Motion till riksdagen
1986/87:Skll2

Stig Josefson m. fl. (c)

Beskattning av förmån av fri bil (prop. 1986/87:46)

Proposition 1986/87:46 innehåller förslag om ett schabloniserat skattesystem
vid beskattning av förmån av fri bil. Skatten skulle utgå i form av en
procentsats av nybilspriset (22 % för nya, 18 % för bilar äldre än 3 år).

De höga marginalskatterna och den bristande flexibiliteten i lönesättningen
har på ett dramatiskt sätt ökat intresset för lågbeskattade förmåner.

Skattesystemet snedvrider på detta sätt den privata konsumtionen och
motverkar samhällsekonomisk effektivitet. Förklaringen till det stora intresset
för tjänstebilar kan till stor del hänföras till en önskan att kringgå de höga
marginaleffekterna.

En viktig åtgärd är ett införande av ett enkelt skattesystem med låga
marginaleffekter. Det är dessutom viktigt att inkomst av olika slag, vare sig
det är fråga om kontanter eller andra förmåner, beskattas likformigt.

Skatt skall tas ut efter bärkraft

En grundläggande regel i vårt skattesystem är att skatt skall tas ut efter
bärkraft. Vi anser att denna grundläggande regel genom regeringens förslag
har satts ur spel.

Tjänstebil innehas av två typgrupper av personer, dels den grupp som får
bilen som en ren löneförmån, dels den grupp som har den som sin arbetsplats.
Det finns också naturligtvis grupper mellan dessa två ytterligheter.

Den förra gruppen får sin tjänstebil antingen på grund av att det är billigare
för företaget att ge en bilförmån än en löneförhöjning eller för att
lönesättningsprinciperna för företaget inte tillåter större löneskillnader. För
denna grupp utgör tjänstebilen en reell förmån att jämföras med en kontant
löneersättning.

Den senare gruppen, t. ex. handelsresande och försäljare erhåller många
gånger en bil till sitt förfogande, detta för att de skall kunna utnyttja
arbetstiden effektivare genom att slippa ta vägen förbi arbetsplatsen vid varje
resa. Många av dem befinner sig på resande fot hela arbetsveckan och
använder bilen nästan uteslutande i tjänsten. Familjen i övrigt är då tvungen
att ha en annan bil under den tiden. Många bilar är även tungt lastade med
försäljningsmaterial och kan knappast användas i privat bruk. För dessa
grupper utgör tjänstebilen inte någon speciell löneförmån.

Båda dessa grupper behandlas i regeringens förslag lika. De beskattas på
exakt samma sätt oavsett om förmånen är stor eller liten. Förslaget innebär

ett allvarligt avsteg från de grundläggande principerna om rättvis beskattning.

Schablonen missgynnar dem som verkligen behöver bilen i tjänsten och
gynnar dem som åker mycket privat, dvs. de som har bilen som arbetsplats
missgynnas medan de som erhåller tjänstebil som en ren tjänsteförmån
gynnas. Förslaget kommer särskilt att drabba dem som på grund av långa
körsträckor eller annan orsak, t. ex. behov av lastutrymme, måste hålla sig
med en förhållandevis stor tjänstebil.

Skatt beräknas, om regeringens förslag genomförs, inte längre efter den
förmån man åtnjuter. Vi anser att det är orimligt att värdera förmånen utan
hänsyn till den faktiska privata körsträckan. Det nya systemet skulle
uppfattas som orättvist och utan verklighetsanknytning.

Förenklingar får inte gå ut över rättvisan

I sin motivering till förslaget anger regeringen förenklingsskäl. Det är
vällovligt med förenklingar, men priset har i detta fall blivit för högt, i
synnerhet för dem som är beroende av bilen för sin tjänsteutövning. Den
förenklade deklarationen får inte resultera i en godtycklig skattelagstiftning.

Förslaget är helt baserat på förmånsbilsinnehavaren. Man skiljer inte på
tjänstebil och förmånsbil, trots att flera remissinstanser har påtalat skillnaderna.
Syftet att flera skall kunna använda den förenklade självdeklarationen
gäller inte gruppen säljare, då schablonavdraget på 3 000 kr. inte räcker
för denna grupp. De måste ändå lämna in den stora deklarationsblanketten.
Det har i utredningen hävdats att det är frivilligt att ha företagsägd bil. Så är
ofta inte fallet, eftersom företagen ofta använder bilen som reklambärare
samt sätter in dyrbar utrustning för att underlätta och effektivisera arbetet.

Övriga effekter

Förslaget skulle resultera i att bilparkerna inte förnyas i samma takt som nu.
Resultatet blir en försämrad arbetsmiljö för många och resulterar i en
ogynnsam inverkan på trafiksäkerheten i allmänhet.

Då skatten enligt förslaget skall tas ut på nybilspriset och dessutom på
värdet av extrautrustning ger detta effekter på incitamenten för installation
av katalytisk avgasrening. En installation av avgasrening på en äldre bil ger
en högre skatt. Detta är en olycklig bieffekt av förslaget.

De som använder bilen i liten omfattning för privat körning och har haft
stora avdrag för långa arbetsresor drabbas hårt. Detta försvårar för
människor att bo kvar i sin hembygd och ta ett arbete på en annan ort. Detta
är djupt olyckligt.

Biltelefon är ett hjälpmedel som används i dag av den effektive säljaren.
Biltelefonen skall enligt förslaget räknas in i bilens nypris eftersom fribeloppet
20 000 kr. för extrautrustning redan är förbrukat till vinterhjul, radio,
dragkrok o. d. En telefonanläggning kostar i dag ca 20 000 kr. inkl.
montering. 22 % på 20 000 kr. är 4 400 kr. som säljaren skall beskattas för.
Med en 50-procentig skatt innebär det att han skulle betala omkring 200
kr./månad ur egen ficka för att företaget har satt in en biltelefon. Det är

Mot. 1986/87

Skl 12

6

ungefär lika mycket som han betalar för hemtelefon. Detta är ett exempel på
hur orimligt detta förslag slår mot en yrkesgrupp.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå proposition 1986/87:46 om beskattning
av förmån av fri bil.

Stockholm den 14 november 1986
Stig Josefson (c)

Marianne Andersson (c) Rolf Kenneryd (c)

Olof Johansson (c) Stina Eliasson (c)

Mot. 1986/87

Skll2

7