Motion till riksdagen
1986/87: Sk 165

Olof Johansson m. fl. (c)

Ny organisation för folkbokföring
(prop. 1986/87:158)

Centerpartiet eftersträvar ett decentraliserat samhälle med arbetsplatser,
bostäder och service över hela landet. Alla har rätt till arbete, god miljö och
en bra service oavsett bostadsort.

En utveckling mot ett decentraliserat samhälle kräver en medveten politisk
vilja och ett konsekvent politiskt handlande för att detta mål skall kunna
uppnås. Under framför allt efterkrigstiden har koncentrations- och centraliseringstendenserna
i samhället varit mycket starka. En politisk majoritet har,
mot centerns uppfattning, sett denna utveckling som en nödvändig del av
samhällsutvecklingen. Förslag inom skilda områden har förstärkt koncentrationstendenserna
i samhället. Den socialdemokratiska politiken har efter
regeringsskiftet medfört kraftigt ökande obalanser i samhället. Man har ofta
medvetet förespråkat centralistiska lösningar.

En viktig del i en decentraliserad samhällsstruktur är ett bevarande av den
öppna svenska folkkyrkan. Det är därför en viktig uppgift för framtiden att
säkerställa svenska kyrkans folkkyrkokaraktär, dess demokratiska uppbyggnad
och en rikstäckande verksamhet. I dagsläget har svenska kyrkan genom
sin församlingsorganisation en mycket decentraliserad organisation med
möjligheter till inflytande och påverkan i demokratiska former för den enskilde.

Från centerpartiets sida anser vi således att den öppna svenska folkkyrkan
utgör en tillgång både för den enskilde och för samhället, och vi har därför i
olika sammanhang givit folkkyrkotanken vårt stöd. Inte minst har centern
varit initiativtagare till den nya rikskyrkliga organisation som svenska kyrkan
fått inom ramen för ett bevarat samband mellan kyrkan och staten. Vid
reformeringen av den kyrkliga lagstiftningen underströks vidare vikten av att
garantier skapas för att avgörande förändringar i fråga om svenska kyrkans
karaktär bara kan ske om en bred majoritet godtar dessa. Lagstiftningen
föregicks också av överläggningar mellan de politiska partierna i syfte att
säkerställa att de beslut som fattades skulle få varaktig karaktär.

Folkbokföringen är en samhällsuppgift. Detta innebär emellertid inte att
staten nödvändigtvis måste ansvara för denna. Svenska kyrkan har under lång
tid skött denna uppgift på ett föredömligt sätt.

Propositionen

Utifrån dessa utgångspunkter är såväl beredningen av som innehållet i proposition
1986/87:158 om en ny organisation för folkbokföringen anmärknings

1* Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Sk 164-171

värd. Propositionens förslag, att riksdagen skall fatta ett principbeslut om
överförande av folkbokföringen från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna,
kan därför ifrågasättas utifrån både sakliga och formella
utgångspunkter.

Enligt vår mening är förslaget i den föreliggande propositionen om ett
ändrat ansvar för folkbokföringen ytterligare ett tecken på en förändrad syn
på de kyrkopolitiska frågorna inom socialdemokratin. Den bryter den grundläggande
vilja till bred politisk och kyrkopolitisk enighet som präglat reformeringen
av den kyrkliga lagstiftningen. Överenskommelser om att betydande
förändringar av förutsättningarna för svenska kyrkans verksamhet
skall ske i samförstånd hålls inte.

Redovisningen i propositionen av utredningar och remissvar är också
starkt tendentiös. 1979 års folkbokföringskommitté vart. ex. enligt direktiven
tvingad att föreslå ett alternativ till det nuvarande systemet och medgavs inte
att föreslå förbättringar inom nuvarande system. Detta framgår inte av propositionen.
Det framgår inte heller att vissa remissinstanser inledningsvis
konstaterat att nuvarande system är det bästa, såsom t. ex. riksförsäkringsverket,
men samtidigt anger ett alternativ-de allmänna försäkringskassorna
- om trots detta en förändring skall ske.

Det är enligt vår mening än mer anmärkningsvärt att regeringen ej låtit
remissbehandla statskontorets rapport om möjligheterna att genomföra förbättringar
inom ramen för nuvarande system. Statskontoret föreslog vissa
rationaliseringar med hjälp av ADB och koncentration av folkbokföringen
till en expedition per pastorat. Detta förslag innebär att antalet enheter som
sysslar med folkbokföringen skulle minska från i dagsläget 1483 st. till 1138
st. Förslaget har beräknats ge en årlig besparing på 36 milj. kr.

Enligt vår mening skulle en remissbehandling av statskontorets rapport ha
inneburit en annan bild av opinionen. I propositionen redovisas inte heller de
fördelar från kostnadssynpunkt som, vilket statskontoret påtalat i sin rapport,
ett bibehållet system för folkbokföringen har.

Regeringen har vidare underlåtit att bereda frågan med de kyrkliga organen
enligt stadgande i RF 7:2 och även avstått från att försöka få en bred
uppslutning kring förslaget från de politiska partierna.

Detta kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen ser detta förslag som
ett första steg i en skilsmässa mellan kyrkan och staten. Nästa steg i denna
strategi torde vara att föra över begravningsväsendet till de borgerliga kommunerna.
När dessa förändringar genomförts kommer det att vara logiskt att
förändra kriterierna för medlemskapet i svenska kyrkan i syfte att förändra
denna från en folkkyrka till en föreningskyrka. En sådan utveckling kommer
centerpartiet med kraft att motarbeta.

De sakliga och principiella skäl som föredraganden anför för förslaget till
förändring av ansvaret för folkbokföringen är inte heller hållbara. Påståendet
att det nuvarande systemet kan kritiseras från religionsfrihetssynpunkt är helt
felaktigt, eftersom folkbokföringen är en uppgift av samhällelig natur och
inte en religionsfrihetsfråga.

Enligt propositionen är motivet för förslaget att föra över ansvaret för
folkbokföringen från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna av

Mot. 1986/87

Skl65

4

”verksamhetsmässiga skäl”. Det är enligt vår mening förvånande, eftersom
förändringen endast kan leda till försämringar i vad avser servicen gentemot
allmänheten. Det stämmer inte heller alls med den förbättring av servicen i
statlig verksamhet som regeringen uttalat sig för i andra sammanhang. Regeringens
förslag innebär en centralisering genom att det finns 120 lokala
skattemyndigheter jämfört med 1483 expeditioner som i dag handlägger
folkbokföringsfrågor. Även en koncentration av folkbokföringen till de 1138
pastoraten innebär således minskade möjligheter till närservice i förhållande
till dagsläget.

Den försämring av kontaktmöjligheter och service en överföring av folkbokföringen
till de 120 lokala skattemyndigheterna leder till är uppenbar. I
Jämtlands län finns en lokal skattemyndighet, lokaliserad till Östersund. För
hela norra Dalarna är Mora lokal skattemyndighet. I Norrbotten minskar
antalet expeditioner från 41 till 8 etc.

Avsevärda förlängningar av handläggningstiderna kan förväntas bli följden
för enkla rutinärenden som med nuvarande organisation endast tar någon
dag att handlägga. I normalfallet kan den som t. ex. efterfrågar ett personbevis
erhålla detta från den ena dagen till den andra. Det är väl känt vilka
handläggningstider de lokala skattemyndigheterna i dagsläget har. I Storstockholm
ansvarar i dag lokala skattemyndigheten för in- och utflyttningar.
Handläggningstiderna för enkla rutinärenden i Storstockholm som rör folkbokföringen
kan vara flera veckor.

Dessa försämringar i service beräknas kunna genomföras till en merkostnad
på 250 milj. kr. Det är förvånande att föredragande statsråd som i andra
sammanhang betonar vikten av besparingar och effektivt utnyttjade resurser
medvetet drar på statskassan denna ökade utgift som enbart leder till sämre
effektivitet och ökad byråkrati.

Personalansvar

Än mer anmärkningsvärd är föredragandens totala bedömning av de samhällsekonomiska
konsekvenserna av det förändrade ansvaret för folkbokföringen.
”Min bedömning är att det totalt sett blir samhällsekonomiskt billigare
med den föreslagna formen för folkbokföring”, hävdas det i
propositionen. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen inte tar
hänsyn till den nu anställda personalen, ca 2000 personer. En rimlig uppskattning
är att högst ca 500 av de som handhar folkbokföringen skulle kunna
anställas vid de lokala skattemyndigheterna. De övriga torde få betydande
svårigheter att finna annan sysselsättning, eftersom de som friställs till stor
del kommer att vara lågavlönade kvinnor i glesbygden med små möjligheter
att få annat arbete på orten.

De lokala skattemyndigheterna, oftast lokaliserade till en större ort i
fögderiet, kommer samtidigt att behöva ett betydande tillskott av ny personal
om man skall kunna fullgöra uppgiften som ansvarig för folkbokföringen på
ett fullgott sätt. Redan i dagsläget föreligger behov av förstärkningar för att
kunna klara de uppgifter som man ålagts. Det åligger bl. a. redan de lokala
skattemyndigheterna att utreda problemen med skenskrivningar. Uppgifter

Mot. 1986/87

Skl65

5

av rent fiskal karaktär är inte en kyrklig angelägenhet, och problemen med
skenskrivningar torde snarast bli värre att lösa vid en centralisering av ansvaret
med den mindre personkännedom handläggande personal kommer att ha.

Propositionens beskrivning av nuvarande förhållanden antyder dessutom
att den nuvarande personalen inte handlägger dessa frågor på ett korrekt och
tillförlitligt sätt. Betecknande är föredragandens uttalande i propositionen att
överförande av ansvaret för folkbokföringen till de lokala skattemyndigheterna
leder till att den kompetens i folkbokföringsfrågor som finns på dessa
myndigheter då kan tas till vara. I realiteten är det emellertid så, förutom i
Storstockholm och Göteborg, att de lokala skattemyndigheterna endast ansvarar
för mantalsskrivningen, vilken dessutom grundar sig på den kyrkobokföring
som pastorsämbetet gjort. Övriga folkbokföringsärenden handläggs av
personalen på pastorsexpeditionerna. Någon kompetens som rör ärenden
som avser t. ex. utfärdande av äktenskapscertifikat, beslut i namnfrågor,
dödsbevis, anteckning om faderskap etc. finns inte på de lokala skattemyndigheterna.
Beskrivningen av folkbokföringens innebörd i propositionen tyder
på bristande information om folkbokföringens reella innehåll.

Det bör således understrykas att folkbokföringen inte bara är en registrering
av befolkningen utan även gäller kyrkans och den lokala befolkningens
behov och förhållanden. Svenska kyrkan måste under alla förhållanden ha en
väl utvecklad och väl fungerande kyrkobokföring. Den lokala befolkningen
behöver ha en fungerande närservice när det gäller registerfrågor.

Beredningen inom regeringen av 1982 års kyrkokommittés förslag till lokal
och regional organisation i svenska kyrkan pågår, och det är enligt vår mening
inte rimligt att detta förslag föregrips på det sätt som nu sker.

Försämrad integritet

Ytterligare en aspekt som bör beaktas vid ett överförande av folkbokföringen
till de lokala skattemyndigheterna är integritetsaspekterna. Dessa frågor
kommer att få en helt annan karaktär och mer hotfull innebörd om befolkningsregistreringen
förs över på data och samordnas med skatte- och taxeringssystemen.

Det bör även i detta sammanhang konstateras att propositionen inte ger
några som helst besked om vare sig vilka uppgifter som kyrkan skall ha kvar
eller någon bedömning av vilka konsekvenser förändringen får för kyrkan och
dess verksamhet. Det har inte på något sätt klarlagts hur den kvarvarande
kyrkobokföringen skall vara beskaffad och hur den skall finansieras.

Arkiv- och forskningsfrågor

Det är enligt vår mening synnerligen anmärkningsvärt att föredraganden
underlåtit att på ett seriöst sätt ta upp frågor som rör personalen. Ej heller har
belysts konsekvenserna av en förändring för bl. a. lokal forskning och släktforskning
som förändringen kan innebära. Möjligheterna för amatörforskare
att bedriva t. ex. släktforskning kommer att avsevärt försvåras om en centralisering
av arkiven sker. Forskarens möjligheter till service kommer sannolikt

Mot. 1986/87

Skl65

6

också att minska. I propositionen aviseras bara att en organisationskommitté
skall tillkallas och att föredraganden i samband därmed skall ”återkomma till
dessa frågor”.

Sårbarhet

Ytterligare en aspekt som över huvud taget inte berörs i propositionen är de
allvarliga konsekvenser för beredskapen i krig som centraliseringen av folkbokföringen
får. Gällande system innebär att pastorsämbetena är inplacerade
i den kyrkokommunala beredskapsplanen i händelse av beredskap eller
krig. Planen anger detaljerat hur pastorsämbetet skall sköta bl. a. folkbokföringen
under svåra förhållanden. Planen är uppgjord i samarbete med den
lokala kommunen.

Möjligheterna för prästen att fullgöra sina uppgifter i krig kommer att
avsevärt försvåras genom avsaknaden på tillgång till folkbokföringsmaterialet.
Sårbarheten ökar också kraftigt genom att folkbokföringen för ett helt län
kan slås ut genom att en enda stor central myndighet förstörs.

Det är enligt vår mening helt oacceptabelt att regeringen presenterar en
proposition med ett så tendentiöst och vilseledande innehåll, bristande beredning,
avsaknad av analys av konsekvenserna för personal, arkiv, beredskap
etc. och förvanskning av sakläget. Det är en oförsvarlig nonchalans och
bristande respekt för riksdagens arbete.

Centerpartiets alternativ

Det nuvarande systemet är till fördel för den enskilde, kyrka och samhälle.
Genomförda utredningar visar att något reellt alternativ till nuvarande system
inte finns. Folkbokföringen är en samhällelig angelägenhet som genom
sin decentraliserade organisation och väl fungerande service till allmänheten
är klart överlägsen varje annat förslag. En centralisering till de lokala skattemyndigheterna
försämrar avsevärt närservicen och medför kraftigt ökade
kostnader. Det finns enligt vår mening inget som helst motiv för att genomföra
en kostnadskrävande omorganisation till priset av en sämre fungerande
folkbokföring. Regeringen har inte kunnat presentera ett enda sakligt skäl
som talar för en överföring av ansvaret för folkbokföringen till de lokala
skattemyndigheterna från svenska kyrkan. Det enda motiv som kan ligga till
grund för regeringens förslag är således ideologiskt. Målsättningen med
förslaget kan inte tolkas på annat sätt än som ett ingrepp i relationerna mellan
kyrkan och staten. Proposition 1986/87:158 bör därför avslås och svenska
kyrkan även i fortsättningen ha ansvaret för den lokala folkbokföringen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1986/87:158 om ny
organisation för folkbokföringen.

Mot. 1986/87

Sk 165

7

2. att riksdagen - därest yrkande 1 ej vinner riksdagens bifall - Mot. 1986/87

beslutar att remittera proposition 1986/87:158 till kyrkomötet för ytt- Sk 165

rande.

Stockholm den 11 maj 1987

Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Görel Thurdin (c)

Kjell A. Mattsson (c)

Gunilla André (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Börje Hörnlund (c)

Gunnar Björk (c)
i Gävle

Stina Eliasson (c)

Gunnel Jonäng (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Britta Hammarbacken (c)
Karin Israelsson (c)

Pär Granstedt (c)

8