Motion till riksdagen
1986/87:Skl55
Carl Bildt m. fl. (m)
Ny organisation för folkbokföring
(prop. 1986/87:158)
I propositionen föreslås att ansvaret för den löpande folkbokföringen förs
över från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna. Förslaget har
formen av principiella riktlinjer, och i propositionen uppges att en kommitté
avses bli tillkallad för att lämna förslag till hur den nya organisationen
närmare bör utformas.
Moderata samlingspartiet har i andra sammanhang med skärpa vänt sig
mot att regeringen i växande utsträckning förelägger riksdagen propositioner
utan att presentera konkreta förslag. Regeringen begär nu att riksdagen skall
binda sig för en viss principiell organisation av folkbokföringen utan att ha
tillgång till ett fullgott underlag för beslutet. Propositionen kan närmast
betecknas som ett utkast till kommittédirektiv. Detta är helt oacceptabelt.
Förfarandet visar en betydande nonchalans från regeringens sida gentemot
den lagstiftande församlingen. Redan av dessa skäl bör propositionen avslås.
Propositionen står också i strid mot vad kyrkomötet uttalat. Ett beslut i
ärendet nu riskerar att allvarligt försvåra möjligheterna att finna lösningar på
frågor kring Svenska kyrkans framtida ställning i brett samförstånd mellan de
politiska partierna och kyrkan själv.
Mot lokal skattemyndighet som folkbokföringsmyndighet talar bl. a. serviceaspekter
- 1483 pastorsexpeditioner skulle ersättas av 120 lokala skattemyndigheter.
Om folkbokföringen skall flyttas från Svenska kyrkan bör detta
ske först i samband med eventuella förändringar i relationerna mellan kyrka
och stat.
I sakfrågan vill vi vidare anföra följande.
Folkbokföringens organisation har diskuterats i ett flertal utredningar
under 1900-talet. Några väsentliga förändringar av organisationen har inte
ägt rum, utan det nuvarande systemet har ansetts ändamålsenligt och behållits.
Folkbokföringen har betydelse i flera skilda sammanhang. Frågan om var
en person är bosatt inverkar på var i riket personen kan göra rättigheter
gällande eller åläggas fullgöra skyldigheter. Bosättning har avgörande betydelse
förden kommunala rösträtten. Bosättningen används vidare av myndigheterna
som kompetensgrund, exempelvis vid beslut om vid vilken allmän
domstol en enskild skall svara i tvistemål. Slutligen är det av betydelse för
beskattningen var en person anses bosatt i landet.
Folkbokföringen baseras på kyrkobokföring som sker församlingsvis. Antalet
församlingar uppgår till 2565 st. Givetvis är bokföringen här av största
betydelse för kyrkans egen verksamhet. Folkbokföringen har under mycket
lång tid skett genom kyrkans försorg och har härigenom i sig ett stort historiskt
och kulturellt värde.
Såsom belysts i flera utredningar tillgodoser folkbokföringen i dag framför
allt det borgerliga samhällets behov. Det kan inte bestridas att det kan finnas
skäl att överväga huruvida folkbokföringen även i framtiden skall ske i kyrklig
regi eller om den skall föras över till borgerlig myndighet. Frågan är emellertid
komplicerad. Det finns även starka skäl som talar för att någon ändring av
nuvarande ordning inte bör ske. Enligt statskontorets utredning är alternativet
att svenska kyrkan är huvudman för folkbokföringen samhällsekonomiskt
billigare än om ett borgerligt organ övertar verksamheten. Anledningen till
detta är att även om en borgerlig myndighet övertar folkbokföringen måste
kyrkan ändå ha kvar en församlingsregistrering. Ett dubbelarbete skulle
således uppstå som totalt blir dyrare för samhället.
Kammarrätten i Stockholm har i sitt remissvar på vissa av de utredningar
som gjorts i frågan anfört att den nu gällande ordningen fungerar och har
fungerat väl. Enligt kammarrätten vore därför det mest ändamålsenliga att
bevara denna ordning och inom dess ram vidta erforderliga rationaliseringsåtgärder.
Det kan tilläggas att för en sådan lösning talar även serviceaspekten.
Om folkbokföringen skulle överföras till de lokala skattemyndigheterna
skulle det medföra en drastisk minskning av antalet folkbokföringsenheter.
1483 pastorsexpeditioner skulle ersättas av 120 lokala skattemyndigheter.
Det ligger i sakens natur att servicen till allmänheten därigenom skulle
minska.
Många skulle få mycket långa avstånd till den nya folkbokföringsmyndigheten.
Denna olägenheten kan inte som i propositionen avlägsnas med en
enkel hänvisning till att de flesta ärenden kan uträttas per telefon.
Vi vill i detta sammanhang kommentera den vikt departementschefen i
propositionen fäster vid uppfattningen att lokala skattemyndigheter effektivare
skulle kunna kontrollera medborgarnas bosättning: ”Det kan antas att
de lokala skattemyndigheterna med sin traditionellt fiskala inriktning är väl
lämpade att komma till rätta med skenskrivningarna. Flyttningskontrollen
kan bli ett naturligt led i verksamheten med granskning av t. ex. reseavdrag.”
Det är väl känt att vissa personer försöker att bli bokförda på fel adress.
Samtidigt måste beaktas att det möjligen kan vara olämpligt att ge de lokala
skattemyndigheterna ökat inflytande i dessa frågor. En lokal skattemyndighet
utgör statens organ för skattläggning av medborgarna. Det är därför
naturligt att dessa upplever den myndigheten som en motpart. Det är inte
utan vidare givet att skattemyndigheterna kommer att kunna skilja sina båda
uppgifter åt om de får huvudansvaret för såväl fastställande av bostadsort som
bestämmande av skatt för den enskilde.
Som vi ovan redovisat har folkbokföringen en mängd andra viktiga uppgifter.
Frågan om en effektivare skattekontroll får inte ges avgörande vikt då
frågan om folkbokföringens framtida organisation prövas. Detta synes dock
vara departementschefens mening.
Som framgått av det anförda är frågan om folkbokföringens utformning
komplicerad. Anmärkningsvärt är att Svenska kyrkans centralstyrelse inte
fått tillfälle att yttra sig i frågan, trots att det också handlar om registrering av
Mot. 1986/87
Skl55
4
alla kyrkans medlemmar. Regeringsförslaget står till yttermera visso i strid
mot vad kyrkomötet uttalat. Till detta kommer att omfattande förändringar
av svenska kyrkans organisation förestår. Inom civildepartementet bereds för
närvarande en proposition om ny organisation på lokal- och stiftsplanet.
Om folkbokföringen skall flyttas från Svenska kyrkan bör detta ske i
samband med att relationerna mellan kyrka och stat ändras. Tiden är emellertid
inte mogen för ett sådant beslut, som rymmer många besvärliga problem
i vad gäller ekonomi, juridik och organisation.
Starka skäl talar således för att riksdagen i detta sammanhang inte skall
fatta beslut om folkbokföringens framtid.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen avslår propositionen i dess helhet.
Stockholm den 6 april 1987
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Nils Carlshamre (m)
Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)
Arne Andersson (m)
i Ljung
Ingegerd Troedsson (m)
Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)
Per-Olof Strindberg (m)
Ingrid Sundberg (m)
Mot. 1986/87
Skl55
1* Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr SU54-163
5