Motion till riksdagen
1986/87:Skl62

Martin Olsson (c)

Ny organisation för folkbokföring
(prop. 1986/87:158)

I propositionen framlägger regeringen det uppseendeväckande och kontroversiella
förslaget att ansvaret för folkbokföringen skall överföras från
svenska kyrkans ca 1500 pastorsämbeten till de 120 lokala skattemyndigheterna.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att regeringen nu - utan brett politiskt
stöd och utan stöd av kyrkomötet - vill avskaffa ett hävdvunnet och oklanderligt
skött och fungerande system. Några sakliga skäl för förändringen redovisas
inte i propositionen, varför man närmast måste dra den slutsatsen att
förslaget är framlagt som ett led i att successivt begränsa svenska kyrkans
uppgifter och människors kontakt med kyrkan med målsättning att skilja
kyrkan från staten.

Centerpartiets riksdagsgrupp kommer att i partimotion yrka avslag på
förslaget i propositionen.

Bl. a. med hänsyn till det sätt på vilket remissyttrandet från riksförsäkringsverket,
bakom vilket jag står i egenskap av ledamot av verkets styrelse,
redovisas i propositionen väcker jag denna särskilda motion.

Jag vill här dels redovisa det verkliga innehållet i nämnda remissyttrande,
dels även kort ange vilka följder regeringens centraliseringsförslag får för
servicen i mitt hemlandskap Medelpad.

Vid utredningar och överväganden om folkbokföringens framtid har tre
olika förslag framkommit, nämligen dels att svenska kyrkan behåller uppgifterna
ungefär enligt nuvarande system, dels överföring till försäkringskassorna,
dels också överföring till de lokala skattemyndigheterna.

I propositionen redovisas under punkten 4 remissinstanser och deras huvudsakliga
inställning till förslagen i såväl 1979 års folkbokföringskommittés
betänkande SOU 1981:101 som statskontorets rapport 1984:42.

På s. 30 anges att

”Riksförsäkringsverket (RFV) ansluter sig till 1979 års folkbokföringskommittés
bedömning att övervägande skäl talar för att folkbokföringen förs över
till de allmänna försäkringskassorna. Verksamhetsmässiga och servicemässiga
skäl talar för en sådan lösning. Dessa aspekter stöds av att handläggningen
blir billigare och en sådan lösning ligger också i linje med statsmakternas
regionalpolitiska intentioner.”

Alla som läser detta måste få intrycket att riksförsäkringsverket i sitt yttrande
förordade att folkbokföringen skulle föras över från kyrkan till försäkringskassorna.

Men vad riksförsäkringsverket framhöll var att vid eventuell omorganisation
skulle försäkringskassorna vara ett bättre alternativ än de lokala skattemyndigheterna.

Riksförsäkringsverkets remissyttrande inleddes nämligen med följande
sammanfattning.

”RFV ansluter sig till folkbokföringskommitténs bedömning att övervägande
skäl talar för att fokbokföringen vid en eventuell omorganisation bör föras
över till de allmänna försäkringskassorna. Bland annat verksamhetsmässiga
och servicemässiga skäl talar för en sådan organisatorisk lösning. Dessa
aspekter stöds av att handläggningen blir billigare och att en sådan lösning
ligger i linje med statsmakternas regionalpolitiska intentioner och även stöder
utvecklingen inom socialförsäkringsadministrationen. RFV anser att socialförsäkringsadministrationen
är väl lämpad att handha folkbokföringsadministrationen.”

Med undantag av att det är vid eventuell omorganisation som riksförsäkringsverket
förordar överföring av folkbokföringen till försäkringskassorna är
redovisningen i propositionen av detta remissyttrande utan anmärkning.

Men eftersom den avgörande frågan både för oss riksdagsledamöter och för
övriga nu är om en överföring av folkbokföringen ifrån kyrkan skall ske eller
ej är det synnerligen tendentiöst att redovisa ett remissyttrande på det sätt
som gjorts i propositionen.

Som riksdagsmän är det vår uppgift att granska regeringens propositioner.
Även om det ibland kommer flera tiotals propositioner under en vecka har vi
ledamöter endast femton dagar på oss att granska propositionerna och väcka
eventuella motioner i anledning av dessa. För att vi skall ha någon som helst
möjlighet att göra detta måste vi kunna lita på att redovisningarna i propositionerna
är korrekta och opartiska. Vi ledamöter skall t. ex. inte behöva gå till
resp. remissyttrande, som det dessutom dröjer några dagar att få, för att
jämföra om det redovisats korrekt i propositionen.

Jag återkommer till den nu aktuella propositionen. Här har alltså en
avgörande förutsättning i riksförsäkringsverkets remissyttrande uteslutits så
att alla läsarna skall få intrycket att verket förordat att kyrkan skulle förlora
uppgiften att handha folkbokföringen.

1 stället är det genomgående temat i riksförsäkringsverkets yttrande att
verket finner det såväl ekonomiskt som servicemässigt och regionalpolitisk!
bättre att folkbokföringen handhas av de allmänna försäkringskassornas
cirka 450 lokalkontor än av de 120 lokala skattemyndigheterna. Däremot tar
inte verket ställning till frågan om någon omorganisation borde ske.

Huruvida övriga remissyttranden redovisats korrekt har jag inte haft möjlighet
att kontrollera.

Som jag inledningsvis nämnt kommer ett genomförande av regeringens
förslag att leda till en enorm centralisering genom att folkbokföringen skall
handhas på mindre än en tiondel av antalet orter mot för närvarande. Jag vill
ta mitt eget hemlandskap Medelpad som exempel. Landskapet består av
tjugo församlingar och har nära 125 000 invånare. Jämfört med församlingsstrukturen
i södra Sverige är alltså inte våra församlingar speciellt små.

Mot. 1986/87
Sk 162

20

Från att folkbokföringen nu sköts på tjugo olika platser vill regeringen
centralisera den till landskapets enda lokala skattemyndighet i Sundsvall. Att
detta kommer att innebära en i hög grad försämrad service och personkännedom
är självklart. Dessutom bortfaller viktiga arbetstillfällen, främst för
kvinnor och i stor utsträckning just i bygder med stor brist på sysselsättning. I
den regionalpolitiska propositionen 1984/85:115 uttalades bl. a. att det regionalpolitiska
arbetet bör inriktas på att skapa förutsättningar för en balanserad
befolkningsutveckling i olika delar av landet och ge människorna tillgång till
bl. a. arbete och service var i landet de än bor. Att centralisera folkbokföringen
enligt regeringens förslag strider klart emot dessa riktlinjer.

Vilka konsekvenser regeringsförslaget får för församlingarna och deras
personal beaktas inte i propositionen. Över huvud taget synes inte kyrkans
situation ha beaktats vid regeringens ställningstagande i folkbokföringsfrågan.
Propositionen kommer från finansdepartementet och något samråd med
det för kyrkoärenden ansvariga statsrådet omnämns inte i propositionen.

Några bärande sakliga motiv föreligger inte för det i förevarande proposition
framlagda förslaget, vilket riksdagen därför bör avslå. Jag vill kort ange
några särskilda skäl för avslag, nämligen

o ett väl fungerande och hävdvunnet system avskaffas,
o servicen försämras i mycket hög grad,
o arbetstillfällen i sysselsättningssvaga områden upphör,
o förslaget strider mot de regionalpolitiska strävandena,
o de sammanlagda kostnaderna för samhället och kyrkan ökar,
o svenska kyrkan har genom 1986 års kyrkomöte uttalat sig emot reformen,
o en för kyrkan betydelsefull förändring föreslås utan bred politisk enighet,
o begränsningen av kyrkans uppgifter kan vara steg på vägen mot ett skiljande
av kyrkan från staten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:158.

Stockholm den 8 maj 1987

Martin Olsson (c)

Mot. 1986/87
Skl62

21