Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 19 mars 1987 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandenas hemställningar.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen tas områdesvis upp de homosexuellas situalion i samhället. Ett särskilt uppdrag frän regeringen till socialstyrelsen aviseras. Uppdraget bör innefatta att socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter och de homosexuellas egna organisationer skall följa utvecklingen vad beträffar förekomsten av diskriminering av homosexuella. Socialstyrelsen bör också följa utvecklingen belräffande informationen till och om homosexuella liksom aktuell forskning.

Vidare föreslås alt de homosexuellas organisationer skall ges ett särskilt bidrag med 500 000 kr. för sill arbete på riksplanet.

I propositionen föreslås ändringar av brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering och om allmänl åtal vid förolämpning. Vidare föreslås att vissa bestämmelser om sambor görs tillämpliga på homosexuella sambor.

Enligt förslaget utvidgas skyddsobjekten vid olaga diskriminering till atl omfatta även diskriminering som sker pä grund av att någon har homosexuell läggning. Syftet är att bereda homosexuella samma skydd mot diskriminering som för närvarande gäller för etniska minoriteter. Av samma skäl föreslås även att allmänt åtal skall kunna väckas också för förolämpning mol nägon med hänvisning till hans homosexuella läggning, om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt.

Propositionen innehåller ocksä förslag om en särskild lag om homosexuella sambor. Lagen innebär atl vissa uppräknade bestämmelser om sambor

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 124

Brott som avses i 1-3 §§ får ej åtalas av annan ån målsägande. Förtal och grovt förtal får dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet lill åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Under samma förutsättningar får allmänl åtal väckas för förolämpning mot någon i eller för hans myndighels-utövning eller förolämpning mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse.

Har förtal riktats mol avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i I -3 §§, att någon genom förgripdse å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här i riket kränkt den främmande maklen, må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första slycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

Brott som avses i 1-3 §§ får inle åtalas av annan än målsägande. Om målsäganden anger brottet lill åtal och åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt, får dock åklagare åtala Jör

I .förtal och grovt förtal,

2. förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning,

3. förolämpning mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller

4. förolämpiung mot någon ined anspelning på att han har homosexuell läggning.

Har förtal riktats mot avliden,/år åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i I-3 §§, atl någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas / Sverige eller på en främmande makts repren-senlant / Sverige har kränkt den främmande makten,/år brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen /lor bemyndigat därtill.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1986/87:124

16 kap. 9§=

En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska urspmng eller trosbekännelse genom att inte gå honom till hända pä de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas för olaga diskriminering till böler eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas ocksä pä den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom tillträde lill sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Om någon som avses i första-tredje styckena på sätt som där sägs diskriminerar annan på grund av att denne har homosexuell läggning, döms likaledes för olaga diskriminering.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

Senaste lydelse 1986:444.

2 Förslag till Prop. 1986/87:124

Lag om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs följande.

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,

6. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

7. bostadsrättslagen (1971:479),

8. 9 § räushjälpslagen (1972:429), saml

9. lagen (1981; 131) om kallelse på okända borgenärer.

Förutsätter dess.?, lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

3 Förslag till Prop. 1986/87; 124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986/87:1 Föreslagen lydelse

1 § Denna lag gäller sambors gemensamma bostad och bohag.

Vad som föreskrivs i denna lag Vad som föreskrivs i denna lag

om sambor gäller endasi sådana om sambor gäller sådana samboför-

samboförhållanden där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna och en ogift man bor lillsam- en ogift man bor tillsammans under

mans under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,
förhållanden.

4 Förslag till Prop. 1986/87:124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs atl 3 kap. 7 § ärvdabalken' i paragrafens lydelse enligl lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986/87:1 Föreslagen lydelse

3 kap. 7§

Om den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo och bodelning skall förtätlas mellan samborna, skall dessförinnan den efterlevande makens behållna egendom delas enligt detta kapitel.

Skall i den efterievande makens livstid bodelning ske mellan den efterlevande maken och dennes sambo eller sambons arvingar, skall av den efterlevandes egendom före bodelningen las ut egendom till ett värde som molsvarar vad som enligt 1 -4 §§ skall tillkomma den först avlidna makens arvingar.

Vad som föreskrivs i 4 § för det fall att egendom har tillfallit den efterlevande maken i arv, gäva eller leslamenie skall gälla, om den efterlevande maken genom bodelning med en sambo har erhållit egendom utöver vad maken fömt hade.

Vad som föreskrivs i denna balk Vad som föreskrivs i denna balk

om sambor gäller endast sådana om sambor gäller sådana samboför-

samboförhållanden där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna och en ogift man bor Ullsam- en ogift man bor tillsammans under

mans under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,
förhållanden.

' Balken omtryckt 1981:359,

5 Förslag till Prop. 1986/87:124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 1 § jordabalken' i paragrafens lydelse enligl lagen (1987:000) om ändring i jordabalken skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 1986/87:86 Föreslagen lydelse

12 kap. I §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mol ersäUning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annal ändamål än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa belydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att hell eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapi- Vad som föreskrivs i detta kapi
tel om sambor gäller endast sådana tel om sambor gäller sådana sambo-
samboförhållanden där en ogift förhållanden där en ogift kvinna
kvinna och en ogift man bor tillsam-   och en ogift man bor tillsammans
mans under äktenskapsliknande   under äktenskapsliknande förhål-
förhållanden,                              landen.

Förbehåll som strider mol en bestämmelse i detta kapitel är ulan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annal anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som strider mol vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätlen till förlängning av avtalet eller gmnderna för faslslällande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsförelag eller aktiebolag, som hell ägs av en kommun eller landstingskommun, år hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980:94).

Balken omtryckt 1971:1209.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 Prop. 1986/87:124

Närvarande; statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande; statsråden Sigurdsen och Wickbom

Proposition om de homosexuellas situation i samhället

Statsråden anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprolokollen för social- respektive jusliliedeparlemeniel.

Statsrådet Sigurdsen hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad hon och statsrådet Wickbom har anfört för de åtgärder och det ändamål de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar alt genom proposition förelägga riksdagen vad de har anfört för de åtgärder och ändamål de har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna I och 2.

Bilagal Prop. 1986/87:124

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Anmälan till proposition om de homosexuellas situation i samhället

1 Inledning

I januari 1978 tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift atl undersöka de homosexuellas situation i samhället och alt föreslå åtgärder för att undanröja kvarvarande diskriminering av homosexuella. Kommittén antog namnet Utredningen om de homosexuellas situation i samhället. Utredningen har under sitt arbete bl. a. företagit olika undersökningar om de homosexuellas situation. Vidare har samråd skett med berörda myndigheter, organisationer m.fl.

Utredningen (Ledamöter vid betänkandets avlämnande; lagmannen Carl-Edvard Sturkell, ordförande, riksdagsledamoten Lars Ahlmark, riksdagsledamoten Britta Bjelle, läraren Eva Bohlin, landshövdingen Lilly Hansson, riksdagsledamoten Karin Israelsson och riksdagsledamoten Roland Sundgren) överiämnade i augusti 1984 betänkandet (SOU 1984:63) Homosexuella och samhället. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1:1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga 1:2.

De förslag till lagstiftningsåtgärder som presenterats av utredningen gäller frågor som faller inom justitiedepartementets ansvarsområde. Dessa frågor liksom vissa anknytande spörsmål kommer att tas upp av chefen för justitiedepartementet.

Jag tar i del följande upp övriga frågor som har behandlats av utredningen.

2 Allmänna utgångspunkter

I sitt betänkande konstaterar utredningen att den enda säkra skillnaden
mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomäs
sigt dras till personer av samma kön. I homosexuella och heterosexuella 10

förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, Prop. 1986/87; 124 ömhet, kärlek osv. Dessa konstateranden gör utredningen efler noggranna studier av befintlig litteratur m. m. samt efter egna enkäter, intervjuer och samtal med såväl homosexuella som heterosexuella. Att det finns underlag för att dra dessa slutsatser är enligt min mening viktigt eftersom det ger en säker gmnd för ställningstagandet atl homosexuella inte skall diskrimineras och att alla former av diskriminering aktivt bör motarbetas.

Många teorier fmns om vad homosexualitet är och hur den uppslår. Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att det i forskningen inte har framkommit några säkra kunskaper om orsakerna till homosexuell läggning. Utredningen finner det inte heller särskilt meningsfullt att forska efler möjliga orsaker till homosexualitet, särskilt inte när uppgiften nu är att undanröja kvarvarande diskriminering. Däremot är det viktigt att ge en riktig bild av vad homosexualitet innebär och hur den kommer lill ullryck. En myckel utbredd uppfattning är exempelvis att homosexualiteten enbart handlar om sexuella upplevelser med en person av samma kön. Utredningen har enligt min mening övertygande påvisat etl annal förhållande nämligen att del handlar om hela personlighetens känsloengagemang där den sexuella läggningen endasi är en del.

En annan fråga som las upp av utredningen är homosexualitetens omfattning. Här kan man naturiigen inte stödja sig på stafistiska uppgifter. De undersökningar som genomfördes i USA under 1940-50- talen och som resulterade i de s. k. Kinseyrapporterna visade att ca 4 % av männen och 2-3 % av kvinnorna var uteslutande homosexuella efter puberteten. Uppgifter frän USA under senare tid antyder att uppemot 10 % av befolkningen har en homosexuell läggning. Denna andel inkluderar den stora gmpp som efter puberteten även har heterosexuella upplevelser i större eller mindre utsträckning. Uppgifter av denna karaktär måste bedömas som osäkra och kommer dessutom från ett annat land med dess sociala och kulturella förhållanden. Oavsett om andelen i Sverige är något högre eller lägre kan man hävda att det under alla förhållanden rör sig om många människor även i vårt land. Många är, utan atl själva vara homosexuella, berörda genom atl anhöriga eller andra närslående har en sexuell läggning.

Homosexuellas situalion

I syfte att klarlägga de homosexuellas situation i dagens samhälle har utredningen gjort omfattande undersökningar dels bland allmänheten där merparten är heterosexuella och dels bland homosexuella. Vidare har olika litteraturstudier genomförts. Dessa undersökningar har lett utredningen till slutsatsen att två förhållanden är avgörande för de homosexuellas situation. Det första är alt tystnaden om homosexuella och homosexualitet har varit i det närmaste total. Det andra är atl det existerar ett socialt tabu eller indirekt förbud mol homosexualitet.

Samhället är byggt på en heterosexuell grund. Detta genomsyrar den
uppfostran vi ger våra barn, liksom den bild av normal samlevnad som
samhället i övrigl ger. Mänga homosexuella har givit uttryck för hur svårt
det varit för dem atl acceptera sin homosexuella läggning och att leva med 11

den. Omvärldens inställning och reaktioner inför homosexuella och homo- Prop. 1986/87:124 sexualitet är skiftande. Utredningen konstaterar dock att samhällets syn på homosexualitet under senare år blivit öppnare, vilket underlättat situationen för många homosexuella. En vanlig reaktion bland människor är den helt likgiltiga. En annan reaktion kan vara att helt ta avstånd. Många människor är inte negativa till homosexuella men tar avstånd från homosexuella beteenden.

De flesta homosexuella döljer sin homosexualitet även för vänner och anhöriga. Fruktan för atl bli avslöjad är en stor påfrestning. Detta gör att många isolerar sig, medan andra väljer att leva ett dubbelliv med såväl heterosexuella som homosexuella kontakter. Nästan alltid döljs de homosexuella kontakterna. Att den homosexuelle döljer sin känslomässiga läggning grundar sig ofta på atl han eller hon inte vet hur omgivningen kommer att reagera.

I Sverige förekommer inte någon diskriminering i bemärkelsen lagregler som går ut på alt särbehandla homosexuella. Det förekommer emellertid en annan ofta dold, ibland omedveten, oacceptabel behandling av homosexuella. Jag ställer mig bakom utredningens slutsats atl om diskriminering av homosexuella skall kunna undanröjas är det nödvändigt att samhället bidrar till alt negativa attityder och felaktiga begreppsbildningar motverkas. Detta kan ske på olika vägar, exempelvis genom lagstiftning, information, undervisning och en öppen samhällsdebatt.

Av de enkätundersökningar som utredningen gjort bland homosexuella framgår att av dem som svarat (1259 personer) levde cirka hälften i ett förhållande med någon av samma kön. Flertalet av den andra hälften skulle vilja leva i ett sådant förhällande. Utredningen anser att en mängd yttre omständigheter bidrar till alt många inle lever i ett stabilt parförhållande. Sådana faktorer är brist på naturiiga mötesplatser för homosexuella, mötesplatsernas svårtillgänglighet, den inriktning på tillfälliga kontakter som en del av mötesplatserna har etc. Jag instämmer i utredningens slutsats att det mäste vara en viktig samhällsuppgift att underlätta för homosexuella att träffa andra homosexuella under goda sociala förhållanden liksom all underlätta en stabil homosexuell samlevnad.

Flertalet remissinstanser anser atl utredningen på ett förtjänstfullt sätl kartlagt de homosexuellas situalion i samhället och ställer sig bakom utredningens gmndläggande värderingar. Socialstyrelsen finner att utredningen bör kunna ge upphov till en fördjupad diskussion om homosexuella och samhället. Styrelsen anser dock att utredningen hyser en övertro till vad samhället kan åstadkomma lagstiftnings- och informationsvägen i en så sammansatt och känslig fråga. Styrelsen efterlyser vidare en fördjupad analys av homosexualiteten i sig. Skolöverstyrelsen (SÖ) anser att man genom utredningen fåll betydligt ökad kunskap om arten och graden av diskriminering och därigenom ökade möjligheter att se vad som behöver åtgärdas. Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) beklagar att utredningen inte haft förmåga att se något annat än problem i samband med diskussionen om de homosexuellas situation. De homosexuellas egna organisationer anser att utredningen väl beskrivit dagens situation för de

homosexuella och att målsättningen är kraftfull men alt denna inte följts 12

upp i förslagsdelarna.

Kyrkans roU Prop. 1986/87; 124

Utredningen har i etl särskilt avsnitt behandlat kyrkans och andra religiösa samfunds roll för attityder till homosexuella och homosexualitet. Jag instämmer i utredningens konstaterande att de kristna samfundens uppfattning alltjämt har stor belydelse för människors ställningstaganden när det gäller homosexualitet. Enligt utredningen skulle det vara av stor betydelse framför alll för de många kristna homosexuella om företrädare för de olika samfunden böriade debattera homosexualitet och de homosexuellas situation inte bara inom den egna organisationen utan även utåtriktat.

Remissvaren visar på olika åsiktsyttringar inom de kristna samfunden. Ärkebiskopen har i sitt remissyttrande bl.a. anfört att kyrkans på bibeln grundade uppfattning att del homosexuella beteendet strider mot skapelseordningen inte ger nägon rätt att beröva de homosexuella deras människovärde och inte heller får leda till att man inskränker de krav som kärleken till medmänniskan ställer. En homosexuell människa bör godkännas som en fullvärdig medlem i såväl kyrkans som samhällets verksamhetsformer. Ekumeniska gruppen för kristna homosexuella (EKHO) hänvisar till en utredning som gjorts för biskopsmötet där det bl. a. hävdas att både effektetiska och sinnelagsetiska skäl talar för att kyrkan dels accepterar den genuina homosexualiteten dels verkar för bestående förbindelser mellan människor med genuin homosexuell läggning. EKHO anser att många kristna nu kan företräda en positiv syn på homosexualitet, en uppfattning byggd på kristen tro, en historisk-kritisk bibelsyn och en väl genomtänkt människosyn. Den åriigen återkommande nattvardsgudstjänsten i Storkyrkan i Stockholm under den homosexuella frigörelseveckan har varit startpunkt för debatt såväl inom som utom de kristna samfunden.

Värnpliktsfrågor

Utredningen anför att homosexuell läggning som sådan inte får vara orsak till någon särbehandling inom försvarsmakten. Det är naturligt atl man såväl inom försvaret som inom andra samhällsområden tar vederbörlig hånsyn till de svårigheter olika människors problem kan orsaka dem. För att ta denna hänsyn krävs emellertid inte någon särskild klassificering som homosexuell vilket görs i dag. Utredningen fömtsätter att denna klassificering tas bort ur försvarets föreskrifter om "Medicinsk undersökning och utvärdering". Samma uppfattning redovisar 1983 års värnpliktsutbildningskommitté i betänkandet (SOU 1986:43) Befrielse från värnpliktstjänstgöring. Överbefälhavaren (ÖB) anser i sitt remissvar över betänkan-del Homosexuella och samhället att homosexualitet i sig inte utgör anledning tUl någon särbehandling inom försvarsmakten. ÖB har därför intet att erinra mot utredningens överväganden.

Min bedömning: En särskild lagstiftning mot diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden bör ej införas.

Utredningen: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser från arbetsmarknadsområdet avstyrker särlagstiftning för homosexuella. Några av dessa poängterar att man även avstyrkte diskrimineringsutredningens förslag om särskild lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) förordar särlagstiftning.

Skälen för min bedömning: Utredningen har avvisat tanken på att införa en lagstiftning på arbetsmarknaden som endast skulle avse homosexuella. Jag instämmer i utredningens ställningstagande och ser inga skäl att föreslå nägon sådan särskild lagstiftning.

Förhållandena på arbetsmarknaden skall huvudsakligen lösas av arbetsmarknadens parter. Systemet med förhandlingar och avtal på arbetsmarknaden bör innebära ett skydd mot osaklig och diskriminerande behandling av arbetstagarna.

De fackliga organisationerna har en viktig uppgift att motverka tendenser till diskriminering av homosexuella pä arbetsmarknaden. Jag är övertygad om att dessa organisationer kommer att verka för en likabehandling av de homosexuella.

I kontakter med företrädare för arbetsmarknadsorganisationer har utredningen tagit upp bl. a. frågan om sexuell läggning kan vara saklig gmnd för uppsägning eller omplacering. De svar man fåll har varit entydiga och innebär att enligt organisationernas uppfattning är sexuell läggning inte saklig gmnd för uppsägning eller omplacering.

Utredningen anser sig efter sina undersökningar övertygad om att en oacceptabel särbehandling av homosexuella förekommer på vissa arbetsplatser. Utredningen pekar ocksä på att om atutyderna i samhället blir öppnare vågar fler homosexuella uppträda öppet. Det kan då inte uteslutas att riskerna för oacceptabel särbehandling ökar. Även erfarenheterna frän bl.a. USA under de senaste årens AIDS-epidemi av diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden inger farhågor. Del är därför viktigt alt förhållandena på arbetsmarknaden följs.

Jag kommer i ett senare avsnitt att behandla frågan om att ge socialstyrelsen i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter följa utvecklingen bl. a. vad gäller eventuell diskriminering av homosexuella på arbetsmarknaden.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Utredningen: Redovisar en i sak överensstämmande inställning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig är i stort sett ense med utredningen. Stockholms bostadsförmedling konstaterar att det i bostadsförmedlingens anvisningsarbete inte görs någon åtskillnad mellan homosexuella och heterosexuella sökande. RFSL föreslår en vidgning av det föreslagna diskrimineringsförbudel i 16 kap. 9 § brottsbalken så atl det även omfattar homosexuellas organisationer.

Skälen för min bedömning: Enligt 16 kap. 9 § brottsbalken kan en näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på gmnd av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse straffas. Detsamma gäller för den som är anställd i näringsverksamhet eller hos stat eller kommun eller som är politiskt förtroendevald. Detta lagrum omfattar således den som yrkesmässigt verkar på bostadsmarknaden inklusive den privata bostadsmarknaden. Till de grupper som skyddas bör, som chefen för justitiedepartementet kommer att föreslå, fogas homosexuella.

En fråga som utredningen tagit upp är möjligheten för de homosexuellas organisationer att få tillgång till lämpliga lokaler. Jag vill liksom utredningen stryka under att det är en viktig kommunal angelägenhet att dessa organisationer får tillgång till lämpliga lokaler inklusive samlingslokaler. Jag vill i sammanhanget erinra om atl, som elt led i det arbete som pågår för att bekämpa AIDS har särskilda särskilda medel avsatts bl. a. till att iordningställa lokaler för de homosexuella.

Utredningens undersökningar visar att vissa bostadsförmedlingar vägrar att registrera två parter av samma kön som bostadssökande tillsammans. Detta är självfallet inte tillfredsställande. I och med de ändringar som kommer att föreslås i brottsbalkens 16 kap. 9 § blir en diskriminering på bostadsmarknaden på gmnd av homosexualitet straffbar. Detta får till följd att bostadsförmedlingarna måste behandla homosexuella par på samma sätt som heterosexuella i sitt anvisningsarbele.

Erfarenheterna inlernalionellt bl.a. från USA, under de senasie årens AIDS-epidemi, av diskriminering av homosexuella på bostadsmarknaden inger farhågor. Ett sätt att förebygga en liknande utveckling i Sverige är den föreslagna ändringen av brottsbalkens 16 kap. 9 §.

Det förslag till ny sambolagstiftning som regeringen lämnat lill riksdagen (prop. 1986/87:1) berör bl.a. sambors gemensamma bostad. Genom det förslag lill ändring i denna lagstiftning som senare idag behandlas av chefen för justitiedepartementet kommer homosexuella samboförhållanden att

5 Asylrätt för homosexuella m.m.

Min bedömning: Som framgår av 31 § utlänningsförordningen (1980:377) kan en person beviljas uppehållstillsländ om detta är motiverat av humanitära skäl. Enligt praxis gäller detta bl.a. i sådana fall då en person i sitt hemland förföljs på grund av homosexualitet. Denna bestämmelse bör liksom hittills tillämpas i en generös anda. Jag ser inte skäl att införa ytterligare bestämmelser.

Utredningen anser att homosexuella bör kunna omfattas av begreppet "tillhörighet till viss samhällsgrupp" enligt nyktingdefinitionen i 3 § utlänningslagen (1980:376).

Remissinstanserna: De homosexuellas egna organisationer samt bl.a. Stockholms kommun och RFSU ställer sig bakom utredningens förslag. Statens invandrarverk anser att nuvarande tillämpning i praktiken erbjuder ett tillfredsställande skydd för homosexuella som behöver en fristad i Sverige. Liknande synpunkter framför rikspolisstyrelsen samt ytterligare ett tiotal remissinstanser.

Skälen för min bedömning: Enligt 3 § utlänningslagen skall en flykting inte utan synneriiga skäl vägras fristad här i landet om han behöver sådant skydd. Flykting är enligt udänningslagen en utlänning som befinner sig utanför det land, i vilket han är medborgare, på gmnd av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på grund av religiös eller politisk uppfattning. Utlänningslagens definition av flyktingbegreppet motsvarar den som finns i Förenta Nationernas flyktingkonvention. Riksdagen har senast är 1984 avslagit motioner om ändringar i flyktingbegreppet bl. a. med motiveringen att de föreslagna ändringarna inte hade någon motsvarighet i flyktingkonventionen.

Statens invandrarverk hävdar i sitt remissvar aU en ensidig svensk förändring av flyktingbegreppet inte bör ske. Verket anser att den nuvarande tillämpningen av 31 § utlänningsförordningen ger ett fullgott skydd för homosexuella som söker en fristad i Sverige.

Invandrarverket har uppgivit alt man sedan avsevärd tid tillämpar samma principer i frågor om uppehållslillslånd på grund av påstådd familjean-knyining för såväl homosexuella som heterosexuella förhållanden.

Den praxis som har utbildats i fråga om beviljande av uppehållstillstånd på humanitär grund för homosexuella som här söker skydd mot förföljelse i

6 Ungdomsskolans samlevnadsundervisning

Min bedömning: Det är angelägel atl skolöverstyrelsen (SÖ) arbetar för alt stimulera enskilda skolor och lärare att förbättra undervisningen om homosexualitet och de homosexuellas situation. Även länsskolnämndernas ansvar bör understrykas.

Utredningen: Skolans samlevnadsundervisning kan inle bara motverka diskriminering av homosexuella utan även bidra till att samhället på sikt kommer alt behandla homosexualitet på elt mera öppet sätt och som en socialt accepterad företeelse.

Gällande läroplaner innehåller inte någon direki målformulering som särskilt tar upp samlevnadsundervisningens inriklning. Däremot ger mera allmänna målsättningar utrymme för att i undervisningen behandla exempelvis åtgärder för att motverka diskriminering av homosexuella. Detta är idag mera en fråga om den enskilda lärarens personliga engagemang. SÖ bör finna former för att mer aktivt stimulera enskilda skolor och lärare att förbättra undervisningen om homosexualitet. Samtidigt bör länsskolnämnderna intensifiera sin uppföljande verksamhet.

Den formella statusen för SÖ:s handledning för samlevnadsundervisning är oklar. Utredningen finner det nödvändigl all handledningen får formen av mera tvingande formuleringar i läroplanen.

Utredningen finner innehållet i SÖ;s handledning i mänga stycken tillfredsställande. Vissa avsnitt kan dock ifrågasättas. Handledningen bör kompletteras med maierial om hur man kan lägga upp lektioner exempelvis om homosexualitet. Man stryker även under värdet och betydelsen av att homosexuella medverkar i undervisningen. Detta kan ske bl.a. genom medverkan frän de homosexuellas egna organisationer.

Skolhälsovårdens personal bör enligt utredningen ägna stor uppmärksamhet åt behovet av stöd till homosexuella elever.

Statens institut för läromedelsinformation (SIL) bör särskilt uppmärksamma läromedlens framställning om homosexualitet. Institutet bör också ta initiativ till att förbättra tillgången pä läromedel.

2 Riksdagen 1986/87. t saml. Nr 124

Utredningen visar att det finns betydande brister i skolans undervisning Prop. 1986/87; 124 om homosexualitet. Enligt utredningens uppfattning behövs del inte någon central styrning av samlevnadsundervisningen om man i ställel vidtar de särskilda åtgärder utredningen föreslagit.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen delar inte uppfattningen alt SÖ:s handledning om samlevnadsundervisning bör få formen av mera tvingande formuleringar i låroplanen. Styrelsen delar inle heller uppfattningen att målformuleringen för undervisningen om homosexualitet bör slå fast atl homo- och heterosexualitet för den enskilde individen och samhället är likvärdiga. Detta skulle enligt styrelsens uppfattning kunna få motsatt verkan nämligen att öka tystnaden om homosexualitet i skolan. Många lärare skulle kunna uppleva allför stor differens mellan vad man själv anser och det man är tvingad atl undervisa om. Socialstyrelsen betonar att ungdomsmottagningarna som finns mnt om i landet kan bli en viktig tillgång för de ungdomar som behöver få hjälp och stöd i sin identitetsutveckling. Ungdomsmottagningarna som i dag når främst flickor bör även kunna vara en resurs för pojkar.

SÖ finner den kritik som utredningen framfört mol undervisningen i slort befogad. Den enkät som utredningen genomfört vid vissa skolor om undervisningen kring homosexualitet visar på uppenbara brister i denna. Det gäller den ringa vikt som läggs vid ämnet, bristerna i läromedel och de fördomar som kommer lill uttryck i många enskilda svar. Samlevnadsundervisningen bör enligl SÖ ingå som en del i länsskolnämndernas tillsynsverksamhet. Det är en viktig uppgift för SIL att medverka till framställning av läromedel som på ett bättre sätt än idag behandlar frågor om homosexualitet.

En central åtgärd som SÖ genomfört är en komplettering till handledningen för samlevnadsundervisningen. Detta material har utarbetats i nära samverkan med bl. a. RFSL;s lärargmpp.

SÖ framhäver vikten av att ta till vara kunskaper från gmpper utanför skolan och pekar också på betydelsen av utbildning, fortbildning och utvecklingsarbete. Skolhälsovårdens personal bör ägna de homosexuella eleverna ökad uppmärksamhet och ge dem ökat stöd. Ämnet har behandlats vid SÖ:s skolhälsovårdskonferens i maj 1985.

SIL anför att frågan om hur homosexualitet behandlas bör aktualiseras vid den obligatoriska granskningen av läromedel i samhällsorienterande ämnen. Att därutöver göra en särskild temagranskning om hur homosexualitet behandlas i läromedel är med hänsyn till ekonomin inte möjligt.

RFSL anser att det måste vara etl oeftergivligt krav att SÖ;s handledning i kombination med det stöd- och stimulansmaterial som framtagits i samråd med bl. a. RFSL:s lärargrupp får status av tvingande läroplan.

Skälen för min bedömning: Skolan har som en gmndläggande uppgift att
motverka diskriminering och att understryka alla människors lika värde.
Det är därför självklart att skolan i sin samlevnadsundervisning har att ta
upp frågor om homosexualitet och de attityder och svårigheter som möter
homosexuella. Om diskriminering av homosexuella skall kunna motverkas
fordras att attityder och fördomar bearbetas. Skolans sex- och samlev
nadsundervisning spelar här en mycket viktig roll. Jag instämmer i utred- 18

ningens mening alt rätt utformad kan samlevnadsundervisningen inte bara Prop. 1986/87; 124

motverka diskriminering av homosexuella utan även bidra till all samhället

på sikt kommer att behandla homosexualitet pä ett mera öppet sätl och

som en socialt accepterad företeelse. Den skolenkät som utredningen gjort

visar dock att homosexualitet tas upp i undervisningen relativt sällan.

Enkätsvaren visar även en stor osäkerhet inför ämnet från såväl lärare som

elever.

Skolans arbete styrs av skollagen (1985:1100), förordningen (1986:572) med vissa tillämpningsföreskrifter till skollagen och skolförordningen (1971:235, omtryckt 1983:721, senast ändrad 1986:583) som i eU övergripande perspektiv drar upp ramarna för undervisningen. Målen och riktlinjerna för undervisningen behandlas i olika läroplaner. Inom läroplanen för grundskolan (Lgr 80) har lämnats etl relativt stort mätt av lokal frihet och en decentralisering av beslutsfunktionen har skett. Liknande gäller för gymnasieskolan. 1 läroplanerna finns förutom Mål och riktlinjer ocksä kursplaner och timplaner. Samlevnadsundervisningen behandlas framför alll i kursplaner för olika ämnen. Utifrån de allmänna målsättningarna finns utrymme för att behandla frågor om homosexualitet. Den enskilde läraren har dock etl avgörande inflytande på hur undervisningen bedrivs.

SÖ har utarbetat en särskild handledning för samlevnadsundervisningen. Utredningen anser att denna till stora delar är bra men alt vissa omarbetningar bör ske när det gäller framför alll faktadelarna. Det bör enligt min mening ankomma på SÖ att bedöma fömtsättningarna för en omarbetning av handledningen.

För att nå målen för samlevnadsundervisningen i ungdomsskolan fordras en kunnig och engagerad lärarkår. Utredningens skolenkät visar alt många lärare inte uppfattar undervisningen om homosexualitet som viktig. Den visar också på brister i metoder och läromedel. SÖ har som komplement lill handledningen i samlevnadsundervisning tillsammans med Liber Förlag producerat etl servicemalerial. Detta material "Samtala om samlevnad" omfattar en gmndskoledel och en gymnasieskoldel. Materialet som utarbetats efter samråd med RFSL;s lärargmpp tar bl. a. upp homosexualitet. Vidare har SÖ medverkat till produktion av film som behandlar homosexuellas situation.

Skolhälsovårdens personal liksom personalen vid de s. k. ungdomsmottagningarna bör enligt min mening ägna uppmärksamhet åt det stöd och den hjälp homosexuella elever behöver. Frågan har bl. a. tagits upp vid en av SÖ anordnad skolhälsovårdskonferens.

Utredningen har gjort en granskning av läromedlens utformning och härvid funnit att stora brister föreligger. Statens institut för läromedelsinformation har i sitt remissvar bl. a. anfört att vid den obligatoriska granskningen av läromedel i samhällsorienterande ämnen bör frågan om hur homosexualitet behandlas aktualiseras.

Jag är enig med utredningens bedömning att de homosexuellas egna erfarenheter så långt möjligt bör tas Ullvara. RFSL och EKHO m. fl. har en betydande verksamhet med skolinformation.

Som jag visat har SÖ redan vidtagit vissa åtgärder för att förbättra
skolans samlevnadsundervisning också när det gäller frågor om homosexu- 19

Utredningen: I sitt betänkande gör utredningen en genomgång av en rad utbildningar inom högskolan. De utbildningar som berörs är lärar-, fritidspedagog-, lakar-, socionom-, psykolog-, teolog-, journalist-, bibliotekarie-samt den kommunala högskoleutbildningen. Utredningen har påvisat att i samtliga dessa utbildningar behandlas homosexuellas situation eller homosexualitet mycket litet eller inte alls. Utredningen anser att om målsättningen att undanröja diskrimineringen av homosexuella skall uppnås måste högskolorna mer aktivt verka för att utbildningen i berörda hänseenden blir mer omfattande. Utredningen föreslår atl UHÄ samlar företrädare för högskolorna för att diskutera vilka åtgärder som bör och kan vidtas.

UHÄ bör vidare analysera vilka effekter som den långl drivna decentraliseringen som präglar högskolan kan ha inneburit för samlevnadsundervisningen. Om denna analys visar att de centralt uppställda målen inte uppfylls fömtsätter utredningen att UHÄ vidtar nödvändiga åtgärder för att en bättre måluppfyllelse skall uppnås.

Berörda linjenämnder bör vid fastställande av lokala planer och kursplaner ta upp homosexualitet som elt särskilt moment.

Vidare föreslår utredningen att UHÄ får i uppdrag att vidta åtgärder för att arbeta bort brister i tillgången på lämplig kurslitteratur. UHÄ bör vidta åtgärder för att SÖ;s handledning för samlevnadsundervisning eller annan likvärdig litteratur blir obligatorisk kurslitteratur på högskolans samtliga institutioner för lärarutbildning.

Remissinstanserna: En rad remissinstanser stöder utredningens tankegångar och förslag. UHÄ pekar på att de övergripande målen och det huvudsakliga innehållet för respektive utbildning fastställs i UHÄ:s utbildningsplaner medan detaljplaneringen och valet av kurslitteratur sker lokall. UHÄ anser att decentraliseringen i sig inte är anledning lill alt frågor om sex och samlevnad blir otiUräckligt behandlade utan atl det snarare

beror på konkurtensen med andra angelägna ämnesområden. Enligt Prop. 1986/87:124 UHÄ: s mening är attityder och förhållningssätt viktigare än kunskaper om enskilda moment i de olika samhällsfrågorna. Frågor om homosexualitet och de homosexuellas situation bör ingå som naturiiga delar i det sammanhang där samlevnadsfrågor behandlas, vilket är möjligt exempelvis enligt den reviderade utbildningsplan som fastställls för mellanstadielärarutbildningen. UHÄ anser att frågan om hur undervisningen om homosexualitet kan förbättras liksom övriga frågor om sex och samlevnad kan aktualiseras i utbildningskonferenser. UHÄ är inte övertygat om all en stark fokusering på de homosexuellas situation är den bästa vägen för atl undanröja diskriminering av homosexuella. En strävan bör vara atl samtliga högskoleutbildningar var och en efter sitt behov belyser pluralismen i samhället.

Skälen för min bedömning: Riksdag och regering fastställer enligt högskolelagen (1977:218) de övergripande ramarna för högskoleutbildningen. UHÄ fastställer för de olika utbildningslinjerna utbildningsplaner som i regel tar upp bl. a. linjens huvudsakliga innehåll och uppläggning. För varje linje skall finnas en lokal plan och kursplaner. De lokala planerna och kursplanerna fastställs av linjenämnderna. Del decentraliserade planeringsansvaret medför att lokala variationer inom utbildningen förekommer. I olika sammanhang anordnas exempelvis ulbildningskonferenser som bidrar till en samordning av innehållet i utbildningarna.

Utredningen har gjort en genomgäng av olika högskoleutbildningar för yrken som har stor betydelse för attitydförändringar eller för yrken i vilka man kommer i kontakt med homosexuella som behöver slöd och hjälp. Man konstaterar därvid att sex- och samlevnadsfrågor behandlas mycket sparsamt i utbildningen och föreslår olika åtgärder från UHÄ:s och linjenämndernas sida. Jag instämmer i att samlevnadsundervisningen i exempelvis de olika lärarutbildningarna är av stor belydelse för hur utbildningen senare skall kunna bedrivas i ungdomsskolan. På samma sätt är det av myckel stor vikt att de homosexuellas situalion tas upp bl. a. i utbildningar inom vårdområdet och det sociala området. Det bör vara en uppgift för UHÄ att överväga behovet av sex- och samlevnadsundervisning när man fastställer olika utbildningsplaner. UHÄ bör också i exempelvis utbildningskonferenser ta upp dessa frågor.

Även inom de nuvarande utbildningsplanernas ram finns möjligheter att i de lokala planerna och i kursplanerna ta hänsyn till behovet av sex- och samlevnadsundervisning. Enligt min mening är det angeläget att de olika linjenämnderna tar lill vara dessa möjligheter.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Min bedömning: Behov finns av forskning om homosexualitet och de homosexuellas situation. Socialstyrelsen skall följa utvecklingen på forskningsområdet.

Utredningen: Utredningen beskrive tre särskilt angelägna forskningsområden, nämligen homofobi, homosexuellas livssituation och homosexuellas historia. Utredningen föreslår atl forskningsrådsnämnden får i uppdrag att starta forskningsprojekt i något eller några av de ämnen utredningen berört. Vidare konstateras att forskningsråden kan vidta åtgärder för att uppmuntra forskning i homosexualitet t.ex. genom all anordna seminarier där aktuella forskningsområden belyses.

Remissinstanserna: Forskningsrådsnämnden avvisar förslaget att nämnden skulle få i uppdrag atl initiera forskningsprojekt med den ansats som utredningen föreslår. Ev. kvalificerade forskningsprojekt med inriklning på homosexualitet bör som hittills bedömas med forskningsorganens vanliga kvalitets- och relevanskriterier.

Humanistisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådei (HSFR) anser att om de homosexuellas problem skall prioriteras bör det ske inom en vidare ram; de kulturellt avvikandes ställning i samhället. HSFR ställer sig tveksamt till att forskningsrådsnämnden skall ha ansvar för forskningen.

Medicinska forskningsrådet (MFR) anser atl en bred och förutsättningslös forskning är atl föredra framför de mer preciserade forskningsområden som utredningen för fram.

Socialstyrelsen anser till skillnad från utredningen att forskning om homosexualitetens uppkomst är viktig. Styrelsen pekar på ytterligare forskningsområden.

RFSU och de homosexuellas organisationer stöder utredningens förslag och ger exempel på ytterligare forskningsområden.

Skälen för min bedömning: Såväl forskningrådsnämnden som humanis-tisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet avvisar utredningens förslag om särskilt uppdrag till forskningsrådsnämnden. De hävdar liksom andra remissinstanser atl en forskning om homosexualitet bör ske inom en vidare ram. Jag delar detta synsätt och jag anser att eventuella forskningsprojekt får bedömas inom sedvanliga kvalitets- och relevanskriterier. Jag vill dock framhålla att det finns behov av forskning om homosexualitet och de homosexuellas situation. Forskningen kan beröra många ämnesområden. Socialstyrelsen bör inom det uppdrag, som jag senare återkommer till, följa även utvecklingen på forskningsområdet.

Utredningen: I utredningens arbete har skett en genomgång av flera olika kulturverksamheter och man finner att inslag om homosexualitet är myckel blygsamt förekommande. Utredningen anser all slöd till kulturaktiviteter som tar upp homosexuellas förhållanden bör ske inom de stödordningar som finns idag och inom de ramar den av riksdagen fastställda kulturpolitiken sätter. Etl av de mål som antagits är att kulturpolitiken i ökad utsträckning utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Del är enligl utredningens uppfattning ett gemensamt ansvar för utredande, medelsbeviljande och aktivt verkande kulturorgan att bidra till en bättre måluppfyllelse i detta avseende. Utredningen har särskilt betonat folkbibliotekens betydelse.

Remissinstanserna: Kulturtådel instämmer i utredningens verklighetsbeskrivning. Rådet anser att en nödvändig utgångspunkt för förändring är all i det kommande regeringsförslaget skrivs in ett allmänt principuttalande om utredande, medelsbeviljande och aktivt verkande kulturorgans ansvar i sammanhanget. Rådet kommer att beakta utredningens förslag att kulturrådet måste ta hänsyn till homosexuell kultur i sin informationsverksamhet. Vill statsmakterna ha kartlagt i vad mån utfärdade rekommendationer fått effekt, kan t.ex. kullurrådel ges i uppdrag att göra en utvärdering. Även kommuner och landsting bör enligt rådet göras uppmärksamma på sitt ansvar. RFSL anser att om tystnaden och osynliggörandet av homosexualitet skall brytas måste kraftfulla åtgärder vidtas inom kulturområdet och föreslår atl ett visst belopp, exempelvis 3 milj. kr. per år i 5 år, satsas på utveckling av homosexuell kultur.

Skälen för min bedömning: En grundläggande förutsättning för vår kulturpolitik är en vidsträckt yttrandefrihet. För atl denna ska ha en reell innebörd för människorna krävs att kulturpolitiken utformas så att den vidgar människornas handlingsfrihet och utvecklingsmöjligheter. De kulturpolitiska mål som antagits av riksdagen syftar lill att åstadkomma en kulturell jämlikhet.

Kulturpolitiken ska ocksä utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov. Då det gäller all tillgodogöra sig samhällets kultur-utbud i allmänhel kan inte homosexuella betraktas som en speciellt eftersatt grupp. Homosexuella representerar elt genomsnitt av samhället socialt och utbildningsmässigt. I detta avseende behöver gruppen inte samhällets stöd. Då det däremot gäller att synliggöra homosexualiteten som en

social och kulturell del i samhället är förhållandet annorlunda. Om homosexualitet ska bli etl erkänt inslag i samhället krävs all kvarvarande hinder undanröjs för de homosexuella att i kulturlivet uppleva identifikation och delaktighet.

Utredningen har visat att homosexuellas sociala situation förhållandevis sällan tas upp i de olika kulturakliviieterna. De homosexuellas organisationer har även uppfattningen atl det finns svårigheter all inom ramen för befintliga stödformer erhålla bidrag till egna kulluraktiviteter. Jag finner det för egen del angelägel att de homosexuellas organisationer fär del av samhällets stöd till kulturaktiviteter pä samma säll som andra organisationer.

De samhälleliga kulturorganen har självfallet elt stort ansvar all vid medelstilldelning och i andra sammanhang beakta att de homosexuella ges möjlighet att manifestera sig och sin särskilda kultur.

Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Göransson.

Prop. 1986/87; 124

Utredningen: Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta en plan för hur informationsverksamheten rörande frågor om homosexualitet kan förbättras. Centrala direktiv bör utfärdas vari statliga verk och myndigheter erinras om sin skyldighet att, i förekommande fall, i sin informationsverksamhet även beakta homosexuellas silutaion. Vidare föreslår utredningen att i avtalen mellan staten och programföretagen, dvs. Sveriges Radio och dess olika dotterbolag, skapas förutsättningar för att tillgodose intresset av fler program om de homosexuellas situation.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen framför att viss informationsverksamhet bedrivs kontinuerligt. Bl.a. har homosexualitet varit etl tema i kurser och utbildningar för olika personalgrupper som arbetar med ungdom. Styrelsen delar uppfattningen att informationen om homosexualitet behöver fördjupas och förbättras. En stegvis långsiktigt uppbyggd information som baserar sig på forskning skulle vara av stort värde för all få ett öppnare klimat kring homosexualiteten. Ett sådant uppdrag ryms dock inte inom ramen för den verksamhetsplan som socialstyrelsen fastställt.

Statens kulturråd kommer atl beakta utredningens förslag men anser att etl allmänt principuttalande i en kommande proposition om utredande, medelsbeviljande och aktivt verkande kulturorgans ansvar är nödvändigt. Även kommuner och landsting bör göras uppmärksamma på sitt ansvar.

Filminstitutet sympatiserar med utredningens syfte att förändra attityder

men framhåller att institutets bedömning måste förbli eslelisk-konstnäriig Prop. 1986/87; 124 och ekonomisk.

De homosexuellas egna organisationer tillstyrker utredningens ställningstaganden. RFSL pekar på ungdomsorganisationernas belydelse liksom att studieförbunden och andra folkbildningsorganisationer har en stor uppgift att fylla.

Övriga remissinstanser som yttrat sig har anslutit sig till utredningens ställningstaganden.

Skälen för min bedömning: Etl genomgående tema i arbetet med atl förbättra de homosexuellas situation och alt motverka diskriminering måste vara att påverka atlilyder och motverka fördomar. Sådana förändringar förutsätter ett långsiktigt arbete på många plan. Det är viktigt atl de homosexuellas liksom andra minoritetsgruppers situation tas upp i lämpliga sammanhang. Detta kan gälla i utbildningssammanhang, forskning, olika kulturyttringar, hälsovården m. m. Med ett sådant synsätt är det naturligt atl olika myndigheter och organisationer måste ta upp de homosexuellas situalion i sitt informationsarbete. Utredningen har föreslagil alt cenlrala direktiv utfärdas vari statliga verk och myndigheter erinras om sin skyldighet att i förekommande fall i sin informationsverksamhet även beakta homosexuellas situation. Utredningen har påtalat att de statliga myndigheternas information om homosexuellas situation ofta är myckel bristfällig eller obefintlig. Delta kan exempelvis gälla hur olika regelsystem påverkar homosexuella.

Jag finner det angeläget att en allsidig och kortekt information ges från de statliga myndigheterna om homosexuella och homosexualitet. Berörda statliga myndigheter bör ta hänsyn till detta informationsbehov.

Utredningen har särskilt behandlat socialstyrelsens arbete bl.a. med sex- och samlevnadsupplysning och framhållit att socialstyrelsen inte behandlat frågor rörande homosexualitet sedan mitten på 1970-talet. Socialstyrelsen har dock i sitt remissvar påpekat att homosexualitet behandlas bl. a. i information till och utbildning av personalgrupper som arbetar med ungdom. Enligt min mening är den sex- och samlevnadsupplysning som bedrivs av socialstyrelsen ett utmärkt fomm att la upp information om homosexualitet. Denna upplysningsverksamhet riktar sig i stor utsträckning till ungdomsgmpper. Socialstyrelsen lägger stor vikt vid fritidsgårdarnas arbete i sex- och samlevnadsfrågor. Statens ungdomsråds arbete med olika ungdomsorganisationer är ocksä betydelsefullt.

Jag avser att föreslå regeringen alt ge socialstyrelsen i uppdrag alt bl. a. följa utvecklingen när det gäller informationen lill och om homosexuella liksom atl följa aktuell forskning. Samråd bör härvid ske med de homosexuellas egna organisationer. Styrelsen bör återkommande lämna regeringen rapport över verksamheten. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet Fortsatta åtgärder.

Utredningen föreslår vidare att särskild hänsyn till homosexuella skall
tas i avtalen mellan staten och programföretagen inom Sveriges Radio
AB-koncernen. 1 sitt remissvar har Sveriges Radio AB bl.a. hävdat att
avtalen i deras nuvarande utformning är etl välavvägt uttryck för det
hänsynstagande som skall ske till de homosexuellas intressen och det 25

hänsynstagande som är möjligt på gmndval av de fömtsättningar som gäller för programverksamheten.

Efter samråd med statsrådet Göransson ser jag mot denna bakgrund inget skäl atl föreslå särskilda åtgärder i denna fråga.

En särskild fråga är den informationsverksamhet som bedrivs om HIV/AIDS. Inom ramen för regeringens AIDS-delegation pågår ett intensivt arbete för att bl.a. utöka informationsinsatserna. Genom riksdagens beslut i anledning av prop. 1985/86:171 om särskilda medel för bekämpningen av AIDS har medel anvisats för informationsinsatser. En särskild arbetsgmpp inom AIDS-delegationen har tillsatts för att utreda behovet av informationsåtgärder. Denna arbetsgrupp har i september 1986 lämnat en rapport om HIV/AIDS. I denna rapport tas upp frågor om information till målgmppen "män som har sex med andra män." Arbetsgruppen föreslår bl.a. atl de homosexuellas egna organisationer på olika sätt skall ges ekonomiskt stöd. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att överväga centrala informationsinsatser riktade till homo-/bisexuella män. Vidare föreslås att ytterligare informationsinsatser till homo-/bisexuella män fär prövas inom ramen för den samordnade informationssatsning som avses pågå under åren 1987 och 1988.

I informationen om HIV/AIDS är del enligt min mening viktigt att ge en korrekt och saklig information om homosexuella och homosexualitet. I skuggan av del allvarliga hot HIV/AIDS utgör kan lätt omotiverade angrepp förekomma mot homosexuella. I ett sådant perspektiv får informationsinsatserna en än viktigare roll. Jag anser att arbetsgruppens förslag om att satsa på de homosexuellas egna organisationer är viktigt. Jag vill även poängtera att de medel som satsas på informationen om HIV/AIDS också bör innefatta en förstärkt satsning pä informationen om homosexuella och homosexualitet.

Prop. 1986/87:124

Skälen för min bedömning: Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall alla ha en rått lill en god hälso- och sjukvård på lika villkor. För atl kunna tillhandahålla en god hälso- och sjukvård måste vården ibland särskilt anpassas till vissa grupper. För homosexuella kan del finnas behov av speciella mottagningar. Varie landsting måste självt avgöra delta utifrån regionala behov och förulsällningar. 1 de landsting och kommuner där särskilda mottagningar finns är erfarenheterna såvitt jag erfarit mycket goda. 1 vissa kommuner har särskilda hälsokontroller införts för homosexuella. Dessa hälsokontroller har ulförts av personal som är särskilt lämpad för uppgifterna. Detta har medfört att homosexuellas hälsoproblem kunnat fångas upp på elt tidigare stadium än annars.

Enligl min mening är del angelägel att sjukvårdshuvudmännen mycket noga överväger vilken organisation man skall välja. 1 de fall patientunderlag m. m. ger förutsättningar för det kan en organisation av typ Venhälsan i Stockholm vara att föredra.

Givetvis får HIV/AlDS-problematiken en stor plats inom hälsovårds-området. Etl viktigt konstaterande i detta sammanhang är all det är beteendet och inte gmpptillhörigheten i sig som medför en ökad smittrisk. Ansträngningarna mäste alltså inriktas på att förändra sexuella beteenden och att sprida information om sexmetoder som eliminerar riskerna för smittspridning. De stora satsningar som gjorts i olika sammanhang för att bekämpa HIV/AIDS kommer självfallet de homosexuella tillgodo också på ett mera allmänl plan. Del psykosociala stödet till HlV-smittade eller dem som fåll AIDS måste byggas ut, men det är också viktigt att stödet lill dem som befinner sig i riskzonen fungerar. Hänsyn bör tas till de homosexuella HIV/AIDS-smitlades särskilda familjesituation, så att begreppet nära anhörig inle självklart omfattar enbart biologiska släktingar utan också t. ex. homosexuell sambo. 1 detta sammanhang spelar de homosexuellas egna organisationer en avgörande roll. Inom ramen för de särskilda medel för bekämpningen av AIDS som anvisals av riksdagen satsas medel till intresse- och frivilligorganisationernas insatser för psykosocialt stöd lill riskulsatta grupper.

Prop. 1986/87:124

en rad olika områden. Inte minst i informationshänseende har de en viktig Prop. 1986/87:124 uppgift. Organisationerna bedriver en omfattande social rådgivning för homosexuella. På flera orter i landet har exempelvis RFSL inrättat särskilda telefonjourer dit homosexuella kan vända sig. Till telefonjourerna och den sociala rådgivningsverksamheten har knutits olika yrkeskategorier som jurister, socionomer, kuratorer och läkare. Till dessa kan homosexuella hänvisas med vetskapen om en positiv behandling. Organisationerna driver ofta en omfattande utåtriktad verksamhet innefattande kontakter med olika myndigheter, massmedier, skolan etc.

Den största organisationen är RFSL som har ett vittförgrenat nät av lokalavdelningar. Därutöver finns andra organisationer med exempelvis politisk eller religiös anknytning. Många medlemmar i RFSL är också medlemmar i någon annan organisation för homosexuella.

Jag ser dessa organisationers insatser som värdefulla vilket också markerats genom del slöd i olika former som beviljats dem för bekämpning av AIDS.

Principerna för det samhälleliga stödet till organisationslivet år alt statliga medel kan beviljas för organisationernas arbete på riksplanet, landstingskommunala medel för den regionala verksamheten och kommunala medel för organisationemas lokala verksamhet. RFSL;s lokalavdelningar har i många fall beviljats kommunala bidrag.

Jag finner det angeläget atl de homosexuellas organisationer ges statligt stöd för det arbete som är att hänföra till riksnivån. Ett sådant stöd bör ges formen av organisationsstöd. I övrigt bör de homosexuellas organisationer i likhet med andra frivilliga organisationer kunna komma ifråga exempelvis när del gäller fördelningen av projektmedel på olika områden.

För budgetåret 1987/88 bör organisationsstöd ges med 500000 kronor. Medlen bör anvisas från femte huvudtitelns anslag H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet. Medlen bör fördelas av socialstyrelsen.

Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens godkännande av de riktlinjer för stöd till de homosexuellas organisaUoner som jag här har förordat.

Utredningen: Socialstyrelsen bör ges ett övergripande ansvar atl samordna samhällets fortsatta åtgärder för att avskaffa diskriminering av homosexuella. Detta kan ske genom att sädana samordningsinsatser åvilar en särskild tjänsteman. Berörda myndigheter bör utse särskilda kontaktpersoner. Även i regeringskansliel bör en särskild tjänsteman få ansvaret för att följa frågor som kan gälla homosexuella.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen avstyrker förslaget atl inrätta en särskild befallning för homosexuella. Styrelsen känner ett ansvar främst inom socialtjänstområdet alt bevaka all de homosexuellas intressen inte åsidosätts. Statens kulturråd tillstyrker utredningens förslag. JämO ifrågasätter förslagen. RFSU, Homosexuella socialister och Gay Moderaterna tillstyrker förslagen. RFSL har inget förtroende för socialstyrelsen och anser liksom Ekumeniska gruppen för homosexeulla kristna i Sverige alt samordningen bör skötas i regeringskansliet snarare än i socialstyrelsen.

Skälen för min bedömning: Det yttersta ansvaret för samordningen av denna typ av frågor åvilar regeringen. Denna samordning bör ske inom ramen för del ordinarie arbetet i regeringskansliet.

De bedömningar som jag har gjort i de föregående avsnitten berör flera olika samhällsområden. Många av de åtgärder och förändringar som jag förordat bör ske genom omprioriteringar eller förändringar av arbetsmetoder etc. inom respektive verksamhetsområde. Enligt min mening behövs en samordning av de olika samhällsinsatserna. En sådan samordning bör vara av övergripande karaktär. En slor del av samordningsarbetet bör bestå i att samla kunskaper och erfarenheter som kan användas för information, attitydpåverkan etc. Delta bör ske i samverkan mellan olika berörda myndigheter. Del fordras dock att någon myndighet får ansvaret för atl en sådan samordning kommer till stånd. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om all socialstyrelsen får i uppdrag att svara för en samordning av den karaktär somjag här beskrivit.

Av det uppdrag jag har nämnt bör följa att socialstyrelsen i samråd med berörda myndigheter skall följa utvecklingen av de homosexuellas situalion framför alll vad gäller eventuell förekomst av diskriminering och i vilka former diskriminering kan motverkas av samhället.

Vidare bör i uppdraget ingå alt dels planera styrelsens egna informationsinsatser dels följa andra myndigheters information om homosexualitet

Anmälan till proposition om de homosexuellas situation i samhället

1 Inledning

Arbetet med att förbättra de homosexuellas ställning i samhället kan bedrivas pä många olika säll. Ett av dessa är lagstiftning.

Chefen för socialdepartementet har tidigare redovisat vissa övergripande resonemang liksom en principiell syn på frågan om de homosexuellas situation i samhället. Hon har vidare översiktligt visat på hur man med lagstiftningens hjälp skall kunna motverka en inte önskvärd särbehandling av homosexuella.

Utredningen har föreslagit vissa lagstiftningsåtgärder som faller inom mitt ansvarsområde. Belänkandet innehåller således bl. a. förslag till ändringar i regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och brottsbalken. Vidare föreslås en lag om samlevnad mellan tvä personer av samma kön. Utredningens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2:1.

Regeringen beslutade den 5 mars 1987 en lagrädsremiss om de homosexuellas rättsliga ställning. Förslagen hade utarbetats i juslitiedeparte-mentel på grundval av de förslag i betänkandet som redovisas ovan. De lagförslag som remitterats till lagrådel bör fogas lill protokollet i detta ärende som bUaga 2:2 .

Lagrådet har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2:3, lämnat lagförslagen utan erinran. En ledamot har dock anfört vissa synpunkter på elt av lagförslagen. Jag återkommer till dessa synpunkter i det följande.

Jag kommer här att la upp endast de nu berörda lagförslagen. I fråga om utredningens kartläggningar av de homosexuellas situation i samhället får jag i huvudsak hänvisa lill betänkandet. Det gäller även utredningens principiella ståndpunkter och närmare motivering till sina förslag. Jag redovisar mina överväganden och förslag till ställningstaganden under tre huvudmbriker, nämligen

- diskrimineringsförbud i regeringsformen (avsnitt 2.1)

- straffrättsliga frågor (avsnitt 2.2)

- familjerältsliga frågor (avsnitt 2.3).

Utredningens förslag: De gmndlagsbestämmelser som förbjuder missgynnande av vissa minoriteter i lagar och författningar kompletteras så att inte heller missgynnanden av någon därför alt han med hänsyn till sexuell läggning tillhör minoritet skall få förekomma. Tre ledamöter har reserverat sig i denna del och avstyrker ändringen (betänkandet s. 69-72 och s. 247-248).

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga tillstyrker utredningens förslag. Hit hör Stockholms tingsrätt, statens ungdomsråd, Sveriges advokalsamfund och de homosexuellas organisationer. Förslagel avstyrks av rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, Göta hov-rått, kammarrätten i Sundsvall, ärkebiskopen och Sveriges frikyrkoråd.

Skälen för min bedömning: Bestämmelserna i regeringsformens (RF, omtryckt 1985:866) kapitel om grundläggande fri- och rättigheter (2 kap.) fick sin nuvarande huvudsakliga utformning den 1 januari 1977 (prop. 1975/76:209, KU 56, rskr. 414, KU 1976/77:1, rskr. 2, SFS 1976:871).

I 2 kap. 15 § finns en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift inle får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn lill ras, hudfärg eller etniskt urspmng tillhör minoritet. Utlänningar likställs med svenska medborgare i detta avseende genom 2 kap. 20 § första slycket 6. Syftet med bestämmelserna är att ge klart uttryck för att negativ särbehandling på sådana grunder som ras och etniskt ursprung inle kan accepteras vare sig i fråga om de medborgerliga fri- och rällighelerna eller inom rättsordningen i övrigt (prop. s. 100 f).

Diskrimineringsförbudet, som vänder sig lill lagstiftaren, kompletteras av kravet i 1 kap. 9 § atl myndigheterna i sin verksamhet skall beakta allas likhet inför lagen saml iaktta saklighet och opartiskhet.

I sammanhanget bör ocksä bestämmelsen i I kap. 2 § RF nämnas, som bl.a. säger att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Bestämmelsen är etl allmänt målsättningsstadgande och har inte karaktären av en rättsligt bindande föreskrift.

Bestämmelserna i 2 kap. RF fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1980 (prop. 1978/79:195, KU 39, rskr. 359, KU 1979/80:1, rskr. 2, SFS 1979:933) på grundval av förslag från rättighetsskyddsutredningen.

I propositionen framhöll dåvarande departementschefen del stora värde som måste anses ligga i atl man vid stiftande och ändring av RF eftersträvar största möjliga enighet (s. 32). De fyra största riksdagspartierna var eniga i gmndlagssliftningsfrågan och gjorde inle någon erinran mol departementschefens uttalande.

Departementschefen diskuterade också frågan om förstärkning av rät-

tighetsskyddet på några punkter som förts fram under remissbehandlingen Prop. 1986/87:124 av rättighetsskyddsutredningens betänkande. Han ansåg det dock lämpligt att avvakta erfarenheterna av den utbyggnad av rättighetsskyddel som skett genom 1976 års reform samt av den förstärkning av rättighetsskyddet som utredningens förslag kunde leda till (prop. s. 32). Utskottet anslöt sig till detta uttalande (KU 1978/79:39 s. 25). Utskottet har därefter vid flera tillfällen kommit till samma slutsats (se bl.a. KU 1985/86:5 s. 8). Riksdagen har lämnat uttalandena utan erinran.

Gmndlagarna anger ramen för del politiska handlandet. De bör utmärkas av en viss stabilitet och bestämmelserna bör inte vara aUlför delaljbe-tonade. Härav följer att gmndlagsändringar inte bör genomföras ulan mycket starka skäl och vara påkallade av ett behov av förändring. Största möjliga politiska enighet bör råda om de förändringar som görs.

Jag har givetvis stor förståelse för önskemålet atl det i grundlagen slås fast att diskriminerande föreskrifter som gmndas på någons homosexuella läggning inte får förekomma. En sådan grundlagsändring skulle lägga en spärr mol att statsmakterna beslutar regler som missgynnar de homosexuella. Den skulle ligga väl i linje med de övriga förslag som läggs fram i detta sammanhang. Det finns dock vissa skäl som talar mot tanken på en grundlagsändring av aktueUt slag.

En svårighet är att utredningens underlag för förslaget är knapphändigt. Någon mera ingående analys av räftsiäget eller av innebörden av förslaget presenteras inte i betänkandet. Inte heller remissinstanserna har tillfört beslutsunderlaget särskilt mycket i denna del. Redan detta gör att jag känner viss osäkerhet inför tanken på en grundlagsändring.

Alldeles klart synes till en börian vara att en eventuell gmndlagsändring inte skulle kunna formuleras på det sätt som utredningen har föreslagil, nämligen så att all diskriminering i lag eller annan författning på gmnd av att nägon med hänsyn till sexuell läggning tillhör minoritet skulle vara otillåten. T. ex. bestämmelserna om sexualbrott innebär ju i många avseenden — och måste även i fortsättningen innebära - vad som skulle kunna rubriceras som en diskriminering av vissa myckel speciella typer av sexuell läggning, såsom när det gäller förbudet mot sexuellt umgänge med barn.

Men även om man skulle begränsa ett grundlagsförbud till att gälla diskriminering pä gmnd av att någon har homosexuell läggning uppstår uppenbarligen tolkningssvårigheter. Bl. a. kan förutses att diskussion skulle uppstå om karaktären av den nuvarande lagstiftningen om rätt alt ingå äktenskap och att adoptera barn, i vilken jag som framgår av det följande ej föreslår någon ändring. Denna fråga har inte närmare analyserats av utredningen.

Jag noterar också alt det - mol bakgmnd av den reservation mol majoritetsförslaget som i denna del har gjorts i betänkandet - sannolikt inte går atl uppnå den breda enighet om förslaget i riksdagen som man generellt bör eftersträva vid ändringar av RF. Somjag har redogjort för är önskemålet om en sädan enighet vägledande för arbetet pä detta område.

En samlad bedömning gör att jag anser övervägande skäl tala för att de nu angivna bestämmelserna inle bör ändras.

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 124

Utredningens förslag: Bestämmelserna om hets mol folkgrupp i brottsbalken (BrB) och i tryckfrihetsförordningen (TF) ändras så atl anspelning pä sexuell läggning också skall vara straffbar (betänkandet s. 69-72).

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan, bl.a. rikspolisstyrelsen, ärkebiskopen, Sveriges advokatsamfund och de homosexuellas organisationer. Förslaget avstyrks av bl. a. statens invandrarverk, Göta hovrätt, kammarrätten i Sundsvall och Sveriges Radio AB.

Skälen för min bedömning: Enligt 16 kap. 8 § BrB skall den som offentligen eller eljest i etl uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning pä ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung eller trosbekännelse dömas för hets mot folkgrupp. Straffet är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter. Brottet hets mol folkgmpp ingår också i TF;s brottskatalog (7 kap. 4 § 8).

En allmän strafflagsbestämmelse om hets mot folkgrupp tillkom år 1948. Bestämmelsen överfördes sedermera till BrB. År 1971 tillträdde Sverige en konvention som FN;s generalförsamling antog år 1965 om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. I samband härmed gjordes vissa ändringar i bestämmelsen (prop. 1970:87, KU 31, ILU 41, rskr. 261, KU 1971:5, rskr. 10, SFS 1970:224 och 1971:29).

Sin nuvarande lydelse fick bestämmelserna i BrB och TF år 1982 (prop. 1981/82:58, KU 24, rskr. 221. JuU 41, rskr. 222, KU 1982/83:1, rskr. 1, SFS 1982:271 och 941).

Jag kan i sammanhanget nämna all regeringen den 27 november 1986 för lagrådets yttrande överiämnat en remiss om förstärkt grundlagsskydd för yttrandefriheten, m. m. I lagrådsremissen ingår bl. a. ett förslag om ändring av bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Ändringen innebär att kravet på au ett yttrande skall ha spritts bland allmänheten för atl vara straffbart tas bort. Enligl förslagel är det tillräckligt att yttrandet sprids.

För atl en skärpning av bestämmelsen om hets mot folkgmpp skall fä genomslagskraft även i fråga om tryckta skrifter krävs en ändring av TF. Enligt min mening finns det inte skäl att närmare diskutera möjligheten att ändra BrB:s bestämmelse utan någon motsvarande ändring i TF, ett alternativ som inte heller har övervägts av utredningen. Utan kongmens med TF skulle ju uppenbarligen brottsbalksbestämmelsen bli missvisande.

En utgångspunkt är alltså all en ändring i den aktuella brottsbalksbestämmelsen förutsätter atl även TF ändras. Som jag tidigare sagt krävs starka skäl för att göra en gmndlagsändring, och den bör vara påkallad av ett påtagligt behov. Detta gäller i särskilt hög grad när det är fråga om att göra inskränkningar i tryckfriheten som sedan lång tid tillbaka har elt

2.2.2 Olaga diskriminering

Mitt förslag: De homosexuella bereds skydd mol diskriminering genom atl BrB;s bestämmelser om olaga diskriminering utvidgas till att omfatta även homosexuella.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med mitt. Utredningen har dock i sitt lagförslag använt uttrycket sexuell läggning i stället för homosexuell läggning (betänkandet s. 69-72 och s. 243).

Remissinstanserna: Av den mindre del av remissinstanserna som berört utredningens förslag är de flesta positiva. Bland de instanser som avstyrker den föreslagna kriminaliseringen märks socialstyrelsen, statens invandrarverk, Göta hovrätt och kammarrätten i Sundsvall.

Skälen för mitt förslag: I BrB finns två straffbestämmelser som direkt tar sikte på atl motverka sårbehandling på etnisk grund. Den ena avser hets mot folkgrupp. Denna bestämmelse har jag redan berört i föregående avsnitt (2.2.1). Del andra stadgandet i BrB som straffbelägger diskriminering på etnisk gmnd är del om olaga diskriminering. Straffbestämmelsen, som är intagen i 16 kap. 9 § BrB, lyder:

Straffbestämmelsen infördes år 1971 när Sverige anslöt sig till den ras- Prop. 1986/87; 124 diskrimineringskonvention inom FN som har nämnts i föregående avsnitt (prop. 1970:87, ILU 41, rskr. 261). Sveriges anslutning lill denna konvention (texten finns intagen bl.a. i Ds A 1984:7 bilaga 2) föregicks av att en särskild kommitté undersökte vilka krav på svensk lagstiftning mol rasdiskriminering som konventionen ställde. På gmndval av kommitténs betänkande (SOU 1968:68) Lagstiftning mot rasdiskriminering beslutades dels ändringar i bestämmelserna om hets mot folkgrupp, dels införandet i brottsbalken av straffbestämmelsen om olaga diskriminering (ursprungligen i 16 kap. 8 a §, numera i 16 kap. 9 §).

Bestämmelsen har nyligen ändrats i samband med en allmän översyn av invandrarpolitiken (prop. 1985/86:98, SfU 20, rskr. 301). Frän den I juli 1986 gäller atl alla som är anställda i allmän tjänst omfattas av straffbestämmelsen; tidigare var ansvaret begränsat till den som i sin tjänst hade att gå allmänheten till hända. Vidare utvidgades ansvaret till all omfatta även den som innehar allmänl uppdrag, dvs. politiskt förtroendevalda. Straffskalan skärptes också för alt markera hur allvarligt samhället ser på trakasserier mol medlemmar av etniska minoriteter.

Utredningen har bl. a. mol bakgrund av enkätundersökningar, som företagits bland homosexuella, inte funnit stöd för att faktisk diskriminering av homosexuella skulle vara särskilt utbredd. En förklaring till detta kan enligt utredningen vara att homosexuella av rädsla för att bli diskriminerade inte vågar avslöja sin sexuella läggning. För utredningens ställningstagande har det avgörande emellertid inte varit om diskriminering förekommer i större eller mindre utsträckning. Den förbättring av de homosexuellas situation som man bör sträva efter uppnås enligt utredningen bäst genom att samhället öppet erkänner homosexualitet som en del av detta.

Att införa lagstiftning till skydd för homosexuella är enligt utredningen en väg att gå. Utredningen anser att ett straffsanktionerai förbud mot diskriminering visserligen inte - åtminstone på kort sikt - kan bidra lill alt utrota fördomar av det slag som här är aktuella men att del, å andra sidan, skulle ha den positiva effekten atl samhället markerar inte bara atl diskriminering är förbjuden utan även att homosexuella är likvärdiga människor. Detta skulle enligt utredningen föra med sig att många homosexuella skulle våga framträda som homosexuella.

Utredningen föreslår därför att straffbestämmelsen om olaga diskriminering skall omfatta även diskriminering på grund av sexuell läggning.

För min egen del vill jag till en börian slå fast atl del är självklart att varie
form av diskriminering av homosexuella bör motarbetas. Därmed avser jag
både öppen diskriminering och sådan som sker i mera dolda former. Vad vi
bör sträva efter att åstadkomma är att homosexuella inte skall behöva dölja
sin läggning av rädsla för omgivningens reaktion. Ett diskrimineringsför
bud i BrB kan visserligen antas få begränsad omedelbar praktisk betydelse
men får säkerligen samtidigt etl inte obetydligt symbolvärde. Jag vill
visserligen betona att man inte bör ha någon övertro på vad strafflagstift
ning kan åstadkomma pä elt så sammansatt och känsligt område som detta.
Det är här fråga om i många fall djupt rotade attityder. Men även en
blygsam atlitydpåverkan är ett steg i rätt riktning. Liksom utredningen 36

anser jag det viktigt all bryta lystnaden kring de homosexuella. När det Prop. 1986/87:124 gäller förändring av mänskliga värderingar och fördomar måste man vara medveten om att positionerna som regel endast kan flyttas långsamt. Ett diskrimineringsförbud bör emellertid kunna bidra lill atl skapa ökad respekt och förståelse för de homosexuella som människor, liksom för deras relationer och kärleksliv.

Till detta kommer alt det i viss utsträckning torde förekomma diskriminering av homosexuella i sädana sammanhang som den nu aktuella brottsbalksbestämmelsen lar sikte på. Utgår man från det synsätt som riksdagen sedan länge har lagt fasl - aU samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform - framstår det som naturligt atl man även inom ramen för rättsordningen aktivt söker motarbeta sådan särbehandling. Också från denna synpunkl finns det skäl som talar för all ett diskrimineringsförbud bör meddelas i lag. Skulle öppenheten och fördomsfriheten kring hithörande frågor i en framtid nå därhän att de homosexuella inle längre är eller upplever sig vara en från diskrimineringssynpunkt särskilt utsatt grupp, behövs inte en sådan straffbestämmelse längre och frågan om den bör behållas kan då tas upp till behandling.

Jag vill också peka på att del sedan år 1981 finns etl förbud mot diskriminering av homosexuella i den norska strafflagen.

Under lagstiftningsärendets beredning har det gjorts gällande att även andra minoritetsgrupper kan behöva samhällets slöd mol olika former av diskriminering. Så har exempelvis nämnts diskriminering på grund av fysiskt eller psykiskt handikapp. Något underlag för en bedömning om en utvidgning av straffbestämmelsen om olaga diskriminering är ett lämpligt medel atl för sådana fall motverka en inle önskvärd särbehandling finns emellertid inle i detta ärende. Inte heller finns det underlag för att i detta sammanhang behandla den vid remissbehandlingen väckta frågan om etl straffsanktionerai förbud mol diskriminering på grund av könstillhörighet.

Sammanfattningsvis anser jag att övervägande skäl lalar för all homosexuella införs som skyddsobjekl i BrB:s bestämmelse om olaga diskriminering.

Utredningen har i sitt förslag lill lagtext använt begreppet sexuell läggning. Man har förklarat atl man därmed i första hand avser homosexuell sådan. Ett uttryckligt angivande av homosexuell läggning kan enligt utredningen framstå som ett onödigt utpekande av en grupp människor.

Ultrycket sexuell läggning har under remissbehandlingen kritiserats som alltför vilt och obestämt. Jag delar remissinstansernas uppfattning. I begreppet ryms, som jag tidigare har varil inne på, böjelser för en rad beteenden som inte rimligen kan skyddas av lagstiftaren och varav vissa lill och med är straffbara. Jag förordar därför att lagtexten uttryckligen anger alt skyddet avser homosexuella.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med mitt (betänkandet s. 69-72).

Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 5 kap. 3 § BrB är det straffbart som förolämpning att smäda annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beleende mot honom. Gärningen skall inte bedömas som förolämpning om den är straffbar som förtal eller grovt förtal. Straffet är böter eller, vid grovt brott, böter eller fängelse i högst sex månader.

1 5 kap. 5 § BrB finns bestämmelser om åtal för förolämpning och övriga ärekränkningsbrott. Ärekränkningsbrotten får i princip åtalas bara av målsäganden. Förtal och grovt förtal får dock åtalas av allmän åklagare, om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Under samma förutsättningar får allmänt åtal väckas för förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning eller för förolämpning mol någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. Särskilda åtalsregler finns vidare för förtal som har riktats mol avliden och för ärekränknings-brott mot främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket.

Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse år 1983 efter ändringsförslag av diskrimineringsutredningen (prop. 1981/82:58, JuU 41, rskr. 222). Förolämpning med anspelning på etniskt ursprung fördes då in under de brott som skulle kunna föranleda allmänl åtal.

Utredningen har — mol bakgrund av vad man anfört om del nödvändiga i att genomföra lagstiftning mot diskriminering av homosexuella - framhållit att skyddet för de homosexuella bör utformas så atl det överensstämmer med det skydd som andra minoritelsgmpper har enligt BrB. Man har därför föreslagit atl åialsbeståmmelserna om förolämpning ändras i enlighet härmed.

Jag vill för min del erinra om att det vid BrB;s införande uttalades av straffrältskommittén att en person som utsätts för svårartad ärekränkning inför den allmänna opinionen kan behöva det stöd som det innebär all en allmän åklagare åtar sig hans sak (prop. 1962:10 del C s. 184). Kommitténs förslag atl ärekränkningsbrott under vissa förutsättningar skulle läggas under allmänl åtal ledde emellertid inte till lagstiftning. Den tidigare restriktiva hållningen mot alt föra ärekränkningsbrott under allmänt åtal har efter hand luckrats upp i och med alt exempelvis förolämpning mot någon i och för hans myndighetsutövning och mot någon på grund av hans etniska ursprung eller religion under vissa förutsättningar lagts under allmänt åtal.

Somjag tidigare anfört anser jag det betydelsefullt atl samhället tydligt tar avstånd från olika slag av fördomsfullt uppträdande mol homosexuella. Det är därför från principiella synpunkter betydelsefullt att samhället stöder den som blir angripen på grund av sin homosexuella läggning. Sådana

2.2.4 Ikraftträdande

Ändringarna i BrB bör träda i kraft den 1 juli 1987. Några övergångsbestämmelser torde inte behövas.

2.3 Familjerättsliga frågor 2.3.1 Vårdnad

Min bedömning: Det är inte påkallat att lagstifta om vilken inverkan homosexuell läggning skall ha på en persons möjlighet att få vårdnaden om barn.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betänkandet s. 74-77).

Remissinstanserna: Utredningens bedömning lämnas i stort sett utan erinran.

Skälen för min bedömning: Frågor angående vårdnad om barn skall avgöras efter vad som är bäst för barnet (se 6 kap. 4-10 §§ föräldrabalken, FB). Härvid måste man naturligtvis ta ställning till om den som gör anspråk pä vårdnaden över huvud taget är lämplig som vårdnadshavare. Som utredningen anför är del inte vanligt att domstolarna i vårdnadsmål har haft att pröva frågan huruvida homosexuell läggning skall tillmätas betydelse i lämplighetshänseende. Redan år 1955 fick emellertid högsta domstolen anledning all la ställning till om en kvinna, vilken hade uttalad homosexuell läggning, var olämplig som vårdnadshavare för sin sjuåriga dotter. Domstolen fann då att så inte var fallet (NJA 1955 s. 63). Någol senare avgörande av högsta domstolen synes inte ha förekommit.

Liksom utredningen anser jag atl gällande rätt innebär att den omständigheten alt en förälder har homosexuell läggning inte i sig skall utgöra ett hinder för förälderns möjlighet att fä vårdnaden om barn. Detta rättsläge är enligt min mening lillfredsställande. Någon lagstiftning i ämnet är därför inte påkallad.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betänkandet s. 77-80). En ledamot reserverar sig och föreslår atl homosexuella par skall få rätt att adoptera gemensamt (betänkandet s. 256—257).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning. De homosexuellas organisationer och etl par andra instanser anser dock all homosexuella par bör få samma rätt atl adoptera gemensamt som gifta har. Ytterligare några instanser förordar alt homosexuella par skall få rätt atl gemensamt adoptera ena partens barn.

Skälen för min bedömning: Adoption kan ske endast med lillstånd av domstol (se 4 kap. 1 § FB). En förutsättning för sådant tillslånd är att adoptionen är till fördel för barnet. Vidare gäller bl. a. att adoptivföräldern — fömtom i vissa undantagsfall - skall ha fyllt 25 år, att makar i prtncip får adoptera endast gemensamt och atl andra än makar inte får adoptera gemensamt.

Till utredningen har framförts önskemål om att homosexuella par skall få adoptera gemensamt. Vid sidan av den principiella frågan om en allmän sådan rätt har diskussionen inriktats på homosexuellas rätt till s. k. närståendeadoptioner, dvs. adoptioner där ena parten i ett samlevnadsförhållande gemensamt med den andre adopterar dennes barn eller adoptioner där den efterlevande i ett samlevnadsförhållande adopterar den avlidnes barn (se betänkandet s. 78).

Vid sina överväganden har utredningen haft som utgångspunkt att det är barnets intresse som skall slå i förgmnden vid en adoption. Utredningen framhåller att redan den omständigheten att barnet är adopterat kan väcka en känsla hos det av att vara avvikande. Vidare befarar utredningen att en sädan känsla kan förstärkas, om samhället väljer en familjerelation, exempelvis homosexuell samlevnad, som i dag utåt sett inte är särskilt vanlig. Känslor av detta slag kan enligt utredningen resultera i anpassnings- och identifikationsproblem. Utredningen finner det anförda tala mot att två människor av samma kön skall få möjlighel atl adoptera gemensamt. Med stöd av en enkätundersökning kommer utredningen också till slutsatsen atl sådan adoption saknar förankring i det allmänna rättsmedvetandet, något som medför att det kan innebära en större påfrestning i olika avseenden för etl adoptivbarn alt växa upp i en homosexuell familjemiljö än i en heterosexuell.

Jag instämmer i utredningens bedömning. Vi vet ännu alltför litet om vilken inverkan det kan ha på etl barn att växa upp i en homosexuell familjebildning. Exempelvis har flera remissinstanser pekat på betydelsen för etl barns utveckling av att del har både en far och en mor.

Liksom utredningen anser jag dessutom att adoptionsfrågan i dagens läge inte har nägon störte praktisk betydelse. Behovet av närståendeadop-tioner aktualiseras främst vid vårdnadshavarens död. Redan enligt gällande rätt är del i en sådan situation möjligt för en efterlevande samlevnads-

2.3.3 Äktenskap

Min bedömning: Tillämpningsområdet för reglerna om äktenskap bör inte utvidgas till alt gälla förhållandet mellan två personer av samma kön som lever tillsammans.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betänkandet s. 97-99). En ledamot reserverar sig och föreslår atl borgerlig vigsel införs för homosexuella (belänkandet s. 251 —254).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning. De homosexuellas organisationer och några andra instanser förordar att homosexuella par skall få rätt till borgerlig vigsel eller atl någon allmän form för civiläktenskap skall införas. Tre instanser uttalar sig positivt om elt alternativ, innebärande särskild registrering av homosexuell samlevnad.

Skälen för min bedömning: Värderingarna om äktenskapet som en institution för familjebildning mellan en man och en kvinna är så grundmurade i samhället atl det inle är möjligt att införa bestämmelser som ger två personer av samma kön rätt att ingå äktenskap med varandra. En sådan lagstiftning skulle stå i strid med den allmänna opinionen pä etl centralt livsområde.

En alternativ lösning, som har diskuterats inom utredningen, innebär att rättsverkningar skulle knytas till en anmälan eller registrering av den homosexuella samlevnaden. Ett sådant nyskapat rättsinstitut, som skulle hänföra sig endast till den homosexuella samlevnadsformen, skulle emellertid medföra att en grupp människor i samhället blev särskilt utpekad. Risk föreligger för att detta skulle kunna befästa rådande fördomar. Liksom utredningen anser jag därför att en reglering som innebär att man registrerar enbart homosexuell samlevnad inle bör komma i fråga.

Utredningen har ansett att del kan finnas anledning att ånyo överväga familjelagssakkunnigas förslag från är 1972 om någon form av allmän civil registrering som konstituerande för de rättsverkningar som blir följden av dagens vigsel. Detta förslag har emellertid avvisats av riksdagen (LU 1973:20, rskr. 1973:256). Arbetet med en ny äktenskapsbalk befinner sig i sitt slutskede. Något skäl att nu göra en omprövning av de grundläggande principerna för uppkomsten av äktenskapets rättsverkningar finns inte enligt min mening.

Utredningens förslag: I en särskild lag om samlevnad mellan två personer av samma kön anges att vissa uppräknade bestämmelser i andra lagar om samlevnad mellan en man och en kvinna skall äga motsvarande tillämpning på samlevnad mellan två personer av samma kön under äktenskapsliknande förhållanden. Om familjelagssakkunnigas (Ju 1970:52) förslag till regler för ogifta sambor genomförs, bör dessa regler gälla även för homosexuell samlevnad (betänkandet s. 100-101). En ledamol reserverar sig och föreslår en lag innebärande atl alla rättsregler som finns för heterosexuella sambor skall gälla även för homosexuella sambor (betänkandet s. 254-256).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker att regler som gäller för äktenskapsliknande samlevnad görs tillämpliga i en eller annan form på homosexuell samlevnad. Mot utredningens förslag uttalar sig bl.a. Göta hovrätt och kammarrätten i Sundsvall, vilka bl.a. ifrågasätter om tiden är mogen för en sådan rättslig reglering. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Många kvinnor och män bor tillsammans med en partner av motsatt kön under äktenskapsliknande förhållanden utan att de är gifta med varandra. Genom samlivet med gemensamt hushåll och uppbyggandet av ett gemensamt hem sker en faktisk sammanflätning av sambornas ekonomi på samma sätt som om de hade varit gifta. Det är känt att parterna i samboförhållanden i mycket liten utsträckning reglerar sina mellanhavanden genom avtal. För att skydda den svagare parten i ett sådant samboförhållande har därför i prop. 1986/87:1 om äktenskapsbalk m. m. föreslagits en lag om sambors gemensamma hem. Denna lag innebär emellertid endast en begränsad reglering av sambors egendomsförhållanden. Avsikten med förslaget är inte att skapa så utförliga regler för sambor att man därigenom åstadkommer vad som skulle kunna betecknas som elt äktenskapsliknande system av lägre dignitet. De som vill att ett mera heltäckande juridiskt system skall tillämpas på deras samlevnad får alltså låta registrera samlevnaden genom att ingå äktenskap (se prop. 1986/87; 1 s. 40).

Lagstiftningen om heterosexuella sambor syftar alltså till alt tiUhanda-hålla lösningar på praktiska problem av juridisk art när det är påkallat för att skydda den svagare parten i ett samboförhåUande. Den reglerar därför endast vad som skall ske med sambors gemensamma bostad och bohag när samboförhållandet upplöses.

Den föreslagna lagen om sambors gemensamma hem innebär att när ett samboförhållande upplöses samborna får en giftorättsliknande rätt till del-

ning av sådan egendom i det gemensamma hemmet (bostad och bohag) Prop. 1986/87; 124 som har anskaffats för gemensamt begagnande. I fall då samboförhållandet upphör genom den ena sambons död skall den efterlevande sambon alltid ha räll att erhålla så myckel av den egendom i del gemensamma hemmet som har anskaffats för gemensamt begagnande - så långt egendomen räcker - atl dess värde molsvarar två gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För sådana sambor som önskar hålla isär sina ekonomiska förhållanden öppnas en möjlighet att avtala om att lagens delningsregler inte skall gälla i deras samboförhållande. En sambo får vidare under vissa förutsättningar rätt atl överta den andra sambons bostad och bohag. Om en sambo får överta sådan egendom, skall sambon i princip betala full ersättning för den till den andra sambon.

Som riksdagen har uttalat är samlevnad mellan två parter av samma kön en från samhällets synpunkl fullt acceptabel samlevnadsform (se bl.a. LU 1973:20 s. 116). Otvivelakligl förekommer också sädan samlevnad i en inte obetydlig omfattning — såväl med som utan sexuell förbindelse mellan parterna. Visserligen har utredningen inte lyckats utröna hur vanliga homosexuella samboförhållanden är men av sina undersökningsresultat drar utredningen ändå slutsatsen atl många homosexuella lever tillsammans med någon av samma kön (betänkandet s. 93). Vidare fastslår utredningen alt det vid homosexuell samlevnad föreligger samma ekonomiska sammanflätning som vid heterosexuell sådan. De homosexuellas organisationer har under lagstiftningsärendets behandling i justitiedepartemeniet också lämnat uppgifter som bekräftar utredningens uppfattning på dessa punkter.

Enligt min mening har man anledning att utgå från att parterna i åtskilliga homosexuella samlevnadsförhållanden har gemensamt hushåll och bygger upp elt gemensamt hem. I sådana fall sammanflätas parternas ekonomi på samma sätl som brukar ske i heterosexuella samboförhållanden. Även om vår kunskap om de homosexuellas situation alltjämt är bristfällig, anser jag del därför berättigat alt dra slutsatsen atl del behövs lagregler om homosexuella samboförhållanden på motsvarande sätt som i fråga om heterosexuella.

Förslaget till lag om sambors gemensamma hem tar sikte på den situalion som uppstår när ett samboförhållande upplöses. Som jag tidigare har nämnt har en lagreglering för denna situation ansetts behövlig i tre avseenden. Det krävs regler om fördelningen av bostad och bohag som har anskaffats för gemensamt begagnande. Vidare bör det finnas ett visst efterievandeskydd i fråga om sådan egendom. Slutligen behövs vissa regler om rätt atl mol ersättning överta den andra sambons bostad och bohag.

1 de nu nämnda avseendena kan homosexuell samlevnad gestalta sig på samma sätt som heterosexuell samlevnad och medföra samma behov av skyddslagstiftning till förmån för den svagare parten. Jag anser därför att den föreslagna lagen om sambors gemensamma hem bör göras fullt ut tillämplig även på homosexuella samboförhållanden. Som utredningen har föreslagit kan detta lämpligen ske genom alt en bestämmelse härom tas in i en särskild lag om homosexuella sambor. Detta är ocksä den laglekniskt enklaste lösningen.

Det kan framhållas att detta förslag inte gör sambolagens bodelnings- 43

regler obligatoriska för homosexuella sambor. Möjligheten att avtala om Prop. 1986/87:124 att delningsreglerna inte skall gälla kommer atl stå öppen för homosexuella sambor på samma sätt som för heterosexuella sambor.

Förslaget lill lag om sambors gemensamma hem föranleder vissa följdändringar i ärvdabalken (se prop. 1986/87; I s. 237, 242 ff och 358 O- För att lagstiftningen skall bli enhetlig bör den förordade lagen om homosexuella sambor innehålla en bestämmelse om att de föreslagna ändringarna i ärvdabalken skall gälla även för homosexuella sambor.

Också vissa andra lagar behöver ändras till följd av den nya lagen om sambors gemensamma hem. Förslag härom har lagts fram i prop. 1986/87:86 om följdlagstiftning lill äktenskapsbalken m.m. Om sambolagen i enlighet med vad jag har förordat görs tillämplig också på homosexuella sambor, får detta konsekvenser även för dessa följdändringar. I den mån bestämmelserna behandlar sambors gemensamma bostad och bohag eller annat som regleras av sambolagen, bör de gälla även för homosexuella samboförhållanden. Jag återkommer i specialmotiveringen till frågan om vilka bestämmelser vid sidan av lagen om sambors gemensamma hem och ärvdabalken som bör vara tillämpliga på homosexuella sambor.

Utredningen har föreslagit att även vissa bestämmelser om sambor som inte berörs direki av den nya sambolagstiftningen skall göras tillämpliga på homosexuella sambor, nämligen dels bevisregeln i 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken, dels vissa bestämmelser om efterlevandepension, bostadsbidrag, familjebidrag och grupplivförsäkring.

I 4 kap. 19 § första styckel utsökningsbalken föreskrivs bl.a. att, om gäldenären varaktigt sammanbor med någon annan under äktenskapsliknande förhållanden och dessa sambor har lös egendom i sin gemensamma besittning, gäldenären skall anses som ägare till egendomen, om det ej görs sannolikt att de är samägare lill egendomen enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt och det ej heller framgår att egendomen tillhör den andre eller någon annan. Denna regel, som handlar främst om egendom i sambors gemensamma hem, är lika motiverad vare sig samborna lever i ett homosexuellt eller ett heterosexuellt förhållande.

Beträffande de övriga bestämmelser som räknas upp i den av utredningen föreslagna lagen om samlevnad mellan två personer av samma kön är konsekvenserna av utredningens förslag inle närmare utredda. Som utredningen själv har påpekat (belänkandet s. 241) beror kostnaderna för förslagel på många omständigheter som är omöjliga att närmare analysera, såsom antalet homosexuella samlevnadspar, längden av samlevnaden och eventuellt föreliggande ekonomiska beroendeförhållanden. Frågan om förslaget i denna del bör genomföras kräver enligt min mening ytterligare överväganden.

Belräffande frågan i vad mån den lag om homosexuella sambor som jag har förordat i det föregående bör hånvisa till bestämmelser i lagar som hör till andra departements ansvarsområden har jag samrått med vederbörande statsråd, dvs. cheferna för finansdepartementet, bostadsdepartementet och försvarsdepartementet samt statsrådet Bengt K. Å. Johansson.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså en särskild lag om homosexuella
sambor, enligt vilken vissa uppräknade lagar och bestämmelser om hetero- 44

sexuella sambor skall tillämpas även på homosexuella sambor. För detta Prop. 1986/87:124 talar bl. a. atl de berörda då får en samlad bild av vilka regler som gäller för deras förhållande. Det innebär att jag inte delar den uppfattning som en ledamol av lagrådet har fört fram om att man i varie aktuell författning bör ange vilka samlevnadsförhållanden som regleringen skall träffa.

2.3.5 Ikraftträdande

Den föreslagna lagen om homosexuella sambor bör träda i kraft samtidigt med äktenskapsbalken, ändringarna i ärvdabalken och lagen om sambors gemensamma hem. I prop. 1986/87:86 föreslås atl dessa lagar skall träda i kraft den I januari 1988.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jusliliedepartemenlel upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om homosexuella sambor,

3. lag om ändring i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

4. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken,

5. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken.

I förhållande till de förslag som remitterats till lagrådel (bilaga 2:2) har vissa redaktionella jämkningar gjorts i förslagen.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

5 kap. 5 §

Brott som avses i 1—3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande. Om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt, får dock åklagare åtala för

1. förtal och grovt förtal,

2. förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning,

3. förolämpning mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller

4. förolämpning mol någon med anspelning på atl han har homosexuell läggning.

Har förtal riktats mot avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterievande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon saml, om åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1-3 §, att någon genom att förgripa sig på en
främmande makts statsöverhuvud som vistas / Sverige eller på en främ
mande makts representant / Sverige har kränkt den främmande makten,
får brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som föreskrivs i första 45

styckel. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den Prop. 1986/87:124 regeringen /lar bemyndigat därtill.

Förslaget har behandlats i avsniu 2.2.3.

Ändringen innebär att allmänt åtal skall kunna väckas också för förolämpning mot någon med anspelning på dennes homosexuella läggning, om målsäganden anger brottet lill åtal och åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt. Av kravet på atl åtal av särskilda skäl skall vara påkallat ur allmän synpunkt följer all allmänt åtal skall väckas endast i mer svårartade fall av sådana förolämpningar som anspelar på homosexuell läggning. Det kan vara fallet då någon vid upprepade tillfällen ulsåtts för sådan förolämpning på sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde (jfr prop. 1981/82:58 s.24).

Paragrafen har omarbetats i syfte atl göra den mer lättillgänglig. Det har skett på sä sätl atl de olika brotten som under samma fömtsättningar kan föranleda allmänt åtal spaltats upp. Vidare har de två sista styckena moderniserats språkligt. Sakligt sett innebär endasi punkten fyra - förolämpning med anspelning på någons homosexuella läggning — ett tillägg.

16 kap. 9 §

En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom till hända pä de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas ocksä på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt pä den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare lill sådan anordnare, om han diskriminerar någon på gmnd av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom tillträde lill sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Om någon som avses i första-tredje styckena på sätt som där sägs diskriminerar annan på grund av att denne har homosexuell läggning, döms likaledes för olaga diskriminering.

Avsikten med ändringen är atl bereda homosexuella samma skydd mot diskriminering som för närvarande gäller för etniska minoriteter (se avsnitt 2.2.2 i den allmänna motiveringen). Laglekniskt har detta skett genom att paragrafen kompletterats med etl särskilt sista stycke enligt vilket de tidigare straffbelagda förfarandena omfattar även diskriminering som sker på gmnd av att någon har homosexuell läggning.

Den brottsliga handlingen enligt första stycket kommer därmed i här
aktuellt hänseende att bestå i att en näringsidkare i sin verksamhet uppsåt
ligen missgynnar någon på grund av dennes homosexuella läggning genom
alt behandla denne mindre förmånligt än andra. Del kan ske genom både
ett aktivt och ett passivt handlande. Begreppet näringsidkare skall fattas i 46

vidsträckt mening och omfattar vae fysisk eller juridisk person som Prop. 1986/87; 124 yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Som exempel kan nämnas all det beroende på omständigheterna kan vara straffbart om homosexuella nekas inträde på en restaurang med hänvisning Ull sin homosexualitet eller förbjuds dansa med varandra. 1 de falt en näringsidkare har speciella rabatter eller andra förmånliga erbjudanden för exempelvis sambor, lorde det kunna bli fråga om olaga diskriminering om samma förmåner vägras sambor som är homosexuella. Stor vikt måste fästas vid hur förmånen är utformad i det enskilda fallet.

När det gäller bostadsmarknaden omfattar bestämmelsen den som yrkesmässigt tillhandahåller allmänheten fastigheter eller yrkesmässigt bjuder ut hyres- eller bostadsrätter. Etl exempel på fall där straffansvar otvivelaktigt kan bli aktuellt erbjuder den situationen att två homosexuella som avser atl sammanleva vägras teckna gemensamt hyreskontrakt eller förvärva en bostadsrätt gemensamt. Detta synes i vart fall gälla under förutsättning atl två ogifta sammanboende av olika kön i motsvarande situation skulle ha fått göra så och att bostadsföretaget känner till att det är fråga om homosexuell sammanlevnad.

Förbuden omfattar inte verksamhet utanför näringsverksamhet och över huvud tagel inte enskildas privata förhållanden. Sådan uthyrning av mm i privatbostäder som inle kan anses som, näringsverksamhet faller således utanför. Bestämmelsen omfattar inte heller förhållanden på arbetsmarknaden mellan arbetsgivare och arbetstagare.

För straffbarhel förutsätts att en homosexuell blir missgynnad. Den som har ett legitimt intresse av att ge företräde åt homosexuella och i sådant syfte uppställer villkor som gynnar dessa faller inle under bestämmelsen.

Enligt andra styckel gäller straffbestämmelsen angående näringsidkare även andra personkategorier. Del gäller anställda hos näringsidkaren eller den som handlar på hans vägnar samt den som år anställd i allmän tjänst eller innehar allmänl uppdrag. Med anställda i allmän tjänst avses i huvudsak personer med anställning hos stat eller kommun. Dessa får följaktligen inte missgynna den homosexuelle med hänvisning till hans homosexuella läggning. Exempelvis får inte personal inom hälso- och sjukvärden eller socialtjänsten vägra homosexuella vård eller behanding enbart på gmnd av deras sexuella läggning. En allmän hänvisning till att homosexuella utgör en av de utsatta grupperna vid AIDS utgör inte tillräcklig grund för särbehandling i detta sammanhang. Skulle däremot en konkret risk för smitta föreligga kommer frågan i etl annat läge. Självfallet skall vård och behandling erbjudas även i delta fall men en vägran att behandla på grund av rädsla för smitta blir i så fall inte en straffbar handling enligt paragrafen. Positiv särbehandling faller givetvis även i detta sammanhang utanför siraffbudet.

Allmänt uppdrag omfattar bl. a. politiskt förtroendevalda. Den som verkar i sådana sammanhang kan således drabbas av ansvar för olaga diskriminering.

1 Iredje slycket tas upp en särskild bestämmelse om olaga diskriminering
vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. Även detta
stycke har gjorts tillämpligt på diskriminering på grund av homosexuell 47

läggning.

4.2 Förslaget till lag om homosexuella sambor Prop. 1986/87; 124

Om tvä personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna;

1. lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första styckel utsökningsbalken,

6. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

7. bostadsräUslagen (1971:479),

8. 9 § rättshjälpslagen (1972:429), samt

9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.

Fömtsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller del också de homosexuella samborna.

(Jfr utredningens förslag till lag om samlevnad mellan två personer av samma kön)

Lagen innebär att vissa uppräknade bestämmelser om sambor skall tillämpas även på sådana situationer där tvä personer lever tillsammans i ett homosexuellt förhållande.

När ordet sambo används i lagtext utan närmare angivelse av vilken innebörd det skall ha, fär det anses ha den betydelse som det har i allmänt språkbruk, dvs. att del omfattar samtliga fall då en kvinna och en man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (se prop. 1986/87:1 s. 394). Genom en särskild bestämmelse i förslaget till lag om sambors gemensamma hem (1 § andra stycket) inskränks den lagens tillämpningsområde till att gälla sädana samboförhållanden där samborna är ogifta. Andra stycket i lagen om homosexuella sambor innebär att denna inskränkning, eller en inskränkning av detta slag i någon annan lag som lagen om homosexuella sambor hänvisar lill, skall gälla även för homosexuella sambor.

Liksom lagrådets majoritet anser jag också att uttrycket "homosexuella sambor" bör kunna godtas i den föreslagna lagtexten. Genom attributet "homosexuell" har man nämligen markerat att det inle rör sig om den typ av sambo som man i allmänt språkbruk avser med ordet "sambo".

När det gäller att avgöra om tvä personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande har man att beakta samma slags omständigheter som när man skall ta ställning till humvida en kvinna och en man lever i ett äktenskapsliknande förhållande. Del krävs således att parterna sammanlever i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och gemensam bostad saml gemensam ekonomi eller i vart fall elt ekonomiskt samarbete. Se härom prop. 1986/87; 1 s. 252 f Vad som sägs där om bevisfrågor gäller även för homosexuella samboförhållanden.

Den nya lagen innehåller en uttömmande uppräkning av de bestämmel
ser om heterosexuella samboförhällanden som skall tillämpas även på
homosexuella samboförhållanden. Med den valda lagstiftningstekniken
kan lagens tillämpningsområde vid behov utvidgas genom att ytterligare .„

lagrum fogas till uppräkningen.

Uppräkningen av de bestämmelser som skall gälla för homosexuella Prop. 1986/87; 124 samboförhållanden inleds i punkt 1 med lagen om sambors gemensamma hem. Som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) skall sambolagen vara fullt ut tillämplig på homosexuella sambor. Detta innebär alt, om etl homosexuellt samboförhållande upplöses, bodelning skall ske i fråga om bostad och bohag som har anskaffats för sambornas gemensamma begagnande. Vidare blir sambolagens särskilda basbeloppsregel till skydd för en efterievande sambo tillämplig, liksom regeln om rätt atl mot ersättning överta den andra sambons bostad och bohag. Det blir också möjligt för de homosexuella samborna att avtala om att delningsreglerna i sambolagen inte skall gälla i deras förhällande. Om lagens närmare innebörd hänvisas till framställningen i prop. 1986/87; 1, främst s. 98 ff och s. 251 ff

Enligt 5 § lagen om sambors gemensamma hem har en efterlevande sambo rått till bodelning av det gemensamma hemmet vid den andra sambons död. Intill dess atl del blir klart om den efterlevande sambon begär bodelning är sambon dödsbodelägare. Om en sådan begäran framställs senast vid bouppteckningen, är sambon dödsbodelägare även i fortsättningen (prop. 1986/87:1 s. 244). Atl en efterlevande sambo sålunda får rätt till bodelning och kan komma atl ingå i kretsen av dödsbodelägare har föranlett ändringar på flera ställen i ärvdabalken. I prop. 1986/87; I föreslås att bestämmelser om sambor införs i 3 kap. 7 §, 11 kap. 8 §, 18 kap. I §, 20 kap. 2, 4, 6 och 10 §§ samt 23 kap. 1 §.

När nu lagen om sambors gemensamma hem blir tillämplig även på homosexuella sambor, måste också reglerna i ärvdabalken gälla för sådana samboförhållanden. En bestämmelse om detta har tagits in i punkt 2.

Av 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken i dess lydelse enligt prop. 1986/87:1 framgår att balkens regler om sambor - liksom reglerna i lagen om sambors gemensamma hem - förutsätter att parterna i samboförhållandet år ogifta. Denna inskränkning gäller, som förut nämnts, ocksä i fråga om homosexuella samboförhållanden till följd av stadgandet i den nu föreslagna lagens andra stycke.

Under punkterna 3 och 4 samt 6-9 anges ett antal olika lagbestämmelser som i prop. 1986/87:86 föreslås gälla för heterosexuella samboförhållanden. Propositionsförslagen är i dessa delar att betrakta närmast som lagtekniska konsekvenser av förslaget till lag om sambors gemensamma hem. Den nu föreslagna lagregleringen innebär att dessa bestämmelser skall gälla åven i fråga om homosexuella sambor.

Jordabalken, som nämns under punkten 3, skall enligt prop. 1986/87:86 innehålla en regel i 12 kap. 1 § fjärde stycket som - liksom det tidigare nämnda, likalydande stadgandet i ärvdabalken — inskränker balkens till-lämpningsområde till sådana samboförhållanden i vilka parterna är ogifta. Regeln i den nu föreslagna lagens andra stycke medför, som fömt nämnts, att tillämpningsområdet skall vara begränsat på samma sätt i fråga om homosexuella samboförhåUanden.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) har anförts att även bevisre
geln i 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken bör vara tillämplig på
homosexuella samboförhållanden. Etl stadgande härom har tagils in under 49

punkten 5.

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 124

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om Prop. 1986/87; 124
sambors gemensamma hem

1 §

Denna lag gäller sambors gemensamma bostad och bohag.

Vad som föreskrivs i denna lag om sambor gäller sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

I den föreslagna lagen om sambors gemensamma hem sägs i 1 § andra stycket all vad som föreskrivs i lagen gäller endast sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Detta stadgande kan missförstås när lagen nu görs tillämplig åven på homosexuella sambor. I tydlighetens intresse bör därför ordet "endast" tas bort.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om
ändring i ärvdabalken

3 kap. 7 §

Om den efterlevande maken vid sin död efterlämnar en sambo och bodelning skall förrättas mellan samborna, skall dessförinnan den efterlevande makens behållna egendom delas enligt detta kapitel.

Skall i den efterlevande makens livstid bodelning ske mellan den efterlevande maken och dennes sambo eller sambons arvingar, skall av den efterlevandes egendom före bodelningen tas ul egendom till ett värde som motsvarar vad som enligt I —4 §§ skall tillkomma den först avlidna makens arvingar.

Vad som föreskrivs i 4 § för det fall att egendom har tiUfallit den efterlevande maken i arv, gåva eller testamente skall gälla, om den efterlevande maken genom bodelning med en sambo har erhållit egendom utöver vad maken fömt hade.

Vad som föreskrivs i denna balk om sambor gäller sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Enligt den lydelse som föreslås i prop. 1986/87:1 stadgas i 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken att balkens bestämmelser om sambor gäller endast sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. När nu ärvdabalkens samboregler skall tillämpas även på homosexuella sambor, kan stadgandet missförstås på samma sätt som motsvarande stadgande i lagen om sambors gemensamma hem. Även här bör därför ordet "endast" utgå.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:000) om Prop. 1986/87; 124

ändring i jordabalken

12 kap. I §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Delta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord alt nyttjas tillsammans med lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas elt tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller lill en inle oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges.

Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen skall hyra ut i andra hand, fär parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte strider mol bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till förlängning av avtalel eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännytligl bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980:94).

I prop. 1986/87:86 föreslås att 12 kap. 1 § fjärde stycket jordabalken skall fä samma lydelse som 3 kap. 7 § Qärde slycket ärvdabalken skall ha enligl förslaget i prop. 1986/87:1. Ordet "endast" bör utgå ur stadgandet även i jordabalken, när balken skall vara tillämplig pä såväl heterosexuella som homosexuella sambor. Skälen för detta är desamma som de som i det föregående har angetts i fråga om lagen om sambors gemensamma hem samt ärvdabalken.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Bilaga 1:1 Prop. 1986/87:124

Sammanfattning i betänkandet (SOU 1984:63) Homosexuella och samhället

Vi konstaterar, atl den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. Mot denna bakgrund är del självklart att homosexuella inte skall diskrimineras.

Vi föreslär åtgärder för alt förbättra homosexuellas situafion. Dessa är i korthet

- samlevnad mellan två personer av samma kön jämställs från rättslig synpunkt i vissa avseenden med vad man idag inom lagstiftningen kallar samlevnad under äktenskapsliknande förhållande eller motsvarande uttryck

- homosexuella jämställs med andra minoritetsgrupper som genom lagstiftning är särskilt skyddade mot missgynnande lagstiftning eller mol diskriminering

- förbättrad undervisning och information om homosexuella och homosexualitet.

Allmänl

Många människor frågar sig vad homosexualitet är. Vår uppgift har inte varit att besvara den frågan men vi har gjort en genomgång av den litteratur om forskning som finns på området. Av litteraturen framgår, att del finns många olika teorier om orsakerna till homosexualitet och atl inle någon är väsentligt mera hållbar än en annan. Det enda man idag med säkerhet kan påstå är all det inte finns någon annan skillnad mellan homosexuella och heterosexuella personer än att homosexuella upplever en känslomässig dragning lill människor av samma kön.

Samhällssynen i Sverige på homosexualitet har under senare år blivit öppnare. Delta förhållande och homosexuellas eget arbete har lett lill att situationen för många homosexuella blivit drägligare under senare år. Våra undersökningar visar emellertid att den långt ifrån år tillfredsställande. Många homosexuella har det besväriigl. För en ung människa kan det vara en skakande upplevelse när hon upptäcker, atl hon år homosexuell. Många har svårt atl inse sin läggning, att acceptera den och atl berätta om den. Samlevnad mellan två personer av samma kön är svår atl etablera och erkänns inte som en naturlig sak. Homosexuella känner sig ofta hänvisade till hemlighetsmakeri kring sina relationer. Homosexuell samlevnad är i förhållande till omgivningen förenad med avsevärda komplikationer.

De svårigheter som homosexuella upplever är inle så mycket ett resultat
av att man är homosexuell som en funktion av samhällets och omgivning
ens förväntningar om atl man skall leva heterosexuellt. Till detta kommer
en av brist på kunskap betingad syn på homosexualitet. Homosexuella
brukar uttrycka saken så, att det inle är de som är problemet ulan omgiv- 52

ningens attityder och fördomar.

Våra undersökningar Prop. 1986/87:124

Vi hargjorl undersökningar i syfte att kartlägga homosexuellas situation i samhället. Undersökningarna har riktal sig dels till allmänheten, dels till homosexuella. Undersökningen bland allmänheten, dvs. lill största delen heterosexuella, visar bl. a. följande resultat.

En av tio säger sig känna någon homosexuell. Ungefär 60 procent av dem som svarat tror sig aldrig ha träffat någon.

Fördomarna all homosexuella har en särskilt stark sexualdrift och att de dras särskilt till barn är inte särskilt utbredda. Däremot tror hälften all det finns homosexuella som har bestämda yttre kännetecken, i allmänhet det motsatta könets kännetecken.

För många leder ordet homosexualitet tanken till sexuella handlingar och inte till förälskelse, käriek och samhörighet. På en direkt fräga om homosexuella blir förälskade på ungefär samma sätl som heterosexuella svarar mer än hälften att de inte vet.

Drygt hälften svarar nej på frågan om de anser att två personer av samma kön skall få möjlighet att gifta sig med varandra medan ungefärligen en femtedel svarar ja. På en fräga om homosexuella samboende skulle kunna erhålla bosättningslän, svarar däremot knappt hälften ja.

De som säger sig uppleva homosexualitet som frånstötande och som säger att de inte gör det delar sig i ungefär två lika stora grupper. Det tycks samtidigt vara vanligt att göra en skarp åtskillnad mellan homosexualitet i sig och homosexuella personer. Man uppfattar homosexualiteten som etl beklagligt eller tragiskt livsöde och tycker synd om dem som har drabbats av det.

19 procent av de svarande säger alt de inte vill ha en homosexuell person bland sina vänner. Tre procent säger alt de skulle visa sitt ogillande om de fick en homosexuell arbetskamrat.

1 undersökningen bland homosexuella har del lill skillnad från undersökningen bland allmänheten inle varit möjligt att använda elt representativt urval. Syftet har varil att närmare belysa homosexuellas situalion frän i huvudsak tre aspekter.

Den första rörde homosexuellas sätt atl uppfatta sin egen homosexualitet. De flesta har sina första minnen av homosexuella känslor från puberteten, men det finns också de som inle har några minnen förrän högt upp i vuxen ålder.

Till en börian uppfattar man ofta känslorna som t.ex. etl behov av vänskap, men inte som längtan efler kärlek och sexualitet. Om känslorna framträder tydligare och upplevs som sexuell attraktion och förälskelse, uppfattas de intuitivt som felaktiga eller förbjudna, även om man inle känner till begreppet homosexualitet.

I allmänhet har homosexuella under längre eller kortare tid ulgåtl från alt de är som andra, dvs. heterosexuella, och i stället trott atl de har haft svårt atl bli förälskade, alt hitta den rätte eller atl få etl tillfredsslällande samliv.

Från den tidpunki som man kan komma ihåg atl man hade sina första
homosexuella känslor har det i genomsnitt gått sju år tills man började
betrakta sig som homosexuell. För nästan tio procent har del gått mer än -

femton år. Då har mänga fortfarande setl homosexualiteten som en negaliv Prop. 1986/87; 124 egenskap hos sig själv, vars konsekvenser för livsföringen man har velat begränsa. Ungefär hälften säger att de har önskat att de vore heterosexuella efter den tidpunkt då de böriade betrakta sig som homosexuella.

Den andra aspekten av homosexuellas situalion som undersökningen log upp rörde deras relationer till varandra.

Homosexuellas svårigheter atl komma i kontakt med varandra kan vara stora. Kontaktytorna är få och ofta av elt slag som inte gynnar uppkomsten av mer varaktiga relationer. Hälften i undersökningen lever i homosexuella parförhållanden. Av de övriga har del stora flertalet en önskan all leva i ett fasl förhållande.

Den iredje aspekten rörde homosexuellas förhållande till heterosexuella och därmed också förekomsten av diskriminering.

Undersökningen visar, att homosexuella år mycket rädda för att röja sin homosexualitet för andra. De dementerar inle den heterosexualiiel som alltid tas för given. De anpassar i stället sin livsföring så alt homosexuella känslor och relationer skall förbli dolda. Del får till konsekvens atl de inskränker sina relationer till heterosexuella och håller dem pä distans.

De som berättar om sin homosexualitet gör det i allmänhet bara för noggrant utvalda personer. Därför är det ovanligt att de möts av fientliga reaktioner. De häftigaste reaktionerna kommer ofta från de närmaste, som föräldrar och makar. Många har fåll etl positivt gensvar och mötts av intresse, men det tycks ocksä vara vanligt all i synnerhet de omedelbara reaktionera är avvaktande, osäkra och besvärade.

De I 300 homosexuella som har svarat på vår enkät rapporterar nästan 200 fall av diskriminering i arbetslivet. 30 procent av dem som har försökt hyra en lägenhet tillsammans med någon av samma kön har vägrats göra det.

Slutsats av våra undersökningar

Våra undersökningar har lett oss till slutsatsen att tvä förhållanden är avgörande för homosexuellas sociala situalion. Det första är all tystnaden om homosexuella och homosexualitet är i det närmaste total. Homosexualiteten är inte en integrerad del av samhället; den saknas som en social och kulturell institution.

Det andra förhållandet är att del existerar ett socialt förbud eller tabu mot homosexualitet. Detta tabu förstärks av atl homosexualitet uppfattas som ren sexualitet, och av atl käriek uppfattas som något som bara kan uppstå mellan man och kvinna.

Våra direktiv och vår målsättning

I våra direktiv anges, atl vi skall föreslå åtgärder som kan undanröja
eventuellt kvarvarande diskriminering av homosexuella. Vi slår fasl, alt
del är vikligt all bekämpa diskriminering. Vi konstaterar emellertid också
alt en betydelsefull orsak lill homosexuellas situation är alt homosexualitet
inle är socialt och kulturellt accepterat, och alt detta innebär all homosex- 54

uella saknar något, en livsform, att identifiera sig med. Homosexuella Prop. 1986/87:124 känner också en ovisshet om vad som skulle hända om de trädde fram inför omvärlden. De vägar inle utesluta risken av att de blir utstötta och mister sill arbete, anseende och fotfäste i tillvaron. Därför döljer de sina homosexuella känslor och relationer, vilket får stora konsekvenser för deras livsföring.

En målsättning för oss blir att motverka diskriminering och att få samhället att öppet acceptera och stödja homosexuella. Endast om "förbudet" mot och tystnaden om homosexualitet försvinner kommer homosexuellas situation att bli tillfredsställande. I syfte att förbättra situationen och motverka diskriminering anvisar vi olika vägar, nämligen lagstiftning och information samt förbättrad undervisning om homosexuella och homosexualitet.

Familjefrågor

Under vårl arbetes gång har vi ofta mött frågor av typen om homosexuella bör ha vårdnaden om barn och om två personer av samma kön bör ges möjlighet att adoptera gemensamt. Bakgrunden till frågorna äi alt det troligen förhäller sig så, atl många människor, en del undermedvetet, tror att kontakter mellan homosexuella och barn medför skada för barnen. Vi slår fast att någon som helst grund för ett sådant antagande inte finns och att homosexualitet i sig aldrig får bedömas som negativt i vårdnadsfrågor, där barnets bästa alltid måste sättas i förgrunden.

När det gäller frågan om rätt lill gemensam adoption bedömer vi läget som annorlunda. Adoption är, frånsett de rättsliga konsekvenserna, en fråga Om faktisk och juridisk vårdnad. Mol denna bakgrund föreligger inga hinder mot en rätt till gemensam adoption för två personer av samma kön.

Vi konstaterar emellertid, att adoptionsfrågan har en annan sida. Den gäller inte homosexuellas rätt att adoptera gemensamt utan det tilltänkta adoptivbarnets rätt, kort sagt skall barnets bästa sättas i förgmnden. Det torde förhålla sig så, att homosexuell samlevnad i dag inte uppfattas som lika naturlig som heterosexuell. Vi kan inte bortse från alt det kan föreligga en risk för att adoptivbarn kan komma atl känna sig avvikande om de växer upp i en homosexuell familjemiljö. Den homosexuella familjen måste först accepteras som en naturlig del av samhället innan två människor av samma kön bör ges möjlighet att adoptera gemensamt.

En annan frågeställning som vi behandlar är om två personer av samma
kön skall få gifta sig med varandra eller om det homosexuella parförhållan
det skail rättsligt regleras på något annat sätt. Vi finner att del vid homo
sexuell samlevnad i de flesta fall finns samma sammanflätningar och funk
tioner som vid heterosexuell samlevnad. Vi har därför ingående diskuterat
om inte de regler som gäller för makar bör gälla även för det homosexuella
samlevnadsparel. Vi konstaterar emellertid att dagens värderingar om
äktenskap är så grundmurade, att det knappast är möjligt alt tala om
äktenskap mellan två människor av samma kön utan all det går atl defini
era äktenskap på ett annat sätt än idag. Några hinder, finner vi, kan
emellertid inte föreligga mot att redan i dag i vissa hänseenden rättsligt 55

jämställa homosexuell samlevnad med den samlevnadsform mellan en man Prop. 1986/87:124 och en kvinna som i lagstiftningen brukar betecknas äktenskapsliknande förhållande.

Diskriminering m.m.

Ett ofta framfört krav till oss har varit alt homosexuella skall ges ett straffrättsligt skydd mot diskriminering genom en särskild diskrimineringslag eller genom all homosexuella får samma skydd som andra minoritetsgrupper har enligl bestämmelserna om hets mot folkgmpp och om olaga diskriminering i 16 kap. 8 § och 16 kap. 9 § brottsbalken. Vi konstaterar atl diskriminering av homosexuella är svår atl kartlägga även om ingen tvekan torde föreligga om att sådan förekommer i vissa former. Framför allt får homosexuellas rädsla för diskriminering och strävan att själva förebygga denna betydande negativa konsekvenser för deras vardagsliv, välbefinnande och relaUoner till andra människor. Vi menar att sådan diskriminering bäst motverkas genom all homosexuella får samma skydd som andra i samhället utsatta grupper, och inle genom atl man tillskapar en särskild diskrimineringslag för homosexuella. Vi föreslår därför, alt homosexuella skall omfattas av det skydd mot diskriminering som 16 kap. 8 § och 9 § brottsbalken ger andra grupper och atl samhällets inställning att homosexuella skall behandlas som alla andra stryks under genom att 2 kap. 15 § och 20 § regeringsformen ändras så atl homosexuella skyddas mot missgynnande lagstiftning.

Mol bakgrund av att homosexuella förföljs i vissa länder har framställts krav om s. k. sexualpolitisk asylrätt för homosexuella. Vi behandlar denna fråga och finner att gällande lagstiftning i och för sig ger tillfredsställande garantier för att homosexuella, som förföljs i sitt hemland, får uppehållstillstånd. Enligt vår mening innebär också gällande lagstiftning om asylrätt att det finns utrymme för att ge förföljda homosexuella rätt lill asyl. Eftersom praxis intagit en motsatt ståndpunkt föreslår vi en uttrycklig bestämmelse om asylrätt för homosexuella som förföljs på grund av sin läggning.

Genom de undersökningar som vi låtit utföra fastslås, att det inte finns några som helst lagliga möjligheter alt säga upp en homosexuell arbetstagare eller hyresgäst under åberopande av dennes sexuella läggning. Del är emellertid möjligt att, utan påföljd, på den privata arbetsmarknaden och inom den icke yrkesmässiga delen av bostadsmarknaden vägra anställning eller bostad under åberopande av den sökandes sexuella läggning. Sådan diskriminering är inte något speciellt för homosexuella utan drabbar även andra som tillhör i samhället utsatta gmpper. Vår principiella ståndpunkt är att homosexuella bör ges samma skydd mot diskriminering som andra som tillhör utsatta grupper. Mol denna bakgmnd föreslår vi att diskrimineringsutredningens förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet, i händelse av lagstiftning, även skall skydda homosexuella mot diskriminering på arbetsmarknaden.

Behov av annat än lagstiftningsåtgärder

1 de tidigare avsnitten har framför alll olika lagstiftningsåtgärder berörts.

För många enskilda homosexuella är tystnaden kring homosexuellas situa- 56

tion del som försvårar att bli medveten om sina känslor. Vi pekar därför på Prop. 1986/87:124 att det är först när även homosexualitet finns som en social och kulturell institution i samhället som man kan lala om alt all diskriminering av homosexuella upphört. En övergripande målsättning blir atl sträva efter atl de vardagliga relationerna mellan homo- och heterosexuella får två kännetecken;

- öppenhet; heterosexuella ser homosexuella som homosexuella och homosexuella döljer sig inle.

- kännedomen om någons homosexualitet påverkar inte värderingen av homosexuella.

För att nå detta mål krävs åtgärder som vänder sig bäde till homo- och heterosexuella. Detta kan ske t. ex. genom att heterosexuella får en bättre kunskap om vad homosexualitet är och att homo- och heterosexualiiel är två parallella fenomen (att homosexualitet i samma utsträckning som heterosexualiiel gäller kärlek, ömhet och samhörighet). Denna kunskap förmedlas framför allt genom undervisning och information. Samtidigt måste åtgärder vidtas för att skapa en grundtrygghet och känsla av värde hos homosexuella för all man skall våga framträda öppet som homosexuell. En sådan grundtrygghet kan skapas framför allt i homosexuellas organisationer, varför det är viktigt atl dessa erhåller stöd till sin verksamhet.

Ungdomsskolans samlevnadsundervisning

Rätt utformad kan skolans samlevnadsundervisning inte bara motverka diskriminering av homosexuella ulan även bidra till att samhället på sikt kommer alt behandla homosexualitet på etl mera öppet och socialt acceptabelt sätl. Vi har därför granskat både de formella ramar, som reglerar samlevnadsundervisningen, och hur samlevnadsundervisningen i praktiken fungerar. Vi konstaterar därvid att det i gällande läroplaner saknas några målformuleringar som behandlar samlevnadsundervisningens inriklning, men att det förekommer allmänna mål som syftar lill att förmå eleverna alt bearbeta livsfrågor. Utifrån sådana allmänna målsättningar finns det i och för sig utrymme för lärarna att behandla exempelvis åtgärder för att motverka diskriminering av homosexuella. Om så sker är dock mer beroende av den enskilde lärarens personliga engagemang, vilket vi finner otillfredsställande. Vi anser därför att SÖ måste finna lämpliga former alt mer aktivt stimulera enskilda skolor och lärare att förbättra undervisningen om homosexualitet. Vi understryker också länsskolnämndernas betydelsefulla arbete med alt följa upp undervisningen och anser det angeläget att denna uppföljning även tar upp frågor som gäller samlevnadsundervisningen och då ocksä hur frågor om homosexualitet behandlas.

Skolorna måste också få bättre förutsättningar för en bra undervisning
om homosexualitet, eftersom mänga lärare upplever svårigheter atl föra
diskussioner med eleverna om frågor som anknyter till homosexualitet. Ett
sätl kan vara atl SÖ;s handledning omarbetas och förbättras genom att den 57

kompletteras med material om hur man kan lägga upp lektioner om homo- Prop. 1986/87; 124 sexualitet. Positiva erfarenheter av samlevnadsundervisningen från olika skolor bör också kunna tas tillvara.

Ett annat sätt att förbättra undervisningen är alt skolorna i siörre omfaUning än som nu sker låter medlemmar i homosexuellas organisationer (exempelvis RFSL) medverka på lektioner.

Vi pekar också på att dagens läromedel innehåller betydande brister i sin faktaframställning. Det är därför viktigt att läromedelsförlagen beaktar dessa behov i kommande upplagor. Vi föreslår också atl SIL i sin granskningsverksamhet skall uppmärksamma dessa frågor särskilt.

Högskoleutbildningen

Vi har granskal en rad olika utbildningslinjer inom högskolans ram som har stor betydelse när det gäller att förbättra situationen för homosexuella. Det kan gälla utbildning lill yrken som har stor belydelse för attitydförändringar (l.ex. läraryrket) eller till yrken i vilka man kan komma i kontakt med homosexuella som behöver stöd och hjälp (t.ex. lakar- eller socionomyrket).

Gemensamt för alla dessa utbildningar är att det i de målformuleringar, som styr undervisningens innehåll, inle lämnas någon direkt vägledning för linjenämnderna när del gäller utbildning om homosexualitet. Det finns dock även här allmänt hållna formuleringar om vikten av hänsynstagande lill människan och hennes behov i vid mening. Vi har frågat elt stort antal högskolor om i vilken mån man tar upp frågor om homosexualitet i undervisningen. På flertalet högskolor las frågan upp endast om denna aktualiseras av eleverna. Vi finner en sådan situation mycket olillfredsställande. Högskolorna måste därför förbättra sin undervisning. Ett första steg i den riktningen är, enligl vår uppfattning, att UHÄ samlar företrädare för högskolorna för alt diskutera vilka åtgärder som kan och bör vidtas. Vi föreslår också att linjenämnderna, vid fastställande av lokala planer och kursplaner, också tar upp homosexualitet som ett särskilt moment i undervisningen.

Även när det gäller högskoleutbildningen anser vi alt homosexuellas medverkan i utbildningen är viktig och angelägen. Del är dock relativt sällan som sådan medverkan förekommer i dagens läge, vilket alltså högskolorna bör sträva efter att förändra.

Annan utbildning

Vi har också tagit upp ett antal andra utbildningar, som har betydelse för homosexuellas situalion. Det gäller främst utbildning till polis, yrkesofficer och viss statlig personalutbildning. Även dessa utbildningsformer behöver en förstärkt undervisning om homosexualitet och homosexuellas situation.

Forskning

Forskning om homosexuellas situation är i dagens Sverige nästan obefint
lig. Vi anser del därför viktigt att denna forskning förstärks och atl den i 58

första hand inriktas på sådana ämnesområden som homosexuellas situa- Prop. 1986/87; 124 tion, "homofobi" och homosexuellas historia. Men även andra frågor kan vara intressanta och vi pekar på alt den av Holsten Fagerberg m. fl. gjorda utredningen om kyrkans syn på homosexualitet skulle kunna utvidgas. Genom den kunskap som samhället förvärvar genom en ökad forskningsinsats underlättas också förståelsen för homosexualitet och den problematik som homosexuella kan möta.

Eftersom vi anser atl del är angelägel alt forskning kring homosexuellas situation förstärks föreslår vi också alt forskningsrådsnämnden får i uppdrag atl starta forskningsprojekt i dessa ämnen. Även forskningsråden bör vidta åtgärder för atl uppmuntra forskning om homosexualitet.

Kultur

Efler en genomgång av de viktigaste formerna av samhällsstöd lill olika kulturverksamheter har vi konstaterat all inslag om homosexualitet är mycket blygsamt förekommande eller saknas helt. Etl sådant förhållande bidrar till att tystnaden kring homosexualitet bibehålls. Vi har därför övervägt att föreslå en särskild stödform för homosexuellas kulturyttringar, men avvisat en sådan tanke eftersom det skulle strida mot de principer som nu gäller inom kulturområdet.

Istället pekar vi pä alt de av riksdagen fastställda målen för kulturpolitiken bl. a. innebär atl den skall utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenhet och behov. Det är därför etl gemensamt ansvar för utredande, medelsbeviljande och aktivt verkande kulturorgan alt bidra till en bättre måluppfyllelse i delta avseende.

Vi understryker särskilt folkbibliotekens stora ansvar i fråga om att anpassa sin verksamhet så atl den även tar hänsyn till homosexuellas behov.

Information

För att få en bild av hur information om homosexualitet tas upp utanför skolans ram har vi granskat den verksamhet som bedrivs av bl.a. socialstyrelsen, landstingen, fritidsgårdar och Sveriges Radios olika bolag.

När det gäller socialstyrelsens och landslingens verksamhet motiveras den oftast utifrån ett abortförebyggande perspektiv, vilket ibland fär lill följd atl en övergripande helhetssyn på olika former av samlevnad går föriorad. Detta gäller i hög grad det material som producerats av socialstyrelsen och vi kritiserar styrelsen för att i stort sett helt ha försummat homosexuellas situation i sin informationsverksamhet. Vi föreslår därför atl socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta en plan för hur informationsverksamheten rörande homosexuellas situation kan förbättras.

För alt förbättra den statliga informationen generelll i frågor som kan beröra homosexuella föreslår vi också att centrala direktiv utfärdas, vari statliga verk och myndigheter erinras om sin skyldighet atl, i förekommande fall. i sin informalionsverksamhel även beakta homosexuellas situation.

Även Sveriges Radio och dess olika dotterbolag är vikliga instrument för 59

atl förbättra homosexuellas situalion. Vi anser därför att del är angelägel Prop. 1986/87; 124

att antalet program med homosexuellt innehåll ökar. Sådana program är

inle bara av värde för homosexuella utan kan också bidra till att bryta

tystnaden om homosexualitet och vara angelägna även för den som inte är

homosexuell.

Hälsofrågor

Under senare år har frågor om manliga homosexuellas speciella hälsoproblem blivit uppmärksammade. Vi har därför närmare studerat homosexuellas sjukdomspanorama men även försökt sälta in dessa frågor i ett helhetsperspektiv och av den anledningen också redogjort för homosexuellas, ibland dåliga, erfarenheter av kontakten med sjukvården.

Vi konstaterar därvid atl hälso- och sjukvårdspersonalen, inte minst i primärvården, måste ha en sådan utbildning och erfarenhet att de kan ge homosexuella patienter en fullgod vård och ett riktigt bemötande. Del är viktigt atl behoven av ökad kunskap och förståelse för homosexuellas frågor beaktas i utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal.

På några orter har särskilda hälsomottagningar införts för homosexuella. Enligt vår uppfattning bör sådana ätgärder övervägas även av andra sjukvårdshuvudmän, om förutsättningar för detta fmns.

Stöd ål homosexuellas organisationer

Den verksamhet som homosexuellas organisationer utövar är omfattande och differentierad. Organisationerna har en stor betydelse inte bara för enskilda homosexuella utan även för homosexuellas situalion i samhället i stort. Enligt vår mening år det elt viktigt led i strävandena att undanröja diskriminering av homosexuella att homosexuellas organisationer erhåller samhällsstöd för sin verksamhet. Vi föreslår därför att ett särskilt stöd beviljas organisationer som verkar på riksnivån. I avsnittet om kostnadsberäkningar har vi utgått från att stödet bör ligga i storleksordningen 500 000 kr.

Fortsatta åtgärder

Myckel av de åtgärder vi föreslagit är spridda på många myndigheter och inom myndigheterna ibland på flera olika avdelningar. Del finns därför en risk att nödvändiga åtgärder splittras upp och inle blir så effektiva som vi förutsatt. Vi föreslår därför att socialstyrelsen skall få elt övergripande ansvar för att bevaka frågor om homosexuellas situalion. Ansvaret innefattar dock även arbetsuppgifter som normalt inte åvilar socialstyrelsen och samordningsfrågorna i dessa fall kan lösas genom alt andra myndigheter utser särskilda kontaktpersoner.

Även inom regeringskansliet är del viktigt med en bättre bevakning av
frågor om homosexuellas situalion. Vi föreslår även här alt en särskild
tjänsteman tilldelas ansvaret för atl följa frågor som kan gälla homosexuel
la. 60

Bilaga 1:2 Prop. 1986/87; 124

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1984:63) Homosexuella och samhället

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av bostadsdomstolen, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, socialstyrelsen, statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, riksförsäkringsverket, universitets-och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), statens institut för läromedelsinformalion (SIL), slatens kullurtåd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), jämslälldhetsombudsmannen (JÄMO), statens invandrarverk (SIV), statens arbetsgivarverk, Göta hovrätt, kammartätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, forskningsrådsnämnden (FRN), humanistisk-sam-hällsvetenskapliga forskningsrådei (HSFR), medicinska forskningsrådei (MFR), naturvetenskapliga forskningsrådet, stiftelsen Svenska filminstitutet, länsskolnämnden i Jämtlands län, slatens ungdomsråd (SUR), Ärkebiskopen efter hörande av andra biskopar. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Siockholms läns landsting. Älvsborgs läns landstingskommun, Gävleborgs läns landstingskommun, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun, Uppsala kommun, Umeå kommun, Sveriges advokatsamfund. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen. Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, Sveriges Radio AB, Folkbildningsförbundet, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata Ungdomsförbundet, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Broderskapsrörelsen, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), Homosexuella socialister, GAY Moderaterna, Ekumeniska gruppen för homosexuella kristna i Sverige (EKHO), Sveriges frikyrkoråd. Riksförbundet Kyrkans Ungdom, Förbundet Adoptionscentrum, Fredrika Bremerför-bundel. Svenska läkaresällskapet, KDS i L-län, Börje Persson med familj, Åke Kågström, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, RFSL Karlstad, Harald Ljungström, Christina Rydberg, KDS Kvinnoförbund, RKF, Sion-församlingen. Kristna Studentrörelsen i Sverige, Svensk förening för sexologi, Einar Axelson, Yngve Nilsson, Frikyrkorådel Kisa, Svenska Alliansmissionen, Föreningen Krislen Samhällsfronl, Förebedjare för Sverige, Föreningen Kristen Samhällsfronl, Sjöbo och Östra Hoby, Christopher Toll, Katolska Biskopsämbetet samt etl anlal enskilda personer.

ALLMÄNT OM UTREDNINGEN OCH B A KGR UN DS BES KRl VNINGEN

Enligt socialstyrelsens mening är utredningen inte invändningsfri. Den innehåller dock så myckel samlad kunskap alt den bör kunna ge upphov till en fördjupad diskussion om de homosexuella och samhället.

"Enligt socialslyrelens uppfattning bör öppenhet och förståelse prägla 61

samhällets och allmänhetens inställning till personer frän skilda minoritets- Prop. 1986/87; 124 grupper t. ex. homosexuella.

Däremot menar socialstyrelsen all utredningen hyser en övertro till vad samhället kan åstadkomma lagstiftnings- och informationsvägen i en så sammansatt känslig fråga. Vidare anför Styrelsen atl "Tonvikten på det omgivande samhället medför med nödvändighet att homosexualiteten i sig blir ofullständigt belyst. Socialstyrelsen efterlyser därför en fördjupad analys av homosexualiteten i sig."

SÖ finner att "utredningen pä ett förtjänstfullt sätt kartlagt de homosexuellas situation i samhället. Vi har härigenom fått betydligt ökad kunskap om arten och graden av diskriminering på olika samhälllsområden och därigenom ökade möjligheter att se vad som behöver åtgärdas. Utredningen har övertygande belagt att det fortfarande finns en nära nog kompakt tystnad om och etl tabu mol homosexualitet."

JämO, Göta Hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Statens ungdomsråd, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Uppsala kommun, Göteborgs kommun, Uppsala kommun, Umeå kommun, Sveriges advokatsamfund, TCO, Centerns kvinnoförbund. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund och Föreningen kommunal- och landsllnganställda familjerådgivare har liknande positiva allmänna omdömen om utredningen och ställer sig bakom utredningens grundläggande värderingar.

Svenska kommunförbundet anser atl "Kommittén har en tendens atl förenkla problemaliken kring homosexualiteten kontra heierosexuaiiieten i samhället. I skilda sammanhang slår kommittén fast att homosexualitet måste betraktas som likvärdigt med heterosexualiiel. Man säger alt den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är all homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön.

Förbundsstyrelsen menar att homosexuella ska betraktas som fullvärdiga individer, men vill därmed inte hävda atl homosexualitet är likvärdigt med heterosexualitet. Den biologiska fömtsättningen för samhällets fortbestånd är heterosexualitet. Etl samhälle ulan heterosexualitet fortlever inte. Detta konstaterande innebär i praktiken att samhället måste understödja och befrämja heterosexuellt beteende och i skilda sammanhang föra fram denna grundvärdering. Förbundsstyrelsen saknar detta perspektiv i kommitténs arbete. Konsekvensen av det av styrelsen förda resonemanget blir att homosexualitet måste betraktas som ett beteende som avviker frän det normala, vilket emellertid inte är liktydigt med att homosexuella inte ska mötas med full respekt och värdighet."

Moderata imgdomsförbundet delar uppfattningen, atl den enda skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön.

"För oss är det självklart alt människor är olika. Det är också vikligt att
slå fast, att människor har rätt av vara olika". Förbundet anser vidare "att
man bör undvika att dela in människor i gmpper. Inte heller skall man föra
en särskild politik för olika gmpper. Att tro att homosexuella skulle utgöra
någon enhetlig grupp är ett uttryck för ett kollektivistiskt synsätt, som
Moderata Ungdomsförbundet med bestämdhet avvisar. Vad som behövs
är följaktligen inle en särskild homosexpolitik, utan en politik för etl friare 62

och öppnare Sverige."

RFSU har som en generell anmärkning alt bakgmndskapillen i utred- Prop. 1986/87; 124 ningen är alltför kortfattade. RFSU kan i regel ställa sig bakom de förslag som lämnas men anser att de på de viktigaste punkterna är alldeles otillräckliga.

RFSL anser atl "Betänkandet Homosexuella och samhället är i sig en manifestation för att samhället bryter tystnaden om homosexualitet och homosexuella. Den lystnad som vi homosexuella betraktar som det värsta förtrycket av oss, etl förtryck värre ån den legala diskriminering och del öppna förakt vi ofta möts av."

Förbundet beklagar atl den forskning som bedrivits på området inte dokumenterats bätlre och "all utredningen inle har haft förmågan all se något annat än problem i samband med diskussionen om homosexuellas situation. Denna bild genomsyrar hela betänkandet, inte bara när det gäller redogörelsen för den vetenskapliga litteraturen utan också den sociologiska undersökning man genomfört." Vidare menar RFSL att "Genom begränsningar i utredningens belysning av homosexuellas situation måste man konstatera alt den inte förmår alt förbättra homosexuellas situation utöver det som har att göra med diskriminering i en snäv juridisk-admini-strativ bemärkelse. Det hade varit önskvärt om utredningen även hade försökt se frågan om homosexuellas situation i ett helhetsperspektiv." Utredningen drar inle de logiska slutsatserna av sina egna resonemang exempelvis vad beträffar förslagen mot diskriminering. Förbundet har inget att invända i sak mot beskrivningen av dagens situalion, men beklagar att avsnittet fått en kortfattad och bristfällig framställning.

Homosexuella socialister anser atl trots utredarnas i princip positiva och "förstående" inställning är betänkandet präglat av en vacklande hållning till homosexualiteten som allmänmäsklig företeelse och "homosexuella" som grupp. Även om två öppet homosexuella har ingått i utredningen som ledamot respektive expert präglas dess skrivning genomgående av att homosexuella är "de" och utredningen och de underförstått heterosexuella läsarna "vi". Förbundet framför även att "Liksom utredningen anser vi det avgörande problemet vara atl homosexualiteten "inte finns" som positiv företeelse i samhället. Enligt vår bestämda uppfattning måste samhället aktivt arbeta på att synliggöra och positivt framhålla homosexuella och den existerande homosexuella kulturen."

GAY Moderaterna framför att "som helhetsomdöme om utredningens arbete anser GAY Moderaterna att utredningen i stort har gjort en riktig analys av problemen, men atl utredningen trots detta i sina slutsatser och förslag till konkreta åtgärder ibland ändå inte "kommit ända fram". Detta hindrar dock inte atl betänkandet utgör ett synnerligen gott underlag för den fortsatta diskussionen och behandlingen av den homosexuellas situation i samhället."

EKHO "ställer sig starkt kritiskt tiU den summariska och ibland faktiskt
missvisande sammanfattning av forskningslitleraturen pä området som
utredningen presenterar". EKHO anför även att "utredningen ger en bild
av den psykologiska forskningen - framför allt den psykoanalytiska —
som långt mer osäker och oklar än vad den faktiskt är. Det gäller också
homofobin och de psykologiska sambanden mellan manifest och latent 63

homosexualitet". Även redovisningen av homosexualiteten i aniropolo- Prop. 1986/87; 124 gisk och historisk belysning finner EKHO alltför summarisk. Det framstår tydligt att forskning ocksä måste inriktas på att bl. a. homosexuellas historia i Sverige blir skriven. "Lyckligtvis kompenseras utredningens brister, då del gäller redovisningen av forskningslitleraturen, av den undersökningsrapport fil. kand. Per Arne Håkansson gjort. Det okända och förbjudna (bilaga 3 till betänkandet). Starkt gripna och med igenkännande leenden har vi upplevt oss förstådda i den". EKHO vill särskilt understryka att de äldres situation måste uppmärksammas mera både i ett nuläge och ett framtidsperspektiv.

Fredrika Bremerförbundet, som i slort är positiv till utredningen anför dock "Men, vi måste nu, som så många gånger tidigare fråga: Var finns kvinnorna? Vi saknar en diskussion om skillnaden i manlig och kvinnlig homosexualitet. Vi finner atl ofta när man lalar om homosexuella är det homosexuella män det handlar om, även i denna utredning. Kvinnor blir även här osynliggjorda".

KYRKAN

Ärkebiskopen anför i sill yttrande: "Beträffande homosexualitetens uppkomst är man på vetenskapligt håll rält enig. Den homosexuella människan anses inte själv vara ansvarig för uppkomsten av sin sexuella läggning utan har fått den oberoende av egen vilja. En homosexuell människa är däremot på samma sätt som en heterosexuell människa ansvarig för sitt sätl alt handha sin sexualitet." Vidare anser ärkebiskopen att "Kyrkans på Bibeln grundade uppfattning, att det homosexuella beteendet strider mot skapelseordningen, ger inte åt någon rätt atl beröva de homosexuella deras människovärde och får inte heller leda till atl man inskränker de krav som kärleken till medmänniskan ställer. En homosexuell människa bör godkännas som en fullvärdig medlem i såväl kyrkans som samhällets verksamhetsformer. När kyrkan kallar sina homosexuella medlemmar till olika tjänster i kyrkan har hon dock räll alt förutsätta atl vederbörande varken undervisar eller handlar i strid mot vad kyrkan uttalar om homosexualiteten". Biskopsrörelsen anser att "kyrkorna, kristna organisationer och enskilda kristna har en nyckelroll då del gäller attityden till homosexuella. Som vi framhöll i vårt tidigare remissvar har man ofta från kristet håll ansett sig kunna fördöma alla homosexuella handlingar utifrån en anakro-nisk bibeltolkning. Kyrkorna har härvidlag mycket att gottgöra. Desto mera glädjande är den kristna nyorienteringen i dessa frågor som kommit till uttryck bl. a. i det ovan citerade dokumentet frän Biskopsmötets utredning liksom i skriften "Kristen och homosexuell" från Sveriges Frikyrkoråd. Den viktigaste positiva faktorn är emellertid det arbete som uträttats av organiserade kristna homosexuella själva i s. k. EKHO-gmppen (Ekumeniska gmpper för kristna homosexuella). Den roll kyrkorna spelat - på gott och ont - hade förtjänat en utförligare behandling i utredningen."

"Tyvärr finns dock i utredningen formuleringar som ger intryck att
utredningen betraktar den kristna kyrkan som en av sina huvudmotstån- 64

dåre och inle som en länkbar samarbetspartner i bearbetning av fördomar Prop. 1986/87; 124 och bekämpande av diskriminering.

Vi erkänner atl det finns historiska skäl lill misstänksamhet. Kyrkans behandling av homosexuella har många gånger skapat lidande och svårigheter såväl genom öppen förföljelse som genom ensidiga fördömanden. Detta har medverkat lill alt människor känt sig tvingade aU dölja sin homosexualitet. Dessa skäl är dock inle unika för den kristna kyrkan utan har också funnits i det sekulära samhället och i andra religioner."

Sveriges frikyrkoråd/samråd kritiserar utredningen och anser att den "förbigår med lystnad den bearbetning och det opinionsarbete som pågår inom samfunden. Man säger heller ingenting om de homosexuellas situation inom samfunden, vilket borde ha varit naturligt utifrån utredningens kartläggningsuppdrag. Helt klart är atl människor med homosexuell eller bisexuell läggning finns inom de kristna samfunden. För en del utgör detta en väl dold personlig konflikt, för andra har den kristna gemenskapen och själavården bidragit till ett självaccepterande och ett livsstöd.

Klart är atl den kristna tron utgör en livsgrund för många människor med homosexuell eller bisexuell läggning."

Kyrkans Ungdom säger att "som ungdomsorganisation i Svenska kyrkan tror vi atl de motstridiga budskapen från olika företrädare för kyrkan kan verka förvirrande för många av våra medlemmar. Många av dessa befinner sig i tonåren, då frågor om sexualitet och samlevnad är mycket näraliggande. Därför tycker vi det är viktigt atl vi i Svenska kyrkan likväl som i samhället får etl öppet klimat för debatt och bearbetning av dessa frågor."

RFSU har uppfattningen atl "Kyrkan har sedan gammalt en mycket negaliv värdering av homosexualiteten, utgående från det totala fördöman-del i både Gamla och Nya leslamentet. Dess hållning torde vara en av de väsentligaste faktorerna bakom många av de negativa attityder till och fördomar om homosexualitet som finns i samhället. Bara detta borde vara anledning till en mer djupgående analys än den utredningen presterat."

"Officiellt intar kyrkan förvisso en obestämd hållning, vilket framgår av den del av ärkebiskopens svarsskrivelse lill utredningen, som citeras i betänkandet. Många enskilda företrädare för kyrkan tar emellertid positiv och konstruktiv ställning i debatten om homosexualitet. Exempel på detta är de tankar som förts fram av författaren till biskopsmötets utredning "De homosexuella och kyrkan", 1974."

"Även inom frikyrkorna finns krafter som på elt förutsättningslöst sätl försöker la upp frågor kring homosexuella. Ett exempel på detta är sam-talsmaterialel "Kristen och homosexuell" som Sveriges frikyrkoråd/Samråd gav ut hösten 1982." RFSU framhåller det arbete som de s. k. EKHO-grupperna ( = Ekumeniska grupper för kristna homosexuella) utfört sedan mitten av 70-lalet.

RFSL hänvisar i slort till samma som RFSU. Man har uppfattningen att
"utredningen behandlar kyrkan mycket kortfattat och då endast Svenska
kyrkans ställningstaganden. Detta ger en torftig bild av verkligheten och
speglar inte de försök till analys och dialog, som på senare år gjorts inom
många samfund." 65

5 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 124

Homosexuella socialister anser alt "Statsmakterna måste bli lika be- Prop. 1986/87; 124 stämda i fräga om homosexuellas rälligheter alt bli präster som de varit i fräga om kvinnor där motståndet varit svårt att nedkämpa. Det är en viktig principfråga med räckvidd långt utöver gmppen homosexuella som vill bli präster." Vidare anför man att "det är inte bara av stor betydelse, som utredningen skriver, alt företrädare för de olika samfunden börjar debattera homosexualitet. Del är ett rättmätigt krav atl samfunden klart och entydigt ställer sig bakom homosexuell livsföring och homosexuell samlevnad."

GA Y Moderaterna anser det "vara mycket viktigt för de homosexuellas situation om svenska kyrkan och frikyrkorna äntligen officiellt tar en klar ställning mol all diskriminering av homosexuella och uttalar sill fulla slöd för en integrering av de homosexuella på alla områden i samhället. Detta är givelvis av stor vikt även för alla homosexuella präster som finns säväl i svenska kyrkan som i frikyrkorna."

EKHO framför att "----- biskopsmötets utredning hävdar, alt man i

Bibeln inte fär nägon vägledning belräffande genuin homosexualitet, "Både effekteliska och sinnelagsetiska skäl talar för atl kyrkan dels accepterar den genuina homosexualiteten, dels atl den verkar för beslående förbindelser mellan människor med genuin homosexuell läggning." Att en förändring i synen pä homosexualitet håller på att ske även inom frikyrkosamfunden visar enligl EKHO studiematerialet Kristen och homosexuell, utgivet 1982 av Sveriges Frikyrkoråd/Samråd. EKHO vill se några relaterade exempel som tecken på att många kristna nu kan företräda en positiv syn på homosexualitet, en uppfattning byggd pä kristen tro, en historisk-kritisk bibelsyn och en vål genomtänkt människosyn. "Den årligen återkommande nattvardsgudstjänsten i Storkyrkan under den homosexuella frigörelseveckan har också varit startpunkt för debatt såväl inom som utom de kristna samfunden. Först och främst har emellertid denna gudstjänst gett andlig inspiration och kraft till de många homosexuella som finns inom alla samfund."

DISKRIMINERING M.M.

UHÄ genom Karolinska institutet, Statens ungdomsråd, Stockholms tingsrätt, Stockholms kommun. Svenska Advokatsamfundet, Sveriges Psykologförbund, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare. Folkpartiets kvinnoförbund, RFSU, GAY-Moderalerna, EKHO, Kyrkans Ungdom och Kristna studentrörelsen i Sverige tillstyrker utredningens samtliga förslag.

Broderskapsrörelsen finner alt "Alla dessa förslag är väl grundade i den
kristna och politiska övertygelse vi företräder. Förbud mot hot, förtal och
diskriminering är etl uttryck för elt etiskt gemensamt minimum som kan
inrymma även dem som i övrigl intar en mycket kritisk hållning till homo
sexuella. Vi anser det viktigt, alt, som utredningen påpekar, den föreslag
na lagstiftningen inte får förstås som att den skulle inskränka rätlen all
uttrycka skilda uppfattningar om och värderingar av homosexuella och
homosexualitet." 66

Rikspolisstyrelsen och Ärkebiskopen tillstyrker förslagen till ändringar i Prop. 1986/87; 124 tryckfrihetsförordningen och brottsbalken men avstyrker ändringar i regeringsformen i enlighet med reservanterna.

SÖ, Fredrika Bremerförbundet och Svenska läkarsällskapet tillstyrker utredningens förslag, men anser att begreppet "sexuell läggning" är alltför different och bör ändras lill "homosexuell läggning".

Statens kulturråd tillstyrker förslaget lill ändring i tryckfrihetsförordningen.

RFSL finner att "utredningsmajoriteten tar här på ett ansvarsfullt sätl konsekvensen av den insikt man nått och föreslår ändringar i brottsbalken, tryckfrihetsförordningen och regeringsformen för atl garantera homosexuella samma skydd mol diskriminering som andra utsatta grupper." Vidare anser RFSL att dalalagen borde ändras samt alt regeringen borde föreslå ändringar i Regeringsformen så alt registrering av någon på grund av hans eller hennes homosexualitet inte skall vara tillåten.

Homosexuella socialister stöder utredningens förslag och vill understryka all diskrimineringsförbudel i brottsbalken också bör utformas så alt homosexuellas organisationer omfattas av skyddet.

GA Y Moderaterna vill utöver utredningens förslag all man inför en särskild antidiskrimineringslag. Vidare föreslår GAY Moderaterna "alt regeringen låter utreda hur olika minoriteters självklara rättigheter till icke-diskriminerande behandling skulle kunna skyddas genom dels inrättande av en författningsdomstol, dels tillsättande av en Antidiskrimine-ringsombudsman."

Socialstyrelsen anför alt "För några decennier sedan talades det jämförelsevis lite om sexualitet överhuvudtaget, åtminstone öppet och offentligt, och det kan vara naturligt att en ökad öppenhet inom del områdei kommer gradvis. Särbestämmelser, lagar och förordningar som avser att motverka diskriminering av homosexuella kan bekräfta olikheterna snarare än motsatsen och alltså förstärka snarare än tona ner skillnader mellan hetero- och homosexuella." Socialstyrelsen föreslår vidare atl sexuell läggning ändras till homosexuell läggning. Vidare delar socialstyrelsen reservanternas avstyrkande till ändringar i regeringsformen.

AMS anser att "På lång sikt lorde attitydpåverkan vara ett långt verksammare medel än lagstiftning för atl förbättra homosexuellas - liksom andra minoritetsgruppers — situalion i samhället."

JÄmO tillstyrker "att homosexuella får i ett i lag faslslällt skydd mot diskriminering. Därigenom markerar samhället framför allt att homosexuella accepteras som likvärdiga andra medborgare. Närmasl till hands ligger enligt ombudsmannens uppfattning alt ändra 7 kap. 4 § 8 tryckfrihetsförordningen och 16 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken så som utredningen har föreslagil. JÄmO konstaterar atl motsvarande skydd mot diskriminering på grund av kön fortfarande saknas och föreslår alt ett sådant skydd införs i de angivna lagrummen innan skydd för ytteriigare en minoritetsgrupp förs in där."

Statens invandrarverk anser att "homosexuella är inte att betrakta som
en folkgrupp i den nuvarande lagstiftningens mening. En ändrad innebörd
av detta begrepp är enligt SlVs mening inte lämplig. 67

De kategorier som är skyddade idag utmärks av i någon mening etniska Prop. 1986/87; 124 karakteristiska (med undanlag för trosbekännelse). Dessa överensstämmer med de skyddsobjekl som anges i FN-konventionen mot rasdiskriminering. Eftersom den svenska lagstiftningen kom lill för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av konventionen bör ytteriigare kategorier inle föras in i samma paragrafer."

Sveriges Radio anser sig kunna konstatera att förslaget beträffande Tryckfrihetsförordningen "inte grundas på några faktiska iakttagelser om att hot eller missaktning av homosexuella förekommit i de massmedier som skyddas av grundlagen. Utredningen uttalar alt man inte kan slå fast att faktisk diskriminering är särskilt utbredd. Än mindre kan delta sägas ske i berörda massmedier. Något missbruk av yttrandefriheten på detta område kan således enligl SR:s mening inle konstateras. Det är SR:s uppfattning atl massmedierna i själva verket starkt medverkat till alt skapa ökad förståelse för och insikt i de homosexuellas problem och situation. Utredningens skäl för den föreslagna lagändringen är oklara. Som nämnts grundar utredningen uppenbariigen inte sitt förslag på att diskriminering faktiskt förekommer i massmedia utan närmasl på att lagändringen kan antas motverka de homosexuellas känsla av otrygghet i deras sociala relationer. SR kan inte uttala sig om realismen i detta antagande. Det är likväl SR:s bestämda uppfattning alt utredningens skäl för en utvidgning av straffbestämmelserna i TF inte kan tillåtas väga tyngre än yttrandefrihetens intressen. SR motsätter sig därför förslaget om ändring i TF:s brotts-katalog."

Göta hovrätt ansluter sig lill reservanternas uppfattning att regeringsformen ej bör ändras. Hovrätten anser att "lagstiftning kan även leda till alt massmedia — mot bakgmnd av vad som inledningsvis sagts om den uppmärksamhet som sjukdomen AIDS väckt - i ännu högre grad än tidigare riktar sin uppmärksamhet på de homosexuellas problem, vilket kan innebära negativa konsekvenser för opinionsbildningen om homosexuella. Det är frågan om det för närvarande finns faktorer i samhället som balanserar dessa risker. Det kan också anmärkas atl skyddet för yttrande- och tryckfriheten bjuder till särskild försiktighet." Hovrätten finner vid en samlad bedömning atl del kan sättas i fråga om förslagen om diskrimineringsförbud m. m. nu bör föranleda lagstiftning.

Kammarrätten i SundsvaU ansluter sig till reservanterna beträffande ändringar i Regeringsformen. Vidare framhåller kammarrätten atl begreppet "sexuell läggning" är olämpligl. Kammarrätten finner det mycket tveksamt om utredningens förslag bör genomföras med ungefär samma motivering som Göta hovrätt. Andra remissinstanser som ocksä ifrågasätter förslagen med samma motiveringar år Sveriges frikyrkorådlSamråd, Umeå kommun och Svenska läkareförubndet.

KDS-kvinnoförbund anser all homosexualitet aldrig kan jämställas med heterosexualiiel och avsiyrker alla förslag.

En rad enskilda personer och kristna föreningar motsätter sig framför allt inskränkningar i Tryckfrihetsförordningen. Man hävdar bl.a. att bibelns ord genom ändringarna skulle bli åtalbara.

ASYLRÄTT M.M. Prop. 1986/87:124

Stockholms kommun anför alt "Trots kvardröjande fördomar och negativa attityder till homosexuella måste Sveriges inställning betecknas som relativt liberal i jämförelse med många andra länders. Förföljelse, förtryck och bestraffning förekommer i vissa länder. Förslaget om en skärpning av asylrätten för homosexuella som förföljs pä gmnd av sin läggning är därför motiverad."

Liknande argument och därmed stöd för utredningen framför RFSU, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare. Homosexuella socialister, GAY Moderaterna, EKHO.

RFSL hävdar att "1 dagsläget omfattas den som förföljs på grund av sin homosexualitet (s. k. sexualpoliliska flyktingar) aldrig av 3 § UtlL. I de fall där någon ändå fått stanna i Sverige på grund av sådana skäl har det nästan uteslutande varil med stöd av utlänningsförordningen (UtlF) 31 och 33 §§ (av s. k. humanitära skäl). I vissa mycket speciella fall anses också UtlL 6 § (flyktingliknande skäl) kunna tillämpas.

Detia innebär alt de s.k. sexualpoliliska flyktingarna har ett väsentligt svagare skydd än dem som omfattas av 3 eller 6 § UtlL.

Påståendet alt FNs flyklingkommissarie skulle motsätta sig ändringar eller kompletteringar av del svenska flyktingbegreppet är felaktigt."

Förbundet ansluter sig lill utredningsmajoritetens förslag att 3 § UtlL bör ändras till att omfatta även de s. k. sexualpoliliska flyktingarna.

Uppsala kommun är skeptisk och anser att konsekvenserna av förslagen först måste utredas.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund finner atl denna lagändring ej kan ske med full giltighet utan ändring i Genevekonventionen. Därför föreslår SSKF att Sverige verkar för en ändring av densamma med samma lydelse. Sveriges läkarsällskap framför samma åsikter.

Enligt SIVs uppfattning erbjuder nuvarande tillämpning i praktiken etl lillfredsställande skydd för homosexuella som behöver en fristad i Sverige. Tillräcklig anledning saknas att åter, närmasl av enbart formella skäl, göra ingrepp i flyktinglagstiftningen. En unilateral svensk förändring av flyktingbegreppet i 3 § utlänningslagen, vilken bygger pä den internationella flyktingkonventionen, bör enligl SIV inte ske. Det kan ifrågasättas om inte nuvarande tillämpning av "humanitära skäl", då en persons totala situation kan vägas in, t. ex. en anknytning som i sig inle är tillståndsgrundande, i praktiken kan vara mer fördelaktig för de berörda än en strikt tillämpning av den vanliga asyllagstiftningen.

Rikspolisstyrelsen anser all "vad gäller förslaget om asylrätt för de homosexuella torde utredningens förslag vara obehövligt. Enligt praxis kan nämligen den som är homosexuell och trakasseras härför beviljas uppehållstillstånd av humanitära skäl. Au Sverige som ensam nation skulle göra tillägg i bestämmelserna om asylrätt för homosexuella kan också få konsekvenser på det internationella planet som inte kan överblickas. Rikspolisstyrelsen avsiyrker därför förslagel."

Kammarrätten i Sundsvall, Göta hovrätt. Umeå kommun, MUF, Sveri
ges Psykologförbund, SFR/Samråd, Husmodersförbundet avsiyrker samt
liga utredningens förslag. ""

FAMILJEFRÅGOR Prop. 1986/87; 124

1. Vårdnadsfrågor

Sveriges frikyrkoråd "delar utredningens uppfattning atl homosexuell läggning i sig inle får bedömas som negativt i vårdnadsfrågor, där barnets bästa alltid måste vara utgångspunkten". Göta hovrätt. Centerns kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare är andra remissinstanser som ansluter sig till utredningens uppfattning.

Socialstyrelsen tolkar den berörda HD-domen annorlunda och anser "att domen endast slår fast att en person trots homosexuell läggning under vissa förulsällningar kan få vårdnaden om sitt barn". Styrelsen anför vidare "I vårdnadstvister där den ena parlen är homosexuell anser socialstyrelsen alt socialnämnden har atl våga in homosexualiteten som en faktor bland många andra vid sin bedömning av ärendet. Vägledande för vårdnadsfrågans lösning skall enligl 6 kap. föräldrabalken vara "barnels bästa". När det gäller all bedöma barnets bästa får del bl. a. slor betydelse lill vilken av föräldrarna barnet är känslomässigt mest bundet och hos vem barnel själv helst vill bo, i den mån barnets önskningar kommer till uttryck. Mot detta får sedan vägas eventuella negativa effekter som homosexualiteten kan medföra i del enskilda fallet".

Umeå kommun instämmer i utredningens konstaterande att en förälder som har homosexuell läggning kan ha samma förutsättningar som vilken annan förälder att vara lämplig som vårdnadshavare. "I delta sammanhang vill socialnämnden också peka på frågan om barnomsorg. Enligt nämnden skall samma regler vad gäller exempelvis förtursplaceringar gälla för barn som växer upp i homosexuella familjebildningar som för barn i heterosexuella familjer. Homosexueliteten i sig är alltså inte ett skäl till förtursplacering inom barnomsorgen. Under förutsättning att homo- och heterosexuell samlevnad rättsligt jämställs skall också avgiften för barnomsorg beräknas på likartal sätt för barn i homo- och heterosexuella familjer."

RFSU ställer sig bakom utredningen och anför. "Utredningen konstaterar alltså all inga juridiska eller generella psykologiska skäl talar emot att en homosexuell biologisk förälder fär vårdnaden om eget barn eller alt en homosexuell "social" förälder får vårdnaden om annans barn. Dessa konstateranden är av stor betydelse även för frågan om två homosexuellas möjlighet atl gemensamt adoptera." RFSL, GAY Moderaterna, EKHO, Homosexuella socialister har gjort liknande ställningstagande.

2. Adoption

Umeå kommun framför att "Vad gäller s. k. närslåendeadoptioner i form av att den efterlevande i ett samlevnadsförhållande adopterar den avlidnes barn skall, enligt socialnämndens mening, samma kriterier gälla oavsett om det varil elt homo- eller heterosexuellt samlevnadsförhållande.

Den form av närståendeadoplion som innebär atl den ena parlen i ett
homosexuellt samlevnadsförhållande gemensamt med den andra adopterar
dennes barn bör principiellt behandlas på samma sätl som huruvida två yQ

personer av samma kön skall ha möjlighet alt adoptera gemensamt." Prop. 1986/87; 124

Kommunen anser vidare "i likhet med utredningen, att tiden inle är mogen

för alt tillåta gemensam adoption för två personer av samma kön. Detta

ställningstagande grundar sig inte på föreställningen atl en homosexuell

familj skulle vara mindre lämplig som vårdnadshavare ulan pä de attityder

mot homosexualitet och homosexuell samlevnad som fortfarande finns i

samhället."

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund delar "betänkandets ambition att genom konkreta insatser och ändring i lagstiftningen åstadkomma en öppnare och tolerantare syn pä homosexualiteten. All förändra attityder mot och atl förhindra och förbjuda diskriminering av homosexuella av båda könen bör prioriteras. Vi tror i likhet med utredningen dock inte att samhället är moget för att ge rätten för tvä personer av samma kön att gemensamt adoptera barn. Vårt ställningslagande innebär inte atl vi tror atl ett homosexuellt par som vill adoptera skulle vara mindre kärleksfulla eller vårdande än heterosexuella föräldrar. Vårt ställningstagande gäller enbart barnets situation och bygger på det faktum, au del fordras en man och en kvinna för atl etl barn skall bli till. Vi är medvetna om atl detta kan upplevas som diskriminering framför alll av manliga homosexuella men barnets rätt måste sällas i förgrunden även om det enbart gäller en rådande attityd i samhället. Beträffande närstäendeadoptioner kan vi inte se några hinder med beaktande av nuvarande lagstiftning."

Samma ställningstagande som utredningen görs även av Socialstyrelsen, NIA, SÖ, Göta hovrätt, kammarrätten i SundsvaU, Svenska kommunförbundet, Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Uppsala kommun. Svenska advokatsamfundet, Sveriges läkarförbund. Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare. Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet. Broderskapsrörelsen, Sveriges frikyrkoråd. Svenska läkarsällskapet, Husmodersförbundet samt Adopiionscentrum.

Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun och Läkarförbundet avstyrker men hänvisar främst lill ulvecklingspsykologiska aspekter i sina yttranden.

UHÄ genom Karolinska institutet anför att "Två former av adoption diskuteras i utredningen. För det första gäller det adoption av barn utan släklskapsbadn till någondera i paret som vill adoptera. Vi vill inte tillstyrka sådan adoption. Den adopterades situalion blir mycket utsatt. När det gäller homosexuella synes dessutom denna form av adoption vara av ringa praktiskt intresse. Denna form av adoption sker vanligen med barn från andra länder, och myndigheterna i dessa länder skulle säkeriigen inte acceptera adoptivföräldrar av samma kön.

Den andra typen av adoptioner som kan ha större praktisk betydelse,
gäller adoption av barn till en partner i ett homosexuellt parförhållande.
Förutsättningen är att den ena av barnels biologiska föräldrar är antingen
död eller okänd. Om barnel redan lever med två vårdnadshavare av samma
kön skulle barnets rättsliga ställning och känslomässiga trygghet rimligen
öka om adoption fick ske av partnern till den biologiska föräldern. Utred
ningen redovisar för övrigt att inga känslomässiga störningar eller anpass- 71

ningsproblem har iakttagits hos barn som redan lever med vårdnadshavare Prop. 1986/87; 124 av samma kön. Sådan adoption kan därför te sig rimlig." Fredrika Bremerförbundet och Kristna studentrörelsen i Sverige vill även tillåta s. k. närståendeadoptioner.

Statens ungdomsråd anser att "de argument som i olika sammanhang framförts mot rätten till gemensam adoption inte är hållbara. Enligt rådet, är det helt avgörande barnels rått till lämpliga föråldrar". Rådet tillstyrker att homosexuella som lever i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden ges en formell rätt till gemensam adoption.

RFSU instämmer "i utredningens uppfattning att rättighelsfrågan inle ensam kan vara avgörande. Omsorgen om barnel kommer i första rummet. Men om del kan visas att barnet inle har sämre utsikter med två homosexuella föräldrar än med två heterosexuella, blir rättighetsfrågan avgörande; Det innebär då en diskriminering pä ett centralt livsområde att vägra homosexuella den rätt till gemensam adoption som övriga medborgare har (om de efter prövning blir godkända som adoptivföräldrar)." Vidare menar RFSU att "Adoptionsfrågan har praktisk betydelse, nämligen när det gäller närslåendeadoptioner, och här är del inte fråga om något tillfälligt utan om en permanent aktualitet." Att legalt möjliggöra närslåendeadoptioner är alltså för RFSU ett ytterst angeläget önskemål.

RFSU hävdar också att "I de undersökningar som utredningen refererat till finns det emellertid ingenting som stöder påslåendet att barnet skulle skadas just på grund av omgivningens reaktioner mot att barnet tillhör en homosexuell familj." Vad beträffar slutsatsen att en adoptionsrätt saknar stöd i rättsmedvetandet, så måste man enligl RFSUs mening göra följande bedömning. "Del stora flertalet undersökningsresultat som utredningen pekat på visar entydigt att homosexuella inle är sämre barnvårdare än heterosexuella och att barnen i homosexuella familjer inte lider skada vare sig av familjeförhållandena eller av angrepp utifrån. Dessa fakta är okända för allmänheten som i stället är offer för traditionella, inrotade vanföreställningar - bevisligen vanföreställningar - om homosexuella. Utifrån dessa svarar man på enkätundersökningar. I ett sådant läge blir det trängande nödvändigt att grunda ett ställningstagande på de kunskaper vi har och därigenom lämna ett bidrag till upplysning och opinionsbildning. Genom att i stället böja sig för en vilseledd opinion och ställa sin auktoritet bakom elt nej till adoptionsrätt (och äklenskapsräll) befäster utredningen mol sin vilja fördomarna och ger stöd åt homofobin.

RFSU förordar alltså att homosexuella tillerkänns samma rätt till gemensam adoption som gifta heterosexuella äger."

RFSL har liknande synpunkter som RFSU och hävdar bl. a. att "Frågan
om att ge homosexuella sambor möjlighel att ansöka om gemensam adop
tion är således en fråga om att ge homosexuellas barn samma formella
juridiska trygghet som heterosexuellas barn har redan idag, och inte pri
märt en fråga om att tillskapa en ny sorts familjekonstellation. Trots detta
väljer utredarna atl förorda en fortsatt diskriminering av dessa barn."
Förbundet finner det helt oacceptabelt att barn i homosexuella familjer
skall frånkännas rättas till den trygghet som anses självklar för barn i
heterosexuella familjer. 72

Homosexuella socialister anser all räll lill gemensam adoption bör infö- Prop. 1986/87; 124 ras. Man anför bl. a. att "En annan mycket allvarlig följd av utredningens ställningstagande är att frågan med de s. k. närsläendeadoplionerna inte lösts. Här föreligger ett starkt socialt behov som berör en alll störte grupp individer, då allt fler barn stannar i vårdnad hos föräldrar som efter skilsmässa i en heterosexuell relation etablerar en homosexuell sådan. Vi menar alt lösningen av denna fråga måste ske omgående, om så med speciallagstiftning." GA Y Moderater och EKHO anför liknande argument för att ge homosexuella par möjlighet atl adoptera gemensamt.

HOMOSEXUELL SAMLEVNAD

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund f\nneT det vikligt "att de rättsliga och sociala förhållandena för sammanboende av samma kön förbättras. Vi anser alt så långt det år möjligt homo- och heterosexuell samlevnad jämställs. Vi stöder därför utredningens förslag att inga hinder skall föreligga att jämställa homosexuell samlevnad med den samlevnadsform mellan kvinna och man som betecknas "äktenskapsliknande förhällande".

Äktenskap är i dag förknippat med en rad rättsliga regler i huvudsak med anknytning lill barn, men betraktas också som en social institution för familjebildning (avlandet av barn) och detta är förbehållet förhällandet kvinna-man. Vi anser inle det vara möjligt all låta två parter av samma kön ingå äktenskap med varandra utan atl formerna för äktenskapets ingående ändras på så sätt att den kyrkliga anknytningen försvinner."

Centerns kvinnoförbund anför att "Utredningen konstaterar att del vid homosexuell samlevnad i de flesta fall finns samma bindningar och funktioner som vid heterosexuell samlevnad. Del är således självklart atl vuxna människor skall ha samma möjligheter atl leva tillsammans oavsett sexuell läggning. Vad gäller äktenskap finner emellertid utredningen alt dagens värderingar om äktenskap är så grundmurade, all det knappast är möjligt alt tala om äktenskap mellan två människor av samma kön. Utredningen menar alt man i ställel i vissa avseenden rättsligt bör jämställa homosexuell samlevnad med den samlevnadsform mellan man och kvinna som i lagstiftningen brukar betecknas som äktenskapsliknande förhållanden. CKF delar denna uppfattning."

Andra som delar utredningens förslag och ställningstaganden är Rikspo-Usstyrelsen, SÖ, Stockholms landsting, Stockholms kommun, Uppsala kommun, Umeå kommun, Svenska advokatsamfundet. Svenska psykolog-förbundet. Föreningen Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare. Moderata ungdomsförbundet, Broderskapsrörelsen, Kyrkans Ungdom och Svenska läkaresällskapet.

Ärkebiskopen anför att "Äktenskapet är enligl kyrkans mening förbehållet man och kvinna och har enligt vår kyrkas mening tre grundläggande kriterier;

- bådas samtycke

- det offentliga avgivna löftet

- den sexuella gemenskapen

Mol bakgrund härav menar jag alt del vore en fördel om uttrycket 73

"under äktenskapsliknande former" kunde bytas ut mot förslagsvis "un- Prop. 1986/87; 124 der i övrigl äktenskapsliknande former". En samlevnad mellan två personer av samma kön kan, enligt min mening, icke vara äktenskapsliknande. Kristna homosexuella måste, enligt min mening, rekommenderas alt leva i vänskap och celibat, eftersom sexualiteten hör äktenskapet till. De flesta biskopar delar denna syn trots atl de är smärtsamt medvetna om att detta för många enskilda kan upplevas som en börda. Biskoparnas rekommendation är elt evangeliskt råd. Åt varie enskilds situation kan endasi göras rättvisa i själavården."

UHÄ genom Karolinska Institutet tillstyrker utredningens slutsatser dock med tillägget atl en minimiålder bör införas för homosexuella för att få ingå i äktenskapsliknande förhållanden.

Socialstyrelsen anser att samhället genom lagstiftning bör "ge ett påtagligt uttryck för att en homosexuell relation är en ur samhällets synpunkt fullt accepterad form av samlevnad.

Samma ekonomiska sammanflätningar och känslomässiga engagemang präglar en homosexuell förbindelse som en heterosexuell sådan. Som en följd härav och av rättviseskäl bör samhället medverka till att i möjligaste mån söka uppnå jämställdhet mellan den heterosexuella samlevnadsformen och homosexuella inom ramen för de prival-, social- och skatterätts-liga områdena."

Socialstyrelsen anser atl den av utredningen föreslagna lagstiftningen kräver vissa kontrollåtgärder. "Mot bakgrund av att det i 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen anges atl del allmänna skall värna om den enskildes privatliv bör del enligt styrelsens uppfattning inte utan starka skäl införas nya lagregler som medför att en sä privat omständighet som sexuellt samliv mellan två parter av samma kön får en laglekniskt avgörande betydelse. Konsekvenserna även i detta avseende borde ha belysts av utredningen."

Styrelsen anför vidare "Förulsällningarna för att införa ett för såväl heterosexueU som homosexuell samlevnad gemensamt registreringsförfarande borde närmare utredas. I avvaktan härpå vill styrelsen dock framhålla att en särskild lag om samlevnad mellan två personer av samma kön visserligen kan få vissa negativa effekter men att man ändå - i avvaktan på en bättre ordning - tills vidare borde kunna införa den. Styrelsen förordar i så fall den variant som föreslagits av Stig-Åke Pettersson." Etl slutligt ställningstagande bör dock anstå till dess familjelagssakkunnigas förslag slutbehandlats.

Flera remissinstanser som Fredrika Bremeiförbundet, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges frikyrkorådlSamråd, samtliga homosexuellas organisationer, RFSU och Kristna studentrörelsen i Sverige förespråkar någon form av registrering för alla (civiläktenskap) i enlighet med familjelagssakkunnigas förslag från år 1972.

Göta hovrätt ifrågasätter "om tiden verkligen är mogen för att homosex
uell samlevnad från rättslig synpunkl i något avseende skall jämställas med
den samlevnadsform som i lagstiftningen betecknas som "äktenskapslik
nande förhållanden" eller motsvarande. Ställningslagande till utredning
ens förslag att de av familjelagssakkunniga föreslagna reglerna i samtliga 74

avseenden skall omfatta även homosexuell samlevnad bör anstå till dess Prop. 1986/87:124 familjelagssakkunnigas betänkande blivit föremål för lagstiftning."

Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter "om en rättslig reglering av homosexuell samlevnad som den utredningen föreslår nu bör genomföras. Särskilt bör framhållas att utredningens förslag innefattar alt de regler som familjelagssakkunniga föreslår i fråga om heterosexuell samlevnad under äktenskapsliknande former i samtliga avseenden skall gälla också för homosexuell samlevnad. Ställning i detta avseende kan självfallet inte tas i vad mån förslagen kommer atl genomföras blivit avgjord." Vidare anför kammartälten atl "1 förslagel till samlevnadslag använder utredningen uttryckssätlet "samlevnad mellan två personer under äktenskapsliknande former". Också detta uttryckssätt ger enligl kammartältens mening anledning till kritik."

Kammarrätten framhåller även "att en lagstiftning av den föreslagna innebörden, vilket utlryckssäti som än används, i tillämpningen kan komma all kräva vissa kontrollåtgärder från det allmännas sida som nära berör två människors mest intima privata förhållanden. Visserligen kan samma problem hävdas föreligga när fråga är om all tillämpa lagstiftning i fråga om heterosexuell samlevnad. Problemet torde emellertid bli mer framträdande när fråga är om ställningstagande i frågan om samlevnad mellan två personer av samma kön. Om en lagstiftning av den nämnda innebörden anses böra genomföras, torde emellertid de nu antydda svårigheterna inte kunna undvikas. De framstår som en konsekvens av att den enskildes rättsliga ställning i så fall i olika hänseenden kan komma att bedömas med utgångspunkt i hans sexuella förhållanden." Kammarrätten anser "det i förslagel lill samlevnadslag använda uttryckssäuet "samlevnad mellan två personer av samma kön under äktenskapsliknande förhållanden" ge anledning till kritik. Ultrycket ter sig inkonsekvenl mol bakgrund av att personer av samma kön inte avses få möjlighet atl ingå äktenskap med varandra. 1 stället för atl då i en eventuell lagstiftning benämna deras samlevnad äktenskapsliknande synes uttryckssättet "homosexuell samlevnad mellan två personer" vara alt föredra. Som utredningen påpekat kan det av utredningen valda uttryckssättet också komma atl utöva påverkan vid bedömningen av andra rättsliga begrepp såsom närstående- och familjebegreppen. 1 etl eventuellt fortsatt lagstiftningsarbete synes en sådan konsekvens närmare böra utredas."

Slatens ungdomsråd anser "alt homosexuella skall ha samma rätt atl välja samlevnadsform som heterosexuella. Möjligheten lill s.k. kyrklig vigsel är självfallet beroende av kyrkans inställning i frågan. Rådet ser därför med slort intresse fram emot kyrkans remissvar i frågan. Däremot anser rådet atl homosexuella par skall ha möjlighet till s.k. borgerlig vigsel. En av orsakerna till atl s. k. borgeriig vigsel tillkom var ju bl.a. atl kyrkan inte ansåg sig kunna viga vissa grupper. Självklart tillstyrker ungdomsrådet också utredningens förslag om all homosexuella skall inordnas i lagstiftningen om samlevnad under äktenskapsliknande förhåUanden."

RFSU avvisar tanken pä registrering i särskild ordning. RFSU instäm
mer i "utredningens förslag alt homosexuella inordnas i lagstiftningen om
samlevnad under äktenskapsliknande förhållanden. Att nöja sig med delta 75

och, som utredningen, avvisa äktenskap för homosexuella innebär emel- Prop. 1986/87; 124 lertid all bara gå halva vägen till likställighet."

Vidare bemöter RFSU utredningens skäl mot äktenskap för homosexuella. "Utredningen har anfört följande skäl mot äktenskap för homosexuella; 1) Det skulle innebära rält till gemensam adoption, vilket utredningen har avvisat. Detta gör det uppenbarligen omöjligt för utredningen att föreslå rätt till äktenskap. Men om man som RFSU förordar rätt till gemensam adoption, bortfaller detta skäl mot äktenskap

2) "Så länge den kyrkliga vigseln erkänns som konstituerande för ett
giltigt äktenskap kan man ifrågasätta om inle samhället i viss utsträckning
godtager de religiösa ideologierna bakom äktenskapet (s. 95). (Och dessa
är - officiellt — oförenliga med homosexuella äktenskap).

Etl sådant resonemang är dimbildning. I och med att Sverige genom en stegvis genomförd lagstiftning, påböriad 1863 och fullbordad 1908, har infört borgerlig vigsel, har staten tillkännagivit att den godtar att människor grundar sitt äktenskap på en hell och hållet icke-kyrklig livsåskådning. Lika litet som man kan säga att statens godtagande av kyrklig vigsel som rättsligt giltig omöjliggör borgerlig vigsel, lika litet kan man säga att förekomsten av kyrklig vigsel principiellt omöjliggör äktenskap mellan homosexuella. En sådan koppling skulle nog av de flesta icke- troende uppfattas som elt oacceptabelt kyrkligt/statligt ingrepp i den medborgerliga friheten.

3) I utredningens enkät till allmänheten var endast 21 procent positiva till
äktenskap för homosexuella, 54 procent negativa, 25 procent osäkra. Vi
hänvisar till vår kommentar ovan till motsvarande enkätsiffror om adop
tionsrätt. Vad beträffar utredningens förmodanden om myckel djupgående
reaktioner mot homosexuella äktenskap kan man hånvisa till vad som
hände när radikala präster i Holland böriade genomföra en välsignelsecer-
moni för homosexuella par. De hårda reaktionerna kom från den högsta
kyrkliga ledningen, inte i någon siörre utsträckning från allmänheten.
Synneriigen tänkvärt i detta sammanhang är också vad utredningen (s. 58)
citerar ur skriften De homosexuella och kyrkan, utgiven av en av biskops
mötet tillsatt arbetsgrupp (dess uttalanden är dock inte bindande för kyr
kan); "Etiska skäl talar för att kyrkan dels accepterar den genuina homo
sexualiteten som ett faktum i vår värld, dels att den verkar för bestående
förbindelser mellan människor med genuin homosexuell läggning".

4) Äktenskap mellan homosexueUa kan ge upphov till internationellt
rättsliga komplikationer (s. 99). Kommentar: Det förefaller troligt att
andra länders rättsinstanser skulle vägra erkänna svenska äktenskap mel
lan homosexuella, men knappast svenska äktenskap mellan heterosexu
ella. Detta kan omöjligen betecknas som ett hinder för att rätten till
äktenskap utvidgas till en liten folkgrupp som saknar denna rätt."

RFSL bemöter liksom RFSU utredningens skäl mot äktenskap och med
ungefär samma argument. RFSL delar utredarnas uppfattning att registre
ring i särskild ordning är utpekande "men får påminna om att ett registre
ringsalternativ (i avsaknad av förslag om äktenskap) ändå kunde vara ett
första steg mot jämställdhet, kanske i form av obligatorisk civiläktenskap
(dvs. registrering för alla, såväl homo- som heterosexuella sambor). Att 76

inle tillåta full jämställdhet i form av äktenskap är ett betydligt allvariigare Prop. 1986/87:124 "utpekande" än att godta etl "näst-bästa- allernativ" i form av en homosexuell samlevnadsregislrering. Förbundet menar alltså att registreringsal-lernativet, i andra hand, är bättre än den lösning som utredarna fastnat för."

Genom utredningens alternativ "skulle etl vissl begränsat antal lagregler, uppräknade i utredningens betänkande, också kunna tillämpas på homosexuella sambor. Delta år det alternativ som i minst utsträckning avskaffar den negativa sårbehandling som homosexuella idag utsätts för, som i minst utsträckning skapar jämställdhet mellan homo- och heterosexuell samlevnad och som följdaktligen i minst utsträckning uppfyller utredningens direktiv. Detta är därför också del alternativ som förbundet inte kan godta." Förbundet beklagar även att utredningen inte valt alternativet med en s. k. transfereringslag som föreskriver att överallt där lagen talarom äktenskapsliknande samlevnad skall också inbegripas homosexuell samlevnad.

Homosexuella socialister anser alt "enligl vår mening är det etl berätli-gal krav all bestämmelserna om arvsrätt, dödsbo och arvsskatt även omfattar homosexuella sambor.

Enligt vår mening bör lagtexten utformas på följande sätt;

Föreskrifter om samlevnad under äktenskapsliknande förhållanden i lag eller förordning skall om inte särskilt undantag föreskrivs gälla vid en samlevnad mellan två personer av samma kön, som sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden." Homosexuella socialister avvisar utredningens skäl mol äktenskap och kräver s. k. civiläktenskap. Man stöder vidare de av Eva Bohlin i utredningen framlagda förslagen.

GAY Moderaterna beklagar "att utredningen bl.a. av hänsyn till "dagens värderingar om äktenskap" inte ansett sig kunna föreslå äktenskap för homosexuella.

Ett sådant förslag hade varil logisk mot bakgrund av dels utredningens egna resonemang, dels direktiven till utredningen att föreslå åtgärder som kan "undanröja eventuellt kvarvarande diskriminering av homosexuella". Föreningen anser vidare alt arv och arvskaltefrågorna måste bli lika för homosexuella och heterosexuella.

"Det är för EKHO angeläget att understryka skillnaderna mellan äktenskapet ur kristen och religiös synvinkel och det civilrättsiiga giftermål som tillförsäkrar parterna vissa rättigheter enligt lagstiftningen på privat-, social- och skatterällsliga områden. Som utredningen påpekar är detta det borgerliga samhällets sak. En konsekvens av denna distinktion är att EKHO vill införa civiläktenskap som obligatoriskt för alla och som grund för samhällets lagstiftning på aktuella områden." EKHO anser även atl "om giftermåls- eller äktenskapsalternativet emellertid idag skulle anses omöjligt att genomföra, framstår dock ett regislreringsalternativ som en godtagbar andrahandslösning." Föreningen finner del otänkbart att homosexuella samlevande enbart skulle vara hänvisade till det regelsystem som utredningen föreslagit.

Svenska Husmodersförbundet anser det diskutabelt om samlevnad mel
lan två personer av samma kön skall betraktas som äktenskapsliknande 77
förhållande.

Rådman Harald Ljungström, Föreningen Etiska Jönden m.fl. hävdar alt Prop. 1986/87; 124 om homosexuell samlevnad skulle betraktas som äktenskapsliknande innebar delta stora faror för värt folk.

ARBETSMARKNADSFRÅGOR

AMS instämmer i utredningens slutsatser och anför atl "på lång sikt torde atlitydpåverkan vara ett långt verksammare medel än lagstiftning för atl förbättra homosexuellas - liksom andra minoritetsgruppers - situation i samhället. Det är därför viktigt att information om homosexuella och om homosexualitet sprids i samhället i dess helhet. När det gäller arbetsmarknaden mäste därvid de homosexuellas egna organisationer saml arbelsgivar- och arbetstagarorganisationerna ta ansvaret.

Frågan om homosexuell läggning saknar relevans för arbetsförmedlingen vid anvisning till arbete. Det är AMS uppfattning atl sexuell läggning självklart inle påverkar lämpligheten för etl visst yrke eller en viss befattning.

Med anledning av förslaget lill en lag om samlevnad mellan två personer av samma kön vill AMS anföra följande. Arbetsmarknadsverkels policy är att ge en likvärdig service till alla sökandegrupper och inte särbehandla några sökande annat än i den meningen all grupper med en svag förankring pä arbetsmarknaden (t. ex. handikappade, ungdomar, kvinnor, invandrare) kan lämnas särskilt stöd från arbetsförmedlingen. Homosexuella sökande får samma service som andra sökande. Sålunde beviljas redan nu l.ex. flytlningsbidrag och starthjälp enligt arbetsmarknadskungörelsen till fler-personshushåll, oavsett hushållsmedlemmarnas kön. Avsaknaden av en lagstiftning på området har alltså inte hindrat en sådan rättstillämpning. AMS kan inte acceptera om en lag som den föreslagna skulle färsämra möjligheterna alt tillämpa de arbelsmarknadspoliliska författningarna på samma sätt som hittills."

JämO ställer sig tveksam till lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Bland annat anför JämO att "Svårigheterna atl tillämpa det föreslagna diskrimineringsförbudet inses när man konstaterar, atl utredningen har accepterat diskrimineringsutredningens lösning av bevisproblemen, nämligen genom presumtionsreg- sig etl informations- och utbildningsansvar exklusivt om homosexuellas problem. Staten måste bära ansvaret för att del kommer lill stånd ett brett upplysningsarbete för attitydförändringar mot skilda minoritetsgrupper."

Svenska Arbetsgivarföreningen har i tidigare remissvar avvisat diskri
mineringsutredningens förslag. De mycket allvarliga invändningar som där
framhölls gäller i än högre grad det nu aktuella förslaget. "En person som
blivit förbigången i ett tillsättningsärende skulle därför genom alt i efter
hand påstå sig vara t. ex. bisexuell kunna ställa en arbetsgivare i en ytterst
besvärlig situation om ett diskrimineringsförbud avseende "sexuell lägg
ning" infördes efter förebild frånjämställdhelslagen." Föreningen kan inte
heller finna några som helst belägg för att homosexuella på grund av sin
sexuella läggning diskrimineras pä svensk arbetsmarknad. Föreningen
avvisar därför med skärpa det aktuella lagförslaget. 78

RFSL delar utredningens syn på hur diskrimineringsfrågorna inom ar- Prop. 1986/87:124 betsiivel bör hanteras och tillstyrker därför förslagel, "Vianseremellerlid, i motsats till utredningen, alt lagstiftning bör tillgripas även om diskrimine-ringsulredningens förslag inle realiseras."

Homosexuella socialister framför att "vår erfarenhet är atl diskriminering av homosexuella i arbetslivet är betydande och atl utredningens överväganden och förslag är synnerligen motiverade.

Till detta kan läggas att om homosexuella ges skydd som i förslaget till lag om etnisk diskriminering i arbetslivet, så kommer inle bara faktisk diskriminering av öppet homosexuella all motverkas." Att jämställdhetsombudsmannen skulle vara övervakande myndighel med möjlighet atl föra lalan såväl med som utan anmälan tycker homosexuella socialister är en bra lösning.

GA Y Moderaterna anser alt de homosexuellas situation på arbetsmarknaden bör kunna förbättras med hjälp av vissa åtgärder nämligen en allmän antidiskrimineringslag, en författningsdomstol och en Antidiskriminerings-ombudsman.

Ett eventuellt förbud mot diskriminering av homosexuella bör enligt JämOs uppfattning inte utformas med hjälp av presumtionsregler. JämO vill också avstyrka atl möjlighet till positiv särbehandling införs belräffande homosexuella.

Statens arbetsgivarverk anser att "den lagstiftning som idag finns på del statliga områdei förbjuder i princip all diskriminering på arbetsplatsen. SAV anser att den är tillfyllest och att den ger olika minoriteter elt tillräckligt skydd."

Göteborgs kommun "avstyrker redan förslagel till lag mol etnisk diskriminering i arbetslivet på grund av dess komplexitet och befarade personal-administrativa konsekvenser. Kommunstyrelsen avsiyrker av motsvarande skäl den nu föreslagna lagstiftningen om diskriminering i arbetslivet."

Umeå kommun tillstyrker utredningens förslag.

Enligl TCOs mening är del inle lämpligt med elt diskrimineringsskydd som utgår från en särlagstiftning eller särbehandling av homosexuella. "En väsentligare fräga än ett diskrimineringsskydd är att åstadkomma en attitydförändring till homosexuella. TCO kan dela utredningens synpunkter om att det är av vikt med informations- och utbildningsakliviieter rörande homosexualitet och homosexuellas situalion. Utredningen redovisar att den ser arbetsmarknadens organisationer som en resurs i arbetet för en altilydförändring.

Facklig verksamhet innefattar i sig en solidaritet med bl. a. olika minoritetsgrupper och det är motiverat atl man i exempelvis facklig utbildning berör dessas situation på arbetsmarknaden. De fackliga organisationerna har däremot inle möjligheter att åta sig ett informations- och utbildningsansvar exklusivt om homosexuellas problem."

Sveriges frikyrkoråd/Samråd anser att "om lagstiftning skall införas vill
vi inle förorda att den knyts till en eventuell lag om etnisk diskriminering i
arbetslivet. Av skäl som ovan angivits ser vi det angelägel att inte ge
minoritetsstatus åt de homosexuella." 1 både kristna och andra religiösa
samfund kan dock situationer tänkas där praktiserad homosexualitet utgör 79

ett sakligt hinder för tjänstgöring på förtroendeposter.

BOSTADSFRÅGOR Prop. 1986/87; 124

Bostadsdomstolen har ingen erinran mot förslagen i bostadsfrågor.

Riksförsäkringsverket anser "att om förutsättningarna för rätt till bostadsbidrag i övrigt är uppfyllda, kan del enligl verkels mening synas rimligt att sådana bidrag utgår på samma villkor oavsett om det är fråga om äktenskapsliknande samlevnad mellan två personer av olika eller av samma kön. Det bör emellertid understrykas att behov av bätlre bostadsbidrag kan föreligga också i andra former av sammanboende, t. ex. om en ensamstående med barn eller en sjuklig eller handikappad person för atl få hjälp och stöd bor tillsammans med anhörig eller annan person. Enligl uppgift från bostadsstyrelsen tar man i vissa fall i praktiken hänsyn tUl sådant sammanboende vid beräkningen av bostadsbidrag, dock endast när del är fråga om nära anförvant och denne inte genom egen inkomst kan bidra lill kostnaderna för del gemensamma hushållet."

Stockholms bostadsförmedling konstaterar att "inskränkningar i regi-streringsmöjlighelerna tillämpas inte i Stockholm eller i övriga till KSB anslutna medlemskommuner. Två män, två kvinnor eller man och kvinna har samma möjligheter att registrera sig som bostadssökande. 1 bostadsförmedlingens anvisningsarbete görs inte någon åtskillnad mellan homosexuella och heterosexuella sökande." När bostadsförmedlingen anvisar två parter av samma kön kan en viss tvekan från fastighetsägarens sida finnas med hänsyn till alt hushållsbildningen kan antas bli kortvarig. Definitiva nekanden med hänvisning härtill är emellertid sällsynt. Bostadsförmedlingen anför vidare alt "det är teoretiskt möjligt att använda bostadsanvisningslagen på sätt utredningen beskrivit. Bostadsförmedlingskontorel är emellertid tveksamt till om det är en lämplig väg atl gå. Kontoret menar att möjligheterna att med tvång placera hyresgäster i lägenheten måste ses som en sista utväg. Förutsättningarna för ett bra boende kan äventyras genom tvångsåtgärder. Frivilliglinjen är absolut att föredra så långe den är framkomlig."

Umeå kommun "vill här också aktualisera frågan om äldre- och handikappade personers boende. Vad gäller exempelvis boende i servicehus skall självklart samma regler gälla beträffande bislåndsprövning, gemensamt kontrakt och avgiftsberäkning oavsett om det är homo- eller heterosexuellt samlevnadsförhållande."

RFSL hänvisar till utredningens åsikt "att del är en viktig kommunal angelägenhet att organisationer av typ RFSL får tillgång till lämpliga lokaler." Enligl förbundets uppfauning är detta en orealistisk väg au lösa problemen eftersom kommunerna inte känner det ansvar de borde känna." RFSL föreslår en utvidgning av det föreslagna diskrimineringsförbudet i 16 kap. 9 § BrB så atl det även omfattar homosexuellas organisationer.

Homosexuella socialister hävdar att även med familjelagssakkunnigas lagändringar "ser vi det som nödvändigl al klart faslslälla atl 34 § hyreslagen även kan tillämpas på homosexuell samlevnad. Vi vill betona utredningens uttalande om vikten av god kännedom om homosexuellas rält hos bostadsförmedlingarnas tjänstemän."

GAY Moderaterna anser "att risken för en diskriminerande behandling av olika minoritetsgrupper på bostadsmarknaden minskar, om valmöjlig-

heterna och alternativen ökar. Föreningen föreslår därför alt möjligheter Prop. 1986/87; 124 öppnas för bostadsförmedlingar i prival regi."

På få områden, menar EKHO, blir diskrimineringen så flagrant och obarmhärtig som i de fall, där efter ett livslängt äktenskapsliknande förhållande den kvarlämnade och ensamlämnade tvingas avstå från det gemensamma hemmet på grund av at samhället kräver ut sin skall. Konfiskeringen och orättvisorna ligger i öppen dager. En ändring i delta avseende måste, enligt EKHO, vara av hög angelägenhetsgrad för samhället att genomföra.

VÄRNPLIKTSFRÅGOR

ÖB anser all "försvarsmakten måste sträva till att rätt person placeras på räll plats i krigsorganisationen. Vid uttagningen är det därför nödvändigt att vederbörlig hänsyn las till olika svårigheter som människor har. Homosexualitet kan vara en svårighet som måste beaktas. Detta innebär dock inle att homosexualitet i sig utgör anledning till någon särbehandling inom försvarsmakten. Den bör behandlas i likhet med övriga problem som de värnpliktiga kan ha. Överbefälhavaren har därför intet alt erinra mot utredningens överväganden."

RFSU anför all "huvudskälet till atl homosexuella, som själva tror att de skulle kunna få problem med militärtjänst, bör ha möjlighet lill frisedel är alltså all de skulle kunna skadas av den allmänna fördomsfulla attityd som kan ta sig särskilt svårartade uttryck i en sådan sluten situation. Det är viktigt alt observera att det alltså inte är en svaghet eller brist hos den homosexuella personen som föranleder frikallandet." RFSU delar utredningens åsikt all diagnosen 302,99 (sexuella anomalier) skall utgå. RFSU delar vidare utredningens åsikt alt homosexualitet i sig inte skall diskvalificera för militärtjänst för de homosexuella som själva önskar tjänstgöra, liksom atl homosexuella som uppträder öppet inte skall betraktas som en säkerhetsrisk.

RFSL vill starkt poängtera aU en persons homosexualitet i sig aldrig kan få användas för alt förklara personen ifråga olämplig för någon befattning i totalförsvaret.

Homosexuella socialister, GAY Moderaterna, EKHO och Sveriges frikyrkoråd/Samråd ställer sig bakom utredningens överväganden.

UNGDOMSSKOLANS SAMLEVNADSUNDERVISNING

Socialstyrelsen anser att "undervisningen måste "ha en öppen inställning till homosexualitet, samtidigt som det är viktigt att tala om atl funderingar av detta slag hör lill allas utveckling och i de flesta fall inte har med homosexualitet alt göra."

Socialstyrelsen delar inte uppfattningen "aU handledningen skall få formen av en mer tvingande läroplan och att målformuleringen kring undervisning om homosexualitet bör fastslå att homo- och heterosexualiiel för den enskilde individen och samhället är likvärdiga.

Det vore olyckligt om en sådan tvingande plan kom lill stånd. Undervis- 81

6 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 124

ning om dessa frågor får inte göras pliktskyldigt. Risken är också alt en Prop. 1986/87; 124 sådan målformulering skulle öka tyslanden om homosexualitet i skolan. Alltför många lärare skulle uppleva ett plågsamt glapp mellan vad man år ålagd att tycka och sin egen personliga åsikt." Sammanfattningsvis vill socialstyrelsen betona vikten av alt samlevnadsfrågorna får en ökad betydelse i lärarnas grundutbildning.

Socialstyrelsen anför att "vid de ca 40 ungdomsmottagningar som finns runt om i landet finns kompetent personal bestående av barnmorska, läkare, kurator och psykolog. Arbetets inriktning på sexual- och prevenliv-medelsrådgivning till ungdomar gör atl personalen har stor erfarenhet atl lala med ungdomar om krälek och sexualitet. Ungdomsmottagningarna kan även bli en viktig tillgång för de ungdomar som behöver få hjälp och stöd i sin idenlitetsutveckling.

Ungdomsmottagningarna når idag främst flickor. En pågående diskussion bland ungdomssmottagningarnas personal handlar om att man även vill vara en resurs för pojkar. Vid ungdomsmottagningarnas årliga konferens 1985 kom det fram alt ett ökande antal pojkar vänder sig lill ungdomsmottagningar för oro omkring sin sexuella läggning." Socialstyrelsen pekar pä skolhälsovårdens roll och det viktiga i fortbildning av skolhälso-vårdspersonal. De homosexuellas organisationer bör få tillräckligt ekonomiskt slöd för att kunna svara upp mot de önskemål skolan ställer på deras medverkan.

SÖ finner den kritik som utredningen framför mot undervisningen om homosexualitet i stort befogad. "Den enkät som utredningen genomfört vid landets skolor om undervisning kring homosexualitet visar på uppenbara brister. Det gäller dels den ringa vikt som läggs vid ämnet och som avspeglar sig i den ringa tid som ägnas åt del, dels bristerna i läromedlen, dels de fördomar som kommer till uttryck i många enskilda svar i enkäten." SÖ påpekar att "samlevnadsundervisningen ingår som en del i länsskolnämndernas tillsynsverksamhet. Särskilt viktig är uppföljningen av skolans övergripande mål, vilket bl.a. innebär att undervisningen i samlevnad skall ge samma möjligheter till positiv identitetsutveckling hos homosexuella elever som hos heterosexuella.

Utredningen pekar på stora brister i läromedlen. Det är en viktig uppgift för SIL att medverka till framställning av läromedel som på ett bättre sätt än i dag behandlar frågor om homosexualitet."

SÖ framhäver vikten av att ta tillvara kunskaper från grupper utanför skolan. Man pekar också på betydelsen av utbildning, fortbildning och utvecklingsarbete. "En central åtgärd för att förbättra samlevnadsundervisningen i detta avseende är framtagande av det stöd- och stimulansmaterial som SÖ för närvarande genomför som komplettering lill handledningen för samlevnadsundervisningen. Detta material har utarbetats i nära samverkan med bl.a. RFSL;s lärargrupp."

SÖ delar utredningens åsikt att skolhälsovårdens personal bör ägna de homosexuella eleverna ökad uppmärksamhet och ökal stöd. För att stimulera en utveckling i den riktningen kommer homosexualitet atl behandlas vid SÖ:s skolhälsovårdskonferens i maj 1985.

Statens institut för läromedelsgranskning (SIL) anför att "frågan om 82

granskning av hur homosexualitet behandlas i böckerna bör aktualiseras Prop. 1986/87; 124 av läromedelsnämnden vid den obligatoriska gransk- ningen av läromedel i samhällsorienterande ämnen."

SIL menar atl "läromedelsnämndens granskare beaktar självfallet även detta problem, i den mån den kan påverka objektiviteten.

Att därutöver göra en särskild temagranskning om de homosexuella särskilt då utredningen redan gjort en sådan, år med hänsyn lill ekonomin för närvarande inte möjligt. Däremot bör läromedelsproducenterna mer aktivt informeras om behoven."

Statens kulturråd betonar den roll skolbiblioteken spelar.

JämO anser att "undervisningen i "sex och samlevnad" och om bejakande av känslor har för knappt utrymme i skolan. Homosexualitet bör vidare inte lyftas fram särskilt i information och undervisning innan men ens böriat tala om de heterosexuellas männen och kvinnorna. Undervisningen om homosexualitet bör i stället integreras i all sex- och samlevnads-undervisning och undervisning om könsroller."

Länsskolnämnden i Jämtlands /än"delar inle helt utredningens uppfattning atl lösningen skulle vara all skapa "mer bindande föreskrifter" och från centralt håll publicera "material som visar hur man kan lägga upp lektioner".

Nämnden menar att den pedagogiska utvecklingen numera måste ha sina utgångspunkter i entydiga, centralt fastställda mål och i den lokala skolsituationen med dess upplevda behov, problem och möjligheter. "Den enskilde lärarens personliga engagemang", som utredningen ser som bräcklig grund för skolans samlevnadsundervisning (s 153), är enligt nämndens mening trots alll den viktigaste - kanske enda - utgångspunkten för utveckling av god undervisning. Del stöd och den stimulans som fordras måste emellertid troligen ges i andra - och flera - former än man tänkt sig tidigare." Nämnden vill understryka utredningens påpekande att läroplanen och dess supplerande material - SÖ;s handledning Samlevnadsundervisning, 1977 - bör göras mer "tvingande" i den meningen att målen för undervisningen alltid skall framstå klara och entydiga.

Länsskolnämnden stöder "utredningens förslag att SIL bör få i uppdrag att granska läromedlens avsnitt om samlevnad och sexualitet, speciellt med tanke på hur värderingar och attityder framställs. SÖ;s handledning Samlevnadsundervisning bör revideras.

Det är vidare viktigt att elevvårdspersonalen på alla rektorsområden får utbildning för den rådgivande, medicinska och kurativa verksamheten.

Även från centralt håll inom ramen för Hem och Skolarörelsen bör föräldrarna kunna ges information om samlevnadsundervisningens mål och innehåll för att de skall få större möjligheter att påverka den undervisning deras barn skall få."

Statens ungdomsråd anser "atl del är vikligt att poängtera den stora
betydelse som de homosexuellas egna organisationer kan spela i undervis
ningen, och det stora informationsarbete som redan nu läggs ner av Riks
förbundet för sexuellt likaberättigade, RFSL, när det gäller skolinforma
tion. Rådet vill dessutom betona att det i skolan, i den allmänna fritids
verksamheten och i föreningslivet, alldeles för litet har uppmärksammats 83

alt del finns många homosexuella barn och ungdomar som deltar i verk- Prop. 1986/87:124 samheten."

Ärkebiskopen, Sveriges frikyrkoråd/Samråd, Göteborgs kommun instämmer i utredningens förslag och synpunkter i slorl, men kan inle instämma i utredningens ansats atl målformuleringen kring undervisning om homosexualitet bör klart och entydigt fastslå alt homo- och heterosexualiiel för den enskilde individen och samhället är likvärdiga.

Uppsala kommun, Umeå kommun. Svenska läkarförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Svenska Psykologförbundet, Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare instämmer i utredningens förslag och synpunkter.

Moderata ungdomsförbundet avvisar förslag om att ytteriigare utöka skolöverstyrelsens inflytande över utbildningens inriktning och utformning.

RFSU hävdar au "förändringar måste ske både i läromedlen (del finns dock sådana som har en hell invändningsfri framställning) och hos lärarna. Utredningens krav att SILs läromedelsnämnd skall särskilt granska behandlingen av momentet homosexualitet i olika läromedel är välbefogat och dessutom föga betungande." RFSU anser att "skolöverstyrelsens handledning i samlevnadsundervisning (1977) innehåller, som utredningen konstaterar, god information om homosexuella, men handledningen är okänd för flertalet lärare och lorde så förbli. En förändring kan nog bara åstadkommas på två vägar. Dels genom att förståelsen och respekten för homosexuella fortsätter att öka i samhället som helhet, dels genom atl informationen om homosexuella revideras i de vanliga läromedlen.

Denna information bör enligt utredningen inte innehålla så mycket om teorierna om orsaker till homosexualitet, (på den punkten behöver även SÖs handledning revideras). RFSU instämmer i detta, men vill gå elt steg längre; Så länge oenighet råder mellan forskarna, bör skolans läromedel inte ge några referat alls om orsaksteorierna utan endast konstatera den totala oenigheten."

RFSL menar att "del måste vara ett oeftergivligt krav att skolöverstyrelsens handledning (i omarbetad och förbättrad form) i kombination med det utmärkta slöd- och stimulansmaterial som framtagits i samråd med bl.a. RFSLs lärargrupp, får status av tvingande läroplan.

Den sludiehandledning om homosexualitet som framtagits av RFSLs lärargmpp måste också aktivt distribueras och göras tillgänglig för landels skolor.

Förbundet får vad gäller befintliga läromedel understryka viklen av att fördomsfullt och felaktigt material om homosexualitet utmönstras snarast. Statens institut för läromedelsgranskning måste få i uppdrag atl lägga slor vikt vid elt sådant arbete liksom vid alt ta initiativ till en omfattande förbättring vad gäller produktionen av nya läromedel. RFSL föreslär också alt läromedelsnämnden får i uppdrag att genomföra en lemagranskning av biologiämnets läromedel om homosexualitet."

Homosexuella socialister anser att "de ideella organisationerna inte bör
betungas med ett informationsansvar, utan vi föreslår att det till varie
länsskolnämnd knyts en deltidstjänst för delta ändamål." Förbundet anser 84

all handledningen bör vara tvingande och atl målformuleringen fastslår att Prop. 1986/87; 124 homo- och heterosexualiiel är likvärdiga. Till SÖ bör uppdras att följa upp utredningens förslag.

Även GA Y-Moderaterna och EKHO stöder utredningens förslag.

KDS-kvinnoförbund finner det tveksamt alt de homosexuella i grundskolan skall tillåtas berätta om sin avvikande läggning. Den kristna grundvärderingen måste vara grunden för skolans undervisning om sexualitet och samlevnad.

Flera enskilda personer och kristna föreningar protesterar bl. a. mot att målformuleringarna skall stå fast alt homo- och heterosexualiiel för den enskilde och samhället är likvärdiga.

HÖGSKOLEUTBILDNING

Socialstyrelsen stöder utredningens tankegångar om att ökad medvetenhet måste tillföras utbildningar. Stockholms kulturråd pekar på folkbibliotekens roll. Landstingsförbundet anser del särskilt viktigt att läkarutbildningarna och vårdlärarulbildningarna berör homosexualiteten mera. Uppsala kommun. Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgivare, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Länsskolnämnden i Jämtland, Sveriges frikyrkoråd/Samråd och KRISS betonar viklen all förbättra olika yrkesutbildningar.

UHÄ anser att "frågor som gäller homosexualitet och de homosexuellas situation bör ingå som naturliga delar i de sammanhang där samlevnadsfrågor behandlas." UHÄ är inte övertygat "om att en stark fokusering på de homosexuellas situation är den bästa vågen för atl undanröja diskriminering av homosexuella. En strävan bör vara att samtliga högskoleutbildningar var och en efter sitt behov belyser pluralismen i samhället."

RFSU anser atl undervisningen om homosexualitet skall integreras i ett störte sammanhang. Samtidigt vill RFSU emellertid understryka atl detta inte får innebära atl dessa moment "glöms bort" och lillåts drunkna i helheten.

RFSL, Homosexuella socialister, GAY Moderaterna, EKHO anser det viktigt alt homosexuellas situation bör tas upp i en utbildning. 1 stort instämmer man i utredningens förslag.

ANNAN UTBILDNING

Rikspolisstyrelsen meddelar att "inför den nya polisutbildningen som nu planeras kommer i ämnet psykologi att lagas in lektionspass som föreläsning om homosexualitet."

Riksförsäkringsverket finner alt de homosexuellas situation bör uppmärksammas i försäkringskassornas personalutbildning på ett bättre sätt än hittills skett. Verket ämnar därför ta initiativ till att material som bidrar till fördjupade kjunskaper och förändrade attityder i hithörande frågor introduceras i service- och utredarutbildningen.

AMS anför atl "arbetsmarknadsverkels gmndutbildning för tjänstemän
på arbetsförmedlingen diskuteras alltid attityder och värderingar som kan 85

påverka handlingssättet mot olika sökandegrupper. Arbetsförmedlingen Prop. 1986/87; 124 får dock sällan kännedom om en arbetssökandes eventuella homosexualitet."

Broderskapsrörelsen menar att "kyrkorna har en nyckelroll i de här frågorna. Om präster, pastorer och andra församlingsmedarbetare finge undervisning om de här frågorna och finge möjlighel atl möta homosexuella kristna, tror vi atl de skulle kunna komma att göra en positiv insats i sina församlingar och ge stöd och hjälp åt homosexuella församlingsmedlemmar." Del vore synnerligen önskvärt om kyrkliga utbildningar på olika nivåer finge etl rejält ekonomiskt stöd för sådan utbildningsverksamhet."

RFSL vill "i det här sammanhanget betona vikten av alt all statlig personalutbildning behandlar homosexuellas situalion i sådana sammanhang där relationer människor emellan är givna inslag." RFSL pekar också på att utredningen inle uppmärksammat den internulbildning som bedrivs i kommuner och landsting liksom i kommun- och landslingsförbundens utbildningsverksamhet.

GAY-Moderalerna och Homosexuella socialister stöder utredningen. EKHO vill lägga lill några yrkesgrupper som hemvårdsbiträden, diakoner, diakonissor och viss annan kyrklig personal. Svenska läkarsällskapet och KDS-kvinnoförbund pekar på betydelsen av läkarutbildning och utbildning av annan vårdpersonal.

FORSKNING

Forskningsrådsnämnden (FRN) avvisar förslagel att FRN skulle få i uppdrag all initiera forskningsprojekt med den ansats som utredningen föreslår. "Ev kvalificerade forskningsprojekt med inriktning på homosexualitet bör som hittills bedömas med forskningsorganens vanliga kvalitets- och relevanskriterier."

Humanistisk-samhäUsvetenskapliga forskningsrådels (HSFR) slutsats blir "att om forskning om de homosexuellas problem skall prioriteras bör det ske inom en vidare ram: De kulturellt avvikandes ställning i samhället. Därvid skulle andra grupper som också är utsatta för starka fördomar beaktas: judar, zigenare, samer, prostituerade m.fl." Till utredningens förslag atl FRN skall ha ansvaret för forskningen ställer sig HSFR något tveksam. "FRN har små forskningsresurser, vilka mäste reserveras för andra krävande uppgifter. Forskning om homosexualitet berör många områden och är både av praktiskt och mera teoretiskt inlresse, varför dess finansiering rimligen åligger ett flertal sektorsorgan och även grundforskningsråden HSFR och MFR. På grund av bristen på kvalificerade forskare på området vorde det önskvärt med särskilda doktorandtjänster, gärna med möjlighet lill genomförande av en avsevärd del av studierna ulomlands.

Oavsett vem som får ansvaret för finansieringen av denna forskning bör
en utredning först göras för att planera den. Den föreliggande utredningens
egen forskningsöversikt är otillräcklig för strukturering av forskning på
området. Givetvis måste forskarnas egna problemval fä en betydande 86

effekt pä forskningens inriklning. Här som annars måste forskningens Prop. 1986/87; 124 kvalitet vara den viktigaste aspekten vid prioritering av projektförslag."

Medicinska forskningsrådet (HFR) har den uppfattningen atl "en bred och förutsättningslös forskning är atl föredra framför de mer preciserade forskningsområden som utredningen för fram. Inom läkarutbildningen bör varie kursort söka etablera en tillräckligt bred undervisning inom det sexologiska området, där modellen med samundervisning t.ex. gynekolo-gi-psykialri-leoretisk institution kan förväntas ge fördjupade kunskaper hos den studerande och därmed intresse för vetenskaplig kartläggning av hithörande frågor".

Socialstyrelsen "delar inte utredningens uppfattning om atl "forskning efter möjliga orsaker till homosexualitet knappast fyller någon siörre funktion när det gäller all undanröja kvarvarande diskriminering". Enligt socialstyrelsens mening är det snarare tvärtom. Styrelsen delar utredningens uppfattning atl den s. k. homofobin är en av de starkaste anledningarna till atl diskriminering fortfarande förekommer. Styrelsen anser också all de starkaste drivkrafterna bakom homofobin är rädslan och osäkerheten inför del "oförklariiga", nämligen frågan om hur homosexualiteten uppkommer och kanske en rädsla för atl själv kunna bli homosexuell. Därför måste forskningen också i fortsättningen intressera sig för homosexualitetens uppkomst. I övrigl kan socialstyrelsen ansluta sig till utredningens uppfattning om behovet av forskning med del tillägget att orskningen kring de homosexuellas livssituation också bör se till eventuella likheter/olikheter i kvinnliga och manliga homosexuellas parrelationer och till livssituationen för barn som har homosexuella föräldrar eller vårdare.

Socialstyrelsen vill även peka på sådana angelägna forskningsområden som ungdomskulturen och homosexualiteten och effekten av information om homosexualitet."

Svenska Psykologförbundet är kritisk mot den analys av orsaker till homosexuell utveckling som utredningen gjort saml att utredningen anser atl forskning efter möjliga orsaker till homosexualitet knappast fyller någon funktion. "Vi anser att ökad kunskap och förståelse för identitelsut-vecklingen både hos dem som finner heterosexuella respektive homosexuella lösningar kan motverka homofobi."

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Föreningen kommunal-och landstingsanställda familjerådgivare och instämmer i utredningens förslag.

RFSU ger en rad exempel på områden som bör studeras genom forskning. "RFSU delar utredningens åsikt att den nyinrättade forskningsrådsnämnden bör få i uppdrag att initiera forskningsprojekt med inriklning på homosexualitet. Endast med konkreta åtgärder som t.ex. atl öronmärka pengar, kan man förvänta sig att bryta den onda cirkeln som uppkommit genom den tidigare närmasl totala inaktiviteten på dessa forskningsområden."

RFSL menar all inom i stort sett varje universitetsämne borde del vara
möjligt alt finna intressanta forskningsområden. RFSL delar utredningens
förslag om forskningsrådsnämnden. Man vill dock all särskild uppmärk
samhet ägnas områdei i den kommande forskningspolitiska propositionen. 87

Homosexuella socialister, GA Y Moderaterna och EKHO visar på länk- Prop. 1986/87; 124 bara och viktiga forskningsområden. Organisationerna anser också atl särskilda medel måste skjutas till för atl ge forskningsråden och forskningsrådsnämnden möjligheter alt stimulera forskningen på området.

KULTURFRÅGOR

Kulturrådet kan i stort instämma i den verklighetsbeskrivning utredningen gjort. Rådet anser att flera olika syften med det kullurpolitiska mälet om insatser för eftersatta grupper är tillämpbara på gruppen homosexuella. Rådet finner att "en nödvändig utgångspunkt för förändring är att del i det kommande regeringsförslagei skrivs in ett allmänt principuttalande om utredare, medelsbeviljande och aktivt verkande kulturorgans ansvar i sammanhanget.

Folkbiblioteken har, som vi redan påpekat, en särställning bland institutioner, när det gäller all sprida kunskap om homosexualitet och homosexuellas situation. I regeringens i år avlämnade proposition på bok- och biblioteksområdet föresläs särskilda anslag bl. a. för metodutveckling inom folkbiblioteksverksamheten. Sådana medel öppnar en möjlighet alt pröva och utveckla särskilda metoder dä det gäller informationsarbetet om homosexualitet och att nä enskilda homosexuella, både biblioteksbmkare och -ickebrukare, med material i ämnet.

Av utredningens förslag under 21.7 Informationsfrågor, framgår att kulturrådet måste la hänsyn till homosexuell kultur i sin informationsverksamhet. Rådet kommer att beakta detta.

Vill statsmakterna ha kartlagt i vad mån utfärdade rekommendationer fått effekt, kan t. ex. kulturrådet ges i uppdrag att göra en utvärdering.

Eftersom det är kommuner och landsting som svarar för stödet till kulturyttringar pä lokal resp. regional nivå, är del viktigt atl de görs uppmärksamma på sill ansvar för gruppen homosexuella."

Stockholms kulturnämnd anför att "såväl i nämndens program- och ulställningsverksamhet som när det gäller bidragsgivningen har under de senasie åren då och då förekommit program eller ärenden med anknytning till de homosexuellas situalion - i form av debatter, information eller konstnärliga gestaltningar. Förvaltningen har i dessa sammanhang handlat på samma sätt och efter samma riktlinjer som när del gäller andra program, utställningar eller projekt. Det bör dock påpekas att det ytterligare inle tagits några initiativ till egna projekt med homosexuell problematik. I linje med utredningens grundtankar och förslag har inte någon särskild behandling gjorts när det gäller ärenden eller projekt med anknytning till delta ämnesområde. Självfallet finns det inte heller planer på att ändra denna inställning. Däremot ger betänkandet anledning till all ytterligare uppmärksamma de svårigheter, som homosexuella och deras organisationer upplever och atl söka undanröja hindren för kulturyttringar av skilda slag av, om och med homosexuella."

Uppsala kommun påpekar alt kulturnämnden som anslagsbeviljande myndighet aldrig bör styra innehållet i verksamheterna.

Moderata ungdomsförbundet anser atl homosexuellas, liksom andra 88

människors intressen, bätlre kommer lill uttryck med en fri kultur än med Prop. 1986/87; 124 en politiserad.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund stöder utredningens förslag. Man varnar för alt man i ambitionen atl stödja homosexuella kan komma i elt vi-och-dom-tänkande.

Sveriges frikyrkoråd/Samråd vill avråda från att stimulera en särskild kultur för homosexuella.

RFSU "föreslår att en homosexuell kulturantologi utarbetats. En sådan skulle kunna vara ett första frö till synliggörande av homosexualiteten som det kullurfenomen den alltid i olika uppenbarelser och förklädnader varit." 1 övrigt stödet RFSU utredningens överväganden och förslag.

RFSL "delar utredningens grundtanke om alt homosexuella - som grupp — måste få möjligheter alt manifestera sig och sin kultur. Detta är viktigt både för att stärka gruppidentiteten och för atl kommunicera med andra grupper i samhället. Skall lystnaden och osynliggörandet av homosexualitet brytas - och denna därmed bli en social och kulturell institution i samhället - måste kraftfulla åtgärder vidtas inom kulturområdet."

Enligl förbundets uppfattning är del motiverat atl under en begränsad period, förslagsvis fem år, årligen satsa ett vissl belopp (exempelvis minst tre miljoner kronor) för utvecklingsinsatser för homosexuell kultur. Medlen, som bör fördelas av kulturtådel, skulle kunna användas för alt stödja musik-, teater-och dansprojekt, ulställningsverksamhet samt stöd åt folkbibliotek m.fl. för att öka informationen om homosexuell litteratur. Del är givet alt utvecklingsbidraget ocksä skall kunna användas för att stödja kulturverksamhet inom homosexuellas organisationer. Även RFSL för fram tanken på elt uppdrag lill kulturtådel att framställa en homosexuell kulturantologi. "Om del av förbundet förordade utvecklingsstödet för homosexuell kultur förverkligas, torde det vara naturligt alt verksamheten utvärderas. Del är också angelägel all kulturrådet får i uppdrag all göra en utvärdering av vilken effekt 1974 års kulturpolitiska mål har fått för homosexuella som grupp. En sådan utvärdering bör givetvis avse såväl statliga som kommunala insatser liksom de aktiviteter som genomförts av organisationer och andra institutioner."

Homosexuella socialister kritiserar konstakademins och Riksutställningars okunnighet om homosexuell kultur. I likhet med RFSL föreslår man ett kulturslöd under en begränsad period. Man anför atl "om det inte går alt på annat sätt skaffa ekonomiskt utrymme för del nya stödet, så bör det åstadkommas genom en motsvarande minskning av anslaget till kulturverksamhet inom studieförbunden." Kulturrådet bör få i uppdrag atl göra en utvärdering tre år efter statsmakternas beslut. Utvärderingen bör omfatta både vad statliga kulturorgan åstadkommit och vad som skett inom kommuner och i organisationer. Den kan lämpligen kombineras med den föreslagna utvärderingen av del treåriga utvecklingsprojektet.

EKHO anser alt "då del gäller alt tillgodogöra sig samhällets kulturut
bud, kan homosexuella som grupp inle betraktas som speciellt eftersatt.
Därtill är gruppen alltför heterogen och måste anses representera ett ge
nomsnitt av samhället socialt och utbildningsmässigt. 1 detta avseende
behöver gruppen inte samhällets stöd. 89

Då del däremot gäller atl stärka den egna identiteten - gruppens såväl Prop. 1986/87; 124 som den enskilda individens - måste andra än hittills vedertagna bidragsregler gälla, om vi som homosexuella skall få del av samhällets kulturstöd. Om alltså de i inledningen till detta kapitel citerade målformuleringarna för den statliga kulturpolitiken skall anses gälla också oss homosexuella och om utredningens så betydelsefulla påpekande om viklen av atl synliggöra homosexualiteten som social och kulturell institution skall få någon effekt, måste samhället genom särskilt riktade stöd främja homosexuella kulturyttringar."

GAY Moderaterna ansluter sig till utredningens förslag.

IN FORM A TIONSFRÅGOR

Socialstyrelsen hävdar alt "vad som inte framgår av utredningen är att homosexualitet varit ett tema i de kurser och utbildningar för olika personalgrupper som arbetar med ungdomar." Styrelsen anser att "utredningen gör en gedigen genomgång av det abortförebyggande arbetet i olika landsting. Verksamheten är under uppbyggnad och det är ofta p g a pioniärin-satser i olika landsting som sex- och samlevnadsarbetet kommit igång. Därför är utredningens kritik av de landsting där upplysning om homosexualitet inte förekommer obefogad. Att dessutom på detta stadium kräva en omprioritering av verksamheten till förmån för homosexinformation framstår som grundlöst och orealistiskt." Socialstyrelsen lägger slor vikt vid fritidsgårdarnas arbete i sex- och samlevnadsfrågor. Erfarenheterna har dokumenterats i rapporten "Livet på Puma" h-rapport nr 19.

Socialstyrelsen delar uppfattningen att informationen om homosexualitet behöver fördjupas och förbättras. En stegvis långsiktigt uppbyggd information som bygger på forskningsgmnd skulle kunna vara av stort värde för atl få etl öppnare klimat kring homosexualiteten. Ett sådant uppdrag ryms dock inte inom ramen för den verksamhetsplan som fastställts för socialstyrelsen för budgetåren 1985/87-1987/88. Uppdraget förutsätter därför alt speciella resurser ställs till styrelsens förfogande.

Socialstyrelsen har även vidtagit åtgärder för atl informera och utreda olika frågor i samband med sexuellt överförbara sjukdomar, speciellt AIDS.

Riksförsäkringsverket framför att "Frågor av detta slag finns inte med i verkets aktuella broschyrmaterial. Verket anser att ett närmare studium av dessa frågor får avgöra om homosexuella samboendes situation skiljer sig från andras på ett sådant sätt all det bör särskilt uppmärksammas av verket i broschyrsammanhang."

JämO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Folkpartiets k\'in-noförbund, Uppsala kommun. Kyrkans ungdom. Husmodersförbundet ansluter sig till utredningens förslag att statliga verk och myndigheter bör erinras om sin skyldighet alt i förekommande fall i sin informationsverksamhet även beakta homosexuellas situation.

Statens kulturråd anför "av utredningens förslag under 21.7 Informa
tionsfrågor, framgår atl kulturrådet måste ta hänsyn till homosexuell kultur
i sin informalionsverksamhel. Rådet kommer att beakta detta." 90

Svenska filminstitutet anser att "När det gäller möjligheten alt evenlu- Prop. 1986/87; 124 ellt stimulera etl filmskapande som även behandlar homosexuella temata, måste det understrykas alt del aldrig är önskvärt atl söka påverka film-konstnärernas val av motiv. Filminstitutets bedömning måste förbli eslelisk-konstnäriig - och ekonomisk. Filminslilutel sympatiserar med utredningens syfte att förändra attityderna till homosexuella och alt stödja homosexuell kultur. Så har t.ex. filminstitutets filmklubb ordnat flera filmserier med homosexuell lematik.

Men när det gäller filmen och dess möjligheter att bidraga genom all t. ex. skapa positiva identifikalionsmöjligheler ställer vi oss frågande eller är alltför okunniga.

Vad gäller filminstitutets importverksamhet kan i såväl vuxenfilmkatalogen som i Barn- och ungdomsfilmkalalogen återfinnas elt flertal filmtitlar som behandlar utredningens tema."

RFSU delar utredningens uppfattningar "vad gäller olika myndigheters insatser vill vi föreslå atl socialstyrelsen särskilt får i uppdrag atl utarbeta etl skriftligt informationsmaterial - den har ju producerat utmärkta informationsskrifter på olika områden."

RFSL "välkomnar förslaget att socialstyrelsen skall tvingas upprätta en plan för hur informationsverksamheten skall förbättras. Förslaget är elt av de väsentligaste som framförs av utredningen." RFSL pekar på "bristen att ungdomsrådets insatser inom detta område inle har berörts. Enligt vår bedömning har ungdomsorganisationerna en mycket stor roll alt fylla för att underlätta för homosexuella ungdomar all hitta identifikalionsmöjligheler (t.ex. genom att diskutera samlevnadsfrågor och därvid behandla även homosexualitet). Vi vill därför föreslå att statens ungdomsråd får i uppdrag att göra en studie över hur ungdomsorganisationerna hittills har arbetat med dessa frågor och hur detta arbete skulle kunna intensifieras. En sådan studie bör också omfatta ungdomsgårdarnas verksamhet.

Slutligen vill vi betona alt studieförbunden och andra folkbildningsorganisationer har en stor uppgift att fylla genom att erbjuda allmänheten studiecirklar och annan studieverksamhet som lar upp homosexualitet ur olika perspektiv (samhälleliga, historiska, kulturella etc). Sådan verksamhet saknas helt och hållet idag."

Homosexuella socialister betonar utöver utredningens olika förslag när-radions stora betydelse. GAY Moderaterna tillstyrker utredningens förslag liksom EKHO.

Moderata ungdomsförbundet anser atl innehållet i Sveriges Radios sändningar inte skall siyras politiskt.

HÄLSOFRÅGOR

Socialstyrelsen finner att "Behovet av psykosocial rådgivning tiU homo
sexuella har ökat myckel påtagligt under det senaste året. Den ökade
spridningen av den allvarliga sjukdomen AIDS har aktualiserat en existen
tiell ångest inte enbart inom direki berörda gmpper av smittade utan inom
hela den homosexuella och bisexuella gmpper." Socialstyrelsen anser
vidare "att en speciell psykosocial rådgivningsverksamhet för homosexu- 91

ella män med risk för all drabbas av AIDS vore värdefull. En sådan Prop. 1986/87; 124 rådgivningsverksamhet har för övrigl föreslagits av de homosexuellas egen organisation Riksförbundet för sexuellt likaberättigade (RFSL) i en särskild utredning. Styrelsen anser dock att landstinget bör slå som huvudman för en sådan verksamhet." Sammanfattningsvis anser socialstyrelsen atl åtgärder för atl förhindra spridning av AIDS bör kombineras med en psykosocial rådgivning till smittade personer.

Landstingsförbundet framför att "grundförutsättningarna för hälso- och sjukvvården är all alla skall ha lika rätt till den och på lika villkor. Detta gäller också de homosexuella. Utredningen framhåller att det kan finnas behov av speciella mottagningar för homosexuella. Detta är en fråga som varie landsting själv måste avgöra utifrån eventuella behov och fömtsättningar. Vissa sjukvårdshuvudmän har redan inrättat sådana mottagningar."

Stockholms läns landsting "ser tendenser till all de homosexuellas behov av hälsokontroller och sjukvård kommer atl öka. Inte minst den under senare tid uppmärksammade sjukdomen AIDS har visat detta.

I Stockholms län har det s. k. Venhälsoprojektet arbetat framgångsrikt med att nå homosexuella män och erbjuda dem hälsokontroller.

För att möta utvecklingen av AIDS har en ledningsgrupp inom landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd tillsatts. Landstinget vill i detta sammanhang poänglera den homosexuella patientens ansvar att inte undanhålla informations för läkaren som är värdefull för diagnostik och provtagning.

Många homosexuella har behov av hjälp från psykiater/psykolog genom den utsatta belägenhet som de tycker sig vara i. Enligt landstingets mening har inte utredningen tillräckligt behandlat den problematiken." Hälso- och sjukvårdsförvaltningen vid Stockholms läns landsting har framfört synpunkter pä AIDS-problematiken som beaktas i andra sammanhang.

Stockholms kommun. Miljö- och hälsoskyddsnämndens erfarenheter "pekar entydigt på de stora risker som följer av en anonym promiskuös sexualitet. Förbättrad kunskap om dessa risker är därför angelägen och bör integreras i en ökad information om homosexualitet. Som utredningen framhåller ankommer denna på Socialstyrelsen och Stockholms läns landsting. De speciella förhållanden som gäller i Stockholm bör dock beaktas och kommunen bör medverka vid utformningen härav."

Sveriges psykologförbund anser att när AIDS-epidemin skall stoppas kommer behovet av psykologiskt slöd att öka.

Centerns kvinnoförbund biträder utredningens uppfattning.

Moderata ungdomsförbundet vill "trycka på behovet av att bryta det offentliga monopolet inom sjukvården. Människor har rätt all själva få välja läkare. Detta är viktigt för homosexuella, precis som för alla andra människor."

RFSU framhåller "att när det gäller frågor som berör sexualitet, måste kunskapsförmedlingen kompletteras med attitydbearbetande moment, för att kunskaperna skall bli integrerade och optimalt användbara för den enskilde."

RFSU vill vidare särskilt framhålla vikten av att homosexuellas särskil
da behov av sjukvård även tillgodoses inom den psykiatriska vården. "Ett 92

kliniskt vanligt, men sällan eller aldrig uppmärksammat, problem utgör Prop. 1986/87; 124 anhörigas reaktioner. Nära anhöriga, makar och föräldrar till homosexuella t. ex., råkar ibland in i allvarliga kristillstånd som kan vara psykiatriskt vårdkrävande. Sådana kriser uppträdei ofta i anslutning till den homosexuelles bekantgörande av sin homosexualitet (coming out), och en ingående kunskap om homosexuell psykologi och sociologi är därför nödvändig för alt ge meningsfull hjälp. Anhörigkriser är f.ö. eil exempel på alt okunnig-hel om homosexualitet inte alllid enbart behöver drabba homosexuella.

På samtliga dessa områden kan man, tills institutionell kompetens uppnåtts, få stöd av homosexuella frivilliggrupper som sedan läng lid bedriver kurativl och psykosocialt arbete med homosexuella."

RFSL menar atl "del år av utomordentligt stor vikt atl homosexuellas speciella situation uppmärksammas i all utbildning av hälso- och sjuk-våprdspersonal. Med tanke på att förändringar i grundutbildning ger effekt i siörre utsträckning först om etl anlal år är det mycket viktigt att dessa frågor ägnas uppmärksamhet också i fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonal. Det är nödvändigt att socialstyrelsen får i uppdrag att inventera den fortbildning som idag anordnas och ta initiativ till snabba förbättringar inom detta område." Förbundet pekar på de positiva erfarenheterna av speciella förebyggande hälsokontrollerna, som ibland bemannas av enbart homosexuell personal. Förbundet föreslår atl "etl direkt och specifikt uppdrag ges socialstyrelsen med innebörden att styrelsen bör utfärda allmänna råd om förebyggande hälsokontroller för homosexuella män. Sådana räd skulle vara ett starkt stöd för arbetet med att förbättra hälsoläget bland homosexuella."

RFSL anför vidare atl

"idag finns varken någol verkningsfullt botemedel eller vaccin mol AIDS. Fram till dess att något sådant finns, är således del enda instrument som återstår förebyggande åtgärder av tre slag, nämligen information, psykosocial rådgivning och förebyggande hälsokontroller.

Det år viktigt atl nå ut med information till både riskgrupper och allmänhel för att öka kunskaperna om hur smittämnet sprids, liksom för atl motverka hysteriska reaktioner som riskerar att ta sig fördomsfulla och förtryckande uttryck mot homosexuella."

Förbundet förutsätter atl medel ställs till RFSLs förfogande för informationsverksamhet.

"Del är viktigt med psykosociala resurser för att stödja och hjälpa de människor som är oroliga och rädda på grund av smittrisken, dels underlätta för dessa och andra människor atl leva en fullvärdig tillvaro som homosexuell i stället för att enbart leva ut sin homosexualitet genom snabba, anonyma och uteslutande sexuella kontakter.

Förbundet driver sedan en tid tillbaka en telefonrådgivning för detta
ändamål. Dessutom har del startats s. k. stöd och självhjälpsgrupper med
liknande syften. Denna verksamhet kan inte i längden skötas på ideell
basis. Förbundet har sedan flera är tillbaka burit del myckel tungt kända
huvudansvaret för att bekämpa spridningen av sjukdomen AIDS. Smärt
gränsen är nu nådd, och ekonomiska och professionella resurser måste
sällas in från stat, landsting och kommuner för all hjälpa lill att bekosta 93

och stödja delta epidemiologiskl och mänskligt livsviktiga arbete. Dämt- Prop. 1986/87; 124 över krävs också ett starkt ekonomiskt stöd, 1. ex. i form av lokaler."

"Avslutningsvis måste man, som förbundet redan tidigare nämnt, se till atl sjukvårdshuvudmännen tillskapar möjligheter till speciella förebyggande hälsokontroller för homosexuella män. Det är alltså mycket viktigt att socialstyrelsen får i uppdrag att utforma allmänna råd med del budskapet.

Under inga förhållanden kan hälsoläget för homosexuella förbättras genom moralistiska pekpinneatiityder eller krav på ett asexuelll levnadssätt. Tvärtom har homosexuella en ovillkorlig rätt till samhällets stöd mol sådana fördomsfulla attityder och repressiva tendenser som bara riskerar alt rasera det förtroendefulla förhållande som är förutsättningen för varie epidemiologiskl arbete som berör homosexuella."

Homosexuella socialister anser atl

"Socialstyrelsen och landstingen bör åläggas att, som det redan står i hälso- och sjukvårdslagen, tillse att homosexuella får ett sådant avpassat bemötande. Vi vill atl dessa organ - skapar en medvetenhet hos hälso-och sjukvårdspersonal om frekvensen av homosexuella med etl eget sjukdomspanorama (t.ex. vad gäller sexuellt överförbara sjukdomar, sjålv-mordsrisk osv.)

— skapar möjligheter till vård under skydd av anonymitet inom alla landsting, då många homosexuella undviker att söka vård på grund av rädsla att framträda öppet

— skapar medvetenhet om att en homosexuell patients närmaste anhörig ofta är en partner av samma kön

— producerar informationsmaterial om sexuellt överförbara sjukdomar där homosexualitet integreras i materialet

— skapar sjukdomsförebyggande åtgärder, t.ex. utvecklande av särskild kondom för homosexuella i samarbete med RFSU, tillgång till adekvat utformade hälsoundersökningar (jmfr Venhälsan i Stockholm, Göteborg och Örebro), lämplig information om homosexualitet till allmänheten.

— tillser att homosexuella par får gemensamt rum."

GA Y Moderaterna ansluter sig till utredningens uppfattning om att det lill varie Regionsjukhus bör knytas en venmottagning för homosexuella. Del bör också vara den enskildes sak att avgöra var vederbörande vill söka sin vård privat eller offentligt, utan att valet skall innebära ökade kostnader för den enskilde. Det år väsentligt att alla privatläkare och fritidsprak-liker ges möjlighel atl öppna och driva verksamhet för att kunna ta emot homo- och bisexuella vårdsökande.

EKHO föreslår, att varie landsting upprättar en eller flera informationsenheter med psykoierapikompeient personal, exempelvis psykologer och kuratorer. Dessa skulle ha i uppgift dels atl informera övrig sjukvårdspersonal om homosexuellas speciella livsvillkor och situation, dels att bistå enskilda homosexuella och deras anhöriga. Betydande besparingar i värdkostnader skulle förmodligen kunna göras på detta sätt.

Svenska läkarsällskapet anser att specialmottagningar kan medföra att denna grupp segregeras i ställel för integreras i samhället.

STÖD TILL DE HOMOSEXUELLAS ORGANISATIONER Prop. 1986/87; 124

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, "som har egna erfarenheter från kvinnojourer, vill understryka viklen av att stödja de homosexuellas egna organisationer. Samhällsstödet bör utgå för att ge möjligheter alt rekrytera medlemmar. De homosexuellas isolering och brist på identifikationsmodeller är elt återkommande tema i Håkanssons undersökningsrapport. Egna organisationer år därför nödvändigl i större utsträckning än vad som nu är fallet t. ex. på mindre orter. Där kan kommuner och landsting göra en insats. Stöd bör även utgå för atl representanter för de homosexuellas organisationer skall kunna anlitas i undervisande och upplysande arbete." "Behovet av stödjande organisationer framstår enligl förbundet särskilt tydligt i samband med "AIDS-hyslerin".

Socialstyrelsen, Jämo, FPK, Länsskolnämnden 1 Jämtland, Umeå kommun och SFR/Samråd tillstyrker samhälleligt slöd, Fredrika Bremerförbundet tillstyrker statsanslag på samma grunder och i samma omfattning som till kvinnoorganisationerna.

Statens ungdomsråd anser "atl organisationen måste ges ett större samhälleligt stöd, både lill sin cenlrala och lokala verksamhet. Rådet vill också betona alt det är speciellt viktigt atl RFSL;s sociala rådgivning, olika samtalsgruppsverksamhet m. m. ges elt extra generöst stöd under den närmaste framtiden mol bakgmnd av de mänskliga tragedier som utspelas i sjukdomen AIDS:s fotspår."

RFSU pekar på att "utredningen redovisar utförligt det stora frivilligarbete som utförs inom homosexuellas organisationer, framför allt RFSL. Förutom den vikliga sociala kontaktskapande verksamheten, bedriver man i nära nog institutionaliserad form; social rådgivning av omfattande slag och med unik kompelens, telefonjour, lärargrupper, informationsarbete, utbildnings- och läkargrupper som bidragit till särskilda hälsokontroller för homosexuella osv.

RFSU anser alt det är rimligt att samhället övertar ansvaret för vissa av dessa viktiga verksamheter. Det är dä angeläget atl la tillvara den kompetens och erfarenhet som frivilligarbetet samlat.

Ett första steg i detta ökade samhällsansvar borde vara att bidra ekonomiskt till de delar av verksamheten som redan har etl professionellt och institutionaliserat drag. Samhällsstödet kan då i tillämpliga delar utgå från landsting, primärkommun och stat och bör kunna tas av de befintliga medel som är avsatta att bestrida sädan verksamhet.

Förutom detta "stöd" som väl snarast skall ses som att samhället tar solidariskt ansvar även för homosexuellas medicinska, psykologiska och sociala välfärd, bör också ett organisationsslöd ulgå. RFSUs motivering för detta år följande:

Homosexuellas organisationer har särskilda svårigheter atl rekrytera
medlemmar, i synnerhet bland dem som kanske mest skulle behöva vara
med: homosexuella som (ännu) inle accepterat sin sexuella läggning
och/eller lever i en social situation som är förtryckande, t. ex. unga homo
sexuella. Just homosexuellas isolering och brist på identifikationsmodeller
är ett återkommande tema i betänkandet, särskilt i Per Arne Håksnssons
undersökningsrapport. Aktuell forskning ger också belägg för att den vikti-

gaste enskilda faktorn för en positiv psykosocial utveckling för den homo- Prop. 1986/87; 124 sexuelle är kontakten med andra homosexuella. Homosexuella organisationer har här en av sina väsentligaste funktioner.

RFSU delar alltså utredningens uppfattning att organisationerna även i sin "icke-insliiutionella" roll fullgör en ur samhällets synpunkt angelägen funktion och därför bör uppbära ekonomiskt stöd för sin existen, t. ex. till lokalhyra och arvodering av förbundssekreterare."

RFSL"noterar med tillfredsslällese utredningens stora tilltro lill förbundets möjligheter alt påta sig en stor del av ansvaret för de åtgärder som behövs för all i grunden förändra homosexuellas livssituation. Del är dock viktigt atl komma ihåg att delta ansvar inte kan och bör åvila en enda organisation. Samhällsstöd till RFSL får således inte tas till intäkt för att samhället kan avstå från att ta det ansvar del borde.

Med hänsyn till den omfattande verksamhet förbundet driver, och vilken förväntas öka om utredningens tankegångar vinner gehör, är storleken av det föreslagna statsbidraget skrattretande lågt. För att bedriva en verksamhet av någorlunda omfattning, krävs ett slalsbidrag i storleksordningen sex miljoner kronor."

Homosexuella socialister föreslår atl 3 milj. kr. under tre år ompriori-teras från anslaget kulturverksamhet i studieförbunden. "Vi föreslår ett statligt anslag lill homosexuella organisationer om 1,5 milj. kr. Vi erinrar att under pågående utredning avslogs många ansökningar om ekonomiska medel till de homosexuella organisationerna med hänvisning till atl man önskade utredningens resultat."

GA Y Moderaterna ansluter sig till särskilt yttrande av Stig-Åke Pettersson och föreslår att bidraget beräknas till minst 2,5 milj. kr.

EKHO föreslär informationsåtgärder med 4 milj. kr., elt särskilt anslag om en milj. kr. för bidrag till homosexuellas kulturyttringar samt etl organisationsbidrag om sammanlagt 2 milj. kr.

FORTSATTA ÅTGÄRDER

Socialstyrelsen "har under senare tid avvecklat etl anlal specialenheter för särskilda minoriteter eller ändamål, t. ex. flyktingar, invandrare, ungdomsvård etc. Alt inrätta en speciell befattning för homosexuella är enligt socialstyrelsens mening inle befogal.

Däremot är det socialstyrelsens självklara ansvar, främst inom social-tjänstområdet, att bevaka all de homosexuellas intressen inte åsidosätts och atl verka mot diskriminering och andra missförhållanden. Kompetens och kunskap om homosexualitet skall vara integrerad i styrelsens hela verksamhet. 1 den mån del finns brister skall dessa kunna undanröjas med bl. a. fortbildning för verkels personal."

Statens kulturråd tillstyrker förslagel "all socialstyrelsen får ett särskilt samordningsansvar och alt verket samverkar med kontaktpersoner i andra myndigheter. Ett sådant samordningsansvar bör också finnas inom regeringens kansli."

JämO ifrågasätter "om det är realistiskt alt låta en enda tjänsteman i
socialstyrelsen få ansvaret för atl lösa vissa samordningsproblem som 96

väntas uppkomma som följd av all utredningens förslag genomförs m. m. Prop. 1986/87; 124 Inte heller torde dei räcka med att låta en tjänsteman i regeringskansliet bevaka frågor om de homosexuellas situation. Del vore rimligt all komplettera dessa åtgärder med atl ge statliga verk och myndigheter en generell skyldighet att i sitt arbete också beakta konsekvenserna för de homosexuella i förekommande fall."

RFSU, liksom Homosexuella socialister och GAY Moderaterna tillstyrker utredningens förslag. RFSL känner "starka tvivel för socialstyrelsens kompetens och vilja att åstadkomma förbättringar. Förbundet vill i stället förorda att det särskilda samordningsansvaret direki skall åvila en tjänsteman i socialdepartementet. Vi har i vårl yttrande pekat på brister i utredningens betänkande. Bara för att utreda dessa frågeställningar och föreslå åtgärder med anledning av delta, torde del krävas en särskild tjänst på heltid under de kommande åren."

EKHO anser, "att samordningsansvaret förr är en uppgift för regeringens kansli än för socialstyrelsen.

Dessutom föreslår EKHO, att en tjänst inrättas vid socialstyrelsen med särskilt ansvar för att utarbeta planer för hur informationsverksamheten om homosexualitet och homosexuellas situalion skall kunna förbättras samt för den kontinuerliga informationsverksamheten inom socialstyrelsens verksamhetsområde.

Vidare anser EKHO, att skolöverstyrelsen behöver särskild kompetens då det gäller utbildning och undervisning med avseende på information i ungdomsskolan om homosexualitet.

Förslaget om kontaktmän vid övriga verk och myndigheter tycker EKHO är bra."

7 Riksdagen 1986/87. I .saml. Nr 124

2 Förslag till Prop. 1986/87:124

Lag om ändring av tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs atl 7 kap. 4 § 8 p. tryckfrihetsförordningen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Med beaktande av del i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet skall såsom olillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligl lag straffbar framställning som innefattar

8. hol eller missaktning för folk- 8. hol mot eller missaktning för

grupp eller annan sådan grupp av folkgrupp eller annan sådan grupp
personer med anspelning på ras. av personer med anspelning på ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ur- hudfärg, nationellt eller etniskt ur
sprung eller trosbekännelse; sprung, trosbekännelse eUer sexuell

läggning;

Denna lag träder i kraft den

Näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon pä grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att icke gå honom till hända på de villkor näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande lill andra, dömes för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vad i första stycket sägs om näringsidkare äger motsvarande tillämpning på den som är anställd i näringsverksamhet och annan som handlar på näringsidkares vägnar saml pä den som är anställd i allmän tjänst, vari han har att gä allmänheten till hända.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare lill sådan anordnare, om han diskriminerar någon på gmnd av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom alt vägra honom tillträde till sammankomsten eller tillställningen pä de villkor som gäller för andra.

Näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på gmnd av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung, trosbekännelse eUer sexuella läggning genom atl icke gä honom till hända på de villkor näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, dömes för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vad i första stycket sägs om näringsidkare äger motsvarande tillämpning på den som år anställd i näringsverksamhet och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst, vari han har att gå allmänheten till hända.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse eller sexuella läggning genom alt vägra honom tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför del land, i vilket han är medborgare, därför att han känner välgrundad fruklan för förföljelse på gmnd av sin ras, nationalitet, tillhörighet lill en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Som flykting skall även anses den som är slatslös och som av samma skäl befinner sig utanför del land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit.

Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land, i vilket han är medborgare, därför atl han känner välgrundad fruktan för förföljelse på gmnd av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp, sin religiösa eller politiska uppfattning eller på grund av sin sexuella läggning och som inle kan eller på grund av sin fruklan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit.

5 Förslag till Prop. 1986/87:124

Lag om samlevnad mellan två personer av samma kön

Härigenom föreskrivs följande.

Vid en samlevnad mellan två personer av samma kön under äktenskapsliknande förhållanden skall följande bestämmelser om samlevnad mellan en man och en kvinna äga motsvarande tillämpning för samlevnaden,

a) 12 kap. 33 § sista stycket, 12 kap. 45 § sista slycket och 12 kap. 47 a § jordabalken,

b) 4 kap. 19 § 1 st. 2 p. utsökningsbalken,

c) anvisningarna lill 31 § första punkten 9 st. I p. kommunalskattelagen (1928:370),

d) lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad,

e) 18 § I st. 2 p. förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till
barnfamiljer.

f) 6 § familjebidragslagen (1978:520).

g) 104 S 3 st. lagen (1927:77) om försäkringsavtal, samt

h) 17 § I st. reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring.

Denna lag träder i kraft den

103

Brott som avses i 1-3 §§ får ej åtalas av annan än målsägande. Förtal och grovt förtal får dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Under samma förutsättningar får allmänl åtal väckas för förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning eller förolämpning mot någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse.

Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkl, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1-3 §§, att någon genom förgripelse å främmande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här 1 riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

Brott som avses i I—3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande. Om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt, får dock åklagare ålala för

1. förtal och grovt förtal,

2. förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning,

3. förolämpning mol någon med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller

4. förolämpning mot någon med anspelning på alt han har homosexuell läggning.

Innebär brott som avses i 1 — 3 §§, atl någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas / Sverige eller på en främmande makts repren-sentanl / Sverige har kränkt den främmande maklen,/år brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som föreskrivs i första slycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat därtill.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1986/87; 124

16 kap, 9§=

En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom alt inte gå honom till hända på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas för olaga diskriminering lill böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar saml på den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänl uppdrag.

För olaga diskriminering dömes även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare lill sådan anordnare. om han diskriminerar någon på grund av hans ras. hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom all vägra honom tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

Om någon som avses i första-tredje styckena på sätt som där sägs diskriminerar annan på grund av att denne har homosexuell läggning, döms likaledes Jör olaga diskriminering.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

■ Senaste lydelse 1986:444. 105

2 Förslag till Prop. 1986/87; 124

Lag om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs följande.

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som sägs om sambor i följande bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna;

1. lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken.

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 § första slyckel utsökningsbalken,

6. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

7. bostadsräUslagen (1971:479).

8. 9 § räushjälpslagen (1972:429), samt

9. lagen (1981; 131) om kallelse på okända borgenärer.

Skall samborna enligl dessa bestämmelser vara ogifta, gäller del också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

106

3 Förslag lill Prop. 1986/87; 124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem skall ha följande lydelse.

Lydelse enligl prop. 1986/87:1 Föreslagen lydelse

I § Denna lag gäller sambors gemensamma bostad och bohag.

Vad som föreskrivs i denna lag Vad som föreskrivs i denna lag

om sambor gäller endast sådana om sambor gäller sådana samboför-

samboförhållanden där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna och en ogift man bor tillsam- en ogift man bor tillsammans under

mans under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,
förhållanden.

107

4 Förslag till Prop. 1986/87; 124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § ärvdabalken' i paragrafens lydelse enligl lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken skall ha följande lydelse.

Lydelse enligl prop. 1986/87:1 Föreslagen lydelse

3 kap. 7§

Om den efterlevande maken vid sin död efleriämnar en sambo och bodelning skall förrättas mellan samborna, skall dessförinnan den efterlevande makens behållna egendom delas enligl detta kapitel.

Skall i den efterlevande makens livslid bodelning ske mellan den efterievande maken och dennes sambo eller sambons arvingar, skall av den efterlevandes egendom före bodelningen tas ut egendom till ett värde som molsvarar vad som enligt I —4 §§ skall tillkomma den först avlidna makens arvingar.

Vad som föreskrivs i 4 § för del fall all egendom har tillfallit den efterievande maken i arv, gåva eller testamente skall gälla, om den efterlevande maken genom bodelning med en sambo har erhållil egendom utöver vad maken förut hade.

Vad som föreskrivs i denna balk Vad som föreskrivs i denna balk

om sambor gäller endast sådana om sambor gäller sådana samboför-

samboförhållanden där en ogift hållanden där en ogift kvinna och

kvinna och en ogift man bor tillsam- en ogift man bor tillsammans under

mans under äktenskapsliknande äktenskapsliknande förhållanden,
förhållanden.

Balken omlryckl 1981:359, 108

5 Förslag till Prop. 1986/87:124

Lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs atl 12 kap. I § jordabalken' i paragrafens lydelse enligl lagen (1987:000) om ändring i jordabalken skall ha följande lydelse.

Lyddse enligt prop. 1986/87:86 Föreslagen lydelse

12 kap. I §

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalel även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalel, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller för annal ändamål än jordbruk. Förenas etl tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med uppiäieise av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtils för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Vad som föreskrivs i delta kapi- Vad som föreskrivs i detta kapi
tel om sambor gäller endast sådana   tel om sambor gäller sådana sambo-
samboförhållanden där en ogift förhållanden där en ogift kvinna
kvinna och en ogift man bor lillsam-    och en ogift man bor tillsammans
mans under äktenskapsliknande   under äktenskapsliknande förhål
förhållanden,                              landen.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annal anges.

Omfattar hyresavtalet fler än lio bostadslägenheter, som hyresgästen skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som strider mot vad som sägs i delta kapitel om sådana lägenheter, under fömtsättning alt förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser räuen till förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

Om upplåtelse i vissa fall av bostadslägenheter finns bestämmelser i bostadsanvisningslagen (1980:94).

Balken omtryckt 1971:1209. 109

Bilaga 2:3 Prop. 1986/87:124

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-03-10

Närvarande; justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Voss, justitierådet Broomé.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslulal inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om homosexuella sambor,

3. lag om ändring i lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem,

4. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i ärvdabalken,

5. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i jordabalken.

Det antecknas att från f.d. rådmannen Harald Ljungström till lagrådet har inkommit tvä skrifter jämte bilagor.

Förslagen har inför lagrådel föredragits av hovrättsassessorerna Lena Berke och Severin Blomstrand.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Lagrådet (Mannerfelt och Voss); Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Broomé:

Jag lämnar förslaget till lag om ändring i brottsbalken ulan erinran.

I lagrådsremissen föreslås att en särskild lag införs som genom hänvisningar till regleringen i fråga om heterosexuella sammanboende (sambor) i flera andra lagar gör denna tillämplig också i fråga om homosexuella sammanboende. Denna lagstiftningsteknik är enligt min mening inte så lyckad. Främst av intresse är lagen om sambors gemensamma hem (sambolagen), som alltså avses gälla både heterosexuella och homosexuella sammanboende. Det är olillfredsställande atl lagens tillämpningsområde som föreslagits delvis skall anges i en annan lag, utan att sambolagen ens ger en antydan om detta. Samma invändning kan göras såvitt angår de regler i ärvdabalken och jordabalken som föresläs ha tillämpning även på de homosexuella sammanboende. Jag vill också peka pä del egendomliga i att 4 kap. 19 § utsökningsbalken till synes uttömmande anger vilka presumtionsregler som gäller för utmätning vid gemensam besittning av lös egendom, faslän en regel på annat håll slår en bräsch i denna reglering.

Enligt min åsikt är det att föredra atl i varje aktuell författning ange vilka samlevnadsförhållanden som regleringen skall träffa. En sådan teknik förefaller ocksä bäst harmoniera med den grundsyn på de homosexuella som bär upp remissförslaget. I det följande skisseras de lagändringar som detta grepp kan föranleda.

110

1. Lagen om sambors gemensamma hem Prop. 1986/87; 124

1 §

"Denna lag----- se lagrådsremissen--- äktenskapsliknande förhål
landen.

Om två ogifta personer bor tillsammans i etl homosexuellt förhållande, skall lagens föreskrifter om sambor tillämpas också på dem."

2. Ärvdabalken

3 kap. 7 §

"Om den----- se lagrådsremissen-- äktenskapsliknande förhållan
den. Om två ogifta personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållan
de, skall balkens föreskrifter om sambor tillämpas också på dem."

3. Jordabalken

12 kap. 1 §

"Detta kapitel---- se lagrådsremissen--- äktenskapsliknande för
hållanden. Om två ogifta personer bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande, skall kapitlets föreskrifter om sambor tillämpas också på dem.

Förbehåll som--- se lagrådsremissen-- bostadsanvisningslagen

(1980:94)."

20 kap. I §

"Den som----- se förslag i prop. 1986/87:86-- överiåler egendo
men. Make, sambo eller homosexuell sammanboende som tillskiftats

- se prop.----- förut tillhört den andra parlen."

20 kap.7 §

"Förekommer icke----- se förslag i prop. 1986/87:86--- makens

samtycke,

8. vid överlåtelse överlålaren är sambo eller homosexuell samman
boende och förvärvet enligl bestämmelserna i lagen (1987:000) om sam
bors gemensamma hem är beroende av den andra partens samtycke, dock
endast---- se prop.----- gåvohandlingen upprättades."

22 kap. 4 §

Förekommer icke----- se förslag i prop. 1986/87:86--- inte har

givits,

4. sökanden är sambo eller homosexuell sammanboende samt den andra
partens samtycke fordras enligt se prop.------- detta (vilandebe
vis)."--------------------------------- 111

4. Rättegångsbalken Prop. 1986/87; 124

10 kap. 9 §

"Tvist om--- se förslag i prop. 1986/87:86 i allmänhel.

Tvist om bodelning mellan makar, sambor eller homosexuella samman
boende skall tas upp av se prop.--- särskilda bestämmelser."

5. Utsökningsbalken

4 kap. 19 §

"Om gäldenären--- någon annan. Delsamma gäller, när gäldenären

varaktigt sammanbor med annan under äktenskapsliknande förhållanden
eller i ett homosexuellt förhållande.
Om gäldenären---- registrerat luftfartyg."

6. BostadsräUslagen

11 §

"Den till---- se förslag i prop. 1986/87:86- innehas av makar

eller, om bosladsrälten avser bostadslägenhet, av dem på vilka lagen
(1987:000) om sambors gemensamma hem---------- se prop. i stad
garna."

7. Rättshjälpslagen

9§

"Vid allmän rättshjälp-- se förslag i prop. 1986/87:86 föran
staltat om,

7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol atl verkställa
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan
bodelning mellan sambor eller homosexuella sammanboende som förtätlas
av annan anledning än att den ena av dem har avlidit,
---- se prop.---- utredning av faderskap."

8. Lagen om kallelse på okända borgenärer

2§

"När bouppteckning-- se förslag i prop. 1986/87:86 okända

borgenärer.

Bestämmelserna i första styckel om efterlevande make gäller också en
sådan efterievande som avses i lagen (1987:000) om sambors gemensamma
hem,---- se prop.--- samma lag."

9. Lagen om samäganderätt

"Vad i---- se förslag i prop. 1986/87:86 hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållanden som rör makar, sambor, homosexu- 112

ella sammanboende, delägare i oskiftat dödsbo------------ se prop. äger Prop. 1986/87:124

del."

Till ovanslående förslag kan fogas följande kommentarer.

Någon ändring i lagen om handläggning av domstolsärenden behövs inte med den tillämpade tekniken. Givetvis blir också den föreslagna lagen om homosexuella sambor överflödig.

1 texten har jag inte använt uttrycket "homosexuella sambor". Som framgår av departemenschefens uttalande i specialmotiveringen till förslagel till lag om homosexuella sambor får ordet sambo i lagtext (normalt) anses peka ul en person som varaktigt bor tillsammans med någon av annat kön (se också prop. 1986/87:1 s. 394 saml ordels användning i II § lagen 1985:571 om värdepappersmarknaden saml i 7 kap. 2 § och 8 kap. 7 § förslagel till lag om ekonomiska föreningar enligt prop. 1986/87:7). 1 syfte att ge begreppet stadga och därmed underlätta dess framtida användning i författningstexter utan risk för missförstånd bör man därför undvika att låta ordet syfta på homosexuella sammanlevande.

113

Innehåll Prop. 1986/87; 124

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ...... I

Propositionens lagförslag ................................................. ..... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 ... 9

Socialdepartementet

1 Inledning ..................................................................... 10

2 Allmänna utgångspunkter .......................................... 10

3 Arbetsmarknaden ....................................................... 14

4 Bostadsfrågor m. m....................................................... 15

5 Asylrätt för homosexuella m. m..................................... 16

6 Ungdomsskolans samlevnadsundervisning ............... ... 17

7 Högskoleutbildning ....................................................... ... 20

8 Forskning .................................................................... ... 22

9 Kulturfrågor ................................................................. ... 23

10 Informationsfrågor ..................................................... ... 24

11 Hälsofrågor ............................................................... ... 26

12 Stöd åt homosexuellas organisationer ........................ ... 27

13 Fortsatia åtgärder ...................................................... ... 29

14 Hemställan ................................................................. ... 30

JustUiedepartemeniet

1 Inledning ....................................................................... ... 31

2 Allmän motivering ........................................................ 32

2.1 Diskrimineringsförbud i regeringsformen ................ 32

2.2 Straffrättsliga frågor ............................................... 34

2.2.1 Hels mol folkgmpp ............................................ 34

2.2.2 Olaga diskriminering ......................................... ... 35

2.2.3 Åtalsregeln vid förolämpning .......................... ... 38

2.2.4 Ikraftträdande ................................................ ... 39

2.3 Familjerältsliga frågor 39

2.3.1 Vårdnad .......................................................... ... 39

2.3.2 Adoption .......................................................... ... 40

2.3.3 Äktenskap ...................................................... 41

2.3.4 Samlevnad mellan två personer av samma kön 42

2.3.5 IkrafUrädande ................................................. 45

3 Upprättade lagförslag ................................................... 45

4 Specialmotivering ......................................................... 45

4.1 Förslagel till lag om ändring i brottsbalken .............. 45

4.2 Förslaget till lag om homosexuella sambor .............. 48

4.3 Förslagel till lag om ändring i lagen om sambors gemensamma hem 50

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i ärvdabalken 50

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i jordabalken 51

5 Hemställan ................................................................... 51

114