Motion till riksdagen

1986/87:U511

Hans Lindblad (fp)

Krav på Sovjet om ekonomisk ersättning för skador i
Sverige till följd av haveriet i Tjernobyl

Delar av Sverige, däribland Gävleområdet, fick stora nedfall av radioaktivitet
efter Tjernobylolyckan. Inget annat område utanför Sovjetunionen tycks
ha drabbats lika hårt av nedfallet. De meteorologiska förhållandena just
dessa dagar var alltså extremt ogynnsamma ur svensk synvinkel. Vid andra
vind- och nederbördsförhållanden skulle helt andra områden ha drabbats.

De mest påtagliga följderna var självfallet djup oro hos många människor.
Detta är inget som kan kompenseras genom ekonomiska bidrag.

I andra avseenden däremot uppstod skador som direkt ledde till utgifter
för enskilda, företag, kommuner och staten. Jordbruk, renskötsel och
reducerad jakt är några sådana exempel. Också turistnäringen har skadats.

Ännu har ingen summering gjorts av de totala kostnaderna i Sverige för
nedfallet från Tjernobyl. En uppskattning kan vara en halv miljard kronor.

Är det självklart att svenska skattebetalare i sista hand skall stå för dessa
kostnader? Ingen i Sverige är ju ansvarig för att olyckan hände. Däremot är
det uppenbart att de sovjetiska myndigheterna har ett mycket stort ansvar.
Reaktorn var konstruerad med betydligt mindre säkerhetsanordningar än
t. ex. de svenska kärnkraftverken. Bl. a. saknades en riktig reaktorinneslutning.

Men inte heller de säkerhetssystem som fanns i Tjernobyl nyttjades.
Tvärtom hade flera av dem stängts av som led i ett ”experiment”.

Förhållandena i det här fallet är sådana att jag finner det starkt motiverat
att Sverige begär att Sovjetunionen skall ersätta kostnaderna för skadorna
inom svenskt område.

Det har hävdats att Sovjet inte skrivit under internationella dokument som
gör det rättsligt helt klart att betalningsansvaret i sista hand ligger hos den
sovjetiska staten. Man kan därför vara osäker om möjligheterna att få Sovjet
att betala.

Detta är en sak, men det hindrar inte Sverige från att framställa krav om
betalning. Om Sovjet vägrar att ersätta oss för kostnader som bevisligen
hänför sig till en händelse i en sovjetisk anläggning kommer detta självfallet
att negativt påverka relationerna mellan de båda länderna. Det är alltså inte
helt ”gratis” för Sovjet att säga nej till svenska krav om ekonomisk
ersättning.

Enligt Pariskonventionen 1960 om staternas ansvar vid kärnkraftsolyckor
skall innehavaren av en nukleär anläggning ”vara ansvarig enligt denna
konvention för skada på person eller skada på eller förlust av egendom”.
Men Sovjet har inte skrivit på konventionen. Frågan är då om detta senare

förhållande skall göra att Sverige inte driver skadeståndskrav som hade varit Mot. 1986/87

självklara gentemot en stat som skrivit på konventionen. U511

I folkrätten finns många exempel där man anser att även stater som inte
undertecknat en konvention skall anses skyldiga att följa den, nämligen om
konventionen i övrigt är så allmänt erkänd att den kan betraktas som
sedvanerätt. Då skall inte vissa stater kunna ställa sig utanför det mellanfolkliga
samarbetet bara genom att vägra skriva på en konvention. Särskilt inom
reglerna för staternas uppträdande i krig finns flera bestämmelser som
numera anses ha allmän giltighet - alldeles oavsett om en viss stat skrivit
under en konvention eller inte.

Det är fullt möjligt att hävda att folkrätten ger ett ansvar för Sovjet att
ersätta skador till följd av Tjernobyl. Men även om det finns olika tolkningar
därvidlag är det inget som hindrar Sverige att ställa krav till Sovjet utifrån
skälighetsargument. Ansvaret för det inträffade måste helt falla på Sovjet.

Olyckan kan ses som en följd av uppenbara svagheter i både konstruktion
och drift av reaktorn. Den stat som har ansvar för dessa brister måste då
också anses ha ansvaret för att ersätta de människor som drabbats av
olyckan, alldeles oavsett i vilket land dessa människor bor och verkar.

Sedan den amerikanska oljetankern Amoco Cadiz 1978 orsakade en
mycket stor miljöförstörelse vid Bretagne startade franska staten en civilprocess
mot ägarna. Efter sex år kom domstolens utslag. Oljetankerns ägare bar
ansvaret, inte minst därför att fartygets konstruktion och bristfälliga
underhåll ansågs ha vållat olyckan. Nu pågår den andra processen, där
fransmännen begär ungefär en miljard kronor i ersättning. Det är lätt att dra
en parallell mellan oljekatastrofen 1978 och Tjernobylhaveriet.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen begär hos regeringen att denna skall kräva Sovjetunionen
på ersättning för de skador som vållats enskilda, kommuner och
staten genom haveriet i Tjernobyl.

Stockholm den 26 januari 1987
Hans Lindblad (fp)

26