Motion till riksdagen
1986/87:Skl22

Kurt Ove Johansson och John Johnsson (s)
Beskattningen av traktorer (prop. 1986/87:50)

Beskattning av traktorer i Sverige infördes 1970. Erfarenheterna från de
femton år som gått visar att reglerna varit svåra att tillämpa. Det är därför
angeläget, som framhålls i propositionen, att gränsdragningen mellan
traktorskatteklasserna utformas så att en enhetlig och korrekt tillämpning av
bestämmelserna möjliggörs. Propositionens förslag är otvetydigt ett steg i
rätt riktning. Kanske borde man ha kunnat gå ännu längre i klarhet.

Från övervakningssynpunkt, inte minst, är det viktigt att gränsdragningen
mellan traktorskatteklasserna är entydiga. Det är dock, enligt vår mening,
tveksamt om de föreslagna ändringarna i 11 § vägtrafikskattelagen löser
problemen med gränsdragning och kontroll. De s. k. traktortågen med
lastvikter på bortåt 35—40 ton är med propositionens förslag också ett
kvarstående problem.

Malmöhus län hör till de områden i Sverige där traktortåg är vanligast. I
samband med skörden av spannmål och inte minst betkampanjen, som varar
en bit in på hösten till framåt jul, är det stora volymer jordbruksprodukter
som skall köras in till olika anläggningar. 20 % av transporterna går på lastbil
och ca 70 % sköts av odlarna själva med traktor och vagn. 10 % ungefär går
med andra typer av fordon, främst traktortåg, stora traktorer som drar upp
till tre vagnar. Dessa transportredskap ägs i regel av maskinstationer. Ett
fåtal stora gods har egna ekipage, men majoriteten är kommersiella
transporter.

Traktortågen är, som redan framhållits, transportekipage med lastvikter
på bortåt 35-40 ton. De är inte heller underkastade överlastlagens bestämmelser.
För traktortågen är det fritt fram även när de är lastade så att man för
en lastbil skulle tvingas betala avsevärda överlastavgifter, avgifter som
motiveras med att man vill beivra skadligt slitage. Sett från dessa utgångspunkter
är det inte helt orimligt att på ett mera adekvat sätt beskatta det
slitage som traktortågen åstadkommer. De höga lastvikterna och ekipagens
längd gör att man också kan och bör lägga trafiksäkerhetspolitiska aspekter
på de alltmer frekventa traktortågen.

Vägtrafikskatteutredningen, som propositionen bygger på, har inte särskilt
ingående prövat motiveringen vid traktorskattens införande att man för
de traktorer som i större omfattning utför ett med lastbilarna jämförbart
transportarbete måste kunna utkräva ett ekonomiskt ansvar för deras
användning av allmänna vägar och gator. Det borde man ha gjort. Inte minst
med anledning av att lastvikterna ökat sedan 1970 och att de s. k. traktortågen
knappast förekom eller var ganska sällsynta vid denna tidpunkt.

Svenska åkeriförbundet har i sitt remissvar anfört att traktorer som
används för transporter för egen räkning skall vara trafiktraktorer om lasten
är högre än 15 ton. Vägtrafikskatteutredningen har i sitt betänkande, Ds Fi
1985:8, inte gjort någon mera djupgående analys av detta förslag utan
konstaterar i stort sett bara att en bestämmelse om en lastbegränsning på 15
ton inte skulle få den effekt på sysselsättningen som Svenska åkeriförbundet
vill uppnå.

I proposition 1986/87:50 sägs att det saknas skäl att för traktorer som
används i jordbruket införa en regel om viktbegränsning till 15 ton och som
tillämpas för traktorer i skogsbruket. Den ståndpunkten är i vart fall utan
närmare motivering svår att förstå. En begränsning till högst 15 ton för
jordbrukstraktorer som går i trafik för egen räkning skulle ge trafiksäkerhetsmässiga
fördelar och skulle till viss del också utjämna de skattemässiga
olikheterna mellan lastbils- och traktortågstrafiken.

Det var bilskatteutredningen som i sitt betänkande, Traktorbeskattning
(SOU 1968:50), föreslog att en traktorskatt skulle införas. Utredningen hade
en del tänkvärda förslag som inte fullt ut genomfördes, bl. a. att traktorerna i
skattehänseende skulle delas in i tre klasser.

Till klass I skulle hänföras traktorer som i princip inte användes för
transport på allmän väg. Traktorer som i viss omfattning användes för
transport på allmän väg av produkter från eller förnödelser för lantbruk och
skogsbruk skulle hänföras till klass II. Övriga traktorer skulle hänföras till en
klass III. För dessa övriga traktorer skulle man få betala en årlig skatt med
belopp som utgjorde hälften av den dåvarande fordonsskatten för en lastbil
med motsvarande tjänstevikt. Släpvagnar som drogs av klass III-traktorer
skulle i skattehänseende behandlas som lastbilsdragna. Utan att ta ställning
till förslagen i sak så låg det bakom dessa tankar, enligt vår mening, mycken
klokskap som borde utnyttjas i ett fortsatt utredningsarbete.

Som framgår av propositionen skall frågan om särregler för beskattning av
traktordumprarna och frågan om registrering av olika typer av motorredskap
ytterligare övervägas inom regeringskansliet. Enligt vår mening vore det
lämpligt att i detta sammanhang också ytterligare utreda formerna för en
mera adekvat beskattning av traktortågen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande beskattning av de s. k. traktortågen och
de därmed sammanhängande trafiksäkerhetspolitiska aspakterna.

Stockholm den 18 november 1986

Kurt Ove Johansson (s) John Johnsson (s)

Mot. 1986/87
Skl22

7

gotab Stockholm 1986 11803