Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Ulli

Gunnar Björk i Gävle m. fl. (c)

Förbud mot handel med Sydafrika och Namibia
(prop. 1986/87:110)

I motion 1986/87:0504 framförde centern under den allmänna motionstiden
i år kravet på att Sverige skall genomföra en total handelsboj kott mot Sydafrika
och Namibia. Vi framhöll där vikten i att Sverige tar till vara på möjligheterna
till en samordnad nordisk aktion mot apartheidsystemet. Även om
de nordiska länderna kommer att införa bojkottbestämmelser som i sina enskildheter
är skilda åt, blir dock den samlade effekten att de nordiska länderna
avbryter sina handelsförbindelser med Sydafrika. Detta är ett betydelsefullt
led i arbetet på att internationellt isolera apartheidregimen.

I debatten har framförts att en svensk handelsbojkott mot Sydafrika skulle
strida mot vår traditionella neutralitetsprincip. Bl. a. har den s. k. Undénlinjen
åberopats, vars innebörd skulle vara att Sverige skulle vara förhindrat
att vidta handelssanktioner som inte bygger på ett beslut i FN:s säkerhetsråd.
Enligt vår uppfattning är det helt klart att de neutralitetspolitiska invändningarna
mot handelssanktioner som inte är beslutade av säkerhetsrådet
saknar tillämpning i det nu aktuella fallet. Givetvis bör Sverige inte delta
i handelssanktioner som utgör en del i motsättningarna mellan stormakterna.
När det gäller inställningen till Sydafrikas apartheidsystem föreligger
dock inte den typen av motsättningar.

Bägge supermakterna bedriver sanktionspolitik i olika former mot den
sydafrikanska regimen. FN:s säkerhetsråd har utpekat den sydafrikanska regimen
som ett hot mot världsfreden. FN:s säkerhetsråd har också beslutat
om vissa obligatoriska sanktioner mot Sydafrika, nämligen ett vapenembargo.
Säkerhetsrådet har också rekommenderat sanktionsåtgärder därutöver.

Mot den här bakgrunden finns det enligt vår uppfattning ingen som helst
grund för att hävda att ett beslut om svensk handelsbojkott mot Sydafrika
skulle strida mot traditionell svensk neutralitetspolitik. Detta understryks
ytterligare av apartheidregimens unika karaktär bland världens i dag existerande
förtryckarregimer, eftersom detta är det enda land som har rasförtrycket
inbyggt i sin konstitution.

Centerpartiet välkomnar således regeringens förslag om förbud mot handel
med Sydafrika och Namibia. Vi finner också att propositionens förslag i
huvudsak överensstämmer med vår syn på hur ett sådant förbud bör anordnas.
Vi vill här endast göra några påpekanden som berör delfrågor. Lagförslaget
innehåller en möjlighet till undantag från handelsförbudet i vissa fall.
Det skall kunna tillämpas om handelsförbudet leder till att det sydafrikanska
näringlivets ställning stärks såväl inom som utom Sydafrika eller om negativa
effekter uppstår för Sydafrikas grannländer.

Vi delar uppfattningen att det kan vara nödvändigt med en dispensmöjlig- Mot.

het i lagstiftningen. Vi vill dock framhålla att denna dispensmöjlighet endast Ulli

bör få utnyttjas i yttersta undantagsfall. De kriterier som nämns i propositionen
skulle mycket väl kunna få en ganska vid tillämpning. I praktiskt taget
varje fall där handelsförbudet kan leda till att svenska företag väljer att avveckla
sin verksamhet och sydafrikanska intressen därvid tar över skulle kriteriet
att det sydafrikanska näringslivet stärks kunna åberopas.

Med hänsyn till de sydafrikanska grannländernas stora ekonomiska beroende
av Sydafrika skulle även kriteriet om negativa effekter för dessa grannländer
av en handelsbojkott kunna få en mycket vid tillämpning. Det är viktigt
när man bedömer dessa frågor att inte alltför mycket se till effekterna av
olika delfrågor utan framför allt till helheten, den samlade effekten av
svenska och andra länders sanktionsåtgärder. I det perspektivet måste man
acceptera att enskilda sydafrikanska företag i vissa fall kan vidga sina marknader
resp. att grannstaterna utsätts för påfrestningar. Från frontstaternas
sida har vid upprepade tillfällen deklarerats att man är beredda att acceptera
sådana påfrestningar.

Industriländerna och däribland Sverige har naturligtvis ett stort ansvar för
att genom biståndsåtgärder mildra dessa påfrestningar. För att dispens från
handelsförbudet skall kunna medges kan det alltså inte räcka att dispenskriterierna
i och för sig är uppfyllda. De oönskade effekterna måste vara av ett
så långtgående slag att det är uppenbart orimligt att inte ge dispens med hänsyn
till lagstiftningens syfte.

Vissa frågor som hänger samman med en handelsbojkott mot Sydafrika
har inte kunnat lösas i föreliggande förslag. Därför är avsikten att en utredning
skall återkomma med förslag om bl. a. de svenska företagens situation,
handel genom tredje land och tjänsteexport. Vi delar bedömningen att det
var angeläget att komma fram till ett någorlunda snabbt riksdagsbeslut och
att utestående frågor därför får kompletteras i efterhand. En av de frågor
som vi då anser bör tas upp till prövning gäller den svenska sjöfartens roll.

Det framgår av förslaget att lastning, lossning och transport av bojkottade
varor mellan Sverige och Sydafrika skall vara förbjuden. Däremot behandlas
inte transport på svenska kölar av varor mellan tredje land och Sydafrika.

Enligt vår uppfattning bör detta jämställas med tjänsteexport. Det bör därför
ingå i utredningens direktiv att utarbeta förslag till förbud för svenska
fartyg att medverka i transporter till och från Sydafrika.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts i motionen om sambandet mellan en Sydafrikabojkott
och svensk neutralitetspolitik,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts i motionen om förutsättningar för dispens från handelsförbudet,

1986/87

3

1* Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr U110-113

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts i motionen om det fortsatta utredningsarbetet.

Stockholm den 25 mars 1987

Gunnar Björk (c)
i Gävle

Gunnel Jonäng (c)

Pär Granstedt (c)
Karin Söder (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Lennart Brunander (c)

Britta Hammarbacken (c)
Gunhild Bolander (c)
Görel Thurdin (c)
Marianne Karlsson (c)

Mot. 1986/87
U lil

4