Motion till riksdagen
1986/87:Skll6

Knut Wachtmeister m. fl. (m)

Beskattning av förmån av fri bil (prop. 1986/87:46)

I propositionen föreslås bl. a. ett schabloniserat system för beskattning av
förmån av fri eller delvis fri bil samt étt slopande av rätten till avdrag för
kostnader för bilresor mellan bostaden och arbetet för skattskyldig med
bilförmån. Vidare föreslås att arbetsgivaren skall ange förmånsvärdet på
kontrolluppgift för förmånstagaren och göra preliminärskatteavdrag.

Innebörden av förslaget är att de som har en omfattande tjänstekörning
missgynnas och de som nyttjar tjänstebilen i stor omfattning för privat bruk
gynnas i viss mån.

Vi anser i och för sig att det är angeläget med åtgärder som förenklar
deklarationen och kontrollarbetet. Men vi motsätter oss nu liksom tidigare
förslag som innebär att principen skatt efter förmåga frångås.

Regeringens syn på tjänstebilarna präglas av att de enbart skulle utgöra en
förmån. Därmed bortses från att en stor del av tjänstebilsinnehavarna har
detta som en direkt följd av att de har omfattande resor i tjänsten. Dessa
anställda är beroende av att ha bil för sin tjänsteutövning och kan inte avstå
från bil om beskattningen blir för hög. Det finns anledning att i detta
sammanhang hänvisa till vad RRV anförde i ett remissvar över departementspromemorian
(Ds Fi 1986:9) Enklare regler om beskattning av förmån
av fri bil m. m. RRV ifrågasätter om det kan anses rimligt att förmånen
värderas oavsett körsträcka. Vi delar denna uppfattning.

Det bör också tilläggas att i stort sett alla remissinstanser framförde
omfattande kritik mot utredningsförslaget. LO ansåg bl. a. att effekterna av
förslaget var otillräckligt belysta och att det inte borde läggas till grund för
ändrad beskattning av bilförmåner.

Regeringen har inte tagit intryck av den omfattande kritiken annat än på
en punkt, nämligen valet av procentsats. I övrigt tar regeringen ingen hänsyn
till vad remissinstanserna anfört.

Förslaget leder inte heller till den avsedda förenklingen för skattemyndigheterna,
vilket också påpekats av flera berörda remissinstanser. Risken är
nämligen att den enskilde övergår till att använda egen bil i tjänsten i
framtiden och erhåller ersättning för detta av arbetsgivaren. Sådana skattskyldiga
kan då inte använda den förenklade självdeklarationen. Denna
grupp av skattskyldiga kan bli så stor att man också kan befara att
betungande utredningar måste göras i taxeringsnämnderna och av den
skattskyldiga avseende körsträckor för resor med egen bil i tjänsten.

I propositionen föreslås också att värdet av extrautrustning överstigande
20 000 kr. skall läggas till nybilspriset och därmed vara föremål för

förmånsbeskattning. Även genom detta förslag kommer den som huvudsakligen
använder tjänstebilen som ett arbetsredskap att missgynnas genom att
arbetsgivare kan föreskriva att t. ex. biltelefon skall finnas i bilen. Därmed
kan förslaget få negativa effekter också från trafiksäkerhetssynpunkt,
eftersom det sammanlagda värdet av nödvändiga tillbehör såsom t. ex.
biltelefon, vinterdäck, låsningsfria bromsar och bilradio kan överstiga
fribeloppet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1986/87:46.

Stockholm den 18 november 1986

Knut Wachtmeister (m)
Bo Lundgren (m)
Karl Björzén (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Hugo Hege land (m)

Margit Gennser (m)
Ewy Möller (m)
Karl-Gösta Svenson (m)

Mot. 1986/87
Skll6

13