Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 19 mars 1987.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Ulf Lönnqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram elt förslag till en lag om fritidsbåtsregister. Enligt förslaget skall bålar som drivs med segel eller motor och vars skrov har en största längd av minst 5 meter registreras. Dessutom skall båtar, som drivs med motor vars effekt överstiger 10 kilowatt, registreras. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling och skall finansieras genom en årlig avgift för varie registrerad bål. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

1 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87; 121

1 Förslag till

Lag om fritidsbåtsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Registrering av båtar enligt denna lag sker i det fritidsbålsregister som avses i 2 § andra slyckel sjölagen (1891:35 s. I). Registret förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehandling.

2 § Fritidsbätsregislret har till ändamål atl ge underlag för

1. kontroll av ordning och säkerhet till sjöss,

2. planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret får även användas som underlag för

1. planering som avser turism, friluftsliv och naturvård,

2. utredningar rörande skatter, tullar och indrivning.

3 § Polismyndighet, tullmyndighet, riksskattéverket, länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till fritidsbåtsregistret.

4 § Vid tillämpningen av denna lag skall som ägare av en båt anses även den som innehar båten på grund av förvärv med förbehåll om återtagande-rätt.

Bestämmelserna i denna lag om ägare av en båt gäller också den som äger andel i en bål.

Registrering och anteckning av förvärv m. m.

5 § Varje svensk båt som inte skall registreras enligt lagen (1979:377) om
registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och som vanligen är
förlagd i Sverige skall registreras i fritidsbätsregislret om

1. båten drivs med segel eller motor och skrovet har en största längd av minst fem meter eller

2. båten drivs med en motor vars propelleraxeleffekt eller motsvarande överstiger tio kilowatt eller med flera motorer vilkas sammanlagda effekt överstiger nämnda tal.

Registreringsplikten inträder då båten första gången sjösätts eller då den därefter utrustas med segel eller motor.

Första och andra styckena gäller även utländsk båt vars ägare är bosatt i Sverige.

6 § Även en annan svensk bål än en sådan som avses i 5 § får pä begäran av ägaren föras in i fritidsbåtsregislret, om del med hänsyn till båtens typ och användning eller annars finns särskilda skäl för att den registreras.

7 § Den som äger eller förvärvar en båt, som inte är men skall vara registrerad, skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för registrering inom en vecka från det att den förvärvades eller registreringsplikl inträdde.

8 § Den som förvärvar en registrerad bål och själv är skyldig att ha den Prop. 1986/87:121
registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet lill en länssty
relse för anteckning i fritidsbåtsregislret. Vid förvärv genom arv, bodel
ning eller testamente skall tiden räknas från arvskiftet eller bodelningen.

Om arvskifte eller bodelning inte behövs skall tiden räknas, vid testamente, från det detta kom atl stå fast och i annat fall från det bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan gjordes.

Övergår äganderätten lill en registrerad bål på annal säll än genom arv, bodelning eller testamente, är även den förre ägaren skyldig alt inom en vecka frän den nye ägarens förvärv göra anmälan därom till en länsstyrelse.

9 § Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigl som ägaren till en
registrerad båt skall anmäla för anteckning i frilidsbåtsregistret.

Avregistrering

10 § En båt skall avregistreras om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. inte längre vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överlåtelse inte längre skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret,

3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte anträffats inom tre månader,

4. frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter,

5. har registrerats enligl lagen (1979:377) om registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m. m.,

6. i annat fall än som sägs i 1-5 sedan minst ett år inte skall vara registrerad enligt 5 §,

7. är registrerad enligl 6 § och anmäls för avregistrering.

11 § Om en båt skall avregistreras enligl 10 § 1-6 är ägaren skyldig att
ulan dröjsmål till en länsstyrelse skriftligen anmäla bålen för avregistre
ring.

Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses i 10 § 1-6, får länsstyrelsen självmant avregistrera bålen.

Registeravgift

12 § Regeringen fär meddela föreskrifter om skyldighet att betala en årlig
registeravgift.

Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som ägare av en registrerad bål anses den som är antecknad i fritidsbätsregislret som ägare när avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga.

13 § Om en bål frånhänts ägaren genom brott, är denne inle skyldig att belala regisleravgifl.

14 § Registeravgiften påförs genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i frilidsbåtsregistret utan att beslut meddelas.

15 § Den som har påförts registeravgift enligt 14 § får begära beslut om avgift.

Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senast 30 dagar efter den

dag då avgiften senast skulle ha betalats. Har krav på avgiften tagits emot Prop. 1986/87; 121 först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock tiden från mottagningsdagen.

16 § Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid får verksiällighet ske enligl utsökningsbalken.

Ansvars- och överklagandebestämmelser m. m.

17 § Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 7 § döms till böter.

18 § Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 8 § och 11 § första stycket döms till böter, högst ettusen kronor.

Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig atl göra anmälan enligt 8 § första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre fri från ansvar.

19 § I fråga om båt som ägs av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning eller av flera personer med samäganderält kan en länsstyrelse på begäran av samfundet, inrättningen eller samtliga delägare i frilidsbåtsregistret godta viss person som bärare av ägares skyldigheter och ansvar enligt denna lag. Vad som i lagen sägs rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt gäller därefter denne.

20 § Regeringen eller efler regeringens bemyndigande sjöfartsverket fär i det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från bestämmelserna om registreringsplikt och avgiftsskyldighet i denna lag.

21 § En registermyndighets beslut i det särskilda fallet får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av sjöfartsverkets beslut med stöd av bemyndigande enligt 20 § meddelas av regeringen.

Påkallas beslut av en länsstyrelse enligt 15 § eller överklagas ett sådant beslut till domstol, befriar detta inte den avgiftsskyldige från att i behörig ordning betala avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller inte om annat förordnas av länsstyrelsen eller domstolen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Registreringsplikl inträder vid lagens ikraftträdande för en båt som då är sjösatt eller som tidigare har varit sjösatt. I stället för den i 7 § cingivna tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall ske senast den 1 april 1988.

3. En båt som vid ikraftträdandet är införd i det båtregister som förs enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret, skall genom sjöfartsverkets försorg utan dröjsmål överföras lill detta register.

4. En båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övei'gångs-beslämmelserna till lagen (1973; 1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i fritidsbåtsregislret. Avförs bålen ur skeppsregistret enligl denna föreskrift skall den införas i frilidsbåtsregistret, om den skall vara registrerad enligl denna lag.

Över svenska skepp föres elt skeppsregister. Över båtar föres ett bålregister enligl bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige föres etl skeppsbyggnadsregister.

Skepps- och båtregislren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighel, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens förordnande/å registren föras med användning av automatisk databehandling.

Över svenska skepp förs elt skeppsregister. Över båtar förs ett båtregister enligt bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m.m. och ett fritidsbåtsregister enligl bestämmelser 1 lagen (1987:00) om fritidsbålsregister. Över skepp under byggnad i Sverige förs etl skeppsbyggnadsregister.

Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret förs av den myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten föreslås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efler regeringens förordnande/år registren föras med användning av automatisk databehandling.

Båt skall avregistreras, om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. på grund av överlåtelse eller eljest ej längre är registreringsbar,

3. försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej hörts av under tre månader.

4. ej är registreringspliktig och
av ägaren anmäls för avregistre
ring.

Båt skall avregistreras, om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. på grund av överlåtelse eller eljest ej längre skall vara införd i båtregistret,

3. försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej hörts av under tre månader.

Nuvarande lydelse

Anmälan om avregislrering skall ske skriftligen.

Skall båt avregistreras enUgt 7 § 1-3 är ägaren skyldig atl inom en månad hos registermyndigheten anmäla båten för avregistrering. Upphör registrerad båt genom överlåtelse att vara registreringsbar, svarar förutvarande ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering.

Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra stycket skall dömas till böter, högst femhundra kronor.

8§

Föreslagen lydelse

Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.

Skall bål avregistreras är ägaren skyldig atl inom en månad hos registermyndigheten anmäla båten för avregistrering. SkaU en bål på grund av överlåtelse ej längre vara införd i båtregistret, svarar förutvarande ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering.

Den som underiåler att fullgöra sina skyldigheter enligt andra stycket skall dömas till böter, högst ettusen kronor.

Prop. 1986/87:121

6§

Nuvarande lydelse

I fråga om fartyg som är införda i skepps- eller båtregistret enligt 2 § sjölagen (1891:35 s.l) eller i motsvarande utländskt register skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registret anses som ägare. Har etl förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 14 § tredje stycket första meningen sjölagen, anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigl innehavaren i fråga om fartyg som innehas på grund av förvärv med förbehåll om ålertaganderätl.

Föreslagen lydelse

I fråga om fartyg som är införda i skeppsregistret, båtregistret eller frUidsbåtsregistret enligt 2 § andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1) eller i motsvarande utländskt register skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registret anses som ägare. Har ett förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 14 § tredje stycket första meningen sjölagen, anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om fartyg som innehas på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87; 121

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987

Närvarande; statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, S.Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande; statsrådet Lönnqvist

Proposition om lag om fritidsbåtsregister, m. m. 1 Inledning

Enligt sjölagen (1891; 35 s. I) delas fartyg in i två kategorier. Till den första gruppen, som betecknas skepp, hör fartyg vars skrov har en största längd av minst 12 meter och en största bredd av minst 4 meter. I den andra kategorin ingår alla andra fartyg, vilka kallas båtar. I svensk lagstiftning finns vissa bestämmelser om registrering av fartyg. Svenska skepp skall sålunda enligl sjölagen registreras i ett särskilt skeppsregister. Genom registreringen kan skeppen användas som kreditsäkerhet. Registreringen erbjuder vidare underlag för samhällets tillsyn av yrkessjöfarten. Även vissa båtar skall registreras enligt bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m. m. Denna registrering i ett båtregister avser huvudsakligen svenska båtar, som används för yrkesmässig sjöfart. Syftel med båtregistret är främst att bokföra yrkesmässigt använda båtar för tillsyn. Nämnda skepps- och båtregister förs av en särskild myndighet, sjöfartsregistret, som utgörs av en särskild enhet vid Stockholms tingsrätt.

Under vissa förutsättningar får även båtar som används för fritidsändamål registreras i båtregistret. Bestämmelser om en allmän registreringsplikt beträffande fritidsbåtar saknas emellertid i svensk lagstiftning.

I samband med tillkomsten av sjöfartsförordningen (1962:50) togs frågan om bl.a. en särskild registrering av fritidsbåtar upp. I prop. 1962:94 med förslag till sjöfarlsförordning uttalade föredragande departementschefen atl han inte ansåg behovet vara mera framträdande och att ytterligare erfarenhet av trafiken till sjöss borde avvaktas innan frågan om registrering närmare prövades. Riksdagen följde departementschefens förslag.

Frågan om registrering av fritidsbåtar togs åter upp i fritidsbåtutredningens betänkande (SOU 1974:95) Bålliv - Samhället och fritidsbåtarna. För all vidare utreda vissa frågor rörande registrering av fritidsbåtar tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, efter bemyndigande av regeringen, en särskild sakkunnig som i juni 1977 avlämnade belänkandet (SOU 1977:25) Båtliv 2 - Registerfrågan.

Betänkandena SOU 1974:95 och 1977:25 har remissbehandlats. Nägon lagstiftning på grundval av utredningarna har inte kommit till stånd.

Den 7 juni 1984 uppdrog regeringen ål irafiksäkerhetsverket (TSV) att Prop. 1986/87:121 utarbeta ett förslag till införande och utformning av etl särskilt register för fritidsbåtar. TSV skulle enligt uppdraget bl.a. utreda möjligheten och lämpligheten av alt låta registret omfatta i första hand alla motor- och segelbåtar med en största längd av 5 meter eller mera och som inle används yrkesmässigt. Med anledning av regeringens uppdrag lämnade TSV den 4 oktober 1984 ett förslag till utformning av elt båtregister. Rapporten har remissbehandlats. Rapportens lagförslag och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2. Regeringen beslulade den 5 februari 1987 att inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag om fritidsbålsregister, m. m. De förslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. Regeringen anmodade samma dag datainspektionen att avge yttrande enligl 2a § dalalagen (1973:289) över det förslag som remitterats till lagrådet. Lagrådels och dalainspektionens yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 resp. bUaga 5.

Jag återkommer till lagrådets och datainspektionens yttranden i den allmänna motiveringen angående terminalåtkomst (avsnitt 3.2.2) och i specialmotiveringen lill förslagen lill lag om frilidsbåtsregisler (avsnitt 5.1) och lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. (avsnitt 5.3).

2 Bakgrund

2.1 Båtliv och organisationer

Sverige har ca 14 300 km fastlandskusl. Till vissa delar av denna kust hör en omfattande och vidsträckt skärgård, där enbart Stockholms skärgård innehåller ca 25 000 öar med ca 3800 km östrand. Landet har vidare ca 100000 större eller mindre sjöar och ca 60000 km rinnande vallendrag av vilka en betydande del är farbara med båt. Sverige har således unika förutsättningar för etl rikt och differentierat båtliv.

Begreppet båtliv är betydligt vidare än begreppet fritidsbälstrafik. Trafikmomentet i sig utgör en viktig men tidsmässigt begränsad del av det totala båtlivet. Betydligt mera omfattande är den del av tiden dä fritidsbåten används som fritidsbostad, som baspunkt för naturvistelse, utflykter och olika former av rörligt friluftsliv eller som hjälpmedel vid fiske. Härtill kommer vidare de länga perioder när båten är stadigvarande förtöjd i hemmahamnen eller upplagd under vinterhalvåret, vilka perioder också rymmer inslag av verksamhet och rekreation.

Det har gjorts inventeringar av det svenska fritidsbåtsbeståndel. Enligt
1971 års fritidsbåtsundersökning, som gjordes på uppdrag av fritidsbåt-
utredningen, fanns det då ungefär 500000 fritidsbåtar i landet. Undersök
ningen visade att roddbåtar var den vanligaste typen av fritidsbåt. Nästan
lika vanlig var den öppna båten med en motor på mindre än 10 hästkrafter.
Tillsammans svarade dessa två båttyper för mer än tre fjärdedelar av hela
båtbeståndet. Enligl utredningen lorde ungefär 70000 båtar vara lämpliga 10

för övernattning. Del beräknades vidare finnas ungefär 65000 motorbåtar Prop. 1986/87:121 utrustade med starkare motor än 10 hästkrafter.

Våren 1984 utfördes på begäran av Svenska Bålunionen, Sweboat och Svenska Seglarförbundei en undersökning rörande frilidsbåtsbeslåndet. Enligl undersökningen hade båtbeslåndel sedan år 1971 fördubblats och antalet fritidsbåtar uppgick nu till ungefär 1,1 miljon. Av dessa beräknades ungefär 170000 vara användbara för övernattning. Enligl utredningen fanns det därutöver ungefär 155000 motorbålar utrustade med starkare motor än 10 hästkrafter.

Båtlivet har på många håll tidigt föranlett bildande av lokala och centrala organisationer.

På riksplanet finns i dag bl. a. Svenska Seglarförbundei (bildat år 1905), Svenska Kryssarklubben (bildad år 1923) och Svenska Båtunionen (tidigare Sveriges Moiorbålsunion, bildad år 1928), vilka tillsammans bildat Sjösportens Samarbetsdelegation (SSD), som gemensamt remissorgan och samarbetsforum.

Svenska Seglarförbundei utgörs av 22 distriklsseglarförbund med 550 klubbar eller, sällskap med sammanlagt 140000 medlemmar. Svenska Kryssarklubben omfattar på riksplanet 28000 direktanslutna medlemmar. Svenska Båtunionen är en sammanslutning av 22 regionala båtförbund med 600 klubbar och 112000 medlemmar. Organisationen arbetar som en samlad union för anslutna klubbar och förbund. Målsättningen är att centralt, regionall och lokall främja båtlivels gemensamma intressen.

De olika riksorganisationernas verksamhet spänner i princip över hela det svenska bållivet. Säkerhets-, trygghets- och utbildningsfrågor samt tekniska frågor utgör i siörre eller mindre utsträckning inslag i samtliga förbunds arbete. Därtill kommer tävlingsfrågor - särskilt för Svenska Kanotförbundel, Svenska Kanotseglarförbundet, Svenska Racerbålför-bundet. Svenska Roddförbundet, Svenska Seglarförbundei och Svenska Vattenskidförbundet.

För de lokala båtklubbarna utgör ofta hamn- och uppläggningsfrågorna de dominerande arbetsuppgifterna.

2.2 Betänkandet (SOU 1974:95) Båtliv - Samhället och fritidsbåtarna

Fritidsbåtulredningen redovisade en rad förslag i frågor som hör samman med den växande frilidsbåtstrafiken. De statliga och kommunala insatserna för fritidsbåtarna kartlades och en bedömning av servicebehovet gjordes. Utredningen skulle — i syfte att förbättra möjligheterna att identifiera och övervaka fritidsbåtar - enligl sina direktiv ävenuireda frågan om obligatorisk registrering av vissa fritidsbåtar och lägga fram förslag till utformning av ett frilidsbåtsregisler.

Utredningen redovisade från samhällssynpunkt positiva aspekter på båt
livet och även de problem - främst avseende säkerhet, miljö och ekonomi
— som.båtlivet medför eller kan komma atl medföra vid en fortsatt utveck
ling. Utredningen visade också att båtlivet utgör en av våra mest utbredda 11

och populära fritidssysselsättningar med stark karaktär av familjeaktivitet Prop. 1986/87; 121 och stor spridning bland alla medborgar- och åldersgrupper.

Utredningen konstaterade bl.a. atl en registrering av fritidsbåtar skulle ge del erforderliga planeringsunderlaget för byggande av småbåtshamnar. Registreringen och den därmed sammanhängande numreringen av vissa fritidsbåtar skulle vidare underlätta spaning efter t. ex. saknade båtar, möjliggöra uppföljning av en frivillig förarutbildning och öppna en möjlighel till direklinformalion till båtägarna i l.ex. sjösäkerhets- och sjötrafikfrågor.

Utredningen föreslog registrering av alla motordrivna båtar och segelbåtar inom svenskt sjöterritorium om båtarnas ägare hade hemvist i Sverige eller båten hade hemmahamn i riket. Antalet registreringspliktiga båtar uppskattades till ca 360000. Vissa detaljfrågor avseende båtregistrets utformning m. m. borde enligt utredningen överlämnas till en särskild arbetsgrupp.

Drygt 60 remissinstanser yttrade sig över fritidsbålutredningens betänkande. Flertalet remissinstanser tillstyrkte i princip en registrering, men de flesta framförde erinringar mot utredningens förslag.

2.3 Betänkandet (SOU 1977:25) Båtliv 2 - Registerfrågan

Utredningen om registrering av fritidsbåtar redovisade sammanfattningsvis tre regislreringsalternativ och förordade elt. Enligt detta erfordrades inte något register över fritidsbåtar utan endast etl enkelt adressregister för avgiftsavisering, om båtavgift skulle erläggas.

Mol bakgrund av sitt förordade registerlösa alternativ föreslog utredningen vissa kompletterande åtgärder beträffande planering och identifiering av båtar. Bl.a. föreslogs att en riksomfattande statistisk undersökning av hela beståndet skulle genomföras med lämplig tidsintervall.

Utredningens betänkande gavs en bred remiss. Ett mindre antal remissinstanser tillstyrkte i huvudsak en uppläggning enligt det förslag som utredningen lagt fram. Flertalet remissinstanser avstyrkte dock förslaget och förordade en mera omfattande registrering.

2.4 Trafiksäkerhetsverkets förslag till ett register för båtar

Sammanfattningsvis föreslår trafiksäkerhetsverket ett registreringssystem för bålar analogt med det befintliga bilregistret. TSV föreslår att registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling (ADB) och omfatta alla sjösatta motor- och segelbåtar vars skrov har en största längd av 5 meter eller mera eller drivs med motor som är starkare än 13 kilowati; vilket motsvarar ca 18 hästkrafter. Både fritidsbåtar och yrkesmässigt använda båtar skall således ingå i registret.

Registret skall enligt förslaget inte omfatta båtar som till hälften eller
mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta ulomlands eller av
utländska juridiska personer. Båtar som tillhör staten och är avsedda
uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall inte heller regi- 12

streras. Vidare skall registrerade båtar tilldelas en särskild identifierings- Prop. 1986/87; 121 beteckning som skall anbringas på skrovets båda sidor.

Registret skall finansieras genom en ärlig avgift för varje registrerad båt.

Registret skall innehålla vissa persondata om ägaren och vissa uppgifter om bålen. Uppläggningen av registret föreslås ske uteslutande med hjälp av bålägarens egna uppgifter.

Som central registermyndighet föreslås TSV, bl.a. eftersom befintligt bil- och körkortsregister avses utnyttjas. Länsstyrelserna föreslås som regionala registermyndigheter.

Kostnaden för att upprätta registret beräknas till drygt 12 milj. kr. i 1984 års prisnivå. De årliga driftskostnaderna beräknas till drygt 7,6 milj. kr. i 1984 års prisnivå. Om de avgifisskyldiga båtägarna betalar hela kostnaden för registeruppläggningen blir avgiften ca 30 kr. per båt. Till detta kommer driftskostnader per båt med ca 20 kr. Den som äger en registreringspliktig båt skulle således få betala ca 50 kr. det första året och följande år ca 20 kr. Periodisering av uppläggningskostnaden under en femårsperiod medför en årlig kostnad de första fem åren om ca 25 kr. per år.

2.5 Gällande bestämmelser om registrering av båtar

Enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. skall vissa bålar införas i bålregistret om de används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, lill fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten. Registreringsplikten omfattar alla svenska bålar som har en största längd av minst 6 meter. Även mindre passagerarbåtar skall registreras om de är konstruerade för alt föra fler än tolv passagerare. Registreringsplikten gäller även utländsk båt som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige. Lagen innehåller även en bestämmelse om frivillig registrering. Enligt denna regel får en icke registreringspliktig svensk båt föras in i registret om dess skrov har en största längd av minst 6 meter eller om det med hänsyn till båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller eljest finns särskilda skäl alt den registreras.

Enligt lagen gäller vidare att en båt skall avregistreras om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. på grund av överlåtelse eller eljest ej längre är registreringsbar,

3. försvunnit eller övergetts lill sjöss och sedan ej hörts av under tre månader, eller

4. ej är registreringspliktig och av ägaren anmäls för avregistrering.

1 september 1986 upptog båtregistret ca 5600 båtar, varav ca 4 200 fiskebålar. Av de återstående ca 1 400 båtarna år ca 800 frivilligt registrerade fritidsbåtar.

Syftel med båtregistreringen är, i första hand, att tillgodose ett offentli-
grätlsligt behov av atl registrera de båtar som står under samhällets tillsyn.
Till skillnad från registreringen av skepp har bätregistreringen inte någon
privairättslig belydelse. 13

Båtregistret förs för hela landet av sjöfartsregistret, som är en särskild Prop. 1986/87:121 enhet vid Stockholms tingsrätt. Registret förs med hjälp av ADB.

3 Allmän motivering

3.1 Allmänna utgångspunkter

Sverige har utomordentliga naturliga förutsättningar för ett stort och varierande båtliv. Fritidsbåten öppnar eller vidgar möjligheterna till en rad aktiviteter med stor attraktionskraft såsom naturupplevelser, bad, fiske, dagsutflykter, weekend- och långturer och tävlingsverksamhet av olika slag. Intresset för båtar och båtliv har tidigt vuxit fram i Sverige. I takt med den allmänna välståndsutvecklingen har ocksä antalet båtar och utövare av båtliv ökat snabbt. Antalet fritidsbåtar i vårt land beräknas ha fördubblats under de senaste femton åren. I dag beräknas över två miljoner människor spridda över hela landet utöva båtliv i någon form.

Med den utveckling som varit mäste bållivet nu ses som en betydelsefull rekreationsform och fritidssysselsättning i vårt land. Båtlivet är till stor del en rekreationsform för hela familjen och engagerar människor ur alla åldrar och samhällsgrupper. Skötseln av båten och medverkan i föreningsverksamhet är för många människor en av de viktigaste fritids- och hobbyverksamheterna. Det är också en aktivitet som i stor utsträckning intresserar och engagerar barn och ungdomar. Sammantaget fyller därför båtlivet enligt min uppfattning en viktig social funktion.

Också från turistsynpunkt är båtlivets utveckling av intresse. Enligt vissa uppskattningar uppgår det totala antalet bäddnätler under en båtsäsong till ca 10 miljoner. Därtill kommer dagsutflykter av mycket stor omfattning. För bl. a. många kustkommuner är därför båtlivet en semesterform som är av ökande turistisk belydelse. För den enskilde kan bätsemes-tern ha ett attraktionsvärde genom att den är en semesterform som i många fall är relativt billig. Ett ökat båtsemestrande i Sverige - såväl genom att svenskar väljer denna semesterform i stället för en utlandsresa som genom att utländska båtturister lockas till svenska farvatten - har också betydelse för turistbalansen och därmed för handelsbalansen.

Jag har här kortfattat berört några av de värden båtlivet har från allmän synpunkt. För många enskilda människor ligger båtlivets värde till stor del i möjligheten till nära kontakt med naturen, till ostördhet och till en känsla av frihet. Vår rikedom pä sjöar, vattendrag och kustvatten gör atl dessa värden i stor utsträckning kan bibehållas trots båtlivets expansion.

Samtidigt är det ofrånkomligt att båtlivet i många områden, särskilt de attraktiva kust- och skärgårdsområdena och områden nära storsläder, fält en annan karaktär än tidigare. Den tekniska utvecklingen när det gäller båtar och utrustning har ändrat förutsättningarna för båtlivet. Det kraftigt ökande båtanlalet gör det nödvändigt för dem som vistas i båtar att i ökad utsträckning anpassa sig och ta hänsyn till varandra, till den bofasta befolkningen saml lill behovet av skydd av natur och miljö.

Båtlivets snabba utveckling ställer krav säväl pä dess utövare som pä 14

samhället. Från samhällets sida har också gjorts successivt ökade insatser för att främja båtlivet. Genom insatser för bl.a. provning av båtar och utrustning, förbättrad utprickning, utbildning och information, väderprognoser samt sjöräddning har säkerheten till sjöss kunnat öka trots den kraftigt ökade frilidsbåtstrafiken. Genom insatser för naturvärd, friluftsliv och renhållning har attraktiva områden för båtlivet kunnat bibehållas och utvecklas och nedskräpningen minskat.

Jag ser det som angelägel att bållivet kan fortsätta atl utvecklas. Allt flera människor bör få möjligheter att ta del av de värden i form av friluftsliv och naturupplevelser som båtlivet erbjuder. Detta innebär emellertid ytterligare ökade krav såväl på utövare som på samhället. För alt en fortsatt positiv utveckling skall kunna underlättas behövs bl. a. förbättrade möjligheter till tillsyn och service samt till överblick över bådivets utveckling som underlag för planering i olika avseenden. I detta sammanhang är frågan om registrering av vissa fritidsbåtar av central vikt. Som framgått av min tidigare redogörelse har denna fråga utretts och diskuterats under en lång tid. Jag ser det som angeläget att frågan nu tas upp till avgörande.

Prop. 1986/87:121

TSV:s förslag: Se redogörelsen i avsnitt 2.4.

Remissinstanserna: Allmänt sett är remissopinionen splittrad. Bland remissvaren finns synpunkter på både behovet av ett båtregister och TSV:s förslag i sak.

Beträffande de instanser som har uttalat sig i sak rörande TSV:s förslag kan sammanfattningsvis sägas att de flesta är i huvudsak positiva. Den kritik som förs fram gäller enskildheter i förslaget. Bland de i huvudsak positiva remissinstanserna kan nämnas rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen, försäkringsinspeklionen, riksskattéverket, statens naturvårdsverk, en majoritet av länsstyrelserna saml landstingsförbundet.

Bland de remissinstanser som avvisar förslagel eller är övervägande negativa kan nämnas sjöfartsregistrel, sjöfartsverkel, datainspektionen, fiskeristyrelsen, sjösäkerhetsrådet, flera länsstyrelser samt Sjösportens Samarbetsdelegation. Kritiken gäller dels registersystemets uppläggning i stort, dels enskilda bestämmelser i lagförslaget. Fiskeristyrelsens invändningar gäller förslaget att registrera fiskebåtar tillsammans med fritidsbåtar.

Skälen för mitt förslag: Liksom fritidsbåtulredningen finner jag att det Prop. 1986/87:121 finns åtskilliga skäl för atl inrätta ett register för fritidsbåtar. Framför allt anser jag att ett register skulle kunna vara till stor nytta för de myndigheter som är verksamma i kontrollen av ordningen och säkerheten till sjöss. Ett register kan underlätta för kustbevakningen, sjöpolisen m. fl. att identifiera båtar som framförs eller nyttjas pä otillåtet sätl samt underlätta spaning efter försvunna eller stulna båtar. Även ägaren till en observerad bål kan identifieras genom etl register. Registret kan vidare användas i samband med fisketillsyn.

Det finns utöver kontrollen av ordningen och säkerheten till sjöss många andra verksamhetsområden i vilka elt fritidsbålsregister med stor fördel skulle kunna användas.

Fritidsbåtulredningen konstaterade att behovet av statistiskt material rörande fritidsbåtar är slort. Det är enligt utredningen viktigt atl sådant material kontinuerligt förnyas så att utvecklingen av båtbeslåndel — vad avser omfattning, struktur och lokalisering - väl kan följas. Del statistiska malerialel kan tjäna som planeringsunderlag i frågor som rör trafik med fritidsbåtar. Registret kan vidare användas i planeringen av hamnbyggnationer och annan samhällelig båtservice. Utredningens synpunkter äger enligt min mening alltjämt giltighet. Tillgång lill statistiska uppgifter är således värdefull som planeringsunderlag för åtgärder inom flera viktiga områden. Bl.a. kan nämnas åtgärder som avser säkerhet och trafik samt turism, friluftsliv (inkl. fritidsfiske) och miljö- och naturvård. Genom en registrering av fritidsbåtar kan det statistiska materialet erhållas på ett enkelt och rationellt sätl.

Enligt den nyligen beslutade lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn får ett fartyg i allmän hamn flyttas av hamninnehavaren, om fartyget hindrar hamnens behöriga nyttjande eller varaktigt ligger på ett sätl som strider mol gällande föreskrifter. Lagen kan även tillämpas på fritidsbåtar. Enligt lagen är båtens ägare skyldig att ersätta kostnaderna för flyttningen. I fråga om fartyg som är införda i nuvarande skepps- eller båtregister skall den som är antecknad i registret anses som ägare. När det gäller fritidsbåtar medför gällande ordning atl det i varie särskilt fall måste utredas vem som är ägare. Etl fritidsbåtsregister skulle underlätta tillämpningen av bestämmelserna om betalningsansvar.

I framtiden kan säkerhets- och nalurvårdsskäl komma att aktualisera behovet av speciella bestämmelser avseende hastighet m. m. för vissa båt-och motortyper eller för vissa regioner. Ett fritidsbålsregister bör göra det möjligt att ur denna aspekt överblicka fritidsbåtsbeståndel och dess sammansättning samt att begränsa eventuella bestämmelser till att gälla enbart de båtar och regioner där sådana bestämmelser erfordras. Etl fritidsbåtsregister bör även medge direkt informalionskontakt med berörda båtägare i en sådan situation.

Ansvarsförsäkring är inte obligatorisk för fritidsbåtar. Frågan har flera
gånger behandlats i riksdagen med anledning av väckta motioner. I LU
1985/86:26 s. 13 har sålunda lagutskottet anfört att det i hög grad är
angeläget atl den som skadas vid en sjöolycka kan få fullgod ersättning och
att detta med någorlunda säkerhet endast kan garanteras om samtliga 16

bälförare har en ansvarsförsäkring. Innan frågan om en obligatorisk an- Prop. 1986/87; 121

svarsförsäkring övervägs måste dock enligl utskottet registreringsfrågan

lösas.

Som riksdagen har anfört torde en förutsättning för en obligatorisk ansvarsförsäkring vara att registreringsfrågan har lösts på ett tillfredsställande sätt. 1 enlighet med vad riksdagen vidare uttalat har frågan om ansvarsförsäkring därför vilat i avbidan på att förevarande lagstiftningsärende skall slutföras. Försäkringsfrågan kommer fortsatt atl övervägas inom regeringskansliet. Det kan även finnas anledning all ta upp frågan inom ramen för det nordiska lagstiflningssamarbetel.

Som tidigare nämnts är båtlivet en av våra mest utbredda och populära fritidssysselsättningar. För atl underlätta och effektivisera planering och insatser är det värdefullt atl genom enkäter inhämta information från bålägarna om vanor, önskemål m. m. Ett register borde göra det möjligt all nå bålägarna i detta syfte. Registret kan även användas för atl nä enskilda bålägare med information om bl.a. aktuell lagstiftning, sjösäkerhelsfrågor och naturvårdsinformaiion.

Uttjänta fritidsbålar som övergivits vid stränderna eller sänkts på grunt vallen har i mänga fall utgjort etl miljöproblem. Genom atl trä fram till mitten av 1960-talel varit det dominerande skrovmaterialet har dock båtarna i regel inom relativt kort tid förintats eller utan större olägenhet kunnat brännas eller på annat sätt förstöras eller användas. Genom plastens genombrott har emellertid situationen förändrats. Även de tidigast tillverkade plastbålarna lorde i betydande omfattning ännu vara i bruk, men förr eller senare kommer självfallet den tidpunki då även en plaslbåt betraktas som uttjänt och färdig atl skrotas. Problemet uppslår då hur destruktionen skall ske. Återanvändning av materialet förekommer inte och alt bränna upp skrovet skapar miljöproblem i form av luftföroreningar. För närvarande saknas i de flesta fall möjlighel alt spåra ägaren till en övergiven bål. Elt båtregister bör kunna ge god information om avgången av uttjänta bålar. Samhället får härigenom bättre möjligheter alt kontrollera och styra hanteringen av ulljänta båtar.

Under senare år har tull och polis kunnat konstatera en ökning av i landet insmugglade fritidsbåtar. Härigenom har statskassan undandragits skatt och tullavgifter. Ett fritidsbålsregister skulle kunna fä stor betydelse för kontrollen av denna införsel.

Del svenska fritidsbåtsbeståndet representerar ett betydande värde. Det är inle otroligt atl en del fritidsbåtar undandras förmögenhetsbeskattning. Båtar kan även tjäna som investeringsobjekt för obeskattade inkomster. En registrering av fritidsbåtarna skulle därför kunna möjliggöra en mera verksam inkomst- och förmögenhetsskallekontroll. Vidare skulle kronofogdemyndigheternas indrivningsverksamhet kunna göras effektivare.

Med stöd av del anförda anser jag atl del nu finns skäl för all inrätta etl
frilidsbåtsregisler. Registret bör föras med hjälp av ADB. Registrets hu
vudsakliga ändamål skall vara all tjäna som underlag för kontroll av
ordning och säkerhet till sjöss saml för planering av trafiken med fritidsbå
tar. Det är dessa cenlrala användningsområden som skall vara bestämman
de för införande och lagring av uppgifter i registret, dvs. för själva register- 17
föringen.

2 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

De grundläggande bestämmelserna om frilidsbåtsregistret bör tas in i en ny lag, lag om frilidsbåtsregisler.

Av min redogörelse rörande behovet av ett fritidsbålsregister framgår atl uppgifterna i elt regisler kan ha stor betydelse inom många andra områden än de som jag angett som registrets huvudsakliga användningsområden. Främst syftar jag på del vidare planeringsarbete beträffande fritidsbåtar som bör ulföras utöver planeringen av fritidsbåtstrafik i inskränkt mening. Detta vidare arbete bör enligl min mening omfatta frågor om turism, friluftsliv (inkl. fritidsfiske) och naturvård. Tillgång lill frilidsbålsiegislrel lorde vara myckel värdefull i etl sådant planeringsarbete. Registret bör vidare, somjag nyss berört, kunna användas i utredningar rörande skatter och tullar samt i samband med indrivningsverksamhet.

1 lagen om fritidsbålsregister bör slås fasl atl registret får användas i nu berörda verksamheter.

Del bör i detta sammanhang framhållas att uppgifterna i etl frilidsbåtsregisler i enlighet med offentlighetsprincipen är tillgångliga för var och en, med de inskränkningar som följer av sekretesslagen (1980:100). Min beskrivning av registrets användningsområden är således inle fullständig.

Jag går härefter in på vilket innehåll regislret huvudsakligen bör ha. Med hänsyn till registrets ändamål bör till att böria med uppgifter om båtens ägare finnas registrerade. Beträffande båten bör följande uppgifter ingå i registret: båtens namn, båtslag, fabrikat och typ, tillverkningsnummer, skrovets yttre mått och färg, byggnadsår, byggnadsmaterial, moloreffekt samt förvärvsdatum. För att båten skall kunna identifieras måste ocksä en idenlitelsbeteckning registreras. Del bör ankomma på regeringen .ill närmare föreskriva vilka uppgifter som skall registreras.

Mol de för samhället och den enskilde positiva effekterna av en registrering skall ställas de besvär och obehag samt kostnader en registrering kan komma atl vålla båtägare.

De uppgifter som är tänkla all ingå i registret kan enligl min mening knappast anses på ett otillbörligt sätt kränka den personliga integriteten. Det torde inle heller för de allra flesta båtägare medföra något besvär att lämna uppgifterna. Efter den första registreringen inskränks dessutom bålägares medverkan till en skyldighet att anmäla eventuella förändringar av de registrerade uppgifterna.

Vad härefter gäller kostnaderna för registreringen anser jag atl dessa inle kommer alt bli särskilt betungande i förhållande till de fördelar ett register kan medföra. En närmare redogörelse rörande kostnaderna för registreringen lämnas i avsnitt 3.2.5.

Prop. 1986/87:121

TSV:s förslag: Registreringen av fritidsbåtar skall ske med utnyttjande Prop. 1986/87; 121 av nuvarande organisation för bil- och körkortsregislreringen. TSV skall vara central registermyndighet och länsstyrelserna regionala registermyndigheter.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del har tillstyrkt förslaget. Dalainspektionen har dock ifrågasatt förslagets förenlighet med datalagen (1973:289). Inspektionen påpekar bl. a. all datalagen bygger på den förutsättningen att ett personregister som förs med stöd av ADB skall vara etl hjälpmedel i den registeransvariges verksamhet. I förslaget finns inget underlag för all TSV skulle bedriva en verksamhet i vilket fritidsbåtsregislret kan användas som hjälpmedel. Datainspektionen menar därför att TSV inte kan vara regisleransvarig! på det sätt datalagen förutsätter. Datainspektionen anser med hänsyn härtill att frågan om ändamål och registeransvar bör övervägas ytterligare.

Skälen för mitt förslag:

Regisleransvariga myndigheter

Enligl 1 § dalalagen är den registeransvarig för vars verksamhet etl personregister förs, om han förfogar över registret. I den av TSV föreslagna ordningen är TSV registeransvarigt. TSV skall dessutom förfoga över registret. Enligt datainspektionen kan emellertid inle TSV enligl dalalagen fungera som registeransvarig, eftersom regislret inte skall föras för TSV;s räkning.

Jag har övervägt frågan om någon annan myndighet lämpligen bör anförtros uppgiften atl vara central registermyndighet. Jag har därvid, efter samråd särskilt med chefen för kommunikationsdepartementet, funnit atl sjöfartsverket bör vara registeransvarigt av främst följande skäl. Den centrala myndighet som har de mest omfattande kontakterna med och därmed kunskaperna om fritidsbålsfrågor är sjöfartsverket. I dess verksamhet ingår en rad uppgifter som rör fritidsbålar. Som exempel kan nämnas alt sjöfartsverket

- svarar för fyrbelysning och utmärkning av farleder, däribland även särskilda fritidsbätsleder,

- svarar för sjöråddningsljänst, som lill helt övervägande del betjänar fritidsbåtarna,

- har initierat och bekostat säkerhetshöjande åtgärder med sikte främst på fritidsbåtarna, t.ex. väderprognoser,

- handhar den frivilliga säkerhetsmässiga typprovningen av fritidsbåtar,

- utger sjökort och båisportkort samt olika nautiska publikationer,

- har tillsammans med båtorganisationerna utvecklat och förenklat frågorna rörande utbildning av friiidsbåisförare genom Nämnden för båt-livsulbildning.

Mot den här bakgrunden och med beaktande av hur registerändamålet har utformats ter det sig naturligt att sjöfartsverket blir huvudansvarigt för fritidsbåtsregistret.

Regislret bör enligt min mening byggas upp på samma säll som bilregis
tret. Registrering av motordrivna fordon, släpfordon och terrängsläp sker i 19

ett för landet gemensamt bilregister. Registret förs genom ADB av TSV Prop. 1986/87; 121 som central registreringsmyndighet. Länsstyrelserna fungerar som regionala registreringsmyndigheter. Genom de senare tillgodoses bilägarnas behov av service i registerfrågor.

En motsvarande modell för fritidsbåtsregistreringen skulle innebära att sjöfartsverket är central registermyndighet. Länsstyrelserna blir regionala registermyndigheter. Liksom i bilregistersystemet är del länsstyrelserna som skall handlägga registerärendena och ha den egentliga kontakten med de registreringsplikliga. Det är betydelsefullt atl båtägarnas behov av service i registerfrågor kan tillgodoses genom den regionala organisationen.

Sjöfartsverket och länsstyrelserna skall förfoga över hela frilidsbåtsregistret. Dessa myndigheter blir gemensamt ansvariga för registret.

TSV:s datasystem för bilregistret utnyttjas

För bilregistreringen finns ett väl fungerande kommunikationssystem och ett etablerat samarbete mellan TSV och länsstyrelserna. Organisationen är utbyggd och det finns ett effektivi system för bearbetning, kommunikation och lagring av dala samt för produktionen och distributionen av utskrifter m. m.

Fritidsbåtsregislret bör enligt min mening byggas upp med utnyttjande av existerande datasystem. På så sätt har man möjlighel atl hålla kostnaderna nere. Av stor betydelse är även att etl syslem väljs som har goda utvecklingsmöjligheter. Framtida behov av andra uppgifter av vikt för t. ex. samhällets planering bör nämligen, utan att registreringsulformning-en skall behöva ändras, kunna tillföras registret.

Genom elt särskilt avtal mellan sjöfartsverket och TSV bör TSV;s datakapacitet kunna utnyttjas. Genom avtalet bör TSV ges uppdraget att tillhandahålla datakapacitet och ombesörja registrering och avgiftsuppbörd. Detta avtal bör även omfatta kostnads- och ansvarsfördelning mellan sjöfartsverket och TSV.

Terminalåtkomst till registret

Sjöfartsverket och länsstyrelserna skall, enligl vad jag tidigare har föreslagit, som ansvariga registermyndigheter ha förfoganderätt till hela fritidsbåtsregistret. Härav följer atl myndigheterna också bör ha lerminalåtkomst till registret. Som nämnts skall fritidsbåtsregistrel bl. a. ha till ändamål alt ge underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss. Polismyndigheterna är verksamma inom dessa områden. Också de bör därför ha terminalåtkomst till regislret.

Jag har också framhållit att ett fritidsbålsregister rutinmässigt bör kunna användas för utredningar rörande skatter, tullar och indrivning. Det är därför lämpligt alt också ge tullmyndighet, riksskattéverket, länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet möjlighet atl få terminalålkomsl lill fritidsbåtsregistrel.

Möjligheten lill terminalåtkomst för de myndigheter jag nu angell inne- 20

bär alt de kan få direki tillgång lill registrerade uppgifter. Terminalåtkomsten medför naturligtvis inle rätt alt förändra registrets innehåll. Sådan rätt har endast de myndigheter som förfogar över registret, dvs. sjöfartsverkel och länsstyrelserna.

I avsnitt 3.2.1 har jag nämnt att uppgifterna i fritidsbåtsregistret bör kunna användas i planeringsarbetet rörande turism och friluftsliv inkl. fritidsfiske. Sveriges turistråd har huvudansvaret för frågor om turism och rekreation. Enligl min mening borde turistrådet ha stor nytta av del statistiska underlag som ett fritidsbåtsregister ger möjligheter till. Som jag tidigare nämnt bör ett frilidsbåtsregisler även kunna användas som underlag för planering på naturvårdens och fiskevårdens områden. Statens naturvårdsverk och fiskeristyrelsen är ansvariga myndigheter inom nämnda områden. För alt tillgodose dessa myndigheters och turistrådets behov av uppgifter från fritidsbåtsregistrel föreslog jag i lagrädsremissen alt de skulle ges möjlighet till terminalåtkomst lill registret.

Datainspektionen har i sitt yttrande enligt 2a § datalagen anfört att syftel med terminalålkomsl till fritidsbåtsregistret i flertalet fall är alt möjliggöra övervakning och kontroll. Inspektionen har inte kunnat finna att terminalåtkomst är påkallad för naturvårdsverket, Sveriges turisträd eller fiskeristyrelsen. Enligl datainspektionen skulle registrel i nämnda fall vara av värde främst för planeringsändamål. Detta syfte bör enligt inspektionen tillgodoses i annan ordning.

Lagrådet har förklarat sig dela datainspektionens uppfattning angående lerminalåtkomst för statens naturvårdsverk, Sveriges turistråd och fiskeristyrelsen.

Somjag tidigare framhållit kommer naturvärdsverket, Sveriges turistråd och fiskeristyrelsen främst ha nytta av fritidsbåtsregistret för planeringsändamål. Jag kan därför biträda datainspektionens och lagrådets bedömning atl deras behov av uppgifter bör kunna tillgodoses i annan ordning än genom terminalålkomsl till registret. Genom att vända sig lill sjöfartsverket bör naturvårdsverket och fiskeristyrelsen och Sveriges turistråd kunna få del av de uppgifter eller de statistiska sammanställningar de önskar. Del bör ingå i sjöfartsverkets uppgifter som registeransvarig att tillhandahålla de nämnda myndigheterna och rådet de uppgifter och sammanställningar som krävs för planeringen.

Prop. 1986/87:121

Remissinstanserna: TSV;s förslag i denna del har fått ett blandal motta- Prop. 1986/87:121 gande. Bland de instanser som är negativa kan nämnas sjöfartsverket, fiskeristyrelsen och Sjösporlens Samarbetsdelegation. Det har bl.a. påpekats all registreringen av yrkesmässigt använda båtar fyller en annan funktion än en registrering av fritidsbåtar. Registreringen vid sjöfartsregistrel avser lillsynskrävande båtar och det är naturligt att behålla denna registrering. Fiskeristyrelsen har påpekat atl registreringen av fiskefartyg skulle bli myckel splittrad om TSV:s förslag genomförs. I stället för två regisler vid en myndighel (skepps- och båtregistret vid sjöfartsregistret) skulle man få 24 nya registermyndigheter utöver sjöfartsregistret.

De remissinstanser som är positiva till TSV:s förslag nämner särskilt atl del skulle vara rationellt att behandla alla båtar i ett register.

Skälen för mitt förslag: Man kan inte bortse från att ett enda båtregister skulle erbjuda flera fördelar. Den främsta är att del skulle vara rationellt att registrera fartyg av samma slag i ett register. Enligt min mening finns det emellertid åtskilligt som lalar för att man behåller det särskilda registret för yrkesmässigt använda båtar.

Fartyg inom yrkessjöfarten står under sjöfartsinspektionens tillsyn. Den nuvarande registreringen av yrkesmässigt använda fartyg sker främst för atl erbjuda underlag för tillsynen. Registreringen görs i två register och administreras av en myndighel, sjöfartsregistrel. Gällande ordning är väl beprövad och rutinerna är inarbetade. Som framgår av vad jag tidigare har anfört, se avsnitt 3.2.1, har registreringen av fritidsbåtar i huvudsak andra ändamål. Del måste också tas i beaktande atl de yrkesmässigt använda båtarna till sin typ regelmässigt avviker från fritidsbålarna. Den övervägande delen av de yrkesmässigt använda båtarna - ca 4 200 av 5 600 - är fiskebåtar. Dessa är oftast byggda i etl fåtal exemplar av varie typ och de har kvalificerad utrustning. Fritidsbåtar byggs ofta i större serier. Fiskebåtarna avviker vidare från fritidsbåtarna så till vida att de har elt särskilt idenlifieringssystem genom dislriktsbeteckningar som är baserade på kommuner.

En organisation enligt TSV;s förslag medför att 24 regionala och en central myndighet skulle handha registreringen av yrkesmässigt använda båtar. Dessutom skulle yrkesmässigt använda skepp registreras av ytterligare en myndighet, sjöfartsregistrel. Enligl min mening skulle en sådan ordning leda till onödig splittring av registreringsverksamheten. Särskilt beträffande fiskefartyg skulle splittringen bli påtaglig eftersom fiskeskeppen alltjämt skulle registreras av sjöfartsregistrel medan fiskebåtarna skulle delas upp på 24 länsstyrelser. Mot bakgrund av del anförda bör registreringen av yrkesmässigt använda fartyg koncentreras så mycket som möjligt.

En annan omständighet som talar mot TSV;s modell är all registrering
av bätbyggnadsförskott skall ske hos Stockholms tingsrätt, dvs. samma
domstol som för sjöfartsregistrel. Enligl lagen (1975:605) om registrering
av bålbyggnadsförskott kan den som har beställt en båt och lämnat eller
utfäst sig all lämna tillverkaren förskott av pengar eller byggnadsämnen
låta la in avtal i protokollet hos Stockholms tingsrätt. På det sättet vinner
beställaren förmånsrätt i byggnadsämnen och vad som för hans räkning 22

tillverkats med förskottet i den händelse tillverkaren kommer på obestånd.

TSV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag vad gäller avgränsningen mot de mindre bålarna, som inte skall omfattas av registreringsplikt. Registreringsskyldighet skall inte gälla båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta ulomlands eller av utländska juridiska personer och inte heller båtar som tillhör staten och är avsedda uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.

Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig rörande TSV;s förslag till gränsdragning mot mindre, icke registreringspliktiga bålar. Statens naturvårdsverk har t.ex. påpekat all endast ca hälften av landets fritidsbålar kommer att ingå i registrel och att det ur naturvårdsverkels synvinkel är önskvärt alt registrera åtminstone alla båtar som framdrivs på annal sätl än genom handkraft. Sjösäkerhetsrådet och Sjösportens Samarbetsdelegation har påpekat bl.a. att förslaget kan medföra risk för konstruktion av s. k. paragrafbåtar, dvs. höga och korta båtar med motorstyrka under den föreslagna gränsen. Man pekar vidare på att förslaget inte kommer all omfatta de mest olycksdrabbade båtarna i kategorin under 5 meter.

Skälen för mitt förslag: Mitt förslag rörande registrets omfattning bör ses mot bakgrund av vad jag anfört beträffande registreringens ändamål.

Syfiet med registreringen är som nämnts främst atl ge underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss samt planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret skall vidare bl.a. kunna användas som underlag för planering som avser turism, friluftsliv ochnalurvård. För att uppfylla syftel med registreringen är del enligl min mening tillräckligt att låta registreringen avse båtar som används på svenskt sjöterritorium. En vidare omfattning av registreringen lorde möta praktiska och rättsliga problem med tanke på den registreringsplikl som kan råda i andra länder. Man bör också beakta svårigheten att kontrollera att registreringsplikten efterlevs i utlandet.

Även med hänsyn till att det övervägande antalet båtar som skall ingå i Prop. 1986/87:121 registret uteslutande används här i landet förefaller det naturligt att begränsa registreringsplikten till bålar som är förlagda i Sverige. När det gäller svenska båtar bör ägarens hemvist sakna betydelse. Med svensk bål avser jag detsamma som i I § sjölagen, nämligen att båten till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Så snart en sådan båt vanligen är förlagd i Sverige skall den registreras i frilidsbålsregisiret. När det gäller utländska båtar har jag funnit det lämpligt att i viss mån begränsa regislreringspliklen. En sådan bål bör endast registreras om dess ägare är bosatt i Sverige. Motiven till denna bestämmelse redovisar jag senare i avsnittet rörande samordningen med registreringen av yrkesmässigt använda båtar.

Vad härefter gäller registreringens begränsning till bålar av en viss minsta storlek m. m. vill jag anföra följande.

Båtar för fritidsändamål finns av alla storlekar - från de minsta roddbåtar, som används inom ett begränsat område, till bålar som närmar sig kategorien skepp och som lämpar sig för långa förflyttningar. Fritidsbåtarna utgör även en mycket heterogen grupp vad gäller framdrivningssättet. Inom gruppen återfinns allt från handdrivna bålar lill mycket snabba motorbålar. Några av syftena med registreringen, t. ex. statislikinsamling, skulle vinna på en så vidsträckt registreringsplikl som möjligt. När det gäller andra syften, t.ex. sjöräddning och förmögenhetskontroll, har en alltför omfattande registreringsplikl mindre betydelse. Enligt min mening bör av praktiska skäl registreringen begränsas till bålar av en viss minsta storlek.

När man fastställer gränsen för registreringsplikt bör följande omständigheter beaktas. Regislreringspliklen måste utformas så entydigt som möjligt. Den enskilde båtägaren skall själv utan större svårighet kunna avgöra om en bål år registreringspliktig eller ej. Registreringsplikten bör därför inte bestämmas genom formler som kräver mer eller mindre avancerade mätningar av båten. Rent praktiskt mäste även beaktas att endast sädana bålar tas med som kan förses med tydliga identifieringsymboler.

Dessa utgångspunkter tillsammans med vad som angetts rörande registreringens ändamål har föranlett mig att föreslå atl registreringen i princip skall omfatta alla sjösatta motor- och segelbåtar vars skrov har en största längd av 5 meter eller mera.

Med långdregeln torde de flesta båtar nås som är övernattningsbara eller som är byggda och utrustade för att kunna användas för längre förflyttningar. Enligt min mening är det angeläget att sådana båtar omfattas av registreringen.

1 längdintervallet närmast under 5 meter ryms ett stort antal båtar som
med hänsyn till ändamålen med registreringen borde vara registrerade.
Härmed avser jag sådana bålar som kan framföras med relativt hög hastig
het. Tillgänglig statistik visar atl del finns åtskilliga båtar som är kortare än
5 meter men som är utrustade med förhållandevis starka motorer. Dessa
bålar kan således framföras med relativt hög hastighet och i de flesta fall
åven användas för längre förflyttningar. Utöver båtens längd behövs där
för ett ytterligare urvalskriterium, nämligen båtens motorstyrka. Av prak- 24

tiska skäl bör gränsen för minsta motorstyrka sättas ganska högt. Jag Prop. 1986/87; 121 föreslår en propelleraxeleffekt om 10 kilowatt, vilket motsvarar ungefär 14 hästkrafter, som en lämplig gräns.

Den föreslagna avgränsningen mot mindre båtar torde innebära att ungefär 400000 båtar av det nuvarande båtbeslåndel blir registreringspliktiga.

Enligt gällande bestämmelser om bålregislrering kompletteras reglerna om registreringsplikl av en regel rörande rätt till registrering. Annan svensk bål än sådan som omfattas av plikten att registreras enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. får under vissa förutsättningar föras in i registrel. Bestämmelserna tillkom bl. a. för atl ge båtägare möjlighel atl erhålla nationalitetshandling för sin båt. En sådan handling kan vara betydelsefull vid resa utomlands. Ett annat skäl för rätt till frivillig registrering som åberopades vid bestämmelsens tillkomst (prop. 1975:68, s. 42) var atl televerket som villkor för atl tilldela anropssignal för radiostation på båt kan kräva all bålen är registrerad så att verket i regislret kan följa båtens eventuella omsättning.

Motiven för en frivillig registrering har alltjämt aktualitet. Under samma förutsättningar som hittills bör därför icke registreringsplikliga båtar kunna registreras. Sådan frivillig registrering bör av praktiska skäl endast ske i ett av båtregislren. Enligl min mening är det lämpligt att bestämmelsen förs in i den nya lagen om frilidsbåtsregisler. Registreringen kan däremot avse såväl fritidsbåtar som yrkesmässigt använda båtar.

Samordning med registreringen av yrkesmässigt använda bålar

Enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall, som nämnts i avsnitt 2.5, varie svensk båt registreras som används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, lill bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten. Regislreringspliklen gäller bålar vars skrov har en största längd av minst 6 meter. Även mindre passagerarbåtar skall föras in i registret om de är konstruerade så att de kan föra fler än tolv passagerare. Registreringsskyldighel gäller även utländsk bål, som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige. Somjag tidigare nämnt skall yrkesmässigt använda bålar även i fortsättningen registreras i det särskilda båtregistret för yrkesmässig sjöfart. Andra båtar skall registreras i fritidsbåtsregislret om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Genom denna gränsdragning i förhållande till yrkesmässigt använda
båtar uppnås alt i stort sett endast fritidsbåtar registreras i det nya regist
ret. Utöver frilidsbålarna skulle emellertid med en sådan ordning vissa
yrkesmässigt använda bålar bli registreringspliktiga enligt den nya lagen.
Jag syftar härvid på bålar som är kortare än 6 meter men längre än 5 meter
saml på båtar som används för fiske eller annan fångst i insjövatten.
Fritidsbåtsregistrel bör som jag tidigare berört i möjligaste mån endast
omfatta fritidsbåtar. De båda registerlagarna bör därför enligt min mening
samordnas på följande sätt. Liksom i registrel för yrkesmässigt använda
båtar bör i fritidsbåtsregistrel endast sådana utländska båtar vars ägare är
bosatta i Sverige registreras. Såväl utländska fritidsbåtar som utländska 25

yrkesmässigt använda bålar vars ägare är bosatta utomlands faller därmed utanför fritidsbåtsregistrel. Vidare bör en gemensam nedre gräns för registreringsplikt gälla. Man kan härvid antingen sänka gränsen i lagen om registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m. m. eller höja gränsen för registreringsplikl i frilidsbålsregislrel. Del senare alternativet skulle medföra atl etl stort antal fritidsbåtar inte blir registrerade i frilidsbåtsregistret. Jag anser därför all gränsen för registreringsplikl i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. bör sänkas till 5 meter. För atl uppnå den eftersträvade samordningen mellan lagarna bör vidare registrerings-plikten för yrkesmässigt använda fiskebåtar utvidgas till atl omfatta även sådana som används i insjövatlen. Med den nu valda lösningen kommer fritidsbåtsregistrel alt så gott som uteslutande omfatta fritidsbåtar.

Vissa typer av bålar kan varken sågas vara yrkesmässigt använda båtar eller egentliga fritidsbåtar. Etl exempel är de bruksbåtar som skärgårdsbefolkningen använder för privata persontransporter. Med den valda regleringen skall sådana bålar registreras i fritidsbåtsregistrel.

Prop. 1986/87; 121

TSV:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i dessa frågor. Några anser all enhetliga idenlifieringsbeteckningar bör framställas centralt och att bålägarna själva bör anbringa dessa. Andra remissinstanser, som förordar TSV:s förslag, menar att man bör undvika onödiga kostnader och eftersträva mindre byråkrati.

Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller enligt 8 § sjölagen jämfört med förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifiering att registrerade skepp och båtar skall ha en igenkänningssignal. Registerbeteckningen skall såvitt möjligt överensstämma med igenkänningssignalen som väljs ur vissa för Sverige internationellt reserverade bokstavskombinationer bestående av en fyrställig bokslavsgrupp för skepp. För bålar skall igenkänningssignalen bestå av en treställig bokstavsgrupp eller siffer- och bokstavsgrupp åtföljd av fyra siffror av vilken den första skall vara siffran 2 eller högre. Genom samråd mellan sjöfartsregistret och televerket säkerställs atl igenkänningssignalen överensstämmer med den anropssignal som fartygets radiostation tilldelals av televerket.

Systemet med gemensam igenkänningssignal, anropssignal och registerbeteckning har belydelse för yrkessjöfarten och yrkesfisket. Fördelarna med systemet sammanhänger med att fartyg som används för yrkesmässig sjöfart regelmässigt är utrustade med en radioanläggning. Bland fritidsbåtarna råder inte samma förhållande. För närvarande har ca 2000 fritidsbåtar tilldelats anropssignal enligl det nyss nämnda internationella systemet.

Även om alll fler bålägare utrustar sina båtar med radio, torde det för det stora flertalet bålägare vara utan intresse om etl system med gemensamma anropssignaler och registerbeteckningar används. I detta sammanhang bör även nämnas alt det internationella systemet för anropssignaler är under omarbetning och alt ett nytt syslem troligen kommer att införas under 1990-talel.

Mol bakgrund av det sagda föreslår jag atl de registrerade fritidsbåtarna tilldelas en särskild registerbeteckning enligt ett annal syslem än del som används för den yrkesmässiga sjöfarten. Registerbeteckningen bör bestå av en kombination av bokstäver och siffror. Med slöd av 8 S andra styckel sjölagen kan regeringen i administrativ ordning närmare föreskriva vilken kombination som skall väljas. Med exempelvis tre bokstäver åtföljda av två siffror erhålls ca 900000 kombinationer vilket lorde vara tillräckligt för en överskådlig tid.

Märkning av bålar kan ske med skyltar eller motsvarande som tillhandahålls av en myndighet på sätt som sker beträffande motorfordon. Alternativt kan märkningen överiålas lill båtägarna som då kan måla, fästa själv-häftande tecken eller på annal sätl tydligt märka båtarna. Närmare föreskrifter härom får meddelas av regeringen.

Prop. 1986/87; 121

TSV:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte hafl något att erinra mot principen att båtägarna skall bära kostnaderna för registreringen.

Skälen för mitt förslag: Enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) bidrar fordonsägarna till kostnaderna för registreringen genom all erlägga dels skyltavgift när fordonet registreras, dels en i princip årlig registerhållningsavgift. Samma finansieringsprincip bör enligt min mening tillämpas beträffande fritidsbåtarna.

Kostnaderna för elt frilidsbåtsregisler kan grovt indelas i initialkostnader samt åriiga driftskostnader. Till den första kategorin hör i huvudsak kostnader av engångskaraktär. Den totala koslnaden för uppläggning av registrel uppskattades år 1984 av TSV till drygt 12 milj. kr. Driftskostnaderna beräknades lill drygt 7,6 milj. kr. per år.

Enligt TSV;s förslag har den genomsnittliga avgiftsnivån salts till 25 kr. per båt i 1984 års prisnivå vid ett beräknat antal av 425000 båtar. Beräkningarna bygger dels på alt samtliga båtar blir registrerade vid första registreringstillfällel, dels på en periodisering av initialkostnaderna under en period av fem år. Avgiften för registrering skulle komma atl sjunka med 8 kr. på det sjätte året om man bortser från förändringar i kostnadsnivån. Om registreringen av olika skäl - l.ex. att informationen om registreringen inte skulle komma atl nå samtliga registreringsplikliga - inte blir

fullständig blir kostnaden per bål högre än 25 kr. Dessutom råder viss Prop. 1986/87; 121 osäkerhet om båtanlalet verkligen uppgår till 425 000. Om antalet är ett annat påverkas självfallet nivån på registeravgiflen. Detta kan också inträffa vid en senare lidpunkt om t. ex. förändringar skulle ske av sammansättningen av del nuvarande båtbeslåndel.

Kostnaderna för registreringen är svåra all pä förhand exakt beräkna. Enligl min uppfattning bör man i huvudsak kunna utgå från TSV;s beräkningar. Ett flertal länsstyrelser har dock ställt krav på ytterligare resurser avseende såväl arbetskraft som teknisk utrustning. Detta gäller också sjöfartsverket för verkets nya uppgift som huvudansvarig för registret. Sjöfartsverkel bör som registeransvarig myndighet genom avtal med TSV närmare precisera de resurser som krävs för såväl uppläggningen av registret som den löpande driften. TSV bör också inför avtalel precisera särkost-naderna för bil- och båtregislren. De av TSV redovisade kostnadsberäkningarna, drygt 12 milj. kr. för registrets uppläggning resp. drygt 7,6 milj. kr. årliga driftskostnader i 1984 års prisläge, torde inte drastiskt förändras av de ytterligare resursanspråken eller anpassningen lill 1988 års prisnivå. Däremot kan en inledningsvis svag anslutning till registret eller felbedömningar i antalet registreringsplikliga bålar mer påtagligt förändra registeravgiften. Del bör ankomma på sjöfartsverket att på grundval av uppgifter från TSV och länsstyrelserna årligen redovisa alla kostnader för registreringen.

Efter samråd med cheferna för kommunikations-, finans- och civildepartementen föreslår jag att en åriig avgift tas ut för varie registrerad båt. Avgiften bör beslutas av regeringen. Avgiften skall täcka kostnaderna för registeruppläggning, drift, underhåll och administration av fritidsbåtsregistrel. Avgiftens storlek avvägs mot samtliga kostnader för registrel. Vid fastställandet av avgiftsbeloppet måste bl. a. beaktas de nämnda osiikerhe-terna om antalet registreringsobjekt. Som ett exempel skulle ett registreringsbortfall av 50000 båtar innebära ca 3 milj. kr. lägre kostnadstäckning. Förutsatt att registreringen i huvudsak får den omfattning som TSV har beräknat torde registeravgiflen, efter kostnadsanpassning till aktuell kostnadsnivå, inte överstiga 30 kr. per bål. Detta skulle vid 425 000 bålar innebära avgifter om knappt 13 milj. kr. årligen till att täcka samtliga kostnader för registreringen.

Budget- och anslagsfrågor

Den nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1988. Genom en särskild
övergångsbestämmelse, som jag återkommer till i specialmoliveringen,
föreslås att nuvarande båtbestånd skall registreras senast den 1 april 1988.
Avgiftsuppbörd föresläs ske genom sjöfartsverkets försorg med börian
under första delen av år 1988. Avgifter flyter därvid in huvudsakligen under
månaderna mars och april i samband med registreringen av del nuvarande
båtbeslåndel. Avgifterna tas till uppbörd i statens verksamhet genom
direkt avisering av bålägaren för täckande av kostnaderna för registrering
en. Avgiftsuppbörden disponeras därvid inle av registermyndigheterna
annat än genom rekvisition på grundval av verifierade kostnader. 28

Intäkterna genom avgifter bör därför redovisas över en ny inkomsttitel i Prop. 1986/87:121 statsbudgeten. Medel förs till sjöfartsverket för täckande av verkets kostnader saml de avtalade kostnaderna vid TSV.

Efler samråd med chefen för finansdepartementet föreslår jag vidare alt sjöfartsverket tillåts disponera en rörlig kredit av 12 milj. kr. i riksgälds-kontoret under en tvåårsperiod för de resursbehov som uppkommer i ett inledningsskede av registreringen. Den rörliga krediten bör vara tillgänglig redan under budgetåret 1987/88. Somjag redovisat torde avgifter för registreringen börja flyta in under första lertialet år 1988. Kostnaderna för uppbyggnaden av registrel kommer därför inledningsvis och under budgetåret 1987/88 i stor utsträckning att finansieras med hjälp av den rörliga kredit sjöfartsverket föreslås disponera. Först under kalenderåret 1989 lorde mer exakt kunskap föreligga om registreringens omfattning samt intäkterna och kostnaderna.

Länsstyrelsernas kostnader för registreringen föreslår jag efter samråd med chefen för civildepartementet bli läckta genom ordinarie anslag över statsbudgeten. Länsstyrelsernas löpande kostnader sedan registret efter en uppbyggnadsperiod är i drift får prövas årligen och redovisas till sjöfartsverket. Såväl kostnaderna för registeruppbyggnad som de åriiga löpande resursbehoven skall finansieras genom medel redovisade under den föreslagna inkomsttiteln på statsbudgeten.

Med den föreslagna ordningen blir del möjligt att fortlöpande för varje budgetår bestämma vilka kostnader som belastar registreringen av fritidsbåtar. På detta sätl kan en korrekt avpassad avgift tas ut av ägarna till de registrerade fritidsbåtarna.

3.3 Följdändringar i annan lagstiftning

Den föreslagna nya lagen om frilidsbåtsregisler medför följdändringar i sjölagen (1891:35 s. 1), lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. saml lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.

Följdändringarna behandlas i specialmoliveringen, se avsnitt 5.2, 5.3 och 5.4.

4 Upprättade lagförslag

På grund av del anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1. lag om fritidsbålsregister,

2. lagom ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.
Förslagen under 2 och 3 har upprättals i samråd med chefen för justilie-

departementel och förslaget under 4 i samråd med chefen för kommunika-

lionsdeparlementel. 29

5 Specialmotivering Prop. 1986/87:121

5.1 Förslaget till lag om fritidsbåtsregister

Den nya lagen bygger på TSV;s förslag lill en lag om registrering av båtar. 1 enlighet med TSV;s förslag skall således båtar som drivs med segel eller motor och vars skrov har en största längd av minst 5 meter registreras. Enligt TSV:s förslag skall dessutom båtar som drivs med en motor vars effekt överstiger 13 kilowatt registreras. En motsvarande bestämmelse återfinns i den nya fritidsbåtsregisleriagen. Motoreffekten har dock beslämts till minst 10 kilowatt. I enlighet med TSV:s förslag skall regislreringspliklen inträda då bålen första gången sjösätts.

En avgörande skillnad i förhällande till TSV:s förslag är att fritidsbåtsregislret inle skall omfatta båtar för yrkesmässig sjöfart. De flesta olikheter mellan lagförslagen sammanhänger med detta förhållande.

Liksom hittills skall båtar som används för yrkesmässig sjöfart registreras i det båtregister som förs enligl lagen (1979:377) om registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m. m. Båtar som inte är registreringspliktiga enligl den lagen skall, om övriga förutsättningar är uppfyllda, registreras i fritidsbätsregislret. Genom denna gränsdragning kommer i princip endast fritidsbåtar all registreras i det nya registrel. Den nya lagen berör inte skeppsregistreringen. Ett skepp som används för fritidsändamål skall således även i framtiden vara registrerat i skeppsregistret.

För att undvika förväxling mellan de båda båtregistren har det nya registret fält benämningen "frilidsbåtsregisler". Namnet är naturiigt med tanke pä atl i stort sett endast fritidsbåtar skall ingå i regislret.

Enligt TSV:s förslag skall registreringsplikten inte gälla båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta utomlands eller av utländska juridiska personer. I milt förslag har lagens tillämpningsområde vad gäller ägarens nationalitet bestämts på ett annat sätt.

Avsikten är att med registreringsplikt nä de bålar som huvudsakligen används inom svenskt territorialvatten. Enligt lagen skall denna målsättning uppnås genom att man låter regislreringspliklen bero på var båten vanligen förvaras. Enligl lagen skall samtliga svenska fritidsbålar som vanligen är förlagda i Sverige registreras i fritidsbåtsregistret. Svenska ägares hemvist saknar således belydelse för registreringsplikten. När det gäller utländska båtar gäller registreringsplikt om båten vanligen förvaras i Sverige och dess ägare är bosall i Sverige. Med ägare avses härvid ägare av en eller flera andelar i båten. Lagen omfattar både båtar som ligger i hamnar och båtar som förvaras på land.

I motsats till TSV;s förslag innehåller den nya lagen en bestämmelse om rätt till registrering av båtar som i och för sig inte är registreringspliktiga. Bestämmelsen har utformats efler mönster av lagen om registrering av bålar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Pä förslag av lagrådet har jag låtit 3, 7 och 22 §§ i det remitterade
lagförslaget utgå. Paragrafnumreringen i specialmotiveringen blir därför en
annan än i del remitterade förslagel. 30

I samband med atl jag behandlar 1-3, 6-9, 12, 16-17 och 19 §S enligt Prop. 1986/87; 121 propositionens paragrafnumrering och övergångsbestämmelserna kommer jag atl gå in på lagrådets synpunkter. Datainspektionens yttrande berörs i anslutning till 1 och 3 §§, De ändringar i det remitterade förslaget som datainspektionens och lagrådels yttranden föranlett framgår av moiive-ringen lill nämnda paragrafer.

Utöver ändringar föranledda av datainspektionens och lagrådets synpunkter har en smärre ändring gjorts i 5 S enligt propositionens paragrafnumrering. Ändringen innebär atl begreppet "propelleraxeleffekt" kompletterats med uttrycket "eller motsvarande".

I övrigt skiljer sig propositionens lagförslag från del remitterade endast genom atl vissa språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

Inledande bestämmelser

1 S Registrering av bålar enligl denna lag sker i del fritidsbålsregister
som avses i 2 § andra slyckel sjölagen (1891:35 s. 1), Registret förs av
sjöfartsverkel och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehand
ling.

Paragrafens andra mening har formulerats på förslag av datainspektionen och lagrådet.

Med uttrycket bålar avses delsamma som i 2 § första slyckel andra meningen sjölagen (1891:35 s. I).

Omfattningen av registreringsplikten anges i 5 §. Huvudprincipen är atl sådana bålar som inte används för yrkesmässig sjöfart skall registreras i fritidsbåtsregistrel. Båtar som används yrkesmässigt skall liksom hittills registreras i det båtregister som förs av sjöfartsregistrel vid Stockholms tingsrätt.

2 § Fritidsbåtsregistret har till ändamål att ge underiag för

1. kontroll av ordning och säkerhet till sjöss,

2. planering av trafiken med fritidsbålar. Registret får även användas som underiag för

1. planering som avser turism, friluftsliv och naturvård,

2. utredningar rörande skatter, tullar och indrivning.

3 § Polismyndighet, tullmyndighet, riksskattéverket, länsskattemyn-
dighel, lokal skaltemyndighet och kronofogdemyndighet får ha terminalåt
komst till fritidsbåtsregistret.

Paragraferna, som behandlar frilidsbälsregistrets ändamål och terminalåtkomst lill registrel, har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.1).

På förslag av lagrådet och datainspektionen har 2 § andra stycket i del remitterade förslagel formulerats om och flyttals till 1 § andra meningen. Den ändrade paragrafnumreringen innebär atl 3 § motsvarar 4 § i det remitterade förslaget.

4 § Vid tillämpningen av denna lag skall som ägare av en båt anses även Prop. 1986/87; 121 den som innehar båten på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.

Bestämmelserna i denna lag om ägare av en bål gäller också den som äger andel i en bål.

Första stycket motsvarar 2 § lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Enligt 7—9 och 11 §§ är en båtägare skyldig atl göra anmälningar till fritidsbåtsregislret rörande registrering, överlåtelser, andra förändringar i registrerade uppgifter saml avregislrering. Av andra stycket i förevarande paragraf framgår alt även en ägare av en andel i en bål är skyldig all göra sådana anmälningar till fritidsbåtsregistrel. Av delta följer atl samtliga delägare till en båt har ägarens skyldigheter gentemot fritidsbåtsregislret. Genom att utnyttja möjligheten enligl 19 § att låla en delägare svara för skyldigheterna kan dock uppgiftslämnandet fullgöras på etl smidigare sätt.

Registrering och anteckning avförvärv m. m.

5 § Varje svensk båt som inte skall registreras enligl lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och som vanligen är förlagd i Sverige skall registreras i frilidsbåtsregistret om

1. båten drivs med segel eller motor och skrovet har en största längd av minst fem meter eller

2. båten drivs med en motor vars propelleraxeleffekt eller motsvarande överstiger lio kilowatt eller med flera motorer vilkas sammanlagda effekt överstiger nämnda tal.

Regislreringspliklen inträder då bålen första gången sjösätts eller då den därefter utrustas med segel eller motor.

Första och andra styckena gäller även utländsk bål vars ägare är bosatt i Sverige.

1 paragrafen anges omfattningen av regislreringspliklen samt den tidpunkt då denna inträder.

Av den allmänna motiveringen framgår all registreringen av fritidsbåtar skall omfatta de båtar som främst används inom svenskt territorialvatten. För att från registreringsplikl utesluta båtar som bara tillfälligt är förlagda i Sverige anges i paragrafen atl båten vanligen skall vara förlagd i Sverige. Härmed avses förvaring av båten antingen i en hamn eller på land. Registreringsplikl förutsätter således en mera stadigvarande basering i Sverige. För svenska bålar saknar del belydelse om ägaren är bosatt i landet. När det gäller utländska bålar däremot krävs för registreringsplikt atl ägaren är bosatt i Sverige. Av 4 § andra styckel följer att en utländsk bål blir registreringspliktig så snarl en delägare - oavsett andelens storlek - är bosatt i Sverige. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2.3, har regeln belräffande utländska bålar tillkommil för att samordna bestämmelserna om frilidsbålsregistrering med reglerna om registrering av yrkesmässigt använda båtar.

Enligt paragrafen skall endast bålar som drivs med segel eller motor och
vars skrov har en största längd av minst 5 meter registreras. Även mindre 32

motorbåtar som drivs med motor vars effekt överstiger 10 kilowati skall Prop. 1986/87; 121 registreras.

Uttrycket "vars skrov har en största längd av" överensstämmer med sjölagens terminologi (2 §). Skrovets största längd brukar ibland i direkt översättning från en engelsk term betecknas som "längd över allt". Vid beräkning av skrovmått skall hänsyn inte tas till bogspröl och avvisare. Även roder och roderskädda skali lämnas ur räkningen. De lorde för övrigt inle höra till skrovet.

Med propelleraxeleffekt förslås effekten på propelleraxeln i en fullt utrustad motor. Effekten 10 kilowatt motsvarar ca 14 hästkrafter. Uttrycket "eller motsvarande" syftar på de fail då begreppet propelleraxeleffekt inte är tillämpligt.

Grundläggande för registreringsplikl i frilidsbålsregislrel är att bålen inte skall registreras enligl lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen bör fritidsbåtsregislret i möjligaste mån endast omfatta fritidsbåtar. Det är mot denna bakgrund som nyss nämnda lag föreslås ändrad vad gäller registreringsplikt. Enligt förslaget, som motiveras i avsnitt 3.2.3, skall båtregisterlagarna samordnas bl. a. på så sätt atl gränsen för registrering av yrkesmässigt använda båtar sänks från 6 till 5 meter.

I andra stycket anges när registreringsplikt inträder. Enligl lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. är det den faktiska användningen som avgör när bålen blir registreringspliktig. En sådan ordning är mindre lämplig för fritidsbåtar. Såväl från de övervakande myndigheternas som den enskilde båtägarens synpunkt torde ett mer påtagligt kriterium än användningen av båten vara den första sjösättningen. Ägaren blir således skyldig atl registrera båten så snart den sjösätts om övriga förutsättningar för registrering är uppfyllda. För registreringsplikten saknar det betydelse om båten är klar för bruk eller inte.

Regleringen innebär att nya båtar, som uppfyller samtliga krav för registrering, blir registreringspliktiga vartefter de sjösätts. För båtar som då lagen böriar gälla redan är eller varit sjösatta - dvs. nuvarande båtbestånd - inträder registreringsplikl omedelbart vid ikraftträdandet den I januari 1988. Av punkt 2 i övergångsbestämmelserna framgår dock alt sådana båtar inte behöver registreras förrän senast den 1 april 1988.

Registreringsplikt kan endast upphöra med slöd av någon av avregistre-ringsgrunderna i 10 §. Delta medför bl.a. alt en bål som en gång varit sjösatt inte kan avregistreras omedelbart på grund av byte till svagare motor eller till följd av att den inte alls är utrustad med motor längre. I sådana fall kan avregistrering ske tidigast inom ett år.

Den valda konstruktionen innebär vidare all registreringsplikten inte upphör enbart beroende på att bålen tas upp på land och inte längre används.

Det andra ledet i andra stycket avser sådana bålar som först efter
sjösättningen utrustas på så sätt atl de då blir registreringsplikliga i enlighet
med första stycket. Detta gäller bl.a. båtar under 5 meter som inte från
börian är utrustade med motor över 10 kilowati. Registrering skall i dessa
fall ske vid den tidpunkt då båten förses med sådan kompletterande utrust- 33

ning som medför registreringsplikt.

3 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

Bestämmelser om fartygs nationalitet finns i sjölagen. Enligt I § anses Prop. 1986/87; 121 ett fartyg som svenskt om del lill mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket kan vidare medge alt annat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande och vars ägare har fast hemvist i Sverige, skall anses som svenskt.

6 § Även en annan svensk bål än en sådan som avses i 5 § får på begäran av ägaren föras in i fritidsbåtsregistret, om det med hänsyn till båtens typ och användning eller annars finns särskilda skäl för alt den registreras.

Paragrafen, som motsvarar 8 § i del remitterade förslaget, behandlar möjligheten lill frivillig registrering i fritidsbåtsregislret.

Bestämmelsen har motiverats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.3).

Frivillig registrering har hittills kunnat ske enligt 5 § lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Avsikten är all frivillig registrering i framtiden endast skall kunna ske enligt förevarande bestämmelse.

Lagrådet har framhållit alt det inle av lagtexten eller motiven framgår hur man skall se på situationen då flera äger en båt gemensamt. Par.igrafen skall enligt lagrådet läsas i samband med förslagets bestämmelse om avregistrering av en frivilligt registrerad båt. Lagrådet utgår från att det inte skall krävas någon äganderättsutredning med behörighetshandlingar m. m. och ställer frågan vad som skall gälla om ägarna inle är eniga.

Som lagrådet påpekar skall det inte krävas någon äganderättsutredning i samband med registrering i fritidsbåtsregistrel. Länsstyrelsen har alltså alt i princip godta en anmälan om registrering från den som uppger sig vara ägare. Av paragrafen jämförd med 4 § andra stycket följer alt den som äger en andel i en båt skall kunna påkalla registrering. Avsikten är således att varie delägare som så önskar skall kunna begära registrering. Registermyndigheten har inte anledning att efterforska huruvida delägarna är överens om åtgärden. Samma förhållande bör gälla i fråga om avregistrering av en båt som registrerats enligt förevarande paragraf. Registermyndigheten behöver inte heller då efterforska huruvida enighet råder om att båten skall avregistreras. En förutsättning måste emellertid vara atl den ägare som begär avregistrering finns antecknad som ägare i registret.

Den ordning jag nu beskrivit är en följd av atl samtliga ägare till en båt enligt mitt förslag jämställs (4 § andra stycket). Enligt min mening torde man inte behöva befara atl konstruktionen leder lill olägenheter. Jag grundar denna ståndpunkt på atl frivillig registrering med stor sannolikhet kommer atl bli en relativt ovanlig företeelse. Utrymmet för frivillig registrering blir nämligen betydligt mindre i framliden beroende på registrerings-pliktens omfattning. Man lorde vidare kunna utgå från atl de allra flesta båtägare är överens inbördes i frågor om frivillig registrering av den samägda bålen.

7 § Den som äger eller förvärvar en bål, som inte är men skall vara
registrerad, skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla bålen för registre
ring inom en vecka från det att den förvärvades eller registreringsplikl 34
inträdde.

Paragrafen molsvarar 9 § i det remitterade förslaget. Prop. 1986/87; 121

Lagrådet anför att 9 och 10 §§ i det remitterade förslaget avhandlar dels registreringsplikt, dels skyldighet att anmäla ägarförändringar. Enligt lagrådet bör dessa ämnen skiljas ål genom atl 10 § andra stycket i det remitterade förslaget arbetas in i 9 § remissförslaget.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att 7 § formuleras i enlighet med lagrådels förslag.

Enligl paragrafen kan anmälan för registrering ske lill vilken länsstyrelse som helst i landet.

Med uttrycket ägare skall enligt 4 § förstås även den som förvärvar en andel i en bål. Motsvarande gäller enligt lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. För alt förenkla regislreringsförfarandet kan enligt 19 § delägarna ange viss person som ansvarig i förhällande till registermyndigheten.

Medan tidsfristen rörande yrkesmässigt använda båtar är en månad har i förevarande bestämmelse tiden satts till en vecka. En veckas tidsfrist torde vara tillräcklig generellt sett. För det nuvarande registreringspliktiga båt-beståndet innebär paragrafen jämförd med punkl 2 i övergångsbestämmelserna att ägarna till dessa båtar skall göra registeranmälan senasl den I april 1988.

8 § Den som förvärvar en registrerad båt och själv är skyldig att ha den registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet till en länsstyrelse för anteckning i fritidsbåtsregistret. Vid förvärv genom arv, bodelning eller testamente skall tiden räknas från arvskiftet eller bodelningen. Om arvskifte eller bodelning inte behövs skall tiden räknas, vid testamen-le, från del detta kom atl stå fast och i annat fall frän det bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan gjordes.

Övergår äganderätten till en registrerad båt på annat sätt än genom arv, bodelning eller testamente, är även den förre ägaren skyldig att inom en vecka från den nye ägarens förvärv göra anmälan därom till en länsstyrelse.

Paragrafen motsvarar 10 § första stycket i det remitterade förslaget.

Paragrafen behandlar förvärv av registrerad båt. En motsvarande bestämmelse återfinns i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Till skillnad mot vad som gäller beträffande yrkesmässigt använda båtar är enligt paragrafen även den förre ägaren skyldig att anmäla den nye ägarens förvärv.

Av förevarande paragraf jämförd med 4 § följer att samtliga delägare vid samäganderätt är skyldiga att göra anmälan till fritidsbåtsregistrel. För att förenkla registreringsförfarandet kan i sädana fall enligt 19 § delägarna ange viss person som ansvarig i förhållande lill registermyndigheten.

Lagrådet har anfört alt bestämmelserna i 10 § första stycket remissförslaget berör bl.a. successionsrällsliga förvärv. Vid förvärv genom arv räknas successionen från arvlåtarens död. Egendomen blir emellertid underkastad särskild förvaltning - dödsboförvaltning - till dess den genom arvskifte fördelas bland arvingarna. Såväl dödsfallet som fördelningen av arvet ger således tidpunkter av betydelse för förvärvet. Finns det bara en arvinge bortfaller dock det senare ledet, eftersom något skifte då inte

behövs. Motsvarande förhållanden kan uppkomma vid förvärv på grund av Prop. 1986/87; 121 testamente. Efleriämnar den avlidne även en make, kan dessutom förvärv genom bodelning komma i fråga. Lagrådet påpekar atl dessa för de successions- och familjerältsliga förvärven speciella förhållandena har beaktats vid motsvarande reglering i 51 § bilregisterkungörelsen (1972:599). Efter huvudregeln — också den föreskriver anmälan inom en vecka från förvärvet - sägs där att, då äganderätten övergått genom arv, bodelning eller testamente, liden dock skall räknas från det arvskifte hölls eller bodelning skedde; fordras ej arvskifte eller bodelning skall tiden räknas, vid testamente, frän det detta blev ståndande och i annat fall frän det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Enligt lagrådet är det inte helt klart hur anmälningstiderna skall räknas i motsvarande fall enligt det remitterade förslagel. Endast huvudregeln är tillämplig och det enda undantag som görs tar sikte på den ägarväxling som del innebär när vid dödsfallel egendomen övertas till förvaltning av den avlidnes dödsbo. Regleringen är utformad på samma sätl som enligl 6 § andra styckel lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Det får emellertid enligt lagrådet antas alt förvärv av bålar genom arv, bodelning och testamente kommer att bli betydligt vanligare när fråga är om fritidsbåtar än när del rör sig om båtar för vilka 1979 års lag varil i första hand avsedd. Behovet av en klargörande reglering måste därför anses siörre i fråga om fritidsbåtar. Enligt lagrådet kan bestämmelsen lämpligen utformas med förebild i 51 § bilregisterkungörelsen.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att paragrafen formuleras i enlighet med lagrådets förslag.

9 § Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigt som ägaren till en registrerad båt skall anmäla för anteckning i fritidsbåtsregistret.

Enligt ll § i det remitterade förslaget åläggs ägare av en bål att göra anmälan lill fritidsbåtsregistrel om andra ändrade förhållanden än äganderättsövergång eller avregistrering.

Lagrådet har konstaterat all förslaget inte anger vilka uppgifter som skall införas i frilidsbålsregislrel utan förutsätter atl delta skall bestämmas av regeringen i en förordning. Som en följd härav blir enligt lagrådet innebörden av den föreslagna 11 § att regeringen kommer att kunna besluta åligganden för enskilda. Med hänsyn till 8 kap. 3 § regeringsformen bör paragrafen enligt lagrådet därför innehålla etl uttryckligt bemyndigande.

Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört och föreslår atl paragrafen utformas i enlighet med lagrådets förslag.

Avregistrering

10 § En båt skall avregislreras om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. inte längre vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överlåtelse inte längre skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret,

3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte anträffats inom tre

månader, 36

4. frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter, Prop. 1986/87:121

5. har registrerats enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,

6. i annat fall än som sägs i 1-5 sedan minst ett år inte skall vara registrerad enligt 5 §,

7. är registrerad enligt 6 § och anmäls för avregistrering.

Avregislreringsgrunderna i punkterna 1 -3 överensstämmer huvudsakligen med de som gäller enligt 7 § punkterna 1-3 lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Avregistreringsgrunden i punkt 4 har tillkommit med bilregisterkungörelsen (1972:599) som förebild.

Avsikten med punkt 5 år att förhindra dubbelregistrering.

Avregislreringsgrunderna enligl punkterna 1-5 lar sikte på speciella situationer. Bestämmelsen i punkt 6 omfattar ändringar i övrigt som medför atl registreringsplikten skall upphöra. Hil hör de fall som har berörts i anslutning till 5 §. Som exempel kan nämnas atl en båt upphör att vara registreringspliktig på grund av byte till en svagare motor eller till följd av att motor inte alls används. Del är uppenbart atl ett båtregister inte kan vara uppbyggt på så sätt att sädana förändringar får omedelbar verkan vad gäller registreringsplikt. För atl registret skall vara så tillförlitligt som möjligt måste viss tid förflyta innan avregislrering kan ske. Samma regel gäller då avregistrering skall ske enligt punkterna 3 och 4. Avregislreringsgrunderna i punkterna 1, 2 och 5 är dock av sådan karaktär att de kan medföra omedelbar avregistrering ulan att registrets lillföriitlighel rubbas.

Enligt 6 § kan i vissa fall frivillig registrering ske i fritidsbåtsregistret. Avregistreringsgrunden i punkl 7 tar sikte på sådan registrering.

Som berörts i den allmänna motiveringen kan en båt endast avregistreras med stöd av avregislreringsgrunderna i förevarande paragraf. Den omständigheten att en registrerad båt under läng tid inte brukas eller förvaras på land är således inte någon giltig avregistreringsgrund.

11 § Om en båt skall avregistreras enligt 10 § 1-6 är ägaren skyldig atl utan dröjsmål till en länsstyrelse skriftligen anmäla båten för avregistrering.

Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses i 10 § l-6, får länsstyrelsen självmant avregistrera bålen.

Enligt paragrafen skall anmälan om avregislrering ske skriftligen av ägaren. En sådan anmälan skall göras utan dröjsmål.

Registermyndigheten kan, även utan anmälan från ägaren, avregislrera en bål enligt punkterna I -6. Möjligheten att avregistrera trots att anmälan ej har gjorts har införts efter mönster av bilregisterkungörelsen (1972:599).

Registeravgift

12 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet atl betala en åriig registeravgift.

Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som ägare av en 37

registrerad båt anses den som är antecknad i fritidsbåtsregislret som ägare Prop. 1986/87; 121 när avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga.

I paragrafen, som motsvaras av 14 § i det remitterade förslaget, behandlas den ärliga regisleravgifl som skall finansiera registreringen. Den som är antecknad som ägare av en båt dä avgiften skall tas ut är enligt andra stycket skyldig att betala avgiften. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt betalningsansvariga. Genom denna konstruktion kan man enkelt och objektivt fastställa vem som skall betala avgiften.

I första stycket bemyndigas regeringen att fastställa avgiftens storlek och att meddela närmare föreskrifter om uppbörden av registeravgiften.

1 lagrådsremissen föreslogs all det skulle vara förbjudet atl bruka en båt för vilken avgiften inle har betalats. Lagrådet har funnit det slötande att en så pass liten förseelse skall kunna leda lill en så pass allvarlig påföljd som förbud att bruka båten och har därför föreslagit att förbudsbestämmelsen ulgår.

Jag vill inte motsätta mig lagrådels förslag och har därför i förevarande paragraf inte tagit upp någon bestämmelse om brukandeförbud vid utebliven betalning.

13 § Om en båt frånhänts ägaren genom brott, är denne inte skyldig atl
belala registeravgift.

Om en båt frånhänts ägaren genom brott och därefter inte kommer till rätta kan den enligt 10 § punkt 4 inle avregistreras förrän två år har förflutit. Som anmärkts i anslutning till nämnda stadgande har bestämmelsen tillkommil för att öka registrets tillförlitlighet. Ägaren till den stulna båten bör emellertid inte under tvåårsperioden vara skyldig att betala registeravgift. För att befrias från avgift måste ägaren underrätta en länsstyrelse om att båten frånhänts honom genom brott. Till en sådan anmälan bör bifogas en kopia av gjord polisanmälan.

14 § Registeravgiflen påförs genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i fritidsbåtsregistret utan att beslut meddelas.

15 § Den som har påförts registeravgift enligt 14 § får begära beslut om avgift.

Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senasl 30 dagar efler den dag då avgiften senast skulle ha betalats. Har krav på avgiften tagits emot först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock tiden från mottagningsdagen.

Etl ADB-baserat register erbjuder möjligheten att med maskinella rutiner snabbi och enkelt påföra avgiften. Någol beslut i egendig mening fattas inte. Den som påförts avgift skall dock ha möjlighet alt få frågan prövad genom atl han påkallar ett beslut som kan överklagas. Rutinen överensstämmer delvis med vad som gäller vid påföring av vägtrafikskatt.

Den omständigheten att ett beslut påkallas eller överklagas befriar inte
enligt 21 § från skyldighet att betala avgiften. Länsstyrelsen eller domstol
kan dock förordna annal. 38

16 § Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid får verkställighet Prop. 1986/87:121 ske enligt utsökningsbalken.

Paragrafen innehåller en regel om verkställighet som behövs med hänsyn till bestämmelsen i 3 kap. 1 § utsökningsbalken. Åtgärden atl påföra avgift enligl 14 § skall alltså ses som en exekutionstitel på grund av vilken verkställighet enligl utsökningsbalken får äga rum.

Paragrafen molsvarar 18 § i del remitterade förslaget. I den bestämmelsen föreslogs att den betalningsskyldige vid försummelse atl erlägga regisleravgifl inom föreskriven tid skall fä en betalningsanmaning med en ny lid angiven. Enligl lagrådet är det med hänsyn till det ringa belopp del är fråga om onödigt atl lagbinda förfarandet då avgift inte betalats i tid. Man fär enligt lagrådet förutsätta atl del utvecklas ändamålsenliga rutiner som beaktar bäde de enskildas och de berörda myndigheternas intressen. Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och föreslår att paragrafen fär den lydelse som lagrådet föreslär.

Ansvars- och överklagandebestämmelser m. m.

17 § Den som underiåter att fullgöra sin skyldighet enligt 7 § döms till böter.

Straffbestämmelsen, som motsvarar 19 § i det remitterade förslaget, avser den som underlåter att anmäla en båt för registrering.

Som jag tidigare angett i anslutning till 12 § och lagrådets yttrande i anslutning till den paragrafen skall det inte vara förbjudet att bruka en bål för vilken avgift inte erlagts. Därmed utgår motsvarande straffbestämmelse i det remitterade förslagel.

Lagrådet har vidare beträffande ansvarsbestämmelserna i det remittera
de förslaget påtalat att dessa medför dubbla påföljder för underiåtenhel att
fullgöra registreringsplikten: dels blir denna underlåtenhet i och för sig
straffbelagd, dels medför den ett särskilt straff sanktionerat förbud att
bruka bålen. Enligl lagrådets mening går dessa förslag för långt och en
effektiv ordning bör kunna åstadkommas med mindre ingripande medel.
Lagrådet anser att den mest verksamma påföljden torde vara förbudet att
bruka båten, särskilt om detta i enlighet med förslagel riktar sig inte bara
mol ägaren själv ulan även mot annan brukare. Lagrådet finner att denna
påföljd kan godtas men att den också bör vara tillräcklig. Enligl lagrådet
föreligger del knappast något bärande motiv att därutöver som en särskild
förseelse straffbelägga underlåtenheten alt registrera. Det enda skäl som
synes kunna anföras torde vara att man utan en sådan regel blir tvungen att
i händelse av ägarens bestridande visa att han har brukat båten. Enligt
lagrådet kan detta i praktiken knappast innebära någon större nackdel. Om
erfarenheterna efter någon tid skulle visa att det föreligger ett praktiskt
behov av atl skärpa påföljdsreglerna, eller om registrel längre fram skulle
ges en vidare funktion kan frågan enligt lagrådet las upp till ny prövning.
Lagrådet föreslår således att endast brukande av oregistrerad båt skall 39

vara straffsanktionerai. Det bör samtidigt enligt lagrådet anges i motiven Prop. 1986/87; 121 vad som avses med att bruka en båt.

Den främsta anledningen till all jag i del remitterade förslagel valde ett system som straffbelägger såväl underiåtenhel att registrera som brukande av en oregistrerad båt var att därmed ge lagen en effektiv och lältillåmpad sanktionsordning. Jag är emellertid beredd atl hålla med lagrådet om att det i vart fall för närvarande kan vara tillräckligt att straffbelägga antingen underlåtenheten alt registrera en båt eller brukandet av en oregislrerad båt. Jag delar emellertid inte lagrådets uppfattning all ett påföljdssystem med straff för olovligi brukande bör väljas. En sådan ordning är visserligen, som lagrådet påpekar, verksam så till vida alt den inte bara riktar sig mol ägaren själv ulan även mol annan brukare. Enligt min mening är det dock från bl.a. konlrollsynpunkl lämpligare alt i stället endast straffbelägga underiåtenhel alt fullgöra registreringsplikl. Med detta allernativ behöver det inte råda någon tvekan om vid vilken tidpunki straffansvar kan inträda. Detta framgår nämligen av vad som i 5 § sägs om rcgistre-ringsplikiens inträde.

Milt förslag innebär således atl 20 § i det remitterade förslagel angående straff för brukande av en oregistrerad båt utgår.

18 § Den som underiåler atl fullgöra sin skyldighet enligt 8 § och 11 §
första styckel döms till böter, högst ettusen kr.

Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig atl göra anmälan enligl 8 § första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre fri från ansvar.

Straffbestämmelsen avser anmälan om äganderätlsövergång och anmälan om avregistrering.

Andra stycket har en direki motsvarighet i 90 § andra stycket bilregisterkungörelsen (1972:399).

19 § 1 fråga om båt som ägs av bolag, förening eller annat samfund eller
stiftelse eller annan sådan inrättning eller av flera personer med samägan
derält kan en länsstyrelse på begäran av samfundet, inrättningen eller
samtliga delägare i fritidsbåtsregistret godta viss person som bärare av
ägares skyldigheter och ansvar enligt denna lag. Vad som i lagen sägs
rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt gäller därefter denne.

Bestämmelsen, som motsvarar 23 § i det remitterade förslaget, har införts efter mönster av vägtrafiklagstiftningen. Motsvarande regel återfinns i vägtrafikkungörelsen (1972:603), fordonskungörelsen (1972:595), bilavgaskungörelsen (1972:596) och bilregisterkungörelsen (1972:599). 1 förhållande till vägtrafiklagstiftningen har det tillägget gjorts, alt också vid samäganderätt viss person kan utses som ansvarig för ägares skyldighet enligt lagen.

Enligt lagrådet torde bestämmelserna visserligen i de flesta fall leda till
en ändamålsenlig ordning, men det finns en risk för atl reglerna kan
missbrukas och leda till otillfredsställande resultat i enskilda fall, t.ex.
beträffande det straffrättsliga ansvaret. Man kan också enligt lagrådet
fräga sig om verkligen betalningsansvaret för registeravgiflen bör läggas på 0

en särskild person. Lagrådet anser del bäst atl inte reglera dessa frågor i Prop. 1986/87:121 lagen.

Med tanke på att bestämmelserna i lagen om ägare av en båt även gäller den som äger andel i en båt bör förevarande paragraf bli betydelsefull för alt förenkla regislreringsförfarandet. Jag har i anslutning lill 4, 7 och 8 §§ framhållit just denna omständighet. I motsats lill lagrådet anser jag att bestämmelsen bör kvarstå. På lagrådels inrådan har jag dock i lagtexten infört ett krav på alt länsstyrelsen skall godta den person som anvisas som bärare av ägarens skyldigheter och ansvar. Med den kompletteringen behöver enligt min mening inte några särskilda ölägenheter med regeln befaras,

20 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får i
det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från bestämmel
serna om registreringsplikl och avgifisskyldighel i denna lag.

Enligl paragrafen ges regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket rätt atl meddela undanlag från lagens bestämmelser. Undanlag kan medges antingen i det särskilda fallet eller genom normgivning. Vid tillämpning av bestämmelsen skall fritidsbåtsregisirets ändamål och användningsområden beaktas. Undantag från registreringsskyldighel skulle t. ex. kunna medges då det med hänsyn lill båttyp och användningsområde framstår som olämpligl eller onödigt med registreringsskyldighet. Avsikten är atl bestämmelsen endast skall tillämpas i undantagsfall.

21 § En registermyndighets beslut i det särskilda fallet får överklagas hos
kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av sjöfartsver
kets beslut med stöd av bemyndigande enligl 20 § meddelas av regeringen.

Påkallas beslut av en länsstyrelse enligt 15 § eller överklagas ett sådant beslut lill domstol, befriar delta inte den avgiftsskyldige från all i behörig ordning betala avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller inte om annat förordnas av länsstyrelsen eller domstolen.

Enligl paragrafen överklagas beslut i särskilda fall av en länsstyrelse och sjöfartsverket till kammarrätt. Rätten att överklaga beslut med slöd av bemyndigande regleras i den förordning som innehåller bemyndigandet.

Av andra styckel framgår att skyldighet att betala regisleravgifl kvarstår trots att beslut enligt 15 § påkallats eller besvär anförts över sådant beslut. Länsstyrelsen eller domstol kan dock förordna att avgiftsskyldigheten tills vidare ej skall gälla.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Registreringsplikl inträder vid lagens ikraftträdande för en bål som då är sjösatt eller som tidigare har varit sjösatt. I stället för den i 7 § angivna tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall ske senast den 1 april 1988.

3. En båt som vid ikraftträdandet är införd i det båtregister som förs 41

enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart Prop. 1986/87; 121 m. m. och som skall vara registrerad i fritidsbåtsregistret, skall genom sjöfartsverkets försorg utan dröjsmål överföras till detta register.

4. En båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973; 1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i fritidsbåtsregistrel. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift skall den införas i fritidsbåtsregistret, om den skall vara registrerad enligt denna lag.

Enligt 5 § andra stycket i den nya lagen inträder registreringsplikt da en båt första gången sjösätts. Punkt 2 i övergångsbestämmelserna tar sikte på sådana båtar som redan är eller varil sjösatta vid ikraftträdandet. Till denna grupp hör alla de båtar som tidigare varit sjösatta men som förvaras på land vid ikraftträdandet.

Lagrådet har belräffande punkl 2 påpekat att bestämmelsen leder till att även båtar som har tagits ur bruk kommer att omfattas av regislreringspliklen. Detta kan i en del fall föranleda onödigt krångel och berättigad irritation hos enskilda båtägare. Med hänsyn lill registrets syfte enligt 2 § synes del också enligt lagrådet vara fel att registrera andra båtar än sådana som faktiskt används. Lagrådet förordar därför den ändringen att registreringsplikten beträffande en båt som inte är men tidigare varit sjösatt inträder först en vecka efter sjösättningen.

Enligl min mening är del, för att syftet med registret skall uppnås, väsentligt att det nuvarande båtbeståndet så snart som möjligt efter lagens ikraftträdande blir registrerat i fritidsbätsregislret. Vid den tidpunkt dä lagen träder i kraft är de flesta båtar upplagda på land för vinterförvaring. Även om registreringsplikten i princip bör inträda då lagen träder i kraft för båtar som då redan är sjösatta eller som varit sjösatta är det enligt min uppfattning tillräckligt om det befintliga båtbeståndet hinner registreras före sjösättningen våren 1988. De föreslagna övergångsbestämmelserna ger därför en tidsfrist till den 1 april 1988 för registrering av dessa båtar. Denna övergångstid bör också underlätta registermyndigheternas arbete. Reglerna kommer visserligen att innebära att registreringsskyldighet inträder också för ett begränsat antal båtar där det kan råda oklarhet om de kommer att användas igen. Ägarna till dessa båtar kan självfallet uppleva registreringsskyldigheten som onödig. De förhållandevis måttliga olägenheterna för vissa båtägare uppvägs dock enligt min mening av fördelarna med en regel som underlättar registreringen av det nuvarande båtbeståndet. Till skillnad från lagrådet anser jag således att övergångsbestämmelsen i punkt 2 bör utformas i enlighet med det remitterade förslaget.

Genom den nya lagen införs ett registreringssystem som innebär alt
endast båtar som är registreringspliktiga enligt lagen om registrering av
båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall registreras i det båtregister som
förs av sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt. Möjligheten atl frivilligt
registrera båtar i båtregistret upphör. Punkt 3 i övergångsbestämmelserna
avser sädana bålar som skall registreras enligt den nya lagen och som
redan är registrerade i sjöfartsregistret på begäran av båtägarna. För att
underlätta övergången till den nya registreringsordningen föreskrivs att 42

sjöfartsverket skall ombesöria överföringen till fritidsbåtsregistret. Ägarna Prop. 1986/87:121

av de aktuella båtarna behöver således inle anmäla båtarna till del nya

registrel.

Punkl 4 i övergångsbestämmelserna avser de fritidsbåtar som är inleck-nade enligt äldre bestämmelser. Dessa båtar skall enligt nämnda övergångsbestämmelser till ändringen i sjölagen vara registrerade i skeppsregistret så länge de besväras av inteckning.

5.2 Förslaget till ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Ändringen i 2 § sjölagen är av redaktionellt slag föranledd av att ett särskilt fritidsbålsregister införs. Jag vill påpeka att det nuvarande bemyndigandet i 8 § andra slycket för regeringen alt meddela föreskrifter om fartygs identifiering och märkning också kommer att gälla båtar som registrerats i det nya fritidsbåtsregistrel.

5.3 Förslaget till ändring i lagen (1979:377) om registrering
av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.

Ändringen innebär alt 5 § upphävs samt att lydelsen ändras av 1,4, 7-9 §§ samt fjärde stycket av övergångsbestämmelserna lill lagen.

Ändringen av 1 § är av redaktionell karaktär.

Enligt 4 § i dess nuvarande lydelse skall yrkesmässigt använda båtar vars största längd överstiger 6 meter registreras. I fråga om båtar som används till fiske eller annan fångst gäller registreringsplikl endast sådana båtar som används i saltsjön. Ändringen innebär dels atl båtar vars största längd överstiger 5 meter i fortsättningen skall registreras och dels att också båtar som används till fiske eller annan fångst i insjövatten skall registreras.

Enligl 5 § har under vissa förutsättningar frivillig registrering kunnat ske i båtregistret. Som anförts i anslutning till 6 § lagen om frilidsbåtsregisler skall frivillig registrering i framtiden ske endast i fritidsbåtsregistret under samma förulsällningar som hittills.

På förslag av lagrådet har vissa redaktionella ändringar gjorts i 7 §, 8 § andra styckel och 9 §. Ändringarna är främst föranledda av att 5 § upphävs.

Ändringen i 8 § iredje styckel är föranledd av prop. 1980/81:38 om ändring i brottsbalken, m. m. (bötesstraffen). 1 propositionen (s. 16) uttalas att maximum för penningböter inom specialstraffrätten regelmässigt bör justeras till att omfatta högst 1 000 kronors böter samt att frågan bör beaktas i samband med all ändringar görs i de aktuella författningarna av andra skäl.

Fjärde styckel i övergångsbestämmelserna har sin motsvarighet i punkt
4 övergångsbestämmelserna till lagen om fritidsbåtsregister. Bestämmel
sen avser således de båtar som är intecknade enligt äldre bestämmelser.
Med hånsyn till att frivillig registrering inte längre skall kunna ske i regisl
ret för yrkesmässigt använda båtar har övergångsbestämmelsen ändrats.
Om en tidigare inlecknad båt avförs ur skeppsregistret skall enligt den nya 43

lydelsen frivillig registrering inte kunna ske i registrel för yrkesmässigt Prop. 1986/87; 121 använda båtar.

Ändringarna i förevarande lag innebär som nämnts en viss utvidgning av registreringsplikten. En båt som på grund av ändringarna skall registreras och som används yrkesmässigt vid lagens ikraftträdande den I januari 1988 skall till följd av regeln i 6 § första styckel samma lag anmälas för registrering senast den I februari 1988. En båt som blir registreringspliktig - dvs. används yrkesmässigt — efter ikraftträdandet skall enligt 6 § första stycket anmälas för registrering inom en månad från del bålen blev registreringspliktig.

I anslutning lill 8 § lagen om fritidsbåtsregister har jag anfört atl paragrafen på förslag av lagrådet har utformats med förebild i 51 § bilregisterkungörelsen (1972:599). Enligl min mening finns del inte anledning att, som lagrådet ifrågasatt, göra motsvarande ändring i 6 § andra stycket lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart.

5.4 Förslaget till ändring i lagen (1986:371) om flyttning aiv fartyg i allmän hamn

Vid tillämpning av lagen om flyttning av fartyg i allmän hamn skall den som är antecknad i skeppsregistret resp. nuvarande båtregister anses som ägare av fartyget. Ändringen innebär att bestämmelsen (6 §) kompletteras med en hänvisning även till fritidsbåtsregistret. Vid tillämpning av lagen om flyttning av fartyg i allmän hamn skall således även den som är antecknad i fritidsbåtsregistrel anses som ägare.

6 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl anta förslagen till

1. lag om fritidsbålsregister,

2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

verkets lagförslag

Förslag till

Lag om registrering av båtar

Härigenom föreskrivs följande

1 § Denna lag gäller registrering av bålar i del båtregister som avses i 2 §
sjölagen (1891:35 s. 1).

Lagen gäller dock inte båtar som till hälften eller mer ägs av utländska fysiska personer som är bosatta ulomlands eller av utländska juridiska personer eller som tillhör staten och är avsedda uteslutande för statsändamål och inle för affärsdrift.

2 § Båtregistret skall användas för statistikändamål och för identifiering och kontroll av båtar. Registrel skall föras genom automatisk dalabehandling av myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Bestämmelserna i denna lag om en ägare av en båt gäller i fråga om en bål som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt innehavaren.

4 § 1 båtregistret skall införas varie sjösatt båt

1. vars skrov har en största längd av minst fem meter och drivs med
segel eller motor, eller

2. som drivs med en motor vars effekt överstiger 13 kilowati.

5 § En ägare av en bål skall skriftligen anmäla båten för registrering inom en vecka från del att den blev registreringspliktig.

6 § I samband med registreringen skall båten tilldelas en registerbeteckning.

7 § En båt avregistreras efter skriftlig anmälan av ägaren

1. om båten förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. om båten på grund av ändrade äganderättsförhållanden inte längre är registreringspliktig,

3. om båten försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan inte hörts av under tre månader,

4. om båten på grund av ombyggnad inte längre är registreringspliktig enligl denna lag,

5. om båten frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter,

6. om båten i annat fall än som sägs i 1-5 sedan minst ett år inte är registreringspliktig.

Får registreringsmyndigheten kännedom om omständighet som avses i första stycket 1-5 får myndigheten självmant avregistrera båten.

8 § För en registrerad båt utgår en registerhållningsavgift. Avgiften utgår för hell kalenderår.

9 § Skyldig atl belala registerhållningsavgiften är den som är antecknad i båtregistret som ägare till båten vid ingången av den månad under vilken avgiften skall påföras. Har en båt flera ägare är de solidariskt betalningsansvariga.

10 § Registerhållningsavgiften påförs av registreringsmyndigheten ge- Prop. 1986/87; 121 nom automatisk databehandling utan alt särskilt beslut meddelas.

11 § Anser någon alt registerhållningsavgifi oriktigt har påförts honom får han inom 30 dagar efter den dag då kravet på avgiften mottogs påkalla beslut om fastställelse av avgiften hos registreringsmyndighelen.

Påkallas ett sådant beslut befriar detta inte den betalningsskyldige från att inom föreskriven tid betala avgiften.

Registreringsmyndigheten får besluta om fastställelse av regislerhäll-ningsavgiften utan att något beslut har påkallats, om det föreligger särskilda skäl.

12 § Betalas inte registerhållningsavgiften inom föreskriven tid skall den belalningsskyldige åläggas alt inom viss tid betala avgiften. Följs inte åläggandel skall avgiften indrivas. Regeringen får föreskriva om avgiftshöjning i samband med indrivningen.

13 § För registerhållningsavgifien gäller vad som sägs i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning och avskrivning av skatt.

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de avseende som anges i denna lag och föreskrifter om undanlag frän lagen. Detsamma gäller föreskrifter om uppgifter som behövs för tillämpningen av lagen och om skyldighet att anmäla ändring av sådana uppgifter.

Regeringen fastställer registerhållningsavgiften och meddelar föreskrifter om besvär över beslut enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i e nskilda fall medge undantag från lagen.

15 § Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligl 5 § döms till
böter, högst ettusen kronor.

Den som utan lov brukar en annans båt och båten därigenom blir registreringspliktig döms i ägarens ställe enligl första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den I mars 1986.

2. Genom lagen upphävs lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

3. Ulan hinder av ikraftträdandet skall en båt som inle är registreringspliktig enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., registreras enligl denna lag om anmälan därom görs efter utgången av augusti månad 1985.

1 fråga om sådana båtar skall bestämmelserna i denna lag, ulom såvitt avser 5 §, 8-13 §§ och 15 §, tillämpas från denna lidpunkt.

4. Bålar som vid ikraftträdandet är införda i det båtregister som förs av sjöfartsregistret och som är registreringspliktiga enligt 4 §, skall genom regislreringsmyndighelens försorg föras in i det båtregister som sägs i denna lag.

5. Avförs båt som har upptagils i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973; 1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall den föras in i bålregistret om den är registreringspliktig enligt denna lag.

6. Regeringen meddelar de ytterligare övergångsbestämmelser som behövs.

Bilaga 2 Prop. 1986/87; 121

Remissammanställning - trafiksäkerhetsverkets (TSV) rapport den 4 oktober 1984 Förslag till utformning av ett register för båtar.

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från domstolsverket (DV), rikspolisstyrelsen, Stockholms tingsrätt, datainspektionen, sjöfartsverket, generallullstyrelsen, sjösäkerhetsrådet, försäkringsinspeklionen, riksskattéverket (RSV), fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, landstingsförbundet. Sjösportens samarbetsdelegation (SSD) saml Båtsak (samarbetsorgan för de kommunala fritidsbåishamnföreningarna i Göteborg). Dessutom har yttranden kommit in frän Sweboat, Bengt Örne, Svenska kanotseglarförbundet. Västra Mälarens båtförbund, Kristianstads kommun, Sveriges fiskares riksförbund. Svenska racerbåtförbundet, Bohusläns skärgårdsråd samt Svenska insjöfiskarnas centralförbund.

Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttrande från Kalmar läns båtförbund. Länsstyrelsen i Kristianstads län har bifogat yttrande från Båstads kommun. Sjösportens samarbetsdelegation har bifogat yttranden från Bottenvikens, Västerbottens, Västernorrlands, Dalarnas, Gästriklands, Värmlands, Roslagens, Saltsjön-Mälarens, Lidingö, Östergötlands, Östra Vänerns, Vänern väst Dalslands kanals, Kalmar läns, Skånes och Blekinge båtförbund, Värmlands bergslags båtsportförbund, Kungl. motorbåtsklubben, Smålands, Skånes, Hälsinglands och Norrbottens seglarförbund, Limhamns Yacht Club, SXK;s Uppsalakrels, SXK:s Skellefteäkrets, SXK:s Stockholmskrets, SXK:s Sörmlandskrets och professor Hugo Ti-berg.

2 Allmänna synpunkter

2.1 Rikspolisstyrelsen: En registrering av fritidsbåtar medför otvivelaktigt vissa fördelar ur polisiär synpunkt. Polisens möjligheter att verka effektivt vid bl.a. sjötrafikövervakning, sjöräddning, spaning efter stulna och försvunna båtar saml identifiering av omhändertagna bålar och liknande skulle avsevärt förbättras.

2.2 Stockholms tingsrätt (Sjöfartsregistret): Någon utredning har inte presenterats som visar att en allmän bålregislrering är nödvändig för att uppnå

de mål direktiven eller TSV:s skrivning i lagförslagets 2 § förutsätter som 47

önskvärda. Dessa mål kan kanske nås på ett enklare och för båtägarna och Prop. 1986/87; 121 samhället mindre betungande sätl.

Sjöfartsregistrel har existerat i snart nio år. Det har varil svårt att hos allmänheten få förståelse för den ändring som innebar atl sjöfartsverket och de lokala tullmyndigheterna inle längre hade hand om registreringen. När sjöfartsregistrel nu äntligen böriar tränga in i fartygsägarnas medvetande skulle tillkomsten av ännu ett register säkerligen skapa osäkerhet och förvirring hos den berörda allmänheten.

2.3 Datainspektionen: Ett personregister skall inrättas och föras för att t.ex. en myndighet skall bedriva en viss verksamhet med slöd av ADB. Datalagen (1973:289) bygger också på den förutsättningen atl ADB skall vara ett hjälpmedel i den registeransvariges verksamhet.

I rapporten finns inget underlag för att TSV skulle bedriva en verksamhet i vilken ifrågavarande personregister skulle användas som hjälpmedel.

I rapporten föreslås alt TSV skall vara registeransvarigt. De nuvarande bil- och körkortsregistren inrättades innan datalagen utfärdades. Det kan konstateras atl del varit svårt atl tillämpa datalagen på den redan etablerade verksamheten. Skälet härtill är bl. a. att TSV tilldelats ett registeransvar vilket inte överensstämmer med del verkliga förhållandel. I stället borde TSV endast vara en servicebyrå åt framför allt länsstyrelserna och länsstyrelserna borde vara registeransvariga. Systemuppbyggnaden med avseende på aktuella personregister hos TSV motsvarar inte regleringen i de författningar som rör bil- och körkortsregistreringen.

Datainspektionen har vid flera tillfällen funnit det omöjligt för TSV att fullgöra sill åtagande som registeransvarig enligt datalagen när felaktig information uppstått på grund av andra myndigheters verksamhet (länsstyrelsen, polisen m.fl.).

I olika sammanhang har ansvaret mellan länsstyrelsen och TSV diskuterats. Datainspektionen har valt att i den uppkomna situationen avvakta när det gäller frågan om en eventuell förändring av nuvarande reglering på bil-och körkortsområdet. Systemuppbyggnaden hos TSV är redan nu mycket komplex. Vid en eventuell omorganisation bör datalagens krav pä klara ansvarsgränser tillgodoses.

Nu aktuellt förslag om båtregister innebär en utbyggnad och fortsatt låsning av en systemuppkonstruktion som redan är betänklig.

Huvudanvändarna av det tilltänkta båtregistret synes bli skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. Enligl datainspektionens mening kan TSV inte vara registeransvarigt på det sätl datalagen förutsätter. Frågan om ändamål och registeransvar bör övervägas med hänsyn härtill.

Detta bör beaktas vid ställningslagande till upprättandet av ett ev. båtregister.

2.4 Sjöfartsverket: Sjöfartsverkel har i tidigare remissyttranden avseende
fritidsbålsutredningens betänkanden SOU 1974:95 och SOU 1977:25 utta
lat sig negativt om tanken på införandel av ett båtregister, som innefattar
fritidsbåtar. Skälet till denna inställning har varit atl det inle förebragts
skäl som varit starka nog att motivera införandet av elt register. 1 rege- 48

ringsbeslutel, varigenom trafiksäkerhetsverket gavs i uppdrag atl utarbeta Prop. 1986/87; 121 del nu redovisade förslaget, angavs bl.a. vilka ändamål registret skall ha. Av dessa ligger planering avseende säkerhets- och trafikåtgärder samt möjliggörande av identifiering l.ex. i samband med sjöräddning inom verkets ansvarsområde. Sjöfartsverkel anser dock att båtregistret, såsom förslaget utformats, inte tillgodoser de angivna ändamålen i sådan utsträckning att de motiverar vare sig kostnaderna eller arbetsinsatserna för uppbyggande och bibehållande av elt bålregister.

2.5--------------------------- Generaltullstyrelsen: Generaltullstyrelsen har tidigare i yttrande

över fritidsbålutredningens belänkande (SOU 1974:95) Bålliv, samhället och fritidsbålarna ansett det från övervakningssynpunkt angelägel alt någon form av registrering av fritidsbåtar införs och att en på avstånd väl synlig registreringsbeteckning anbringas på båten. För att det nu angivna syftet med en bålregislrering, nämligen atl en ändamålsenlig tullkontroll skall möjliggöras, måste emellertid vissa grundläggande krav på registret ställas. Del viktigaste kravet är alt en bål som införts lill landet skall vara förtullad för alt få vara införd i bålregistret. Delta är enligl styrelsens mening en självklarhet särskilt mot bakgrund av all för båt införd i registret skall pä begäran kunna utfärdas svenskt nalionalitetsbevis.

2.6 Försäkringsinspektionen tillstyrker förslaget.

2.7 Riksskatteverket:--- etl införande av ett bålregister enligt TSVs

modell är lill nytta för såväl indrivningsverksamheten som skattekontrollen. Ur dessa synpunkter är det dock en brist att den föreslagna registerutformningen inte gör det möjligt alt ta in uppgifter om bålarnas försäkringsvärden.

2.8 Statens naturvårdsverk: Enligl förslaget kommer uppskattningsvis 425000 båtar atl ingå i regislret med de kriterier som föreslås. I Sverige finns uppskattningsvis 1,1 miljoner båtar varför inte ens hälften kommer atl ingå i registrel. Från de synpunkter naturvårdsverket har att beakta kan etl register vara till nytta i tre fall, dels vid planering av hamnar, renhållningsanordningar m.m., dels vid övervakning av olika miljöskyddsregler och dels vid sjöräddningsinsatser. För att ett register därvid skall fylla sin uppgift bör det omfatta så många båtar som möjligt och enligt verkets uppfattning åtminstone alla bålar som framdrivs på annat sätt än genom handkraft.

2.9 Statskontoret: Statskontoret har inget alt invända mol utredningens förslag vad gäller organisation, registeruppläggning, regislerkoslnader och registerhållningsavgifter. Enligl statskontorets uppfattning är det i stort möjligt atl införa och driva ett register enligt förslagel.

2.10 Länsstyrelsen i Kalmar län: Vad gäller frågan om syftet med förslaget
har länsstyrelserna för närvarande knappast några planeringsuppgifter där

elt båtregister skulle vara användbart som statistikunderlag. Länsstyrel- 49

4 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

serna handlägger visserligen vissa ärenden enligt sjölrafikförordningen där Prop. 1986/87; 121

en bättre kunskap om båtbeståndet i ett område skulle kunna vara till

nytta. Det är då en nackdel att större delen av båtbeslåndel inle föreslås

komma med i registret. Då en registrering bland annal bidrar lill minskad

anonymitet på sjön bör emellertid efterlevnaden av föreskrifterna i viss

mån öka. Länsstyrelsen anser att det, mot bakgrund av den begränsade

nytta som man kan förvänta sig av ett båtregister, inte föreligger något

behov därav för länsstyrelsens del.

2.11 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen godtar förslagets tekniska utformning.

2.12 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen finner atl de ändaimål för etl bålregister som angivits i regeringens direktiv till trafiksäkerhetsverket, år av sådan angelägenhetsgrad atl de utgör tillräcklig motivering för inrättande av etl sådant register. Länsstyrelsen har därför i princip ingen erinran mot den föreslagna lagen om registrering av båtar.

2.13 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen anser all ett båtregister skulle vara av slort värde för samhället.

2.14 Länsstyrelsen i Västmanlands län:-------- Trafiksäkerhetsverkels rapport synes vara väl genomtänkt och länsstyrelsen vill i huvudsak ansluta sig till förslagen däri.

2.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsens yttrande avser endast utformningen av bestämmelserna och länsstyrelsen har intet att invända mot trafiksäkerhetsverkets förslag härom.

2.16 Landstingsförbundet: Etl rätt upplagt båtregister, framför alll vad avser fritidsbåtar, kan ge värdefullt statistiskt underlag all användas vid planering av turism, miljö- och naturskydd saml sjösäkerhelsåtgärder. Dessutom kan en registrering också underlätta identifiering av bålar 1. ex. i samband med sjöräddning.

2.17 Sjösportens samarbetsdelegation: SSD har tidigare till regeringen uttryckt atl en sådan båtregistrering som beställts i direktiven inte motiveras av något verkligt påvisat behov. Del nu framförda förslaget bekräftar denna uppfattning.

Det första av direktivens tre motiv för registrering år alt man vill ha statistiskt underlag för planering av båtlivet. SSD anser inte atl etl register begränsat till delar av båtlivet fyller det ändamålet. Det föreslagna registrel omfattar mindre än hälften av landels båtar och utesluter bl.a de mest olycksdrabbade, nämligen mindre öppna småbåtar och kanoter.

Del andra motivet för registrering skulle närmast vara behovet för kust
bevakning, sjöpolis och försäkringsväsendet av identifiering. Även här vill 50

SSD framhålla att förslaget omfattar bara en mindre del av båtbeslåndel, Prop. 1986/87:121 och därtill båtar som är lätta alt identifiera.

Det tredje motivet är etl påslåti behov av fiskal kontroll. Det rör sig om införsel-, inkomst- och förmögenhetskonlroll och om indrivning av fordringar. SSD finner all elt register, i synnerhet sådant som del föreslagna, lämnar så uppenbara möjligheter till kringgående att det inte kan tillgodose det avsedda syfiet.

SSD har inhämtat synpunkter från distrikts- och klubborganisationer. Svaren lar enhälligt avstånd från förslaget.

3 Registreringens omfattning

3.1 Domstolsverket: DV delar trafiksäkerhets verkets bedömning att båtre
gistret bör omfatta även de båtar som idag registreras pä grund av yrkes
mässig användning enligt lagen (1979:377).

Sveriges Skeppslista är en publikation som ges ut av DV med slöd av 8 § fartygsregisterförordningen (1975:927) i en upplaga av cirka 900 ex./år. Listan upptar såväl skepp som bålar införda i fartygsregister. Båtarna utgör cirka 5/8 av innehållet i skeppslislan. Om skeppslislan även fortsättningsvis skall ha samma omfattning, måste uppgifterna om båtar i yrkesmässig sjöfart vara urskiljbara i del nu föreslagna båtregistret, till exempel genom sökbar bokstavskod. Man bör också ta ställning till om skeppslislan även framgent skall uppta båtar och vem som i så fall skall svara för den fortsatta utgivningen av skeppslistan.

3.2----------------------------------------------- Stockholms tingsrätt (Sjöfartsregistret): De direktiv TSV erhållit

innefattar bl. a uppdraget att överväga avgränsningen mot den registrering som sker i skepps- och båtregistren vid Stockholms tingsrätt. TSV har nu föreslagit etl överlagande för verkels del av all bålregislrering. Som tingsrätten ser det är TSVs ståndpunkt konsekvent. Eftersom bålregislrering -i vart fall för närvarande - endast är en offentligrättslig åtgärd är den egentligen inte en domslolsuppgifl och atl lägga all nu föreslagen bålregistrering på sjöfartsregistrel får anses uteslutet även av administrativa skäl.

Om lagstiftningen nu helt har avstått från tanken på att ge bålregistrering
en sakrältslig innebörd finns intet atl invända mot TSVs förslag ur strikt
juridisk synvinkel. En annan avgränsning emellan registren skulle sanno
likt vara svårare att genomföra och skulle kunna föra med sig dubbelregis
treringar i vissa fall. När det gäller avgränsningen gentemot skeppsregis
tret synes självklart att detta även fortsättningsvis bör handhas av sjöfarts
registret. En, kanske mindre, komplikation föreligger dock: Det finns etl
antal (f.n. 105) båtar, som är intecknade enligt äldre bestämmelser och
som därför är införda i skeppsregistret. (Av dessa båtar är 59 fritidsbåtar,
27 fiskebåtar och 19 yrkesmässigt använda båtar i övrigl.) TSVs förslag 51

innebår atl dessa bålar skall ligga kvar i skeppsregistret, men atl, om en Prop. 1986/87; 121 sådan bål blir inieckningsfri, den skall införas i det föreslagna båtregistret. Mot detta förslag finns inget all invända juridiskt sett. Men för övervakande myndigheter och andra intresserade kan det bli svårt alt förstå varför dessa båtar - de med distriktsbeleckning försedda fiskebåtarna undantagna - inte har sådan märkning som TSV föreslagit. (Ett likartat problem uppslår i gränsområdet mellan mindre skepp och större båt.) Tilläggas bör kanske atl inte endast skeppen ulan även de inlecknade båtarna har försetts med nationalitetscertifikal.

Del stora antalet bålar mellan 5-6 meter är av ringa kapitalvärde, varför skäl alt registrera dem inle föreligger.

3.3 Sjöfartsverket:--- När det gäller registreringsplikten är denna sannolikt inte hell genomtänkt. Förslagel innebär jämfört med I § sjöhigen att utomlands bosatta svenskar kan tvingas registrera den båt de har utomlands i det svenska båtregistret. Det kan knappast vara någon mening att registrera dessa båtar, särskilt med tanke på atl de dessutom kanske måste registreras i ett utländskt register ocksä. Däremot kan del mot bakgrund av de i uppdraget angivna ändamålen finnas själ att låta i landet inte bosatta utlänningar som stadigvarande har båtar här i landet registrera dem här. Del förefaller sjöfartsverket felaktigt att placera föreskrifterna om registreringsplikt i en förordning. Sådana bestämmelser bör ges i lag.

3.4 Generaltullstyrelsen: Del är inte ovanligt atl personer bosatta i

Sverige äger båtar som huvudsakligen förvaras och används utomlands. Det är heller inle ovanligt atl en person bosatt utomlands äger en båt som förvaras och brukas uteslutande i svenska vatten. Del är enligt styrelsens mening angeläget alt registreringspliktens omfattning klargörs i sådana och liknande fall. Om registreringsplikten knyts ihop med kravet på förtullning och undantaget från registreringsplikl knyts till innehav med temporär tullfrihet torde klarare avgränsning av registreringsplikten kunna åstadkommas.

3.5 Sjösäkerhetsrådet: Sjösäkerhetsrådet har granskal det i rapporten fram
förda förslaget ur strikt sjösäkerhetssynpunkt och härvid kommit till att
förslagel kan medföra risk för konstruktion av "paragrafbåtar", det vill
säga höga och korta båtar med motorstyrkor under 13 kW, för att undgå
registrering. Båtar i kategorin under fem meter är idag de mest olycksdrab
bade och kommer enligt förslaget ej att omfattas av registreringsplikt. En
sådan utveckling slår i strid med sjösäkerhetsrådets strävan atl höja sjö
säkerheten för fritidsbåtarna.

3.6 Riksskatteverket: RSV har från sina utgångspunkter inget att

erinra mol atl även bålar i yrkesmässig sjöfart ingår i registret och iitl även

motorstyrkan utgör en variabel som påverkar registreringsplikten

TSVs förslag bygger på att alla båtägare förser sina registrerade bålar med

korrekt registerbeteckning. Att registerbeteckningen är korrekt och fortfa- 52

rande aktuell kan konstateras endast efter regisierkontroll och fysisk kon- Prop. 1986/87; 121 troll. Mot bakgrund av de erfarenheter som finns från det tidigare bilregis-lersystemet, då var och en kunde köpa bokstäver, siffror m. m. och göra registreringsskylten själv, vill RSV ifrågasätta om inte utformningen och tillhandahållandet av registreringsbeteckningar bör ställas under statlig kontroll. Av registreringsbeteckningarna bör framgå registreringsnummer samt grunddata för bålen.

3.7 Fiskeristyrelsen:- Styrelsens synpunkter på förslaget är begränsat

till båtar som användes för yrkesmässigt fiske.

Fiskebåtar år ofta byggda i ett fåtal exemplar av varie typ, de har en kvalificerad utrustning som varierar beroende på var man fiskar osv. En modern fiskebåt kan idag kosta över en miljon kronor, vanligen ligger priset för en 10-12 meters båt mellan 500000-1 miljon kr. Fiskebåtarna skall, till skillnad frän fritidsbåtarna, också förses med distriktsbeleckning, vilket sker genom tingsrättens försorg. Beroende bl.a. på att fiskarens redskap är märkt med båtens distriktsbeleckning är han också mån om alt få behålla samma beteckning även vid bålbyte. För detta ändamål kan fiskaren reservera distriktsbeleckning i samband med avregistrering av den gamla bålen.

Tingsrätten reserverar även distriktsbeteckning som fartygsägaren vill ha ensamrätt till.

1 förslaget till registrering hävdar trafiksäkerheisverket alt det skall gå smidigt atl överföra båtarna från tingsrättens register (även de som drivs yrkesmässigt) till landets länsstyrelser. Jämförelser göres med bilregistret och den hantering som dessa ärenden är föremål för.

Fiskeristyrelsen är inle beredd alt tillstyrka en överföring av fiskebålarna till det föreslagna båtregistret av bl. a. följande skäl. I det nya regislret räknar trafiksäkerheisverket med ca 425000 båtar. När jämförelse göres med bilar bör erinras om att dessa är tillverkade i mycket stora serier med alla dala om bilarna väl dokumenterade av biltillverkarna. Båtar, i synnerhet fiskebåtar, är ofta unika eller tillverkade i begränsade serier, vilket kräver betydligt mera komplicerade uppgifter för beskrivning av typ och data. Personalen på tingsrätten har genom åren byggt upp ett stort kunnande. Vid sjukdom, semester osv. finns ändå kunnig personal kvar alt handlägga inkomna ärenden. Bedömningsfrågor blir mera enhetligt behandlade. På länsstyrelserna kommer sammanlagt atl behövas 15 årsarbetskrafter för driften av registret enligt förslagel. Styrelsen menar att länsstyrelserna kommer att behöva en lång inkörningsperiod för inlärning av rutiner. Därefter kommer elt fåtal personer på varie register att kunna något om båtregistrering. Vid semester, sjukdom m. m. blir del orutinerad personal som handlägger inkommande ärenden, sannolikt med fördröjning av handläggningen. Möjligheterna lill felaktiga beslut ökar.

Den nuvarande dislriklsbeleckningen är baserad på kommuner, som
exempel kan nämnas GG-distriktet, huvudsakligen i Göteborgs och Bohus
län men som också omfattar Kungsbacka kommun i Hallands län. För
länsstyrelsens regisler i Hallands, respektive Göteborgs och Bohus län kan 53

delta ställa lill problem, likaså för sökanden. Ytterligare aspeklei- som är Prop. 1986/87; 121 unika för fiskebåtar, är atl dessa erhåller yrkesfiskelicens, vilken tingsrätten kan använda i sill beslutsunderlag för om en båt skall få distriktsbeleckning eller inle.

Nästan alla fiskebålar har radiotelefon i någon form och är tilldelade igenkänningssignal, lika med registerbeteckningen, som användes vid kommunikation med kustradioslalioner bl.a. Del får inle finnas skuggan av tvivel om vad som är rält signal när fiskebålar, ofta långt ute till havs, kan behöva kontakt med kustradioslationerna. Utredarna hävdar alt en anropssignal för radio kan tilldelas oberoende av igenkänningssignal.

En annan aspekt, som inle utredningen berör, är licenser för fiskebålar i utländsk zon. Som exempel kan nämnas gotländska fiskebålar, vilka fiskar i sovjetisk och polsk zon (laxfiskare). Fiskeristyrelsen anmäler dessa månadsvis lill respektive land med uppgift om registerbeteckning, signal, längd, hkr m. m, Fiskeristyrelsen anser att risken för missförstånd av olika slag ökar avsevärt vid kommunicering med andra stater om fiskebåtarna blandas in bland 425 000 fritidsbåtar, hanterade av 24 länsstyrelser,

3.9------------------------- Länsstyrelsen i Blekinge län: Trafiksäkerheisverket har ålagts alt

överväga avgränsningen mot det båtregister som för närvarande förs vid Stockholms tingsrätt och som avser bålar för yrkesmässig sjöfart. Verket har löst frågan genom att föreslå att alla registreringspliktiga båtar skall registreras i endast ett register. Eftersom i stort sett samma uppgifter avses ingå i del nu föreslagna registrel som redan finns i registret för yrkesmässig sjöfart, finner länsstyrelsen verkets lösning väl avvägd och tillstyrker densamma.

3.10--------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: Om ändamålet med registret------------------------------------------------

hell skall kunna tillgodoses anser länsstyrelsen att även båtar som tillhör staten skall ingå i registret. Ett eventuellt båtregister med föreslaget innehåll måste anses värdefullt för civila och militära myndigheter som ingår i försvarsorganisationen. Även polis- och tullmyndigheter får, ur sjörädd-ningssynpunkl och i spaningssyfle, anses ha ett större behov av ett så fullständigt register som möjligt. Självfallet skulle härvid bålar som uteslutande tillhör försvarsmakten vara undantagna.

3.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: TSV har i sitt förslag avvikit från i uppdraget givna direktiv och föreslagit att även yrkesmässigt använda båtar skall införas i båtregistret. Det kan enligl länsstyrelsens mening inte anses motiverat atl dessa båtar skall införas i ytterligare ett register endast av del skälet att alla båtar bör vara samlade i ett båtregister. Den distrikts-registrering som fiskebålar har är delvis knuten till båtägaren. Nämnas bör att även redskapen är uppmärkta med båtens nummer. Förekomsten av dubbla nummer är ägnat alt medföra komplikationer. Hur detta skall lösas har inte uppmärksammats av TSV.

3.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Fiskefartygen är i dag

registrerade i sjöfartsregistret. 1 samband med registreringen tilldelar sjö- 54

fartsregisirel fartygen igenkänningssignal och distriktsbeleckning.

I rapporten har föreslagits atl fiskebåtar skall brytas ul ur sjöfartsregis- Prop. 1986/87:121
trel. Båtarna skall i stället finnas registrerade i det av TSV förda båtregis
tret. ----- Länsstyrelsen är någol tveksam lill den konstruktionen men

tillstyrker ändå med den förhoppningen att del fortsättningsvis på elt bättre sätl än nu går alt definiera vad som krävs för all en bål skall få

antecknas som fiskebål.- Förslaget innebär alt fiskeskepp respektive

fiskebålar kommer au föras i separata regisler av två olika myndigheter. Företrädare för samma yrkeskår kommer således all ha fartygen registrerade i olika regisler liksom atl en person kan komma att få båtar i olika regisler. Denna konstruktion kan synas någol märklig bland annal därför att del endasi blir fartygets storlek och inte dess yrkesmässiga användning som blir avgörande för vilket register fartyget skall tillhöra.

Till nackdelarna kan också läggas dels atl bålarna vid elt eventuellt överförande till nyll regisler måste byta registerbeteckning och dels all två register över distriklsbeleckningar måste föras, nämligen etl hos Stockholms tingsrätt och etl hos TSV.

En fördel från registersynpunkl med att ha bålar i elt register och skepp i etl annal är alt det underlättar anmälningsförfarandet då bålar övergår från att vara fiskebåt till fritidsbål eller tvärtom. Anmälan kan då göras till det register i vilket bålen redan finns införd.

Eftersom det i praktiken blir länsstyrelse, som kommer att pröva om båt skall antecknas som fiskebåt, anser länsstyrelsen det angeläget att det närmare preciseras vad som skall utgöra underiaget för ifrågavarande anteckning.

3.13 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Som TSV framhållit är del

angelägel atl inte bara båtar vars skrov är fem meter eller längre registreras, utan även alla motorbålar med stor motorstyrka oavsett längd. En lämplig motorstyrka har enligt förslaget ansetts vara 13 kw eller drygt 18 hästkrafter. Av ulombordsmotorer finns del på marknaden endast något enstaka fabrikat med denna motorstyrka. Den vanligaste i denna storleksklass är antingen 15 eller 20 hästkrafter. Man kan inte hell utesluta alt motorer, som egentligen är starkare, kan komma atl anpassas och saluföras som "starka" 18 hästkrafter och på såsätt falla utanför registreringsplikten. Resultatet blir då, all del fortfarande kommer atl finnas oregistrerade myckel små båtar med kraftiga motorer som kan framföras med relativt hög hastighet. Det finns därför skäl atl sänka gränsen till atl omfatta motorer starkare än 15 hästkrafter. En sådan gräns skulle bättre förhindra en oönskad utveckling.

3.14 Länsstyrelsen i Värmlands lan: Länsstyrelsen anser atl del

många gånger kan bli svårt alt avgöra om båtmotorns effekt överstiger 18 hästkrafter eller ej. För kontrollen och efterlevnaden av lagen kan det ifrågasättas om detta kriterium inle bör utgå speciellt som uppgiften om effekt inte ingår i de uppgifter om bålen som skall registreras. Jfr vidare avregistreringsgrunden i 7 § 4 p där del ej klart framgår om en minskning

av motoreffekten kan innebära en avregistreringsgrund. 55

3.15---------------------------------- Länsstyrelsen i Örebro län: Avgränsningen av registret liksom Prop. 1986/87; 121

båtarnas identifiering enligt förslaget anser länsstyrelsen acceptabel. Skall

ett båtregister tillskapas bör det ske med utnyttjande av nuvarande ADB-organisation för bil- och körkortsregistrering.

3.16------------------------------------------ Länsstyrelsen i Västmanlands län: Eftersom registret skall ha

till syfte atl ge underiag för viss samhällsplanering och att underlätta identifiering av båtar vill länsstyrelsen dock ifrågasätta om inte alla båtar, som brukas i Sverige, bör vara registrerade åven om de ägs av utlänningar, som inle är fast bosatta i Sverige.

3.17-------------------------------------- Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Trafiksäkerhets verkets förslag

anger båtens sjösättning som kriterium för registreringspliklens inträde. Trafiksäkerhetsverket har närmare redogjort för vad som skall avses med begreppet sjösättning och har därvid föreslagit att en provtur som sker i avsikt att ta upp bålen omedelbart inte skall medföra registreringsplikt. Exemplet ger utrymme för skilda uppfattningar om en båtfärd skall anses som provtur eller ej.

Värdet på en bål som en del i en förmögenhet torde inte vara beroende • av huruvida båten är sjösatt eller ej.

Länsstyrelsen föreslår att en båt skall anses registreringspliktig från den tidpunkt när äganderätten till den övergår frän tillverkare/återförsäljare till fysisk eller juridisk person vars huvudsakliga avsikt med förvärvet är att begagna båten för fritidsändamål.

3.18---------------------------------------- Sjösportens samarbetsdelegation: Enligt direktiven skall regist
ret ha till syfte att ge statistik och möjliggöra identifiering och kontroll av
båtar. Det uppdras åt TSV att utreda om bållängden 5 m och egenskapen
att ha segel eller motor som drivkraft kan vara lämpliga avgränsningskri-
terier för atl nå dessa syften. TSV svarar i rapporten endasi att inga
avgörande skäl talar mol femmetersgrånsen. Verket anger däremot tre
egna kriterier som skulle leda mol de uppställda syftena, nämligen att de
registrerade båtarna bör vara övernatiningsbara, byggda/utrustade för
längre förfiyitningar och/eller snabba. Det sägs ej vari lämplighet för
längre förflyttningar skulle yppa sig, men man menar atl stor motorstyrka
skulle vara ett moment i den riktningen.

Varför just de nämnda faktorerna skulle vara avgörande för att nå de givna syftena utvecklas ej i rapporten, och det förefaller som om både

----- större precision borde ha erfordrats och att de valda kriterierna inte

är de i alla avseenden mest relevanta. Det är tydligt atl någon systematisk studie av båtbeståndet inte har gjorts.

Även om del hade kunnat sägas att de av TSV uppställda kriterierna varit lämpliga för de syften registret skulle fylla enligt utredningsuppdraget, tycks den slutligen gjorda gränsdragningen — motor- och segelbålar över fem meter och kortare motorbåtar över 18 hkr — vara gjord på måfå, och den tillgodoser varken på etl adekvat sätt de av TSV självt ställda kriterierna eller de i direktiven angivna syftena.

Belräffande långdgränsen mäste först konstateras att varie sädan gräns 56

är ägnad atl driva fram "paragrafbåtar". Del går att bygga beboeliga båtar Prop. 1986/87:121 under fem meter, men de blir för korta, breda och höga för sjösäkerhetens krav. Amerikanska regler har visat sig leda till en farlig utveckling på motorbåissidan av sådana skäl.

Valet av just fem meter är vidare ogynnsamt därför atl del avviker från nu gällande sexmetersgräns för registrering i båtregister. Det arbete som nedlagts för atl finna och avgränsa yrkesbälar ner lill den längden kan sålunda inte undvara en komplettering. Delta hade väl kunnat accepteras om femmetersgrånsen framställ som särskilt ägnad atl både utpeka de båtar som uppfyller de angivna syftena eller TSV;s kriterier och samtidigt utesluta båtar som inte gör det. Gränsen kan inte anses välvald från sådana utgångspunkter. Inte heller verkar gränsen 18 hkr atl vara grundad på några ingående överväganden om vad som kan tänkas främja de uppställda syftena.

Om man först ser till de valda gränsernas positiva täckningsområde, är del nog troligt atl man lyckats få med bålar som uppfyller verkets egna kriterier övernattningsbarhei, förflyllningsbenägenhei och snabbhet. De i utredningsuppdraget nämnda syftena skulle däremot kräva ett vidare täckningsområde; för det angivna syftet statistikinsamling borde alla båtar ingå, vilket bara visar att registrering inte är rätt metod. Inte heller identi-fieringssyflel uppfylls, eftersom bl.a. mänga stöldbegäriiga båtar torde falla utanför förslagels registrering.

Svårigheterna att med en enkel gräns tillgodose alla de i direktiven angivna syftena och samtidigt få med de båtar som måste registreras av andra skäl sätts på sin spels då man samtidigt skall beakta registreringsgränsens begränsande funktion, ty en adekvat gräns bör också i rimlig grad utesluta sådant som inte har i registret att göra. I del avseendet slår förslaget helt fel. Vad beträffar femmetersgrånsen kan konstateras att en mängd båtar kommer med som inte fyller något angivet registreringssyfle. Hil hör bl. a. flera roddbåtar som kan förses med motor, segeljollar som är rena idrottsredskap, såsom Flying Dutchman och 505, och t. o. m. åtskilliga kanoter som kan förses med segel. Samtidigt framstår 18 hkr-gränsen som gripen ur luften. TSV anger självt atl med den avses att undvika registreringsplikl för båtar som används inom ett begränsat område — det kan förmodas all man tänkt exempelvis på båtar för fiske eller passbåtar till sommarställen. Men när man väljer motorstyrkan som begränsningskriterium, är det etl misstag att tro au man träffar förflyttningsbenägenheten. Små snabba båtar används som passbåtar, men de har normalt inte den sjövärdighet och bekvämlighet som erfordras för långfärder. Om man skall välja en gräns, bör man anknyta till någol mer påtagligt.

/ nationalitets- och lokaliseringshänseende tycks av direktiven framgå alt registret endast skall omfatta båtar som hör hemma i Sverige. Förslaget har ingen sådan begränsning, och de angivelser som finns är över huvud laget egendomliga, både lill form och innehåll.

I sak innebär förslagel att svenskars båtar utomlands faller under regis- 57

Ireringspliklen och täcks av anslutande regler om märkning m.m. På Prop. 1986/87; 121 samma säll kommer här boende utlänningars bålar som är baserade utomlands att läckas av regislrerings/märkningsplikt. Hur man skall föriara når båtarna är underkastade registreringsplikt i värdlandet har inle klargjorts. Inte heller har man gjort undantag i märkningsplikten för del fall atl värdlandet kräver märkning av där baserade båtar. Är del meningen alt båtarna skall ha dubbel märkning, och hur skall den svenska märkningen ske i förhållande till den lokala?

Förslaget innebär å andra sidan ingen registreringsplikl för utlänning som bor utomlands men har bål här, eller för utländsk juridisk person över huvud tagel. Detta gäller även om båten används i yrkesverksamhet här i landet och sålunda är registreringspliktig här enligt nu gällande regler.

Båtar som är tillbehör lill andra fartyg har observerats bara i fråga om fiskefartyg, och där endasi i fråga om märkningen, i förslagel lill identifieringsförordning. Det gäller livbålar och barkasser, och en del hjälpbåtar till fiske. Enligt nuvarande regler kan sådana båtar inte införas i båtregistret, och en sådan regel är nödvändig även för ett allmänt båtregister.

Med de gjorda avgränsningarna kan det hända alt en del båtar som behöver nationalitetsbevis för utländsk resa inte kan få sådant, eftersom utfärdandet av sådant bevis enligt både gällande regler och de föreslagna är knutet lill registrering. Det är tänkvärt atl bålar som tranporleras ulomlands, eventuellt på trailer, men som varken har föreskriven längd eller motorstyrka nog för alt vara registreringspliktiga kan behöva sådant bevis för atl kunna fritt användas i utlandet. Reglerna om registreringsplikt bör därför kompletteras med regler om registreringsrätt. Sådana bestämmelser fordrar dock en delvis annan reglering än vad som föreskrivits för registreringsplikt, bl. a. i fråga om avregislrering.

TSV kan inte anses lämpat att som enda myndighet handha all båtregistrering i landet. Om TSV skall åläggas registreringen enligt de nya principerna, bör båtregistreringen vid sjöfartsregistrel ändå behållas, medan däremot sjöfartsregistrel kunde tänkas säsom enda myndighel för båtregistrering enligt det nya systemet. Den bedömningen grundar sig främst på följande omständigheter.

Sjöfartsregistrel (båt- och skeppsregislren) fyller elt annat syfte än det
nu föreslagna registret, och etl syfte som TSV ej väl kan fylla. Del avser
registrering av lillsynskrävande båtar, och båtregistret är sålunda liksom
skeppsregistret etl komplement till sjöfartsverket. Atl upplösa detta för
hållande beträffande båtar skulle leda till onödig splittring och till behov att
upprätthålla kompetens och kommunikation på två ställen. Sjöfartsregis
trel avser vidare registrering på grund av folkrättsligt åtagande, där regis
trets utvecklade förbindelser med främmande regislreringsmyndigheter får
särskild belydelse. Av intresse för nöjesbåtsägarna är särskilt att sjöfarts
registret redan är känt ulomlands som den myndighel vilken utställer
nalionalitetsbevis som flera länder kräver, och ett stort antal båtar har
frivilligt registrerats vid sjöfartsregistret av den anledningen. 58

4 Identifiering och utmärkning Prop. 1986/87; 121

4.1 Sjöfartsverket:--- Förslagel innebär alt sjöfartsregistrel skall tilldela fiskeskepp registerbeteckning medan båtregistret skall lilldela fiskebålar sådan beteckning. Det är i rapporten inle sagt något om hur del nödvändiga samarbetet för all undvika förvirring avseende dessa farlygsbeteckningar skall tillgå.

4.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Förslaget att båtägarna själva skall få utmärka bålarna med tilldelad identifieringsbeteckning avstyrks. Länsstyrelsen anser all ideniifieringsbeieckningarna skall vara enkla men likformiga. Får båtägarna själva utmärka bålarna kommer etl slort antal typer av märkning atl förekomma. Tydligheten kommer inte all vara avgörande vid ulmärkningen. Delta medför svårigheter för de övervakande myndigheterna i arbetet med bl.a. tillsynen av alt registreringsbeslämmelserna följs.

Med den teknik som nu finns torde det vara lätt atl framställa t.ex. självhäfiande identitetsbeteckningar. Vill man ha en synlig kontroll på att båtägaren erlagt registerhållningsavgift kan identitetsbeteckningar las fram åriigen med skifte av färg som nu sker med fordons kontrollmärken. Den plats på skrovet där identiietsbeteckningarna skall placeras väljs lämpligen av båtägaren.

4.3------------------------------------- Länsstyrelsen i Blekinge län: Trafiksäkerhetsverket har i fråga

om utmärkning av båtarna föreslagit att denna överlåts åt bålägarna själva, som då får märka båtarna på del sätt de själva finner lämpligt. Alternativet skulle vara att någon myndighet tillhandahåller enhetliga skyltar. Med tanke på de ändamål som ett bålregister skall tillgodose förefaller det rimligt all bålarna förses med enhetliga skyltar. Regeringen har i sina direktiv också förutsatt att kostnaderna för idenlifieringsanordningar skall ingå bland de kostnader som skall bilda underlag för en regislreringsavgift. Länsstyrelsen vill därför förorda alternativet med enhetliga skyltar.

4.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Det alternativ beträffande utmärkning, som innebär att båtägarna själva får svara för att registerbeteckningen av fastställd storlek och färg sätts på bålarna, anser länsstyrelsen vara det mest tilltalande och tillstyrker därför detsamma.

4.5 Länsstyrelsen i Alvsborgs län: Länsstyrelsen förordar del alternativ där båtägarna själva svarar för ulmärkningen. Beträffande fiskebåtar framgår det inte klan om identifiering och utmärkning skall ändras om t.ex. användningssättet ändras eller om båten överlåtes till en ny ägare som inte är fiskare.

4.6 Länsstyrelsen i Kopparbergs län:-- Samtliga båtar bör enligt länsstyrelsens mening förses med särskild registerbeteckning, således även fiskebåtar även om dessa enligt särskilda regler måste vara försedda även

med en distriktsbeleckning. Atl de dessutom bör ha registerbeteckning 59

följerav att dessa båtar ofta. efter alt ha tjänat ut som yrkesbåtar, omvänd- Prop. 1986/87; 121 las till fritidsbåtar.

Registerbeteckningen bör kunna anförtros båtägarna själva. Dock bör i enhetlighetens intresse i författning eller tillämpningsföreskrifter intagas uppgifter om storlek och typsnitt på de siffror och bokstäver som får komma till användning.

4.7 Sjösportens samarbetsdelegation: I 7 § registreringslagförslaget

står atl båten skall tilldelas en registerbeteckning. I registreringsförord-ningsförslagels 6 § finns bestämmelse om registerbeteckningen. Del framgår atl man överger den hittills använda metoden med gemensam igenkänningssignal, anropssignal och registreringskod, vilket förefaller atl ha varit ett enkelt och vålbelänkl system. Motivet för ändringen är att nummerserierna enligt gällande syslem skulle vara begränsade. Uttalandet förvånar, då det i PM om del sjörältsliga registreringsväsendet Ju 1971:6 på s. 148 sagts alt systemet skulle möjliggöra elt så stort anlal variationer att inte ens en allmän bålregislrering skulle göra det nödvändigl alt ändra systemet. Det förefaller önskvärt med en redovisning av rätta förhållandel.

5 Registerinnehåll

5.1 Domstolsverket:-- Riksskatteverket hade föreslagil att ägaren

skulle uppge försäkringsbolag och försäkringsvärde i de fall då båten är försäkrad. Sådan uppgift har värde från konlrollsynpunkl. Kontrollen av båtar är enligt ändamålsparagrafen elt viktigt skäl all införa bålregistret. Enligt DV;s mening är TSV;s framlagda skäl för atl avfärda förslaget mot den bakgrunden mindre väl genomtänkta.

5.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län: 1 likhet med RSV anser

länsstyrelsen alt uppgift om försäkringsbolag där bålen är försäkrad samt båtens försäkringsvärde skall finnas i båtregistret. Uppgiften om försäkringsvärde torde vara lill stor nytta för skattemyndigheterna i deras taxeringsarbete. Eftersom försäkring inle krävs för bålar kan uppgiften inte vara obligatorisk. Bålägarna bör dock ges möjlighet att lämna sådana uppgifter samtidigt som kanaler till försäkringsbolagen skapas för rapportering av försäkringsuppgifter.

5.3 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Enligt förslaget skall var och

en som äger en femtedel eller mera av en registrerad båt antecknas i registret som ägare. De skall alla enligt förslagel till 9 § båtregisierlagen solidariskt ansvara för de avgifter som är knutna till systemet, Enligl länsstyrelsens mening kräver en rationell hantering av rutinerna för uttag av avgifter och reslföring att en ägare registreras som ansvarig gentemot registret. En särskild anmälan om delta ansvar bör ske och uppgifterna om eventuella andra ägare bör finnas i en separat transaktion i registrel.

I förslaget till 3 § båtregisterförordningen anges, all fråga om registre
ring skall prövas av länsstyrelsen i det lån där båten har sin hemmakom- 60

mun om anmälningar rörande samma bål har gjorts till flera länsstyrelser. Prop. 1986/87:121

Enligt länsstyrelsens uppfattning år det bättre all från börian försöka styra

anmälningarna till en myndighel genom all i författningen ange vilken

länsstyrelse som är registreringsmyndighei för bålen. I enlighet med vad

som ovan har sagts om regisleransvarig ägare föreslår länsstyrelsen atl

länsstyrelsen i det län där den regisleransvarige ägaren har sin hemvist blir

registreringsmyndighei.

5.4 Länsstyrelsen i Kalmar län: Då del gäller uppläggningen i slort

av förslaget till båtregister förefaller detta väl avvägt. De föreslagna uppgifterna i registrel synes i huvudsak överensstämma bland annal med dem som finns i Svenska Kryssarklubbens bålregister och som har fungerat väl i många år. Det borde dock vara av värde med uppgift om den radiosändar-utruslning, som finns ombord, båtens djupgående och vilken segelfri höjd den fordrar.

5.5 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Av förslagel framgår atl den

som förvärvat en registrerad båt skall anmäla delta lill registret inom viss tid. Även förre ägaren har samma skyldighet. Det senare gäller dock endast om han är antecknad i registret. Länsstyrelsen anser atl denna bestämmelse bör ulgå då den kan skapa oklarhet i skyldigheten att vara registrerad.

5.6 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen är av

den uppfattningen att många båtägare inte känner annan motorstyrka i sina båtar än vad som uttrycks i hästkrafter (hk). Vid anmälan om registrering av bål med motor bör därför motorstyrkan kunna ges uttryckt i hk. Det är inte lämpligt atl anmälningsblanketterna förses med omräkningsfaktor så att båtägarna själva får räkna fram effekten till Kw. Etl sådant förfarande förutsätter atl uppgiften måste kollas på länsstyrelsen före registrering. Beräkningen bör göras i systemet i samband med noteringen i registret. Utfärdat registreringsbevis bör innehålla uppgift om såväl hk som Kw.

5.7 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen finner det angelä
get atl registret inle belastas med onödiga eller alltför många dellaljupp-
gifter om bålen eller ägaren. Det kan ifrågasättas varför skrovets färg skall
anges? Innebär detta att varie ommålning skall anmälas till regislret?
Vidare kan ifrågasättas varför ägarens hemortsförsamling och hemlän skall
anges när ändå hemmakommun anges. Se vidare 4 § förslag till förordning
om registrering av båtar om vad en anmälan skall innefatta jämfört med
vad som enligt i bilagan till förordningen föreslås skall införas i båtregis
tret.

5.8----------------------------------- Länsstyrelsen i Örebro län: I motsats lill förslaget anser länssty
relsen i den mån båtarna är försäkrade att uppgift härom bör finnas i
registret. Det bör vara av värde för både myndigheter och försäkringsbolag
atl veta vilket försäkringsbolag som svarar för bålen, när sådana uppgifter

erfordras, bl. a. i samband med försäkringsbedrägerier. 61

5.9 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Eftersom registret enligl nu Prop. 1986/87; 121

föreliggande förslag är avsett atl användas uteslutande för statistikändamäl
och för identifiering och kontroll av bålar synes för fullståndighelens skull
även slatens båtar böra registreras liksom även båtar som ännu inte sjö
satts. ---- På sikt bör även kunna framgå av registret om en båt i

förekommande fall föriullats eller ej.

6 Organisation m. m.

6.1 Domstolsverket:--- Det förefaller rationellt atl för båtregistret utnyttja den organisation som finns för bil- och körkortsregistrering, anläggningar, programvara etc. Många person- och adressuppgifter bör också vara gemensamma. Med länsstyrelserna som regional organisation framstår det som naturligt atl TSV utgör central registreringsmyndighei.

6.2 Länsstyrelsen i Stockholms län: Insamling av grundmaterial saml

dalaregistrering av detta kommer, som också konstateras i förslaget, atl bli det mest omfattande inslaget i registeruppläggningen.

Länsstyrelsen vill därför understryka vikten av all registerorganisa-lionen saml utbildningen av bilregisterpersonalen är genomförd i god tid innan uppbyggnaden av registret påbörias. För att den båtägande allmänheten skall kunna erhålla kunskap om sina skyldigheter erfordras, förutom den information som framhållits i förslaget, att denna skall kunna ställa frågor till registreringsmyndighelen per telefon. De resurser som länsstyrelsen besitter i dag i vad avser telefonupplysning lill allmänheten om registrerade fordon, vägtrafikskatl med mera, är klart underdimensionerad och skulle, om den ytterligare belastades med frågor om bålregislrering, hota att totalt bryta samman.

6.3 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen finner det naturligt att

länsstyrelserna som har erfarenhet som regional myndighet från registrering av motorfordon även föreslås handlägga det föreslagna båtregistret. De bålar, som enligt förslaget skall registreras, synes komma att utgöra etl relativt litet antal i förhållande lill antalet registrerade motorfordon. Dessutom lorde antalet ägarbyten etc. när det gäller båtar vara betydligt lägre än då del gäller motsvarande antal motorfordon. Ägarbyten då del gäller bålar är dessutom erfarenhetsmässigt koncentrerade till höst och vår. Några arbetsmässiga problem atl klara av de nya uppgifterna bör därför inle uppslå.

6.4 Länsstyrelsen i Kristianstads län:-- Länsstyrelsen vill påpeka

svårigheterna med alt få in de uppgifter som skall ingå i ett eventuellt båtregister. Det handlar om drygt 400000 båtar. Av trafiksäkerhetsverkels utredning framgår att hälften av dessa är åtkomliga på olika sätt genom organisationer, försäkringsbolag, båttidningar m.fl. Den andra hälften, ca 200000, måste nås genom en intensiv central och regional kampanj. Del

måste antas att många båtägare inle kommer all svara inom den för 62

omläggningen avsedda tiden. Del kommer att medföra extra belastning på Prop. 1986/87:121 länsstyrelsen i omläggningsskedet, en belastning som även kommer all märkas i fortsättningen genom etl nytt regisler.

6.5 Länsstyrelsen i Hallands län: Föreslagen organisation för båtre
gistret är lämplig. Trafiksäkerheisverket anger atl organisationen och an
läggningarna endasi kräver marginell utbyggnad. Länsstyrelsen bedömer
all både personal och lerminalförstärkning erfordras. Personalförsiärk-
ningen behövs så fort beslut om bålregislrering faltals. Länsstyrelsens
bilregister har redan hård belastning på telefonlinjenätet. För att möta den
ökade belastningen fordras en väl utbyggd information lill båtägarna. In
formationen bör gå ul centralt.

7 Kostnader m. m.

7.1---------------- Domstolsverket: DV kan dock inle låla bli alt uppmärksamma

frågan huruvida det är försvarbart all för en kostnad av drygt 12 milj. kr. bygga upp och för en årlig kostnad av drygt 7 milj. kr, driva ett register som enbart har till ändamål alt redovisa statislik, att kunna identifiera bålar samt för kontroll, särskilt som det inle anges vem som skall svara för och ulföra identifieringen och kontrollen.

7.2--------------------------------- Stockholms tingsrätt (Sjöfartsregistret): Den kostnadskalkyl som

TSV presenterat för verkets egen del förefaller modest. Även om den skulle visa sig hålla streck kan den omöjligen utgöra hela sanningen vad de totala kostnaderna beträffar. Länsstyrelsernas utökade uppgifter skulle kräva viss förstärkning av sakkunnig personal. Kustbevakningens och sjöpolisens insatser måste sannolikt göras större.

8 Registerhållningsavgift

8.1---------------- Domstolsverket: En avgift skall vara vederlag för en tjänsl eller

vara, som del allmänna tillhandahåller (prop. 1973:90 s. 219). DV sätter ifråga om den enskilde båtägaren får någonting i utbyte av atl hans båt registreras. Ändamålet med registret tyder närmast på atl det enbart är allmänna intressen som tillgodoses med registrel. Eftersom den enskilde inte fär nägon motprestation för den regislerhållningsavgifl som han eriäg-ger bör avgiften likställas med skall, som tillhör det primära lagområdel. Behörigheten atl besluta om avgiftens storlek torde därvid inte kunna delegeras från riksdagen till regeringen.

8.2------------------------------ Länsstyrelsen i Västmanlands län: Eftersom registrel inte skall

ha lill syfte alt utgöra underlag för en beskattning av bålar, synes de
föreslagna reglerna för ändring av uppgifter i registret och av de pä grund
därav påförda avgifterna vara onödigt komplicerade med hänsyn till belop
pens ringa storlek. Det måste kunna räcka med ett enkelt rättelsebeslul av 63

länsstyrelsen och man kan även ifrågasätta om del skulle behövas någon Prop. 1986/87; 121 besvärsrätt beträffande elt sådant beslut.

Länsstyrelsen vill även hävda att det måste bli orimligt dyrt och opraktiskt att varie år ta ul en avgift om endasi 25 kronor. All vid del första tillfälle, då en båt registreras, samtidigt ta ul hela kostnaden för bäde registreringen och all framtida registerhållning vore väl mest tilltalande men etl sådant system skulle sannolikt leda till atl ägarbyten inte anmäldes och alt registret därför inte kunde hållas aktuellt. Enligt länsstyrelsens mening borde man däremot kunna debitera och ta ut avgifter vart tredje eller kanske hellre vart femte är, utan atl registrets tillförlitlighet därigenom allvarligt påverkades.

8.3 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser att

påkallande av beslut om fastställelse av registerhållningsavgifien skall ske skriftligen inom 30 dagar efter det att avgiften skulle ha betalats, att påkallande skall ske hos länsstyrelsen i det län där ägaren har sin adress enligl båtregistret, att länsstyrelsen utan att särskilt beslut meddelas skall kunna korrigera en avgift som uppenbart påförts orikligt, att länsstyrelsen skall ges möjlighet atl medge anstånd med inbetalning av registerhållnings-avgift sai7ii all regislerhållningsavgiflerna skall påföras/debiteras under en tid på året när belastningen på bilregistret är lägre än under vårmånaderna mars-maj.

8.4 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Enligl länsstyrelsens erfa
renhet vållar tillämpningen av 23 § vägtrafikskattelagen ofta problem när
fordonsägaren påkallar beslut av länsstyrelsen om fastställelse av skatten,
genom att denne därvid påstår atl han mottagit skattekravet först efter den
dag den senasl skulle ha betalts. Med den utformning förslaget till lag om
registrering av båtar fått i 11 § befarar lånsstyrelsen därför atl samma
problem kommer att uppslå vid tillämpningen av båtregisierlagen. Med
hänsyn härtill föreslår länsstyrelsen atl samma beräkningssätt för påkal
lande av beslut användes här som i 23 § första slycket punkt 1 väg;lrafik-
skattelagen. Förslagel kan ges följande lydelse; "Anser någon atl register
hållningsavgift oriktigt har påförts honom, får han inom 30 dagar efler den
dag då avgiften senast skulle ha betalats, påkalla beslut om fastställelse av
avgiften hos registreringsmyndighelen."

Registerhållningsavgifien påförs av trafiksäkerhetsverket och detta skall ske under mars respektive oktober månad. Med hänsyn till att arbetsbelastningen på bilregistret är särskilt stor under värmånaderna föreslår länsstyrelsen all första perioden för påförande av avgift enligl 14 § förslagel till förordning om registrering av båtar ändras från mars till januari månad.

8.5----------------------------------------- Sjösportens samarbetsdelegation: 1 registreringslagförslagets 7 §

pkl 5 slår all om registrerad båt frånhänts ägaren genom broll och bålen
inte anträffas inom två år därefter, skall bålen avregistreras. Bestämmel
sen i 9 § om ägaransvar medför att ägaren är skyldig atl betala regisler
hållningsavgifl under den tid han sålunda inle har båt men ändå formellt 64
måste slå som dess ägare. Det synes riktigast att han befrias från avgiften.

I 9 § slåratt flera ägare som gemensamt har bål blir solidariskt ansvariga Prop. 1986/87; 121 för registerhållningsavgifien. Del framstår i partrederiförhållandcn som ett omotiverat avsteg från den gällande regeln om delat ansvar, och regeln bör förses med reservation för del fallet.

I 11 § registreringslagförslaget stadgas att den som vill klaga på påförd registerhållningsavgift har att påkalla fastställelse av avgiften genom beslut. Även om avsikten framgär av lagmotiven, måste bestämmelsen framstå som ytterligt dunkel för båtägare i gemen, och syfiet - att bålägaren skall få ett beslut som kan överklagas — borde klargöras i lagtexten.

9 Författningsreglering

9.1------------------------- Rikspolisstyrelsen: I förslaget till lagens 4 § p 2 sägs att registre
ringsskyldighet föreligger om bålen drivs med en motor vars effekt över
stiger 13 kilowatt. Då det inte går alt bortse från att en båt kan förses med
flera motorer bör i stället anges att registreringsplikt inträder när den
sammanlagda motorstyrkan överstiger en viss nivå.

Enligl 5 § lagförslaget föreskrivs atl en ägare av en båt skall anmäla bålen för registrering. Om han underlåter delta kan han straffas. Varken av lagen eller förordningen framgår vem som blir slraffansvarig om en bål har flera ägare.

9.2----------------------------------------------- Stockholms tingsrätt (Sjöfartsregistret): I § 2 st: Hänsyn har inle

tagits till den dispensmöjlighet som finns angiven i 1 § 2 st sjölagen. Även om det kanske inte är särskilt ofta förekommande att båtar, vilka ägs av utländska fysiska personer som är bosatta ulomlands eller av utländska juridiska personer, står under avgörande svenskt inflytande och därför kan få dispens att anses som svenska och föra svensk flagg, kan denna möjlighet inte uteslutas. - Hur har man för övrigt tänkt sig att lösa den sannolikt inte ovanliga situationen att en svensk medborgare är bosatt i utlandet och har sin båt där? Skall båten vara registreringspliktig och ha svensk registerbeteckning? Och detta även om det främmande landels lag föreskriver registreringsplikl eller regislreringsrätl (ev med förbud mot att anbringa beteckning, som kan förväxlas med registerbeteckningen i del landet)? Del förefaller inle som om TSV tagit någon hänsyn till risken för kollision med andra länders lagar.

Det aktuella lagförslaget innehåller varken i sin 4 § eller eljest någon bestämmelse om regislreringsrätl. En sådan är emellertid av behovet påkallad, inte endasi när del gäller icke-kommersiella statsägda bålar utan framför allt för fritids- och fiskebåtar. Även ägare av små fritidsbålar, t. ex. tävlingsbåtar, kan bli nödsakade atl ansöka om nationalilelsbevis och ett sådant förutsätter registrering. Också för fiskebålarnas del borde - oavsett hur längdgränsen bestäms — finnas möjlighet till frivillig registrering.

5 §: En lidsfrist på endast en vecka för registrering är erfarenhetsmässigt

alldeles för kort. Enligt gällande lag är tiden en månad. - Bestämmelser 65

5 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

mässig sjöfart. Dessa register omfattar fartyg som är utrustade med någon Prop. 1986/87:121

form av kommunikationsanläggning varför uttrycket "hörts av" här kan

anses motiverat utifrån den belydelse ultrycket har i normalt språkbruk.

Fritidsbåtar saknar vanligtvis radioanläggning och därför möjlighet atl

"höra av sig". Uttrycket bör ersättas med det mer adekvata "anträffats"

vilket också används i 5 p samma paragraf.

11 §; Någon form av tidsgräns för möjligheten att fastställa avgiften enligt 11 § 3:e styckel borde finnas - i annat fall kan myndigheten bli tvungen att pröva frågan i sak efler kanske mer än 10 år. I 23 § andra slycket Vägtrafikskattelagen har motsvarande tidsgräns salts lill tvä år. Denna tidsgräns har i vissa fall visat sig vara väl kort. Jämförelser kan också göras med vad som gäller för fastställelse av skatt enligt lagen (1984; 151) om punktskatter och prisregleringsa vgifter (3 år) och enligl mervärdeskatielagen (1968:430) (6 år).

15 §; RSV anser au underlåten anmälan inle bör beläggas med straff i större onifaltning än syfiet med anmälningsplikten kräver. Detta syfte tillgodoses genom bestämmelsen i första stycket om sanktionsmöjlighet mot försumliga registeranmälare. Bestämmelsen i andra styckel dikteras emellertid inte av detta syfte ulan utgör en ytterligare reaktion på ett i och för sig redan straffsanktionerai förfarande. RSV anser inte alt denna form av "dubbelbestraffning" är motiverad och föreslår därför alt andra stycket utgår.

9.4 Länsstyrelsen i Kronobergs län: 4 §; Enligt förslagel inträder

registreringsplikt när bålen sjösätts. Av specialmotiveringen framgår att avgränsningsproblem till begreppet sjösättning kan uppstå. Enligt länsstyrelsens mening är det enklast alt låta dagen för förste ägarens förvärv vara utgångspunkt för atl beräkna när registreringsplikt inträder.

7 §; Punkten 6 i paragrafen synes inbjuda till gränsdragningsproblem.
Länsstyrelsen föreslår att den ulgår. 1 stället kan punkten 4 erhålla lydel
sen "----- på grund av ombyggnad eller ändring inte längre "

9.5 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Lag om registrering av båtar

4 § 1; "Skrov" bör förtydligas.---- Ingår exempelvis utanpåliggande

roder och bogspröl i skrovet är frågor som bör klaras ut. Vidare

föreslås följande formulering "vars skrov har en längd av fem meter eller mer".

11 §; Båtägaren kan enligl denna paragraf påkalla beslut hos registrerings
myndigheten. Enligt 4 § förordningen om registrering av båtar skall beträf
fande bålar uppgift om bålens hemmakommun uppges. Dä det är av
avgörande betydelse vilken myndighel som är att anse som registrerings-
myndighet och båtar flyttas mellan olika hamnar efterlyser länsstyrelsen
en förklaring av vad som avses med "bålens hemmakommun". 68

13 §; Under avsnitt 7 "Registerhållningsavgift" efteriyser länsstyrelsen en Prop. 1986/87; 121 bestämmelse om vilken lägsta beloppsgräns som skall gälla för atl etl ärende skall bli föremål för indrivning.

Sjölagen

2 §; Eftersom denna paragraf föreslås bli ändrad, vill länsstyrelsen föreslå att första meningen ändras till "Fartyg, vars skrov har en längd av tolv meter eller mer och en bredd av fyra meter eller mer, betecknas skepp".

9.6 Sjösportens samarbetsdelegation: I registreringslagförslagets 5 §

föreskrivs skyldighet för ägare av en registreringspliktig båt atl anmäla bålen lill registrering. Däremot saknas bestämmelser om förvärvsanmälan, fastän moiivuttalandet till paragrafen visar att man trott sig ha föreskrivit detta genom regislreringspliklen. Registreringslagen framstår härigenom som ofullständig, och den måste kompletteras på den här punkten av regislreringsförordningen, som regeringen skall utfärda.

1 Förslag till

Lag om fritidsbåtsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Registrering av bålar enligt denna lag sker i det frilidsbåtsregisler som avses i 2 § andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1). Registrel skall föras med hjälp av automatisk databehandling.

2 § Fritidsbåtsregistrel har lill ändamål att ge underiag för

1. kontroll av ordning och säkerhet till sjöss,

2. planering av trafiken med fritidsbålar. Registrel fär även användas som underlag för

1. planering som avser turism, friluftsliv och naturvård,

2. utredningar rörande skatter, tullar och indrivning.

Regislret förs av sjöfartsverkel som central registermyndighet och av länsstyrelserna som regionala registermyndigheter.

3 § Sjöfartsverket och länsstyrelserna förfogar över och har lerminalåtkomst lill fritidsbåtsregistrel.

4 § Polismyndighet, tullmyndighet, riksskattéverket, länsskatlemyn-dighel, lokal skattemyndighet, kronofogdemyndighet, statens naturvårdsverk, Sveriges turistråd och fiskeristyrelsen får ha terminalåtkomst till fritidsbåtsregistret.

5 § Vid tillämpningen av denna lag skall som ägare av en båt anses även den som innehar båten på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.

Bestämmelserna om skyldigheter enligt denna lag för ägare av en bål gäller ocksä ägare av en eller flera andelar i en bål.

Registrering och anteckning av förvärv m. m.

6 § Varje svensk bål som inte skall registreras enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och som vanligen är förlagd i Sverige skall registreras i fritidsbåtsregistret om

1. båtens skrov har en största längd av minst fem meter och drivs med segel eller motor eller

2. båten drivs med en motor vars propelleraxeleffekt överstiger tio kilowatt eller, om båten drivs med flera motorer, den sammanlagda propelleraxeleffekten överstiger tio kilowatt.

Registreringsplikten inträder då båten första gången sjösätts eller då den därefter utrustas med segel eller motor.

Första och andra stycket gäller även utländsk båt vars ägare är bosatt i Sverige.

7 § En båt anses som svensk om den lill mer än hälften ägs av svensk Prop. 1986/87; 121 medborgare eller svensk juridisk person.

8 § Även en annan svensk båt än en sådan som avses i 6 § får på begäran av ägaren föras in i fritidsbåtsregistret, om det med hänsyn till båtens typ och användning eller annars finns särskilda skäl för atl den registreras.

9 § Ägaren av en bål skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för registrering inom en vecka från det atl den blev registreringspliktig. Görs inte en sådan anmälan får bålen inle brukas.

10 § Den som har förvärvat en registrerad båt, som i förvärvarens hand
är registreringspliktig, skall skriftligen till en lånsstyrelse inom en vecka
från förvärvet anmäla detta för anteckning i fritidsbåtsregislret. Ett dödsbo
år inte skyldigt all anmäla förvärv från den avlidne. Övergår äganderätten
till en registrerad bål på annat sätl än genom arv, bodelning eller testamen
te, är även den förre ägaren skyldig alt inom en vecka från den nye ägarens
förvärv göra anmälan därom lill en länsstyrelse.

Avser förvärvet en oregistrerad bål skall inom samma tid bålen anmälas för registrering. Görs inte en sådan anmälan får bålen inle brukas.

11 § Inträder eller ändras elt förhållande som skall redovisas i fritidsbåts
registrel och rör förhållandel annat än äganderätlsövergång eller avregis
trering, skall ägaren utan dröjsmål anmäla förändringen till en länsstyrelse.

Avregistrering

12 § En bål skall avregistreras om den

1. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. ej längre vanligen är förlagd i Sverige eller på grund av överiålelse ej längre skall vara registrerad i frilidsbålsregislrel,

3. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inle anträffats inom tre månader,

4. frånhänts ägaren genom brott och inte anträffats inom två år därefter,

5. skall registreras enligl lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.,

6. i annat fall än som sägs i I -5 sedan minst ett år inle är registreringspliktig,

7. har förts in i registret med stöd av 8 § och den anmäls för avregislrering.

13 § Om en bål skall avregistreras enligt 12 § 1-6 är ägaren skyldig att
utan dröjsmål lill en länsstyrelse skriftligen anmäla båten för avregistre
ring.

Om en länsstyrelse får kännedom om omständighet som avses i 12 § I-6, får länsstyrelsen självmant avregislrera båten.

Registeravgift

14 S Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet all belala en ärlig registeravgift.

Avgiftsskyldig för en viss båt är ägaren av båten. Som ägare av en
registrerad båt anses den som är antecknad i fritidsbåtsregistrel som ägare 71

när avgiften skall tas ut. Om flera ägare är antecknade är de solidariskt Prop. 1986/87; 121 betalningsansvariga. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid, får båten inte brukas.

15 § Om en bål frånhänts ägaren genom brott, är denne inte skyldig att betala regisleravgifl.

16 § Regisleravgiften påförs genom automatisk databehandling pä grundval av uppgifter i fritidsbåtsregistret utan atl beslut meddelas.

17 § Den som har påförts regisleravgifl enligl 16 § får begära beslut om avgift.

Begäran skall ha kommit in till en länsstyrelse senast 30 dagar efter den dag då avgiften senasl skulle ha betalats. Har krav på avgiften tagits emot först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock liden från mottagnings-dagen.

18 § Betalas inte registeravgiften inom föreskriven tid skall den betal
ningsskyldige åläggas att inom viss tid betala avgiften. 1 fråga om en påförd
avgift får verkställighet ske enligt utsökningsbalken.

Ansvars- och överklagandebestämmelser m. m.

19 § Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 9 § och 10 § andra stycket döms till böter.

20 § Brukas en båt i strid mot 9 §, 10 § andra stycket eller 14 § tredje stycket döms ägaren till böter.

Visar ägaren att han gjort vad på honom ankommer för att hindra att båten brukas är han fri från ansvar.

Första stycket gäller även annan brukare än ägaren, om han kände till eller borde ha känt till att båten inte fick brukas.

21 § Den som underlåter atl fullgöra sin skyldighet enligt 10 § första
stycket, 11 § eller 13 § första stycket döms till böter, högst 1000 kronor.

Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 10 § första styckel och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre fri från ansvar.

22 § I fråga om båt som ägs eller brukas av oskiftal dödsbo, konkursbo, bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning gäller bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare den eller dem som har rätt alt företräda boet, samfundet eller inrättningen.

23 § I fråga om båt som ägs av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning eller av flera personer med samäganderätt skall en länsstyrelse på begäran av samfundet, inrättningen eller samtliga delägare i fritidsbåtsregistret ange viss person som bärare av ägares skyldigheter och ansvar enligl denna lag. Vad som i lagen sägs rörande skyldigheter och ansvar för ägare av båt gäller därefter denne.

24 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får i
det särskilda fallet eller genom föreskrift medge undantag från bestämmel
serna om registreringsplikl och avgiftsskyldighet i denna lag. 72

25 § En registermyndighets beslut i del särskilda fallet får överklagas hos Prop. 1986/87; 121 kammarrätten genom besvär. Föreskrift om överklagande av sjöfartsverkets beslut om föreskrift enligl 24 § meddelas av regeringen.

Påkallas beslut enligl 17 § eller överklagas ett sådant beslut, befriar detta inte den avgiftsskyldige från au i behörig ordning betala avgift som påförts honom eller fastställts genom beslutet. Detta gäller ej om annat förordnas av den länsstyrelse som har meddelat beslutet eller av domstol som prövar överklagandet.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

2. Registreringsplikt inträder vid lagens ikraftträdande för en båt som då är sjösatt eller som tidigare har varil sjösatt. 1 stället för den i 9 § angivna lidsfristen skall gälla all anmälan för registrering skall ske senast den I april 1988,

3. En båt som vid ikraftträdandet är införd i det båtregister som förs enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. och som skall vara registrerad i frilidsbåtsregistret, skall genom sjöfartsverkets försorg utan dröjsmål överföras till detta register.

4. En båt som har upptagils i skeppsregistret enligl punkl 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i fritidsbätsregislret. Avförs bålen ur skeppsregistret enligt denna föreskrift skall den anmälas för registrering i fritidsbåtsregislret, om den är registreringspliktig enligt denna lag.

6 Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 121

Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annal fartyg kallas

båt

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres etl bålregister enligt bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens förordnande få registren föras med användning av automatisk databehandling.

Över svenska skepp förs ett skeppsregister. Över båtar förs ett bålregister enligt bestämmelser i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. och ett frilidsbåtsregisler enligt bestämmelser i lagen (1987:00) om frilidsbåtsregisler. Över skepp under byggnad i Sverige förs ett skeppsbyggnadsregister.

Skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret förs av den myndighet, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren: Efter regeringens förordnande/år registren föras med användning av automatisk databehandling.

3 Förslag till Prop. 1986/87; 121

Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

dels att 5 S skall upphöra atl gälla,

dels all I, 4§ och övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§
Registrering enligt denna lag sker        Registrering enligl denna lag sker
i del båtregister som avses i 2 § sjö-     i det bålregister som avses i 2 §
lagen (1891:35 s. 1).                  andra stycket sjölagen (1891:35 s.

I).

Bålregisterärenden är ärenden om

1. registrering eller avregislrering av båt,

2. anteckning av båtförvärv,

3. annan införing i bålregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

4§
I bälregistret skall införas varie 1 båtregistret skall införas varie
svensk båt, som används yrkes-   svensk båt, som används yrkes
mässigt till befordran av gods eller      mässigt till befordran av gods eller
passagerare, till bogsering eller    passagerare, till bogsering eller
bärgning, lill fiske eller annan    bärgning, till fiske eller annan
fångst / saltsjön eller lill uthyrning fångst eller till uthyrning till allmän
till allmänheten och vars skrov har      heten och vars skrov har en största
en största längd av minst sex meter. längd av minst fem meter. Även
Även mindre passagerarbåt skall   mindre passagerarbåt skall införas i
införas i båtregistret, om den år    båtregistret, om den är konstruerad
konstruerad så alt den kan föra fler    sä att den kan föra fler än tolv pas-
än tolv passagerare.                  sagerare.

Första stycket gäller också utländsk båt, som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige.

Regeringen får efler överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första styckel.

Denna lag' träder i kraft den I juli 1979. Genom lagen upphävs båtregistreringslagen (1975:604).

Beror förvärv av villkor, som innefattar förbehåll om återtaganderätt, skall frist för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet. Motsvarande gäller i fråga om frist för anmälan för registrering av nybyggd båt eller av sådan utländsk båt som avses i 4 § andra styckel eller av båt som utgör tillbehör till annat fartyg.

1979:377. 75

Nuvarande lydelse

Båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973; 1064) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Avförs bålen ur skeppsregistret enligl denna föreskrift, skall den införas i båtregistret, om den år registreringspliktig enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig, skall den ändå införas i båtregistret, om ej ägaren har begärt annal.

Föreslagen lydelse

Båt som har upplagits i skeppsregistret enligl punkl 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973; 1064) om ändring i sjölagen (1891; 35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift, skall den införas i båtregistret, om den är registreringspliktig enligt denna lag.

Prop. 1986/87; 121

Nuvarande lydelse

1 fråga om fartyg som är införda i skepps- eller båtregistret enligt 2 § sjölagen (1891:35 s. I) eller i motsvarande utländskt register skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registret anses som ägare. Har ett förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 14 § tredje slycket första meningen sjölagen, anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om fartyg som innehas på grund av förvärv med förbehåll om ålertaganderätl.

Föreslagen lydelse

6§

I fråga om fartyg som är införda i skeppsregistret, båtregistret eUer frUidsbåtsregistret enligl 2 § andra styckel sjölagen (1891:35 s. I) eller i motsvarande utländskt regisler skall vid tillämpningen av denna lag den som är antecknad i registrel anses som ägare. Har ett förvärv av skepp skrivits in i skeppsregistret med stöd av 14 § tredje stycket första meningen sjölagen, anses förvärvaren som ägare. Vad som sägs om ett fartygs ägare gäller i övrigt innehavaren i fråga om fartyg som innehas på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.

BUaga 4 Prop. 1986/87; 121

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-02-25.

Närvarande; justitierådet Knulsson, f. d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Totlie.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 5 februari 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Lönnqvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om fritidsbåtsregister,

2. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. I),

3. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mals Jender.

I anslutning till föredragningen har lagrådet tagit del av det yttrande enligt 2 a § datalagen som datainspektionen avgett den 23 februari 1987 över förslaget till lag om fritidsbåtsregister.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om fritidsbåtsregister

1-4 §§

Lagrådet ansluter sig till de förslag som datainspektionen har fört fram rörande dessa paragrafer i sill ovannämnda yttrande. Det behov av uppgifter, som fiskeristyrelsen, naturvårdsverket och Sveriges turistråd kan ha, bör som dalainspektionen anför tillgodoses i annan ordning. I enlighet med det sagda förordar lagrådet att 2 § tredje stycket och 3 § utgår och att 1 och 4 §§ - som alltså blir I och 3 §§ — ges följande lydelser:

"I § Registrering av båtar enligt denna lag sker i det fritidsbåtsregister som avses i 2 § andra stycket sjölagen (1891:35 s. 1). Regislret förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehandling.

3 § Polismyndighet, tullmyndighet, riksskattéverket, länsskattemyn-dighel, lokal skattemyndighet och kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till fritidsbåtsregistret."

7§

I specialmoliveringen sägs att paragrafen överensstämmer med 1 § sjöla
gen. Den svarar emellertid endast mot första meningen i nämnda lagrum.
Avsikten torde vara att även andra meningen skall kunna tillämpas. Under
den förutsättningen föreslår lagrådet att 7 § utgår; I § sjölagen blir då -jg

automatiskt tillämplig.

8§ Prop. 1986/87; 121

Om 3 och 7 §§ utgår, blir detta 6 § och hänvisningen skall avse 5 §. Det framgär inte av lagtexten eller motiven hur man skall se på situationen då flera äger en båt gemensamt. Paragrafen skall läsas i samband med förslagets 12 § punkten 7 som handlar om avregistrering i motsvarande fall. Lagrådet utgår från att det inle skall krävas någon äganderättsutredning med behörighetshandlingar etc. Frågan är vad som skall gälla om ägarna inte är eniga. Etl klargörande bör ske, åtminstone i ett motivuttalande.

9 och 10 §§

1 dessa paragrafer avhandlas dels registreringsplikt, dels skyldighet att anmäla ägarförändringar. Enligt lagrådets mening bör dessa ämnen skiljas åt genom atl andra stycket i förslagets 10 § arbetas in i 9 §.

Bestämmelserna i förslagels 10 S första stycket berör bl. a. successionsrättsliga förvärv. Vid förvärv genom arv räknas successionen från arvlåtarens död. Egendomen blir emellertid underkastad särskild förvaltning — dödsboförvaltning - till dess den genom arvskifte fördelas bland arvingarna. Såväl dödsfallet som fördelningen av arvet ger således tidpunkter av betydelse för förvärvet. Finns det bara en arvinge bortfaller dock det senare ledet, eftersom något skifte då inte behövs. Motsvarande förhållanden kan uppkomma vid förvärv på grund av testamente. Efterlämnar den avlidne även en make, kan dessutom förvärv genom bodelning komma i fråga.

Dessa för de successions- och familjerättsliga förvärven speciella förhållanden har beaktats vid motsvarande reglering i 51 § bilregisterkungörelsen (1972:599). Efter huvudregeln - också den föreskriver anmälan inom en vecka från förvärvet - sägs där att, då äganderätten övergått genom arv, bodelning eller testamente, tiden dock skall räknas från det arvskifte hölls eller bodelning skedde; fordras ej arvskifte eller bodelning skall tiden räknas, vid testamente, från det detta blev ståndande och i annat fall frän det bouppteckning efler arvlåtaren avslutades.

Hur anmälningstiderna skall räknas i motsvarande fall enligt förevarande paragraf är inte helt klart. Endast huvudregeln är tillämplig och det enda undantag som görs tar sikte på den ägarväxling som det innebär när vid dödsfallet egendomen övertas lill förvaltning av den avlidnes dödsbo. Regleringen år utformad på samma sätt som enligt 6 § andra stycket lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Det får emellertid antas alt förvärv av båtar genom arv, bodelning och testamente kommer att bli betydligt vanligare när fråga är om fritidsbåtar än när det rör sig om båtar för vilka 1979 års lag varit i första hand avsedd. Behovet av en klargörande reglering mäste anses större i nu förevarande sammanhang.

Lagrådet, som finner att lagens 10 § kan utformas med förebild i 51 § bilregisterkungörelsen, föreslår att 9 och 10 §§ - som med lagrådets förslag beträffande 3 och 7 §§ blir 7 och 8 §§ - får följande lydelser;

"7 § Den som äger eller förvärvar en båt, som inte är men skall vara

79 registrerad, skall skriftligen till en länsstyrelse anmäla båten för registre-

ring inom en vecka från det atl den förvärvades eller registreringsplikl Prop. 1986/87; 121 inträdde. Görs inle en sådan anmälan, får båten inte brukas.

8 § Den som förvärvar en registrerad båt och själv är skyldig all ha den registrerad skall inom en vecka skriftligen anmäla förvärvet lill en länsstyrelse för anteckning i frilidsbåtsregistret. Vid förvärv genom arv, bodelning eller leslamenie skall tiden räknas från arvskiftet eller bodelningen. Om arvskifte eller bodelning inle behövs skall tiden räknas, vid testamente, från det detta kom att stå fasl och i annal fall från det bouppteckning efter den avlidne avslutades eller dödsboanmälan gjordes.

Övergår äganderätlen till en registrerad båt på annat sätl än genom arv, bodelning eller testamente, är åven den förre ägaren skyldig atl inom en vecka från den nya ägarens förvärv göra anmälan därom till en länsstyrelse."

11 §

Lagförslaget anger inle vilka uppgifter som skall införas i frilidsbålsregislrel utan förulsälter. alt delta skall bestämmas av regeringen i en förordning. Som en följd härav blir innebörden av den föreslagna 11 § all regeringen kommer alt kunna besluta åligganden för enskilda. Med hänsyn till 8 kap, 3 § regeringsformen bör paragrafen därför innehålla elt uttryckligt bemyndigande. Lagrådet föreslår alt stadgandet — som med förslaget beträffande 3 och 7 §§ blir 9 § - ges följande lydelse:

"9 § Regeringen föreskriver vilka uppgifter i övrigl som ägaren till en registrerad båt skall anmäla för anteckning i fritidsbåtsregistret."

14 §

Avgiften kommer enligt vad som sägs i remissen att bli ringa. Av 8 kap. 3 och 7 §§ regeringsformen följer all höjningar som går utöver självkostnaden för registret måste beslutas genom lag. Mol denna bakgrund kan invändningar riktas mot regeln i tredje stycket. Det ter sig stötande att en så pass liten förseelse skall leda till en så allvarlig påföljd som förbud att bruka bålen, elt förbud som dessutom skulle vara särskilt straffbelagt enligt förslagets 20 §. Lagrådet föreslår atl tredje stycket utgår.

18 §

Innebörden är atl den betalningsskyldige vid försummelse atl erlägga registeravgift inom föreskriven tid skall få en betalningsanmaning med en ny tid angiven. Med hänsyn lill de ringa belopp det är fräga om - lagrådet hänvisar till vad som nyss anförts i anslutning till 14 § - är del onödigt att lagbinda förfarandet då avgift inte betalas i tid. Man får förutsätta att det utvecklas ändamålsenliga rutiner som beaktar både de enskildas och de berörda myndigheternas intressen. Lagrådet föreslår att paragrafen - som med dess förslag belräffande 3 och 7 §§ blir 16 § - får följande lydelse;

" 16 § Betalas inte registeravgiflen inom föreskriven tid får verkställighet ske enligt utsökningsbalken."

19 och 20 §§ Prop. 1986/87; 121

Lagrådets förslag i det föregående skulle leda till att båda dessa paragrafer endast hänvisar till den grundläggande regeln om registreringsplikt. Även enligl remissen är del väsentliga sanktionerna vid åsidosättande av denna skyldighet.

Bestämmelserna medför dubbla påföljder för underlåtenhet atl fullgöra registreringsplikten: dels blir denna underlätenhet i och för sig straffbelagd, dels medför den etl särskilt straffsanktionerai förbud att bruka båten. Enligt lagrådets mening går dessa förslag för långt. En effektiv ordning bör kunna åstadkommas med mindre ingripande medel.

Den mest verksamma påföljden torde vara förbudet atl bruka båten, särskilt om detta i enlighet med förslaget riktar sig inte bara mot ägaren själv utan även mol annan brukare. Lagrådel finner att denna påföljd kan godtas. Den bör emellertid också vara tillräcklig. Något bärande motiv för att därutöver som en särskild förseelse straffbelägga underlåtenheten att registrera föreligger knappast. Det enda skäl som synes kunna anföras torde vara att man utan en sådan regel blir tvungen att i händelse av ägarens bestridande visa att han har brukat båten. Lagrådet kan inte föreställa sig att detta i praktiken skulle innebära nägon större nackdel. Det är angelägel atl inle driva effektivitetssynpunkterna för långt. Om erfarenheterna efter någon tid skulle visa, att det föreligger ett praktiskt behov av alt skärpa påföljdsreglerna, eller om registret längre fram skulle ges en vidare funktion än enligt remissens förslag, kan frågan tas upp till ny prövning.

Lagrådet föreslår således att 19 § utgår. Däremot kan 20 § godtas med endast de jämkningar som följer av de tidigare förslagen; paragrafen blir 17 § och hänvisar endasi till 7 §. Emellertid mäste tilläggas att det bör anges i motiven vad som avses med att bruka en båt. Enligt lagrådets uppfattning måste det krävas att man på något sätt färdas till sjöss med bålen. Endasi att den läggs i sjön eller atl den begagnas förtöjd - eller givetvis än mindre upplagd på land - bör inte kunna inrymmas i ordel bruka i detta sammanhang.

21 §

Dessa bestämmelser avser rena ordningsförseelser, som är fristående från den grundläggande registreringsplikten och som inte kan medföra förbud atl bruka båten. Mot dessa regler har lagrådet ingen erinran. Med lagrådets förslag i det föregående blir detta 18 § och hänvisningarna till andra lagrum blir ändrade. Eftersom regeringen med stöd av bemyndigandet i den nya 9 § kan föreskriva bötesstraff, erfordras i detta sammanhang hänvisningar endast till 8 § och 11 § första stycket.

kan missbrukas och leda lill otillfredsställande resultat i enskilda ftill, t. ex. Prop. 1986/87; 121 beträffande det straffrättsliga ansvaret. Man kan också fråga sig om verkligen betalningsansvaret för avgiften bör läggas på en särskild person. Det synes därför bäst alt inte reglera dessa frågor i lagen. I vart fall måste lagtexten tala om en person som "kan godtas som" bärare av ägarens skyldigheter och ansvar.

Övergångsbestämmelserna

Punkten 2 leder lill alt åven bålar som har tagits ur bruk kommer att omfattas av registreringsplikten. Delta kan i en del fall föranleda onödigt krångel och berättigad irritation hos enskilda båtägare. Med hänsyn till registrets syfte enligl 2 § synes del också vara fel atl registrera andra båtar än sädana som faktiskt används. Lagrådet förordar därför den ändringen att regislreringspliklen beträffande en båt som inle är men tidigare varit sjösatt inträder först en vecka efter sjösättningen. En sådan ändring skulle i och för sig medföra ett mindie uppskov med registreringen även av en del båtar som endast är upplagda över vintern. Någon egentlig olägenhet torde dock inte följa av detta; man lär kunna räkna med att flertalet båtägare inte kommer att dröja med registreringen till sjösättningen.

Förevarande punkt skulle enligl lagrådets förslag kunna ges följande lydelse:

"2. Registreringsplikt inträder vid lagens ikraftträdande för en båt som då är sjösatt. I stället för den i 7 § angivna tidsfristen skall gälla att anmälan för registrering skall ske senast den 1 april 1988.

För en båt som inte är men tidigare varit sjösatt inträder registreringsplikt en vecka efter ny sjösättning."

Förslaget till lag om ändring i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Om lagrådets förslag till ändrad lydelse av 10 § i det remitterade förslaget till lag om fritidsbålsregister godtas kan motsvarande ändring i 6 § andra stycket i förevarande lag förtjäna övervägas.

Upphävandet av 5 § bör föranleda vissa följdändringar i bestämmelserna om avregistrering. Punkten 4 i 7 § blir överflödig och bör slopas. Punkten 2 bör ges formuleringen "på grund av överlåtelse eller eljest ej längre skall vara införd i bålregistret". 1 8 och 9 §§ kan orden "enligt 7 § 1-3" utgå, och andra meningen i 8 § andra stycket kan lämpligen ändras till "Skall en båt på grund av överlåtelse inte längre vara införd i båtregistret, svarar

----- ". I detta sammanhang torde även bötesmaximum i 8§ tredje

stycket böra höjas till I 000 kr. (jfr prop. 1980/81 ;38 s. 16).

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Bilaga 5 Prop. 1986/87:121
DATAINSPEKTIONEN 1987-02-23

Till Regeringen

Yttrande enligt 2a § datalagen över förslag till fritidsbåtsregister

I det remitterade förslaget har datainspektionens tidigare framförda synpunkter vad gäller ändamål, registeransvarighet och behovet av lagreglering av terminalåtkomsten beaktats.

När det gäller lagtexten anser datainspektionen att 2 § tredje styckel bör utgå eftersom vad som sägs där kan medföra oklarhet beträffande registeransvarigheten. I stället bör I § ges följande lydelse.

"I § Registrering av båtar enligl denna lag sker i del fritidsbålsregister som avses i 2 § andra slyckel sjölagen (1891:35 s. I). Registret förs av sjöfartsverket och länsstyrelserna med hjälp av automatisk databehandling."

Den nu föreslagna lydelsen innebär att sjöfartsverkel jämte länsstyrelserna blir registeransvariga enligt datalagen. Härav följer att de får förfoga över registret och ha terminalålkomsl lill det. Även 3 § kan därför utgå.

Beträffande rätten till lerminalåtkomst för andra myndigheter än de registeransvariga vill dalainspeklionen säga följande.

Det är ett allmänt intresse alt myndigheter på ett rationellt sätt kan fullgöra de uppgifter som har ålagts dem. Sett från den utgångspunkten kan man knappast resa några invändningar mot att myndigheterna i allt större utsträckning ges möjlighet atl utnyttja modern teknik i sin verksamhet. En förutsättning måste dock vara atl deras tillgång till information om enskilda begränsas till vad som är nödvändigl för att myndigheterna skall kunna utföra sina uppgifter.

I det remitterade förslaget ges ett stort anlal myndigheter rätt till terminalåtkomst till fritidsbåtsregislret. I flertalet fall är syfiet med terminalåtkomsten att möjliggöra övervakning och kontroll. Om statsmakterna anser att ett register bör upprättas för delta ändamål, är det svårt att av rationella skäl motsätta sig att de myndigheter som ålagts sådana arbetsuppgifter får ha terminalåtkomst till registret. Dalainspektionen vill dock framhålla att både ändamålet med registret och den omfattande terminalåtkomst som övervägs av många människor kommer att uppfattas som ett stort steg mot ett övervakningssamhälle. Därvid har det säkeriigen stor betydelse alt åtgärderna är inriktade mot de registrerades fritidsverksamhet, ett område där det finns siörre anledning än annars atl respektera människors behov av alt få vara i fred.

Datainspektionen kan inte finna atl terminalåtkomst är påkallad för
fiskeristyrelsen, naturvårdsverket eller Sveriges turistråd. För dessa myn
digheter kommer registret all vara av värde främst för planeringsändamål.
Detta syfte bör tillgodoses i annan ordning. Om dessa myndigheter ändå 83

Innehållsförteckning Prop. 1986/87:121

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Propositionens lagförslag ...................................... .... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1987 ... 9

1 Inledning ........................................................ .... 9

2 Bakgrund ...................................................... .. 10

2.1 Båtliv och organisationer .............................. .. 10

2.2 Betänkandet (SOU 1974:95) Båtliv - Samhället och fritidsbåtarna 11

2.3 Betänkandet (SOU 1977; 25) Båthv 2 - Registerfrågan 12

2.4 Trafiksäkerhetsverkets förslag till ett register för båtar 12

2.5 Gällande bestämmelser om registrering av båtar . 13

3 Allmän motivering ............................................ .. 14

3.1 Allmänna utgångspunkter ............................... 14

3.2 Förslag till ett fritidsbåtsregister ..................... .. 15

3.2.1 Registrets ändamål och innehåll .............. 15

3.2.2 Registeransvar m.m............................ ....... 18

3.2.3 Registrets tillämpningsområde ................. 21

3.2.4 Identifiering och märkning......................... 26

3.2.5 Kostnader för registreringen m.m................ 27

3.3 Följdändringar i annan lagstiftning 29

4 Upprättade lagförslag ....................................... .. 29

5 Specialmotivering ............................................ 30

5.1 Förslaget till lag om fritidsbåtsregister .............. .. 30

5.2 Förslaget till ändring i sjölagen (1891; 35 s. 1) 43

5.3 Förslaget till ändring i lagen (1979; 377) om registrering av båtar

för yrkesmässig sjöfart m.m............................. .. 43

5.4............................................................. Förslaget till ändring i lagen (1986; 371) om flyttning av fartyg i
allmän hamn .............................................. .. 44

6 Hemställan ..................................................... 44

7 Beslut .......................................................... 44

Bilaga 1 Trafiksäkerhetsverkets lagförslag ........... 45

Bilaga 2 Remissammanställning - trafiksäkerhetsverkets (TSV) rap
port den 4 oktober 1984 Förslag till utformning av ett regis
ter för båtar ......................................... .. 47

Bilaga 3 De remitterade förslagen ...................... .. 70

Bilaga 4 Lagrådets yttrande .............................. .. 78

Bilaga 5 Datainspektionens yttrande .................... .. 83

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 85