Motion till riksdagen
1986/87: Sk 125
Kjell Johansson m.fl. (fp)
Ändringar i taxeringsorganisationen (prop. 1986/87:47)
Propositionens syfte är bl. a. att erhålla en skatteförvaltning som möjliggör
ett enhetligt uppträdande från skattemyndigheternas sida. Vidare sägs
regeringsförslaget leda till en snabbare handläggning av skattemål. Dessa
är visserligen eftersträvandsvärda mål, men tyvärr har regeringens utgångspunkt
enbart varit förenklingar och effektiviseringar av skattemyndigheternas
arbete. Den enskilde skattebetalarens situation kommer även i
denna proposition i skymundan.
Principiellt finner vi det tveksamt att, såsom i propositionen föreslås,
blanda samman skattemyndigheternas processförande och granskande
funktion. En del av de föreslagna förändringarna kan dock av administrativa
skäl vara önskvärda. Men detta får inte leda till att den enskildes
rättssäkerhet försämras.
Som ett delförslag i propositionen föreslås att den mellankommunala
skatterätten (MKSR) avvecklas. De frågor som i dag handläggs av MKSR
skall flyttas över till länsrättsorganisationen.
För närvarande handlägger MKSR framför allt komplicerade företagsbeskattningsfrågor.
MKSR har utkristalliserats till en specialdomstol för
storföretagen, och en mycket god kompetens inom företagsbeskattningens
område har byggts upp. Av remissyttrandena från olika näringslivsorganisationer
framgår att MKSR åtnjuter ett stort förtroende hos de berörda
skattskyldiga.
Föredragande statsråd konstaterar att MKSR:s ursprungliga syfte var
att handlägga mellankommunala skattemål. Anledningen till att denna
handläggning bröts ut ur den ursprungliga organisationen var önskan att
undvika konkurrens mellan kommunerna om skattemedel samt för att
skapa förutsättningar för en enhetlig behandling av en viss typ av skattemål.
Enligt föredraganden kommer den nya taxeringsorganisationen att
innebära att den mellankommunala konkurrensen om skattemedel upphör.
Då kan MKSR avskaffas.
Vi delar inte regeringens åsikt. Då storföretagens taxeringsfrågor många
gånger avser komplexa förhållanden finns det skäl att behålla MKSR. Ett
av reformens syften sägs vara att underlätta en enhetlig rättstillämpning.
Slutsatsen måste då vara att MKSR skall få vara kvar.
Även i den nya taxeringsorganisationen kommer de mest komplicerade
företagsskattemålen att handläggas av de största länsrätterna, i första hand
länsrätten i Stockholms län. I realiteten skapas därmed ett ”nytt” MKSR. 1
Mot.
1986/87
Skl25-127
1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Skl25—127
Vi kan således inte se något praktiskt skäl för MKSR:s avveckling.
Som en följd av regeringsförslaget att avskaffa MKSR föreslås att AO
(det allmänna ombudet i mellankommunala mål) försvinner. Då vi vill
behålla MKSR kan vi inte biträda regeringen i denna del. Det bör ankomma
på utskottet att göra övriga nödvändiga förändringar i lagtexten.
Regeringen föreslår även en viss uppmjukning av sekretesslagen för
sådana uppgifter som behövs för skattemyndigheternas diarieföring av
överklaganden till domstol. Visserligen kan förslaget av administrativa
skäl vara motiverat. Lagrådet påpekar dock att ”förslaget inte beretts på
ett sådant sätt att utomstående intressen fått komma till tals”. Vi ser
allvarligt på denna kritik och kommer därför att yrka avslag på regeringsförslaget
i denna del.
I propositionen föreslås vidare att taxeringsnämnderna skall ersättas av
en ny typ av förtroendeorgan, s. k. skattenämnder. Dessa skall ingå i
skattemyndigheterna. Skattenämnderna skall fatta beslut i ärenden där
behov av insyn och inflytande av lekmän gör sig gällande. När ett sådant
behov föreligger framgår inte av propositionen. Inget nämns heller om vem
som skall besluta om när lekmannainflytande är påkallat. Det vore olyckligt
om regeringsförslaget leder till en urgröpning av lekmannainflytandet.
Enligt propositionen skall ordförande och vice ordförande i skattenämnderna
vara tjänstemän inom skatteförvaltningen. Vi vill inte begränsa den
grupp som kan tänkas vara aktuell till de bägge posterna lika snävt som
regeringen. Tvärtom kan det vara av värde att ordförandeposterna innehas
av kompetenta lekmän. Vi yrkar därför avslag på propositionen i denna
del.
De ledamöter som skall tjänstgöra i skattenämnderna hämtas från en
”pool” av ledamöter som utsetts av landstingen. För att dessa pooler skall
få en så allsidig sammansättning som möjligt får de inte göras alltför små.
Vidare anser vi att minst fem ledamöter skall kallas till skattenämnderna.
Det är angeläget att regeringen redan nu preciserar efter vilka kriterier
man tänker utse medlemmarna i skattenämnderna. Enligt propositionen
åvilar det regeringen att ytterst välja det antal lekmän som skall utses till
skattenämnderna. Regeringen bör redan nu precisera efter vilka kriterier
man tänker utse medlemmarna i skattenämnderna. Vi förväntar oss därför
ett mera detaljerat förslag i denna fråga.
I propositionen föreslås vidare att skattemyndigheterna som första instans
skall få fatta beslut om tvistig eftertaxering. Vi kan inte biträda
regeringen i denna del då vi anser det vara av stor principiell betydelse att
en skattskyldig ges möjlighet att vända sig till en utomstående och självständig
instans för att få sitt mål prövat. Med andra ord, vi vill inte frånta
medborgarna rätten att få skattemål prövade av domstol i första instans.
Analogt kan vi inte acceptera förslagen om förändringar i den allmänna
processföringen. Det är av principiella skäl oacceptabelt att på samma
myndighet lägga såväl den processförande som den granskande funktionen.
Enligt uppbördslagen (1953:272, 87 §) får inte besvär över ett taxeringsbeslut
inverka på skyldigheten att erlägga den skatt som besväret rör.
Denna regel leder till en rad olägenheter. Företagare som blivit feltaxerade
Mot. 1986/87
SK 125
2
kan t. ex. tvingas till konkurs innan ärendet prövats. Utgångspunkten får
inte alltid vara att myndigheten har rätt och den enskilde fel. Lagen måste
därför ändras så att större hänsyn tas till den enskildes situation och
ärendet i sak. Det bör ankomma på utskottet att göra nödvändiga förändringar
i lagtexten.
Hemställan
Med anledning av vad som i motionen anförs hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla mellankommunala
skatterätten (MKSR),
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa allmänna
ombudet för mellankommunala mål (AO),
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om nya bestämmelser
om begränsning av sekretessen för sådana uppgifter som behövs för
skattemyndigheternas diarieföring av överklagande till domstol (9
kap, 1 och 2 §§ sekretesslagen),
4. att riksdagen hos regeringen begär ett mera detaljerat förslag
om sammansättningen av skattenämnderna,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att till ordförande och
vice ordförande i skattenämnderna skall förordnas tjänsteman i
skatteförvaltningen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag att skattemyndigheten
skall som första instans få fatta beslut om eftertaxering,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag att länsskattemyndighet
skall till skattemål få utse tjänsteman hos berörd lokal skattemyndighet
som har meddelat det överklagade beslutet att såsom
ombud företräda det allmänna.
Stockholm den 20 november 1986
Kjell Johansson (fp)
Leif Olsson (fp) Britta Bjelle (fp)
Gudrun Norberg (fp)
Mot. 1986/87
SK 125
tl Riksdagen 1986187. 3 sami. Nr Skl25-127
3