Propositionens huvudsakliga innehåll

Delpensionsförsäkringens omfattning och innehåll ligger i allt väsentligt fast. I propositionen föreslås förändringar inom vissa begränsade områden av försäkringen. Dessa förändringar är i huvudsak följande.

Allt arbete som uppdragstagare jämställs inom försäkringen med arbete som anställd under förutsättning atl uppdragsinkomsten utgör inkomst av tjänst i skattemässigt hänseende. Möjligheten att få delpensionen beräknad med bortseende från en mindre bisyssla bibehålls för anställda och uppdragstagare som har en bisyssla i form av rörelse eller jordbruk samt för egenföretagare med uppdrag eller anställning vid sidan av huvudsysselsäll-ningen. Årsinkomsten av bisysslan måste understiga ett och elt halvt basbelopp.

Den sammanlagda arbetstiden efler arbetstidsminskningen begränsas till högst 35 timmar per vecka.

Beräkning av pensionsunderiagel skall ske med utgångspunkt från pensionspoängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras och därefter beräknas inkomsten före arbels-tidsminskningen till vad som motsvarar den genomsniltliga pensionsgmn-dande inkomsten för de återstående tre åren. Den genomsniltliga inkomsten räknas fram med beaktande av aktuellt basbelopp.

Kravet att en egenföretagare skall lämna intyg från annan person angående sina arbets- och inkomstförhållanden som underlag för sin ansökan om delpension tas bort.

Propositionen innehåller vidare förslag om atl det vid bestämmande av pensionstillskott till ålders- eller förtidspension till änka inte skall tas hänsyn till sådan änkepension som skulle ha utgetts lill änkan om mannen inte hafl undantagande från ATP.

I Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 133

Inkomstprövningen av änkepension till kvinnor vars män avlidit före Prop. 1986/87:133 den 1 juli 1960 föreslås ske pä samma sätt som inkomstprövningen angående kommunall bostadstillägg vad avser värdet av en- eller tvåfamiljs-fastighet som bebos av den försäkrade.

Den pågående försöksverksamheten med fler nivåer för sjukpenningen och ersättning för merkostnader för resa som alternativ lill sjukpenning föresläs utvidgad och förlängd lill utgången av år 1988.

Reglerna för beräkning av basbeloppet föreslås ändrade i så måtto all det tilläggsbelopp på 400 kronor som föreslagits gälla fr.o. m. den I juli 1987 inräknas i underlaget för de basbelopp som skall fastställas för år 1988 och framåt.

1 propositionen lämnas ocksä förslag beträffande skatteavdrag på sjukpenning och vissa andra dagersättningar inom den allmänna försäkringen m. m. Särskilda skattetabeller föreslås upprättade där skatteavdraget anges i procenl.

Slulligen föreslås atl sammanräkningsregler skall införas vid utmätning eller införsel i sjukpenning eller annan dagersättning från socialförsäkringen. Reglerna innebär atl de per dag bestämda utmätnings- eller införselbeloppen skall räknas samman för samtliga dagar som ersättningsperioden omfattar. Motsvarande föreslås gälla för de per dag bestämda utmätnings-fria beloppen och förbehållsbeloppen.

Nuvarande lydelse

Försäkrad, som från och med den månad då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetar i genomsnitt minst 17 limmar per arbetsvecka, har räll lill delpension i enlighet rned 6—13 §§. Pension utgår längst till och med månaden före den då han fyller 65 år.

Föreslagen lydelse

5§

Försäkrad, som frän och med den månad då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete, har rätt till delpension i enlighet med 6-13 §§ om han därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka. Pension utgår längst till och med månaden före den då han fyller 65 år.

Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6§

Den som efter arbetslidsminsk-ningen ej förvärvsarbetar enbart som anställd är berättigad lill delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.

Vid tillämpning av första styckel skall beträffande förvärvsarbete i fåmansförelag som avses i 35 § I a mom. kommunalskattelagen (1928; 370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos förelaget. Med makar jämställs de som lever tillsammans, om

Annan förvärvsarbetande än som avses i 6 § är berättigad till delpension om han har minskal arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.

Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i fåmansförelag som avses i 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen (1928: 370) företagsledare och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget eller annars under förhållanden som omfattas av 6 §.

Om försäkrad har en mindre bisyssla vid sidan av sitt huvudsakli ga förvärvsarbete, kan han på begå ran få sin rätt till delpension be dömd med bortseende från bisyss lan.

Om försäkrad, som efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete i form av anställning eller uppdrag eller i båda dessa former, har en mindre bisyssla vid sidan av sill huvudsakliga förvärvsarbete och inkomsten av bisysslan är att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet vid taxering till statlig inkomstskatt, kan han på begäran få sin rätt till delpension bedömd med bortseende från bisysslan. Detsamma gäller beträffande försäkrad som avses i 7 § och som har en mindre bisyssla 1 form av anställning eller uppdrag, för vilken inkomsten är att hänföra till inkomst av tjänst vid taxering till statlig inkomstskatt.

För tillämpning av första stycket förutsätts

/. att den försäkrade har utfört bisysslan varaktigt före arbetstids-minskningen.

2. atl arbetstiden för bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsnitt högst tio limmar per arbetsvecka och ej ökas inför eller efler arbetslidsminskningen i det huvudsakliga arbetet,

3. att inkomsten av bisysslan för år räknat kan antagas understiga del basbelopp enligl I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller vid årets början.

1. att den försäkrades begäran om bortseende avser dennes samtliga bisysslor av sådant slag som avses i första stycket,

2. att den försäkrade har utfört bisysslan varaktigt före arbetslidsminskningen.

3. att arbetstiden för bisysslan kan beräknas uppgå lill i genomsnitt högst lio limmar per arbetsvecka och ej ökas inför eller efter arbetstidsminskningen i det huvudsakliga arbetet,

4. att inkomsten av bisysslan för år räknat kan antas undersliga en och en halv gånger del basbelopp enligl 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller/ör året.

Vid tillämpning av föreskriften i 5 § första styckel om längsta arbetstid efter arbetstidsminskningen skall dock inräknas arbetstiden för bisysslan.

Föreslagen lydelse

Som försäkrads arbetstid före arbetstidsminskningen skall räknas hans genomsnittliga arbetstid under den eltårsperiod som avses i 3 §.

Nuvarande lydelse

9§

Som försäkrads arbetstid före arbetslidsminskningen skall räknas hans genomsnittliga arbetstid under den eltårsperiod som avses i 3 §. Om det är uppenbart att den arbetstiden väsentligt överstiger hans genomsnittliga arbetstid under tre sådana perioder före arbetstids-minskningen, skall bortses från den överskjutande arbetstiden.

Den försäkrades arbetstid efler arbetstidsminskningen skall beräknas med hänsyn till hans antagna arbetsförhållanden under det följande året.

Prop. 1986/87:133

Utförs förvärvsarbetet efler arbetslidsminskningen ej fortlöpande, är den försäkrade berättigad lill delpension endast om han under varie period av högst tre månader arbetar under minst halva antalet dagar.

Närmare föreskrifter om förläggningen av försäkrads deltidsarbete får meddelas av regeringen eller, efler regeringens bestämmande, av riksförsäkringsverket. Om synnerliga skäl talar för det, får därvid även medges att deltidsarbete inom vissl yrke förläggs mera ojämnt under året än första stycket tillåter.

Utförs förvärvsarbetet efter arbetstidsminskningen inle fortlöpande, är den försäkrade berättigad till delpension endast under förutsättning atl han under varje period av högst tre månader arbetar under minst halva antalet dagar och att han inte gör sammanhängande avbrott 1 förvärvsarbetet under längre tid än en och en halv månad. Därvid skall bortses från avbrott på grund av semester av den omfattning som anges i författning eller kollektivavtal. Delsamma gäUer avbrott på grund av motsvarande ledighet för den som har annat förvärvsarbete än anställning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket får meddela föreskrifter som, om synneriiga skäl talar för del, medger att deltidsarbete inom vissl yrke förläggs mera ojämnt under året än förslå stycket tillåter.

Nuvarande lydelse

tu meningen. Skall inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet före arbetstidsminskningen beaktas, skall den inkomsten beräknas med ledning av 13 § andra stycket.

Skillnaden mellan de förvärvsinkomster som avses 1 första styckel får för år räknat inle beräknas till högre belopp än skillnaden mellan vad som enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör den försäkrades sjukpenning-grundande inkomster före och efter arbetslidsminskningen eller kunde ha Jästställts som .sjukpenninggrundande inkomster om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.

Avviker försäkrads inkomst väsentligt från vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller avviker hans Inkomstbortfidl väsentligt från vad som kan motiveras med hånsyn lill minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av hans pensionsunderlag bortses från sädana avvikelser. Hur försäkrads ar-betslid beräknats med tiUämpning av 9 § första styckel andra meningen, skall hans inkomst före arbetslidsminskningen beaktas endasi efier förhållandet mellan sålunda beräknad arbetstid och den arbetstid som skulle ha gällt för honoin enligl styckets Jörsta mening.

Föreslagen lyddse

Den försäkrades genomsrutlliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för till-läggspension som han har tUlgo-doräkncus för de närmaste fem åren före arbelstidsminskningen, dels det basbelopp som gällde vid arbetslidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng Jör varje år. Har inkomsten något år understigit vad som motsvarar en pensionspoäng för det året, skall den försäkrade i stället tillgodoräknas motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även till pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade underlåtit atl erlägga tilläggs-pensionsavgift. Vid beräkningen av den genomsnittliga förvärvsinkomsten bortses från de två år för vilka pensionspoängen är lägst.

Avviker försäkrads inkomst efter arbetstidsminskningen väsentligt från vad som kan anses vanligt för arbetet i fråga eller från vad som kan motiveras med hänsyn till minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter, skall vid beräkning av denna inkomst bortses från sådana avvikelser.

Prop. 1986/87; 133

För försäkrad som avses i 7 !j utgörs pensionsunderiagel av hälften av hans genomsniltliga förvärvsinkomst före arbetslidsminskningen. Överstiger den förvärvsinkomst, som han efler arbetstidsminskningen kan antagas tills vidare ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderiagel med hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 § och 9 § andra slyckel vid beräkningen av pensionsunderiagel.

För försäkrad som avses i 7 § utgörs pensionsunderiagel av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbelstidsminskningen. Denna Inkomst beräknas enligl 12 § andra stycket. Överstiger den förvärvsinkomst, som den försäkrade efter arbetstidsminskningen kan antas tills vidare ha, hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensionsunderlaget med hänsyn härtill. Vidare tillämpas 8 § och 9 § andra slycket vid beräkningen av pensionsunderiagel.

Den jörsäkrades genomsnittliga förvärvsinkomst Jöre arbetslidsminskningen beräknas med ledning av dels de pensionspoäng för till-läggspenslon som han har tiUgo-doräknals för de närmasle tre åren före arbetslidsminskningen. dels del basbelopp som gällde vid arbelstidsminskningen. Därvid skall tilläggas en pensionspoäng för varje år. Har inkomsten någol år understigit vad .som motsvarar en pensionspoäng för året, skall i stället tillgodoräknas motsvarande del av en pensionspoäng. I förekommande fall skall hänsyn tas även Ull pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade underlåtit att erlägga till-läggspenslonsavgifl.

För den som före arbelstidsminskningen under den eltårsperiod som avses 1 3 § endasi förvärvsarbetade som anställd, som uppdragstagare eller som bådadera skall inkomsten före minskningen beräknas enligl 12 §. En förutsättning härför är atl ersättningen vid Inkomsttaxeringen är att hänföra tUl Inkomst av tjänst.

15 § Sökanden skall genom intyg eller annan utredning styrka de förhållanden som skall läggas till grund för pension, i den mån tillförlitliga uppgifter inle redan finns tillgängliga hos försäkringskassan. Skriftlig uppgift skall avges på heder och samvete. Erkänd arbetslöshetskassa och länsarbets-

' Senaste lydelse 1981:695,

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:133

nämnd är skyldiga att biträda kassan med uppgifter som behövs i ärende enligl denna lag.

I fråga om förvärvsarbete som anställd skall sökanden lämna särskilt intyg från arbetsgivaren eller den lokala arbetstagarorganisationen om sökandens arbets- och inkomstförhållanden. Arbetsgivare är skyldig att utfärda intyg på begäran av den anställde och att biträda försäkringskassan med andra uppgifter som behövs i ärende om delpension. Beslämmelserna i detta stycke gäller i tillämpliga delar även beträffande förvärvsarbete som uppdragstagare.

/ fråga om annat förvärvsarbete än som avses i andra slyckel skall sökanden lämna särskilt intyg från revisor, bokförare, företagar- eller yrkesorganisation, kommunal förtroendeman eller annan som väl känner sökandens arbets- och inkomstförhållanden. Intyg skall avges på heder och samvete. Intyg från någon sökanden närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken beaktas inte.

16 §

Delpension utges månadsvis och får inte beviljas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

Delpension utgår från och med månaden näst efter den under vilken arbelstidsminskningen skett eller, om denna skett vid ingången av en månad, från och med sistnämnda månad. Pensionen utgår tdl och med den månad då den pensionsberätligade avlidit eller rätten lill förmånen annars upphört tidigare än månaden före den då han fyller 65 år.

Beslut om delpension skall gälla tills vidare, om ej annat föranleds av den försäkrades ansökan eller övrig utredning i ärendet.

17 §=

Ärende om delpension skall i försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd enligt 18 kap. 20-22 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring

1. om sökanden efter arbetstids- I. om sökanden efter arbetstids
minskningen inte förvärvsarbetar minskningen inte omfattas avföre-
enbarl som anställd eller skrifterna i 6 § eller

2. om ärendet är av vidlyftig eller svär beskaffenhet.

- Senaste lydelse 1986:144.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:133

18 a §

Om den som uppbär delpension oförvållat förlorar sin anställning eller slutar sitt förvärvsarbete med giltig anledning och blir arbetslös, har han fortsatt rätt liU pension under förutsättning att han är anmäld som arbetssökande hos offentlig arbetsförmedling och är beredd att anta erbjudet lämpligt deltidsarbete.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. Äldre föreskrifter i 5-9, 12, 13 och 17 §§ gäller fortfarande i fråga om delpension vid arbetstidsminskning som första gången har skett före ikraftträdandet.

3. Vid fillämpning av 12 § andra styckel i dess nya lydelse skall i
förekommande fall tas hänsyn även lill pensionspoäng som den försäkrade
skulle ha tillgodoräknats om han inte hade anmält undanlagande från
försäkringen för filläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring i detta lagmms lydelse närmast före den 1 januari 1982.

Nuvarande lydelse

4 §1

Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligl 11 kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av underlåten avgiftsbetalning icke tillgodoräknats den försäkrade, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgått om avgift erlagts.

Föreslagen lydelse

Vid tillämpning av 3 § skall, då pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första slycket lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av underlåten avgiflsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade, hänsyn tas till den tilläggspension, som skulle ha utgetts om avgift erlagts. Vid beräkning av pensionstillskott till ålderspension eller förtidspension skall dock inte beaktas sådan tilläggspension i form av änkepension som skulle ha utgetts om avgift erlagts.

Denna lag= träder i kraft den I januari 1982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällt för försäkrad skall vid beräkning av pensionslillskolt enligt 3 § hänsyn lagas till den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982. Har undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällt för försäkrad skall vid beräkning enligt 3 § av pensionslill-skoll tUl den försäkrade och av pensionstillskott till änkepension som tillkommer änkan efler den försäkrade hänsyn tagas lill den tilläggspension som skulle ha utgått om undantagande ej ägt rum.

16 §'

Nuvarande Ivdelse

Beslämmelserna i tredje styckel punkterna I —4 övergångsbestämmelserna lill lagen (1960:99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering skall fortfarande tillämpas. Beträffande änkepension efler man. som avlidit före den I juli 1960, skall dock i stället för 8 § första styckel lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, all sädan pension minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberältigades årsinkomst som överstiger 1000 kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 13 § 2 mom. sistnämnda lag skall även procenttalet 20 utbytas mol 10 saml beloppet 20000 kronor utbytas mol 75 000 kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdel av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskaUdagen (1928:370) och som bebos av den pensionsberätligade, tas upp lill hälften av faslighetens taxeringsvärde. Detsamma skall gälla vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet, där den pensionsberätligade är bosatt.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i iredje styckel punkterna 1-4 övergångsbestämmelserna lill lagen (1960:99) angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering skall fortfarande tillämpas. Belräffande änkepension efter man, som avlidit före den 1 juli 1960, skall dock i stället för 8 § första stycket lagen om folkpensionering i lagrummets lydelse före nämnda tidpunkt gälla, att sådan pension minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberältigades årsinkomst som överstiger 1000 kronor. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 13 § 2 mom. sistnämnda lag skall även procenttalet 20 utbytas mot 10 samt beloppet 20000 kronor utbytas mot 75000 kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskaUdagen (1928:370) och som bebos av den pensionsberätligade, tas upp till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde. Detsamma skall gälla vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet, där den pensionsberätligade är bosatt.

4 Förslag till Prop. 1986/87:133

Lag om ändring i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet

dds att lagen, som gäller lill utgången av juni 1987, skall fortsätta att gälla till utgången av år 1988,

dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I § Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får med avseende pä ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt motsvarande ersättning enligt lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd meddela föreskrifter vid försöksverksamhet enligt denna lag.

Sådana föreskrifter skall avse en Sådana föreskrifter skall avse

eller fiera avgränsade gmpper av vissa avgränsade gmpper av perso-

personer som är försäkrade eller ner eUer samtliga personer som är

omfattas av statligt personskade- försäkrade eller omfattas av statligt

skydd. personskadeskydd.

Föreskrifterna får gälla längst till Föreskrifterna fär gälla längst till

utgången av juni 1987. utgången av år 1988.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Basbeloppet fastställs av regeringen för varie år och utgör 19400 kronor multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan del allmänna prislägel i november året före det som basbeloppet avser och prisläget i november 1982. Därvid skall bortses från de prisförändringar som intill utgången av år 1983 följer av devalveringen av den svenska kronan i oktober 1982. Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

Basbeloppet fastställs av regeringen för varie år och utgör 24500 kronor multiplicerat med del tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i november året före det som basbeloppet avser och prisläget i november 1986. Basbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

6 Förslag till Prop. 1986/87; 133

Lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.

Härigenom föreskrivs atl lagen (1987:000) om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m.m.' skall upphöra alt gälla vid utgången av år 1987.

Den upphävda lagen skall dock tillämpas vid beräkning av förmåner som avses i 2 § 1-9 för lid före utgången av år 1987 och vid beräkning av förmåner som avses i 2 § 10-12 för lid före utgången av januari 1988.

Prop. 1986/87:100, Bil. 7, 14

3 a §

Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första och andra saml femte styckena i punkt 12 av anvisningarna tiU 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undanlag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda skattetabeller. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

De särskilda skattetabeUerna skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ul på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. I tabellerna skall det finnas särskUda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjukpenninggrundande inkomsten, dels för ersättningar som grundas på 90 procent av den sjukpenning-grundande inkomsten.

De procenttal efter vilka skalleavdrag skall göras skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenninggrundande inkomst el-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87:133

ler den andel av den sjukpenning-grundande inkomsten som ersättningen beräknas på.

För de särskilda skattetabellerna skall I övrigl i tiUämpliga delar gälla vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om skattetabeller avseende preliminär A-skatl.

Har sjukpenninggrundande inkomst inte faststäUts för den skaltskyldige skall det underlag som ulgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst vid bestämmande av skatteavdraget.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.

17 2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 133

9 Förslag till Prop. 1986/87:133

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels atl 7 kap. 13 § saml 15 kap. 6 och 10 8§ skall ha följande lydelse, dds alt det i balken skall införas en ny paragraf, 7 kap. 8 a §. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 8 a §

När sjukpenning eller annan dagersättning som avses 1 1

13 § Utmätningen medför förmånsrätt när det belopp som skall innehållas har förfallit till betalning.

När sjukpenning eller annan dagersättning som avses i I § första stycket 4 utges för mer än en dag, skall ersättningen anses ha förfallit tUl betalning med utmätningsbeloppet varje dag som ersättningsperioden omfattar.

15 kap.
6§
I fräga om införsel i sjukpenning I fråga om införsel i sjukpenning

eller annan dagersättning som eller annan dagersättning som
avses i 2 § första stycket 5 skall vid avses i 2 § första stycket 5 skall vid
tillämpning av 5 § andra och tredje tillämpning av 5 § andra och tredje
styckena innehållandet anses ske styckena innehållandel anses ske
varie dag för vilken ersättning ut- varie dag som ersältningsperioden
går. omfattar.

10 § Vid införsel för engångsbelopp i fall som avses i I § I skall kronofogdemyndigheten vid behov fördela beloppet på skilda poster efter vad som är skäligt med hänsyn till den tid för vilken beloppet är avsett och övriga omständigheter. De särskilda posterna anses vid tillämpning av införseln förfallna enligt vad som sålunda har bestämts.

När sjukpenning eller annan
dagersättning som avses 12 § förs
ta stycket 5 utges för mer än en
dag, skall införselbeloppen och för
behållsbeloppen räknas samman
för samtUga dagar som ersätt
ningsperioden omfattar. Ig

Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.

Proposition om ändringar i delpensionsförsäkringen, pensionstillskott till änkor m. m.

1 Inledning

Delpensioneringen infördes den I juli 1976 som en del av en reform beträffande rörlig pensionsålder (prop. 1975:97, SfU 15, rskr. 222). Delpensionen tillkom efler ett utredningsarbete som genomförts av den s. k. pensionsålderskommittén.

Frän börian omfattade delpensionsförsäkringen endasi anställda men den utvidgades fr. o. m. den I januari 1980 till all avse åven egenföretagare och uppdragstagare (prop. 1978/79:69, SfU 14, rskr. 133). Den tidigare lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring (DPL) ersattes då av lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring (NDPL).

Det huvudsakliga syftel med delpensioneringen är alt ge möjlighel till en mjuk övergång från arbete lill ålderspension genom att minska arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren.

Efter regeringens bemyndigande den 18 oktober 1984 tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet en kommitté (S 1984:03) med uppgift atl göra en översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen. Kommittén antog namnet pensionsberedningen. Huvuduppgiften för beredningen angavs vara att göra en samlad genomgång av erfarenheterna av reglerna inom del allmänna pensionssystemet. Beredningen skulle med förtur behandla möjligheterna lill rörlig pensionsålder. Frågan om rörlig pensionsålder innefattar delpensioneringen.

I betänkandet (SOU 1986:47) Dellidspension, översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen, har beredningen dels redovisat erfarenheterna av delpensionsförsäkringen, dels lagt fram förslag i syfte att komma lill rätta med mindre tillfredsställande konsekvenser som de nuvarande reglerna ger upphov till och alt underiätta handläggningen av delpensionsärenden hos de allmänna försäkringskassorna. En sammanfattning av utredningens förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- 19

serna och en redovisning av deras ställningslagande lill ulredningsförsla- Prop. 1986/87:133 gen bör fogas lill protokollet i delta ärende som bUaga 2.

Jag lar nu upp frågan om de ändringar i delpensionsförsäkringen som aktualiserats genom pensionsberedningens betänkande. Vidare kommer jag att la upp frågor om inverkan på pensionslillskoti lill änkor av undantagande från ATP och förbättrad änkepension för kvinnor vars män avlidit före den 1 juli 1960. Jag kommer dessuiom atl föreslå en förlängd och något utvidgad försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet. Reglerna om beräkning av basbeloppet kommer jag också alt ta upp. Slutligen lar jag upp vissa frågor om skatteavdrag, utmätning och införsel vad avser sjukpenning och andra dagersättningar från den allmänna försäkringen.

2 Ändringar i delpensioneringen

2.1 Nuvarande regler

Delpension kan betalas ul till förvärvsarbetande i åldern 60-64 år som minskar sin arbetstid.

Vissa grundläggande villkor gäller för att man skall kunna få delpension. Ett av dessa villkor är att man är bosatt i Sverige. Det arbetsvillkor som gäller enligt lagarna om stöd vid arbetslöshet tillämpas även för den som söker delpension, vilket i princip innebär att han skall ha arbetat i minst fem månader under en ramtid av tolv månader före arbetstidsminskningen. Han måste vidare ha fillgodoräknats pensionsgmndande inkomst inom ATP-systemet för minst tio år fr. o. m. 45 års ålder.

Delpension kan inle betalas ut samtidigt som den försäkrade uppbär förtids- eller ålderspension från folk- eller tilläggspensioneringen enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL.

Den försäkrade skall arbeta i genomsnitt minst 17 fimmar per vecka efter minskningen av arbetstiden för alt vara berättigad fill delpension. Minskningen får ske tidigast fr.o.m. 60-årsmånaden. Delpensionen betalas ut längst t. o. m. månaden före 65-årsmånaden.

Den som efler arbelstidsminskningen arbetar enbart som anställd har rätt till delpension om han minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per vecka. Den som efler arbelstidsminskningen inte arbetar som enbart anställd har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften. Till denna kategori hör i första hand egenföretagare och uppdragstagare. Det finns dock undantag för personer med vissa mindre bisysslor.

Fömtom kravet att en egenföretagare skall minska sin arbetstid med minst hälften för att få rätt till delpension gäller också att han måste kunna visa hur verksamhetens omfattning minskar eller hur den minskade arbetsinsatsen i företaget kompenseras.

Den som har en mindre bisyssla vid sidan av sitt huvudsakliga arbete
kan på begäran få sin rätt lill delpension bedömd med bortseende frän
bisysslan. Kravet är då alt bisysslan utförts varaktigt före arbetstidsminsk
ningen och inte ökas inför eller efter denna. Arbetstiden för bisysslan får 20

vidare beräknas uppgå till i genomsnitt högst 10 limmar per vecka och Prop. 1986/87:133 årsinkomsten härav måste antas bli mindre än motsvarande ett basbelopp. Beviljas delpension med bortseende från en bisyssla skall man även vid beräkningen av pensionsunderlaget bortse från inkomsten av bisysslan.

Den försäkrades arbetstid före arbelstidsminskningen beräknas i regel som elt genomsnitt för den ramtid av etl år som gäller för arbetsvillkoret. Arbetstiden efter arbetslidsminskningen beräknas med hänsyn lill den försäkrades antagna arbetsförhållanden under del följande året.

Delpensionen utgör 50% av den försäkrades pensionsunderlag. Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1986/87; 100 bil. 7) föreslagit att kompensationsgraden höjs till 65% av pensionsunderlaget fr.o.m. den I juli 1987.

Pensionen värdesäkras genom anknytning till basbeloppet. Delpensionen är pensionsgrundande för ATP.

Som huvudregel vid beräkning av pensionsunderlaget gäller alt det skall utgöras av skillnaden mellan den normala förvärvsinkomsten före arbetslidsminskningen och den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas ha tills vidare efter arbetslidsminskningen. Skillnaden mellan dessa inkomster får inte vara större än skillnaden mellan den sjukpenninggmn-dande inkomsten före och efter arbetslidsminskningen. Detta medför alt delpensionen inte kompenserar för bortfall av inkomstdelar som ligger över 7,5 basbelopp.

Vid beräkningen av inkomsten räknas alla normalt förekommande ersättningar in. Hänsyn tas således till regelmässig övertidsersättning, naturaförmåner etc. Har inkomsten varierat beräknas den till den genomsnittliga inkomsten under en ramtid av tolv månader före arbetstidsminskningen.

För i första hand egenföretagare och uppdragstagare beräknas inkomsten före arbetstidsminskningen på så sätl att medelvärdet av de tre senasie årens pensionspoäng för ATP multipliceras med basbeloppet vid tidpunkten för arbetslidsminskningen. För att kompensera för det basbeloppsavdrag som gjorts vid beräkningen av den pensionsgmndande inkomsten läggs i regel en pensionspoäng till för varie år. Inkomsten efter arbetslidsminskningen beräknas vanligtvis schablonmässigt till hälften av inkomsten före.

Den som ansöker om delpension skall tillsammans med sin ansökan lämna ett inlyg om sina arbets- och inkomstförhållanden. För den som är anställd utfärdas intyget av arbetsgivaren. Uppgifterna i en egenföretagares ansökan skall intygas av någon ojävig person som har god kännedom om hans arbets- och inkomslförhållanden.

Elt beslut om delpension skall omprövas om en ändring av betydelse har skett i de förhållanden som legat till grund för beslutet.

Om delpensionären oförvållat förlorar sin anställning eller slutar sitt förvärvsarbete med giltig anledning har han rätt atl behålla sin delpension om han är anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och är beredd att anta erbjudet arbete. Den som frivilligt utan giltig anledning lämnar sitt arbete förlorar sin räll lill fortsatt delpension.

Delpensioneringen administreras av riksförsäkringsverket (RFV) och de
allmänna försäkringskassorna. Ärenden om delpension omfattas av den 21

ordning för överklagande som gäller på socialförsäkringsområdet.

2.2 Allmän motivering

Delpensioneringen utgör en väsentlig beståndsdel i systemet för rörlig pensionsålder. De erfarenheter av försäkringen och dess tillämpning som redovisas i pensionsberedningens betänkande är i alll väsentligt mycket goda. Rätten till delpension har utnyttjats av många försäkrade, som därigenom fått möjlighet att efler egna önskemål anpassa såväl pensioneringsgrad som pensioneringstidpunkt. De äldres möjligheter atl vara kvar i arbetslivet har också förbättrats genom delpensionsförsäkringen. I likhet med pensionsberedningen anser jag del vara angelägel att bevara och om möjligt förbättra en pensionsform som gett så positiva effekter. Ett viktigt led i detta är givelvis den höjning av kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen från 50 till 65% av pensionsunderlaget som regeringen föreslagil fr. o. m. den I juli 1987.

Pensionsberedningen har i sitt betänkande föreslagil förändringar i försäkringen endast på vissa begränsade områden. Remissinstanserna har i allt väsentligt ställt sig bakom beredningens förslag. Jag avser därför att nu, i stort sett i överensstämmelse med beredningen, föra fram förslag till de förändringar i det nuvarande regelsystemet som jag anser behövliga. I övrigt bör reglerna behållas oförändrade.

2.2.1 Uppdragstagarnas ställning inom delpensioneringen

Mitt förslag: Allt arbete som uppdragstagare jämställs inom delpensioneringen med arbete som anställd under förutsättning att upp-dragsinkomsien ulgör inkomst av tjänst i skattemässigt hänseende. Ärende om delpension lill en sådan uppdragstagare som fortsättningsvis skall jämställas med en anställd skall avgöras av försäkringskassan utan medverkan av socialförsäkringsnämnd, såvida ärendet inte är av vidlyftig eller svår beskaffenhet.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag, dock alt frågan om handläggningsordningen inte berörts av beredningen.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks.

Skälen för mitt förslag: Med uppdragstagare menas den som utför arbete för annans räkning ulan att vara anställd i dennes tjänst. Som uppdragstagare betraktas bl. a. den som har förtroendeuppdrag av olika slag. Inkomst av uppdrag skall inom den allmänna försäkringen i allmänhet jämställas med anslällningsinkomsl. På uppdragsersätlning skall uppdragsgivaren betala arbetsgivaravgift. Gränsen mellan vad som är att uppfatta som an-

ställningsinkomsl och vad som är uppdragsinkomsl är ibland svårbestämd, Prop. 1986/87:133 vilket medför problem i tillämpningen.

Sedan NDPL trätt i kraft den 1 januari 1980 har frågan om uppdragstagarnas ställning vid åtskilliga tillfållen behandlats av riksdagen. 1 sodalför-säkringsulskottets betänkande 1979/80:19 behandlades frågan om rätten till delpension för vissa fackligt och politiskt förtroendevalda. Utskottet uttalade atl några bärande skäl inte fanns för atl inte jämställa dessa uppdragstagare med arbetstagare. 1 samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1981/82:199 om vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m. m. beslöt riksdagen att ge regeringen till känna alt det var önskvärt atl frågan om uppdragstagares ställning inom delpensioneringen utreddes ytteriigare. Utredningen borde därvid gälla även andra kategorier av uppdragstagare än förtroendevalda.

Regeringen uppdrog åt RFV all genomföra den begärda utredningen. Resultatet av utredningen redovisades i en rapport i januari 1984. Verket konstaterade i rapporten all ett avgörande motiv för att inte jämställa uppdragstagare med anställda var svårigheterna atl beräkna arbetstiden i ett uppdrag. Verkets utredning gav dock inte underlag för annan uppfattning än att uppdragstagare vid bedömning av rätten till delpension borde jämställas med anställda. Den lid som skulle beaktas vid bedömning av rätten lill delpension borde dock enligl verket begränsas till de arbetsuppgifter som har etl nära samband med uppdraget.

Regeringen överiämnade rapporten lill beredningen.

Beredningen fann atl de fördelar som står att finna i att jämställa uppdragstagare med anställda vid bedömning av rätten till delpension år fiera. En ökad samordning och förenkling kommer till stånd och behovet av särbestämmelser minskar. De enskilda försäkrade får större möjligheter att anpassa sina arbetsförhållanden efter arbelstidsminskningen till egna önskemål, vilket ökar flexibiliteten inom systemet. Dessutom kommer de nu existerande gränsdragningsproblemen mellan uppdragstagare och anställda att försvinna.

Svårigheterna atl beräkna arbetstiden i etl uppdrag bör enligt min mening kunna bemästras. Bl.a. kommer det förslag till beräkningar av inkomsten före arbelstidsminskningen för anställda somjag lägger fram i det följande (avsnitt 2.2.5) att minska behovet av arbetslidsberäkningar.

Mot denna bakgmnd föreslår jag i likhet med beredningen att i princip alll arbete som uppdragstagare skall jämställas med arbete som anställd. Jag återkommer i specialmoliveringen till vilka konsekvenser detta förslag bör få vid den praktiska tillämpningen och hur bedömningen bör göras av arbetstidsminskningen för olika kategorier uppdragstagare.

Milt förslag om alt jämställa uppdragstagare med anställda innebär en förenkling av tillämpningen av delpensionsförsäkringen angående uppdragslagarna. Förslagel bör därför inte medföra alt alla ärenden om delpension lill uppdragstagare mäste avgöras i socialförsäkringsnämnd. Jag anser atl ärende om delpension lill den som efter arbetslidsminskningen arbetar enbart som uppdragstagare eller som uppdragstagare i kombination med anställning i regel bör avgöras av tjänsteman hos försäkringskassan.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av remissinstanserna. Statskontoret och Försäkringskasseförbundei menar dock att strävan bör vara att ta bort reglerna om bisysslor inom delpensionsförsäkringen, vilket skulle underlätta tillämpningen. RFV förordar att bisysslereglerna slopas, eftersom de svårigheter som beredningen pekat på beträffande vissa rörelseid-kares möjligheter att anpassa arbetstiden efter delpension berör bara ett mycket begränsat antal personer. Anpassningsmöjligheter lorde finnas i flertalet fall, t. ex. i fråga om den del av arbetet som utgörs av rörelse.

Skälen för mitt förslag: Om en försäkrad har en mindre bisyssla vid sidan av sin huvudsakliga sysselsättning kan han få sin rätt till delpension bedömd med bortseende från bisysslan. Vissa fömtsättningar finns dock bl.a. när del gäller att avgöra vad som är att betrakta som en bisyssla. Sådana fömtsättningar bör gälla åven i fortsättningen. Jag återkommer tdl dessa.

De regler angående arbete som uppdragstagare som jag föreslagit i det föregående medför atl omfattningen av sådana bisysslor som kan komma i fråga i delpensionssammanhang minskar avsevärt. Det är dock enligt min mening inle lämpligt att helt avstå från regler pä detta område. Anställda bör ha kvar rätten att kunna få delpension med bortseende från en bisyssla i form av en mindre rörelse eller ett mindre jordbmk. Också den vars huvudsakliga sysselsättning är uppdrag, som utgör inkomst av tjänst i skattehänseende, bör kunna få motsvarande rätt. En rörelseidkare eller lantbrukare som har etl uppdrag eller en anställning vid sidan av sin huvudsakliga sysselsättning bör likaså kunna få sin rätt till delpension bedömd med bortseende från bisysslan. Rätten att få sin delpension bedömd med bortseende från bisyssla bör begränsas till dessa fall. Mitt förslag innebär på detta sätt en mera begränsad och exakt definifion av vad som är all betrakta som bisyssla än vad som är fallet med nuvarande regler.

En viss osäkerhet i tillämpningen har förekommit när det gäller möjligheterna att begära bortseende från en av flera bisysslor. Enligt pensionsberedningens uppfattning är en sådan möjlighet oförenlig med bisysslebestämmelsernas syfte. Jag delar denna uppfattning och anser mot denna bakgrund att — i de fall en försäkrad har flera bisysslor - en begäran om bortseende måste avse samtliga bisysslor.

Enligt nuvarande regler skall följande förutsättningar gälla för atl rällen lill delpension skall kunna bedömas med bortseende från en bisyssla.

- Bisysslan skall ha ulförts varaktigt före arbetslidsminskningen.

- Arbetstiden för bisysslan får inle ha ökats inför eller vara avsedd all öka efler arbetstidsminskningen i del huvudsakliga arbetet.

- Arbetstiden för bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsnitt högst 10 limmar per vecka.

- Årsinkomsten för bisysslan kan antas bli mindre än vad som motsvarar ett basbelopp.

Jag finner reglerna om varaktigheten och förbudet mot utökning av bisysslan vara väl avvägda och dessa bör därför kvarstå oförändrade. Pensionsberedningen har påpekat beträffande de två övriga förutsättningarna att de försäkrade som har svårigheter att uppfylla dem oftast har en för hög inkomst av bisysslan. Mera sällan är däremot arbetstiden för lång. Jag anser liksom beredningen atl en bättre balans bör uppnås mellan dessa krav. Jag anser därför att den övre inkomslgränsen bör bestämmas lill vad som molsvarar ett och etl halvt basbelopp.

Prop. 1986/87:133

Beredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av remissinstanserna. Försäkringsrätten för Södra Sverige påpekar emellertid att förslaget kan innebära problem för personer som har en ordinarie arbetstid som överstiger 40 timmar per vecka.

Skälen för mitt förslag: Enligl nuvarande regler skall en försäkrad arbeta i genomsnitt minst 17 timmar per vecka efter minskningen av arbetstiden för atl vara berättigad lill delpension. För anställda måste minskningen dessutom uppgå till minst fem timmar per vecka. Någon längsta arbetstid efter arbetslidsminskningen år inle fastställd. Detta medför att en delpensionär efter övergången i deltidsarbete kan ha en arbetstid som betydligt överstiger normalarbetstiden 40 limmar per vecka. Detta står enligl beredningens uppfattning i dålig överensstämmelse med delpensioneringens syften. Jag delar denna uppfattning. En generell begränsning av arbetstiden efler arbetstidsminskningen är därför motiverad.

Jag föreslår därför alt den längsta sammanlagda veckoarbetstiden efter arbelstidsminskningen får uppgå till 35 limmar. Regeln bör gälla alla, alltså även personer som har en bisyssla vid sidan av sin huvudsakliga sysselsättning. Antalet fall där den nu föreslagna övre tidsgränsen måste tillämpas torde bli mycket begränsat. Förslaget innebär dessuiom att den för anställ-

2.2.4 Utläggningen av arbetstiden

Mitt förslag: De generella föreskrifter om föriäggningen av deltidsarbetet som riksförsäkringsverket meddelat med stöd av bemyndigande från regeringen las in i lagen om delpensionsförsäkring.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Utredningsförslaget kommenteras endast av Kooperationens Förhandlingsorganisation, som anser alt nuvarande regel atl man under varje period av högst tre månader skall arbeta under minst halva antalet arbetsdagar bör utökas lill sex månader. Detta skulle ge utrymme för en störte flexibilitet.

Skälen för mitt förslag: Regeringen eller, efter beslut av regeringen, riksförsäkringsverket har bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om förläggningen av deltidsarbetet. Sådana föreskrifter har meddelats av riksförsäkringsverket. Enligt dessa får den försäkrade inle göra sammanhängande avbrott i arbetet under längre tid än en och en halv månad. Man bortser då från ledighet för semester m. m.

Tillämpningen av dessa regler har i allmänhet inle medfört några siörre svårigheter. Vissa försäkrade med mycket uttalade säsongsvariationer i sitt arbete kan dock fä problem om exempelvis arbetstiden under vinterhalvåret blir alltför kort för att villkoren om arbetstidens utläggning skall kunna uppfyllas. Detta gäller bl. a. lantbrukare med verksamheten i huvudsak inriktad pä spannmålsodling. Riksförsäkringsverkets kompletterande föreskrifter medger dock en förläggning av den ledighet som motsvarar semester i direkt anslutning till delpensionsledigheten för all uppfylla villkoren om arbetstidens förläggning.

De generella regler om arbetstidens utläggning som riksförsäkringsverket meddelat i sin författning är väl avvägda och av stor belydelse för den enskilde försäkrade. Pensionsberedningen anser alt dessa regler är av sådan vikt atl de lämpligen bör framgå redan av lagtexten. Jag instämmer i detta och föreslår därför all reglerna flyttas över till lagen. Därigenom bortfaller behovet av elt bemyndigande för regeringen och riksförsäkringsverket att meddela generella föreskrifter om förläggningen av deltidsarbetet. Jag föreslår atl bemyndigandet härvidlag slopas. Regeringen och efter regeringens bestämmande riksförsäkringsverket har emellertid dessutom bemyndigande att för vissa yrken medge alt deltidsarbetet föriäggs mera ojämnt under året än vad som tillåls enligl lagens huvudregel. Del finns fortfarande ett behov av sådana undanlag frän huvudreglerna. Jag anser därför att bemyndigandet i delta avseende bör kvarstå.

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslagel. Landstingsförbundet anser dock atl regeln för inkomstberäkningen bör kompletteras med en maximeringsregd av innebörd all delpensionen då den börjar utges inle får vara siörre än inkomstminskningen vid tiden för delpensioneringen. Landstingsförbundet ifrågasätter också om man inte borde bortse från ATP- poängen för året före inkomstminskningen för all undvika alt preliminärt beräknad delpension utges.

Riksförsäkringsverket tillstyrker förslagel om en schabloniserad beräkning, men anser alt åren med den högsta och den lägsta ATP-poängen bör elimineras före genomsnittsberäkningen. Denna uppfattning delas av statskontoret.

Kommunernas pensionsanslalt vill undvika en preliminär beräkning av delpensionen genom att underlaget utgörs av årspoängen för de fem åren närmasl före det år som föregår året för arbetstidsminskningen. Försäkringskasseförbundei vill ha en sådan konstruktion av regelsystemet att en definitiv beräkning av pensionsunderlaget aldrig kan bli lägre än en preliminär sådan, vilket skulle gynna den försäkrade.

Skälen för mitt förslag: Enligl nuvarande regler fastställs pensionsunderlaget för anställda och för egenföretagare enligl olika modeller. Underlaget för anställda utgörs i princip av skillnaden mellan den försäkrades normala inkomst före arbetslidsminskningen och den inkomst han kan antas ha efler arbetslidsminskningen. Skillnaden mellan dessa båda inkomster får dock inle vara störte än skillnaden i sjukpenninggrundande inkomst före och efler arbetstidsminskningen. Dessutom finns särskilda regler för situationer där den försäkrade har onormala inkomster eller har ökal arbetstiden väsentligt inför delpensioneringen.

Utgångspunkten för beräkning av inkomsten före arbetslidsminskningen för egenföretagare är medelvärdet av de tre senaste årens pensionspoäng för ATP multiplicerat med basbeloppet vid tidpunkten för arbetslidsminskningen. Därvid tas också hänsyn till del basbeloppsavdrag som gjorts vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten.

Det är enligl min mening angeläget att åstadkomma en enhetligare och för de försäkrade mera överskådlig metod atl beräkna pensionsunderiagel. De nuvarande reglerna för beräkning av pensionsunderiagel för anställda leder lill en rad olika svårigheter vid tillämpningen hos försäkringskassorna. Framför allt gäller svårigheterna att avgöra vad som är normal arbetstid och inkomst. En slor del av omprövnings- och besvärsärendena inom delpensionsförsäkringen rör dessa frågor. Utfallet av den nuvarande

beräkningsmetoden påverkas också av vid vilken tidpunkt under avtalsperioden som arbetstidsminskningen påbörias.

Pensionsberedningen har prövat olika beräkningsmetoder för att komma till rätta med svårigheterna och därvid stannat vid den av mig föreslagna metoden. Denna innebär alt samma regler kan tillämpas inom hela delpensionsförsäkringen, alltså för såväl anställda och uppdragstagare som för egenföretagare.

Flera remissinstanser påpekar atl den av beredningen föreslagna metoden medför en preliminär beräkning av pensionsunderlaget, eftersom pensionspoängen fastställs med viss fördröjning. En sådan preliminär beräkning förekommer dock redan för egenföretagare och används också vid beräkning av ålderspension från ATP. De erfarenheter som finns från dessa båda områden är enligt min mening inte av den arten all man av det skälet bör avstå från den föreslagna beräkningsmetoden. Jag återkommer i specialmotiveringen lill hur den preliminära beräkningen skall göras.

Vad beträffar reglerna för beräkning av inkomsten efter arbelstidsminskningen är erfarenheien att dessa fungerar tillfredsslällande. Jag finner därför ingen anledning alt föreslå någon förändring på den punkten.

Prop. 1986/87:133

Beredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört frågan tillstyrker förslagel.

Skälen för mitt förslag: Den som ansöker om delpension måste genom intyg eller annan utredning styrka de uppgifter som skall läggas till grund för beslut om delpension. För anställda gäller att inlyg om arbets- och inkomstförhållanden skall lämnas av arbetsgivaren eller lokal arbetstagarorganisation.

När det gäller egenföretagare är del svårt atl fä fram en motsvarighet till arbetsgivarinlyget. Det ankommer på egenföretagaren själv alt bevisa de omständigheter han vill lägga till grund för sin ansökan om delpension. Enligl nu gällande regler skall egenföretagare styrka sina uppgifter med hjälp av intyg från någon som väl känner lill hans arbets- och inkomstförhållanden. En egenföretagare som bedriver en lite störte verksamhet har i allmänhet en revisor eller motsvarande som kan utfärda det önskade intyget. För mindre förelag kan dock problemen vara stora när det gäller alt finna en person som kan utfärda etl sådanl intyg. Riksförsäkringsverket visade i en rapport "Delpension för egenföretagare" (december 1982) att i de fall då egenföretagarens minskade arbetsinsats inte kompenserades av

någon annan person det ofta förelåg betydande svårigheter för honom att visa hur arbetslidsminskningen skulle bli möjlig. Det var dessuiom ofta svårt att finna en ojävig person i egenföretagarens omgivning som hade kännedom om såväl hans arbetstider som hans inkomster. Det ankom oftast pä försäkringskassan aU göra en bedömning av de uppgifter som legat lill gmnd för egenföretagarens ansökan om delpension i avsaknad av ett tillförlitligt inlyg om arbetstider och inkomster för honom efter arbetslidsminskningen.

Som påpekas i betänkandet åligger det försäkringskassan att göra en bedömning av om vederbörande uppfyller villkoren för rätt till delpension. Det är givetvis av vissl värde alt därutöver ha ett generellt krav på intygslämnande men de svårigheter som är förknippade med intygskravet är betydande. Jag instämmer därför i beredningens förslag alt ta bort detta krav. Del får anses vara tillfyllest med den prövning som försäkringskassan ändå har att göra. Beredningen har framhållit att det förslag som man lagl fram inte kan tas till inläkt för någon strävan att ändra praxis för bevisprövningen i en viss riktning. Jag vill för egen del också göra denna markering.

De övriga regler som gäller för hur en person som ansöker om delpension skall styrka de omständigheter som han vill skall läggas till grund för beslutet angående rätten lill delpension bör kvarstå oförändrade.

Prop. 1986/87:133

Beredningens förslag: Benämningen delpension ändras till deltidspension.

Remissinstanserna: Förslaget har inle mött nägra invändningar från remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: Delpension utbetalas till den som vid sidan om pensionen arbetar deltid i siörre eller mindre omfattning. I dagligt tal används många gånger benämningen deltidspension. För att markera att delpensionen betalas ul i samband med att den försäkrade arbetar deltid har pensionsberedningen funnit det motiverat att byta ut den nuvarande benämningen "delpension" mot "deltidspension".

För egen del kan jag ha förståelse för alt beredningen har tagit upp namnfrågan lill övervägande. Jag anser dock att det finns skäl som talar emot en förändring. Delpensionsförsäkringen har nu funnits i över tio års tid och benämningen delpension har därför blivit väl etablerad. Denna benämning är kortare och enklare all använda än den som beredningen föreslagil, vilket har särskilt slor betydelse när benämningen skall användas i sammansatta ord. Jag vill erinra om att orden delpensionsförsäkring, delpensionsavgifl och delpensionsfond skulle behöva ersättas med fleror-diga benämningar.

Förfaltningsmässigl skulle en namnändring få förhållandevis stora åter-

verkningar. Utöver i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, där bered- Prop. 1986/87:133 ningen föreslagil ändringar, skulle i förevarande sammanhang ändringar få göras i vart fall i socialavgiftslagstiflningen och lagstiftningen om fondförvaltningen. Vidare skulle en lång rad av författningar med hänvisningar till delpensioneringen efter hand få anpassas till nya benämningar.

Vid min bedömning av för- och nackdelar med namnbyte har jag stannat för att inle lägga fram något förslag i detta hänseende. Till denna ståndpunkt har bidragit alt det inte rimligen kan föreligga risk för missförstånd vare sig man i dagligt tal eller i andra sammanhang använder sig av den ena eller den andra av de här diskuterade benämningarna.

2.3 Kostnader

De förslag till förändringar i delpensionsförsäkringen som jag föreslagit kommer atl påverka försäkringens kostnader pä olika sätl. Pensionsberedningen har i sitt belänkande gjort vissa beräkningar angående dessa kostnader.

Förslaget om atl arbete som uppdragstagare skall jämställas med arbete som anställd kan förväntas öka antalet delpensionärer. Denna ökning kan dock antas kompenseras av att uppdragstagare, som idag måste begära delpension med bortseende från viss bisyssla, får möjlighet atl öka sin arbetstid i uppdraget, vilket minskar utbetalningarna från försäkringen. Sammantaget ger delta förslag sannolikt oförändrade utgifter för delpen-sionsförsäkringen.

Mitt förslag om att inkomstgränsen för en mindre bisyssla skall höjas till 1,5 basbelopp kan förväntas öka försäkringens utgifter med ca 500000 kr. enligt pensionsberedningens beräkningar. Begränsningen av den längsta arbetstiden efter arbetstidsminskningen till högst 35 timmar per vecka antas medföra all de försäkrade minskar sin arbetstid mer än vad som krävs enligt gällande regler medan andra avslår från att söka delpension. Detta beräknas minska försäkringens utgifter med I milj. kr.

De ekonomiska konsekvenserna av förslagen lill ändrat pensionsunderlag är beroende av reallöneutvecklingen i framliden. Oförändrade reallöner medför i princip inga utgiftsökningar för försäkringen.

Förslaget om all slopa kravet att egenföretagare alltid skall lämna intyg om sina arbets- och inkomslförhållanden väntas medföra en ökning av antalet egenföretagare med delpension. Utgiftsökningen förväntas dock bli begränsad och uppgå lill högst 500000 kr. per år.

De största förändringarna vad gäller kostnaderna för mina förslag gäller administrationen. De förenklingar och förbättringar jag föreslår beräknas leda till arbetsbesparingar hos försäkringskassorna. Pensionsberedningen beräknar atl förslagen kommer atl leda till ett minskat resursbehov för kassorna som molsvarar ca 50 årsarbetare i etl fullfunktionsstadium. Detta medför minskade administrativa utgifter för delpensionsförsåkringen i storleksordningen 7 milj. kr. per år.

Pensionskommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag. Enligt kommittén borde de nya reglerna avse även pensionslillskolt till änkepension.

Remissinstanserna gav enhälligt sitt slöd åt kommiiténs förslag.

Skälen för mitt förslag: Den som uppbär folkpension i form av ålders-, förtids- eller änkepension och som inle har räll lill ATP eller får enbart låg ATP kan därutöver få pensionstillskott. Pensionstillskott utges för närvarande med 48 % av basbeloppet till ålderspensionärer och änkor. Pensionstillskottet till förtidspensionärer är 96% av basbeloppet. Före den 1 januari 1982 fanns en möjlighet att anmäla undantagande från ATP vad avsåg inkomster av annal förvärvsarbete än anställning. Etl sådant undantagande kan helt eller delvis reducera pensionstillskotten eftersom vid beräkningen av pensionslillskoti hänsyn skall las till den ATP som skulle ha utgetts om undantagande inle hade skett. Reducering sker även belräffande pensionstillskott till änka efter den som haft undanlagande från ATP. Undantag görs dock enligl praxis i de fall då änkan redan uppbär ålders-dier förtidspension när mannen dör. Hon får då behålla sitt pensionstillskott.

Problemet belräffande rätt till pensionstillskott åt änkan efter en person som gjort undanlagande från ATP kommer alt minska i betydelse i framtiden eftersom möjligheten att göra sådanl undantagande från försäkringen numera tagits bort. Jag anser dock alt de nuvarande reglerna under en relativt läng övergångstid kommer att ha effekter som är mindre tillfredsställande. Detsamma gäller naturligtvis effekterna av all mannen underiålil all belala in avgifter till försäkringen.

1 regeringens proposition 1983/84:73 om reformering av efterlevande-pensioneringen m. m. fanns förslag om atl pensionslillskoti skulle utges till ålders- och förtidspension lill änkor i situationer som de jag nyss beskrivit. Propositionen återkallades emellertid i regeringens skrivelse 1983/84:95. Riksdagen har därefter bifallit etl motionsyrkande om att uppgifter skulle sammanställas om hur många änkor som mister sitt pensionstillskott på grund av makens undantagande från ATP och alt regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag i frågan (SfU 1985/86:15, rskr. 199) Antalet änkor som uppbär änkepension i någon form och som på grund av undantagande från ATP går miste om pensionstillskott helt eller delvis uppgår till ca 5 500. Av dessa beräknas 3500 ha gått miste om hela pensionstillskottet eller delar av detta till följd av mannens undanlagande från ATP.

Mol bakgrund av vad jag anfört föreslår jag att pensionstillskott lill ålders- och förtidspension åt en änka inte skall kunna minskas med sådan änkepension från ATP som skulle ha utgivits om den avlidne mannen inle hade gjort undantagande från ATP eller gått miste om pensionspoäng till följd av utebliven avgiflsinbelalning. De konsekvenser pä rätten lill pensionstillskott som kan uppstå på grund av att kvinnan själv haft undanlagande från ATP eller själv underlåtit atl betala in tilläggspensionsavgift omfattas inte av mitl förslag.

De nya reglerna föranleder ändringar i lagen (1969:205) om pensionslillskolt och föreslås träda i kraft den 1 juli 1987.

Förslagel beräknas medföra en ökad kostnad för försäkringen på ca 8 milj. kr. per år.

Prop. 1986/87:133

4 Inkomstprövningen av änkepension till kvinnor vars män avlidit före den 1 juli 1960

Mitt förslag: Vid beräkning av förmögenhet vid inkomstprövning av änkepension för kvinnor, vars män har avlidit före den 1 juli 1960, skall värdet av en- eller ivåfamiljsfaslighet som bebos av den pensionsberätligade las upp till en fjärdedel av taxeringsvärdet.

Skälen för mitt förslag: Änkepension med anledning av dödsfall som har inträffat före den 1 juli 1960 utges efler inkomstprövning. Inkomstprövningen innebär enligt gällande regler atl pensionen minskas med en tredjedel av den del av den pensionsberältigades årsinkomst som översfiger I 000 kronor. Vid beräkning av årsinkomsten inräknas bl. a. avkastning på förmögenhet.

Riksdagen har, i anslutning till beslut om statlig fastighetsskatt, för atl motverka en ökning av boendekostnaderna för vissa pensionärsgrupper beslutat en lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrulillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension (prop. 1984/85:85 bil. 2, SfU 14, rskr. 92, SFS 1985:755). Ändringen innebär att vid beräkning av förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom. kommunalskatlelagen (1928:370) - en- eller tvåfamiljsfastighet — och som bebos av den pensionsberätligade, tas upp lill en fjärdedel av taxeringsvärdet i ställel för till hälften som tidigare varit fallet. Denna bestämmelse trädde i kraft den I januari 1986.

Motsvarande bestämmelse bör med samma motivering införas vad avser änkepension med anledning av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960.

Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 16 § lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring. Den nya lydelsen bör göras tillämplig vid beräkning som avser lid fr.o.m. den 1 januari 1986 eller senare dag.

Skälen för mitt förslag: Regeringen anvisade för budgetåret 1985/86 medel för projektverksamhet vid försäkringskassorna i syfte att bl.a. effektivisera administrationen och tillämpningen av den allmänna försäkringen. Försäkringskassorna i Malmöhus, Gävleborgs och Västernorrlands län beviljades projektmedel för atl på försök få utge även en Qärdedds och tre fjärdedels sjukpenning. Försäkringskassorna i Blekinge, Gävleborgs, Västerbottens och Västernortlands län och i Göteborg beviljades projektmedel för alt på försök, som allernativ lill sjukpenning, betala merkostnader för resor till och från arbetsplatsen om den försäkrades hälsotillstånd inte medgav all han utnyttjade sill normala färdsätt.

I prop. 1985/86:38 föreslog regeringen riksdagen atl anta en särskild lag om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet för all göra det möjligt atl genomföra projekten. Riksdagen biföll propositionen (SfU 1985/86:3, rskr. 45). Försöksverksamheten avsågs atl pågå lill den 30 juni 1987.

Riksförsäkringsverket har i en skrivelse lill regeringen den 18 december 1986 föreslagit en förlängning i oförändrad omfattning av försöksverksamheten vad avser flera ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen. Vad beträffar försöksverksamheten med att belala merkostnader för resor lill och från arbetsplatsen som allernativ till sjukpenning har verket föreslagit atl försöksverksamheten utvidgas till all omfatta hela landet.

Försöksverksamheterna har enligt riksförsäkringsverket mottagits myckel positivt av dem som berörts av försöket. Del gäller såväl enskilda försäkrade som läkare och arbetsgivare. Försöksverksamheten med ytterligare ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen har dock varit mycket begränsad lill sin omfattning. Jag bedömer det därför angeläget att tiden för försöket utsträcks så all ytterligare erfarenheter kan samlas in inför elt ställningslagande till om flera ersättningsnivåer skall införas i försäkringen. Erfarenheterna av den del av försöksverksamheten som avser reseersättning som alternativ till sjukpenning är mera omfallande. Enligt riksförsäkringsverkets uppfattning kan därför försöksverksamheten i del avseendet utsträckas till att omfatta hela landet.

Reseersättning som alternativ till sjukpenning innebär enligt min mening stora fördelar för den enskilde som ges möjligheter atl fortsätta sitt för-

värvsarbete och undvika en påtvingad sysslolöshet. Möjligheterna lill en snabb rehabilitering ökar också. Det innebär samtidigt påtagliga besparingar för den allmänna försäkringen ulan alt detta påverkar den försäkrades ekonomiska situation negativt. Besparingens storlek blir naturligtvis beroende av den försäkrades sjukpenning, resekostnaden per dag och ersält-ningstidens längd. Det finns därför enligt min mening skäl atl i samband med utvärderingen av en fortsalt försöksverksamhet pröva om ersättningens storlek skall begränsas till vad som motsvarar den försäkrades sjukpenning per dag, om det skall finnas någon begränsning i ersätiningslidens längd samt om ersättningen skall motsvara de faktiska resekostnaderna eller enbarl de merkostnader som uppstått.

Det pågående arbetet i rehabiliteringsberedningen gäller bl. a. frågor som prövas i de försöksverksamheter jag beskrivit ovan. Jag föreslår därför att försöksverksamheterna förlängs att gälla till utgången av år 1988 med den utvidgningen atl försöket med reseersättning bör omfatta hela landet. Detta ger möjlighel för rehabiliteringsberedningen att dra nytta av försöksverksamheterna i sill arbete.

Prop. 1986/87; 133

Skälen för mitt förslag: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 7) föreslagit riksdagen alt elt filläggsbelopp fastställs för beräkning av pensionsförmåner m. m. utöver vad som följer av den vanliga uppräkningen som en följd av konsumentprisutvecklingen. Tilläggsbeloppet har föreslagits utgöra 400 kronor fr. o. m. den I juli 1987, vilket regleras i en särskild lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m.m. Basbeloppet har av regeringen fastställls till 24100 kronor för år 1987.

Basbeloppet används också för beräkning av studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349). I årets budgetproposition (bil. 10) har regeringen därför föreslagil en särskild lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m. med motsvarande innehåll som vid pensionsberäkningen.

Enligt nu gällande regler i 1 kap. 6 § AFL fastställs basbeloppet för varie år med hånsyn till de prisförändringar som inträffat fram till november året före det år basbeloppet avser. Basbeloppet används inom stora delar av samhället som etl instmment för att värdesäkra olika typer av förmåner och utbetalningar. Av hänsyn till de svårigheter en återgång lill det före år 1982 gällande systemet med en månatlig prövning av basbeloppets storlek skulle innebära valde regeringen atl i ställel för en ändring av basbelopps-

reglerna i AFL föreslå ett tilläggsbelopp alt gälla tills vidare. Som jag anförde i budgetpropositionen avsåg jag att återkomma till regeringen med förslag vad gäller grunderna för beräkning av basbeloppet fr. o. m. år 1988. Tilläggsbeloppet är avsett att utgöra en förstärkning av pensionärernas ekonomi också på längre sikt. Jag föreslår därför att tilläggsbeloppet om 400 kronor inräknas i underlaget för de basbelopp som skall fastställas för är 1988 och framåt.

Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 1 kap. 6 § AFL. Jag lägger också fram förslag om upphävande av de två tidigare nämnda lagarna om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid beräkningen av förmåner.

Prop. 1986/87:133

7 Skatteavdrag på sjukpenning m. m.

Mitt förslag: Avdrag för preliminär A-skatl på sjukpenning och föräldrapenningförmåner skall göras med ledning av särskilda skattetabeller. I tabellerna skall skatteavdraget anges i procent. Storleken av del procentuella avdraget skall bestämmas med hänsyn till bl.a. den skallskyldiges sjukpenninggmndande inkomst eller den andel av den sjukpenninggrundande inkomsten som ersättningen grundas på. Motsvarande regler för skatteavdrag skall gälla i fräga om havandeskapspenning, ersättning till tillfälliga smittbärare och dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret.

För ersättning som i vissa fall utgår trots atl sjukpenninggrundande inkomst inle fastställls skall det procentuella avdraget bestämmas med hänsyn lill ersätlningsunderiagels storlek.

Skälen för mitt förslag: För att komma till rätta med brister vad gäller kompensationsnivån inom den obligatoriska sjukförsäkringen har regeringen föreslagit ett nytt sätl all beräkna sjukpenning och tillfällig föräldrapenning (prop. 1986/87:69). Del nya beräkningsättet innebär en timberäkning av dessa förmåner för försäkrade, vars sjukpenninggrundande inkomst hell eller delvis utgörs av inkomst av anställning. I fråga om sjukpenning tillämpas timberäkningslekniken under de första 14 dagarna av varie sjukperiod. För tid därefter beräknas sjukpenningen på nuvarande sätt. 1 fråga om den tillfälliga föräldrapenningen skall timberäkningslekniken tillämpas oavsett föräldraledighetens längd. Reformen avses träda i kraft den I december 1987.

Timberäkningslekniken innebär alt sjukpenningen och den tillfälliga föräldrapenningen kan komma all variera betydligt i förhällande lill om förmånen beräknas pä nuvarande säll. På grund härav kan preliminärskat-leavdragets storlek - på grund av progressivitelen i skallesyslemel — bli hell olillfredsställande i vissa fall. Jag redovisade därför i prop. 1986/87:69, s. 55. en ny modell för att all beräkna skatteavdraget. Denna innebär att skattetabeller upprättas där avdragets storlek per ersältningsdag inte anges i krontal utan med etl procenttal, vars storlek bestäms med hänsyn till

bl.a. den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. På så sätl kan Prop. 1986/87; 133 progressivitelen i skatiesystemel bättre beaktas. Frågan krävde dock viss ytterligare beredning, varför jag avsåg alt återkomma till den i annat sammanhang.

Den beredning som härefter skett har inte gett anledning till ändrad uppfattning om hur skatteavdraget i del nya systemet bör gå till. Jag föreslår således att skalleavdrag i forlsällningen skall ske enligl särskilda tabeller där det anges vilken procentsats som skall tillämpas vid en viss sjukpenninggrundande inkomst.

Syftet är atl del procenluella skatteavdraget på ersättningen från försäkringskassan skall överensstämma med den procentsats som gäller för den totala skallen på en årsinkomst motsvarande den skatteskyldiges sjukpenninggrundande inkomst. Skall en skattskyldig exempelvis betala 40% i skatt på en årsinkomst som motsvarar hans sjukpenninggrundande inkomst bör således skatteavdrag på ersättning från försäkringskassan ske med 40%. För de flesta fall av skatteavdrag måste dock beaktas alt förmånen inle utges på grundval av hela den sjukpenninggrundande inkomsten ulan på 90% av denna inkomst. Del gäller bl. a. sjukpenning och föräldrapenningförmäner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 1 sådana fall bör procentsatsen grundas på en årlig inkomst motsvarande 90% av den sjukpenninggrundande inkomsten. Procentsatsen bör i skattetabellerna anges i hela procenttal.

1 tabellerna måste givetvis ocksä, liksom nu, beaktas den kommunala utdebiteringen och tillämplig kolumn enligl 4 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om lokal skattemyndighet har föreskrivit särskild beräkningsgrund eller beslutat om jämkat preliminärskalteavdrag måste hänsyn las även lill detta när skatteavdraget görs.

Den sjukpenninggrundande inkomsten torde i det stora flertalet fall stämma relativt väl överens med den verkliga årsinkomsten, bl.a. eftersom det ligger i den skaltskyldiges eget intresse all anmäla eventuella inkomsthöjningar lill försäkringskassan. Förutsättningarna för elt korrekt preliminärskatteavdrag bör därför bli goda. En annan fördel med all knyta an till den sjukpenninggrundande inkomsten är atl försäkringskassorna har uppgifterna om denna lätt tillgängliga.

Som jag ser del finns del inte anledning all begränsa användningen av procentavdrag lill enbarl limberäknad ersättning. En sådan modell kan tillämpas även i övriga fall där förmånen utges på grundval av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Del medför dessutom administrativa fördelar alt begränsa antalet skattetabeller som behöver användas till så få som möjligt. Jag anser således all systemet med procentavdrag bör kunna användas även när sjukpenning och ersättning till tillfållig smittbärare beräknas enligt nuvarande regler. Vidare bör det kunna ske i fräga om havandeskapspenning och föräldrapenning i samband med barns födelse. Även belräffande dagpenning under utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret bör tekniken med procenlavdrag kunna användas.

Det kan dock inträffa att ersäUning utges fill en person som har sjukpen
ninggrundande inkomst men ersättningen likväl inte skall beräknas på
grundval av denna inkomst. Del är fallet beträffande t.ex. sådan föräldra- 36

penning med anledning av barns födelse som utges enligt garaniinivån (60 kr./dag). Del procentavdrag som gäller på grund av den försäkrades sjukpenninggmndande inkomst bör emellertid ändå kunna tillämpas ulan all några olägenheter av betydelse uppstår. Om skatteavdraget kan komma all bli för högt på grund av att föräldrapenningen utges enligt garantinivån under längre tid finns det möjligheter alt begära jämkning av preliminärskallen.

Del förekommer vidare att en förmån utges trots att den försäkrade inte har någon sjukpenninggrundande inkomst fastställd för sig. Detta kan vara fallet t. ex. när sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring utges på grundval av den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst om den skaltskyldige varil sjukpenningförsäkrad. Reglerna bör därför utformas på ett sätl som innebär alt om sjukpenninggrundande inkomst inle har fastställts skatteavdraget skall grundas på ersätt-ningsunderlagel.

Del bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer atl utarbeta de akluella tabellerna efter de riktlinjer somjag här angett.

Den författningsmässiga reglering, som behövs för all åstadkomma den nya ordningen för skaiteavdrag, bör ske genom lag om ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m. Vissa ytterligare ändringar bör göras i kungörelsen för att anpassa föreskrifterna i den till nuvarande förhållanden. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 december 1987.

Prop. 1986/87:133

Skälen för mitt förslag: För alt komma lill rätta med brister vad gäller kompensalionsnivån inom den obligatoriska sjukförsäkringen har regeringen föreslagil ett nytt sätt alt beräkna sjukpenning och tillfällig föräldrapenning (prop. 1986/87:69). Det nya beräkningssättet innebär en timberäkning av dessa förmåner för försäkrade, vars sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis utgörs av inkomst av anställning. Reformen avses träda i kraft den I december 1987.

1 prop. 1986/87:69, s. 56. framhöll jag atl det är angeläget alt frågan om införsel och utmätning i limberäknad ersättning löses på ett sätl som underlättar en smidig administrativ hantering. Jag avsåg atl återkomma

med förslag om detta i ett senare sammanhang. Jag tar nu upp frågan till Prop. 1986/87:133 behandling.

Reglerna i utsökningsbalken innebär när del gäller utmätning av eller införsel i bl. a. sjukpenning och tillfällig föräldrapenning all det belopp som skall tas ut genom det exekutiva förfarandet bestäms per dag. Det belopp som skall förbehållas gäldenären bestäms också per dag (7 kap. 8 § resp. 15 kap. 9 §).

Systemet med limberäknad sjukpenning innebär för de första 14 dagarna av varie sjukperiod att ersättningen utges endast för de dagar som den försäkrade skulle ha ulfört förvärvsarbete om han inte hade blivit sjuk. För lid efter 14-dagarsperioden skall sjukpenning utges efter hittillsvarande mönster. Den nuvarande ordningen innebär med vissa undantag att sjukpenning utges för varie dag i sjukperioden. Sjukpenningen skall således i det nya systemet koncentreras till färre dagar men den kommer i stället atl i de flesta fallen utges med högre belopp per dag än vad som nu sker.

Det exekutiva avdragsbeloppet och det belopp som skall förbehållas gäldenären fastställs för närvarande i förhållande till en i förväg bestämd sjukpenning, som genomgående beräknas direkt på gmndval av den sjukpenninggrundande inkomsten och delningstalet 365. Sjukpenningen i det nya systemet kommer för de första 14 dagarna inte på samma sätt att kunna bestämmas i förväg, såvida den inte blir föremål för schablonberäkning. Vanligtvis kommer dock ersättningen lotalt att bli bättre under de första 14 dagarna än vad som nu är fallet. Det är angeläget att kronofogdemyndigheterna inte belastas av att behöva meddela etl beslut som avser timberäkningsperioden och ett annat som avser liden därefter. På gmnd av detta och då det nya systemet i regel innebär en förbättrad kompensation bör man kunna låta samma principer som i dag gälla vid fastställandet av utsökningsbdoppen i fråga, dvs. att fastställandet sker i förhållande till den sjukpenning som beräknas enligl nuvarande regler. Om den totala timbe-räknade ersättningen kan antas bli högre än om ersättningen beräknas på nuvarande sätt är det dock inget som hindrar all kronofogdemyndigheten tar hänsyn till det.

Som nämnts kommer limberäknad sjukpenning att utges endasi för dagar då förvärvsarbete skulle ha utförts, om inte den försäkrade blivit sjuk. Men den limberäknade sjukpenningen år naturligtvis avsedd att kompensera för den inkomstförlust som görs till följd av sjukdom och således i samma utsträckning som lönen utgöra etl bidrag lill försöriningen även under arbetsfria dagar. Det är därför viktigt att det skydd som nu finns för den försäkrade genom bestämmande av belopp som skall tas undan från verkställigheten inte försämras. Därför bör hänsyn tas lill förbehållsbelopp även för dagar då ingen sjukpenning utges. En sammanräkningsregel som åstadkommer delta bör införas.

Det förhållandet att sjukpenning i regel kommer att utges under ett färre
antal dagar under de första 14 dagarna av sjukfallel än vad som nu är fallet
innebär sämre möjligheter i exekulionshänseende vid en fortsatt tillämp
ning av nuvarande ordning. För närvarande gäller ju att verkställighet sker
för varie dag som sjukpenningen utges. För att inte försämra exekutions-
möjligheterna bör därför även i detta avseende en sammanräkningsregel 38

införas som innebär atl hänsyn tas till utmätnings- och införselbelopp för Prop. 1986/87:133 dagar då ingen sjukpenning utges.

Den tillfälliga föräldrapenningen kommer i del nya systemet atl limbe-räknas på samma sätl som sjukpenningen, dock utan begränsning lill fjoriondagarsperiod. Reglerna om sammanräkning bör därför gälla även i fråga om införsel i eller utmätning av denna ersättning.

Reglerna bör utformas så alt sammanräkningarna av beloppen i fråga skall ske för samtliga dagar som ersältningsperioden omfattar. Ersättnings-perioden bör anses börja den första dag för vilken ersäUning utges och avslutas den sista dag som den försäkrade uppger att han varit sjuk. Avgränsningen tar bl. a. hänsyn lill det system för datamaskinen registrering av olika tidpunkter i sjukperioden som RFV planerar all tillämpa. När del gäller tillfällig föräldrapenning bör flera perioder kunna anses föreligga om föräldrarna omväxlande vårdar elt barn. Reglerna om sammanräkning bör kunna göras generella och användas även när sjukpenning utges enligt nuvarande regler.

Även för andra förmånsslag av samma typ som sjukpenning och tillfällig föräldrapenning bestäms de exekutiva beloppen och förbehållsbeloppen per dag. Det gäller bl. a. föräldrapenning i samband med barns födelse. Jag anser att det är värdefullt alt kunna tillämpa samma principer för exeku-tionsförfarandet på alla förmånsslagen. På så säll underlättas den administrativa hanteringen. De ändringar i utsökningsbalken som föranleds av det sagda anser jag därför bör utformas så atl sammanläggningsreglerna skall tillämpas på alla dessa ersättningar. Ändringarna bör tas in i en ny paragraf, 7 kap. 8 a §, när det gäller utmätning och i 15 kap. 10 § när del gäller införsel.

Av 7 kap. 13 § utsökningsbalken framgår att utmätning av bl.a. dagersättning som här är i fråga medför förmånsrätt när det belopp som skall innehållas har förfallit lill betalning. Den av mig föreslagna sammanräkningsregeln innebär atl utmätningsbelopp för dagar då ingen ersättning utges även skall beaktas. Föreskrifterna om när utmätning medför förmånsrätt bör anpassas till delta genom att det i 7 kap. 13 § utsökningsbalken införs föreskrifter enligl vilka dagersättningen skall anses ha förfallit till betalning med utmätningsbeloppet varie dag som ersältningsperioden omfattar.

Som en följd av den föreslagna sammanräkningsregeln vid införsel bör också en anpassning ske av föreskrifterna om bl.a. preskription i 15 kap. 6 § utsökningsbalken.

De nya reglerna i utsökningsbalken bör träda i kraft den 1 december 1987.

9 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott, 39

1. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om Prop. 1986/87:133 allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.,

5. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m.,

6. lag om ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m.,

7. lag om ändring i utsökningsbalken.

Förslaget under 7 har upprättats i samråd med chefen för utbildningsdepartementet, förslaget under 8 i samråd med chefen för finansdepartementet och förslaget under 9 i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Lagförslagen under 8 och 9 gäller frågor som hör till lagrådets granskningsområde. Med hänsyn till förslagens enkla beskaffenhet anser jag dock att lagrådels hörande skulle vara utan belydelse.

10 Specialmotivering

Förslaget lill lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring

5 §

Ändringen i paragrafens första stycke motiveras av förslaget att införa en övre tidsgräns vid 35 limmar per arbetsvecka för den sammanlagda arbetstiden efter övergången till delpension. Denna gräns avses gälla såväl anställda och uppdragstagare som egenföretagare. Som framgår av del föreslagna nya tredje stycket i 8 § skall vid tillämpningen av denna regel inräknas även tid för sådan bisyssla som den försäkrade kan ha beviljats bortseende från vid prövningen av rätten till delpension. Även i övrigt skall, om nägon har flera arbeten, hänsyn tas till den sammanlagda arbetstiden för dessa.

Liksom i fråga om den nedre gränsen för deltidsarbete skall, om den försäkrades arbetstid varierar, avgörande för om arbetstiden uppgår till högst 35 timmar per arbetsvecka vara den genomsnittliga arbetstiden för det närmast kommande året.

6§

Arbete som uppdragstagare skall fortsättningsvis jämställas med arbete
som anställd. Avgörande för om 6 eller 7 § skall tillämpas år förhållandena
efter arbetstidsminskningen. Förvärvsarbetet dessförinnan är således utan
betydelse i detta sammanhang. Försäkrade som avses i 6 § är dels sådana
som har enbart inkomster av anställning eller uppdrag, dels sådana som
har både anställnings- och uppdragsinkomster men inte andra förvärvsin
komster. En fömtsättning för att den försäkrade skall hänföras till denna 40

paragraf är att hans förvärvsinkomster är att anse som inkomst av tjänst Prop. 1986/87:133 vid taxering lill statlig inkomstskatt. Vissa möjligheter finns dock, som anges i 8 §, att begära bortseende från mindre bisyssla i form av rörelse eller jordbruk, vilket fär lill följd alt rätlen till delpension bedöms ulan hänsyn till denna bisyssla.

Med uppdragstagare förslås i delta sammanhang den som utför arbete för annans räkning ulan all vara anställd i dennes tjänsl. Begreppet har här samma innebörd som i socialförsäkringen i övrigl. En uppdragstagare som har sådan inkomst som enligt 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) är atl anse som inkomst av anställning kommer alltså i regel atl betraktas som en sådan försäkrad som avses i 6 S NDPL.

Liksom hittills skall vissa fåmansföretagare m.fl., även om inkomsten av arbetet i sådanl förelag skaltemässigt är att anse som fiänsteinkomst, jämställas med egenföretagare vid bedömningen av rätten lill delpension. Detta följer av 7 S andra slyckel.

När del gäller uppdrag bör i likhet med vad som gäller för närvarande
den försäkrades och uppdragsgivarens uppgifter om inkomst och arbetstid
ligga till grund för bedömningen av rätten lill delpension. Vad gäller beräk
ningen av uppdragstagarens arbetstid kan följande sägas. Eftersom upp
dragsgivaren många gånger inte kan lämna preciserade lidsuppgifter kom
mer försäkringskassan ofta att få ta den försäkrades egna uppgifter som
utgångspunkt för bedömningen. Kassan bör pröva rimligheten av tidsupp
gifterna genom att jämföra dessa med inkomsten för uppdraget. Denna
inkomst bör således många gånger kunna vara utgångspunkt för beräkning
en av arbetstiden. Bedömer kassan att uppgifterna om arbetstiden kan
godtas mol bakgrund av denna jämförelse, bör i flertalet fall den försäkra
des arbetstid kunna fastställas med ledning av dessa uppgifter. Enbart i de
fall där arbetstidsminskningen ligger omkring fem limmar i veckan eller där
arbetstiden efter övergången lill delpension kan antas vara i närheten av
den nedre tidsgränsen för deltidsarbete (17 timmar i veckan) kan uppkom
ma behov av en mer exakt arbetstidsberäkning. Sådana behov kan aktuali
seras även i fall där arbetstiden efter arbelstidsminskningen ligger i närhe
ten av den övre gränsen för deltidsarbetet - 35 timmar per vecka - saml i
vissa omprövningssituationer. I flertalet fall torde dock de nämnda arbets
tidsförhållandena inte föreligga. 1 de - fåtaliga - situationer där en mer
exakt arbetsiidsberäkning blir nödvändig kan del bli aktuellt alt tillämpa
den allmänna regeln i 15 § om den försäkrades bevisskyldighel. Den för
säkrade måste enligt denna regel lämna försäkringskassan det underlag
som behövs för att kassan skall kunna pröva hans rält till delpension.
Flertalet av de uppdrag som är aktuella i detta sammanhang är förtroen
deuppdrag av olika slag, bl.a. politiska och fackliga. Den lid som den
försäkrade ägnar åt dessa uppdrag innefattar i många fall även tid som
närmasl kan betraktas som ideell verksamhet. Därför bör i dessa fall den
lid som skall beaktas vid bedömningen av rätten till delpension begränsas
till liden för de arbetsuppgifter som har ett nära samband med uppdraget.
Tiden för övriga delar av uppdraget - för vilken lid arvode ej utgår -
skulle därmed inte påverka rätten till delpension. Ersättningen för dessa 41

4 Rik.sdagen 1986/87. I saml. Nr 133

uppdrag står mänga gånger i direki proportion lill den sammanträdestid Prop. 1986/87:133 som är förknippad med uppdraget. När arbetstiden skall beräknas i uppdraget bör därför hänsyn i regel las endast lill tid för sammanträden och förberedelser för dessa. Inte bara tid för sammanlräden i nämnder, beslutande församlingar o. d. bör härvid beaktas. Också tid för förberedande möten i anslutning härtill, t.ex. partigruppsmöien, bör räknas in. För fackligt förtroendevalda bör göras i princip motsvarande bedömning.

Motsvarande bedömningsgrunder bör tillämpas även när det gäller andra förtroendeuppdrag än politiska och fackliga, l.ex. styrelseuppdrag i föreningar m.m. Ersättningen för dessa uppdrag kan ofta vara relativt liten medan däremot arbetsinsatsen kan vara av siörre omfattning. Här kan även erinras om att del bl.a. inom sjukförsäkringen finns en nedre gräns för de förvärvsinkomster som skall beaktas. Enligt 3 kap. 2 § AFL skall nämligen en inkomst från en uppdragsgivare som understiger I 000 kr. per år inle tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den ulgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Förutom förtroendeuppdrag förekommer i viss utsträckning åven andra former av uppdrag i samband med deltidsarbete. Som uppdragstagare räknas också förmyndare, övervakare, fosterförälder, föredragshållare och tolk. Dit hör också bl.a. ledamöler i privata eller offentliga styrelser och andra beslutande organ. I åtskilliga fall är arbetsförhållandena för försäkrade med sådana uppdrag jämförbara med arbetsförhållandena för vissa anställda. 1 dessa fall bör nuvarande metoder all beräkna arbetstiden tillämpas även framdeles. T.ex. bör en allmän bedömning göras av den försäkrades uppgifter om arbetstid. Dessa uppgifter bör jämföras med uppgifterna om ersättningen för uppdraget.

Som nämnts kan behov uppkomma av en mer exakt beräkning av arbetstiden i vissa omprövningssitualioner. Den impuls lill utredning som försäkringskassan därvid får är i regel all inkomsten för uppdraget har förändrats. Denna inkomstförändring beror antingen på att uppdraget har förändrats till omfattningen eller all ersättningen för detta har ändrats. Alt utreda vilket av dessa förhållanden del rör sig om torde inte innebära några siörre svårigheter. Det avgörande i detta sammanhang är nämligen om en ändring av betydelse har skett eller inte när del gäller arbetstiden. Den nya delpensionen får därefter fastställas på grundval av den nya inkomsten för uppdraget.

Till följd av den i 5 § föreslagna generella övre tidsgränsen för deltidsarbete blir nuvarande regel härom i 6 § andra meningen för anställda obehövlig och kan därför avskaffas.

Eftersom uppdragstagare fortsättningsvis jämställs med anställda har före
varande paragraf ändrats till att avse i huvudsak enbart rörelseidkare och
jordbrukare. 1 de fall anställda och uppdragstagare efter arbetslidsminsk
ningen har också rörelse eller jordbruk kommer de alt få sin rätt lill
delpension bedömd enligl denna paragraf. Som framgår av 8 § finns dock
särskilda bestämmelser om bortseende i vissa fall från sädana bisysslor. 42

8S Prop. 1986/87:133

I paragrafen upptas de föreslagna nya reglerna om bortseende i vissa fall från en mindre bisyssla vid prövningen av rätten lill delpension.

En förutsättning för atl en anställd eller uppdragstagare skall kunna få rätlen till delpension bedömd med bortseende från en mindre bisyssla är all inkomsten av denna är att hänföra lill inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet vid inkomstbeskattningen. På motsvarande säll krävs för en rörelseidkare eller lantbrukare, som har en mindre bisyssla, att denna i skattehänseende är alt anse som inkomst av tjänsl.

Liksom hittills gäller som villkor för tillämpningen av paragrafen att den försäkrade själv begär all han skall kunna få sin råu fill delpension bedömd med bortseende från bisysslan.

I andra stycket anges de närmare villkoren för att etl visst arbete skall kunna betraktas som en mindre bisyssla. Nuvarande krav att denna skall ha ulförts varaktigt före arbetstidsminskningen och att bisysslan får ulföras i genomsnitt högst 10 timmar i veckan samt atl arbetstiden för den inte får ökas i samband med pensioneringen kvarstår oförändrade. Den nu gällande övre gränsen för vad som kan betraktas som inkomst av en mindre bisyssla föreslås höjd från vad som motsvarar ett till motsvarande ett och ett halvt basbelopp.

Som en ny punkl i andra stycket har upptagils en regel som syftar till alt de i delta stycke angivna villkoren skall tillämpas gemensamt för alla bisysslor, om den försäkrade har mer än en bisyssla av här aktuellt slag. Regeln innebär att en anställd eller uppdragstagare som har flera bisysslor i form av rörelse eller jordbruk måste begära bortseende från alla dessa för att reglema i förevarande paragraf skall bli tillämpliga. På samma sätt krävs alt en egenföretagare som har mer än en bisyssla i form av anställning eller uppdrag begär bortseende från samtliga dessa bisysslor.

Som ett nytt tredje stycke har tagils in en föreskrift om att man vid tillämpningen av 5 § första styckel om längsta möjliga arbetstid efler övergängen lill delpension skall räkna in även arbetstiden för en sådan mindre bisyssla som den försäkrade beviljats bortseende från.

Innebörden av ett bortseende från en mindre bisyssla är alt denna inle beaktas vid prövningen av rätten till delpension. Som anges i kommentaren till 12 § skall liksom i dag inte heller las hänsyn till inkomsten av bisysslan vid beräkningen av den försäkrades pensionsunderlag.

9§

Nuvarande regel alt beräkningen av arbetstiden i vissa fall skall göras på grundval av förhållandena under tre år tillbaka i tiden i stället för ett år blir i praktiken obehövlig efler elt genomförande av förslagen i 12 och 13 §§. Första slycket andra meningen i nuvarande lydelse av förevarande paragraf har därför fått ulgå.

10 §

Till första stycket har överflyttals den föreskrift som avser utläggningen av

deltidsarbetet och som nu finns i 6 § första slycket RFV;s kungörelse 43

(RFFS 1979:21) med verkställighet.sföreskrifter till lagen (1979:84) om Prop. 1986/87:133 delpensionsförsäkring. Med hänsyn härtill har bemyndigandet för regeringen och RFV i andra styckel inskränkts till att avse endasi meddelande av särregler för vissa yrken. Avsikten med förslagel är inte att åstadkomma någon ändring av den nuvarande tillämpningen av reglema för utläggningen av arbetstiden efter arbetslidsminskningen.

12 §

I paragrafen behandlas schablonberäkning av inkomsten före arbetslidsminskningen för anställda och uppdragstagare. Närmare regler för denna beräkning ges i det föreslagna andra stycket. Delta motsvarar i huvudsak

13 § andra stycket i nuvarande lydelse, som avser den nu tillämpade
schablonberäkningen för bl.a. egenföretagare. Justeringar har dock gjorts
för att åstadkomma atl beräkningen av den genomsnittliga förvärvsinkom
sten skall göras med ledning av ATP-poängen för fem år närmast före
arbetstidsminskningen och alt man vid denna beräkning skall bortse från
poängen för de två av dessa fem år för vilka ATP-poängen är lägst.

En preliminär beräkning av pensionsunderlaget måste göras i näslan samtliga fall eftersom pensionspoängen fastställs med en viss fördröjning. Denna preliminärberäkning bör göras med utgångspunkt i de fyra senasie åren då pensionspoäng har fastställts. Medelvärdet av poängen för de tre bästa av dessa fyra är beräknas. Den preliminära pensionen beräknas därefter i övrigl pä samma sätt som anges i paragrafen. Preliminärberäkningen medför atl delpensionen vid den slutliga beräkningen endast kan utbetalas med oförändrat eller förhöjt belopp.

Liksom vid tillämpningen av nuvarande schablonberäkning enligt 13 § bör vid tillämpningen av det nu föreslagna andra slycket tas hänsyn även till sådana pensionspoäng som skulle ha tillgodoräknats den försäkrade om han inte hade anmält undantagande från ATP. En bestämmelse härom har därför tagits in i punkten 3 i övergångsbestämmelserna. Denna bestämmelse blir naturiigtvis aktuell huvudsakligen för ett mycket begränsat antal egenföretagare men skulle i undantagsfall kunna tillämpas även för en anställd som under de fem åren närmasl före arbetstidsminskningen haft inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet - och som då dessuiom haft ett gällande undanlagande från ATP. Denna regel i övergångsbestämmelserna kommer alt bli tillämplig endast under en kortare tid efter ikraftträdandet, eftersom del efter utgången av är 1988 inle kommer att finnas kvar några personer i för delpension aktuell ålder som omfattas av elt undantagande [lag (1981;692) om ändring i lagen om allmän försäkring].

Som framgår av del föreslagna andra slyckel las hänsyn även till sådana pensionspoäng som den försäkrade skulle ha tillgodoräknats om han inte hade underlåtit att erlägga tilläggspensionsavgifi.

Vid genomsnittsberäkningen läggs i regel en pensionspoäng till den som
fastställts för året. Om den försäkrades inkomst emellertid för någol av de
fem aktuella åren har understigit del basbelopp som avräknas vid faststäl
lande av pensionsgrundande inkomst, tillgodoräknas den försäkrade i stäl
let en mot inkomsten svarande del av en ATP-poäng för det akluella året. 44

Om en försäkrad enligt 8 § beviljats delpension med bortseende från en Prop. 1986/87:133 mindre bisyssla skall, som framgär av hänvisningen lill nämnda paragraf, liksom i dag bortses även från inkomsten av bisysslan vid beräkningen av den försäkrades pensionsunderlag. Delta innebär att den schablonberäk-nade genomsnittsinkomsten före arbetslidsminskningen i dessa fall minskas med beräknad inkomst av bisysslan.

Liksom hittills skall inkomsten efter arbetstidsminskningen utgöras av den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas ha tills vidare. Denna beräkning görs, som framgår av hänvisningen till 9 § andra slyckel, på grundval av den försäkrades antagna arbetsförhållanden under del kommande året.

Till följd av den föreslagna förändringen av pensionsunderlaget blir det nuvarande andra slyckel och tredje styckel andra meningen liksom delar av första slyckel obehövliga. Dessa bestämmelser har fält utgå.

Första meningen i tredje slyckel har ändrats med hänsyn till att den bör avse endast inkomsten efler arbetstidsminskningen. Något behov av alt bortse från inkomstavvikelser när del gäller inkomsten före arbetstidsminskningen föreligger inte med den föreslagna schablonberäkningen härav.

13 S

Inkomsten före arbetstidsminskningen skall för egenföretagare beräknas enligl samma metod som för anställda och uppdragstagare. I första slycket har därför gjorts en hänvisning i delta avseende till 12 § andra stycket. Vidare har de nuvarande andra och iredje styckena slopats.

15 §

Nuvarande Iredje slycket har fåll utgå som en följd av att egenföretagare inte längre alllid skall behöva förete ett intyg från en annan person om inkomst- och arbetsförhållandena.

Nuvarande huvudregel om sökandens bevisskyldighet kvarstår oförändrad. Denna kan dock i vissa fall delvis fullgöras med hjälp av ett intyg från någon sådan person som avses i det nuvarande tredje stycket, om intyget utfärdas av någon som väl känner egenföretagarens arbets- och inkomstförhållanden.

16 §

Det nya andra styckel molsvarar föreskrifter som nu finns i 16 och 24 S§
RFV:s verkslällighetskungörelse. Innebörden av andra meningen är att
delpension utbetalas t. o. m. utgången av den månad varunder rätten lill
pension har upphört, dock längst t. o. m. utgången av månaden före den då
pensionstagaren fyller 65 år. 45

17 § Prop. 1986/87:133

Ändringen, som inte har någon motsvarighet i pensionsberedningens förslag, syftar till atl delpensionsärenden av enklare beskaffenhet angående uppdragstagare skall avgöras av tjänsteman hos försäkringskassan. Ärenden för egenföretagare och uppdragstagare med inkomst av rörelse eller jordbruk saml ärenden av vidlyftig eller svår beskaffenhet avgörs däremot av socialförsäkringsnämnd.

18 S

Til! denna nya paragraf har överförts den nuvarande föreskriften i 23 § RFV:s verkställighetskungörelse. Någon ändring i sak är inle åsyftad härmed.

Övergångsbestämmelserna

Samtliga nya bestämmelser avses iräda i kraft vid en och samma tidpunkt. Denna har bestämts lill den 1 juli 1987 och sammanfaller därmed med den höjning av kompensationsgraden lill 65% som regeringen har förelagt riksdagen förslag om i prop. 1986/87; 100 (bil. 7 punkten 1).

Huvuddelen av de nya reglerna skall ses som en enhet och är i stor utsträckning inbördes beroende av varandra. De förändringar och justeringar som genomförs är så omfallande alt de nya beslämmelserna inte utan stora problem skulle kunna tillämpas även på delpensioner som ulgår redan vid ikraftträdandet. Detta gäller särskilt i omprövningssituationer. I synnerhet skulle de nya bestämmelserna om beräkning av inkomsten före arbetslidsminskningen medföra betydande svårigheter i sådana fall. Med hänsyn härtill skall enligt punkten 2 de äldre bestämmelserna i 5—9, 12, 13 och 17 §§ fortfarande tillämpas i fråga om sådan delpension som utges på grund av en arbetslidsminskning som första gången har skett före ikraftträdandet. Delta gäller sålunda bl.a. även i fall där den försäkrade därefter trappar upp eller ned sill förvärvsarbete eller övergår frän en typ av verksamhel till en annan. Om någon däremot en gång uppburit delpension men före ikraftträdandet l.ex. ökat sin arbetstid i sådan utsträckning att han fäll pensionen indragen, bör hans räll till ny delpension bedömas enligt de nya reglerna, om han efler den 30 juni 1987 på nytt minskar sin arbetstid och ansöker om sådan pension. De nya reglerna i 10, 16 och 18 a §§ bör däremot kunna tillämpas fullt ul redan från ikraftträdandet. Dessa har endasi förts över frän den nuvarande verkställighetskungöreisen och innebär inga sakliga förändringar. Även ändringen i 15 § bör direki kunna gälla fr. o. m. ikraftlrädandei.

Innebörden av den föreslagna punkten 3 har utvecklats i kommentaren till 12 §.

11 Hemställan Prop. 1986/87:133

Jag hemställer au regeringen föreslår riksdagen all anta förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionslillskolt.

3. lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjuk-försåkringsområdel,

5. lagom ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp lill basbe-loppel vid beräkning av pensionsförmåner m. m..

7. lag om upphävande av lagen (1987:000) om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid beräkning av studiemedel m. m.,

8. lag om ändring i kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m..

9. lag om ändring i utsökningsbalken.

12 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen alt anta lagförslagen.

Sammanfattning av pensionsberedningens betänkande (SOU 1986:47) Deltidspension. Översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen

Beiänkandei innehåller en översyn av regelsystemet inom delpensionsförsäkringen med förslag till förändringar på vissa punkter.

Pensionsberedningen framhåller atl delpensionsförsäkringen utgör en väsentlig beståndsdel i systemet för rörlig pensionsålder. Erfarenheterna av försäkringen uppges i alll väsentligt vara mycket goda. Detta har medfört atl beredningen inte funnit det påkallat att föreslå några mera omfattande förändringar i försäkringen. Denna bör ligga fast med nuvarande huvudsakliga uppbyggnad.

Av avgörande betydelse för möjligheterna att utnyttja delpensionsförsäkringen är tillgången på deltidsarbeten. Erfarenheterna visar atl efterfrågan på deltidsarbeten för personer i åldersgruppen 60—64 år i allmänhel kunnat tillgodoses. Beredningen har därför inte funnit anledning att föreslå lagstiftning angående rätten till deltidsarbete.

Den nuvarande personkretsen för försäkringen bör bibehållas oförändrad. Delta gäller även nuvarande åldersgränser för rätt till delpension, 60-64 år, och de nu gällande allmänna försäkringsvillkoren - bosättning i Sverige, aktuell anknytning lill arbetsmarknaden och ATP-poäng för minst tio år fr. o. m. 45 års ålder. Kravet all anställda skall minska sin arbetstid med i genomsnitt minst fem timmar per vecka bör finnas kvar. Beredningen diskuterar införande av samma regler för egenföretagare men stannar för all nuvarande regelsystem bör bibehållas. Tanken på särregler för vissa grupper egenföretagare som exempelvis lantbrukare avvisas också.

Vad gäller uppdragstagares ställning inom försäkringen föreslås vissa förändringar. Arbete som uppdragstagare bör jämställas med arbete som anställd under förutsättning att inkomsten från uppdraget ulgör inkomst av tjänst i skattemässigt hänseende. Delta medför all behovet av särskilda regler för bisysslor i huvudsak kan upphöra. Dock bör sådana regler finnas kvar för anställda och uppdragstagare som har en mindre rörelse eller ett mindre jordbruk saml för egenföretagare som har etl uppdrag eller en anställning av begränsad omfattning vid sidan av huvudsysselsättningen. Som villkor för atl få rätten lill delpension bedömd med bortseende från en bisyssla skall gälla all vederbörande utfört bisysslan varaktigt före arbetslidsminskningen och alt arbetstiden inte har ökats eller varit avsedd att öka efler arbelstidsminskningen i det huvudsakliga arbetet. Arbetstiden i bisysslan får vidare uppgå lill i genomsnitt högst tio timmar per vecka och inkomsten därav måste undersliga ett och etl halvt basbelopp per år. Om en person har flera bisysslor måste en begäran om bortseende från sådan vid bedömning av rätten lill delpension avse samtliga bisysslor.

Den nedre fidsgräns för deltidsarbetet på 17 timmar per vecka som finns idag bör kvarstå oförändrad. Däremot bör en övre tidsgräns för arbetet efter arbetslidsminskningen fastställas. Arbetstiden efter övergången lill

delpension bör inte få överstiga 35 timmar per arbetsvecka. 1 denna tid Prop. 1986/87:133 inräknas även arbetstiden för en mindre bisyssla som den försäkrade beviljats bortseende från.

Reglerna för beräkningen av arbetstiden före och efler arbetstidsminskningen bör kvarstå i huvudsak oförändrade. Den nu gällande bestämmelsen all beräkningen ibland skall göras på grundval av den genomsniltliga arbetstiden under tre ellårsperioder bör avskaffas.

Som huvudregel för utläggningen av arbetstiden efler arbelstidsminskningen gäller alt den försäkrade måste arbeta under minst halva antalet vanliga arbetsdagar under varie period av högst tre månader. Riksförsäkringsverket har utfärdat föreskrifter angående en annorlunda förläggning av arbetstiden av innebörd all den försäkrade inte får göra längre sammanhängande avbrott i arbetet under längre tid än en och en halv månad. Dessa regler bör överföras från verkels kungörelse till lagtexten. Regeringen och efler regeringens bemyndigande riksförsäkringsverket bör dock som hittills ha bemyndigande att för vissa yrken göra undanlag från lagens bestämmelser.

Vad gäller bestämmandet av den försäkrades pensionsunderlag föreslår pensionsberedningen atl inkomsten före arbetstidsminskningen beräknas på grundval av de pensionspoäng inom ATP som tillgodoräknats honom för de fem år som ligger närmast före arbelstidsminskningen. Av dessa fem år elimineras sedan de två sämsta och medeltalet för de tre återstående åren ökas med talet elt och multipliceras därefter med det aktuella basbeloppet. Dessa regler bör gälla för såväl anställda som för egna företagare.

Det krav som finns att egenföretagare skall bifoga etl intyg angående sina arbets- och inkomstförhållanden lill sin ansökan om delpension föreslås slopat. Inlygskravet har medfört avsevärda problem för framför allt småföretagare och ensamföretagare eftersom del varit svårt att få tag i en inlygsskrivare som känner lill sökandens förhållanden i sådan utsträckning all han kan utfärda etl inlyg i saken.

Pensionsberedningen har också övervägt behovet av särskilda samordningsregler mellan ålderspension från tjänslepensioneringen och delpensionen. Beredningens slutsats är atl sådana samordningsregler inte behövs.

Slulligen föreslår beredningen alt benämningen delpension byts ut mol dellidspension. Detta innebär en anpassning till det allmänna språkbmket angående försäkringen.

Utredningsförslaget beräknas medföra minskade utgifter för administrationen av försäkringen med ca 7 miljoner kronor per år.

De nya reglerna föresläs träda i kraft den I juli 1987.

Bilaga 2 Prop. 1986/87:133

Sammanställning av remissyttranden över pensionsberedningens delbetänkande (SOU 1986:47) Deltidspension. Översyn med förslag till ändringar i delpensioneringen

Efter remiss har yttranden över pensionsberedningens betänkande avgivits av försäkringsöverdomstolen (FÖD), försäkringsrätten för Södra Sverige (FRS), riksförsäkringsverket (RFV), riksrevisionsverkel (RRV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), socialstyrelsen (SOS), statskontoret, riksskalleverket (RSV), Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). Småföretagens Riksorganisation, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärsförbund (SPF). Handikappförbundens centralkommitté (HCK). Försäkringsbolaget SPP, Kommunernas Pensionsanslalt (KPA) och Kooperationens Pensionsanslalt.

Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden från de allmänna försäkringskassorna.

1 Allmänt

Landstingsförbundet: Landstingsförbundet finner atl de förslag som är av inlresse för landstingen, främst angående uppdragstagare, år välmotiverade.

SPP: SPP har ingenting all invända mol de förslag som ulredningen lägger fram. Förslagen kommer inle märkbart atl påverka SPP;s handläggning av delpensionsärenden.

Kooperationens pensionsanslalt: Beredningens förslag tillstyrks i alla delar.

AMS: AMS har inget atl erinra mot förslaget.

FÖD: FÖD ansluter sig i allt väsentligt lill de förslag och bedömningar som beredningen redovisar i sill belänkande.

HCK: HCK har ingenting atl erinra mol förslaget, men påpekar att delpension endast skall användas för alt trappa ned arbetstiden inför ålderspensioneringen. Vid medicinska skäl för pensionering skall förlids-pension vara enda alternativet.

Statskontoret: Statskontoret ifrågasälter om del är lämpligl all ändra i
del akluella regelsystemet innan övriga förslag om ändringar i pensionssys
temet i stort har redovisats från beredningen. På grund av den aviserade
höjningen av kompensationsnivån kan del dock vara motiverat all nu
genomföra de föreslagna förändringarna, eftersom de innebär etl effektiva- 50

re regelsystem som är mindre resurskrävande och bäure än tidigare upp- Prop. 1986/87; 133 fyller uppställda syften med delpensionen.

2 Personkretsen

Utredningens förslag: Inga förändringar föreslås. FKF: FKF har inga invändningar mol förslagel.

3 Arbetstidsminskning för anställda

Utredningens förslag: Nuvarande regler föreslås i huvudsak behållas med krav på en minsta minskning av arbetstiden med fem timmar.

RFV: RFV anser att arbelstidsminskningen, avrundad nedåt till närmaste hel timme, skall uppgå till minst 20% av den sammanlagda arbetstiden före arbetslidsminskningen. En arbetslidsminskning mindre än fem limmar per vecka skall dock inle grunda rätt till delpension.

Statskontoret: Statskontoret anser att en minsta arbetslidsminskning på älta limmar bör krävas. Del bör också övervägas atl kunna ge delpension lill personer som är yngre än 60 år.

4 Arbetstidsminskning för egenföretagare

Utredningens förslag: Idag måste arbetstiden minskas med i genomsnitt minst hälften för rått till delpension. Ingen ändring föreslås i nuvarande regler.

LRF: Lika regler bör gälla för egenföretagare som gäller för anställd beträffande arbetslidsminskning, alliså flera möjligheter lill sänkning av arbetstiden än hälften.

Småföretagens riksorganisation: Samma regler införs för egenföretagare som för löntagare när del gäller krav på arbetslidsminskning för alt få delpension.

SPF: Del bör räcka alt egenföretagare minskar sin arbetstid med en tredjedel för all detia skall berättiga till delpension.

Statskontoret: Statskontoret anser atl en möjlighet för egenföretagare att minska sin arbetstid med 25% bör införas. Försäkringskassorna bör i betydligt större utsträckning än idag kunna använda skälighetsbedömningar för atl beräkna egenföretagarens arbetstidsminskning.

SACO/SR: SACO/SR anser att för kategorin "fria yrkesutövare" bör samma regler om arbetslidsminskning som för anställda gälla. För denna kalegori är inkomsten i stort sett proportionell mol arbetstiden, eftersom någon kapitaldel av belydelse saknas i rörelsen. Gruppen består av yrkesutövare som tandläkare, läkare, advokater, revisorer, konsulterande ingenjörer etc.

5 Uppdragstagarnas ställning Prop. 1986/87; 133

Utredningens förslag: Arbete som uppdragstagare jämställs med arbete som anställd.

FÖD: FÖD tillstyrker förslaget. RFV får som tillsynsmyndighet följa problem atl fastställa den exakta arbetstiden som kan uppslå i vissa fall.

RFV: RFV hälsar förslaget med tillfredsställelse. Verket påpekar samtidigt den skillnaden som föreligger vad gäller sättet atl beräkna årsarbetstiden i delta förslag och det förslag som lagts angående limsjukpenning.

Landstingsförbundet: Styrelsen anser atl förslagel är välmotiverat.

LO. TCO. statskontoret, FKF och PRO tillstyrker förslaget.

6 Bisysslereglerna

Utredningens förslag: Även i fortsättningen skall man inför delpension kunna begära bortseende från mindre bisyssla. Detta skall gälla enbart för anställda och uppdragstagare som har en bisyssla i form av rörelse eller jordbruk samt för egenföretagare som har uppdrag eller anställning vid sidan om huvudsysselsättningen. Följande förutsättningar skall dock gälla:

- Bisysslan skall ha ulförts varaktigt före arbetstidsminskningen.

- Arbetstiden för bisysslan får inte ha ökats inför eller vara avsedd att öka efter arbetslidsminskningen i det huvudsakliga arbetet.

- Arbetstiden för bisysslan kan beräknas uppgå till i genomsnitt högst 10 timmar per vecka.

- Årsinkomsten för bisysslan kan antas bli mindre än vad som motsvarar etl och etl halvt basbelopp.

- Om en försäkrad har flera bisysslor måste en begäran om bortseende avse samtliga dessa.

FRS: De föreslagna ändringarna i bisysslereglerna tillstyrks av FRS.

RFV: RFV förordar att bisysslereglerna tas bort helt mot bakgrund av beredningens förslag angående uppdragstagarens ställning. De ev. svårigheter för rörelseidkare att anpassa arbetstiden efler delpension som beredningen pekar på berör ett mycket begränsat antal personer.

TCO: TCO tillstyrker förslagel angående bisyssleregler.

Statskontoret: Statskontoret finner det angeläget alt sträva efler att avskaffa bisysslereglerna, varigenom en förenklad tillämpning kan erhållas.

FKF: FKF tillstyrker förslaget, men skulle inle ha något att invända emot om bisysslereglerna logs bort hell. Man ifrågasälter i förslaget om den försäkrade skall behöva begära att fä rätten till delpension bedömd med bortseende från bisyssla. Kassan borde istället kunna komma överens med den försäkrade om vad som blir mest förmånligt för den försäkrade.

PRO anser atl reglerna för bisyssla bör tas bort.

7 Tidsgränsen för deltidsarbete Prop. 1986/87:133

Utredningens förslag: Den sammanlagda arbetstiden efter övergång lill delpension får utgöra högst 35 timmar per vecka i genomsnitt. I denna längsta arbetstid bör inräknas även arbetstid för en mindre bisyssla som en försäkrad beviljats bortseende ifrån.

FÖD: FÖD finner inie all man kan anföra några vägande invändningar mot förslaget.

FRS: FRS har i princip inget atl erinra mot förslagel, men påpekar atl del kan innebära problem för personer som har en ordinarie arbetstid som överstiger 40 timmar per vecka. l. ex. läkare.

RFV, LO, TCO. FKF och PRO tillstyrker förslaget om en fasl övre lidsgräns på 35 limmar per arbelsvecka.

8 Utläggning av arbetstiden

Utredningens förslag: Föreslår ingen ändring av nuvarande regler.

KFO: KFO anser att nuvarande regel att man under varie period av högst tre månader skall arbeta under minst halva antalet arbetsdagar bör utökas atl gälla under varie period av högst sex månader.

9 Pensionsunderlaget för anställda och egenföretagare

Utredningens förslag: Utgångspunkten för beräkning av inkomsten före arbetslidsminskningen är ATP-poängen för de fem närmaste åren före arbetstidsminskningen. De två åren med de lägsta poängen elimineras. Genomsnittsberäkningen görs därefter på grundval av poängen för de återstående tre åren. Medeltalet ökas med talet I och summan multipliceras med basbeloppet vid arbelstidsminskningen. Har inkomsten för någol av de aktuella åren understigit vad som molsvarar en pensionspoäng, ökas medeltalet dock istället med motsvarande del av en pensionspoäng.

Inkomsten efter arbelstidsminskningen skall beräknas på samma sätt som tidigare.

Landstingsförbundet: Regeln att beräkna inkomsten före arbetslidsminskningen med hjälp av de tre bästa åren före arbetstidsminskningen bör kompletteras med en maximeringsregd som t. ex. innebär aU delpensionen, dä den böriar utges, inte får vara störte än inkomstminskningen vid tidpunkten för delpensioneringen.

Tekniken att uppskatta inkomsterna för de olika underlagsåren med hjälp av ATP-poängen finner man lämplig, men ifrågasätter om man inle borde bortse från ATP-poängen föraret före inkomstminskningen. Därigenom skulle undvikas all en preliminärt beräknad delpension skulle behöva utges.

FÖD: FÖD finner förslaget med en schabloniserad beräkning av arbets- 53

inkomsten före arbelstidsminskningen välmotiverat. Den föreslagna regeln Prop. 1986/87:133 tillstyrks.

FRS: FRS tillstyrker förslagel om en schabloniserad beräkningsmetod för all faslslälla årsinkomsten före arbelstidsminskningen, eftersom den innebär uppenbara administrativa fördelar.

RFV: RFV tillstyrker förslaget med en schabloniserad beräkning, men anser atl åren med den högsta och den lägsta ATP-poängen bör elimineras före genomsnitlsberäkningen.

LO: LO tillstyrker förslagel, som innebär en betydande förenkling. Detta görs trols all pensionsunderlaget därigenom inle hell kommer all grunda sig på aktuellt inkomstbortfall.

TCO: TCO anser förslagel väl motiverat och tillstyrker det.

KPA: KPA tillstyrker förslagel om schabloniserat beräkningssätt. men förordar all underlaget utgörs av årspoängen för de fem åren närmast före det år som föregår året för arbetslidsminskningen. Härigenom kan beräkningen göras definitiv från börian och retroaktiva krav undvikas.

Statskontoret: Statskontoret tillstyrker den schabloniserade beräkningsmetoden, men förordar alt det bästa och det sämsta ärel elimineras.

FKF: FKF tillstyrker förslagel. Konstruktionen bör dock göras sådan alt en definitiv beräkning aldrig kan bli lägre än en preliminär. En definitiv beräkning skulle då endast kunna leda lill en oförändrad eller högre pension.

PRO: PRO anser all inriänade ATP-poäng bör ligga lill grund för pensionsunderiagel i delpensioneringen.

6 Ansökan och beslut om delpension

Utredningens förslag: För anställda föreslås inga ändringar i gällande regler. För egenföretagare föreslås att kravet på atl intyg om arbetstidsminskning alltid skall lämnas kan slopas.

FÖD: FÖD tillstyrker atl det absoluta kravet på intyg för egenföretagare las bort. Delta aktualiserar dock behovet av en översyn av försäkringskassornas rutiner för efterkontroll. Insatserna kan behöva skärpas och intensifieras.

FRS: FRS tillstyrker att det obligatoriska intygskravet för egenföretagare tas bort.

LO: LO accepterar beredningens förslag att obligatoriet för egenföretagare las bort.

FKF: FKF tillstyrker att det obligatoriska inlygskravet för egenföretagare las bort.

11 övrigt Prop. 1986/87:133

FÖD: FÖD påpekar all omprövning av delpension kan bli aktuell även om arbetstiden inte har utökats.

FRS: FRS önskar i den kommande propositionen ett klarläggande om når omprövning av delpension kan ske.

Om förslaget att jämställa arbete som uppdragstagare med arbete som anställd genomförs, bör regleringen i 7 § andra styckel NDPL avseende förvärvsarbete i fåmansförelag omfatta även uppdragstagare.

KPA: KPA anser all frågan om samordning med tjänstepension bör tas upp så atl delpension ej kan beviljas lill försäkrad med rätt till ålderspension, som avgår före den övre gränsen i pensioneringsperioden.

KFO: Eftersom det inom handels- och servicenäringarna finns många anställda med en arbetstid under 22 timmar per vecka, bör en anpassning av delpensionsavgiften göras för dessa förelag.

TCO: TCO anser all regeln om anknytning till den sjukpenninggrundande inkomsten vid fastställande av delpensionens storlek bör slopas innebärande att delpension i samtliga fall bör utgå med belopp som motsvarar fastställd procentsats av inkomstbortfallet upp fill 7,5 gånger basbeloppet.

SACO/SR: SACO/SR anför samma synpunkter som TCO angående den förmånsgrundande inkomsten.

Ulredningen har anfört alt någon särskild lagreglering angående rätlen alt ta delpension inle synes behövas. SACO/SR anser alt särskilda åtgärder behöver vidtas för atl chefer i åldern 60-64 år skall kunna få deltidsanställning.

SAF: SAF anför samma synpunkter som TCO angående den förmånsgrundande inkomsten.

SAF anser alt beredningen borde redovisat ekonomiska och andra konsekvenser av höjningen av kompensalionsnivån till 65%. Bl.a. borde värdesäkringsreglerna inom delpensionssyslemet analyserats. I avvaktan på en analys från beredningens sida bör en höjning av kompensationsnivån anslå.

12 Författningsförslaget:

FÖD: FÖD förordar alt uttrycket i 8 § "försäkrad som avses i 6 §" utbyts mol en beskrivning av vilken grupp som avses. Detta bör ske för alt undvika missförstånd.

FRS: FRS önskar klarlagt i propositionen om ärenden angående delpension för uppdragstagare skall prövas i socialförsäkringsnämnd eller ej.

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1987 55