. Rätten att
ta i anspråk förlagslån pä detta sätt måste dock föregås av en särskild
prövning som enligt min mening bör vara restriktiv. I moderbolagels
kapitalbas bör inte få inräknas förlagslän mer än lill ett belopp som motsva
rar högst 25% av kapitalbasen. Denna möjlighet atl räkna in förlagskapital 26

5.3.4 Förbud för vissa rättssubjekt att förvärva aktier i koncernens moderbolag.

Mitt förslag: Reglerna i 3 kap 3 § bankaktiebolagslagen om förbud för vissa utländska medborgare och andra utländska rättssubjekt samt vissa svenska bolag och föreningar att förvärva aktier i bankaktiebolag skall gälla även beträffande förvärv av aktier i ett moderbolag som inte åren bank.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: En remissinstans anser atl man bör avvakta kreditmarknadskommitténs förslag. En annan remissinstans har föreslagit att bestämmelsen förtydligas så att det framgår att förbudet gäller förvärv av aktier i moderföretaget.

Skälen för mitt förslag: Genom reglerna i 3 kap 3 § bankaktiebolagslagen hindras bland annat utländska medborgare att genom teckning eller överlåtelse förvärva bankaktier. En motsvarande bestämmelse återfinns i finansbolagslagen och i fondkommissionslagen.

öm en bank underordnas ett företag, i vilket utländska medborgare har rätt alt förvärva aktier, föreligger det risk att bestämmelsen i 3 kap 3§ bankaktiebolagslagen kringgås. För att motverka alt utländska medborgare på detta sätt indirekt blir ägare av aktierna i bank, finansbolag och fondkommissionsbolag, föreslår jag att ifrågavarande förbud också skall gälla för förvärv av aktier i moderbolaget till en bank.

5.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Mitt förslag: De föreslagna lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna gäller även beträffande koncerner som har bildals före den 1 juli 1987. Ansökan om undanlag från huvudregeln att bank endast får ingå i en koncern, om moderföretaget i denna är en annan bank, skall av moderföretaget i en sådan koncern ges in till regeringen senast den 1 september 1987.

om vad som skall gälla beträffande koncerner som redan är bildade, när de Prop. 1986/87:148 nya bestämmelserna träder i kraft. 1 några fall har man framhållit att regeringen bör vara generös vid sin behandling av dispensansökningar från sådana koncerner.

Skälen för mitt förslag: Tanken med att skapa regler för koncerner där bank ingår utan att vara moderbolag vore förfelad, om inte de regler jag föreslagit skulle gälla också för koncerner som redan är bildade, när de nya reglerna träder i kraft. Även för sådana koncerner bör alltså gälla att moderbolaget måste ansöka hos regeringen om undantag från huvudregeln att bank inte får vara dotterbolag i en koncern, där moderbolaget inle är bank. En sådan ansökan måste göras före utgången av augusti 1987. Banken får utan hinder av att undantag från huvudregeln inte givits fortsätta sin verksamhet till dess regeringen prövat frågan. Om det vid ansökningstillfället har påbörjats åtgärder inom koncernen för atl anpassa organisationen till de nya bestämmelserna bör regeringen övergångsvis medge undantag från huvudregeln under den tid omorganisationen kan förväntas pågå. Denna lid kan naturligtvis variera myckel med hänsyn till hur omfattande omorganisation som erfordras. Enligt min mening bör dock regeringen vara välvillig när man bestämmer längden av denna tid. Under delta övergångsskede kan det finnas skäl atl medge undanlag från tillämpningen av vissa av de regler som föreslås gälla för de i koncernen ingående bolagen.

Om förutsättningar inte föreligger att tillåla en bank atl ingå som dotterbolag i en koncern och ägarna lill moderföretaget i koncernen inte har för avsikt atl förändra organisationen så att tillstånd skall kunna ges, bör regeringen avslå framställningen. I sitt beslut bör regeringen därvid ange vid vilken tidpunkt moderföretagets majoriietsengagemang i banken skall vara avvecklat.

För att ett aktiebolag skall fä driva bankrörelse och således få benämnas bankaktiebolag krävs bl. a. atl bolaget har fått regeringens tillstånd (oktroj) all driva bankrörelse. Oktrojprövningen är dels formell, dvs. man kontrollerar att bolagsordningen stämmer överens med banklagen och andra författningar, dels materiell pä så sätt att regeringen prövar om den planerade rörelsen är till nytta för det allmänna. Med del sistnämnda uttrycket förstås att det skall föreligga ett allmänt intresse av att banken finns till och vidare alt man kan förvänta sig alt banken kommer att driva en sund bankverksamhet.

Om nu ett moderföretag i en befintlig koncern inte ger in någon ansökan om undantag från huvudregeln, eller om elt sådant bolag inte efterkommer ett beslut av regeringen alt avveckla sitt majoriietsengagemang i banken, utgör detta enligt min mening omständigheter som - mot bakgrund av de grunder på vilka oktroj ges — medför att frågan om bankens oktroj bör tas under omprövning.

6 Ändringar av icke provisorisk karaktär

Ett av syftena med de regler jag hittills har föreslagit är att skapa i stort sett

likartade verksamhetsförutsättningar för traditionella bankkoncerner och 28

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Samtliga de remissinstanser som har uttalat sig i frågan tillstyrker förslaget. En instans föreslär därvid att man provisoriskt höjer maximibeloppet för ett handelslager till 100 milj. kr.

Skälen för mitt förslag: Som jag nyss har påpekat kan det i en traditionell bankkoncern inte ingå ett fondkommissionsbolag. Ett sådant bolag kan däremot förekomma i en finansiell koncern av annat slag. Anledningen till att en bank inte har tillåtits att föriägga sin fondkommissionsrörelse till ett dotterbolag är att fondkommissionsrörelsen har ansetts utgöra en så central och betydelsefull verksamhet för banken att den bör bedrivas inom denna. I samband med tillkomsten av 1979 års fondkommissionslag diskuterades över huvudtaget inle möjligheten för bank att förlägga sin fondkommissionsrörelse till ett dotterbolag, eftersom frågan inte var aktuell. Lagstiftningen utgår därför från att en banks fondkommissionsrörelse alltid skall drivas inom banken.

Frän bankhåll har det emellertid under senare är uttalats önskemål att få driva fondkommissionsrörelse i särskilt bolag. Man har därvid påtalat fördelarna med att bank på detta sätt skulle få möjlighet att samla all sin expertis inom detta verksamhetsområde i elt bolag. Vidare skulle man kunna marknadsföra sina fondkommissionstjänster mera effektivt. Ett bankägt fondkommissionsbolag kan också bättre än banker erbjuda större institutionella placerare den anonymitet som dessa ofta kräver. Enligt min mening bör man därtill lägga att fondkommissionsrörelse hör lill de verksamhetsområden som kräver stor självständighet och integritet av sina utövare. Om en bank tillåts förlägga sin fondkommissionsrörelse till ett särskilt bolag kan denna självständighet uppnås på ett bättre sätt än om rörelsen drivs i en särskild avdelning inom banken. De nämnda skälen talar enligt min mening med tillräcklig styrka för alt bankerna nu bör ges möjlighet att bilda särskilda fondkommissionsbolag. Ett sådant bolag bör i sin helhet vara ägt av banken. Till fondkommissionsrörelse kan också höra

viss kreditgivning som har samband med verksamheten. Så länge det är Prop. 1986/87:148 fråga om kreditgivning som ett fondkommissionsbolag normall ägnar sig ål bör enligt min mening motsvarande verksamhet även kunna förekomma i elt av en bank ägt fondkommissionsbolag.

Om mitt förslag godtas kommer banker således alt ha möjlighet att driva fondkommissionsrörelse i banken och samtidigt äga ett fondkommissionsbolag. Bolaget kan dä exempelvis betjäna större institutionella kunder medan banken i sin egen verksamhet i första hand vänder sig till privatpersoner. Om en bank avser att driva fondkommissionsrörelse både inom banken och i ett av banken ägt fondkommissionsbolag bör, som bankinspektionen har framhållit, en mycket klar uppdelning av rörelsen göras mellan banken och bolaget. Det bör således inte få förekomma att man bygger upp tvä parallella verksamheter. Banken bör därför i tillsiändsären-det redovisa vilken uppdelning man har tänkt sig.

Om banken avser att driva fondkommissionsrörelse inom banken och samtidigt äga ett fondkommissionsbolag, bör enligt min mening den begränsning som gäller för handelslager av värdepapper avse banken och fondkommissionsbolaget gemensamt. Innan verksamheten får påbörjas också i fondkommissionsbolaget måste banken därför bestämma hur stor del av det gemensamma handelslagret som skall hänföras till banken resp. till fondkommissionsbolaget. En sädan uppdelning bör sedan inle få ändras utan bankinspektionens medgivande.

Handelslagret av värdepapper begränsas enligt gällande rätt till högst 50 milj. kr. Det kan finnas skäl med hänsyn lill den omfattande ökning som skett inom kommissionshandeln att överväga en höjning av gränsen för handelslagrel. Flertalet fondkommissionärer har i dag ett handelslager som uppgår till 50 milj. kr. Med regelns utformning har mindre banker och fondkommissionsbolag möjlighet att ha ett lika stort handelslager som de största bankerna och fondkommissionsbolagen. Särskilda problem uppstår också med begränsningsregeln när fondkommissionsrörelse i en finansiell koncern får drivas av dotterbolag i form av såväl bank som fondkommissionsbolag. Fullmäktige i Sveriges riksbank har föreslagit en lösning som innebär att det maximala beloppet för handelslager provisoriskt höjs lill 100 milj. kr. och att man beträffande en koncern låter detta belopp gälla koncernen i dess helhet.

Som jag har redovisat i avsnitt 4.2 har förbudet för en bank att förvärva aktier utgjort en av grundpelarna i banklagstiftningen sedan början av 1930-talet. En höjning av det maximala beloppet för handelslager till 100 milj. kr. kan enligt min mening innebära ett alltför stort avsteg från de tankar som bär upp detta förbud. Eftersom frågan också inrymmer andra komplikationer vill jag inte utan ytterligare utredning lägga fram ett sådant förslag som fullmäktige förordar. Enligt vad jag har erfarit kommer kreditmarknadskommittén att göra en översyn också av bestämmelserna om handelslagrels begränsning. Samtidigt har den kommitté som nyligen tillkallats för att göra en översyn av värdepappersmarknaden också fått i uppdrag att ta bland annat reglerna om handelslager i värdepapper under förnyat övervägande (dir. 1987:11).

Min bedömning: Den nuvarande principen att en bank inte får förlägga s. k. egentlig bankverksamhet till ett dotterbolag bör inte längre upprätthållas.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Förslaget i promemorian har fått ett blandat mottagande. Sex av remissinstanserna tillstyrker och fem avstyrker förslaget i denna del. En remissintans anser att den ändrade inställning som förespråkas i promemorian bör komma till uttryck i lagtext för alt bli giltig. En annan remissinstans menar att den föreslagna ordningen innebär rationaliseringsvinster och att reformen i första hand kommer att gå ut över den s. k. grå marknaden.

Skälen för min bedömning: Som princip för en banks verksamhet i dotterbolag gäller - som jag tidigare har angivit - att banken inle får flytta ut sådana verksamhetsgrenar som får anses utgöra central eller egentlig bankverksamhet. Jag har i avsnitt 6.1 föreslagit ett undanlag från den principen, såvitt avser möjligheten för en bank att bedriva fondkommissionsrörelse i särskilt fondkommissionsbolag. Som framgår av avsnitt 3.3 i promemorian har bankinspektionen i en särskild cirkulärskrivelse (1980:20) dragit upp vissa riktlinjer för fördelningen av verksamhet mellan en bank och dess finansbolag. När det exempelvis gäller direkt kreditgivning till konsumenter och krediter avseende fast egendom råder det vissa inskränkningar för de bankägda finansbolagen.

Principen om fördelningen av verksamheter mellan en bank och dess finansbolag bygger delvis på ett uttalande av näringsutskottet i betänkandet 1979/80:23. Kreditmarknaden, och framför allt finansbolagsverksamheten, har därefter genomgått stora förändringar. Principen fyller därför inte längre samma funktion som tidigare. Förbudet för en bank att flytta ut vissa verksamheter till ett av banken ägt finansbolag har medfört en snedvridning i konkurrensen mellan dessa bolag och övriga finans- och finansieringsbolag. Vidare kan detta förbud skapa problem i samband med bildandet av nya finansiella koncerner. Jag anser därför att principen om verksamhetsfördelning mellan en bank och dess dotterbolag i detta avseende inle längre bör upprätthållas. Någon risk att en bank därmed i alltför stor omfattning kommer att flytta ut sin verksamhet i olika bolag, anser jag inte föreligga. Bankerna har själva ett intresse av att i banken kunna lämna allmänheten ett brett utbud av tjänster. En alltför stark uppsplittring av bankverksamheten försvagar också bankens ställning och kan skada dess internationella anseende. Ett slopande av principen innebär inte heller att en bank därmed kan kringgå banklagstiftningen, eftersom principen att en banks dotterbolag endast får driva sådan verksamhet som är tillåten för banken själv alltjämt bör gälla.

Den princip som enligt min mening inte längre bör upprätthållas är inte lagfäst utan grundar sig främst på det nämnda uttalandet av näringsutskottet. Av denna anledning finner jag det inte nödvändigt att utforma en

lagregel som ger uttryck för det synsätt på verksamhetsfördelningen som Prop. 1986/87:148 jag nu har förespråkat.

7 Upprättade lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag till

1. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

2. lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning

3. lagom ändring i bankrörelselagen (1987:000)

4. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748) Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga nr 4.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen

1 kap.

4 §

Första stycke! innehåller en huvudregel som anger att ett bankaktiebolag

får ingå i en koncern endast i de fall moderföretaget är ett bankaktiebolag.

Skälen för denna regel har ingående redovisats i avsnitt 5.2.

Enligt andra stycket kan regeringen medge undantag från första stycket. Förutsättningarna för ett sådant medgivande har redovisats i avsnitt 5.2. 1 samband med att regeringen prövar frågan om tillstånd anger regeringen också de villkor angående koncernens organisation och koncernföretagens verksamhet m. m. som bör gälla som förutsättning för tillståndet.

Regeringens prövning av dispensansökningar bör enligt min mening vara restriktiv. Vid prövningen bör hänsyn tas dels till allmänna samhällsekonomiska faktorer, dels till omständigheter som mera specifikt har betydelse för bankväsendet och dess utveckling.

Tänkbara moderbolag till en bank kan förutom andra kreditinstitut vara holdingbolag. Ett sådant bolag bör i så fall huvudsakligen driva verksamhet som består i att förvalta sitt aktieinnehav i dotterbolag och andra bolag.

Ansökan om undantag frän huvudregeln skall göras av bankens moderföretag, öm det finns flera moderföretag i koncernen, skall ansökningen göras av det moderföretag som är närmast överordnat banken.

Beträffande yör.?/fl stycket hänvisar jag lill vad jag har anfört i avsnitt 5.3.1 och 5.3.2.

1 andra stycket används begreppet dotterföretag som driver någon form
av bankverksamhet. Detta begrepp är hämtat från bankrörelselagens kapi-
laltäckningsbcstämmelse och har här fått en särskild innebörd som också 32

bör gälla i dessa sammanhang. Bland annat avses med detta begrepp bank, Prop. 1986/87:148 finansbolag, kreditaktiebolag och fondkommissionsbolag.

Kredilaktiebolag som är dotterbolag i koncernen och som är bostadsfinansierande institut eller kommunlåneinstitut bör undantas från kapital-täckningsregelns tillämpningsområde på samma sätt som när det gäller bankrörelselagens kapiialtäckningsbestämmelse. I övrigt hänvisar jag till avsnitt 5.3.3.

Som framgår av fjärde stycket kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen medge undantag från bestämmelserna i första och andra styckena. Sädana undantag får medges endast om synnerliga skäl föreligger. Medgivandet kan lämnas i samband med tillståndsprövningen men kan också lämnas senare om utvecklingen inom koncernen skulle anses motivera undantag.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om
införande av ny banklagstiftning

Motiveringen framgår av avsnitt 5.4.

8.3 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:000)

Motiveringen framgår av avsnitt 5.1.

8.4 Förslaget till lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979:748)

Av nuvarande 37 § framgår att ett bankinstilut under särskilda förutsättningar kan fä tillstånd all driva fondkommissionsrörelse inom banken. Fråga om tillstånd prövas av bankinspektionen. 1 paragrafen föreslås nu ett tillägg av innebörd atl en bank också samtidigt får äga ett särskilt fondkommissionsbolag. Avser en bank att göra detta krävs även här ett tillstånd av bankinspektionen. Därtill kommer att banken skall ha regeringens eller bankinspektionens tillstånd att förvärva aktier i fondkommissionsbolaget enligt 2 kap. 6§ bankrörelselagen. Med hänsyn till den principiellt stora betydelse ett sådant förvärv har bör ansökan som regel prövas av regeringen. I samband härmed bör på sätt som beskrivits i avsnitt 6.1 klargöras omfattningen av den verksamhet som läggs ut i fondkommissionsbolaget och hur fördelningen av den skall ske, om både banken och ett fondkommissionsbolag skall driva fondkommissionsrörelse.

9 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lagom ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

2. lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning 33

3 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 148

Bilagal Prop. 1986/87:148

Sammanfattning

av promemorian Ds Fi 1987:3 Finansiella koncerner

Utvecklingen av kreditmarknaden har medfört en breddning av verksamheten i olika finansiella institut. Genom organisatoriska förändringar har de svenska finansinstituten samlat sin specialistkompetens och övriga resurser till företagskoncerner med verksamhetsgrenar som i princip sträcker sig över samtliga delmarknader på kreditmarknaden. Banker knyts samman med finansbolag, fondkommissionsbolag och kredilaktiebolag och det förekommer också att bankbolag ingår som dotterbolag i finansiella koncerner.

Banklagstiftningen är uppbyggd så att en bank förutsätts vara ett juridiskt och ekonomiskt självständigt företag. Det föreligger emellertid inle något lagligt hinder mot alt man bildar en finansiell koncern, i vilken en bank och andra finansinstitut ingår som dotterföretag. Risken med en sådan organisation är emellertid atl banklagstiftningen i väsentliga avseenden kan komma atl sättas ur spel.

Kreditmarknadskommittén har år 1983 fått i uppdrag att skyndsamt utreda strukturfrågorna pä den svenska kreditmarknaden. 1 direktiven lill kommittén sägs bland annat att en utgångspunkt för kommitténs arbete bör vara att bankerna även i framliden skall behålla sin centrala funktion på marknaden. En av de frågor som kommittén har att särskilt behandla gäller ägarförhållandena i en bank. 1 en skrivelse till regeringen är 1985 har bankinspektionen föreslagit en provisorisk bestämmelse om ägarbegränsning i bankaktiebolag. Skrivelsen remissbehandlades och har därefter jämte remissvaren överlämnats till kreditmarknadskommittén.

På den svenska kreditmarknaden finns redan ett par koncerner med banker som dotterbolag. Under våren 1987 planeras en koncern med ett holdingbolag som moderbolag och bland annal tvä banker som dotterbolag. Med hänsyn till bland annat de konkurrensfördelar en sådan finansiell koncern erbjuder i förhållande till en traditionell bankkoncern (dvs. koncern där en bank ingår som moderbolag) är det angeläget alt åtgärder i form av reglering av verksamheten vidtas snarast. Kreditmarknadskommittén kommer troligen alt lämna sina förslag i slutet av år 1987. I avvaktan på dessa föreslås i promemorian en provisorisk lagstiftning beträffande koncerner, i vilka bank ingår utan alt vara moderbolag. Dessutom framläggs två förslag av mer permanent karaktär.

En bärande tanke i promemorians förslag är att en bank inte skall fä ingå i en koncern, där moderföretaget utgörs av ett industriföretag eller annat företag som driver verksamhet som är oförenlig med bankverksamhet. En koncern med ett holdingbolag som moderföretag och med bank och andra finansiella institut som dotterföretag är mer acceptabelt. En sådan koncern inrymmer också flera fördelar för de företag som ingår i koncernen.

I promemorian föreslås att det i 1 kap bankaktiebolagslagen (1987:000)
skall införas två nya paragrafer, 4 och 5§§, som enbart tar sikte på
finansiella koncerner. 4§ är utformad som en huvudregel av innebörd all 35

en bank får ingå i en koncern som dotterbolag endast om en annan bank är Prop. 1986/87:148 moderbolag. Från huvudregeln kan regeringen medge undantag om det föreligger särskilda skäl. Om regeringen medger elt sådant undantag skall enligt 5 § vissa bestämmelser i bankrörelselagen (1987:000) och bankaklie-bolagslagen gälla beträffande samtliga företag i koncernen. De bestämmelser som avses är i första hand sådana som reglerar bankens rörelse, tillsynen av en bank samt ledningen av bank. 1 5 § föreslås vidare regler om krav på visst kapital i moderbolaget. Enligt bestämmelsen får del bokförda värdet av moderföretagets aktier eller andelar i dotterföretag inte översliga moderföretagets eget kapital. Vid denna beräkning skall man dock inte ta hänsyn till kredilaktiebolag som är bostadsfinansierande institut eller kom-munlåneinstilul. Under vissa förutsättningar får regeringen medge undantag från regeln. Slutligen föreslås också att det förbud som är uppställt i 3 kap 3 § bankaktiebolagslagen beträffande förvärv av aktier i ett bankaktiebolag också skall gälla förvärv av aktier i moderbolaget i en finansiell koncern.

De ändringar som är av mer permanent karaktär gäller möjligheten för bankerna att förlägga viss del av sin verksamhet i dotterbolag. 1 dag har en bank möjlighet alt driva fondkommissionsrörelse endast inom banken. Genom de ändrigar som föreslås i bankrörelselagen och fondkommissionslagen (1979:748) ges banker rätt att också äga fondkommissionsbolag. De begränsningar som gäller beträffande handelslager av aktier i en fondkommissionsrörelse skall i så fall gälla banken och fondkommissionsbolaget gemensamt. När det gäller bankägda finansbolag har dessa hittills varit mer begränsade i sin verksamhet än vad som har varit fallet med andra finansbolag. Verksamhelsfördelningen mellan en bank och dess finansbolag stöds pä principen att ingen egentlig bankverksamhet får drivas utanför banken själv. Närmare riktlinjer för de bankägda finansbolagens verksamhet har utfärdals av bankinspektionen i en cirkulärskrivelse år 1980. Dessa riktlinjer bygger på ett uttalande av näringsutskottet i utskottets betänkande 1979/80:23. I promemorian förespråkas nu att den tidigare nämnda principen inte längre bör upprätthållas. Pä så sätt skulle man nämligen kunna åstadkomma en större likhet i verksamhetsförutsättningarna mellan de bankägda finansbolagen och övriga finansbolag. Förslaget i denna del innefattar inte någon lagändrig, eftersom den nämnda principen inle är lagfäst.

De förslag som läggs fram i promemorian föreslås träda i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna skall gälla även beträffande finansiella koncerner som bildats innan lagen trätt i kraft. När det gäller sädana koncerner bör regeringen ta ställning lill om det krävs en särskild övergångstid för all verksamhet i koncernföretagen skall kunna anpassas till de bestämmelser som enligt förslaget skall gälla för företagen.

Bilaga 2 Prop. 1986/87:148

Promemorians

lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att det i bankaktiebolagslagen (1987:000) skall införas två nya paragrafer, I kap. 4 och 5 §§, av följande lydelse.

Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse

1986/87:12

1 kap. 4§

En bank får ingå i en koncern som dotterbolag endast om moderföretaget är en hank.

Om särskilda skäl föreligger, får regeringen medge undantag från Jörsta stycket. I sådana fall gäller bestämmelserna i 5 §.

5§

Ingår ett bankaktiebolag i en koncern där moderförelaget inte är en bank, gäller bestämmelserna i bankrörelselagen (1987:000) om banks rörelse och om tillsynen av hank samt bestämmelserna i denna lag om banks ledning i tillämpliga delar för företagen i koncernen. Begränsningarna ifråga om en banks rörelse skall avse företagen gemensamt.

I en sådan koncern som avses i första stycket får det bokförda värdet av moderföretagets aktier eller andelar i dotterföretag som driver någon form av bankverksamhet inle överstiga moderföretagets eget kapital. Vid denna beräkning skall hänsyn inte tas lill kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller affärs-fastighet eller att lämna lån till kommunerna. Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinst balans.

Bestämmelserna i 3 kap. 3§ om förbud att förvärva aktier i bankaktiebolag gäller även för sådant mo-

En bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får för att underlätta rörelsen, i samband med denna förvärva aktier, emissionsbevis, samt andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar. Banken får inle inneha sådana värdepapper lill högre anskaffningsvärde än som anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979:748). Om synneriiga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge atl banken får inneha värdepapper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.

En bank som har tillstånd atl driva fondkommissionsrörelse får för att underlätta rörelsen, i samband med denna förvärva aklier, emissionsbevis, saml andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sädana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979:748). Om en bank driver jön-kommissionsrörelse även i särskilt fondkommissionsbolag, skall dessa begränsningar gälla för banken och bolaget gemensamt. Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att banken får inneha värdepapper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.

Bilaga 3 Prop. 1986/87:148

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Fi 1987:3) Finansiella koncerner

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgivits av bankinspektionen, hovrätten över Skåne och Blekinge, fullmäktige i Sveriges riksbank, försäkringsinspek-lionen, riksskatteverket. Svenska Bankföreningen, PK-banken, Svenska sparbanksföreningen. Sparbankernas Bank AB, Sveriges föreningsbankers förbund. Styrelsen för Stockholms fondbörs. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Finansbolagens förening. Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska Revisorsamfundet (SRS), Svenska Fondhandlareföreningen och kreditmarknadskommittén.

Sparbankernas Bank AB har instämt i Svenska sparbanksföreningens yttrande och PKbanken har instämt i yttrandet av Svenska Bankföreningen. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund har avgivit ett gemensamt yttrande.

Riksskatteverket har — med hänsyn till lagstiftningens provisoriska karaktär - inte funnit anledning att i detta sammanhang gå in på de skatterättsliga frägor som hänger samman med finansiella transaktioner inom en koncern. Inte heller i övrigt har det framlagda förslaget föranlett några påpekanden från riksskatteverket. SACO/SR har förklarat att organisationen avstår från atl besvara remissen.

1 Provisorisk lagstiftning

1.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen delar bedömingen att det, för att förhindra en allmän övergång lill nya former av finansiella koncerner, är nödvändigt med en provisorisk lagstiftning. Det är också angeläget atl någon definitiv ställning lill frågan om hur bankverksamhet och annan finansiell verksamhet organisatoriskt skall bedrivas får anstå lill dess kreditmarknadskommittén utrett och analyserat frågan. Definitiva ställningstaganden bör därför enligt inspektionens uppfattning med hänsyn till skyddsintressen och konkurrensneutralitet så långt som möjligt inte göras nu.

1.2 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Några egentliga skäl lill varför del är nödvändigt med en provisorisk
lagstiftning har inle anförts. Kreditmarknadskommittén lär vara inne i
slutskedet av sitt arbete. Med hänsyn härtill förordar hovrätten all den
föreslagna lagstiftningen får avvakta till dess slutlig ställning tagits till
kommitténs arbete. 41

Beträffande den lagtekniska utformningen av de föreslagna bestämmel- Prop. 1986/87:148 serna har hovrätten allvarliga erinringar. Enligt promemorian placeras reglerna in i nya lagar av permanent beskaffenhet. Att reglerna skulle vara av tillfällig art framgår ej alls av lagtexten. Enligt hovrättens mening bör regler med begränsad giltighet tas upp i en särskild lag där tidsbegränsningen klart anges. Riksdagen bör behålla ansvaret för lagregleringens tidsmässiga giltighet.

1.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige delar den uppfattning som förs fram i betänkandet att man i princip kan godta koncernbildningar av det slag som nu är aktuellt. En förutsättning bör dock vara alt koncernens verksamhet kan kringgärdas med betryggande skyddsregler. Fullmäktige delar också uppfattningen att en lagstiftning - om än av provisorisk karaktär — krävs för alt uppnå rimlig balans i konkurrensförhällandena mellan traditionella och andra bankkoncerner och för att utsträcka skyddsreglernas tillämpning i icke -traditionella koncerner.

Konstaterandet i belänkandet att det saknas bestämmelser i banklagstiftningen som inskränker möjligheten lill missbruk av inflytelserika ägare synes enligt fullmäktiges mening överdrivet. De nya koncernerna kan nämligen inle arbeta som vanliga koncerner ens med nuvarande lagstiftning. Skyddsreglerna i banklagstiftning och övriga lagar för finansinstitut inskränker väsentligt koncernledningens direklivrält. Utöver de bestämmelser som redovisas i belänkandet kan nämnas de vikliga bestämmelserna i 7 kap 16 § och 8 kap 15 § förslaget lill bankakliebolagslag. Motsvarande bestämmelser i den gällande banklagen har i praxis ansetts utgöra hinder för en bank som ingår som dotterbolag i en koncern att i koncernens intresse vidta åtgärder som inte åtminstone på lång sikt är till fördel för banken själv. Här kan också hänvisas till de röstbegränsningar som finns i affärsbankernas bolagsordningar. Det finns också andra regler i banklagstiftningen som inskränker stora ägares legala möjligheter alt missbruka sitt inflytande i banken. När det exempelvis gäller önskemål från en stor ägare om myckel stora krediter har banken att ta hänsyn lill reglerna om kredilprövning i 2 kap. bankrörelselagen.

I belänkandet uttalas farhågor för alt en bank skulle kunna känna sig tvingad alt finansiellt stödja ett systerförelag med belalningssvårigheter, exempelvis genom att man tar över en dålig och osäker kreditstock lill banken. En sådan överföring kan dock enligt 2 kap. 3§ bankrörelselagen inle genomföras ulan vidare. Banken kan nämligen endast förvärva fordringar om banken själv vid förvärvstillfället hade kunnat bevilja krediter.

Också när det gäller tillsynen finns det redan i dag avsevärda möjligheter
lill ingripande i fall där ägarinflytande missbrukas. Bankinspektionen skall
nämligen se till att en bank inte bara följer lagar, andra författningar,
bankens stadgar och av bankstämma eller styrelse meddelade bestämmel
ser. Inspektionen skall också i övrigt med uppmärksamhet följa bankens
verksamhet för alt hålla sig underrättad om förhållanden som kan inverka 42

i ■.

pä en banks säkerhet eller i övrigt är av betydelse för en sund utveckling av Prop. 1986/87:148 bankverksamheten.

1.4 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen vill med kraft understryka att näringsverksamhet måste få drivas med konsekvens och rimliga möjligheter till förutseende. Man får inte förbise att bakom de lagtekniska diskussioner angående främst banklagstiftningen som nu förs ligger en mycket omfattande och för hela samhället ekomomiskt mycket väsentlig verklighet. Det är inte försvarbart all arbeta med ett provisorium som kan innebära att de legala förutsättningarna för viss verksamhet kan komma alt helt förändras inom mycket kort tid. Detta kunde också vara till nackdel för de skyddsintressen som bör beaktas. Den logiska konsekvensen av dessa invändningar är närmast alt den remitterade promemorian inte läggs till grund för någon provisorisk lagstiftning ulan att i stället kreditmarknadskommitténs förslag avvaktas. Emellertid har i promemorian också anförts skäl som talar för en snabbt genomförd lagstiftning. Om därför en sådan nu kommer lill stånd, måste enligt bankföreningen bankerna och övriga kreditinstitut ha rätt alt utgå från att vad lagstiftaren beslutar i detta ärende inte blir något som efter mycket kort tid ändras, med de ölägenheter som det innebär.

1.5 Svenska sparbanksföreningen

Svenska sparbanksförenigen anser sig inte kunna tillstyrka förslaget med en "tillåtande" lagstiftning. En så omfattande förändring som föreslås bör inte införas ulan all man avvaktar kreditmarknadskommitténs slutbetänkande. Om så ändå sker finns två vägar att gå.

1) Riksdagen fastställer i en temporär lagstiftning förbud mot i det
remitterade förslaget angivna finansiella koncerner.

2) Regeringen gör det fullt klart för marknaden — ulan att någon särlag-
stiftning skapas - att kreditmarknadskommittén enligt sina direktiv be
handlar just denna fråga saml att statsmakten har full frihet att inskrida
med den lagstiftning den finner lämplig. Aktörerna på kreditmarknaden
skulle därför få agera på egen risk lill dess en lagstiftning av permanent
karaktär tillkommit efter det att kreditmarknadskommittén lagt sitt slutbe
tänkande.

Föreningen framhåller vidare att det inte kan vara rimligt att efter en
snabbutredning, där bl. a. viktiga aspekter inte kunnat belysas, och efter
en synnerligen kort remisstid regeringen lägger det remitterade förslaget
till grund för lagstiftning och därigenom i själva verket legitimerar GOTA-
modellen. Föreningen anser vidare att om lagstiftning sker enligt det remit
terade förslaget sä kommer ett flertal andra koncerner av GÖTA-lyp all
bildas. Föreningen erinrar också om att lagstiftning enligt betänkandets
förslag skulle innebära elt outrett och snedvridande ingrepp i konkurrens
situationen på kreditmarknaden, sparbanker och föreningsbanker till nack
del eftersom dessa inle har möjlighet att skapa motsvarande koncernbild
ningar. 43

Föreningen vill i första hand förorda det ovan angivna alternativ som Prop. 1986/87:148 innebär att ingen särskild lagstiftning tillskapas, i avvaktan på kreditmarknadskommitténs slutbetänkande. Föreningen kan även acceptera en lagstiftning som enbart temporärt förbjuder koncernbildning av angivet slag.

Föreningen avstyrker bestämt att det remitterade förslaget läggs lill grund för lagstiftning.

1.6 Sveriges föreningsbankers förbund (SFF)

Deparlementsförslaget är provisoriskt i avvaktan på resultatet av KMKs betänkande. Det innebär att den s.k. GOT A-gruppen får legalt tillstånd tills vidare. SFF kan emellertid knappast tro annat än all elt provisoriskt tillstånd av denna typ måste permanentas i någon form. Att i elt senare skede helt byta fot och därmed kullkasta verksamhetsförutsältningarna för GOT A-gruppen lär knappast vara möjligt. Därmed har KMK knappast möjlighet all i denna del senare komma med förslag i överensstämmelse med direktiven. Även en provisorisk lagstiftning i frågan torde således i praktiken läsa handlingsmöjligheterna för framtiden.

Förslaget tar endast sikte på bankaktiebolag. Sparbanker och föreningsbanker kan inte nu få tillgång till en organisationslösning som möjligen kan visa sig vara utomordentligt värdefull för de bankaktiebolag som berörs. Detta kan i sig innebära konkurrensnackdelar.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till den synnerligen korta remisstiden — som inte möjliggjort överväganden och intern förankring i erforderlig utsträckning - kan förbundet inle tillstyrka ens ett provisoriskt förslag om att bank skall kunna ingå i finansiella koncerner. Detta innebär dock inte någon kritik mot den tekniska lösningen i förslaget.

1.7 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Den svenska kredilmarknaden har under de senaste åren förändrats radikalt. Det är viktigt att lagstiftningen inte förhindrar den kreativitet som utvecklar marknaden i positiv riktning. Den nu föreslagna lagstiftningen, som sammanhänger med GOTA-gruppens tillskapande, syftar till ett säkerställande av atl verksamhet i sådana koncerner bedrivs under kontrollerbara former. Mot denna bakgrund finner börsstyrelsen - från de synpunkter styrelsen har att beakta - att den föreslagna provisoriska lagstiftningen kan godtas. Börsslyrelsen utgår från atl de föreslagna bestämmelserna — som innehåller omfattande dispensmöjligheter för regeringen och vars materiella innehåll därför lill alla delar inle kan överblickas - kommer atl gälla endast under en begränsad tid i avvaktan på ställningslagande lill kreditmarknadskommitténs slutbetänkande.

1.8 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO tillstyrker förslaget att en provisorisk lagstiftning för bankkoncerner
genomförs från den I juli 1987. Innehållet i denna bör dock på väsentliga
punkter gå längre än som föreslås i utredningen. Skälet härtill är atl det 44

finns fier problem än de som just nu aktualiseras av planerna på atl bilda en Prop. 1986/87:148 finansiell holdingbolagskoncern, GOTA-gruppen. samtidigt som det kan förutses att kredilmarknadsutredningen och t. ex. ägareutredingen kommer att ta avsevärd ytterligare tid i anspråk.

1.9 Finansbolagens förening

Det ligger enligt föreningens mening ett visst värde i att organisationen på kreditmarknaden inle ändras alltför abrupt och föreningen finner därför att övervägande skäl talar för att en provisorisk lagstiftning trots allt genomförs. Denna bör utformas så att den skapar en rimlig grad av konkurrensneutralitet mellan den traditionella bankkoncernen och andra finansiella koncerner.

1 det anförda ligger atl det finns en möjlighet, som inte bara är teoretisk, att förutsättningarna för kreditinstituten inom kort kan komma att ändras igen, nämligen som ett resultat av kreditmarknadskommitténs förslag. Det är i princip otillfredsställande att man nu på "offentligrättslig" väg bidrar till uppkomsten av en ordning vars framtid är oviss, även på ganska kort sikt. Samtidigt innehåller det nu rådande systemet en del egendomligheter, t. ex. de facto-förbudel för de bankägda finansbolagen alt ge direklkrediter till privatpersoner (bortsett från kontokort). Ett par av dessa anomalier föreslås undanröjda genom den provisoriska lagstiftningen. Man har därigenom enligt föreningens uppfattning nått en tillfredsställande balans mellan inslitutsgrupperna, och någon omvälvning av kreditmarknaden i strukturell mening torde inle vara alt vänta som en följd av förslagen i denna promemoria. Skulle en framlida ordning innefatta elt förbud mot bank-holdingbolag torde därför de negativa effekterna av en nu i hast genomförd lagstiftning bli begränsade.

1.10 Kreditmarknadskommittén

I betänkandet påpekas att finansiella koncerner av den typ, som här diskuteras, förekommer utomlands. Organisationsformen kan innebära fördelar genom att resurser och specialistkompetens på kredilmarknadens olika delar sammanförs. Svenska finansinstitut skulle på detta sätt kunna få en ökad konkurrenskraft inom såväl det traditionella bankområdel som inom övriga finansiella områden.

I delta sammanhang vill kommittén framhålla att det förslag, som den
håller på med att utarbeta, går ut på en sådan reformering av lagstiftningen
om banker och dessas dotterförelag (bl. a. kreditmarknadsbolag) alt de
fördelar, som enligt promemorian kan uppnås i finansiella koncerner,
också skall kunna vinnas i traditionella bankkoncerner, d. v.s. koncerner
där en bank är moderbolag. Bl. a. mot denna bakgrund får bedömas beho
vet framledes av finansiella holdingbolag. Kommittén vill ä andra sidan
framhålla att utgångspunkterna för fastställande av företagspolicy och
koncernstyrning kan bli annorlunda i en traditionell bankkoncern än i ett
finansiellt holdingbolag. När det gäller optimering av verksamheten kan
således olika synsätt göra sig gällande i de skilda företagsformerna. Vid 45

valet av företagsform bör det mått av effektivitet, som man på ägarhåll Prop. 1986/87:148 anser sig kunna uppnå i respektive företagsform, få vara avgörande. Samtidigt bör upprätthållas en strikt organisationsneulralitet, så tillvida att lagstiftningen inte får gynna den ena organisationsformen framför den andra. En annan bärande tanke bör vara att det svenska banksystemets soliditet inte får minska. Vid en internationell jämförelse framstår det svenska bankväsendels soliditet för närvarande inte som hög.

För all hindra en okontrollerad omstrukturering av kredilmarknaden, som i väsentliga avseenden kan komma att sätta banklagstiftningen ur spel, anser kommittén även för sin del att en provisorisk lagstiftning bör genomföras. Kommittén är beredd att godta att denna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag som framlagts i promemorian med vissa ändringar och tillägg.

1.11 Försäkringsinspektionen

En utvecklig mot finansiella koncerner kan leda till en omfattande omstrukturering av den svenska kreditmarknaden. Det är enligt inspektionens mening uppenbart atl de problem som koncerner av ifrågavarande slag kan ge upphov till måste få sin lösning innan dessa former för finansiell verksamhet får allmän utbredning.

Inspektionen kan ansluta sig till vad som sägs i promemorian om behovet atl nu införa en provisorisk lagstiftning innebärande att en bank får ingå i en koncern som dotterföretag endast om moderföretaget är en bank. Med hänsyn lill att den nödvändiga belysningen av problematiken på området kommer att lämnas av kreditmarknadskommittén senare i år ligger det närmast lill hands all den provisoriska lagstifningen får lill syfte alt t. v. frysa de nuvarande förhållandena. Del skulle innebära att - i motsats lill promemorieförslaget — något undantag från den nämnda regeln inte skulle fä lämnas för nya koncerner och att provisoriska tillsyns- och kontrollregler av det slag som finns i promemorieförslaget skulle gälla för de koncerner som finns, när lagstiftningen träder i kraft.

1.12 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Då tiden blivit knapp har finansdepartementet i väntan på kreditmarknadskommitténs resultat föreslagit en provisorisk lagstiftning för finansiella koncerner. En provisorisk lagstiftning på detta område är dock inte tillfredsställande. TCO tillstyrker emellertid att en provisorisk lagstiftning av föreslagen inriktning införs i väntan på kreditmarknadskommitténs förslag så att finansiella koncerner regleras i lag.

1.13 Svenska arbetsgivareföreningen SAF och Sveriges
Industriförbund

Vad som anförts i promemorian ger ej vid handen att läget skulle vara så
allvariigt, att en provisorisk lagstiftning nu måste tillgripas. Organisatio
nerna anser det principiellt betänkligt att tillfälligt lagstifta i ett ämne som 46

inom kort skall bli föremål för lagstiftarens mera ingående överväganden. Prop. 1986/87:148 Vi kan inte se att några väsentliga olägenheiei'skulle föranledas av att avvakta det slutliga kommittéförslaget. Det kan i stället befaras att de regler som nu kan komma att antas i all hast ulan mera ingående överväganden på elt olyckligt sätt skulle föregripa det slutliga resultatet av kreditmarknadskommitténs arbete.

1.14 Svenska revisorsamfundet (SRS)

Provisoriska lagstiftningsåtgärder bör enligt samfundets mening så långt som möjligt undvikas, inte minst för all göra lagstiftningen mer överskådlig. En ytterligare anledning är all beredningen av lagstiftningsärendet av nödvändighet ofta måste ske med stor skyndsamhet vilket kan medföra att det i den praktiska tillämpningen kan komma atl påvisas icke önskvärda följder av lagstiftningen som sedan inle åtgärdas. Detta är särskilt allvarligt då det inte är ovanligt att provisoriska lagstiflningsätgärder förlängs eller permanentas, öm vissa förutsättningar är uppfyllda kan det i enstaka fall dock vara motiverat att överväga en provisorisk lagstiftning.

I det nu aktuella fallet med finansella koncerner med anknytning till bankverksamhet finner samfundet att starka skäl talar för någon typ av reglering som säkerställer alt de speciella skyddsintressena tillgodoses i bankverksamheten. Samtidigt planeras större strukturella förändringar på kreditmarknaden. Mot denna bakgrund och då frågeställningarna är omfattande samt fordrar ingående överväganden är samfundet berett tillstyrka atl provisoriska regler införs i avvaktan på ett ställningslagande med anledning av kreditmarknadskommitténs förslag. Den provisoriska regleringen måste dock inskränkas till alt enbart omfatta de oundgängligen nödvändiga bestämmelserna. Samfundet är därför inle berett att nu tillstyrka en permanent reglering på grundval av övervägandena i betänkandet. Kreditmarknadskommitténs arbete bör i stället avvaktas.

1.15 Svenska Fondhandlareföreningen

Såsom beskrivs i departementspromemorian har utvecklingen av kreditmarknaden såväl i Sverige som utomlands medfört en ökad bredd i olika finansiella institut. Denna utveckling är, liksom i andra branscher inom näringslivet, ett led i en effeklivisering av verksamheten. Det är viktigt i all verksamhet atl sådan förnyelse fortlöpande kan ske, eftersom effeklivisering medför stora ekonomiska vinster, inte minst för de olika kreditinstitutens kunder.

En lagstiftning om finansiella koncerner måste vara sådan att den inte
hindrar fortsatt utveckling bl. a. på basis av den internationella utveckling
en. Inget säger att just de ambitioner när det gäller sådana koncerners
organisation som framgår av promemorian kan eller bör vara bestämman
de för framtiden. En eventuell lagstiftning måste således ge utrymme för
fortsatt utveckling och effeklivisering. Samtidigt bör dock givelvis en
lagstiftning vara sådan att de skyddsiniressen som rimligen bör beaktas
också blir tillgodosedda. 47

Mot bakgrund av den allmänna uppfattning som framgår av inledningen Prop. 1986/87:148 kan föreningen godta en provisorisk lagstiftning om finansiella koncerner.

2 Huvudregeln och möjligheterna till dispens från denna

2.1 Bankinspektionen

Av förarbetena framgår att regeringen förutsätts inte ge någon dispens från huvudregeln, om moderföretaget är ett industriföretag eller annat företag med en verksamhet som är oförenlig med bankverksamhet. Dispens, heter det vidare, bör inte heller förekomma om det inom konernen ingår dotterföretag eller finns intressen i företag med verksamheter som inte går alt förena med en banks.

Bankinspektionen delar uppfattningen att som en förutsättning för avsteg från huvudregeln bör gälla att det i koncernen eller intresseföretag inte drivs verksamhet som inte går att förena med en banks. För den ena av de aktuella koncernerna, Lundbergs, gäller att den med förslaget inle torde kunna få dispens. Bankinspektionen läser emellertid förslaget så all det är möjligt för koncernen att få dispens under förutsättning att den under en övergångslid anpassar sin verksamhet. Inspektionen utgår frän alt övergångstidens längd fastställs så, att ställningstagande till en definitiv lagstiftning hinner göras innan övergångstiden gått ut.

2.2 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Hovrätten ansluter sig lill den föreslagna huvudregeln. Däremot anser hovrätten att den föreslagna möjligheten för regeringen att medge dispens är alltför långtgående. De kriterier som uppställs för att erhålla dispens från huvudregeln måste till ledning för den sökande och av rättssäkerhetsskäl anges i lagtexten och inle enbart i motiven. Än mindre kan det vara rimligt alt lägga viktiga principfrågor enbart i regeringens hand. Hovrätten har den uppfattningen att ett dylikt dispensförfarande överhuvud inte är förenligt med regeringsformens bestämmelserom normgivningsmakten.

Med hänsyn lill alt del här är fråga om en provisorisk lagstiftning är det nödvändigt att belysa bl. a. huruvida lagstiftaren anser att en beviljad dispens skall vara tidsbegränsad, om den skall kunna sägas upp och i så fall vilken uppsägningstid som skall gälla.

Hovrätten efterlyser vidare svar pä frågan vilka följder den föreslagna
lagstiftningen får för redan bildade industriella och finansiella koncerner
vari bank ingår som dotterbolag. Detta är desto mera anmärkningsvärt som
det redan finns en industriell koncernbildning av sådan typ och en finansi
ell koncern är under bildande. Av uttalanden i pressen framgår att kredit
marknadskommittén inte är främmande för att föreslå en retroaktiv lag
stiftning. Detta belyser på ett oroväckande sätt vanskligheten av att tillgri
pa en provisorisk lagstiftning i nuvarande skede. 48

2.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank" ■ Prop. 1986/87:148

Reglerna i sin nuvarande utformning skulle i en koncern, i vilken bank ingår som dotterbolag, gälla moderbolaget och är alltså inte applicerbara på de "egentliga" ägarna. Fullmäktige utgår från att de föreslagna bestämmelserna i 1 kap. 5§ bankaktiebolagslagen implicerar en utvidgning av tillämpningsområdet till att även omfatta ägarna till moderbolaget i koncernen i fråga.

Även om det i promemorian saknas en mer ingående bedömning av hur långt gällande bestämmelser räcker för alt tillgodose de skyddsintressen som finns att bevaka och de krav pä konkurrensneutralitet som föreligger, finner fullmäktige det ändå upppenbart att den föreslagna lagstiftningen tillför så väsentliga element att den bör införas. Trots att förhållandena inom en finansiell koncern med bank eller banker som dotterbolag till följd av banklagstiftningens bestämmelser, som tidigare nämnts, avviker åtskilligt frän förhållandena inom en vanlig koncern, måste det enligt fullmäktiges mening likväl anses vara en allvarlig brist alt ett faktiskt inflytande kan utövas av en koncernledning som inte själv är underkastad banklagstiftningens skyddsbestämmelser. Vidare är det en allvarlig brist alt det allmänna inte kan inverka pä koncernens sammansättning och att kraven på säkerhet och sundhet inte kan göras gällande inom koncernen i dess helhet.

Fullmäktige lägger således stor vikt vid att den föreslagna lagstiftningen, förutom att bättre tillgodose skyddsintressena, ger möjlighet att motverka uppkomsten av en hävstångseffekl genom upplåning i moderbolaget. Genom tillståndsprövningen kan också verksamhetsregler utformas i nära överensstämmelse med dem som gäller för traditionella bankkoncerner.

2.4 Svenska Bankföreningen

Fördelningen av ägandet i holdingbolaget, liksom i bank, är inte i detta sammanhang föremål för övervägande utan behandlas, som anförs i promemorian, av kreditmarknadskommitléen. Bankföreningen kan godta att de berörda frågorna nu löses på detta sätt.

Förslaget att dispens inte skall få förekomma i fall där moderföretaget eller bankens syslerföretag driver industriell verksamhet eller eljest bankfrämmande verksamhet synes rimligt. Nuvarande ägarförhållanden måste dock beaktas på sä sätt att ingen aktieägare till följd av lagstiftningen skall tvingas att gå ur ett dessförinnan befintligt engagemang genom att behöva realisera sin aktier. Del måste ligga i lagstiftarens och samhällets intresse att undvika en sådan tvångsrealisation av bankaktier.

En dispens skall enligt förslaget bygga på förekomsten av särskilda skäl.
Det är av vikt att dispensgivningen inte blir diskreiionär. Detta förutsätter
att innebörden av särskilda skäl beskrivs bättre än i avsnitt 9.2 i prome
morian. Tillståndsregeln bör utformas pä sådant sätt att organisatoriska
förändringar är tillåtna utom i fall då den enligt dispensmyndighetens
objektiva bedömning kommer i strid med något av banklagstiftningen 49

4 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 148

skyddat intresse. Nyttan av den ändrade organisationen måste tillkomma Prop. 1986/87:148 de berörda företagen och inte regeringen att bedöma.

2.5 Svenska sparbanksföreningen

Enligt förslaget skall t. ex. GOTA-gruppen kunna medges dispens men ej t. ex. Lundberg-gruppen. Belänkandet innehåller inget som helst förslag om ägarbegränsning i vad avser aktierna i den finansiella koncernen. Detta innebär alltså att man i betänkandet kringgår en nyckelfråga. Följden blir alltså att regeringen med stöd av den föreslagna lagtexten ger klartecken till GOTA-gruppen, som inrymmer ett antal banker, utan några som helst ägarbegränsningar vad gäller aktierna i moderförelaget under del att kreditmarknadskommittén skall fortsätta att utreda frågan om ägarbegränsningar i bland annat bankaktiebolag. Konsekvensen härav kan bli att -även om ägandet av aktierna i moderbolaget blir relativt spritt - inflytandet i holdingbolaget likväl koncentreras starkt till en eller ett fåtal ägare till följd av att aktierna har olika röstvärde. I detta sammanhang bör erinras om de regler som begränsar försäkringsbolags rätt alt äga aklier i aktiebolag.

Föreningen vill vidare påpeka att promemorian inte innehåller något om vem som är rätt sökande när fråga är om ansökan om att få dispens för att bilda angiven finansiell koncern. Inte heller föreligger i stencilen några överväganden om eventuellt behov av straffsanktioner.

2.6 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Här hänvisas till vad som har anförts under avsnitt 1.7.

2.7 Landsorganisationen i Sverige (LO)

Kort uttryckt kan hopläggningen till en koncern av olika finansrörelser inklusive egentlig bankverksamhet medföra alt insider- och kontrollproblem i olika avseenden växer alltför starkt. Sammanblandning av känsliga funktioner bör undvikas, något som också förslagen i finansdepartementets utredning sökt tillgodose inom ramen för tillstånd lill bankkoncerner.

Ovanstående synpunkter ger för Lös del tillräckliga skäl att avvisa en bankkoncern med bank som dotterbolag som en möjlighet. Banken bör integreras i moderbolaget (bank) till en juridisk enhet med en enda oktroj.

Behovet att i den finansiella sektorn av näringslivet hälla samman en kompetens för olika marknader och rörelsegrenar får förutsättas bli löst genom samarbetsavial, då koncernbildning inte skulle bli möjlig enligt den uppläggning LO föreslagit. En sådan utväg pekar på alt det svenska bankväsendet kan undgå konkurrensnackdelar i förhållande till länder, där regleringen av bankernas verksamhet och ställning är mindre strikt.

LO föreslår att den rösträtt som kan utövas på grundval av innehavda
bankaktier ska begränsas kraftigt så att en maktkoncentration inom ägark-
retsen lör en bank minskas eller undviks. Av samma skäl bör röstning
p. g. a. fullmakt begränsas. 50

Med hänvisning till ovanslående punkter är déi utredningen föreslagna Prop. 1986/87:148
reglerna för andra koncernbolag än bank inte aktuella vad gäller moderbo
laget i en bankkoncern. I övrigt bör!de enligt LOs uppfattning kunna
tillämpas. |

2.8 Finansbolagens förening |

En huvudregel i förslaget är alt en bankimåsle var moderbolag i en koncern där en annan bank ingår som dotterbolag. Dispens skall inle kunna ges härifrån om moderföretaget är ett icke- finansiellt förelag, t. ex. elt industriföretag. Föreningen ifrågasätter orri en så kategorisk bestämmelse är välmotiverad. Lagstiftaren har redan.satt åtskilliga medel i samhällets händer när det gäller att kontrollera verksamheten inom en bank. Härtill kommer att särskilda rösträttsregler begränsar enskilda storägares inflytande i bankerna. Det har inte visats, eller ens gjorts gällande i promemorian att den nuvarande ordningen medfört negativa konsekvenser för de berörda bankerna. Med hänsyn till lagstiftningens provisoriska karaktär kan föreningen ändock godtaga förslaget men förutsätter att delta problem ingående belyses i kreditmarknadskommitténs kommande belänkande.

2.9 Kreditmarknadskommittén '

Vad gäller dispens enligt 1 kap. 4§ andra stycket bör denna utformas så, alt den gäller intill dess att ny lagstiftning (med tillhörande övergångsbestämmelser) om finansiella holdingbolag träder i kraft. I det föreliggande lagförslaget finns inte några bestämmelser om ägarbegränsning i holdingbolag. Här förutsätts att de regler om ägarbegränsning i bank, som eventuellt kan komma att införas, skall få motsvarande giltighet i fråga om holdingbolag. Likaså kan en kommande permanent lagstiftning om holdingbolag länkas komma att avvika från den provisoriska lagstiftningen i något eller några väsentliga avseenden. Mot angiven bakgrund är det av vikt att den ovan föreslagna tidsbegränsningen införs i dispensen, så att de nya bestämmelserna inte får karaktären av "retroaktiv lagstiftning".

2.10 Försäkringsinspektionen :

I
Om - vilket kan vara befogat särkskilt om kreditmarknadskommitténs
utredning bedöms bli fördröjd - en lösning enligt promemorieförslaget
med dess dispensregel ändå väljs, är det nödvändigt att komplettera försla
get med regler för hanteringen av de fall som vid ikraftträdandet är i strid
med det införda förbudet. En bank torde vidare ha begränsade möjligheter
att förhindra alt ett företag genom aktieförvärv eller på annat sätt får ett
sådant inflytande i banken att ett koncernförhållande uppstår. Avsikten
med bestämmelsen torde ej heller vara! att den föreslagna tillståndsplikten
skall rikta sig mot banken utan mot det bolag som direkt eller indirekt
genom ett dotterbolag avser alt engagera sig i en bank i sådan omfattning
att ett koncernförhållande uppstår med banken som dotterbolag eller dot-
lerdotterbolag. Några närmare bestämmeler om prövningsförfarandet ges 51

inte i promemorian. En möjlig lösning kan vara följande. Det bolag som är Prop. 1986/87:148

moderbolag till en bank vid ikraftträdandet åläggs att inom viss tid söka

dispens för aktieinnhavet. Om så inte sker eller om en ansökan avslås bör

finnas bestämmeler som öppnar möjlighet för åtgärder som tvingar fram en

aktieförsäljning. Vidare bör aktieförvärv som sker i strid med det nya

förbudet inte bli giltiga.

I promemorian berörs inte de tendenser till en utsuddning av gränserna mellan bankernas och försäkringsbolagens verksamhetsområden som utvecklats ganska långt i vissa andra länder och i viss mån även i Sverige. Ett inslag i denna utveckling är olika typer av samgående eller samordning av bankers och försäkringsbolags verksamhet. Inspektionen drar av den exemplifiering som ges i promemorian den slutsatsen, atl avsikten är att gränsen mellan de båda områdena i vart fall t. v. skall upprätthållas. Det skulle alltså t. ex. innebära att ett försäkringsbolag inte skall få ingå som ett dotterbolag till ett holdingbolag vilket också är moderbolag till en bank. Inspektionen vill i sammanhanget erinra om att inget hindrar att ett försäkringsbolag med nuvarande regler kan få en stark ställning i ett holdingbolag som är moderföretag i en finansiell koncern. Om det finns aktier med differentierad rösträtt i holdingbolaget kan nämligen ett försäkringsbolag utan tillståndsprövning förvärva drygt en tredjedel av aktiekapitalet inom den gällande ramen på fem procent av rösttalet.

2.11 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO vill understryka bankernas särställning som företag och att bankernas kunder, dvs bl. a. insättarna, är beroende av bankernas säkerhet och sunda utveckling på ett helt annat sätt än vad som kan sägas gälla kunder i andra företag. Detta gäller inte minst därför att insättarna anförtror bankerna medel ulan någon säkerhet.

Det är således av väsentlig betydelse att banker inte är underordnade annan verksamhet. 1 de fall regeringen enligt den föreslagna lagstiftningen skulle komma att ge tillstånd för finansiella koncerner alt ha ett holdingbolag i toppen, måste speciella regler gälla för holdingbolageis ägarförhållanden och storleken på dess eget kapital, som överensstämmer med reglerna för banker.

2.12 Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges
Industriförbund

Vilka åtgärder som får vidtas i en bank är noggrant reglerat. Ett kontrollsystem med övervakningsmyndighet är sedan länge inrättat. Denna ordning gör redan i sig alt bankverksamhet måste bedrivas under betryggande former. Under sådana förhållanden anser vi det ej motiverat att utesluta vissa typer av företag som möjliga moderbolag i aktuella typer av koncerner.

Enligt promemorian skall man genom en ny regel i första kapitlet bank
aktiebolagslagen förbjuda vissa former av bankägande. Om avsikten där
med är att förändra redan nu etablerade ägarförhållanden, försätts berörda 52

ägare i en tvångssituation och riskerar avsevärda förluster. En sådan Prop. 1986/87:148 inskränkning av äganderätten vore oacceptabel.'

I den föreslagna lagstiftningstekniken ingår vidare att regeringen skall "om särskilda skäl föreligger" kunna'dispensera från det förbjudna ägandet. Genom denna regel blir ägarna beroende av hur regeringen bedömer deras ägande. Några särskilda normer för denna regeringens bedömning läggs inte fast. Från näringslivets sida måste vi bestämt reagera mot varje tendens att göra ägandet av juridiska personer med uppgift att producera varor eller tjänster till en fräga för regeringens skönsmässiga avgörande. Vi kan därför inle godta den föreslagna konstruktionen av lagstiftningen.

2.13 Svenska revisorsamfundet (SRS)

Koncerndefinitionen lar endast sikte pä klara koncernbildningar, dvs. sådana där moderföretag står i ett visst ägarförhållande till dotterföretaget eller där företaget på annan grund här ett bestämmande inflytande över dotterföretaget och en betydande andel av resultatet av dess verksamhet. De särskilda koncernreglerna grundas på alt koncernen består av juridiskt självständiga rättssubjekt men i verkligheten är en under enhetlig ledning slående ekonomisk enhet. Mot denna bakgrund har reglerna i första hand till syfte att skydda det bundna kapitalet i koncernbolagen och föreskriva sådan redovisning all intressenterna får insyn i såväl hela koncernens som de enskilda koncernbolagens verkliga ekonomiska ställning samt bolagens inbördes förhållande. Syftet med utredningsförslaget är emellertid elt annat varför det måste ifrågasättas om denna definition i detta sammanhang innebär en lämplig avgränsning mellan "förbudsfallen" och andra fall där företag är nära associerade med varandra. Av särskilt intresse är här hur gemensamma dotterbolag (s. k. 50/50 bolag) skall behandlas.

2.14 Svenska Fondhandlareföreningen

1 promemorian nämns på sidan 4 exenipel på redan befintliga koncernförhållanden, som icke skulle stå i överensstämmelse med den föreslagna lagstiftningen. Förslaget har icke behandlat om särskilda avvecklingsregler så småningom även bör gälla för sådana koncerner som redan vid de föreslagna lagändringarnas ikraftträdande existerar och vars verksamhet inle står i överensstämmelse med de föreslagna förändringarna. Icke minst från konkurrensrättsliga synpunkter ter sig en sådan lagstiftning betänklig. De koncerner som redan finns kan därigenom komma att få konkurrensfördelar jämfört med sädana koncerner som bildas efter lagändringarnas ikraftträdande.

2.15 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

FAR finner det tveksamt om begreppet moderföretag beskrivits på ett
heltäckande sätt i de föreslagna reglerna i 1 kap. 4 och 5 §§ bankaktiebo
lagslagen. Det närmaste moderföretaget kan majoriletsägas av ett annat
företag som i sin tur har ett moderföretag. För undvikande av atl reglerna 53

kringgås bör reglerna utformas så att varje överordnat moderföretag inbe- Prop. 1986/87:148 gripes.

Det kan också övervägas om begreppen koncern, moderföretag och dotterföretag behöver definieras. De i 1 kap. 3 § bankaktiebolagslagen givna definitionerna täcker endast de fall då moderföretaget är elt bankaktiebolag. Det kan behöva anges alt reglerna i 3 § om dessa begrepp skall ha motsvarande tillämpning i 4 och 5 §§.

Det kan vidare behöva övervägas om inte varje moderbolag som ej är bank generellt skulle förbjudas låna frän dotterbolag som är bank eller annat finansiellt institut. Särskilt är detta påkallat med tanke på möjligheten att flera över varandra liggande moderförelag kan förekomma.

3 Särskild reglering av koncernföretag

3.1 Bankinspektionen

Bankinspektionen anser att det är viktigt att regeringen vid sin dispensprövning preciserar de förulsättningar som skall gälla för de olika koncernföretagen inom ramen för den hänvisning som görs i 5 § fösta stycket i förslaget lill lag om ändring i bankakliebolagslagen. Det kan ifrågasättas om inle den prövning regeringen skall göra skulle framgä tydligare om 5 § första stycket skrivs samman med 4 § andra stycket i förslaget. I sammanhanget noteras att de i förarbetena angivna förutsätlningara, alt koncernbidrag mellan de i koncernen ingående företagen får ges endast efter medgivande av bankinspektionen och alt krediter och andra medelsöverföringar mellan företagen genast skall anmälas till bankinspektionen, går längre än vad som f n. gäller enligt banklagen.

Det framgår av förarbetena atl för de koncernföretag, för vilka gäller särskild lagstiftning, denna skall i första hand tillämpas. Det framgår också att främst finansbolagslagen enligt förslaget behöver utfyllas med tillämpning av banklagsbestämmelser med hänsyn till banknärheten. För moderföretaget uttalas i förarbetena alt det skall stå under tillsyn av bankinspektionen och att regeringen skall äga rätt atl utse offentliga styrelseledamöter i företaget och godkänna styrelseordförande i bolaget.

Enligt bankinspektionens uppfattning vore del värdefullt om i förarbetena också görs vägledande uttalanden om vad som i nyssnämnda hänseende bör gälla även beträffande andra förelag i koncernen.

3.2 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Hovrätten anser det vara en riklig tanke alt reglerna i banklagstiftningen i
betydande utsträckning tillämpas pä övriga företag i koncernen. Hovrätten
vill här till en början påpeka alt bankrörelselagen ännu inte antagils av
riksdagen, varför man inte riktigt vet vad man nu uttalar sig om. Vilka
regler som skall komma i tillämpning enligt förslaget är oklart, eftersom
man bara använt uttrycket "i tillämpliga delar" i lagtexten. Enligt hovrät
tens mening bör lagen här klarare ange färdriktningen. 54

3.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank Prop. 1986/87:148

Fullmäktige delar uppfattningen att verksamhetsområdet för ifrågavarande koncerner begränsas på det sätt som' framgår av 5 S första stycket. Fullmäktige vill härvid understryka angelägenheten att nämnda syften skall nås. Endast koncerner med praktiskt taget uteslutande finansiell eller därtill knuten verksamhet bör godkännas. Koncerner i vilka även induslri-eller handelsföretag ingår skall enligt fullmäktiges mening inte kunna beviljas undantag. Inte heller bör fastighetsbolag som ingår i en finansiell koncern få inneha andra fastigheter an sådana som behövs för koncernbolagens egen verksamhet.

I likhet med vad som gäller för banker i traditionella koncerner förutsätter fullmäktige att moderbolaget i annan koncern vari bank ingår måste begära tillstånd för varje förvärv eller avyttring av aklier och för varje förändring av bolagsordningen i dotterbolag.

Det kan ifrågasättas om moderbolaget skall kunna bedriva annan verksamhet än att förvalta sitt aktieinnehav i dotterbolag och andra bolag. Det ligger nära till hands att tänka sig att moderbolaget svarar för i varje fall en del av den upplåning som behövs i finansrörelsen. Möjligheter föreligger då att moderbolaget antingen slussar dessa medel vidare till sina dotterbolag eller lånar ut dem till andra låntagare.

Moderbolagets upp- och utlåning aktualiserar en fråga som inte berörts i promemorian, nämligen den kreditpolitiska lagstiftningens tillämplighet på den nya formen av finansiell koncern. Moderbolagets verksamhet innefattas normalt inte i lagen om kreditpoiitiska medel. Detta innebär att effekten av exempelvis en utlåningsreglering skulle kunna urvattnas genom att moderföretaget övertog utlåning som annars skulle företas i dotterbolagens finansrörelse.

Den enklaste lösningen för att förhindra sådana effekter torde vara att i tillståndet föreskriva att moderbolaget inte får ge kredit, utöver vad som behövs i förvaltningsverksamhelen, till annan låntagare än dotterbolag. Eventuellt bör den kompletteringen göras att dotterbolagen som driver finansrörelse skall tillhöra någon av följande kategorier: bank, finansbolag, kredilaktiebolag eller fondkommissionär.

3.4 Svenska Bankföreningen

Enligt 1 kap. 5 § första stycket i förslaget till ändring i den nya bankaktie
bolagslagen blir ett antal bestämmelser i bankrörelselagen automatiskt
tillämpliga pä alla förelagen i koncernen. Även andra bestämmelser om
banks rörelse och ledning blir genom denna lagtekniska lösning direkt
tillämpliga. Samtidigt sägs emellertid i promemorian (s 30) att regeringen i
beslutet om undantag, "i samband med dispens" för finansiell koncern,
bör ges rätt atl avgöra i vilken omfattning de nämnda bestämmelserna skall
träffa de övriga koncernföretagen (dvs. dem som inte är bank). Delta är en
onödig dubbel reglering, eftersom enligt lagtexten bestämmelserna blir
direkt tillämpliga och alltså skall efterlevas av alla koncernföretagen under 55

bankinspektionens tillsyn. Regeringsavgöranden på detta område kan Prop. 1986/87:148 dessutom komma i strid med riksdagens normgivningsmakt.

3.5 Svenska sparbanksföreningen

Den s. k. sambandsparagrafen i fondkommissionslagen har enligt betänkandet utgjort förebild till följande regel. Om en bank ingår i en koncern där moderföretaget inte är bank skall bestämmelserna i bankrörelselagen om bankrörelse och om tillsynen av bank saml bestämmelserna om banks ledning i tillämpliga delar gälla företagen i koncernen. Vidare skall enligt förslaget begränsningarna i fråga om banks rörelse avse företagen gemensamt. Det bör påpekas att betänkandet inte föreslär en sambandsregel som tar sikte på samband mellan moderföretaget och annat företag utom koncernen. Skulle ägarna av eller de som leder GOTA-gruppen leda annat förelag utanför koncernen, t. ex. elt finansbolag, skulle olika regler gälla för finansbolaget i koncernen och för finansbolaget utanför koncernen, dvs. i s.k. oäkta koncerner. De av samma personer direkt och indirekt ägda finansbolagen är alltså underkastade delvis olika regler.

3.6 Finansbolagens förening

I promemorian föreslås atl några av de grundläggande banklagsbestämmelserna skall tillämpas på bolagen i en finansiell koncern, d. v. s en koncern med ett holdingbolag som moderbolag. Föreningen ansluter sig till förslaget även i dessa delar. Ett led i förslaget är att elt dotterbolag i en finansiell koncern inte skall få driva annan verksamhet än sådan som är tillåten för ett bankägt finansbolag. I delta sammanhang vill föreningen dock uttrycka förhoppningen att det för de bankägda finansbolagen gällande förbudet mot förvärv av placeringsaktier eller fasligheter kommer att omprövas av kreditmarknadskommittén. I en framtida lagstiftning bör sålunda möjligheter öppnas för banker och finansbolag atl medverka vid t. ex. leasing av fast egendom. Sverige är ganska ensamt om atl upprätthålla ett förbud pä delta område.

3.7 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

TCO vill understryka viklen av alt samhällets insyn i de finansiella koncernerna säkerställs. Offentlig styrelserepresentalion måste därför bli regel i holdingbolag i finansiella koncerner, vilka inrymmer banker som dotterbolag. Bankinspektionens roll och möjlighet att agera är också av stor betydelse, t. ex. vad gäller frågan om koncernbidrag i en finansiell koncern. TCO tillstyrker föreliggande förslag härvid.

Utöver den föreslagna offentliga representationen vill TCO påpeka svå
righeten för de anställda atl få information och överblick i koncerner. De
fackliga organisationerna inom koncernen måste förutom representation i
de ingående förelagen också garanteras representation i moderbolaget. 56

3.8 Svenska Fondhandlareföreningen Prop. 1986/87:148

Det sägs vidare i promemorian att regeringen bör ges rätt att avgöra i vilken omfattning de nämnda reglerna skall träffa de övriga koncernföretagen (s. 30 fjärde stycket). Lagtekniskt ställer vi oss tveksamma till loku-tionen "tillämpliga delar". Vi hänvisar här till regeringsrådet Petréns resonemang i lagrådets yttrande över förslag till ny fondkommissions- och börslagstiftning (prop 1978/79:9 s. 267 O-

4 Kapitaltäckningsbestämmelsen

4.1 Bankinspektionen

Enligt bankinspektionens uppfattning är det angeläget med en sådan regel som föresläs i 5 § andra stycket. Det är dock tveksamt om den, i vart fall under den provisoriska lagstiftningens giltighetstid, bör vara förenad med möjlighet till undanlag.

4.2 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Den föreslagna kapilaltäckningsregeln skiljer sig från den som enligt 57 § lagen (1955:183) om bankrörelse f n. gäller för bankaktiebolag. Hovrätten efterlyser en motivering till skillnaden. Hovrätten har, pä skäl som man har redovisat tidigare, invändningar mot den för regeringen föreslagna möjligheten att medge undantag från kapilaltäckningsregeln. Nägon motivering till varför man stannat för 75 % har ej lämnats i promemorian. I brist pä närmare utredning anser hovrätten sig ej kunna ta ställning till den föreslagna regeln om kapilaltäckning.

4.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige anser att en regel är ett nödvändigt inslag och tillstyrker alt en sådan införes. Enligt fullmäktiges mening kan emellertid ifrågasättas om den föreslagna regeln och dess tänkta tillämpning på några punkter är tillräckligt långtgående.

För det första noterar fullmäktige atl det är del i moderbolaget upptagna bokförda värdet av dotterbolagens aktier som skall vara bestämmande för det egna kapitalets storiek. Fullmäktige förutsätter därvid att det bokförda värdet svarar mot anskaffningskostnaderna för aktierna i fråga och att det inte genom nedskrivningar kan reduceras kraftigt i efterhand.

För det andra ställs inga krav på eget kapital utöver det bokförda värdet
av dotterbolagens aktier. Eventuella andra tillgångar bör kanske också bli
föremål för kapitaltäckning. Detta framstår enligt fullmäktiges mening som
nödvändigt oni holdingbolaget skulle tillålas bedriva utlåning till låntagare
utanför koncernen. Dessutom kan kapitaltäckning behöva krävas för hel-
eller delägda bolag som inle driver bankverksamhet. Fullmäktige utgår 57

från att regeringen beaktar de risker som ligger häri vid tillståndsprövning- Prop. 1986/87:148 en av koncernbildningen.

Fördel tredje, slutligen, får även beträffande det föreslagna, lagstadgade kravet på kapilaltäckning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen medge undanlag om särskilda skäl föreligger. 1 promemorian anges utan närmare diskussion att kravet på eget kapital i moderbolaget bör kunna sänkas efter en företagsekonomisk bedömning, dock högst ned till 75 procent av det bokförda värdet av dotterbolagens aktier. Fullmäktige ställer sig frågande inför innebörden av en företagsekonomisk bedömning. 1 den praktiska tillämpningen torde resultatet bli att 75 procents kapitaltäckning blir regel snarare än undanlag. Fullmäktige har svårt att finna motiv för en sänkning av kravet pä eget kapital pä angivna grunder.

Fullmäktige berör i detta sammanhang också frågan om aktiekapitalets fördelning på aktier med olika röstetal. Enligt planerna för holdingbolaget i GOTA-gruppen, som det framgår av betänkandet, skulle SPP och försäkringsbolaget Wasa äga 20-25% av aktiekapitalet. Med hänsyn till att för försäkringsbolag gäller en övre gräns för aktieinnehav i ett och samma bolag på 5 % av röstetalet i bolaget i fråga, måste såvitt fullmäktige förstår, planerna implicera antingen att SPP och Wasa skulle få dispens från angivna regel eller all holdingbolaget utger aktier med olika röstetal.

Försäkringsinspeklionen har såvitt fullmäktige har sig bekant inte tidigare givit dispens för förvärv av aktier i bolag av liknande slag. Om lösningen skall sökas genom att bolaget emitterar aktier med olika röstetal bör lämpligheten härav beaktas i samband med regeringens tillståndsprövning.

4.4 Svenska Bankföreningen

Kapitaltäckning har, som den hittills har fungerat, varit elt viktigt medel att tillförsäkra ekonomiskt skydd i bankverksamheten, särskilt för bankens insättare. Den har utgjort den yttersta garantin för att bankens verksamhet baseras på elt tillräckligt kapital.

Med den förslagna regeln blir kapitalkravet för moderbolaget högre än det som gäller för bankerna. Med hänsyn lill intresset av konkurrens pä lika villkor bör enligt bankföreningens mening kapitalkravet såvitt möjligt vara delsamma, oavsett om moderföretaget i en finansiell koncern är bank eller holdingbolag.

Enligt bankföreningen bör likställigheten med bank leda till att inle bara eget kapital ulan även förlagslän inräknas i kapitalbasen för holdingbolaget. Eftersom reserveringar säsom i bank inte kan förekomma i holdingbolaget, blir likväl kapitalbasen där mindre, uppskattningsvis två tredjedelar av banks. Pä grund härav och med hänsyn till vad som nyss anförts om skyddsintressenas tillgodoseende, bör kapitaltäckningsgraden bestämmas till tvä tredjedelar av del bokförda värdet av moderbolagets aktier eller andelar i dotterföretagen med undantag för de kreditaktiebolag som anges i promemorian.

4.5 Sveriges föreningsbankers förbund (SFF) Prop. 1986/87:148

Om förslaget i betänkandet trots SFFs synpunkter leder till lagstiftning vill SFF dock reservera sig på följande punkt.

Förslaget om att kravet pä eget kapital i moderförelaget skall kunna sänkas - efter beslut av regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen - dock högst i sådan omfattning att 75 procent av det bokförda värdet av dotterföretagens aktier eller andelar motsvaras av eget kapital i moderföretaget. SFF kan inte finna atl en sådan lättnad i kapitalkravet för moderföretaget är tillfredsställande gentemot övriga bankinstitut, om holdingbolaget på deUa sätt delvis skulle kunna lånefinansiera verksamheten.

4.6 Styrelsen för Stockholms fondbörs

I en skiljaktig mening till börsslyrelsens yttrande har två ledamöter av styrelsen anfört att det inte är nödvändigt med en i förväg fastställd nedre gräns för dispens från kapitaltäckningskravet.

4.7 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

FAR ifrågasätter om det inte borde intagas en bestämmelse i lagtexten att sådan dispens, som föresläs beträffande kapitaltäckningskravet, medför förbud att finansiera vad som fattas i eget kapital genom lån från dotterföretag. En finansiell koncern skulle utan en sådan bestämmelse kunna till viss del finansiera sin egen uppbyggnad och eventuella utvidgning med insättarnas medel.

4.8 Kreditmarknadskommittén

Enligt kommitténs mening är det ytterst betydelsefullt att kapitalläckning-en i det svenska banksystemet inte minskas. Kapitaltäckningskravet i en finansiell koncern av holdingmodell bör således inte vara lägre än i en nuvarande bankkoncern. Från denna utgångspunkt är den i 1 kap. 5§ andra stycket föreslagna huvudregeln tillfredsställande. Däremot anser sig kommittén inte kunna godta den i I kap. 5 § fjärde stycket intagna bestämmelsen, såvitt den avser rätt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen att medge undantag från huvudregeln, om särskilda skäl föreligger.

Kommittén vill för sin del bestämt motsätta sig att någon slags företags
ekonomisk bedömning av moderföretaget läggs till grund för ett undantag
från huvudregeln. Någon bedömning av koncernens ekonomiska ställning
eller vinstutveckling får, enligt kommitténs uppfattning, aldrig läggas lill
grund för en nedsättning av kapitaltäckningskravet. Detta krav har upp
ställts för att garantera atl de olika skyddsintressena tillgodoses och får i
detta sammanhang betraktas som oeftergivligt. Vidare bör eftersträvas en
lagstiftning, som så långt möjligt direkt i lagen preciserar kapitalkravet. En
diskreiionär prövning från myndighets sida bör i princip undvikas. 59

På grund av den korta remisstiden har kommittén inte haft möjlighet att Prop. 1986/87:148 mera ingående analysera och överväga kapitaltäckningskravet, såvitt avser finansiella koncerner av här avsett slag. Konsekvenserna ur kapital-täckningssynpunkt är svåra att överblicka, särskilt som bildandet av en holdingkoncern kan innefatta en lång rad av komplicerade transaktioner. Enligt kommitténs mening är det dock av största vikt alt de kapitaltäck-ningsbestämmelser som gäller för bankkoncerner av traditionellt slag också tillgodoses vid bildandet av holdingkoncerner.

4.9 Svenska Revisorsamfundet (SRS)

I utredningsförslaget (1:5 andra stycket) avses med eget kapital aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Denna definition av eget kapital överensstämmer inte med den gängse använda terminologin och heller inte med definitionen i 4 kap 7 § förslaget till bankrörelselag. Mot denna bakgrund och då utredningens förslag till definition inte är heltäckande genom att hänsyn inte tas lill balanserad förlust avstyrks att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Enligt samfundets mening måste en balanserad förlust minska del egna kapitalet som kapitaltäckning. Vidare skapar den valda terminologin viss osäkerhet om tidpunkten för beräkning av det egna kapitalel för kapital-täckningsändamål. Samfundet föreslår att bestämmelsen omarbetas.

4.10 Svenska Fondhandlareföreningen

Enligt förslaget måste moderföretaget ha fullständig kapilaltäckning för sitt innehav av aktier och andelar i andra koncernföretag. Moderföretaget får därvid inte som eget kapital räkna in förlagslån eller reserveringar såsom får ske vid beräkning av kapitalbasen enligt nu gällande banklagstiftning. Kapitaltäckningskraven blir således högre än vad som idag gäller för bank.

De olika skyddsreglerna i den nuvarande banklagstiftningen syftar främst till att skydda insättarnas medel. I första hand sker detta genom att bankens placeringar skall stå i viss relation lill bankens egna kapital. Närmare regler härom finns i 57 § lag (1955:183) om bankrörelse Gfr prop 1986/87:12. Band 1, s. 230 n). För atl undvika kringgående av dessa regler stadgas i 57 § femte stycket att vid beräkningen av det egna kapitalet skall vanligtvis frånräknas vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit annat förelag som driver någon form av bankverksamhet. Denna senare hjälpregel har den materiella innebörden att bankens uppläningska-pacitet genom ett "ask-i-ask-förfarande" inte skall kunna göras större.

I moderföretag som ej är bank får enligt gällande lag liksom enligt promemorian upplåning ej ske från allmänheten på konto. Därmed saknas behov av sådan upplåningsbegränsning som huvudregeln stadgar. Därav följer att någon hjälpregel av föreslagen art ej heller erfordras.

öm en kapitaliäckningsregel likväl skulle införas, bör den i sådant fall
utformas med förebild av det regelsystem som idag gäller såsom huvudre
gel för bankernas och andra kreditinstituts kapitaltäckning. I denna del
hänvisas till Svenska Bankföreningens remissyttrande. 60

5 Förbudet för vissa rättssubjekt att förvärva aktier Prop. 1986/87:148 i moderföretaget

5.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Med hänsyn till vad som i promemorian anförts under "ikraftträdande och övergångsbestämmelser" utgår hovrätten frän att den föreslagna lagstiftningen inte skall gälla för redan bildade koncerner och för de i koncernen ingående moderbolag som redan nu har ett visst utländskt ägande. Hovrätten ifrågasätter om man övervägt de konkurrensrättsliga synpunkter som uppkommer med den nu föreslagna lagstiftningen. I promemorian har det finansiella området betecknats som ett område präglat av ökad internationalisering. Kreditmarknadskommittén torde ingående analysera utländsk medborgares rätt att indirekt bli ägare av aktier i bank, finansbolag och fondkommissionsbolag, varför ytterligare skäl att avvakta kommitténs arbete föreligger.

5.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige föreslår ett språkligt förtydligande så atl det ordentligt framgår att förbudet gäller förvärv av aktier i moderföretaget.

6 Dispensmöjligheter

6.1 Bankinspektionen

Rent principiellt anser bankinspektionen det tveksamt om bankinspektionen skall kunna medge dispens från de villkor som regeringen ställt vid sill beslut om dispens. Den som medger undantag från villkoren bör vara densamma som ställt villkoren. Med hänsyn till att fråga är om provisorisk lagstiftning under en relativt kort tid anser sig bankinspektionen kunna acceptera förslaget även i denna del. Bankinspektionen utgår från att möjligheten, om den delegeras till verket, kommer att kunna bli aktuell beträffande nytillkommande företag i en koncern.

6.2 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Enligt 5§ fjärde stycket får regeringen "om särskilda skäl föreligger" medge undantag från första stycket. Hovrätten vill här fästa uppmärksamheten på lösligheten i hela lagkonstruktionen. För dispens enligt 4 § andra stycket krävs också att det skall föreligga särskilda skäl. Här bygger man alltså på med ytterligare elt sådant rekvisit. En sådan lagstiftning kan inte accepteras.

Vad som är än värre är emellertid att enligt fjärde stycket i 5 § rätten till
dispens i viktiga frågor, vilka är av sådan natur att de rätteligen bör
regleras i lagen, delegeras till bankinspektionen. En sådan delegation av
normgivningsmakten strider enligt hovrättens mening mot regeringsfor
men. 61

7 Särskilda regler om koncernbidrag Prop. 1986/87:148

7.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Ett förbud mot koncernbidrag mellan de i koncernen ingående företagen bör lagtekniskt komma till uttryck i lagtext och kompletteras med en bestämmelse som sanktionerar en överträdelse av förbudet. Hovrätten efterlyser även en precisering av de kriterier efter vilka bankinspektionen skall göra sin bedömning för atl medge ett koncernbidrag.

7.2 Svenska Bankföreningen

Oavsett i vilken legal form koncernbidragsfrågan löses, har dock inte anförts några egentliga skäl varför det skall krävas strängare regler för en finansiell koncern än för en bankkoncern när det gäller koncernbidrag.

De regler som redan finns om kapitaltäckning, kreditgivning och tillsyn för de enskilda bolagen i koncernen bör tillsammans med den särskilda regleringen av moderbolaget tillgodose att verksamheten drivs i sunda och kontrollerbara former och att insättarskyddet i bank tillgodoses. Att därutöver skäri)a kravet för en finansiell koncern när det gäller koncernbidrag torde innebära ett inte nödvändigt avsteg från principen om konkurrensneutralitet.

7.3 Kreditmarknadskommittén

I promemorian föreslås att koncernbidrag mellan moder- och dotterbolag i en koncern skall få ske endast efter medgivande av bankinspektionen. Kommittén tillstyrker detta förslag. Samtidigt vill dock kommittén påpeka att de bestämmelser i bankrörelselagen, till vilka hänvisas i 1 kap 5§ lagförslaget, inte innehåller några bestämmelser om koncernbidrag. Av denna anledning bör lagförslaget kompletteras med en regel, som uttryckligen säger att koncernbidrag kräver bankinspektionens samtycke. Det synes inte tillfredsställande atl inspektionen som stöd för en vägran endast kan åberopa de generella sundhetsbestämmelserna i bankrörelselagen.

8 Övergångsbestämmelser

8.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Enligt promemorian är några särskilda övergångsbestämmelser ej nödvän
diga. Detta förutsätter enligt hovrättens mening att den föreslagna lagstift
ningen inle skall gälla redan bildade koncerner. I sådant fall är nämligen
övergångsbestämmelser oundvikliga. Hovrätten anser emellertid att lagen
under alla omständigheter bör kompletteras med övergångsbestämmelser. 62

8.2 Styrelsen för Stockholms fondbörs Prop. 1986/87:148

Som anges i promemorian finns redan på den svenska marknaden elt par finansiella koncerner i vilka bank ingår som dotterbolag. I dessa koncerner återfinns börsnoterade bolag och börsstyrelsen förutsätter att de föreslagna reglerna tillämpas så att berörda bolag bereds möjlighet alt under rimlig övergångstid anpassa sig till de nya förhållandena.

8.3 Landsorganisationen i Sverige (LO)

Den provisoriska lagstiftningen måste också ange hur redan uppkomna koncerner med bank som dotterbolag kan avvecklas.

8.4 Svenska Fondhandlareföreningen

Vi utgår frän att de föreslagna lagändringarna icke skall gälla för koncerner, som finns vid lagens ikraftträdande. I annat fall krävs övergångs-beslämmeler. För det fall där t. ex. aktier i moderförelaget ägs av utlänning, torde i annat fall särskilda regler behöva införas om expropriation m. m. Sådana överväganden kan även komma att bli nödvändiga för koncerner, som bildas efter lagändringarnas genomförande. Eftersom här är fråga om inskränkningar i äganderätten, finner föreningen det vara otillfredsställande atl frågorna inle närmare har behandlats i promemorian. En genom lagstiftningen påtvingad försäljning av utlandsägda aktier skulle med stor sannolikhet komma att utsätta Sverige för skarp internationell kritik. Denna frågeställning har överhuvudtaget inte beaktats i promemorian.

I den provisoriska lagstiftningen måste anges hur redan uppkomna koncerner med bank som dotterbolag kan avvecklas.

9 Fondkommissionsrörelse i särskilt bolag

9.1 Bankinspektionen

Vad beträffar möjligheten för bank att driva fondkommissionsrörelse i bolag har inspektionen, eftersom den ena aktuella koncernen innehåller fondkommissionsbolag, förståelse för ställningstagandet i betänkandet. Bankinspektionen vill alltså inte motsätta sig att bank redan nu får möjlighet all i särskilt helägt fondkommissionsbolag bedriva fondkommissionsrörelse.

Bankinspektionen anser det emellertid nödvändigt med en mycket klar
precisering av vilken fondkommissionsverksamhet som skall ligga i ban
ken och vilken som skall ligga i fondkommissionsbolag. Det bör inte
ifrågakomma att bygga upp tvä parallella verksamheter. 1 tillständsärendet
bör banken redovisa vilka delar av verksamheten som skall bedrivas i
bolaget och vilka som skall bedrivas i banken. Vidare bör uppdelningen av
handelslagret preciseras. Vill banken/bolaget ändra förutsättningarna bör
en ny prövning företas av tillståndet atl inneha aktierna i bolaget. 63

9.2 Hovrätten över Skåne och Blekinge Prop. 1986/87:148 Hovrätten har inte något att invända mot förslaget i betänkandet.

9.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Mot den bakgrund som är angiven i betänkandet tillstyrker fullmäktige förslaget. Tanken är enligt betänkandet att dela upp verksamheten så, att institutionshandeln äger rum i fondkommissionsbolaget och att bankerna skall betjäna privatkunder. Man bör dock inte på förhand binda utvecklingen vid en bestämd arbetsfördelning. 1 stället bör de olika koncernerna ha frihet att själva bestämma om detta.

En fråga som måste lösas när banker och fondkommissionsbolag skall tillhöra samma koncern är, hur stort handelslager i aktier som skall få finnas i koncernen. Förslaget innebär, att i en koncern med en bank och ett fondkommissionsbolag lagren skall sammanräknas och få uppgå till det nu föreskrivna maximibeloppet 50 milj. kr. Finns två banker, skall dock maximibeloppet enligt förslaget bli 100 milj. kr. Av promemorian framgår, att man är medveten om att invändningar kan riktas mot förslaget men man anser, att ändring bör ske först i samband med att reglerna om aktielager revideras i framtiden.

Enligt fullmäktiges mening synes dock invändningarna mot förslaget så allvarliga, att en annan provisorisk lösning bör övervägas. Det kan påpekas, att de nuvarande reglerna innebär en konkurrensnackdel för de större bankerna och fondkommissionsbolagen. Förslaget skulle öka dessa nackdelar genom att exempelvis GOTA-koncernen skulle kunna ha ett sammanlagt handelslager av 100 milj. kr., medan de tre största bankerna alltjämt skulle ligga vid en maximigräns av 50 milj. kr. En lämpligare provisorisk lösning skulle kunna vara att höja maximibeloppet lill 100 milj. kr. och att i en koncern låta detta belopp gälla koncernen i dess helhet, alltså även om däri ingår mer än en bank.

9.4 Svenska Bankföreningen

Bankföreningen ser inga större problem med ett genomförande av förslaget. Kreditmarknadskommittén måste dock i samband med sin genomgäng av fondkommissionsverksamheten ta upp frågan om t ex handelslagret och hur storleken därav skall bestämmas. 1 avvaktan på en sådan översyn bör promemorieförslaget genomföras med de effektivitetsvinster det redan nu kan medföra.

Uttalanden på s 36 i betänkandet, att dotterbolag som driver fondkom
missionsrörelse bör vara av banken helägt, liksom lagtexten i 37 § fond
kommissionslagen, ger närmast vid handen att fondkommissionsbolag inte
kan vara systerbolag till bank i en finansiell koncern. Vad som sägs nederst
på s 37 om begränsning av handelslager av aklier i sådan koncern tyder
däremot på att systerbolag är möjligt. Det bör klargöras att sä är fallet. 64

9.5 Svenska sparbanksföreningen Prop. 1986/87:148 Föreningen har inte något att erinra mot förslaget.

9.6 Styrelsen för Stockholms fondbörs Börsstyrelsen tillstyrker förslaget.

9.7 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO instämmer i förslaget att en bank bör ges möjlighet att driva fondkommissionsrörelse i särskilt bolag.

9.8 Kreditmarknadskommittén

Frågan har redan behandlats av kreditmarknadskommittén. Kommittén har därvid fatlat ett preliminärt beslut om att föreslå en sådan rätt för bank. Bland annat med hänsyn härtill tillstyrker kommittén betänkandets förslag i denna del, liksom de förordade bestämmelserna om begränsning och fördelning av handelslager.

9.9 Försäkringsinspektionen

Promemorian innehåller vidare förslag om atl en bank skall få möjlighet att driva fondkommissionsrörelse även i ett dotterbolag. Slutligen föresläs atl den i praxis upprätthållna principen om alt en bank skall hålla all central bankverksamhet i banken - och således inle flytta ut denna i ett dotterbolag - skall överges. Inspektionen har i princip inga erinrinar mot dessa förslag. Det är dock att beklaga att dessa ändringar av sedan länge iakttagna principer sker innan en fullständig belysning av konsekvenserna har gjorts av kreditmarknadskommittén i samband med att kommittén gör sin totala genomgång av kreditinstitutens verksamhet.

9.10 Svenska Fondhandlareföreningen

I promemorian sägs pä sidan 36 att bank bör ha möjlighet atl driva fondkommissionsrörelse både i banken och i särskilt dotterbolag. Förslaget, som synes innebära praktiska fördelar för bankernas fondkommissions-verksamheter, tillstyrks i denna del under förutsättning att endast en för banken och fondkommissionsbolaget gemensam börsrepresenlation utövas.

Som anges i promemorian på sidan 37 finns det skäl för att höja det
maximala handelslagrel för större banker och fondkommissionsbolag. Vi
utgår dock ifrån atl kreditmarknadskommittén i samband med sin genom
gång av fondkommissionsverksamheten lar upp denna fråga och därvid
anger hur storleken pä handelslagret skall bestämmas. I avvaktan på
kreditmarknadskommitténs förslag bör promemorieförslaget genomföras
med de effektivitetsvinster som de redan nu kan medföra. 65

5 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 148

Skrivningar på sidan 36 i promemorian att dotterbolag som driver fond- Prop, 1986/87:148 kommissionsrörelse bör vara av banken helägt, ger närmast vid handen att fondkommissionsbolag inte kan vara systerbolag lill banken i en finansiell koncern. Vad som sägs pä sidan 37 i promemorian om begränsning av handelslager av aktier i en sådan finansiell koncern lyder dock däremot på atl syslerbolag skulle kunna vara tillåtna. Ett klarläggande är här på sin plats.

10 Rätten för en bank att förlägga andra verksamhetsgrenar i dotterbolag.

10.1 Bankinspektionen

I betänkandet uttalas att principen, att central bankverksamhet skall hållas inom banken, inte längre fyller någon funktion. Bankinspektionen är inte nu beredd att ansluta sig till ett så vittgående uttalande. Något ställningstagande av detta slag bör enligt bankinspektionen inle göras i samband med den provisoriska lagstiftningen. Följaktligen bör någon ändring i praxis vad gäller fördelningen av konsumentkrediter mellan en bank och dess finansbolag inte göras nu. Problemet med Gotakoncernens finansbolag för fi-nanskredilgivning bör tills vidare kunna lösas i samband med en kommande dispens, varvid verksamheten i bolagen i perspektivet konkurrensneutralitet bör begränsas till nuvarande kreditvolym.

10.2 Hovrätten över Skåne och Blekinge

Hovrätten har inle något atl invända mot förslaget.

10.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

I nuvarande situation med den avreglering som ägt rum på kredilmarknaden föreligger från riksbankens utgångspunkter inget hinder för atl ovannämnda inskränkningar i de bankägda finansbolagens verksamhetsområde slopas. Fullmäktige vill dock erinra om all kreditmarknadskommitténs överväganden kan komma atl påverka även dessa bolags rörelseregler.

10.4 Svenska Bankföreningen

Det är även i fråga om annan verksamhet än fondkommissionsrörelse viktigt alt verksamheten får organisatoriskt förläggas hos bank resp. i dotterbolag på ett sätt som främjar effektiviteten till gagn såväl för de berörda företagen som - till följd därav - för deras kunder. Lagstiftaren bör endast lägga sådana begränsningar i organisalionsvalet som betingas av de skyddsintressen som bör upprätthållas.

Mot angiven bakgrund — och för alt tillgodose oavvisliga krav på kon
kurrensneutralitet - anser bankföreningen det angeläget med de lättnader 66

som anges i promemorian i fråga om de hittills iakttagna principer som låst Prop. 1986/87:148 organisationen av bankverksamheten.

10.5 Svenska sparbanksföreningen

Föreningen noterar med förvåning förslaget i promemorian, eftersom denna fråga utgör en grundläggande och integrerande del av kreditmarknadskommitténs arbete som inte kan brytas ut ur sitt sammanhang. I promemorian föresläs inle någon lagregel på denna punkt ulan den angivna principen föreslås avskaffad genom motivuttalande. Bank skall således fä förlägga konsumentfinansiering i dotterbolag. Föreningen anser av samma skäl som angetts ovan att inte heller den specifika frågan om konsumentfinansiering bör brytas ut ur sitt sammanhang. Anser regeringen likväl att angiven princip skall avskaffas anser föreningen atl del är viktigt atl den angivna förändringen skall uttryckas i lagtext och inle ske motivledes.

10.6 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Ändras bankinspektionens praxis i enlighet med förslaget, får de bankägda finansbolagen möjlighet att på lika villkor konkurrera med från bank fristående finansbolag. Börsslyrelsen tillstyrker även detta förslag.

10.7 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO anser det inte behövligt i den föreslagna provisoriska lagstiftningen att medge rätt flytta ut centrala bankverksamheter till dotterbolag.

10.8 Finansbolagens förening

Föreningen noterar med tillfredsställelse slutsatsen i promemorian att principen, central bankverksamhet skall hållas inom banken, inle längre fyller någon funktion. Sä länge som det handlar om verksamhet som banken själv äger bedriva bör det stä banken fritt att lägga ut verksamheten i ett dotterbolag. Den hittills gällande principen - som aldrig har varit lagfäst utan grundar sig på en tolkning av ett motivuttalande - har lett till en snedvridning av kreditgivningen som varit olycklig av flera skäl. Skyddet för insättarnas medel försämras inte genom den föreslagna ordningen som medför rationaliseringsvinster och allmänt sett är ägnad att stärka bankernas konkurrenskraft. Reformen kommer i första hand att gå ut över den s k grå marknaden, vilket bör vara ett samhällsintresse.

I promemorian föreslås att den provisoriska lagstiftningen inte skall gälla
föreningsbanker och sparbanker. Föreningen har ingen invändning mot
detta. För klarhetens skull bör det dock understrykas att de nyss berörda
förslagen orri fördelning av verksamheter inom bankkoncerner gäller även
för föreningsbanks- resp. sparbankskoncerner och följaktligen kommer atl
förändra förutsättningarna även för de finansbolag som är ägda av fö
reningsbanker och sparbanker. 67

10.9 Kreditmarknadskommittén Prop. 1986/87:148

Frågan har redan diskuterats ingående i kommittén. Någon slutlig ställning har emellertid inle tagils. Frågan förtjänar en betydligt mer allsidig belysning än den fått i promemorian. Som motivering för förslaget har anförts att möjligheten för ett finansbolag att lämna direktkrediter till privatpersoner skulle passa väl in i den planerade organisationen av Gota-koncer-nen och att det skulle vara en alltför ingripande åtgärd all inle tillgodose koncernens önskemål. Med hänsyn till frågans läge i kommitténs arbete och dä kommittén finner del principiellt betänkligt atl lagstiftning — även om den är provisorisk - skall "skräddarsys" efter ett enskilt företags önskemål, avstyrker kommittén promemorians förslag i denna del.

10.10 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Det ligger enligt TCO i kundernas intresse atl bankernas verksamhet inte bolagiseras i för stor omfattning. En långtgående bolagisering medför risk alt det blir svårigheter att överblicka bankens eller bankbolagens tjänster. TCO avvisar därför promemorians något mindre restriktiva hållning beträffande bolagisering av bankernas verksamhet som det kommer till uttryck i avsnitt 9.6. Att hänvisa till alt det enbart rör sig om en provisorisk lagstiftning är intet fullgott argument.

Kunskapen kring konsekvenserna av en långtgående bolagisering är dålig. För de anställda kan en bolagisering innebära minskade möjligheter till inflytande och försämrad anställningstrygghet. TCO avråder därför frän långtgående möjligheter till bolagisering innan kreditmarknadskommitténs analys är klar.

10.11 Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningen godtar förslaget att också annan verksamhet än fondkommissionsverksamhet får läggas i dotterbolag.

Bilaga 4 Prop. 1986/87:148

De till lagrådet remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:000)

Härigenom föreskrivs att del i bankakliebolagslagen (1987:000)' skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 4 och 5 §§, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

I kap. 4§

Ett bankaktiebolag får ingå som dotterbolag i en koncern endast om elt annat bankbolag är moderbolag.

Om det finns särskilda skäl får regenngen medge undantag från första stycket.

5§

Ingår ett bankaktiebolag i en koncern, där moderbolaget inte är bank, skall bestämmelserna i bankrörelselagen (1987:000) om banks rörelse och om tillsyn av bank samt bestämmelserna i denna lag om banks ledning gälla för moderbolaget i tillämphga delar och för övrigaföretag, som om de vore dotterförelag till bank. Begränsningarna i fråga om banks rörelse skall avse företagen gemensamt. Koncernbidragfår ges endast efter medgivande av bankinspektionen.

I en sådan koncern som avses i första stycket får det bokförda värdet av moderbolagets aktier eller andelar i dotterföretag som driver någon form av bankverksamhet inte överstiga moderbolagets eget kapital. Vid denna beräkning skall hänsyn inle tas till kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller affärsfastighet eller att lämna lån till kommuner.

' Förslag enligt prop. 1986/87:12. 69

2 Förslag till Prop. 1986/87:148

Lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:000)' om införande av ny banklagstiftning, dels att 33-37 §§ skall betecknas 34-38§§,

dels att rubriken närmast före 33 § skall sältas närmast före den nya 34 §, dels alt det i lagen skall införas en ny paragraf, 33 §, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Ingår ett bankaktiebolag vid lagens ikraftträdande som dotterbolag i en koncern där moderbolaget inte är bankbolag och ansöker moderbolaget före utgången av augusti 1987 om undantag enligt 1 kap. 4§ andra stycket bankakliebolagslagen (1987:000), får bankaktiebolaget utan hinder av 1 kap. 4 § första stycket samma lag fortsätta sin verksamhet till dess regeringen prövat frågan om undantag.

Förslagenligt prop. 1986/87:12. 71

En bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får för att underlätta rörelsen, i samband med denna förvärva aktier, emissionsbevis, samt andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979:748). öm synneriiga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att banken får inneha värdepapper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.

En bank som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får för att underiätta rörelsen, i samband med denna förvärva aktier, emissionsbevis, samt andelar i aktiefonder och ekonomiska föreningar. Banken får inte inneha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979:748). Om en bank driver fondkommissionsrörelse och samtidigt äger ett fondkommissionsbolag, skall dessa begränsningar gälla för banken och bolaget gemensamt, öm synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge att banken får inneha värdepapper i större omfattning än vad som anges i nämnda paragraf.

Finansdepartementet Prop. 1986/87:148

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om finansiella koncerner, m.m. 1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanträde den 26 mars 1987) över

1. förslag till lag om ändring i bankakliebolagslagen (1987:000)

2. förslag till lag om ändring i lagen (1987:000) om införande av ny banklagstiftning

3. förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:000)

4. förslag till lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748).

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin-

2 Hemställan

Föredraganden hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Propositionen ................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .............................. 1

Propositionens lagförslag ................................................. ..... 3

1 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen ....... ..... 3

2 Förslag till lag om ändring i lagen om införande av ny banklagstiftning 5

3 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen .............. 6

4 Förslag till lag om ändring i fondkommissionslagen ...... 7

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1987-03-26 8

1 Inledning ....................................................................... 8

2 Bakgrund ..................................................................... 8

3 Kreditmarknadskommittén ............................................ 10

4 Syftet med gällande bank- och fondkommissionslagstiftning 11

4.1 Banks särställning ................................................... 11

4.2 Viktigare bestämmelser i banklagstiftningen .......... ... 12

4.3 Banks verksamhet i dotterbolag ............................. .... )3

4.4 Fondkommissionslagstiftningen .............................. ... 13

4.5 "Sambandsparagrafen" ........................................... ... 14

5 Allmän motivering ......................................................... 15

5.1 Frågan om provisorisk lagstiftning ........................... 15

5.2 Strukturen i en bankkoncern ................................... 18

5.3 Särskilda regler för de förelag som ingår i en finansiell koncern 21

5.3.1 Rörelsen, tillsyn samt ledning ........................... 21

5.3.2 Koncernbidrag .................................................. 24

5.3.3 Kapitaltäckningsregler ...................................... 24

5.3.4 Förbud för vissa rättssubjekt att förvärva aklier i koncer nens moderbolag 27

5.4 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 27

6 Ändringar av icke provisorisk karaktär ............................ 28

6.1 Fondkommissionsrörelse i särskilt bolag ................... 29

6.2 Bankers rätt att föriägga viss annan verksamhet i dotterbolag 31

7 Upprättade lagförslag .................................................... ... 32

8 Specialmotivering .......................................................... ... 32

8. J Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen 32

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om införande av ny banklagstiftning 33

8.3 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen ....... 33

8.4 Förslaget till lag om ändring i fondkommissionslagen .. 33

9 Hemställan .................................................................... 33

10 Beslut 34

Bilagor till lagrådsremissen

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Finansiella koncerner ... 35

Bilaga 2 Promemorians lagförslag .................................... 37

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över promemorian 41

Bilaga 4 De till lagrådet remitterade lagförslagen ............ .. 69