Motion till riksdagen
1986/87: Sk 126
Knut Wachtmeister m. fl. (m)
Ändringar i taxeringsorganisationen (prop. 1986/87: 47)
I propositionen föreslås bl. a. att mellankommunala skatterätten (MKSR)
avvecklas och att dess uppgifter överförs till länsrätterna. MKSR är en
fristående förvaltningsdomstol med säte i Stockholm och har sitt ursprung
i den mellankommunala prövningsnämnd som inrättades 1928. Syftet var
att åstadkomma en enhetlig taxering i de fall inkomsten från en förvärvskälla
beskattningsmässigt skulle fördelas mellan kommuner i skilda län.
Sedan 1971 handlägger MKSR besvärsärenden vid taxering av praktiskt
taget alla börsbolag och deras dotterbolag samt ytterligare ett stort antal
mindre och medelstora företag. Totalt utgör underlaget ca 12000 juridiska
personer förutom de fysiska personer som kommunalt har beskattats i mer
än ett län. 1985 avgjordes 1 399 mål, och ca 20 personer tjänstgör vid
MKSR.
Den bakomliggande orsaken till förslaget om avveckling är att all inkomst
skall beskattas i hemortskommunen oberoende av från vilken kommun
inkomsten härrör fr. o. m 1988 års taxering. Därmed skulle det ursprungliga
motivet för MKSR ej längre föreligga.
Enligt vår uppfattning bör emellertid mellankommunala skatterätten
bibehållas av andra skäl. Under en lång följd av år har en unik kompetens
och erfarenhet samlats i MKSR, och det vore mycket olyckligt att splittra
denna väl fungerande domstol. Särskilt när det gäller storföretagens komplicerade,
ofta internationella, skattefrågor är det otänkbart att länsrätterna
kan förvärva sådana personella och administrativa resurser som
erfordras för att, vid sidan av övriga uppgifter, snabbt och effektivt kunna
lösa uppkomna tvister. Detta gäller även om merparten av de mål som nu
handläggs av MKSR fördelas på ett begränsat antal länsrätter.
I samband med behandlingen av propositionen om slopandet av den
kommunala taxeringen av juridiska personer underströk skatteutskottet
(SkU 1984/85:23) det angelägna i att i samlad form behålla den särskilda
kompetens som MKSR förvärvat. Flera remissinstanser avvisar också på
liknande grunder förslaget om avveckling av MKSR.
Vi anser sålunda att mellankommunala skatterätten och den till denna
knutna AO-funktionen bibehålls.
När det gäller det allmännas processföring presenterar skatteförenklingskommittén,
vars betänkande (SOU: 1985:42) ligger till grund för propositionen,
fyra alternativa lösningar utan att förorda någon. Förslaget
innebär kortfattat följande:
Al. Allmänna ombud fristående gentemot skattemyndigheten när det Mot. 1986/87
gäller processföringen, men administrativt knutna till myndigheter- Sk 126
na.
A2. En helt fristående organisation av allmänna ombud av samma typ
som tillämpas inom åklagarorganisationen.
Bl. Processföringen handhas av myndigheten som i egenskap av part
representerar det allmänna i skatteprocessen. Därvid får överordnad
myndighet rätt att genom besvär överklaga underordnad myndighets
beslut.
B2. Samma modell som B 1. med huvudsaklig skillnad att överordnad
myndighet får rätt överpröva underordnad myndighets beslut.
1 propositionen föreslås att det allmännas talan i skattemål i princip skall
vara en uppgift för beskattningsmyndigheterna. Länsskattemyndigheten
skall vara motpart när den skattskyldige överklagat ett skatteärende där
beslut meddelats av länsskattemyndigheten eller lokal skattemyndighet.
Det allmännas talan skall här kunna föras av tjänsteman hos den lokala
skattemyndighet som meddelat det överklagande beslutet.
Länsskattemyndigheten skall få rätt att överklaga beslut av lokal skattemyndighet
och riksskatteverket skall ha samma rätt gentemot länsskattemyndigheten.
Förslaget motsvarar således modell B 1.
Ett ganska stort antal remissinstanser förordar en lösning som i stort
sammanfaller med propositionens förslag. En knapp majoritet av remissinstanserna
föredrar emellertid det av kommitténs alternativ som huvudsakligen
motsvarar den nu gällande ordningen - A 1. Det allmännas talan
skulle då föras av ett fristående allmänt ombud och RSV skulle sakna
möjlighet att överklaga beslut av länsskattemyndighet. Enligt vår uppfattning
är det angeläget att det allmännas processföring handhas av fristående
allmänna ombud, varigenom självständighet och oberoende gentemot
myndigheten förstärks, något som troligtvis också uppfattas som positivt
av allmänheten. Riksskatteverkets roll i skatteprocessen bör enbart vara
ledande och samordnande, medan föreslagen rätt att överklaga skulle
uppfattas som ökad myndighetsstyrning.
Av det sagda framgår att vi förordar en lösning enligt alternativ A. I valet
mellan A 1. och A 2. förordar vi att det allmännas processföring bör
genomföras enligt förslag A 1. Detta bör ges regeringen till känna.
När det gäller handläggning av frågor rörande överklagande till domstol
föreslår finansministern en uppmjukning av sekretesslagstiftningen 9 kap.
1 och 2 §§.
Förslaget innebär en begränsning av sekretessen för sådana uppgifter
som behövs vid diarieföringen hos skattemyndigheten av överklagande till
domstol. Finansministern anser att uppmjukningen är högst begränsad och
enbart gäller från vem handlingar har kommit in eller till vem de har
expedierats och om vad ärendet i korthet rör.
Avslöjandet av vad ärendet rör kan vara nog så känsligt från integritetssynpunkt,
och vi delar lagrådets uppfattning att de administrativa fördelar
som en uppmjukning av sekretesslagen skulle medföra för skattemyndigheterna
noga måste vägas mot nackdelarna för den enskilde. Vi delar
vidare lagrådets uppfattning att bärande skäl inte anförts för en generell
uppmjukning av den sekretess som för närvarande gäller för diarieföring
hos skattemyndigheterna.
Med det sagda hemställer vi att riksdagen avslår regeringens förslag om
ändring i 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen.
Ytterligare en fråga som rör integriteten är förslaget om en utökning av
skatteregisterlagen, bl. a. när det gäller bankräntor och aktieinnehav. Ändringsförslaget
är föranlett av den förenklade självdeklarationen som riksdagen
beslöt våren 1985.
Bl. a. med hänsyn till hotet mot integriteten gick vi emot förslaget om
förenklad självdeklaration. Då denna lagstiftning redan är beslutad av
riksdagen, finnér vi det inte meningsfullt att här gå emot den ändring i
skatteregistret som erfordras för att genomföra den förenklade självdeklarationen.
När det gäller eftertaxering föreslås i propositionen att skattemyndigheten
som första instans får fatta beslut. Trots en uttalad tveksamhet om det
lämpliga i att förändra den nuvarande ordningen anser finansministern
likväl att skattemyndigheten skall fatta beslut om eftertaxering i första
instans därför att beslutsprocessen då skulle bli avsevärt snabbare och
smidigare. Av remissvaren framgår att det anses vara av stor principiell
betydelse att en skattskyldig bör kunna få sin sak prövad direkt av domstol,
varigenom ansökan om eftertaxering liksom för närvarande skulle
prövas av länsrätten som första instans.
Vi har tagit fasta också på den remisskritik som påpekar att eftertaxeringsärenden
ofta är svårbedömda, varför möjlighet borde ges att hänskjuta
ett sådant ärende till länsrätt. Vi anser sålunda att nuvarande ordning
bör gälla beträffande beslutsbehörigheten vid eftertaxering. Slutligen avvisar
vi förslaget att länsskattemyndigheten får förordna tjänsteman vid
myndigheten eller en lokal skattemyndighet att besluta vid behandling av
de förenklade självdeklarationerna. Vi finnér det inte meningsfullt att
beslutsbehörigheten under den övergångsperiod det här är fråga om flyttas
från taxeringsnämnd till en av länsskattemyndigheten förordnad tjänsteman.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
författningstext.
Hemställan
Med stöd av vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar att mellankommunala skatterätten och
den till denna knutna AO-funktionen bibehålls,
2. att riksdagen beslutar att det allmännas processföring skall ske
i enlighet med det av skatteförenklingskommittén föreslagna alternativet
Al., innebärande att det allmännas ombud skall vara självständigt
i förhållande till skatteförvaltningen i övrigt,
3. att riksdagen avslår propositionen i vad avser förslag om ändring
av 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen,
4. att riksdagen avslår propositionen i vad avser förslag om att
skattemyndigheten som första instans skall få fatta beslut om eftertaxering,
Mot. 1986/87
Sk 126
6
5. att riksdagen avslår propositionen i vad avser förslag om för- Mot. 1986/87
ändrad beslutsordning för förenklade självdeklarationer. Sk 126
Stockholm den 20 september 1986
Knut Wachtmeister (m)
Bo Lundgren (m)
Karl Björzén (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Hugo Hegeland (m)
Margit Gennser (m)
Ewy Möller (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
7