Motion till riksdagen
1986/87: U508
Lars Werner m. fl. (vpk)
Åtgärder mot den turkiska regimen
I utrikesutskottets betänkande 1986/87:8 sägs följande i bakgrundsbeskrivningen
till vpk:s motion 1985/86:U513: ”De drastiska inskränkningar i
grundläggande fri- och rättigheter som genomfördes under militärens
treåriga maktutövning präglar fortfarande i viss grad det turkiska samhället,
trots återgången 1983 till ett civilt regeringsskick. I arvet efter militärregeringen
ingår ett antal lagar som innebär betydande inskränkningar i
grundläggande fri- och rättigheter. Härtill kommer förbudet för de tidigare
politiska ledarna (i tio år) och för f. d. parlamentariker (i fem år) att bedriva
politisk verksamhet. Ett annat exempel är fackföreningarnas kraftigt beskurna
möjligheter att fritt verka och agera till förmån för sina medlemmar.
Något samröre mellan fackliga organisationer och politiska partier får inte
äga rum. Strejkrätten är närmast illusorisk.”
Så långt utrikesutskottet. Redan denna modesta och diplomatiska beskrivning
visar ju att Turkiet långt ifrån har genomfört några allvarligare försök till
att upprätta ett demokratiskt samhälls- och styrelseskick. Det som gjorts kan
karaktäriseras som kosmetika för att vinna erkännande på det internationella
planet och säkra medlemskap i internationella organisationer som t. ex.
Europarådet. Det har ju regimen i Turkiet också lyckats med. Det ledde
uppenbarligen till att den anmälan mot Turkiet, som Sverige tillsammans
med Danmark, Frankrike, Nederländerna och Norge gjorde 1982 till den
europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, drogs tillbaka i
december 1985. Detta beslut kommenterades i en interpellationsdebatt i
riksdagen den 3 november 1986 av den socialdemokatiske riksdagsmannen
Hans Göran Franck på följande sätt: ”Sverige måste tillsammans med andra
länder skärpa sin hållning mot den turkiska regeringen. Den uppgörelse som
träffades med Turkiet för ett år sedan har inte lett till avsedda resultat. Om
inte Turkiet före den 1 februari gjort stora demokratiska förändringar, bör
det övervägas att återigen göra anmälan mot Turkiet inför Europakommissionen.
Turkiet är skyldigt att liksom alla andra medlemmar i Europarådet
följa dess stadga och Europa-konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Det kan inte godtas att det inom Europarådets ram finns en dubbelstandard i
dessa avseenden.”
Ingenting som kan betecknas som avgörande förbättringar har inträtt i
Turkiet efter det att denna interpellationsdebatt hölls eller sedan vpk:s
motion debatterades i utrikesutskottet strax före jul 1986. Kravet på att
Sverige skall agera på nytt och mera kraftfullt har således fortfarande full och
än starkare aktualitet. Riksdagen bör begära sådana initiativ av regeringen.
Det finns också anledning att på nytt aktualisera den turkiska regimens Mot. 1986/87
behandling av den stora kurdiska minoriteten i landet. När det talas om U508
undantagslagar är det, som också påpekats i det tidigare refererade
utskottsbetänkandet, framför allt de kurdiska provinserna i östra delarna av
Turkiet som är föremål för denna särskilda lagstiftning. Där finns inga
rättigheter för den kurdiska befolkningen och godtyckliga ingripanden av
polis och militär, fängslanden och tortyr ibland till döds är vanliga inslag i
maktutövningen. Detta särskilda förtryck av kurderna bör också aktualiseras
av Sverige i Europarådet i samband med debatten om mänskliga fri- och
rättigheter i Turkiet.
Slutligen är det motiverat att vpk:s krav på att Sverige bör begränsa
kontakterna med Turkiet så länge den nuvarande regimen har makten i
landet tillgodoses. Det är inte något hållbart argument, att som utrikesutskottet
gör i sitt betänkande från i fjol, hänvisa till att ett sådant förfarande
inte stämmer med svensk praxis. År 1967 när militärerna tog makten i
Grekland kallade Sverige hem sin ambassadör. Sverige har också markerat
starkt genom konkreta åtgärder mot Tjeckoslovakien efter 1968 och mot
Polen sedan militären tog makten där 1981. Det har inneburit nedtrappning
på det diplomatiska planet, inskränkningar i handels- och kulturutbyte m. m.
Någon entydig svensk praxis finns alltså inte att hänvisa till. Det är fråga om
politiska ställningstaganden från fall till fall och frågan är således om Sverige
bedömer den turkiska regimen som varande bättre än t. ex. den polska.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda föreslås:
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till en ny
anmälan mot Turkiet för brott mot Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna inför Europakonventionen,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer att Turkiets förtryck av
kurderna tas upp i särskild ordning i Europarådet,
3. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att
begränsa kontakterna och utbytet inom skilda områden med Turkiet
så länge den nuvarande regimen har makten i landet.
Stockholm den 22 januari 1987
Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)
Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)
Oswald Söderqvist (vpk)
3