Motion till riksdagen
1986/87:Skll8

Lars Werner m. fl. (vpk)

Beskattning av förmån av fri bil (prop. 1986/87:46)

Regeringen lägger i propositionen fram nya regler för beräkning av förmån
av fri bil. Förslaget sägs främst ha samband med den förenklade taxeringen.
Förslaget innebär för de flesta med bilförmån även en ökning av skatten mot
nu gällande regler.

”Fri bil” som förmån har ökat och tycks fortsätta att öka. Inte sällan har
även detta utgjort en löneförmån för vissa anställda. Vänsterpartiet kommunisterna
accepterar principerna i det framlagda förslaget. Däremot har vi
vissa invändningar beträffande förmånsvärdet.

Allmänt kan sägas att förslaget inte tar hänsyn till skillnaden mellan dem
som har liten resp. stor andel privat körning. De som kör mer än ca 1 000 mil
tjänar på förslaget medan de som kör mindre förlorar. Å andra sidan är det
svårt att finna ett väl fungerande och rättvisande system.

Nedsättning av förmånsvärdet

Enligt vår mening finns det skäl att justera förslaget. Det gäller bl. a. för den
typ av förmånstagare som på grund av arbetets art behöver ha en bil av
kombityp eller liknande. Dessa bilar har som regel ett högre nypris och åsätts
genom förslaget ett högre förmånsvärde. Vi avser här servicebilar eller
liknande där det regelmässigt förekommer utrustning eller inredning men
som ej är fast. Inte sällan är även dessa bilar försedda med firmareklam av
skilda slag.

Vi finner att här finns skäl för en nedsättning av förmånsvärdet. Annars
kommer servicemontörer eller andra i samma situation att drabbas av ett
förmånsvärde som är högre därför att deras arbetsuppgift kräver s.k.
kombibil eller liknande. Jämkning bör utöver detta även komma till stånd i
de fall då utrustning eller inredning är fast monterad i enlighet med vad som
föreslås i propositionen.

Jämkning av förmånsvärdet

Problem för förmånstagare kan även uppstå i vissa fall där den anställde har
en relativt låg lön och där förmånen som sådan skulle utgöra en oacceptabel
hög andel av skatten i övrigt. I vissa fall kanske den anställde inte har reell
valfrihet att kunna avstå förmånen. I dessa fall bör också jämkning kunna
komma till stånd.

Övrigt

I propositionen föreslås att mobiltelefon skall ingå i förmånsbeloppet som
extrautrustning. Den förmån som biltelefonen kan tänkas utgöra privat
motsvaras inte av den extra kostnad som mobiltelefonen medför i förmånsvärde.
Dessutom förekommer i hög utsträckning dessa i kassettmodell eller
liknande vilket sannolikt kommer att bli den helt dominerande modellen vid
den föreslagna beskattningen. Därför finner vi inte skäl att mobiltelefonen
(biltelefon) skall räknas som extrautrustning.

Varken den remissbehandlade promemorian eller propositionen ger en
ordentlig belysning av effekterna av förslaget. Därför bör en uppföljning
komma till stånd efter något års erfarenhet för att belysa vilka effekter som
uppkommit för förmånstagarna, i likhet med vad som krävts av bl. a. LO i
remissvaret till promemorian.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås med ändring av proposition
1986/87:46

1. att riksdagen beslutar att förmånsvärdet på servicebilar o. d.
nedsätts i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att jämkning bör kunna komma till stånd
vid låg lön och då reell valfrihet inte förekommer i enlighet med vad
som i motionen anförs,

3. att riksdagen beslutar att mobiltelefon inte bedöms som extrautrustning
i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen beslutar att en uppföljning av effekterna av förslaget
kommer till stånd i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 18 november 1986
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Tommy Franzén (vpk)

Mot. 1986/87
Skll8

gotab Stockholm 1986 11807

16