Motion till riksdagen
1986/87 :Skl24

Carl Bildt m. fl. (m)
Bostadspolitiken (prop. 1986/87:48)

I proposition 1986/87:48 föreslår regeringen att skattesatsen för fastighetsskatt
höjs från 2 till 2,5 % av taxeringsvärdet i fråga om konventionellt
beskattade hyreshusenheter, inkl. lokaler som betecknas som hyrehusenhet,
samt hyreshus på lantbruksenhet fr. o. m. år 1987. För de s. k. allmännyttiga
fastigheterna föreslås ingen förändring från nuvarande 1,4 %.

En ny principvidrig skatt

Det aktuella förslaget är ytterligare ett exempel på den principlöshet och det
godtycke som präglar den socialdemokratiska maktutövningen. Skattehöjningen
avser endast privata fastighetsägare och träffar oberoende av
skattekraften hos de drabbade. Men det är inte bara fastighetsägarna som
berörs. Hyresgäster i privatägda fastigheter får bära skattens konsekvenseri
form av sämre underhåll eller höjda hyror.

Liksom fallet är med pensionsskatten har inte heller förslaget till ändrad
fastighetsskatt föregåtts av sedvanlig utredning och remissbehandling. Inte
ens lagrådet har hörts, trots att det nu föreslås en ny uppläggning av
fastighetsbeskattningen, vilken präglas av total principlöshet. Moderata
samlingspartiet invänder bestämt mot det sätt på vilket förslaget beretts.

Den närmast totala avsaknad av underlag som präglar detta och andra av
regeringen framlagda förslag inger oro och betänkligheter för det sätt på
vilket socialdemokraterna utövar den politiska makten. Vi kommer i berört
utskott att kräva att propositionen granskas av lagrådet innan den blir
föremål för utskottets sakbehandling.

Fastighetsskatten

Genom riksdagsbeslut i december 1984 ersattes hyreshusavgiften, som redan
den stred mot principerna om rättvisa och likformighet i beskattningen,
fr. o. m. den 1 januari 1985 med en statlig fastighetsskatt. Den nya skatten
kom att innebära en avsevärd utvidgning av skattskyldigheten jämfört med
hyreshusavgiften.

Beredningen av ärendet om fastighetsskatt skedde på ett synnerligen
otillfredsställande sätt. Ärendet föregicks inte av ordentlig utredning och
remissbehandling. Därtill rönte förslaget hård kritik av lagrådet. Detta
anförde bl. a. följande.

Skatteförslaget har inte föregåtts av någon sedvanlig utredning och inte
heller varit föremål för annat sådant remissförfarande som avses i 7:e kap 2 §
regeringsformen än att från några myndigheter inhämta yttranden angående
innehållet i en departementspromemoria rörande den lagtekniska konstruktionen
av skatten och om beskattningsförfarandet; vissa enskilda organisationer
har därjämte på eget initiativ inkommit med yttranden över nämnda
promemoria. Lagrådets möjligheter att bedöma det remitterade förslaget är
därför begränsade, särskilt i de hänseenden som avses i 8:e kap 18 § 3:e
stycket 3—5 regeringsformen.

Lagrådet kritiserade förslaget till fastighetsskatt för att vara krångligt och
oöverskådligt. Förslaget ansågs också vara på gränsen till vad som från
rättssäkerhetssynpunkt kunde accepteras. Därtill anförde lagrådet att det
inte var utrett hur skatten förhöll sig till principen om skatt efter bärkraft.

I regeringens proposition 1984/85:18 om en ny statlig fastighetsskatt togs
viss hänsyn endast till lagrådets kritik i vad gällde det remitterade förslagets
krånglighet.

Det var främst de som redan hade de högsta boendekostnaderna som kom
att drabbas hårdast av fastighetsskatten. Det gäller särskilt småhusägare som
hade finansierat sina hus utan statliga lån och sådana som under senare år
hade förvärvat en äldre villa. Fastighetsskatten kom därför att drabba t. ex.
flerbarnsfamiljer som redan hade en svår ekonomisk situation.

Även i fråga om flerbostadshus kom nettoeffekten av fastighetsskatten och
den skattekompensation som utgick till statsbelånade fastigheter att missgynna
ägare till fastigheter som inte var statligt belånade. Därtill kom de olika
skattesatserna (en högre för konventionellt beskattade fastigheter och en
lägre för schablonbeskattade fastigheter, vilka ofta tillhör allmännyttan). Till
följd av bruksvärdessystemet kunde de privata fastighetsägarna inte ta ut
tillräcklig hyra för att erhålla kostnadstäckning för skatten.

Moderata samlingspartiet anförde i en partimotion att förslaget till
fastighetsskatt kunde anses vara ytterligare ett led i det socialdemokratiska
gynnandet av de s. k. allmännyttiga företagen på de privatas bekostnad. 1945
hade var tionde lägenhet offenlig hyresvärd. Nu har drygt hälften det.
Moderata samlingspartiet avvisade förslaget om en ny fastighetsskatt. Vi
föreslog senast i januari 1986 att fastighetsskatten skulle avskaffas.

Skärpt fastighetsskatt

Socialdemokraternas motiv för höjda skatter på bostäder har varierat. Ibland
har det talats om omfördelning inom bostadssektorn. Andra gånger har det
hävdats att samhällets totala stöd till denna sektor har för stor omfattning.
Någon gång har den samhällsekonomiska situationen fått förklara den nya
pålagan. Den nu aktuella skattehöjningen motiveras med att flertalet privata
ägare av hyreshus skulle ha kunnat tillgodogöra sig hyreshöjningar utan att
deras kostnader har ökat.

Inget av dessa argument - inte heller det nu framförda - kan godtas för att
införa vad som i realiteten är en ny skatt. Nuvarande låga tillväxttakt i den
svenska ekonomin förbättras inte genom att nya skatter införs eller gamla
höjs. Dagens svaga ekonomiska tillväxt är till stor del ett resultat av för höga

Mot. 1986/87

Sk 124

4

offentliga utgifter och beror inte på för få och för låga skatter.

Fastighetsskatten missgynnar redan med hittills gällande regler privatägda
hyresfastigheter i förhållande till allmännyttiga. Det nu föreliggande förslaget
strider än mer mot principen om likformighet i beskattningen och innebär
en klar diskriminering av privat fastighetsägande. Detta måste ses som ett led
i en medveten socialistisk politik som syftar till att motverka enskilt ägande
av fastigheter.

Förslaget innebär inte bara att fastighetsskatten höjs för konventionellt
beskattade fastigheter, dvs. privatägda fastigheter, utan även att man frångår
hittills gällande regel att fastigheter med statliga lån inte skall belastas netto.
Ägare till fastigheter med statliga lån får för närvarande ett särskilt
statsbidrag för att betala den statliga fastighetsskatten. Någon sådan
kompensation föreslås emellertid inte utgå för den nu föreslagna höjningen.

Regeringen motiverar förslaget med att ”flertalet” privata ägare av
hyreshus skulle ha kunnat tillgodogöra sig hyreshöjningar utan att dessa
motsvaras av ökade kostnader. Bakgrunden sägs vara att den extra
upptrappning av de garanterade räntorna som genomförts under 1986 lett till
ökade kapitalutgifter ”i första hand” för de allmännyttiga bostadsföretagen,
medan de hyreshöjningar som blivit följden därav även kommit de privata
hyresvärdarna till del. Någon statistik för att belysa dessa påstådda effekter
redovisas emellertid inte.

Regeringen bortser helt från det faktum att även privatägda hus med
statliga lån fått samma höjning av kapitalutgifterna som allmännyttan. Enligt
diagram 1 skulle ca 250 000 privatägda lägenheter, nästan hälften av
beståndet, ha statliga lån. Ägare av dessa fastigheter drabbas nu dubbelt:
dels genom den höjning av de garanterade räntorna som skett under 1986,
dels genom den skärpta fastighetsskatten. Därigenom uppstår ytterligare en
snedvridning av konkurrensen till nackdel för de privatägda fastigheterna.

Den privata fastighetsägaren med endast en fastighet som byggde om
denna med statliga lån, t. ex. i slutet av 1970-talet driver troligen fortfarande
sin fastighet med underskott. Han drabbas nu av ytterligare höjda kostnader,
i all synnerhet som det inte är möjligt för honom att utnyttja rätten till
avdrag: för fastighetsskatten. Den fastighetsägare som valt att inte bygga om
eller som eftersatt fastighetens underhåll drabbas lindrigare. Allmännyttan
drabbas inte alls.

Mot. 1986/87

Sk 124

5

Diagram 1

Lägenheter enligt FoB 85
(Tusental)

Allmännyttan

(byggda

efter

1960)

Ränte

Privata

625

-250

(byggda
efter
1960 +
omb)

Ränte

Regeringen bortser dessutom från att det i det äldre bestånd som inte ingår
i subventionssystemet och som ägs av såväl privata ägare som allmännyttan
uppstår samma nackdel för de privata hyresvärdarna, eftersom skattehöjningen
drabbar endast dem och inte allmännyttan.

Den snedvridning av konkurrensen som redan finns och som ytterligare
förstärks med det nu framlagda förslaget är särskilt anmärkningsvärd,
eftersom bostadsministern vid olika tillfällen påstått sig vilja verka för
rättvisa och konkurrensneutralitet.

I propositionen uttalar bostadsministern: ”Det är både bostadspolitiskt
och samhällsekonomiskt av största vikt att bostäderna underhålls och
förbättras.” Förslaget om skärpt fastighetsskatt strider direkt mot detta
syfte. Konsekvenserna av den skärpta skatten blir höjda hyror för hyresgästerna,
i den mån bruksvärdessystemet ger utrymme för detta, eller försämringar
för hyresgästerna i form av minskat underhåll av fastigheterna.
Ingetdera kan gärna vara eftersträvansvärt.

Mot. 1986/87
Skl24

6

Förslaget om höjd fastighetsskatt drabbar även affärs- och kontorslokaler Mot. 1986/87
som inte är föremål för hyresreglering och verkar därigenom pris- och Skl24
kostnadshöjande.

Den nu föreslagna förändringen av fastighetsskattens utformning är
särskilt olycklig med hänsyn till den förestående omtaxeringen av hyresfastigheter
1988. Redan konstruktionen med en procentsats av taxeringsvärdet
medför - i den mån upptaxering sker - en kostnadshöjning som måste verka
hyresuppdrivande. Då kommer också orättvisorna mellan privatägda och
allmännyttans fastigheter att förstärkas.

Moderata samlingspartiet, som hänvisar till sitt tidigare i år framlagda
förslag om avskaffande av hela fastighetsskatten, avvisar den nu föreslagna
höjningen.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt.

Stockholm den 19 november 1986

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Nils Carlshamre (m)
Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)

Per-Olof Strindberg

7

gotab Slockholm 1986 11813