Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 19 mars 1987.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas att Sverige ratificerar Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor, som träder i kraft den I januari 1988.

För att göra det möjligt för Sverige att tillträda konventionen föreslås en ny lag om internationella köp. Lagen skall dock inte tillämpas i nordiska förhållanden.

Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Lagförslaget i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrädsremissen (s. 81), lagrådets yttrande (s. 162) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 164).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslaget måste läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 128

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87:128

1 Förslag till

Lag om internationella köp

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Artiklarna 1-13 och 25-88 i Förenta nationernas konvention den 11
april 1980 angående avtal om internationella köp av varor skall i original
texternas lydelse gälla som lag här i landet. Originaltexterna skall ha
samma giltighet.

Konventionens engelska och franska originaltexter finns tillsammans med en svensk översättning intagna som en bilaga lill denna lag. Texterna på övriga originalspråk, arabiska, kinesiska, ryska och spanska, skall kungöras på det sätt som regeringen bestämmer.

2 § Lagen tillämpas inte i fall då både säljaren och köparen har sina
affärsställen i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige. Om en part
har mer än etl affärssiälle, skall del ställe beaktas till vilket avtalet och
dess fullgörande har sin närmaste anknytning. Om en part inte har något
affärsställe, skall avseende fästas vid hans hemvist.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Dnited Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods

The Staies Parties lo this Convention

Rearing in mind the broad objectives in the resolutions adopted by the sixth special session of the General Assembly of the United Nations on the eslablishmenl of a New International Economic Order,

Considering that the development of international trade on the basis of equality and mutual benefit is an importanl element in promoling friendly relations among Staies,

Being of the opinion that the adoption of uniform rules which govern contracts for the inlernational sale of goods and lake into account the different social, economic and legal systems would coniribule lo the removal of legal barriers in international trade and promote the development of inlernational trade,

Have agreed as follows;

PARTI

SPHERE OF APPLICATION AND

GENERAL PROVISIONS

Chapter I

Sphere of Application

Artide 1

(1) This Convention applies to contracts of
sale of goods between parties whose places
of business are in different States:

(a) when the Staies are Contracting States; or

(b) when the rules of private inlernational law lead to the applicalion of the law of a Contracting State.

(2) The fact that the parties have their
places of business in different States is lo be
disregarded whenever this fact does not ap
pear either from the conlract or from any
dealings between, or from information dis-

Convention des Nations Unies sur les con-trats de vente internationale de marchandises

Les Elals parties å la présente Convention

Ayani presents å V esprit les objectifs géné-raux inscrits dans les resolutions relatives ä IMnstauralion d'un nouvel ordre economique international que TAssemblée générale a adoptées ä sa sixiéme session exlraordinaire,

Considérant que le développemenl du commerce international sur la base de Féga-lité et des avantages mutuels est un element importanl dans la promolion de relations ami-cales entré les Elals,

Estimani que Tadoption de régles uni-formes applicables aux conirals de vente Internationale de marchandises et compatibles avec les différenls systémes sociaux, écono-miques et juridiques contribuera ä Télimina-tion des obstacles juridiques aux échanges iniernalionaux et favorisera le développemenl du commerce international.

Som convenus de ce qui suit:

PREMIÉRE PARTIE CHAMP CAPPLICATION ET DISPOSITIONS GENERALES

Chapitre I

Champ d'applicalion

Artide premier

1) La présente Convention s'applique aux
conirals de vente de marchandises entré des
parties ayanl leur etablissement dans des
Elals différenls;

a) lorsque ces Etats soni des Elals contrac-tants; ou

b) lorsque les régles du droil inlernational privé ménenl ä rapplicalion de la loi d'un Etal conlraclant.

2) II n'est pas tenu compte du fail que les
parties ont leur etablissement dans des Elals
différenls lorsque ce fail ne ressorl ni du con-
trat, ni de transactions anlérieures entré les
parties, ni de renseignemenis donnés par

(Översättning)

Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor

De fördragsslutande staterna ,

som beaktar de allmänna mälen i de av Förenta nationernas sjätte extra generalförsamling antagna resolutionerna om upprättande av en ny internationell ekonomisk ordning,

som anser att en utveckling av den internationella handeln på grundval av jämlikhet och ömsesidiga fördelar är en viktig faktor för främjande av vänskapliga förbindelser mellan stater,

som anser att antagandet av enhetliga regler, vilka gäller för avtal om internationella köp av varor och beaktar olika sociala, ekonomiska och rättsliga system, skulle bidra till alt undanröja rättsliga hinder i internationell handel och främja dess utveckling;

har kommit överens om följande:

Prop. 1986/87; 128 Bilaga

Artide 2

This Convention does not apply to sales;

(a) of goods boughl for personal, family or household use, unless the seller, al any lime before or at the conclusion of the conlract, neither knew nor oughi to have known that the goods were boughl for any such use;

(b) by auclion;

(d) of stocks, shares, investment securi-
ties, negotiable instruments or money;

(e) of ships, vessels, hovercrafl or aircrafl;

(O of electricity.

Artide 2

La présente Convention ne régit pas les ventes;

a) de marchandises achetées pour un usage personnel, familial ou domestique, ä moins que le vendeur, ä un moment quelconque avanl la conclusion ou lors de la conclusion du contrat, n'ait pas su el n'ail pas été censé savoir que ces marchandises étaient achetées pour un tel usage;

b) aux enchéres;

c) sur saisie ou de quelque autre maniére
par aulorité de justice;

d) de valeurs mobiliéres, effets de com
merce et monnaies;

e) de navires, baleaux, aéroglisseurs el
aéronefs;

O d'eleclricité.

Artide 3

(1) Contracts for the supply of goods to be manufactured or produced are to be considered sales unless the party who orders the goods undertakes to supply a substantial part of Ihe materials necessary for such manufacture or produciion.

(2) This Convention does not apply to contracts in which the preponderanl part of the obligations of the party who furnishes the goods consists in the supply of labour or olher services.

Artide 3

1) Sont réputés ventes les contracts de fourniture de marchandises ä fabriquer ou å produire, ä moins que la partie qui com-mande celles-ci n'ait ä fournir une part essen-lielle des elements matériels nécessaires ä cette fabrication ou produciion.

2) La présente Convention ne s'applique pas aux contrats dans lesquels la part prépon-dérante de Tobligation de la partie qui fournit les marchandises consiste en une fourniture de main-d'oeuvre ou d'autres services.

vid någon tidpunki före eller vid avtalsslutet.

3) Hänsyn skall varken tas lill parternas nationalitet eller till deras eller avtalets civila eller kommersiella karaktär då konventionens tillämplighet skall fastställas.

Artikel 2

Denna konvention skall inte tillämpas på köp;

a) av en vara för köparens personliga bruk eller för hans familj eller hushåll, såvida inle säljaren före eller vid avtalsslutet varken visste eller borde ha vetat att varan köptes för sådant bruk;

b) pä auktion;

c) vid exekutiv försäljning eller annars tvångsvis på grund av lag;

d) av värdepapper eller pengar;

e) av fartyg, svävare eller luftfartyg;

f) av elektricitet.

Artikd 3

1) Avtal om tillhandahållande av en vara
som skall tillverkas eller framställas anses
som köp, såvida inle den part som beställer
varan åtar sig att tillhandahålla en väsentlig
del av det material som behövs för en sådan
tillverkning eller framställning.

2) Denna konvention tillämpas inte på av
tal där den övervägande delen av den parts
skyldigheter, som skall leverera varan, består
i atl tillhandahålla arbete eller andra tjänster.

Ariikel 4

Denna konvenUon reglerar endast ingående av avtal om köp samt de rättigheter och skyldigheter för säljaren och köparen som härrör från ett sådant avtal. Den gäller inte, om inte annal är uttryckligen föreskrivet i konventionen:

Prop. 1986/87: 128

Chapter II General Provisions

Artide 7

(1) In the interpretation of this Convention, regard is lo be had to its international character and lo the need to promote uniformily in ils applicalion and the observance of good failh in international trade.

(2) Questions concerning matters governed by this Convention which are not expressly settled in it are to be sellled in conformity with the general principles on which il is based or, in Ihe absence of such principles, in conformity with the law applicable by virtue of the rules of private international law.

Chapitre II Dispositions générales

Artide 7

1) Pour r interpretation de la présente Convention, il sera tenu compte de son caraciére international et de la nécessité de promouvoir 1'uniformilé de son applicalion ainsi que d'as-surer le respect de la bonne foi dans le commerce international.

2) Les questions concernanl les matiéres régies par la présente Convention et qui ne sont pas expressément tranchées par elle se-ronl réglées selon les prindpes généraux donl elle s"inspire ou, ä défaut de ces prindpes, conformémenl ä la loi applicable en vertu des régles du droil international privé.

a) giltigheten av ett avtal eller någon av bestämmelserna i det eller giltigheten av någon sedvänja;

b) den verkan som avtalet kan ha på äganderätten till den sålda varan.

Artikel 5

Denna konvention tillämpas inle på säljarens ansvar för dödsfall eller annan personskada som varan förorsakar.

Artikel 6

Parterna kan komma överens om atl denna konvention inte skall tillämpas eller, om inte annal följer av artikel 12, avvika från eller ändra verkan av vilken som helst av beslämmelserna i den.

Kapitel II

Allmänna bestämmelser

Artikel 7

1) Vid tolkningen av denna konvention
skall hänsyn tas till dess internationella ka
raktär samt till behovet av att främja en en
hetlig tillämpning av konventionen och ett
iakttagande av god sed i internationell han-
dd.

2) Frågor som regleras i denna konven
tion, men som inte uttryckligen har lösts i
den, skall lösas i enlighet med de allmänna
principer som konventionen är grundad pä
eller, om sådana principer saknas, enligl den
lag som är tillämplig enligt internationellt pri
vaträttsliga regler.

Ariikel 8

1) Vid tillämpningen av denna konvention skall en parts uttalanden och övriga uppträdande tolkas i enlighet med hans avsikt, om den andra parten visste eller inte kunde ha varit omedveten om vilken avsikten var.

2) Om föregående stycke inte är lilllämp-ligl, skall en parts uttalanden och övriga uppträdande tolkas i enlighet med den uppfäll-

Prop. 1986/87: 128

the understanding that a reasonable person of the same kind as the other party would have had in the same circumslances.

(3) In determining the inlent of a party or the understanding a reasonable person would have had, due considération is to be given to all relevant circumslances of the case including the négotiations, any praclices which the parties have eslablished between ihemselves, usages and any subsequent conducl of the parties.

selon le sens qu'une personne raisonnable de méme qualité que Fautre partie, placée dans la méme situation, leur aurail donné.

3) Pour déterminer rintenlion d'une partie ou ce qu"aurait compris une personne raisonnable, il doit étre tenu compte des circon-stances pertinentes, nolammeni des négociations qui ont pu avoir lieu entré les parties, des habitudes qui se sont établies entré elles, des usages et de lout comportement ullérieur des parties.

Ariicle 9

(1) The parties are bound by any usage to which they have agreed and by any praclices which they have eslablished between ihemselves.

(2) The parties are considered, unless otherwise agreed, to have impliedly made applicable to their conlract or its formation a usage of which the parties knew or ought to have known and which in international trade is widely known to, and regularly observed by, parties to contracts of the type involved in the particular trade concerned.

Artide 9

1) Les parties sont liées par les usages aux-quels elles ont consenti el par les habitudes qui se sont établies entré elles.

2) Sauf convention contraire des parties, celles-ci sont répulées s'étre tadlement réfé-rées dans le contrat et pour sa formation ä tout usage donl elles avaient connaissance ou auraient dO avoir connaissance et qui, dans le commerce international, est largement connu et réguliéremenl observé par les parties ä des contrats de méme type dans la branche com-merciale considérée.

Ariicle 10

For the purposes of this Convention:

(a) if a party has more than one place of business, the place of business is that which has the closest relationship to the conlract and its performance, having regard to the circumslances known to or contemplated by the parties at any time before or at the conclusion of the conlract;

(b) if a party does not have a place of business, reference is to be made to his habit-ual residence.

Artide 10

Aux fins de la présente Convention;

a) si une partie a plus d'un etablissement, retablissemenl ä prendre en considération est celui qui a la relation la plus étroite avec le contrat et son execution eu égard aux cir-constances connues des parties ou envisa-gées par elles ä un moment quelconque avanl la conclusion ou lors de la conclusion du contrat;

b) si une partie n'a pas détablissemenl, sa residence habituelle en tient lieu.

ning som en förnuftig person i den andra partens ställning skulle ha fått under samma omständigheter.

3) Vid fastställande av en parts avsikt eller hur en förnuftig person skulle ha uppfattat den, skall vederbörlig hänsyn tas lill alla omständigheter av betydelse, såsom avtalsförhandlingarna, praxis som har utbildats mellan parierna, handelsbruk och annan sedvänja saml parternas senare uppträdande.

Arlikel 9

1) Parterna är bundna av handelsbruk och annan sedvänja som de har samtyckt till och av praxis som de har utbildat mellan sig.

2) Om inle annat har överenskommits, anses parterna i fråga om sitt avtal eller dess ingående underförstått ha hänvisat till handelsbruk och annan sedvänja som parterna kände till eller borde ha känt till och som i internationell handel är allmänt känt och regelbundet iakttas av parter i avtal av föreliggande typ vid del ifrågavarande slaget av handel.

Artikd 10

Vid tillämpning av denna konvention skall;

a) om en part har mer än elt affärsställe, del ställe beaktas till vilket avtalet och dess fullgörande har sin närmaste anknytning, med beaktande av de omständigheter som parterna kände till eller räknade med vid någon tidpunkt före eller vid avtalsslutet;

b) om en part inte har något affärsställe, avseende fästas vid hans hemvist.

Artikel II

Etl köpeavtal behöver inte ingås eller bekräftas i skriftlig form och behöver inte uppfylla någol annat formkrav. Det kan styrkas på vilket säU som helst, också med vittnen.

Prop. 1986/87: 128

Artide 12

Any provision of artide 11, artide 29 or Part II of this Convention that allows a contract of sale or its modificalion or terminalion by agreement or any offer, acceptance or other indication of intention to be made in any form other than in writing does not apply where any party has his place of business in a Contracting State which has made a declaration under artide 96 of this Convention. The parties may not derogale from or vary the effect of this artide.

Artide 12

Toute disposilion de 1'article 11, de Farti-cle 29 ou de la deuxiéme parlie de la présente Convention aulorisant une forme autre que la forme écrite, soil pour la conclusion ou pour la modificalion ou la résiliation amiable d'un contrat de vente, soit pour toute offre, accep-tation ou autre manifestation d"intention, ne s'applique pas des lors qu'une des parties a son etablissement dans un Etal contractanl qui a fail une declaration conformément ä Tartide 96 de la présente Convention. Les parties ne peuvent déroger au present artide ni en modifier les effets.

PART II

FORMATION OF THE CONTRACT

Artide 14

(1) A proposal for concluding a contract addressed lo one or more specific persons conslitules an offer if it is sufficiently definite and indicates the intention of the offer or to be bound in case of acceptance. A proposal is sufficiently definite if it indicates the goods and expressly or implidtly fixes or makes provision for determining the quantity and the price.

(2) A proposal other than one addressed to one or more specific persons is to be considered merely as an invitation lo make offers, unless the contrary is clearly indicated by the person making the proposal.

DEUXIÉME PARTIE FORMATION DU CONTRAT

Ardcle 14

1) Une proposition de conclure un contrat
adressée ä une ou plusieurs personnes déler-
minées constilue une offre si elle est suffi-
samment precise et si elle indique la volonté
de son auleur d'élre lié en cas d'acceptalion.
Une proposition est suffisamment precise
lorsqu'elle désigne les marchandises et,
expressément ou implicitement, fixe la quan-
lité et le prix ou donne des indicalions per-
metiant de les déterminer.

2) Une proposition adressée ä des per
sonnes indéterminées est considérée seule-
ment comme une invitation ä Toffre, ä moins
que la personne qui a fail la proposition n'ait
clairement indiqué le contraire.

Artikel 12

De bestämmelser i artikel 11 eller 29 eller i del II av denna konvention som tillåter att köpeavtal ingås, ändras eller upphör genom överenskommelse i annat än skriftlig form eller att anbud, antagande svar eller nägon annan viljeförklaring görs i annal än skriftlig form gäller inte då en part har sitt affärsställe i en fördragsslutande stat som har avgivit en förklaring enligt artikel 96 i denna konvention. Parierna får inte inskränka eller ändra verkan av denna artikel.

Ariikd 13

Vid tillämpning av denna konvention omfattar uttrycket "skriftlig" även telegram och telex.

DEL II

INGÅENDE AV AVTAL

Artikel 14

1) Ett förslag om alt sluta avtal som har ställts till en eller flera bestämda personer ulgör ett anbud, om det är tillräckligt preciserat och anger anbudsgivarens avsikt att bli bunden i händelse av ett antagande svar. Ett förslag är tillräckligt preciserat om det anger vilken vara det är fråga om och uttryckligen eller underförstått fastställer eller ger anvisning om hur mängd och pris skall fastställas.

2) Ett förslag som inte är ställt till en eller fiera bestämda personer skall endast anses utgöra en anmodan att inkomma med anbud, om inle den som framför förslaget klart anger det motsatta.

Artikel 15

1) Etl anbud får verkan när del kommer
fram lill anbudstagaren.

2) Ett anbud får dras tillbaka även om del
är oåterkalleligt, såvida meddelandet om att
del dras tillbaka kommer fram till anbudsta
garen före eller samtidigt som anbudet.

Prop. 1986/87: 128

Artide 16

(1) Until a conlract is conduded an offer may be revoked if the revocation reaches the offeree before he has dispatched an acceptance.

(2) However, an offer cannot be revoked;

(a) if il indicates, whether by stating a fixed time for acceptance or otherwise, that it is irrevocable; or

(b) if it was reasonable for the offeree lo rely on the offer as being irrevocable and the offeree has acted in reliance on the offer.

Artide 16

1) Jusqu'a ce qu'un contrat ail été conclu, une offre peut étre révoquée si la revocation parvient au destinataire avanl que celui-d ail expédié une acceplation.

2) Cependanl, une offre ne peut étre révoquée;

a) si elle indique, en fixant un délai determine pour Tacceptation, ou autrement, qu'elle est irrevocable; ou

b) s'il était raisonnable pour le destinataire de considérer Toffre comme irrevocable et s'il a agi en consequence.

Artide 18

(1) A sialement made by or other conducl of the offeree indicating assent lo an offer is an acceptance. Silence or inactiviiy does not in ilself amount to acceptance.

(2) An acceptance of an offer becomes effeciive al the moment the indication of assent reaches the offeror. An acceptance is not effeciive if the indication of assent does not reach the offeror within the time he has fixed or, if no lime is fixed, within a reasonable time, due account being taken of the circumslances of the transaction, including Ihe ra-pidity of the means of communicalion employed by the offeror. An oral offer must be accepled immedialely unless the circumslances indicate otherwise.

(3) However, if, by virtue of the offer or as a result of praclices which the parties have eslablished between ihemselves or of usage, the offeree may indicate assent by perform-ing an act, such as one relating lo ihe dis-patch of the goods or payment of the price, without notice lo the offeror, the acceptance is effeciive at the moment the act is performed, provided that the act is performed within the period of lime laid down in the preceding paragraph.

Artide 18

1) Une declaration ou autre comportement du destinataire indiquant qu'il acquiesce ä une offre constilue une acceptation. Le silence ou rinaction ä eux seuls ne peuvent valoir acceptation.

2) L'acceptation d'une offre prend effel au moment oii Tindication d'acquiescement parvient ä fauteur de Toffre. L'acceptation ne prend pas effet si cette indication ne parvient pas ä 1'auteur de 1'offre dans le délai qu'il a stipulé ou, ä défaut d'une telle stipulation, dans un délai raisonnable, compte tenu des circonstances de la transaction et de la rapi-dité des moyens de communication utilisés par Tauteur de Toffre. Une offre verbale doit étre acceplée immédiatement, ä moins que les circonstances n'impliquent le contraire.

3) Cependanl, si, en vertu de 1'offre, des habitudes qui se sont établies entré les parties ou des usages, le destinataire de 1'offre peut indiquer qu'il acquiesce en accomplissanl un acle se rapportant, par exemple, ä Texpédi-lion des marchandises ou au paiement du prix, sans communication ä fauteur de Toffre, racceptation prend effet au moment Oll cet acte est accompli, pour autant qu'il le soil dans les délais prévus par le paragraphe précédent.

Artikel 16

1) Till dess att ett avtal har slutits kan ett anbud återkallas om återkallelsen kommer fram till anbudstagaren innan han har avsänt etl antagande svar.

2) Ett anbud kan dock inte återkallas:

a) om det, genom alt en bestämd tid för svar har fastställts eller på annat sätt anger att det inte kan återkallas; eller

b) om anbudstagaren rimligen kunde räkna med atl anbudet inte kunde återkallas och anbudstagaren har handlat i förlitan på anbudet.

Artikel 17

Etl anbud upphör att gälla, även om det inte kan återkallas, då ett avslag kommer fram till anbudsgivaren.

Artikd 18

1) Ett uttalande eller annat uppträdande av anbudstagaren som visar atl han samtycker till ett anbud utgör ett antagande svar. Tystnad eller overksamhet utgör inte i sig ett antagande svar.

2) Ett antagande svar på ett anbud får verkan när ullrycket för samtycke kommer fram lill anbudsgivaren. Etl antagande svar fär inte verkan om svaret inte kommer fram till anbudsgivaren inom den lid som han har satt ut eller, om ingen lid har satts ut, inom en tid som är skälig med vederbörlig hänsyn till hur snabbt kommunikationssätt anbudsgivaren har anlitat och till övriga omständigheter kring avtalel. Etl muntligt anbud måste antas omedelbart, om inte annat framgår av omständigheterna.

3) Om emellertid anbudstagaren med stöd av anbudet eller praxis som har utbildats mellan parterna eller handelsbruk eller annan sedvänja, utan att lämna något meddelande till anbudsgivaren, visar all han samtycker till anbudet genom en handling, såsom en som hänför sig till varans avsändande eller till betalningen, får del antagandet svaret verkan när handlingen utförs, under förutsättning alt del sker inom den tid som har fastställts i föregående stycke.

Prop. 1986/87: 128

Artide 19

(1) A reply lo an offer which purports lo be
an acceptance but contains additions, limita
tions or olhcr modificalions is a rejeclion of
the offer and constitutes a counler-offer.

(2) However, a reply to an offer which
purports to be an acceptance bul contains
additional or different terms which do not
malerially aller the terms of the offer consti
tutes an acceptance, unless the offeror, with
out undue delay, objects orally to the dis-
crepancy or dispatches a notice to that effect.
If he does not so objecl, the terms of the
contract are the terms of the offer with the
modificalions conlained in the acceptance.

(3) Additional or different terms relating, among olher things, to the price, payment, qualily and quantity of the goods, place and time of delivery, extent of one party's liabil-ity to the other or the settlement of disputes are considered to aller the terms of the offer malerially.

Artide 19

1) Une réponse qui lend ä étre racceptation d'une offre, mais qui contient des additions, des limitations ou autres modificalions, est un rejet de Toffre et constilue une contre-offre.

2) Cependanl, une réponse qui lend ä étre racceptation d'une offre, mais qui contient des elements complémeniaires ou différenls n'altérant pas subslantiellement les termes de Toffre, constilue une acceptation, ä moins que fauteur de Toffre, sans retard injustifié, n'en reléve les différences verbalement ou n'adresse un avis ä cet effet. S'il ne le fail pas, les termes du contrat sont ceux de Toffre, avec les modificalions comprises dans racceptation.

3) Des elements complémeniaires ou différenls relalifs nolammeni au prix, au paiement, ä la qualité et ä la quantilé des marchandises, au lieu el au moment de la livrai-son, ä Tetendue de la responsabilité d'une partie ä fégard de fautre ou au réglement des différends, sont considérés comme altérant subslantiellement les termes de 1'offre.

Artide 20

(1) A period of lime for acceptance fixed by the offeror in a telegram or a letter begins to run from the moment the telegram is handed in for dispatch or from the date shown on the letter or, if no such date is shown, from the date shown on the envelope. A period of time for acceptance fixed by the offeror by lele-phone, telex or other means of instanlaneous communicalion, begins to run from the moment that the offer reaches the offeree.

(2) Official holidays or non-business days occurring during the period for acceptance are included in calculating the period. However, if a notice of acceptance cannot be de-livered at the address of the offeror on the last day of the period because that day falls on an official holiday or a non-business day at the place of business of the offeror, the period is extended until the first business day which follows.

Artide 20

1) Le délai d'acceptalion fixé par fauteur de foffre dans un télégramme ou une lettre commence ä courir au moment ou le télégramme est remis pour expedition ou ä la date qui apparait sur la lettre ou, ä défaut, ä la date qui apparait sur fenveloppe. Le délai d'acceplation que fauteur de foffre fixe par téléphone, par telex ou par d'aulres moyens de communication instanlanés commence ä courir au moment ou foffre parvient au destinataire.

2) Les jours fériés ou chömés qui tombent pendant que court le délai d'acceptation sont comptés dans le calcul de ce délai. Cependanl, si la nolification ne peut étre remise ä fadresse de fauteur de foffre le dernier jour du délai, parce que celui-d lombe un jour férié ou chömé au lieu d'établissement de fauteur de foffre, le délai est prorogé jus-qu'au premier jour ouvrable suivant.

Artikd 19

1) Ett svar på ett anbud som är avsett atl vara etl anlagande svar men som innehåller tillägg, begränsningar eller andra ändringar anses som avslag pä anbudet och gäller som etl nyU anbud.

2) Ett svar på ett anbud, som är avsett atl vara ett antagande svar men som innehåller tilläggsvillkor eller avvikande villkor som inte väsentligt ändrar villkoren i anbudet, skall likväl gälla som ett antagande svar, såvida inte anbudsgivaren utan oskäligt dröjsmål muntligen gör invändningar mot avvikelsen eller avsänder ett meddelande med samma innebörd. Om han inte gör en sådan invändning, blir de villkor som framgår av anbudet avtalsvillkor med de ändringar som det antagande svaret innehåller.

3) Tilläggsvdlkor eller avvikande villkor om bland annat pris, betalning, varans kvalitet och mängd, plats och tid för avlämnande, omfattningen av den ena partens ansvarighet gentemot den andra parten eller lösning av tvister anses väsentligt ändra villkoren i anbudet.

Artikel 20

1) En tid för avgivande av svar som anbudsgivaren har satt ul i ett telegram eller brev böriar löpa från den tidpunkt då telegrammet inlämnas för befordran eller från det datum som framgår av brevet eller, om inget sådanl datum framgår, från poslstämpelns datum. En tid för avgivande av svar som anbudsgivaren har bestämt i telefonsamtal, telex eller annat omedelbart kommunikationsmedel böriar löpa frän den tidpunkt dä anbudet kommer fram lill anbudstagaren.

2) Officiella helgdagar eller fridagar som infaller under acceptfristen tas med vid beräkningen av tiden. Om emellertid elt meddelande om antagande svar inle kan avlämnas på anbudsgivarens adress sista dagen av fristen därför alt denna dag infaller på en officiell helgdag eller fridag på anbudsgivarens affärsställe, förlängs fristen till den första efterföljande arbetsdagen.

2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 128

Prop. 1986/87:128

Anicle 21

(1) A late acceptance is neverlheless effeciive as an acceptance if without delay the offeror orally so informs Ihe offeree or dispatches a notice to that effect.

(2) If a letter or other writing containing a late acceptance shows that il has been sent in such circumslances that if its transmission had been normal it would have reached the offeror in due time, the late acceptance is effeciive as an acceptance unless, without delay, the offeror orally informs the offeree that he considers his offer as having lapsed or dispatches a notice to that effect.

Artide 21

1) Une acceplation tardive produil néan-moins effel en tant qu'acceplation si, sans retard, fauteur de foffre en informe verbalement le destinataire ou lui adresse un avis ä cet effel.

2) Si la letlre ou autre écrit contenant une acceptation tardive révéle qu'elle a été expé-diée dans des conditions lelles que, si sa transmission avait été réguliére, elle serait parvenue ä temps ä fauteur de foffre, facceptation tardive produil effel en tant qu'ac-ceptalion ä moins que, sans retard, fauteur de foffre n'informe verbalement le destinataire de foffre qu'il considére que son offre avait pris fin ou qu'il ne lui adresse un avis ä cet effet.

Artikd 21

1) Etl antagande svar som kommer för sent gäller likväl som antagande svar, om anbudsgivaren ulan dröjsmål muntligen meddelar anbudstagaren delta eller avsänder elt meddelande med samma innebörd.

2) Om det av ett brev eller nägon annan skriftlig handling som innehåller elt försenat antagande svar framgår alt det sänts under sådana omständigheter all del, om dess befordran hade varit normal, skulle ha kommil fram till anbudsgivaren i tid, gäller del försenade svaret som etl antagande svar, om inle anbudsgivaren ulan dröjsmål muntligen meddelar anbudstagaren att han anser att hans anbud inle längre gäller eller avsänder ett meddelande med samma innehåll.

Ariikd 22

Etl antagande svar kan återkallas, om återkallelsen kommer fram till anbudsgivaren innan eller samtidigt som det antagande svaret skulle ha fått verkan.

Artikel 23

Etl avtal sluts vid den lidpunkt då etl antagande svar på anbud får verkan i enlighet med beslämmelserna i denna konvention.

Artikel 24

Vid tillämpningen av denna del av konventionen anses ett anbud, ett antagande svar eller någon annan viljeförklaring "komma fram" till adressalen då den görs muntligen lill honom eller pä annal säll avlämnas lill honom personligen, på hans affärssiälle eller postadress eller, om han inle har någol affärsställe eller nägon postadress, på hans hemvist.

Prop. 1986/87: 128

Chapter I General Provisions

Artide 25

A breach of contract committed by one of the parties is fundamental if il results in such detriment to the other party as substantially to deprive him of what he is entitled to expecl under the contract, unless the party in breach did not foresee and a reasonable person of the same kind in the same circumslances would not have foreseen such a result.

Chapitre I Dispositions générales

Artide 25

Une contravenlion au contrat commise par fune des parties est essenlielle lorsqu'elle cause ä fautre partie un prejudice tel qu'elle la prive subslantiellement de ce que celle-ci était en droit d'attendre du contrat, ä moins que la partie en défaut n'ait pas prévu un tel resultat et qu'une personne raisonnable de méme qualité placée dans la méme situalion ne f aurail pas prévu non plus.

DEL III

KÖP AV VAROR

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikd 25

Ett avtalsbrott från ena parlens sida är väsentligt om det medför en sädan olägenhet för den andra parten att det i huvudsak berövar honom vad han hade rätt alt vänta sig enligl avtalet. Avialsbrotlet är dock inte väsentligt om den part som är skyldig lill avialsbrotlet inte förutsåg och en förnuftlig person i samma ställning under samma omständigheter inte heller skulle ha förutsett etl sådant resultat.

Artikel 26

En hävningsförklaring gäller endasi om den görs genom etl meddelande till den andra parten.

Artikel 27

Om inte annal uttryckligen anges i denna del av konventionen, gäller för de fall då en part lämnar en underrättelse, en uppmaning eller något annal meddelande i enlighet med denna del och med anlitande av elt med hånsyn till omständigheterna lämpligt medel för befordran, att dröjsmål eller fel vid befordran av meddelandet eller dess uteblivna framkomst inte berövar denna part rätlen alt åberopa meddelandet.

Ariikd 28

Om en part i enlighet med bestämmelserna i denna konvention har rått att kräva att den andra parten fullgör en skyldighet, är en domstol inte skyldig atl meddela dom på natura-fullgörelse, om inle domstolen skulle göra detta enligt sitt eget lands lagstiftning i fråga om liknande köp som inte regleras av konventionen.

Artikel 29

I) Etl avtal kan ändras eller bringas att

Prop. 1986/87: 128

Chapter II Obligations of the Seller

Artide 30

The seller must deliver the goods, hand över any documents relating to them and transfer the property in the goods, as required by the conlract and this Convention.

Section 1.

Dellveiy of the goods and handing över of

documents

Artide 31

If the seller is not bound to deliver the goods at any other particular place, his obligation lo deliver consists:

(a) if Ihe contract of sale involves carriage of the goods - in handing the goods över to the first carrier for transmission to the buyer;

(b) if, in cases not within the preceding subparagraph, the contract relätes to specific goods, or unidentified goods to be drawn from a specific stock or to be manufactured or produced, and al the time of the conclusion of the contract Ihe parties knew that the goods were al, or were lo be manufactured or produced at, a particular place - in placing the goods al the buyer's disposal at that place;

(c) in other cases - in placing the goods at the buyer's disposal at the place where the seller had his place of business al the lime of the conclusion of ihe contract.

Chapitre II Obligations du vendeur

Artide 30

Le vendeur s'oblige, dans les conditions prévues au contrat et par la présente Convention, ä livrer les marchandises, ä en trans-férer la propriété el, s'il y a lieu, ä remettre les documents s'y rapportant.

Section 1.

Livraison des marchandises el remise des

documents

Artide 31

Si le vendeur n'est pas tenu de livrer les marchandises en un autre lieu parliculier, son obligation de livraison consiste;

a) lorsque le contrat de vente implique un transport des marchandises, ä remettre les marchandises au premier transporteur pour transmission ä f acheteur;

b) lorsque, dans les cas non vises au précédenl alinéa, le contrat porte sur un corps certain ou sur une chose de genre qui doit étre prélevée sur une masse déterminée ou qui doit étre fabriquée ou produite el lorsque, au moment de la conclusion du contrat, les parties savaienl que les marchandises se irouvaienl ou devaient étre fabriquées ou produiles en un lieu parliculier, ä metlre les marchandises å la disposition de facheteur en ce lieu;

c) dans les autres cas, ä metlre les marchandises ä la disposilion de facheteur au lieu ou le vendeur avait son etablissement au moment de la conclusion du contrat.

upphöra genom en överenskommelse mellan parterna.

2) Ett skriftligl avtal som innehåller en bestämmelse att en ändring eller ett upphävande av avtalet måste ske genom skriftlig överenskommelse kan inte ändras eller bringas alt upphöra genom en överenskommelse på annat säll. En part kan emellertid genom sitt handlande förlora möjligheten att åberopa en sådan bestämmelse i den mån den andra parten har förlitat sig på detta handlande.

Kapitel II

Säljarens skyldigheter

Artikel 30

Säljaren är skyldig att avlämna varan, överlämna dokument avseende varan saml överföra äganderätten till varan på det sätt som avtalel och konventionen förutsätter.

Avdelning 1

Avlämnande av varan och överlämnande av

dokument

Artikd 31

Om säljaren inte skall avlämna varan på någon annan bestämd plats, beslår hans skyldighet atl avlämna varan

a) om köpeavtalet förutsätter alt varan skall transporteras, i att överlämna varan till den förste transportören för vidarebefordran till köparen;

b) om avtalel, i de fall som inle omfattas av föregående punkt, hänför sig lill en bestämd vara eller till en vara som inle är bestämd men som skall tas ur ett bestämt parti, eller som skall tillverkas eller framställas och parterna vid avtalsslutet kände lill all varan befann sig eller skulle tillverkas eller framställas på en bestämd plats, i atl ställa varan till köparens förfogande på denna plats;

c) i övriga fall, i atl ställa varan till köparens förfogande på den plats där säljaren hade sitt affärsställe vid avtalsslutet.

Prop. 1986/87: 128

Artide 32

(1) If the seller, in accordance wilh the contract or this Convention, hands the goods över to a carrier and if the goods are not clearly identified to ihe contract by markings on the goods, by shipping documents or otherwise, the seller must give the buyer notice of the consignment spedfying the goods.

(2) If the seller is bound to arrange for carriage of the goods, he must make such contracts as are necessary for carriage to the place fixed by means of transportation appropriate in the circumslances and according lo the usual terms for such transportation.

(3) If the seller is not bound to effecl Insurance in respect of the carriage of the goods, he must, al the buyer's request, provide him with all available information necessary to enable him to effect such Insurance.

Artide 32

1) Si, conformément au contrat ou ä la présente Convention, le vendeur remet les marchandises å un transporteur et si les marchandises ne sont pas clairement identifiées aux fins du contrat par fapposition d"un signe distinciif sur les marchandises, par des documents de transport ou par tout autre moyen, le vendeur doit donner ä facheteur avis de fexpédition en désignant spécifique-ment les marchandises.

2) Si le vendeur est tenu de prendre des dispositions pour le transport des marchandises, il doit conclure les contrats nécessaires pour que le transport soit effeclué jusqu'au lieu prévu, par les moyens de transport ap-propriés aux circonstances et selon les conditions usuelles pour un tel transport.

3) Si le vendeur n'est pas tenu de souscrire lui-méme une assurance de transport, il doit fournir ä facheteur, ä la demande de celui-d, tous renseignemenis donl il dispose qui sont nécessaires å la conclusion de cette assurance.

Artide 33

The seller must deliver Ihe goods:

(a) if a date is fixed by or determinable from the conlract, on that date;

(b) if a period of time is fixed by or determinable from the contract, at any time wiihin that period unless circumslances indicate that the buyer is to choose a date; or

Artide 33

Le vendeur doit livrer les marchandises:

a) si une date est fixée par le contrat ou determinable par reference au contrat, ä cette date;

b) si une période de temps est fixée par le contrat ou determinable par reference au contrat, ä un moment quelconque au cours de cette période, ä moins qu'il ne résulte des circonstances que c'esl ä facheteur de choi-sir une date; ou

c) dans tous les autres cas, dans un délai raisonnable ä partir de la conclusion du contrat.

Ariikd 32

I) Om säljaren, i enlighet med avtalel eller denna konvention, överiämnar varan till en transportör och om varan inle klart har hänförts lill avtalel genom märkning av varan, genom transportdokument eller på annal säll, skall säljaren lämna eU meddelande lill köparen om försändelsen med spedficering av varan.

2) Om säljaren skall ordna transporten av varan, skall han sluta nödvändiga avtal för transport till den angivna orten med efter omständigheterna lämpligt transportmedel och på sedvanliga villkor för sådana transporter.

3) Om säljaren inte skall teckna transport-försäkring för varan, skall han på köparens begäran tillhandahålla denne alla tillgängliga uppgifter som behövs för att denne skall kunna teckna en sådan försäkring.

Artikel 33 Säljaren skall avlämna varan:

a) om en viss lidpunkt är fastställd i eller följer av avtalet, vid denna tidpunkt;

b) om en viss tidrymd är fastställd i eller följer av avtalel, när som helst under denna tidrymd, såvida det inte framgär av omständigheterna atl köparen skall välja tidpunkten; eller

c) i andra fall, inom skälig lid efter avtalsslutet.

Artikel 34

Om säljaren skall överlämna dokumenl avseende varan, skall han överlämna dem vid den lidpunkt, på den plats och i den form som är förutsatt enligt avtalet. Om säljaren har överlämnat dokument före den avtalsenliga tidpunkten, får han fram lill dess avhjälpa fel eller brister i dokumenten, såvida inte utövandet av denna rätt förorsakar köparen

Prop. 1986/87: 128

Section 11.

Conformity of the goods and third party

claims

Artide 35

(1) The seller must deliver goods which are of the quantity, qualily and description required by the conlract and which are conlained or packaged in the manner required by the conlract.

(2) Except where the parties have agreed otherwise, the goods do not conform with the contract unless they;

(a) are fil for the purposes for which goods
of the same description would ordinarily be
used;

(b) are fil for any particular purpose expressly or impliedly made known to the seller at the time of the conclusion of the contract, except where Ihe circumslances show that the buyer did not rely, or that it was unreasonable for him to rely, on the seller's skill andjudgement;

(d) are conlained or packaged in the man
ner usual for such goods or, where there is no
such manner, in a manner adequate lo pre-
serve and protect the goods.

(3) The seller is not liable under subpara
graphs (a) to (d) of the preceding paragraph
for any lack of conformity of the goods if al
the time of the conclusion of the conlract the
buyer knew or could not have been unaware
of such lack of conformity.

Section 11.

Conformilé des marchandises el droits

pretentions de tiers

Artide 35

1) Le vendeur doit livrer des marchandises dont la quantilé, la qualité el le type répon-denl ä ceux qui sont prévus au contrat, el donl femballage ou le conditionnemenl correspond ä celui qui est prévu au contrat.

2) A moins que les parlies n'en soienl con-venues autrement, les marchandises ne sont conformes au contrat que si:

a) elles sont propres aux usages auxquels serviraient habituellement des marchandises du méme type;

b) elles sont propres å tout usage special qui a été porté expressément ou tacitement å la connaissance du vendeur au moment de la conclusion du contrat, sauf s'il résulte des circonstances que facheteur ne s'en est pas remis ä la compeience ou ä f apprédation du vendeur ou qu'il n'était pas raisonnable de sa part de le faire;

c) elles possédenl les qualilés d'une mar-chandise que le vendeur a présentée ä facheteur comme échantillon ou modéle;

d) elles sont emballées ou conditionnées
selon le mode habituel pour les marchandises
du méme type ou, ä défaut de mode habituel,
d'une maniére propre ä les conserver et ä les
proteger.

3) Le vendeur n'esl pas responsable, au
regard des alinéas a) ä d) du paragraphe pré
cédent, d'un défaut de conformilé que fache
teur connaissail ou ne pouvail ignorer au mo
ment de la conclusion du contrat.

oskälig olägenhet eller oskälig kostnad. Köparen behåller emellertid den räll han kan ha att kräva skadestånd enligl denna konvention.

Avdelning II

Varans avlalsenlighet och tredje mans krav

Artikel 35

1) Säljaren skall avlämna en vara som i fråga om mängd, kvalitet och art överensstämmer med det som avtalet förulsälter och som också är innesluten eller förpackad på etl avlalsenligt sätt.

2) Såvida parierna inte har kommil överens om annal, är varan avtalsenlig endast om den:

a) är lämplig för de ändamål till vilka varor av motsvarande slag i allmänhel används;

b) är lämplig för etl bestämt ändamål som säljaren uttryckligen eller underförstått har fält veta vid avtalsslutet, utom då det framgår av omständigheterna atl köparen inle förlitade sig på, eller inte hade rimlig anledning atl förlita sig på, säljarens sakkunskap och omdöme;

c) har egenskaperna hos en vara som säljaren har lagl fram för köparen såsom prov eller modell;

d) är innesluten eller förpackad på det sätl
som är brukligt för sådana varor eller, då det
inte finns något sådanl bruk, på elt sätt som
är ändamålsenligt för att bevara och skydda
varan.

3) Säljaren är inte ansvarig enligt andra
stycket punkterna a—d för sädana brister i
avtalsenlighelen hos varan (fel) som köparen
vid avtalsslutet kände till eller inle kunde ha
varit omedveten om.

Ariikel 36

1) Säljaren är ansvarig i enlighet med avtalet och denna konvention för fel som föreligger vid den tidpunkt dä risken går över på köparen, även om felet visar sig först efter

Prop. 1986/87; 128

lack of conformity becomes apparenl only after that lime.

(2) The seller is also liable for any lack of conformity which occurs after the time indicated in the preceding paragraph and which is due lo a breach of any of his obligations, including a breach of any guarantee ihal for a period of lime the goods will remain fil for their ordinary purpose or for some particular purpose or will relain specified qualities or characierislics.

Artide 37

If the seller has delivered goods before the date for delivery, he may, up to that date, deliver any missing part or make up any deficiency in the quantity of the goods delivered, or deliver goods in replacement of any non-conforming goods delivered or remedy any lack of conformity in the goods delivered, provided that the exercise of this right does not cause the buyer unreasonable inconvenience or unreasonable expense. However, the buyer retains any right lo claim damages as provided for in this Convention.

méme si ce défaut n'apparail qu"ultérieure-ment.

2) Le vendeur est également responsable de tout défaut de conformilé qui survient apres le moment indiqué au paragraphe précédent et qui est imputable ä f inexéculion de fune quelconque de ses obligations, y compris ä un manquemenl ä une garanlie que, pendant une certaine période, les marchandises resleronl propres ä leur usage normal ou ä un usage special ou conserveront des qualilés ou caraclérisliques spécifiées.

Artide 37

En cas de livraison antidpée, le vendeur a le droil, jusqu'ä la date prévue pour la livraison, soit de livrer une partie ou une quantilé manquante, ou des marchandises nouvelles en remplacement des marchandises non conformes au contrat, soil de réparer tout défaut de conformilé des marchandises, ä condition que fexercice de ce droit ne cause ä facheteur ni inconvénienls ni frais déraisonnables. Toutefois, facheteur conserve le droil de demander des dommages-inléréts conformément ä la présente Convention.

Artide 38

(1) The buyer must examine the goods, or cause them to be examined, within as short a period as is practicable in the circumslances.

(2) If the contract involves carriage of the goods, examination may be deferred until after the goods have arrived at their destination.

(3) If the goods are redirected in Iransit or redispatched by the buyer without a reasonable opportunity for examination by him and at the time of the conclusion of the conlract the seller knew or ought to have known of the possibility of such redirection or redispatch, examination may be deferred until after the goods have arrived at the new destination.

Artide 38

1) L'acheleur doit examiner les marchandises ou les faire examiner dans un délai aussi bref que possible eu égard aux circonstances.

2) Si le contrat implique un transport des marchandises, f examen peut étre différé jus-qu'ä leur arrivée ä destination.

3) Si les marchandises sont déroutées ou réexpédiées par facheteur sans que celui-d ait eu raisonnablement la possibilité de les examiner et si, au moment de la conclusion du contrat, le vendeur connaissail ou aurail du connaitre la possibilité de ce déroutage ou de cette réexpédilion, f examen peut étre différé jusqu'ä farrivée des marchandises ä leur nouvelle destination.

denna tidpunkt.

2) Säljaren är även ansvarig för fel som uppstår efter den i föregående stycke angivna tidpunkten och som beror på brott mot någon av hans skyldigheter, däribland brott mot en garanti att varan under en viss lid kommer alt förbli lämplig för sill vanliga ändamål eller för någol bestämt ändamål eller kommer att behålla angivna egenskaper eller kännetecken.

Artikel 37

Om säljaren har avlämnat varan före den avtalade tiden för avlämnande, får han intill denna tidpunki avlämna delar som fattas, fylla ut brister i varans mängd, avlämna en vara för atl ersätta en felaktig eller avhjälpa fel i den avlämnade varan, under förutsättning att utövandet av denna rätt inte förorsakar köparen oskälig olägenhet eller oskälig kostnad. Köparen behåller dock den rält han kan ha atl kräva skadestånd enligt denna konvention.

Artikd 38

1) Köparen skall undersöka varan eller låla undersöka den sä snarl det med hänsyn till omständigheterna är möjligt.

2) Om avtalet förutsätter all varan skall transporteras, får undersökningen uppskjutas till dess att varan har kommil fram lill bestämmelseorten.

3) Om varan omdirigeras under transporten eller sänds vidare av köparen ulan alt denne har haft skälig möjlighet alt undersöka den och säljaren vid avtalsslutet kände lill eller borde ha känt till möjligheten av en sådan omdirigering eller vidaresändning, får undersökningen uppskjutas till dess att varan har anlänt till den nya bestämmelseorten.

Artikel 39

1) Köparen förlorar rätlen att åberopa fel i varan, om han inte inom skälig lid efter det atl han märkte eller borde ha märkt felet re-

Prop. 1986/87: 128

of the lack of conformity wiihin a reasonable time after he has discovered il or ought to have discovered it.

(2) In any evenl, the buyer löses the right to rely on a lack of conformity of the goods if he does not give the seller notice thereof at the latest wiihin a period of two years from the date on which the goods were actually handed över to the buyer, unless this lime-limit is inconsistent with a contractual period of guarantee.

de ce défaut, dans un délai raisonnable ä partir du moment ou il fa constaté ou aurail du le constaler.

2) Dans tous les cas, facheteur est déchu du droil de se prévaloir d'un défaut de conformilé, s'il ne le dénonce pas au plus tärd dans un délai de deux ans ä compter de la date ä laquelle les marchandises lui ont été effectivement remises, ä moins que ce délai ne soit incompalible avec la durée d'une garanlie contraciuelle.

klamerar till säljaren och uppger felets art.

2) 1 alla händelser föriorar köparen rätten atl åberopa fel i varan om han inle reklamerar till säljaren om felet senast inom två år från den tidpunki då varan faktiskt överlämnades till köparen, såvida inte denna tidsfrist är oförenlig med en avtalad garantitid.

Ariikd 40

Säljaren får inte åberopa beslämmelserna i artiklarna 38 och 39, om felet hänför sig lill omständigheter som han kände till eller inte kunde ha varit omedveten om och som han inte har upplyst köparen om.

Artikel 41

Säljaren skall avlämna en vara som inte belastas av någon rätt för eller någol krav från tredje man, såvida inte köparen har samtyckt till att ta emot varan belastad av en sådan rätt eller ett sådant krav. Om emellertid rällen eller kravet grundas på något industriellt rättsskydd eller annan immalerialrätl, regleras säljarens skyldigheter av artikel 42.

Artikel 42

1) Säljaren skall avlämna en vara som inte belastas av någon räll för eller någol krav från tredje man, som grundas på någol industriellt rättsskydd eller någon annan immaterialrätt som säljaren kände lill eller inle kunde ha varil omedveten om vid avtalsslutet, under förutsättning att rätten eller kravet grundas på något industriellt rättsskydd eller någon annan immaterialrätt

a) enligt lagen i den stal där varan skall säljas vidare eller användas på annal sätt, om parterna vid avtalsslutet förutsåg all varan skulle säljas vidare eller användas i den staten; eller

b) i övriga fall enligt lagen i den stat där köparen har sitt affärsställe.

Prop. 1986/87; 128

(2) The obligation of Ihe seller under the preceding paragraph does not exlend lo cases where:

(a) al the time of the conclusion of the conlract the buyer knew or could not have been unaware of ihe right or claim; or

(b) the right or claim results from the sell-er's compliance with technical drawings. designs, formulae or other such specificalions furnished by the buyer.

2) Dans les cas suivants, le vendeur n'est pas tenu de f obligation prévue au paragraphe précédent;

a) au moment de la conclusion du contrat, facheteur connaissail ou ne pouvait ignorer f existence du droit ou de la pretention; ou

b) le droit ou la pretention résulte de ce que le vendeur s'est conformé aux plans techniques, dessins, formules ou autres specificalions analogues fournis par facheteur.

Artide 43

(1) The buyer löses the right lo rely on the provisions of artide 41 or artide 42 if he does not give notice to the seller specifying the nature of the right or claim of the third party within a reasonable time after he has become aware or oughi to have become aware of the right or claim.

(2) The seller is not entitled to rely on the provisions of the preceding paragraph if he knew of the right or claim of the third party and the nalure of il.

Artide 43

1) L'acheteur perd le droil de se prévaloir des dispositions des artides 41 el 42 s'il ne dénonce pas au vendeur le droil ou la pretention du liers, en précisant la nalure de ce droit ou de cette pretention, dans un délai raisonnable ä partir du moment oii il en a eu connaissance ou aurail du en avoir connaissance.

2) Le vendeur ne peul pas se prévaloir des dispositions du paragraphe précédent s'il connaissail le droit ou la pretention du tiers et sanature.

Section III.

Remedies for breach of contract by the seller

Artide 45

(1) If the seller fails lo perform any of his
obligations under the contract or this Con
vention, the buyer may;

(a) exercise the rights provided in artides 46 to 52;

(b) claim damages as provided in arlicles 74 to 77.

(2) The buyer is not deprived of any right

Section III.

Moyens dont dispose facheteur en cas de

coniravention au contrat par le vendeur

Artide 45

1) Si le vendeur n'a pas exécuté fune quel
conque des obligations résultant pour lui du
contrat de vente ou de la présente Conven
tion, facheteur est fondé ä;

a) exercer les droits prévus aux arlicles 46 ä52;

b) demander les dommages-inléréts prévus aux artides 74 ä 77.

2) facheteur ne perd pas le droil de de-

2) Säljarens skyldigheter enligl föregående stycke omfattar inle fall då

a) köparen vid avtalsslutet kände till eller inle kunde ha varit omedveten om rätten eller kravet; eller

b) rätten eller kravet är en följd av all säljaren har följt tekniska ritningar, modeller, formler eller andra sådana specifikationer som köparen har tillhandahållit.

Artikel 43

I) Köparen förlorar rätten alt åberopa bestämmelserna i artikel 41 eller 42, om han inte reklamerar till säljaren med angivande av arten av rätten eller kravet inom skälig tid efter det han har blivit eller borde ha blivit medveten om rätten eller kravet.

2) Säljaren får inte åberopa bestämmelserna i föregående stycke om han kände lill tredje mans rätt eller krav och dess art.

Arlikel 44

Utan hinder av artikel 39 första stycket och artikel 43 första stycket får köparen göra prisavdrag enligl artikel 50 eller kräva skadestånd med undantag av skadestånd för förlorad vinsl, om han har en skälig ursäkt för sin underlåtenhet atl reklamera på föreskrivet säU.

Avdelning III

Påföljder vid säljarens avtalsbrott

Artikd 45

1) Om säljaren underlåter att fullgöra nå
gon av sina skyldigheter enligl avtalet eller
denna konvention, får köparen

a) utöva de rättigheter som anges i artiklarna 46—52;

b) kräva skadestånd enligt artiklarna 74-77.

2) Köparen förlorar inte den rätt han kan

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 128

Prop. 1986/87; 128

Artide 46

(1) The buyer may require performance by the seller of his obligations unless the buyer has resorted to a remedy which is inconsistent wilh this requirement.

(2) If the goods do not conform with the contract, the buyer may require delivery of substitute goods only if the lack of conformity constitutes a fundamental breach of contract and a request for substitute goods is made either in conjunction with notice given under artide 39 or within a reasonable time thereafter.

(3) If the goods do not conform with the contract, the buyer may require the seller to remedy the lack of conformity by repair, unless this is unreasonable having regard to all the circumslances. A request for repair must be made either in conjunction wilh notice given under artide 39 or within a reasonable time thereafter.

Artide 46

l)L'acheteurpeulexigerdu vendeur f execution de ses obligations, ä moins qu'il ne se soit prévalu d'un moyen incompalible avec cette exigence.

2) Si les marchandises ne sont pas conformes au contrat, facheteur ne peul exiger du vendeur la livraison de marchandises de remplacement que si le défaut de conformilé constilue une coniravention essenlielle au contrat et si cette livraison est demandée au moment de la dénonciation du défaut de conformilé faite conformément ä fartide 39 ou dans un délai raisonnable ä compter de cette dénonciation.

3) Si les marchandises ne sont pas conformes au contrat, facheteur peut exiger du vendeur qu'il répare le défaut de conformilé, ä moins que cela ne soit déraisonnable compte tenu de toutes les circonstances. La reparation doit étre demandée au moment de la dénonciation du défaut de conformilé faile conformément ä fartide 39 ou dans un délai raisonnable å compter de cette dénonciation.

Artide 47

(1) The buyer may fix an additional period of lime of reasonable length for performance by the seller of his obligations.

(2) Unless the buyer has received notice from the seller that he will not perform wiihin the period so fixed, the buyer may not, during that period, resort to any remedy for breach of contract. However, the buyer is not deprived thereby of any right he may have lo claim damages for delay in performance.

Artide 47

1) L'acheteur peut impartir au vendeur un délai supplémentaire de durée raisonnable pour f execution de ses obligations.

2) A moins qu'il n'ail reu du vendeur une nolification finformant que celui-d n'exécu-terait pas ses obligations dans le délai ainsi imparti, facheteur ne peut, avanl f expiration de ce délai, se prévaloir d'aucun des moyens dont il dispose en cas de coniravention au contrat. Toutefois, facheteur ne perd pas, de ce fail, le droit de demander des dommages-inléréts pour retard dans f execution.

ha alt kräva skadestånd när han utövar rätten all göra gällande någon annan påföljd.

3) Säljaren kan inle beviljas anstånd av en domstol eller skiljedomstol då köparen gör gällande en påföljd av avtalsbrottet.

Artikel 46

1) Köparen får kräva att säljaren fullgör sina skyldigheter, om han inte har gjort gällande en påföljd som är oförenlig med elt sådant krav.

2) Om varan inle överensstämmer med avtalel, kan köparen kräva omleverans endasi om felet ulgör ett väsentligt avtalsbrott och krav på omleverans framställs antingen i samband med reklamation enligt artikel 39 eller inom skälig lid därefter.

3) Om varan inle överensstämmer med avtalel, kan köparen kräva att säljaren avhjälper felet genom reparation, såvida inle delta är oskäligt med beaktande av samtliga omständigheter. Krav på reparation måste framställas antingen i samband med reklamation enligt artikel 39 eller inom skälig tid därefter.

Artikel 47

1) Köparen får sätta ut en skälig tilläggstid inom vilken säljaren skall fullgöra sina skyldigheter.

2) Om inle köparen har mottagit något meddelande från säljaren om att denne inle kommer alt fullgöra avtalet inom den sålunda utsatta liden, får köparen inte under denna tid göra gällande någon påföljd av avialsbrotlet. Köparen förlorar emellertid inle den räll han kan ha att kräva skadestånd pä grund av dröjsmål med fullgörelsen.

Prop. 1986/87: 128

Artide 48

(1) Subject lo artide 49, the seller may, even after the date for delivery, remedy at his own expense any failure to perform his obligations, if he can do so without unreasonable delay and without causing the buyer unreasonable inconvenience or unceriainly of reimbursement by the seller of expenses ad-vanced by the buyer. However, the buyer retains any right lo claim damages as provided for in this Convention.

(2) If the seller requesls the buyer to make known whether he will accept performance and the buyer does not comply wilh the request within a reasonable time, the seller may perform within the time indicated in his request. The buyer may not, during that period of time, resort lo any remedy which is inconsistent with performance by the seller.

(3) A notice by ihe seller that he will perform within a specified period of time is as-sumed to include a request, under the preceding paragraph, that the buyer make known his decision.

(4) A request or notice by the seller under paragraph (2) or (3) of this artide is not effective unless received by the buyer.

Artide 48

1) Sous réserve de fartide 49, le vendeur peul, méme apres la date de la livraison, réparer ä ses frais tout manquemenl ä ses obligations, ä condition que cela n'entraine pas un retard déraisonnable et ne cause ä facheteur ni inconvénienls déraisonnables ni incer-litude quant au remboursemeni par le vendeur des frais faits par facheteur. Toutefois, facheteur conserve le droit de demander des dommages-inléréts conformément ä la présente Convention.

2) Si le vendeur demande ä facheteur de lui faire savoir s'il accepte fexécution et si facheteur ne lui répond pas dans un délai raisonnable, le vendeur peut exécuter ses obligations dans le délai qu'il a indiqué dans sa demande. L'acheleur ne peul, avanl fexpira-lion de ce délai, se prévaloir d'un moyen incompalible avec fexécution par le vendeur de ses obligations.

3) Lorsque le vendeur nolifie ä facheteur son intention d'exécuter ses obligations dans un délai determine, il est présumé demander ä facheteur de lui faire connaitre sa decision conformément au paragraphe précédent.

4) Une demande ou une nolification faite par le vendeur en vertu des paragraphes 2 ou 3 du present artide n'a d'effet que si elle est regue par facheteur.

Artide 49

(1) The buyer may declare the contract
avoided:

(a) if the failure by Ihe seller lo perform any
of his obligations under the contract or this
Conventions amounts to a fundamental
breach of contract; or

(b) in case of non-delivery, if the seller
does not deliver the goods within the addi
tional period of time fixed by the buyer in
accordance with paragraph (1) of artide 47 or
dedares that he will not deliver within the
period so fixed.

(2) However, in cases where the seller has
delivered the goods, the buyer löses the right
to declare the contract avoided unless he
does so;

(a) in respect of late delivery, wiihin a rea-

Article49

1) L'acheleur peut dédarer le contrat ré-
solu:

a) si finexécution par le vendeur de fune quelconque des obligations résultant pour lui du contrat ou de la présente Convention constilue une coniravention essenlielle au contrat; ou

b) en cas de défaut de livraison, si le vendeur ne livré pas les marchandises dans le délai supplémentaire imparti par facheteur conformémenl au paragraphe 1 de fartide 47 ou s'il declare qu'il ne les livrera pas dans le délai ainsi imparti.

2) Cependanl, lorsque le vendeur a livré les
marchandises, facheteur est déchu du droit
de dédarer le contrat résolu s'il ne fa pas
fail:

a) en cas de livraison, dans un délai raison-

Ariikd 48

1) Om inle annat följer av arlikel 49, får säljaren även efter tidpunkten för avlämnandet på egen bekostnad avhjälpa sin underiåtenhel alt fullgöra sina skyldigheter, om han kan göra delta utan oskäligt dröjsmål och utan att förorsaka köparen oskälig olägenhet eller osäkerhet belräffande ersättning från säljaren för utlägg som köparen har haft. Köparen behåller dock den rätt han kan ha atl kräva skadestånd enligl denna konvention.

2) Om säljaren uppmanar köparen alt meddela huruvida han kommer atl godta fullgörelse och köparen inle svarar inom skälig tid, får säljaren fullgöra inom den lid som har angetts i hans uppmaning. Köparen får inte under denna lid göra gällande en påföljd som är oförenlig med säljarens fullgörelse.

3) Ett meddelande från säljaren till köparen om atl han kommer att fullgöra inom en angiven tid skall anses innehålla en uppmaning enligl föregående stycke till köparen om all denne skall meddela sitt beslut.

4) En uppmaning eller ett meddelande från säljaren enligt andra eller tredje stycket får verkan endast om uppmaningen eller meddelandet mottas av köparen.

Artikd 49

1) Köparen får håva köpet:

a) om säljaren underlåter att fullgöra nå
gon av sina skyldigheter enligt avtalet eller
denna konvention och detta utgör ett väsent
ligt avtalsbrott;

eller

b) i händelse avlämnande inte har skett,
om säljaren inte avlämnar varan inom den
tilläggstid som har utsatts av köparen enligt
artikel 47 första stycket, eller om han förkla
rar alt han inle kommer att avlämna varan
inom denna tilläggslid.

2) När säljaren har avlämnat varan förlo
rar köparen dock rätten att häva köpet, om
han inte gör det

a) vid försenat avlämnande, inom skälig

Prop. 1986/87: 128

sonable lime after he has become aware that delivery has been made;

(b) in respect of any breach other than late delivery, within a reasonable lime;

(i) after he knew or ought lo have known of

Ihe breach;

(ii) after the expiralion of any additional period of time fixed by the buyer in accordance wilh paragraph (1) of artide 47, or afler the seller has dedared that he will not perform his obligations within such an additional period; or

(iii) afler ihe expiralion of any additional period of lime indicated by the seller in accordance with paragraph (2) of artide 48, or after the buyer has dedared thal he will not accept performance.

nable ä partir du moment oii il a su que la

livraison avait été effecluée;

b) en cas de coniravention autre que la

livraison tardive, dans un délai raisonnable; i) ä partir du moment ou il a eu connaissance ou aurail dö avoir connaissance de cette coniravention;

ii) apres f expiration de tout délai supplémentaire imparti par facheteur conformément au paragraphe 1 de fartide 47 ou apres que le vendeur a déclaré qu'il n'exé-cuterail pas ses obligations dans ce délai supplémentaire; ou

iii) apres f expiration de tout délai supplémentaire indiqué par le vendeur conformément au paragraphe 2 de fartide 48 ou apres que facheteur a déclaré qu'il n'ac-cepterait pas fexécution.

Artide 50

If the goods do not conform with the contract and whether or not the price has already been paid, the buyer may reduce the price in the same proportion as the value that the goods actually delivered had at the time of the delivery bears to the value that conform-ing goods would have had at thal time. However, if the seller remedies any failure lo perform obligations in accordance with artide 37 or artide 48 or if the buyer refuses lo accept performance by the seller in accordance wilh those artides, the buyer may not reduce the price.

Artide 50

En cas de défaut de conformilé des marchandises au contrat, que le prix ail été ou non déjä payé, facheteur peut réduire le prix proporlionellemenl ä la difference entré la valeur que les marchandises effectivement livrées avaient au moment de la livraison et la valeur que des marchandises conformes auraient eue å ce moment. Cependanl, si le vendeur répare lout manquemenl ä ses obligations conformément å fartide 37 ou ä fartide 48 ou si facheteur refuse d'accepter fexécution par le vendeur conformément ä ces arlicles, facheteur ne peut réduire le prix.

Artide 51

(1) If the seller delivers only a part the goods or if only a part of the goods delivered is in conformity with the contract. artides 46 to 50 apply in respect of the part which is missing or which does not conform.

(2) The buyer may declare the contract avoided in its entirety only if the failure to make delivery completely or in conformity wilh the contract amounts lo a fundamental breach of the contract.

Artide 51

1) Si le vendeur ne livré qu'une partie des marchandises ou si une partie seulement des marchandises livrées est conformé au contrat, les artides 46 ä 50 s'appliquent en ce qui concerne la partie manquante ou non conformé.

2) L"acheteur ne peut dédarer le contrat résolu dans sa totalité que si finexécution partielle ou le défaut de conformilé constilue une contravenlion essenlielle au contrat.

tid efter det atl han har fått veta att avlämnande har skett;

b) vid annat avtalsbrott än försenat avlämnande, inom skälig lid

i) efter del han fick eller borde ha fåll kännedom om avialsbrotlet

ii) efler utgången av en tilläggstid som köparen har satt ul enligl arlikel 47 första styckel eller efler det att säljaren har förklarat all han inte kommer atl fullgöra sina skyldigheter inom en sådan tilläggstid; eller

iii) efler utgången av en tilläggstid som säljaren har angell enligl artikel 48 andra slycket eller efter del alt köparen har förklarat att han inle kommer att godta fullgörelse.

Artikel 50

Om varan inte överensstämmer med avtalel och oavsett om priset redan har betalts eller inle, får köparen göra prisavdrag enligt förhållandel mellan den faktiskt avlämnade varans värde vid tiden för avlämnandet och del värde som en avtalsenlig vara skulle ha haft vid denna tidpunkt. Om säljaren emellertid avhjälper sin underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 37 eller artikel 48 eller om köparen avvisar säljarens fullgörelse i enlighet med dessa artiklar, får köparen inte göra prisavdrag.

Artikd 51

1) Om säljaren avlämnar endast en del av varan eller om endast en del av den avlämnade varan är avtalsenlig, skall artiklarna 46-50 tillämpas på den del som saknas eller som inte är avtalsenlig.

2) Köparen får häva köpet i dess helhet endasi om underlåtenheten atl avlämna varan i dess helhet eller i avlalsenligt skick utgör ett väsentligt avtalsbrott.

Prop. 1986/87: 128

Artide 52

(1) If the seller delivers the goods before the date fixed, Ihe buyer may take delivery or refuse to take delivery.

(2) If the seller delivers a quantity of goods greater than that provided for in the contract, the buyer may take delivery or refuse to take delivery of the excess quantity. If the buyer lakes delivery of all or part of the excess quantity, he must pay for it at the contract råte.

Artide 52

1) Si le vendeur Uvre les marchandises avant la date fixée, facheteur a la facullé d'en prendre livraison ou de refuser d'en prendre livraison.

2) Si le vendeur livré une quantilé supé-rieure ä celle prévue au contrat, facheteur peul accepler ou refuser de prendre livraison de la quantilé excédentaire. Si facheteur accepte d'en prendre livrasion en tout ou en partie, il doit la payer au tarif du contrat.

Artide 55

Where a contract has been validly conduded but does not expressly or implidtly fix or make provision for determining the price, the parties are considered, in the absence of any indication to the contrary, to have impliedly made reference to the price generally charged at the time of the conclusion of the contract for such goods sold under comparable circumslances in the trade concerned.

Artide 55

Si la vente est valablement conclue sans que le prix des marchandises vendues ait été fixé dans le contrat expressément ou implicitement ou par une disposition permettant de le déterminer, les parties sont réputées, sauf indicalions contraires, s'étre tacitement réfé-rées au prix habituellement pratiqué au moment de la conclusion du contrat, dans la branche commerdale considérée, pour les mémes marchandises vendues dans des circonstances comparables.

Ariikd 52

1) Om säljaren avlämnar varan före den fastställda tidpunkten får köparen motta leverans av varan eller avvisa den.

2) Om säljaren avlämnar en större mängd än vad som har avtalals, får köparen motta leverans av den överskjutande mängden eller avvisa den. Mottar köparen leverans av hela den överskjutande mängden eller en del av den, skall han betala för denna enligt det pris-beräkningssätt som gäller för avtalet.

Kapitel III

Köparens skyldigheter

Artikd 53

Köparen skall betala för varan och motta leverans av den såsom avtalet och denna konvention förutsätter.

Avdelning I Betalningen för varan

Artikel 54

Köparens skyldighet alt betala för varan omfattar även skyldighet att vidta sådana åtgärder och atl uppfylla sådana föreskrifter för atl betalning skall kunna ske som kan krävas enligt avtalet eller lagar och bestämmelser.

Artikel 55

Då etl giltigt avtal har slutits utan att det uttryckligen eller underförstått fastställer priset eller ger anvisningar om hur det skall bestämmas, anses parterna, om inte annat framgär av omständigheterna, underförstått ha hänvisat till det pris som allmänl tillämpas vid liden för avtalsslutet för varor av samma slag som säljs under jämförliga förhållanden inom ifrågavarande bransch.

Artikel 56 Om priset fastställs efter varans vikt, skall

Prop. 1986/87: 128

Artide 57

(1) If the buyer is not bound to pay the
price at any other particular place, he must
pay it lo the seller;

(a) al the seller's place of business; or

(b) if the payment is lo be made againsi the handing över of the goods or of documents, at the place where the handing över lakes place.

(2) The seller must bear any increase in the
expenses inddental to payment which is
caused by a change in his place of business
subsequent to the conclusion of the conlract.

Artide 57

1) Si facheteur n'est pas tenu de payer le
prix en un autre lieu particulier, il doit payer
le vendeur:

a) ä f etablissement de celui-d; ou

b) si le paiement doit étre fail contre la
remise des marchandises ou des documents,
au lieu de cette remise.

2) Le vendeur doit supporter toute aug-
mentation des frais accessoires au paiement
qui résultenl de son changement d'établisse-
ment apres la conclusion du contrat.

Artide 58

(1) If the buyer is not bound to pay the price at any other specific time, he must pay il when the seller places either the goods or documents controlling their disposilion al the buyer's disposal in accordance with the contract and this Convention. The seller may make such payment a condition for handing över the goods or documents.

(2) If the contract involves carriage of the goods, the seller may dispatch the goods on terms whereby the goods, or documents controlling their disposition, will not be handed över to the buyer except against payment of the price.

(3) The buyer is not bound to pay the price untU he has had an opportunity to examine the goods, unless the procedures for delivery or payment agreed upon by the parties are inconsistent with his having such an opportunity.

Artide 58

1) Si facheteur n'est pas tenu de payer le prix ä un autre moment determine, il doit le payer lorsque, conformément au contrat et ä la présente Convention, le vendeur met å sa disposition soit les marchandises soit des documents représentatifs des marchandises. Le vendeur peul faire du paiement une condition de la remise des marchandises ou des documents.

2) Si le contrat implique un transport des marchandises, le vendeur peut en faire fexpédition sous condition que celles-ci ou les documents représentatifs ne seront remis ä facheteur que contre paiement du prix.

3) L'acheteur n'est pas tenu de payer le prix avant d'avoir eu la possibilité d'exa-miner les marchandises, ä moins que les mo-dalités de livraison ou de paiement dont sont convenues les parties ne lui en laissent pas la possibilité.

det i tveksamma fall bestämmas efler netto-vikten.

Artikd 57

1) Om köparen inle skall fullgöra betal
ningen på någon annan bestämd plats, skall
han betala lill säljaren

a) där säljaren har sitt affärsställe; eller

b) om betalning skall ske mol överlämnande av varan eller dokument, där överlämnandet sker.

2) Säljaren skall bära den ökning av kost
naderna för betalningen som förorsakas av
alt hans affärsställe har flyttats efler avtals
slutet.

Arlikel 58

1) Om köparen inte skall betala priset vid någon annan bestämd tidpunkt, skall han betala då säljaren ställer antingen varan eller de dokument till vilka förfoganderätten över varan är knuten lill köparens förfogande i enlighet med avtalet och denna konvention. Säljaren får göra en sådan betalning till villkor för all varan eller dokumenten skall överlämnas.

2) Om avtalet förutsätter atl varan skall transporteras, får säljaren sända den på villkor att varan eller dokument till vilka förfoganderätten över varan är knuten inte skall överlämnas lill köparen annat än mot betalning.

3) Köparen är inte skyldig att belala innan han har haft tillfälle alt undersöka varan, såvida inle del förfaringssätt för avlämnande eller betalning som parterna har kommit överens om är oförenligt med att han får ett sådant lillfälle till undersökning.

Ariikel 59

Köparen skall fullgöra betalningen vid den avtalade tiden eller vid den tid som följer av avtalet och denna konvention utan anmodan eller uppfyllelse av andra formaliteter från säljarens sida.

Prop. 1986/87: 128

Section II. Taking delivery

Artide 60

The buyer's obligation to take delivery consists:

(a) in doing all the acts which could reasonably be expected of him in order to enable the seller to make delivery; and

(b) in taking över the goods.

Section III.

Remedies for breach of contract by the buyer

Artide 61

(1) If the buyer fails to perform any of his
obligations under the contract or this Con
vention, the seller may;

(a) exercise the rights provided in artides 62 to 65;

(b) claim damages as provided in artides 74 to 77.

(2) The seller is not deprived of any right he may have to claim damages by exerdsing his right to other remedies.

(3) No period of grace may be granted to the buyer by a court or arbitral tribunal when the seller resorts to a remedy for breach of contract.

Section II. Prise de livraison

Artide 60

L'obligation de facheteur de prendre livraison consiste:

a) ä accomplir tout acte qu'on peul raisonnablement attendre de lui pour permettre au vendeur d'effectuer la livraison; et

b) ä retirer les marchandises.

Section III.

Moyens dont dispose le vendeur en cas de

contravenlion au contrat par V acheteur

Artide 61

1) Si facheteur n'a pas exécuté fune quel
conque des obligations résultant pour lui du
contrat de vente ou de la présente Conven
tion, le vendeur est fondé a:

a) exercer les droits prévus aux artides 62 ä65;

b) demander les dommages-inléréts prévus aux artides 74 å 77.

2) Le vendeur ne perd pas le droit de demander des dommages-inléréts lorsqu'il exerce son droit de recourir ä un autre moyen.

3) Aucun délai de grace ne peut étre ac-cordé ä facheteur par un juge ou par un ar-bitre lorsque le vendeur se prévaut d'un des moyens dont il dispose en cas de contravenlion au contrat.

Avdelning 11 Mottagandet av leveransen

Artikd 60

Köparens skyldighet au motta leverans av varan består

a) i all vidta alla åtgärder som skäligen kan förväntas av honom för att säljaren skall kunna avlämna varan; och

b) i att överta varan.

Avdelning 111

Påföljder vid köparens avtalsbrott

Artikel 61

1) Om köparen underiåter att fullgöra nå
gon av sina skyldigheter enligt avtalet eller
denna konvention får säljaren;

a) utöva de rättigheter som anges i artiklarna 62-65;

b) kräva skadestånd enligl artiklarna 74-77.

2) Säljaren föriorar inle den räU han kan ha alt kräva skadestånd när han utövar rätten all göra gällande någon annan påföljd.

3) Köparen kan inte beviljas anstånd av en domstol eller skiljedomstol då säljaren gör gällande en påföljd av avialsbrotlet.

Artikel 62

Säljaren får kräva att köparen betalar priset, mottar leverans av varan eller fullgör sina andra skyldigheter, om inte säljaren har gjort gällande en påföljd som är oförenlig med ett sådanl krav.

Artikel 63

1) Säljaren får sälla ut en skälig tilläggstid inom vilken köparen skall fullgöra sina skyldigheter.

2) Om inte säljaren har mottagit något meddelande från köparen om att denne inte kommer att fullgöra avtalet inom den sålunda

Prop. 1986/87: 128

Artide 64

(1) The seller may declare the contract
avoided;

(a) if the failure by the buyer lo perform any of his obligations under the contract or this Convention amounts to a fundamental breach of contract; or

(b) if the buyer does not, within the additional period of time fixed by the seller in accordance wilh paragraph (1) of artide 63, perform his obligation to pay the price or take delivery of the goods, or if he dedares thal he will not do so within the period so fixed.

(2) However, in cases where the buyer has
paid the price, the seller löses the right lo
declare the contract avoided unless he does
so:

(a) in respect of late performance by the buyer, before the seller has become aware that performance has been rendered; or

(b) in respect of any breach olher than late performance by the buyer, wiihin a reasonable time:

(i) after the seller knew or ought to have known of the breach; or

(ii) after the expiration of any additional period of time fixed by the seller in accordance with paragraph (I) of artide 63, or after the buyer has dedared that he will not perform his obligations within such an additional period.

Artide 64

1) Le vendeur peul dédarer le contrat ré
solu:

a) si finexécution par facheteur de fune quelconque des obligations résultant pour lui du contrat ou de la présente Convention constilue une contravenlion essenlielle au contrat; ou

b) si facheteur n'exécute pas son obligation de payer le prix ou ne prend pas livraison des marchandises dans le délai supplémentaire imparti par le vendeur conformément au paragraphe 1 de fartide 63 ou s'il déclaré qu'il ne le fera pas dans le délai ainsi imparti.

2) Cependanl, lorsque facheteur a payé le
prix, le vendeur est déchu du droit de déda
rer le contrat résolu s'il ne fa pas fait:

a) en cas d'exécution tardive par facheteur, avanl d'avoir su qu'il y avait eu execution; ou

b) en cas de contravenlion par facheteur autre que fexécution tardive, dans un délai raisonnable;

i) ä partir du moment ou le vendeur a eu connaissance ou aurail du avoir connaissance de cette coniravention; ou

ii) apres f expiration de tout délai supplémentaire imparti par le vendeur conformément au paragraphe 1 de fartide 63 ou apres que facheteur a déclaré qu'il n'exécuterait pas ses obligations dans ce délai supplémentaire.

utsatta tiden, får säljaren inte under denna tid göra gällande någon påföljd av avtalsbrottet. Säljaren förlorar emellertid inle den rätt han kan ha att kräva skadestånd på grund av dröjsmål med fullgörelsen.

Ariikel 64

1) Säljaren får häva köpet;

a) om köparen underlåter atl fullgöra någon av sina skyldigheter enligt avtalet eller denna konvention och detta utgör ett väsentligt avtalsbrott; eller

b) om köparen inte fullgör sin skyldighet all betala eller motta leverans av varan inom en tilläggstid som har utsatts av säljaren enligt artikel 63 första stycket eller förklarar att han inte kommer atl fullgöra skyldigheten inom denna tilläggstid.

2) När köparen har fullgjort sin betalnings
skyldighet förlorar säljaren dock rätten att
häva köpet, om han inte gör det

a) vid försenad fullgörelse av köparen, innan säljaren har fält veta att fullgörelse har skett; eller

b) vid annat avtalsbrott än försenad fullgörelse av köparen, inom skälig tid

i) efter det att säljaren fick eller borde ha fått kännedom om avtalsbrottet; eller

ii) efler utgången av en tilläggstid som säljaren har satt ut enligt artikel 63 första stycket eller efter det att köparen har förklarat att han inte kommer att fullgöra sina skyldigheter inom en sådan tilläggstid.

Artikel 65

1) Om köparen enligt avtalet skall lämna specifikation rörande form, mått eller andra egenskaper hos varan men underlåter alt göra en sådan specifikation antingen inom den avtalade tiden eller inom skälig tid efter det att han har tagit emot en begäran från säljaren, får säljaren, utan att förlora andra rättigheter

Prop. 1986/87: 128

have, make the spedfication himself in accordance with the requirements of the buyer that may be known lo him.

(2) If the seller makes the spedfication himself, he must inform the buyer of the delails thereof and must fix a reasonable time within which Ihe buyer may make a different spedfication. If, after receipt of such a communication, the buyer fails to do so within the lime so fixed, the spedfication made by the seller is binding.

autres droits qu'il peut avoir, effectuer lui-méme cette spedfication d'aprés les besoins de facheteur donl il peut avoir connaissance. 2) Si le vendeur effeclué lui-méme la spedfication, il doit en faire connaitre les moda-lités ä facheteur et lui impartir un délai raisonnable pour une spedfication différente. Si, apres reception de la communication du vendeur, facheteur n'utilise pas cette possibilité dans le délai ainsi imparti, la spedfication effecluée par le vendeur est définitive.

Artide 67

(1) If the contract of sale involves carriage of the goods and the seller is not bound to hand them över at a particular place, the risk passes to the buyer when the goods are handed över to the first carrier for transmission to the buyer in accordance with the contract of sale. If the seller is bound to hand the goods över to a carrier at a particular place, the risk does not pass to the buyer until the goods are handed över to the carrier at that place. The fact that the seller is authorized to retain documents controlling the disposition of the goods does not affecl the passage of the risk.

(2) Nevertheless, the risk does not pass to the buyer until the goods are clearly identified to the conlract, whether by markings on the goods, by shipping documents, by notice given to the buyer or otherwise.

Artide 67

1) Lorsque le contrat de vente implique un transport des marchandises et que le vendeur n'est pas tenu de les remettre en un lieu determine, les risques sont Iransférés ä facheteur ä partir de la remise des marchandises au premier transporteur pour transmission ä facheteur conformément au contrat de vente. Lorsque le vendeur est tenu de remettre les marchandises ä un transporteur en un lieu determine, les risques ne sont pas transférés ä facheteur tant que les marchandises n'ont pas été remises au transporteur en ce lieu. Le fait que le vendeur soit autorisé å conserver les documents représentatifs des marchandises n'affecte pas le transfert des risques.

2) Cependanl, les risques ne sont pas transférés å facheteur tant que les marchandises n'ont pas été clairement identifiées aux fins du contrat, que ce soit par fapposition d'un signe distinciif sur les marchandises, par des documents de transport, par un avis donné ä facheteur ou par tout autre moyen.

han kan ha, själv göra specifikationen i överensstämmelse med köparens behov såvitt de är kända för honom.

2) Om säljaren själv gör specifikationen, skall han underräua köparen om detaljerna i den och sätta ut en skälig tid inom vilken köparen får göra en annan specifikation. Om köparen, efter att ha lagil emot en sådan underrättelse, inle gör specifikationen inom den sålunda utsatta tiden, är den specifikation som säljaren har gjort bindande.

Kapitel IV Riskens övergång

Artikel 66

Förlust av eller skada på varan efler del atl risken har gått över på köparen befriar inle denne från hans skyldighet all belala, om inte förlusten eller skadan beror på en åtgärd eller underlåtenhet av säljaren.

Arlikel 67

1) Om köpeavtalet förutsätter att varan skall transporteras och säljaren inte skall avlämna den på en bestämd plats, går risken över på köparen när varan överlämnas till den förste transportören för transport till köparen i enlighet med köpeavtalet. Om säljaren skall överlämna varan till en transportör på en bestämd plats, går risken inte över på köparen förrän varan överlämnas till transportören på denna plats. Den omständigheten att säljaren har rätt atl hålla inne de dokumenl till vilka förfoganderätten över varan år knuten påverkar inle riskens övergång.

2) Risken går dock inte över pä köparen förrän varan klart har hänförts till avtalel genom märkning av varan, genom transportdokument, genom meddelande till köparen eller på något annat sätt.

Artikd 68 Risken för en vara som säljs medan den

4 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 128

Prop. 1986/87:128

passes to the buyer from the time of the conclusion of the contract. However, if the circumslances so indicate, the risk is assumed by the buyer from the time the goods were handed över to the carrier who issued the documents embodying the contract of carriage. Nevertheless, if at the Ume of the conclusion of the contract of sale the seller knew or ought to have known that the goods had been löst or damaged and did not disdose this to the buyer, the loss or damage is at the risk of the seller.

dues en cours de transport, les risques sont transférés ä facheteur ä partir du moment oii le contrat est conclu. Toutefois, si les circonstances fimpliquent, les risques sont ä la charge de facheteur å compter du moment oil les marchandises ont été remises au transporteur qui a émis les documents conslalanl le contrat de transport. Néanmoins, si, au moment de la conclusion du contrat de vente, le vendeur avait connaissance ou aurail du avoir connaissance du fait que les marchandises avaient péri ou avaient été détériorées et qu'il n'en a pas informé facheteur, la perte ou la deterioration est ä la charge du vendeur.

Artide 69

(1) In cases not within artides 67 and 68, the risk passes lo the buyer when he takes över the goods or, if he does not do so in due time, from the time when the goods are placed at his disposal and he commits a breach of contract by failing to take delivery.

(2) However, if the buyer is bound to take över the goods at a place other than a place of business of the seller, the risk passes when delivery is due and the buyer is aware of the fact that the goods are placed at his disposal at that place.

(3) If the contract relätes to goods not then identified, the goods are considered not to be placed at the disposal of the buyer until they are clearly identified to the contract.

Artide 69

1) Dans les cas non vises par les artides 67 et 68, les risques sont transférés ä facheteur lorsqu'il retire les marchandises ou, s'il ne le fait pas en temps voulu, ä partir du moment oil les marchandises sont mises ä sa disposition et oil il commet une coniravention au contrat en n'en prenant pas livraison.

2) Cependanl, si facheteur est tenu de retirer les marchandises en un lieu autre qu'un etablissement du vendeur, les risques sont transférés lorsque la livraison est due et que facheteur sait que les marchandises sont mises ä sa disposition en ce lieu.

3) Si la vente porte sur des marchandises non encore individualisées, les marchandises ne sont réputées avoir été mises ä la disposition de facheteur que lorsquélles ont été clairement identifiées aux fins du contrat.

befinner sig under transport går över på köparen vid avtalsslutet. Om omständigheterna tyder på det, skall emellertid köparen anses ha övertagit risken från den tidpunki då varan överlämnades till den transportör som har utfärdat de dokument som ligger lill grund för transportavtalet. Om säljaren vid avtalsslutet visste eller borde ha vetat atl varan hade gätt förlorad eller skadats och inte har meddelat köparen detta, bär säljaren risken för förlusten eller skadan.

Artikel 69

1) I de fall som inte omfattas av artiklarna 67 och 68 går risken över på köparen då han övertar varan eller, om han inte gör detta i tid, från den lidpunkt då varan har ställts till hans förfogande och han begår avtalsbrott genom att inte motta leveransen.

2) Om köparen är skyldig aU överta varan på någon annan plats än säljarens affärsställe, går risken emellertid över då tiden för avlämnandet är inne och köparen vet att varan har ställts till hans förfogande på denna plats.

3) Om köpeavtalet gäller en vara som ännu inte är bestämd, anses varan inte stå till köparens förfogande förrän den klart har hänförts till avtalet.

Artikd 70

Om säljaren har begått etl väsentligt avtalsbrott, begränsar inte artiklarna 67, 68 och 69 de påföljder som köparen kan göra gällande på grund av avtalsbrottet.

Prop. 1986/87: 128

Chapter V

Provisions Common to the Obligations of the

Seller and of the Buyer

Section I.

Anticipatory breach and instalmenl contracts

Artide 71

(1) A party may suspend the performance
of his obligations if, afler the conclusion of
the contract, it becomes apparent that the
olher party will not perform a substantial part
of his obligations as a result of:

(a) a serious deficiency in his ability to perform or in his creditworlhiness; or

(b) his conducl in preparing to perform or in performing the contract.

(2) If the seller has already dispatched the
goods before ihe grounds described in the
preceding paragraph become evident, he may
prevent the handing över of the goods to the
buyer even though the buyer holds a docu
ment which enlilles him to obtain them. The
present paragraph relätes only to the rights in
the goods as between the buyer and the sell
er.

(3) A party suspending performance,
whether before or after dispatch of the goods,
must immedialely give notice of the suspen
sion lo the other party and must conlinue
with performance if the other party provides
adequate assurance of his performance.

Chapitre V

Dispositions communes aux obligations du

vendeur et de Facheteur

Section I.

Coniravention antidpée et contrats å livrai-

sons successives

Artide 71

1) Une partie peul différer fexécution de
ses obligations lorsqu'il apparait, apres la
conclusion du contrat, que fautre partie
n'exécutera pas une partie essenlielle de ses
obligations du fait:

a) d'une grave insuffisance dans la capacité
d'éxécution de cette partie ou sa solvabililé;
ou

b) de la maniére dont elle s'appréte ä
exécuter ou exécuté le contrat.

2) Si le vendeur a déjä expédié les marchandises lorsque se révélent les raisons prévues au paragraphe précédenl, il peul s'op-poser ä ce que les marchandises soienl remises ä facheteur, méme si celui-ci détient un document lui permettant de les obtenir. Le present paragraphe ne concerne que les droits respectifs du vendeur et de facheteur sur les marchandises.

3) La partie qui différe fexécution, avant ou apres fexpédition des marchandises, doit adresser immédiatement une notification å cet effet ä fautre partie, el elle doit procéder ä fexécution si fautre partie donne des assu-rances suffisantes de la bonne execution de ses obligations.

Artide 72

(1) If prior to the date for performance of the contract it is clear thal one of the parties will commit a fundamental breach of contract, the olher party may declare the conlract avoided.

(2) If Ume allows, the party intending to declare the conlract avoided must give reasonable notice lo the olher party in order to permit him to provide adequate assurance of his performance.

(3) The requirements of the preceding paragraph do not apply if ihe other party has

Artide 72

1) Si, avant la date de fexécution du contrat, il est manifesté qu'une partie commettra une contravenlion essenlielle au contrat, fautre parlie peul dédarer celui-ci résolu.

2) Si elle dispose du temps nécessaire, la partie qui a 1"intention de dédarer le contrat résolu doil le nolifier å fautre partie dans des conditions raisonnables pour lui permettre de donner des assurances suffisantes de la bonne execution de ses obligations.

3) Les dispositions du paragraphe précédent ne s'appliquent pas si fautre partie a

Kapitel V

Gemensamma bestämmelser om säljarens och

köparens skyldigheter

Avdelning I

Befarat avtalsbrott och successiv leverans

Artikel 71

1) En part får inställa fullgörelsen av sina
skyldigheter om det efter avtalsslutet visar
sig att den andra parten inte kommer alt full
göra en väsentlig del av sina skyldigheter till
följd av

a) en allvarlig brist i hans fullgörelseför-måga eller i hans kreditvärdighel; eller

b) hans sätt att förbereda fullgörelsen eller fullgöra avtalet.

2) Om säljaren redan har avsänt varan när de förhållanden som anges i föregående stycke visar sig, fär han förhindra atl varan överlämnas till köparen, även om denne innehar ett dokument som ger honom rält atl erhålla varan. Detta stycke gäller endasi de rättigheter till varan som kommer i fråga i förhållandet mellan köparen och säljaren.

3) En part som inställer sin fullgörelse, an-lingen innan varan har avsänts eller därefter, skall omedelbart underrätta den andra parten om detta och fortsätta med sin fullgörelse, om den andra parten ställer en tillräcklig säkerhet för sin fullgörelse.

Ariikel 72

1) Står del före tidpunkten för fullgörelsen klart att den ena av parterna kommer att begå ett väsentligt avtalsbrott, får den andra parlen häva avtalet.

2) Om tiden tillåter, skall den part som har för avsikt att häva avtalet på det sätt som är skäligt underrätta den andra parten om sin avsikt för atl bereda denne möjlighel alt ställa en godtagbar säkerhet för sin fullgörelse.

3) Beslämmelserna i föregående stycke skall inte tillämpas, om den andra parten har

Prop. 1986/87: 128

Artide 73

(1) In the case of a contract for delivery of goods by instalments, if the failure of one party to perform any of his obligations in respect of any instalmenl constitutes a fundamental breach of contract with respect to that instalmenl, the other party may declare the contract avoided with respect to thal instalmenl.

(2) If one party's failure to perform any of his obligations in respect of any instalmenl gives the other party good grounds to con-clude that a fundamental breach of contract will oecur with respect to future instalments, he may declare the contract avoided for the future, provided that he does so within a reasonable time.

(3) A buyer who dedares the conlract
avoided in respect of any delivery may, at the
same time, declare it avoided in respect of
deliveries already made or of future deliv-
eries if, by reason of their interdependence,
those deliveries could not be used for the
purpose contemplated by the parties at the
time of the conclusion of the contract.

Artide 73

1) Dans les contrats å livraisons successives, si finexécution par fune des parties d'une obligation relalive ä une livraison constilue une contravenlion essenlielle au contrat en ce qui concerne celle livraison, fautre partie peut dédarer le contrat résolu pour ladite livraison.

2) Si finexécution par fune des parties d'une obligation relalive ä une livraison donne ä fautre de sérieuses raisons de penser qu'il y aura contravenlion essenlielle au contrat en ce qui concerne des obligations fu-tures, elle peul dédarer le contrat résolu pour favenir, a condition de le faire dans un délai raisonnable.

3) L'acheteur qui déclaré le contrat résolu pour une livraison peut, en méme temps, le dédarer résolu pour les livraisons déjä rejues ou pour les livraisons futures si, en raison de leur connexité, ces livraisons ne peuvent étre utilisées aux fins envisagées par les parties au moment de la conclusion du contrat.

Section II. Damages

Artide 74

Damages for breach of contract by one party consist of a sum equal to the loss, including loss of profit, suffered by the other party as a consequence of the breach. Such damages may not exceed the loss which the party in breach foresaw or ought lo have foreseen at the time of the conclusion of the contract, in the light of the facts and matters of which he then knew or ought to have known, as a possible consequence of the breach of contract.

Section II. Dommages-inléréts

Artide 74

Les dommages-inléréts pour une contravenlion au contrat commise par une partie sont égaux ä la perte subie et au gain manqué par fautre partie par suite de la contravenlion. Ces dommages-inléréts ne peuvent étre supérieurs ä la perte subie et au gain manqué que la partie en défaut avait prévus ou aurail du prévoir au moment de la conclusion du contrat, en considérant les faits dont elle avait connaissance ou aurail du avoir connaissance, comme étant des consequences possibles de la contravenlion au contrat.

förklarat atl han inte kommer all fullgöra sina förpliktelser.

Artikel 73

1) Om varan enligt avtalet skall avlämnas genom delleveranser och den ena parten underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter som avser en delleverans och detta utgör etl väsentligt avtalsbrott beträffande denna delleverans, får den andra parten häva avtalet belräffande delleveransen.

2) Om den ena partens underlåtenhet alt fullgöra någon av sina skyldigheter avseende en delleverans ger den andra parten god grund all anta att etl väsentligt avtalsbrott kommer atl inträffa beträffande framtida delleveranser, får denna part häva avtalel beträffande framtida delleveranser, under förul-säuning aU han gör del inom skälig lid.

3) En köpare som häver avtalel beträffande en delleverans får samtidigt häva beträffande delleveranser som redan har avlämnats eller framlida leveranser, om delleveranserna pä grund av sitt inbördes samband inte skulle kunna användas för del ändamål parterna räknade med vid avtalsslutet.

Avdelning II Skadestånd

Ariikel 74

Skadestånd för avtalsbrott av den ena parten skall utgå med etl belopp som motsvarar den förlust, inberäknal föriorad vinst, som den andra parten har lidit till följd av avtalsbrottet. Skadeståndet får inte överstiga den föriust som den skadeståndsskyldige vid avtalsslutet förutsåg eller borde ha förutsett såsom en, med hänsyn till de omständigheter som han då kände till eller borde ha känt till, möjlig följd av avtalsbrottet.

Artikd 75

Om köpet hävs och om köparen har gjort etl täckningsköp eller säljaren har sålt varan

Prop. 1986/87; 128

Artide 76

(1) If the contract is avoided and there is a current price for the goods, the party daiming damages may, if he has not made a pur-chase or resale under artide 75, recover the difference between the price fixed by the contract and the current price al the time of avoidance as well as any further damages recoverable under artide 74. If. however, the party daiming damages has avoided the contract after taking över the goods, the current price at the time of such taking över shall be applied insiead of the current price at the time of avoidance.

(2) For the purposes of the preceding paragraph, the current price is the price prevailing at the place where delivery of the goods should have been made or, if there is no current price at that place, the price at such other place as serves as a reasonable substitute, making due allowance for différences in the cost of transporting the goods.

Artide 76

1) Lorsque le contrat est résolu et que les marchandises ont un prix courant, la partie qui demande des dommages-inléréts peut, si elle n'a pas procédé å un achai de remplacement ou å une vente compensatoire au titre de fartide 75, obtenir la difference entré le prix fixé dans le contrat et le prix courant au moment de la resolution ainsi que tous autres dommages-inléréts qui peuvent étre dus au titre de fartide 74. Néanmoins, si la partie qui demande des dommages-inléréts a déclaré le contrat résolu apres avoir pris possession des marchandises, c'est le prix courant au moment de la prise de possession qui est applicable et non pas le prix courant au moment de la resolution.

2) Aux fins du paragraphe précédent, le prix courant est celui du lieu oii la livraison des marchandises aurail dö étre effecluée ou, å défaut de prix courant en ce lieu, le prix courant pratiqué en un autre lieu qu'il apparait raisonnable de prendre comme lieu de reference, en tenant compte des différences dans les frais de transport des marchandises.

på nytt och detta har gjorts på etl skäligt sätl och inom skälig tid efler del alt köpet hävdes, har den part som kräver skadestånd rätt till skillnaden mellan det avtalade priset och priset vid täckningsköpet eller kompensations-försäljningen liksom ytteriigare skadestånd enligt artikel 74.

Arlikel 76

1) Om köpet hävs och det finns ett gängse pris på varan, har den part som kräver skadestånd och som inte har gjort ett täckningsköp eller en kompensationsförsäljning enligt arlikel 75, rätt till skillnaden mellan det avtalade priset och gängse pris vid den tidpunkt då köpet hävdes liksom ytterligare skadestånd enligt artikel 74. Om den part som kräver skadestånd har hävt köpet efter det att han övertog varan, skall dock gängse pris vid tiden för övertagandet tillämpas i stället för gängse pris då köpet hävdes.

2) Vid tillämpning av föregående stycke skall med gängse pris förstås det pris som gäller på den ort där varan borde ha avlämnats eller, om det inte finns något gängse pris på denna ort, priset på en annan skäligen jämförbar ort med beaktande av skillnader i transportkostnaderna för varan.

Artikd 77

En part som åberopar ett avtalsbrott skall vidta sådana åtgärder som efter omständigheterna är skäliga för att begränsa den förlust, inberäknal förlorad vinst, som följer av avtalsbrottet. Om han inte vidtar sädana åtgärder, kan den skadeståndsskyldiga parten kräva att skadeståndet sätts ned med ett belopp som motsvarar den del av förlusten som borde ha undvikits.

Prop. 1986/87:128

Section IV. Exempiions

Artide 79

(1) A party is not liable for a failure lo perform any of his obligations if he proves thal the failure was due lo an impediment beyond his control and that he could not reasonably be expected to have taken the impediment into account at the time of the conclusion of the contract or to have avoided or overcome it or ils consequences.

(2) If the party's failure is due to the failure
by a third person whom he has engaged to
perform the whole or a part of the contract,
thal party is exempt from liabilily only if;

(a) he is exempt under the preceding paragraph; and

(b) the person whom he has so engaged would be so exempt if the provisions of that paragraph were applied to him.

(3) The exemption provided by this artide has effect for the period during which the impediment exists.

(4) The party who fails to perform must give notice to the other party of the impediment and its effect on his ability to perform. If the notice is not received by the other party within a reasonable time after the party who fails to perform knew or ought lo have known of the impediment, he is liable for damages resulting from such non-receipt.

Section IV. Exonération

Artide 79

1) Une partie n'est pas responsable de finexécution de fune quelconque de ses obligations si elle prouve que cette inexécution est due ä un empéchemenl indépendant de sa volonté et que fon ne pouvait raisonnablement attendre d'elle qu'elle le prenne en considération au moment de la conclusion du contrat, qu'elle le prévienne ou le surmonte ou qu'elle en prévienne ou surmonte les consequences.

2) Si finexécution par une parlie est due å finexécution par un tiers qu'elle a charge d'exécuter tout ou partie du contrat, cette partie n'esl exonérée de sa responsabilité que dans le cas:

a) oil elle fest en vertu des dispositions du paragraphe précédent; et

b) oii le tiers serait lui aussi exonéré si les dispositions de ce paragraphe lui étaient ap-pliquées.

3) L'exonéralion prévue par le present artide produit effet pendant la durée de fempé-chement.

4) La partie qui n'a pas exécuté doit avertir fautre partie de fempéchement et de ses effets sur sa capacité d'exécuter. Si f avertisse-ment n'arrive pas ä destination dans un délai raisonnable a partir du moment oii la partie qui n'a pas exécuté a connu ou aurait du connaitre f empéchemenl, celle-ci est tenue ä des dommages-inléréts du fait de ce défaut de reception.

A vdelning III Ränta

Artikd 78

Om en part inle betalar prisei eller någol annat förfallet belopp, har den andra parten rätt till ränta på beloppet utan atl det inverkar på hans rätt till skadestånd enligt artikel 74.

Avdelning IV Befrielsegrunder

Ariikd 79

I) En part är inte ansvarig för underlåten-hel att fullgöra någon av sina skyldigheter, om han visar alt underlåtenheten berodde på etl hinder utanför hans kontroll och au han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med hindret vid avtalsslutet eller ha undvikit eller övervunnit hindret eller dess följder.

2) Om partens underlåtenhet all fullgöra
skyldigheten beror på ett avtalsbrott av tredje
man som han har givit i uppdrag att fullgöra
hela avtalet eller en del av det, är parten
befriad från ansvar endast om

a) han är befriad enligt föregående stycke; och

b) den till vilken han har gett uppdraget även skulle vara befriad från ansvar om bestämmelserna i nämnda stycke tillämpades på honom.

3) Befrielse från ansvar enligt denna artikel gäller för den tid under vilken hindret består.

4) Den part som underlåter alt fullgöra en skyldighet skall underrätta den andra parten om hindret och dess inverkan pä hans möjligheter att fullgöra skyldigheten. Om den andra parten inte har fått underrättelse inom sk"lig tid efler det att den part som underlåter alt fullgöra skyldigheten fick eller borde ha fått kännedom om hindret, är den sistnämnda parten skyldig atl ersätta den skada som är en följd av att den andra parten inle har fått underrättelsen i tid.

5) Denna artikel hindrar inle parterna atl utöva någon annan rätt än rätten atl kräva

Prop. 1986/87: 128

Artide 80

A party may not rely on a failure of the other party to perform, to the extent that such failure was caused by the first party's act or omission.

Section V.

Effects of avoidance

Artide 81

(1) Avoidance of the contract releases bolh parties from their obligations under it, subject to any damages which may be due. Avoidance does not affect any provision of the contract for the settlement of disputes or any other provision of the contract governing the rights and obligations of the parties consequent upon the avoidance of the contract.

(2) A party who has performed the contract either wholly or in part may claim restitution from the other party of whatever the first party has supplied or paid under the contract. If both parties are bound to make restitution, they must do so concurrently.

Artide 80

Une parlie ne peul pas se prévaloir d'une inexécution par fautre partie dans la mesure oil cette inexécution est due ä un acle ou ä une omission de sa part.

Section V.

Effets de la resolution

Artide 81

1) La resolution du contrat libére les deux parties de leurs obligations, sous réserve des dommages-inléréts qui peuvent étre dus. Elle n'a pas d'effet sur les stipulations du contrat relatives au réglement des différends ou aux droits el obligations des parties en cas de resolution.

2) La partie qui a exécuté le contrat lotale-ment ou partiellement peut rédamer restitution å fautre partie de ce qu'elle a fourni ou payé en execution du contrat. Si les deux parties sont tenues d'effectuer des restitu-tions, elles doivent y procéder simultané-ment.

Artide 82

(1) The buyer löses the right to declare the contract avoided or to require the seller to deliver substitute goods if it is impossible for him to make restitution of the goods substantially in the condition in which he received them.

(2) The preceding paragraph does not apply:

(a) if the impossibility of making restitution of the goods or of making restitution of the goods substantially in the condition in which the buyer received them is not due to his act or omission;

(b) if the goods or part of Ihe goods have perished or deteriorated as a result of the examination provided for in artide 38; or

Artide 82

1) L'acheteur perd le droil de dédarer le contrat résolu ou d'exiger du vendeur la livraison de marchandises de remplacement s'il lui est impossible de reslituer les marchandises dans un état sensiblement identique ä celui dans lequel il les a refues.

2) Le paragraphe précédent ne s'applique pas:

a) si fimpossibilité de restituer les marchandises ou de les restituer dans un état sensiblement identique ä celui dans lequel facheteur les a regues n'est pas due ä un acte ou ä une omission de sa part;

b) si les marchandises ont péri ou sont détériorées, en totalité ou en partie, en consequence de fexamen prescrit ä fartide 38; ou

c) si facheteur, avant le moment oii il a constaté ou aurait du constaler le défaut de

skadestånd enligt denna konvention.

Ariikel 80

En part får inle åberopa alt den andra parlen har underlåtit att fullgöra någon av sina skyldigheter i den mån detta beror på en handling eller underiåtenhel av honom själv.

Avdelning V Verkningarna av hävning

Artikd 81

1) Hävning av köpet befriar båda parter från deras skyldigheter enligt avtalet med undantag för eventuell skadeståndsskyldighet. Hävning påverkar inte bestämmelser i avtalel om lösning av tvister eller andra avtalsbestämmelser som gäller parternas rättigheter och skyldigheter lill följd av aU köpet hävs.

2) En part som helt eller delvis har fullgjort köpet får kräva att den andra parten lämnar tillbaka det som den förstnämnda parten har tillhandahållit eller betalt enligt avtalet. Om båda parierna är skyldiga att lämna tillbaka någol, skall de göra detta samtidigt.

Artikd 82

1) Köparen förlorar rätten atl häva köpet eller kräva atl säljaren företar omleverans, om det är omöjligt för köparen atl lämna tillbaka varan i väsentligen samma skick i vilket han tog emot den.

2) Föregående stycke skall inte tillämpas

a) om omöjligheten all lämna tillbaka varan eller alt lämna tillbaka den i väsentligen samma skick i vilket köparen tog emot den inte beror på en handling eller underlåtenhet av honom själv;

b) om varan eller en del av den har förstörts eller försämrats till följd av en undersökning enligl artikel 38; eller

c) om varan eller en del av den har sålts i normal handel eller förbrukats eller föränd-

Prop. 1986/87: 128

Artide 84

(1) If the selleris bound torefund the price, he must also pay inlerest on it, from the date on which the price was paid.

(2) The buyer must account to the seller for all benefits which he has derived from the goods or part of them:

(a) if he must make restitution of the goods or part of them; or

(b) if it is impossible for him to make restitution of all or part of the goods or to make restitution ofall or part of the goods substantially in the condition in which he received them, but he has nevertheless dedared the contract avoided or required the seller to deliver substitute goods.

Artide 84

1) Si le vendeur est tenu de restituer le prix, il doit aussi payer des inléréts sur le montant de ce prix ä compter du jour du paiement.

2) L'acheteur doit au vendeur f equivalent de tout profit qu'il a retiré des marchandises ou d'une partie de celles-ci;

a) lorsqu'il doit les restituer en tout ou en partie; ou

b) lorsqu'il est dans fimpossibilité de restituer tout ou partie des marchandises ou de les restituer en tout ou en partie dans un état sensiblement identique ä celui dans lequel il les a reues et que néanmoins il a déclaré le contrat résolu ou a exigé du vendeur la livraison de marchandises de remplacement.

Section VI. Preservation of the goods

Artide 85

If the buyer is in delay in taking delivery of the goods or, where payment of the price and delivery of the goods are lo be made concurrently, if he fails to pay the price, and the seller is either in possession of the goods or otherwise able to control their disposilion, the seller must take such steps as are reasonable in the circumstances to preserve them. He is entitled to retain them until he has been reimbursed his reasonable expenses by the buyer.

Section VI.

Conservaiion des marchandises

Artide 85

Lorsque facheteur tärde ä prendre livraison des marchandises ou qu'il n'en paie pas le prix, alors que le paiement du prix el la livraison doivent se faire simullanément, le vendeur, s'il a les marchandises en sa possession ou sous son contröle, doit prendre les mesures raisonnables, eu égard aux circonstances, pour en assurer la conservaiion. Il est fondé ä les retenir jusqu'å ce qu'il ail obtenu de facheteur le remboursemeni de ses dépenses raisonnables.

råts av köparen under normal användning innan han märkte eller borde ha märkt felet.

Artikel 83

En köpare som enligt artikel 82 har föriorat rällen att häva köpet eller kräva att säljaren företar omleverans behåller rätlen att göra gällande alla andra påföljder enligt avtalet och denna konvention.

Arlikel 84

1) Om säljaren skall lämna tillbaka betalningen, skall han också belala ränta på beloppet från den dag då han fick betalt.

2) Köparen skall ersätta säljaren för all den nytta som han har haft av varan eller en del av den,

a) om han skall lämna tillbaka varan eller en del av den; eller

b) om det är omöjligt för honom att lämna tillbaka hela varan eller en del av den, eller att lämna tillbaka hela varan eller en del av den väsentligen i det skick i vilket han tog emot den, men han trots detta har hävt köpet eller krävt att säljaren skall företa omleverans.

Avdelning VI Vård av varan

Ariikd 85

Om köparen är i dröjsmål med all motta leverans av varan eller om han, ifall betalning och avlämnande skall ske samtidigt, inte fullgör sin betalningsskyldighet, och säljaren antingen har varan i sin besittning eller kan förfoga över den på annat sätt, skall säljaren vidta med hänsyn till omständigheterna skäliga åtgärder för att ta vård om varan. Han har rätt att hålla inne varan till dess atl köparen har ersatt honom för skäliga kostnader.

Prop. 1986/87: 128

Artide 86

(1) If the buyer has received the goods and intends lo exercise any right under the contract or this Convention to reject them, he must take such steps to preserve them as are reasonable in the circumstances. He is entitled lo retain them until he has been reimbursed his reasonable expenses by Ihe seller.

(2) If goods dispatched to the buyer have been placed at his disposal at their destination and he exerdses the right to reject them, he must lake possession of them on behalf of the seller, provided that this can be done without payment of the price and without unreasonable inconvenience or unreasonable expense. This provision does not apply if the seller or a person authorized to lake charge of the goods on his behalf is present at the destination. If the buyer takes possession of the goods under this paragraph, his rights and obligations are governed by the preceding paragraph.

Artide 86

1) Si facheteur a regu les marchandises et entend exercer lout droit de les refuser en vertu du contrat ou de la présente Convention, il doil prendre les mesures raisonnables, eu égard aux circonstances, pour en assurer la conservaiion. Il est fondé ä les retenir jus-qu'ä ce qu'il ait obtenu du vendeur le remboursemeni de ses dépenses raisonnables.

2) Si les marchandises expédiées ä facheteur ont été mises ä sa disposition ä leur lieu de destination et si facheteur exerce le droil de les refuser, il doit en prendre possession pour le compte du vendeur ä condition de pouvoir le faire sans paiement du prix et sans inconvénienls ou frais déraisonnables. Celle disposition ne s'applique pas si ie vendeur est present au lieu de destination ou s'il y a en ce lieu une personne ayant qualité pour prendre les marchandises en charge pour son compte. Les droits el obligations de facheteur qui prend possession des marchandises en vertu du present paragraphe sont regis par le paragraphe précédent.

Artide 88

(1) A party who is bound to preserve the goods in accordance with artide 85 or 86 may sell them by any appropriate means if there has been an unreasonable delay by the other party in taking possession of the goods or in taking them back or in paying the price or the cost of preservation, provided that reasonable notice of the intention to sell has been given lo the other party.

(2) If the goods are subject to rapid deterioration or their preservation would involve unreasonable expense, a party who is bound to preserve the goods in accordance with artide 85 or 86 must take reasonable measures lo

Artide 88

1) La partie qui doit assurer la conservaiion des marchandises conformément aux artides 85 ou 86 peut les vendre par tous moyens appropriés si fautre partie a apporté un retard déraisonnable ä prendre possession des marchandises ou ä les reprendre ou ä payer le prix ou les frais de leur conservaiion, sous réserve de nolifier ä cette autre partie, dans des conditions raisonnables, son intention de vendre.

2) Lorsque les marchandises sont sujeltes ä une deterioration rapide ou lorsque leur conservaiion enlrainerail des frais déraisonnables, la partie qui est tenue d'assurer la conservaiion des marchandises conformément

Artikel 86

1) Om köparen har tagit emot varan och har för avsikt att utöva någon rätt enligt avtalet eller denna konvention att avvisa den, skall han vidta med hänsyn till omständigheterna skäliga åtgärder för att ta vård om varan. Han har rätt atl hålla inne varan till dess alt säljaren har ersatt honom för skäliga kostnader.

2) Om en vara som har sänts till köparen har ställts till dennes förfogande på bestämmelseorten och han utövar rätten att avvisa den, skall han ta hand om varan för säljarens räkning, under förutsättning att detta kan ske utan att varan betalas och utan oskälig olägenhet eller oskälig kostnad. Denna bestämmelse är inte tillämplig om säljaren eller någon som har räll att ta hand om varan för säljarens räkning finns på bestämmelseorten. Om köparen tar hand om varan enligt detta stycke, tUlämpas föregående stycke på hans rättigheter och skyldigheter.

Artikd 87

En part som skall vidta åtgärder för att ta vård om varan får lägga upp den i någon annans lager pä den andra partens bekostnad, under förutsättning att kostnaden för delta inte är oskälig.

Artikd 88

I) En part som skall ta vård om varan enligl artikel 85 eller 86, får sälja den på lämpligt sätl, om den andra parten har dröjt oskäligt länge med atl ta hand om varan eller med all återta varan eller med att betala för varan eller för vårdkostnaderna, under förutsättning att den andra parten i skälig tid har underrättats om avsikten att sälja varan.

2) Om varan är utsatt för snabb försämring eller om vården av den skulle medföra oskäliga kostnader, skall en part som skall ta vård om varan enligt artikel 85 eller 86 vidta skäliga åtgärder för att sälja den. I den mån del

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 128

Prop. 1986/87: 128

Artide 91

(1) This Convention is open for signature al the concluding meeting of the United Nations Conference on Contracts for the International Sale of Goods and will remain open for signature by all States at the Headquarters of the United Nations, New York until 30 September 1981.

(2) This Convention is subject to ratificalion, acceptance or approval by the signatory States.

(3) This Convention is open for accession by all States which are not signatory States as from the date it is open for signature.

(4) Instruments of ratificalion, acceptance, approval and accession are to be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

Artide 91

1) La présente Convention sera ouverte å la signature ä la séance de clöture de la Conference des Nations Unies sur les contrats de vente internationale de marchandises et restera ouverte ä la signature de tous les Etats au Siége de f Organisation des Nations Unies, ä New York, jusqu'au 30 septembre 1981.

2) La présente Convention est sujetle ä ratificalion, acceptation ou approbation par les Etats signalaires.

3) La présente Convention sera ouverte ä f adhésion de tous les Etats qui ne sont pas signalaires, ä partir de la date ä laquelle elle sera ouverte ä la signature.

4) Les instruments de ralification, d'accep-tation, d'approbation ou d'adhésion seront déposés auprés du Secrétaire general de f Organisation des Nations Unies.

är möjligt skall han underrätta den andra parten om sin avsikt all sälja varan.

3) En part som säljer varan har rätt alt av intäkterna från försäljningen hålla inne etl belopp som täcker skäliga utgifter för vården av varan och försäljningen. Han är skyldig att utge överskottet till den andra parten.

DEL IV SLUTBESTÄMMELSER

Artikd 89

Förenta nationernas generalsekreterare utses härmed till depositarie för denna konvention.

Artikd 90

Denna konvention gäller inte framför en internationell överenskommelse som redan har ingåtts eller kan komma att ingås och som innehåller bestämmelser rörande frågor som regleras i denna konvention, under förutsättning att parterna har sina affärsstälJen i stater som är parter i en sädan överenskommelse.

Artikel 91

1) Denna konvention är öppen för undertecknande vid det avslutande mötet i Förenta nationernas konferens angående avtal om internationella köp av varor och skall förbli öppen för undertecknande av samdiga stater i Förenta nationernas högkvarter i New York fram lill den 30 september 1981.

2) Denna konvention skall ratificeras, godtas eller godkännas av de stater som har undertecknat den.

3) Denna konvention är öppen för anslutning av samtliga stater som inte har undertecknat den från den dag den är öppen för undertecknande.

4) Instrument rörande ratUlkation, godtagande, godkännande och anslutning skall deponeras hos Förenta nafionernas generalsekreterare.

Prop. 1986/87; 128

Artide 92

(1) A Contracting State may declare al the time of signature, ratificalion, acceptance, approval or accession that it will not be bound by Part 11 of this Convention or thal it will not be bound by Part 111 of this Convention.

(2) A Contracting State which makes a declaration in accordance with the preceding paragraph in respect of Part II or Part III of this Convention is not to be considered a Contracting Stale within paragraph (1) of artide I of this Convention in respect of matters governed by the Part to which the declaration applies.

Ariicle 93

(1) If a Contracting State has two or more territorial units in which, according to its constitution, different systems of law are applicable in relation to the matters dealt with in this Convention, it may, at the time of signature, ralification, acceptance, approval or accession, declare that this Convention is to extend to all its territorial units or only to one or more of them, and may amend its dedaration by submitung anolher declaration at any time.

(2) These declarations are to be notified to the depositary and are to slate expressly the territorial units to which the Convention ex-tends.

(3) If, by virtue of a declaration under this artide, this Convention exlends to one or more but not all of the territorial units of a Contracting State, and if the place of business of a party is located in that Stale, this place of business, for the purposes of this Convention, is considered not to be in a Contracting State, unless it is in a territorial unit to which the Convention exlends.

(4) If a Contracting State makes no declaration under paragraph (1) of this artide, the Convention is to extend to all territorial units of that State.

Artide 92

1) Tout Etat contractanl pourra, au moment de la signature, de la ratificalion, de facceplation, de fapprobation ou de fadhésion, dédarer qu'il ne sera pas lié par la deuxiéme partie de la présente Convention ou qu'il ne sera pas lié par la troisiéme partie de la présente Convention.

2) Un Etat contractanl qui fait, en vertu du paragraphe précédent, une declaration ä fé-gard de la deuxiéme partie ou de la troisiéme partie de la présente Convention ne sera pas considére comme étant un Etat contractanl, au sens du paragraphe 1 de fartide premier de la Convention, pour les matiéres régies par la partie de la Convention å laquelle cette declaration s'applique.

Artide 93

1) Tout Etat contractanl qui comprend deux ou plusieurs unités territoriales dans lesquelles, selon sa constitution des systémes de droit différenls s'appliquent dans les matiéres régies par la présente Convention pourra, au moment de la signature, de la ralification, de facceplation, de fapprobation ou de fadhésion, dédarer que la présente Convention s'appliquera ä toutes ses unités territoriales ou seulement ä fune ou plusieurs d'entre elles et pourra ä tout moment modifier cette declaration en faisant une nouvelle declaration.

2) Ces declarations seront notifiées au dépositaire et désigneront expressément les unités territoriales auxqudles la Convention s'applique.

3) Si, en vertu d'une declaration faite conformément au present artide, la présente Convention s'applique ä fune ou plusieurs des unités territoriales d'un Etat contractanl, mais non pas ä toutes, et si fétablissement d'une partie au contrat est situé dans cet Etat, cet etablissement sera considére, aux fins de la présente Convention, comme n'e-tant pas situé dans un Etat contractanl, ä moins qu'il ne soit situé dans une unité terri-toriale ä laquelle la Convention s'applique.

4) Si un Etat contractanl ne fait pas de
declaration en vertu du paragraphe 1 du pre
sent artide, la Convention s'appliquera ä
f ensemble du territoire de cet Etat.

Ariikd 92

I) En fördragsslulande stat kan vid undertecknande, ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning förklara atl den inte skall vara bunden av del II eller III av denna konvention.

2) En fördragsslutande stal som avger en förklaring enligl föregående stycke belräffande del 11 eller III av denna konvention skall inle anses som en fördragsslulande stal enligt arlikel I första slyckel i denna konvention vad gäller frågor som regleras i den del på vilken deklarationen är tillämplig.

Arlikel 93

I) En fördragsslutande stat som har två eller flera områden i vilka enligt dess konstitution olika rättssystem gäller i frågor som behandlas i denna konvention kan vid undertecknande, ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning förklara att denna konvention skall omfatta alla dess områden eller endast ett eller fiera av dem och kan ändra sin förklaring genom att avge en ny förklaring vid vilken tidpunkt som helst.

2) Depositarien skall underrättas om dessa förklaringar som uttryckligen skall ange de områden vilka konventionen omfattar.

3) Om konvenfionen enligt en förklaring enligt denna artikel omfattar ett eller flera men inle samtliga områden som tillhör en fördragsslutande stat och om en parts affärsställe är beläget i den staten, skall vid tillämpning av konventionen detta affärssiälle inte anses vara beläget i en fördragsslutande stat, såvida del inle är beläget inom ett område vilket konventionen omfattar.

4) Om en fördragsslutande stat inte avger någon förklaring enligt första styckel i denna artikel, skall konventionen omfatta den statens samtliga områden.

Prop. 1986/87: 128

Artide 94

(1) Two or more Contracting States which have the same or closely related legal rules on matters governed by this Convention may at any time declare that the Convention is not to apply to contracts of sale or to their formation where the parties have their places of business in those States. Such declarations may be made joinlly or by reciprocal unilateral declarations.

(2) A Contracting Slate which has the same or closely related legal rules on matters governed by this Convention as one or more non-Contracting States may at any time declare that the Convention is not to apply lo contracts of sale or to their formation where the parties have their places of business in those States.

(3) If a State which is the objecl of a declaration under the preceding paragraph subse-quendy becomes a Contracting State, the de-daraUon made will, as from the date on which the Convention enters into force in respect of the new Contracting State, have the effect of a declaration made under paragraph (1), provided that the new Contracting State joins in such declaration or makes a reciprocal unilateral declaration.

Artide 94

1) Deux ou plusieurs Etats contractants qui, dans des matiéres régies par la présente Convention, appliquenl des régles juridiques identiques ou voisines peuvent, å tout moment, dédarer que la Convention ne s'appli-quera pas aux contrats de vente ou ä leur formation lorsque les parties ont leur etablissement dans ces Etats. De telles declarations peuvent étre faites conjointement ou étre uni-latérales et réciproques.

2) Un Etal contractanl qui, dans des matiéres régies par la présente Convention, ap-plique des régles juridiques identiques ou voisines de celles d'un ou de plusieurs Etats non contractants peut, ä tout moment, dédarer que la Convention ne s'appliquera pas aux contrats de vente ou ä leur formation lorsque les parties ont leur etablissement dans ces Etats.

3) Lorsqu'un Etat ä fégard duquel une declaration a été faite en vertu du paragraphe précédent devient par la suite un Etat contractanl, la declaration mentionnée aura, ä partir de la date ä laquelle la présente Convention entrera en vigueur å fégard de ce nouvel Etat contractanl, les effets d'une declaration faite en vertu du paragraphe 1, å condition que le nouvel Etat contractanl s'y associe ou fasse une declaration unilatérale ä titre réciproque.

Artikd 94

1) Två eller flera fördragsslutande stater med samma eller nära överensstämmande rättsregler i frågor som regleras i denna konvention kan när som helst förklara att konventionen inle skall tillämpas på köpeavtal eller ingåendet av sådana avtal dä parterna har sina affärsställen i dessa stater. Sådana förklaringar kan avges gemensamt eller genom separata ömsesidiga förklaringar.

2) En fördragsslutande stat som har samma eller nära överensstämmande rättsregler i frågor som regleras i denna konvention som en eller flera icke fördragsslutande stater kan när som helst förklara atl konventionen inte skall tillämpas på köpeavtal eller ingåendet av sådana avtal då parterna har sina affärsslällen i dessa stater.

3) Om en stat som är föremål för förklaring enligt föregående stycke senare blir en fördragsslutande stat, skall förklaringen gälla som förklaring enligt första slycket från dagen då konventionen träder i kraft i förhällande till den nya fördragsslutande staten under förutsättning att den nya fördragsslutande staten ansluter sig till en sådan förklaring eller avger en separat förklaring av samma innebörd.

Artikel 95

En stat kan vid deponering av siu instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning förklara att den inte skall vara bunden av artikel I första stycket punkt b i denna konvention.

Artikd 96

En fördragsslulande stat vars lagstiftning förutsätter att köpeavtal ingås eller bekräftas skriftligen kan när som helst avge en förklaring i enlighet med artikel 12, att de bestämmelser i artikel 11, artikel 29 eller del II av denna konvention som tillåter atl köpeavtal ingås, ändras eller upphör genom överenskommelse i annat än skriftlig form eller alt

Prop. 1986/87:128

(3) A declaration takes effect simultaneously with the entry into force of this Convention in respect of the Stale concerned. However, a declaration of which the depositary receives formål notification after such entry into force takes effect on the first day of the month following the expiration of six months after the date of its receipt by the depositary. Reciprocal unilateral declarations under artide 94 lake effect on the first day of the month following the expiration of six months after the receipt of the latest declaration by the depositary.

(4) Any State which makes a declaration under this Convention may withdraw il at any time by a formål notification in writing addressed to the depositary. Such withdrawal is to take effect on the first day of the month following the expiration of six months after the date of the receipt of the notification by the depositary.

(5) A withdrawal of a declaration made under artide 94 renders inoperative, as from the date on which the withdrawal takes effect, any reciprocal declaration made by another State under that artide.

3) Les declarations prendront effet ä la date de fentrée en vigueur de la présente Convention ä fégard de f Etat dédarant. Cependanl, les declarations donl le dépositaire aura re§u notification formelle apres cette date prendront effet le premier jour du mois suivant f expiration d'un délai de six mois ä compter de la date de leur reception par le dépositaire. Les declarations unUatérales et réciproques faites en vertu de fartide 94 prendront effet le premier jour du mois suivant fexpiraUon d'une période de six mois apres la date de la reception de la derniére declaration par le dépositaire.

4) Tout Etat qui fait une declaration en vertu de la présente Convention peut ä tout moment la retirer par une notification formelie adressée par écrit au dépositaire. Ce retrait prendra effet le premier jour du mois suivant fexpiration d'une période de six mois apres la date de reception de la notification par le dépositaire.

5) Le retrait d'une declaration faite en vertu de fartide 94 rendra caduque, ä partir de la date de sa prise d'effet, toute declaration réciproque faite par un autre Etat en vertu de ce méme artide.

anbud, anlagande svar eller någon annan viljeförklaring görs i annal än skriftlig form inte skall tillämpas då någon part har sitt affärsställe i denna stat.

Artikel 97

1) Förklaringar som vid undertecknandet har avgetts enligt denna konvention skall bekräftas vid ratificering, godtagande eller godkännande.

2) Förklaringar och bekräftelser av förklaringar skall ske i skriftlig form och depositarien skall erhålla formell undcrtätlelse om dem.

3) En förklaring träder i kraft samtidigt som denna konvention träder i kraft i förhållande till den berörda staten. En förklaring enligt vilken depositarien erhåller en formell underrättelse efter ikraftträdandet träder dock i kraft första dagen i månaden efter det att sex månader förflutit sedan depositarien mottog förklaringen. Separata ömsesidiga förklaringar enligt artikel 94 träder i kraft första dagen i månaden efter det att sex månader förflutit sedan depositarien tog emot den sista förklaringen.

4) En stat som avger en förklaring enligt denna konvention kan när som helst återta den genom en formell skriftlig underrättelse till depositarien. Återtagandet skall träda i kraft första dagen i månaden efter det att sex månader förflutit sedan depositarien tog emot underrättelsen.

5) Återtagandet av en förklaring enligt artikel 94 upphäver, från den dag då återtagandet träder i kraft, varie annan ömsesidig förklaring som har avgivits av en stal enligt denna arukel.

Artikd 98

Inga reservationer får göras utöver dem som uttryckligen tillåts i denna konvention.

Prop. 1986/87: 128

Artide 99

(1) This Convention enters into force, sub
ject to the provisions of paragraph (6) of this
artide, on the first day of the month follow
ing the expiration of Iwelve monlhs afler the
date of deposit of Ihe tenth instrument of
ralification, acceptance, approval or acces
sion, including an instrument which contains
a declaration made under artide 92.

(2) When a State ratifies, accepts, ap
proves or accedes to this Convention after
the deposit of the lenth instrument of ralifica
tion, acceptance, approval or accession, this
Convention, with the exception of the Part
exduded, enters into force in respect of that
Stale, subject lo the provisions of paragraph
(6) of this artide, on the first day of the
month following the expiration of iwelve
months after the date of the deposit of its
instrument of ratificalion, acceptance, ap
proval or accession.

Artide 99

1) La présente Convention entrera en vigueur, sous réserve des dispositions du paragraphe 6 du present artide, le premier jour du mois suivant fexpiration d'une période de douze mois apres la date du dépöt du dixiéme instrument de ratificalion, d'acceptalion, d'approbalion ou d'adhésion, y compris tout instrument contenant une declaration faite en vertu de fartide 92.

2) Lorsqu'un Etat ratifiera, acceptera ou approuvera la présente Convention ou y ad-hérera apres le dépöt du dixiéme instrument de ratificalion, d'acceplation, d'approbation ou d'adhésion, la Convention, ä fexception de la partie exclue, entrera en vigueur ä fégard de cet Etat, sous réserve des dispositions du paragraphe 6 du present artide, le premier jour du mois suivant fexpiration d'une période de douze mois apres la date du dépöt de finstrumenl de ratificalion, d'ac-ceptation, d'approbaUon ou d'adhésion.

(3) A Slate which ratifies, accepts, approves or accedes to this Convention and is a party lo either or both the Convention relating to a Uniform Law on the Formation of Contracts for the International Sale of Goods done at The Hague on I July 1964 (1964 Hague Formation Convention) and the Convention relating to a Uniform Law on the Inlernational Sale of Goods done al The Hague on I July 1964 (1964 Hague Sales Convention) shall al the same time denounce, as the case may be, either or bolh the 1964 Hague Sales Convention and the 1964 Hague Formation Convention by nolifying the Government of the Netherlands to that effecl.

(4) A State party to the 1964 Hague Sales Convention which ralifies, accepts, approves or accedes to the present Convention and dedares or has dedared under artide 92 thal it will not be bound by Part II of this Convention shall at the time of ralification, acceptance, approval or accession denounce the 1964 Hague Sales Convention by nolifying the Governmenl of the Netherlands lo that effect.

3) Tout Etat qui ratifiera, acceptera ou approuvera la présente Convention ou y adhé-rera et qui est partie ä la Convention portant loi uniforme sur la formation des contrats de vente internationale des objets mobiliers cor-porels faite ä La Haye le ler juillet 1964 (Convention de La Haye de 1964 sur la formation) ou ä la Convention portant loi uniforme sur la vente internationale des objets mobiliers cor-porels faite ä La Haye le ler juillet 1964 (Convention de La Haye de 1964 sur la vente), ou ä ces deux conventions, dénoncera en méme temps, selon le cas, la Convention de La Haye de 1964 sur la vente ou la Convention de La Haye de 1964 sur la formation, ou ces deux conventions, en adressant une notifica-Uon ä cet effet au Gouvernement néerlandais.

4) Tout Etat partie ä la Convention de La Haye de 1964 sur la vente qui ratifiera, acceptera ou approuvera la présente Convention ou y adhérera et qui dédarera ou aura déclaré en vertu de fartide 92 qu'il n'est pas lié par la deuxiéme partie de la Convention, dénoncera, au moment de la ratificalion, de facceplation, de fapprobation ou de fadhésion, la Convention de La Haye de 1964 sur la vente en adressant une notification ä cet effet au Gouvernement néerlandais.

Ariikd 99

1) Denna konvention träder i kraft, om inte annat följer av beslämmelserna i sjätte stycket i denna artikel, första dagen i månaden efter det att tolv månader förflutit sedan deponeringen av det tionde instrumentet rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning, däri inbegripet instrument med förklaring enligt artikel 92.

2) Då en stat ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till denna konvention efter deponering av del tionde instrumentet rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning, träder denna konvention, med undanlag av en utesluten del, i kraft i förhållande till den ifrågavarande staten första dagen i månaden efter det att tolv månader förflutit sedan deponeringen av statens instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning. Detta gäller dock bara om inte annat följer av sjätte stycket i denna artikel.

3) En stat som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till denna konvention och som är part i den ena eller envar av konvenfionen beträffande enhetlig lag om ingående av avtal om internationella köp av lösa saker undertecknad i Haag den 1 juli 1964 (1964 års Haagkonvention om ingående av avtal) och konventionen beträffande enhetlig lag om internationella köp av lösa saker undertecknad i Haag den 1 juli 1964 (1964 års Haagkonvention om köp) skall samtidigt, allt efter omständigheterna, säga upp den ena eller envar av 1964 års Haagkonvenlion om köp och 1964 års Haagkonvention om ingående av avtal genom underrättelse härom till Nederländernas regering.

4) En stat som är part i 1964 års Haagkonvention om köp och som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till denna konvention och förklarar eller har förklarat enligt artikel 92 att den inte skall vara bunden av del II i denna konvention skall vid ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning säga upp 1964 års Haag- konvention om köp genom underrättelse om detta lill Nederländernas regering.

Prop. 1986/87: 128

(5) A Slate party to the 1964 Hague Formation Convention which ratifies, accepts, approves or accedes to ihe present Convention and dedares or has dedared under artide 92 that it will not be bound by Part III of this Convention shall at the time of ratificalion, acceptance, approval or accession denounce the 1964 Hague Formation Convention by nolifying the Government of the Nelheriands to that effecl.

(6) For the purpose of this artide, ralificalions, acceptances, approvals and accessions in respect of this Convention by States parties to the 1964 Hague Formation Convention or to the 1964 Hague Sales Convention shall not be effeciive until such denundations as may be required on the part of those States in respect of the latter two Conventions have Ihemselves become effective. The depositary of this Convention shall consult with the Governmenl of the Netherlands, as the depositary of the 1964 Conventions, so as to ensure necessary coordination in this respect.

5) Tout Etat parlie ä la Convention de La Haye de 1964 sur la formation qui ratifiera, acceptera ou approuvera la présente Convention ou y adhérera el qui dédarera ou aura déclaré en vertu de fartide 92 qu'il n'est pas lié par la troisiéme partie de la Convention, dénoncera, au moment de la ralification, de facceplation, de fapprobation ou de fadhésion, la Convention de La Haye de 1964 sur la formation en adressant une notification ä cet effet au Gouvernement néerlandais.

6) Aux fins du present artide, les ralificalions, acceptalions, approbations el adhé-sions effecluées ä fégard de la présente Convention par des Etats parties ä la Convention de La Haye de 1964 sur la formation ou ä la Convention de La Haye de 1964 sur la vente ne prendront effel qu'ä la date ä laquelle les dénonciations éventuellement requises de la part desdils Etats ä fégard de ces deux conventions auront elles-mémes pris effet. Le dépositaire de la présente Convention s'en-tendra avec le Gouvernement néerlandais, dépositaire des conventions de 1964, pour assurer la coordination nécessaire ä cet égard.

Artide 100

(1) This Convention applies to the formation of a contract only when the proposal for concluding the contract is made on or afler the date when the Convention enters into force in respect of the Contracting States referred to in subparagraph (I) (a) or the Contracting State referred to in subparagraph (1) (b) of artide 1.

(2) This Convention applies only to contracts conduded on or after the date when the Convention enters into force in respect of the Contracting States referred to in subparagraph (1) (a) or the Contracting State referred to in subparagraph (1) (b) of artide 1.

Artide 100

1) La présente Convention s'applique ä la formation des contrats conclus ä la suite d'une proposition intervenue apres fentrée en vigueur de la Convention ä fégard des Etats contractants vises ä f alinéa a) du paragraphe I de fartide premier ou de 1'Etat contractanl vise ä f alinéa b) du paragraphe 1 de fartide premier.

2) La présente Convention s'applique uniquement aux contrats conclus apres son en-trée en vigueur ä fégard des Etats contractants vises ä falinéa a) du paragraphe I de fartide premier ou de fElal contractanl vise å falinéa b) du paragraphe I de fardcle pre-

5) En stal som är part i 1964 års Haagkonvention om ingående av avtal och som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig lill denna konvention och förklarar eller har förklarat enligt artikel 92 att den inte skall vara bunden av del III i denna konvention skall vid ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning säga upp 1964 års Haagkonvenlion om ingående av avtal genom underrättelse om detta till Nederländernas regering.

6) Vid tillämpning av denna artikel skall ratificering, godtagande, godkännande och anslutning, som avser denna konvention och som görs av stater som är parter i 1964 års Haagkonvenlion om ingående av avtal eller i 1964 års Haagkonvenlion om köp, inle träda i kraft förrän de uppsägningar som kan krävas från dessa staters sida beträffande de båda sist nämnda konventionerna har trätt i kraft. Depositarien för denna konvention skall samråda med Nederländernas regering i dess egenskap av depositarie för 1964 års konventioner för att säkerställa en nödvändig samordning i detta avseende.

Artikd 100

1) Denna konvention skall tillämpas på ingående av avtal endast då förslag om att sluta etl avtal görs på eller efter den dag då konventionen träder i kraft i förhållande till de fördragsslutande stater som avses i artikel I första styckel punkt a eller den fördragsslutande stat som avses i artikel 1 första stycket punkl b.

2) Denna konvention skall endast tillämpas på avtal som ingås samma dag eller efler den dag dä konventionen träder i kraft i förhållande till de fördragsslutande stater som avses i artikel 1 första stycket punkt a eller den fördragsslutande stal som avses i artikel I första styckel punkl b.

Arfikd 101

1) En fördragsslutande stal kan säga upp denna konvention eller del II eller III av konventionen genom en formell skriftlig underrättelse till depositarien.

Prop. 1986/87: 128

(2) The denuncialion takes effect on the first day of the month following the expiration of twelve months after the notification is received by the depositary. Where a longer period for the denuncialion to take effect is specified in the nolification, the denuncialion lakes effect upon the expiration of such longer period after the notification is received by the depositary.

Done at Vienna, this day of eleventh day of April, one thousand nine hundred and eighty, in a single original, of which the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic.

In wiiness whereof the undersigned pleni-potentiaries, being duly authorized by their respective Governmenls, have signed this Convention.

Prop. 1986/87: 128

2) La dénonciation prendra effel le premier jour du mois suivant fexpiration d'une période de douze mois apres la date de reception de la notification par le dépositaire. Lors-qu'une période plus longue pour la prise d'ef-fet de la dénonciation est spédfiée dans la notification, la dénonciation prendra effel ä fexpiration de la période en question apres la date de reception de la notification.

Fait å Vienne, le onze avril mil neuf cent quatre-vingt, en un seul original, dont les texles anglais, arabe, chinois, espagnol, fran-?ais el russe sont également authentiques.

En foi de quol les plénipoientiaires sous-signés, dument autorisés par leurs gouverne-ments respectifs, ont signé la présente Convention.

2 Förslag till Prop. 1986/87:128

Lag om ändring i lagen (1905:38 s.l) om köp och byte av lös egendom

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1905: 38 s. I) om köp och byte av lös egendom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

De i denna lag givna stadganden om säljares och köpares rättigheter och skyldigheter lände lill efterrättelse, såvitt ej annal är uttryckligen överenskommet eller eljest må anses avtalat eller ock följer av handelsbruk eller annan sedvänja.

Vad i denna lag är stadgat om köp skall i tillämpliga delar gälla i fråga om byte.

Denna lag tUlämpas inte ifall då lagen (1987:000) om internationella köp är tillämplig.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

Justitiedepartementet '■''p- '- '8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 1987

Närvarande; statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Anna-Greta Leijon

Lagrådsremiss om internationella köp 1 Inledning

Vid en diplomatkonferens i Wien år 1980 antogs Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor (i det följande kallad FN-konventionen). Den utgör slutsteget i elt mer än femtioårigl arbete inom olika internationella organ - senast FN: s kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL) - med att uniformera reglerna om internationella köp. Konventionen, som träder i kraft den I januari 1988, kommer au gälla för de elva stater som har tillträtt konventionen före utgången av år 1986. Konventionen har undertecknats - men ännu ej tdlträtts — av bl. a. Danmark, Finland, Norge och Sverige.

Konventionen har remissbehandlats i Sverige. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga 1 .

Under lagstd"tningsärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i Danmark, Finland och Norge.

2 FN-konventionen

2.1 Bakgrunden till konventionen

Köp har ofta anknytning till skilda länder med olika rättssystem. I avsak
nad av internationella överenskommelser avgörs frågan om vilket lands
materiella regler som skall tillämpas på ett köp av de internationellt pri-
vatsrätlsliga reglerna i det land där en tvist kommer upp till bedömning vid
en domstol eller av skiljemän. Olika köprättsliga regler kan alltså bli
tillämpliga på samma köp beroende på var en tvist skall avgöras. För att
råda bot på den osäkerhet som detta innebär kan man på det mellanslalliga
planet gå tvä vägar. Den ena är att man kommer överens om gemensamma
regler om vilket lands lag som skall tillämpas i olika situationer. Den andra
vägen är atl man skapar enhetliga materiella regler. Beträffande köp har
man gått fram på båda dessa vägar. 81

6 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 128

Vad först gäller den internationella privaträtten finns det en konvention Prop. 1986/87: 128 som antogs i Haag den 15 juni 1955. Denna konvention, som trädde i kraft den 1 september 1964, har ratificerats av Sverige samt av Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Norge och Schweiz. Även Niger har tillträtt konventionen. Den har införlivats med svensk rätt genom lagen (1964: 528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker.

En ny konvention på området som är avsedd att ersätta 1955 års konvention antogs i Haag den 30 oktober 1985. Reglerna i den nya konventionen är i viss mån anpassade till FN-konventionens materiella regler för internationella köp. Ett av syftena bakom den nya Haagkonventionen är att FN-konventionens materiella regler skall bli tillämpliga på sä många internationella köp som möjligt. Den nya Haagkonventionen har ännu inte trätt i kraft.

Arbetet med för olika stater enhetliga materiella regler för internationella köp har också resulterat i flera konventioner. Till att böria med skall nämnas de två Haagkonvenlioner som antogs den 1 juli 1964. Den ena innehåller en enhetlig lag om slutande av avtal om internationella köp — Uniform Law on the Formation of Contracts for the International Sale of Goods (ULF). Den andra innehåller en enhedig lag om internationella köp — Uniform Law on the International Sale of Goods (ULIS). Båda dessa konventioner trädde i kraft 1972 men har inte fått någon bred anslutning. Trots att det skandinaviska inflytandet på konventionemas utformning inte var obetydligt har ingen av de nordiska staterna tillträtt någon av konventionerna (beträffande konventionens tillkomst och innehåll se SvJT 1965 s. 248 ff).

När Förenta nationernas kommission för internationell handelsrätt — United Nations Commission for International Trade Law (UNCITRAL) -böriade sin verksamhet 1968, tog den arbetet med enheUiga regler för avtal om internationella köp som en av sina viktigaste uppgifter. Efter en rundfråga från UNCITRAL tUl eU stort antal stater stod det klart att 1964 års Haagkonventioner inte skulle få den anslutning som var önskvärd för att man ens tillnärmelsevis skulle nå mälet att uniformera den internationella köprätten. Den negativa inställningen berodde dock inte så mycket på konventionernas innehåll som på att utöver flertalet västeuropeiska stater endast ett begränsat antal stater hade deltagit i förberedelsearbetet. En arbetsgrupp inom UNCITRAL fick därför i uppdrag att med Haagkonventionerna som bas utarbeta nya regler som skulle kunna vinna större anslutning. Arbetsgruppen avlämnade år 1976 ett utkast till konvention om köp (jfr ULIS) och år 1978 ett utkast till konvention om ingående av köpeavtal (jfr ULF). Dessa båda konventionsulkast fogades därefter samman till ett förslag till en enda konvention angående avtal om internationella köp. Förslaget förelades därefter den diplomatkonferens som sammanträdde i Wien den 10 mars - 11 april 1980 och som antog den i avsnitt 1 nämnda FN-konventionen. Av de nordiska staterna deltog särskilt Norge och senare även Finland i det förberedelsearbete som ledde fram Ull FN-konventionen. Vid diplomatkonferensen var 63 stater representerade, däribland Danmark, Finland, Norge och Sverige.

En rapport om konferensen i Wien har avgetts av professor Lars Hjerner 82

som ingick i den svenska delegationen (PM 1980-04-15). Konferensens Prop. 1986/87: 128

officiella handlingar och protokoll publicerades av FN år 1981 (A/CONF.

97/19).

Sedan olika remissorgan inom landet först gett sina synpunkter har Sverige avgett yttranden över innehållet i såväl arbetsgruppens utkast år 1976 och år 1978 som det till grund för diplomatkonferensen liggande konventionsförslaget. Den vid konferensen antagna konventionen har också remissbehandlats (se bil. 1). Syftet med denna remiss var att få synpunkter på frågan om Sverige bör Ullträda konventionen och vilka reservationer som eventuellt bör göras.

Den nordiska köprätten har på olika säU utövat inflytande på FN-konventionen. Det har skett dels indirekt genom att 1964 års Haagkonventioner utgjorde utgångspunkten för UNCITRAL-arbetet, dels genom nordiska delegaters inflytande såväl under arbetet inom UNCITRAL som vid diplomatkonferensen. Å andra sidan har FN-konventionen i sin tur haft inflytande på den pågående reformeringen av den nordiska köprätten som kom in i ett avgörande skede efler det att konventionen hade antagits. Detta framgår av de förslag till nordiska köplagar som har lagts fram av en samnordisk arbetsgrupp i betänkandet (NU 1984:5) Nordiska köplagar. Efter remissbehandling av detta betänkande i de olika länderna har det nordiska köplagssamarbetet fortsatt på departementsnivå.

Under detta fortsatta köplagsarbete har det visat sig möjligt atl uppnå ännu siörre rättslikhet mellan de nordiska länderna än som skett under arbetet på betänkandet. I Finland har en proposifion om köplag, som utarbetats på grundval av dessa överläggningar, redan antagits av den finska riksdagen. Någon motsvarande proposition har ännu inle lagts fram i de andra nordiska länderna. De förslag som nu diskuteras i Danmark, Norge och Sverige överensstämmer dock i stort med den nya finska lagen.

2.2 Konventionens huvudsakliga innehåll m. m.

Konventionen gäller köp mellan parter som har sina affärsställen i olika stater, om vardera staten år en konventionsslat eller om internationellt privaträltsliga regler leder till tillämpningen av lagen i en konventionsstat. Utanför konventionen faller vissa slag av köp, bl. a. konsumenlköp. Konventionens bestämmelser är dispositiva. Konventionen gäller inle giltigheten av etl avtal eller en sedvänja och heller inte förhållandet till tredje man, t. ex. en parts konkursbo eller nägon i tidigare eller senare distributionsled.

Konventionen gäller såväl ingående av avtal rörande internationella köp som parternas förpliktelser vid sådana köp och påföljderna av brott mot dessa förpliktelser.

Konventionen består av fyra delar. Del I innehåller regler om tillämp
ningsområdet och vissa allmänna bestämmelser (art. 1-13). Här behandlas
dels tolkningen av konventionen och av parternas utsagor eller beteende,
dels betydelse av handelsbruk, dels frågan vilket av flera affärsställen som
skall tillmätas betydelse vid tillämpning av konvenfionen. Konventionen
utgår från att köp inte är ett formbundel avtal. Den gör det dock möjligt för
en stat att avge en förklaring att konventionens bestämmelser om formfria 83

avtal inte skall tillämpas når den ena parten i köpet har sill affärsställe i Prop. 1986/87: 128 ifrågavarande stat och lagstiftningen i denna stal förutsätter skriftlig form för köp.

I del II om ingående av avtal om internationella köp behandlas vad som skall antas utgöra ett anbud och när ett anbud eller ett svar på anbud blir bindande. Vidare behandlas återkallelse av anbud och av svar. Konventionen innehåller också bestämmelser om verkan av att ett svar kommer för sent eller av atl det avviker från anbudet.

De egenfiiga bestämmelserna om köp ingår i del Hl av konventionen. Denna del innehåller fem kapitel.

I det första kapitlet (art. 25-29) ingår vissa allmänna bestämmelser om köp. Här anges vad som avses med väsentligt kontraktsbrott. Det ges vidare bestämmelser om hävningsförklaring och om risken för meddelanden till motparten. I art. 28 regleras domstolarnas skyldighet att ge dom på naturafullgörelse. Domstolarna är inte skyldiga att ge en sådan dom, om de inte skulle förfara så enligt det egna landets lag vid liknande avtal som inte är underkastade konventionen.

Det andra kapitlet (art. 30-52) i del III av konventionen gäller säljarens förpliktelser . Här ingår bestämmelser om avlämnande av varan och dokument avseende varan. Vidare innehåller detta kapitel bestämmelser om varans beskaffenhet och om köparens undersökningsplikt. Här regleras ocksä innebörden och verkan av s. k. rättsliga fel och om verkan av att en immaterialrätt belastar varan.

I andra kapitlet behandlas vidare påföljder av säljarens avtalsbrott. Köparen kan till atl böria med kräva fullgörelse. Om varan är felaktig och säljarens avtalsbrott är väsentligt, kan köparen kräva en ny vara. Vidare kan köparen kräva att säljaren avhjälper felet, om inte detta skulle vara oskäligt med beaktande av samtliga omständigheter. Köparen kan även sätta ut en skälig tilläggstid, under vilken säljaren skall fullgöra sina förpliktelser. Säljaren kan på eget initiativ avhjälpa fel i sin prestation, om detta kan ske utan oskäligt dröjsmål och utan att förorsaka köparen oskälig olägenhet. Hävning av avtalet kommer i fråga vid väsentligt kontraktsbrott eller - ifall varan inte har avlämnats — om säljaren inte fullgör sin prestation inom utsatt tilläggstid. Slutligen kommer prisnedsättning i fråga som påföljd vid fel i varan.

Bestämmelserna i det tredje kapiUet (art. 53-65) av del III gäller köparens förpUktelser . Köparens förpliktelser omfattar betalning av prisei och mottagande av varan. Beträffande betalningen av priset finns bestämmelser om hur priset skall bestämmas och när betalning skall ske. Köparens skyldighet att motta leverans av varan innebär dels en skyldighet att vidta alla åtgärder som skäligen kan förutsättas av honom för att göra det möjligt för säljaren atl avlämna varan, dels en skyldighet att ta emot varan.

Vid köparens avtalsbrott kan säljaren kräva att köparen fullgör köpet.
Detta krav kan avse såväl betalning som mottagande av varan och andra
förpliktelser. Säljaren kan även sätta ul en skälig tilläggstid, under vilken
köparen skall fullgöra sina förpliktelser. Hävning kommer i fråga, om
köparens avtalsbrott är väsentligt eller om köparen inte fullgör sina förplik
telser inom utsatt tilläggstid. Om priset redan har betalats, måste hävning 84

på grund av dröjsmål dock ske innan säljaren blivit medveten om att Prop. 1986/87: 128 köparen fullgjort sina förpliktelser.

1 det fiärde kapitlet (art. 66-70) behandlas risken för varan och riskens övergång.

Det femte kapitlet (art. 71-88) innehåller gemensamma bestämmelser om bl.a. anteciperat avtalsbrott och skadestånd. Vidare finns här bestämmelser om ansvarsfrihet, som i praktiken har central betydelse för parternas skadeståndsskyldighel (art. 79). Enligt bestämmelserna är en part inte ansvarig för underlåtenhet att fullgöra en förpliktelse, om han visar att detta berodde på ett hinder utanför hans kontroll och alt han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med hindret vid avtalsslutet eller ha undvikit eller övervunnit hindret eller dess följder. Om den uteblivna fullgörelsen beror på tredje man som parten har anlitat för fullgörelse till motparten, blir parten befriad endast om såväl han själv som vederbörande tredje man kan åberopa en sädan befrielsegrund som just nämnts. Slutligen innehåller det femte kapitlet i del III bestämmelser om verkan av hävning och om värd om varan.

Del IV innehåller konventionens slutbestämmelser (art. 89-101), som reglerar bl.a. möjligheterna till förbehåll beträffande vissa av konventionens bestämmelser.

En stat kan enligt art. 92 deklarera att den inte vill bli bunden antingen av del II om ingående av avtal rörande köp eller av del III om köp.

Av särskilt intresse för de nordiska ländemas del är möjligheten till förbehåll enligt art. 94 (nabolandsklausulen). Enligt denna kan två eller flera stater, vilka har hell eller nära överensstämmande rättsregler om de frågor som konventionen reglerar, förklara att konventionen inte skall gälla köp mellan parter som har sina affärsställen i dessa stater. För det fall att bestämmelserna om köp i de olika nordiska länderna blir så nära överensstämmande med varandra som det finns anledning all anta för närvarande, är det alltså enligt konventionen möjligt att göra ett förbehåll om att köp mellan parter med affärsställen i de nordiska länderna skall regleras av de nationella köplagarna i dessa länder och inle av de lagar om internationella köp genom vilka konventionens regler införlivas med resp. lands rätt. Detta förbehåll kan göras även i förhållande fill stater som inte är bundna av konventionen.

Vidare kan en stat enligt art. 95 göra ett förbehåll som innebär att konventionen bara skall tillämpas på köpeavtal mellan parter som har affärsställen i stater som båda har tillträtt konventionen. Utan ett sådant förbehåll blir konventionen tillämplig så snart en konvenfionsstats lag enligt internationellt privaträltsliga regler skall tillämpas på köpeavtalet, även om en av eller båda parterna har sill affärsställe i en stat som inte har tillträtt konventionen (Non-conlracting State).

Konventionen träder i kraft den första dagen i den kalendermånad som inträffar när tolv månader har förflutit från det atl det tionde rafifikations-instrumentet deponerats.

En redogörelse för det närmare innehållet i konventionen lämnas i avsnitt 6.

Vid årsskiftet 1986/87 hade elva stater ratdlcerat eller på annat sätt 85

Skälen för mitt förslag: När parterna i ett köpeavtal inte har kommit överens om vilket lands lag som skall tillämpas i fall då avtalet har anknytning till två eller flera stater, är del ofta osäkert vilket lands lag som skall fillämpas på avtalet. Denna osäkerhet är en nackdel inle bara för parierna utan kan också utgöra ett hinder för den internationella handeln. På det mellanslalliga planet har man sedan mer än ett halvsekel på olika sätl sökt nå fram till överenskommelser för att komma till rätta med detta problem. Den i avsnitt 2.1 omnämnda Haagkonventionen av år 1955 utgör resultatet av ett sådant arbete. Konventionen anger vilket lands lag som skall tillämpas på internationella köp. Konventionen har dock fått en begränsad anslutning. Utöver Sverige, Danmark, Finland och Norge är det bara fem stater som tillträtt denna konvenUon. Det är inte uteslutet att 1985 års Haagkonvention får bredare anslutning. En lagvalskonvention skapar dock bara klarhet i frågan vilket lands lag som skall tillämpas. Och även med en lagvalskonvention som får bred anslutning kvarstår problemet aU företag och andra som bedriver intemationeil handel måste räkna med att bli underkastade lagen i en stal vars regler om köpeavtal är främmande eller helt okända.

Ett sätt för parterna i köpeavtalet au komma till räUa med det sistnämnda problemet är att komma överens om gemensamma materiella regler för internationella köp. Om man lyckas nå en sådan överenskommelse och reglerna även genomförs blir resultatet atl reglerna för köp är desamma, oavsett vilket lands lag som skall tillämpas på köpeavtalet.

FN-konventionen utgör slutpunkten på ett långvarigt mellanfolkligt arbete pä att åstadkomma sådana gemensamma regler. För Sverige vars ekonomi i hög grad är beroende av utrikeshandeln och som traditionellt är inriktat på all främja det internationella samarbetet - inte minst det som

äger mm inom FN: s ram - är det mycket tillfredsställande att en konven- Prop. 1986/87; 128 tion angående avtal om internationella köp har antagits och inom kort kommer att träda i kraft.

När det sedan gäller frågan hur konventionens regler förhåller sig till vad
som i Sverige gäller om köpeavtal och vad en svensk ratificering skulle
innebära, har jag redan framhållit att den nordiska - och därmed ocksä
den svenska - köprätten på olika sätt har utövat ett inflytande på konven
tionens innehåll. Helt naturligt utgör konvenfionen dock en balans mellan
olika rättssystem — något som är en fömtsättning för att den skall kunna få >

en bred anslutning. Från nordisk sida har man därför inte kunnat få gehör för alla de synpunkter som framförts under förberedelsearbetet med konventionstexten. Det måste emellertid framhållas att de nordiska länderna inte har strävat efter att konvenfionen i alla delar skulle komma att överensstämma med de nuvarande ganska ålderdomliga köplagar som gäller i Danmark, Island, Norge och Sverige. På flera punkter är konventionen överlägsen dessa köplagar och motsvarar bättre de krav man har anledning att ställa på ett köprättsligt regelsystem som skall gälla för modem handel. I dessa avseenden har konventionsarbetet också påverkat arbetet på nya nordiska köplagar. FN-konventionen ligger därför mera i hnje med det förslag till nya köplagar som håller på att arbetas fram i de nordiska länderna än med de nordiska köplagarna.

Som helhet måste konventionen enligt min mening anses utgöra en från svensk synpunkt godtagbar reglering av internationella köp.

Ett par invändningar mot konventionen som man i förstone skulle kunna ha från svensk sida är att reglerna i konvenfionens avtalsdel är mindre tillfredsställande och att konventionen i princip ocksä är tUlämplig pä den internordiska handeln. Pä gmnd av de förbehåll som fördragsslutande stater kan göra i vissa avseenden kan man emellertid bortse från sådana invändningar (se avsnitt 3.2). Att ett tillträde till konventionen får till följd att man, när svensk rätt skalltillämpas, får skilda regler för internationella köp och andra köp är däremot en nackdel som man inte kommer tfrån. Olikheten i materiellt hänseende mellan de båda regelkomplexen torde dock knappast bli besvärande.

De praktiska fördelar ett tillträde till konventionen kan innebära är
däremot betydande. Parterna i internationella avtal har i dag knappast
möjlighet att - med den fidspress under vilken affärsavtal fillkommer -
överblicka och sätta sig in i de rättsregler som kan bli tillämpliga pä ett
avtal. Om avtal träffas om tillämplig lag, bestäms lagvalet ofta av den part
som bestämmer innehållet i avtalet i övrigt. Ofta lämnas dock frågan
oreglerad, eftersom ingendera parten känner fill innehållet i den andra
partens lag. Det är både tidsödande och förenat med betydande svårigheter
att fastställa vilket lands lag som skall fillämpas i ett enskilt fall. Det är ofta
också svårt att få tillgång tdl en aktuell version av lagtexten i ett främman
de lands lag. Slutligen kan det vara svårt att tolka bestämmelserna i den
lagen, inte minst med tanke på översättningsproblemen. Det skulle därför
vara fill stor fördel för t.ex. affärsmän, bolagsjurister och advokater i
Sverige om det infördes enhetliga materiella regler för internauonella köp.
FN-konvenUonen erbjuder en möjlighet till det. 87

Det är uppenbart att de nu redovisade fördelarna med konventionen blir Prop. 1986/87; 128 större ju bredare anslutningen blir. När konventionen träder i kraft den 1 januari 1988 kommer den omedelbart att gälla för elva stater. Dessa är Amerikas Förenta Stater, Argentina, Frankrike, Italien, Jugoslavien, Ungern, Syrien, Egypten och ett par andra afrikanska stater samt — inte minst betydelsefullt - Kina. Del är alliså fråga om stater med en stor geografisk spridning och med olika rättssystem. När det nu slår klart alt konventionen kommer att träda i kraft finns det anledning att räkna med att åtskilliga andra stater kommer att ansluta sig till den. Jag har inhämtat att ratificeringar och anslutningar förbereds i flera västeuropeiska stater. Vad jag förstått är det också sannolikt att Sovjetunionen och ytterligare stater i östblocket kommer att tillträda konventionen.

Efler gemensamma nordiska överläggningar har Sverige samtidigt med Danmark, Finland och Norge undertecknat konventionen. Inställningen till konventionen i våra nordiska grannländer är alltjämt positiv. I Finland har riksdagen redan godkänt en finsk ratificering. Danmark och Norge torde komma att ratificera konfentionen före årsskiftet 1987/88.

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört förordar jag alt Sverige tillträder FN-konventionen. Sverige bör vidare sträva efter att tillträda konventionen samtidigt med Danmark, Finland och Norge.

3.2 Vilka reservationer bör Sverige göra?

Mitt förslag: Sverige bör reservera sig mot konventionen i två hänseenden. Dels skall Sverige inte vara bundet av avlalsdelen i konventionen. Dels skall konventionen inte tillämpas på köpeavtal i fall då parterna har sina affärsställen i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige.

Skälen för mitt förslag: Som nämnts i avsnitt 2.2 medger FN-konventionen att en fördragsslutande stat gör reservationer beträffande några av konventionens bestämmelser.

Enligl art. 92 kan en stat förklara att den inte skall vara bunden av antingen del II (avtalsdelen) eller del III (köpdelen). En reservation enligt denna artikel får inte göras senare än vid tillträdet.

I samband med att Danmark, Finland, Norge och Sverige undertecknade konventionen förklarade dessa stater att de inte avsäg att bli bundna av avtalsdelen. Vad frågan nu gäller är därför om Sverige vid en ratificering av konventionen bör bekräfta detta förbehåll.

De skäl somjag i avsnitt 3.1 anfört lill stöd för att Sverige skall tillträda konventionen gäller i första hand köpdelen. Avtalsdelen behandlar endast vad som närmast motsvarar första kapitlet i lagen (1915; 218) om avtal och andra rättshandlingar pä förmögenhetsrättens område, eller med andra ord reglerna om slutande av avtal i de för Norden gemensamma avtalslagarna. Konventionens regler - som är påverkade av common law-ländemas avtalsrätt — skiljer sig från avtalslagens motsvarande regler särskilt i fråga

om anbud och möjligheten atl återkalla anbud. Med hänsyn härtill och till Prop. 1986/87: 128

atl frågor angående avtalets giltighet faller utanför konventionen (se art. 4

punkt a) är det inle utan problem om avlalsdelens regler införiivas med

svensk rätt, eftersom det i sä fall ibland kan komma att vara osäkert

humvida ett giltigt avtal har kommit lill stånd. Skälen för en reservation

beträffande avtalsdelen väger särskilt tungt så länge flertalet common

law-stater inte har tillträtt konventionen. Om l.ex. Storbritannien skulle

ansluta sig till såväl avtal- som köpdelen av konventionen finns det alltid

möjlighel att återta reservationen; se art. 97(4).

Min inställning är för närvarande att Sverige vid ratificeringen bör bekräfta detta förbehåll belräffande avtalsdelen. Motsvarande bekräftelser kommer med all sannolikhet atl göras även från Danmarks, Finlands och Norges sida.

Enligt den s. k. nabolandsklausulen (art. 94) kan två eller flera fördragsslutande stater, som har samma eller nära överensstämmande rättsregler i frågor som regleras i konventionen, förklara atl den inte skall tillämpas på köpeavtal då parterna har sina affärsställen i dessa stater. En förklaring enligt nabolandsklausulen kan göras när som helst. Den kan göras även i förhållande tdl stater som inle är bundna av konventionen.

De gällande köplagarna i Danmark, Norge och Sverige tillkom efter ett nordiskt samarbete som påböriats vid sekelskiftet. Lagarna trädde i kraft åren 1905, 1906 resp. 1907 och de överensstämmer i allt väsentligt med varandra. Den isländska köplagen från är 1922 skiljer sig inte nämnvärt från de skandinaviska lagarna. Finland har hittills saknat en allmän köplag, men den finska köprätfen har genom den utveckling som ägt rum i rättspraxis kommit alt få samma innehåll som de skandinaviska köplagarna. Som nämnts i avsnitt 2.1 pågår en reformering av den nordiska köprätten som nu är inne i sitt slutskede. Den nya köplag som redan har antagits i Finland och de köplagsförslag som nu diskuteras i Danmark, Norge och Sverige överensstämmer i stort med varandra.

Det som är FN-konventionens huvudsyfte, nämligen att genomföra gemensamma regler för internationella köp, har altså sedan länge uppnåtts såvitt gäller den internordiska handeln. Rättslikheten har fördjupats genom alt man i flera branscher kunnat komma överens om gemensamma nordiska allmänna leveransbestämmelser vilka har fått stor spridning. Allt talar för alt den hittillsvarande rättslikheten kommer att finnas kvar även när det pågående reformarbetet har avslutats i hela Norden.

En anslutning till FN-konventionen innebär mot bakgmnd av det nu
sagda inte någon fördel för den internordiska handeln. Även i FN-konven
tionen får man i och för sig gemensamma regler. Men om konventionen
görs tillämplig på köp inom Norden, skulle olika regler komma att gälla för
inrikeshandeln och för den nordiska handeln. Med hänsyn till omfattning
en av den nordiska handeln och till den kännedom som finns om såväl
rättsliga som kommersiella förhållanden i andra nordiska länder, skulle det
inte innebära någon förenkling eller ökad säkerhet om man gick över från
ett gemensamt regelsystem till ett annal. En sådan lösning skkulle för
övrigt strida mot strävandena att göra Norden till en hemmamarknad. Inte
heller om övergången till nya köplagar sker vid olika fidpunkter i de 89

nordiska staterna finns det behov att under mellantiden tillämpa FN-konventionens regler för nordiska köp.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag att Sverige vid ratificeringen bör göra det förbehållet att konventionen inte skall tillämpas i fall då båda parterna har sina affärsställen i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige. Den ömsesidighet som fömtsatts från de övriga staternas sida vid deras ratificering kommer med all sannolikhet att bli uppfylld.

Enligt art. 95 kan en fördragsslutande stat förklara att den inte skall vara bunden av art. 1 första stycket punkt b i konvenfionen. En sådan reservation innebär att konventionen skall tillämpas bara på köpeavtal mellan parter som har sina affärsställen i stater som båda har tillträtt konventionen. En stat som gör en sådan reservation får alltså två regelsystem för internationella köp. Många av de fördelar i form av enkla och enhetliga regler som konventionen erbjuder skulle därmed gå förlorade. Visserligen har man från näringslivsorganisationerna framfört invändningar mot att konventionen blir generellt tillämplig på internationella köp men dessa invändningar har knutits till den fömtsättningen atl konventionen bara tillträds av etl begränsat antal stater. Som jag fidigare anfört finns det emellertid goda skäl att räkna med att konventionen får ganska bred anslutning. Det finns enligt min mening därför inte skäl att göra någon reservation enligt art. 95. Inte heller de övriga nordiska staterna torde komma att göra en sådan reservation.

Övriga reservationer är över huvud taget inte av något intresse för svensk del (jfr art. 93 och 96).

Prop. 1986/87; 128

Skälen för mitt förslag: FN-konventionen innehåller bestämmelser av olika slag. De avslutande bestämmelserna i del IV (art. 89-101) berör bara de fördragsslutande staternas inbördes rättigheter och skyldigheter. Dessa bestämmelser behöver inte införlivas med svensk rätt. Merparten av bestämmelserna riktar sig emellertid till myndigheter och enskilda och måste därför införlivas med den svenska rättsordningen. Det gäller del I (art. 1-13) och del III (art. 25-88). Här kan bortses från del II, beträffande vilken Sverige bör göra en reservafion (se avsnitt 3.2).

I svensk rätt finns inte några föreskrifter om hur bestämmelserna i en internationell överenskommelse som Sverige tillträder skall införlivas med den svenska rättsordningen.

De problem som uppkommer när konventioner och andra internauonella överenskommelser skall införlivas med svensk rätt har behandlats av utredningen om författningspublicering m.m. i betänkandet (SOU

1974; 100) Internationella överenskommelser och svensk rätt. I betänkan- Prop. 1986/87; 128 det diskuteras ingående fördelar och nackdelar med olika metoder. Valet av metod har under senare tid också blivit föremål för särskild uppmärksamhet i flera lagstiftningsärenden, senast såvitt gäller lagen (1985; 193) om internationell järnvägstrafik; se prop. 1984/85:33 s. 203 ff, s. 268 ff (lagrådet) och s. 279 ff samt LU 1984/85; 17 s. 5-7. Den ordning som har tillämpats innebär i korthet följande.

Om det gäller en överenskommelse vars bestämmelser berör myndigheternas eller enskildas handlande, kan två olika metoder komma i fråga. Överenskommelsens bestämmelser kan införlivas med svensk rätt anfingen genom s. k. transformation eller genom s. k. inkorporation.

Vid transformation omarbetas de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Därvid används den teknik i fråga om systematik och språkbmk som normalt används vid rent intern lagsfiftning. En annan form av transformation är atl en konventionstext, som är avfattad enbart på främmande språk, i en mer eller mindre ordagrann översättning till svenska tas in i den svenska författningen. I detta fall är det den svenska versionen som är den gällande författningen.

Inkorporation innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att konvenfionens bestämmelser direkt gäller i Sverige och skall tillämpas av de svenska myndigheterna. När inkorporaUonsmetoden används, blir den autentiska konventionstexten - på etl eller flera språk - gällande författningstext i svensk rätt. Beträffande konvenfioner som saknar svensk autentisk text bmkar som ett hjälpmedel en översättning till svenska publiceras vid sidan av de autentiska texterna.

I fråga om överenskommelser där svensk autentisk text saknas anses huvudregeln böra vara att överenskommelsen införlivas med svensk rätt genom transformation. I första hand bör man härvid pröva möjligheten att en svensk översättning av den autentiska texten förklaras gälla som lag i Sverige. Når särskilda skäl talar för det, såsom att reglerna huvudsakligen riktar sig till myndigheter eller särskilda gmpper av enskilda för vilka det inte kan antas innebära några svårigheter att ta del av konventionslexten, kan emellertid även i sådana fall inkorporationsmetoden godtas. I regel måste en omsorgsfullt utarbetad officiell översättning till svenska av konvenUonstexlen i så fall utges parallellt med författningen.

Den nu aktuella konventionen är avfattad pä de officiella FN-språken (engelska, franska, spanska, ryska, kinesiska och arabiska). Det finns alltså inte någon svensk autentisk text. Enligt huvudregeln bör då de ifrågavarande bestämmelserna införlivas med svensk rätt genom transformation.

Enligt min mening kan man emellertid i detta fall anföra särskilda skäl för att införliva konventionsbestämmelserna med svensk rätt genom inkorporation. Jag vill särskilt peka på följande.

Bestämmelsema i konvenfionen avser i huvudsak att reglera vad som
skall gälla vid avtal mellan svenska rättssubjekt och rättssubjekt i andra —
utomnordiska - stater. Konventionen blir vidare tillämplig bara då köpa
ren är näringsidkare. Köp mellan privatpersoner och rena konsumentköp 91

faller alltså utanför konventionen. Företrädarna för de svenska företag Prop. 1986/87: 128 som i första hand kommer att beröras av konventionen torde kommunicera med sina utländska motparter på något annat språk än svenska och får därför antas kunna ta del av konventionen på åtminstone ett av de autentiska språken, sannolikt dä engelska. Parterna kan vidare antas komma att tolka konventionstexten med utgångspunkt i någon av de autentiska texterna. Eftersom engelska var det i praktiken förhärskande arbetsspråket vid konventionens tillkomst och mycket av det som är skrivet om konventionen tdl belysning av dess innebörd är skrivet på engelska, är det den engelska versionen som även frän denna utgångspunkt i första hand torde komma ifråga. Den domstols- och skiljedomspraxis som man har anledning att räkna med kommer säkerligen också att knyta an fill någon av de autentiska texterna. Dessa omständigheter talar för all man gör de autentiska konventionstexterna till svensk författningstext.

Det finns vidare skäl att ta hänsyn ull den situation som ett svenskt företag kan befinna sig i vid förhandlingar med en utländsk motparet. Om parterna i och för sig är överens om atl FN-konventionen skall reglera deras köprättsliga mellanhavande, kan det likväl vara ett önskemål hos det svenska företaget att svensk rätt skall tillämpas på avtalsförhållandet i vidare bemärkelse. Det torde då vara lättare för det svenska företaget att få gehör för ett sådant önskemål, om det är alldeles klart för motparten att det är själva konventionstexten och inte en svensk text, som kommer att gälla beträffande de köprätlsliga frågorna. Också för svenska företag som i utlandet drabbas av tvister rörande köpeavtal där konventionens bestämmelser skall tillämpas kan det vara en fördel att kunna utgå från en autentisk text och inte från en översättning, som ju hur noga den än görs aldrig kan bli lika exakt.

Ytterligare finns del skäl att beakta den nordiska rättslikheten. Dan
mark, Finland, Norge och Sverige har manifesterat sin gemensamma upp
slutning bakom FN-konventionen bl. a. genom att underteckna konven
tionen samtidigt och genom hell överensstämmande ställningstaganden Ull
reservationsfrågorna. Att de nordiska länderna väljer en likartad metod för
införlivandet av konventionen är ett intresse som i detta sammanhang har
viss tyngd. Enligt föreliggande planer i Norge skall man införliva konven
tionen med norsk rätt genom en fullständig tranformalion, dvs. inarbetning
i den allmänna köplagen. Den norska metoden har emellertid för dansk,
finsk och svensk del avvisats i den nordiska arbetsgruppen (NU 1984; 5 s.
158). Oavsett om införlivandet sker genom inkorporation eller transfor
mering genom översättning, delar jag uppfattningen aU införiivandet i vart
fall bör ske genom en blankettlag som hänvisar till de ifrågavarande artik
larna i konventionen. Enligt vad jag har erfarit är man i Danmark och
Finland hänvisad till inkorporationsmetoden eftersom den särskilda trans-
formationsmetoden genom översättning inle anses bmkbar i dessa länder.
Om man från norsk sida vidhåller sin inställning och vi från svensk sida
väljer transformation genom översättning, skulle det resultera i att Norden
kommer att uppvisa en provkarta pä tre olika modeller för konventionens
införlivande med den nationella rätten. Detta är naturiigtvis inte tillfreds
ställande. 92

Med hänsyn till vad jag nu anfört anser jag att det i detta fall finns Prop. 1986/87; 128 särskilda skäl att frångå huvudregeln om att införlivandet av en konvention skall ske genom transformation. De aktuella bestämmelserna i FN-konventionen bör alltså införlivas med svensk räll genom inkorporation. Eftersom bestämmelserna gäller förhållandet mellan enskilda måste inkor-porationen av bestämmelserna göras genom lag.

3.4 Ikraftträdande m. m.

Det är önskvärt att FN-konventionens bestämmelser träder i kraft samfidigt i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Från isländsk sida har man vid nordiska överläggningar förklarat atl Island sannolikt kommer all ansluta sig lill konventionen men att detta inte blir aktuellt förrän de övriga nordiska staterna har tillträtt konventionen. Det finns därför inte anledning att invänta Islands anslutning.

I Finland har riksdagen redan godkänt konventionen och antagit den lag som behövs för atl införliva konventionens bestämmelser med finsk rätt. I Danmark och Norge har förberedelsearbetet för ratificering inte kommil lika långt men väntas dock vara avslutat under innevarande år.

Med hänsyn till den relativa osäkerhet som råder om när alla de ifrågavarande nordiska staterna kommer att vara klara att ratificera konvenfionen bör lagen om internationella köp träda i kraft den dag regeringen bestämmer (jfr prop. 1985/86: 119 s. 50 och 53). Såvitt nu kan bedömas bör konventionen kunna ratdlceras senast i december 1987, vilket innebär att lagen kan träda i kraft den 1 januari 1989. Enligl art. 100(2) skall konventionen tillämpas endast på avtal som ingås tidigast den dag då konventionen träder i kraft i förhållande till de fördragsslutande staterna. Detta överensstämmer med svenska allmänna rättsgmndsalser. Någon uttrycklig övergångsbestämmelse av detta innehåll behövs därför inte.

Den nya köplag som förbereds inom jusfitiedepartementet och som är avsedd att ersätta 1905 års köplag skall gälla köp mellan parter i Sverige och Norden i övrigt. Andra internationella köp än nordiska köp skall följa FN-konventionens regler enligt den lag om internationella köp som föreslås i detta lagstiftningsärende. I förslaget fill ny köplag kommer det därför alt finnas en bestämmelse enligt vilken den lagen inte skall tillämpas i de fall då lagen om internationella köp är tillämplig.

Den internationella köplagen kommer sannolikt att träda i kraft innan 1905 års köplag ännu har hunnit ersättas av en ny lag för nationella och nordiska köp. I 1905 års köplag bör därför nu anges alt den inte skall tillämpas om den internationella köplagen är tillämplig.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om internationella köp,

2. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. l)om köp och byte av lös egendom.

Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2 . 93

5 Specialmotivering Prop. 1986/87:128

5.1 Förslaget till lag om internationella köp

1 §

Artiklarna 1-13 och 25-88 i Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor skall i originaltexternas lydelse gälla som lag här i landet. Originaltexterna skall ha samma giltighet.

Konventionens engelska och franska originaltexter finns tillsammans med en svensk översättning intagna som en bilaga till denna lag. Texterna på övriga originalspråk, arabiska, kinesiska, ryska och spanska, skall kungöras på det sätt som regeringen bestämmer.

Av första stycket i paragrafen följer att de angivna artiklarna i FN-konventionen skall gälla som svensk lag. Det är fräga om de artiklar som utgör del I och del III av konventionen. Del I (art. 1-13) har regler om lillämp-ningsområdel och vissa allmänna bestämmelser. Del III (art. 25—88) innehåller de i egentlig mening köprättsliga reglerna och gäller alltså säljarens och köparens rättigheter och skyldigheter och följderna av störningar i eller brott mot köpeavtalet.

Det hänvisas inte till de artiklar som ingår i del II och del IV. Del II, som har bestämmelser om köpeavtalets ingående, har uteslutits till följd av den reservation som Sverige tillsammans med andra nordiska stater har gjort vid undertecknandet av konventionen och som, enligt vad som förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2), bör bekräftas vid ratificeringen. Del IV, som innehåller konventionens slutbestämmelser, gäller ämnen som inte behöver regleras genom lag.

Det framgår att de i första stycket angivna artiklarna skall gälla som svensk lag i den lydelse de har i orginaltexterna. Konventionsbestämmelserna införlivas alltså med svensk rätt genom inkorporation (se avsnitt 3.3 i den allmänna motiveringen).

Konventionens originaltexter är avfattade på FN: s generalförsamlings officiella språk, dvs. arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska. Dessa texter skall — enligt vad som sägs avslutningsvis i konventionen - ha samma giltighet. En föreskrift om detta har tagits in i andra meningen i första stycket av förevarande paragraf.

Innebörden av att originaltexterna skall ha samma giltighet - eller enligt äldre terminologi "äga lika vitsord" - är att inget av dessa språk har företräde framför de andra. Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3) torde det i praktiken dock bli så att engelska blir konventionens huvudspråk. En anledning till detta är all engelskan är del dominerande språket inom världshandeln. En annan är att arbetsspråket vid konventionens tillkomst i praktiken var engelska som därför i stor utsträckning kan förväntas bli originalspråket i litteratur och skiljedomar av betydelse för konventionens tolkning. Det år därför naturligt att vid tillämpning av konventionens bestämmelser utgå från den engelska texten. Vid eventuella oklarheter i denna text måste dock också de övriga originaltexterna tillmätas betydelse.

Konventionens engelska och franska originaltexter finns tillsammans Prop. 1986/87: 128 med en svensk översättning intagna som en bilaga till lagen. En erinran om detta har tagits in i andra stycket. Atl på detta sätt ta in bara den engelska och franska texten överensstämmer med praxis när del gäller inkorporering av mululaterala överenskommelser som har fler än dessa språk som originalspråk. Genom andra meningen i andra styckel bemyndigas regeringen all avgöra hur kungörandet av de övriga originaltexterna skall ske; jfr 14 § lagen (1976; 633) om kungörande av lagar och andra författningar. Kungörandet av de övriga texterna torde komma att ske genom publicering i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ).

Den svenska översättningen som finns inlagen i bilagan lill lagen är avsedd som etl hjälpmedel för tolkningen av de utländska originaltexterna.

En redogörelse för det närmare innehållet i de i första styckel angivna och övriga artiklar i FN-konventionen finns i avsnitt 6.

2§'

Lagen tillämpas inle i fall då bäde säljaren och köparen har sina affärsställen i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige. Om en part inte har någol affärssiälle, skall avseende fästas vid hans hemvist.

Genom denna paragraf undantas köp mellan parter i Norden från lagens tillämpningsområde. Detta är en följd av den reservation enligt den s. k. nabolandsklausulen som man — enligt vad som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2) - kan förutsätta komma att göras av alla nordiska stater som tillträder konventionen vid ratificeringen (se art. 94)

Beträffande innebörden av begreppet affärsställe hänvisas till kommentaren till art. I i avsnitt 6.1.1. För del fallet att en part har mer än ett affärsställe eller saknar affärsställe har konventionen särskilda regler i art. 10. En erinran om att man när en part saknar affärsställe skall fästa avseende vid hans hemvist har - för tydlighels skull - tagits in i andra meningen.

5.2 Förslaget till lag om ändring i köplagen

1 §

De i denna lag givna stadganden om säljarens och köparens rättigheter och skyldigheter lände till efterrättelse, såvitt ej annal är uttryckligen överenskommet eller eljest mä anses avtalat eller ock följer av handelsbmk eller annan sedvänja.

Vad i denna lag är stadgat om köp skall i tillämpliga delar gälla i fråga om byte.

Denna lag tUlämpas inte i faU då lagen (1987:000) om internationella köp är tillämplig.

Förslaget innebär att köplagen inte skall tillämpas på köp som regleras av lagen om internationella köp. Vilka köp som på detta sätt undantas från

Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 95

köplagen framgår av 1 § första stycket lagen om internationella köp och Prop. 1986/87; 128 den hänvisning som där görs till bl.a. art. I i FN-konventionen. Undantagna är alltså köpeavtal mellan parter vilkas affärsslällen är belägna i skilda stater när dessa stater är fördragsslutande stater eller när internationellt privaträttsliga regler leder till alt lagen i en fördragsslutande stal skall tillämpas. Ang. innebörden av begreppet affärsställe se art. 10.

Undantaget för internationella köp gäller emellertid inte köp mellan parter som har sina affärsställen i Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige. Detta följer av 2 § lagen om internationella köp och innebär alltså att köplagen är tillämplig på sådana köp.

I överensstämmelse med vad som har förordats beträffande lagen om internationella köp (se avsnitt 3.4) bör lagen om ändring i köplagen träda i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om köpeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser gälla.

6 Det närmare innehållet i FN-konventionen

6.1 Dell Tillämpningsområde och allmänna bestämmelser

Del I av konventionen innehåller två kapitel. I det första (art. 1 -6) regleras konventionens tillämpningsområde. Här fastslås ocksä principen atl konventionen är dispositiv. I det andra kapitlet (art. 7-13) behandlas vissa allmänna frågor, t.ex. hur konventionen och parternas viljeförklaringar skall tolkas och vilken betydelse som skall tillmätas handelsbmk. Här finns även en huvudregel om att ett köp enligt konventionen inte är ett formbundel avtal.

Bestämmelserna i del I gäller tillämpningen av såväl del II om ingående av avtal som del III om köp av varor. För en stat som gör en reservation beträffande t. ex. del II får bestämmelserna naturligtvis bara betydelse för reglema om köp.

6.1.1 Kap. I Tillämpningsområde

Artikel 1. Konventionen skall - om vissa förutsättningar som anges i
första stycket punkterna a och b är uppfyllda — tillämpas på avtal om köp
av varor mellan parter som har sina affärsställen i skilda stater. Det anges
inte direkt vad som avses med avtal om köp. I art. 3 görs dock vissa
avgränsningar mot avtal om tjänster. I art. 2 undantas vidare vissa köp,
bl. a. köp av varor för personligt bmk och köp av värdepapper. Bortsett
från de slutsatser som kan dras av bestämmelsernai dessa artiklar ges inte
heller någon definition av begreppet varor ("goods", "marchandises").
Föremål för köp som omfattas av konventionen är närmast lösöre i svensk
juridisk bemärkelse. I den svenska översättningen används ordet "vara"
för att beteckna föremålet för köpet.När det sägs aft konventionen gäller
köp av varor innebär detta emellertid inte i sig någon begränsning av
tillämpningsområdet.
För att konventionen skall tillämpas skall parterna ha sina affärsställen i 96

skilda stater. För det fall atl en part saknar affärssiälle eller har fler än elt Prop. 1986/87: 128 affärssiälle finns vissa regler i art. 10. Konventionen ger däremot inte någon allmän definition av begreppet. Med affärsställe torde dock få förstås etl ställe där någon stadigvarande driver allmän affärsverksamhet. Etl utrymme som tillfälligtvis hyrs i t. ex. ett hotell för att användas som förhandlingslokal kan sålunda knappast anses som etl affärsställe.

Om parterna har sina affärsslällen i skilda stater, skall konventionen för det första tillämpas ifall dessa stater är fördragsslutande stater (punkl a). Detta gäller även om fommlandets internationellt privaträltsliga regler annars skulle ha lett till lagen i ett tredje land - såsom lagen i det land där avtalet träffades.

Om forumlandet inte har anslutit sig till konventionen och delta lands internationellt privaträttsliga regler leder lill lagen i ett land som inle har anslutit sig till konventionen, t. ex. den egna lagen, kommer konventionen emellertid inte att tillämpas även om parterna har sina affärsslällen i olika stater som båda har anslutit sig.

Konventionen anger inte vilken av de aktuella konventionsslaternas räll som skall tillämpas. Detta är en fråga som får avgöras av fommlandets internationellt privaträltsliga regler. Vad konventionen föreskriver är att dess bestämmelser skall fillämpas på tvister mellan parter som har sina affärsslällen i skilda konvenfionsstater. Med hänsyn till frågor som inte regleras av konventionen kan det alltså vara av betydelse för parterna att avtala om tillämplig lag även om båda har sina affärsställen i konventions-stater.

Enligt första styckel punkt b skall konventionen tillämpas på köp mellan parter som har sina affärsställen i skilda stater också när internationellt privaträtlsliga regler leder till att lagen i en fördragsslutande stat skall tillämpas. Detta innebär att konventionen också kan komma att tillämpas pä köpeavtal när varken den ena eller den andra parten har sitt aktuella affärsställe i en konventionsslat. Enligl art. 95 kan emellertid en stat i samband med anslutningen till konventionen göra ett förbehåll beträffande art. 1 första stycket punkl b och förklara att den inte ämnar tillämpa den punkten. I så fall behöver konventionen i den staten bara tillämpas på köpeavtal mellan parter som har sina affärsställen i två olika stater som båda har anslutit sig till konventionen. Som har framgått i den allmänna motivenngen (avsnitt 3.2) bör Sverige inte utnyttja denna reservationsmöjlighet.

Del finns skäl atl här också erinra om möjligheten för en stat alt göra förbehåll enligl art. 94. Om två eller flera konventionsslater som har liknande köprältsliga regler önskar det, kan de enligt art. 94 förklara att de inte ämnar tillämpa konventionens regler på köp mellan parter som har sina affärsställen i dessa stater. Att ett sådant förbehåll bör göras för nordiska förhållanden har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2).

Flertalet stater som ansluter sig till konventionen torde komma att ha
särskilda regler för internationella köp (konventionsköp) vid sidan om
reglerna för andra köp. När konventionen enligt del hittills sagda skall
tillämpas, är det självklart det förstnämnda regelsystemet som skall tilläm- 97

7 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 128

pas. Parterna i ett köpeavtal kan emellertid med stöd av art. 6 komma Prop. 1986/87: 128 överens om atl utesluta tillämpningen av konventionen och t. ex. genom en lagvalsklausul i köpeavtalet hänvisa till den nationella köprätten i en konventionsstat. Humvida en partshänvisning till lagen i ett land som har olika regler för nationella och internationella köp avser atl utesluta reglerna för internationella köp är en tolkningsfråga som får avgöras från fall till fall.

Som framhållits är det en gmndläggande förutsättning för atl konventionen skall vara tillämplig att parterna har sina affärsställen i skilda stater. Enligt andra stycket i förevarande artikel skall man emellertid bortse från atl parternas affärsställen är belägna i skilda stater, om denna omständighet inte framgår av avtalet eller av tidigare affärsförbindelser mellan parterna eller av upplysningar som de har lämnat senasl vid avtalstillfället. Det innebär att en tvist beträffande vilken det först senare visar sig att parterna har sina affärsställen i skilda stater skall bedömas enligt reglema för nationella köp i det lands rätt som är tillämpligt på avtalet.

När det gäller att fastställa om konventionen är tillämplig skall enligt tredje slyckel hänsyn inte tas till parternas nationalitet eller till frågan om parterna eller avtalet har civil eller kommersiell karaktär. Enligt denna bestämmelse saknar det således betydelse för konventionens tillämplighet om det är fråga om ett handelsköp eller ett köp mellan privatpersoner. Att köpeavtalet, om köparen är "konsument", faller utanför konventionens tillämpningsområde följer dock av en särskild undantagsregel i art. 2.

Regeln i tredje stycket tar bara sikte på bedömningen av om konventionen är tillämplig. Den utesluter alltså inte att hänsyn tas till om del är elt civilt köp eller handelsköp vid bedömningen av t.ex. reklamationstidens längd (jfr art. 43). - Att man skall bortse från en parts nationalitet kan sägas följa redan av att det enligt första stycket är belägenheten av parternas affärsställen som är avgörande för om konventionen skall tillämpas.

Artikel 2. Enligt denna artikel skall konventionen inte tillämpas på vissa köp av närmare angivet slag.

Enligt punkt a undantas till att börja med köp av varor för köparens personliga bmk eller för hans familj eller hushåll. Det som åsyftas är i praktiken konsumentköp. Jämfört med den svenska definitionen av konsumentköp saknas emellertid kravet att varan skall säljas av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet. Det innebär att konventionen inte är tillämplig på köp mellan två privatpersoner.

Enligt punkt b undantas vidare köp på auktion.

Konventionen gäller inte heller köp vid exekutiv försäljning eller när försäljningen annars sker tvångsvis på grund av lag (punkt c). En försäljning som den ena parten företar i enlighet med art. 88 i konventionen eller på liknande grund torde emellertid inte få betraktas som en tvångsförsäljning pä grund av lag i den mening som avses i punkl c.

Från konventionens tillämpningsområde undantas vidare enligt punkl d köp av värdepapper och pengar. Utanför konventionen faller på grund av detta undantag köp av t. ex. aktier, obligationer och löpande skuldebrev.

Enligl punkt e gäller konventionen inle heller köp av fartyg eller bålar,
luftfartyg eller svävare. Detta undantag gäller vare sig de uppräknade
objekten normalt är föremål för registrering eller ej. 98

Enligt punkl e, slutligen, undantas från konventionens lillämpningsom- Prop. 1986/87: 128 rade köp av elektricitet.

Arlikel 3.1 denna artikel görs vissa avgränsningar mot avtal om tjänster.

Av första styckel framgår till att böria med atl avtal om tillhandahållande av varor som skall tillverkas eller framställas, med visst undantag, skall anses som köp och alltså följa konventionens regler. Undantaget gäller det fallet att den som beställer varan åtar sig atl tillhandahålla en väsentlig del av del material som behövs för tillverkningen eller framställningen. Innebörden av denna bestämning är i huvudsak densamma som den som för svensk rätts del gäller enligt 2 § köplagen.

Andra stycket tar sikte på del fallet all den part som skall leverera varan ocksä har åtagit sig atl tillhandahålla arbete eller andra tjänster. Ett praktiskt exempel är atl den som skall leverera en maskin har åtagit sig atl också montera maskinen hos beställaren. Enligt andra slycket skall konventionen inle tillämpas på avtal av detta slag om den övervägande delen av leverantörens skyldigheter beslår i att tillhandahålla tjänster.

En utgångspunkt för bestämmelsen är alt parternas överenskommelse är att anse som ett enda avtal. Huruvida det skall anses föreligga etl enda eller två särskilda avtal — elt köpeavtal och ett avtal om t. ex. montering — avgörs emellertid inte av konventionen.

Artikel 4. I artikeln anges att konventionen endasi reglerar ingående av avtal om köp saml de rättigheter och skyldigheter för säljaren och köparen som härrör från ett sådant avtal. Det framhålls särskilt atl konventionen — om inte annal är uttryckligen angivet i den — inte gäller giltigheten av ett avtal eller en avtalsbestämmelse och inte heller giltigheten av någon sedvänja (punkl a). På samma sätt sägs all konventionen inte gäller den verkan som avtalet kan ha beträffande äganderätten till den sålda varan (punkt b).

Etl fall som har alt göra med giltigheten av ett köpeavtal och som uttryckligen regleras i konventionen är det krav på skriftlig form som förekommer i vissa länder. Konventionens utgångspunkt är enligt art. 11 att ett köpeavtal inte behöver vara skriftligt eller uppfylla något annat formkrav. Som framgår av art. 12 kan en stal emellertid göra en reservation mot denna bestämmelse. Utan hinder av principen i art. 4 punkt a kan alltså en stat med bindande verkan i förhållande till övriga konventionsslater föreskriva all elt köpeavtal måste vara skriftligt för att vara giltigt,

I regel faller emellertid frågan om etl avtals giltighet - till skillnad från dess rättsenliga tillkomst - utanför konventionen och får alltså bedömas enligt tillämplig nationell rält. Om svensk rätt skall tillämpas på elt köp som faller in under konventionen, skall alltså frågan om ogiltighet på grund av t. ex. svek eller orikliga förutsättningar inte bedömas annorlunda än när det år fråga om ett nationellt köp. Vad beträffar svensk rält torde konventionen inte heller lägga hinder i vägen för atl tillämpa generalklausulen i 36 § avtalslagen.

Atl konventionen - förutom köpeavtalets ingående - endast reglerar parternas rättigheter och skyldigheter som härrör från avtalet innebär atl en parts förhållande lill tredje man faller utanför konventionen. Det kan

gälla köparens förhållande till säljarens leverantörer eller säljarens förhål- Prop. 1986/87; 128 lande till den som i sin lur har köpt varan av köparen.

Artikel 5. Enligl denna artikel är konventionen inte tillämplig på säljarens ansvar för dödsfall eller annan personskada som varan har förorsakat. Detta undantag gäller vare sig det är köparen eller tredje man som har drabbats.

Frågan humvida säljaren ansvarar för sakskada är inte uttryckligen reglerad i konventionen. Som nämnts reglerar konventionen endasi säljarens skyldigheter såvitt de härrör från köpeavtalet. Enligt bl. a. svensk rätt omfattas säljarens ansvar för skador som varan förorsakar på annan egendom än den sålda varan i regel inte av de köprätlsliga bestämmelserna ulan följer i stället principerna fördel s. k. produktansvaret. Med hänsyn härtill skulle det kunna hävdas att konventionen inte heller är tillämplig på ansvaret för sådana sakskador. Ett förslag fill en uttrycklig bestämmelse om all dessa skador också skulle undantas lades fram vid diplomatkonferensen men logs tillbaka under förhandlingarna. Den rikligaste tolkningen torde därför vara att konventionen reglerar säljarens ansvar för skador som varan har orsakat på köparens egendom. Detta är av betydelse bl. a. med tanke på köparens reklamationsskyldighet. Se art. 39(2). Säljarens ansvar gentemot tredje man för skador som varan har förorsakat på dennes egendom faller emellertid utanför konventionen.

Artikel 6. I denna artikel slås fast att konventionen är disposifiv. Detta gäller till att böria med på det sättet att säljare och köpare kan utesluta tillämpligheten av konventionen som sådan t. ex. genom alt avtala att en annan lag skall tillämpas. Att konventionen är dispositiv innebär vidare alt parterna kan avvika frän eller ändra verkan av någon av konventionens bestämmelser. Det sista gäller med undantag för art. 12 som är tvingande.

För att konventionen helt eller delvis skall sättas ur kraft fordras att parterna har kommit överens om detta. En sådan överenskommelse behöver inte vara uttrycklig utan kan framgå av omständigheterna.

Av art. 9 följer alt konventionen också kan sättas åt sidan genom handelsbruk.

6.1.2 Kap. II Allmänna bestämmelser

Artikel 7. Artikeln gäller tolkning och utfyllnad av konventionen.

I första stycket föreskrivs till att böga med alt man vid tolkningen av konventionen skall ta hänsyn till dess internationella karaktär och till behovet av atl främja en enhetlig tillämpning av konventionen. Hur ett sådant hänsynstagande skall gä till anges emellertid inte närmare.

Utgångspunkten för tolkningen är naturligtvis ordalagen i bestämmelser
na. Detta ligger i linje med art. 31(1) i 1969 års Wienkonvention om
traktaträtten. Ifall en bestämmelses ordalag inte är entydiga kan det finnas
anledning att hämta ledning i konventionens förarbeten i den mån dessa
ger etl klart besked. Rättspraxis kan också vara av betydelse för att belysa
innebörden av en bestämmelse som är oklar i något hänseende. När det
gäller hänsynstagandet lill rättspraxis torde det dock finnas anledning att
kräva samstämmiga och auktoritativa avgöranden från mer än ett konven-
fionsland. 100

Vid tolkningen av konventionen skall enligt första stycket hänsyn vidare Prop. 1986/87: 128 tas till behovet av att främja iakttagandet av god sed ("good failh", "bonne foi") i intemationeil handel. Detta gäller alltså vid tolkningen av konventionen och det år med andra ord inte fräga om en regel med slöd av vilken man t. ex. skulle kunna påyrka jämkning av ett köpeavtal.

I andra slycket anges hur man skall lösa frågor som rör ämnen vilka behandlas i konventionen ifall den aktuella frågan likväl inte har fåll någon uttrycklig lösning i någon av konventionens bestämmelser. Del gäller så alt säga alt inom konventionens område fylla luckor som har lämnats oreglerade. Huvudregeln i andra stycket är att frågor av detta slag skall lösas i enlighet med de allmänna principer på vilka konventionen är grundad. Syftel med denna regel om autonom tolkning är att förhindra att l.ex. en domstol, som inle genast får svaret på en fråga i konventionen, utan vidare faller tillbaka på lagen i det egna landet.

Vilka ämnen som regleras i konventionen framgår beträffande köp först och främst av art. 24-88. Klargörande är emellertid också art. 4 enligt vilken, som nämnts, konventionen bara reglerar säljarens och köparens rättigheter och skyldigheter som härrör frän köpeavtalet. Frågor om avtalets giltighet och förhållandet fill iredje man är alltså ämnen som faller utanför konventionen och beträffande vilka det inte finns anledning att söka svar i några allmänna principer som ligger till gmnd för konventionen.

Exempel på ett ämne som behandlas i konventionen är skyldigheten för en part att lämna meddelande till motparten om förhållanden som kan vara av betydelse för honom. Specialbestämmelser om detta finns i bl.a. art. 26, 39, 48, 79 och 88. Del torde här vara fråga om en sådan allmän princip som skall iakttas även i andra fall än de särskdt reglerade.

Om det inte finns några allmänna principer på vilka konventionen är grundad som kan ge ledning för atl lösa den aktuella frågan, skall den enligt undantagsregeln i andra stycket lösas i enlighet med den lag som enligt internafionellt privaträltsliga regler är tillämplig på köpet.

Ardkd 8. Medan art. 7 gäller tolkning och utfyllnad av konventionen, behandlar art. 8 tolkningen av parternas uttalanden och uppträdande. En tolkning av det senare slaget kan vara nödvändig bl.a. för atl fastställa avtalsinnehållet eller innebörden av ett meddelande som ena parten lämnar den andra i samband med fullgörandet av köpet.

Enligt huvudregeln i första stycket gäller vid tillämpningen av konventionen att en parts uttalanden och uppträdande i övrigt skall tolkas i enlighet med hans avsikt. Detta gäller dock under den fömtsättningen att den andra parten visste eller inte kunde ha varit omedveten om vilken denna avsikt var.

Ifall bestämmelsen i första slycket inte är tillämplig, skall en parts
uttalanden och uppträdande i övrigt tolkas enligt regeln i andra stycket.
Det blir med andra ord fallet när partens avsikt inte kan fastställas eller den
andra parten har varit omedveten om avsikten. I dessa fall skall partens
uttalanden och uppträdande tolkas i enlighet med den mening som en
förnuftig person av samma slag som den andra parten skulle ha lagl in i
uttalandena och uppträdandet under samma omständigheter. I tredje
stycket finns slutligen en regel som tar sikte på hur man skall fastställa 101

såväl en parts avsikt (första stycket) som den mening som en förnuftig Prop. 1986/87: 128 person skulle ha lagl in i partens uttalanden och uppträdande (andra stycket). Enligt denna regel skall vederbörlig hänsyn tas lill alla omständigheter av betydelse. Del nämns särskilt atl hänsyn skall tas till avtalsförhandlingarna, praxis som har utbildats mellan partema, handelsbruk och annan sedvänja och parternas senare uppträdande.

Att parternas uppträdande efter avtalsslutet skall tillmätas betydelse kan bl.a, innebära att en parts underlätenhet att reagera mot en viss tolkning av avtalet från motpartens sida bedöms som ett godkännande av denna tolkning.

Arlikel 9. 1 denna arlikel anges i vilken utsträckning parterna är bundna av handelsbmk och annan sedvänja ("usage", "usages") och av praxis som de har utbildat mellan sig.

I första slycket sägs till alt böria med att partema är bundna av handelsbmk eller annan sedvänja som de har samtyckt till. Ifall parterna uttryckligen eller underförstått har hänvisat lill etl visst handelsbruk, är detta alltså bindande för dem. Av första stycket följer vidare att parterna är bundna av den praxis som har utbildats mellan dem. Denna praxis är, som nämnts, också något man skall ta hänsyn till vid tolkningen av parternas viljeyttringar. Se art. 8(3).

För att en sedvänja skall vara bindande fömtsatts det som sagt att parterna har samtyckt till den. Andra stycket innehåller en presumtionsregel enligt vilken parterna "underförstått skall anses" ha gjort vissa sedvänjor tillämpliga på avtalet eller dess ingående. Det gäller handelsbruk och andra sedvänjor som - för det första — parterna kände ull eller borde ha känt till och som — för del andra - i internationell handel är allmänt kända och regelbundet iakttas av parter i avtal av samma typ inom ifrågavarande slags handel. Båda rekvisiten skall vara uppfyllda, men om ett handelsbmk är allmänt känt torde del ofta kunna göras gällande att parterna i det aktuella avtalet också borde ha känt fill detta bmk.

Presumtionsregeln i andra stycket kan sättas åt sidan om partema kommer överens om detta. Det sägs uttryckligen i inledningen till regeln.

Handelsbruk och andra sedvänjor som inte omfattas av första eller andra stycket är inte bindande för parterna vid tillämpningen av konventionen. Jämfört med vad som gäller enligt köplagen (I §) torde utrymmet för att tillämpa en sedvänja således vara något mindre enligt konventionen.

I den mån handelsbruk eller andra sedvänjor är bindande för partema och strider mot vad som föreskrivs i konventionen, skall de gälla framför konventionens regler. Pä motsvarande sätt får konventionens regler vika för praxis som parterna har utbildat mellan sig. Detta ligger i linje med bestämmelsen i art. 6 om konventionens dispositiva karaktär. Del kan tilläggas alt handelsbruk också torde kunna sätta hela konventionen ur kraft - t. ex. att köp på börs följer börslandets lag.

Artikel 10. I artikeln anges vilket affärsställe som vid tillämpningen av konventionen är det relevanta när en part har flera affärsställen (punkt a). Där anges också hur man skall förstå konvenfionens hänvisningar till begreppet affärsställe när en part inte har något affärsställe (punkl b).

Att bestämma en parts affärssiälle är av betydelse i flera sammanhang. 102

Till atl böria med är det av betydelse vid avgörandet av om konventionen Prop. 1986/87: 128 över huvud taget är tillämplig på ett köpeavtal (art. I). Det kan vidare vara av betydelse när man skall avgöra var varan skall avlämnas (art. 31) och var betalning skall ske (art. 57).

I konventionen anges inte vad som skall förstås med själva begreppet affärsställe. Innebörden av detta begrepp har dock berörts i kommentaren fill art. 1.

Om en part har mer än ett affärsställe, skall man enligt punkt a fästa avseende vid det affärsställe till vilket avtalel och dess fullgörelse har sin närmaste anknytning. Man skall med andra ord se vilket affärsställe som har närmast anknytning lill köpet som helhet. Hänsyn skall alltså inte bara tas till exempelvis del affärsställe från vilket leverans skall ske eller det affärsställe pä vilket avtalsförhandlingarna ägde rum. Det ställe där en part har sitt huvudkontor är inte heller ensamt avgörande.

Normall lorde del framgå av firmateckningen eller i övrigt av avtalshandlingarna till vilket affärsställe köpet är att hänföra. I praktiken torde det därför inte ges så stort utrymme för regelns tillämpning.

När man avgör vilket affärsställe som har den närmaste anknytningen till köpet skall man, enligl vad som uttryckligen sägs, bara beakta de omständigheter som parterna kände till eller räknade med före eller vid avtalels ingående.

Även om konventionen huvudsakligen kommer att få betydelse för kommersiella köp där båda partema regelmässigt lorde ha något affärsställe, kan det likväl förekomma atl en part i ett köpeavtal pä vilket konvenfionen är tillämplig saknar affärsställe. Så är fallet om säljaren är en privatperson. När konventionen i etl sådant fall hänvisar till begreppet affärssiälle, gäller enligl punkt b atl avseende i stället skall fästas vid den ifrågavararande partens hemvist.

Artikel 11. Enligt denna artikel behöver ett köpeavtal inte ingås eller bekräftas skriftligen. Avtalet är inte heller underkastat något annat formkrav. Det slås till yttermera visso fast all avtalet kan styrkas på vilket sätt som helst, däri inbegripet med vittnen.

Det uppställs således inte något formkrav för alt avtalet skall få avsedda rättsverkningar. Det sagda gäller emellertid bara förhållandet mellan säljaren och köparen. Artikeln saknar betydelse för frågan humvida avtalet på gmnd av nägra administrativa föreskrifter - t. ex. om registrering eller valutakontroll - måste ingås skriftligen eller med iakttagande av något annat formkrav.

Eftersom konventionen är dispositiv är det inget som hindrar att parterna för egen del kommer överens om att avtalet skall ha skriftlig form. En bestämmelse i ett skriftligl avtal, som föreskriver alt en överenskommelse om att avtalel skall ändras eller upphöra måste ske skriftligen, är emellertid inte obetingat giltig; se art. 29(2).

En viktig inskränkning i art. 11 — och för övrigl också i art. 29 - följer av art. 12.

Artikel 12. Bakgmnden lill denna artikel är alt i vissa stater, 1. ex.
Sovjetunionen, endast skriftliga viljeförklaringar har rättsverkan när del är
fråga om internationella köpeavtal. 103

I artikeln anges att de bestämmelser i art. 11 och 29, som medger att etl Prop. 1986/87: 128 köpeavtal kan ingås, ändras eller upphöra genom en överenskommelse i annat än skriftlig form, inte gäller då en part har sitt affärsställe i en stal som har gjort en reservation enligt art. 96. En sådan reservation får göras av en stat vars lagstiftning kräver att köpeavtal skall ingås eller bekräftas skriftligen.

Förutom art. 11 och 29 nämns del II i konventionen (dvs. avtalsdelen), vilket alltså innebär att en stat som har gjort en reservation enligt art. 96 kan upprätthålla formkravet även såvitt gäller denna del.

Eftersom bestämmelsen i art. 12 bara gäller art. 11 och 29 och del II, omfattar den inte alla meddelanden och viljeförklaringar som fömtsatts i konvenfionen utan bara sådana som har att göra med avtalets ingående, ändring eller upphörande. Verkningarna av art. 12 sträcker sig alltså inte till t. ex. reklamationer och liknande meddelanden.

Till skillnad från övriga bestämmelser i konventionen är art. 12 tvingande. Detta framgår av sista meningen i artikel 12 samt av art. 6.

Artikd 13. Enligt denna artikel skall med uttrycket "skriftlig" ("writing", "écrit") i konventionen också förstås meddelanden per telegram eller telex. Bestämmelsen har betydelse för art. 21 (2) om verkan av sen accept i vissa fall och för art. 29 (2) om skriftliga avtal. I den senare artikeln anges alt skriftliga avtal bara kan ändras eller bringas att upphöra genom skriftliga överenskommelser.

6.2 Del II Ingående av avtal

Del II av konventionen innehåller bestämmelser om ingående av avtal om internationella köp. I samband med att Sverige undertecknade konventionen förklarades med stöd av art. 92 att Sverige inte avsåg att bli bundet av denna del av konventionen. Motsvarande deklarationer gjordes av Danmark, Finland och Norge. Även om Sverige, enligt vad som har förordats i den allmänna mofiveringen (avsnitt 3.2), bör bekräfta denna reservafion vid ratificeringen av konventionen, finns det anledning att här redogöra för konventionens innehåll också i denna del.

Del II om ingående av avtal omfattar art. 14-24.1 art. 14-17 behandlas anbud, medan art. 18-22 gäller accept. Frågan när ett bindande avtal har kommit till stånd regleras i art. 23. Den sista artikeln innehåller vissa tolkningsregler.

Arlikel 14. Första stycket anger de grundläggande kriterierna för att "ett förslag om att sluta avtal som är ställt till en eller flera bestämda personer" skall anses utgöra ett anbud. Förslaget skall dels vara tillräckligt preciserat, dels ange anbudsgivarens avsikt att bli bunden ifall det antas. Ett förslag som görs "utan förbindelse" eller med ett liknande förbehåll utgör alltså aldrig ett anbud i konventionens mening (jfr 9 § avtalslagen).

För att vara tillräckligt preciserat måste förslaget ange vUken eller vad
för slags vara det är fråga om samt fastställa eller göra det möjligt att
fastställa mängd och pris. Förhållandet mellan denna regel och art. 55 kan
verka förbryllande, eftersom det i art. 55 anges hur priset skall bestämmas
när delta inte går att fastställa med ledning av avtalet. Då även art. 14 är 104

dispositiv kan det emellertid förekomma att parterna menar att etl avtal är Prop. 1986/87: 128 slutet utan att det finns någon hållpunkt för prisets bestämmande. I så fall har art. 55 en funkUon att fylla, vilket för övrigt också är fallet om en stal inte ansluter sig till konventionens avtalsdel. — Svensk avtalsrätt förutsätter som bekant inte någon prisangivelse för att ett giltigt anbud eller avtal skall föreligga. Del är däremot fallet enligt t. ex. fransk rätt.

För alt utgöra etl anbud måste ett förslag till avtal, som nämnts, vara ställt till en eller flera bestämda personer. Ifall del är riktat till en obestämd krets följer av andra slycket att del endast skall anses som en anmodan att inkomma med anbud, om inte den som framför förslaget klargör alt det är fräga om ett anbud.

Ariikd 15. I första slycket i denna artikel slås fast att ett anbud får verkan när det kommer fram lill anbudstagaren.

Andra styckel handlar om atl etl anbud dras tillbaka. Regeln i detta stycke, liksom reglerna i art. 16, bygger på den distinktion som görs i angloamerikansk rätt mellan alt dra tillbaka ("withdraw") och att återkalla ("revoke") ett anbud.

Enligt andra stycket i förevarande artikel får ett anbud dras tillbaka ifall meddelandet om alt det dras tillbaka kommer fram lill anbudstagaren före eller samtidigt med anbudet (jfr 7 § avtalslagen). Detta gäller även om anbudet är, som det heter, oåterkalleligt ("irrevocable").

Artikel 16.1 denna artikel anges under vilka fömtsättningar ett anbud får återkallas ("be revoked"), något som i så fall kan ske även efter det att anbudet kommil fram lill anbudstagaren.

Enligt första stycket gäller att ett anbud kan återkallas til! dess att ett avtal har slutits, om återkallelsen kommer fram till anbudstagaren innan denne har avsänt etl antagande svar. Enligt konventionen är ett anbud alltså inte bindande på samma sätl som enligt svensk rält (jfr I § avtalslagen).

Principen i första styckel modifieras emellertid väsenUigt av det som sägs i andra stycket. Ett anbud kan sålunda inte återkallas om del, genom ■ att en bestämd lid för svar har fastställts eller på annat sätt, anger att det inte kan återkallas (punkt a). Ett anbud kan inte heller återkallas, om det var rimligt för anbudstagaren att räkna med att anbudet var oåterkalleligt och anbudstagaren har handlat i föriitan på anbudet (punkt b).

Artikel 17. I denna artikel slås fast att ett anbud upphör att gälla när ett svar varigenom anbudet avslås - ett avslag — kommer fram till anbudsgivaren (jfr 5 § avtalslagen). Detta gäller även om det är fräga om ett i konvenfionens mening oåterkalleligt anbud.

Av art. 19 framgår att åven etl antagande svar under vissa förutsättningar skall betraktas som ett avslag, om det innehåller tillägg, begränsningar eller andra ändringar.

Artikel 18. I denna artikel anges vad som konstituerar en accept och när en accept får verkan.

I första stycket sägs att ett uttalande eller ett annat uppträdande från
anbudstagarens sida, som visar atl han samtycker till ett anbud, utgör ett
antagande svar, dvs. en accept. Tystnad eller overksamhet, sägs det vida
re, utgör inte "i sig" en accept. Det utesluter alltså inte att passitivitet i 105

förening med särskilda omständigheter kan utgöra en accept. Humvida en Prop. 1986/87: 128 parts uppträdande skall tolkas som etl samtycke till anbudet får avgöras med ledning av art. 8.

Enligt andra stycket får en accept verkan när den kommer fram till anbudsgivaren. Innebörden av att en accept får verkan är att accepten inte får dras tillbaka efter denna tidpunki och atl avtalet därmed är slutet (jfr art. 22 och 23).

Anbudstagaren har dock inte obegränsad fid på sig för atl acceptera ett anbud. Ifall anbudsgivaren har bestämt en viss tid för svar, får accepten inte verkan om den inte kommer fram inom denna tid. Anbudstagaren bär alltså risken för atl accepten försenas eller inte kommer fram. Om inte någon tid har satts ut för svaret, skall accepten ha kommit fram inom skälig tid för atl få verkan. Elt muntligt anbud måste antas omedelbart, om inte annal framgår av omständigheterna (jfr 2 och 3 §§ avtalslagen).

Av tredje stycket framgår att en accept av ett anbud också kan ske genom en realhandling. Det förutsätter emellertid att detta har stöd i anbudet eller i praxis som har utbildats mellan parterna eller i nägot handelsbruk eller annan sedvänja. Som exempel på handlingar som kan få samma verkan som en uttrycklig accept nämns leverans och betalning.

Artikel 19. I denna artikel regleras verkan av att anbudstagaren avger en oren accept, dvs. ett svar som är avsett att vara ett antagande svar pä ett anbud men som innehåller tillägg, begränsningar eller andra ändringar. Enligt första stycket skall ett sådant svar anses som ett avslag på anbudet och utgöra ett nytt anbud — ett motbud. Denna huvudregel överensstämmer med regeln i 6 § första stycket avtalslagen.

Ifall det inte är fråga om väsentliga ändringar, skall svaret dock gälla som en accept, om inte anbudstagaren utan oskäligt dröjsmål framför invändningar mot svaret. Underlåter anbudstagaren att framföra invändningar i Ud, utgörs avtalsvillkoren av anbudets villkor med de ändringar som har gjorts i accepten. Konventionens regel bygger alltså pä etl objektivt kriterium, att det inte är fråga om någon väsentlig ändring, medan 6 § andra stycket avtalslagen bygger pä två subjektiva kriterier, att anbudstagaren skall ha ansett accepten överensstämma med anbudet och atl anbudsgivaren måste ha insett detta.

I tredje stycket preciseras att vissa ändringar alltid skall utgöra väsentliga ändringar. Det är fallet med ändringar som hänför sig till - bland annat - priset, betalningen, varans kvalitet och kvantitet, tid och plats för leveransen, omfattningen av ena partens ansvar gentemot den andre och lösning av tvister. Om en ändring hänför sig till någon av de uppräknade frågorna, år enligt ordalydelsen en tillämpning av andra styckel således utesluten även om det skulle röra sig om en helt obetydlig ändring.

Artikel 20. Denna artikel innehåller vissa regler om beräkning av acceptfristen när denna har angetts som en viss fid och inte genom utsättandet av en viss sista dag — det vill säga när anbudsgivaren har sagt att han vill ha svar t. ex. "senasl inom tre dagar" och inte t. ex. "senast den 31 januari".

Första stycket anger när acceptfristen böriar löpa. Om anbudsgivaren
har satt ut en viss tid för svar i telegram eller brev, böriar acceptfristen
löpa från den tidpunkt då telegrammet lämnas in för befordran eller från 106

det datum som framgår av brevet eller eventuellt av poststämpeln (jfr 2 § Prop. 1986/87: 128 andra stycket avtalslagen). Vid anbud genom telefon, telex eller andra omedelbara kommunikationsmedel böriar fristen löpa när anbudet kommer fram ("reaches", "parvient") till anbudstagaren.

Enligt andra stycket skall officiella helgdagar och arbetsfria dagar som infaller under acceptfristen tas med vid beräkningen av fristen. Om emellertid ett antagande svar inte kan avlämnas på den utsatta fristen sista dag därför att den dagen infaller på en dag som är en helgdag eller arbetsfri dag på den ort där anbudsgivaren har sitt affärssiälle, förlängs fristen till första följande arbetsdag.

Artikel 21. I denna artikel, som behandlar sen accept, görs ett par undantag från den i art. 18(2) uttalade principen alt en accept måste komma fram inom viss tid för atl fä verkan.

Enligt första styckel gäller sålunda att etl antagande svar som kommer för sent ändå får verkan som en accept, om anbudsgivaren utan dröjsmål underrättar anbudstagaren om detta. En sädan underrättelse kan göras muntligen eller genom att anbudsgivaren skickar ett meddelande till anbudstagaren. Skickas ett sådant meddelande går det på anbudstagarens risk, och ett bindande avtal kommer alltså till stånd utan att anbudstagaren har fått besked om att anbudsgivaren översett med förseningen. - Konventionens bestämmelse skiljer sig från regeln i 4 § första stycket avtalslagen, enligt vilken ett antagande svar som kommer för sent skall gälla som ett nytt anbud.

I andra stycket behandlas det fallet att ett antagande svar har försenats på gmnd av onormala kommunikationer. Om det av svaret framgår att det har sänts under sådana förhållanden att det vid normal befordran hade kommit fram i fid, skall del enligt huvudregeln i detta stycke gälla som en accept. Ifall anbudsgivaren inte vUl godta detta, måste han utan dröjsmål meddela anbudstagaren att anbudet enligt hans mening hade upphört att gälla. - Skillnaden mellan konventionen och avtalslagen (4 § andra slycket) är här principiellt setl densamma som den som vid oren accept föreligger mellan art. 19(2) i konventionen och 6 § andra stycket avtalslagen. Medan kriteriet enligt konventionen är att svaret med normala kommunikationer skulle ha kommit fram i tid, bygger regeln i avtalslagen pä att anbudstagaren utgått från alt svaret har kommit fram i tid och anbudsgivaren måste ha insett detta.

Artikel 22. Artikeln anger hur länge en accept kan hållas öppen. En accept kan dras tillbaka, om meddelandet om detta kommer fram till anbudsgivaren innan eller samtidigt med att accepten skulle ha fått verkan (jfr 7 § avtalslagen). Av art. 18(2) framgår att en accept som regel fär verkan när den kommer fram till denne fram till anbudsgivaren. En förutsättning är emellertid atl den kommer fram till denne inom acceptfristen, om inte något av undantagen i art. 19 är tillämpligt.

Arlikel 23. I denna artikel slås fasl att etl avtal har slutits när elt antagande svar på elt anbud får verkan.

1 konventionen hänvisas på flera ställen fill tidpunkten för avtalsslutet.
Denna tidpunki kan sålunda vara avgörande för felbedömningen (art. 35
och 42). Den kan vidare ha betydelse vid fastställandet av prisei (art. 55). 107

Också när det gäller skadeståndsansvar och skadeståndets omfattning kan Prop. 1986/87: 128 tidpunkten för avtalsslutet vara av betydelse (art. 74 och 79).

Partema kan komma överens om alt sträcka ut tiden för avtalsslutet till efter den tidpunkt som anges i art. 23 t. ex. genom att ställa upp ett villkor som först måste uppfyllas. Om det i så fall är den tidpunkt som anges i art. 23 eller en senare tidpunkt som skall gälla när hänvisning sker till tidpunkten för avtalsslutet, är en fråga som får avgöras från fall till fall.

Om en stal gör en reservation beträffande konventionens avtalsdel (del II), kan de nyss nämnda bestämmelsemas innebörd komma att variera beroende på den lag som tillämpas på frågan när köpeavtalet skall anses slutet.

Artikel 24. I flera av bestämmelserna i avtalsdelen fästs avgörande vikt vid när ett anbud, ett antagande svar eller någon annan viljeförklaring kommer fram ("reaches", "parvient") till adressaten. I denna artikel definieras uttrycket komma fram.

En sådan viljeförklaring som det är fråga om kommer fram till adressaten när den görs muntligen till honom eller på något annat sätt avlämnas till honom personligen. I konventionens mening kommer den också fram när den avlämnas på hans affärsställe eller postadress eller - om han saknar affärsställe och postadress - på hans hemvist.

Av den gjorda definitionen följer att den rättsverkan, som knyts fill att en viljeförklaring kommer fram, inträder även om adressaten inte har tagit del av förklaringen och även om han inte känner till att den har kommit fram.

6.3 Del III Köp av varor

Medan del II handlar om hur köpeavtal ingås, regleras frågor om köpeavtalets innehåll i del III av konvenfionen. Bestämmelserna i denna del gäller sålunda parternas rättigheter och skyldigheter och följderna av störningar i eller brott mot avtalet. Det är den mest omfattande delen av konventionen. Del III är uppdelad i fem kapitel. I det första kapitlet (art. 25-29) ingår vissa allmänna bestämmelser, bl.a. om väsenthgt avtalsbrott, risken för vissa meddelanden och "specific performance". Det andra kapitlet (art. 30- 52) gäller säljarens förpliktelser och påföljderna av säljarens avtalsbrott. Det tredje kapitlet (art. 53-65) handlar om köparens förpliktelser och påföljderna av köparens avtalsbrott. I det fjärde kapitlet (art. 66-70) behandlas frågor med anknytning till vem som bär risken för att varan förstörs m. m. Det femte kapiUet (art. 71-88) innehåller bestämmelser som är gemensamma för säljaren och köparen, bl. a. vad gäller befarat avtalsbrott och skadestånd.

6.3.1 Kap. I Allmänna bestämmelser

Artikel 25. Artikeln innehåller en definition av rekvisitel väsentligt avtals
brott. Detta rekvisit är av betydelse för köparens rätt att kräva omleverans
(art. 46) och i flera sammanhang som har att göra med en parts rätt att häva 108

köpet (art. 49, 51. 64, 70, 72 och 73). Enligt konvenfionen skall bedömning- Prop. 1986/87: 128 en av vad som är elt väsentligt avtalsbrott göras på principiellt samma sätt oavsett vilket avtalsbrott del är fråga om. Det spelar alltså ingen roll om det gäller ett fel i varan eller köparens dröjsmål med betalningen.

Ett avtalsbrott från ena partens sida är väsentligt, om det medför en sådan olägenhet för den andra parten att del i huvudsak berövar honom vad han hade rätt att vänta sig enligt avtalet. Det är alltså inte fråga om en abstrakt väsentlighelsbedömning utan om vad som är väsentligt för den drabbade parten. A andra sidan skall man göra en objektiv bedömning av vad denne hade rätt att vänta sig och inte ta hänsyn till vad vare sig han själv eller den andra parten kan ha hafl för uppfattning om detta.

För att etl avtalsbrott skall bedömas som väsentligt uppställs emellertid också etl synbarhelsrekvisit. Elt avtalsbrott är sålunda inte väsentligt, om den part som är skyldig till avtalsbrottet inte fömtsåg att detta skulle leda till att den andra parten i huvudsak berövades vad han hade rätt atl vänta sig enligt avtalet. För atl ett avtalsbrott skall bedömas som väsentligt får inte heller en förnuftig person i samma ställning under samma omständigheter ha förutsett ett sådant resultat.

Den svenska köpllagens väsenllighetsrekvisil skiljer sig från konventionens - förutom alt det uttrycks negativt (inte ringa betydelse) — genom alt det t. ex. vid köparens dröjsmål med betalningen inte förutsätts alt avtalsbrottet skall vara väsenUigt just för motparten eller att den avtalsbrytande parten skall ha insett väsentligheten (jfr 21, 28, 42 och 43 §§). Avsikten är att även det förslag till ny köplag som förbereds i justitiedepartementet skall ha väsenllighetsrekvisil som är utformade efter vad som är motiverat vid varie särskilt avtalsbrott.

Artikel 26. I denna artikel föreskrivs att en hävningsförklaring är giltig endast om den görs genom etl meddelande till den andra parten. Meddelandet kan ske muntligen eller skriftligen. Meddelandet får verkan även om den andra parten inte nås av det (jfr art. 27).

Artikel 27.1 artikeln anges vem som bär risken för att vissa meddelanden försenas, förvanskas eller inte kommer fram.

De meddelanden som avses med bestämmelsen är sådana underrättelser, uppmaningar och andra meddelanden som en part lämnar i enlighet med bestämmelserna i del III av konventionen. Arfikdn är alltså inte tillämplig på meddelanden som innehåller anbud eller svar på anbud och liknande besked utan bara på sådana meddelanden som parterna lämnar till varandra när ett köpeavtal väl har kommit till stånd.

Enligt huvudregeln i artikeln går de ifrågavarande meddelandena på mottagens risk. En fömlsåtlning är emellertid atl avsändaren har anlitat ett med hänsyn till omständigheterna lämpligt medel för befordran av meddelandet. Om avsändaren har lämnat meddelandet för befordran på detta sätl, får han åberopa meddelandet även om det försenas eller kommer fram i förvanskat skick. Detsamma gäller om meddelandet över huvud tagel inte kommer fram till adressaten. Elt praktiskt och viktigt exempel på ett meddelande som sålunda går på mottagarens risk är köparens reklamation enligt art. 39.

Meddelandena går på mottagarens risk om inte annat är uttryckligen 109

föreskrivet. Bestämmelser som uttryckligen fömtsätter att ett meddelande Prop. 1986/87: 128 skall ha mottagits av adressalen finns i art. 47 (2), 48 (4), 63 (2), 65 (1), 65 (2) och 79(4).

Infallsvinkeln till det nu behandlade problemet år någol annoriunda i den svenska köplagen, där det i 61 § uttryck ligen anges vilka meddelanden som går på mottagarens risk (jfr även 40 § avtalslagen). Avsikten är att denna teknik skall användas även i köplagsförslaget.

Artikel 28. Artikeln innebär en begränsning av skyldigheten för konventionsstaternas domstolar att ge dom på naturafullgörelse. Genom artikeln modifieras bestämmelserna om naturafullgörelse i art. 46 och 62. Naturafullgörelse kan enligt dessa artiklar komma i fråga när köparen kräver varans avlämnande, omleverans eller avhjälpande av etl fel eller når säljaren kräver betalning eller annan fullgörelse av köparen.

Enligt artikel 28 är en domstol inte skyldig att ge dom på naturafullgörelse, om inte domstolen skulle göra delta enligt sin egen lag beträffande liknande köpeavtal som inte regleras av konventionen. Bestämmelsen har tillkommil för alt tillmötesgå staterna inom det angloamerikanska rättssystemet, vars domstolar bara har en begränsad möjlighel att ge dom på naturafullgörelse (specific performance).

Om Sverige ansluter sig till konventionen behöver svenska domstolar alltså inte förplikta t.ex. en säljare att avlämna varan, om en sädan skyldighet för säljaren inte skulle följa av vad som enligt svensk rätt gäller för nationella köp.

Artikel 29. Artikeln anger vad som i vissa avseenden gäller om ändring av ett köpeavtal.

I första stycket sägs att etl avtal kan ändras eller bringas att upphöra enbart genom en överenskommelse mellan parterna. Genom detta klargörs att den i angloamerikansk avtalsrätt förhärskande uppfattningen att varie prestation fömtsätter en motprestation (the doctrine of considération) inte skall tillämpas inom ramen för konventionen. Bestämmelsen kan få praktisk betydelse bl.a. när det gäller ändringar avseende tekniska specifikationer, leveransdatum och liknande. Överenskommelser om sådana ändringar är alltså giltiga trots att de kan sägas utgöra ensidiga eftergifter. Detsamma kan gälla ändrade avtalsvdlkor som tas in i dokument vilka sänds efter det att avtalet har slutits. Har parterna faktiskt kommit överens om villkoren, skall de gälla.

Enligt andra stycket kan en regel i ett skriftligt avtal, som föreskriver atl en överenskommelse om att avtalel skall ändras eller upphöra måste ske skriftligen, inte ändras eller upphävas annat än skriftligen. En part kan dock genom sitt handlande bli förhindrad att göra gällande kravet på skriftlig form. Detta är fallet om han ger motparten anledning atl förlila sig på att en ändring skall gälla trots att den inte har gjorts skriftligen. Om köparen muntligen har modifierat avtalel och sedan har godtagit varor som levererats i enlighet med modifikationen, kan han inte beträffande leveranser som skett som en följd av detta agerande med framgång göra gällande att modifikationen är utan verkan därför att den inte har gjorts skriftligen.

110

6.3.2 Kap. II Säljarens skyldigheter Prop. 1986/87: 128

Andra kapitlet, som handlar om säljarens förpliktelser, är uppdelat i tre avdelningar. Efter en inledande bestämmelse (art. 30) följer i avdelning 1 bestämmelser om varans avlämnande och överlämnande av dokument avseende varan (art. 31-34). Avdelning II handlar om varans avtalsenlighet och tredje mans krav med avseende på varan (art. 35—44). I avdelning III (art. 45-52) regleras påföljderna av säljarens avtalsbrott.

Artikel 30. Artikeln slår i allmänna ordalag fast att säljaren är skyldig att avlämna varan och överlämna de dokument som hänför sig till varan samt alt överföra äganderätten fill varan. Belräffande skyldigheten att avlämna varan finns närmare bestämmelser i art. 31—33, medan bestämmelser om skyldigheten atl överlämna dokument finns i art. 34.

Med säljarens skyldighet att överföra äganderätten till varan får förslås hans ansvar för att varan inte är belastad med etl s. k. rättsligt fel i den meningen att tredje man har äganderätt till varan. Detta behandlas närmare i art. 42. Det kan anmärkas att det bara är säljarens ansvar gentemot köparen som regleras av konventionen (jfr art. 4). Den sakrätlsliga frågan om gilfigheten av tredje mans anspråk på varan skall avgöras enligt de sakrättsliga reglerna i det lands lag som enligt internationellt privaträtlsliga regler skall tillämpas på köpet.

Säljaren skall fullgöra sina skyldigheter såsom avtalet och denna konvention fömtsätter. Av art. 6 framgår atl konventionens bestämmelser i princip är dispositiva. Vid en konflikt mellan innehållet i konventionen och det som har överenskommits mellan parterna tar alltså parternas överenskommelse över.

Avdelning 1. Varans avlämnande och överlämnande av dokument

Arlikel 31. I artikeln anges hur och framför allt var avlämnandet skall äga rum. Den innehåller regler om vad säljarens skyldighet att avlämna varan innebär i tre olika fall: dels vid transporiköp (punkl a), dels vid andra köp av varor som är mer eller mindre bestämda och som enligt vad parterna vet finns eller kommer att finnas på en särskild plats (punkt b), dels också "i övriga fall (punkt c). Vad säljaren har att iaktta beträffande liden för avlämnandet behandlas i art. 33.

Frågan om avlämnandet har enligt konventionen inte något omedelbart eller begreppsmässigt samband med frågorna om vem som står risken för atl varan förstörs och om riskens övergång från säljaren till köparen. I regel sammanfaller dock riskens övergång med avlämnandet. Riskens övergång behandlas i ett särskilt kapitel (art. 66-70).

En förutsättning för alt artikelns regler om platsen för avlämnandet skall vara tillämpliga är att säljaren inle är skyldig att avlämna varan på någon annan särskild plats. Om parterna själva har kommit överens om var och hur avlämnandet skall ske, gäller naturligtvis en sådan överenskommelse också i detta fall framför konventionens regler. Inledningen till artikeln får ses endasi som en erinran om delta.

Punkl (a) avser del fallet att köpeavtalet förutsätter transport av varan.
Säljarens skyldighet atl avlämna varan innebär i så fall att han skall 111

överlämna varan lill den förste fraktföraren för vidare befordran lill köpa- Prop. 1986/87: 128 ren.

Att köpeavtalet förutsätter att varan skall transporteras kan naturiigtvis framgå redan därav all transportfrågan är reglerad i avtalel.

I många fall då köpeavtalet förutsätter att varan skall transporteras framgår det genom en hänvisning till en leveransklausul hur och på vilken plats varan skall avlämnas. I sådana fall har säljaren inte fullgjort avlämnandet genom atl överlämna varan lill den första fraktföraren ulan först när han har gjort vad som ankommer på honom enligt den ifrågavarande klausulen. Det kan t. ex. när det gäller varor som skall fraktas med fartyg vara fråga om en FOB-klausul (free on board) enligt vilken varan skall anses avlämnad när den kommit innanför fartygets sida.

Om inte köpeavtalet, vare sig uttryckligen eller genom hänvisning till en leveransklausul, anger var varan skall avlämnas, gäller atl säljaren skall fullgöra avlämnandet genom att överlämna varan lill den förste fraktföraren för befordran lill köparen. Om varan i ett sådant fall skall transporteras på järnväg eller lastbil till en hamnort för vidarebefordran med fartyg, har säljaren fullgjort sin skyldighet att avlämna varan när den har överlämnats till järnvägen eller lastbilsföretaget.

Punkt b avser vissa köp där varan är av mera bestämd eller individuell beskaffenhet. Del kan till att böria med gälla köp av en bestämd vara, t. ex. ett konstverk eller en ridhäst. Det kan vidare gälla köp av en vara som inte är bestämd (individualiserad) men som skall tas ur ett bestämt parti, t. ex. viss mängd spannmål ur en bestämd silo. Under denna punkt kan även falla köp av varor som inte finns när avtalel ingås men som skall tillverkas eller framställas.

Om det är fräga om en vara av nu angivet slag och dessutom parterna vid avtalsslutet kände lill att varan befann sig - eller skulle fillverkas eller framställas - på en viss plats, innebär säljarens skyldighet att avlämna varan att han skall ställa varan till köparens förfogande på denna plats. Platsen för avlämnandet är med andra ord det ställe där, enligt vad båda parterna kände till, varan befann sig eller skulle produceras.

Att säljaren skall ställa varan till köparens förfogande på den ifrågavarande platsen, innebär att det är köparen som skall hämta varan och att säljaren bara behöver se till att den hålls tillgänglig för avhämtning. En viktig begränsning av tillämpningsområdet för regeln i punkt b är emellertid att köpet inte är sådant att det faller in under punkt a. Om köpeavtalet förutsätter transport av varan och något annat inte följer av avtalet, åligger det således säljaren att överlämna varan till den förste fraktföraren för transport till köparen även om del l.ex. är fråga om köp av en viss begagnad maskin som enligt vad båda var medvelna om vid avtalets ingående befann sig i en viss bestämd fabrik.

Köp av en vara som befinner sig som befinner sig under transport (in transitu) faller formellt in under regeln i denna punkt och inte under punkt a. Ifall någon köpt en oljelasl och säljer den vidare medan den är på väg, åligger det alltså säljaren i det senare köpeavtalet att se till all den andra köparen fär lasten till sitt förfogande där den är på våg.

Punkt c anger vad säljarens skyldighet att avlämna varan innebär i andra 112

fall än de som avses i punkterna a och b eller där det är särskilt avtalat vad Prop. 1986/87: 128 säljaren skall iaktta beträffande sättet och platsen för avlämnandet. I sädana fall skall säljaren ställa varan till köparens förfogande på den plats där han hade sitt affärsställe vid avtalsslutet.

Det uppställs inte något krav på att köparen skall ha känt lill var säljaren hade sitt affärsställe. DeUa är alltså något som del är köparens sak all hålla reda på. Konventionen innehåller inte någon definition av begreppet affärsställe. Vad som bör förstås med detta begrepp har berörts under art. 1. För den händelse säljaren har flera affärsslällen, får frågan om var avlämnandet skall äga rum avgöras med stöd av bestämmelserna i art. 10.

Vad som krävs för att varan skall ha ställts till köparens förfogande får avgöras efter omständigheterna.

Konventionens bestämmelser om platsen för avlämnandet torde i praktiken leda till nästan samma resultat som det som följer av 9 och 10 §§ i den svenska köplagen. Konventionen saknar dock en motsvarighet lill 11 § om plaisköp, dvs. köp som förutsätter att varan transporteras till köparen men endasi inom samma ort. Del blivande förslaget lill ny köplag lorde komma alt innebära en viss anpassning till konventionens reglering men bibehålla särregleringen av platsköp.

Arlikel 32. Artikeln innehåller bestämmelser om vissa tilläggsförpliktelser som säljaren har vid transportköp. Bestämmelserna i första och tredje styckena gäller hans informationsskyldighet i ett par avseenden, medan andra stycket anger innebörden av säljarens skyldighet i de fall det åligger honom att ordna transporten av varan.

Regeln i första stycket gäller säljarens skyldighet att i vissa situationer undertätta köparen om vilken vara han har skickat iväg för köparens räkning. Om del inte är fråga om en vara som är identifierad redan genom avtalel utan om t. ex. en viss mängd eller etl visst antal av ett bestämt vamslag, måste del förr eller senare avgöras vad i en last eller ett parti som är avsett för den ifrågavarande köparen. Ofta sker detta genom atl köparens namn och adress anges i transportdokumenten. Del kan också ske genom märkning eller på annat sätt. Om emellertid varan inle klart kan hänföras till avtalet, är säljaren enligl bestämmelsen i första slycket skyldig att lämna ett meddelande till köparen om försändelsen med spedficering av varan. Om säljaren inte fullgör sin skyldighet atl undertätta köparen om vilken vara som är på väg, kan detta få belydelse för frågan om när risken för att varan förstörs går över på köparen; se arlikel 67 (2) och 69 (3). Underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet utgör också ett avtalsbrott som kan ge grund för skadestånd och hävning; se art. 45.

Regeln i andra stycket gäller alla de situationer i vilka säljaren är skyldig att ordna transport av varan. En sådan skyldighet kan grunda sig på en leveransklausul såsom CIF (cost, Insurance and freighl) eller C & F (cost and freighl) men också pä en särskild överenskommelse mellan parterna, t. ex. vid ett FOB-köp. Regeln är lilllämplig oberoende av frågan om vem som skall bära kostnaderna för transporten och även om säljaren skall ingå transportavtalet såsom ombud för köparen.

Om säljaren är skyldig att ordna transporten, skall han sluta nödvändiga
avtal för transport av varan ända lill bestämmelseorten. Det innebär att 113

8 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 128

han, om det är fråga om succesiva transporter, skall träffa avtal beträffan- Prop. 1986/87; 128 de alla avsnitt fram till den angivna orten. Denna ort behöver naturligtvis inte vara en ort där köparen har ett affärsställe. Säljaren skall vidare se till att varan sänds med transportmedel som är lämpliga med hänsyn till omständigheterna. Varan skall vidare sändas på sådana villkor som är sedvanliga för ifrågavarande transport.

Om säljaren inte fullgör sina skyldigheter med avseende på transportarrangemangen, bedöms det som ett avtalsbrott som kan ge gmnd för de påföljder som nämns i art. 45.

Tredje styckel reglerar säljarens skyldighet att lämna den information som köparen kan behöva för atl kunna teckna transportförsäkring för varan. Bestämmelsen i detta stycke är tillämplig ifall säljaren inte - såsom t.ex. vid CIF-köp - själv år skyldig att teckna en sådan försäkring. Om köparen begär det, skall säljaren i så fall tillhandahålla alla tillgängliga uppgifter som behövs för att köparen skall kunna teckna försäkringen.

Den svenska köplagen har inte någon motsvarighet till bestämmelserna i förevarande artikel. En regel som överensstämmer med andra stycket kan komma att tas in i det blivande förslaget till ny köplag.

Artikel 33. Artikeln reglerar tidpunkten för varans avlämnande. Punkt a gäller det fallet att parterna själva har bestämt tidpunkten, medan punkt b avser det fallet att parterna inte har bestämt den exakta tidpunkten men väl en viss tidrymd. Punkt c gäller övriga fall.

Om en viss tidpunkt är fastställd i eller följer av avtalet, är säljaren enligt punkt a skyldig alt avlämna varan vid denna tidpunkt. Detta innebär att säljaren är skyldig att prestera ulan särskild leveransuppmaning. Regeln i denna punkt är tdlämplig inte bara då tidpuiAkten, t.ex. en viss dag, är angiven i avtalet utan även när tidpunkten följer av eller — mera exakt -går atl bestämma utifrån avtalet.

Regeln i punkt b behandlar det fallet att vad som är avtalat inte är den exakta tidpunken för avlämnandet men däremot en viss tidrymd under vilken avlämnandet skall ske. I sä fall är säljaren skyldig att avlämna varan någon gång under denna fidrymd, men den närmare tidpunkten har han som regel rätt att bestämma själv. Detta ger honom möjlighet att göra varan leveransklar och ordna med nödvändiga transporter. Om det emellertid framgår av omständigheterna att det är köparen som skall välja tidpunkt, gäller inte regeln i punkt b. Indirekt framgår det att säljaren i så fall är skyldig att inom den ifrågavarande tidrymden avlämna varan vid den tidpunkt som köparen har vall och underrättat säljaren om. Säljarens eventuella skyldighet att underrätta köpare om den tidpunkt som han har vall för avlämnandet är inte reglerad i konventionen.

Enligt punkt c gäller att säljaren "i alla övriga fall", dvs. i de fall som inte omfattas av punkterna a och b, är skyldig att avlämna varan inom skälig tid efter avtalsslutet. Regeln i punkt c är alltså tillämplig när parterna inte har avtalat vare sig om en tidpunkt för avlämnandet eller en viss tidrymd under vilken avlämnandet skall ske.

Det fallet att parterna har avtalat om att varan skall avlämnas "vid
anfordran" har inte uppmärksammats i konventionen. Detsamma gäller
det fallet att varan enligt vad som måste anses särskilt avtalat skall avläm- 114

nas "utan uppskov". Även om man i dessa fall kanske inle kan säga att det Prop. 1986/87; 128 är fråga om en avtalad tidpunki i den mening som anges i punkt a, finns det inle skäl att tillämpa regeln i punkl c på dessa fall. 1 ställel får man tillämpa den allmänna regeln i art. 6 om att partema kan sätta konventionens bestämmelser ur kraft genom atl själva komma överens om annal.

Om tiden för avlämnandet inle följer av avtalet, skall varan alltså avlämnas inom skälig tid efter avtalsslutet. Även i denna situalion är säljaren skyldig alt prestera utan särskild leveransuppmaning. Säljaren får emellertid inte vänta med avlämnandet efter eget gollfinnande ulan måste leverera varan "inom skälig tid efler avtalsslutet". Vad som är skälig tid får avgöras med hänsyn till omständigheterna i varie särskilt fall. Omständigheter av belydelse kan t. ex. vara att säljaren skall tillverka varan efter avtalsslutet eller att varan skall rekvireras från annan ort.

Om säljaren inte avlämnar varan när han i enlighet med vad som sägs i punkterna a-c är skyldig atl göra detta, föreligger det etl kontraktsbrott som ger köparen rätt atl göra gällande påföljder enligt art. 45. Att detta dock inte gäller om dröjsmålet beror på köparen själv följer av ett särskilt stadgande i art. 80.

Konventionen uppmärksammar inle bara del nyss nämnda fallet all varan avlämnas för sent eller inte alls utan även det fallet att säljaren avlämnar varan tidigare än han skall (se art. 52).

Utgångspunkten enligt den svenska köplagen är liksom enligt konventionen att avlämnandet skall ske vid den lidpunkt som följer av avtalet; se 12 §. Regeln i punkt b av förevarande arlikel om del fallet atl en viss tidrymd är bestämd motsvarar 13 § köplagen. Om inte något annat följer av avtalet eller omständigheterna, skall avlämnandet enligt köplagen ske vid anfordran, medan det enligt konventionen skall ske inom skälig tid. I sistnämnda hänseende torde del blivande förslagel lill ny köplag komma att innebära en anpassning till konventionen.

Artikel 34. Artikeln gäller den andra av de förpliktelser för säljaren som räknas upp i art. 30. Första meningen innehåller en erinran om att säljaren - ifall han är skyldig att överlämna dokumenl avseende varan - skall göra delta vid den tidpunkt, på den plats och i den form som avtalel förutsätter. Skyldigheten all överlämna dokument avseende varan kan följa av handelsbmk eller framgå av t.ex. en CIF-klausul. Del anges inte vilka dokumenl del är fråga om, men vid sidan om dokument som konossement samt järnvägs- och flygfraktssedlar kan det t. ex. gälla försäkringspoliser och urspmngscerlifikat.

Artikeln innehåller också regler om säljarens rätt att avhjälpa fel och brister i dokumenten. Dessa regler motsvarar beslämmelserna i art. 37, som handlar om säljarens rätt att före tiden för avlämnandet avhjälpa fel och brister i själva varan.

Någon motsvarighet till förevarande artikel finns inte i den svenska köplagen. Del som sägs i artikeln är ganska självklart och någon regel av detta slag torde inte heller komma all las in i del blivande förslaget till ny köplag.

115

Avdelning II. Varans avtalsenlighet och tredje mans krav. Prop. 1986/87:128

Denna avdelning inleds med en definition av felbegreppet (art. 35). I art. 36 anges vilken tidpunkt som är avgörande för felbedömningen. Säljarens ansvar för atl varan inle är belastad med någon rättighet för tredje man behandlas i art. 42 och 43. Bestämmelser om köparens undersökningsplikt och hans skyldighet att reklamera finns i art. 38-40, 43 och 44. Påföljden vid säljarens avtalsbrott regleras i avdelning III.

Artikel 35. Av denna artikel framgår vilka krav köparen har rätt att ställa på varan eller, med andra ord, vad som ulgör fel.

Frågan om varan är avtalsenlig eller felaktig skall i första hand bestämmas med utgångspunkt i avtalet. Denna princip slås fast i första stycket. Det sägs där att säljaren skall avlämna en vara som i fråga om mängd, kvalitet och art överensstämmer med vad avtalet fömtsätter. Det sägs vidare atl den skall vara innesluten eller förpackad på ett avlalsenligt sätt. Uppräkningen av mängd, kvalitet, art och förpackning innebär inte att en avvikelse i någol annal avseende inte utgör ett fel. Om parterna har kommit överens om att varan skall uppfylla vissa administrativa föreskrifter i importlandet, föreligger det exempelvis ett fel om varan inte motsvarar dessa krav. Även om det inte framgår alldeles otvetydigt av bestämmelsens ordalag, är det vidare klart atl det föreligger ett fel, om varan - ulan att vara sämre — är annorlunda än vad som är avtalat.

I andra stycket finns vissa regler om varans beskaffenhet för det fall att parterna inte har kommit överens om annat.

Enligl punkt a gäller i sä fall att varan inte skall anses avtalsenlig, om den inte är lämplig för de ändamål för vilka varor av samma slag vanligen används. Det är här fråga om en abstrakt felbedömning som får göras när det beträffande varans beskaffenhet inte finns några andra hållpunkter i avtalsförhållandet än atl köpet gäller en vara av visst slag. Varan skall då passa för alla de ändamål för vilka varor av det ifrågavarande slaget vanligen används. Ett sådanl ändamål kan vara att varan skall säljas vidare.

Punkt b gäller det fallet att säljaren känner till eller måste antas känna till

det ändamål för vilket köparen avser att använda varan. I så fall är varan

inte avtalsenlig om den inte år lämplig för detta särskilda ändamål. Även

om han känner till det särskilda ändamål som varan skall användas till,

svarar säljaren dock inte i alla situationer för alt varan är lämplig för detta

ändamål. Undantag gäller sålunda om det av omständigheterna framgår att

köparen inte förlitade sig på säljarens sakkunskap och omdöme eller att

han inte hade rimlig anledning atl göra delta. Så kan vara fallet om köparen

i sin beställning anger detaljerade tekniska specifikationer beträffande

varans beskaffenhet eller om han beställer en vara av ett visst märke.

Generellt sett torde en köpare bara kunna räkna med att varan skall ha de

särskilda egenskaper som han förväntar sig, om dessa är särskilt angivna i

avtalet och säljaren är en specialist eller expert beträffande varan. - Det

skall filläggas att det är vid avtalsslutet som säljaren skall ha haft den

kännedom om köparens avsedda bruk som är en förutsättning för hans

felansvar i denna del.

1 lo

Enligt punkt c gäller vidare att varan inle är avtalsenlig, om den saknar Prop. 1986/87: 128 egenskaperna hos en vara som säljaren har lagl fram för köparen såsom prov eller modell. Man får ulgå ifrån alt säljaren bara är ansvarig för sådana egenskaper hos det framlagda provet eller modellen som han -enligt vad köparen måste ha förstått - har avsett att visa genom att lägga fram provet eller modeilen. Ett tygprov, som är avsett att ligga till grund för köparens val av färg, kan t. ex. inle utan vidare åberopas till stöd för alt den levererade varan har felaktig kvalitet. Bestämmelsen i punkt c gäller bara prov eller modell som säljaren har lagl fram. Vilken belydelse man skall fästa vid prov och modeller som köparen har hänvisat till får avgöras enligt allmänna avtalsrällsliga gmnder.

Enligt punkt d gäller atl varan skall vara innesluten eller förpackad på det sätt som är vanligt för varor av samma slag. Detta är ett minimikrav. Om det inte finns någol vanligt säll att förpacka varor av ifrågavarande slag, skall varan vara förpackad på det sätt som är lämpligt för atl bevara och skydda varan. Finns det ett vanligt förpackningssätt är det alltså delta som skall iakttas. Subsidiärt gäller att varan skall vara förpackad på lämpligt sätt. Dessa bestämmelser innebär inte etl krav på atl varan alllid skall vara förpackad. När vissa varor, såsom bilar och bulklasler av 1. ex. kol, levereras utan förpackning är detta det vanliga och därmed också som regel avlalsenligt.

I tredje stycket anges att säljaren inte är ansvarig för etl sådant fel som köparen vid avtalsslutet kände till eller inte kunde ha varil omedveten om. Denna inskränkning i säljarens felansvar gäller dock bara det ansvar som följer av bestämmelserna i andra slycket (a-d) eller med andra ord del ansvar som säljaren har för att varan motsvarar vad köparen har anledning atl räkna med utan att det är direkt sagt i avtalet. Om varans beskaffenhet är uttryckligen angiven i avtalel, ansvarar säljaren alltså för att den vara han levererar är av den angivna beskaffenheten även om köparen känt lill all den var bristfällig i något hänseende. Köparen kan ju ha räknat med att bristfälligheten skulle avhjälpas före leveransen.

Nägon motsvarighet till den ganska fylliga - om än inte uttömmande -regleringen av felbegreppet som finns i konventionens art. 35 finns inte i köplagen. I huvudsak överensstämmer dock konventionens felbegrepp med det som utvecklats i svensk köprätt. Detta gäller med undantag för ansvaret för s. k. rättsliga fel som emellertid behandlas i art. 41-43.

Säljarens ansvar för s. k. rådighetsfel kan antingen följa av första stycket eller av andra stycket punkl a eller b.

Konventionen har inte någon uttrycklig regel om köparens undersökning av varan före köpet. Bestämmelsen i tredje styckel som innebär att köparen inte får åberopa ett fel som han kände till "eller inte kunde ha varil omedveten om" utgör den närmaste motsvarigheten fill 47 § köplagen.

Ariikd 36. 1 denna artikel anges vilken tidpunkt som år avgörande för felbedömningen. Liksom enligt 44 § köplagen är huvudregeln enligt konventionen att tidpunkten för riskens övergång på köparen är avgörande.

Vid vilken tidpunkt risken för att varan förstörs går över på köparen
framgår av bestämmelserna i art. 66-70. Innebörden av dessa bestämmel
ser är att risken som regel går över på köparen när varan avlämnas. 117

Enligt första stycket är säljaren ansvarig för fel som föreligger vid Prop. 1986/87:128 tidpunkten för riskens övergäng, även om felet visar sig först senare. Det avgörande är alltså att felet har sin grund i något som förelåg vid riskens övergång även om det då bara var latent.

Enligt andra slycket är säljaren ansvarig även för fel som uppkommer efter riskens övergång ifall felet beror på ett avtalsbrott frän hans sida. Som exempel nämns brott mol en garanti alt varan under en tid skall förbli användbar eller bibehålla vissa egenskaper. Normalt måste väl etl sådant åtagande liksom den ifrågavarande garantitiden uttryckligen framgå av avtalel men det är inte alldeles uteslutet all en garanti kan tolkas in i avtalet som etl underförstått åtagande.

Andra förpliktelser, vars åsidosättande kan leda till ett ansvar för fel som uppkommer efter riskens övergäng, är sådana som har att göra med varans förpackning eller transport.

Artikel 37. Denna artikel handlar om säljarens möjlighel atl vid förtida leverans rätta till fel eller brist i varan fram till den avtalade tiden för avlämnandet.

Frågan huruvida köparen är skyldig att ta emot varan i förtid behandlas inle i denna artikel utan i art. 52 (1). Om köparen tar emot varan i förtid, får säljaren emellertid fram till den avtalade tiden för avlämnandet vidta rättelse genom att avlämna delar som fattas, fylla ut brister i varans mängd, ersätta en felaktig vara med en annan eller avhjälpa fel i en vara som är avlämnad.

En förutsättning för att säljaren skall få vidta rättelse på detta sätl är dock atl rättelsen inle förorsakar köparen oskälig olägenhet eller oskäliga kostnader. Om rättelse sker före den avtalade tiden för avlämnandet, får köparen inte åberopa felet eller bristen. Däremot har han rätt till skadestånd ifall rättelsen förorsakat honom kostnader eller nägon annan ekonomisk föriust.

Om rättelse inte vidtas före den avtalade tiden för avlämnandet, kan säljaren bara vidta rättelse under de förutsättningar som anges i art. 48.

I den svenska köplagen regleras säljarens möjlighet att vidta rättelse i 49 §. Denna paragraf är tillämplig både vid rättidig och förtida leverans och överensstämmer i huvudsak med konventionens bestämmelser.

Artikel 38. Artikeln handlar om köparens skyldighet att undersöka varan efter avlämnandet. Jfr art. 35 (3) enligt vilken köparens undersökning före avlämnandet kan få betydelse för frågan om det föreligger fel.

Köparens undersökningsplikt enligt den ifrågavarande artikeln har att göra med hans reklamationsskyldighet, som innebär att han förlorar rätten att åberopa ett fel om han inte underrättar säljaren om felet inom skälig tid efter det atl han märkt eller borde ha märkt felet (art. 39). Tidpunkten när köparen enligt art. 38 är skyldig atl undersöka varan är den tidpunkt när han enligt art. 39 borde ha märkt felet.

Enligt första styckel skall köparen undersöka - eller låta undersöka -varan sä snart som det efler omständigheterna är möjligt. Av bestämmelserna i andra och tredje stycket framgår att den tid inom vilken undersökningen skall ske inte alltid skall räknas från avlämnandet.

Om avtalet förutsätter en transport av varan, vilket är det vanliga i 118

internationell handel, följer av andra stycket atl undersökningen kan upp- Prop. 1986/87: 128 skjutas till efter det all varan har kommil fram lill bestämmelseorten.

Av tredje stycket framgår att undersökningen av en vara som omdirigeras under transporten får uppskjutas till dess att varan har anlänt till den nya bestämmelseorten. Elt praktiskt fall då denna regel blir tillämplig är när köparen har sålt varan vidare medan den ännu är under transport från säljaren och varan utan omlastning skall transporteras lill den nye köparen. Av tredje stycket framgår vidare att undersökningen också får uppskjutas ifall varan visseriigen kommer fram lill köparen men denne sänder varan vidare ulan att han har haft skälig möjlighet att undersöka varan.

En förutsättning för all undersökningen skall få uppskjutas när varan omdirigeras eller sänds vidare är emellertid att säljaren vid avtalsslutet kände till eller borde ha känt till att varan möjligen skulle omdirigeras eller sändas vidare. Så kan vara fallet om köpet gäller ett vamslag — såsom t.ex. olja - som ofta omsätts under pågående transport. Enbart den omständigheten att en vara är avsedd för vidareförsäljning torde dock som regel inte ge säljaren anledning atl räkna med atl köparen inte har fillfälle all undersöka varan i normal ordning.

Artikd39. Artikeln gäller köparens skyldighet att reklamera på grund av fel i varan. Den föreskrivna reklamationsskyldigheten gäller även vid s. k. rådighetsfel och då det föreligger fel i dokument avseende varan. Köparens skyldighet atl reklamera mot rättsliga fel behandlas däremot i art. 43. Enligt konventionen har köparen inte någon allmän skyldighet atl reklamera mot dröjsmål utan bara om han vill häva på grund av dröjsmål (se art. 49(2) punkt a).

Enligt första stycket förlorar köparen rätten att åberopa etl fel i varan om han inte inom skälig lid efter del han har märkt eller borde ha märkt felet undertätlar säljaren om felet och anger felets art. Reklamation skall alltså ske inom skälig tid efter det att köparen märkte eller borde ha märkt felet. Om felet är sådant att det borde ha upptäckts vid den undersökning av varan som köparen är skyldig att företa enligt art. 38, räknas reklama-lionsfristen från det atl undersökningen borde ha ägt rum. I annat fall får utgångspunkten för fristen bestämmas med hänsyn till omständigheterna. Den kan sålunda bero på om felet bort märkas i samband med att varan började användas eller - om det är fråga om ett dolt fel - först efter ytterligare en lid. Vad som är skälig fid får också avgöras med hänsyn till omständigheterna. Här kan det t. ex. finnas anledning alt beakta om det är fråga om etl civilt eller kommersiellt köp; jfr art. 1 (3).

När köparen reklamerar räcker det inle med att han underrättar säljaren
om atl det är fel i varan utan han måste också ange felets art. Lika litet som
enligt svensk räll torde det erfordras något detaljerat angivande av felels
beskaffenhet men meddelandet måste dock utvisa i vilket avseende köpa
ren menar all varan är felaktig. I samband med att köparen reklamerar
behöver han inle ange vilka påföljder han vill göra gällande. Ifall han vill
häva eller ha rättelse - omleverans eller avhjälpande - måste han dock
framställa krav beträffande detta antingen i samband med atl han reklame
rar eller inom viss tid därefter. Bestämmelser om detta finns i art. 46(2)
och(3) och art. 49(2). 119

Om köparen underiåler att reklamera som han skall, föriorar han rätten Prop. 1986/87: 128 att åberopa felet. Det gäller emellertid bara del eller de fel han märkt eller bort märka och innebär inte att hans rätt att göra felpåföljder gällande över huvud tagel är prekluderad. Även om köparen försummar sin reklamationsskyldighet beträffande ett fel som han märkt eller bort märka, kan han vidare under vissa omständigheter ha kvar sin rätt att åberopa felet. Det framgår av etl par undantagsregler som finns i art. 40 och 44.

I andra stycket av art. 39 uppställs en yttersta gräns för köparens möjlighel att åberopa fel i varan. Enligt detta stycke förlorar köparen i alla händelser rätten att åberopa fd i varan om han inte undertätlar säljaren om felet senasl inom två år frän den tidpunkt dä varan faktiskt överlämnades till köparen. Varans faktiska överlämnande till köparen kan sammanfalla med avlämnandet men torde för det mesta inte göra det när det är fråga om internationella köp. Utgångspunkten för ivåårsfristen är inte heller densamma som för den relativa reklamationsfrislen enligt första slyckel. Även om köparen inte ens bort märka etl fel kan han alltså ha föriorat rätten atl åberopa felet på grund av atl tvåårstiden har löpt ul.

En särskild fråga som inte besvaras av konventionslexten är hur man skall se på rekvisitel "varans faktiska överlämnande till köparen", när köparen över huvud taget inte tar emot varan utan säljer den vidare under transport. Det har hävdats att tiden i så fall skall räknas från att varan överlämnades till den nye köparen.

Inte heller regeln om reklamaiionsfristens yttersta gräns gäller utan undantag. Till att böria med erinras i slutet av andra stycket om att tvåärsgränsen inte gäller om den är "oförenlig med en avtalad garanufid". Huruvida tvåårsgränsen är oförenlig med en tidsbestämd garanti är en tolkningsfråga. Det är t. ex. inte givet atl en garanti för ett år ocksä innebär att reklamation måste ske inom ett år. Ytteriigare ett undantag från ivåårsfristen följer av bestämmelsen i art. 40. Däremot är ivåårsfristen inte underkastad undanlaget i art. 44.

Arlikel 40. Enligl denna artikel gäller att säljaren inte får åberopa att köparen har försummat sin skyldighet att undersöka varan eller reklamera mot felet, om felet hänför sig till förhållanden som säljaren kände till eller inte kunde ha varil omedveten om och som han inte har avslöjat för köparen. Undantagsregeln torde inte behöva kommenteras närmare. Om säljaren känner till felet, har han naturligtvis inte samma behov av köparens reklamation och hans förtigande av felet kan i ett sådanl fall ofta innebära svek.

Artikeln föreskriver undantag från undersöknings- och reklamationsskyldigheten men säger inget om att köparen på grund av allmän passivi-telsverkan eller allmänna regler om preskription inte kan förlora möjligheten att åberopa ett fel trots säljarens beteende. Det är frågor som får avgöras enligl den Ullämpliga nationella rätten.

Konventionens reglering av köparens reklamationsskyldighet och un
dantaget i den nu ifrågavarande artikeln skiljer sig inte mycket från den
gällande köplagen enligt vilken - för övrigt - den absoluta reklamations
fristen numera också är två år. Konventionens reglering ligger också
mycket nära vad jag avser att föreslå i den nya köplagen. 120

Artikel 41. I denna artikel behandlas säljarens ansvar när varan är Prop. 1986/87; 128 belastad med en rättighet för tredje man eller - med svensk terminologi -när det föreligger etl rättsligt fel. Om tredje mans räll grundar sig på en någol industriellt rättsskydd eller någon annan immaterialrätt, skall säljarens ansvar dock bedömas enligt art. 42.

Enligt den ifrågavarande artikeln skall säljaren avlämna en vara som inte belastas av nägon rättighet för eller någol anspråk från iredje man, såvida inle köparen har gäll med på att la emot varan belastad med en sådan rättighet eller ett sådanl anspråk. Säljaren får alltså som regel inte avlämna en vara till vilken någon annan har äganderätt och inte heller en vara som är belastad med en panträtt eller retentionsrätl eller liknande rätt som tredje man kan göra gällande även mot köparen.

Som följer av art. 4 reglerar konventionen bara räUsförhållandet mellan säljaren och köparen och frågan om Iredje mans rättighet eller anspråk är av det slaget atl del kan göras gällande mol köparen fär alltså avgöras med stöd av den lag som enligt internationellt privaträltsliga regler är tillämplig på en sådan fråga.

Säljaren är som nämnts ansvarig för fel av nu ifrågavarande slag inte bara når ett sådanl fel är konstaterat utan också når tredje man framställer anspråk som går ut på att han har en konkurrerande rätt till eller i varan. Om säljaren genasi kan visa all anspråket är ogrundat, kan köparen inte utkräva något ansvar av säljaren. Ifall det först senare visar sig atl anspråket var ogrundat, kan köparen däremot göra säljaren ansvarig för t. ex. kostnader som han har hafl på grund av iredje mans anspråk. Delta gäller alltså även om den omtvistade varan har ersatts av en annan eller säljaren har förmått tredje man att dra tillbaka sitt anspråk eller har ställt säkerhet.

Det framgår av bestämmelsen atl säljaren går fri från ansvar, om köparen har gått med på att ta emot varan med den ifrågavarande belastningen. Säljaren undgår emellertid inte ansvar enbart på den grunden atl köparen kände till belastningen och naturligtvis än mindre om han inte känt till men t. ex. bort känna till den. I detta avseende är säljarens ansvar strängare än när del är fråga om faktiska fe! och immalerialrättsliga belastningar - jfr art. 35 (3) och 42 (2).

Den ifrågavarande artikeln gäller säljarens ansvar för att varan är fri frän rälligheter och anspråk som kan göras gällande på privaträtlslig grund. Inskränkningar i varans användbarhet som beror pä offentligrättsliga föreskrifter om 1. ex. arbetarskydd, konsumentskydd och miljöskydd (rådighetsfel) skall inte bedömas enligl denna artikel ulan jämställas med sådana faktiska fel som behandlas i art. 35.

Artikel 42. Denna artikel reglerar säljarens ansvar för att varan är fri frän immaterialråttsliga belastningar. 1 första slycket föreskrivs att säljaren skall avlämna en vara som inle belastas av någon sädan rättighet för eller anspråk från tredje man som grundas på en industriell äganderätt eller annan immaterialrätt. Ansvaret gäller alltså immalerialrättsliga anspråk över huvud taget och inte bara t. ex. patent- eller varumärkesrätisliga krav.

Ansvaret är emellertid begränsat bl. a. på del sättet all det bara gäller
immateriella rättigheter och anspråk som kan göras gällande på grund av
lagen i vissa stater. Om parterna vid avtalsslutet räknade med att varan 121

skulle säljas vidare eller användas i en viss stat, ansvarar säljaren sålunda Prop. 1986/87; 128 för att den är fri från immalerialrättsliga krav som kan gmndas på lagen i den staten (punkt a). Annars är det lagen i den stat där köparen har sitt affärsställe som säljaren mäste ta hänsyn till (punkt b).

Av första stycket följer ytterligare all säljarens ansvar för immalerialrättsliga belastningar i visst avseende är lindrigare än hans ansvar för fel av annat slag. Hans ansvar för faktiska fel (art. 35) och sådana rättsliga fel som regleras i art. 41 gäller sålunda anfingen han känt lill felet eller inte. Ansvaret för immalerialrättsliga belastningar gäller däremot bara om säljaren vid tiden för avtalets ingående kände lill eller inle kunde ha varit omedveten om belastningen. Ett palenlanspråk eller ett beviljat patent kan nämnas som exempel på nägot som säljaren får antas inte ha varit omedveten om, ifall det har publicerats i det ifrågavarande landet.

Enligt andra stycket gäller ytterligare ett par begränsningar av säljarens ansvar för immalerialrättsliga belastningar. Säljaren är till atl böria med inte ansvarig om köparen vid avtalsslutet kände till eller inte kunde ha varit omedveten om den rättighet eller det anspråk som del är fråga om (punkt a). Eftersom säljaren i princip bara är ansvarig för belastningar som han själv känner till, kan han alltså befria sig från ansvaret genom att senast vid avtalsslutet upplysa köparen om de för hans ansvar relevanta belastningar som han känner till.

Säljaren är inte heller ansvarig om rätten eller kravet är elt resultat av att säljaren har följt tekniska ritningar, modeller, formler eller andra sädana specifikationer som har tillhandahällits av köparen (punkt b).

På motsvarande sätt som i fråga om art. 41 gäller att konvenfionen bara reglerar säljarens ansvar gentemot köparen för den händelse tredje man gör gällande ett immaterialrättsligt anspråk. Frågan humvida tredje man har rätt att framställa anspråket faller utanför konventionens tillämpningsområde.

Den gällande köplagen har inte någon annan motsvarighet lill konventionens bestämmelser om rättsligt fel än regeln i 59 § "om hemulsskyl-dighet", dvs. säljarens ansvar för att han äger varan. Enligt vad jag avser att föreslå skall den nya köplagen ha regler om rättsligt fel närmast motsvarande dem i art. 41 men däremot lämna ansvaret för immaterialråttsliga belastningar oreglerat.

Artikel 43. Artikeln reglerar köparens skyldighet att reklamera mot sådana fel som avses i art. 41 och 42. Enligt första stycket förlorar köparen rätten att åberopa dessa bestämmelserom han inte undertätlar säljaren om tredje mans rätt eller anspråk. När köparen reklamerar måste han ange vad för slags rätt eller anspråk det är fråga om. Reklamationen måste vidare ske inom skälig tid efter det att köparen har eller borde ha blivit medveten om rätten eller anspråket. Det är alltså fråga om en reklamationsregel av principiellt samma slag som den i art. 39(1). Däremot föreskriver konventionen inte någon tvåårsfrist eller annan absolut tidsgräns för köparens möjlighet att åberopa de fel det är fråga om i art. 41 och 42.

Av andra stycket följer att säljaren inte får åberopa att köparen har
försummat sin reklamationsskyldighet om han själv kände fill tredje mans
rätt eller anspråk och vad för slags rätt eller anspråk det var fråga om. 122

Jämfört med den motsvarande regeln för faktiska fel (art. 40) kan konstate- Prop. 1986/87; 128

ras att säljaren alltså får åberopa alt köparen försummat att reklamera mot

en immaterialrällslig belastning, om köparen inte kan visa att säljaren har

känt till belastningen men omständigheterna ändå utvisar att säljaren "inte

kunde ha varit omedveten" om belastningen. Om omständigheterna inte

utvisar att säljaren "inte kunde ha varit omedveten" om belastningen utan

säljaren t. ex. bara bort känna till den, är säljaren inte alls ansvarig och

frågan om undantag från köparens reklamationsplikl ointressant; se art.

42(1).

Om säljaren har upplyst köparen om en belastning som han känt lill, har säljaren inte heller något ansvar alls gentemot köparen för den ifrågavarande belastningen. Detta följer av art. 42(2) punkl a. Här bortses då från att säljaren kan vara skyldig alt befria varan från belastningen på grund av etl särskilt åtagande.

Artikel 44. Som framgår av tidigare artiklar i denna avdelning är huvudprincipen den att köparen förlorar rätten atl åberopa ett faktiskt fel eller en rättslig belastning om han inte inom skälig tid underrättar säljaren om det fel eller den belastning som del är fråga om. Undantag från denna princip gäller bl. a. om säljaren kände till felet eller belastningen.

Bestämmelsen i den nu ifrågavarande artikeln innebär ytterligare ett undantag. Bestämmelsen kom till under diplomatkonferensen i Wien som en del av en kompromiss vilken också innehöll regeln om ivåårsfristen för reklamationer mot faktiska fel.

Enligt den ifrågavarande bestämmelsen gäller att köparen - utan hinder av reklamafionsreglerna i art. 39(1) och 43(1) - får göra gällande vissa angivna felpåföljder om han har en skälig ursäkt för sin underlåtenhet att reklamera på föreskrivet sätt.

Del är osäkert om det kan finnas någon "skälig ursäkt" för atl en reklamation inle har skett "inom skälig tid" efter det alt köparen har fått full kännedom om felet. Däremot lorde bestämmelsen kunna få betydelse ifall köparen inte märkt men — objektivt sett — borde ha märkt felet. Han kan t. ex. ha en skälig ursäkt för att inte ha undersökt varan i enlighet med gällande handelsbruk. Likaså kan det finnas utrymme för bestämmelsen ifall köparen visserligen har märkt felet men har misstagit sig belräffande felets betydelse och därför inte har reklamerat i lid. Del är vidare länkbart att en köpare kan ha en skälig ursäkt för att han inte tillräckligt tydligt har angivit felels art.

Om köparen har en skälig ursäkt för sin underlåtenhet att reklamera på föreskrivet sätt, får han göra prisavdrag och kräva skadestånd. Skadeståndskravet får dock inte avse ersättning för förlorad vinsl. Andra påföljder än prisavdrag och skadestånd, såsom hävning och avhjälpande, kan han inte göra gällande.

Avdelning III Påföljder vid säljarens avtalsbrott

Denna avdelning inleds med en översikt över de påföljder som kan komma
ifråga vid säljarens avtalsbrott (art. 45). Det är att märka alt reglerna i
avsnittet inte är systematiskt uppdelade i sädana som gäller vid säljarens 123

dröjsmål och sådana som gäller vid fel i varan. Tvärtom gäller de flesta Prop. 1986/87; 128 reglema både vid dröjsmål och fel och är dessutom tillämpliga vid andra avtalsbrott på säljarens sida.

I art. 46 behandlas köparens rätt atl kräva fullgörelse. Det kan gälla avlämnande, omleverans eller avhjälpande av fel. I art. 47 regleras köparens möjlighet att sätta ut en tilläggstid för säljarens fullgörelse och rättsverkningarna av att en sådan frist har satts ut. Säljarens rätt alt efter fidpunkten för avlämnandet rätta fill brister i fullgörelsen behandlas i art. 48. I art. 49 anges fömtsättningarna för köparens rätt att häva köpet på grund av säljarens avtalsbrott och i art. 50 regleras köparens rätt lill prisavdrag. Avsnittets två sista artiklar behandlar några frågor av mera speciellt slag. Art. 51 handlar sålunda om partiellt avtalsbrott, dvs. när det föreligger dröjsmål eller fel bara beträffande en del av leveransen, och art. 52 reglerar vad man brukar kalla förtida leverans och överleverans. Köparens rätt till skadestånd behandlas inte i avsnittet på annat sätt än genom en regel i den inledande artikeln. Utförligare regler om skadestånd finns i art. 74-77 och 79. Andra bestämmelser utanför detta avsnitt om påföljder som kan göras gällande vid säljarens avtalsbrott är de om befarat avtalsbrott och successiv leverans i art. 71—73.

Artikel45. Artikeln innehåller en översikt över de påföljder som köparen kan göra gällande vid säljarens avtalsbrott samt ett par bestämmelser av mera speciell karaktär.

Om säljaren underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt avtalet eller konventionen, får köparen enligt första slycket utöva de rättigheter som anges i art. 46-52 och kräva skadestånd som är föreskrivet i art. 74-77. De påföljder som åsyftas är - fömtom skadestånd - naturafullgörelse (omleverans och avhjälpande), prisavdrag och hävning. Det anges inte vid vdka slags avtalsbrott och under vilka fömtsättningar som de olika påföljderna kan göras gällande. Del framgår av de följande artiklarna i avsnittet och av andra bestämmelser i konventionen såsom art. 71-73 om befarat avtalsbrott och successiv leverans och art. 81-84 om verkningarna av hävning.

Vilka fömtsättningarna för skadestånd är anges inte uttryckligen i någon bestämmelse men framgår indirekt av art. 79. I de omnämnda art. 74—77 anges bara för vilka förluster ersättning i förekommande fall skall utgå. I art. 79 anges emellertid att en part inte är ansvarig för att han har underlåtit att fullgöra någon av sina skyldigheter om han visar att detta berodde på ett hinder utanför hans kontroll. 1 artikeln preciseras närmare hur ett sådant hinder skall vara beskaffat för att medföra befrielse från ansvar. Av bestämmelserna i art. 45 och 79 följer att säljaren är skadeståndsskyldig på grund av dröjsmål, fel och andra avtalsbrott och att skadeståndsskyldigheten inte år beroende av försummelse på säljarens sida men att den kan begränsas eller falla bort om avtalsbrottet berodde på ett hinder utanför säljarens kontroll.

Andra slycket av art. 45 slår fast atl köparen inte förlorar sin rätt atl
kräva skadestånd när han utövar någon annan rättighet, dvs. gör gällande
andra påföljder. Bestämmelsen, som kan tyckas ge uttryck ål en självklar
het, är av betydelse i stater inom det angloamerikanska rättssystemet. 124

Tredje styckel innehåller en regel som förbjuder en domstol eller en Prop. 1986/87: 128 skiljedomstol att bevilja säljaren anstånd ("period of grace", "delai de grace") när köparen gör gällande en påföljd för avtalsbrott. Bakgrunden till denna regel är all del i vissa rättssystem är möjligt för en säljare att utverka en extra frist för fullgörelsen. En sådan möjlighel har emellerfid ansetts olämplig, och onödig bl. a. för att köparen enligt konventionen inte kan häva utan vidare ulan bara vid elt avtalsbrott som är väsentligt eller om köparen har satt ut en tilläggsfrisl enligl art. 47.

Artikel 46. 1 denna artikel behandlas köparens rätt att kräva naturafullgörelse när del föreligger ett avtalsbrott på säljarens sida. 1 första stycket sägs alt köparen får kräva att säljaren fullgör sina skyldigheter om inte köparen har gjort gällande en påföljd som är oförenlig med etl sådant krav.

Bestämmelsen i första styckel gäller säljarens samtliga skyldigheter. Den är alltså tillämplig inte bara när säljaren är i dröjsmål och ännu inte har avlämnat varan eller bara avlämnat en del utan också när del föreligger fel och köparen vill ha omleverans eller avhjälpande. För att köparen skall ha rätt till omleverans och avhjälpande uppställs dock ytterligare villkor i andra resp. tredje slycket.

Av första stycket följer att naturafullgörelse inte kan komma ifråga ifall köparen har gjort gällande en påföljd som år oförenlig med elt krav på sådan fullgörelse. Om köparen t. ex. har hävt avtalet på grund av fel eller dröjsmål, är han sålunda förhindrad aft därefter kräva omleverans eller avlämnande. I art. 81 sägs för övrigt uttryckligen att hävning av köpet befriar parterna från deras skyldigheter. Om köparen har gjort prisavdrag på grund av ett fel i varan, kan han inte ocksä kräva atl samma fel skall avhjälpas kostnadsfritt av säljaren. Skadestånd är däremot en påföljd som i och för sig inte är oförenlig med krav på naturafullgörelse. En annan sak är att det skadestånd som skall utgå kan variera beroende på om köparen delvis kompenserats genom att säljaren efterkommit köparens krav och fullgjort avtalel in natura.

Rätten att kräva naturafullgörelse är inte bara underkastad de inskränkningar som följer av bestämmelserna i art. 46. Enligt art. 28 gäller som nämnts alt en domstol inte är skyldig att ge dom på naturafullgörelse om inte domstolen skulle göra detta enligt sin egen lag beträffande köpeavtal av liknande slag men som inte regleras av konventionen. För svensk rätt innebär detta för närvarande att köparen har rätt att få dom på fullgörelse om inte en fullgörelse av avtalel har blivit omöjlig. Enligt det förslag till ny köplag somjag avser atl lägga fram skall säljaren dock inte vara skyldig att fullgöra köpet, om det föreligger ett hinder som han inte kan övervinna eller om fullgörelsen skulle förutsätta uppoffringar som inte är rimliga med hänsyn till köparens intresse av att säljaren fullgör köpet. Samma regler finns i de andra nordiska köplagsförslagen.

1 andra stycket uppställs ytterligare villkor för köparens rätt lill nalura-prestalion för det fallet att varan är felaktig och köparen vill ha omleverans - eller med hittillsvarande svensk terminologi "gillt gods". En förutsättning för rätlen lill omleverans är att felet utgör etl väsentligt avtalsbrott. Huruvida felet år väsentligt skall avgöras med stöd av art. 25.

Konventionen skiljer inle mellan speciesköp och leveransavtal och for- 125

mellt sett har köparen samma rätt lill omleverans oavsett vilket slags köp Prop. 1986/87: 128 det är fråga om. Om köpet avser en unik vara, säsom etl vissl konstverk eller antikt föremål — som har avvisats av köparen för att varan är behäftad med elt väsentligt fel - kan emellertid omleverans av naturiiga skäl inte komma ifråga. Men även vid lillverkningsavial kan omständigheterna vara sådana att en domstol med slöd av art. 28 och sin nationella rätt kan vägra att ge dom på omleverans.

En ytterligare förutsättning för atl köparen skall fä omleverans är atl han framställer krav på detta antingen i samband med atl han reklamerar enligt art. 39 eller inom skälig tid därefter. Köparen behöver alltså inle ta ställning till om han vill ha omleverans redan i samband med reklamationen men framställer han inte kravet då måste han göra det inom skälig tid därefter.

Belräffande förutsättningarna för omleverans skall slutligen också nämnas att köparen enligt art. 82 som regel mäste kunna lämna tillbaka den felaktiga varan i väsentligen samma skick som del i vilket han mottog den.

I Iredje slycket behandlas köparens rätt atl kräva all säljaren avhjälper etl fel i varan. Till skillnad mot vad som gäller vid omleverans är det inte en förutsättning för rätten till avhjälpande att felet är väsentligt. En fömtsättning för avhjälpande är i stället all detta med hänsyn till samtliga omständigheter inte är oskäligt. Atl säljaren skall avhjälpa felet kan vara oskäligt om felet är sådant att köparen själv kan ombesöria en reparation och ett avhjälpande frän säljarens sida skulle fömtsatta att denne skickar reparatörer långväga ifrån. Atl kräva avhjälpande kan vidare vara oskäligt om felet är obetydligt i förhållande till kostnaderna för att avhjälpa det. I dessa fall kan köparen bli tvungen alt nöja sig med prisavdrag eller skadestånd.

Köparens möjlighet atl få igenom etl krav på avhjälpande är, liksom krav pä annan naturafullgörelse, beroende av bestämmelsen i art. 28.

Som nämnts är rätten till avhjälpande också underkastad regeln i första styckel. Köparen kan alltså inte kräva avhjälpande om han t. ex. redan har fått prisavdrag.

På samma sätt som beträffande omleverans måste en köpare som vill ha avhjälpande framställa sitt krav i samband med att han reklamerar enligt art. 39 eller inom skälig tid därefter.

Arlikel 47. Artikeln reglerar köparens möjlighet alt sälla ul en tilläggstid för säljarens fullgörelse och anger en av de rättsverkningar som följer av atl en tilläggstid har satts ut.

Enligt första slycket får köparen sälla ut en skälig tilläggstid inom vilken
säljaren skall fullgöra sina skyldigheter. Bestämmelsen har formulerats på
ett allmänt sätt och utesluter inte att köparen kan sätta ut en tilläggstid
också för omleverans och avhjälpande. Om säljaren är i dröjsmål och ännu
inte har avlämnat varan, har utsättandet en tilläggstid en särskilt viktig
rättsverkan, som dock inte framgår av nu ifrågavarande artikel. I så fall fär
köparen nämligen enligt art. 49(1) punkt b häva köpet om säljaren inte
avlämnar varan inom tilläggstiden och rätten att häva inträder utan att man
behöver göra den annars nödvändiga prövningen av all avtalsbrottet är
väsentligt. Genom att sätta ul en tilläggstid kan köparen däremot inte
förvandla ett icke hävningsgmndande fel till etl fel som ger rätt atl häva. 126

En fömtsättning för atl köparen vid säljarens dröjsmål skall få häva Prop. 1986/87:128 köpet efter utgången av tilläggstiden är att den salts ul enligl bestämmelsen i art. 47(1). Det innebär att det måste vara en tilläggstid som är sä tydligt angiven atl del framgår när liden för fullgörelsen löper ut. Tilläggstiden måste vidare vara av skälig längd.

I andra stycket anges en annan rättsverkan av atl köparen har satt ul en tilläggstid för säljarens fullgörelse. Enligt huvudregeln i detta stycke får köparen under tilläggstiden inte göra gällande någon påföljd för avtalsbrott. En säljare som t. ex. uppmanats av köparen att avlämna varan inom viss tid skall alltså inte behöva riskera att köparen under tilläggstiden i stället häver köpet. Det gäller även om dröjsmålet i och för sig är väsentligt och som sådanl skulle ge rätt lill hävning. Denna bestämmelse är emellertid inle begränsad till fall då säljaren är i dröjsmål och ännu inle har avlämnat varan utan gäller generellt. Om varan är felaktig och säljaren t. ex. uppmanats att avhjälpa felet inom viss lid, är köparen alltså förhindrad all under tilläggstiden i stället göra gällande prisavdrag eller hävning.

Att köparen är förhindrad att göra gällande påföljder under tilläggstiden får anses gälla även om tiden inte uppfyller kraven i första styckel utan är oskäligt kort.

Huvudregelns ordalag tyder närmast pä att köparen medan tilläggstiden löper över huvud lagel inte kan göra gällande påföljder för avtalsbrott, alltså inte heller för andra avtalsbrott än det som har föranlett atl filläggsti-den har satts ut. Om säljaren t.ex. väl har avlämnat varan eller fullgjort omleverans före utgången av den utsatta tiden, måste köparen emellertid anses oförhindrad att genast göra gällande de påföljder som han i och för sig har rätt till.

Den omständigheten att köparen sätter ut en tilläggstid skall inte uppfattas så alt köparen därmed avstår från den rätt han kan ha att kräva skadestånd för dröjsmål med fullgörelsen. Att köparen inle förlorar rätten till skadestånd sägs uttryckligen i andra stycket.

Huvudregeln i andra stycket är vidare underkastad den begränsningen atl den inte gäller om köparen har mottagit ett meddelande från säljaren om att denne inte kommer att fullgöra avtalet inom den av köparen utsaUa tilläggstiden. Det är i det läget uppenbart atl köparen inle har någon anledning atl förhålla sig passiv gentemot säljaren.

Av bestämmelsens lydelse framgår att etl meddelande av ifrågavarande slag går på säljarens risk. Det kan visserligen synas vara köparen - och inte säljaren - som har det största intresset av atl meddelandet kommer fram så alt han kan göra gällande andra påföljder när säljaren bestämt sig för att inte fullgöra köpet. Men det kan ocksä vara av betydelse för säljaren att köparen nås av meddelandet så att köparen kan begränsa den skada som säljaren blir skyldig atl ersätta (jfr art. 27 och art. 77).

Artikel 48. I denna artikel regleras säljarens rätt att efter tidpunkten för
avlämnandet rätta till brister i fullgörelsen. Säljarens möjlighel alt före
tidpunkten för avlämnandet rätta till fel eller brist i varan behandlas i art.
37. I båda artiklarna är del den avtalade - inte den faktiska - tidpunkten
för avlämnandet som avses. Köparens rätt alt kräva fullgörelse eller rät
telse behandlas i art. 46. 127

Enligt första stycket får säljaren även efter tidpunkten för avlämnandet Prop. 1986/87: 128 på egen bekostnad råtta till brister i fullgörelsen av sina skyldigheter. Han måste dock kunna göra detta utan oskäligt dröjsmål och utan atl förorsaka köparen oskälig olägenhet eller osäkerhet beträffande möjligheten alt få ersäUning av säljaren för sina utlägg.

Säljarens möjlighel alt rätta till brister i fullgörelsen innebär inte bara en räU för honom att företa avhjälpande eller omleverans när varan är felaktig utan även att han kan avlämna varan när han kommit i dröjsmål. Alll gäller naturiigtvis under de fömtsättningar som anges i bestämmelsen. - Om säljaren vill rätta till ett fel genom aU företa omleverans, slår det honom fritt även om det är fräga om ett fel som inte är väsentligt och alltså inte ger köparen rält atl kräva omleverans.

En av fömtsättningarna för att säljaren skall få företa räuelse är att han kan göra det "utan oskäligt dröjsmål". I detta får anses ligga att - när del är fråga om fel - tidsutdräkten skall bedömas i förhållande till själva felet och inte som om det förelåg dröjsmål med hela leveransen. En ytteriigare begränsning av bestämmelsen är emellertid att den bara gäller om inle annat följer av art. 49. Del innebär aU säljarens möjlighet att företa rättelse har förfallit om köparen har hävt köpet. Huruvida ett i och för sig allvarligt fel - som dock kan rättas utan oskäligt dröjsmål - är att anse som ett VäsenUigt avtalsbroU, är en tolkningsfråga. Det torde emellertid kunna hävdas att etl fel som kan avhjälpas utan oskäligt dröjsmål inte i och för sig utgör ett väsentligt avtalsbrott utan bara i förening med underlåten rättelse.

1 fråga om dröjsmål med avlämnandet är det klart att köparen måste finna sig i aU avlämnande sker sä länge det inte är fråga om ett hävningsgmndande dröjsmål. Om dröjsmålet ä andra sidan är väsentligt eller en hävningsgmndande tilläggstid har löpt ut, kan säljaren inte påfordra alt få ytterligare anstånd med fullgörelsen. En annan sak är att säljaren genom bestämmelserna i andra och tredje styckena kan ha rält atl avlämna varan trots alt det har inträtt etl dröjsmål som i och för sig är väsentligt.

Ytterligare en förutsättning för att säljaren skall få företa rätlelse är att det kan ske utan att förorsaka köparen oskälig olägenhet. En sådan olägenhet kan vara aU köparen mäste göra ett omfattande avbrott i sin verksamhel.

Att säljaren företar rättelser får inte heller förorsaka osäkerhet för köparen beträffande hans möjligheter att få ersättning för sina utlägg. Den omständigheten atl säljarens åtgärder tvingar köparen till vissa utlägg, är emellertid inte skäl nog för att denne skall få motsätta sig rättelse. Om det föreligger risk för att köparen inte skall få sina utlägg ersatta av säljaren, kan köparen däremot vägra säljaren att företa rättelse. En sådan risk kan naturligtvis undanröjas genom alt säljaren ställer säkerhet.

Atl säljaren företar rättelse påverkar inte den rätt köparen kan ha till skadestånd. Detta sägs uttryckligen i första stycket. Där erinras också om att rättelsen skall ske på säljarens bekostnad.

De övriga styckena i artikeln reglerar verkan av att säljaren undertätlar köparen om att han vill företa rättelse.

I andra stycket behandlas det fallet atl säljaren har begärt besked från '28

köparen huruvida denne godtar fullgörelse inom en viss angiven tid. Om Prop. 1986/87: 128

köparen i ett sådant fall inte svarar inom skälig tid, får säljaren fullgöra

inom den tid som han har angell i sin begäran. Ifall köparen inte har

motsatt sig att fullgörelse sker inom den angivna tiden, får han inte göra

gällande nägon påföljd som är oförenlig med säljarens fullgörelse. Han får

t. ex. inte häva eller kräva prisavdrag innan det är klart humvida säljaren

har lyckats med ett avhjälpande som denne kan ha avsett i sin begäran.

Om säljaren inte frågar köparen huruvida denne godtar fullgörelsen utan i stället meddelar att han kommer att fullgöra sin ifrågavarande skyldighet inom en viss angiven lid, får ett sådant meddelande samma verkan som en begäran enligt andra stycket. Detta sägs i bestämmelsen i tredje stycket.

Av Qärde stycket framgär att en sådan begäran från säljaren som avses i andra stycket går på säljarens risk. För alt denne skall få åberopa en sådan begäran måste den alltså ha tagits emot av köparen. Delsamma gäller ett sådant meddelande som avses i iredje stycket.

Artikel 49. I artikeln anges fömtsättningarna för köparens rätt att häva köpet på grund av säljarens avtalsbrott. De gmndläggande villkoren för hävningsrätien framgår av första stycket, medan det i andra styckel anges att hävningsrätien i en del fall måste utövas inom viss tid för att inte gå förlorad.

Enligt första styckel kan köparen förklara avtalet hävt på endera av två grunder. Enligt punkt a gäller atl köparen kan häva om säljaren underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt avtalet eller konventionen och detta utgör ett väsentligt avtalsbrott. Vad som är ett väsentligt avtalsbrott skall avgöras med slöd av art. 25. När det är fråga om dröjsmål behöver avtalsbrottets väsentlighet inte nödvändigtvis ha att göra med dröjsmålets längd. När det är fråga om fel kan del som nämnts under art. 48 finnas skäl att ta hänsyn till om säljaren förklarat sig beredd att rätta till felet genom avhjälpande eller omleverans. Del är inte bara vid dröjsmål och vid fel i varan som hävning kan bli aktuell. Denna bestämmelse liksom hela avsnittet gäller vid säljarens avtalsbrott oavsett vad för slags avtalsbrott det är fråga om. Etl brott mot någon av säljarens biförpliktelser som är väsenUigt kan därför också ge rätt till hävning. Om det väl föreligger ett väsentligt avtalsbrott, kan avtalet hävas genast utan att köparen behöver medge säljaren någon tilläggstid.

Enligt punkt b gäller att köparen under vissa förutsättningar kan häva när han i enlighet med art. 47(1) har förelagt säljaren en tilläggstid för varans avlämnande. Hävning får i så fall ske om säljaren inte avlämnar varan inom den tid som köparen har satt ut eller om han förklarar att han inte kommer atl avlämna varan inom tilläggstiden. Under förutsättning att det är fråga om en bestämd fid av skälig längd får köparen alltså häva ulan att man behöver gå in på någon prövning av om avtalsbrottet är väsentligt. Denna bestämmelse gäller dock bara om varan ännu inte har avlämnats, däremot inte vid andra avtalsbrott som t. ex. när varan har avlämnats för sent eller när varan är felaktig. Ett obetydligt fel kan alltså inte förvandlas till ett som ger räll lill hävning även om säljaren inte iakttar den tilläggstid som köparen kan ha satt ut för avhjälpande.

Utöver atl någon av de i första stycket angivna förulsällningarna för 129

9 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 128

hävning skall vara uppfyllda, krävs det i vissa fall för atl köparen skall få Prop. 1986/87: 128

häva alt han utövar sin hävningsrält inom skälig tid. De fall då del krävs atl

köparen framställer sin hävningsförklaring inom skälig tid är när säljaren

har avlämnat varan, dvs. - i praktiken — när varan har avlämnats för sent

och när varan är felaktig. Atl köparen måste reklamera i tid för att över

huvud tagel få åberopa att varan är felaktig framgår av art. 39.

Så länge varan inte har avlämnats, har köparen alltså kvar sin hävningsrält. Om säljaren har tillkännagett sin avsikt att leverera inom viss lid och köparen inte har reagerat mot detta, är köparen dock förhindrad alt häva köpet om leveransen kommer inom den tid som säljaren har angett (se art. 48).

När del är fråga om successiva leveranser kan köparen ha kvar hävningsrätien belräffande utestående delleveranser utan att behöva iaktta någon särskild tid för hävningsförklaringen. Rätten atl häva hela avtalet kan han på motsvarande sätt ha kvar till dess att den sista delleveransen har skeU (jfr art. 73).

För de fall, emellertid, när säljaren har avlämnat varan följer av andra stycket att köparen förlorar rätten atl häva avtalet, om han inte gör det inom vissa där närmare angivna tider.

Om varan har avlämnats för sent, måste köparen håva inom skälig tid efter del att han har fått veta att avlämnande skett (punkl a).

När det är fråga om andra avtalsbrott än försenat avlämnande - närmast då fel i varan — måste hävningsrätien utövas inom skälig tid efter det atl köparen fick eller borde ha fått kännedom om avtalsbrottet. Detta anges i punkl b (i). Om t. ex. etl fel borde ha märkts vid köparens undersökning av varan, måste köparen häva inom skälig tid efter undersökningen. Denna tidsfrist får dock antas vara längre än den skäliga tid inom vilken köparen måste avge en neutral reklamation enligl art. 39, dvs. underrätta säljaren om att han över huvud taget vill åberopa felet.

I andra stycket punkt b finns ett par ytterligare regler för det fallet att varan har avlämnats och det är fräga om annat avtalsbrott är försenat avlämnande. Det gäller om det har angetts en sådan tilläggstid som avses i art. 47 eller 48. Om köparen har satt ut en tilläggstid, måste säljaren utöva sin hävningsrält inom skälig tid efter utgången av tilläggstiden eller efter det att säljaren har förklarat att han inte kommer att fullgöra inom tilläggstiden (ii). Om säljaren har angett en tilläggstid inom vilken han avser att fullgöra köpet, måste köparen utöva sin hävningsrält inom skälig fid efter utgången av denna tid. Och om köparen har förklarat att han inle kommer att godta fullgörelse, måste köparen utöva sin hävningsrält inom skälig tid efter det (iii).

Om köparen har avgett hävningsförklaringen inom den tid som anges i andra stycket får han åberopa den även om den t. ex. skulle försenas. Den går alltså på säljarens risk (se art. 27).

Bestämmelserna i art. 49 gäller köparens rätt att häva köpet när avtalsbrottet är ett faktum. Att köparen under vissa fömtsättningar kan häva redan på grund av ett befarat avtalsbrott framgår av art. 72.

När det gäller verkningarna av hävning finns bestämmelser i art. 81 -84.
Där framgår bl. a. atl köparen också kan förlora rätten att häva köpet om 130

han inte kan lämna tillbaka varan väsentligen i samma skick som del i Prop. 1986/87; 128 vilket han mottog den.

Jämfört med gällande svensk rätt utgör konventionens väsentlighetskrav en någol strängare förutsättning för hävning. Tilläggsfristen saknar motsvarighet i köplagen. Reglerna om tidsfrister för hävningsförklaring överensstämmer i huvudsak med köplagens. I det förslag fill ny köplag somjag senare avser att lägga fram ligger emellertid reglerna omhävning på gmnd av säljarens avtalsbrott mycket nära motsvarande bestämmelser i konventionen.

Artikd 50. I artikeln regleras köparens rätt till prisavdrag. Prisavdrag kan komma ifråga om varan inte överensstämmer med avtalet - dvs. när del föreligger fel - men inte vid dröjsmål och andra avtalsbrott.

Om varan är felaktig, får köparen enligl bestämmelsen göra prisavdrag enligt förhållandet mellan den faktiskt avlämnade varans värde vid tidpunkten för avlämnandet och det värde som en avtalsenlig vara skulle ha haft vid samma tidpunkt.

Prisavdrag kan göras gällande vid sidan av ett krav på skadestånd men får naturligtvis inte avse samma förlust. Beroende på omständigheterna kan den ena eller den andra påföljden vara förmånligare för köparen och normalt sett har han rätt att välja. Hans valrätt inskränks bara av all säljaren i vissa fall kan vara fri från skadeståndsansvar (se art. 79).

Del är inte någon fömtsättning för köparens rätt till prisavdrag atl felet är väsentligt. Den omständigheten all betalning redan har skett utgör inte heller något hinder för köparen att begära prisavdrag.

En inskränkning i köparens rätt att göra gällande prisavdrag följer emellertid av andra meningen i bestämmelsen. Till att böria med gäller att köparen naturligtvis inie har rätt att göra prisavdrag om säljaren har lyckats att rätta till felet genom avhjälpande eller omleverans. Även om säljaren inte har företagit rättelse förlorar köparen dock möjligheten att göra prisavdrag, om han vägrar att godta att säljaren företar rättelse i enlighet med bestämmelserna i art. 37 och 48. Det sista innebär alltså att köparen inte utan gmnd får avvisa en rättelse som säljaren har rätt att företa enligt dessa bestämmelser.

Om säljaren har företagit rättelse men bara delvis lyckats eliminera felet, har säljaren rätt till prisavdrag avseende det kvarstående felet. Även om säljaren har lyckats atl rätta felet, kan köparen ha rätt till skadestånd på grund av förluster han drabbats av i samband med rättelsen.

Vad konventionen innebär i fråga om köparens rätt till prisavdrag överensstämmer i allt väsentligt med såväl köplagens som köplagsförslagets reglering.

Artikel 51. Denna artikel gäller s.k. partiellt avtalsbrott på säljarens sida, dvs. när det föreligger dröjsmål eller fel bara beträffande en del av varan.

Om säljaren avlämnar endast en del av varan eller om endast en del av
den avlämnade varan är avtalsenlig, skall enligt första stycket bestämmel
serna i art. 46-50 tillämpas beträffande den del som saknas eller inte är
avtalsenlig. Att reglema om t. ex. prisavdrag är tillämpliga också när ett fel
bara hänför sig till en del av leveransen hade kanske inte behövt sägas. Det 131

väsentliga med denna bestämmelse är emellertid att den slår fast atl köpa- Prop. 1986/87: 128 ren kan häva avtalel såvitt gäller en del, om de i art. 49 angivna förutsättningarna för hävning är uppfyllda beträffande denna del av leveransen. Delvis samma sak sägs i art. 73 (1) men där är det bara fråga om avtal om successiva leveranser. Den ifrågavarande bestämmelsen medger partiell hävning trots atl det inte är förutsatt i avtalel atl fullgörelsen skall ske genom delprestationer.

Andra slycket gäller köparens möjlighet att häva avtalet i dess helhet när det föreligger ett partiellt avtalsbrott. Bestämmelsen i detta stycke utgör delvis en upprepning av vad som framgår av huvudregeln om hävning i art. 49. Del sägs sålunda att köparen får häva avtalet i dess helhet endast om underlåtenheten att avlämna varan i dess helhet eller i avlalsenligt skick utgör ett väsentligt avtalsbroU. Det är alltså bara när det partiella avtalsbrottet är väsentligt för hela köpet (jfr art. 25) som det kan ge rätt till total hävning. Den omständigheten att köparen har salt ut en tilläggsfid för avlämnandet av en del som saknas, medför således inte att han kan håva köpet i dess helhet ifall avlämnandet av det som saknas inte sker inom tilläggstiden och detta inte i sig ulgör elt väsentligt avtalsbrott sett lill köpet som helhet.

Någon moisvarighet till bestämmelserna i denna artikel finns inte i köplagen. (Ang. frågan om partiell hävning se Almen s. 616 ff.) Konventionen saknar å andra sidan motsvarighet till regeln om brist i 50 § köplagen. Avsikten är att köplagsförslaget skall uppta regler som överensstämmer med konventionens art. 51.

Artikel 52.1 denna artikel behandlas det som man med svensk terminologi brukar kalla förtida leverans (första stycket) och överleverans (andra stycket).

Om säljaren avlämnar varan före den fastställda tidpunkten, får köparen enligt första stycket antingen godta avlämnandet eller avvisa varan. Köparen har alltså valfrihet och behöver inte godta ett för tidigt avlämnande ifall del inte passar honom. Vad som är för tidigt beror naturligtvis på vad parterna har kommit överens om beträffande tiden för avlämnandet. Om inget sagts eller man bara bestämt en sista dag, kan det naturiigtvis inte bli fråga om någon förfida leverans. Se betr. avlämnande och tiden för avlämnande art. 31 och 33.

För att få avvisa varan behöver köparen i och för sig inte visa att det skulle vara olägligt för honom att ta emot den för tidigt. Ett missbruk av den frihet som konventionen ger kan dock förmodligen anses strida mot god sed i internationell handel och skulle därmed kunna stävjas med stöd av tolkningsregeln i art. 7.

Köparen har inte någon rätt att häva köpet på den gmnd att varan erbjuds honom för tidigt. Om han avvisar varan, innebär det bara ett tillkännagivande av att han för tillfället inte vill la emot varan och det påverkar inte avtalet som sådant. Säljaren kan alltså inte heller åberopa avvisandet för att senare inte fullgöra köpet vid avtalad tidpunkt.

Om säljaren avlämnar en störte mängd än vad som har avtalats, får
köparen enligt andra stycket antingen godta avlämnandet av den överskju
tande mängden eller avvisa den. Ocksä när det gäller överleverans har 132

köparen alltså valfrihet. Valfriheten innebär här att köparen även kan Prop. 1986/87: 128 godta en del av överleveransen och avvisa den ålerslående delen.

Som regel får köparen inle avvisa hela det avlämnade partiet utan endast den överskjutande delen. Ifall det inte är möjligt för köparen att avvisa bara den överskjutande delen och säljarens överieverans utgör ett väsentligt avtalsbrott, kan köparen dock avvisa hela partiet. DeUa kan inträffa om det har utfärdats ett enda transportdokument för hela partiet och köparen måste betala för allt för att få ut den mängd han köpt.

1 den mån köparen godtar avlämnandet av en överskjutande mängd, skall han betala för denna enligt samma prisberäkningssält som för den avtalsenliga mängden. Detta följer av andra meningen i andra styckel.

Antingen det är fråga om förtida leverans eller överleverans kan köparen naturligtvis drabbas av kostnader utöver vad han haft anledning atl räkna med för ett avlalsenligt avlämnande. Detta gäller även om köparen avvisar leveransen, eftersom han i det läget kan vara skyldig atl ändå ta hand om varan för säljarens räkning (se art. 86). Om köparen godtar det avlalsslri-diga avlämnandet, kan han få sina kostnader ersatta som skadestånd av säljaren. Ifall köparen avvisar leveransen, har han rält till ersättning av säljaren enligt art. 86.

Någon motsvarighet till konventionens regler om förtida leverans och överleverans finns inte i den gällande köplagen och övervägs inte heller för köplagsförslaget.

6.3.3 Kap. III Köparens skyldigheter

Kapitlet om köparens skyldigheter är uppbyggt på i princip samma sått som del föregående kapitlet om säljarens skyldigheter. Efler en inledande bestämmelse (art. 53) följer i avdelning I bestämmelser om köparens skyldighet all betala för varan (art. 54-59). Avdelning II, som bara består av en artikel, handlar om köparens skyldighet att motta leverans av varan ("take delivery", "prendre livraison"). I avdelning III (art. 61-65) regleras påföljderna av köparens avtalsbrott.

Artikel 53. Artikeln slår i allmänna ordalag fast atl köparen är skyldig att betala för varan och att motta leverans av varan.

Köparen skall fullgöra sina skyldigheter som avtalet och konventionen förutsätter. Vid en konflikt mellan innehållet i konventionen och del som avtalats tar emellerfid avtalel över eftersom konventionen är dispositiv (art. 6).

Det kan följa av avtalet alt köparen också har andra förpliktelser än atl betala för varan och motta leveransen. Det är visserligen bara innehållet i de senare förpliktelserna som behandlas i konventionen, men bestämmelserna om påföljder vid köparens avtalsbrott gäller också hans andra förpliktelser.

Avdelning I Betalningen för varan

I detta avsnitt regleras frågor om betalningsskyldighetens närmare inne
börd såsom prisets bestämmande (art. 55 och 56) och platsen och tiden för 133

betalningen (art. 57-59). Att köparen är skyldig alt betala för varan sägs Prop. 1986/87: 128 inte uttryckligen annat än i art. 53.

Artikel 54. I denna artikel sägs atl köparens skyldighet atl belala även innebär en skyldighet att vidta sädana åtgärder och att uppfylla sådana föreskrifter för atl betalning skall kunna ske som kan krävas enligt avtalel eller lagar och förordningar.

Det kan vara fråga om att acceptera en växel, att öppna remburs eller all ansöka om en bankgaranti. Del kan också gälla atl ansöka om valuta eller om tillstånd att få utföra valuta. Del skall emellertid vara fråga om åtgärder som - enligt vad som följer av avtalet eller författningar - krävs för aU möjliggöra betalning. Utan stöd i avtalet kan det t.ex. inle fordras all köparen skall acceptera en växel.

Innebörden av bestämmelsen är att en underlåtenhet att i tid vidta åtgärder av ifrågavarande slag utgör ett brott mot betalningsskyldigheten. Det är alltså inte bara fråga om ett befarat avtalsbrott som uteslutande ger säljaren de befogenheter som följer av art. 71-73. Ifall köparen inte fullgör vad som åligger honom enligt bestämmelsen, kan säljaren sålunda sälta ut en tilläggstid inom vilken en åtgärd för betalningens förberedelse skall vidtas och han kan häva pä samma grunder som vid faktiskt dröjsmål med betalningen (se art. 63 och 64).

En viss moisvarighet till det som följer av denna bestämmelse finns i 28 § köplagen och för köplagsförslaget överväger jag en regel av i huvudsak samma slag som den i konventionen.

Artikel 55. Artikeln gäller frågan hur priset skall bestämmas när det inte följerav avtalet eller - något mera ordagrant — när priset varken uttryckligen eller underförstått är bestämt i avtalet och avtalet inte heller ger någon anvisning om hur det skall bestämmas.

I bestämmelsen förutsätts att ett giltigt avtal har träffals trots aU priset inte kan bestämmas med ledning av avtalet. Denna fömtsättning har atl göra med bestämmelsen i art. 14 om vad som skall anses utgöra etl giltigt anbud. Förutom att anbudet måste ange anbudsgivarens avsikt att bli bunden måste del vara så preciserat att det bl. a. möjliggör elt fastställande av priset. Mot bakgrund av detta skulle art. 55 inle ha någon funktion att fylla annal än för stater som gjort förbehåll för konventionens avtalsdel (dvs. bl. a. art. 14) och som godtar att ett giltigt avtal kan komma lill stånd utan att priset följer av avtalet. Som har framhållits i samband med art. 14 kan del dock förekomma att parterna skall anses ha gett tillräckligt tydligt uttryck åt sin avsikt att bli bundna för att ett giltigt avtal skall ha kommit till stånd utan att det finns någon hållpunkt för prisets bestämmande.

Om ett giltigt avtal har kommit till stånd - och priset inte följer av avtalet - skall parterna anses ha hänvisat till det pris som allmänt fillämpas vid tiden för avtalsslutet för varor av samma slag vilka har sålts under jämförbara förhållanden i den ifrågavarande branschen.

Det är alltså det allmänt tillämpade priset och inte säljarens pris som
skall gälla. Vidare skall parterna anses ha hänvisat till prisnivån vid avtals-
tillfället och inle vid avlämnandet. Det sagda gäller dock bara om inget
tyder på motsatsen. Regeln utesluter med andra ord inte att hänsyn kan tas
lill säljarens pris, om delta med hänsyn till omständigheterna ter sig natur- 134

ligt. Finns det något som gör att del ligger närmare fill hands alt la hänsyn Prop. 1986/87:128

lill prisnivån vid avlämnandet, torde inle heller delta vara uteslutet. Vad

det här gäller är alltså om huvudregeln skall frångås i vissa fall trols atl det

inle kan hävdas atl parterna ens underförstått har kommit överens om

något som avviker från huvudregeln eller att något sådant av andra skäl

kan sägas följa av avtalet.

Uttrycket "det pris som allmänt tillämpas" ligger mycket nära uttrycket "gängse pris" (se art. 76) men uttrycken skall förmodligen inte ges exakt samma innebörd. "Gängse pris" torde vara mera begränsat och ligga närmare vad man menar med elt marknadspris.

När priset inte följer av avtalet, skall köparen enligt 5 § köplagen betala vad säljaren fordrar, om det inte kan anses oskäligt. Enligt den regel som övervägs för köplagsförslaget skall köparen betala vad som är skäligt med hänsyn till bl. a. gängse pris vid fiden för köpet.

Arlikel 56. Denna artikel innehåller en speciell regel om hur priset skall beräknas när det har bestämts efter varans vikt. I tveksamma fall skall priset då beräknas efter nettovikten. Förpackningens vikt skall alltså inte räknas med om detta inte kan anses avtalat eller följer av handelsbmk.

En motsvarighet till denna bestämmelse finns i såväl köplagen som köplagsförslaget.

Artikel 57. I denna artikel anges var betalningen skall ske. Platsen för betalningen är av särskild betydelse vid internationella köp, eftersom valutarestriktioner kan göra atl betalningen blir tämligen värdelös om den sker i etl land varifrån säljaren inte kan föra ut den.

Platsen för betalningen har inte något omedelbart samband med frågan i vilken valuta betalningen skall ske. Ifall parterna har lämnat den frågan öppen, ger varken denna eller någon annan artikel i konventionen någon ledning.

Platsen för betalningen kan naturligtvis vara bestämd genom avtalet eller t. ex. på grund av vad parterna tidigare har fillämpat i sina inbördes affärsförhållanden.

För de fall atl platsen för betalningen inle är bestämd på något sådant sätt. anges det i första stycket av den ifrågavarande artikeln vad som skall gälla.

Enligt punkl a skall köparen fullgöra betalningen där säljaren har sitt affärsställe. Till skillnad mot vad som gäller angående platsen för avlämnandet (art. 31 punkl c) är det inte platsen där säljaren hade sitt affärssiälle vid avtalsslutet utan hans affärsställe vid tiden för betalningen som åsyftas. Detta framgår bl. a. av andra styckel som reglerar följderna av att affärsstället har flyttats efler avtalsslutet. Hur hänvisningen skall uppfattas om säljaren har flera affärsställen eller saknar affärsställe framgår av art. 10.

I punkl b ges en sårskild regel för de fall att betalning skall ske mol
överlämnande av varan eller dokumenl avseende varan. 1 så fall skall
betalningen ske där överlämnandet äger rum. Huruvida betalning skall ske
mol överlämnande av varan eller dokumenl är något som avgörs av avtalel
- t. ex. en i avtalet inlagen leveransklausul - eller av handelsbruk. Doku
ment som kan komma i fråga är desamma som säljaren kan vara skyldig att
tillhandahålla enligl art. 30 och 34, t.ex. konossement, järnvågs- och 135

flygfraktsedlar samt försäkringspoliser och ursprungscertifikat. Beroende Prop. 1986/87; 128 på avtalet och omständigheterna kan dokumenten överlämnas direki till köparen eller fill en av köparen anlitad bank. Antingen det gäller själva varan eller dokument avseende varan, skall överlämnandet och därmed också betalningen ske på den plats som parterna kommit överens om eller som annars kan anses bestämd. Det behöver naturligtvis inte vara en plats i säljarens eller köparens land utan kan vara i ett tredje land. 1 fall betalningen skall ske mot överlämnande av varan men inget kan anses bestämt om platsen, blir de supplerande reglema i art. 31 angående platsen för avlämnandet också bestämmande för var betalning skall ske.

Om köparen inte presterar betalning på rätt plats, kan säljaren göra gällande de påföljder som anges i art. 61, dvs. samma påföljder som vid dröjsmål med betalningen. Köparen bär med andra ord risken för att betalningen inte kommer fram eller slälls till säljarens förfogande i enlighet med avtalet eller konventionens regler.

Enligt huvudregeln i första stycket punkl a gäller som nämnts atl betalning skall ske där säljaren har sitt affärsställe vid tiden för betalningen. Om säljaren flyttar sitt affärssiälle under tiden mellan avtalsslutet och betalningen, kan detta medföra kostnader i form av t. ex. valutaavgifter som köparen inte har haft anledning atl räkna med vid avtalets ingående. Av regeln i andra slycket följer emellertid att det i så fall är säljaren som skall bära alla ökade kostnader som är en följd av att han har ändrat affärssiälle efter avtalsslutet.

Att säljaren ändrar affärsställe innebär däremot inte att köparen är befriad från skyldigheten att prestera betalning på det nya stället. Huruvida säljarens ändring av sitt affärsställe i etl enskilt fall utgör en befrielse-grund för köparen när ändringen orsakat atl betalningen försenats eller inte kunnat fullgöras, är något som får avgöras enligt art. 79 och 80.

Den gällande svenska köplagen har inte någon regel om var betalning skall ske (jfr däremot 3 § skuldebrevslagen). En bestämmelse som i huvudsak motsvarar konventionens art. 57(1) övervägs för köplagsförslaget.

Artikel 58. 1 denna artikel anges när köparen är skyldig atl betala. Här regleras också det ömsesidiga förhållandet mellan parternas prestationer. Syftet med reglerna är att minska risken för att säljaren inte skall få betalt när han har lämnat ifrån sig varan och för att köparen inte skall slå med en ofullbordad eller felaktig leverans när han har betalt.

Enligt huvudregeln i första stycket skall köparen betala när säljaren ställer varan - eller de dokument till vilka förfoganderätten över varan är knuten - till köparens förfogande i enlighet med avtalet eller konventionen. För att inte råka i dröjsmål med betalningen måste köparen alltså vara beredd att betala samtidigt med säljarens prestation. Vid vilken fid-punkt säljaren skall prestera framgår av art. 33.

Av huvudregeln följer alltså att köparen inte är skyldig att betala förrän
säljaren överlämnar varan eller dokumenten. Säljaren har emellertid å sin
sida rätt att göra överlämnandet avhängigt av att betalning sker. Samman
taget innebär detta alltså att prestationerna som regel skall utväxlas samti
digt och att den ena parten kan hålla inne sin prestation tills den andra
presterar. 136

Del sagda gäller om köparen inte är skyldig atl betala vid någon annan Prop. 1986/87; 128 bestämd tidpunki. Utan slöd i avtalet eller t. ex. handelsbruk gäller emellertid all köparen inte har rätt lill kredit eller anstånd med betalningen och att han inte heller är skyldig atl belala i förskott. - Att köparen som regel har rätt att undersöka varan innan han betalar följer av bestämmelsen i iredje slycket.

Första slycket kompletteras av bestämmelsen i andra styckel för del fallet att avtalet förulsälter att varan skall transporteras. Med detta avses atl säljaren enligl avtalet skall sända varan till köparen (jfr art. 31 punkt a). Atl så skall ske behöver dock inte vara utlrycklingen angivet i avtalet ulan kan naturligtvis följa av en leveransklausul.

Andra stycket saknar däremot betydelse när köparen skall hämta varan hos säljaren och själv ordna med fransporten (jfr art. 31 punkt c) liksom när avlämnandet skall ske hos köparen eller på någon annan särskilt angiven plats dit det i och för sig fordras en transport.

I sådana fall som avses med andra slyckel får säljaren i samband med avsändandet uppställa det villkoret att varan eller dokument till vilka förfoganderätten över varan är knuten inte skall överlämnas till köparen annal än mot att denne betalar. Bestämmelsen medger med andra ord att säljaren sänder varan mot konossement eller något annal dokument som gör att säljaren alltjämt har kontrollen över varan. Med hänsyn till regeln om köparens rätt att undersöka varan före betalningen är det mera tveksamt om säljaren - utan stöd i avtalet - får sända varan per järnväg mot efterkrav.

De tidigare bestämmelserna i artikeln modifieras av regeln i tredje styckel enligt vilken köparen inte är skyldig atl betala innan han har haft tillfälle att undersöka varan. Säljaren måste med andra ord se till att köparen får möjlighet att undersöka varan innan den lämnas över till honom och betalning kan krävas. Detta ulgör inle något praktiskt problem dall köparen skall hämta varan hos säljaren (t. ex. Ex works) eller säljaren skall avlämna varan hos köparen. Om det däremot är fråga om ett transportköp och säljaren utnyttjar sin rätt enligt andra stycket att göra betalningen till ett villkor för att varan skall få överlämnas till köparen, måste säljaren instruera fraktföraren alt köparen skall få tillträde till varan innan den överlämnas.

Regeln i tredje stycket gäller dock inte ulan undantag. Om det sätl för avlämnande eller betalning som partema har kommit överens om är oförenligt med att köparen får tillfälle att undersöka varan, är köparen skyldig att betala trots atl han inte har haft möjlighet till någon undersökning. Så är fallet om köparen uttryckligen har åtagit sig att betala mot konossement oberoende av om varan kommit fram. Ett sådant åtagande kan emellertid också följa av en leveransklausul (t. ex. CIF). Enbart den omständigheten att säljaren sänder varan mot dokument fråntar emellertid inte köparen rätten atl undersöka varan före betalningen.

Bestämmelserna i den ifrågavarande artikeln motsvarar i huvudsak vad som följer av den gällande svenska köplagen (14—16 o 71 §§) och den reglering som övervägs för köplagsförslaget.

Artikel 59. Denna artikel slår fast att köparen skall betala vid den 137

lidpunkt som är bestämd i avtalet eller följer av avtalet eller konventionen, Prop. 1986/87: 128 utan atl det från säljarens sida behövs någon anmodan eller något iakttagande av några formaliteter. Syftet med bestämmelsen är att förhindra tillämpningen av sådana i vissa rättssystem förekommande regler som går ut på atl köpesumman inte är förfallen lill betalning förrän säljaren har framställt en formell begäran.

Vad regeln innebär framstår klarast i de fall då tidpunkten för betalningen är bestämd till en viss dag såsom exempelvis kan vara fallet när köparen har fått kredit. Ifall inget är bestämt om när köparen skall betala, torde säljaren däremot i praktiken inte kunna avstå från att framställa ett krav på betalning l.ex. genom att presentera en faktura i samband med alt varan eller dokumenl överlämnas fill köparen. Detta är dock närmasl en följd av reglerna i art. 58. Några andra - särskilda eller formella - förutsättningar för betalningsskyldighetens inträde än de som framgår av avtalel och konventionen gäller inte.

Den ifrågavarande bestämmelsen saknar direkt motsvarighet i den gällande köplagen men överensstämmer i sak med vad som följer av 12 §. Den ligger också i linje med den reglering som övervägs för köplagsförslaget.

Avdelning II Mottagandet av leveransen

Artikel 60. Vid sidan av sin skyldighet att betala för varan är köparen enligt konventionen skyldig att motta leverans av varan. Hans sistnämnda skyldighet, vilken behandlas i denna artikel, anges i den engelska texten som en plikt att "take delivery" och i den franska som en plikt att "prendre livraison".

Köparens skyldighet att motta leverans av varan består enligt artikeln av två element. Enligl punkt a skall han vidta alla åtgärder som skäligen kan förväntas av honom för att säljaren skall kunna avlämna varan ("make delivery", "effectuer la livraison"). Enligt punkt b skall han överta varan ("taking över the goods", "retirer les marchandises").

Köparens skyldighet enligt punkt a kan gälla åtgärder som måste vidtas för att varan skall kunna sändas till honom såsom att utverka nödvändiga export- och importlicenser. Andra åtgärder kan gälla att ingå transportavtal så att varan över huvud taget kan avlämmnas till en fraktförare eller att lämna instruktioner för tillverkningen av en vara. När det gäller rena specifikatoner regleras de också av art. 65.

Köparens skyldighet enligt punkt b att överta varan innebär att han rent fysiskt skall avlägsna varan från den plats där säljaren enligt avtalet skall hålla den tillgänglig för köparen. Det kan gälla fall där köparen skall ta hand om varan efter en traitsport eller hämta varan när den skall avlämnas genom all hållas tillgänglig på säljarens affärsställe eller någon annan särskild plats.

Några regler om köparens skyldighet att motta varan finns inte i köplagen men övervågs däremot för köplagsförslaget.

138

Avdelning III Påföljder vid köparens avtalsbrott. Prop. 1986/87:128

Denna avdelning inleds med en översikt över de påföljder som kan komma ifråga vid köparens avtalsbrott (art. 61). De flesta reglerna gäller antingen det är fråga om dröjsmål med betalningen eller bristande uppfyllelse av någon av köparens andra förpliktelser. Med andra förpliktelser avses inte då bara de som nämns i art. 60 utan även biförpliktelser som enbart följer av avtalet.

I art. 62 behandlas säljarens rätt atl kräva fullgörelse. Det kan gälla betalning, mottagande av leverans eller någon annan fullgörelse. I art. 63 regleras säljarens möjlighet att sälla ut en tilläggstid för köparens fullgörelse och rättsverkningarna av alt en sådan frist har satts ut. Fömlsättning-arna för säljarens rätt atl häva köpet på grund av köparens avtalsbrott anges i art. 64. Avdelningens sista artikel behandlar det särskilda fallet att köparen enligt avtalel skall specificera varans form, mått eller andra egenskaper men inte gör det i tid (art. 65).

Säljarens rätt till skadestånd behandlas inte i avdelningen på annat sätt än genom en regel i den inledande artikeln. Utförligare regler om skadestånd finns i art. 74-77 och 79. Andra bestämmelser utanför avdelningen om påföljder som kan göras gällande vid köparens avtalsbrott är de om befarat avtalsbrott och successiv leverans (art. 71-73). En bestämmelse av särskild betydelse när köparen inte betalar är den om ränta i art. 78.

Avdelningen är uppbyggd pä principiellt sett samma sätt som avdelningen om påföljder vid säljarens avtalsbrott (art. 45-52) och nägra artiklar är nästan likalydande.

Artikel 61. Artikeln innehåller en översikt över de påföljder som säljaren kan göra gällande vid köparens avtalsbrott samt ett par bestämmelser av mera speciell karaktär.

Om köparen underiåler all fullgöra någon av sina skyldigheter enligt avtalet eller konventionen, får säljaren enligl första stycket utövade rättigheter som anges i art. 62-65 och kräva skadestånd enligt art. 74-77. Vad som åsyftas är - förutom skadestånd - fullgörelse och hävning samt specifikation för köparens räkning. Del anges inte under vilka förutsättningar som de olika befogenheterna kan göras gällande. Det framgår av de följande artiklarna i avdelningen och av andra bestämmelser i konventionen säsom art. 71-73 om befarat avtalsbrott och successiv leverans och art. 81-84 om verkningarna av hävning.

I art. 74-77 anges bara för vilka föriuster ersättning skall utgå ifall köparen är skadeståndsskyldig. Vilka fömtsältningarna för skadeståndsskyldighet är anges inte utlrycklingen men framgår - på samma sätl som beträffande säljarens avtalsbrott - indirekt av art. 79. Av bestämmelserna i art. 61 och 79 följer atl köparens skadeståndsskyldighet kan begränsas eller falla bort om avtalsbrottet berodde på ett hinder utanför köparens kontroll. Att denna befrielsegrund torde ha liten betydelse när del gäller beialningsförsummelse utvecklas närmare i anslutning till art. 79.

I andra stycket av art. 61 slås fasl alt säljaren inte förlorar sin räll atl kräva skadestånd när han gör gällande andra påföljder. Enligt tredje styckel får en domstol eller skiljedomstol inle bevilja köparen anstånd när

säljaren gör gällande en påföljd för avtalsbrott. Båda de nu återgivna Prop. 1986/87; 128 reglerna har direkta motsvarigheter när det gäller säljarens avtalsbrott och beräffande bakgrunden till reglerna hänvisas därför Ull vad som har sagts i det sammanhanget (art. 45).

Artikel 62. I denna artikel behandlas säljarens rätt att kräva fullgörelse. Artikeln molsvarar regeln i art. 46(1) om köparens rätt att kräva fullgörelse vid säljarens avtalsbrott. När det föreligger ett avtalsbrott på köparens sida, får säljaren kräva att köparen betalar, mottar leverans av varan eller fullgör sina andra skyldigheter, om inte säljaren har gjort gällande en påföljd som är oförenlig med ett sådant krav.

Del framgår av bestämmelsen atl rätten att kräva fullgörelse gäller köparens samtliga skyldigheter. Den viktigaste är naturiigtvis skyldigheten att betala. Om varan har avlämnats men köparen är i dröjsmål med betalningen, återstår i praktiken inle någol annat för säljaren än alt kräva betalt för varan. Säljaren är dock inte - som enligl svensk rätt - formellt betagen möjligheten all häva när köparen fått varan i sin besittning. Om köparen varken har mottagit leveransen eller fullgjort sin skyldighet alt belala, innebär säljarens rått till fullgörelse att han kan kräva att köparen betalar och mottar leverans av varan. I den situafionen erbjuder konventionen dock andra utvägar som kanske bättre överensstämmer med säljarens intressen. En möjighet är att häva köpet och - vid prisfall - kräva skadestånd beräknat enligt art. 75 eller 76. En annan möjighet är alt säljaren med stöd av art. 88 säljer varan för köparens räkning och tillgodogör sig vad försäljningen ger som avräkning på priset och - ifall det inte förslär — kräver köparen på den resterande delen av priset.

På motsvarande sätt som i art. 46 framgår det av den nu ifrågavarande bestämmelsen att säljaren inte får kräva fullgörelse om han har gjort gällande en påföljd som är oförenlig med ett sådant krav. Om säljaren har hävt köpet, får han naturligtvis inte kräva att köparen skall betala eller motta leverans av varan. Skadestånd är däremot något som inte är oförenligt med etl krav på fullgörelse.

Säljarens rält att kräva fullgörelse är — liksom köparens — underkastad den i art. 28 angivna begränsningen att en domstol inte är skyldig atl ge dom på fullgörelse om den inte skulle göra detta enligt sin egen lag beträffande köpeavtal av liknande slag men som inte regleras av konventionen. När det är fråga om skyldigheten att betala torde denna begränsning ha en underordnad betydelse.

Den gällande svenska köplagen reglerar bara säljarens rätt att kräva att köparen erlägger betalning eller vidtar åtgärd "varav dess utbekommande må bero" (28 §). Beträffande köplagsförslaget övervägs däremot regler också om säljarens rätt att kräva att köparen medverkar till köpet.

Artikel 63. Artikeln reglerar säljarens möjlighet att sälla ul en tilläggstid för köparens fullgörelse och anger en av de rättsverkningar som följer av att en sådan tid har satts ut. Artikeln är en motsvarighet till art. 47 om köparens möjlighet att sätta ut en tilläggstid för säljarens fullgörelse.

Enligt första styckel får säljaren sälta ut en skälig tilläggstid inom vilken
köparen skall fullgöra sina skyldigheter. Den viktigaste rättsverkan som
utsättandet av en lillåggslid har är atl säljaren enligl art. 61 (I) punkt b får 140

häva köpet om köparen inte fullgör den ifrågavarande skyldigheten inom Prop. 1986/87: 128 tilläggstiden. En förutsättning för att säljaren skall fä häva är emellertid att tilläggstiden är så tydligt angiven all det framgår när tiden för fullgörelsen löper ut. Tilläggstiden måste vidare vara av skälig längd.

Enligl bestämmelsen i första slyckel kan tilläggstiden gälla vilken som helst av köparens skyldigheter. Säljarens räll att häva är dock bara knuten till att köparen inte inom tilläggstiden har fullgjort sin skyldighet att betala eller motta leverans av varan. Av art. 54 följer atl köparens skyldighet att belala även innebär en skyldighet att vidta vissa åtgärder för att möjliggöra betalning. Vad köparens skyldighet att motta leverans av varan innebär framgår av art. 60. Ett icke hävningsgmndande brott mot någon annan förpliktelse än som nu nämnts kan säljaren inte göra till gmnd för hävning genom atl sätta ut en tilläggstid.

Enligt andra stycket får säljaren under tilläggstiden inte göra gällande någon påföljd för avtalsbrott. Detta gäller dock inle om köparen har meddelat att han inte kommer att fullgöra sina skyldigheter inom den utsatta frislen. Alt säljaren har satt ut en tilläggstid gör under inga omständigheter att han förlorar sin rätt till skadestånd på grund av köparens dröjsmål med fullgörelsen. Också detta framgår av andra stycket. Beträffande den närmare innebörden av dessa regler gäller i princip detsamma som har sagts om reglerna i art. 47(2).

Artikel 64. I denna artikel anges förutsättningarna för säljarens rätt att häva köpet på gmnd av köparens avtalsbrott. Liksom i art. 49 om köparens hävningsrält vid säljarens avtalsbrott anges de grundläggande fömtsättningarna i första stycket medan del av andra stycket framgår att hävningsrätien i en del fall måste utövas inom en viss lid för att inte gå förlorad.

Enligt första styckel kan hävningsrätien, på samma sätl som i art. 49, göras gällande på endera av två gmnder. Enligt punkt a gäller att säljaren kan häva om köparen underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt avtalet eller konventionen och detta utgör ett väsentligt avtalsbrott. Vad som i konventionens mening ulgör ett väsentligt avtalsbrott framgår av art. 25. Bestämmelsen gäller köparens samtliga förpliktelser, inte bara hans skyldighet atl betala och motta leverans av varan. Ett brott mot en biförpliktelse som inte följer annat än av avtalet kan därför också ge räll lill hävning när avtalsbrottet är väsentligt.

Om det väl föreligger ett väsentligt avtalsbrott, kan avtalet hävas genast utan att säljaren behöver medge någon tilläggstid. Atl köparen inte heller kan beviljas anstånd av en domstol e. d. framgår som nämnts av art. 61 (3).

Enligt punkt b gäller att säljaren under vissa förutsättningar kan häva när han i enlighet med art. 63(1) har förelagt köparen en tilläggstid för fullgörelsen. Hävning fär i så fall ske om köparen inte fullgör sin skyldighet atl belala eller motta leverans av varan inom den tid som säljaren har satt ul. Säljaren får också häva om köparen förklarar atl han inle kommer att fullgöra den ifrågavarande skyldigheten inom tilläggstiden. Under förutsättning atl del är fråga om en bestämd lid av skälig längd får hävning — här som när del gäller säljarens avtalsbroU - ske utan alt man behöver pröva om avtalsbrottet är väsentligt.

Som nämnts i anslutning till art. 63 är rätlen atl håva efter en tilläggslid 141

bara knuten till att köparen har underlåtit att fullgöra sin skyldighet atl Prop. 1986/87: 128 belala eller motta leverans av varan. 1 fall säljaren har förelagt köparen en tilläggstid inom vilken denne skall fullgöra nägon annan förpliktelse, kan detta inte ge rätt att häva enligt bestämmelsen i punkt b.

Av andra slycket i art. 64 följer att säljaren kan förlora sin rält att häva köpet om han inte utövar denna rätt inom viss tid. Det gäller dock bara när köparen har betalat och säljaren föriorar inte hävningsrätien förtån hela köpesumman är betald. Beträffande etl avbelalningsköp innebär detta atl säljaren inte förlorar möjligheten alt häva köpet förrän sista avbetalningen är gjord.

Den tid inom vilken säljaren måsie utöva sin hävningsrält är olika beroende på om det är fråga om försenad fullgörelse eller någol annal avtalsbrott från köparens sida.

Vid försenad fullgörelse gäller enligt andra stycket punkt a all säljaren förlorar rätten atl häva köpet om han inte utövar sin rätt innan han har fått veta atl fullgörelse har skett. Försenad fullgörelse är i allmänhet detsamma som försenad betalning och normalt föriorar säljaren naturligtvis sitt intresse av att häva när betalning skett. Betalning kan emellertid ha skett utan att säljaren ännu känner till detta. Om säljaren i en sådan situalion häver för att sälja varan till någon annan, är det en giltig hävning bara den sker innan han har fått veta atl betalning skett.

Vid annat avtalsbroU än försenad fullgörelse gäller enligt andra stycket punkt b (i) att säljaren förlorar hävningsrätien om han inte utövar sin rätt inom skälig tid efter det atl han fick eller borde ha fått kännedom om avtalsbrottet. Ett fall som omfattas av denna regel är att material, som skall tillhandahållas av köparen, inte är av avlalsenligt kvalitet och därför försvårar tillverkningen för säljaren. Om säljaren har satt ut en tilläggstid, måste han utöva sin hävningsrält inom skälig lid efter utgången av tilläggstiden eller efter det atl köparen har förklarat att han inte kommer att fullgöra inom tUläggstiden. Detta följer av regeln i punkt b (ii).

En allmän fömlsåtlning för hävning är att den part som vill förklara köpeavtalet hävt, gör delta genom ett meddelande till den andre parten (art. 26). Om säljaren har avgett en hävningsförkaring inom den tid som anges i andra styckel får han dock åberopa den även om förklaringen t. ex. inle skulle komma fram (se art. 27).

Bestämmelsen i art. 64 gäller säljarens rätt att häva när köparens avtalsbrott är ett faktum. Atl säljaren under vissa förutsättningar kan häva redan på grund av ett befarat avtalsbrott framgår av art. 72. Ifall köparen avbeställer varan, kan säljaren exempelvis häva avtalet med stöd av sistnämnda bestämmelse.

Det fallet att avtalel gäller flera delleveranser och särskild betalning skall ske för varje delleverans behandlas i art. 73.

Beträffande verkningarna av hävning finns bestämmelser i art. 81-84.

Konventionens väsenllighetskrav utgör en strängare hävningsförutsätl-
ning än den som gäller enligt svensk rätt (jfr 28 § köplagen). Till skillnad
mot vad som gäller enligt svensk rätt faller hävningsrätien dock inte bort
när köparen har fått varan i sin besittning. Tilläggstiden saknar motsvarig
het i den svenska köplagen. En skillnad är också att säljaren enligl svensk 142

rätt bara har rätt att häva vid köparens dröjsmål med betalningen, alltså Prop. 1986/87: 128 inte vid dröjsmål med mottagandet. De regler om hävning pä gmnd av köparens avtalsbrott som övervägs för köplagsförslaget ligger betydligt närmare konventionens bestämmelser.

Artikel 65. I denna artikel behandlas det särskilda fallet alt köparen skall specificera varans form, mätt eller andra egenskaper men inte gör del i tid. Under vissa i artikeln angivna fömtsättningar kan säljaren i så fall få göra specifikationen i köparens ställe. Man kan se det som en alternativ reglering av köparens underlåtenhet atl i etl vissl fall fullgöra sin skyldighet enligt art. 60 punkt a atl medverka till köpet så atl säljaren skall kunna avlämna varan.

En fömtsättning för att artikeln skall bli lillämlig är att köparen enligt avtalet skall göra den ifrågavarande specifikationen. En säljare som skall tillverka en vara och som märker att han saknar vissa specifikationer som behövs för att han skall kunna fullfölja tillverkningen, kan alltså inte ulan vidare åberopa artikeln för atl själv göra de närmare bestämningarna av varans egenskaper. Har parterna däremot kommit överens om att köparen senare skall komplettera sin beställning med t. ex. vissa detaljritningar, är artikeln tillämplig.

Om köparen underlåter att göra specifikafionen vid den överenskomna tidpunkten eller inom en skälig tid efter del atl han mottagit en begäran från säljaren, får säljaren enligt första styckel själv företa specifikafionen. Specifikationen måste dock överensstämma med köparens behov såvitt dessa är kända för säljaren. Hur varan skall vara närmare beskaffad för att motsvara köparens behov kan t.ex. framgå av tidigare beställningar eller av att säljaren känner lill de ändamål för vilka varan skall användas.

Bestämmelsen ger säljaren en rätt att göra specifikationen men den förpliktar honom inle att göra den. Om han föredrar au häva avtalet på grund av köparens underlåtenhet atl specificera, kan säljaren göra detta om förutsättningarna för hävning föreligger. Även om han väljer alt själv göra specifikationen, har han kvar sina övriga rälfigheler, t.ex. rätten till skadestånd.

I andra stycket regleras det fallet att säljaren väljer att själv göra specifikationen. Säljaren skall i så fall undertätta köparen om detaljerna i den gjorda specifikationen och sätta ut en skälig tid inom vilken köparen får göra en annan specifikation. Om köparen inte reagerar i tid, blir den av säljaren gjorda specifikationen bindande. Att specifikationen blir bindande innebär bl. a. atl varan skall anses avtalsenlig om den överensstämer med den av säljaren gjorda specifikationen.

1 artikeln fömtsatts atl parterna sänder vissa meddelanden till varandra. Av bestämmelserna framgår all en uppmaning från säljaren lill köparen att specificera går pä avsändarens, dvs. säljarens risk. Detsamma gäller säljarens meddelande angående detaljerna i den av honom gjorda specifikationen. Övriga meddlanden följer huvudregeln i art. 27 och går alltså på mottagarens risk.

Någon motsvarighet lill konventionens bestämmelser om specifikation finns inte i den gällande svenska köplagen. Regler som i alll väsentligt

överensstämmer med konventionen övervägs däremot för köplagsförsla- l'*3

get.

6.3.4. Kapitel IV Riskens övergång Prop. 1986/87:128

Fjärde kapitlet av del III, vilket handlar om riskens övergång, innehåller bara fem artiklar (66-70). I den första anges innebörden av atl risken för varan går över på köparen. I art. 67 regleras riskens övergång vid transportköp. 1 art. 68 anges när risken går över i det speciella fallet atl varan har sålts medan den befinner sig under transport. När risken går över på köparen i sådana fall som inte avses i art. 67 och 68 framgår av art. 69. Art. 70, slutligen, innehåller ett undantag från reglerna om riskens övergång när det föreligger ett väsentligt avtalsbrott på säljarens sida.

Formellt är bestämmelserna om riskens övergång fristående från bestämmelserna om avlämnandet. De har emellertid utformats så att riskens övergång i många fall sammanfaller med avlämnandet. Skillnaden mellan vad som gäller om riskens övergång enligt konventionen och enligt svensk rätt (17 och 37 §§ köplagen) är därför betydligt mindre än vad reglernas Utformning och placering kan ge intryck av. Köplagen saknar dock en motsvarighet till art. 70. I det förslag till ny köptag somjag senare avser att lägga fram kommer sannolikt konventionens teknik att användas.

Eftersom konventionen på elt undantag när är dispositiv, slår det naturligtvis parterna fritt att reglera frågan om riskens övergång på något annat sätt än det som följer av bestämmelsema i detta kapitel, t.ex. genom hänvisning till en leveransklausul.

Artikd 66. I artikeln anges som nämnts innebörden av att risken för varan går över på köparen. Förlust av eller skada på varan som inträffar efter riskens övergång befriar inte köparen från hans skyldighet att betala.

Artikeln anger inte vilken betydelse det har att varan går förlorad eller skadas innan risken har gäll över pä köparen. Det framgår emellertid av art. 36 första styckel att säljaren är ansvarig för fel som föreligger vid den tidpunkt då risken för varan går över på köparen. För säljaren innebär alltså en skada på varan som inträffar före riskens övergång att han antingen råkar i dröjsmål, därför att han inte kan avlämna någon vara, eller att han blir ansvarig för fel, därför att han avlämnar en vara som inte är avtalsenlig. Följden av en skada eller förlust som inträffar medan säljaren fortfarande bär risken kan således bli den att köparen kan häva avtalet samt att säljaren inle får betalt för varan och dessutom kan bli skadeståndsskyldig mot köparen. Också en skada som inträffar efter riskens övergång befriar dock köparen frän hans betalningsskyldighet ifall skadan beror på säljaren. Det framgär av slutet av artikeln.

Artikel 67. Artikeln gäller tidpunkten för riskens övergång när köpeavtalet fömtsätter att varan skall transporteras. Däremot gäller artikeln inte det fallet att köparen hämtar varan på säljarens affärsställe och därefter lämnar den till en transportör.

I första stycket behandlas det fallet att säljaren inte skall avlämna varan på någon bestämd plats. Risken går i så fall över på köparen när varan överlämnas till den första transportören för vidarebefordran till köparen i enlighet med avtalet. I konventionen anges inte att det skall vara fråga om en transportör som har åtagit sig transporten från den ort där säljaren har

sitt affärsställe. Detta torde innebära att risken går över redan när varan

144

överlämnas Ull en lokal transportör som t. ex. skall köra den till en hamn Prop. 1986/87: 128 eller järnvägsstation.

I bestämmelsen anges inte exakt när varan skall anses ha överiämnats till en transportör så att nsken går över pä köparen. Delta får dock antas ha skett när transportörens folk har tagit hand om varan för lastning eller efler en lastning som säljarens folk har utfört eller när varan har tagits emot i en terminal för vidarebefordran till köparen.

1 första stycket behandlas också det fallet att säljaren skall avlämna varan till en transportör på en bestämd plats. Med uttrycket avses någon annan plats än säljarens affärsställe. Däremot torde det kunna avse en plats på samma ort där säljaren har sitt affärsställe, t. ex. en flygterminal. Bestämmelsen gäller dock främst det fallet atl varan skall avlämnas på en annan ort efter en förtransport, t. ex. att den efter landtransport lill en hamn på en annan ort skall överlämnas till ett rederi för en sjötransport. I ett sådant fall går risken över när varan överlämnas till den ifrågavarande sjötransportören.

Den omständigheten att säljaren har rätt att hålla inne dokument lill vilka förfoganderätten över varan är knuten påverkar inte riskens övergång. Detta har framhållits uttryckligen eftersom riskens övergång i vissa rättssystem har knutits till överlämnandet av transportdokumenten.

Av andra stycket följer att risken inte går över på köparen när varan överlämnas lill en transportör om inte varan vid denna tidpunkt kan hänföras till avtalet. Om säljaren sänder ett parti varor som är avsett för olika köpare och det inte framgår, t.ex. genom märkning av varan eller anteckning i etl transportdokument, vilken del av partiet som är avsedd för en bestämd köpare, går risken över först när varan på något sätt kan hänföras till det ifrågavarande avtalet; jfr art. 32(1).

Arlikel 68.1 artikeln anges när risken går över beträffande varor som har sålts medan de befinner sigunder transport. Det kan t.ex. vara fråga om försäljning av en oljelast. Bestämmelsen har inte begränsats Ull varor som transporteras tdl sjöss utan kan också gälla varor som transporteras på nägot annat sätt.

Huvudregeln är enligt bestämmelsen att risken för varan i dessa fall går över på köparen vid avtalets ingående. Från detta gäller dock ett viktigt undanlag. Om omständigheterna tyder på det, skall köparen nämligen anses ha övertagit risken redan från den tidpunkt då varan överlämnades till den transportör som har utfärdat de dokumenl som ligger till gmnd för transportavtalet. Omständigheter som tyder på att köparen har gått med på att överta risken från denna tidpunkt kan vara att han har förvärvat transportdokumentet och en försäkringspolis som gäller ocksä till förmån för köparen.

Säljaren skall i alla händelser bära risken för varan vid de köp som avses i artikeln, om han vid köpeavtalets ingående visste eller borde ha vetat att varan föriorats eller skadats men inte har meddelat köparen detta.

Artikel 69. Artikeln gäller tidpunkten för riskens övergång i andra situa
tioner än de som har behandlats i art. 67 och 68. Bestämmelsen gäller t. ex.
det fallet att köparen skall hämta varan på säljarens affärsställe eller att
varan befinner sig i ett lager hos någon annan än säljaren. Bestämmelsen 145

10 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 128

gäller vidare del fallet atl säljaren har åtagit sig atl avlämna varan på någon Prop. 1986/87: 128 ort på väg till köparen utan att säljaren skall sända varan från denna ort eller atl varan skall avlämnas på köparens affärsställe.

Enligt första stycket gäller alt, om varan skall avlämnas på säljarens affärsställe utan att säljaren skall sända den, risken går över på köparen då han övertar varan eller, om han inte gör del i tid, frän den tidpunkt då varan har ställts till hans förfogande och det innebär ett avtalsbrott frän köparens sida att han inte mottar leveransen.

Att varan har ställts till köparens förfogande innebär alt säljaren skall ha fullgjort det som åligger honom för att varan skall kunna avlämnas. Säljaren skall bl. a. ha packat varan om en sådan skyldighet för honom följer av avtalet.

Om köparen skall överta varan på någon annan plats än säljarens affärsställe, går enligl andra slycket risken över på köparen när tiden för avlämnandet är inne och köparen vet all varan har ställts till hans förfogande pä denna plats. Enligt bestämmelsen förutsätts faktisk kännedom hos köparen. Å andra sidan behöver hans kännedom om alt varan har ställts till hans förfogande inle härstamma frän säljaren. Köparen kan ha fått reda på det t.ex. genom ett meddelande om varans ankomst från en transportör. Om köparen tar hand om varan eller är i dröjsmål med mottagandet av leveransen saknar belydelse för frågan om riskens övergång i dessa fall.

För att varan skall anses ha ställts till köparens förfogande i den mening som avses i första och andra styckena måste varan klart ha hänförts fill det ifrågavarande avtalet. Del sågs uttryckligen i tredje stycket och överensstämmer med del som gäller enligl art. 67(2).

Arlikel 70 Denna arfikel innehåller ett undantag från reglerna om riskens övergång när det föreligger etl väsentligt avtalsbrott på säljarens sida. Vad som är ett väsentligt avtalsbrott enligt konventionen anges i art. 25.

Av bestämmelsen följer att köparen bär risken för varan även om den har fel men felet inte är väsenUigt så att köparen kan häva köpet. Om del har förelegat ett fel i varan när risken gick över på köparen och varan har skadats ytterligare efter riskens övergång, kan köparens krav endast avse det fel som kan hänföras till varans beskaffenhet när risken gick över.

Om felet ulgör ett väsentligt avtalsbrott, innebär riskens övergång däremot inte någon begränsning av köparens rätt att göra gällande påföljder. Den omständigheten att varan har förstörts genom en händelse som inte beror på köparen begränsar således inte hans möjlighet att häva köpet på grund av det väsentliga fel som fanns i varan vid riskens övergång. Detta framgär också av art. 82(2).

6.3.5 Kapitel V. Gemensamma bestämmelser om säljarens och köparens skyldigheter

Det sista kapitlet i del III innehåller bestämmelser som gäller både sälja
rens och köparens förpliktelser. Kapitlet är uppdelat i sex avdelningar. I
avdelning 1 finns bestämmelser om stoppningsrätt och hävningsrält vid
befarat avtalsbrott (art. 71 och 72) och om hävning vid successiv leverans
(art. 73). Avdelning II handlar om beräkning av skadestånd (art. 74-77). 146

Avdelning III innehåller bara en enda artikel, vilken handlar om rätten till Prop. 1986/87: 128 ränta. Avdelning IV innehåller regler om befrielsegrunder, bl.a. den för skadeståndsansvaret viktiga art. 79. 1 avdelning V regleras verkningarna av hävning (art. 81-84). I kapitlets sjätte och sista avdelning finns regler om vård av varan (art. 85-88).

Avdelning I. Befarat avtalsbrott och successiv leverans

Artikel 71.1 artikeln regleras parternas s. k. stoppningsräll. Första slycket gäller en parts rätt att ställa in fullgörelsen av sina skyldigheter när det visar sig all motparten — till följd av vissa särskilda förhållanden - inle kommer atl fullgöra en väsentlig del av sina skyldigheter. Atl en pari har räll att ställa in fullgörelsen av sina skyldigheter innebär 1. ex. för säljarens del alt han inle behöver avlämna varan och för köparens del att han inle behöver belala. Stoppningsrätten medger emellertid också att förberedelserna för fullgörelsen avbryts. Säljaren kan t. ex. avbryta tillverkningen av varan och köparen behöver inle vidta sådana förberedande åtgärder som behövs för alt betalning skall kunna ske.

En förutsättning för att stoppningsrätten skall fä göras gällande är att det efter avtalsslutet "visar sig" (becomes apparent, apparait) atl motparten inte kommer all fullgöra en väsentlig del av sina förpliktelser. Orden "visar sig" skall ses i relation lill orden "står det .... klart" (it is clear, il est manifesie) i art. 72 om hävning på grund av befarat avtalsbrott. Avsikten med de olika ordvalen är att ge uttryck ål etl krav på högre grad av sannolikhet för alt en part skall få häva. Båda uttrycken skall tolkas objektivt. Det är alltså inte avgörande vad den part anser som vill ställa in sin fullgörelse eller häva avtalet i förlid.

En ytteriigare förutsättning som uppställs för att sloppningsrätten skall fä göras gällande är att det förhållandel all motparten inte kommer att fullgöra en väsentlig del av sina förpliktelser skall vara en följd av antingen en allvarlig brist i hans fullgörelseförmäga eller i hans kreditvärdighel (punkt a) eller hans förhållningssätt under förberedelsen lill fullgörelse eller vid fullgörelsen av avtalet (punkt b).

Enligl punkt a är det i och för sig inte tillräckligt atl motpartens agerande i andra avtalsförhållanden leder till att man kan ifrågasätta om han kan fullgöra sina förpliktelser i dessa. Den omständigheten all säljaren inte har kunnat fullgöra ett liknande avtal med nägon annan kan emellertid utvisa att han saknar den tekniska sakkunskap som är nödvändig för atl del aktuella avtalet skall kunna fullgöras. En parts underlåtenhet att betala sina skulder i andra avtalsförhållanden kan naturligtvis också tyda på bristande kreditvärdighet ulan att det har gäll så långl alt han har ställt in sina betalningar e.d. Också förändringar i yttre förhållanden kan ligga till grund för bedömningen alt motparten inte kommer att kunna fullgöra avtalet. Om t. ex. den stat i vilken säljarens affärsställe är beläget råkar i krig och delta utesluter tillgång till sådana råvaror som behövs för fullgörelsen eller innebär ett hinder för att sända varan, kan denna omständighet ge köparen rätt all ställa in sin fullgörelse.

I punkl b kan del vara fråga om all l. ex. säljaren inle skaffar del maierial 147

som är nödvändigt för tillverkningen eller atl kvaliteten på arbetsresultatet Prop. 1986/87: 128 vid tillverkningen av vissa delar visar att inte heller slutprodukten kommer atl vara avtalsenlig.

För att en part skall ha rätt atl ställa in sin fullgörelse måste de förhållanden som avses i första stycket visa sig efter avtalsslutet. En part kan alltså inte ställa in sin fullgörelse under hänvisning till förhållanden på motpartens sida som han kände till när avtalet träffades. Däremot är det inte nödvändigl att det skall ha inträtt en förändring i motpartens förhållanden efter avtalsslutet. Det är tillräckligt atl förhållandena har visat sig först efter denna tidpunkt.

Enligt andra stycket får en säljare, som redan har avsänt varan när de förhållanden som anges i första styckel visar sig, hindra att varan lämnas ul till köparen. Detta gäller även om köparen redan innehar etl dokumenl t. ex. ett konossement som ger honom rätt att kräva att varan lämnas ut till honom. Andra styckel gäller emellertid bara i förhållandet mellan köparen och säljaren. Säljaren kan alltså förlora sin stoppningsrätt om köparen överlåter dokumentet lill en godlroende Iredjeman.

Enligt tredje stycket skall den part som inställer sin fullgörelse underrätta motparten om detta och han skall fortsätta fullgörelsen om motparten ställer en tillräcklig säkerhet för sin fullgörelse. Köparen kan alltså undanröja grunden för säljarens stoppningsrätt genom att ställa säkerhet för betalningen. Det måste i så fall fömtsättas atl säkerheten kan realiseras vid den tidpunkt då priset förfaller fill betalning. När del gäller säljarens fullgörelse kan en liknande säkerhet komma i fråga om grunden för att köparen har inställt sin fullgörelse är den att säljarens kreditvärdighet har blivit tvivelaktig. När det är fråga om säljarens förmåga att uppfylla de krav på kvalitet i prestationen som har fömtsatts i avtalel men blivit tvivelakfig kan däremot inte en säkerhet av detta slag undanröja tvivlet. Köparen behöver inte fortsätta med sin fullgörelse enbart på den grund att han får en säkerhet för sina eventuella skadeståndskrav utan säkerheten måste avse kvaliteten i säljarens prestation.

Den gällande köplagen har regler om stoppningsrätt i 39 §. De gäller emellertid bara för säljaren vid köparens obestånd. För köplagsförslaget övervägs bestämmelser som ligger i linje med konventionens reglering.

Artikel 72. Artikeln gäller en parts rätt att häva avtalet före tiden för fullgörelsen på grund av ett befarat avtalsbrott från motpartens sida. För atl avtalet skall få hävas i förtid måste det stå klart atl motparten kommer att begå ett väsentligt avtalsbrott. Så kan vara fallet t. ex. om köparen har avbeställt varan eller annars meddelat att han inte har för avsikt att fullgöra avtalet. Atl det kommer att inträffa ett väsentligt avtalsbrott på säljarens sida kan framgå t. ex. av att säljaren säljer varan till någon annan eller av någon yttre händelse såsom brand eller krig vilken omöjliggör leverans.

Enligt andra stycket skall den part som har för avsikt att häva avtalet
skälig tid i förväg undertätta motparten om sin avsikt för att bereda denne
möjlighet att ställa säkerhet för sin fullgörelse och därigenom undanröja
hävningsgrunden. Skyldigheten att underrätta motparten är inte absolut.
Den gäller bara om tiden tillåter. Del framgår vidare av tredje stycket
enligt vilket den part som har för avsikt att häva avtalet inte behöver 148

underrätta motparten om sin avsikt om denne förklarat att han inte kom- Prop. 1986/87: 128 mer atl fullgöra sina skyldigheter.

Någon allmän regel om rätt att häva på grund av befarat avtalsbrott finns inte i den svenska köplagen. Säljaren har dock under vissa fömtsättningar en sådan rått enligt 39 och 40 §§. En regel motsvarande första styckel i förevarande artikel i konventionen övervägs däremot för köplagsförslaget.

Artikel 73. Artikeln gäller hävning vid successiv leverans, dvs. när varan enligt avtalel skall avlämnas genom delleveranser. Artikeln är tillämplig vid bristande uppfyllelse av såväl säljarens skyldighet att avlämna delleveranser som köparens skyldighet atl betala för delleveranserna.

Av första stycket framgår att en part har rätt att häva avtalet såvitt gäller en av delleveranserna om motparten inte har fullgjort sina skyldigheter avseende denna leverans och detta ulgör elt väsentligt avtalsbrott beträffande denna leverans. Att köparen har denna rätt vid partiellt avtalsbroU på säljarens sida framgår också av art. 51.

1 andra stycket regleras rätlen för en part att häva avtalet såvitt gäller senare delleveranser. Om ett avtalsbrott i fråga om en delleverans ger god grund att anta att etl väsentligt avtalsbrott kommer att inträffa beträffande framtida delleveranser, får avtalet även hävas beträffande dessa. Bestämmelsen gäller t. ex, del fallet att eU fel avseende en delleverans ger anledning atl misslänka alt fel kommer att föreligga också i en eller flera av de framlida leveranserna och det fallet att ett fel i en leverans ger anledning all anta att tidtabellen för tillverkningen kommer att förskjutas så att dröjsmål kommer att inträffa med någon eller flera av de framtida leveranserna. Rätten att häva beträffande framlida delleveranser avser samtliga de delleveranser i fråga om vilka det föreligger en god gmnd att anta att ett väsentligt avtalsbrott kommer alt inträffa. Det är i och för sig ulan belydelse om det redan inträffade avtalsbrottet är väsentligt.

I tredje stycket regleras köparens rätt att häva hela avtalet. Del är alltså här bara fråga om köparens räll att häva. Om köparen häver avtalet beträffande någon delleverans får han enligt det förevarande styckel också häva avtalel beträffande tidigare och senare delleveranser i den utsträckning det föreligger ett sådant samband mellan delleveranserna att de vid en partiell hävning inte skulle kunna användas för det ändamål som parterna förutsåg vid avtalsslutet.

Den svenska köplagen har bestämmelser om hävning vid successiv leverans i 22, 29 och 46 §§. Vad där sägs om säljarens avtalsbrott molsvarar i slort sett regleringen i konventionens art. 73. Någon ändring övervägs inte för köplagsförslaget. Vad beträffar köparens dröjsmål med betalningen skiljer sig dock den svenska rätten från konventionen och samma skillnad torde komma finnas också i köplagsförslaget.

Avdelning II Skadestånd

I de avdelningar av konvenfionen där påföljderna av en parts avtalsbrott
behandlas anges endasi all en part kan kräva skadestånd på grund av
motpartens avtalsbrott. Däremot finns det inga bestämmelserom fömtsätt
ningarna för skadeståndsskyldighelen (se art. 45 och 61). Detta skall upp- 149

fattas så att skadeståndsskyldighet uppkommer oberoende av försummelse Prop. 1986/87: 128 på skadevållarens sida. Skadeståndsskyldigheten begränsas emellertid i viss mån genom reglerna om befrielsegrunder i art. 79.

Den föreliggande avdelningen om skadestånd (art. 74-77) handlar om skadeståndets omfattning och beräkning. Bestämmelserna gäller antingen det är säljaren eller köparen som är den skadeständsberåttigade. Art. 74 innehåller de grundläggande reglerna om skadeståndets omfattning. 1 art. 75 och 76 regleras den skadelidandes rätt till ersättning för prisskillnad når avtalet har hävts. Art. 77 handlar om den skadelidandes skyldighet att begränsa sin förlust och följderna av atl han underlåter detta.

Artikel 74. Enligt huvudprincipen, som uttrycks i första meningen av denna artikel, skall skadeståndet motsvara den förlust som den skadelidande har drabbats av till följd av avtalsbrottet. Utgångspunkten är alltså att han ekonomiskt skall försättas i samma situation som om motparten hade fullgjort avtalet på rätt sätt eller - med svensk terminologi - få ersättning för det positiva kontraktsintresset. Det framgår uttryckligen all skadeståndet skall omfatta ersättning också för föriorad vinsl. I övrigt anges inte vilka skadeståndsposter som skall ersättas. Atl prisskillnad skall ersättas framgår dock som nämnts av art. 75 och 76.

Enligt andra meningen får skadeståndet inte överstiga den förlust som den skadeståndsskyldige fömtsåg eller borde ha förutsett såsom en möjlig följd av avtalsbrottet. Den ersättningsgilla förlusten skall ha framstått som en möjlig följd av avtalsbrottet med hänsyn till de omständigheter som den skadeståndsskyldige kände till eller borde ha känt till vid tiden för avtalsslutet. Genom bestämmelsen i andra meningen undantas från skadeståndet sådana förluster som visserligen är en följd av avtalsbrottet men som inte uppfyller kravet på fömlsebarhet. Detta ligger i linje med vad som gäller enligt angloamerikansk och fransk rätt och måste anses utgöra en snävare avgränsning av skadeståndets omfattning än den som följer av den i nordisk rätt tillämpade adekvansprindpen.

De allmänna principer för skadeståndets beräkning som gäller enligt svensk köprätt är inte kodifierade. Som antytts får dock regeln i första meningen av ifrågavarande artikel anses överensstämma med gällande svensk rätt medan andra meningen torde, som nyss har berörts, innebära en störte begränsning av rätten till skadestånd än enligt svensk rätt. En bestämmelse med samma innebörd som första meningen torde komma att tas in i köplagsförslaget.

Arlikel 75. Artikeln gäller ersättning för prisskillnad när köpet har hävts och köparen har gjort ett täckningsköp eller säljaren har sålt varan på nytt. Den skadeständsberåttigade har i så fall rätt till ersättning för skillnaden mellan det avtalade priset och priset vid täckningsköpet eller kompensationsförsäljningen. Del är det faktiska priset vid den andra transaktionen som skall läggas till grund för beräkningen av prisskillnaden och i motsats till vad som gäller enligt art. 76 är det här alltså fråga om en konkret skadeståndsberäkning.

För att prisskillnaden skall få beräknas enligt art. 75 måste den andra
transaktionen ha gjorts på ett skäligt sätt och inom skälig tid efter del att
köpet hävdes. Detta får anses innebära att köparen skall ha försökt göra ett 150

täckningsköp lill så lågt pris som möjligt och alt säljaren vid kompensa- Prop. 1986/87: 128 tionsförsäljningen skall ha försökt få ul ett så högt pris som möjligt. Ifall den andra transaktionen inte uppfyller dessa krav, skall ersättningen för prisskillnad beräknas enligl art. 76 om förutsältningarna för tillämpning av den artikeln är uppfyllda.

Det framgår av slutet av den ifrågavarande artikeln att den endast gäller beräkningen av skadeståndsposten prisskillnad och att ersättning för prisskillnad inle utgör hinder för att den skadelidande får ersättning för andra skadeståndsposter som kan vara ersättningsgilla enligt art. 74.

Även enligt gällande svensk rätt har den skadelidande rätt lill ersättning för konkret prisskillnad. En uttrycklig regel om detta saknas dock i köplagen men torde komma att tas in i köplagsförslaget.

Artikel 76. Artikeln gäller ersättning för prisskillnad när köpet har hävts men den skadelidande parten inte har gjort något täckningsköp eller någon kompensationsförsäljning. Artikeln är emellertid också tillämplig när ett täckningsköp eller en kompensationsförsäljning har gjorts men köpet eller försäljningen inte uppfyller de krav som anges i art. 75. Del blir här fråga om en abstrakt skadeståndsberäkning.

För att bestämmelsen skall vara tillämplig måste det finnas ett gängse pris för varan. Om detta är fallet har den skadelidande enligt första stycket rätt till ersättning för skillnaden mellan det avtalade pnset och gängse pris vid den lidpunkt då köpet hävdes. Denna tidpunkt blir avgörande för bedömningen t. ex. om avtalet hävs på gmnd av ett befarat avtalsbrott eller om säljaren häver köpet på den grund att köparen inte betalar för varan i lid eller inte i lid har vidtagit åtgärder som är nödvändiga för att betalning skall kunna ske. Vidare är gängse pris vid tiden för hävningen avgörande om köparen avvisar en vara som erbjuds honom.

I de fall då köparen har övertagit varan skall prisskillnaden beräknas på grundval av gängse pris vid den udpunkt då han övertog varan. Denna tidpunkt blir alltså avgörande t. ex. när köparen har fäll varan i sin besittning och efter en tid upptäcker att det föreligger ett väsentligt fel i varan.

Beräkningen av prisskillnaden enligt första styckel skall — enligt vad som sägs i andra slycket - ske på grundval av gängse prisei på den ort där varan borde ha avlämnats. Detta skall gälla också om köparen redan har fått varan och först efter detta häver köpet. Om det inte finns nägot gängse pris för varan på den ort där varan borde ha avlämnats, skall man lill grund för beräkningen lägga gängse pris på en annan ort som skäligen kan jämföras med den fömtnämnda orten. I så fall måste hänsyn tas lill skillnaderna i transportkostnader.

Inte heller när ersättningen för prisskillnad skall beräknas enligl art. 76 utgör den hinder för att den skadelidande får ersättning för andra skadeståndsposter som kan vara ersättningsgilla enligt art. 74. Med stöd av sistnämnda artikel kan ersättning utgå för t. ex. förlorad vinst men ersättningen för prisskillnad får naturligtvis då inte täcka samma förlust.

Regler om abstrakt beräkning av ersättning för prisskillnad finns i den
gällande svenska köplagen (25, 30 och 45 §§). Avgörande enligt de svenska
reglerna är dock inte gängse pris vid hävningen eller övertagandet av varan
Ulan priset på varan då avlämnandet bort ske eller dröjsmålet inträdde. 151

Enligt köplagsförslaget torde tiden för hävningen komma att vara avgöran- Prop. 1986/87: 128 de.

Arlikel 77. Artikeln gäller den skadelidande partens skyldighet att begränsa sin förlust. Enligt bestämmelsen skall han vidta sådana åtgärder som efter omständigheteraa är skäliga för att begränsa den förlust som följer av avtalsbrottet. Skyldigheten gäller förlusten även till den del den beslår av förlorad vinst. Om den skadelidande underlåter att begränsa föriusten, kan skadeståndet sättas ned med ett belopp motsvarande det med vilket förlusten borde ha begränsats.

Den princip ät vilken artikeln ger uttryck gäller också enligl svensk rätt. En regel som ger uttryck åt principen torde komma att tas in i köplagsförslaget.

Avdelning III Ränta

Artikel 78. Artikeln, som gäller rätten till ränta, är resultatet av en kompromiss i diplomatkonferensens slutskede. Den säger inle mycket mera än att ränta skall utgå på förfallna belopp. Frågan om vilken räntesats som skall fillämpas har lämnats öppen och får avgöras enligt den nafionella lag som är tillämplig på köpet.

Skyldighet att utge ränta föreligger enligt artikeln till att böria med för köparen om denne inte betalar i fid. Skyldigheten kan också gälla säljaren om denne i samband med hävning skall betala tillbaka till köparen vad denne erlagt för varan. Ränta kan också komma ifråga när en part skall utge skadestånd till motparten och över huvud taget när ett belopp har förfallit till betalning.

Den omständigheten att en part kräver ränta inverkar inte på hans rält till skadestånd. Om den betalningsberättigade har haft faktiska räntekostnader som överstiger den räntesats som följer av tillämplig lag, kan denna skillnad alltså krävas ut som skadestånd.

Rätten fill ränta gäller även om den betalningsskyldige kan åberopa någon befrielsegmnd. Detta är en viktig skdlnad jämfört med rätten till skadestånd; se art. 79(5).

Den svenska köplagen har i huvudsak inte någon annan regel om ränta än den i 38 § intagna hänvisningen till räntelagen. Samma teknik torde komma att begagnas i köplagsförslaget.

Avdelning IV Befrielsegrunder

Artikd 79 Denna artikel kan sägas innehålla konventionens centrala be
stämmelser om parternas skadeståndsansvar. Atl en part som underlåter
att fullgöra någon av sina förpliktelser är skyldig atl utge skadestånd
framgår visserligen av art. 45(1) punkt b och art. 61(1) punkt b och
bestämmelserom skadeståndets omfattning och beräkning finns i art. 74-
77. Förevarande artikel anger emellertid under vilka fömtsättningar en
part, som i och för sig är ansvarig för ett avtalsbrott, är befriad frän att utge
skadestånd till motparten.
Bestämmelserna i artikeln är formulerade såsom om de gällde befrielse 152

från vilken som helst av parternas skyldigheter. Av femte slycket framgår Prop. 1986/87: 128 dock att artikeln bara har belydelse för skadeståndsansvaret.

Huvudregeln om befrielse från skadeståndsansvaret finns i första styckel. Andra stycket gäller ansvaret för t.ex. underenlrepenörer och andra självständiga medhjälpare. I tredje stycket anges hur länge ansvarsbefrielsen varar och i fjärde styckel regleras en parts skyldighet atl under alla omständigheter underrätta motparten när han inte kan fullgöra sina skyldigheter såsom förutsatt.

Enligt första styckel är en part inte ansvarig för underlåtenheten att fullgöra någon av sina skyldigheter om han visar atl underlåtenheten berodde på ett hinder utanför hans kontroll. YUeriigare förutsättningar är emellertid att han också visar atl det inte skäligen kunde förväntas av honom att han skulle ha räknat med hindret vid avtalsslutet eller att han skulle ha undvikit eller övervunnit hindret eller dess följder. Om samtliga dessa förutsättningar är uppfyllda — och annat inte följer av de följande beslämmelserna i artikeln — är parten befriad från skadeståndsskyldighel.

När del talas om hinder innebär detta att det inle är tillräckligt atl fullgörelsen har försvårats eller blivit mer kostsam än beräknat. Om varan eller del varuslag det är fråga om har förstörts, ulgör det naturligtvis ett hinder för leverans. Men i och för sig krävs det emellertid inte att del föreligger s. k. objektiv omöjlighet. Hinder som avses i bestämmelsen kan bestå i att det inträffat ett produktionsstopp på grund av någon naturhändelse. Elt hinder kan också utgöras av olyckshändelser såsom en eldsvåda eller en översvämning. Även en åtgärd av en myndighet kan i och för sig utgöra ett hinder för fullgörelsen. Detsamma gäller en strejk. Del torde inte heller vara uteslutet alt omständigheter av ekonomisk natur i vissa fall är sådana att de enligt en objektiv bedömning rent faktiskt måste anses utgöra etl hinder för en avtalsenlig fullgörelse.

Vad som utgör etl hinder beror också på avtalets innehåll. Ju mera specificerad en förpliktelse är, desto större är risken för alt någon händelse får den effekten alt fullgörelse inle kan ske. Ju allmännare förpliktelsen är, desto flera alternativa möjligheter finns det däremot till fullgörelse och desto färre händelser kan i princip utgöra hinder för en avtalsenlig fullgörelse. Man måste med andra ord räkna med att det finns fä godtagbara hinder för att inle fullgöra en penningförpliklelse eller ett åtagande att leverera en viss mängd av en allmänt tillgänglig råvara. Risken för att det inträffar ett faktiskt hinder för att leverera etl bestämt konstverk eller en viss begagnad maskin är naturiigtvis betydligt större.

För all etl hinder skall ha befriande verkan förutsätts atl det har legat utanför partens kontroll. Detta innebär alt förhållanden som kan hänföras till partens egen konlrollsfär alltid medför skadeståndsansvar för honom, även om förhållandel rent faktiskt utgör ett hinder för avtalsenlig fullgörelse. Störningar som är att hänföra lill det egna företaget, dess drift eller produktionsplaneringen, kan l.ex. inte åberopas som befriande hinder. Del är härvid utan betydelse om hindret eller avtalsbrottet beror på något som kan läggas parten till last såsom försummelse.

En part går inle utan vidare fri från skadeståndsansvar även om han kan
visa att underlåtenheten att fullgöra den ifrågavarande skyldigheten beror 153

på ett hinder utanför hans kontroll. Han måste också kunna visa att det Prop. 1986/87: 128 inte skäligen kunde förväntas av honom atl han skulle ha räknat med hindret vid avtalslillfället. En allmän strejk eller en import- eller exportbegränsning kan t. ex. inte åberopas om den varit fömtsebar när avtalet ingicks. Svåra väderleksförhållanden, som t.ex. isläggning som påverkar transportmöjligheterna och försenar en leverans, torde inte heller kunna åberopas om de inte är exceptionella för del ifrågavarande områdei.

Ytterligare en förutsättning för att en part skall befrias från skadeståndsansvar är alt han kan visa atl det inle skäligen kunde förväntas av honom att han skulle ha undvikit eller övervunnit hindret eller dess följder. Detta innebär en skyldighet för en part atl trols ett inträffat hinder göra vad han kan för att ändå fullgöra avtalel.

Även om artikeln närmast får aktualitet vid säljarens dröjsmål är den ocksä tillämplig vid hans ansvar för fel i varan och andra avtalsbrott. Den gäller även vid dröjsmål med betalningen och andra avtalsbrott på köparens sida. När det gäller säljarens ansvar för fel bör det framhållas atl prövningen enligt första stycket inte gäller humvida själva felet - den fysiska avvikelsen från avtalad kvalitet - berodde på ett hinder utanför säljarens kontroll, utan om säljarens underlåtenhet att avlämna avtalsenlig vara berodde på ett sådant hinder.

Andra stycket innebär en inskränkning av de möjligheter lill befrielse från ansvar som följer av första stycket. Bestämmelsen gäller en parts ansvar för tredje man som han har givil i uppdrag atl fullgöra hela avtalet eller en del av det. Det kan vara fråga om en underentreprenör eller någon annan utomstående medhjälpare. Om partens underlåtenhet att fullgöra den ifrågavarande skyldigheten beror på en underlåtenhet av medhjälparen är parten nämligen befriad frän ansvar endast om han själv är fri enligt första styckel och dessutom den som fått uppdraget skulle vara fri från ansvar om första stycket skulle tillämpas på honom. Etl praktiskt fall kan vara att en säljare har åtagit sig att leverera en maskin som skall vara utrustad med en speciell komponent och säljaren väljer att beställa komponenten från en underleverantör. Om maskinleveransen försenas på grund av dröjsmål frän underleverantörens sida, är säljaren fri frän skadeståndsansvar endast om både underleverantören och han själv är fria från ansvar vid en prövning enligt första styckel.

Andra slycket är emellertid inte tillämpligt när det är fråga om "general suppliers", dvs. när tredje man inte är någon som har engagerats för att uppfylla just det ifrågavarande avtalet. Om säljarens dröjsmål beror på avbrott i energitillförseln eller uteblivna leveranser från råvaruleverantörer, behöver han inte visa att också denne skulle vara fri från ansvar vid en prövning enligt första stycket. Hans ansvar är likafullt strängt också i en sådan situation eftersom det får anses följa av första stycket att han inte går fri om han kunde välja eller kontrollera leverantören eller om han hade en rimlig möjlighet att skaffa fram det han behövde från annat håll. Det är emellertid inte möjligt att i generella termer närmare ange vilka fall som skall bedömas enligt andra stycket och vilka som enbart faller in under första styckel. Det får bedömas från fall till fall.

Hinder för fullgörelsen av ett avtal kan ofta vara av tillfälligt slag. Av '54

iredje styckel framgår alt den befrielse från skadeståndsansvar som kan Prop. 1986/87: 128 följa av art. 79 bara gäller för den tid under vilket hindret består. Huruvida skyldigheten alt fullgöra avtalet över huvud taget kvarstår efter t.ex. etl mycket långvarigt hinder är däremot inte reglerat i konventionen.

Fjärde styckel handlar om den upplysningsskyldighel som en part har som inte kan fullgöra någon av sina skyldigheter men som i och för sig kan åberopa ett befriande hinder. Parlen skall enligt första meningen undertätta den andra parten om hindret och dess inverkan på hans möjligheter alt fullgöra skyldigheten. Syftet med detta är naturligtvis atl den andra parten skall få tillfälle alt begränsa den skada han lider genom avtalsbrottet och som han, på grund av att det föreligger ett befriande hinder, inte kan få ersättning för. Undertätlelsepliklen är sanktionerad genom den särskilda skadeståndsskyldighel som följer av andra meningen. Om den andra parlen inte har fått undertättelse inom skälig tid efler del att den part som inle kan fullgöra skyldigheten fick eller borde ha fått kännedom om hindret, är den sistnämnde skyldig alt ersätta den skada som är en följd av atl den andre inte har fått underrättelsen i lid.

Av femte styckel framgår, som redan nämnts, atl art. 79 bara har betydelse för parternas skadeståndsskyldighet och inte innebär någon inskränkning i den rält en part kan ha att t. ex. häva köpet på grund av den andres avtalsbroU.

Den svenska köplagens grundläggande regler om skadestånd finns i 23, 24, 30, 42 och 43 §§. Säljarens ansvar är enligt köplagen olika beroende på om del är fräga om köp av bestämt gods eller leveransavlal. Del förta är lindrigare än det senare som bara medger undantag vid omöjlighet. Skillnaden jämfört med konventionens reglering är dock mindre än reglernas utformning i förstone kanske ger intryck av. Som nämnts leder nämligen en tillämpning av art. 79 i praktiken till ett lindrigare ansvar vid köp av en specificerad vara än när det är fråga om leverans av en vara som bara är bestämd lill sin art. Vid köparens dröjsmål med betalningen innebär art. 79 på motsvarande sätt ett ansvar som nog inte skiljer sig mycket från det som följer av 30 § köplagen. Det skadeståndsansvar som övervägs för köplagsförslaget ligger närmare konventionens reglering än bestämmelserna i gällande köplag.

Artikel 80 Denna artikel innehåller den tämligen självklara regeln att en part inle får åberopa att den andra parten inte har fullgjort någon av sina skyldigheter, i den mån detta beror på en handling eller underlåtenhet av honom själv. Om t.ex. varan skall hållas tillgänglig hos säljaren, kan köparen naturligtvis inle göra gällande atl säljaren är i dröjsmål ifall ett försenat avlämnande beror på atl köparen inte har ordnat med hämtning av varan.

Avdelning V Verkningarna av hävning

I art. 49 och 64 anges under vilka förutsättningar köparen respektive
säljaren kan häva köpet. I art. 72 behandlas hävning vid befarat avtalsbrott
och i art. 73 hävning vid successiva leveranser. I den föreliggande avdel
ningen behandlas bl.a. verkningarna av att köpet hävs (art. 81 och 84). I 155

art. 82 och 83 regleras följderna för köparens hävningsrält av atl han inte Prop. 1986/87; 128 kan lämna tillbaka varan i väsentligen samma skick som han tog emot den. Art. 82—84 gäller också köparens räll atl kräva omleverans.

Artikel 81. Hävning av köpet innebär att båda parter befrias från sina skyldigheter enligt avtalel. Detta slås fast i första slycket av denna artikel. Eftersom hävning i vissa rättssystem utsläcker parternas samtliga förpliktelser som har sin grund i avtalet, nämns i klargörande syfte att hävning inte medför att en part befrias från sin eventuella skyldighet atl betala skadestånd. Det klargörs också atl hävning inle heller påverkar avtalets bestämmelser om biläggande av tvister eller andra avtalsbestämmelser som gäller parternas rättigheter och skyldigheter lill följd av att köpet hävs. Del kan 1. ex. gälla skiljeklausuler eller bestämmelser om avtalsviie.

I den mån en part har fullgjort köpet, skall den andra parten lämna tillbaka vad han fått. Om båda parterna har något aU lämna tillbaka, skall återlämnandet ske samtidigt. Det nu sagda följer av andra stycket.

Den svenska köplagens närmaste moisvarighet till denna artikel utgörs av bestämmelserna i 57 §. De ifrågavarande principerna torde komma till uttryck också i köplagsförslaget.

Arlikel 82. Artikeln begränsar köparens rätt atl häva köpet och atl kräva omleverans. Enligt första slycket förlorar han dessa befogenheter om det inte är möjligt för honom att lämna tillbaka varan i väsentligen samma skick som det i vilket han tog emot den.

Det som sägs i första stycket modifieras betydligt av reglerna i andra stycket. Första stycket skall sålunda inte tillämpas om omöjligheten att lämna tdlbaka varan - eller att lämna tillbaka den i väsentligen samma skick - inte beror på en handling eller underiåtenhel av köparen (punkl a). Rätten atl häva köpet eller att kräva omleverans faller t.ex. inte bort om varan har förstörts genom en ren olyckshändelse eller på gmnd av alt den haft ett fel eller annars till följd av varans egna egenskaper. Det framgår också av art. 70 att rätlen att häva köpet inle faller bort om det har förelegal etl väsentligt fel i varan och den har förstörts efter riskens övergång.

Rätten att häva köpet eller kräva omleverans faller inte heller bort om varan eller en del av den har förstörts eller försämrats till följd av en sådan undersökning av varan som köparen enligl art. 38 är skyldig alt företa (punkt b).

Om varan eller en del av den har sålts vidare i normal ordning eller har förbrukats eller förändrats av köparen innan han märkte eller borde ha märkt felet, förlorar köparen inte heller rätten till hävning eller omleverans (punkt c). Bestämmelsen gäller t. ex. det fallet aU den fill vilken köparen i sin tur har sålt varan häver detta köp. Den är också tillämplig om köparen har märkt felet först under användningen av varan i sin produktionsprocess.

Hävning kan således komma i fråga också i sädana fall, där köparen inle kan lämna tillbaka varan. Det framgär emellertid av art. 84 andra styckel att köparen skall ersätta säljaren för den nytta som han har hafl av varan, 1. ex. vad en vidareförsäljning av varan har inbringat.

Del som sägs i art. 82 första stycket följer också av 57 § i den svenska '56

köplagen och undantagen i andra stycket motsvaras i princip av 58 §. Prop. 1986/87: 128 Någon väsentligare förändring övervägs inte för köplagsförslaget.

Arlikel 83. Det slås i artikeln fasl att en köpare som förlorar rätten till hävning eller omleverans har kvar rätlen att göra gällande andra påföljder som kan följa av avtalet eller konventionen (jfr art. 45). Först och främst gäller alt förlusten av rätten att avvisa varan inte påverkar den rätt till skadestånd som köparen kan ha. Om det är fråga om fel i varan, är köparen inte heller betagen rätten att kräva avhjälpande eller prisavdrag.

Den nu nämnda principen är inte kodifierad i köplagen och torde inte '

heller komma att tas in i köplagsförslaget.

Artikel 84. Vid den uppgörelse som sker när köpet hävs skall man enligt denna artikel också beakta det utbyte som en part kan ha haft av motpartens prestation. Värdet av detta skall också återgå.

Om säljaren skall lämna tillbaka betalningen, skall han enligl första slycket också belala ränta på den. Hur räntan skall beräknas framgår dock inie (jfr. art. 78).

Enligt andra styckel gäller atl köparen skall ersätta säljaren för den nytta som han har haft av varan eller en del av den. Det gäller bäde om han skall lämna tillbaka varan (punkt a) och om det är omöjligt för honom att lämna tillbaka den men han trots detta har hävt köpet eller krävt omleverans (punkt b).

Några regler motsvarande bestämmelserna i förevarande artikel finns inte i den svenska köplagen. Av 2 § andra stycket räntelagen följer dock aU en säljare är skyldig att utge ränla på betalningen om köpet hävs på gmnd av avtalsbrott på hans sida. Och att köparen i vart fall är skyldig att utge den avkastning han haft av varan torde gälla utan stöd av lag (SOU 1976:66 s. 334 m. hänv.).

Avdelning VI Vård av varan

Den sista avdelningen i det avslutande kapitlet med gemensamma bestämmelser om säljarens och köparens förpliktelser handlar om skyldigheten att ta vård om varan för motpartens räkning. Säljarens skyldighet regleras i art. 85 och köparens i art. 86. Den vårdpliklige partens rätt att överiämna varan för vård hos tredje man behandlas i art. 87. Art. 88, slutligen, gäller den vårdpliklige partens rätt och skyldighet att sälja varan.

Artikel 85. Artikeln gäller säljarens skyldighet att ta vård om varan för köparens räkning. Den är tillämplig dels när köparen skall hämta varan på säljarens affärsställe men inte gör det i tid med den följd att risken för varan enligt art. 69 går över på köparen. Den är också tillämplig när säljaren kan förfoga över varan trots att han inte har den i sin besittning, t.ex. därför att han i sin besittning innehar etl transportdokument eller lagerbevis som kontrollerar förfoganderätten över varan. Om köparen i sistnämnda fall inte betalar för varan och säljaren hindrar att varan lämnas ul till köparen, är säljaren skyldig atl ta vård om varan för köparens räkning.

Säljaren skall vidta med hänsyn till omständigheterna skäliga åtgärder
för att ta vård om varan. Vilka åtgärder som han bör vidta beror bl. a. på 157

varans art. Skyldigheten kan t.ex. bestå i att lägga upp varan i frysrum Prop. 1986/87; 128 eller i etl uppvärmt lager.

Säljaren har räll atl hålla inne varan lill dess alt köparen har ersatt honom för skäliga kostnader för varans vård. Del följer av andra bestämmelser atl säljaren också har räll att hålla inne varan till säkerhet för betalningen (art. 58). Säljaren är således inte skyldig all lämna ut varan innan han har fält betalt säväl för varan som för vårdkostnaderna.

Säljarens vårdplikl enligt konventionen överensstämmer i alll väsentligt med den som föreskrivs i 33 § köplagen. Retentionsrätten för kostnader regleras i 36 §. Någon egentlig ändring övervägs inte för köplagsförslagets del.

Arlikel 86. Enligl första stycket är en köpare som har tagit emot varan och vill avvisa den skyldig att vidta med hänsyn till omständigheterna skäliga åtgärder för att ta vård om varan. Köparen har rätt atl hålla inne varan till säkerhet för skäliga kostnader för vården.

Enligt andra styckel begränsas köparens skyldighet atl ta vård om varan när den har sänts lill honom och har ställts till hans förfogande på bestämmelseorten. Köparen är i så fall endasi skyldig att ta hand om varan för säljarens räkning om det kan ske utan atl betalning sker och ulan oskälig olägenhet eller oskälig kostnad för köparen. Vidare gäller atl köparen inle är skyldig att ta vård om varan om säljaren eller någon som har rätt att la hand om varan för säljarens räkning finns på bestämmelseorten.

Andra styckel gäller bl.a. det fallet att säljarens rätt att förfoga över varan under transporten har upphört, och det fallet att varan har kommit fram och köparen har fält tillfälle att undersöka varan innan han betalar för den. Om köparen tar emot varan i den situation som avses i andra stycket, är han skyldig atl la vård om den och han har i så fall också rält atl hålla inne varan lill säkerhet för sina kostnader - allt i enlighet med första stycket.

Konvenfionens bestämmelser om köparens vårdplikt överensstämmer i sak nästan helt med köplagens 55 och 56 §§ och i materiellt hänseende blir del säkerligen inte någon ändring i köplagsförslaget.

Artikel 87. Enligt denna artikel har en part som är skyldig att ta vård om varan för motpartens räkning rätt att lägga upp varan hos iredje man för förvaring för den andra partens räkning och på dennes bekostnad. Varan får dock läggas upp för förvaring endast om kostnaderna inte är oskäliga. Artikeln innebär att den värdpliktiga parten kan avtala med den som tar hand om varan att den part för vars räkning varan vårdas skall svara för kostnaderna.

Någon egentlig motsvarighet till denna artikel finns inte i köplagen och övervägs inte heller för köplagsförslagets del.

Artikel 88. Artikeln gäller den vårdpliklige partens rätt och skyldighet alt sälja varan för motpartens räkning.

Den part som enligt art. 85 och 86 skall ta vård om varan har enligt första
stycket rätt atl sälja varan för motpartens räkning. En fömtsättning är att
motparten har dröjt oskäligt länge med atl ta hand om varan eller med att
återta den eller med alt betala för varan eller för vården av varan. Försälj
ningen skall ske på lämpligt sätt. Det gäller naturiigtvis au i motpartens 158

intresse få ett med hänsyn lill omständigheterna så bra pris som möjligt. En Prop. 1986/87: 128 ytterligare fömtsättning för försäljningsrätten är att motparten skälig tid i förvåg har undertällals om avsikten atl sälja varan.

1 andra slycket regleras den vårdpliklige partens skyldighet att i vissa situationer sälja varan för motpartens räkning. En sädan skyldighet föreligger om varan är utsatt för snabb försämring — vilket t. ex. kan vara fallet med vissa livsmedel - eller om vården skulle medföra oskäliga kostnader. Den vårdpliklige skall i så fall "vidta skäliga åtgärder" för alt sälja varan och, i den mån del år möjligt, skall han undertätta motparten om sin avsikt alt sälja varan.

Tredje stycket handlar om skyldigheten att redovisa för försäljningen av varan. Den som har sålt varan har rätt att av intäkterna från försäljningen hälla inne etl belopp som läcker skäliga utgifter för försäljningen och värden av varan. Om det blir ett överskott, är han skyldig att utge detta till den andra parten.

Den svenska köplagen har i 34, 35 och 55 §§ regler som i stora drag motsvarar bestämmelsema i förevarande artikel. Bland skillnaderna märks att försäljningen enligt köplagen skall ske på offentlig auktion och att köplagen saknar en uttrycklig regel om redovisningsskyldighet. Köplagsförslagets regler om rätt och skyldighet att sälja varan för motpartens räkning torde komma att innebära ett närmande till bestämmelserna i konventionen.

6.4 Del IV Slutbestämmelser

Del IV innehåller konventionens slutbestämmelser (art. 89-101) vilka bl.a. reglerar möjligheterna till förbehåll belräffande vissa av konvenfionens bestämmelser och anger fömtsättningarna för konventionens ikraftträdande.

FN; s generalsekreterare är konventionens depositarie vilket framgår av art. 89. I art. 90 behandlas förhållandet mellan FN-konventionen och andra konvenfioner som rör samma frågor som de vilka regleras av FN-konventionen. Artikeln lorde bara ha betydelse för ett fåtal stater. Förhållandet till - eller snarare övergången frän - 1964 års Haagkonventioner behandlas närmare i art. 99(3)-(6).

Art. 91 innehåller bestämmelser om formema och förutsättningarna för undertecknade och tillträde; med tillträde avses här ratificering, godtagande, godkännande och anslutning.

Av art. 92—96 framgår vilka förbehåll som kan göras. Enligl art. 92 kan en fördragsslutande stat förklara atl den inle skall vara bunden av antingen del II (avlalsdelen) eller del III (köpdelen). Fn förklaring enligl denna artikel får inte ske senare än vid tillträdet.

Art. 93 (Federal-Stale-Clause) medger att en fördragsslulande stat som har två eller flera områden i vilka olika rättssystem är tillämpliga såvitt gäller avtal om köp förklarar atl konventionen utsträcks till alla eller endast ett eller flera av statens områden.

Enligt art. 94 - den s. k. nabolandsklausulen - kan två eller flera
fördragsslutande stater, som har samma eller nära överensstämmande '59

rättsregler angående de frågor som regleras av konventionen, förklara att Prop. 1986/87; 128 konventionen inte skall tillämpas på köpeavtal mellan parter som har sina affärsställen i dessa stater. En förklaring enligt denna artikel kan göras när som helst. Den kan göras av en enskild stat även i förhållande till stater som inte är bundna av konventionen. Det senare framgår av andra stycket.

Enligt art. 95 kan en fördragsslutande stat förklara att den inte skall vara bunden av art. 1 första stycket punkt b i konventionen. En sådan förklaring skall göras vid tillträdet till konventionen. Förklaringen innebär att konventionen bara skall tillämpas på köpeavtal mellan parter som har sina affärsställen i stater som båda har tillträtt konventionen (Contracting Staies); jfr art. 1(1) punkl a.

Art. 96 medger att en fördragsslutande stat vars lagstiftning kräver att köpeavtal skall ingås eller bekräftas skriftligen kan upprätthålla delta formkrav trols bestämmelserna i bl.a. art. 11. Innebörden av en reservation enligl art. 96 framgår närmare av art. 12.

I art. 97 regleras bl. a. hur och när de i art. 92-96 omnämnda förbehållen skall göras och när de träder i kraft. Av fjärde stycket framgår atl ett förbehåll när som helst kan dras tillbaka. I art. 98 slås fast att inga andra reservationer är tillåtna än de som är uttryckligen medgivna.

Art. 99 reglerar tidpunkten för konventionens ikraftträdande. Del följer av första stycket att konventionen träder i kraft första dagen i månaden efter det att tolv månader förflutit sedan det tionde instrumentet om tillträde har deponerats, dvs. när tio stater genom t.ex. ratifikation har samtyckt till att vara bundna av konventionen.

Om en stal tillträder konventionen först efter del att tio andra stater har tillträtt konventionen, träder konventionen i kraft i förhållande lill den ifrågavarande staten första dagen i månaden efter det att tolv månader förflutit från deponeringen av den statens instmment angående ratifikation e.d. Detta följer av andra stycket.

Tredje—sjätte styckena av art. 99 reglerar övergången till FN-konventionen för de stater som är parter i endera eller båda Haagkonventionerna från 1964 om ingående av avtal (ULF) resp. om internationella köp (ULIS).

An. 100 anger i vad män konventionen är tillämplig på enskilda avtal som ingås vid den tid då konventionen träder i kraft.

An. 101 har regler om uppsägning av konventionen.

Det framgår avslutningsvis att konvenfionens originalexemplar är avfattat på arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska saml att dessa texter skall ha samma giltighet.

7 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om internationella köp,

2. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös
egendom.

160

Lagrådet p™p- '8/87:128

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-03-02

Närvarande; justitierådet Knulsson, justitierådet Sterzel, regeringsrådet Totlie.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 1987 har regeringen på hemslällan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om internationella köp,

2. lag om ändring i lagen (1905; 38 s. 1) om köp och byte av lösegendom. Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Olov Hertzman. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om internationella köp

Lagrådet tillstyrker alt Sverige ansluter sig till FN-konventionen och därvid avger de reservationer som förordas i remissen. Lagrådet anser vidare att överiygandeskäl har anförts i remissen för att konventionen införlivas med svensk rätt genom inkorporation.

Förslaget innebär alt konventionen skall gälla som svensk lag pä sex olika främmande språk. Såsom framhållits i olika sammanhang, bl. a. i det i remissen nämnda lagstiftningsärendet angående internationell järnvägstrafik, möter inte någol hinder från konstitutionell synpunkt mot att en text på etl främmande språk ges giltighet som svensk lag. Den nu föreslagna ordningen medför givetvis vissa problem i den praktiska tillämpningen. Dessa torde dock i själva verket bli ganska begränsade. I de allra flesta fall lär det visa sig tillräckligt atl - förutom den svenska översättningen -utnyttja endast en av de autentiska texterna. Vanligen blir det då säkerligen fråga om den engelska versionen. Skulle det i undantagsfall bli nödvändigl att lägga en jämförelse mellan flera olika texter till grund för lösningen av ett tolkningsspörsmål får man ta hjälp av språklig expertis i den mån det behövs.

Den svenska översättning av konventionen som skall bifogas lagtexten och den redogörelse för konventionens innehåll som lämnas i lagrådsremissen (avsnitt 6) kommer otvivelaktigt att underiätta tillämpningen. Denna redogörelse kan dock givetvis inle tillmätas samma betydelse för tolkningen som förarbeten lill en inhemsk lag. Sådana förarbeten ger normalt även underlag för en mer detaljmässig granskning än som är möjlig i fråga om internationella konventioner. Lagrådet, som noterar alt den nya svenska köplagen avses få ett med konvenfionen mera överensstämmande innehåll än den nuvarande, har inte funnit anledning att rikta några anmärkningar mot den redogörelse som lämnas i remissen.

Konventionens bestämmelser innehåller en rad uttryck som kan ge
utrymme för skilda tolkningar. Visserligen sågs i artikel 7 all man vid
tolkningen skall ta hänsyn lill konventionens internationella karaktär och
behovet av atl främja en enhetlig tillämpning. Särskilt med hänsyn till 162

brislen på auktoritativa motivutlalanden till ledning för tolkningen finns emellertid en uppenbar risk för att olika praxis kan uppstå i skilda länder. För atl en sädan utveckling i möjligaste mån skall kunna undvikas är det önskvärt att man skapar ett syslem för att sprida kännedom om vägledande domstols- och skiljenämndsavgöranden i konvenlionsslaterna. Man kunde tänka sig en ordning där nationella rapportörer fick till uppgift atl sända in kortfattade referat av sådana avgöranden lill ett centralt organ, vilket i sin tur gör en sammanställning som publiceras och distribueras till konventionsstaterna. Lagrådel ifrågasätter om det inte kan finnas anledning att överväga etl initiativ i denna riktning från svenskt eller nordiskt håll i lämpligt sammanhang.

För tillämpningen av den föreslagna lagen är del nödvändigl all ha kännedom om vilka stater som är anslutna lill konventionen och om eventuella reservationer som de har avgelt, Lagrådel förutsätter att regeringen kommer att utfärda tillkännagivanden härom i likhet med vad som har skett på andra rättsområden.

Vad beträffar den föreslagna lagen vill lagrådet endasi göra ett påpekande rörande 2 §. Denna paragraf behandlar inte den situationen att en part har affärsslällen i mer än eu land. Av specialmoliveringen att döma skall bestämmelsen i konventionens artikel 10 a) tjäna till ledning i sådana fall. Enligt lagrådets mening bör emellertid paragrafen utformas så att den kan tolkas fristående. Lagrådel föreslår därför att som en andra mening i paragrafen inskjuts "Om en part har mer än ett affärssiälle, skall del ställe beaktas till vilket avtalet och dess fullgörelse har sin närmaste anknytning."

Förslaget till lag om ändring i lagen om köp och byte av lös egendom

Förslaget lämnas utan erinran.

163

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om internationella köp 1 Anmälan om lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 19 februari 1987) över förslag till

1. lag om internationella köp,

2. lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om internationella köp

Lagrådet har tillstyrkt au Sverige ansluter sig till FN-konventionen och därvid avger de reservationer som förordas i remissprotokollet. Enligt lagrådet har vidare övertygande skäl anförts i remissen för att konventionen införlivas med svensk rätt genom inkorporation. Liksom lagrådet anser jag att det är förenat med endast begränsade problem att konventionen skall gälla som svensk lag på sex olika främmande språk. Vad lagrådet har anfört om detta ligger helt i linje med den uppfattning som ligger bakom ställningstagandet i remissen.

Liksom lagrådet anser jag att del är önskvärt aU man skapar eU system för att sprida kännedom om vägledande domstols- och skiljenämndsavgöranden i konventionsstaterna. Enligt vad jag har inhämtat är detta en fråga som redan har aktualiserats i Förenta nationernas kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL), där Sverige för närvarande är medlem. Avsikten är atl frågan skall behandlas vid UNClTRAL:s 20; e session sommaren 1987. Enligt min mening är UNCITRAL det organ som bör utforma och administrera ett sådant system som jag nyss angav. Sverige bör därför vid den nämnda sessionen verka för att UNCITRAL tar på sig denna uppgift.

Jag biträder vad lagrådet har anfört rörande 2 § och tillstyrker det föreslagna förtydligandet av lagtexten.

164

Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1905:38 s. I) om köp och byte av lös Prop. 1986/87: 128 egendoiti

Förslaget har lämnats utan erinran av lagrådel.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att

dels godkänna Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om internationella köp av varor med de reservationer som har angetts,

dels anta de av lagrådel granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

165

1 Hovrätten för Västra Sverige:

1 yttrande över konvenlionsförslagel fann hovrätten, med vissa förbehåll,
förslaget väl ägnat alt läggas till gmnd för en konvention. Den slutliga
konventionslexten överensstämmer i stort sett med förslaget. De kritiska
synpunkter hovrätten framförde i yttrandet har endast i ringa mån beaktats
vid den slutliga utformningen av konvenfionen. Med hänsyn till au kon
ventionen bygger på en balans mellan olika rättssystem för att den skall
kunna godtagas av många olika stater, inte minst u-länderna, har det
emellertid uppenbarligen varit svårt att vinna gehör för svenska synpukter
i störte utsträckning än som skett.

De sakliga ändringar av förslaget som vidtagits påverkar inte helhetsbedömningen av konventionen. Hovrätten finner därför ej anledning atl närmare beröra dessa.

Hovrätten anser konventionen utgöra en från svensk synpunkt godtagbar reglering av inlernafionella köp. Som hovrätten framhållit i sitt yttrande över förslaget förefaller åtskilliga av bestämmelserna, även där de skiljer sig från svensk och nordisk köprätt, till en del överlägsna dem vår svenska köplag innehåller. Med hänsyn till att reglema är dispositiva utgör konvenfionen inget hinder för utveckling av andra regler genom avtal på de punkter där konvenfionens regler kan anses mindre tillfredsställande.

2 KommerskoUegiuin:

Föreliggande internauonella konvention, som reglerar köprättsliga avtalsförhållanden mellan rättssubjekt i ratificerande medlemsstater, synes icke vara oförenlig med de multilaterala och bilaterala handelsavtal som Sverige träffat med främmande stater. Såsom framgår av konventionens artikel 90 har densamma lägre rättslig dignitet än redan ingångna eller kommande avtal mellan stater på exempelvis den internationella handelns områden.

3 Konsumentköpsutredningen:

Konvenfionen är enligt artikel 2 (a) inte tillämplig på konsumentköp.

166

Såsom vi framhöll i remissyttrande den 28 september 1979 över förslaget till konvention är elt sådanl undanlag i hög grad påkallat. Med hänsyn härtill och då undantagsregelns utformning - som helt överensstämmer med det fidigare remitterade förslaget - bör kunna godtas för svensk del finns från de synpunkter vi har att beakta inle någon anledning till erinran mol konventionen.

4 Sveriges advokatsamfund:

Konventionen har föregåtts av etl långvarigt arbete. Sålunda har samfundet och andra remissinstanser vid flera tillfällen yttrat sig över olika utkast lill konventionstext. Åtskilliga förändringar har skett i förhällande till tidigare utkast, både redaktionellt betingade ändringar och sådana materiella ändringar som i huvudsak behandlats i tidigare remissyttranden. Av de allmänna synpunkter samfundet anförde i yttrande över 1964 års Haag-konvention om enhetlig lag rörande internationella köp av lösa saker (ULIS), är åtskilliga alltjämt Ullämpliga. Del finns därför ej anledning för samfundet atl pä nytt kommentera de enskilda bestämmelserna i konventionen.

I yttrande över UNCITRAL-utkaslel (TSA 1977 s. 19) anförde samfundet sammanfattningsvis att utkastet, efter viss överarbetning, vore ägnat atl ligga till gmnd för en reviderad konvention, till vilken Sverige kunde tänkas ansluta sig. Från denna utgångspunkt får samfundet anföra följande.

Den första frågan gäller huruvida den föreliggande konventionslexten innebär en tillräcklig överarbetning och nu är sådan att en allmän värdering av konventionen bör föranleda svensk anslutning och den andra frågan humvida Sverige bör utnyttja de reservationsmöjligheter konventionen anvisar.

Anslutning

De brister i UNCITRAL-utkastels systemalik och terminologi som samfundet tidigare kritiserat har ej kunnat avhjälpas i den nu föreliggande konventionstexten - trots att vissa mer angelägna ändringsyrkanden från svensk och nordisk sida kunnat tillgodoses.

Oklarhet i terminologi och systematik kan befaras ge utrymme för olikartad rättstillämpning i konventionsländer. Denna kan i sin tur bli besvärande vid utformningen av kontrakt och standardavtal och vid bedömningen av avtalsparts rättsliga situation i enskilda fall och förta en del av den uniformering av köprätten som avsågs med konventionen. Därtill kommer alt konventionen tillåter reservationer av olika slag. Man får därför räkna med att den internationella avtals- och köprätten kommer all för lång tid förbli komplex och svåröverskådlig även om konventionen vinner bred anslutning. Olägenheter av berört slag lorde dock vara det pris som man får betala för att uppnå enighet om en konvenlionstexl som möjliggör bred anslutning.

Åven om man sålunda inte kan ställa samma krav på en konvention som '67

vi i Sverige anser oss böra ställa på inhemsk lagstiftning, kan konventionen dock medföra påtagliga praktiska fördelar för inlernalionell handel.

Parterna i internationella avtal och deras juridiska ombud har idag knappast möjlighel att med den tidspress, under vilken affärsavtal tillkommer, överblicka och sätta sig in i innebörden av de rättsregler av olika slag som kan bli tillämpliga på ett avtal. Om avtal träffas om tillämplig lag bestäms lagvalet ofta av den part som bestämmer innehållet i avtalet i övrigt men ofta lämnas frågan oreglerad eftersom ingendera parten känner den andra partens lag. Det förekommer Ull och med att parterna — i syfte att ingen part skall få en fördel före den andre — låter en tredje, ofta för båda parter okänd rättsordning bli tillämplig på transaktionen.

Det är nu både tidsödande och förenat med betydande svårigheter att fastställa vilken lag som skall tillämpas. Svaret beror ofta på var frågan kommer att prövas. År väl svaret givet, t.ex. om avtalet innehåller en hänvisning är det svårt att erhålla en aktuell text av främmande lag. Därefter kvarstår minst samma problem med tolkningen av den främmande lagen som med tolkningen av konventionstexten.

I jämförelse härmed är det för affärsmän, bolagsjurister och advokater en betydande fördel och säkerhet att det finns en för parterna i en internationell transaktion gemensam konventionstext som utgör lag för bäde säljare och köpare. Sålunda besvarar konventionen i förhållandet mellan parter i konventionsstater frågan om fillämplig lag, och den gemensamma konventionstexten ger part en grundläggande kännedom om den andra partens gällande lag. Enligt samfundets mening är sålunda de prakfiska fördelarna betydande.

Vid en samlad bedömning av för- och nackdelar är det samfundets mening att fördelarna överväger. Med hänsyn till arten av de fördelar samfundet ser med en anslutning till konventionen uppnås dessa dock först vid en bred anslutning.

Reservationer

Förhållandet till de nordiska grannländerna och rättsgemenskapen i fråga om lagstiftning på avtals- och köprättens område samt förekomsten av allmänt spridda, gemensamt utarbetade allmänna leveransbestämmelser bör föranleda atl Sverige vid en anslutning reserverar sig enligt artikel 94(1). Härför talar också omfattningen av handeln mellan de nordiska grannländerna och den påtagliga likheten mellan sådan handel och inhemsk handel. Mellan de nordiska länderna finns genom dessa förhållanden redan en kännedom över gränserna om de regler som gäller. Med samfundets utgångspunkt skulle det därför inte innebära någon förenkling eller ökad säkerhet i affärslivet att i framtiden tillämpa andra gemensamma bestämmelser än de som nu gäller. Detta fömtsätter dock att de övriga nordiska länderna intar samma ståndpunkt och att den gemensamma gmnden kan behållas i framtiden. Samfundet förutsätter att samråd med de övriga nordiska länderna sker i denna fråga.

En reservation enligt artikel 95 skulle göra konventionen tillämplig en
dast mellan parter i stater som anslutit sitt till konventionen. En sådan 168

reservation medför att två regelsystem kommer att gälla för internationella avtal beroende på om motparten har sin "place of business" i ett konventionsland eller ej. De skäl som samfundet anser talar för en anslutning lill konventionen nämligen atl åstadkomma enkla och enhetliga regler för det praktiska affärslivet, talar för att reservation inte bör göras.

Artikel 92 möjliggör för konvenfionsstat att göra undantag för del II (avtalsdelen) eller del III (köpdelen). De argument som ovan anförts lill stöd för ståndpunkten att Sverige bör ansluta sig fill konventionen gäller i första hand köpdelen. Att göra undantag för den delen av konventionen kan därför inle vara aktuellt. Avtalsdelen behandlar endast vad som närmast motsvarar första kapitlet i lagen om avtal, dvs. regler om slutande av avtal. Konventionens regler skiljer sig något från avtalslagens motsvarande regler särskilt i frågan om anbud och möjlighetema atl återkalla anbud. Samfundet konstaterar att förekomsten av vissa skillnader mellan konventionen och svensk lag är naturlig och att det inte finns någon objektiv grund för att hävda att den svenska regleringen skulle vara bättre. Tvärtom syns i detta speciella fall konventionens regler innebära praktiska fördelar i förhållande fill tredje paragrafen avtalslagen och medföra preciseringar i affärsverksamhet som är lämpliga i internationella avtal. Emellertid kan det tänkas uppkomma problem om både ett internafionellt och ett nationellt regelsystem blir tillämpligt på en och samma affär. Sålunda gör konventionen uttryckligen undantag för regler om rättshandlingars ogiltighet. Förhållandet mellan regler som skall bedömas efter konventionen och sådana som skall bedömas efter nationell rätt har inte närmare studerats.

Skälen för en anslutning fill avtalsdelen väger ur prakfiska synpunkter inte så tungt som skälen för anslutning till köpdelen. Vinner konventionen i sin helhet bred anslutning är det emellertid samfundets mening att de praktiska svårighetema inte förefaller störte än att Sverige bör kunna överväga en anslutning även fill avtalsdelen.

Blir en anslutning till båda delarna aktuell kommer den ovan berörda frågan om undantag enligt artikel 95 i ett något annat läge. Såsom ovan framhållits är avtalsdelen inte så angelägen och gränsdragningen mellan dess regler och avtalsrätten i övrigt oklar och därmed fördelarna med en anslutning icke så påtagliga. Därav följer att det finns starkare skäl att av praktiska hänsyn begränsa tillämpningen av avtalsdelen Ull parter i konventionsstater dvs. att göra ett undantag enligt artikel 95. Sådant undantag kan emellertid inte göras bara för avtalsdelen utan måste gälla konvenfionen som helhet. Samfundet har svårt att på föreliggande material ta ställning fill humvida undantag bör göras i det läget. Svaret blir antagligen beroende på hur bred anslutning konventionen får och i vad män reserva-fionergörs.

5 Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska handelskammarförbundet och Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté

Den nu färdiga konventionen är resultatet av en längre fids arbete. Organi- 169

sationerna har också vid flera tillfällen fått tillfälle att yttra sig över olika utkast till konventionstext. Sålunda har yttranden avgivits 12 november 1976, 9 mars 1978 och 28 september 1979.

I de nyss nämnda yttrandena har del närmare innehållet i konventionens bestämmelser kommenterats mer ingående. Föreliggande yttrande begränsas därför huvudsakligen till frågorna om Sverige över huvud taget bör ansluta sig till konventionen och, om så blir fallet, vilka reservationsmöjligheter som bör utnyttjas. Med hänsyn till yttrandets begränsning vill organisationerna starkt understryka, alt de synpunkter som kommit till uttryck i de tidigare yttrandena alltjämt äger sin gdtighet. Här fmns också anledning all erinra om den kritik som riktats mot de kommentarer som tagits fram inom ramen för konventionsarbetet. Om Sverige ansluter sig Ull konventionen bör i samband därmed på lämpligt sätl klargöras, att man från svensk sida anser att kommentarema inte bör ha betydelse som rättskälla vid tolkning av konventionen.

Organisationema behandlar i det följande till en börian endast köpdelen, den viktigaste i konventionen. Beträffande dess innehåll har organisationerna tidigare framfört ett flertal synpunkter. Det har främst gällt reglerna om tolkning av handelstermer, bestämmelserna om leverans och farans övergång, fullgörelsebegreppel och rättelse av fel m. m. Organisationerna hänvisar till tidigare yttranden och beklagar samtidigt att de tidigare framförda synpunkterna inle alltid har kunnat vinna beaktande i önskad utsträckning.

I frågan om Sverige bör ansluta sig till konventionens köpdel finner organisationerna det svårt att ta definitiv ställning i dagens läge. Värdet för näringslivet av en svensk anslutning Ull köpdelen är i hög grad beroende av vilken hållning andra stater intar till konventionen. Organisationema vill här fasta uppmärksamheten på det möte inom EG som enligt uppgift skall hållas 1980-11 -06 och där medlemsstaternas inställning till konventionen skall behandlas. Det är angeläget att man från svensk sida håller sig noggrant underrättad om resultatet av överläggningarna inom EG.

Även om endast ett mindre antal stater ansluter sig till konventionen kan Sverige ändock böra ansluta sig därtill. Så kan bli fallet om det är fråga om sådana stater i förhållande till vilka köplagsdelen skulle innebära en bättre eller mindre främmande reglering än nuvarande ordning. En anslutning, med reservation enligt art. 95, synes sålunda innebära fördelar för Sverige om därigenom uppnäs att konventionen kommer att gälla i förhållande till länder som Sovjetunionen, Kina, Nigeria, Brasilien samt andra vikfigare öststater och utvecklingsländer. Däremot är intresset att låta konvenfionen ersätta nuvarande rättsregler i förhållanden till EG-länderna och USA mera begränsat. I relationerna till dessa länder skulle en övergång till konventionen ha värde om konventionen fick så stor spridning att dess tillämpning blev mer eller mindre universell. Skulle konventionen vinna en mycket bred anslutning förefaller det ej längre nödvändigt med någon reservation enligt art. 95.

1 samband med ställningstagandet fill art. 95 måste också tidsaspekten
beaktas, eftersom en sådan reservation synes böra ske samtidigt med
ratificeringen. Om det enligt det tidigare förda resonemanget är motiverat 170

med en svensk anslutning även vid ett mindre antal staters tillträde, men det fortfarande är oklart hur andra betydelsefulla stater ämnar förhålla sig, är det lämpligt att Sverige gör reservation enligt art. 95. Skulle det senare visa sig, atl konventionen vinner en nöjaktigt bred anslutning bör reservationen kunna tas tillbaka i enlighet med art. 97(4). Organisationerna vill även här låta sitt definitiva ställningstagande bli beroende av den totala anslutningen till konventionen som kan förväntas.

Organisationerna önskar hållas informerade om den internationella utvecklingen och hemställer, att de ånyo bereds tillfälle att yttra sig i anslutningsfrågan när överblick kan erhållas över andra staters inställning.

I detta sammanhang vill organisationerna också beröra konventionens betydelse för svenska och nordiska rättsförhållanden. Organisationema är medvetna om att ett antagande av konventionen kan påverka de förebådande revisionerna av de skandinaviska köplagama. Härvidlag finns anledning att understryka att den föreliggande konventionen i många stycken är resultatet av olika kompromisser och att texten inte representerar någon "modem" köplag, som återspeglar de kommersiella realiteterna eller eljest tillgodoser reformbehoven för köplagens del. Detta bör finnas i åtanke vid etl framtida revisionsarbete

Organisationerna vill också understryka vikten av en nordisk rättslikhet även efter en eventuell anslutning till konvenfionen och revidering av köplagama. De skandinaviska köplagama är av hög kvalitet och det vore slöseri att förspilla detta rättsarv genom en radikal omläggning. Vid en revidering är det organisationernas uppfattning, att man bör bygga på de gällande köplagarna på så sätt, att man tillvaratar del värde som ligger i lagarnas disposition och den homogena rättsliga miljö som skapats av köplagamas långvariga giltighet.

Vid en anslutning till köpdelen bör således beaktas atl dörrarna inte stängs för en särreglering av de nordiska förhållandena på köprättens område. Den rättslikhet som råder inom Danmark, Norge och Sverige är viktig och bör bevaras. Så långt möjligt bör i vart fall materiell rättslikhet eftersträvas också i förhållande till Finland. Organisationema hemställer därför, att Sverige verkar för att de nordiska länderna vid en eventuell anslutning till köpdelen fogar en reservation enligt den s. k. nabolandsklausulen i art. 94(1). En sådan reservation torde komma att behövas även efter en eventuell reformering av köprätten i Norden.

I samband med behandlingen av konvenfionens köpdel vill organisationema också framhålla, att en svensk ratificering inte får påverka anslutningen till 1955 års Haag-konvention om tillämplig lag beträffande inlemationella köp av lösa saker. Sverige är och bör förbli anslutet till denna konvenUon.

Organisationerna beklagar att en stat som ansluter sig till konventionen givits möjlighet att avge en "deklaration" i enlighet med art. 96. Detta innebär att ifrågavarande stater inte blir bundna av stadgandet i art. 11 om slopande av varie formkrav för slutande av avtal. För svenskt vidkommande måste gälla att något formkrav inte skall uppställas härvidlag.

I fråga om konventionens avtalsdel måste organisationerna redovisa en
primärt negativ hållning. Avtalsdelen innehåller en kompromiss mellan 171

anbuds äterkallelighet respektive oäterkallelighet som inte är särskilt klargörande. För svensk rättsuppfattning - och med etl kommersiellt betraktelsesätt — är vidare den subjektiva tolkningsregeln i art. 8 inte tilltalande, eftersom svensk rätt ju bygger på tillitsteorin. Så länge Storbritannien och andra common law-länder, för vilkas skull kompromissen närmast kom till, ej ansluter sig till avtalsdelen finns ej heller för svensk del nägon anledning att göra så. Sammantaget finner organisationema att sådana skäl inte föreligger, att Sverige f. n. har anledning att ansluta sig till konventionens avtalsdel.

Även på avtalssidan vill organisationerna betona vikten av en fortsatt nordisk rättslikhet. Organisationerna fömtsätter all samråd sker med de övriga nordiska länderna, och att man från svenskt håll, om och när anslutning överväges, verkar för att eventuellt erforderliga reservationer görs enligt art. 94.

Samtidigt med konventionen om internationella köpavtal har också i ett protokoll till 1974 års preskriptionskonvention intagits en del ändringar i denna. Lika litet som tidigare finns nu någon anledning för Sverige att ansluta sig till preskriptionskonventionen. Vad som emellertid nu är aktuellt är de ändringar i konventionen som vidtagits för att få till stånd en närmare överensstämmelse med motsvarande stadganden i konventionen om internationella köpavtal. Sålunda sägs i protokollet (art. I) att preskriptionskonventionens regler blir tillämpliga också i de fall där de internationellt privaträttsliga reglerna utpekar ett konvenfionslands lag som tillämplig på avtalet. I de fall konventionen kommer till användning innebär detta bl. a., att preskriptionsavbrott måste ske vid domstol i konventionsstat.

För svenskt vidkommande är problemet näraliggande eftersom Norge är anslutet till 1974 års konvention. Så länge konventionen fillämpas endast mellan konventionsstater uppstår härav inga olägenheter för svensk del. Utsträcks däremot tillämpningen till att omfatta även parter i icke-konven-tionsstater kommer problem att uppstå för dessa. Även om det skulle sägas att en konventionsstat kan acceptera talan vid domstol i en icke-konven-tionsstat som preskriptionsavbrytande, kommer detta — som påpekats i professor Hjemers PM 1980-04-15 - att förbli så oklart och osäkert, att en part som skall avbryta preskripfion inte kan förlita sig därå. För övriga nordiska länder synes därför den nuvarande ordningen vara att föredra.

172

Bilaga 2

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om internationeJJa köp

Härigenom föreskrivs följande.

Konventionens engelska och franska originaltexter finns tillsammans med en svensk översättning intagna som en bilaga lill denna lag. Texterna pä övriga originalspråk, arabiska, kinesiska, ryska och spanska, skall kungöras på det sätt som regeringen bestämmer.

2 § Lagen tillämpas inte i fall då bäde säljaren och köparen har sina
affärsslällen i Danmark, Finland, Island,Norge eller Sverige. Om en part
inte har något affärssiälle, skall avseende fästas vid hans hemvist.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Bilagan har uteslutits här. 173

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom

Härigenom föreskrivs alt I § lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §

De i denna lag givna stadganden om säljares och köpares rättigheter och skyldigheter lände till efterrättelse, såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller eljest må anses avtalat eller ock följer av handelsbruk eller annan sedvänja.

Vad i denna lag är stadgal om köp skall i tillämpliga delar gälla i fråga om byte.

Denna lag tillämpas inte ifall då lagen (1987:000) om internationella köp är tUlämplig.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

174

Innehåll

sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ I

Propositionens lagförslag ................................................ 3

Uldrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 februari 1987

1 Inledning ....................................................................... 81

2 FN-konventionen ......................................................... 81

2.1 Bakgrunden till konventionen ................................ 81

2.2 Konventionens huvudsakliga innehåll m.m............... 83

3 Allmän motivering ....................................................... 86

3.1 Skall Sverige tillträda FN-konventionen? ................ 86

3.2 Vilka reservationer bör Sverige göra? .................... ... 88

3.3 Hur skall FN-konventionen införlivas med svensk rätt? 90

3.4 Ikraftträdande m.m................................................... 93

4 Upprättade lagförslag ................................................. 93

5 Specialmotivering ........................................................ 94

5.1 Förslaget till lag om internationella köp ................ ... 94

5.2 Förslaget till lag om ändring i köplagen ................... 95

6 Det närmare innehållet i FN-konventionen ................. 96

6.1.................................................................................. Del I Tillämpningsområde och allmänna bestämmelser 96

6.1.1.......................................................................... Kap. I Tillämpningsområde 96

6.1.2.......................................................................... Kap. II Allmänna bestämmelser 100

6.2 Del II Ingående av avtal ......................................... 104

6.3 Del III Köp av varor ................................................ 108

6.3.1 Kap. 1 Allmänna bestämmelser ...................... 108

6.3.2 Kap. II Säljarens skyldigheter ........................ Ill

6.3.3 Kap. III Köparens skyldigheter ....................... 133

6.3.4 Kap. IV Riskens övergäng .............................. 144

6.3.5 Kap. V Gemensamma bestämmelser om säljarens och köparens skyldigheter 146

6.4.................................................................................. Del IV Slutbestämmelser 159

7 Hemställan .................................................................. 160

8 Beslut .......................................................................... 161

Utdrag ur lagrådels protokoll den 2 mars 1987 .............. . 162

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 .,. 164

Bilaga I Sammanställning av remissyttrandena över FN-konven
tionen ............................................................. . 166

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ........................ 173

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 175