Motion till riksdagen
1986/87: Skill
Ingbritt Irhammar och Per-Ola Eriksson (c)
Beskattning av förmån av fri bil (prop. 1986/87:46)
Proposition 1986/87:46 innehåller förslag om ett schabloniserat system vid
beskattning av förmån av fri bil. Skatten skulle utgå i form av en procentsats
av nybilspriset (22 % för nya, 18 % för bilar äldre än 3 år).
En grundläggande regel i vårt skattesystem är att skatt skall tas ut efter
bärkraft. Vi anser att denna grundläggande regel genom regeringens förslag
sätts ur spel.
Vissa får sin bil av arbetsgivaren på grund av att det är billigare för
företaget att ge en bilförmån än en löneförhöjning eller för att löneersättningsprinciperna
för företaget inte tillåter större löneskillnader. För denna
grupp utgör tjänstebilen en reell förmån att jämföras med en kontant lön.
Handelsresande, försäljare m. fl. erhåller många gånger en bil till sitt
förfogande, detta för att de skall kunna utnyttja arbetstiden effektivare
genom att slippa ta vägen förbi arbetsplatsen vid varje resa. Många av dem
befinner sig på resande fot hela arbetsveckan och använder bilen nästan
uteslutande i tjänsten. Familjen i övrigt är då tvungen att ha en annan bil
under den tiden. Många bilar är även tungt lastade med försäljningsmaterial
och kan knappast användas i privat bruk. För dessa grupper utgör tjänstebilen
inte någon speciell löneförmån.
Båda dessa grupper behandlas i regeringens förslag lika. De beskattas på
exakt samma sätt oavsett om förmånen är stor eller liten. Förslaget innebär
ett allvarligt avsteg från de grundläggande principerna om skatt efter
bärkraft.
Schablonen missgynnar dem som verkligen behöver bilen i tjänsten och
gynnar dem som åker mycket privat, dvs. de som har bilen som arbetsplats
missgynnas medan de som erhåller tjänstebil som en ren tjänsteförmån
gynnas. Förslaget kommer också att drabba dem som på grund av långa
körsträckor eller annan orsak, t. ex. behov av lastutrymme, måste hålla sig
med en förhållandevis stor tjänstebil.
Förslaget skulle resultera i att bilparkerna inte förnyas i samma takt som
nu. Resultatet blir en försämrad arbetsmiljö för många och resulterar i en
ogynnsam inverkan på trafiksäkerheten i allmänhet.
Det är dock väsentligt att förenklingar i skattesystemet kan ske. Tjänstebilarna
tar i dag en oproportionerlig del av resurserna i den administrativa
kontrollen och står för många av tvistemålen. En schablonering är därför
nödvändig. Det förslag som ligger i dag är dock i många avseenden orättvist.
De som använder sin bil endast i tjänsten drabbas orimligt hårt ekono
miskt. Många skulle även få en sämre arbetsmiljö samt en sämre trafiksäkerhet.
Vi föreslår därför att tjänstebilsinnehavare skall beskattas enligt
förmånen den privata körsträckan, ifall personen i fråga kan styrka att bilen
använts minst 3 000 mil i tjänsten under taxeringsåret. Det skulle undanröja
negativa effekter för många med behov av bil i tjänsten.
De som i liten omfattning använder bilen privat men har långa arbetsresor
drabbas hårt. Detta förhindrar människor att bo kvar i sin hembygd och ta
arbete på en annan ort. Vi anser att det är nödvändigt att bibehålla
reseavdragsrätten.
Skattesatsen på 22 % innebär enligt de flesta bedömare utanför regeringskansliet
att skatteuttaget för tjänstebilsinnehavare ökar. 16 % skulle vara en
skattesats där skattetrycket bibehålls konstant. Skulle reseavdragen bibehållas
blir 22 % en skattesats där skattetrycket ungefärligt hålls konstant.
Bilskatten drabbar också bilar med katalytisk avgasrening hårt. Skatten
skall enligt förslaget tas ut på nybilspriset och dessutom på extrautrustning
överstigande 20 000 kr. till bilen. Detta ger effekter på incitamenten för
installation av katalytisk avgasrening. En installation av avgasrening på en
äldre bil ger en högre skatt. Detta är en olycklig bieffekt av förslaget. Vi
föreslår att bilar med katalytisk avgasrening beskattas lika hårt som bilar utan
denna rening.
Enligt propositionen skall mobiltelefon räknas såsom extrautrustning, och
värdet av denna utrustning skall tas upp till beskattning. Det är mycket
olämpligt att den skall anses som extrautrustning. Det kan leda till svåra
gränsdragningsproblem. Mobiltelefonen kan indelas i tre kategorier, den i bil
fast monterade, den bärbara (som kan utnyttjas i sammanträdesrummet)
samt ficktelefonen. Mobiltelefonen är ett självklart arbetsverktyg för
yrkesverksamma som inte har skrivbordsbunden funktion. Att anse den som
förströelse eller komfort är inte rättvisande. Vi anser därför att mobiltelefonutrustningen
ej skall anses som extrautrustning vid beräkning av skatteunderlaget.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att nuvarande regler för beskattning av fri
bil fortsätter att gälla för de innehavare som kan styrka att de kört
3 000 mil i tjänsten,
2. att riksdagen beslutar att avdragen för resa mellan bostaden och
arbetsplatsen bibehålls för innehavare av fri bil,
3. att riksdagen beslutar att mobiltelefon och katalytisk avgasrening
inte inräknas som extrautrustning vid beskattning av fri bil.
Stockholm den 14 november 1986
Ingbritt Irhammar (c) Per-Ola Eriksson (c)
Mot. 1986/87
Skill
4